Ändringar i mönsterskyddslagen
Betänkande 2004/05:LU2
Lagutskottets betänkande2004/05:LU2
Ändringar i mönsterskyddslagen
Sammanfattning I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:177 Ändringar i mönsterskyddslagen på grund av EG-förordningen om gemenskapsformgivning samt två motioner som har väckts med anledning av propositionen. Propositionen innehåller förslag till ändringar i mönsterskyddslagen (1970:485). Förslagen utgör kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning, som trädde i kraft den 6 mars 2002. Förordningen etablerar ett gemenskapsrättsligt system för immaterialrättsligt skydd av formgivning, motsvarande det som sedan 1996 finns för varumärken enligt rådets förordning om gemenskapsvarumärken. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2005. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionerna.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut 1. Lagförslaget Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485).Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:177. 2. Ansökningshandlingarna hos Patent- och registreringsverket Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L5 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:L6. Stockholm den 9 november 2004 På lagutskottets vägnar Marianne Carlström Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson (s), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Johan Löfstrand (s), Mia Franzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd) och Rune Berglund (s).
Utskottets överväganden Lagförslaget Utskottets förslag i korthet Riksdagen antar regeringens lagförslag. Bakgrund Formgivningen av produkter utgör i dag ett viktigt konkurrensmedel för många företag. Arbete, tid och pengar satsas på produkters utformning. Formgivningens ökade ekonomiska betydelse leder samtidigt till att intresset för plagiering av formgivna produkter ökar. Ett väl fungerande skyddssystem är därför av stor betydelse för de företag som lägger ned investeringar på formgivningen av produkter. Handeln med produkter som varit föremål för en formgivningsinsats är i stor utsträckning gränsöverskridande. Inom Europeiska unionen har därför antagits två rättsakter som inom gemenskapen reglerar skyddet för formgivning. Den 13 oktober 1998 antog Europaparlamentet och rådet det s.k. mönsterskyddsdirektivet, direktiv 98/71/EG om mönsterskydd. Direktivet syftar till att närma medlemsstaternas lagar om skydd av formgivning till varandra. Direktivet genomfördes i svensk rätt genom ändringar i mönsterskyddslagen (1970:485) som trädde i kraft den 1 juli 2002 (prop. 2001/02:121, bet. LU22, rskr. 276). Den 12 december 2001 antog Europeiska unionens råd förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. Förordningen etablerar ett gemenskapsrättsligt system för skydd av formgivning. Förordningen, som trädde i kraft den 6 mars 2002, finns i bilaga 2. Genom förordningen om gemenskapsformgivning skapas möjlighet att genom en enda ansökan om registrering få ensamrätt till en formgivning i hela den europeiska gemenskapen (registrerad gemenskapsformgivning). Förordningen innehåller dessutom bestämmelser om ett mer begränsat skydd som gäller oberoende av registrering (oregistrerad gemenskapsformgivning). Skydd av formgivning enligt förordningen om gemenskapsformgivning utgör ett komplement till det nationella mönsterskyddet, som regleras i mönsterskyddslagen. De materiella bestämmelserna i förordningen om gemenskapsformgivning överensstämmer i stort med de materiella bestämmelserna i mönsterskyddsdirektivet och därmed med de materiella bestämmelserna i mönsterskyddslagen. De bestämmelser i förordningen som rör själva förfarandet vid registrering av gemenskapsformgivning överensstämmer till stor del med motsvarande bestämmelser i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken. Registreringen av gemenskapsformgivningar handläggs av en särskild myndighet, Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivning), belägen i Alicante i Spanien och i fortsättningen benämnd byrån. Samma byrå handlägger också, sedan år 1996, registreringar av gemenskapsvarumärken. Den 1 januari 2003 började byrån ta emot ansökningar om registrering av gemenskapsformgivning, och den 1 april samma år påbörjades handläggningen av ansökningarna. Förutsättningarna för att få registrera en gemenskapsformgivning regleras uteslutande av bestämmelserna i förordningen om gemenskapsformgivning. Detsamma gäller registreringsförfarandet. Propositionen I likhet med andra EG-förordningar är förordningen om gemenskapsformgivning direkt tillämplig i medlemsstaterna. En EG-förordning kan emellertid ge anledning att införa kompletterande bestämmelser i nationell rätt. Mot den bakgrunden utarbetades i början av år 2004 en promemoria inom Justitiedepartementet, (Ds 2004:3) Ändringar i mönsterskyddslagen på grund av EG-förordningen om gemenskapsformgivning. Promemorian har remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i den nu framlagda propositionen. I propositionen föreslår regeringen - efter att ha hört Lagrådet - ändringar i mönsterskyddslagen (1970:485). Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 3. Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet. De ändringar i mönsterskyddslagen som regeringen föreslår utgör kompletterande bestämmelser till förordningen om gemenskapsformgivning. I ett fall kräver förordningen att kompletterande nationella bestämmelser beslutas; medlemsstaterna skall nämligen enligt förordningen utse särskilda domstolar för gemenskapsformgivningar (artikel 80.1). Vidare anför regeringen att förordningen ger anledning att anpassa de svenska bestämmelserna om sanktioner vid mönsterintrång till att även omfatta intrång i gemenskapsformgivning. Dessutom finns i förordningen utrymme för att besluta om kompletterande föreskrifter, t.ex. i fråga om vissa avgifter. Förordningen innehåller ett antal bestämmelser som reglerar behörigheten för och förfarandet i medlemsstaternas domstolar vid handläggningen av mål om gemenskapsformgivning (artiklarna 79-94). Medlemsstaterna skall enligt förordningen utse så få nationella domstolar i första och andra instans som möjligt (domstolar för gemenskapsformgivningar), vilka skall vara exklusivt behöriga att handlägga vissa i förordningen särskilt angivna mål. Regeringen föreslår att Stockholms tingsrätt skall vara domstol för gemenskapsformgivningar i Sverige i första instans. Därmed blir Svea hovrätt domstol för gemenskapsformgivningar i andra instans. Vid intrång i en gemenskapsformgivning är principen att den nationella lagstiftningen om intrång i formgivning skall tillämpas med vissa tillägg som föreskrivs i förordningen om gemenskapsformgivning. Bestämmelserna om sanktioner i förordningen omfattar emellertid inte frågor om straffansvar. Detta är en följd av kompetensfördelningen inom EU. Intrång i formgivning som är registrerad i Sverige (mönster) kan föranleda straffansvar. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att det bör införas en bestämmelse om att mönsterskyddslagens regler om straffansvar skall gälla också vid intrång i en gemenskapsformgivning. Regeringen föreslår vidare att det i mönsterskyddslagen skall klargöras att de nationella reglerna om vitesförbud, skadestånd och skyddsåtgärder är tillämpliga vid intrång i en gemenskapsformgivning. En ansökan om en registrerad gemenskapsformgivning får enligt förordningen lämnas till den centrala myndigheten för industriellt rättsskydd i en medlemsstat för vidare befordran till byrån (artikel 35). Den nationella myndigheten får ta ut en ansökningsavgift för denna handläggning. Avgiften får inte överstiga de administrativa kostnaderna för att ta emot och vidarebefordra ansökan. Vidare finns särskilda bestämmelser om ombud inför byrån (artiklarna 77 och 78). Om en sökande vill låta sig företrädas av ett ombud inför byrån måste detta ombud uppfylla vissa krav. Den som vill bli upptagen i byråns förteckning över ombud i formskyddsfrågor skall begära detta och till sin begäran foga ett av en nationell registreringsmyndighet utfärdat intyg som visar att de nämnda villkoren är uppfyllda. Den centrala myndigheten för industriellt rättsskydd i Sverige är Patent- och registreringsverket (PRV). I propositionen föreslår regeringen att PRV skall få ta ut en avgift med det belopp som regeringen bestämmer dels för vidarebefordran av ansökningar om gemenskapsformgivning, dels för ärenden om utfärdande av intyg för att möjliggöra för en person att vara ombud inför byrån. Bestämmelsen föreslås utformas i enlighet med motsvarande bestämmelse i varumärkeslagen (1960:644). De i propositionen föreslagna ändringarna i mönsterskyddslagen är avsedda att träda i kraft den 1 januari 2005. Utskottets ställningstagande Utskottet kan inte finna annat än att det i propositionen framlagda lagförslaget på ett ändamålsenligt sätt kompletterar EG-förordningen om gemenskapsformgivning. Det har motionsledes inte framförts någon erinran mot regeringens förslag i denna del, och utskottet föreslår att riksdagen antar lagförslaget. Ansökningshandlingarna hos Patent- och registreringsverket Utskottets förslag i korthet Riksdagen avslår motionsyrkanden som gäller införande av en sekretessbestämmelse för ansökningshandlingarna hos Patent- och registreringsverket. Bakgrund Enligt den i föregående avsnitt omnämnda förordningen får en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning efter sökandens eget val antingen lämnas direkt till byrån i Alicante eller till den centrala myndigheten för industriellt rättsskydd i en medlemsstat (artikel 35). Om en ansökan lämnas till en nationell myndighet skall denna myndighet vidta alla nödvändiga åtgärder för att vidarebefordra ansökan till byrån inom två veckor från inlämningen. Den dag som en ansökan ges in till en nationell myndighet skall normalt räknas som ansökningsdag (artikel 38). Inlämningsdagen har betydelse i flera avseenden, bl.a. för prövningen om formgivningen skall betraktas som ny och anses ha särprägel och därför kunna få skydd, för skyddstidens längd och för rätten till prioritet. I förordningen finns vidare en bestämmelse som anger att de handlingar som rör ansökningar om registrerade gemenskapsformgivningar som ännu inte offentliggjorts som huvudregel får göras tillgängliga för allmänheten endast om sökanden samtycker till detta (artikel 74). Den centrala myndigheten för industriellt rättsskydd i Sverige är Patent- och registreringsverket (PRV). Under remissbehandlingen av det nu aktuella lagstiftningsärendet anförde PRV att det borde övervägas en bestämmelse om sekretess för de handlingar som lämnas in till verket för vidare befordran till byrån i Alicante. PRV ansåg det tveksamt om EG-förordningens bestämmelse om sekretess för ansökningshandlingar är tillämplig även för de nationella patentverk som skall vidarebefordra handlingar. I lagrådsremissen uttalade regeringen att frågan om sekretess för handlingar som PRV skall vidarebefordra till byrån i Alicante inte blir aktuell, eftersom handlingarna enligt regeringens bedömning enligt 2 kap. 11 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen inte kan betraktas som allmänna handlingar. I nämnda bestämmelse föreskrivs att brev, telegram eller annan sådan handling som har inlämnats till eller upprättats hos myndighet endast för befordran av meddelande inte anses som allmän handling. Lagrådet konstaterade i sitt yttrande att punkten 1 i 2 kap. 11 § första stycket tryckfrihetsförordningen infördes för att i tryckfrihetsförordningen ge klart uttryck för att sådana försändelser som lämnades till postverket för vidarebefordran eller handlingar som lämnades in till televerket eller tillkom där endast som ett led i befordrandet av telegram inte blev allmänna enbart till följd av dessa båda myndigheters befattning med dem. Enligt Lagrådets mening skiljer sig den i EG-förordningen reglerade situationen från den som motiverade införandet av den nämnda bestämmelsen. Med inlämningen av en ansökan till PRV inleds ansökningsförfarandet och det är som ett första led i detta förfarande som verket, enligt Lagrådets synsätt, är skyldigt att vidarebefordra ansökningshandlingarna. Lagrådet ansåg det därför vara tveksamt om den angivna bestämmelsen i tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Sammanfattningsvis framhöll Lagrådet att frågan om sekretess för ansökningshandlingar om registrerad gemenskapsformgivning som lämnas in till PRV behöver övervägas ytterligare. Propositionen Regeringen framhåller i propositionen att de synpunkter som PRV framfört bygger på att de ansökningshandlingar som lämnas in till PRV för vidare befordran till byrån i Alicante skall anses utgöra allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening. Om bestämmelsen i 2 kap. 11 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen kan anses tillämplig vid PRV:s vidarebefordran av ansökningshandlingar till byrån blir dessa inte att betrakta som allmänna handlingar och frågan om sekretess blir då inte aktuell. Om däremot bestämmelsen inte skulle anses tillämplig i den aktuella situationen blir följden att ansökningshandlingarna måste betraktas som allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening. Regeringen anför att en sekretessbestämmelse då måste övervägas för att sökanden inte skall riskera rättsförlust till följd av att handlingarna blivit offentliga. Detta med hänvisning till bestämmelsen i EG-förordningen som anger att de handlingar som rör ansökningar om registrerade gemenskapsformgivningar som ännu inte offentliggjorts får göras tillgängliga för allmänheten endast om sökanden samtycker till detta (artikel 74). Regeringen pekar också på att en annan konsekvens av att betrakta handlingarna som allmänna är att de underkastas reglerna om bevarande och arkivering. I sina överväganden framhåller regeringen att ansökningshandlingar om gemenskapsformgivning - till skillnad från nationella ansökningshandlingar - lämnas in till PRV endast för vidare befordran. Regeringen pekar därutöver på att det av EG-förordningen följer att PRV endast skall ta emot och skicka vidare ansökningshandlingarna. Enligt tillämpningsföreskrifter till förordningen skall verket numrera alla sidor i ansökan och märka alla handlingar som ingår i ansökan med datum för mottagande samt utfärda ett kvitto till sökanden. PRV varken skall eller får göra någon formell eller materiell prövning av ansökan. Möjligheten att lämna in sin ansökan via en nationell myndighet har tillkommit för att underlätta för sökanden. Bestämmelserna om att den dag som ansökan lämnas in till PRV i princip skall betraktas som ansökningsdag respektive ge grund för prioritet har tillkommit för att sökanden skall komma i åtnjutande av den tidigaste tänkbara ansökningsdagen. Eftersom PRV endast skall märka och vidarebefordra handlingarna är PRV:s hantering av ansökningarna, enligt regeringens bedömning, fullt jämförbar med postverksamhet. Regeringen hänvisar till att det av motiven till bestämmelsen i 2 kap. 11 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen framgår att det var just handlingar som var föremål för post- eller telebefordran som avsågs undantas från att bli allmänna handlingar (prop. 1975/76:160 s. 171 ff.). Som Lagrådet påpekat tillkom bestämmelsen för att ge klart uttryck för att sådana försändelser som lämnades till postverket för vidarebefordran eller handlingar som lämnades in till televerket eller tillkom där endast som ett led i befordrandet av telegram inte blev allmänna endast till följd av dessa båda myndigheters befattning med dem. Regeringen framhåller dock att bestämmelsen inte begränsades till att omfatta enbart dåvarande postverkets respektive televerkets befattning utan fick en generell avfattning. Regeringen anför, med hänvisning till motiven till bestämmelsen i 2 kap. 11 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen, att bestämmelsen - under förutsättning att rekvisiten i övrigt är uppfyllda - även omfattar handlingar som vidarebefordras av andra myndigheter. Av motiven till bestämmelsen framgår vidare att bestämmelsen motiverades av att det vid post- och telegrambefordran inte fanns något insynsintresse. Motsvarande gäller enligt regeringen beträffande innehållet i de ansökningshandlingar som skall vidarebefordras till byrån i Alicante. Innehållet i handlingarna är avsett för byrån och skall och får endast behandlas av byrån. Sammanfattningsvis anser regeringen att de ansökningshandlingar som lämnats in till PRV endast för vidare befordran till byrån i Alicante inte bör betraktas som allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening. Enligt regeringens uppfattning blir frågan om det behövs en bestämmelse om sekretess för sådana handlingar därför inte aktuell. Motionerna Inger René m.fl. (m) begär i motion L5 dels ett tillkännagivande om införande av en sekretessbestämmelse för handlingar som kommit in till PRV för vidare befordran till byrån i Alicante (yrkande 1), dels att regeringen snarast skall återkomma med förslag på sådana bestämmelser (yrkande 2). Motionärerna delar inte regeringens bedömning att PRV:s hantering av ansökningshandlingar om gemenskapsformgivning kan jämställas med postverksamhet. Avsaknaden av en sekretessbestämmelse för den angivna situationen kan, enligt motionärerna, komma att leda till att enskilda sökande lider rättsförluster. Motsvarande synpunkter förs fram av Jan Ertsborn m.fl. (fp) i motion L6. I motionen anförs att regeringens lagtolkning är alltför lättvindig och att den, tillämpad på andra områden, skulle kunna få olyckliga principiella följdverkningar när det gäller tillämpningen av principen om allmänna handlingars offentlighet. Frågan måste enligt motionärerna bli föremål för en förnyad bedömning, vilket bör ges regeringen till känna. Konstitutionsutskottets yttrande Lagutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen och de med anledning av propositionen väckta motionerna. Yttrandet finns i bilaga 4. I sitt ställningstagande konstaterar konstitutionsutskottet inledningsvis att bestämmelserna i EG-förordningen om gemenskapsformgivning redan har tillämpats i närmare två år. Vidare konstaterar utskottet att frågan om utlämnande av ansökningshandlingar som lämnas in till PRV för vidare befordran till byrån avgörs av verket och, om verket avslår ansökan, därefter kan komma under domstols prövning. Frågan hur tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingar skall tillämpas i fråga om ansökningshandlingar om gemenskapsformgivning blir därmed föremål för prövning av allmän förvaltningsdomstol. Lagrådet har sett inlämningen av ansökningshandlingarna till PRV som en inledning av ansökningsförfarandet och verkets skyldighet att vidarebefordra handlingarna som ett första led i detta förfarande. Ett sådant synsätt leder till en bedömning att handlingarna hos PRV inte kan jämställas med post- och telegramförsändelser utan är att anse som allmänna handlingar. Ett moment i det synsättet är, enligt konstitutionsutskottets mening, att PRV:s notering om inlämnandedag har rättsverkningar för gemenskapsformgivningsskyddet. Det nämnda synsättet är enligt konstitutionsutskottet emellertid inte ovedersägligt. Utskottet pekar på att PRV inte skall göra någon som helst prövning av de inlämnade handlingarna, egentligen inte ens ta del av dem, utan för egen del bara dokumentera sin befattning med vidarebefordrandet. I det sammanhanget framhåller utskottet att dokumentation även sker vid postens hantering av rekommenderade och assurerade försändelser. Enligt konstitutionsutskottets mening finns det skäl för den bedömning som regeringen har gjort i propositionen, nämligen att undantagsregeln i 2 kap. 11 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen är tillämplig och att handlingarna hos PRV därmed inte är att betrakta som allmänna handlingar. Konstitutionsutskottet konstaterar samtidigt att bedömningen ytterst är en fråga för rättstillämpningen, och utskottet förutsätter att regeringen fortsatt uppmärksammar frågan och vid behov återkommer till riksdagen med erforderliga förslag. Lagutskottets ställningstagande Som framgår av propositionen, konstitutionsutskottets yttrande och motionerna kan olika synsätt göra sig gällande i fråga om tillämpningen av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingar. När det gäller synen på de ansökningshandlingar om gemenskapsformgivning som lämnas till PRV för vidare befordran till byrån i Alicante delar lagutskottet konstitutionsutskottets uppfattning att det finns skäl för den bedömning som regeringen har gjort. Lagutskottets ställningstagande innebär således att handlingarna inte är att betrakta som allmänna handlingar hos PRV. Bedömningen är som konstitutionsutskottet konstaterat ytterst en fråga för rättstillämpningen. I likhet med konstitutionsutskottet förutsätter lagutskottet att regeringen fortsatt uppmärksammar frågan och vid behov återkommer till riksdagen med erforderliga förslag. Med det anförda föreslår lagutskottet att motionerna L5 och L6 avslås.
Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Propositionen Proposition 2003/04:177 Ändringar i mönsterskyddslagen på grund av EG-förordningen om gemenskapsformgivning: Riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485). Följdmotioner 2004/05:L5 av Inger René m.fl. (m): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av en sekretessbestämmelse. 2. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag på regler om sekretess för handlingar som inkommit till Patent- och registreringsverket för vidarebefordran till gemenskapsmyndigheten i Alicante i enlighet med vad som anförs i motionen. 2004/05:L6 av Jan Ertsborn m.fl. (fp): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sekretessregler.
Bilaga 2 Rådets förordning Bilaga 3 Regeringens lagförslag Bilaga 4 Yttrande från konstitutionsutskottet