Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ändringar i skuldsaneringslagen m.m.

Betänkande 2010/11:CU9

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
6 april 2011

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Ändringar i skuldsaneringslagen m.m.(pdf, 314 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2010/11:9 Ändringar i skuldsaneringslagen m.m.

Beslut

Fler ska få möjlighet till skuldsanering (CU9)

Riksdagen har beslutat att möjligheten till skuldsanering för företagare ska utvidgas. Tidigare kunde bara företagare med verksamhet av ringa omfattning och vars inkomst i huvudsak kom från annat håll få skuldsanering. Den föreslagna utvidgningen innebär att även företagare som bedriver verksamhet som är av mer än ringa omfattning ska kunna få skuldsanering. Det ska inte heller vara avgörande att skulderna är gamla för att en skuldsanering ska kunna godkännas. Syftet med förändringarna är att göra det lättare för företagare att starta om efter ekonomiska svårigheter och fortsätta sköta företagsverksamhet. Skuldsanering innebär att skuldsatta personer får en individuell plan för hur räkningar ska betalas. Under de fem åren fram tills skulden är betald lever personen på existensminimum. Förutsättningarna för att gallra uppgifter om skuldsanering i samband med kreditupplysningar ska också blir de samma för företagare som för andra privatpersoner Riksdagen ber även regeringen återkomma med ett lagförslag så att fler svårt skuldsatta ska kunna få hjälp med skuldsanering. I dag är skuldsanering bara aktuell om en låntagare inte klarar av att betala sina skulder "inom överskådlig tid". Genom en dom i Högsta domstolen har det ansetts att detta kan vara 15 år. Enligt utskottets förslag ska skuldsanering istället vara aktuell om skulderna inte kan betalas inom "de närmaste åren", vilket föreslås innebära 5 år. Riksdagen ber också regeringen ta fram en strategi för hur överskuldsättning ska kunna undvikas. I strategin bör regeringen ta initiativ för att öka kunskaperna om barns och ungdomars situation i överskuldsatta familjer. Lagändringarna börjar gälla 1 juli 2011.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Bifall till motion 2010/11:C4 yrkande 1, 2, 3 och 5. Delvis bifall till motionerna 2010/11:C203 och 2010/11:C216. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 8
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2011-02-08
Justering: 2011-03-29
Trycklov till Gotab och webb: 2011-03-30
Trycklov: 2011-03-30
Reservationer: 3
Betänkande 2010/11:CU9

Alla beredningar i utskottet

2011-01-20, 2011-02-08

Fler ska få möjlighet till skuldsanering (CU9)

Regeringen föreslår att möjligheten till skuldsanering för företagare utvidgas. Tidigare kunde bara företagare med verksamhet av ringa omfattning och vars inkomst i huvudsak kom från annat håll få skuldsanering. Den föreslagna utvidgningen innebär att även företagare som bedriver verksamhet som är av mer än ringa omfattning ska kunna få skuldsanering. Det ska inte heller vara avgörande att skulderna är gamla för att en skuldsanering ska kunna godkännas. Syftet med förändringarna är att göra det lättare för företagare att starta om efter ekonomiska svårigheter och fortsätta sköta företagsverksamhet. Skuldsanering innebär att skuldsatta personer får en individuell plan för hur räkningar ska betalas. Tills skulden är betald lever personen på existensminimum. Förutsättningarna för att gallra uppgifter om skuldsanering i samband med kreditupplysningar ska också blir de samma för företagare som för andra privatpersoner

Civilutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag. Men utskottet föreslår även att riksdagen ber regeringen återkomma med ett lagförslag så att fler svårt skuldsatta ska kunna få hjälp med skuldsanering. I dag är skuldsanering bara aktuell om en låntagare inte klarar av att betala sina skulder "inom överskådlig tid". Genom en dom i Högsta domstolen har det ansetts att detta kan vara 15 år. Enligt utskottets förslag ska skuldsanering istället vara aktuell om skulderna inte kan betalas inom "de närmaste åren", vilket föreslås innebära 5 år. Utskottet vill också att riksdagen ska be regeringen ta fram en strategi för hur överskuldsättning ska kunna undvikas. I strategin bör regeringen ta initiativ för att öka kunskaperna om barns och ungdomars situation i överskuldsatta familjer.

Lagändringarna föreslås börja gälla 1 juli 2011.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2011-04-06
Stillbild från Debatt om förslag 2010/11:CU9, Ändringar i skuldsaneringslagen m.m.

Debatt om förslag 2010/11:CU9

Webb-tv: Ändringar i skuldsaneringslagen m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Hannah Bergstedt (S)
Anf. 1 Hannah Bergstedt (S)
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till punkterna 1, 2 och 4 i utskottets betänkande och avslag på reservationerna i dem. Jag yrkar också bifall till reservation nr 2 i punkt 3. I höstas landade regeringens proposition Bättre möjlighet till skuldsanering på civilutskottets bord. Propositionen innehåller två förslag som Socialdemokraterna ställer sig bakom. Det gäller möjligheten för företagare som är aktiva att fortsätta bedriva företag och få skuldsanering samt förslaget om att skuldernas ålder inte särskilt ska beaktas när man tittar på möjligheten till skuldsanering. Det är mycket bra eftersom det är viktigt att man snabbt får möjlighet till skuldsanering - ju snabbare desto bättre. Här tar dock hyllningskören slut eftersom det inte finns något mer att hylla. Möjligheten till skuldsanering blir inte så mycket bättre med regeringens förslag. Förslagen är för få. Av den utredning som tog fram förslag bidde det knappt en tumme. I höstas kom det en dom i Högsta domstolen som gör att de förslag som regeringen lägger fram riskerar att bli i princip verkningslösa. Domen fastställde att den som ska kunna komma i fråga för skuldsanering inte ska kunna betala sina skulder på 15 år i stället för den praxis som har gällt hittills. Det skulle innebära att färre får möjlighet till skuldsanering. På vilket sätt är det bättre? Propositionens namn blir ett hån mot alla dem som behöver skuldsanering. De flesta svenskar är skuldsatta. Vi har lån på hus, bilar och studier. Vi uppmuntras att ta lån eftersom konsumtionssamhället bygger på det, men det är skillnad på att vara skuldsatt och att vara överskuldsatt. Att låna är alltid att ta en risk. Vi förväntas kalkylera med vad vår ekonomi ska tillåta att vi lånar. Det är rimligt. De allra flesta klarar av det. Vilka är det då som behöver skuldsanering? Överskuldsättning får förmodligen många att tänka på TV3:s Lyxfällan . Det handlar om överkonsumtion av lyxprylar och slarv med ekonomin som går att rätta till med försäljning och nya rutiner. Så ser inte verkligheten ut. De allra flesta som är i behov av skuldsanering är människor som inte kan betala sina skulder på många år och som råkat ut för livet. Det är sådant som kan drabba oss alla som arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa eller dödsfall. Jag har sedan i höstas blivit kontaktad av många människor som blottat sig och trots skam och skuldkänslor velat delge sin historia för att berätta att de är helt vanliga människor som vill göra sitt allra bästa för att göra rätt för sig. Låt mig ge några exempel: Huset var för dyrt, men båda hade arbete. Det skulle ge oss mindre restid till jobbet och mer tid för familj och barn. Det vi inte kalkylerade med var att Anders skulle få cancer. På mindre än tre månader stod jag ensam med två barn och ett deltidsjobb. Jag hade inte råd. Huset fick säljas till underpris och jag stod ensam kvar med skulderna. Så skriver Karin som önskar att hennes ansträngningar till fler arbetstimmar skulle märkas åtminstone lite i lönekuvertet. För henne har varje krona betydelse. Ett fåtal människor kalkylerar med sådana här situationer eller har en buffert för det. Vi socialdemokrater efterlyser en översyn av utsökningsbalken. Redan för ett år sedan inkom Kronofogdemyndigheten till regeringen med förslag om förenklad löneutmätning. Dagens system med löneutmätning har flera nackdelar. I dag finns inga incitament för den som är överskuldsatt att öka sina inkomster. Vi vill att regeringen ska återkomma med förslag som gör att det lönar sig att arbeta även för den som har skulder. Inte ens det vill regeringen göra. Vad hände med att det ska löna sig att arbeta? Mia blev sjuk av sitt jobb och började plugga på högskola. Hennes sambo jobbade. Med två barn var det lite tufft, men det gick att få ihop. En dag kom hennes sambo hem och berättade att han hade träffat en annan. Livet briserade. Mia klarade inte av sina studier, och hennes sjukdom blev värre. Hon klarade faktiskt inte av livet alls. Studieskulderna växte. Varannan vecka har hon barnen. Då kan de inte göra läxorna eftersom Mia inte har tillgång till dator. Barnen kan inte delta i sina fritidsaktiviteter eftersom Mia saknar bil, och där hon bor finns det ingen kollektivtrafik. Kronofogden räknar med att 400 000-600 000 personer i Sverige är överskuldsatta. Hur många barn som lever i överskuldsatta familjer är oklart liksom hur många barn som lever i hushåll som genomgår skuldsanering. Vi har alldeles för dåliga kunskaper om hur överskuldsättning drabbar barnen och om det utanförskap det innebär. Det krävs inte alltför mycket kunskap om livet för att förstå vad detta kan innebära. Det är barn som till syvende och sist inte får samma möjligheter som andra att växa och utvecklas. Barn väljer inte sina föräldrar. Vad hände med talet om att minska utanförskapet? Detta om något handlar om att minska utanförskap. I vårt förslag lyfter vi särskilt fram behovet av en översyn av barns och ungas situation i överskuldsatta familjer. Fattigdom är nämligen något som riskerar att gå i arv. Hans skriver så här: Jag startade ett litet företag. Under uppbyggnadsskedet tog jag lån med vårt hus som säkerhet. När 90-talskrisen kom fick banken kalla fötter och sade upp lånet vilket slutade med att huset såldes på exekutiv auktion. Efter försäljningen stod jag kvar med skulder på nära 600 000 kr. Eller slutade och slutade: 20 år senare kämpar Hans fortfarande med sina skulder. Han avslutar sitt brev: Jag är i dag 63 år och har några år kvar i arbetslivet. Men om min situation inte förändras orkar jag helt enkelt inte längre. Med det förslag som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har lagt fram skulle fler få möjlighet att komma tillbaka till ett liv där det lönar sig att arbeta eller där det rentutav lönar sig att leva. Många överskuldsatta mår nämligen så dåligt att de hotar med att ta sitt liv och andra gör det också. Antalet fall som kronofogdemyndigheterna hanterar där människor hotar eller verkställer hot att ta sitt liv har ökat. Ohälsan bland de som lever på obestånd är betydande. Det gäller framför allt stressrelaterade sjukdomar och psykisk ohälsa. Dödligheten är 30 gånger större hos den som är skuldsatt. Det leder givetvis till ett enormt personligt lidande, men det drabbar också familjen och får så klart samhällsekonomiska konsekvenser. Vad får skuldsaneringen för effekter? Vad handlar det om? Ska människor inte ta ansvar? Har man skaffat sig en skuld får man lov att betala. Det är självklart. Men när lagen kom till var det redan då uttalat att den skulle ha en rehabiliterande effekt och hjälpa människor tillbaka. Det är just vad det handlar om. Ju fortare människor kan komma tillbaka desto bättre. I dag är det inte ovanligt att den som söker skuldsanering har levt med sina skulder under en lång tid. Det är lönsamt för både individen och samhället att människor kommer tillbaka så snabbt som möjligt. Därför föreslår vi att skulderna betalas av på tre år i stället för fem år. Vilka tjänar på skuldsanering? Att det hjälper de som är överskuldsatta är det ingen tvekan om. Det bör också understrykas att betalningsmoralen bland dem som får skuldsanering är hög. Hela 95 procent av dem som får skuldsanering klarar sin skuldsanering. Överskuldsättningen bedöms leda till kostnader för sjukvård och produktionsbortfall som beräknas kosta samhället 30-50 miljarder kronor per år. Vi hör ofta regeringen skryta med att den styr ett land som är bäst på de finansiella finanserna. Men ändå vägrar man att ställa sig bakom ett förslag som handlar om att hjälpa de mest utsatta i samhället och ge dem chansen att komma tillbaka. Det skulle löna sig även för samhället att hjälpa fler. Det förtjänar också att påpekas att många gånger får även den som är långivare bättre möjlighet att få tillbaka en del av skulden om människor får möjlighet till skuldsanering. Herr talman! Jag har själv bekanta som fått hjälp med skuldsanering och sett vad det i praktiken betyder. Jag har sett hur hälsan blir bättre och bättre och orken att ta vid i de studier som slutades. Det handlar om att få ett nytt jobb och självförtroendet som växte. I dag har Mia börjat fundera på om hon kanske till och med är värd lite kärlek. Till sommaren drömmer hon om att kunna ta med barnen på sin första semester. Det är förvisso en tältsemester, men det ändå en semester. Det finns många budget- och skuldsanerare ute i landet. Många av dem som jag träffat har berättat historia efter historia om människor som får möjlighet att vara med och skapa sig nya möjligheter i sitt liv. För oss socialdemokrater handlar det om att göra det möjligt för människor att kunna ta ansvar och komma tillbaka till ett värdigt liv. Skuldsanering är en rehabilitering som fungerar väl. Det är både rationellt och ekonomiskt att sätta människan först, och det är också solidariskt. Låt oss därför ställa oss bakom det förslag som i praktiken kommer att ge bättre möjlighet till skuldsanering. (Applåder) I detta anförande instämde Jonas Gunnarsson (S).
Anti Avsan (M)
Anf. 2 Anti Avsan (M)
Herr talman! Jag vill börja med att framhålla att det finns många människor som av olika anledningar som sjukdom, ålder eller andra skäl många gånger oförskyllt hamnar i stora svårigheter på grund av en dignande skuldbörda. Regeringens proposition, som avser ändringar i skuldsaneringslagen, syftar till att göra det lättare för alla att få skuldsanering. I propositionen föreslår regeringen att möjligheten att bevilja skuldsanering för näringsidkare utökas så att även om näringsidkaren bedriver en verksamhet som är av mer än ringa omfattning ska han eller hon inte hindras från att få skuldsanering. Det föreslås också att skuldernas ålder inte längre ska beaktas särskilt vid bedömningen om det är skäligt att bevilja skuldsanering. Även i fall då merparten av skulderna är relativt nya ska skuldsanering kunna beviljas om detta i övrigt är motiverat. Just detta gäller alla som söker skuldsanering. Det viktiga i propositionen är dock att förutsättningarna förbättras för att fortsätta att bedriva näringsverksamhet eller att starta om efter ekonomiska svårigheter. Det som många gånger har varit ett problem för många speciellt mindre företagare är att de måste gå i personlig borgen för skulder som uppkommer i näringsverksamheten. Det har medfört att många människor har hamnat i svårigheter. Utöver det föreslås det att förutsättningarna att gallra uppgifter i samband med kreditupplysningsverksamhet blir desamma för fysiska personer som bedriver näringsverksamhet som för andra fysiska personer. Herr talman! Jag vill redan nu framhålla att jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet såvitt avser punkterna 1 och 3. Det innebär att jag står bakom det som regeringen anfört i propositionen, och när det gäller reservationer 2 och 4 står jag bakom innehållet. Herr talman! Jag ska först säga något ytterligare om skuldsanering i allmänhet och därefter ska jag särskilt beröra insolvensprognosen vid skuldsanering och frågan om överskuldsättning. Möjligheten till skuldsanering i Sverige infördes genom 1994 års skuldsaneringslag. Den lagen ersattes den 1 januari 2007 av nuvarande skuldsaneringslagen. Skuldsanering innebär en möjlighet för fysiska personer att under vissa förutsättningar befrias från en övermäktig skuldbörda genom att helt eller delvis befrias från betalningsansvaret för de skulder som omfattas av skuldsaneringen. Nuvarande förutsättningar för skuldsanering är att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid och det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden att skuldsanering beviljas honom eller henne. Vid denna bedömning ska särskilt beaktas skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och det sätt på vilken gäldenären har medverkat i handläggningen av ärendet om skuldsanering. Särskilda begränsningar gäller för näringsidkare. En näringsidkare får beviljas skuldsanering endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till verksamhetens ringa omfattning och enkla beskaffenhet. Begränsningen till verksamhet av ringa omfattning innebär att endast företagare som har sin huvudsakliga försörjning genom inkomst från annat håll än från företaget kommer i fråga för skuldsanering. Jag anser att det är positivt att regeringen har lagt fram de nu aktuella förslagen om ändringar i skuldsaneringslagen för att göra det lättare för alla att få skuldsanering. De har också som viktig utgångspunkt att förbättra förutsättningarna för näringsidkare att fortsätta att bedriva näringsverksamhet eller starta om efter ekonomiska svårigheter. Herr talman! När det gäller insolvensprognosen vid skuldsanering vill jag säga följande. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet anser i en följdmotion att skuldsanering ska kunna komma i fråga om gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han eller hon kan antas sakna förmåga att betala sina skulder "de närmaste åren". Vi har här alldeles nyss fått höra att det handlar om tre år. Insolvensutredningen har som en parentes i den här delen nämnt en tidsperiod på upp till fem år. Detta ska ställas mot den nu gällande lagstiftningen som slår fast att skuldsanering får, under vissa förutsättningar, beviljas en gäldenär som är på obestånd och så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Detta är ett tillstånd som kallas kvalificerad insolvens och som mer konkret innebär att betalningsoförmågan ska antas vara om inte permanent så i varje fall bestående under en längre tid. Det ska i princip inte gå att se att insolvensen någonsin kommer att upphöra. Samtidigt är det viktigt att framhålla att en nettoskuldbörda som inte uppgår till mer än ett par hundra tusen kronor för en person med fast och regelbunden inkomst enligt tidigare förarbeten normalt har ansetts vara för liten för att skuldsanering ska kunna komma i fråga. Med hänsyn till det ingrepp i den civilrättsliga avtalsrelationen i varje enskilt fall som en skuldsanering innebär bör skuldsanering reserveras för de fall då någon har avsevärda skuldproblem. Skulle Insolvensutredningens förslag genomföras ökar risken för att ingångna förpliktelser inte fullföljs. Enligt Kronofogdemyndighetens beräkningar riskerar antalet ansökningar om skuldsanering att flerfaldigas. Även de som enligt gällande ordning inte omfattas av regelverket skulle kunna beviljas skuldsanering i mycket större omfattning. Risken finns att ett sådant förfaringssätt negativt kan påverka den allmänna betalningsmoralen. Om betalningsmoralen i samhället sjunker är det många som kan råka illa ut både direkt och indirekt. Är det för lätt att undgå betalningsansvar för sina skulder ökar också risken för kreditgivarna. Det kan då bli svårare att låna för personer med osäkra förhållanden, alldeles oavsett om personerna är ytterligt noggranna med att fullfölja ingångna förpliktelser. I det här sammanhanget bör det påpekas att förutsättningarna för att få skuldsanering ändrades så sent som 2007. Att det så kallade egenförsöket då togs bort ledde på kort tid till en fördubbling av antalet ansökningar om skuldsanering. Det är lämpligt att effekterna av den ändringen kan överblickas innan förutsättningarna ändras ytterligare. Enligt Kronofogdemyndigheten har allt fler ansökningar beviljats de senaste åren i och med att myndigheten i större utsträckning gjort en totalbedömning av gäldenärens förhållanden. Jag delar regeringens bedömning att bestämmelsen om insolvensprognosen bör hållas oförändrad. Därmed bör utredningens förslag i den delen inte genomföras. Herr talman! Här bör också nämnas det tidigare nämnda avgörandet från Högsta domstolen som prövat om en gäldenär uppfyllt kravet på kvalificerad insolvens enligt skuldsaneringslagen. I det aktuella fallet hade en gäldenär beviljats skuldsanering av Kronofogdemyndigheten. Skulderna som omfattades av skuldsaneringen uppgick till 347 284 kronor och avsåg obetalda studielån, banklån och kontokrediter samt skulder för övrig konsumtion. Betalningsplanen som fogades till beslutet om skuldsanering innebar att gäldenären - detta är viktigt - under fem år skulle betala ca 88 procent av skuldbeloppen, totalt 304 679 kronor, genom att erlägga månadsbetalningar om drygt 5 000 kronor till de borgenärer som angavs i planen. Efter att beslutet överklagats till tingsrätten och därefter till hovrätten kom Högsta domstolen slutligen att pröva den aktuella frågan om skuldsanering. Enligt Högsta domstolen var gäldenärens betalningsutrymme så pass stort att det "inte torde vara omöjligt för henne att vara skuldfri på åtminstone 15 års sikt". Mot den bakgrunden ansåg Högsta domstolen att det inte var möjligt att säga att hon skulle sakna förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Gäldenären kunde därför inte anses uppfylla kravet på kvalificerad insolvens. Antalet personer som under de senaste åren beviljats skuldsanering har ökat väsentligt. En anledning är det så kallade egenförsöket som slopades den 1 januari 2007. Ytterligare lättnader införs nu genom att det ska vara möjligt att få skuldsanering omedelbart efter det att man blivit överskuldsatt. Detta väntas också leda till att fler får skuldsanering. Det har gjorts bedömningar som påvisar att ännu fler skulle kunna beviljas skuldsanering om de bara ansökte om det. Det finns en stor grupp gäldenärer som är så skuldsatta som krävs enligt lagen och som skulle kunna få skuldsanering men som inte ansöker om det. Man bör i första hand försöka nå dessa gäldenärer genom bättre informationsinsatser och rådgivning. När det gäller själva förutsättningarna för att få skuldsanering bör i alla fall principen vara att en persons skulder ska skrivas av bara i de fall då skulderna inte kan bli betalda samt att borgenärerna därmed inte ska drabbas av någon reell förlust. Så är det ju. Kan man inte betala och det är prognosen blir det inte någon betalning någon gång. Här drabbas borgenärerna inte av någon reell förlust. Långivare och leverantörer ska inte behöva avstå från att få betalt när en person faktiskt bedöms kunna betala - om än efter en lång tid. Det är alltså för tidigt att närmare bedöma vilka konsekvenser Högsta domstolens avgörande kommer att få för rättspraxis eftersom domstolen bedömer omständigheterna i enskilda fall. Så har skett också i det här fallet. Det innebär att man måste sätta in uttalandet från Högsta domstolen i sitt sammanhang. Efter att regeringen beslutade om propositionen fattade Högsta domstolen beslut i fråga om det här aktuella avgörandet. Vi anser därför att det är för tidigt att bedöma konsekvenserna, som jag nyss nämnde. Men det finns skäl för regeringen att analysera rättsläget beträffande tillämpningen av insolvensprognosen och återkomma till riksdagen med besked i frågan om huruvida Högsta domstolens beslut föranleder andra slutsatser än de som regeringen drar i propositionen och som jag här redogjort för. Vi förutsätter att detta kommer att ske utan att det behövs ett formellt tillkännagivande från riksdagen. Slutligen ska jag säga några ord om överskuldsättningen som sådan. Jag har inte någon annan uppfattning än vad som framgår av de aktuella motionerna när det gäller vikten av att vidta åtgärder mot överskuldsättning. Regeringen bedriver ett aktivt arbete med frågorna. Vi kan konstatera att både kommunerna och Konsumentverket har förstärkts med ytterligare resurser som använts till ökade insatser från de kommunala budget- och skuldrådgivarnas sida. I likhet med regeringen anser vi att det här bör kunna bidra till att fler gäldenärer fångas upp och får vägledning, till exempel när det gäller möjligheten till skuldsanering. Det finns ytterligare pågående arbete och ett flertal åtgärder som skulle kunna nämnas. Kronofogdemyndighetens rapport Förenklad löneutmätning innehåller förslag till åtgärder som ska sätta mindre press på gäldenärerna och som innebär en motivation för minskad skuldsättning och schabloniserade beräkningar - att man får behålla en del av sina löneökningar. Avsikten är att det under år 2011 ska komma en proposition till riksdagen angående detta. I detta anförande instämde Maria Abrahamsson och Thomas Finnborg (båda M).
Hannah Bergstedt (S)
Anf. 3 Hannah Bergstedt (S)
Herr talman! Enligt OECD är Sverige det land som har de strängaste reglerna om återbetalning. En mycket tung börda ligger på låntagaren. Redan i dag är det väldigt tufft när det gäller att få möjlighet till skuldsanering. Anti Avsan hänvisar i sitt anförande till förändringar som gjordes 2007 då egenförsöket - att den som är skuldsatt ska själv komma överens med den som han eller hon är skyldig pengar - togs bort. Det här har gjort att fler kanske orkat ta sig till en skuldsanerare för att få hjälp. Ja, antalet som ansökt om skuldsanering har ökat. Det gör dock inte att fler får rätt till skuldsanering. Det är helt enkelt att blanda äpplen och päron. När det gäller domen som kom i höstas och som regeringen och reservanterna säger sig vilja invänta resultat av säger jag: Man behöver inte vänta. Det är bara att plocka upp telefonen och ringa någon av de budget- och skuldrådgivare som jobbar ute i landet. De kan berätta att man redan i dag hänvisar till domen när man fattar beslut hos Kronofogdemyndigheten om vilka som ska komma i fråga för skuldsanering. Antalet avslag har ökat med 10 procent efter att domen kom i Högsta domstolen. Anti Avsan säger sig vara rädd att fler ska få möjlighet att få skuldsanering. Jag trodde faktiskt att det var det som var propositionens poäng - att fler skulle få möjlighet att komma tillbaka till ett liv och bidra till samhället.
Anti Avsan (M)
Anf. 4 Anti Avsan (M)
Herr talman! Man måste sätta skuldsaneringslagen i ett sammanhang. Skälet till att skuldsaneringslagen tillkom 1994 var förmodligen en effekt av kriserna på 80- och 90-talen, då kreditgivningen var ganska lättvindig. Det var väldigt lätt att få lån utan att man hade den betalningsförmåga som behövdes. Vi kunde se ett stort antal mål i domstolarna som en följd av kriserna under 80- och 90-talen där människor krävdes på betalning och där den kreditprövning som skulle göras inte hade gjorts. När det gäller kreditprövningen har vi nyligen antagit en ny lagstiftning här i riksdagen som syftar till att kreditpröva även sms-lån och mindre skulder. Det har skärpts högst väsentligt när det gäller kreditprövningen. För många människor som i dag lever i överskuldsättning - och jag kan hålla med om att jag har sett många fall av orkeslöshet - beror det på att de skuldsatt sig för länge sedan. De har en skuldbörda de aldrig har blivit kvitt. Det viktiga om vi vill hjälpa människor som är i en svår situation är att inte ta bort incitament för människor att göra rätt för sig. Om man nu inte är drabbad på grund av sjukdom, ålder eller andra olyckliga omständigheter är det nämligen så att man har med sig att man kan bli av med sina skulder väldigt lätt. Hur är det med studieskulder, som ska betalas av under ganska lång tid? Det blir naturligtvis problem om man alltid kan räkna med att bli av med sina skulder på tre år. Då spelar det inte så stor roll. Det fordrar alltså ett visst ansvar från enskilda när de ingår avtal.
Hannah Bergstedt (S)
Anf. 5 Hannah Bergstedt (S)
Herr talman! I dagsläget, när andelen som lånar till större delen av sin inkomst ökar, när fler tar lån av sin disponibla inkomst och när bostadspriser ökar och räntor stiger skuldsätter sig fler människor alltmer. Vi har tidigare i kammaren debatterat risken för en kommande bostadsbubbla. Kronofogdemyndigheten beräknar i dag att 400 000 människor är i behov av skuldsanering. Det är människor som till större delen faktiskt har råkat ut för livet - arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa eller dödsfall i familjen. De allra flesta har inte lyxkonsumerat. Målet för samhället måste väl ändå vara att hjälpa dessa människor tillbaka. Det är faktiskt lönsamt att se till att dessa människor kommer tillbaka till ett liv där de kan vara med och bidra. Jag skulle vilja säga att det i grund och botten handlar om en skillnad i människosyn. Människor vill nämligen göra rätt för sig. Det visar inte minst en rapport som Kronofogdemyndigheten själv har lagt fram och som heter just Alla vill göra rätt för sig . Jag tycker att det vore förnämligt att höra Anti Avsan förklara hur han ser på människor och sin människosyn när det handlar om överskuldsatta. Där ute finns nämligen människor som behöver vår hjälp och vårt stöd för att komma tillbaka till samhället. Det handlar inte om att smita undan, för människor vill faktiskt göra rätt för sig.
Anti Avsan (M)
Anf. 6 Anti Avsan (M)
Herr talman! Man kan inte generalisera, men man måste titta på frågorna i ett samhällsperspektiv. Det är klart att det fordras en balanspunkt när det gäller betalningsmoral och möjligheten att bli fri från skulder. Naturligtvis handlar det om att få människor på banan igen, och det är ganska tydligt i detta fall - också med koppling till arbetslinjen och alla dessa småföretagare som har tvingats gå i personlig borgen och många gånger aldrig kan komma tillbaks men kanske är duktiga entreprenörer. Det gäller människor med vanliga arbeten också. Det är ingen skillnad i människosyn, utan det kanske är frågan om att man inte bestämmer sig på förhand och säger vad som är rätt eller fel utan försöker väga samman alla olika aspekter som finns på detta. Apropå Hannah Bergstedts tidigare replik angående vad som har sagts från budget- och skuldrådgivarnas sida när det gäller insolvensprognosen är min uppfattning att vi inte kan dra så långtgående slutsatser att det alltid ska vara 15 år. En domstol skapar rättspraxis, och enskilda fall bedöms utifrån dessa förutsättningar. En grundförutsättning är fortfarande att man inte har en skuldbörda på mer än ett par hundra tusen kronor och en inkomst, om man inte är sjuk, om man över huvud taget ska komma i fråga för skuldsanering. Det fall som Högsta domstolen avgjorde var väldigt nära där. Nu beviljade Kronofogdemyndigheten skuldsanering i detta fall. Antalet människor som har fått skuldsanering har ökat, därför att Kronofogdemyndigheten har tillämpat regelverket på ett mer nyanserat sätt genom att göra en totalbedömning. Det är vad det handlar om: Människor som faktiskt kan komma tillbaka och bidra ska naturligtvis få möjlighet att göra det, men det måste också finnas incitament så att man är medveten om att man ska fullgöra sina förpliktelser i samhället.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 7 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Civilutskottets betänkande nr 9 handlar alltså om skuldsaneringslagen. Efter Hannah Bergstedts anförande finns det egentligen inte särskilt mycket att tillägga. Jag tänkte i likhet med Hannah börja med att bena ut yrkandena, eftersom vi tidigare har haft lite problem med dem när de sett ut på det här sättet. När det gäller betänkandets punkter 1, 2 och 4 yrkar jag bifall till utskottets förslag. När det gäller punkterna 2 och 4 yrkar jag dessutom avslag på reservationerna. Slutligen yrkar jag bifall till reservation 2, som hör till punkt 3. Då har vi klarat ut det. Den första punkten, att underlätta för näringsidkare att kunna beviljas skuldsanering, ligger helt i linje med Miljöpartiets syn på hur regelverket bör fungera. Vi tycker att det är en väldigt bra utveckling. Vi utgår från att regeringen även fortsättningsvis kommer att följa frågan noggrant, eftersom det trots de formuleringar som nu antas är rätt svårt att bedöma vilka konkreta förändringar det i praktiken innebär för dem som berörs. Det kan hända att det visar sig att det behövs justeringar för att man ska nå de mål som är avsedda. När det gäller punkt 2 har jag ganska svårt att se motivet bakom att den moderatledda högeroppositionen anser sig ha behov av att skriva en reservation. Eftersom Högsta domstolens beslut kom efter det att regeringen hade lagt fram sin proposition tycker jag inte att det hade varit märkligt på något sätt om regeringen, som i detta fall hamnar i minoritet i utskottet, hade justerat sin position och ändrat uppfattning. Det är ganska tydligt i reservationstexten att även högerpartierna anser att det finns starka motiv för att se över insolvensprognosen och hur den tillämpas. Jag tycker att man skulle ha valt att låta utskottet vara enigt på denna punkt. Att man väljer att inte göra så kan kanske tolkas på olika sätt, men jag uppfattar nog att man mer vill markera att man från regeringspartiernas sida anser att sådana beslut inte ska tas i kammaren när man påpekar att regeringen inte har tänkt rätt från början. Jag gillar inte den principen. I ett sådant här fall skulle det ha varit ganska lätt att avstå från en reservation, för att vara i linje med den reservation man har skrivit. Det hade varit möjligt för regeringspartierna att ta hem en poäng och visa att man är öppen för verkligheten på ett annat sätt än vad den här reservationen visar. När det gäller punkt 3 i betänkandet, som det har sagts mest om hittills, är det tydligt att regeringen har en helt annan uppfattning än vad utredaren och remissinstanserna har. Att de har en annan uppfattning tycker jag är svårt att hitta grunden för i betänkandetexten. Man kan ana sig till, och det har redan sagts här, att regeringssidan inte har den tilltro till människors goda vilja att göra rätt för sig som jag tycker att vi kan se att remissinstanserna anser att vi kan räkna med. Det är kanske det som är grundorsaken till skiljelinjen. Vår erfarenhet i Miljöpartiet är, som sagts tidigare, att medborgarna i det längsta försöker reda ut sakerna på egen hand, ibland med hjälp från släkt och vänner eller andra privata långivare som går in, och man gör många försök under många år. När man väljer att ta steget att vända sig till samhället menar vi att det är viktigt att det betyder någonting, att man får en horisont, ett tidsperspektiv som inte är alltför långt. Då menar vi att förändringen från fem till tre år som norm skulle vara bra. Vi är övertygade om att regeringen egentligen kommer att komma till samma slutsats som vi, men man förstår av betänkandetexten att det kommer att ta ett antal år, onödiga år för dem som det berör. När det gäller den fjärde punkten uppfattar jag att regeringssidan egentligen delar utskottsmajoritetens synpunkter, men man kan inte tillåta sig att erkänna att följdmotionen tar upp många bra saker. Jag blir inte särskilt förvånad om det som föreslås i motionerna dimper ned på riksdagens bord i form av propositioner. Det är så som spelets regler är här i riksdagen. Det är kul om det går åt rätt håll i och för sig, men det kan gå snabbare. Jag hoppas att regeringen lyssnar på utskottsmajoriteten i det här fallet. Jag tror att man har tagit till sig mycket av det som föreslås i följdmotionen så att det kommer att ske ändringar, oavsett hur det går i voteringen. Det är ändå en majoritet bakom reservationen. I detta anförde instämde Hannah Bergstedt (S) och Marianne Berg (V).
Jan Ertsborn (Fp)
Anf. 8 Jan Ertsborn (Fp)
Herr talman! I april 2007 fattade regeringen beslut om att tillsätta en utredning om ett samordnat insolvensförfarande. Det innefattade också de frågor som vi har på bordet i dag. Jag vill inleda med att citera ur utredningsdirektiven. Först skrivs angående företagsrekonstruktion och konkurs, men sedan kommer det: "Vidare skall utredaren lämna förslag om skuldnedsättning för överskuldsatta företagare med personligt ansvar för företagets skulder. I ett samhällsekonomiskt perspektiv är det av betydelse att en seriös företagare snabbt kan komma tillbaka efter en konkurs, ofta mer erfaren och med större utsikter till framgång. Utredaren skall också undersöka varför privatpersoner som är så skuldsatta att de inom överskådlig framtid inte kan betala sina skulder inte söker, eller inte beviljas, skuldsanering. Utredaren skall, beroende på vad undersökningen visar, föreslå åtgärder som underlättar för dessa gäldenärer att ta sig ur överskuldsättningen." Jag fick det utredningsuppdraget av regeringen, och i den utredning som presenterades hösten 2008 och som heter Vägen tillbaka för överskuldsatta har jag lagt fram förslag som helt överensstämmer med direktiven. I dag har vi att diskutera en del av de förslag som utredningen lade fram. Jag ska börja med frågan om aktiva näringsidkare. Den frågan penetrerade vi väldigt noga i utredningen, och vi ställde oss frågan om skuldsanering var rätt instrument för en aktiv företagare eller om det skulle vara företagsrekonstruktion eller ackord. Med aktiva näringsidkare menas personer som driver ett företag och fortsätter att driva ett företag. Jag tycker att det är viktigt att vi har klart för oss det därför att företagare som har upphört med sin verksamhet, antingen avvecklat den eller gått i konkurs, alltid har kunnat få skuldsanering alltsedan skuldsaneringslagen infördes. Det är alltså fråga om att kunna fortsätta driva sitt företag samtidigt som man får skuldsanering. Då vill regeringen öppna en möjlighet för fler än enligt den gällande lagen. Det är en väldigt liten möjlighet man öppnar, det är en mycket liten grupp som kommer i fråga. Jag tycker att man har exemplifierat det ganska bra i propositionen där det talas om personer som bedriver hushållsnära tjänster eller enklare konsultverksamhet. Tidigare hade man som exempel en hantverkare eller en frisör. Det är alldeles uppenbart i underlaget att man inte kan ha företagsintecknade lån, det vill säga vanligtvis checkkrediter, man kan inte ha varulager i någon omfattning, man kan inte ha fordringar i någon omfattning och man kan inte ha anställda. Det blir alltså en väldigt liten grupp. Man undrar naturligtvis hur en frisör ska kunna bli så skuldsatt att han kan få skuldsanering om vi bibehåller det kvalificerade insolvensrekvisitet på det sätt som det ser ut i dag. Nu tycker jag personligen inte att detta är någon stor fråga, men bakgrunden till att jag vill ta upp det är att vi i utredningen föreslog att man inte skulle få skuldsanering därför att vi såg att man skulle göra företagskonstruktioner eller ackord i stället. Men jag ställer mig bakom regeringens bedömning. Jag tycker inte att det är något problem att släppa in några enstaka företagare i skuldsaneringen, för det kommer inte att bli någon som helst mängd. Det andra förslaget i regeringens proposition, att man bland rekvisiten skulle slopa det särskilda kravet att beakta skuldernas ålder, är ett förslag som överensstämmer med utredningens förslag. Det har varit ett hinder i vissa fall. Det hindret kommer nu bort, och det är naturligtvis enbart positivt att så sker. Det är motiverat av att en företagare har både gamla och nya skulder. Den stora frågan i dagens debatt, och säkert i den fortsatta debatten om skuldsanering, gäller de andra två delarna. Kvalificerad insolvens: I utredningen diskuterade vi mot bakgrund av de direktiv vi fick om vi skulle stryka ordet "kvalificerad", om det skulle räcka med "insolvens", som alltså är detsamma som att man är konkursmässig. Vi kom fram till att det var att gå ett steg för långt, så vi ville behålla begreppet kvalificerad insolvens. Men för att uppfylla direktiven om att fler skulle få skuldsanering ville vi lätta upp kravet om kvalificerad insolvens. Vi såg naturligtvis oss också runt hur det ser ut i Europa. Vad vi fastnade för var den variant som man har i Danmark, där man har begreppet de närmaste åren, och med det menar man upp till fem åren. Om man för in det begreppet får man ned det skuldbelopp som krävs för att få skuldsanering. För att tillmötesgå direktiven när det gällde företagares möjligheter att få skuldsanering ansåg vi det nödvändigt att förkorta betalningstiden. Vi fastnade för att man skulle övergå från fem år till tre år. Det var alltså helt baserat på företagarsituationen. Här kan man naturligtvis tänka sig varianter som man skulle ha kunnat förhandla om, om situationen hade varit sådan. Jag vill påminna om att redan 2001 föreslog Riksskatteverket och Konsumentverket att man skulle förkorta betalningstiden, men det har ju inte blivit så. Dessa båda förslag, som nu utskottets majoritet står bakom, förskjuter balanspunkten mellan kreditgivare och kredittagare i någon utsträckning, och naturligtvis då till kreditgivarens nackdel och till förmån för kredittagaren. Det kommer med de förändringarna att bli lättare att få skuldsanering. Detta är enligt min uppfattning samhällsekonomiskt oerhört bra. Det är inte bara inbesparade bidrag i socialförsäkringssystemen till personer som kan komma ur sin skuldfälla, utan det är helt enkelt också så att personer kan bli, som många andra, vanliga löntagare eller företagare och tjäna sin egen försörjning och betala skatt. Det finns en annan aspekt som är oerhört viktig i det här sammanhanget, och det är naturligtvis de personer som berörs av skuldsanering och som har suttit i den så kallade skuldfällan i många år. De är i mycket stor utsträckning sjuka. De är långtidssjukskrivna, arbetslösa, förtidspensionerade och så vidare. Det är ett personligt lidande som kostar väldigt mycket för den enskilde. Varför vill då utredningen som jag ledde göra detta? Jo, vi följde direktiven, som vi tyckte var klara och tydliga, och jag tycker fortfarande att det är ett led i arbetslinjen att bekämpa det utanförskap som en överskuldsättning är. Det är ett utanförskap av mycket stor omfattning. Vi tycker också att det är oerhört viktigt att man använder skuldsaneringsinstrumentet och inte några andra alternativ bland möjligheterna att lösa skuldproblematiken. Då tänker jag på skälighetsbedömningen. Den totala skälighetsbedömningen i skuldsaneringen är oerhört viktig. Den innebär att oseriösa kredittagare, eller kanske till och med kriminella individer, inte kommer i fråga för skuldsanering. Hur togs då utredningen emot av remissinstanserna? Där måste jag säga att ett av bekymren börjar med den regering som jag själv utgör underlag för, för det har man inte redovisat. Men det var faktiskt 31 remissinstanser som tillstyrkte alla utredningens förslag. Det är ganska många. Och det var betydande remissinstanser: Kronofogdemyndigheten, Skatteverket, Konsumentverket, Konkurrensverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Svenskt Näringsliv, Företagarna, budget- och skuldrådgivare, ett stort antal domstolar och kommuner med flera - jag ska inte räkna upp alla. I utredningen var vi dessutom eniga om förslagen. Det fanns ett särskilt yttrande från representanter från Bankföreningen och Svensk Inkasso, som ju helt klart har egna intressen att bevaka i sammanhanget. Övriga stod bakom utredningen. Det är naturligtvis ett bekymmer när man sedan ser att regeringen inte ställer upp och lägger fram de här förslagen. Jag har försökt få till stånd lite debatt. Jag har försökt förstå vad regeringen menar när man talar om att försämra den allmänna betalningsmoralen. Jag har jämfört med Danmark, och jag har inte kunnat finna några belägg för att det faktiskt är på det viset. Det skulle kunna bli lite svårare att få krediter om vi ändrade i skuldsaneringslagen - det kan jag nog medge - i varje fall för dem som är sämst ställda i samhället. Men det kanske inte är helt fel att någon gång säga nej till en kredit. Det tycker jag att man ska beakta. Jag tycker också att man ska beakta, när man talar om intresset av att betala sina skulder, att det oftast inte är till den ursprunglige fordringsägaren som de betalas efter ett antal år. Våra stora svenska banker säljer sina gamla och dåliga krediter som tas över av inkassobolag, finansbolag och också av ett antal företag. Det tycker jag att man också ska beakta. Jag ser inte några stora bekymmer med att ändra skuldsaneringslagen och tycker fortfarande att det var väldigt bra förslag som lades fram av mig såsom utredare, vilket kanske inte förvånar någon. Jag tog också upp i utredningen att man borde gå vidare och titta på preskriptionsreglernas användning, det vill säga att Kronofogdemyndigheten borde titta på preskriptionsfrågan innan man verkställer indrivningsåtgärder, och att man borde fundera över avräkningsreglerna så att man skulle räkna upp kapital i stället för ränta. Jag hoppas att det kommer. Nu är situationen den att regeringen inte i detta skede har accepterat de här förslagen. Jag har förhoppningen att man kommer att göra det i ett nästa steg, för det här kan jag inte se som något annat än första steget. Jag tänker fortsätta att arbeta för att få igenom förslag som ger flera skuldsatta personer möjligheter till skuldsanering och ett mer ekonomiskt ordnat liv. Jag vill också göra den förklaringen att mina kolleger i Folkpartiet ställer upp, som vanligt, på den överenskommelse som har träffats i Regeringskansliet om propositionen och på hanteringen bakom besluten. Men personligen tillåter jag mig att fortfarande ha uppfattningen att vi borde ha genomfört förslagen i enlighet med den utredning som jag lämnade för några år sedan. I detta anförande instämde Gunnar Andrén, Karin Granbom Ellison och Lars Tysklind (alla FP), Hannah Bergstedt (S) och Ola Johansson (C).
Per Lodenius (C)
Anf. 9 Per Lodenius (C)
Herr talman! Det är svårt att gå upp i talarstolen efter Jan Ertsborn i den här frågan. Han är ju den som har störst kunskap och som kan den här frågan genom sin utredning bland annat. Herr talman! Att leva på existensminimum är påfrestande på väldigt många sätt, inte minst mentalt. Men vetskapen om att man aldrig kommer att bli skuldfri är nog än mer påfrestande. Därför är det viktigt för den svårt skuldsatte att vi har en lagstiftning som innebär att ljuset i tunneln kan skönjas. Om den skuldsatte kan komma tillbaka till ett normalt ekonomiskt liv gör även samhället en vinst. Det innebär inte bara att en människa och kanske en hel familj kan återgå till ett mer normalt liv utan också får möjlighet att må bättre både psykiskt och i många fall fysiskt. I många andra länder är reglerna uppbyggda på en balans mellan långivarens ansvar och den skuldsattes ansvar. Det ger betydligt större möjligheter för den skuldsatte att komma tillbaka. Överskuldskattas skulder kan härstamma från misslyckade affärsprojekt med tillhörande borgen mot banker. Andra kan ha blivit svårt skuldsatta på grund av arbetslöshet, sjukdom eller kanske skilsmässa. Många av dessa fall kommer dessutom från den ekonomiska krisen i början av 90-talet. Att ge fler hårt arbetande människor och företagare en andra chans är en utmaning vi som lagstiftare måste ta på största allvar. Jan Ertsborns insolvensutredning, som överlämnades till regeringen 2008, innehåller som bekant förslag om lättnader i skuldsaneringslagen. Två av de viktigaste förändringarna är att mildra det så kallade kvalificerade insolvensrekvisitet och att förkorta betalningstiden. När det gäller insolvensrekvisitet så innebär nuvarande lydelse att den överskuldsatte inte kan antas "ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid". Utredningen föreslår att det byts till "sakna förmåga att betala sina skulder inom de närmaste åren". I utredningen föreslås också, som vi hörde Jan Ertsborn berätta, att betalningstiden förkortas från fem till tre år. Dessa förändringar skulle ge betydligt fler överskuldsatta personer en chans att komma tillbaka. Förslagen har också fått ett starkt stöd av forskare och sakkunniga inom samhällsekonomi och folkhälsa. Herr talman! I lagtexten står det alltså i dag "inom överskådlig tid". Det är en formulering som Högsta domstolen i oktober 2010 tolkade som 10-15 år medan kronofogden tidigare har tolkat "överskådlig tid" som 5-10 år. Det handlar alltså om den kortaste tid en person ska bedömas ha möjlighet att betala tillbaka sina skulder på för att kunna beviljas skuldsanering. Det är i och för sig lite för tidigt att närmare bedöma vilka konsekvenser domen i Högsta domstolen kommer att få för gällande rättspraxis, men det finns starka skäl för regeringen att noga följa upp rättsläget beträffande tillämpningen av insolvensprognosen. Redan nu får vi signaler om att domen har påverkat situationen för landets överskuldsatta. Budget- och skuldrådgivare runt om i kommunerna vittnar om att avslag från kronofogden ökar vi skuldsaneringsansökningar. Om konsekvenserna av Högsta domstolens dom blir att fler tvingas leva kvar i fattigdom som överskuldsatta måste vi agera. Människor måste uppmuntras att aktivt ta sig ur sin situation. Det är en humanitär och samhällsekonomisk utmaning. Regeringen bedriver ett aktivt arbete med dessa frågor. Kommunerna och Konsumentverket har förstärkts med ytterligare resurser att användas för ökade insatser, bland annat från de kommunala budget- och skuldrådgivarna. Det borde leda till att fler gäldenärer fångas upp och får vägledning. I sammanhanget bör också den nya konsumentkreditlagen uppmärksammas som trädde i kraft den 1 januari i år. Det är en lagstiftning som syftar till att motverka de skuldsättningsproblem som sms-lån och andra så kallade snabblån kan föra med sig. Herr talman! Jag välkomnar regeringens ambition att utvidga möjligheten att bevilja skuldsanering för näringsidkare. Att få en möjlighet att kunna fortsätta att bedriva näringsverksamhet eller att starta om efter ekonomiska problem är en viktig del.
Marianne Berg (V)
Anf. 10 Marianne Berg (V)
Herr talman! Ändringar i skuldsaneringslagen är en fråga som dragits fram och tillbaka under en hel del år i riksdagen. Efter anförandena från Jan Lindholm, Miljöpartiet, och Hanna Bergstedt, Socialdemokraterna, vet jag inte riktigt vad jag ska ta upp eftersom vi har en gemensam reservation i ärendet. Herr talman! Jag väljer ändå att beröra punkt 3 om betalningsplan vid skuldsanering. Vänsterpartiet välkomnar Insolvensutredningens förslag att huvudregeln för betalningsperioden vid skuldsanering sänks från fem till tre år. Alliansen anser dock att den ska ligga kvar oförändrad. Trots att flera remissinstanser är positiva till denna förändring har Alliansen inte tagit till sig det. Skulder kan uppkomma på grund av en eller annan omständighet. Det kan ligga missbruk, arbetslöshet, sjukdom eller skilsmässa bakom. Listan kan göras lång. I många fall där en skuld ska drivas in handlar det om ett snabblån, en barnomsorgsräkning, en tv-licens, en elräkning eller till och med en skolfotoräkning. Många kanske tycker att det är små skulder, men för den som berörs är den ofantligt stor. Under återbetalningsperioden lever skuldsatta på existensminimum, vilket är tärande såväl fysiskt som psykiskt. Barn drabbas särskilt hårt av föräldrarnas eller förälderns skuldsättning. Därför är det viktigt att också ur ett barnperspektiv se på den uppkomna situationen och hjälpa personen i fråga att komma igen och stå på egna ben så att läget blir ljusare. Ett steg mot detta är att ändra i huvudregeln för återbetalningsperioden så att den minskas från fem till tre år. Herr talman! Många barn lever i dag i fattigdom. Alla i riksdagen brukar säga att detta ska bekämpas. Vi har dock olika verktyg för att nå målet. Barn till överskuldsatta lever också i fattigdom. Det finns väl ingen här som inte håller med om att vi med alla medel som står till buds ska försöka se till att barnfattigdomen minskar och till sist försvinner. Barn i vårt land ska över huvud taget inte behöva uppleva fattigdom oavsett orsak. Många som upplevt fattigdom förföljs av det långt upp i livet eller under hela livet. Det sätter djupa spår och är en bidragande orsak till att känslan av utanförskap förstärks. Detta kan vi aldrig acceptera. Högeralliansen talar ofta om att det är viktigt att ge personer en andra chans. Mantrat under åren i regeringsställning har varit att minska utanförskapet. Jag har dock inte sett det i verkligheten, inte på något område och inte heller här. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.
Otto von Arnold (Kd)
Anf. 11 Otto von Arnold (Kd)
Herr talman! Överskuldsättning är ett stort samhällsproblem. Det innebär att en person inte kan betala sina skulder under överskådlig tid. Det innebär också att man uppfyller skuldsaneringslagens krav på så kallad kvalificerad insolvens. Vi har under ett flertal år sett en ökning av överskuldsatta. I kronofogdens rapport från 2008 med det talande namnet Alla vill göra rätt för sig uppskattar man antalet överskuldsatta till mellan 400 000 och 600 000. Det är mer än 10 procent av den arbetsföra befolkningen. Den årliga kostnaden för dessa uppskattas till mellan 30 och 50 miljarder. 38 miljarder är sjukskrivningskostnader; resten är produktionsbortfall. Siffrorna baserar sig på 400 000 överskuldsatta. Skulle det vara 600 000 blir kostnaden väsentligt högre. Det är klart att det är ett samhällsekonomiskt problem när människor inte är i arbete och vi inte kan uppfylla arbetslinjen. Med de senaste årens globalisering och avreglering av de olika marknaderna, även kreditmarknaden, har riskerna i samhället ökat - men också möjligheterna för individen att själv rå över sin situation och kunna fatta gynnsamma ekonomiska beslut och styra sin utveckling. Detta bejakar vi i Alliansen såväl i regering som i riksdag. Alla klarar det dock inte. Det finns många olika orsaker till att människor hamnar i en skuldsituation. Är de slösaktiga eller betalningsovilliga? Tittar man på tv-programmet Lyxfällan kan man lätt tro det. Det flesta är dock seriöst arbetande människor med hög etisk moral som av olika anledningar drabbats av avgörande förändringar i sina liv, vilket lett till överskuldsättning. Det kan vara en skilsmässa eller ett dödsfall, vilket nämnts tidigare. Ofta är det borgensåtaganden för privata företag där man själv gått i borgen, prisras på bostäder och så vidare. Det är också viktigt att notera att dessa människor vill göra rätt för sig och gör rätt för sig genom skuldsaneringsprocessen. Högsta domstolen avkunnade nyligen en dom, och det finns anledning att befara att det kan ta betydligt längre tid innan skuldsaneringsförfarandet inleds. Det befaras både av Kronofogdemyndigheten och av andra institutioner. En dom från Högsta domstolen är trots allt vägledande. Det får vi inte glömma bort. Då är det viktigt att ha en effektiv skuldsaneringslag som ger den skuldsatte möjlighet att komma igen till ett värdigt liv. Och det ska ske inom rimlig tid utan alltför lång väntan på att man ska komma till rätta med det hela. Vi kristdemokrater sätter alltid människan i centrum. Genom en flexibel skuldsaneringslag vill man ge möjlighet till en snabb sedvanlig prövning, som jag vill påstå är ganska tuff. Det är ett tufft nät att komma igenom den skuldsaneringsprövning som görs av Kronofogdemyndigheten, och det är inte alla som klarar av det. Men man har en ganska hög genomförandeprocent, som jag tidigare har nämnt. Lagstiftningen bör ge incitament till både gäldenär och borgenär så att de aktivt kan medverka till en skuldsanering. Det är också positivt att man kan ta in företagande i det hela. Samtidigt bör samhället verka för en kraftig minskning av överskuldsättning genom informations- och utbildningsinsatser. Herr talman! Jag ser Jan Ertsborns utredning som en god grund för det fortsatta arbetet.
Carina Herrstedt (Sd)
Anf. 12 Carina Herrstedt (Sd)
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Detta är en fråga som har dragits alltför länge i långbänk, och massor av förhoppningsfulla människor sitter i dag och väntar på att vi ska fatta ett bra beslut. Med anledning av detta ärende har det, som Hannah Bergstedt sade, kommit massor av mejl, brev och telefonsamtal, inte bara till oss utan förmodligen till alla här. Det ena tragiska livsödet efter det andra har delgetts oss. Man blir inte bara berörd utan man blir väldigt förundrad över hur saker och ting verkligen går till. Jag skulle vilja påstå att arbetet med en ny skuldsaneringslag egentligen bara har börjat. Det finns så mycket mer att ta i beaktande, men vi vill först se utfallet av de förslag som vi beslutar om i dag. I många av de mejl som har sänts till oss nämns absolut preskription som ett alternativ, och kanske är det i framtiden den bästa lösningen, och kanske är det den rätta vägen att gå för att alla ska behandlas och bedömas lika. Det är just godtyckligheten i bedömningarna som har varit ett återkommande ämne i de mejl och samtal som vi har fått. Kanske är det den rätta vägen att gå. Jag vet inte, jag vet bara att det är ett alternativ som jag tycker är intressant och som jag vill belysa. Mångårig forskning visar att människor som lever i överskuldsatthet ofta drabbas av hälsoproblem, psykiskt lidande, överdödlighet och passivitet. Detta blir en samhällskostnad, och vi vinner alla på att försöka undvika att människor hamnar i denna situation. Sverigedemokraternas politik tar sin utgångspunkt i människors vardag, och där är barnperspektivet en viktig och naturlig del. Det finns inga lätta beslut gällande människor som hamnat på obestånd, men vårt ansvar är att möjliggöra en väg tillbaka in i samhället för dem och samtidigt ge dem rätt verktyg för att klara av att betala av det skuldberg som har byggts upp och som har blivit övermäktigt. Barn som växer upp i hem där föräldrarna är överskuldsatta får extremt dåliga förutsättningar i det fortsatta livet. Det är orimligt att samhället sviker dessa barn i stället för att skapa och ge dem bättre förutsättningar. Företagare är, som vi har hört här i dag, i praktiken utestängda från möjligheten till skuldsanering. Jag menar att vi måste tro på människan, på dem som satsar och har idéer men också på dem redan har satsat och tyvärr har misslyckats. Många av dem som drabbas av stora skulder är just människor som är entreprenörer. Människor som är entreprenörer och som vågar satsa på företag är precis vad vi behöver i vårt samhälle. I dag har vi lagar och regler som gör att det är många som tvekar att starta företag just av rädsla för att misslyckas och gå i konkurs. En konkurs är inte bara ett företagsekonomiskt misslyckande utan kan även bli en privatekonomisk katastrof som i många fall kan leda till en familjekris där barn och livspartner också drabbas. Sverigedemokraterna anser att vi måste se till människors bästa, och i detta fall överensstämmer det med samhällets bästa. Det är oroväckande om människor nekas skuldsanering på grund av en orimlig tolkning av tidsvillkor i domstolen. Skuldsanering är tänkt som en sista utväg för människor som har hamnat på obestånd att komma tillbaka in i samhället. Att fler människor kommer tillbaka in i samhället och får möjlighet att följa arbetslinjen torde ligga i allas intresse. Om inte alla vill ställa upp för arbetslinjen och ett rättvist samhälle lovar jag att i alla fall vi sverigedemokrater kommer att göra det. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2011-04-06
Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 3, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Ändringar i skuldsaneringslagen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),
    2. lag om ändring i skuldsaneringslagen (2006:548).
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:31.
  2. Insolvensprognosen vid skuldsanering

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför.
    Därmed bifaller riksdagen motion 2010/11:C4 yrkande 3.
    • Reservation 1 (M, FP, C, KD)
  3. Betalningsplanen vid skuldsanering

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Fi205 yrkande 1 i denna del och 2010/11:C4 yrkande 4.
    • Reservation 2 (S, MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S, MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S292018
    M99008
    MP02302
    FP16107
    C20003
    SD20000
    KD18001
    V01801
    Totalt175134040
    Ledamöternas röster
  4. Överskuldsättning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför.
    Därmed bifaller riksdagen motion 2010/11:C4 yrkandena 1, 2 och 5, bifaller delvis motionerna 2010/11:C203 och 2010/11:C216 samt avslår motionerna 2010/11:Fi205 yrkande 1 i denna del, 2010/11:Fi260, 2010/11:C224, 2010/11:C255 och 2010/11:C287.
    • Reservation 3 (M, FP, C, KD)