Ändringar i utlänningslagen
Betänkande 1994/95:SfU16
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1994/95:SFU16
Ändringar i utlänningslagen
Innehåll
1994/95
SfU16
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1994/95:179 om ändringar i utlänningslagen. Vidare behandlas ett antal motioner som väckts med anledning av propositionen. Även ett antal motioner från allmänna motionstiden 1994/95 och några motioner som väckts i annat sammanhang behandlas i betänkandet.
I propositionen föreslås att det i utlänningslagen (UtlL) skall föras in en uttrycklig bestämmelse om att brottslighet kan utgöra ett särskilt skäl att inte bevilja de facto-flyktingar och krigsvägrare asyl. Om brottsligheten ligger på gränsen till vad som ensamt skulle kunna utgöra grund för avslag får även andra allvarliga anmärkningar vägas in i bedömningen. De skäl som talat mot att asyl skall beviljas måste dock alltid vägas mot det skyddsbehov utlänningen har.
Beträffande uppehållstillstånd för andra än asylberättigade förs in en bestämmelse i UtlL om att utlänningens skötsamhet och hederlighet skall beaktas vid prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd. Vilken tyngd dessa anmärkningar skall ha för att uppehållstillstånd skall vägras måste även i dessa fall bli beroende på en bedömning av det enskilda fallet. Utskottet föreslår med anledning av ett motionsyrkande att det av regeringen föreslagna uttrycket "skötsamt och hederligt" i lagförslaget ändras till "hederlig vandel".
Vidare föreslås i propositionen att tidsbegränsade uppehållstillstånd skall i större utsträckning än i dag få meddelas under en prövotid när det råder tveksamhet om en sökandes förväntade levnadssätt.
Möjligheterna att återkalla ett uppehållstillstånd med hänvisning till utlänningens levnadssätt föreslås vidgade. För att ett beviljat uppehållstillstånd skall kunna återkallas måste dock krävas allvarligare anmärkningar i fråga om levnadssättet än vad som krävs för att det första tillståndet skall vägras. Anmärkningarna måste alltid vägas mot det skyddsbehov utlänningen har och mot de skäl i övrigt utlänningen kan åberopa för sin bosättning i Sverige. Den tid under vilken ett uppehållstillstånd får återkallas föreslås utsträckt från två till tre år.
I medborgarskapslagen föreslås att en bestämmelse införs varav framgår att tyngdpunkten i prövningen av en sökandes levnadssätt bör ligga på en bedömning av om sökanden i framtiden kan förväntas leva skötsamt och hederligt. Bedömningen skall göras mot bakgrund av sökandens tidigare levnadssätt. Utskottet föreslår även här att det föreslagna uttrycket "skötsamt och hederligt" i lagförslaget ändras till "hederlig vandel".
Den tid (karenstid) som skall ha förflutit innan en sökande som begått brott tas upp till svensk medborgare bör, enligt propositionen, i större utsträckning än i dag fastställas efter en bedömning i det enskilda fallet. I propositionen anförs vidare att regeringen efter en vägning av skälen för och emot inte funnit skäl att föreslå införande av en möjlighet att återkalla ett beslut om naturalisation.
I propositionen föreslås vidare att möjligheterna för anhöriga att få uppehållstillstånd beviljat efter inresa vidgas. Huvudregeln skall fortfarande vara att uppehållstillstånd skall föreligga före inresa. Enligt de nya reglerna skall undantag kunna göras för den som är nära anhörig till en här bosatt person eller som annars har särskild anknytning till Sverige om det är uppenbart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen skett före inresan. För den som fått avslag på en tidigare ansökan och enligt ett lagakraftvunnet beslut skall avvisas eller utvisas föreslås en viss uppmjukning. En ny ansökan skall enligt förslaget få bifallas om det skulle strida mot humanitetens krav att verkställa avvisningen eller utvisningen.
Utskottet gör vissa förtydliganden om hur de nya bestämmelserna bör tolkas, och utskottet understryker särskilt vikten av att barnens situation beaktas. Utskottet anser att riksdagen med anledning av föreliggande motioner och med godkännande av vad utskottet anfört bör anta lagförslaget i denna del.
Utskottet behandlar i betänkandet också ett antal motioner från den allmänna motionstiden som tar upp frågor om uppskjuten invandringsprövning och s.k. kvinnoimport. Motionerna avstyrks med hänvisning till bl.a. tidigare redovisning av praxis i ärenden om permanent uppehållstillstånd när förhållandet upphör inom tvåårsperioden.
Utskottet tillstyrker propositionen i övrigt och avstyrker bifall till övriga motioner.
Till betänkandet har fogats 25 reservationer.
Propositionen
Regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) har i proposition 1994/95:179 föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,
3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Motioner
Motion väckt med anledning av skrivelse 1994/95:30
1994/95:Sf3 av Lars Tobisson m.fl. (m, c, fp, kds) vari yrkas att riksdagen antar propositionens förslag till 1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), 2. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).
Motion väckt med anledning av skrivelse 1994/95:131
1994/95:Sf11 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna om utvisning på grund av ringa brott.
Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:179
1994/95:Sf19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår de föreslagna ändringarna av 2 kap. 4 §, 2 kap. 11 § 1 och 2 och 3 kap. 4 § samt den föreslagna nya 4 b § utlänningslagen, 2. att riksdagen beslutar att 3 kap. 4 § andra stycket 2 skall ha följande lydelse: "... det beträffande en utlänning som omfattas av 1 § 2 eller 3 på grund av brottslighet eller brottslighet i förening med någon annan omständighet finns särskilda skäl att inte bevilja asyl", 3. att riksdagen avslår förslaget att förlänga tidsfristen för återkallelse av uppehållstillstånd i 2 kap. 11 § 3 utlänningslagen från två till tre år, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om terminalåtkomst för Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden till vissa uppgifter ur polisregistret, 5. att riksdagen avslår förslaget till ändrad lydelse av lagen om svenskt medborgarskap 6 § första stycket 3 p 1, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på synnerliga skäl för att åtskilja ett barn från en av dess föräldrar genom verkställighet av ett avlägsnandebeslut, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vistelsetid i Sverige efter lagakraftvunnet avvisningsbeslut utan den sökandes förskyllan som grund för bifall till ny ansökan om uppehållstillstånd, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om risk för kvarhållande i hemlandet för militärtjänstgöring som grund för bifall till ny ansökan om uppehållstillstånd, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförande av anknytningsutredning här i landet, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlänningslagens reglering av återreseförbud, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden om rätt till uppehållstillstånd efter ny ansökan på grund av anknytning, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om karenstiden grundad på att sökanden levt gömd i Sverige, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att sökanden verkat för organisation som gjort sig skyldig till övergrepp av olika slag som grund för avslag på en ny ansökan om uppehållstillstånd.
1994/95:Sf20 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att även incidentrapporter från flyktingförläggning skall vägas in vid bedömningen om uppehållstillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar att återkallelse av uppehållstillstånd skall spegla förutsättningen för tillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen beslutar att svenskt medborgarskap skall kunna återkallas i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för erhållande av svenskt medborgarskap.
1994/95:Sf21 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del beslutar att endast lagakraftvunnen dom skall beaktas vid prövning enligt det nya stycket i 2 kap. 4 § utlänningslagen i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del beslutar att endast lagakraftvunnen dom skall vägas in vid prövning av skötsamhet och hederlighet vad gäller de facto-flyktingar och krigsvägrare enligt den nya lydelsen i 3 kap. 4 § utlänningslagen i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till ändrad lydelse i 2 kap. 11 § första stycket utlänningslagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återkallelse av uppehållstillstånd, 4. att riksdagen beslutar att ge medborgarskapslagen sådan lydelse att Utlänningsnämnden kan överlämna beslut i medborgarskapsärenden till regeringen.
1994/95:Sf22 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas 1. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del beslutar att andra allvarliga anmärkningar mot den asylsökandes levnadssätt inte ensamt utgör grund för avslag när det gäller de facto-flyktingar och krigsvägrare, 2. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del beslutar att endast lagakraftvunna domar skall beaktas vid bedömning av utlänningars skötsamhet och hederlighet när det gäller uppehållstillstånd för andra än asylberättigade, 3. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag till ändrad lydelse av 2 kap. 11 § första stycket utlänningslagen, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återkallande av uppehållstillstånd, 4. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till förändrad lydelse av 6 § första stycket 3 p. 1 lagen om svenskt medborgarskap.
1994/95:Sf23 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att man i lagtexten skall behålla hederlig vandel i stället för det föreslagna skötsam och hederlig, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att formuleringen förväntat levnadssätt skall ges en tydligare definition, 3. att riksdagen beslutar att begreppet förväntat levnadssätt i negativ bemärkelse endast får användas mot den asylsökande vid tidigare mycket grov brottslighet, 4. att riksdagen beslutar att det tydligare skall anges vad som har den digniteten att ett permanent uppehållstillstånd återkallas, 5. att riksdagen beslutar att möjligheten att återkalla ett permanent uppehållstillstånd ej förlängs från två till tre år, dvs. med avslag på propositionen i denna del, 2 kap. 11 § andra stycket, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en ny punkt 3 införs under 5 § om gällande rätt att söka uppehållstillstånd efter inresan, 8. att riksdagen beslutar ge nuvarande punkt 3 nummer 4, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anknytningsfallen retroaktivt snarast ges möjlighet till en bestående familjeåterförening enligt vad i motionen anförts, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskild hänsyn tas även till par utan barn, 15. att riksdagen beslutar att byta ut ordet uppenbart mot sannolikt i 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen, 16. att riksdagen beslutar att efter lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut skall möjligheterna att få permanent uppehållstillstånd (PUT) ökas genom orden strida mot humanitetens krav byts ut mot vara stötande för rättskänslan.
Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:126
1993/94:Ub51 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på kunskap i svenska språket och svenska förhållanden för att erhålla svenskt medborgarskap.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:Sf601 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagen ändras så att utvisningsbeslutet verkställs efter det att de sammanlagda fängelsestraffen avtjänats.
1994/95:Sf602 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för erhållande av svenskt medborgarskap.
1994/95:Sf606 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en familjemedlems förseelse inte skall drabba en hel familj.
1994/95:Sf607 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagen ändras så att utvisningsbeslutet verkställs efter det att de sammanlagda fängelsestraffen avtjänats.
1994/95:Sf611 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att söka uppehållstillstånd i Sverige,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Statens invandrarverk (SIV) bör få laglig rätt att ta del av polis- och kriminalregister för att hindra att män som misshandlat "importerade" kvinnor kan upprepa "importen".
1994/95:Sf613 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkor för svenskt medborgarskap.
1994/95:Sf616 av Peter Weibull Bernström och Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge barn till en utlandssvensk förälder förnyad chans att söka svenskt medborgarskap utöver medborgarskap i sitt födelseland.
1994/95:Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk information om rätten att söka medborgarskap, 13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av den s.k. tvåårsregeln enligt vad i motionen anförts.
1994/95:Sf630 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att harmoniseringen av familjeåterförening bör få en generösare praxis, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla invandrare bör kunna ansöka om svenskt medborgarskap efter tre år.
1994/95:Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av de förändrade reglerna om utvisning på grund av brott, 15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av reglerna för uppehållstillstånd i enlighet med vad i motionen anförts, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppskjuten invandringsprövning, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att motverka systematiska övergrepp mot kvinnor och barn.
1994/95:Sf636 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att invandrare och flyktingar bör erhålla svenskt medborgarskap efter tre år i Sverige.
1994/95:Sf637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppehållstillstånd för den utländska parten i äktenskap/samboförhållanden, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtskiljande av fäder från sina barn genom beslut om avvisning/utvisning, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvisning av misshandlade kvinnor, 29. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av lagen om svenskt medborgarskap att handläggningen förs över från Invandrarverket till Justitiedepartementet.
1994/95:A802 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att se över regeln om att utlänning som sammanbor eller är gift med en svensk utvisas om samboendet upphör inom två år.
Utskottet
Vandelns betydelse i ärenden om uppehållstillstånd
Gällande ordning
Enligt bestämmelser i 3 kap. 1 § utlänningslagen (UtlL) avses med asyl ett uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför att han är flykting, krigsvägrare eller de facto-flykting.
Definitionen på vad som avses med en flykting är hämtad från 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning och innebär att att en utlänning skall anses som flykting, om han befinner sig utanför det land som han är medborgare i, därför att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning, och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Även statslösa personer kan vara flyktingar om de av samma skäl befinner sig utanför det land där de tidigare har haft sin vanliga vistelseort.
Asyl får vägras en flykting om det av hänsyn till vad som är känt om utlänningens verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja asyl. I endast få fall har det förekommit att någon som bedömts vara flykting fått sin asylansökan avslagen på den grunden att det bedömts finnas synnerliga skäl att inte bevilja asyl. Det har då i första hand varit fråga om politiskt aktiva personer som medverkat i olika typer av grov brottslighet före inresan och som påstått att brottsligheten haft ett politiskt syfte. Regeringen har i dessa fall gjort den bedömningen att det varit fråga om grova icke-politiska brott och vägrat asyl. Även om det i ett ärende föreligger synnerliga skäl att inte bevilja asyl kan så komma att ske på grund av de hinder mot verkställighet som måste beaktas. Enligt bestämmelser i 8 kap. UtlL får en utlänning bl.a. inte återsändas till ett land där han riskerar dödsstraff eller kroppsstraff eller riskerar att utsättas för tortyr och inte heller till ett land där han inte är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han skulle vara i sådan fara.
En krigsvägrare är en utlänning som har övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från sitt hemland eller behöver stanna i Sverige för att undgå förestående krigstjänstgöring. En de facto-flykting definieras som en person som, utan att vara flykting, inte vill återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där och kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta.
Asyl får vägras dessa grupper, liksom för flyktingar, om det av hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga skäl för det. Därutöver får asyl vägras de facto-flyktingar och krigsvägrare om det finns särskilda skäl att inte bevilja asyl. Bestämmelsen om möjlighet att vägra asyl vid särskilda skäl tillkom för att hänsyn skulle kunna tas till vilka möjligheter Sverige har att ta emot utlänningar vid sidan av den reglerade invandringen.
I 1980 års utlänningslag fanns en särskild bestämmelse om vandelns betydelse för frågan om uppehållstillstånd. Enligt denna bestämmelse fick uppehållstillstånd vägras en utlänning på grund av brister i hans vandel endast om det förelåg sådana omständigheter som utgjorde av- och utvisningsgrunder enligt denna lag. Sådana omständigheter var bl.a. om utlänningen på grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan särskild omständighet skäligen kunde antas komma att begå brott i Sverige eller annat nordiskt land, om han yrkesmässigt bedrev otukt eller i övrigt underlät att ärligen försörja sig eller om han var missbrukare och med anledning därav befanns vara farlig för annans personliga säkerhet eller levde på ett grovt störande sätt. Den nu behandlade regeln togs bort i och med införandet av 1989 års utlänningslag och skälen härför kommenterades inte i förarbetena på annat sätt än att särskilda skäl att inte bevilja asyl liksom tidigare kan vara att en de facto-flykting gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Någon klar praxis har inte utvecklats när det gäller hur grov brottslighet eller asocialitet som det skall vara fråga om för att asyl skall vägras en de facto-flykting eller krigsvägrare. Även för de nu behandlade kategorierna av asylsökande skall de begränsningar som ställs upp i 8 kap. UtlL i fråga om verkställighet beaktas.
För andra utlänningar än sådana med asylskäl finns bestämmelser i 2 kap. 4 § UtlL i vilka fall uppehållstillstånd får ges. Enligt dessa bestämmelser får uppehållstillstånd ges till en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller som annars har särskild anknytning till Sverige, en utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige eller en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har sin försörjning ordnad på annat sätt. Härutöver får regeringen föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall. I nu nämnda fall föreligger inte någon rätt till uppehållstillstånd utan en möjlighet för den tillståndsgivande myndigheten att bevilja uppehållstillstånd. Till skillnad från vad som gäller för flyktingar, de facto-flyktingar och krigsvägrare finns det i fråga om dessa grupper inte uttryckt i UtlL i vilken mån hänsyn vid tillståndsprövningen skall tas till skäl som talar emot beviljande av tillstånd. En sådan uttrycklig regel togs bort i och med 1989 års utlänningslag.
Enligt 2 kap. 5 § UtlL är huvudregeln att uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresan till Sverige. Undantag kan dock göras bl.a. om utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som han tidigare sammanlevt med utomlands. Undantag kan vidare göras om det annars finns särskilda skäl.
När det gäller humanitära skäl kan det vara fråga om personer som på grund av sjukdom eller personliga förhållanden inte bör vägras uppehållstillstånd här. Till denna grupp hör också personer som inte omfattas av reglerna om asyl men beträffande vilka förhållandena i det land till vilket utlänningen skulle behöva resa är sådana att det ter sig inhumant att tvinga honom att återvända, t.ex. till en pågående väpnad konflikt. Regeringsbeslutet i juni 1993, som blev vägledande för praxis i fråga om bosnier som kommit till Sverige på grund av kriget i f.d. Jugoslavien, innebar beviljande av permanent uppehållstillstånd på sådan humanitär grund. I praxis har vid avgörande av ansökningar grundade på humanitära skäl motsvarande bedömningar gjorts som i fråga om de facto-flyktingar och krigsvägrare när det gäller skäl som talar mot att tillstånd beviljas. En vägning har då skett mellan tyngden av anmärkningarna mot utlänningens levnadssätt och styrkan av de humanitära skälen. En särskild typ av humanitära skäl utgör de s.k. vistelsetidsreglerna som tillämpats från tid till annan. De två senaste exemplen utgörs av förordningarna 1991:1999 och 1994:189 om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Enligt båda dessa förordningar gäller att tillstånd får beviljas om inte särskilda skäl talar däremot. Av förordningsmotiven (1991:8 resp. 1994:1) framgår att ett särskilt skäl kan vara att sökanden själv eller någon medlem av sökandens familj vid ankomsten eller senare handlat på ett sådant sätt som ger anledning att ifrågasätta utlänningens beredvillighet att iaktta grundläggande normer i det svenska samhället och att brott kan vara en sådan omständighet. Den praxis som utvecklats vid tillämpningen av de nämnda förordningarna innebär att uppehållstillstånd har vägrats även vid fall av relativt ringa brottslighet.
Kretsen av vilka anhöriga som bör beviljas uppehållstillstånd har utvecklats i praxis och bekräftats genom uttalanden i prop. 1988/89:86 med förslag till utlänningslag m.m. Den innebär bl.a. att uppehållstillstånd regelmässigt beviljas för make/maka eller sambo, hemmavarande barn under 20 år, ensamstående förälder med minst ett vuxet barn bosatt i Sverige samt åldriga föräldrar med majoriteten av de vuxna barnen bosatta i Sverige. I flera vägledande beslut har regeringen uttalat att anmärkningar mot utlänningens skötsamhet och hederlighet bör vägas in vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör beviljas på grund av anknytning. Trots anknytning som enligt praxis skulle leda till att uppehållstillstånd beviljades har tillstånd bl.a. vägrats för en person som vid mer än ett tillfälle dömts till dagsböter för snatteri och för en person som en gång godkänt ett strafföreläggande för snatteri och som visat prov på asocialt beteende enligt incidentrapporter från en förläggning och som därutöver stod under åtal för flera brott.
Ett uppehållstillstånd kan ges för viss tid, tidsbegränsat uppehållstillstånd, eller utan tidsbegränsning, permanent uppehållstillstånd. Från år 1985 gäller att den som beviljas tillstånd för bosättning i Sverige normalt beviljas permanent uppehållstillstånd. Den tidigare ordningen innebar att en utlänning som fick stanna i Sverige inledningsvis fick ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Anledning till ändringen år 1985 var att det sällan förekom att förlängning av ett uppehållstillstånd vägrades på grund av utlänningens vandel. Tidsbegränsade uppehållstillstånd ges vid uppskjuten invandringsprövning på grund av anknytning. Andra fall i vilka tidsbegränsade uppehållstillstånd meddelas är främst vid vistelse för gäststudier eller tidsbegränsat arbete. I några vägledande beslut har regeringen i april 1994 emellertid beviljat tidsbegränsade uppehållstillstånd för personer som gjort sig skyldiga till brott och dömts till strängare påföljd än böter eller dömts för upprepad brottslighet. I dessa fall rörde det sig om personer som i normalfallet skulle ha beviljats tillstånd av humanitära skäl och där domstolen inte beslutat om utvisning. I besluten uttalade regeringen bl.a. följande.
Om utlänningen begått brott kan det bli aktuellt att överväga om endast ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, som en form av prövotid, skall meddelas. Tidsbegränsade uppehållstillstånd för emellertid med sig nackdelar för såväl samhället som den enskilde. Nackdelarna blir särskilt framträdande om en sådan ordning används i större omfattning. Det är omständigheter som måste vägas in vid bedömningen av om tidsbegränsade uppehållstillstånd bör beviljas i det enskilda fallet. Å andra sidan kan ett tidsbegränsat uppehållstillstånd vara motiverat i vissa fall för att ge tydliga signaler om att brottslighet inte accepteras. Så kan vara fallet om det är fråga om brott där påföljden blir svårare än böter eller när det är fråga om mindre allvarlig brottslighet som är upprepad och systematisk.
Ett beviljat uppehållstillstånd kan återkallas. Återkallelse skall ske när utlänningen lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet. Om utlänningen medvetet lämnat andra oriktiga uppgifter eller medvetet förtigit omständigheter som varit av betydelse för att få tillståndet kan detta också återkallas. Om utlänningen inte rest in i landet får återkallelse ske även av andra särskilda skäl, t.ex. om förutsättningarna för tillståndet har väsentligt ändrats. Återkallelse skall vidare ske om utlänningens bosättning i Sverige upphör. Enligt bestämmelser i 2 kap. 11 § första stycket UtlL får ett uppehållstillstånd sedan utlänningen rest in i landet återkallas med anledning av bl.a. asocialitet eller kriminalitet. De berörda bestämmelserna om återkallelse av uppehållstillstånd gäller även de utlänningar som beviljats uppehållstillstånd av asylskäl.
Återkallelse av ett uppehållstillstånd enligt 2 kap. 11 § första stycket UtlL får ske endast om frågan väckts innan utlänningen varit bosatt här i två år med uppehållstillstånd.
Levnadssättets betydelse i ärenden om uppehållstillstånd för asylberättigade
Propositionen
I propositionen anförs att det inte finns skäl att ändra nuvarande ordning som innebär att asyl får vägras en flykting endast om synnerliga skäl talat emot.
Beträffande de facto-flyktingar och krigsvägrare gäller enligt praxis att asyl kan vägras med hänvisning till sökandens levnadssätt. Någon klar praxis har dock inte utvecklats. Regeringen bedömer att asyl bör kunna vägras krigsvägrare och de facto-flyktingar när det föreligger allvarliga anmärkningar mot deras skötsamhet och hederlighet och att detta bör komma till uttryck i utlänningslagen. Enligt propositionen bör det i princip vara fråga om lagakraftvunnen dom som avser fängelsestraff av inte alltför kort varaktighet för att ett avslag skall övervägas. Hur långt fängelsestraffet skall vara för att ett avslag på asylansökan skall aktualiseras är enligt propositionen inte möjligt att ange. Det måste alltid bli fråga om en bedömning i det enskilda fallet där straffets längd måste vägas mot utlänningens skyddsbehov. Vidare bedömer regeringen att allvarlig eller upprepad misskötsamhet som inte är konstaterad genom lagakraftvunnen dom inte ensamt bör kunna leda till avslag. Endast då det är fråga om brottslighet som ligger på gränsen till vad som ensamt skulle kunna hindra uppehållstillstånd bör annan misskötsamhet kunna vägas in. Enligt propositionen skall det då röra sig om förhållanden som är otvetydigt konstaterade, exempelvis en av utlänningen erkänd gärning som kan bedömas komma att leda till en fällande dom. Det kan även vara fråga om annan misskötsamhet där de faktiska omständigheterna är helt klarlagda.
Motioner
I motion Sf19 yrkande 1 (delvis) av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas avslag på den föreslagna ändringen i 3 kap. 4 § UtlL. I yrkande 2 begärs beslut om att den av regeringen föreslagna ändringen i 3 kap. 4 § andra stycket skall ha följande lydelse. "... det beträffande en utlänning som omfattas av 1 § 2 eller 3 på grund av brottslighet eller brottslighet i förening med någon annan omständighet finns särskilda skäl att inte bevilja asyl,". Motionärerna menar att det annars av lagtexten inte framgår att andra allvarliga anmärkningar mot utlänningens levnadssätt än brottslighet inte ensamt kan utgöra grund för avslag när det gäller de facto-flyktingar och krigsvägrare. I motionen framhålls allmänt att det är en utomordentligt olämpligt vald tidpunkt att nu genomföra viktiga förändringar av vilken betydelse vandeln skall tillmätas vid beviljande och återkallande av uppehållstillstånd. Motionärerna hänvisar till att den flyktingpolitiska kommittén kan förväntas föreslå betydande ändringar vad gäller reglerna för beviljande av uppehållstillstånd och borde därför i detta sammanhang även se över reglerna om vandelns betydelse eftersom dessa har ett mycket nära samband med hur reglerna om uppehållstillstånd utformas. Även i motion Sf22 yrkande 1 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) hemställs om att andra allvarliga anmärkningar mot den asylsökandes levnadssätt inte ensamt skall utgöra grund för avslag på ansökan när det gäller de facto-flyktingar och krigsvägrare.
Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) begär i motion Sf21 yrkande 2 beslut att endast lagakraftvunnen dom skall beaktas vid prövning av skötsamhet och hederlighet vad gäller de facto-flyktingar och krigsvägrare enligt den nya lydelsen av 3 kap. 4 § UtlL. I motionen framhålls att de människor som berörs av bestämmelsen är sådana som skulle få asyl och därmed skydd i Sverige om undantagsregeln inte tillämpades. Kraven på rättssäkerhet måste då ställas mycket högt. Det tydligaste och mest klargörande sättet av vad som får vägas in och vad som är ovidkommande vid bedömningarna är enligt motionärerna att dra gränsen vid lagakraftvunnen dom. Enligt motionärerna saknas anledning att ändra den av regeringen föreslagna utformningen av lagtext. Vad som skall beaktas kan klargöras genom de motiv som framhålls i motionen.
I motion Sf20 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs beslut att även s.k. incidentrapporter från flyktingförläggningar skall vägas in vid bedömningen om asylsökande skall beviljas uppehållstillstånd. Motionärerna anför att hot och trakasserier och andra icke acceptabla beteenden på en flyktingförläggning är ett tydligt tecken på att den asylsökande har uppenbara svårigheter att följa de regler och bestämmelser som är grunden för ett civiliserat samhälle. Detta bör klargöras i utformningen av lagen.
Utskottets bedömning
Som framgått föreligger för närvarande inte någon klar praxis när det gäller hur grov brottslighet eller asocialitet som skall beaktas för att asyl skall vägras en de facto-flykting eller krigsvägrare. Utskottet anser mot bakgrund härav att det finns skäl att införa en bestämmelse i UtlL om krav på ett hederligt levnadssätt som förutsättning för asyl. I propositionen anges bl.a. riktlinjer för tillämpningen i de fall i vilka det kan bli aktuellt att vägra en asylsökande uppehållstillstånd på grund av att han eller hon inte uppfyller de uppställda kraven på skötsamhet och hederlighet. Några uttömmande riktlinjer för vilken grad av allvarlig brottslighet eller misskötsamhet som kan tolereras kan av naturliga skäl inte ställas upp. I ärenden av denna typ förekommer individuella förhållanden av mångskiftande slag och en sammanvägning av faktorer som talar i skilda riktningar måste ske. Vid en sådan sammanvägning måste alltid sökandens skyddsbehov ställas i relation till det klandervärda beteendet.
Utskottet tillstyrker sålunda bifall till regeringens förslag i denna del och avstyrker bifall till motionerna Sf19 yrkande 1 (delvis), Sf21 yrkande 2 och Sf22 yrkande 1.
Utskottets nu intagna ståndpunkt innebär också att utskottet avstyrker bifall till motion Sf19 yrkande 2.
I propositionen berörs särskilt de s.k. incidentrapporterna som upprättas på förläggningar för asylsökande. Rapporterna innehåller bl.a. uppgifter om hot mot personal och om allmänt störande uppträdande. Enligt propositionen fyller rapporterna inte de krav som måste ställas på det underlag som i tillståndsärenden skall läggas till grund för en bedömning av sökandens levnadssätt. I princip måste, framhålls det i propositionen, i detta sammanhang ställas krav på att det skall vara fråga om förhållanden som i vart fall lett till polisanmälan.
Utskottet delar denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf20 yrkande 1.
Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra än asylberättigade
Propositionen
I propositionen anförs att nuvarande praxis, som innebär att utlänningens skötsamhet och hederlighet vägs in vid prövning av ansökan om uppehållstillstånd, bör lagfästas. Härvid bör samma principer gälla i tillämpliga delar som i fråga om asylberättigade utlänningar. Detta innebär enligt propositionen att förutom lagakraftvunna domar skall endast otvetydigt konstaterad misskötsamhet beaktas. Vilken tyngd som anmärkningarna skall ha för att uppehållstillstånd skall vägras får bli beroende av en bedömning i det enskilda fallet. Enligt propositionen är dock spännvidden mellan de skäl som icke asylberättigade utlänningar kan åberopa väsentligt större än när det gäller krigsvägrare och de facto-flyktingar. I propositionen framhålls att det kan här röra sig om utlänningar som kan åberopa humanitära skäl av sådan styrka att avslag bör kunna komma i fråga endast om det föreligger sådana skäl som skulle medföra avslag för en flykting. Enligt propositionen kan å andra sidan det vara fråga om en utlänning som åberopar anknytning till Sverige i någon form och där anknytningen ligger på gränsen till vad som skulle kunna läggas till grund för att bevilja tillstånd. I det senare fallet bör enligt propositionen även mindre allvarliga anmärkningar i fråga om levnadssättet kunna läggas till grund för ett avslag under förutsättning att det rör sig om otvetydigt konstaterade anmärkningar. När det gäller anknytningsförhållanden där barn finns med i bilden måste enligt propositionen självfallet stor hänsyn tas till barnens situation och om de skulle drabbas av en separation från föräldrarna.
Motioner
I motion Sf19 yrkande 1 (delvis) av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs om avslag på den föreslagna ändringen av 2 kap. 4 § UtlL. I motionen anförs att bland asylsökande som i Sverige fått status som humanitära fall finns många som våldtagits eller torterats på annat sätt av polis och militär i hemlandet. Att det skulle vara möjligt att med stöd av utlänningslagen vägra dessa människor uppehållstillstånd med hänvisning till bristande skötsamhet vore enligt motionärerna förödande för det normsystem som vårt samhälle hittills byggt på. Den föreslagna regeln är enligt motionärerna ett gungfly som gör det omöjligt för lagstiftaren att ha någon uppfattning om i vilken riktning tillämpningen kan komma att utvecklas.
Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) begär i motion Sf21 yrkande 1 att endast lagakraftvunnen dom skall beaktas vid prövning enligt den föreslagna ändrade bestämmelsen i 2 kap. 4 § UtlL. Motionärerna har inga invändningar mot att brottslighet i dessa fall skall väga tyngre än vid en asylprövning beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. I motionen pekas dock på att gruppen av icke asylberättigade bl.a. inkluderar människor som får uppehållstillstånd av starka humanitära skäl. Vidare anför motionärerna att förslaget i denna del innebär att också annan misskötsamhet skall beaktas och att det finns nackdelar från rättssäkerhetssynpunkt med detta oklara begrepp. Motiven bör därför utformas så att det klart framgår att endast lagkraftvunna domar skall beaktas vid tillämpningen av 2 kap. 4 § UtlL. Även i motion Sf22 yrkande 2 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begärs att endast lagakraftvunnen dom beaktas vid bedömning av utlänningars skötsamhet och hederlighet när det gäller uppehållstillstånd för andra än asylberättigade.
I motion Sf23 yrkande 1 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att man i lagtexten skall använda uttrycket "hederlig vandel" i stället för det föreslagna "skötsam och hederlig". Motionärerna anför att "hederlig vandel" är ett begrepp som har ett juridiskt innehåll och är ett för allmänheten känt uttryck med reellt innehåll.
Sigrid Bolkéus (s) anför i motion Sf11 att bagatellartade brott som snatterier av engångskaraktär kan vara tillräckliga skäl för att Utlänningsnämnden utvisar t.o.m. de barnfamiljer som sökt asyl före den 1 januari 1993 och som enligt regeringsbeslut (förordning 1994:189) skall få stanna av humanitära skäl. Motionären begär ett tillkännagivande om att reglerna för utvisning på grund av brott snarast skall utvärderas, tydliggöras och eventuellt ändras så att de inte får orimliga konsekvenser eller ger utrymme för godtycke och olikformig rättskipning.
I motion Sf606 yrkande 4 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att en förseelse av ett barn inte skall innebära att en hel familj skall kunna utvisas.
Utskottets bedömning
Tillämpningen av vilken betydelse vandeln skall tillmätas vid prövningar om uppehållstillstånd har utvecklats i praxis. Att vandelns betydelse i dessa fall nu föreslås komma till uttryck i lagstiftningen innebär enligt utskottets uppfattning att det ges tydliga signaler om att det svenska samhället ställer vissa krav på utlänningar som vill bosätta sig här. Även i dessa fall anges i propositionen riktlinjer för de tillämpande myndigheternas bedömning.
Enligt utskottets uppfattning kan en ordning som innebär att hänsyn endast tas till lagakraftvunnen dom förefalla praktisk och enkel att tillämpa. Detta skulle dock kunna få till följd att godkända strafförelägganden för exempelvis snatteri utgör skäl för att vägra uppehållstillstånd. Däremot kan den som erkänt brott med högre straffvärde men ännu inte åtalats och dömts för detta inte nekas ett sådant tillstånd.
I den lagrådsremiss som föregick propositionen föreslog regeringen att i 2 kap. 4 § andra stycket UtlL skulle uttrycket "hederlig vandel" användas vid prövningen av vilken betydelse en utlännings levnadssätt skulle tillmätas vid ansökan om uppehållstillstånd. Av propositionen framgår att Lagrådet funnit att ordet vandel numera måste betraktas som något ålderdomligt. Lagrådet har dessutom ansett att beskrivningen i bestämmelsen var för snäv på så sätt att det inte torde vara avsett att endast kräva att utlänningen skall vara hederlig utan också att han skall vara skötsam i sitt levnadssätt. Lagrådet förordade att bestämmelsen gavs den lydelse att utlänningen kan förväntas "leva skötsamt och hederligt". Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag.
Utskottet har förståelse för motionärernas reaktion mot ordet "skötsamt". Betydelsen av ordet är tänjbar. Utskottet anser därför att uttrycket "hederlig vandel", trots att det kan förefalla ålderdomligt, bättre motsvarar de krav som skall ställas på utlänningen enligt propositionen. Det är också ett juridiskt väl inarbetat begrepp, och utskottet anser inte att uttrycket utesluter att man i bedömningen av utlänningens levnadssätt kan väga in att han är misskötsam. Den föreslagna lagtexten i 2 kap. 4 § UtlL bör justeras i enlighet med det anförda. Vidare anser utskottet att det finns skäl för regeringen att följa tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen.
Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag i denna del med den ovan angivna justeringen av lagtexten samt tillstyrker även bifall till motion Sf23 yrkande 1. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf19 yrkande 1 (delvis), Sf21 yrkande 1 och Sf22 yrkande 2.
De i motionerna Sf11 och Sf606 upptagna frågorna rör såvitt framgår tillämpningen av de s.k. vistelsetidsreglerna. Utlänningsnämnden har fattat ett stort antal beslut vad gäller brotts betydelse vid beviljande av tillstånd på grund av vistelsetiden. Även relativt lindriga brott som snatteri och olovlig körning har därvid ansetts utgöra sådana särskilda skäl att uppehållstillstånd inte beviljats. Om brott av lindrigare karaktär legat långt tillbaka i tiden, och inte upprepats, har det dock inte hindrat att uppehållstillstånd beviljats. Dessa s.k. vistelsetidsregler utgör en särskild typ av humanitära skäl för att bevilja uppehållstillstånd. Utskottet utgår från att praxis vid tillämpningen av dessa bestämmelser inte på något avgörande sätt skiljer sig från vad som i övrigt gäller vid beviljande av uppehållstillstånd av humanitära skäl. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna Sf11 och Sf606 yrkande 4.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd
Propositionen
I propositionen erinras om att trots avsaknad av en uttrycklig lagbestämmelse finns det inte något som hindrar att tidsbegränsade uppehållstillstånd meddelas när det råder tveksamhet om en sökandes skötsamhet och hederlighet. Detta har också förutsatts genom uttalanden i förarbeten till tidigare lagstiftning. I praxis har dock denna möjlighet använts endast vid ett fåtal tillfällen.
Enligt regeringens bedömning bör tidsbegränsade uppehållstillstånd i större utsträckning än för närvarande meddelas som en form av prövotid när det råder tveksamhet om en sökandens skötsamhet och hederlighet. Enligt propositionen bör detta ske om sökanden gjort sig skyldig till brott. Om brottsligheten inte är så allvarlig att domstol beslutar om utvisning bör enligt propositionen i första hand prövas om brottsligheten skall leda till avslag på ansökan om uppehållstillstånd. Mot bakgrund härav torde skäl att meddela tidsbegränsade uppehållstillstånd i huvudsak föreligga om omständigheterna är sådana att uppehållstillstånd borde vägras men det för tillfället inte skulle vara möjligt att verkställa ett avlägsnandebeslut. I propositionen anges att så kan vara fallet när förhållandena i sökandens hemland gör en verkställighet omöjlig för tillfället men där en ändring av förhållandena bedöms som möjlig inom överskådlig tid. Vidare anförs i propositionen att även i vissa fall när anknytning till Sverige åberopas kan förhållandena vara sådana att det inte framstår som rimligt att trots viss brottslighet avslå ansökan och att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd under en prövotid då kan vara lämpligt. Avsikten med den föreslagna lagregleringen är enligt propositionen inte att tidsbegränsat uppehållstillstånd skall beviljas alla utlänningar som gjort sig skyldiga till brott eller annan grov misskötsamhet. Tidsbegränsade uppehållstillstånd bör i princip endast meddelas i de fall som angetts ovan.
Motioner
Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställer i motion Sf19 yrkande 1 (delvis) om avslag på den i propositionen föreslagna lagregleringen i 2 kap. 4 b § UtlL. Motionärerna framhåller att den som beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd sannolikt kommer att få större svårigheter på arbetsmarknaden än andra invandrare. Genom den föreslagna regleringen riskerar man att bidra till en utslagningsprocess.
I motion Sf23 yrkande 2 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att uttrycket "förväntade levnadssätt" i den föreslagna 2 kap. 4 b § skall ges en tydligare definition. I yrkande 3 begärs beslut att förväntat levnadssätt i negativ bemärkelse endast får användas mot den asylsökande vid tidigare mycket grov brottslighet.
Utskottets bedömning
Permanent uppehållstillstånd beviljas som huvudregel när tillstånd ges för bosättning i Sverige. Tidsbegränsade uppehållstillstånd ges dock vid uppskjuten invandringsprövning på grund av anknytning och vid vistelse för studier här i landet eller tidsbegränsat arbete. I propositionen föreslås att en lagreglering innebärande att tidsbegränsade uppehållstillstånd i större utsträckning än i dag skall få meddelas som en form av prövotid. Av de uttalanden som görs i propositionen framgår dock att tidsbegränsade uppehållstillstånd skall få meddelas för i princip ett relativt begränsat antal fall.
Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd medför av naturliga skäl nackdelar för den enskilde utlänningen. Han kommer i dessa fall att leva i osäkerhet om framtiden, en osäkerhet som enligt propositionen dock beror på hans eller hennes eget handlande. Sannolikt kommer också den som har ett tillfälligt uppehållstånd att få större svårigheter på arbetsmarknaden än den som har ett permanent uppehållstillstånd. Som framgått ovan skall dock tidsbegränsade uppehållstillstånd i princip endast användas i de fall som redogjorts för ovan.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag vad avser tidsbegränsade uppehållstillstånd och avstyrker bifall till motionerna Sf19 yrkande 1 (delvis) och Sf23 yrkandena 2 och 3.
Återkallelse av uppehållstillstånd
Propositionen
De nuvarande bestämmelserna om återkallelse av uppehållstillstånd med hänvisning till utlänningens levnadssätt har enligt propositionen visat sig svåra att tillämpa. Enligt regeringens bedömning är det angeläget att denna möjlighet finns och också kan tillämpas när det gäller utlänningar som gjort sig skyldiga till mycket allvarlig misskötsamhet utan att det därför föreligger ett av domstol meddelat beslut om utvisning. Regeringen anser dock att reglerna för återkallelse inte bör vara en återspegling av förutsättningarna för tillstånd. För att ett beviljat uppehållstillstånd skall kunna återkallas måste enligt propositionen krävas betydligt allvarligare anmärkningar mot utlänningens skötsamhet än vad som krävs för att det första tillståndet skall vägras. Återkallelse bör enligt propositionen komma i fråga endast om utlänningen dömts till ett fängelsestraff av avsevärd längd eller om det annars föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet. Består anmärkningarna enbart av en brottmålsdom där domstolen efter övervägande inte beslutar om utvisning bör dock uppehållstillståndet inte återkallas. Det skulle enligt propositionen framstå som stötande om en domstol och en förvaltningsmyndighet på samma bakgrundsmaterial skulle komma fram till olika resultat i fråga om utlänningens rätt att stanna kvar här. En brottmålsdom där domstolen inte beslutat om utvisning bör dock kunna vägas in i bedömningen när det förutom domen även föreligger andra allvarliga anmärkningar.
I propositionen anförs vidare att ett problem när det gäller återkallelse av uppehållstillstånd har inte sällan varit att Statens invandrarverk (SIV) på ett alltför sent stadium fått kännedom om anmärkningar i fråga om utlänningens levnadssätt. Tidsfristen för återkallelse föreslås därför utsträckt från två år till tre år.
Motioner
I motion Sf19 yrkande 1 (delvis) av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs om avslag på förslaget till ny lydelse av 2 kap. 11 § 1 och 2 UtlL. I motionen framhålls att bestämmelsen är så allmänt formulerad att det vore farligt för rättssäkerheten att införa bestämmelsen. I yrkande 3 hemställs om avslag på förslaget att förlänga tidsfristen för återkallelse från två år till tre år. Motionärerna anser att det förhållandet att SIV på ett alltför sent stadium får kännedom om anmärkningar på utlänningens levnadssätt är ett administrativt problem som inte kan motivera en utsträckt tidsfrist. Även i motion Sf23 yrkande 5 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) hemställs om avslag på propositionen såvitt avser utsträckning av tidsfristen för återkallelse av uppehållstillstånd.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf20 yrkande 2 beslut att återkallelse av uppehållstillstånd skall spegla förutsättningen för tillståndet. I motionen anförs att det är av yttersta vikt att myndigheterna inte på några villkor accepterar att människor kommer till Sverige och söker skydd här för att sedan missbruka vår gästfrihet. Att acceptera detta är enligt motionärerna att skapa en grogrund för främlingsfientlighet.
I motion Sf21 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) anförs att vid återkallelse av upphållstillstånd skall enligt regeringens förslag otvetydigt konstaterade anmärkningar tillsammans med ett lagfört brott kunna leda till utvisning oaktat en domstol samtidigt funnit att brottet i sig inte föranleder utvisning. Motionärerna ifrågasätter om det är nödvändigt att utvidga möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd när förutsättningarna för att utvisa en utlänning som dömts för brott nyligen utvidgats och möjligheterna att bevilja tillfälliga uppehållstillstånd vid tveksamhet om skötsamhet och hederlighet nu lagregleras. Det är enligt motionärerna angeläget att regler om återkallelse på ett genomtänkt sätt är kopplade till reglerna för beviljande av uppehållstillstånd och möjligheterna att utvisa en utlänning när han döms för brott. I yrkande 3 hemställs om avslag på den föreslagna ändringen av 2 kap. 11 § första stycket UtlL samt ett tillkännagivande om en utredning av frågan mot bakgrund av de framförda synpunkterna.
Även i motion Sf22 yrkande 3 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) hemställs om avslag på den föreslagna ändringen av 2 kap. 11 § första stycket UtlL samt ett tillkännagivande om de vidgade möjligheterna att bevilja tillfälliga uppehållstillstånd. Motionärerna anför att om uttryckssättet "skötsamt levnadssätt" inte är noga definierat kan tolkningen av lagen bli synnerligen osäker. Då det i propositionen föreslås vidgade möjligheter i fall om tvekan om sökandens skötsamhet anser motionärerna att en lagreglering om återkallelse av uppehållstillstånd inte är nödvändig.
I motion Sf23 yrkande 4 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) hemställs att det tydligare skall anges vad som har den digniteten att ett permanent uppehållstillstånd kan återkallas.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att det finns skäl att utvidga möjligheterna att återkalla ett uppehållstillstånd vid allvarliga anmärkningar i fråga om utlänningens levnadssätt. Att domstolarna i och med lagändringarna den 1 juli 1994 fått möjlighet att i större utsträckning än tidigare besluta om utvisning på grund av brott kan enligt utskottets uppfattning inte anses utgöra något skäl häremot. I likhet med vad som anförs i propositionen anser utskottet också att bestämmelserna om återkallelse av uppehållstillstånd inte bör spegla förutsättningarna för ett sådant tillstånd. Det bör således krävas betydligt allvarligare anmärkningar mot utlänningens levnadssätt för att återkallelse skall få ske än vad som i propositionen föreslås gälla för att vägra det första tillståndet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del samt avstyrker bifall till motionerna Sf19 yrkande 1 (delvis), Sf20 yrkande 2, Sf21 yrkande 3, Sf22 yrkande 3 och Sf23 yrkande 4.
Utskottet har heller inte några erinringar mot förslaget att utsträcka tidsfristen för återkallelse från två år till tre år. Sedan denna tid gått till ända måste antas att en utlänning i allmänhet har etablerat sig så i det svenska samhället att det på angivna grunder inte bör vara möjligt att återkalla ett uppehållstillstånd. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag även i denna del samt avstyrker bifall till motionerna Sf19 yrkande 3 och Sf23 yrkande 5.
Utvisning på grund av brott
Gällande ordning
Genom ändringar i utlänningslagen som trädde i kraft den 1 juli 1994 vidgades möjligheterna att utvisa utlänningar som begått brott.
Enligt 4 kap. 7 § UtlL får en utlänning utvisas ur Sverige om han dömts för ett brott som kan leda till fängelse eller om en domstol undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen har dömts till. När det rör sig om mindre allvarliga brott kan dock utlänningen utvisas endast om brottsligheten är systematisk eller upprepad och under förutsättning att påföljden bestäms till ett svårare straff än böter i det mål utvisningsfrågan är aktuell. Oberoende av återfallsrisk kan utvisning ske vid vissa svårare former av brott. När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas skall den ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Därvid skall domstolen särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter och familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har vistats i Sverige. En utlänning som vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal väcktes eller som då var bosatt i Sverige sedan minst fem år får utvisas endast om det finns synnerliga skäl. Detsamma gäller för medborgare i annat nordiskt land som vid angiven tidpunkt hade varit bosatt här sedan minst två år. För flyktingar gäller särskilda mycket starka begränsningar av möjligheterna till utvisning. En utlänning som kom till Sverige innan han fyllde 15 år och som när åtal väcktes hade vistats här sedan minst fem år får över huvud taget inte utvisas.
Ett beslut om utvisning på grund av brott skall innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige under viss tid tid eller utan tidsbegränsning.
En domstols beslut om utvisning får inte verkställas förrän ådömt fängelsestraff avtjänats eller verkställigheten flyttats över till annat land. Om domstolen inte funnit att skäl till utvisning föreligger på grund av brottet och det samtidigt föreligger ett av SIV fattat lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning finns dock inte något formellt hinder mot att avvisning eller utvisning sker innan fängelsestraffet avtjänats.
Propositionen
I propositionen föreslås att ett beslut om avvisning eller utvisning inte i något fall skall få verkställas förrän en ådömd fängelsepåföljd har avtjänats eller verkställigheten har flyttats över till annat land. Verkställighet föreslås inte heller få ske om allmänt åtal har väckts men inte prövats såvida inte åtalet läggs ned. Enligt regeringens bedömning kan det te sig stötande om en utlänning skulle kunna begå brott här i landet utan att i realiteten riskera någon form av påföljd.
I propositionen diskuteras också skillnaden mellan den prövning som en förvaltningsmyndighet skall göra när det gäller frågan om en utlänning skall beviljas uppehållstillstånd och den prövning som en domstol gör när det gäller om en utlänning skall utvisas på grund av brott. Enligt propositionen gäller förvaltningsmyndighetens prövning av en ansökan om uppehållstillstånd, såvida det inte är fråga om asyl, primärt om utlänningen trots brottsligheten skall beviljas en förmån eller inte. Domstolens prövning i utvisningsfrågan gäller däremot om brottsligheten skall medfölja en påföljdsliknande reaktion eller inte. Regeringens bedömning mot bakgrund härav är att något principiellt hinder inte kan anses föreligga för en förvaltningsmyndighet att vid bedömning av en utlännings skötsamhet och hederlighet i ett ärende om uppehållstillstånd väga in även en dom där en domstol efter prövning inte funnit skäl att utvisa en utlänning. Detta gäller enligt vad som anförs i propositionen i vart fall innan det första uppehållstillståndet meddelas. Enligt regeringen ställer sig det något annorlunda om domstolen efter prövning funnit att en utlänning som sedan tidigare har uppehållstillstånd inte bör utvisas. I ett sådant fall kan det enligt regeringen komma att framstå som stötande om en administrativ myndighet därefter skulle besluta att utvisa utlänningen på i princip samma skäl som domstolen prövat.
Motioner
Utskottet behandlar under detta avsnitt några motioner från den allmänna motionstiden 1994/95.
I motion Sf635 yrkande 14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om en uppföljning av de ändrade reglerna om utvisning på grund av brott. Motionärerna framhåller att de ändrade reglerna bättre än de som tidigare gällde överensstämmer med vad man kan kalla det allmänna rättsmedvetandet. De nya bestämmelserna visar på ett tydligare sätt att det finns en gräns för vad det svenska samhället tolererar. Det är dock angeläget att regeringen nära följer hur de nya bestämmelserna tillämpas i praktiken.
I två likalydande motioner, Sf601 av Stig Grauers (m) och Sf607 av Ingvar Eriksson (m), begärs tillkännagivanden om en ändring av UtlL så att utvisningsbeslut verkställs först efter det att sammanlagda fängelsestraff avtjänats. I motionerna anförs att det blir allt vanligare att utlänningar döms att avtjäna fängelsestraff och att domstolen samtidigt beslutar om utvisning. Under tiden fängelsestraffet avtjänas döms vederbörande för ytterligare brott till nya fängelsestraff. Den sammanlagda strafftiden blir då enligt motionärerna så lång att tiden för återreseförbudet gått till ända när den dömde friges. Detta innebär då att den dömde efter avtjänat straff fritt kan fortsätta att vistas i landet. Enligt motionärerna kan detta inte ha varit avsikten med bestämmelserna om utvisning på grund av brott.
Utskottets bedömning
Några motioner har inte väckts med anledning av förslaget om att avvisning eller utvisning inte i något fall får verkställas förrän ådömd påföljd avtjänats, och utskottet biträder förslaget. Utskottet har heller inte några erinringar med anledning av vad regeringen anför om domstolars utvisningsbeslut resp. myndigheters beslut i tillståndsärenden.
De fr.o.m. den 1 juli 1994 ändrade reglerna om utvisning på grund av brott har tillämpats under kortare tid än ett år och några säkra slutsatser av hur lagstiftningen kommit att tillämpas kan enligt utskottets uppfattning därför ännu inte göras. Utskottet förutsätter dock att tillämpning av de ändrade bestämmelserna fortlöpande följs upp. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf635 yrkande 14.
När en domstol beslutar om utvisning på grund av brott skall beslutet innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning. Tidsbegränsning är dock huvudregel och de tider som kommer i fråga är i allmänhet fem eller tio år. Även så kort tid som två år förekommer undantagsvis (prop. 1993/94:159 om utvisning på grund av brott). Enligt 4 kap. 9 § UtlL får en domstol, när den enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att förändra en påföljd som en utlänning har dömts till, också meddela det beslut beträffande utvisningen som förändringen av påföljd ger anledning till. Bestämmelsen innebär bl.a. att, om domstolen beslutar att utlänningen skall utvisas för det nya brottet, domstolen antingen kan förlänga tiden för återreseförbudet enligt den tidigare domen eller också ersätta det tidigare utvisningsbeslutet med ett nytt som då omfattar även det tidigare beslutet. Ett sådant beslut förutsätter i och för sig inte någon ändring av brottspåföljden, eftersom ändringen beträffande utvisningen i detta fall föranleds av att den nya brottsligheten i sig anses böra medföra utvisning. Utskottet vill i sammanhanget också peka på att en domstols beslut om utvisning på grund av brott inte är en påföljd utan en särskild rättsverkan på grund av brottet. Om det i något enstaka fall inträffar att tiden för ett återreseförbud gått till ända efter det den dömde avtjänat ett fängelsestraff är det därför inte rimligt att tiden för förbudet börjar löpa vid denna tidpunkt. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf601 och Sf607.
Levnadssättets betydelse vid ansökan om medborgarskap m.m.
Gällande ordning
Bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap återfinns i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap och i medborgarskapskungörelsen.
Föreskrifter om naturalisation finns i 6 § medborgarskapslagen. En utlänning kan på ansökan upptas till svensk medborgare (naturaliseras) om han fyllt arton år, sedan fem år -- eller i fråga om medborgare i annat nordiskt land sedan två år -- har hemvist här i riket samt fört en hederlig vandel. Avvikelse från dessa villkor kan ske om det skulle medföra gagn för riket, om sökanden är gift med en svensk medborgare eller om det annars med hänsyn till sökandens förhållanden finns särskilda skäl att bevilja medborgarskap. Något krav på kunskaper i svenska språket eller liknande som förutsättning för naturalisation finns inte i medborgarskapslagen.
I utredningen Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. (SOU 1994:33) redovisas den praxis som kommit att utvecklas rörande det s.k. vandelsvillkoret i medborgarskapslagen. Redogörelsen bygger på den av SIV sammanställda handboken Medborgarskap. Enligt denna redogörelse kan en sökande som begått brott och dömts för detta bli -- om övriga villkor är uppfyllda -- svensk medborgare efter en viss tid (karenstid) som varierar med påföljden. För exempelvis den som dömts till fängelse i en till tre månader är karenstiden tre år. Har sökanden gjort sig skyldig till upprepad brottslighet tillämpas vidare längre karenstider än de uppställda. Annan misskötsamhet än kriminalitet som kan medföra att en sökande inte anses uppfylla det nuvarande s.k. vandelsvillkoret kan enligt handboken vara underlåtenhet att fullgöra skattskyldighet, övriga förpliktelser mot det allmänna eller underhållsskyldighet mot enskild. I dessa fall är det inte tillräckligt att det konstateras att förpliktelserna inte fullgjorts. Det krävs dessutom att sökanden visat ovilja att göra rätt för sig. I några fall har en ansökan avslagits när det funnits anledning anta att sökanden försörjt sig på ett oärligt eller asocialt sätt.
Propositionen
I propositionen anförs att även om kravet i nuvarande medborgarskapslagstiftning formulerats så att utlänningen skall ha "fört en hederlig vandel" för att erhålla svenskt medborgarskap görs i själva verket i praxis en prognos om framtiden som grundas på utlänningens tidigare levnadssätt. Detta bör enligt propositionen komma till klart uttryck i lagtexten. I propositionen anförs att detta krav lämpligen kan formuleras så att utlänningen skall ha "levt skötsamt och hederligt och kan förväntas även i framtiden iaktta ett sådant levnadssätt". Den föreslagna ändringen bör enligt regeringen även få viss inverkan på de karenstider som i dag tillämpas. Regeringen bedömer att den tid som skall ha förflutit innan en utlänning som begått brott tas upp till svensk medborgare bör i större utsträckning än i dag fastställas efter en bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Karenstiderna får dock endast ses som en form av riktlinjer vid myndigheternas prövning av naturalisationsansökan. En individuell prövning av samtliga omständigheter i ärendet måste alltid göras. För den som begår ett grovt brott bör något längre karenstider än i dag tillämpas.
I propositionen föreslås också en ändring i medborgarskapslagen som slår fast att Utlänningsnämndens beslut i medborgarskapsärenden inte kan överklagas till regeringen.
Motioner
Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställer i motion Sf19 yrkande 5 om avslag på förslaget om ändrad lydelse av 6 § första stycket 3 lagen om svenskt medborgarskap. Genom den föreslagna förändringen skapas enligt motionärerna ökat utrymme för rättsosäkerhet, dels genom att kravet på hederlig vandel byts mot levt skötsamt och hederligt, dels genom att krav på förväntat sådant levnadssätt införs. Även i motion Sf22 yrkande 4 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) hemställs om avslag på den föreslagna ändringen. I motionen anförs att uttrycket "fört en hederlig vandel" är ett bättre uttryck än det av regeringen föreslagna uttrycket "levt skötsamt och hederligt".
I motion Sf21 yrkande 4 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) begärs att riksdagen beslutar att ge medborgarskapslagen en sådan lydelse att Utlänningsnämnden kan överlämna beslut i medborgarskapsärenden till regeringen. Enligt motionärerna ter det sig naturligt att nämnden har möjlighet att överlämna ärenden i analogi med vad som gäller i exempelvis asylfrågor.
I motion Sf20 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att tiden för erhållande av svenskt medborgarskap bör utsträckas från nuvarande fem år till sex år. Motionärerna anser vidare att en person som vill erhålla svenskt medborgarskap skall ha kunskaper i svenska språket. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om det anförda. Även i motion Sf602 yrkande 12 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande om regler för erhållande av svenskt medborgarskap.
I motion 1993/94:Ub51 yrkande 8 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) begärs ett tillkännagivande om krav på kunskaper i svenska språket och om svenska förhållanden som förutsättning för svenskt medborgarskap.
I motionerna Sf630 yrkande 8 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) och Sf636 yrkande 16 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om att alla invandrare och flyktingar bör kunna ansöka om och erhålla svenskt medborgarskap efter tre år i Sverige.
I motion Sf613 av Viola Furubjelke m.fl. (s) anförs att asylsökande som kommer till Sverige av olika anledningar ofta saknar pass. Uppehållstillstånd kan dock meddelas om sökandens identitet kan fastställas genom att utlänningen företer annan identitetshandling som exempelvis körkort. Sedan år 1993 har enligt motionärerna genom en skärpning i praxis utlänningars ansökningar om svenskt medborgarskap avslagits i allt större omfattning med den motiveringen att de inte har kunnat styrka sin identitet. Motionärerna framhåller att det kan finnas skäl att skärpa identitetskontrollen, men detta skall ske när en asylsökande kommer till landet. Om identiteten anses otillräckligt styrkt, men den asylsökande ändå får uppehållstillstånd, bör han på en gång meddelas att de handlingar som företetts inte kan ligga till grund för en eventuell framtida medborgarskapsprövning. Motionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf20 yrkande 3 beslut om att svenskt medborgarskap skall kunna återkallas. I motionen framhålls att detta bör kunna ske när en utlänning erhållit medborgarskap på falska grunder. Undantag skall dock kunna göras när vederbörande riskerar att bli statslös.
Olof Johansson m.fl. (c) anför i motion Sf621 att de personer som uppfyller kvalifikationsreglerna för erhållande av svenskt medborgarskap automatiskt bör underättas om rätten att ansöka om medborgarskap och fördelarna med detsamma. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande härom.
Peter Weibull och Margit Gennser (m) avser med motion Sf616 att belysa orättvisor gentemot vissa barn födda av utlandssvenska mödrar. Före den 1 juli 1979 gällde att barn i äktenskap fick svenskt medborgarskap om föräldrarna var gifta eller vid faderns bortgång var gifta, men fadern var statslös eller barnet inte annars förvärvade hans utländska medborgarskap vid födseln. Likaså fick barnet moderns svenska medborgarskap vid födseln, om modern inte var gift med barnets fader och inte heller var änka efter honom. Lagändringar i medborgarskapslagen som trädde i kraft den 1 juli 1979 innebar bl.a. att ett barn förvärvar svenskt medborgarskap vid födseln om modern är svensk medborgare. Övergångsbestämmelserna till lagändringen innebar bl.a. att ett barn som är fött den 1 juli 1961 eller senare, och som skulle ha blivit svensk medborgare enligt de tidigare gällande reglerna, kunde förvärva svenskt medborgarskap genom att modern före den 1 juli 1982 hos den centrala utlänningsmyndigheten anmälde sin önskan härom. Detta gällde endast om vid anmälningstillfället modern var svensk medborgare och hade del i vårdnaden om barnet samt att barnet inte fyllt 18 år. Hade barnet fyllt 15 år fordrades barnets samtycke. Motionärerna framhåller att familjer genom lagstiftning måste ges en förnyad möjlighet att söka svenskt medborgarskap eftersom informationen till de berörda vid lagändringen 1979 brustit. Information om en sådan ändring bör ges direkt till alla som berörs genom utskick till alla utlandssvenskar som låtit registrera sig som röstberättigade till allmänna svenska val. Möjlighet att ansöka om svenskt medborgarskap borde också, framhåller motionärerna, ges till barn till svensk förälder innan barnet fyller 25 år. Motionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda.
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf637 yrkande 29 förslag om sådan ändring av lagen om svenskt medborgarskap att handläggningen av medborgarskapsärenden förs över från SIV till Justitiedepartementet. I motionen anförs att SIV bör avvecklas och att ansvaret för olika invandrarpolitiska frågor bör överföras till olika fackdepartement.
Utskottets bedömning
Enligt gällande bestämmelser kan en utlänning som fyllt arton år och sedan fem år har hemvist här i landet samt fört en hederlig vandel på ansökan tas upp till svensk medborgare. För den som som begått brott tillämpas i praxis vissa kvalifikationstider innan vederbörande kan tas upp till svensk medborgare. När det gäller annan bristande vandel än brottslighet är det enligt utredningen (SOU 1993:33) i praxis huvudsakligen tredska och ovilja att göra rätt för sig gentemot det allmänna och underlåtenhet att betala förfallna underhållsbidrag som beaktas. Därvid har endast allvarlig försummelse beaktats. Enligt utskottets uppfattning och såsom framhålls i propositionen innebär det nuvarande kravet på att utlänningen skall ha "fört en hederlig vandel" i praktiken en prognos om det framtida levnadssättet grundad på det tidigare levnadssättet. Utskottet anser det rimligt att det kommer till uttryck i lagtexten att en bedömning av det framtida levnadssättet skall göras mot bakgrund av hur utlänningen förhållit sig innan ansökan om medborgarskap görs. Utskottet har ovan (s. 15) kommenterat användningen av det i propositionen föreslagna uttrycket "leva skötsamt och hederligt" vid prövningen av vilken betydelse en utlännings levnadssätt skall tillmätas vid ansökan om uppehållstillstånd. Utskottet har därvid ansett att uttrycket "hederlig vandel" bättre motsvarar de krav som skall ställas på utlänningens levnadssätt. Mot bakgrund härav föreslår utskottet att motsvarande justering görs i 6 § första stycket 3 lagen om svenskt medborgarskap.
Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag i denna del och avstyrker bifall till motion Sf19 yrkande 5. Motion Sf22 yrkande 4 får anses tillgodosedd.
SIV:s beslut i naturalisationsärenden kunde tidigare överklagas till regeringen. När Utlänningsnämnden inrättades den 1 januari 1992 övertog nämnden regeringens roll som överinstans i dessa ärenden. Av proposition 1991/92:30 framgår såsom framhålls i nu förevarande proposition att avsikten inte varit att det skulle vara möjligt att överklaga Utlänningsnämndens beslut vidare till regeringen. Utskottet tillstyrker mot bakgrund härav regeringens förslag även i denna del.
Av bestämmelser i 9 a § medborgarskapslagen följer att Utlänningsnämnden kan överlämna ett naturalisationsärende till regeringen om ärendet bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars för allmän säkerhet eller för rikets förhållande till främmande makt eller mellanfolklig organisation, om det bedöms vara av särskild vikt för ledningen av rättstillämpningen att ärendet prövas av regeringen, eller om synnerliga skäl annars talar för regeringens prövning. Bestämmelserna motsvarar bestämmelserna i 7 kap. 11 § UtlL om överlämnande av ärenden till regeringen utom såvitt avser överlämnande på grund av familjeanknytning eller liknande samband med annat ärende. I proposition 1991/92:30 övervägdes frågan om man även på medborgarskapslagstiftningens område borde öppna möjlighet för att ett ärende skulle kunna överlämnas till regeringen av det skälet att det med hänsyn till familjeanknytning har samband med ett ärende som prövas av regeringen. I propositionen anfördes att en sådan ordning knappast var motiverad på medborgarskapslagstiftningens område, eftersom intresset av att ärenden av sådant slag avgörs samtidigt inte har samma styrka som när det gäller utlänningsärenden. Varje ärende skall enligt proposition 1991/92:30 för övrigt även i fall av detta slag underkastas en individuell prövning efter sin art.
Med det anförda anser utskottet att motion Sf21 yrkande 4 får anses besvarad.
Motionsyrkanden om krav på kunskaper i svenska språket som förutsättning för medborgarskap har under en följd av år avslagits av riksdagen på förslag av utskottet (se senast 1993/94:SfU1). Utskottet har därvid bl.a. framhållit vikten av att den enskilde invandraren har kunskaper i svenska språket och att det på alla sätt bör stödjas och underlättas för invandrarna att få sådana kunskaper. Även motioner beträffande en sänkning av det lagstadgade hemvistkravet har tidigare avslagits av riksdagen (se senast 1991/92:SfU4) Utskottet har därvid anfört att kravet på hemvisttidens längd inte bör sättas högre än vad som erfarenhetsmässigt behövs för att utlänningar i allmänhet skall hinna inlemmas i det svenska samhället. Utskottet fann dock med beaktande jämväl av möjligheterna att erhålla dispens från hemvistkravet att en sänkning av hemvisttiden till tre år inte borde ske.
I nu förevarande proposition anförs att någon förlängning av kvalifikationstiden för medborgarskap för närvarande inte bör genomföras. Utskottet delar denna uppfattning.
Utskottet anser att riksdagen i övrigt bör vidhålla sina tidigare ställningstaganden och avstyrker bifall till motionerna Sf20 yrkande 4, Sf602 yrkande 12, Sf630 yrkande 8, Sf636 yrkande 16 och 1993/94:Ub51 yrkande 8.
I propositionen diskuteras om det kan finnas skäl att i medborgarskapslagen införa en möjlighet att återkalla ett beslut om naturalisation. Enligt regeringen finns det skäl som talar både för och emot en sådan möjlighet. Det kan enligt propositionen te sig stötande att det inte finns en möjlighet att återkalla medborgarskapet för en person som naturaliserats i en falsk identitet som tillkommit för att dölja ett kriminellt förflutet eller en terroristanknytning. Samtidigt finns det enligt regeringen tungt vägande skäl som talar mot att införa en återkallelsemöjlighet. En sådan möjlighet skulle bl.a. innebära att det skulle komma att finnas två sorters medborgarskap. Ett oåterkalleligt för den som blivit svensk medborgare vid födseln och ett som kan återkallas för den som förvärvat medborgarskap genom naturalisation. En person som berövas sitt medborgarskap skulle också i de flesta fall bli statslös eftersom huvudprincipen är att den som naturaliseras måste avsäga sig sitt tidigare medborgarskap om han eller hon inte förlorar detta automatiskt. Även familjerättsliga komplikationer skulle kunna uppstå som exempelvis när barn blivit svenska medborgare i samband med att en förälder naturaliserades. Vid en avvägning av skälen för och emot en möjlighet att återkalla ett beslut om naturalisation anser regeringen att övervägande skäl talar emot en sådan möjlighet.
Utskottet delar regeringens uppfattning i denna del och avstyrker sålunda bifall till motion Sf20 yrkande 3.
Vid såväl beviljande av uppehållstillstånd som vid naturalisation är det av väsentlig betydelse att sökandens indentitet tillförlitligen kan styrkas. Detta gör sig med särskild styrka gällande vid ansökan om medborgarskap eftersom ett sådant inte kan återkallas. Genom utveckling i praxis kan dock sådana situationer uppstå att en identitetshandling, exempelvis ett utländskt körkort, som vid ansökan om uppehållstillstånd godtagits som tillräcklig för att styrka vederbörandes identitet, vid en åtskilliga år senare gjord ansökan om medborgarskap på grund av olika skäl inte kan anses tillförlitligen styrka identiteten. Enligt utskottets uppfattning är det, som också anförs i propositionen, därför av största vikt att såväl beslut om uppehållstillstånd som medborgarskap föregås av en noggrann utredning om sökandens identitet. Utskottet anser att den som beviljas uppehållstillstånd skall informeras om att den identitetshandling som därvidlag godtagits till styrkande av identiteten kan komma att anses som otillräcklig vid ett beslut om medborgarskap.
Utskottet anser att syftet med motion Sf613 får anses tillgodosett med det anförda.
I motion Sf621 yrkande 3 begärs automatisk information till de personer som uppfyller kvalifikationsreglerna för erhållande av medborgarskap. Ett sådant förfarande skulle enligt utskottets uppfattning innebära betydande praktiska svårigheter och även därmed förenade kostnader. Utskottet utgår från att den som vistats här i landet i minst fem år och har intresse av att naturaliseras är medveten om vilka kvalifikationer som därvidlag gäller. Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandet.
Lagändringarna i medborgarskapslagen år 1979 tillkom med hänvisning till krav på jämställdhet mellan föräldrarna. I propositionen underströks vikten av information till svensk moder om möjligheten att under en treårsperiod genom anmälan ge sitt svenska medborgarskap till barn som fötts före lagens ikraftträdande. Utskottet utgår från att sådan information utgått till de berörda och är inte berett tillstyrka kravet i motion Sf616 om ändringar i 1979 års övergångsbestämmelser till medborgarskapslagen i detta hänseende.
Riksdagen har nyligen på förslag av utskottet (SfU13) avslagit motionsyrkanden om avveckling av SIV i dessa nuvarande form med hänvisning till att frågorna om eventuella förändringar av verkets ansvarsområden bör anstå i avvaktan på resultatet av Flyktingpolitiska kommitténs och Invandrapolitiska kommitténs arbeten. Med beaktande härav avstyrker utskottet även bifall till motion Sf637 yrkande 29.
Utredningar i ärenden om uppehållstillstånd och medborgarskap
I propositionen anförs att utredningarna i ärenden om uppehållstillstånd i större utsträckning än i dag bör ta upp förhållanden som behövs för att pröva om utlänningen fyller det krav på ett skötsamt och hederligt levnadssätt som utgör en förutsättning för uppehållstillstånd. För att underlätta utredningarna på denna punkt har regeringen för avsikt att förordna att SIV och Utlänningsnämnden får ha terminalåtkomst till polisregister. Samma förhållande skall enligt propositionen gälla i ärenden om medborgarskap.
I motion Sf19 yrkande 4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) motsätter sig motionärerna att SIV och Utlänningsnämnden får terminalåtkomst till vissa uppgifter ur polisregistret och begär ett tillkännagivande härom.
Enligt 3 § lagen (1969:94) om polisregister får regeringen förordna om att en myndighet skall ha rätt att få utdrag ur eller upplysning om innehållet i polisregister och även att en sådan myndighet får ha terminalåtkomst till polisregister.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är väsentligt att berörda myndigheter vid avgörande av ärenden om uppehållstillstånd och medborgarskap kan fatta beslut på grundval av aktuella uppgifter. Utskottet har ingen erinran med anledning av vad regeringen anfört härom och avstyrker bifall till motion Sf19 yrkande 4.
Uppehållstillstånd för vissa anhöriga
Gällande bestämmelser
Enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 utlänningslagen får uppehållstillstånd ges till en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller som annars har särskild anknytning till Sverige. Uppehållstillstånd enligt denna punkt skall enligt förarbetena kunna ges till make eller sambo, hemmavarande barn under 20 år som är ensamstående, föräldrar och andra släktingar som är väsentligt beroende av en i Sverige bosatt person samt personer vars samtliga nära släktingar finns i Sverige, s.k. sista länk-fall. Homosexuella förhållanden jämställs med heterosexuella förhållanden. Det förutsätts att den härvarande har uppehållstillstånd eller är bosatt här utan att behöva sådant tillstånd. Om den härvarande har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen får även medlemmar av kärnfamiljen beviljas uppehållstillstånd för samma tid. I lagen finns inga bestämmelser om att hänsyn skall tas till utlänningens levnadssätt, men enligt praxis vägs anmärkningar mot utlänningens skötsamhet och hederlighet in i bedömningen.
Enligt 2 kap. 5 § första stycket utlänningslagen får en ansökan om uppehållstillstånd inte bifallas om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs. I paragrafens andra stycke anges att detta dock inte gäller om 1. utlänningen har rätt till asyl här, 2. utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som utlänningen tidigare har sammanlevt med utomlands, eller 3. det annars finns särskilda skäl. Särskilda skäl anses föreligga bl.a. om utlänningen efter hemkomsten kan antas bli förhindrad att på nytt lämna sitt land. Så är också fallet om utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd på grund av anknytning till en här i landet bosatt person som han eller hon har eller väntar barn med. I praxis anses anknytning genom sammanboende i minst ett år utgöra ett sådant särskilt skäl att undantag kan göras från principen att uppehållstillstånd skall ordnas före inresan. Normalt krävs dock att identiteten är klarlagd.
En utlänning som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd kan på nytt ansöka om uppehållstillstånd. Om det då föreligger ett lagakraftvunnet beslut om att utlänningen skall avvisas eller utvisas gäller särskilda regler för prövningen av den nya ansökan. Ansökan, som då skall prövas av Utlänningsnämnden, får enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen bifallas om den grundar sig på omständigheter som inte har prövats förut i ärendet och om utlänningen har rätt till asyl här, eller det annars finns synnerliga skäl av humanitär art. Att utlänningens förhållande med en i Sverige bosatt person först på verkställighetsstadiet haft tillräcklig varaktighet och att kanske ett barn har hunnit födas bör enligt förarbetena inte kunna leda till att en ny ansökan bifalls.
En ordning med s.k. uppskjuten invandringsprövning gäller enligt praxis beträffande uppehållstillstånd för make/maka eller sammanboende om äktenskapet eller sammanboendet har uppkommit i anslutning till eller snarast efter inresan till Sverige. Denna ordning innebär att utlänningen vanligen beviljas uppehållstillstånd för sex månader i taget fyra gånger innan han eller hon får permanent uppehållstillstånd. Eftersom detta innebär en väntan på sådant tillstånd under två år används också benämningen tvåårsregeln för den angivna ordningen.
Uppehållstillstånd efter inresa
Propositionen
Allmänt
Regeringen anser att de undantagsbestämmelser i utlänningslagen som allmänt anger när uppehållstillstånd får beviljas efter inresan har kommit att få en alltför snäv utformning, och möjligheterna bör vidgas. I propositionen föreslås därför att undantag skall kunna göras för den som är nära anhörig till en här bosatt person eller annars har särskild anknytning till Sverige om det är uppenbart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen skett före inresan. Bestämmelser härom tas in i ett nytt tredje stycke i 2 kap. 5 §. Liksom tidigare skall uppehållstillstånd få beviljas efter inresa för den som har rätt till asyl. I lagen bör också anges att detsamma gäller den som av humanitära skäl bör få bosätta sig här. För att täcka upp det fåtal andra fall där uppehållstillstånd bör kunna beviljas efter inresa bör undantag från huvudregeln kunna göras när det annars finns synnerliga skäl.
Beträffande anknytningsfallen anges i propositionen att det även i fortsättningen bör göras undantag från huvudregeln när utlänningen efter inresan i landet ingått äktenskap med eller inlett ett samboförhållande med någon här bosatt eller parterna har eller väntar barn tillsammans. Till skillnad mot vad som tillämpas i dag bör därvid inte ställas något krav på att parterna skall ha sammanbott viss tid. Det avgörande bör i stället vara om förhållandet kan bedömas vara seriöst och det är uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om prövningen skett före inresan i Sverige. Den omständigheten att parterna känt varandra endast kort tid kan medföra att anknytningen inte bedöms vara av sådan karaktär att det framstår som uppenbart att uppehållstilltånd skulle ha beviljats om ansökan gjorts före inresan. Detsamma gäller vid tveksamhet när det gäller sökandens skötsamhet och hederlighet. För andra anhöriga, t.ex. föräldrar som önskar bosätta sig hos barn här i landet, bör inte ställas krav på att de har uppnått viss ålder.
Bedömningen av om det är uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om prövningen hade skett före inresan kan göras först i samband med prövningen av ansökan. I specialmotiveringen anges att det normalt på befintligt utredningsmaterial skall framstå som klart att tillstånd skulle ha beviljats. Det förhållandet att viss kompletterande utredning kan behöva göras behöver dock inte automatiskt leda till att bestämmelsen inte är tillämplig. En kontroll av uppgifter som sökanden lämnat och som enkelt kan utföras behöver t.ex. inte innebära att sökanden skall behöva lämna Sverige för att söka tillstånd utifrån.
Efter lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut
I det fall en ny ansökan om uppehållstillstånd ges in av en utlänning som befinner sig i Sverige och som skall avvisas eller utvisas enligt ett lagakraftvunnet beslut anser regeringen att den grundläggande principen skall vara att beslutet skall verkställas innan en anknytning prövas. En viss uppmjukning bör dock ske. Regeringen föreslår därför att en ny ansökan skall få beviljas om det skulle strida mot humanitetens krav att verkställa beslutet om avvisning eller utvisning, och bestämmelser härom tas in i en ny 2 kap. 5 b § utlänningslagen. Den nya paragrafen ersätter det nuvarande tredje stycket i 2 kap. 5 §.
I propositionen anges att det är angeläget att verkställighet inte genomförs i fall som skulle te sig stötande och att de tillämpande myndigheterna är lyhörda för vad som kan utgöra humanitära skäl av sådan styrka att uppehållstillstånd bör beviljas. Särskild hänsyn bör tas till fall där vistelsetiden i Sverige efter lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning kommit att bli lång på grund av förhållanden utanför sökandens egen kontroll. Någon gräns för hur lång tid som skall ha förflutit efter lagakraftvunnet beslut för att tillstånd skall beviljas kan inte sättas upp. Det måste alltid bli fråga om en sammanvägning av samtliga omständigheter i varje enskilt fall.
Regeringen betonar att utgångspunkten måste vara att myndigheterna fattat ett riktigt beslut i asylärendet. Liksom hittills bör en ny ansökan således inte beviljas enbart därför att sökanden uppger att han eller hon vid en återkomst till hemlandet skulle komma att bli utsatt för trakasserier eller förföljelse, såvida inte nya omständigheter kommer fram som gör att sökanden har rätt till asyl här. I de fall sökanden uppger att han eller hon skulle bli förhindrad att lämna hemlandet på nytt måste man skilja mellan olika situationer. Enbart den omständigheten att sökanden saknar pass och kanske kommer att få svårigheter att få ett pass som berättigar till utresa från hemlandet bör inte automatiskt leda till att ansökan beviljas. Om orsaken exempelvis är att sökanden gjort sig skyldig till brott eller har obetald underhållsskyldighet i hemlandet bör uppehållstillstånd i regel inte beviljas, såvida det inte är fråga om brottslighet som i Sverige knappast skulle leda till påföljd. Tillstånd bör däremot som regel beviljas om det kan antas att svårigheter för sökanden att få pass och utresetillstånd beror på någon form av trakasserier från hemlandets myndigheter. Inte heller om svårigheter att få hemlandspass beror på att det rör sig om en man som inte gjort värnpliktstjänstgöring bör tillstånd automatiskt beviljas. Förhållandena kan dock vara sådana att det på grund av att det är fråga om osedvanligt lång värnpliktstjänstgöring eller tjänstgöring under osedvanligt stränga förhållanden framstår som stridande mot humanitetens krav att inte bevilja tillstånd. Även i andra situationer där det står klart att en person under lång tid skulle vara förhindrad att på nytt lämna hemlandet kan omständigheterna vara sådana att tillstånd bör beviljas.
I propositionen anges att tillstånd inte bör beviljas om det finns anledning att anta att sökanden har verkat för en organisation som gjort sig skyldig till övergrepp av olika slag eller om det eljest finns skäl hänförliga till allmän ordning och säkerhet att inte bevilja tillstånd.
Att parterna inte vill vara åtskilda under den tid det tar att få en ansökan från annat land prövad eller att sökanden uppger sig av ekonomiska skäl inte kunna återvända för att ge in en ansökan bör normalt inte anses vara tillräckliga skäl för att bevilja en ansökan. Situationen kan dock vara annorlunda i det enskilda fallet. Vidare måste barnens situation särskilt beaktas. Ett barn måste i regel antas komma att lida sådan skada av en långvarig separation att uppehållstillstånd bör beviljas. Enbart den omständigheten att parterna hunnit få ett gemensamt barn bör dock inte automatiskt leda till bifall om utlänningen utan större omgång kan ge in en ansökan från annat land och återvända till Sverige om ansökan beviljas. I det enskilda fallet kan emellertid kvinnans eller barnets fysiska eller psykiska hälsa vara sådan att även en kortare separation skulle kunna få svåra följder. I sådana fall bör uppehållstillstånd beviljas.
Regeringen betonar att vad som anförts endast är exempel på situationer där sådana humanitära skäl kan tänkas föreligga som bör medföra att en ansökan bifalls.
I propositionen föreslås vidare att det i en ny 2 kap. 5 a § utlänningslagen anges att uppehållstillstånd för förlängning av en pågående vistelse här för besök eller annan tidsbegränsad vistelse skall få beviljas efter inresan om utlänningen kan åberopa vägande skäl för en förlängning.
Motioner
I två motioner väckta med anledning av propositionen behandlas förslagen om uppehållstillstånd efter inresa.
I motion Sf19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför motionärerna att förslaget om en begränsad utvidgning av möjligheterna att få en ny ansökan om uppehållstillstånd beviljad inte tar tillräckliga humanitära hänsyn. Grundorsaken till de nuvarande stora humanitära problemen är enligt motionärerna en orimligt restriktiv praxis beträffande bedömningen av asylansökningar. Motionärerna anser att det skall krävas synnerliga skäl för att skilja ett barn från en förälder genom verkställighet av ett avlägsnandebeslut (yrkande 6). Motionärerna anser också att om vistelsetiden i Sverige efter lagakraftvunnet avvisningsbeslut utan den sökandes förskyllan blivit längre än sex månader bör ny ansökan bifallas (yrkande 7). Samma sak bör gälla om den sökande riskerar att kvarhållas i sitt hemland längre tid än två år på grund av militärtjänstgöring (yrkande 8). Vidare anser motionärerna att om det begärs av den sökande skall en anknytningsutredning alltid genomföras här i landet före en eventuell verkställighet (yrkande 9). I motionen anges att Invandrarverket inte beviljar uppehållstillstånd om det föreligger ett återreseförbud. Regleringen i utlänningslagen av återreseförbud bör därför ändras (yrkande 10). Motionärerna anför vidare att det har visat sig föreligga ett mycket stort behov av rättshjälp i ärenden om rätt till uppehållstillstånd efter ny ansökan på grund av anknytning. De anser att regeringen bör utfärda tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av rättshjälpen (yrkande 11). Vad gäller retroaktiv tillämpning pekar motionärerna på att en utlänning som efter lagakraftvunnet beslut gömmer sig anses ha begått ett brott och beviljas därför inte uppehållstillstånd. För många av utlänningarna med anknytning till Sverige har det varit nödvändigt att "gå under jorden" för att även fortsättningsvis kunna leva ihop med sin familj. För dessa får inte de nu föreslagna förändringarna någon verkan. Motionärerna begär att det inte skall räknas någon karenstid för dylik "kriminalitet" (yrkande 12). I propositionen anges att tillstånd inte bör beviljas om det finns anledning att anta att sökanden har verkat för en organisation som gjort sig skyldig till övergrepp av olika slag. Motionärerna anser i yrkande 13 att det måste krävas att utlänningen själv medverkat i sådana handlingar. Det måste också krävas betydligt starkare bevis för att avslå en ansökan. Det måste tas med i bedömningen om utlänningen numera tagit avstånd från organisationen eller inte.
I motion Sf23 anser Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) att det är inhumant att kräva att en asylsökande som fått avslag på sin asylansökan skall åka till sitt hemland och söka uppehållstillstånd därifrån. Här måste principen "hellre fria än fälla" gälla (yrkandena 7 och 8). Motionärerna anser att bestämmelserna måste tillämpas retroaktivt så att de berörda familjerna äntligen får en chans till ett liv i lugn och harmoni (yrkande 13). Därvid skall särskild hänsyn tas även till par utan barn (yrkande 14). För att uppehållstillstånd skall kunna beviljas efter inresa i Sverige bör det vara tillräckligt att det är sannolikt att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen hade skett före inresan till Sverige (yrkande 15). Motionärerna vill också ändra formuleringen beträffande ny ansökan så att uppehållstillstånd skall beviljas om det annars är stötande för rättskänslan (yrkande 16).
Utskottet tar här också upp motioner som väckts under den allmänna motionstiden om rätten att söka uppehållstillstånd under vistelse i Sverige. Generösare bestämmelser begärs i motionerna Sf635 yrkande 15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Sf637 yrkande 6 av Gudrun Schyman m.fl. (v), Sf630 yrkande 3 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) och Sf611 yrkande 6 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds). I yrkande 7 i motion Sf637 (v) begärs liksom i motion Sf19 yrkande 6 att det skall krävas synnerliga skäl för att få skilja ett barn från en förälder.
Dessutom har i motion Sf3 av Lars Tobisson m.fl. (m, c, fp, kds) begärts att riksdagen antar de lagförslag som lades fram i den sedermera återkallade propositionen 1994/95:21.
Utskottets bedömning
Utskottet har under föregående riksmöte i betänkandena 1993/94:SfU14 och 1993/94:SfU27 behandlat motioner om förutsättningarna för anhöriga att få en ansökan om uppehållstillstånd bifallen medan de befinner sig i Sverige. I det senare betänkandet ansåg utskottet att det fanns anledning för regeringen att skyndsamt se över hur anknytningar som uppkommer under asyltid eller därefter hanteras och överväga förändringar i dessa avseenden. Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till känna. I proposition 1994/95:21 Uppehållstillstånd efter inresa lade den förra regeringen fram förslag om förändrade möjligheter att få ansökan om uppehållstillstånd beviljad under vistelse i Sverige. Propositionen återkallades under hösten 1994 i avsikt att förslagen skulle kompletteras i enlighet med riksdagens tillkännagivande om anknytningar som uppkommer under asyltid eller därefter. I förevarande proposition har förslag lagts fram i båda dessa avseenden. Såvitt avser ansökan före lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut överensstämmer förslagen med den tidigare propositionen.
I den nu behandlade propositionen föreslås vidgade möjligheter att få en ansökan om uppehållstillstånd beviljad under vistelse i Sverige. Regeringen anser dock att huvudregeln fortfarande skall vara att uppehållstillstånd skall föreligga före inresa. Utskottet instämmer i denna bedömning. Enligt utskottet är det nödvändigt för att upprätthålla en reglerad invandring att den som önskar bosätta sig här skall avvakta ett beslut om uppehållstillstånd innan han eller hon reser hit till landet.
I propositionen föreslås ett nytt tredje stycke i 2 kap. 5 § utlänningslagen enligt vilket en ansökan om uppehållstillstånd från en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller som annars har särskild anknytning till Sverige får bifallas medan utlänningen befinner sig här, om det är uppenbart att ansökan skulle ha beviljats om prövningen skett före inresan. Det nya stycket omfattar även de klara fall av familjeåterförening som i dag avses i punkt 2 i paragrafens andra stycke, nämligen fall då en utlänning skall återförena sig med en nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som han eller hon tidigare har sammanlevt med utomlands. Beträffande dessa fall är någon ändring i tillämpningen inte avsedd. Utskottet kommer därför i fortsättningen att endast kommentera förändringar såvitt avser andra anknytningsfall och då främst anknytning mellan makar eller sambor som inte sammanlevt utomlands.
I det föreslagna nya tredje stycket till 2 kap. 5 § anges inte något annat villkor än att det skall vara uppenbart att ansökan skulle ha beviljats om prövningen skett före inresan. Något skäl för att utlänningen inte återvänder hem och ansöker från hemlandet behöver enligt lagens ordalydelse således inte föreligga. I propositionen (s. 42) anges emellertid att det framstår som rimligt att den som kommit hit för en kortare tids vistelse men som under besöket i Sverige träffar någon som han eller hon vill dela sitt liv med återvänder hem för att från hemlandet ge in en ansökan om tillstånd för bosättning här och där avvaktar svar på ansökan. Detta är också utskottets uppfattning.
I propositionen anges vidare att det normalt på befintligt utredningsmaterial skall framstå som klart att tillstånd skulle ha beviljats om prövningen skett före inresan. Viss komplettering och kontroll utesluter dock inte att bestämmelsen anses tillämplig. Enligt utskottets mening bör det således, såvitt avser makar eller sambor, i normalfallet redan i samband med att ansökan kommer in till Invandrarverket framstå som klart att ett så seriöst förhållande föreligger som krävs för att uppehållstillstånd med uppskjuten invandringsprövning skall beviljas. Sådan seriös anknytning skall dock kunna åberopas och godtas ända fram till Utlänningsnämndens prövning i t.ex. ett asylärende. Prövningen skall avse hur den anknytning som föreligger vid beslutstillfället skulle ha bedömts om prövningen avsåg en utlänning som inte vistades i Sverige. Det skall därvid vara uppenbart att uppehållstillstånd i så fall skulle ha beviljats.
Vid bedömningen av om det är uppenbart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen hade skett före inresan är praxis i ärenden om uppehållstillstånd före inresa av betydelse. Utskottet vill därför erinra om vad utskottet anfört i denna fråga i betänkande 1993/94:SfU14. I betänkandet redovisades att det i proposition 1983/84:144 konstaterades att det även i fortsättningen förelåg behov av en ordning med uppskjuten invandringsprövning i fall där parterna känt varandra endast under en kortare tid. Utan en sådan möjlighet att pröva om det förhållande som åberopas som stöd för ansökningen är seriöst skulle det bli nödvändigt att inta en synnerligen restriktiv hållning till invandring på denna grund, särskilt som stora svårigheter föreligger att redan före inresan göra en tillfredsställande utredning rörande allvaret i parternas förhållande. Enligt propositionen var från den utgångspunkten ordningen alltså till förmån även för sökandena. Utskottet angav i sitt betänkande 1993/94:SfU14 att tillämpningen av bestämmelserna vid nya anknytningsfall inte alltid tycktes ha skett på sätt som förutsattes i proposition 1983/84:144. Utskottet hade erfarit att man inom Invandrarverket på senare tid hade uppmärksammat att verkets praxis i denna typ av ärenden så småningom förändrats till att innebära att förhållandets varaktighet bedömdes redan vid den första prövningen. I betänkandet angavs att verket återgick till sin tidigare praxis och i fortsättningen bedömer allvaret i ett nyetablerat förhållande företrädesvis efter perioden för s.k. uppskjuten invandringsprövning.
I det följande utgår utskottet således från att ansökningar av makar eller sambor som görs före inresan bedöms i enlighet med vad som angavs i proposition 1983/84:144. Även bedömningen av om en ansökan uppenbarligen skulle ha bifallits om prövningen gjorts före inresan skall således ske med denna utgångspunkt.
Utskottet vill i detta sammanhang nämna att Invandrarverkets avslag på en ansökan om uppehållstillstånd som görs medan utlänningen fortfarande befinner sig utanför Sverige för närvarande inte kan överklagas. Asylprocessutredningen har i sitt nyligen avgivna betänkande Effektivare styrning och rättssäkerhet i asylprocessen (SOU 1995:46) föreslagit att ett sådant beslut skall kunna överklagas till Utlänningsnämnden. Utredningen anger att Invandrarverket årligen handlägger ett stort antal ansökningar av detta slag, och det kan därför inte uteslutas att felbedömningar kan ske i enskilda fall. Rätten att överklaga har även betydelse för praxisbildningen, och enligt utredningens uppfattning är det mindre lämpligt att Utlänningsnämnden inte får tillfälle att bilda praxis även på detta område.
Som ovan angivits är huvudregeln att uppehållstillstånd skall ha erhållits före inresan till Sverige nödvändig för en reglerad invandring. För att detta syfte inte skall motverkas är det enligt utskottet viktigt att de nya undantagsregler som föreslås i propositionen inte missbrukas. Utskottet förutsätter därför att regeringen noga följer tillämpningen av den nya ordningen. Utskottet vill nämna att Flyktingpolitiska kommittén (dir. 1994:129) inom kort förväntas lägga fram förslag som kan få betydelse för förevarande fråga. Kommittén har i uppdrag att bl.a. lämna förslag om vem som bör ha rätt till skydd i Sverige och om hur övriga grunder för rätt eller möjlighet till bosättning här i landet skall utformas. Det senare kan t.ex. gälla anknytning hit eller andra humanitära skäl. Kommittén skall också överväga hur invandring av personer som inte har en principiell rätt till uppehållstillstånd kan regleras genom planeringsramar som fastställs av statsmakterna på grundval av bl.a. det samhällsekonomiska läget.
Utskottet vill också nämna att den nu föreslagna uppmjukningen innebär ett närmande mellan de regler som gäller för anhöriga till en svensk medborgare som är bosatt här resp. för anhöriga till en medborgare i en annan EU/EES-stat som är bosatt i Sverige. Som påpekats i olika sammanhang har nämligen en maka/make till en sådan EES-medborgare rätt att få uppehållstillstånd i Sverige under fem år. Uppehållstillståndet får dock återkallas om anknytningen upphör och familjemedlemmen inte har rätt att stanna i Sverige på någon annan grund.
Efter lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut
Vad härefter gäller de föreslagna regelförändringarna vid ny ansökan när lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut föreligger vill utskottet anföra följande.
Utskottet delar regeringens uppfattning att den grundläggande principen skall vara att ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas. I de fall anknytningen åberopas i ett asylärende måste utgångspunkten vara att myndigheterna har fattat ett riktigt beslut i själva asylfrågan, och det är mycket viktigt att det inte lönar sig att förhala en verkställighet. Annorlunda är dock fallet om förhållandena ändrats i avvaktan på verkställigheten där utlänningen själv inte kunnat rå för fördröjningen. Enligt regeringens förslag till uppmjukning av bestämmelserna om ny ansökan anges att en sådan får bifallas bl.a. om det skulle strida mot humanitetens krav att verkställa beslutet om avvisning eller utvisning. Uppmjukningen ger möjlighet att i ökad mån ta hänsyn till olika humanitära skäl. I propositionen påpekas i flera sammanhang att det måste bli fråga om en sammanvägning av samtliga omständigheter i varje enskilt fall. I propositionen anges också att barnens situation måste särskilt beaktas. Utskottet instämmer i detta och vill tillägga att hänsynen till barnen måste väga tungt vid sammanvägningen av olika omständigheter. Hänsyn skall därvid också tas till situationen för barn som ingår i familjen även om de inte är makarnas gemensamma. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att Flyktingpolitiska kommittén har i uppdrag att göra en genomgång av hur myndigheternas tillämpning av svensk lag beaktar de åtaganden Sverige gjort i och med anslutningen till FN:s barnkonvention. Detta uppdrag skall ske med förtur.
De föreslagna förändringarna av möjligheterna att göra en anknytningsansökan under vistelse i Sverige innebär att seriösa förhållanden kommer att kunna beaktas ända fram till Utlänningsnämndens beslut. Det bör enligt utskottet i fortsättningen därför höra till undantagen att ett sådant förhållande behöver åberopas i en ny ansökan. Om så ändå är fallet medger de föreslagna ändringarna att humanitära hänsyn tas till familjens situation. Med hänsyn härtill anser utskottet att regeringens förslag om ändrade regler för ny ansökan är väl avvägda.
Övergången till den nya ordningen
De nya bestämmelserna skall enligt förslaget tillämpas vid beslut som fattas den 1 juli 1995 eller senare och beträffande ny ansökan även om den första ansökan -- eller en tidigare ny ansökan -- har prövats enligt äldre bestämmelser. Som anges i propositionen (s. 64) är det angeläget att verkställighet inte genomförs i fall som skulle te sig stötande och att de tillämpande myndigheterna är lyhörda för vad som kan utgöra humanitära skäl av sådan styrka att uppehållstillstånd bör beviljas. Det är enligt utskottets mening därför nödvändigt att även omständigheter som redan har prövats men som enligt hittillsvarande praxis inte har lett till uppehållstillstånd övergångsvis måste kunna beaktas i samband med den nya ansökan. Bedömningen av om uppehållstillstånd skall beviljas måste dock även i detta fall ske med hänsyn till samtliga omständigheter i ärendet. Det kan t.ex. vara så att anknytningen i sig inte tidigare har ifrågasatts utan att uppehållstillstånd av helt andra skäl inte har beviljats. Som ovan framgått skall en utlänning inte kunna komma i ett bättre läge genom att hålla sig undan verkställighet. Samtidigt kan just det förhållandet att han eller hon hållit sig gömd ha inneburit att situationen blivit särskilt pressande för familjen och att de olika familjemedlemmarna mår fysiskt och psykiskt mycket dåligt. Den tidigare ansökan har i dessa fall dessutom bedömts enligt en hårdare praxis. Utskottet vill därför särskilt understryka betydelsen av att tillämpande myndigheter låter hänsynen till den här bosatta familjen, och då främst barnen, väga mycket tungt vid bedömningen av om en ny ansökan skall bifallas.
Det finns också familjer där den utländska parten redan har återvänt till hemlandet men där uppehållstillstånd ännu inte har beviljats. Utskottet vill därför erinra om att det i proposition 1983/84:144 (s. 76) angavs att huvudregeln att uppehållstillstånd skulle föreligga före inresan förutsatte en generös tillståndspraxis när det gäller utlänningar som, efter att ha vägrats uppehållstillstånd på grund av exempelvis anknytning till en här bosatt person, återvände till hemlandet och ansökte om uppehållstillstånd därifrån. Redan det förhållandet att parterna saknade möjlighet att etablera sig tillsammans i Sverige måste enligt föredragande statsrådet föranleda, att förhållandevis låga krav borde ställas i fråga om styrkandet av att förbindelsen var seriös och beträffande den tid denna hade varat. Utskottet vill också med anledning av motion Sf19 yrkande 10 påpeka att ett återreseförbud i sig inte hindrar att uppehållstillstånd beviljas.
Med de förtydliganden utskottet ovan gjort om tillämpningen av de nya bestämmelserna i 2 kap. 5 och 5 b §§ och om den övergångsvisa tillämpningen av dessa lagrum tillstyrker utskottet propositionen i denna del. Utskottet anser att motionerna Sf19 yrkandena 6--10, 12 och 13 och Sf23 yrkandena 7, 8, 13, 14 och 16 härigenom får anses i huvudsak tillgodosedda. Däremot avstyrker utskottet bifall till yrkande 15 i motion Sf23 vari begärs att det endast skall krävas sannolikhet för att ansökan om uppehållstillstånd skulle ha bifallits om prövningen gjorts före inresan. Genom förevarande ändringar i utlänningslagen tillgodoses de motioner som väckts under den allmänna motionstiden liksom motion Sf3.
I motion Sf19 yrkande 11 föreslås att rättshjälp skall kunna lämnas vid ny ansökan där anknytning åberopas. Redan av principiella skäl anser utskottet att möjligheterna till rättshjälp inte bör vara större vid prövningen av en ny ansökan där anknytning åberopas än vid prövningen av asylskäl. Härtill kommer att propositionens förslag om generösare regler för att en ansökan skall få bifallas under vistelse i Sverige medför att behovet av rättshjälp vid ny ansökan bör minska. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf19 yrkande 11.
Utskottet har inget att erinra mot förslaget beträffande förlängning av uppehållstillstånd för besök eller annan tidsbegränsad vistelse, och utskottet tillstyrker förslaget till ny 2 kap. 5 a § utlänningslagen.
Vissa frågor om s.k. spruckna anknytningar
Motioner
Vissa frågor som har anknytning till ordningen med uppskjuten invandringsprövning tas upp i några motioner.
I motion Sf621 yrkande 13 anför Olof Johansson m.fl. (c) att en kvinna som kommer till Sverige för att gifta sig med en här bosatt man är särskilt utsatt. I vissa fall utnyttjar eller misshandlar mannen kvinnan som många gånger har små möjligheter att få hjälp. Om hon bryter upp från förhållandet innan det gått två år blir hon utvisad. Att komma tillbaka till sin hemtrakt som en frånskild kvinna framstår som ett omöjligt alternativ för många av dessa kvinnor. I vissa fall har svenska män genom "postorderfirmor" lockat hit utländska kvinnor. Särskilt upprörande är det när svenska män, dömda för misshandel, vid upprepade tillfällen har kunnat locka hit kvinnor. Motionärerna anser att kvinnor som planerar att flytta hit bör få större rätt till information om mannens bakgrund och även uppmärksammas på denna möjlighet. Ambassaderna bör ha större ansvar för att medverka till detta. Motionärerna anser vidare att tvåårsregeln bör ses över och ändras så att tillämpningen kan bli mer flexibel.
I motion Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att utländska kvinnor som misshandlas av sina män inte vågar bryta upp från förhållandet eftersom de tror att de då riskerar att utvisas från Sverige. Kvinnor som har goda skäl att lämna mannen skall inte tvingas att lämna Sverige. Motionärerna anser att polisen och Invandrarverket måste vara ännu tydligare i detta avseende (yrkande 16). Motionärerna tar också upp frågan vad som skall ske när män upprepade gånger tar hit utländska kvinnor och utsätter dem för svåra övergrepp. Regeringen bör särskilt uppmärksamma dessa problem och återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som både tar till vara den personliga integriteten och värnar om de utsatta kvinnorna och barnen (yrkande 17). I motion A802 yrkande 12 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs en översyn av tvåårsregeln.
Även Gudrun Schyman m.fl. (v) tar i motion Sf637 yrkande 24 upp situationen med misshandlade kvinnor. Motionärerna anser att det kan finnas anledning att överväga om Invandrarverket skall medges rätt att införskaffa kriminalregisterutdrag för mannen i denna typ av ärenden. I många fall utvisas dessa kvinnor till länder där frånskilda kvinnor inte accepteras socialt och saknar möjligheter att försörja sig. Det är enligt motionärerna oerhört angeläget att förändringar genomförs i utlänningslagen så att dessa förhållanden upphör.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) anser i motion Sf611 yrkande 15 att Invandrarverket bör få laglig rätt att ta del av polis- och kriminalregister för att hindra att män som misshandlat "importerade" kvinnor kan upprepa förfarandet.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat frågor som har anknytning till bestämmelserna om uppskjuten invandringsprövning. Utskottet vill emellertid först redovisa att Invandrarverket i sin anslagsframställning för budgetåret 1995/96 anfört bl.a. följande.
En utsatt grupp kvinnor är de som kommer hit efter att ha fått kontakt med en svensk man via kontaktförmedling eller liknande. Denna s.k. kvinnoimport sätts i debatten i samband med praxisen om uppskjuten invandringsprövning. Håller inte förhållandet förlorar den utländska kvinnan anknytningen till Sverige och får därför lämna landet. Kvinnojourer, kvinnoorganisationer och även socialtjänsten har under årens lopp påpekat de negativa konsekvenser detta kan få för många kvinnor. De kan av rädsla för att bli utvisade bli tvungna att stå ut med omfattande misshandel och andra övergrepp under prövotiden som är två år. Dessa män kan sedan ta hit en ny kvinna som riskerar att bli behandlad på samma sätt. Invandrarverket har år 1992 i rapporten Kvinna och invandrare påtalat att åtgärder bör vidtas för att förebygga den kränkande behandling som en del utländska kvinnor får utstå. En sådan åtgärd skulle enligt Invandrarverket kunna vara att polisen vid sin utredning av anknytningsfall regelmässigt införskaffar ett polisregisterutdrag på mannen. Verket har i november 1993 hos regeringen begärt att få tillgång till kriminal/polisregisterutdrag på mannen vid utredningar i anknytningsfall. Detta skall sedan kunna beaktas vid handläggningen av ansökningar om uppehållstillstånd på grund av anknytning. I anslagsframställningen anges att ett alternativ skulle kunna vara att Invandrarverket för ett register över de män som kvinnorna refererar till.
Invandrarverket anser vidare att regeringen bör överväga om det finns skäl att aktualisera frågan om kontaktförmedlingarnas verksamhet som verkar ha accelererat på sistone. Ett alternativ är att Kvinnovåldskommissionen som tillsattes i juli 1993 närmare utreder om denna verksamhet har ökat i omfattning och kommer med förslag till åtgärder.
I anslagsframställningen redovisas också en studie som Invandrarverket gjort under år 1994 av s.k. spruckna anknytningar. Verket har studerat utländska medborgare som under perioden 1988--1993 fått uppehållstillstånd med uppskjuten invandringsprövning och senare erhållit permanent uppehållstillstånd. Syftet med studien har varit att få en uppfattning om hur många förhållanden som upphört efter det att den utländska anknytningen erhållit permanent uppehållstillstånd i Sverige. Studien har inte haft ambitionen att vara heltäckande. 17 nationaliteter av intresse har därför valts ut. Kriteriet för att förhållandet upphört har varit att parterna haft olika adresser efter det permanenta uppehållstillståndet. Totalt har 408 personer kontrollerats. Urvalets andel av s.k. spruckna anknytningar var 29 %. Det förelåg stora skillnader mellan olika nationaliteter. Algeriet, Marocko och Tunisien hade 50 % eller mer med adressavvikelse. Samtliga anknytningar var män. Ryssland hade 48 % adressavvikelser. Samtliga anknytningar var kvinnor. Nationaliteter med låg andel spruckna anknytningar (mindre än 20 %) var Brasilien, Etiopien, Filippinerna och Sri Lanka. Huruvida det var fråga om skenäktenskap eller inte har studien inte kunnat ge svar på, utan studien får mer ses som en översiktlig kartläggning.
Utskottet har under ärendets beredning vid en muntlig utfrågning inhämtat ytterligare information från Invandrarverket, Stockholmspolisen och Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS). Även om det inte finns några närmare uppgifter om omfattningen tycks det helt klart att det fortfarande förekommer att män bosatta i Sverige tar hit utländska kvinnor som makar eller sambor och här utsätter dem för misshandel eller andra allvarliga övergrepp. Det har på senare tid också dykt upp ett nytt fenomen, nämligen att traditionen med arrangerade äktenskap missbrukas på liknande sätt.
Vid utfrågningen uppgav företrädaren för ROKS att kvinnojourerna under många år haft kontakter med kvinnor som köpts på postorder från fattiga länder. I de fall kvinnorna blir misshandlade eller utsatta för andra övergrepp sker det ganska snart efter ankomsten hit, i en del fall redan inom 2--3 dagar. En del män har också satt i system att skicka hem kvinnan inom två år och ta hit en ny kvinna.
Såväl Invandrarverket som polisen har framhållit att det är mycket viktigt att en ordentlig utredning görs innan det första tillståndet beviljas. Den del av utredningen som görs vid den svenska beskickningen i kvinnans hemland är i vissa fall inte tillräckligt utförlig. Invandrarverket arbetar för att väntetiderna då det gäller utredningen hålls korta och att intervjuerna förbättras. Utskottet ser positivt på detta. Härigenom kan man förebygga att i vart fall några kvinnor kommer till Sverige och utsätts för övergrepp.
Några av motionerna tar upp frågan om Invandrarverket skall få tillgång till polis- och kriminalregister. Som ovan nämnts har Invandrarverket gjort framställning hos regeringen om att få ta del av dessa register i anknytningsärenden. Utskottet vill här nämna att det enligt ROKS är bra om kvinnan före hitresan, t.ex. på den svenska ambassaden, får veta om mannen flera gånger tidigare har varit gift med utländska kvinnor eller om han har dömts för övergrepp. Även om hon knappast kommer att avstå från att resa till Sverige är kunskapen till fördel om mannen börjar misshandla henne. Utskottet vill vidare hänvisa till att justitieutskottet nyligen i betänkande 1994/95:JuU21 har behandlat en motion i frågan. I betänkandet anges att upplysningar ur kriminalregistret enligt 8 § kriminalregisterlagen får lämnas till Invandrarverket i ärende om frihetsberövande åtgärd enligt utlänningslagen. Enligt 3 § polisregisterlagen har verket även rätt till upplysningar om innehållet i polisregister. Justitieutskottet har hänvisat till att frågan om Invandrarverkets tillgång till upplysningar ur kriminalregistret och/eller polisregister är föremål för överväganden inom regeringskansliet och att regeringens överväganden i frågan bör avvaktas. Justitieutskottet har därför avstyrkt bifall till motionen.
Även socialförsäkringsutskottet vill beträffande nu behandlade motioner hänvisa till beredningen inom regeringskansliet.
Utskottet tar härefter upp frågan om tvåårsregeln.
Beträffande frågan om utlänningen skall få stanna i Sverige om äktenskapet/samboendet bryts före tvåårsperiodens utgång framhölls i proposition 1983/84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken att samtliga omständigheter i det enskilda fallet bör beaktas vid prövningen av om utlänningen skall få stanna. Som exempel på sådana omständigheter angavs att det finns barn i förhållandet eller att utlänningen har blivit misshandlad eller annars illa behandlad i äktenskapet eller samboendet, riskerar att bli socialt utstött vid återkomsten till hemlandet eller har hunnit bli väl etablerad i arbetslivet. Vidare framhölls angelägenheten av att undvika beslut som framstår som stötande för rättskänslan. Utskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1983/84:30 att det är nödvändigt att vara speciellt varsam vid handläggningen av dessa ärenden. Utskottet ansåg att de överväganden som gjorts i propositionen i denna fråga var tillfredsställande.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat denna fråga och senast i betänkandet 1993/94:SfU14. Utskottet har därvid anfört att det tills vidare är nödvändigt att, när uppehållstillstånd söks på grund av en nyligen etablerad anknytning till en person bosatt i Sverige, frågan om permanent uppehållstillstånd avgörs först vid en senare tidpunkt. Som framhölls i proposition 1983/84:144 skulle det, utan en sådan möjlighet att pröva om det förhållande som åberopas som stöd för ansökningen är seriöst, bli nödvändigt att inta en synnerligen restriktiv hållning till invandring på denna grund, särskilt som stora svårigheter föreligger att redan före inresan göra en tillfredsställande utredning rörande allvaret i parternas förhållande. Från den utgångspunkten var ordningen till förmån även för sökandena. Utskottet har emellertid haft förståelse för att reglerna kan upplevas negativt. När ett äktenskap eller samboende bryts före tvåårsperiodens utgång, beaktas dock samtliga omständigheter i det enskilda fallet, och utskottet har konstaterat att därvid största möjliga hänsyn tas till ömmande omständigheter. Särskilt tas mycket stor hänsyn till om ett förhållande brutits på grund av misshandel eller andra allvarliga trakasserier. Utskottet har mot denna bakgrund inte varit berett att förorda någon ändring av reglerna. Vid sin senaste behandling utgick utskottet vidare från att frågan skulle komma att behandlas av dåvarande Invandrar- och flyktingkommittén.
Under utfrågningen har ROKS uppgivit att man från kvinnojourernas sida helt tydligt sett att praxis vad gäller utvisningar vid spruckna anknytningar har blivit mycket hårdare. Kvinnojourerna anser att tvåårsregeln bör avskaffas och att kvinnan själv bör få välja om hon vill stanna kvar i Sverige. Invandrarverket delar inte ROKS uppfattning att praxis vad gäller uppehållstillstånd inom tvåårstiden har skärpts. Någon statistik som belyser i vilken utsträckning permanent uppehållstillstånd beviljas om förhållandet upphör inom tvåårsperioden eller av vilka skäl utvisning sker har man av ekonomiska skäl inte kunnat ta fram.
Utskottet förutsätter att tillämpningen av tvåårsregeln fortfarande sker i enlighet med vad utskottet redovisat i tidigare betänkanden.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf611 yrkande 15, Sf621 yrkande 13, Sf635 yrkandena 16 och 17, Sf637 yrkande 24 och A802 yrkande 12.
Beslut om avvisning eller utvisning vid avslag på ansökan om uppehållstillstånd
Enligt gällande bestämmelser skall, om en ansökan om uppehållstillstånd avslås eller ett uppehållstillstånd återkallas medan utlänningen befinner sig i Sverige, samtidigt meddelas beslut om avvisning eller utvisning om inte synnerliga skäl talar mot detta.
I propositionen anförs att kravet på att det i nämnda situationer skall föreligga "synnerliga skäl" medfört att praxis på denna punkt blivit ytterst restriktiv. Enligt propositionen kan det emellertid i vissa situationer finnas skäl att avslå en ansökan om uppehållstillstånd utan att samtidigt meddela beslut om avvisning eller utvisning. Som exempel nämns fall där det framstår som sannolikt att sökanden vid avslag på ansökan om uppehållstillstånd frivilligt kommer att lämna landet utan att ett avlägsnandebeslut meddelas. I propositionen föreslås därför att kravet på "synnerliga skäl" i lagtexten ersätts med "särskilda skäl".
Utskottet biträder förslaget.
Kontroll och tvångsåtgärder
I propositionen anförs att nuvarande utformning av bestämmelsen i 6 kap. 1 § UtlL lett till tvekan om en utlännings skyldighet att stanna kvar för utredning skulle vara att anse som en form av frihetsberövande som kräver beslut om förvar. Enligt regeringen har detta inte varit avsikten med bestämmelsen och i propositionen föreslås att lagtexten utformas så att detta klart framgår.
Vidare anförs i propositionen att enligt bestämmelser i 6 kap. 5 § UtlL en utlännings pass visserligen kan tas om hand enligt reglerna för uppsikt. För beslut om uppsikt krävs dock att samma förutsättningar föreligger som i fråga om beslut om förvar. Möjligheterna att ta hand om ett pass är därmed mycket begränsade. Enligt 5 kap. 3 § UtlL får, om en utlänning vid ankomsten till Sverige eller därefter ansöker om uppehållstillstånd, Invandrarverket eller polismyndighet ta hand om utlänningens pass eller annan identitetshandling i avvaktan på att han får tillstånd att vistas här i landet eller lämnar landet. Enligt propositionen är det inte ovanligt att en utlännings passhandling försvinner på verkställighetsstadiet och att det på goda grunder kan antas att utlänningen själv förstört eller avhänt sig handlingen. Ett sådant förfarande medför enligt propositionen regelmässigt ett fördröjande av verkställigheten och i vissa fall kan den till och med omöjliggöras. Enligt regeringens bedömning finns det inte skäl att ställa upp samma stränga förutsättningar för ett beslut att ta hand om en utlännings passhandling på verkställighetsstadiet som för ett beslut om förvar. I propositionen föreslås mot bakgrund härav att en polismyndighet även skall ha möjlighet att ta hand om en utlännings pass i samband med verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning, i avvaktan på att ett sådant beslut kan verkställas.
Utskottet tillstyrker förslagen.
Omprövning och rättelse av beslut
Enligt bestämmelser i förvaltningslagen är myndigheter under vissa förutsättningar skyldiga att ompröva beslut som är "uppenbart oriktiga".
För SIV gäller att beslut skall omprövas om de är "oriktiga". Anledning till denna något vidare möjlighet för SIV att ompröva sina beslut är enligt propositionen att man tidigare ville försöka minska antalet överklagandeärenden hos regeringen. Sedan Utlänningsnämnden inrättats och övertagit regeringens roll som överklagandeinstans föreligger inte längre detta skäl. I propositionen föreslås därför att förvaltningslagens regler i berört hänseende även skall gälla för SIV. Utskottet har ingen erinran med anledning av förslaget.
I propositionen anförs vidare att det inte är ovanligt att en utlänning söker asyl eller eljest uppehållstillstånd i en annan identitet än den riktiga och att beslut om uppehållstillstånd hinner meddelas innan den riktiga identiteten blir känd. Om beslutet innebär att uppehållstillstånd beviljas uppstår enligt propositionen i regel inga problem. Huvudregeln är då enligt 2 kap. 9 § UtlL att tillståndet återkallas. Har utlänningen utvisats på grund av brott uppstår heller inte några problem då i dessa fall bestämmelser i rättegångsbalken om rättelse av beslut kan tillämpas. Problem uppstår däremot om en förvaltningsmyndighet meddelat beslut om avvisning eller utvisning. Besluten kan då inte ändras. I propositionen föreslås därför att en rättelsebestämmelse införs i utlänningslagen för sådana situationer.
Utskottet har ingen erinran med anledning av förslaget.
Förslaget i övriga delar
Regeringens förslag i de delar som inte berörts ovan avser redaktionella ändringar och vissa förtydliganden i utlänningslagen samt en redaktionell ändring i rättshjälpslagen. Förslagen har inte föranlett några motionsyrkanden och utskottet har inte någon erinran i dessa delar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande levnadssättets betydelse vid asyl att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del och yrkande 2, 1994/95:Sf21 yrkande 2 och 1994/95:Sf22 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 3 kap. 4 §, res. 1 (mp, kds) res. 2 (fp) res. 3 (v)
2. beträffande incidentrapporter att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf20 yrkande 1, res. 4 (m) - delvis
3. beträffande levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra än asylberättigade att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf23 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del, 1994/95:Sf21 yrkande 1 och 1994/95:Sf22 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 § med den ändringen i tredje stycket att orden "leva skötsamt och hederligt" byts mot orden "föra en hederlig vandel", res. 5 (fp, kds) res. 6 (v)
4. beträffande vistelsetidsregler att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf11 och 1994/95:Sf606 yrkande 4, res. 7 (mp)
5. beträffande tidsbegränsade uppehållstillstånd att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del och 1994/95:Sf23 yrkandena 2 och 3 antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 b §, res. 8 (v) res. 9 (mp)
6. beträffande återkallelse av uppehållstillstånd att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del, 1994/95:Sf21 yrkande 3 och 1994/95:Sf22 yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 § första stycket, res. 10 (fp) res. 11 (v) res. 12 (kds)
7. beträffande tidsfristen för återkallelse av uppehållstillstånd att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 3 och 1994/95:Sf23 yrkande 5 antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 § andra stycket, res. 13 (v, mp)
8. beträffande villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf20 yrkande 2 och 1994/95:Sf23 yrkande 4, res. 14 (m) res. 15 (mp)
9. beträffande utvisning på grund av brott att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf635 yrkande 14, res. 16 (fp)
10. beträffande utvisning efter verkställt straff att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf601 och 1994/95:Sf607,
11. beträffande ändringar i medborgarskapslagen att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 5 och 1994/95:Sf22 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap med den ändringen att 6 § första stycket 3 skall ha följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
3. har levt skötsamt och 3. fört och kan hederligt och kan förväntas komma att förväntas även i föra en hederlig vandel. framtiden iaktta ett sådant levnadssätt. res. 17 (v)
12. beträffande överlämnande av medborgarskapsärenden att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf21 yrkande 4, res. 18 (fp)
13. beträffande krav på kunskaper i svenska språket för medborgarskap att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub51 yrkande 8, 1994/95:Sf20 yrkande 4 och 1994/95:Sf602 yrkande 12, res. 19 (m)
14. beträffande hemvisttidens längd vid medborgarskap att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf630 yrkande 8 och 1994/95:Sf636 yrkande 16, res. 20 (mp)
15. beträffande återkallelse av medborgarskap att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf20 yrkande 3, res. 4 (m) - delvis
16. beträffande information till utlänningar att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf613 och 1994/95:Sf621 yrkande 3,
17. beträffande medborgarskap för barn födda av svenska mödrar att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf616,
18. beträffande handläggningen av medborgarskapsärenden att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf637 yrkande 29, res. 21 (v)
19. beträffande utredningar i medborgarskapsärenden m.m. att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf19 yrkande 4, res. 22 (v)
20. beträffande ansökan efter inresa att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Sf3, 1994/95:Sf19 yrkandena 6--10, 12 och 13, 1994/95:Sf23 yrkandena 7, 8, 13, 14 och 16, 1994/95:Sf611 yrkande 6, 1994/95:Sf630 yrkande 3, 1994/95:Sf635 yrkande 15 och 1994/95:Sf637 yrkandena 6 och 7 samt med avslag på motion 1994/95:Sf23 yrkande 15 dels godkänner vad utskottet anfört, dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 och 5 b §§, res. 23 (v) - delvis res. 24 (mp)
21. beträffande rättshjälp i anknytningsärenden att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf19 yrkande 11, res. 23 (v) - delvis
22. beträffande spruckna anknytningar att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf611 yrkande 15, 1994/95:Sf621 yrkande 13, 1994/95:Sf635 yrkandena 16 och 17, 1994/95:Sf637 yrkande 24 och 1994/95:A802 yrkande 12, res. 25 (fp, v, mp, kds)
23. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar de i proposition 1994/95:179 framlagda förslagen till dels lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan under mom. 1, 3, 5--7 och 20, dels lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429). Med den rättelsen i lagförslaget att 41 § 9 ska ha lydelse enligt SfS 1994:141.
Stockholm den 18 maj 1995
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Bengt Lindqvist (s), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart Klockare (s), Sven-Åke Nygårds (s), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Margareta E Nordenvall (m) och Alice Åström (v).
Reservationer
1. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1)
Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Som framgått" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås när det gäller de facto-flyktingar och krigsvägrare att det i UtlL förs in en uttrycklig bestämmelse om att brottslighet kan utgöra ett skäl att inte bevilja asyl. Utskottet har ingen erinran härom. I propositionen anförs dock att om brottsligheten ligger på gränsen till vad som kan motivera ett avslag på asylansökan får även andra allvarliga anmärkningar mot utlänningens levnadssätt vägas in i bedömningen. Utskottet vill i detta sammanhang klart markera att andra allvarliga anmärkningar mot en asylsökandes levnadssätt inte ensamma skall kunna utgöra grund för avslag på ansökan. Utskottet tillstyrker med dessa ändrade motivuttalanden bifall till motion Sf22 yrkande 1 och regeringens lagförslag i denna del samt avstyrker bifall till motionerna Sf19 yrkandena 1 (delvis) och 2 och Sf21 yrkande 2.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande levnadssättets betydelse vid asyl att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och motion 1994/95:Sf22 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkandena 1 i denna del och 2 och 1994/95:Sf21 yrkande 2, dels godkänner vad utskottet anfört, dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 3 kap. 4 §,
2. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Som framgått" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att en uttrycklig bestämmelse förs in i UtlL om att brottslighet skall kunna utgöra ett skäl att neka en sökande asyl. Utskottet har inget att erinra mot detta. Emellertid skall andra allvarliga anmärkningar mot utlänningens levnadssätt enligt vad som anförs i den allmänna motiveringen få vägas in om brottsligheten ligger på gränsen till vad som ensamt skulle kunna utgöra grund för avslag. Visserligen skall det vara fråga om otvetydigt konstaterade förhållanden, och de faktiska omständigheterna skall vara helt klarlagda. Av vad som anförs i propositionen kan dock några säkrare slutsatser om vad som får vägas in inte dras. Utskottet förordar mot bakgrund härav att endast lagakraftvunna domar skall beaktas vid en bedömning utifrån den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 4 § UtlL. På detta sätt åstadkommer man en större rättssäkerhet och ger tillämparen en tydligare anvisning. Den av utskottet förordade tillämpningen kan inte anses behöva medföra en ändring i den föreslagna lagtexten. Med de förtydliganden utskottet gjort om tillämpningen av den nya bestämmelsen i 3 kap. 4 § UtlL anser utskottet att lagförslaget i denna del kan antas. Det anförda innebär att motion Sf21 yrkande 2 bör bifallas av riksdagen och att motion Sf22 yrkande 1 får anses tillgodosedd.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande levnadssättets betydelse vid asyl att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf21 yrkande 2 och med anledning av motion 1994/95:Sf22 yrkande 1 samt med avslag på motion 1994/95:Sf19 yrkandena 1 i denna del och 2 dels godkänner vad utskottet anfört, dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 3 kap. 4 §,
3. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Som framgått" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att asyl skall få vägras de facto-flyktingar och krigsvägrare på grund av brottslighet eller om det på grund av någon annan omständighet finns särskilda skäl att inte bevilja asyl. Enligt utskottets uppfattning återspeglas inte de uttalanden som görs i propositionen av den föreslagna lagtexten. För att de tillämpande myndigheterna skall få tillräcklig vägledning om hur bestämmelsen skall tillämpas bör denna ändras. Utskottet lägger nedan fram förslag till ny lydelse av 3 kap. 4 § UtlL i enlighet härmed.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande levnadssättets betydelse vid asyl att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkandena 1 i denna del och 2 samt med anledning av regeringens förslag i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Sf21 yrkande 2 och 1994/95:Sf22 yrkande 1 antar förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 3 kap. 4 § med den ändringen att andra stycket 2 skall ha följande såsom Reservantens förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Reservantens förslag
2. det beträffande en 2. det beträffande en utlänning som omfattas av 1 utlänning som omfattas av 1 § 2 eller 3 på grund av § 2 eller 3 på grund av brottslighet eller någon brottslighet eller annan omständighet finns brottslighet i förening med särskilda skäl att inte någon annan omständighet bevilja asyl, finns särskilda skäl att inte bevilja asyl,
4. Incidentrapporter och återkallelse av medborgarskap (mom. 2 och 15)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "I propositionen" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
I propositionen diskuteras särskilt de s.k. incidentrapporterna som upprättas på förläggningar för asylsökande. Regeringen anser att dessa rapporter inte fyller de krav som måste ställas på det underlag som i tillståndsärenden skall läggas till grund för en bedömning av sökandens levnadssätt. Utskottet kan inte dela denna uppfattning. Enligt utskottets uppfattning är hot och andra former av trakasserier och andra icke acceptabla beteenden som förekommer på förläggningarna tecken på att den asylsökande har klara svårigheter att följa de regler och normer som är grunden för ett civiliserat samhälle och att vederbörande har en annan uppfattning om vad som är rätt eller fel. I utredningen om uppehållstillstånd och avvisning (SOU 1993:120) framhålls att det bör införas en ordning som innebär att varje incident som är av sådan betydenhet att en rapport upprättas bör föranleda att utlänningens dossier tillförs uppgift härom. På så sätt garanteras att vederbörande asylbyrå får kännedom om anmärkningar, och dessa kan då beaktas vid tillståndsprövningen. Utskottet anser att incidentrapporternas betydelse bör klargöras genom lagstiftning. Detta bör riksdagen med bifall till motion Sf20 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "I propositionen" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Regeringen diskuterar i propositionen möjligheten att införa en bestämmelse i lagen om medborgarskap som möjliggör att beslut om medborgarskap skall kunna återkallas. Vid en vägning av skälen för och emot en sådan möjlighet finner dock regeringen att övervägande skäl talat mot att införa denna möjlighet. Utskottet kan ha viss förståelse för denna synpunkt men menar att det i vissa fall måste kunna finnas en sådan möjlighet. Det skulle enligt utskottets uppfattning vara stötande om utlänningar med terroristanknytning eller sådana som gjort sig skyldiga till exempelvis grova narkotikabrott på grundval av en falsk identitet erhåller medborgarskap och att detta inte kan återkallas när rätta förhållandet uppdagas. En bestämmelse om återkallande av medborgarskap måste dock innehålla vissa undantagsregler om till exempel ett sådant förfarande skulle innebära att utlänningen blir statslös. Vad utskottet sålunda med anledning av motion Sf20 yrkande 3 anfört bör ges regeringen till känna.
dels att momenten 2 och 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande incidentrapporter att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf20 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande återkallelse av medborgarskap att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf20 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra än asylberättigade (mom. 3)
Sigge Godin (fp) och Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan förordat att levnadssättets betydelse vid ansökan om asyl skall begränsas till att endast avse lagakraftvunna domar. Utskottet anser att detta även skall vara tillämpligt med avseende på levnadssättet när det gäller ansökan om uppehållstillstånd på annan grund än asylskäl. Uttryckssättet "hederlig vandel" i lagtexten innebär enligt utskottets uppfattning att detta klarare markeras.
Utskottet tillstyrker bifall till motionerna Sf21 yrkande 1, Sf22 yrkande 2 och Sf23 yrkande 1 samt avstyrker bifall till motion Sf19 yrkande 1 (delvis).
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra än asylberättigade att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf21 yrkande 1, 1994/95:Sf22 yrkande 2 och 1994/95:Sf23 yrkande 1 samt med avslag på motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del dels godkänner vad utskottet anfört, dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 § med den ändringen i tredje stycket att orden "leva skötsamt och hederligt" byts mot orden "föra en hederlig vandel",
6. Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra än asylberättigade (mom. 3)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Vid prövningen av ansökan skall enligt propositionen beaktas om utlänningen kan förväntas leva skötsamt och hederligt. Enligt utskottets uppfattning är det i detta sammanhang nödvändigt att ta ställning till Sveriges restriktiva tolkning av 1951 års flyktingkonvention. Utskottet nöjer sig med att peka på att av asylsökande från Bosnien har Sverige givit flyktingstatus till mellan 2 och 3 % av de asylsökande medan Frankrike har givit denna status till ca 60 % och Nederländerna till mellan 80 och 90 % av de sökande. Bland de asylsökande i Sverige som fått status som humanitära fall finns många som våldtagits eller torterats av polis eller militär i hemlandet. Att det skulle vara möjligt neka dessa skydd här i landet med hänvisning till deras skötsamhet och hederlighet vore enligt utskottets mening förödande för det normsystem som vårt samhälle bygger på. För övrigt anser utskottet att vare sig man i lagen har uttrycket skötsamhet eller uttrycket hederlig vandel är det omöjligt att förutse i vilken riktning tillämpningen kan komma att utvecklas. Mot bakgrund härav tillstyrker utskottet bifall till motion Sf19 yrkande 1 (delvis) och avstyrker bifall till regeringens förslag i denna del och motionerna Sf21 yrkande 1, Sf22 yrkande 2 och Sf23 yrkande 1.
delsatt moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra än asylberättigade att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del samt med avslag på motionerna 1994/95:Sf21 yrkande 1, 1994/95:Sf22 yrkande 2 och 1994/95:Sf23 yrkande 1 avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 §,
7. Vistelsetidsregler (mom. 4)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "De i" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
Utlänningsnämnden har vid tillämpning av de s.k. vistelsetidsreglerna fattat ett stort antal beslut vad gäller brotts betydelse vid beviljande av uppehållstillstånd. Nämndens tillämpning av dessa bestämmelser innebär att även mycket lindriga brott som exempelvis snatteri anses utgöra särskilda skäl att inte bevilja uppehållstillstånd. De s.k. vistelsetidsreglerna kan sägas utgöra en särskild typ av humanitära skäl, och utskottet kan därför inte acceptera den stränga praxis dessa regler fått i tillämpningen. Regeringen bör därför snarast överväga de åtgärder som kan behövas för att tillämpningen av reglerna får ett annat innehåll. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motion Sf606 yrkande 4 och med anledning av motion Sf11 ges regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande vistelsetidsregler att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf606 yrkande 4 och med anledning av motion 1994/95:Sf11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Tidsbegränsade uppehållstillstånd (mom. 5)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Permanent uppehållstillstånd" och slutar med "och 3." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det skulle vara olyckligt om en bestämmelse om tidsbegränsade uppehållstillstånd införs i UtlL. Enligt utskottets uppfattning skulle en sådan bestämmelse innebära att en utlänning som beviljas ett sådant tillstånd får ännu större svårigheter att inlemmas på den svenska arbetsmarknaden än vad som gäller för övriga invandrare. Utskottet tillstyrker således bifall till motion Sf19 yrkande 1 (delvis) och avstyrker bifall till regeringens förslag i denna del samt motion Sf23 yrkandena 2 och 3.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande tidsbegränsade uppehållstillstånd att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del och med avslag på motion 1994/95:Sf23 yrkandena 2 och 3 avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser att en ny paragraf 2 kap. 4 b § skall införas i lagen,
9. Tidsbegränsade uppehållstillstånd (mom. 5)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Permanent uppehållstillstånd" och slutar med "och 3." bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att tidsbegränsade uppehållstillstånd i större utsträckning än i dag skall få meddelas som en form av prövotid. I den föreslagna lagtexten uttrycks detta så att, om det med hänsyn till utlänningens förväntade levnadssätt råder tveksamhet om uppehållstillstånd bör beviljas, ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges. I den allmänna motiveringen i propositionen ger regeringen också exempel på hur bestämmelsen skall tillämpas. Enligt utskottets uppfattning borde uttrycket "förväntat levnadssätt" ha definierats på ett mycket tydligare sätt. Utskottet anser det vara svårt att vid tillämpningen av bestämmelsen kunna konstatera vem som är en presumtiv brottsling. Om exempelvis en asylsökande tidigare begått grova brott skulle dock bestämmelsen kunna vara tillämplig. I annat fall bör utlänningens tidigare levnadssätt lämnas obeaktat. Regeringen bör återkomma med förslag i denna fråga. Vad utskottet anfört bör med anledning av motion Sf23 yrkandena 2 och 3 ges regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande tidsbegränsade uppehållstillstånd att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf23 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 b §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
I propositionen anförs att återkallelse endast bör kunna komma i fråga om en utlänning dömts till ett fängelsestraff av avsevärd längd eller om det annars föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar om levnadssättet. En dom där domstolen efter övervägande inte funnit skäl att besluta om utvisning skall enligt propositionen inte kunna leda till att en myndighet återkallar uppehållstillståndet. Däremot skall enligt propositionen en sådan dom kunna vägas in om det även finns andra allvarliga anmärkningar mot utlänningens levnadssätt. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om vad utskottet ovan i reservationerna 1 och 5 anfört om att endast lagakraftvunna domar bör beaktas vid prövning av ansökan om uppehållstillstånd. Utskottet vill också ifrågasätta lämpligheten av att utvidga möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd mot bakgrund av att domstolarna nyligen fått vidgade möjligheter att besluta om utvisning på grund av brott och möjligheterna att bevilja tillfälliga uppehållstillstånd nu föreslås utvidgade. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att bestämmelser om återkallelse av uppehållstillstånd på ett genomtänkt sätt är kopplade till reglerna för beviljande av sådana tillstånd och domstolarnas möjlighet att besluta om utvisning. Utskottet anser mot bakgrund härav att den föreslagna lagregleringen nu inte skall genomföras och att frågan skall utredas ytterligare med beaktande av de av utskottet framförda synpunkterna. Utskottet tillstyrker bifall till motion Sf21 yrkande 3.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande återkallelse av uppehållstillstånd att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf21 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del och 1994/95:Sf22 yrkande 3, dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 § första stycket, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd skall vidgas. Återkallelse skall kunna ske på grund av allvarliga anmärkningar mot vederbörandes levnadssätt. I propositionen preciseras detta enbart med att det skall vara fråga om fängelsestraff av avsevärd längd eller otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet. Det anges inte heller från vem anmärkningarna skall komma eller om de skall vara allvarliga. Att införa den nu föreslagna bestämmelsen kan enligt utskottets uppfattning innebära en fara för rättssäkerheten. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motion Sf19 yrkande 1 (delvis).
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande återkallelse av uppehållstillstånd att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del och med anledning av motionerna 1994/95:Sf21 yrkande 3 och 1994/95:Sf22 yrkande 3 avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 § första stycket,
12. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör regeringens förslag om en utvidgning av möjligheterna att återkalla ett beviljat uppehållstillstånd inte genomföras. Den föreslagna bestämmelsen lämnar enligt utskottets mening utrymme för en betydande osäkerhet vid tillämpningen. Utskottet anser också att den föreslagna utvidgade möjligheten att bevilja tillfälligt uppehållstillstånd i de fall det föreligger tvekan om en utlännings levnadssätt talar mot nödvändigheten av att lagreglera möjligheten att återkalla uppehållstillstånd.
Utskottet avstyrker således bifall till regeringens förslag såvitt avser 2 kap. 11 § första stycket UtlL samt tillstyrker bifall till motion Sf22 yrkande 3.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande återkallelse av uppehållstillstånd att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf22 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del och 1994/95:Sf21 yrkande 3, dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 § första stycket, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om återkallande av uppehållstillstånd,
13. Tidsfristen för återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 7)
Ragnhild Pohanka (mp) och Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 5." bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att tidsfristen för återkallelse av uppehållstillstånd utsträcks från två år till tre år. Enligt regeringen är anledningen till detta förslag att SIV i många fall får kännedom om anmärkningar i utlänningens levnadssätt efter det att tvåårsfristen gått ut. Enligt utskottets mening är detta ett problem av administrativ natur som inte bör medföra en förlängning av tidsfristen. Utskottet tillstyrker således bifall till motionerna Sf19 yrkande 3 och Sf23 yrkande 5.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande tidsfristen för återkallelse av uppehållstillstånd att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 3 och 1994/95:Sf23 yrkande 5 avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 § andra stycket,
14. Villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 8)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
Möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd för den utlänning som inte lever hederligt och skötsamt bör såsom regeringen framhåller vidgas. I motsats till regeringen anser dock utskottet att denna möjlighet bör motsvara förutsättningarna för ett sådant tillstånd. Den omständigheten att ett uppehållstillstånd meddelats innebär inte att vikten minskar av att utlänningen följer de lagar och regler i övrigt som gäller i det svenska samhället. Att acceptera att utlänningar som kommit till Sverige för att söka skydd här därefter missbrukar denna gästfrihet kan enligt utskottets mening få till följd att det skapas en grogrund för främlingsfientlighet. Om en utlänning brister i de förutsättningar som var ett villkor för uppehållstillståndet, bör det således finnas möjlighet att återkalla detta. Vad utskottet anfört i denna del bör med bifall till motion Sf20 yrkande 2 ges regeringen till känna.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
8. beträffande villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf20 yrkande 2 och med avslag på motion 1994/95:Sf23 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 8)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens bedömning att det i vissa fall kan vara väsentligt att ett uppehållstillstånd kan återkallas. I likhet med vad som anförs i propositionen bör inte bestämmelserna om återkallelse motsvara förutsättningarna för beviljande av sådant tillstånd. Utskottet anser dock att det av propositionen bort framgå på ett mycket tydligare sätt på vilka grunder ett beviljat uppehållstillstånd skall kunna återkallas. Regeringen bör återkomma i denna fråga. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Sf23 yrkande 4 ges regeringen till känna.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse;
8. beträffande villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf23 yrkande 4 och med avslag på motion 1994/95:Sf20 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Utvisning på grund av brott (mom. 9)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "De fr.o.m." och slutar med "yrkande 14." bort ha följande lydelse:
Bestämmelserna om utvisning på grund av brott har nyligen skärpts (prop. 1993/94:159, SfU17). Enligt utskottets uppfattning stämmer de nya reglerna bättre än de tidigare överens med vad som kan kallas det allmänna rättsmedvetandet. Bestämmelserna tydliggör att det finns en gräns för vad det svenska samhället tolererar. Det är dock angeläget att tillämpningen av de nya bestämmelserna noga följs upp. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motion Sf635 yrkande 14.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande utvisning på grund av brott att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf635 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Ändringar i medborgarskapslagen (mom. 11)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Enligt gällande" och på s. 26 slutar med "anses tillgodosedd." bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås en ändring av medborgarskapslagen innebärande att den som har levt skötsamt och hederligt och kan förväntas även i framtiden iaktta ett sådant levnadssätt kan naturaliseras. Enligt utskottets uppfattning ges genom dessa förändringar ökat utrymme för godtycke och rättsosäkerhet. Några bärande skäl för den föreslagna förändringen har enligt utskottets mening inte anförts i propositionen. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionerna Sf19 yrkande 5 och Sf22 yrkande 4.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande ändringar i medborgarskapslagen att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 5 och 1994/95:Sf22 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap med den ändringen att 6 § första stycket 3 erhåller följande som Reservantens förslag betecknande lydelse:
Regeringens förslag Reservantens förslag
3. har levt skötsamt och 3. fört en hederlig vandel. hederligt och kan förväntas även i framtiden iaktta ett sådant levnadssätt.
18. Överlämnande av medborgarskapsärenden (mom. 12)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Av bestämmelser" och på s. 27 slutar med "anses besvarad." bort ha följande lydelse:
Bestämmelserna i 9 a § lagen om svenskt medborgarskap motsvarar i princip bestämmelserna i 7 kap. 11 § UtlL om överlämnande av ärenden till regeringen. I ett avseende skiljer sig dock bestämmelserna åt. I UtlL finns ett stadgande om överlämnande av ärenden till regeringen på grund av familjeanknytning eller liknande samband med annat ärende. I proposition 1991/92:30 övervägdes att även i medborgarskapslagstiftningen införa överlämnande även av detta slags ärenden. Regeringen ansåg dock efter överväganden att detta inte borde ske.
Utskottet anser att, även om överlämnande av medborgarskapsärenden inte gör sig gällande med samma styrka som utlänningsärenden när det gäller en prövning med hänsyn till familjeanknytning, det ändå kan finnas skäl att närmare överväga om en sådan möjlighet bör införas även i medborgarskapslagstiftningen. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Sf21 yrkande 4 ges regeringen till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande överlämnande av medborgarskapsärenden att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf21 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Krav på kunskaper i svenska språket för medborgarskap (mom. 13)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "Motionsyrkanden om" och slutar med "yrkande 8." bort ha följande lydelse:
Kunskaper i svenska språket är en grundläggande förutsättning för att en utlänning på ett riktigt sätt skall kunna tillvarata sina rättigheter och iaktta sina skyldigheter här i landet. Sådana kunskaper utgör vidare en av förutsättningarna för att verkligen komma ut på arbetsmarknaden. Utskottet anser att sådana kunskaper bör utgöra ett obligatorium för att erhålla svenskt medborgarskap. Undantag i detta hänseende bör dock kunna göras för äldre invandrare. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionerna Sf20 yrkande 4 och Sf602 yrkande 12.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande krav på kunskaper i svenska språket för medborgarskap att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf20 yrkande 4 och 1994/95:Sf602 yrkande 12 och med anledning av motion 1993/94:Ub51 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Hemvisttidens längd vid medborgarskap (mom. ~14)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "Motionsyrkanden om" och slutar med "yrkande 8." bort ha följande lydelse:
Beträffande det motionsvis framförda yrkandet om en sänkning av det lagstadgade hemvistkravet anser utskottet att hemvisttidens längd som villkor för medborgarskap inte bör sättas högre än vad som erfarenhetsmässigt behövs för att utlänningar i allmänhet skall hinna inlemmas i det svenska samhället. Tre år kan därvidlag anses som en lämplig riktlinje.
Utskottet tillstyrker bifall till motionerna Sf630 yrkande 8 och Sf636 yrkande 16.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
14. beträffande hemvisttidens längd vid medborgarskap att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf630 yrkande 8 och 1994/95:Sf636 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Handläggningen av medborgarskapsärenden (mom. 18)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Riksdagen har" och slutar med "yrkande 29." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det kan finnas skäl för regeringen att överväga om inte medborgarskapsärenden lämpligen bör handläggas av en avdelning inom Justitiedepartementet och tillstyrker sålunda bifall till motion Sf637 yrkande 29.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
18. beträffande handläggningen av medborgarskapsärenden att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf637 yrkande 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Utredningar i medborgarskapsärenden m.m. (mom. 19)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med "Enligt 3 §" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det inte lämpligt att regeringen förordnar att SIV och Utlänningsnämnden får ha terminalåtkomst till vissa polisregister. Enligt utskottets uppfattning kan detta komma att missbrukas och därmed kränka individers integritet. Utskottet tillstyrker bifall till motion Sf19 yrkande 4.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
19. beträffande utredningar i medborgarskapsärenden m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Ansökan efter inresa och rättshjälp i anknytningsärenden (mom. 20 och 21)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Utskottet delar" och på s. 38 slutar med "motion Sf3." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att förslaget om en begränsad utvidgning av möjligheterna att få en ny ansökan om uppehållstillstånd beviljad inte tar tillräckliga humanitära hänsyn. Grundorsaken till de nuvarande stora humanitära problemen är enligt utskottet en orimligt restriktiv praxis beträffande bedömningen av asylansökningar.
Det är viktigt att man även i utlänningsärenden erkänner att barn har behov av båda sina föräldrar. Det får inte vara så att ett barn förnekas rätten till kontakt med sin far även om denne råkar vara utlänning. För att värna denna rätt anser utskottet att det skall krävas synnerliga skäl för att skilja ett barn från en förälder genom verkställighet av ett avlägsnandebeslut. Regeringen bör snarast lägga fram förslag härom.
Vad gäller tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 5 b § anser utskottet att ny ansökan bör bifallas om vistelsetiden i Sverige efter lagakraftvunnet avvisningsbeslut, utan den sökandes förskyllan, har blivit längre än sex månader. Samma sak bör gälla om sökanden riskerar att kvarhållas i sitt hemland längre tid än två år på grund av militärtjänstgöring.
En utlänning som efter lagakraftvunnet beslut gömmer sig anses ha begått ett brott och beviljas därför inte uppehållstillstånd. För många av utlänningarna med anknytning till Sverige har det varit nödvändigt att "gå under jorden" för att även fortsättningsvis kunna leva ihop med sin familj. När de nya reglerna införs den 1 juli 1995 skall detta förhållande enligt utskottet inte få ligga utlänningen till last vid prövningen av den nya ansökan.
I propositionen anges vidare att tillstånd inte bör beviljas om det finns anledning att anta att sökanden har verkat för en organisation som gjort sig skyldig till övergrepp av olika slag. Utskottet anser att det måste krävas att utlänningen själv medverkat i sådana handlingar. Det måste också krävas betydligt starkare bevis för att avslå en ansökan. Det måste tas med i bedömningen om utlänningen numera tagit avstånd från organisationen eller inte.
Med denna motivering tillstyrker utskottet lagförslaget i berörda delar.
I övrigt anser utskottet att, om det begärs av den sökande, en anknytningsutredning alltid skall genomföras här i landet före en eventuell verkställighet. Utskottet har erfarit att Invandrarverket inte beviljar uppehållstillstånd om det föreligger ett återreseförbud. Regleringen i utlänningslagen av återreseförbud bör därför ändras. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "I motion" och slutar med "yrkande 11." bort ha följande lydelse:
Det har visat sig föreligga ett mycket stort behov av rättshjälp i ärenden om rätt till uppehållstillstånd efter ny ansökan på grund av anknytning. Utskottet anser att regeringen bör utfärda tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av rättshjälpen att lägga fram förslag härom.
dels att momenten 20 och 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
20. beträffande ansökan efter inresa att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf19 yrkandena 6--10, 12 och 13 och 1994/95:Sf637 yrkandena 6 och 7 och med anledning av propositionen och motionerna 1994/95:Sf3, 1994/95:Sf23 yrkandena 7, 8, 13, 14 och 16, 1994/95:Sf611 yrkande 6, 1994/95:Sf630 yrkande 3 och 1994/95:Sf635 yrkande 15 samt med avslag på motion 1994/95:Sf23 yrkande 15,
dels godkänner vad utskottet anfört,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 och 5 b §§,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. beträffande rättshjälp i anknytningsärenden att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Ansökan efter inresa (mom. 20)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "I det" och på s. 38 slutar med "motion Sf3." bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att uppehållstillstånd får beviljas medan utlänningen befinner sig i Sverige om det är uppenbart att ansökan skulle ha bifallits om prövningen gjorts före inresan. Utskottet anser att det bör vara tillräckligt att det är sannolikt att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen hade skett före inresan.
Vidare anser utskottet att det är inhumant att kräva att en asylsökande som fått avslag på sin asylansökan skall åka till sitt hemland och söka uppehållstillstånd därifrån. Här måste principen "hellre fria än fälla" gälla. Utskottet vill därför ändra formuleringen beträffande ny ansökan så att uppehållstillstånd skall beviljas om det annars är stötande för rättskänslan.
De nuvarande bestämmelserna har medfört att flera familjer lever med ett avvisnings- eller utvisningsbeslut för den utländske familjemedlemmen, trots att det föreligger en nära anknytning till Sverige. Utskottet anser att, när de nya bestämmelserna införs den 1 juli 1995, tillämpningen skall vara sådan att också dessa familjer får en chans till ett liv i lugn och harmoni. Därvid skall särskild hänsyn tas även till par utan barn.
dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
20. beträffande ansökan efter inresa att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf23 yrkandena 7, 8 och 13--16 och med anledning av propositionen och motionerna 1994/95:Sf3, 1994/95:Sf19 yrkandena 6--10, 12 och 13, 1994/95:Sf611 yrkande 6, 1994/95:Sf630 yrkande 3, 1994/95:Sf635 yrkande 15 och 1994/95:Sf637 yrkandena 6 och 7 dels godkänner vad utskottet anfört,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 och 5 b §§ med den ändringen att i 2 kap. 5 § tredje stycket ordet "uppenbart" byts mot "sannolikt" och i 2 kap. 5 b § orden "skulle strida mot humanitetens krav" byts mot "är stötande för rättskänslan",
25. Spruckna anknytningar (mom. 22)
Sigge Godin (fp), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds) och Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "yrkande 12." bort ha följande lydelse:
Utländska kvinnor som misshandlas av sina män vågar inte bryta upp från förhållandet eftersom de tror att de då riskerar att utvisas från Sverige. Kvinnor som har goda skäl att lämna mannen skall enligt utskottets mening inte tvingas att lämna Sverige. Polisen och Invandrarverket måste vara ännu tydligare i detta avseende.
Det förekommer att män upprepade gånger tar hit utländska kvinnor och utsätter dem för svåra övergrepp. Utskottet anser att regeringen särskilt bör uppmärksamma dessa problem och återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder. För att motverka att situationer uppstår med de utländska misshandlade kvinnorna kan det finnas anledning att överväga om Invandrarverket skall medges rätt att införskaffa kriminalregisterutdrag för mannen i denna typ av ärenden.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
22. beträffande spruckna anknytningar att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Sf611 yrkande 15, 1994/95:Sf621 yrkande 13, 1994/95:Sf635 yrkandena 16 och 17, 1994/95:Sf637 yrkande 24 och 1994/95:A802 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
I propositionen framlagda lagförslag
Bilaga
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motioner 3 Utskottet 7 Vandelns betydelse i ärenden om uppehållstillstånd 7 Gällande ordning 7 Levnadssättets betydelse i ärenden om uppehållstillstånd för asylberättigade 11 Propositionen 11 Motioner 12 Utskottets bedömning 13 Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra än asylberättigade 13 Propositionen 13 Motioner 14 Utskottets bedömning 15 Tidsbegränsade uppehållstillstånd 16 Propositionen 16 Motioner 17 Utskottets bedömning 17 Återkallelse av uppehållstillstånd 17 Propositionen 17 Motioner 18 Utskottets bedömning 19 Utvisning på grund av brott 20 Gällande ordning 20 Propositionen 20 Motioner 21 Utskottets bedömning 22 Levnadssättets betydelse vid ansökan om medborgarskap m.m. 22 Gällande ordning 22 Propositionen 23 Motioner 24 Utskottets bedömning 25 Utredningar i ärenden om uppehållstillstånd och medborgarskap 28 Uppehållstillstånd för vissa anhöriga 29 Gällande bestämmelser 29 Uppehållstillstånd efter inresa 30 Propositionen 30 Motioner 32 Utskottets bedömning 34 Vissa frågor om s.k. spruckna anknytningar 38 Motioner 38 Utskottets bedömning 39 Beslut om avvisning eller utvisning vid avslag på ansökan om uppehållstillstånd 42 Kontroll och tvångsåtgärder 43 Omprövning och rättelse av beslut 43 Förslaget i övriga delar 44 Hemställan 44 Reservationer 47 1. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1) 47 2. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1) 48 3. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1) 48 4. Incidentrapporter och återkallese av medborgarskap (mom. 2 och 15) 49 5. Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra än asylberättigade (mom. 3) 50 6. Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra än asylberättigade (mom. 3) 51 7. Vistelsetidsregler (mom. 4) 51 8. Tidsbegränsade uppehållstillstånd (mom. 5) 52 9. Tidsbegränsade uppehållstillstånd (mom. 5) 52 10. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6) 53 11. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6) 54 12. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6) 54 13. Tidsfristen för återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 7) 55 14. Villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 8) 55 15. Villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 8) 56 16. Utvisning på grund av brott (mom. 9) 56 17. Ändringar i medborgarskapslagen (mom. 11) 57 18. Överlämnande av medborgarskapsärenden (mom. 12) 57 19. Krav på kunskaper i svenska språket för medborgarskap (mom. 13) 58 20. Hemvisttidens längd vid medborgarskap (mom. 14) 58 21. Handläggningen av medborgarskapsärenden (mom. 18) 59 22. Utredningar i medborgarskapsärenden m.m. (mom. 19) 59 23. Ansökan efter inresa och rättshjälp i anknytningsärenden (mom. 19 och 20) 59 24. Ansökan efter inresa (mom. 19) 61 25. Spruckna anknytningar (mom. 21) 62 Bilaga I propositionen framlagda lagförslag 63