Anslag inom socialförsäkringsområdet (utgiftsområdena 10, 11 och 12)
Betänkande 1996/97:SfU1
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1996/97:SFU01
Socialförsäkringsbudget
Innehåll
1996/97 SfU1
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag till anslag inom - utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp - utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom - utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Inom utgiftsområde 10 föreslår regeringen en förlängning av lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård respektive mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Inom utgiftsområde 11 föreslår regeringen en förkortning av den generella tiden för omställningspension för efterlevande, en växling mellan folkpension i form av efterlevandepension och pensionstillskott och en inkomstprövning av folkpension i form av änkepension. Regeringen föreslår också förändringar av bostadstillägget till pensionärer genom dels en sänkning av kompensationsgraden i bostadstillägget, dels att värdet av privatbostadsfastighet och privatbostad som inte permanent bebos av pensionären medräknas vid beräkningen av den inkomst som reducerar bostadstillägget. Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997, men tillämpas såvitt avser inkomstprövning av änkepension och att fritidsfastigheter m.m. medräknas vid inkomstberäkningen för bostadstillägg först fr.o.m. den 1 april 1997. Regeringen föreslår samtidigt förbättringar av det särskilda bostadstillägget. Vidare begär regeringen godkännande av framflyttning av vissa tidpunkter rörande det reformerade ålderspensionssystemet. Ikraftträdandet av regler om intjänande av ålderspension föreslås framflyttat till den 1 januari 1999. De första utbetalningarna av ålderspension enligt de reformerade reglerna skall påbörjas i januari år 2001. Den tid som står till arbetsmarknadens parters förfogande att träffa avtal om höjning av åldersgränsen för avgångsskyldighet förlängs till utgången av november månad 1997, och en eventuell tvingande lagreglering i frågan senareläggs. Inom utgiftsområde 12 föreslår regeringen att en förmånsnivå omfattande tre fjärdedels förmån införs inom föräldraförsäkringen och att en motsvarande rätt till ledighet införs i föräldraledighetslagen. I betänkandet behandlas också ett flertal motioner som rör anslagen eller anslutande frågor. Slutligen behandlas två motioner som avser socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Utskottet tillstyrker regeringens förslag med i huvudsak endast den förändringen att för de allmänna försäkringskassorna anvisas ytterligare 33 miljoner kronor och att medelsanvisningen för Riksförsäkringsverket för budgetåret 1997 minskas i motsvarande mån. Samtliga motioner avstyrks. M-, fp-, v-, mp- och kd-ledamöterna har i särskilda yttranden redovisat sina respektive partiers budgetförslag. Till betänkandet har fogats två reservationer och tio särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1996/97:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m., bilaga 4 föreslagit riksdagen att
under utgiftsområde 10
dels anta regeringens förslag till 1. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård, dels ändring i samma lag, 2. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag,
dels för budgetåret 1997 anvisa anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt följande uppställning: - A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.: ramanslag: 16 359 370 000 kr, - A 2 Handikappersättningar: ramanslag: 978 700 000 kr, - A 3 Förtidspensioner: ramanslag: 13 389 000 000 kr, - B 1 Riksförsäkringsverket: ramanslag: 726 634 000 kr, - B 2 Allmänna försäkringskassor: ramanslag: 4 379 578 000 kr,
under utgiftsområde 11
dels anta regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring, 3. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott, 4. lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,
dels godkänna vad regeringen anfört om framflyttning av vissa tidpunkter vad avser det reformerade pensionssystemet m.m.,
dels för budgetåret 1997 anvisa anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt följande uppställning: - A 1 Ålderspension: ramanslag: 53 148 000 000 kr, - A 2 Efterlevandepensioner till vuxna: ramanslag: 857 000 000 kr, - A 3 Bostadstillägg till pensionärer: ramanslag: 9 970 000 000 kr,
under utgiftsområde 12
dels anta regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584),
dels för budgetåret 1997 anvisa anslaget under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt följande uppställning. - A 1 Allmänna barnbidrag: ramanslag: 14 654 000 000 kr, - A 2 Föräldraförsäkring: ramanslag: 16 192 000 000 kr, - A 3 Underhållsstöd: ramanslag: 2 411 450 000 kr, - A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner: ramanslag: 24 000 000 kr, - A 5 Barnpensioner: ramanslag: 305 000 000 kr, - A 6 Vårdbidrag för handikappade barn: ramanslag: 1 574 600 000 kr.
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
1996/97:Sf201 av Jeppe Johnsson och Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ensamförsörjares AFP.
1996/97:Sf205 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utökade möjligheter till samverkan mellan försäkringskassa och landsting.
1996/97:Sf214 av Catherine Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av försöksverksamhet som samordnar statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet.
1996/97:Sf221 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvidgad utredning om ett reformerat pensionssystem.
1996/97:Sf226 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen i enlighet med vad som anförts i motionen begär förslag om ändring i lagen om allmän försäkring.
1996/97:Sf227 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ändrade regler enligt vad i motionen anförts om frikoppling av barnpensionen från om den avlidne föräldern kvalificerat sig för folkpension eller inte.
1996/97:Sf228 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till förlängd arbetsgivarperiod, i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Sf229 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla avgörande beslut som återstår i pensionsreformen måste fattas under innevarande mandatperiod, 3. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt uppställning: - A 1 Ålderspension: Regeringens förslag: 53 148 000 000 Anslagsförändring: + 150 000 000 - A 2 Efterlevandepensioner till vuxna: Regeringens förslag: 857 000 000 Anslagsförändring: + 420 000 000 - A 3 Bostadstillägg till pensionärer: Regeringens förslag: 9 970 000 000 Anslagsförändring: + 465 000 000 1996/97:Sf230 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt uppställning, - A 1 Allmänna barnbidrag: Regeringens förslag: 14 654 000 000 Anslagsförändring + 1 874 000 000 - A 2 Föräldraförsäkring: Regeringens förslag: 16 192 000 000 Anslagsförändring: - 100 000 000
1996/97:Sf231 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av större effektivitet i försöksverksamheten med lokal finansiell samordning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan mellan försäkringskassa, arbetsförmedling/AMI och socialtjänst, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översynen av effekterna av rehabiliteringssatsningarna, 4. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt uppställning: - A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.: Regeringens förslag: 16 359 000 000 Anslagsförändring: - 600 000 000 - A 3 Förtidspensioner: Regeringens förslag: 13 389 000 000 Anslagsförändring: - 1 000 000 000
1996/97:Sf232 av Inger Davidson (kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till regelförändringar för att komma till rätta med de missförhållanden som beskrivs i motionen om flerbarnstilläggen.
1996/97:Sf239 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjda barnbidrag och höjt flerbarnstillägg, 2. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om att höja ersättningsnivån i föräldraförsäkringen till 80 % från den 1 januari 1997, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till tidigarelagd finansiering av återgången till 80 % ersättning i föräldraförsäkringen, 4. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om att höjas ersättningen i de s.k. pappa- och mammamånaderna till 90 procent från den 1 januari 1997, 5. att riksdagen beslutar att garantidagarna i föräldraförsäkringen slopas, 9. att riksdagen med följande ändringar i regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt följande uppställning (tkr): - A 1 Allmänna barnbidrag: Regeringens förslag: 14 654 000 Anslagsförändring: + 2 400 000 - A 2 Föräldraförsäkring: Regeringens förslag: 16 192 000 Anslagsförändring: - 500 000 - A 3 Underhållsstöd: Regeringens förslag: 2 411 450 Anslagsförändring: - 200 000.
1996/97:Sf240 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar höja ersättningen till 80 % i närståendepenningen fr.o.m. den 1 januari 1997, 2. att riksdagen beslutar förlänga rätten till närståendepenning samt den därtill kopplade rätten till ledighet från nuvarande 60 dagar till 120 dagar, 5. att riksdagen till Utgiftsområde 10 anslag A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. för budgetåret 1997 anvisar 40 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 16 399 370 000 kr.
1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen beslutar höja nivån i sjuk- och föräldraförsäkringen till 80 % av SGI:n enligt vad i motionen anförts, 3. att riksdagen beslutar att semesterlönefaktorn skall ingå i SGI:n enligt vad i motionen anförts om att den är en del av en samlad årslön och en förändring drabbar människor med låga inkomster, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte göra besparingar på rehabiliteringsområdet, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ingen besparing skall göras på den s.k. pappamånaden.
1996/97:Sf242 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen avslår regeringens förslag om en förlängning av arbetsgivaransvaret för sjuklöneperioden från två till fyra veckor, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till tidigarelagd finansiering av återgång till 80 % ersättning i sjukförsäkringen från den 1 januari 1997, 11. att riksdagen beslutar om att höja ersättningen i de s.k. pappa- och mammamånaderna till 90 % från den 1 januari 1997 och att garantidagarna i föräldraförsäkringen slopas, 12. att riksdagen avslår förslaget om förkortning av tid då omställningspensionen utgår till den som mist sin make eller maka, 13. att riksdagen avslår förslaget om inkomstprövningen av nuvarande änkepensioner, 14. att riksdagen avslår förslaget att innehav av fritidshus skall beaktas vid fastställandet av rätt till bostadstillägg för pensionärer, 15. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt uppställning: A 2 Efterlevandepensioner till vuxna: Regeringens förslag: 857 000 000: Anslagsförändring: +900 000 000
1996/97:Sf244 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt följande uppställning (tkr): - A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.: Regeringens förslag: 16 359 370 Anslagsförändring: 1 385 000 - A 3 Förtidspensioner: Regeringens förslag: 13 389 000 Anslagsförändring: 75 000 - B 2 Allmänna försäkringskassor: Regeringens förslag: 4 379 578 Anslagsförändring: 20 000
1996/97:Sf245 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen i förhållande till regeringens förslag beslutar om anslagen för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt uppställning (tkr): - A 2 Föräldraförsäkring: Regeringens förslag: 16 192 000 Anslagsförändring: 1 075 000 - A 5 Barnpensioner: Regeringens förslag: 305 000 Anslagsförändring: 5 000
1996/97:Sf247 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en organisatorisk reform med sammanslagning och kommunalisering av arbetsförmedlingar och försäkringskassor i enlighet med vad i motionen anförts, 2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts för att lämna förslag om en reform i enlighet med vad i motionen anförts, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomi och finansiering av en sammanslagen lokal organisation, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statlig samordning och uppföljning.
1996/97:Sf249 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkring för småföretagare.
1996/97:Sf250 av Helena Nilsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Sf253 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt Miljöpartiets förslag i budgettabell 1 (mkr). - A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.: regeringens förslag: 16 359, Miljöpartiets förslag: -300 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp för åren 1998 och 1999 enligt budgettabell 1 (mkr), - A 1. Sjukpenning och rehabilitering m.m.: regeringens förslag: 1998: 17 237, Miljöpartiets förslag 1998: -1 850: regeringens förslag 1999: 18 552, Miljöpartiets förslag 1999: - 1 850, - A 3 Förtidspensioner: regeringens förslag 1998: 13 297: Miljöpartitets förslag 1998: 65, regeringens förslag 1999: 13 524: Miljöpartitets 1999: 135, - B 2 Allmänna försäkringskassor: regeringens förslag 1998: 4 310: Miljöpartiets förslag 1998: oförändrat: regeringens förslag 1999: 4 440: Miljöpartiets förslag 1999: -220, 3. att riksdagen beslutar att ersättningen i sjukförsäkringen från och med 1997-07-01 skall utgå med 80 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och med 40 % på överskjutande inkomstdelar, 4. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt Miljöpartiets förslag i budgettabell 2 (mkr), - A 3 Bostadstillägg till pensionärer: regeringens förslag 1997: 9 970: Miljöpartitets förslag 1997: 250, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom för åren 1998 och 1999 enligt budgettabell 2 (mkr), - A 1. Ålderspensioner: regeringens förslag 1998: 53 419, Miljöpartitets förslag 1998: 265, regeringens förslag 1999: 53 814, Miljöpartiets förslag 1999: 530, - A 3 Bostadstillägg till pensionärer: regeringens förslag 1998: 10 270, regeringens förslag 1999: 10 570, Miljöpartiets förslag 1998 och 1999: 250, 6. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt Miljöpartiets förslag i budgettabell 3 (mkr), - A 2 Föräldraförsäkring: regeringens förslag 1997: 16 192, Miljöpartiets förslag 1997: 50, - A 3 Underhållsstöd: regeringens förslag 1997: 2 412, Miljöpartiets förslag 1997: 100, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn för åren 1998 och 1999 enligt budgettabell 3, - A 2 Föräldraförsäkring: regeringens förslag 1998: 17 665, regeringens förslag 1999: 18 365, Miljöpartiets förslag 1998 och 1999:- 1020, - A 3 Underhållsstöd: regeringens förslag 1998: 2 296, regeringens förslag 1999: 2 216, Miljöpartiets förslag 1998 och 1999: 100, 8. att riksdagen beslutar att ersättningen i föräldraförsäkringen från och med 1997-07-01 skall utgå med 80 % av inkomster upp till 4,2 basbelopp och med 40 % på överskjutande inkomstdelar, 9. att riksdagen beslutar att garantinivån i föräldraförsäkringen från och med 1997-07-01 skall vara 180 kr per dag, 10. att riksdagen vid bifall till yrkande 9 beslutar att avskaffa de 90 dagarna i föräldraförsäkringen med garantinivåersättning från och med 1997- 07-01, 11. att riksdagen vid bifall till yrkande 9 beslutar att i föräldraförsäkringen införa garanterad rätt till ledighet i 18 månader.
1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 5. att riksdagen beslutar införa ytterligare en karensdag i sjukpenningförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag om förlängd arbetsgivarperiod från 14 till 28 dagar i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) skall beräknas på ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomst för såväl sjukpenningförsäkringen som föräldraförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll av sjukpenningförsäkringen, 13. att riksdagen beslutar anslå 13 979 370 000 kr för utgiftsområde 10 anslag A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. för budgetåret 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll av förtidspensioner, 18. att riksdagen beslutar anslå 11 489 000 000 kr för utgiftsområde 10 anslag A 3 Förtidspensioner för budgetåret 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av den faktiska pensionsåldern, 20. att riksdagen beslutar anslå 51 048 000 000 kr för utgiftsområde 11 anslag A 1 Ålderspensioner för budgetåret 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 21. att riksdagen avslår förslaget om en med sex månader förkortad omställningsperiod i enlighet med vad som anförts i motionen, 22. att riksdagen avslår förslaget om en växling av folkpension och pensionstillskott i enlighet med vad som anförts i motionen, 23. att riksdagen avslår förslaget om en inkomstprövning av änkepensionen i enlighet med vad som anförts i motionen, 24. att riksdagen avslår förslaget att sänka kompensationsgraden i det statliga bostadstillägget (BTP) från 85 till 83 % i enlighet med vad som anförts i motionen, 25. att riksdagen avslår förslaget att fritidsfastigheter skall medräknas som förmögenhet vid beräkningen av BTP i enlighet med vad som anförts i motionen, 26. att riksdagen till utgiftsområde 11 anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1997 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 911 000 000 kr ökat anslag på 1 768 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 27. att riksdagen till utgiftsområde 11 anslag A 3 Bostadstillägg för pensionärer för budgetåret 1997 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 465 000 000 kr ökat anslag på 10 435 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 28. att riksdagen beslutar avskaffa flerbarnstillägget från den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 30. att riksdagen beslutar anslå 13 774 000 000 kr för utgiftsområde 12 anslag A 1 Allmänna barnbidrag för budgetåret 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 32. att riksdagen beslutar införa två karensdagar i den tillfälliga föräldraförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen, 33. att riksdagen beslutar avskaffa havandeskapspenningen i enlighet med vad som anförts i motionen, 34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad kontroll i föräldraförsäkringen, 35. att riksdagen beslutar anslå 11 724 000 000 kr för utgiftsområde 12 anslag A 2 Föräldraförsäkring för budgetåret 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 36. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett reformerat underhållsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen, 37. att riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag från den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 38. att riksdagen beslutar att för utgiftsområde 12 skapa anslag A 7. Vårdnadsbidrag för budgetåret 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 39. att riksdagen beslutar anslå 2 400 000 000 kr för utgiftsområde 12 anslag A 7. Vårdnadsbidrag för budgetåret 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 40. att riksdagen beslutar avskaffa delpensionen fr.o.m. den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Sf624 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om allmän försäkring så att en särskild folkpension kan ges till äldre invandrare.
1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas 9. att riksdagen avslår förslaget om förlängning av företagens sjuklöneperiod i enlighet med vad som anförts i motionen,
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förtidspension från och med 63 års ålder ersätts med förtida uttag från egen pension, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en successivt höjd reell pensionålder, 29. att riksdagen beslutar om återinförande av vårdnadsbidrag i enlighet med de regler som gällde 1995.
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sjukförsäkringsregler för småföretagare enligt vad som anförts under avnitt 6.1,
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 31. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen anförts om förlängd arbetsgivarperiod.
1996/97:So277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillföra Dagmar 430 mer resurser för att förbättra rehabiliteringen (avsnitt 7), 40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad samordning mellan sjukförsäkringen och sjukvården (avsnitt 42), 43. att riksdagen godkänner de i motionen anförda omfördelningarna mellan rehabiliteringen och sjukpenningförsäkringen så att rehabiliteringen anvisas sammantaget 870 miljoner kronor, dvs. 620 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit (avsnitt 7).
1996/97:So424 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovsprövningen av änkors inkomster som ligger under "brytpunkten", 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övergångsregler för änkor, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förkortad tid för omställningspensionen, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkningen av bostadstilläggets kompensationsgrad, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att värdet av fritidsfastigheter inte bör medräknas vid beräkning av bostadstillägg för pensionärer, 19. att riksdagen hos regeringen begär en utredning så att pensionerade invandrare kan få folkpension i stället för socialbidrag.
1996/97:So425 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fullt inflationsskydd för vårdbidrag och handikappersättning.
1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra vårdnadsbidraget i den form det hade före den 1 januari 1995, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i den form det hade före den 1 januari 1995, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föra över en del av det nuvarande generella barnbidraget till det behovsprövade barnrelaterade bidraget i bostadsbidragssystemet, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flerbarnstillägget, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underhållsstödet.
1996/97:So639 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör återinföra vårdnadsbidrag och avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad som anförts i motionen,
1996/97:So802 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete mellan försäkringskassan och vårdsektorn.
1996/97:N212 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas 3. att riksdagen avslår förslaget om en förlängning av arbetsgivarperioden till fyra veckor i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att småföretagens försäkring mot ökade kostnader på grund av arbetsgivaransvaret bör förbättras.
1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopande av den förlängda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen.
1996/97:N256 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen.
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 18. att riksdagen beslutar avslå förslaget till förlängd arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A305 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordnad rehabilitering, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om modifierad äldreregel vid förtidspension.
1996/97:A806 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagstadgad rätt till föräldraledighet i 18 månader borde införas, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de 90 dagarnas föräldraledighet med ersättning på garantinivå kan omvandlas till en ekonomisk grundtrygghet för de föräldrar som i dag enbart får föräldrapenning på garantinivå.
Utskottet
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden, ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt socialförsäkringsadministrationen. Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår i utgiftsområdet handikappersättning, folkpension och pensionstillskott i form av förtidspension. Förmånerna inom verksamhetsområdet Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp bekostas från anslagen A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m., A 2 Handikappersättningar och A 3 Förtidspensioner. Socialförsäkringsadministrationen omfattar anslagen B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna försäkringskassor. Riksdagen har för budgetåret 1997 i enlighet med regeringens förslag fastställt ramen för utgiftsområde 10 till 35 833 282 000 kr (bet. 1996/97: FiU1, rskr. 1996/97:53).
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Gällande ordning
Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL), som reglerar rätten till sjukersättning vid korta sjukdomsfall för anställda, har en arbetstagare rätt att under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla en viss del av lön och andra anställningsförmåner. För den första dagen i sjuklöneperioden betalas ingen ersättning (karensdag). För de återstående dagarna i perioden har den anställde rätt att behålla 75 % av lön och andra anställningsförmåner som han eller hon gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan. Enligt SjLL är antalet karensdagar begränsat till tio under en tolvmånadersperiod. Antalet karensdagar beräknas i förhållande till sjuklön från varje arbetsgivare för sig och i förhållande till sjukpenning för sig. Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Sjukpenningen utgör 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. För den som inte omfattas av SjLL, t.ex. egenföretagare och uppdragstagare, utges sjukpenning enligt AFL från sjukperiodens början. Sjukpenning utges dock inte för den första dagen i sjukperioden (karensdag). För tid därefter utges sjukpenning med 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Även enligt AFL är antalet karensdagar begränsat till högst tio under en tolvmånadersperiod. Den sjukpenninggrundande inkomsten är enligt reglerna i AFL den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Med inkomst av anställning likställs skattepliktiga kostnadsersättningar och skattepliktiga förmåner, vars värde bestäms enligt vissa regler i uppbördslagen. För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade har en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till minst 6 000 kr. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger 7,5 basbelopp. På förslag av utskottet har riksdagen nyligen beslutat om en förlängning av sjuklöneperioden från 14 till 28 dagar fr.o.m. den 1 januari 1997. Samtidigt har riksdagen beslutat att vare sig den s.k. semesterlönefaktorn eller andra skattepliktiga förmåner än lön och kostnadsersättningar skall ingå i beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst fr.o.m. den 1 januari 1997 (prop. 1995/96:209, bet. 1996/97:SfU4, rskr. 1996/97:22). Regler om rehabilitering och rehabiliteringsersättning finns i 22 kap. AFL. Enligt dessa skall arbetsgivaren, om det inte framstår som obehövligt, påbörja en rehabiliteringsutredning bl.a. när den försäkrade till följd av sjukdom har varit helt eller delvis frånvarande från sitt arbete under längre tid än fyra veckor i följd eller när den försäkrades arbete ofta har avbrutits av kortare sjukperioder. I arbetsgivarens ansvar ingår också att vidta de arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Försäkringskassan skall samordna och utöva tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten och ansvara för att rehabilitering kommer till stånd när arbetsgivare saknas eller inte fullgör sina åtaganden. Försäkringskassan skall också upprätta en rehabiliteringsplan om den försäkrade är i behov av någon arbetslivsinriktad åtgärd. Rehabiliteringsersättning utges under vissa förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad rehabilitering. Rehabiliteringsersättning består av rehabiliteringspenning, som utges med 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, och ett särskilt bidrag. För köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster avsätts särskilda medel som får användas av försäkringskassorna för köp av sådana tjänster. För budgetåret 1995/96 har avsatts 980 miljoner kronor för detta ändamål. Inom ramen för den årliga överenskommelsen mellan regeringen och företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. har under senare år avsatts särskilda medel för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården. Medlen utbetalas av försäkringskassan efter det att en överenskommelse har träffats mellan kassan och huvudmannen om medlens användning. För år 1996 har avsatts 435 miljoner kronor för detta ändamål. Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård till den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt sjuk person. Ersättning kan även utges om vården sker på sjukvårdsinrättning. Antalet ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för varje person som vårdas. Närståendepenning utges med 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för samtliga dagar i ersättningsperioden och kan utges som hel, halv eller fjärdedels förmån. Närståendepenning kan även utges för högst 240 dagar vid vård av en person som blivit hivsmittad vid användning av blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret 1997 till anslaget A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. anvisar ett ram- anslag på 16 359 370 000 kr. Vid beräkningarna av anslaget har regeringen utgått från de besparingsåtgärder som aviserades i vårpropositionen (prop. 1995/96:150). Åtgärder som påverkar anslaget A 1 är besparingseffekterna till följd av de ovan redovisade ändringarna av reglerna för sjukpenninggrundande inkomst. Andra åtgärder är dels en neddragning av försäkringskassornas särskilda medel för upphandling av medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser från hälso- och sjukvården med 185 miljoner kronor, dels - i avvaktan på resultatet av en av regeringen aviserad översyn av effekterna av de senaste årens rehabiliteringssatsningar - en minskning av medlen för köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster med 200 miljoner kronor. I budgetpropositionen erinras om att regeringen i vårpropositionen även har aviserat att ersättningsnivån i sjukförsäkringen skall höjas till 80 % fr.o.m. år 1998 samt att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas enligt nya regler fr.o.m. samma år.
Motionerna
Moderata samlingspartiet
I motion Sf254 yrkande 13 begärs att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 till anslaget A 1 anvisa 2 380 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. I samma motion, yrkande 5, begärs beslut att införa ytterligare en karensdag i sjukpenningförsäkringen. Enligt motionärerna är det nödvändigt med två karensdagar för att ytterligare betona arbetslinjen och för att skapa en reell självrisk. Åtgärden bör kombineras med ett högkostnadsskydd på tio dagar per år. I yrkande 6 begärs avslag på förslaget om förlängd sjuklöneperiod. Enligt motionärerna bör förlängningen inte genomföras eftersom den innebär en ren skattehöjning för företagen med udden riktad särskilt mot de små företagen. I yrkande 7 (delvis) begärs beslut att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomster. Detta skulle enligt motionärerna förenkla reglerna samtidigt som det minskar kostnaderna för försäkringen. I yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om kontroll av sjukpenningförsäkringen. Motionärerna menar att kontrollen av utnyttjandet av sjukpenningförsäkringen bör intensifieras både för att minska kostnaderna och för att öka respekten för försäkringen. Även i motionerna N269 yrkande 18 och Fi203 yrkande 9 begärs beslut att avslå förslaget om förlängd arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen. Enligt motionärerna är en förlängning förödande särskilt för de små företagen samtidigt som den är ett direkt hinder för nyanställning.
Folkpartiet liberalerna
I motion Sf240 yrkande 5 begärs att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar att till anslaget A 1 anvisa 40 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit. I motion So277 yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att tillföra ytterligare medel för upphandling av rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården. Enligt motionärerna är det lönsamt att korta vårdköer då detta ger direkt effekt genom minskade sjukskrivningskostnader. I samma motion, yrkande 43, begärs att riksdagen godkänner de i motionen angivna omfördelningarna mellan rehabiliteringen och sjukpenningförsäkringen så att rehabiliteringen anvisas sammantaget 870 miljoner kronor, dvs. 620 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit. I motion Sf242 yrkande 5 begärs avslag på förslaget om en förlängning av arbetsgivaransvaret för sjuklöneperioden. Enligt motionärerna bryter förslaget mot principen om kostnadsneutralitet. I samma motion, yrkande 6, begärs förslag till en tidigarelagd finansiering av återgång till 80 % ersättning i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1997. I motion N255 yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om slopande av den förlängda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. Motionärerna anser att en förlängning är direkt skadlig för möjligheterna till företagande. I motion Sf240 begärs i yrkande 1 beslut att höja ersättningen i närståendepenningen till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1997. I samma motion, yrkande 2, begärs beslut att förlänga rätten till närståendepenning samt den därtill kopplade rätten till ledighet från nuvarande 60 dagar till 120 dagar. Enligt motionärerna kan åtgärderna, som innebär både humanitära och ekonomiska vinster, finansieras genom minskad belastning på vårdplatser i landstingen.
Vänsterpartiet
I motion Sf244 (delvis) begärs att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar att till anslaget A 1 anvisa 1 385 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit. I motion Sf241 yrkande 2 (delvis) begärs beslut att höja nivån i sjukförsäkringen till 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. år 1997. I samma motion, yrkande 3, begärs beslut att semesterlönefaktorn skall ingå i den sjukpenninggrundande inkomsten då den är en del av en samlad årslön och en förändring drabbar människor med låga inkomster. I yrkande 5 begär motionärerna ett tillkännagivande om att inte göra besparingar på rehabiliteringsområdet. De avvisar regeringens besparingskrav såväl vad gäller yrkesinriktad rehabilitering som i fråga om medlen avsedda för medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser.
Miljöpartiet de Gröna
I motion Sf253 yrkande 1 begärs att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar att till anslaget A 1 anvisa 300 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. I samma motion, yrkande 3, begärs beslut att ersättningen i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1997 skall utges med 80 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och med 40 % på överskjutande inkomstdelar.
Kristdemokraterna
I motion Sf231 yrkande 4 (delvis) begärs att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar att till anslaget A 1 anvisa 600 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. Motionärerna anser att sjuk- och arbetsskadeförsäkringen skall innehålla två karensdagar med ett högkostnadsskydd på tio dagar per år, att ersättningsnivån i sjukförsäkringen bör ligga på 80 % samt att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på snittinkomsten under de två senaste åren. Vidare motsätter de sig den föreslagna neddragningen på försäkringskassornas medel för köp av rehabiliteringstjänster och att skattepliktiga förmåner och skattepliktiga kostnadsersättningar inte längre skall ingå i den sjukpenninggrundande inkomsten. I samma motion, yrkande 3, begärs ett tillkännagivande om översynen av effekterna av rehabiliteringssatsningarna. Motionärerna motsätter sig inte den aviserade översynen men anser inte detta vara något skäl att minska ner resurserna vad gäller försäkringskassornas medel för köp av rehabiliteringstjänster. I motion Sk371 yrkande 31 begärs beslut att inte förlänga sjuklöneperioden. Motionärerna framhåller att arbetsgivarna i och med det ökande ansvaret kommer att vara angelägna om att bara anställa arbetskraft som inte kan antas bli sjukskrivna i någon större utsträckning. Därmed hårdnar klimatet på arbetsmarknaden samtidigt som risktagandet för framför allt de mindre företagen ökar dramatiskt. Enligt motionärerna bör reglerna återställas. I motion N256 yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. Enligt motionärerna torde den lägre arbetsgivaravgiften inte ha nog kompenserat de små företagen.
Flerpartimotioner
I motion Sf228 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd) begärs avslag på förslaget om en förlängd sjuklöneperiod. En förlängning försämrar villkoren för företagande och försämrar därmed också förutsättningarna för ökad sysselsättning. Även i motion N212 yrkande 3 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) begärs avslag på förslaget om en förlängning av arbetsgivarperioden. Enligt motionärerna innebär en förlängning ett rent dråpslag mot de små företagen samtidigt som det finns en uppenbar risk att människor med funktionshinder eller viss sjuklighet kommer att få det ännu svårare att få arbete.
Utskottet
Som redovisats ovan har Moderata samlingspartiet, Miljöpartiet de Gröna och Kristdemokraterna begärt att riksdagen beslutar att till anslaget anvisa ett lägre belopp än vad regeringen föreslagit. Folkpartiet liberalerna och Vänsterpartiet begär i sina respektive motioner att ytterligare medel, utöver vad regeringen föreslagit, skall anvisas till anslaget. Flertalet av dessa partier har dessutom i separata motionsyrkanden redovisat sina olika förslag till ändringar i fråga om anslagets användning. Utskottet tar först upp frågan om att höja ersättningsnivån i sjukförsäkringen till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1997 och erinrar därvid om att utskottet i sitt av riksdagen nyligen godkända betänkande 1996/97:SfU4 behandlat ett motionsyrkande avseende höjd ersättningsnivå i föräldraförsäkringen. Utskottet, som noterade att regeringen aviserat en höjning av ersättningsnivån till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998, ansåg då att det saknades finansiellt utrymme för att tidigarelägga denna höjning. Motionsyrkandet i fråga avstyrktes därför. Eftersom det ekonomiska utrymmet för att höja ersättningsnivån inte har förändrats anser utskottet att det inte finns skäl att förorda en höjning av ersättningsnivån i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1997.
Vad därefter gäller frågan om s.k. brutet tak i sjukförsäkringen anser utskottet att utgångspunkten bör vara att sjukförsäkringen skall vara en inkomstbortfallsförsäkring och att införandet av ett brutet tak skulle bryta mot denna princip. Införandet av ett brutet tak skulle samtidigt innebära ytterligare en förstärkning av den bristande överensstämmelse mellan inbetalda socialavgifter och utbetalda förmåner som förekommer redan i dag, t.ex. genom att avgifter tas ut på inkomster över 7,5 basbelopp medan förmånerna utbetalas på inkomster under detta tak. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom förslaget om att införa ett s.k. brutet tak. Även frågan om att beräkna sjukpenninggrundande inkomst på ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomster har behandlats i betänkandet 1996/97:SfU4. Utskottet avstyrkte motionsyrkanden i ämnet med hänvisning till att Sjuk- och arbetsskadekommittén hade lagt fram förslag om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst i betänkandet SOU 1996:113 och att dessa förslag då var föremål för remissbehandling. Frågan huruvida den s.k. semesterlönefaktorn respektive skattepliktiga förmåner m.m. skall ingå i sjukpenninggrundande inkomst eller inte behandlades också i utskottets betänkande. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag att fr.o.m. den 1 januari 1997 slopa semesterlönefaktorn vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst liksom att andra skattepliktiga förmåner än lön m.m. inte skall ingå i den sjukpenninggrundande inkomsten och avstyrkte motionsyrkanden härom. Detta blev också riksdagens beslut. Utskottet finner inte skäl att frångå sina nu redovisade ställningstaganden. När det gäller frågan om införande av ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen har även denna fråga behandlats i betänkandet 1996/97:SfU4. Utskottet ansåg bl.a. att ytterligare en karensdag skulle innebära alltför stora påfrestningar för redan utsatta gruppers försörjningssituation och avstyrkte två motionsyrkanden i ämnet. Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande i frågan. Beträffande frågan om minskade rehabiliteringsresurser har som ovan nämnts regeringen föreslagit minskning av medlen för köp av rehabiliteringstjänster liksom för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården. Regeringen har samtidigt förklarat att medlen för köp av tjänster minskas i avvaktan på resultatet av en översyn av effekterna av de senaste årens rehabiliteringssatsningar. I fråga om den samverkan som skett i form av att försäkringskassan disponerat medel för upphandling av medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser från hälso- och sjukvården har regeringen ansett att denna samverkan kan förutsättas ske med befintliga resurser. Utskottet har låtit Centrum för socialförsäkringsforskning vid Mitthögskolan i Östersund göra en jämförande studie av effekterna av insatta rehabiliteringsåtgärder vad gäller arbetslösa respektive anställda sjukskrivna. Resultatet av uppdraget har redovisats i rapporten Arbetslivsinriktad rehabilitering - En jämförande studie av anställdas och arbetslösas arbetslivsinriktade rehabilitering. Ett utdrag ur rapporten - avsnittet Diskussion och konklusion - återfinns i betänkandet som bilaga 2. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget med en översyn av gjorda rehabiliteringssatsningar och ansluter sig till regeringens bedömningar i dessa frågor. Vad därefter gäller frågan om intensifierad kontroll av sjukpenningförsäkringen har riksdagen på förslag av utskottet (bet. 1993/94:SfU2, rskr. 1993/94:11) uttalat att regeringen skyndsamt borde låta göra en kartläggning av i vilken omfattning det förekommer fusk med förmåner och bidrag av social karaktär, redovisa resultatet härav för riksdagen och, beroende på vad kartläggningen utvisar, föreslå åtgärder för att komma till rätta med ett bidragsfusk. På regeringens uppdrag har därefter Riksrevisionsverket kartlagt fusk med förmåner och bidrag av social karaktär samt ersättningar vid arbetslöshet. Resultatet av kartläggningen har redovisats i verkets rapporter (RRV 1995:32-34) om fusk med förmåner och bidrag. Utskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen har aviserat att den under våren 1997 kommer att lägga fram en proposition med utgångspunkt från Riksrevisionsverkets rapporter. Utskottet anser att den aviserade propositionen bör avvaktas. I åtskilliga motioner har tagits upp frågan om den av utskottet tillstyrkta och av riksdagen nyligen beslutade förlängningen av sjuklöneperioden. Utskottet finner inte skäl att föreslå riksdagen att frångå sitt ställningstagande i frågan. I detta sammanhang vill utskottet nämna att Kristdemokraterna i sin ekonomisk- politiska motion (Fi214) har hänfört effekterna av ett avvisande av sjuklöneperiodens förlängning till statsbudgetens inkomstsida. Finansutskottet har dock vid sin behandling av statsbudgetens inkomster och utgifter redovisat effekten som en utgiftsökning för utgiftsområde 10 (bet. 1996/97:FiU1). När det gäller frågan om en förbättring av närståendepenningen anser utskottet att det med hänsyn till det alltjämt besvärliga budgetläget inte finns utrymme för att vidta ändringar som medför kostnadsökningar. Utskottet kan av det skälet inte förorda ett genomförande av förslaget. Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottets samlade överväganden och ställningtaganden rörande utgiftsområde 10 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
Lokala försöksverksamheter
Med stöd av lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrivs försöksverksamhet inom fem försöksområden under tiden den 1 januari 1993 - den 31 december 1996. Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om regeringen medger det, en allmän försäkringskassa, ett landsting och en kommun som har kommit överens om det bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att pröva möjligheterna till en effektivare användning av tillgängliga resurser. Försöksverksamheten, som är begränsad till högst fem försöksområden, startade den 1 juli 1994 och skall avslutas senast vid utgången av år 1998.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslår regeringen att lagen om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård förlängs att gälla till utgången av år 1997. Medel för finansieringen av verksamheten får disponeras från anslaget A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. Vidare föreslås att lagen om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst förlängs t.o.m. år 2000. Medel för finansiering av verksamheten får i motsvarande mån disponeras från anslagen A 1 respektive B 2 Allmänna försäkringskassor.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag.
A 2 Handikappersättningar
Gällande ordning
Handikappersättning utges enligt 9 kap. 2 § AFL till försäkrad som fyllt 16 år och som före 65 års ålder för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller behöver hjälp av annan för att kunna förvärvsarbeta eller eljest får vidkännas betydande merutgifter på grund av sitt handikapp. Handikappersättning utbetalas med belopp som per år motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av basbeloppet allt efter hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek. Ersättningen kan utges tillsammans med t.ex. förtidspension eller ålderspension, eller som självständig förmån. Basbeloppet beräknas enligt 1 kap. 6 § AFL genom att bastalet 36 168 multipliceras med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,60, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som basbeloppet avser och prisläget i juni 1995. Basbeloppet, som fastställs av regeringen varje år, har för innevarande år fastställts till 36 200 kr. Vid beräkning av bl.a. ålderspension och förtidspension minskas basbeloppet med 2 %. Sådan minskning görs inte vid beräkning av vårdbidrag och handikapp-ersättning. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng används ett förhöjt basbelopp.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret 1997 till anslaget A 2 Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 978 700 000 kr.
Motionen
I motion So425 yrkande 8 (delvis) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om fullt inflationsskydd för handikappersättning. Motionärerna anser att regeringen bör återkomma med förslag om att handikappersättning fr.o.m. år 1997 åter skall räknas upp med full hänsyn tagen till inflationen. Enligt motionärerna får en sådan åtgärd endast en liten effekt på statskassan.
Utskottet
Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:SfU10 behandlat ett liknande motionsyrkande. Utskottet avstyrkte då yrkandet i fråga bl.a. med hänsyn till den kostnadsökning som en sådan åtgärd skulle innebära. Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande. Utskottet erinrar om att regeringen i proposition 1994/95:25, vari föreslogs att basbeloppsberäkningen skulle ändras så att endast 60 % av förändringarna i det allmänna prisläget skall påverka basbeloppet, har förklarat att denna begränsning av basbeloppsuppräkningen är av temporär art med syfte att minska budgetunderskottet (bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145-146). Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottets samlade överväganden och ställningtaganden rörande utgiftsområde 10 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
A 3 Förtidspensioner
Gällande ordning
Enligt 7 kap. 1 § AFL utges förtidspension till försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då han fyller 65 år om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående för avsevärd tid har den försäkrade rätt till ett tidsbegränsat sjukbidrag. Vid bedömande av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall enligt 7 kap. 3 § AFL beaktas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan, varom är fråga, bereda sig inkomst av sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet. Från och med den 1 januari 1997 avskaffas de särskilda regler som gäller för försäkrade som är 60 år eller äldre (prop. 1994/95:147, bet. 1994/95:SfU10, rskr. 1994/95:343). Utskottet har nyligen tillstyrkt regeringens förslag om ändrade kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension fr.o.m. den 1 januari 1997 (prop. 1996/97:28, bet. 1996/97:SfU6). Utgångspunkten för ändringarna är att samhällets trygghetssystem bör renodlas efter de olika orsakerna till behovet av insats. Sjukpenning och förtidspension skall därför mer uttalat än i dag vara ett skydd vid medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan. Utrymmet för att vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning beakta andra faktorer än rent medicinska skall därför minska.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret 1997 till anslaget A 3 Förtidspensioner anvisar ett ramanslag på 13 389 000 000 kr. Enligt budgetpropositionen har regeringen vid anslagsberäkningen även beaktat de besparingseffekter som följer av proposition 1996/97:28 Kriterier för rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension.
Motionerna
Moderata samlingspartiet
I motion Sf254 yrkande 18 begärs att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 till anslaget A 3 anvisa 1 900 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. Vidare bör anslaget därutöver minskas med 2 100 miljoner kronor som en följd av att yrkandena 19 och 20 i samma motion om en höjning av den faktiska pensionsåldern har överförts från utgiftsområde 11 till utgiftsområde 10. I samma motion, yrkande 17, begärs ett tillkännagivande om kontroll av förtidspensioner. Genom ökad kontroll kan enligt motionärerna kostnaderna för fusk och överutnyttjande minskas. I yrkandena 19 och 20 begär de ett tillkännagivande om en höjning av den faktiska pensionsåldern. Enligt motionärerna bör det vara möjligt att höja den faktiska pensionsåldern genom att skapa en mer flexibel arbetsmarknad och öka insatserna inom rehabiliteringsområdet.
Kristdemokraterna
I motion Sf231 yrkande 4 (delvis) begärs att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 till anslaget A 3 anvisa 1 000 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. Vidare begärs att anslaget därutöver minskas med 750 miljoner kronor som en följd av att motion Fi214 yrkande 19 om en successivt höjd reell pensionsålder har överförts från utgiftsområde 11 till utgiftsområde 10. I motion Fi214 begärs tillkännagivanden dels om att förtidspension fr.o.m. 63 års ålder skall ersättas med förtida uttag från egen pension (yrkande 18), dels om successivt höjd reell pensionsålder (yrkande 19). Genom en aktiv rehabilitering och ett minskat antal förtidspensionärer bör enligt motionärerna den genomsnittliga pensionsåldern successivt kunna höjas.
Utskottet
Som framgår ovan begär Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna i sina respektive motioner att riksdagen beslutar att till anslaget anvisa ett lägre belopp än vad regeringen föreslagit. Partierna har dessutom i separata motionsyrkanden redovisat sina olika förslag till ändringar i fråga om anslagets användning. Vad först gäller frågan om ökad kontroll av förtidspensioner har regeringen, som ovan nämnts, aviserat att den under våren 1997 kommer att lägga fram en proposition med förslag som har utgångspunkt i Riksrevisionsverkets rapporter (RRV 1995:32-34) om fusk med förmåner och bidrag. Enligt utskottets uppfattning bör den aviserade propositionen avvaktas. Vad därefter gäller frågan om en höjning av den faktiska pensionsåldern genom bl.a. ökade insatser på rehabiliteringsområdet erinrar utskottet om sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:SfU19, vari utskottet uttalat vikten av en helhetssyn i fråga om behovet av ytterligare förebyggande åtgärder och åtgärder för rehabilitering. Utskottet framhöll att det skulle vara mycket värdefullt om regeringen utformade ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande insatser. Detta gavs också regeringen till känna. Med hänsyn härtill och då regeringen, som tidigare nämnts, har aviserat en översyn av effekterna av de senaste årens rehabiliteringssatsningar anser utskottet att någon åtgärd från riksdagens sida för närvarande inte är påkallad. Beträffande frågan om att förtidspension fr.o.m. 63 års ålder skall ersättas med förtida uttag från egen pension vill utskottet hänvisa till sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:SfU24, vari anfördes att utskottet delade regeringens bedömning i proposition 1993/94:250 att förtidspension skall kunna beviljas även efter 60 års ålder. Utskottet avstyrkte ett motionsyrkande i ämnet. Med hänvisning härtill anser utskottet att förtidspension skall kunna beviljas även fr.o.m. 63 års ålder. Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottets samlade överväganden och ställningtaganden rörande utgiftsområde 10 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna försäkringskassor
Gällande ordning
Riksförsäkringsverket utövar enligt 18 kap. 2 § AFL tillsyn över försäkringskassorna och är enligt förordningen (1988:1204) med instruktion för Riksförsäkringsverket central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem. Verket skall särskilt svara för den centrala ledningen och för tillsynen av försäkringskassornas verksamhet, verka för att socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas likformigt och rättvist samt följa utvecklingen av de olika grenarna inom trygghetssystemet och utvärdera trygghetsanordningarnas effekter för individ och samhälle. De allmänna försäkringskassorna har till uppgift att handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional och lokal nivå. För närvarande finns 25 försäkringskassor med 359 lokalkontor och 21 mindre serviceenheter i landet. Vid ingången av budgetåret 1995/96 fanns ca 2 700 personer anställda vid regionalkontoren och ca 14 200 anställda på lokalkontoren.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret 1997 till anslaget B 1 anvisar ett ramanslag på 726 634 000 kr. Regeringen har vidare föreslagit att till anslaget B 2 Allmänna försäkringskassor anvisas ett ramanslag på 4 379 578 000 kr. Vissa av försäkringskassornas administrationskostnader finansieras via ersättningar som lämnas från Allmänna pensionsfonden samt från Arbetsskadefonden. Dessa inkomster kan enligt regeringen för budgetåret 1997 beräknas till 475 miljoner kronor. I propositionen beräknar regeringen de allmänna försäkringskassornas ramanslag för budgetåret 1997 med utgångspunkt från ett besparingskrav på 3 %. Vidare gör regeringen den bedömningen att försäkringskassorna bör tillföras resursförstärkningar i anslutning till ett flertal reformer inom socialförsäkringsområdet m.m. främst rörande bostadsbidrag och underhållsstöd som innebär ökade arbetsuppgifter. Mot bakgrund härav föreslår regeringen utöver 40 miljoner kronor som beräknats i den ekonomiska vårpropositionen att 20 miljoner kronor förs över till försäkringskassorna från RFV:s anslag. Härutöver föreslås att 40 miljoner kronor från det nuvarande anslaget B 11 Ersättning till Posten AB tillförs kassornas ramanslag. Därtill överförs 3 miljoner kronor från Justitiedepartementets anslag till de allmänna domstolarna för införandet av tvåpartsprocess vid de allmänna försäkringskassorna.
Motioner
Regeringens förslag såvitt avser RFV har inte föranlett några motionsyrkanden. Beträffande anslaget Allmänna försäkringskassor begär Gudrun Schyman m.fl. (v) i motion Sf244 (delvis) att riksdagen i förhållande till regeringens förslag beslutar om ett ökat anslag med 20 miljoner kronor. Enligt motionärerna skall de ökade resurserna användas till att förebygga fusk inom socialförsäkringarna.
Utskottets bedömning
Utskottet vill beträffande anslaget inledningsvis framhålla följande. Försäkringskassorna har liksom övrig statlig verksamhet att följa besparingskravet på 11 % för budgetåren 1995/96-1998. För budgetåret 1997 innebär detta ett sparbeting på 3 %. Som en konsekvens av besparingskravet för budgetåret 1995/96 har åtgärder vidtagits som innebär att närmare 900 årsarbetare vid utgången av år 1996 kommer att ha lämnat verksamheten. Vidare har en mängd förenklings- och effektivitetsåtgärder vidtagits eller planeras på såväl regional som lokal nivå. Till sparkravet skall läggas att inkomsterna från Arbetsskadefonden minskas med 153 miljoner kronor i förhållande till tidigare år. Enligt vad utskottet erfarit kan dock ersättningen från AP-fonden komma att bli 47 miljoner kronor högre än vad som anges i budgetpropositionen i och med att försäkringskassornas inkomster från fonden har räknats upp. Samtidigt som resursnedskärningar skett och sker har krav rests på ökade insatser för kvalitet i handläggningen samt ökad kontroll i syfte att komma åt fusk m.m. samt insatser inom rehabiliteringsområdet. Vidare har flera stora reformer inom socialförsäkringsområdet genomförts eller är under genomförande. Som exempel kan nämnas bostadsbidragen och underhållsstödet som ställer krav på resurser. Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt att mycket stora krav ställs på försäkringskassornas administration. De ovan beskrivna vidtagna och kommande åtgärderna får inte innebära att en effektiv och rationell hantering av försäkringen äventyras med ökade kostnader för socialförsäkringsförmåner och bidragssystemen som följd. Negativa effekter, som kan innebära betydande rättsosäkerhet och längre handläggstider m.m. till men för den enskilde vid hantering av ärenden, måste också undvikas. Enligt utskottets uppfattning är det därför nödvändigt att ytterligare medel anvisas över statsbudgeten för budgetåret 1997 för försäkringskassornas räkning. Detta bör ske genom att de medel som anvisas för Riksförsäkringsverket för samma budgetår minskas i motsvarande mån. Utskottet föreslår att 33 miljoner kronor på detta sätt omförs till försäkringskassorna för det kommande budgetåret. Utskottet utgår från att regeringen noga följer verksamheten och vid behov vidtar erforderliga åtgärder. Vad gäller särskilda medel för att förebygga fusk har utskottet ovan nämnt att Riksrevisionsverket (RRV) på regeringens uppdrag kartlagt fusk med förmåner och bidrag av social karaktär samt ersättningar vid arbetslöshet. Kartläggningen har resulterat i tre rapporter i vilka RRV lagt fram förslag till åtgärder. Rapporterna har remissbehandlats. Med utgångspunkt från dessa rapporter har regeringen för avsikt att under våren 1997 lägga fram en proposition till riksdagen om åtgärder för att komma till rätta med de problem som kunnat konstateras. I avvaktan på denna proposition, och med hänvisning till den ökade medelstilldelning utskottet ovan föreslår, anser utskottet att några särskilda medel avseende fusk enligt vad som föreslås i motion Sf244 inte bör tilldelas försäkringskassorna. Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde 10 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 10)
Som redovisats i det föregående har riksdagen för budgetåret 1997 fastställt ramen för utgiftsområde 10 till 35 833 282 000 kr. Utskottet har nu att ta ställning till regeringens förslag till fördelning av medlen till anslagen A 1-B 2 Utskottet, som ovan har föreslagit att ytterligare 33 miljoner kronor tillförs försäkringskassorna och att medel som anvisas för Riksförsäkringsverket minskas i motsvarande mån, anser att det inte finns skäl att i övrigt frångå den av regeringen föreslagna medelsfördelningen. Med hänsyn härtill och då utskottet inte har ansett sig kunna ställa sig bakom motionsyrkanden i skilda delfrågor föreslår utskottet att riksdagen med anledning av regeringens förslag anvisar anslag för budgetåret 1997 enligt Utskottets förslag i bilaga 4. Samtliga i bilaga 5 förtecknade motionsyrkanden avstyrks. Utskottet tillstyrker också förslagen till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård, dels ändring i samma lag. Vidare tillstyrks förslaget till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag.
Motioner med anknytning till utgiftsområde 10
Beräkning av anslag för åren 1998 och 1999
I motion Sf253 yrkande 2 (delvis) av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 10 för åren 1998 och 1999. Motionärerna beräknar att förslaget om ett s.k. brutet tak i sjukförsäkringen liksom en sänkning av taket till 6,5 basbelopp kommer att innebära - i förhållande till regeringens beräkningar - minskade utgifter för anslaget A 1 med 1 850 miljoner kronor år 1998 och med lika mycket år 1999. Såvitt avser anslaget A 3 beräknar de att deras yrkande om skatteväxling medför en utgiftsökning med 65 miljoner kronor år 1998 och 135 miljoner kronor år 1999. Riksdagens beslut med anledning av årets budgetproposition innefattar dels ett ställningstagande till ramar för de olika utgiftsområdena för budgetåret 1997, dels en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden avseende budgetåren 1998 och 1999. Den nya budgetprocessen innebär att fackutskotten därefter skall ta ställning till anslagen inom respektive områden. Någon preliminär fördelning av medel till de olika anslagen för budgetåren 1998 och 1999 är inte avsedd. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet bifall till motion Sf253 yrkande 2 (delvis).
Sjuklön och försäkringen mot kostnader för sjuklön
Enligt 17 § SjLL kan en arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader, exklusive sociala avgifter och särskild löneskatt, under ett kalenderår inte beräknas överstiga 90 basbelopp försäkra sig mot kostnader för sjuklön. Avgiften för försäkringen är för år 1996 fastställd till 1,6 % av de sammanlagda lönekostnaderna. Riksdagen har på förslag av utskottet höjt den övre gränsen till 130 basbelopp fr.o.m. den 1 januari 1997 (bet. 1996/97:SfU4, rskr. 1996/96:22). I motion N212 yrkande 4 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) begärs ett tillkännagivande om att småföretagens försäkring mot ökade kostnader på grund av arbetsgivaransvaret bör förbättras. I motion Sf249 av Kjell Ericsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att de minsta företagen måste få tillgång till en sjuklöneförsäkring som är så prissatt att den faktiskt uppmanar till teckning. Premien bör enligt motionärerna inte överstiga 1 % av lönesumman. I motion Sk370 yrkande 14 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs förslag om att företag med färre än fem anställda undantas från arbetsgivarperioden. En sådan ordning skulle enligt motionärerna kunna lösas praktiskt genom att arbetsgivaren får kvitta utbetald kostnad för sjukersättning på sin uppbördsdeklaration. Enligt motionärerna kan kostnaden för staten beräknas till 400 miljoner kronor. Riksdagen har som nyss nämnts nyligen beslutat om en höjning av den övre gränsen för försäkringen mot kostnader för sjuklön till 130 basbelopp. I det sammanhanget (bet. 1996/97:SfU4) anförde utskottet att försäkringen är så utformad att avgifterna sammantaget skall täcka utgifterna för försäkringen. Utskottet ansåg inte att det fanns skäl att ändra detta förhållande och avstyrkte ett motionsyrkande härom. Enligt utskottets uppfattning skulle en ökad anslutning till sjuklöneförsäkringen kunna ge lägre genomsnittliga premier för försäkringen. Ett sätt att åstadkomma detta är att ge den en sådan utformning att den upplevs som attraktiv av företag med behov av en sådan försäkring. Utskottet anser dock inte att det för närvarande finns skäl att föreslå ytterligare förändringar av försäkringen. Eftersom avsikten med den förlängda sjuklöneperioden är att stimulera arbetsgivare till tidigare och effektivare rehabiliteringsåtgärder liksom till insatser på det förebyggande arbetsmiljöområdet kan utskottet inte heller förorda ett slopande av sjuklöneperioden för de minsta företagen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna N212 yrkande 4, Sf249 och Sk370 yrkande 14.
Modifierad äldreregel
I motion A305 yrkande 16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om en modifierad äldreregel vid förtidspension. Enligt motionärerna innebär de alltmer renodlade försäkringssystemen att många personer sannolikt kommer att falla mellan stolarna. Även om förtidspensionering bör minimeras som metod blir pressen på individen med dagens arbetsmarknadssituation orimligt stor. Därför bör enligt motionärerna en modifierad äldreregel prövas tillsammans med andra kompletterande åtgärder. Som nämnts ovan har utskottet nyligen tillstyrkt regeringens förslag om ändrade kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension. Enligt förslaget skall det finnas utrymme för att ta rimlig hänsyn till individuella förhållanden t. ex. ålder och bosättningsförhållanden. En sammanvägning av sådana faktorer, där åldersfaktorn bör väga tyngst, skall i begränsad omfattning kunna påverka bedömningen av den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom arbete. Däremot innebär förslaget inte något återinförande av den s.k. äldreregeln. Utskottet har gjort vissa förtydliganden om hur förslagen skall uppfattas samtidigt som utskottet uttalat att det finns anledning att noga följa upp effekterna av de ändrade reglerna. Utskottet förutsatte därvid att en grundlig och allsidig uppföljning och analys snarast kommer till stånd. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte finns skäl att föreslå riksdagen att en modifierad äldreregel införs. Utskottet avstyrker därför bifall till motion A305 yrkande 16.
Motioner om samverkan mellan olika organ
Utskottet tar under denna rubrik upp ett antal motioner väckta under den allmänna motionstiden med förslag om samverkan mellan olika organ. I motion Sf205 av Ingrid Andersson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om behovet av utökade möjligheter till samverkan mellan försäkringskassa och landsting. Motionärerna framhåller att det borde vara möjligt att utvidga försäkringskassornas och landstingens möjlighet till samverkan även utanför de ekonomiska ramar som de s.k. Dagmarmedlen medger. Systemet med ett i förväg fastställt belopp utgör ett hinder för att på bästa sätt använda de tillgängliga ekonomiska resurserna. Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion So277 yrkande 40 ett tillkännagivande om ökad samordning mellan sjukförsäkringen och sjukvården. Motionärerna vill se en utökad verksamhet eftersom försöken hittills visat att kostnaderna för sjukförsäkringen kunnat minska. Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion So802 yrkande 7 ett tillkännagivande om samarbete mellan försäkringskassan och vårdsektorn. Motionärerna framhåller att en sjukvård av hög kvalitet kräver en helhetssyn och samarbete mellan olika vårdinstanser. En omfördelning av resurser från försäkringskassan till vården skulle kunna innebära att patienter får hjälp snabbare och på så vis även billigare. De försök som görs på området måste följas upp. Enligt motionärerna bör ett samarbetsorgan tillsättas på lokal och regional nivå för att utveckla samarbetsformer där patienten/vårdtagaren sätts i centrum. I motion Sf214 av Catherine Persson (s) begärs ett tillkännagivande om vikten av försöksverksamhet som samordnar statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet. I motionen framhålls att det i dag finns ett begränsat utrymme för att bedriva lokal försöksverksamhet mellan socialtjänst, hälso- och sjukvård samt socialförsäkring men att det är angeläget att fler sådana verksamheter kommer till stånd och att utrymme bör ges för detta. Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i motion Sf231 yrkande 1 ett tillkännagivande om behovet av större effektivitet i försöksverksamheten med lokal finansiell samordning och i yrkande 2 ett tillkännagivande om samverkan mellan försäkringskassa, arbetsförmedling/Ami och socialtjänst. Motionärerna menar att försöken med lokal finansiell samverkan tycks gå trögare än förväntat. Vidare framhålls i motionen att det finns många grupper på arbetsmarknaden med behov av extra stöd för att återställa arbetsförmågan och/eller stärka konkurrensförmågan. För dessa grupper är samverkan mellan försäkringskassa, arbetsförmedling/Ami och socialtjänst den viktigaste. Det är därför angeläget att sådan samverkan verkligen fungerar. Enligt motionärerna redovisas i dag, trots lokala rehabiliteringsgrupper, en rad samverkansprojekt samt centrala överenskommelser angående ansvarsfördelning m.m., avsevärda gränsdragnings- och samordningsproblem. I motion A305 yrkande 15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om samordnad rehabilitering. Motionärerna menar att det förslag som återfinns i betänkandet Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34) nu bör förverkligas. Förslaget innebär i korthet att försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunen bildar en samverkansorganisation på lokal nivå för planering och beställning av rehabiliterings- och andra arbetsförberedande insatser. En samordning av finansiella resurser och det praktiska arbetet skulle ha betydande fördelar för alla parter. Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) anför i motion Sf247 att social- och arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå försvåras av att dagens socialförsäkringar är olika uppbyggda. För individen leder det ofta till att frågan om vilken ersättning som skall utgå blir viktigare än att rätt åtgärd sätts in. För myndigheterna blir det ofta en kamp om att slippa betala och att sända över det ekonomiska ansvaret för en individ till en annan kassa. Många instanser är på lokal nivå engagerade i att bekämpa arbetslösheten och att arbeta med stöd och rehabilitering till människor med en blandad problembild i form av sjuklighet, svag ställning på arbetsmarknaden och kanske också sociala problem. Bland de viktigaste instanserna kan nämnas arbetsförmedlingen, försäkringskassan och kommunernas socialtjänst. Samma person kan ofta vara aktuell hos flera av dessa instanser och upplever ibland att han/hon blir skickad runt på ett olyckligt sätt. De inblandade myndigheterna har ofta olika mål och kulturer, vilket ytterligare försvårar ett konstruktivt och effektivt samarbete. Mot bakgrund härav begärs i yrkande 1 förslag till en organisatorisk reform med sammanslagning och kommunalisering av arbetsförmedlingen och försäkringskassorna. Vid avslag på yrkande 1 begärs i yrkande 2 att riksdagen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts för att lämna förslag till en reform i nämnt hänseende. Enligt motionärerna skall de ersättningar och bidrag som betalas ut fortfarande i huvudsak vara statligt finansierade. Kommunerna skall stå för den lokala adminstrationen och ersättas via statsbidrag. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande härom. Med en modell som den nu föreslagna får enligt motionärerna de centrala ämbetsverken en begränsad roll och deras huvudsakliga uppgifter inskränks till planering, service och uppföljning. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om det anförda.
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan redovisat att lokal försöksverksamhet pågår dels såvitt avser finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård, dels såvitt avser finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Dessa försöksverksamheter föreslås nu förlängas till utgången av år 1997 resp. år 2000. Enligt lägesrapporter om de s.k. Finsamförsöken var det sammanlagda ekonomiska resultatet i socialförsäkringen år 1995 ett överskott på knappt 70 miljoner kronor, vilket är en markant ökning jämfört med år 1993. Såvitt gäller de s.k. Socsamförsöken anges i propositionen att ytterligare försöksområden kan komma i fråga. Utskottet har ovan tillstyrkt att försöksverksamheterna förlängs. Vad gäller frågan om en samverkan med arbetsmarknadsmyndigheter vill utskottet hänvisa till sitt betänkande 1994/95:SfU17. Utskottet ansåg sig där stärkt i uppfattningen att det var dags att ta ett ytterligare steg i utvidgningen av försöksverksamheten med finansiell samordning mellan olika parter och inleda en försöksverksamhet där även arbetsmarknadsmyndigheterna ingår. Utskottet ansåg att regeringen borde bereda frågan och återkomma till riksdagen med förslag. Det anförda gav riksdagen som sin mening regeringen till känna. Härefter har förslag om samordnad rehabilitering för utsatta grupper lagts fram av Sjuk- och arbetsskadekommittén i slutbetänkandet SOU 1996:113. Kommittén, som samrått med Arbetsmarknadspolitiska kommittén, har föreslagit att försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunen skall utveckla en finansiell samverkan på lokal nivå för planering och genomförande av rehabiliteringsinsatser och andra arbetsförberedande åtgärder. Förslaget bereds inom regeringskansliet. Utskottet vill också nämna att en särskild utredare har haft i uppdrag att kartlägga lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet mellan huvudmän som har näraliggande verksamheter. Betänkandet Egon Jönsson - en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet (SOU 1996:85) bereds för närvarande inom regeringskansliet. En proposition avses bli avlämnad till riksdagen under våren 1997. Med hänvisning till det ovan anförda anser utskottet att något tillkännagivande i frågor som tas upp i motionerna inte är påkallat. Utskottet avstyrker därför motionerna Sf205, So277, So802 yrkande 7, Sf214, Sf231 yrkandena 1 och 2, A305 yrkande 15 och Sf247 yrkandena 1-4.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension i form av ålderspension och efterlevandepension till vuxna, pensionstillskott till folkpension, särskilt pensionstillägg till folkpension i form av ålderspension, bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till pensionärer. Till utgiftsområdet hör tre anslag: anslaget A 1 Ålderspension (folkpension i form av ålderspension samt pensionstillskott, barntillägg och hustrutillägg till sådan pension samt särskilt pensionstillägg), anslaget A 2 Efterlevandepensioner till vuxna (folkpension i form av omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner) och anslaget A 3 Bostadstillägg till pensionärer (bostadstillägg till pensionärer och särskilt bostadstillägg till pensionärer). Riksdagen har i enlighet med regeringens förslag beslutat att för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom för budgetåret 1997 fastställa ramen till 63 975 miljoner kronor.
A 1 Folkpension i form av ålderspension
Gällande ordning
Det grundläggande ekonomiska skyddet vid ålderdom garanteras genom folkpensioneringen i 5-6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Som tilläggsförmåner till folkpension kan utges särskilda folkpensionsförmåner i form av pensionstillskott och bostadstillägg till pensionärer. Övergångsvis utges som särskilda folkpensionsförmåner också hustrutillägg och barntillägg. Rätt till folkpension kan intjänas enligt två alternativa regler. Enligt den ena regeln skall folkpension utges i förhållande till bosättningstid i landet och enligt den andra regeln i förhållande till antalet år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som ger det mest fördelaktiga resultatet skall tillämpas. För rätt till oavkortad folkpension krävs 40 bosättningsår mellan 16 och 64 års ålder respektive 30 år med ATP-poäng. Om kravet på 40 respektive 30 år inte uppfyllts reduceras pensionen. För flyktingar m.fl. som beviljats asyl i Sverige finns i 5 kap. 7 § AFL regler som innebär att de som bosättningstid skall få tillgodoräkna sig hela eller viss del av tiden i hemlandet eller annat land där de tillfälligt erhållit en fristad. Hel folkpension i form av ålderspension utges med 96 % av basbeloppet minskat med två procent eller, för gift försäkrad, med 78,5 % av basbeloppet minskat med två procent. Den ålderspensionär som har låg eller ingen ATP har rätt till pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott. Pensionstillskott till ålderspension utges med högst 55,5 % av basbeloppet minskat med två procent.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa medel till anslaget A 1 med 53 148 miljoner kronor.
Motionerna
I motionerna So424 och Sf624 tar Gudrun Schyman m.fl. (v) upp frågan om äldre invandrares rätt till folkpension. Motionärerna anger att det finns många äldre invandrare som inte har rätt till folkpension utan därför måste leva på socialbidrag. De invandrare som har fått uppehållstillstånd i landet av humanitära skäl omfattas inte av bestämmelserna i 5 kap. 7 § AFL som, då det gäller rätt till folkpension, ger vissa flyktingar rätt att få tillgodoräkna sig bosättningstid i hemlandet. Det finns också ett växande antal äldre invandrare som, på grund av alltför kort tillgodoräkningsbar bosättningstid, inte kan leva på sin ålderspension. Det borde övervägas att, för båda dessa grupper, införa ett stöd i form av särskild folkpension. I motion So424 yrkande 19 begärs utredning i frågan och i motion Sf624 yrkande 2 begärs förslag till lagändring så att en särskild folkpension kan ges till äldre invandrare. Enligt motion Sf229 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) bör pensionstillskottet till de sämst ställda pensionärerna ökas med 200 kr i månaden. Med hänsyn härtill begär motionärerna (yrkande 3, delvis, med beaktande av den justering som gjorts av partiets företrädare i utskottet, se SfU1y) att riksdagen till anslaget A 1 anvisar 900 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Utskottet
Utskottet tar först upp frågan om äldre invandrares rätt till folkpension. Utskottet vill erinra om att utskottet i samband med behandlingen av proposition 1992/93:7 om rätten till folkpension m.m., i anledning av då väckta motioner, tagit upp frågan om försörjningen av vissa äldre invandrare. Utskottet anförde i betänkandet 1992/93:SfU4 att det fanns anledning för regeringen att göra en närmare utredning av de problem som fanns och som kunde uppkomma i framtiden när det gällde försörjningen av invandrade ålderspensionärer som inte hade rätt till folkpension eller endast skulle komma att få en reducerad sådan pension. Därvid borde också undersökas om det fanns möjlighet att lösa eventuella problem med dessa gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på annat sätt än genom socialbidrag. Riksdagen beslöt att ge regeringen detta till känna (rskr. 1992/93:69). I regeringens skrivelse 1996/97:15 med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen anges att frågan om invandrares grundtrygghet kommer att beredas i samband med den proposition om ny socialtjänstlag som avses bli lämnad till riksdagen under våren 1997. Mot bakgrund av vad som anges i regeringens skrivelse 1996/97:15 är det, enligt utskottets uppfattning, inte påkallat med någon riksdagens åtgärd med anledning av motion Sf624 yrkande 2 eller motion So424 yrkande 19. Det bör enligt utskottets mening i sammanhanget också noteras att regeringen i proposition 1996/97:25 om svensk migrationspolitik i globalt perspektiv, i anledning av förslag till ändring i utlänningslagen (1989:529), föreslår en följdändring i 5 kap. 7 § AFL. Förslaget innebär att de utlänningar som fr.o.m. den 1 januari 1997 föreslås få rätt till uppehållstillstånd i landet som skyddsbehövande får rätt att tillgodoräkna sig bosättningstid i hemlandet. Detta innebär en utvidgning av de grupper som enligt nuvarande bestämmelser i 5 kap. 7 § AFL har rätt att tillgodoräkna sig sådan bosättningstid. Utskottet har i betänkandet 1996/97:SfU5 tillstyrkt förslaget. Då det gäller förslaget om en höjning av pensionstillskotten och en därav föranledd höjning av anslaget konstaterar utskottet att något förslag om en motsvarande besparing inom utgiftsområdet inte har lämnats. Även om en höjning av pensionstillskotten skulle vara önskvärd anser utskottet, mot bakgrund av budgetläget, att det saknas förutsättningar för en sådan höjning. Utskottet vill emellertid erinra om att utskottet, i samband med behandlingen av förslaget om en förbättring av det särskilda bostadstillägget till pensionärerna, i yttrande 1994/95:SfU6y till finansutskottet uttalade bl.a. att det fanns anledning för regeringen att följa utvecklingen för pensionärerna. Enligt utskottet fanns det ett behov av en analys som tog sikte på levnadsnivån för hela pensionärskollektivet. Riksdagen beslöt, på förslag av finansutskottet (bet. 1994/95:FiU1), att som sin mening ge regeringen detta till känna. Utskottet förutsätter att regeringen i enlighet härmed följer utvecklingen för pensionärerna. Utskottet har inte någon erinran mot regeringens beräkningar av utgifterna under anslaget. Utskottet återkommer i avsnittet Utskottets ställningstagande och redovisar utskottets sammantagna överväganden och ställningstaganden.
A 2 Efterlevandepensioner till vuxna
Gällande ordning
Omställningspension och särskild efterlevandepension
Omställningspension och särskild efterlevandepension, som infördes den 1 januari 1990, utges till efterlevande make oavsett kön och omfattar såväl folkpension som ATP. Omställningspension utges till efterlevande make som inte har fyllt 65 år och som vid tiden för dödsfallet antingen sammanbott med maken under de fem år som föregått dödsfallet eller då stadigvarande bodde tillsammans med barn under tolv år som stod under vårdnad av makarna eller en av makarna. Med efterlevande make likställs vissa efterlevande som varit samboende med den avlidne. Omställningspension utges under en tid som begränsats till tolv månader från dödsfallet. Därefter utges omställningspension endast om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. Sedan rätten till omställningspension upphört kan efterlevande make med nedsatt förvärvsförmåga beviljas särskild efterlevandepension, som allt efter förvärvsförmågans nedsättning utges som hel, tre fjärdedels, halv eller fjärdedels förmån. Hade den avlidne maken inte uppfyllt bosättnings- eller ATP-kravet för oreducerad folkpension utges folkpension i form av omställningspension och särskild omställningspension med reducerat belopp. Rätt till omställningspension och särskild efterlevandepension upphör om den efterlevande gifter om sig eller sammanlever med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.
Änkepension
Före den 1 januari 1990 fanns i 8 och 14 kap. AFL bestämmelser om folk- och tilläggspension i form av änkepension. Till följd av omfattande övergångsbestämmelser kommer änkepension enligt dessa äldre bestämmelser att nybeviljas och betalas ut under en lång tid framöver. Rätt till folkpension i form av änkepension har en änka, som antingen fyllt 36 år vid mannens bortgång och då varit gift med honom i minst fem år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn, som är under 16 år och som stadigvarande vistades hos makarna eller hos änkan vid tiden för dödsfallet. Med änkor likställs vissa grupper icke gifta kvinnor som varit samboende med den avlidne. Enligt huvudregeln utges oreducerad folkpension i form av änkepension till änka som var minst 50 år då mannen avled eller som då vårdade barn under 16 år. I sist nämnda fall utges oreducerad pension i första hand fram till dess att barnet fyller 16 år, men även därefter om änkan vid denna tidpunkt uppnått 50 års ålder. I övriga fall utges reducerad pension. Även om änkan uppfyller nu nämnda krav för oreducerad folkpension reduceras folkpensionen om den avlidne mannen inte uppfyllt bosättnings- eller ATP-kravet för oreducerad folkpension. Detta kan även gälla änkor som är födda år 1945 eller senare, eftersom folkpensionen för dessa änkor är knuten till det antal år den avlidne mannen vid utgången av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng. Folkpension i form av änkepension utges till änka fram till dess att änkan fyller 65 år eller dessförinnan får folkpension. Pensionsförmånen upphör dock om änkan gifter om sig eller sammanlever med någon som hon har varit gift med eller har eller har haft barn med. Änkepension från ATP utges till änka som varit gift med den avlidne i minst fem år eller som har gemensamt barn med denne. Pensionen från ATP utges oberoende av änkans ålder och oberoende av om hon har egen ålders- eller förtidspension men upphör om hon gifter om sig. Pensionen reduceras om änkan får tilläggspension i form av ålderspension. För änkor som är födda år 1945 eller senare gäller att de får änkepension från ATP endast i förhållande till mannens intjänade pensionspoäng vid utgången av år 1989. Före införandet av AFL fr.o.m. år 1963 fanns bestämmelser om änkepension i 1946 års lag om folkpensionering. Enligt 16 § lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring har den som blev änka före den 1 juli 1960 fortsatt rätt till folkpension enligt äldre bestämmelser. För dem som blev änkor under tiden den 1 juli 1958-den 30 juni 1960 är änkepensionen till viss del inkomstprövad.
Efterlevandeförmånernas storlek
Oreducerad folkpension i form av änkepension eller omställningspension och hel särskild efterlevandepension utges med 96 % av basbeloppet minskat med två procent. Pensionstillskottet till dessa förmåner utgör 55,5 % av basbeloppet minskat med två procent. Till pensionstagare som inte har någon tilläggspension till aktuell efterlevandeförmån utges pensionstillskottet i sin helhet. Till pensionstagare som har tilläggspension utges pensionstillskott endast i den mån pensionstillskottet överstiger tilläggspensionen. Utges reducerad efterlevandeförmån reduceras även pensionstillskottet.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa medel till anslaget A 2 med 857 miljoner kronor. Besparingsåtgärder föreslås inom utgiftsområdet i enlighet med vad som aviserades i prop. 1995/96:150. Besparingarna innebär en förkortning av tiden för omställningspension, en växling mellan folkpension i form av efterlevandepension och pensionstillskott samt en inkomstprövning av folkpension i form av änkepension. I anledning av de föreslagna besparingsåtgärderna föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till lagar om ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring, lagen (1969:205) om pensionstillskott och lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.
Förkortad tid för omställningspension
Regeringen föreslår att för efterlevande make, som inte vårdar barn under tolv år som vid tiden för dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem, tiden för omställningspension förkortas till sex månader. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 men inte tillämpas på dödsfall som inträffat före ikraftträdandet. Förslaget beräknas minska kostnaderna för folkpension i form av omställningspension med 21 miljoner kronor år 1997 och 43 miljoner kronor per år under åren 1997-1999.
Växling mellan folkpension och pensionstillskott
I propositionen föreslås en motsvarande växling mellan folkpension och pensionstillskott som tidigare genomförts i förtidspensioneringen. Denna växling innebär en minskning av folkpensionen från 96 till 90 % av basbeloppet minskat med två procent samtidigt som pensionstillskottet höjs från 55,5 till 61,5 % av basbeloppet minskat med två procent. Grundnivån blir således oförändrad medan de som uppbär tilläggspension får vidkännas besparingen. Ändringen, som föreslås träda i kraft den 1 januari 1997, beräknas medföra en besparing på 90 miljoner kronor per år under åren 1997-1999.
Inkomstprövning av änkepension
Enligt regeringen innebär det omfattande besparingsprogram som krävs för att sanera statens finanser att stora ingrepp måste göras inom alla områden och att varje utgiftspost därvid måste granskas. Som skäl för att ändra bestämmelserna om änkepension anförs att de stora förändringar i ekonomin som inträffat sedan reformeringen av efterlevandepensionen genomfördes, och som då inte förutsågs, gjort det nödvändigt att ompröva bestämmelserna. Änkepension för kvinnor infördes ursprungligen för att ge kvinnor möjlighet till ekonomisk försörjning om mannen avled innan kvinnan erhållit ål- derspension. Detta var ett viktigt skydd eftersom det då var vanligt att mannen var ensam familjeförsörjare. Enligt propositionen saknas med dagens förvärvsmönster oftast detta motiv eftersom kvinnor med änkepension som regel förvärvsarbetar. Det kan därför enligt regeringen ifrågasättas om det är rimligt att ett generellt grundskydd utbetalas till dess att en änka beviljas ålderspension. Eftersom det emellertid finns änkor som inte har något förvärvsarbete eller endast har låga inkomster föreslår regeringen att folkpension i form av änkepension fortsättningsvis skall utges efter inkomstprövning. Inkomstprövning skall dock inte göras under de första sex månaderna efter dödsfallet och inte heller så länge änkan vårdar barn under tolv år. Mot bakgrund av att pensionstillskott till änkepension är en folkpensionsförmån föreslår regeringen att inkomstprövningen av sådant pensionstillskott skall utvidgas på så sätt att pensionstillskottet prövas även mot andra inkomster än inkomst av tilläggspension. Då det gäller tilläggspension i form av änkepension, som inte utgör ett grundskydd utan är relaterat till den avlidne makens inkomster, anser regeringen dock att någon inkomstprövning inte skall göras. Enligt förslaget skall, för pensionstagare som är bosatt i Sverige, den inkomst som påverkar folkpensionen i form av änkepension beräknas på samma sätt som den inkomst som påverkar rätten till bostadstillägg till pensionärer. Vid denna beräkning medräknas i huvudsak alla inkomster utöver folkpension inklusive pensionstillskott och/eller tilläggspension till ett belopp som motsvarar ett helt pensionstillskott. Vissa tjänstepensioner är emellertid så konstruerade att de höjs om folkpensionen minskar. Därför föreslås den ändringen i bestämmelserna i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer att vid beräkning av den inkomst som påverkar bostadstillägget skall, då det gäller den som har folkpension i form av änkepension, endast beaktas den tjänstepension som skulle ha betalats ut om änkepensionen inte var inkomstprövad. Motsvarande föreslås gälla livräntor från arbetsskadeförsäkringen. För pensionstagare som inte är bosatt i Sverige föreslås att den inkomst som skall påverka folkpensionen i form av änkepension beräknas på visst annat sätt. Det föreslås att änkepensionen skall minskas endast för pensionstagare, som på grund av sin inkomst inte har rätt till bostadstillägg enligt lagen om bostadstillägg till pensionärer. Det belopp som änkepensionens folkpensionsdel - i förekommande fall inklusive pensionstillskott - skall reduceras med utgör 30 % av det belopp varmed den inkomst som påverkar rätten till bostadstillägg överstiger den inkomst vid vilken rätten till bostadstillägg upphör. Har änkan efter prövning av pensionstillskottet mot hennes inkomster av ATP rätt till pensionstillskott skall först pensionstillskottet reduceras med nämnda belopp. Överstiger i sådant fall detta belopp pensionstillskottet minskas änkepensionen med överskjutande del av beloppet. För änka som inte är bosatt i Sverige, liksom för änka som inte har några bostadskostnader som kan beaktas då det gäller rätt till bostadstillägg, föreslås att det belopp som änkepensionens folkpensionsdel skall minskas med utgör 30 % av hela den inkomst som skall påverka folkpensionen. Förslaget om inkomstprövning omfattar även änkepensioner enligt 1946 års lag om folkpensionering. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997, men tillämpas först för tid fr.o.m. den 1 april 1997. Förslaget innebär även att de folkpensioner i form av änkepension, som utges vid ikraftträdandet, skall omprövas. För att en omprövning skall kunna ske skall de änkor som då uppbär änkepension genom ny ansökan eller på annat sätt komma in till försäkringskassan med nödvändiga uppgifter. Har uppgifter inte kommit in till försäkringskassan före den 1 mars 1997 skall försäkringskassan kunna dra in folkpensionen i form av änkepension fr.o.m. den 1 april 1997. Omprövning föreslås också kunna ske då de förhållanden ändras som påverkar inkomstavdraget. Ändringen beräknas medföra en minskning av utgifterna för anslaget med 675 miljoner kronor för år 1997 och med 900 miljoner kronor för vart och ett av åren 1998 och 1999.
Motionerna
I motion Sf254 yrkande 21 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs avslag på förslaget om förkortad omställningsperiod. I yrkande 22 begär motionärerna att även förslaget om en växling mellan folkpension och pensionstillskott avslås. Beträffande förslaget om inkomstprövning av änkepension anförs att detta utgör ett brott mot den överenskommelse som träffades år 1988 om de framtida efterlevandepensionerna och att det dessutom innebär att en utlovad förmån försämras på ett oacceptabelt sätt. Det påpekas också att de som kommer att drabbas av att änkepension inkomstprövas tidigare fått sin pension försämrad i flera steg genom de förändringar som vid flera tillfällen gjorts i basbeloppen. Det begärs därför (yrkande 23) att också detta förslag avslås. Motionärerna anser i yrkande 26 att riksdagen med hänsyn till dessa förändringar till anslaget A 2 bör anvisa 911 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf242 yrkande 12 avslag på förslaget om förkortad tid för omställningspension. Enligt motionärerna har det inte framkommit några skäl för att den omställningstid som behövs skulle vara kortare nu än då de nuvarande reglerna antogs. Det framhålls också att det försämrade läget på arbetsmarknaden och de ökade svårigheterna för äldre personer att få arbete snarare talar i motsatt riktning. Motionärerna begär också (yrkande 13) avslag på förslaget om inkomstprövning av änkepension. Motionärerna anser att det inte är motiverat med en inkomstprövning och att en sådan i många fall skulle leda till stora försämringar för enskilda änkepensionärer. Enligt yrkande 15 bör riksdagen med hänsyn till dessa förändringar till anslaget A 2 anvisa 900 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I motion So424 yrkande 15 av Gudrun Schyman m.fl. begärs ett tillkännagivande om att sex månader är en för kort omställningstid och att förslaget inte bör genomföras. I motionen anges vidare att behovsprövningen av änkepensionerna kommer att slå hårdast mot de änkor som har låga inkomster. De anser att inkomstprövning inte skall göras i de fall inkomsterna, inklusive änkepensionen, understiger den s.k. brytpunkten. I yrkande 11 begärs ett tillkännagivande om detta. Motionärerna påpekar också att förslaget innebär att de kvinnor som drabbas av en minskning av änkepensionen ges en omställningstid på endast tre månader. De anser att det måste finnas övergångsbestämmelser som ger berörda änkor en längre period att ställa om sin ekonomi och begär i yrkande 12 ett tillkännagivande om detta. I motion Sf229 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anges att Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag om förkortad omställningsperiod och inkomstprövning av änkepension. Med hänsyn härtill begär motionärerna i yrkande 3 (delvis) att riksdagen till anslaget A 2 anvisar ett belopp som med 420 miljoner kronor överstiger regeringens förslag.
Utskottet
Förkortad tid för omställningspension
Som framhållits i propositionen innebär det omfattande besparingsprogram som krävs för att sanera statens finanser att stora ingrepp måste göras inom alla områden. Mot bakgrund av nödvändigheten av besparingar och eftersom förslaget inte innebär några förändringar för de efterlevande som vårdar barn under tolv år har utskottet inte något att erinra mot förslaget.
Växling mellan folkpension och pensionstillskott
Förslaget om växling mellan folkpension och pensionstillskott innebär att folkpensionens grundnivå blir oförändrad. Utskottet har därför inte heller något att erinra mot detta förslag.
Inkomstprövad änkepension
Oreducerad folkpension i form av änkepension utges i dag med 96 % av basbeloppet men föreslås, enligt vad som ovan sagts om växling mellan folkpension och pensionstillskott, minskas till 90 % av basbeloppet. Det finns emellertid många änkor som endast har rätt till en reducerad sådan förmån. Detta gäller t.ex. änkor utan barn som inte fyllt 50 år då mannen avled samt i de fall då mannen inte uppfyllt bosättningskravet för oreducerad folkpension. Förslaget om inkomstprövning av folkpension till änkepension inklusive pensionstillskott innebär - med utgångspunkt i de nu föreslagna bestämmelserna och 1997 års basbelopp - att för en änka, som har en bostadskostnad på 48 000 kr eller mer per år och som uppbär oreducerad folkpension, skall inkomstprövning göras först då änkans årsinkomst överstiger 147 000 kr. Detta motsvarar den inkomstnivå då bostadstillägg inte längre kan utges. Minskning av pensionen skall göras med 30 % av den del av årsinkomsten som överstiger 147 000 kr. Har änkan inte något pensionstillskott, har folkpensionen helt reducerats vid en årsinkomst på ca 250 000 kr. Är änkans bostadskostnader lägre börjar inkomstprövningen vid en lägre inkomst. Detta beror på de föreslagna reglernas koppling till beräkningen av bostadstillägg, vilken förmån i viss mån är behovsprövad. Inkomstprövningen börjar vid en lägre inkomst även när änkan har reducerad folkpension. Kommunalskattelagens regler om särskilt grundavdrag för pensionärer (SGA) påverkar hur stor nettominskning av inkomsterna den föreslagna inkomstprövningen leder till. En änka som uppbär oreducerad folkpension har rätt till maximalt grundavdrag, vilket innebär ett grundavdrag på 53 746 kr. Detta grundavdrag minskar om änkan har tilläggspension som överstiger beloppet för maximalt pensionstillskott eller om änkan uppbär tjänstepension. Däremot reduceras grundavdraget inte i anledning av arbetsinkomster. Änkor med oreducerad folkpension som inte har sådana ATP-inkomster som här sagts och inte heller tjänstepension har således maximalt SGA. Om änkepensionen minskar reduceras detta grundavdrag med motsvarande belopp. För änkor med inkomster av ATP, som överstiger beloppet för maximalt pensionstillskott eller inkomster av tjänstepension, vilka inte alls eller endast till viss del etnjuter en motsvarande skattemässig förmån, blir nettoeffekten lägre. Utskottet konstaterar att minskningen av änkepensionens folkpensionsdel kommer att bli beroende av såväl änkans bostadskostnad som änkans sammanlagda inkomster, vari ingår avkastning av förmögenhet. Att inkomstminskningen efter skatt kommer att variera är ett generellt problem som inte kan lösas i detta sammanhang. Utskottet vill framhålla att en minskning av folkpensionen i form av änkepension kan komma att innebära en växling mellan denna pensionsförmån och folkpension i form av barnpension. Detta gäller vissa fall då, efter minskningen av änkepensionen, folkpensionen i form av barnpension tillsammans med tilläggspension i form av barnpension och folkpension i form av änkepension kommit att understiga 40 % av basbeloppet. I sådant fall skall, enligt 8 kap. 3 § AFL jämfört med punkt 4 andra stycket övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag, folkpensionen i form av barnpension ökas så att den tillsammans med de angivna andra pensionsförmånerna uppgår till minst nämnda belopp. Om uppgifter som kan ligga till grund för inkomstprövningen inte kommit in till försäkringskassan före den 1 mars 1997 skall, enligt regeringens förslag, försäkringskassan kunna dra in folkpensionen i form av änkepension fr.o.m. den 1 april 1997. I anledning härav vill utskottet erinra om att det inte finns något hinder mot att en änka, som på så sätt fått sin folkpension indragen, gör en ny ansökan om folkpension. I sådant fall kan hon enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 § femte stycket AFL få folkpension retroaktivt för tre månader tillbaka räknat från ansökningsmånaden. Utskottet anser, med hänsyn till nödvändigheten att få statens utgifter i balans, att den föreslagna inkomstprövningen bör godtas då det gäller änkepension enligt de före den 1 januari 1990 gällande bestämmelserna i AFL. Utskottet anser också att det bör godtas att inkomstprövningen görs fr.o.m. den 1 april 1997. Enligt regeringens förslag skall inkomstprövning också göras då det gäller änkepension enligt 1946 års lag om folkpensionering. Sådan förmån utges för närvarande till ca 30 änkor. Deras änkepensioner är redan inkomstprövade. Eftersom förmånen utges längst till dess änkan blir 65 år och det här är fråga om kvinnor som är nära denna åldersgräns anser utskottet att någon förändring av principerna för nuvarande inkomstprövning inte bör göras. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att tillstyrka den föreslagna ändringen i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring. Däremot bör 16 § lagen anpassas till att bl.a. fritidsfastigheter skall påverka inkomstprövningen enligt vad som redovisas nedan under A 3 Bostadstillägg till pensionärer. I propositionen anges att vissa tjänstepensioner, som enligt regeringens förslag skall påverka inkomstavdraget från folkpensionen i form av änkepension, är så konstruerade att de höjs om folkpensionen minskar. Därför föreslår regeringen att det, vid inkomstprövningen av folkpensionen i form av änkepension, bör bortses från det belopp som tjänstepensionen ökar med vid en sådan inkomstminskning. Detsamma föreslås gälla även livräntor från arbetsskadeförsäkringen. I detta sammanhang noterar utskottet att även kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd är en sådan förmån som enligt regeringens förslag skall påverka änkepensionens storlek, samtidigt som förmånen är så konstruerad att den höjs om folkpensionen minskar. Utskottet anser därför att det bör göras ett tillägg till den nya paragrafen 5 b § lagen om bostadstillägg till pensionärer, så att vad som sägs där även skall gälla kontant arbetsmarknadsstöd. Utskottet noterar också att det i Riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1993:8 finns bestämmelser som medför att den inkomstgräns vid vilken den föreslagna inkomstprövningen skall göras blir lägre om änkan uppbär bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag. Sådant bostadsbidrag är inkomstprövat mot bl.a. folkpension och höjs således om folkpensionen minskar. Till undvikande av en rundgång som resultat av vad som nu sagts bör, enligt utskottets mening, dels göras ett tillägg till den föreslagna punkten 18 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring, dels införas en ny paragraf i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer (bilaga 3). Då det gäller regeringens förslag till lagtext i de delar som inte behandlats ovan, anser utskottet att det, för att undvika risk för missuppfattning om hur den föreslagna inkomstprövningen skall göras, bör göras ytterligare ett tillägg till den föreslagna punkten 18 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring. Utskottet anser också att konsekvensändringar bör göras i femte - sjätte punkterna i dessa övergångsbestämmelser. Utskottet anser vidare att vissa tekniska justeringar bör göras i övergångsregleringen till den föreslagna ändringen av nämnda övergångsbestämmelser. Förslagen framgår av bilaga 3. Då det gäller regeringens beräkningar av utgifterna under anslaget har utskottet inte någon erinran mot dessa. Utskottet återkommer i avsnittet Utskottets ställningstagande och redovisar utskottets sammantagna överväganden och ställningstaganden.
A 3 Bostadstillägg till pensionärer
Gällande ordning
Det kommunala bostadstillägget till pensionärer ersattes fr.o.m. den 1 januari 1995 med ett statligt bostadstillägg till pensionärer (BTP). BTP regleras i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. BTP är en inkomstprövad förmån som kan utges till den som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller efterlevandepension. BTP kan dock aldrig utges till ålderspension före den månad pensionären fyller 65 år. BTP kan utges högst med ett belopp som motsvarar 85 % av bostadskostnaden mellan 100 och 4 000 kr. Detta maximibelopp utges till pensionärer utan andra inkomster än folkpension samt pensionstillskott och/eller tilläggspension till ett belopp som motsvarar ett oreducerat pensionstillskott. För pensionärer med andra inkomster görs från maximibeloppet ett inkomstavdrag. Inkomstavdraget grundas enbart på dessa andra inkomster. Då det gäller inkomst av förmögenhet beräknas denna som en schablonmässigt bestämd procentuell andel av varje förmögenhetsslag. Vid beräkning av förmögenhetens avkastning ökar den procentuella andelen då det gäller förmögenhet överstigande visst belopp. Före den 1 januari 1991 beräknades avkastningen av en en- eller tvåfamiljsfastighet, som den pensionsberättigade bodde i, enligt en i förhållande till den pensionsberättigade mer generös metod än då det gällde avkastning av annan förmögenhet. Före den 1 januari 1990 gjordes också förmögenhetsberäkningen avseende förmögenhet överstigande visst belopp då det gällde sådan fastighet på ett förmånligare sätt än beräkningen av annan förmögenhet. Från och med den 1 januari 1991 beaktas vid inkomstprövningen av bostadstilläggen till pensionärer inte längre inkomst av privatbostad. Detta gäller oavsett om bostaden används för permanent boende eller inte och gäller således även fritidsfastighet. Inte heller beaktas skulder och skuldräntor som är hänförliga till sådana bostäder. Motsvarande gäller privatbostadsfastighet. Avkastning av förmögenheten beräknas till 5 % av förmögenheten upp till 60 000 kr för den som är gift och upp till 75 000 kr för annan. Överstiger förmögenheten dessa belopp beräknas avkastningen till 15 % av det överstigande beloppet. Inkomstavdrag görs med 40 % av den beaktade årsinkomsten upp till ett och ett halvt basbelopp och med 45 % av den överstigande årsinkomsten. Särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP) betalas ut som en in- komstutfyllnad om pensionärens inkomst - sedan en skälig bostadskostnad är betald - understiger en skälig levnadsnivå. De inkomster som anses utgöra en skälig levnadsnivå skall enligt 7 § tredje stycket lagen om bostadstillägg till pensionärer alltid uppgå till lägst 122 % av basbeloppet för den som är ogift och till lägst 101 % av basbeloppet för den som är gift. Riksförsäkringsverket publicerar årligen belopp till ledning för bedömningen av skälig levnadsnivå och skälig bostadskostnad vid beräkning av SBTP.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa medel till anslaget med 9 970 miljoner kronor. Vid beräkningarna av anslaget har regeringen utgått från de besparingsåtgärder som aviserades i proposition 1995/96:150. Dessa besparingsåtgärder innebär dels en sänkning av kompensationsgraden i bostadstillägget till pensionärer, dels att värdet av privatbostadsfastighet eller privatbostad, som inte permanent bebos av pensionären (t.ex. fritidsfastighet) skall medräknas vid beräkningen av den inkomst som reducerar bostadstillägget. I propositionen föreslås också att den högsta skäliga bostadskostnaden vid beräkningen av särskilt bostadstillägg till pensionärer skall bestämmas i lag och att den fr.o.m. januari 1997 skall vara 5 200 kr per månad. I anledning av de föreslagna besparingsåtgärderna och förslaget rörande beräkning av särskilt bostadstillägg till pensionärer föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.
Kompensationsgraden i BTP
Enligt propositionen bör, för att det fastställda utgiftstaket för regeringens utgifter inte skall överskridas, kompensationsgraden i BTP sänkas. Regeringen föreslår att kompensationsgraden sänks från 85 till 83 % av bostadskostnaden mellan 100 och 4 000 kr. Med den föreslagna sänkningen får alla pensionärer med BTP sänkt bostadstillägg. Regeringen erinrar emellertid om att pensionärer med små ekonomiska resurser ofta har SBTP och att dessa pensionärers sänkta BTP kompenseras med en lika stor höjning av SBTP. Förändringen av kompensationsgraden, som beräknas medföra en besparing på 385 miljoner kronor per år för åren 1997-1999, föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Inkomstberäkning i fråga om BTP
Enligt regeringen är det, för att uppnå saneringsmålet då det gäller statens finanser, nödvändigt att vid inkomstprövningen av BTP återgå till att medräkna inkomst av privatbostadsfastighet eller privatbostad som inte permanent bebos av den pensionsberättigade. Med hänsyn härtill föreslås i propositionen att endast privatbostadsfastighet eller privatbostad som permanent bebos av den pensionsberättigade skall vara undantagen från att medräknas vid inkomstprövningen av BTP. Detta innebär att innehav av bl.a. fritidsfastighet kan komma att påverka bostadstilläggets storlek. Förändringen, som beräknas medföra en besparing på 200 miljoner kronor per år för åren 1997-1999, föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 men inte tillämpas före den 1 april 1997. Det föreslås att Riksförsäkringsverket, i enlighet med tidigare lämnat bemyndigande, får lämna föreskrifter om de närmare detaljerna om hur bl.a. skuld på fastighet och inkomst av uthyrd bostad skall hanteras. Innehav av privatbostadsfastighet eller privatbostad finns inte registrerat hos Riksförsäkringsverket eller försäkringskassorna. Regeringen anser därför att kassorna skall ges möjlighet att hämta in nödvändiga uppgifter från fastighetsregister eller skattemyndighet.
Skälig bostadskostnad vid beräkning av SBTP
Regeringen framhåller att det, i en tid av snäva ekonomiska resurser, ur fördelningspolitiska och ekonomiska synpunkter är angeläget att regering och riksdag har ett samlat ansvar för bostadstilläggen till pensionärer. I och med att systemet med utgiftstak för statens budget har införts har dessa synpunkter fått än större betydelse. Regeringen anser därför att högsta skäliga bostadskostnad bör fastställas inom ramen för den övriga budgeten. Normen för högsta skäliga bostadskostnad föreslås därför, liksom vad i dag gäller normen för lägsta skäliga levnadsnivå, regleras i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Från och med den 1 januari 1997 föreslås normen för högsta skäliga bostadskostnad vid beräkning av SBTP vara 5 200 kr per månad. Ändringen, som föreslås träda i kraft den 1 januari 1997, beräknas öka utgifterna med 70 miljoner kronor per år under åren 1997 - 1999.
Motionerna
I motion Sf254 yrkandena 24 och 25 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs avslag på förslagen att sänka kompensationsgraden i bostadstillägget till pensionärer och att medräkna fritidsfastigheter som förmögenhet vid beräkningen av dessa bostadstillägg. Enligt yrkande 27 bör riksdagen, med hänsyn till dessa ändringar, till anslaget A 3 anvisa 465 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I motion Sf242 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 14 avvisas förslaget att fritidsfastighet skall medräknas som förmögenhet vid beräkning av bostadstillägg till pensionärer. Motionärerna anser att det är rimligt att undanta även sådana fastigheter vid denna beräkning. Enligt motion So424 av Gudrun Schyman m.fl. (v) måste de medel som finns satsas på låginkomstpensionärerna som kompensation för alla nedskärningar de fått vidkännas. Ett av de bästa sätten att stödja dessa pensionärer är via bostadstilläggen. I yrkande 17 begärs därför ett tillkännagivande om att riksdagen motsätter sig en sänkning av kompensationsgraden i bostadstillägget till pensionärer. I yrkande 18 begär motionärerna ett tillkännagivande om att riksdagen även motsätter sig att fritidsfastigheter skall medräknas vid beräkningen av bostadstillägg till pensionärer. Sådana fastigheter genererar inga inkomster eller avkastning. Dessutom har många pensionärer redan drabbats av upptaxeringar av taxeringsvärden. I motion Sf253 yrkande 4 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs att riksdagen, för att nivån på bostadstilläggen till pensionärer skall kunna bevaras på nuvarande nivå, till anslaget A 3 anvisar 250 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. Enligt motion Sf229 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) avvisar Kristdemokraterna regeringens förslag om sänkt kompensationsgrad i bostadstillägget till pensionärer och om att medräkna fritidsfastigheter som förmögenhet vid beräkningen av dessa bostadstillägg. Med hänsyn härtill begär motionärerna i yrkande 3 (delvis) att riksdagen till anslaget A 3 anvisar ett belopp som med 465 miljoner kronor överstiger regeringens föreslag.
Utskottet
Utskottet bedömer, mot bakgrund av det svåra ekonomiska läget att de besparingsåtgärder som regeringen föreslagit i fråga om kompensationsgraden i BTP och beräkningen av BTP är nödvändiga. Utskottet vill dock även i detta sammanhang erinra om att utskottet, som också sagts under utskottets bedömning då det gäller A 1 Ålderspensioner, förutsätter att regeringen följer utvecklingen för pensionärerna. En motsvarande ändring som den regeringen föreslår i 5 § sjunde stycket lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer bör, som tidigare nämnts, göras i nuvarande lydelse av 16 § lagen (1962:381) angående införande av lagen om allmän försäkring. Sistnämnda ändring framgår av bilaga 3, i vilken utskottet lägger fram förslag till lagtext. Regeringens förslag att den skäliga bostadskostnaden, då det gäller beräkning av särskilt bostadstillägg till pensionärer, skall regleras i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer och förslaget om norm för denna kostnad har inte föranlett några motioner. Utskottet har ingen erinran mot förslagen. Utskottet har inte heller någon erinran mot regeringens beräkningar av utgifterna under anslaget. Utskottet återkommer nedan och redovisar utskottets sammantagna överväganden och ställningstaganden
Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 11)
Tidigare har redovisats att riksdagen för budgetåret 1997 har fastställt utgiftsramen för utgiftsområde 11 till 63 975 miljoner kronor. Med utgångspunkt från den fastställda utgiftsramen anser utskottet att fördelningen av medel på anslagen inom utgiftsområdet är anpassad efter de utgifter anslagen, med hänsyn tagen till de av utskottet godtagna besparingsförslagen, har att täcka. Med hänsyn härtill och då utskottet ovan inte har ansett sig kunna ställa sig bakom motionsyrkanden i skilda delfrågor föreslår utskottet att riksdagen med bifall till regeringens förslag anvisar anslag för budgetåret 1997 enligt Utskottets förslag i bilaga 4. Samtliga i bilaga 5 förtecknade motionsyrkanden avslås. Mot bakgrund av vad nu sagts och vad utskottet tidigare anfört i betänkandet föreslår utskottet vidare att riksdagen dels antar utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring, dels antar regeringens förslag till lagar om ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring, lagen (1969:205) om pensionstillskott och lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer med de tillägg och ändringar som sagts ovan.
Det fortsatta genomförandet av pensionsreformen
Riksdagen har på grundval av propositionen 1993/94:250 beslutat om riktlinjer för en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet (bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). Riktlinjerna grundar sig på det förslag som de dåvarande regeringspartiernas representanter (m, fp, c och kd) och Socialdemokraternas representanter i den parlamentariskt sammansatta Pensionsarbetsgruppen lagt fram i betänkandet Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20). Beräkningen av pensionsförmånerna skall i det nya systemet bygga på den s.k. livsinkomstprincipen. Den inkomstrelaterade ålderspensionen skall kompletteras med ett grundskydd, garantipension. I den fortsatta beredningen av pensionsreformen inom regeringskansliet medverkar den av regeringen tillsatta Genomförandegruppen, bestående av företrädare för nämnda partier. Partiernas företrädare har förklarat sig överens om att inte ensidigt genomdriva förändringar i pensionsreformens grundläggande beståndsdelar. Enligt de antagna riktlinjerna skulle lagstiftning om det inkomstrelaterade pensionssystemet träda i kraft den 1 januari 1996. Vidare skulle de första pensionerna enligt detta system börja betalas ut den 1 januari 2000. Då skulle också reglerna om garantipension träda i kraft. Riksdagen har härefter beslutat att tidpunkten för det formella ikraftträdandet av det reformerade pensionssystemets intjänanderegler skall flyttas fram till den 1 januari 1997 (prop. 1994/95:100, bet. 1994/95:SfU10, rskr. 1994/95:343). Bland annat för att arbetstagare skulle få möjlighet att skaffa sig pensionsgrundande inkomster under längre tid föreslog regeringen i propositionen 1993/94:250 att arbetstagare, med vissa undantag reglerade i kollektivavtal, skulle få lagstadgad rätt att kvarstå i arbete till 66 års ålder fr.o.m. år 1997 och till 67 års ålder fr.o.m. år 1998. Regeringen anförde därvid att höjningen av åldersgränsen för avgångsskyldighet i första hand borde genomföras via avtal mellan arbetsmarknadens parter och uttalade att, om det visade sig att arbetsmarknadens parter inte senast under början av år 1996 träffat avtal med innebörd att åldersgränsen höjdes på sätt som föreslagits, det borde bli fråga om en tvingande lagreglering med detta innehåll. Riksdagen har godkänt detta förslag (bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439).
Propositionen
I budgetpropositionen anges att omfattningen av arbetet med att genomföra och utveckla de riktlinjer avseende en reformerad ålderspension, som riksdagen beslutat, enligt regeringens bedömning innebär att ikraftträdandet av regler om intjänande av sådan pension behöver senareläggas. Regeringen föreslår att ikraftträdandet senareläggs till den 1 januari 1999. Regeringen framhåller också att den omläggning av ADB-system och administrativa rutiner, som i anledning av pensionsreformen måste ske inom socialförsäkringsadministrationen, till stor del inte kan genomföras före ett riksdagsbeslut om ny lagstiftning. Detta innebär att tiden mellan ikraftträdandet av nya regler för intjänande av ålderspension och de första utbetalningarna av pension enligt de nya reglerna inte får bli alltför kort. Under nämnda tid måste vidare göras omfattande beräkningar av pensionsrätt m.m. avseende tiden fr.o.m. år 1960. Regeringen föreslår att de första utbetalningarna av ålderspension enligt de reformerade reglerna skall påbörjas först två år efter ikraftträdandet av de nya intjänandereglerna, dvs. i januari år 2001. I propositionen konstateras att arbetsmarknadens parter hittills inte har träffat något avtal om höjning av åldersgränsen för avgångsskyldighet. Regeringen anför att situationen på arbetsmarknaden för närvarande är sådan att en samförståndslösning av innebörd att den generella gränsen för avgångsskyldighet höjs ännu inte är i sikte. Samtidigt kvarstår regeringens bedömning att frågor om avgångsskyldighet smidigast och effektivast regleras i kollektivavtal. Av dessa skäl bör arbetsmarknadens parter få ytterligare anstånd med att finna lösningar som ger arbetstagarna rätt att stanna kvar i arbete på det sätt som förutsatts i pensionsöverenskommelsen. Regeringen föreslår därför, efter samråd med Genomförandegruppen, att en eventuell tvingande lagreglering senareläggs och att den tid som står till parternas förfogande att träffa avtal förlängs till utgången av november månad 1997.
Motionerna
I motion Sf221 av Karin Wegestål m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande av behovet av en utvidgad utredning om ett reformerat pensionssystem. En alltför liten grupp har haft den stora uppgiften att utforma framtidens pensioner. Pensionsarbetsgruppen bör utvidgas och tillföras fler ledamöter och experter. Alla riksdagspartier bör vara representerade. I motion Sf229 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) framhålls att så många beslut beträffande det reformerade ålderspensionssystemet ännu är utestående att osäkerhet har spritt sig bland människor. I yrkande 1 begärs därför ett tillkännagivande om att alla avgörande beslut som återstår i pensionsreformen måste fattas under innevarande mandatperiod.
Utskottet
Utskottet har förståelse för behovet att flytta fram tidpunkten för ikraftträdandet av det reformerade pensionssystemets intjänanderegler och tidpunkten från vilken utbetalningar från pensionssystemet skall göras. Utskottet har inte heller någon erinran mot att en eventuell lagreglering om höjning av åldersgränsen för avgångsskyldighet senareläggs. De av regeringen framlagda förslagen tillstyrks. Genomförandegruppen består av företrädare för de fem partier som träffat överenskommelsen om pensionsreformen. Till Genomförandegruppen har under det senaste året knutits två experter från Riksförsäkringsverket. Utskottet anser inte att det föreligger skäl för riksdagen att föreslå någon annan sammansättning av Genomförandegruppen. Utskottet avstyrker motion Sf221. Utskottet förutsätter att kommande lagförslag föreläggs riksdagen i så god tid före det avsedda ikraftträdandet att riksdagen ges en tillräcklig tid för överväganden och behandling. Det bör i detta sammanhang beaktas att år 1998 är ett valår vilket medför en förkortad tid för riksdagens budgetarbete under hösten. Enligt utskottets mening torde det därför vara nödvändigt att riksdagen senast under våren 1998 fattar beslut om intjänandereglerna. Även då det gäller övriga regler om ålderspension bör riksdagen ges utrymme att fatta beslut i god tid innan utbetalningarna enligt det reformerade systemet föreslås påbörjas den 1 januari 2001. Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf229 yrkande 1, i den mån yrkandet inte kan anses tillgodosett med vad utskottet anfört.
Motioner med anknytning till utgiftsområde 11
Folkpension
Hel folkpension i form av ålderspension och förtidspension utges med 96 respektive 90 % av basbeloppet minskat med 2 % eller, för gift försäkrad, med 78,5 respektive 72,5 % av basbeloppet minskat med 2 %.
Enligt motion Sf201 anser Jeppe Johnsson och Maud Ekendahl (m) att en ensam familjeförsörjare bör ha oreducerad folkpension och kanske även extra grundavdrag för att jämställas med ensamstående eller sammanboende, vilka båda har folkpension alternativt folkpension/förvärvsinkomst. De begär ett tillkännagivande om detta. I betänkandet 1994/95:SfU10 tillstyrkte utskottet regeringens förslag om att folkpension till gift pensionsberättigad, vars make inte hade rätt till folkpension, fr.o.m. den 1 januari 1996 skulle sänkas till samma belopp som gällde för folkpension till den vars make hade rätt till folkpension. I den proposition (1994/95:100) som låg till grund för förslaget anfördes att det inte längre var tidsenligt att folkpensionen för gift försäkrad var olika stor beroende på om maken hade folkpension eller ej. Mot bakgrund härav och den statsfinansiella situationen borde därför folkpension till gift pensionsberättigad vara lika stor oavsett om maken hade folkpension eller ej. Utskottet anser inte att det nu finns anledning för riksdagen att ändra sitt fattade beslut om folkpension till gift pensionsberättigad. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf201.
Efterlevandepension
I motion Sf250 av Helena Nilsson (c) begärs förslag till lagändring så att efterlevande make som är över 60 år skall kunna få behålla sin efterlevandepension även efter omgifte. Pensionsförmåner enligt AFL till efterlevande vuxna utges, som ovan sagts, inte efter omgifte. Inom ramen för den fortsatta beredningen av pensionsreformen har nu inletts en översyn av systemet för efterlevandepension (dir. 1996:51). Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen, i avvaktan på resultatet av den pågående översynen, inte vidta någon åtgärd i anledning av motion Sf250.
Beräkning av anslag för åren 1998 och 1999
I motion Sf253 yrkande 5 begär Birger Schlaug m.fl. (mp) ett tillkännagivande om att utgifterna under anslagen A 1 Ålderspensioner och A 3 Bostadstillägg till pensionärer för budgetåren 1998 och 1999 bör, med hänsyn tagen till den effekt en höjd miljöskatt innebär, beräknas till högre belopp än vad regeringen gjort i propositionen. Det föreligger inte någon anledning för riksdagen att nu besluta om beräkning av anslag för budgetåren 1998 och 1999. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf253 yrkande 5.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar ett verksamhetsområde, Ekonomisk trygghet för familjer och barn (förutom bostadsbidragen som återfinns i utgiftsområde 18 och studiebidragen som återfinns i utgiftsområde 15). Förmånerna inom området utgörs av anslagen A 1 Allmänna barnbidrag, A 2 Föräldraförsäkring, A 3 Underhållsstöd, A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, A 5 Barnpensioner och A 6 Vårdbidrag till handikappade barn. Samtliga anslag inom området är ramanslag. Riksdagen har i enlighet med regeringens förslag för budgetåret 1997 fastställt utgiftsramen för utgiftsområdet till 35 161 050 000 kr (1996/97: FiU1, rskr. 1996/97:53).
A 1 Allmänna barnbidrag
Gällande ordning
Från anslaget bekostas barnbidrag, flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag. Barnbidrag utges med 7 680 kr per barn och år. Flerbarnstillägg utges med 2 400 kr för det tredje barnet, 7 200 kr för det fjärde barnet och 9 000 kr för det femte och varje ytterligare barn. Vidare gäller att flerbarnstilläggen på sikt avskaffas genom att inga nya tillägg beviljas efter utgången av år 1995. De familjer som före den 1 januari 1996 beviljats flerbarnstillägg får behålla dessa tills rätten till stödet upphör enligt gällande regler. Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det barnet har fyllt 16 år om barnet studerar vid grundskola eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen till anslaget A 1 Allmänna barnbidrag anvisar ett ramanslag på 14 654 miljoner kronor.
Motioner
I motion Sf254 yrkande 30 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen beslutar att till A 1 anvisa 880 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I yrkande 28 begär motionärerna att riksdagen från den 1 januari 1997 avskaffar flerbarnstilläggen. I motion Sf239 yrkande 9 (delvis) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen beslutar att till A 1 anvisa 2 400 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslår. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om höjda barnbidrag och höjt flerbarnstillägg. Motionärerna anför att det under 1980-talet konstaterades att barnfamiljerna hade väsentligt sämre ekonomi än andra hushåll. Mot den bakgrunden infördes flerbarnstilläggen. Uppgörelsen om skattereformen hösten 1989 innebar också kraftiga höjningar av de allmänna barnbidragen. Höjningarna kom dock inte att genomföras fullt ut och sedermera har barnbidragen sänkts. Vidare har flerbarnstilläggen för nytillkommande flerbarnsfamiljer avskaffats. Enligt motionärerna innebär den samlade familje- ekonomiska politik som regeringen förespråkar att en orimligt stor andel av den ekonomiska saneringsbördan läggs på barnfamiljerna. Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i motion Sf230 (delvis) att riksdagen beslutar att till A 1 anvisa 1 874 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslår. Motionärerna ställer sig kritiska till flera av de nedskärningar som genomförts av den socialdemokratiska regeringen, vilka lett till kraftiga försämringar för de familjer som har de lägsta disponibla inkomsterna. I motionen föreslås att vårdnadsbidraget återinförs till en nettokostnad av 2 600 miljoner kronor. Enligt motionärerna finansieras detta genom en motsvarande minskning av statsbidraget till kommunerna, som avlastas kostnader för barnomsorg. Motionärerna anser vidare att barnbidraget bör sänkas med 40 kr per månad. De frigjorda resurserna, enligt motionärerna ca 862 miljoner kronor, bör överföras till den barnrelaterade delen i bostadsbidraget. Vidare bör flerbarnstilläggen återinföras till en kostnad av 86 miljoner kronor. I motionerna Fi214 yrkande 29 och So636 yrkande 4 av Alf Svensson m.fl. (kd) hemställs om ett återinförande av vårdnadsbidraget. I motion So636 begärs i yrkande 5 ett tillkännagivande om avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i den form den hade före den 1 januari 1995. I motionen begärs också i yrkandena 9 och 11 tillkännagivanden om att föra över en del av barnbidraget till bostadsbidraget och att flerbarnstilläggen bör vara relaterade till barnbidraget.
Utskottet
I proposition 1995/96:69 Vissa socialförsäkringsfrågor föreslogs bl.a. att flerbarnstilläggen skulle avskaffas på sikt genom att inga nya tillägg beviljades efter utgången av år 1995. Med anledning av motionsyrkanden beträffande höjning av barnbidragen samt beskattade sådana anförde socialutskottet (1995/96:SoU6) bl.a. att utskottet vid behandlingen av detta års budgetproposition funnit att det av statsfinansiella skäl var nödvändigt att sänka det allmänna barnbidraget med 110 kr till 640 kr per barn och månad. Samtidigt avstyrkte socialutskottet en motion (mp) om att i stället höja barnbidraget med 250 kr och beskatta det eftersom detta skulle bryta principen att barnbidrag skall utgå lika för alla barn och öka rundgången av pengar i systemen och därmed öka administrationen. Utskottet var inte heller berett att som föreslogs i en motion (kd) sänka barnbidraget med 150 kr och överföra resurserna till bostadsbidragssystemet eftersom detta skulle slå alltför hårt mot många barnfamiljer och inte innebära någon besparing för statsbudgeten. Socialutskottet vidhöll sin tidigare inställning att systemet med flerbarnstillägg på sikt borde avskaffas genom en successiv utfasning så att flerbarnstillägg inte utgår för nytillkommande barn fr.o.m. den 1 januari 1996. Riksdagen följde socialutskottet. Socialförsäkringsutskottet finner med avseende på barnbidrag och flerbarnstillägg inte skäl att inta annan ståndpunkt än vad som uttrycks i socialutskottets betänkande. Beträffande vårdnadsbidraget vill utskottet framhålla följande. I proposition 1994/95:61 föreslogs att lagen om vårdnadsbidrag skulle upphöra att gälla vid utgången av år 1994. Socialutskottet tillstyrkte förslaget och anförde därvid bl.a. att införandet av vårdnadsbidrag var ett steg i fel riktning, både ur jämställdhetssynpunkt och med hänsyn till statsfinanserna. Socialförsäkringsutskottet anser att denna uppfattning alltjämt äger giltighet, och varken vårdnadsbidrag eller avdrag för barnomsorgskostnader bör därför införas. Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde 12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
A 2 Föräldraförsäkringen
Gällande ordning
Bestämmelserna om föräldraförsäkringsförmånerna återfinns i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Rätten till havandeskapspenning regleras i 3 kap. 9 § samma lag. Föräldrapenning utges under 450 dagar i anslutning till barns födelse eller adoption. När båda föräldrarna är vårdnadshavare har de rätt till hälften var av det totala antalet ersättningsdagar. En förälder kan överlåta rätten till föräldrapenningdagar till den andre föräldern med undantag av 30 dagar (de s.k. pappa- och mammamånaderna). Under 360 dagar utges fr.o.m. den 1 januari 1997 ersättning med 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) (prop. 1995/96:209, bet. 1996/97:SfU4, rskr. 1995/96:222). Ersättning utges dock alltid lägst enligt garantinivån som är 60 kr om dagen. För resterande 90 dagar är ersättningen lika med garantinivån. Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver stanna hemma för att tillfälligt vårda sjukt barn under 12 år, i vissa fall även vid vård av barn över 12 år. Tillfällig föräldrapenning kan också utges när barnets ordinarie vårdare är sjuk, när förälder behöver följa med barnet till barnavårdscentral m.m. samt vid vårdbehov som uppkommer när den andra föräldern besöker läkare med annat barn till någon av föräldrarna. Tillfällig föräldrapenning kan utges för 60 dagar per barn och år. Ersättning kan betalas ut under ytterligare 60 dagar, men inte vid ordinarie vårdarens sjukdom eller smitta. Fr.o.m. år 1995 kan föräldern överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning till en sjukpenningförsäkrad som i stället för föräldern avstår från sitt förvärvsarbete för att vårda barnet i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare. Fadern har en särskild rätt till tillfällig föräldrapenning under högst 10 dagar i samband med barns födelse eller adoption. Fr.o.m. år 1996 är ersättningsnivån 75 % av SGI för alla dagar med tillfällig föräldrapenning. Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar som under graviditetens senare del på grund av arbetets art inte kan fortsätta i sitt vanliga arbete och inte heller kan omplaceras. Förmånen utges tidigast fr.o.m. den sextionde dagen och längst t.o.m. den elfte dagen före den beräknade förlossningen. Ersättningsnivån vid havandeskapspenning är 75 % av SGI.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen till anslaget A 2 Föräldraförsäkring anvisar ett ramanslag på 16 192 000 000 kr. Förmånerna inom sjukpenningförsäkringen kan utges på fyra nivåer, hel, halv, tre fjärdedels och en fjärdedels förmån. Inom föräldraförsäkringen kan förmånerna bara utges på tre nivåer. Det finns ingen möjlighet, vare sig inom föräldrapenningen eller den tillfälliga föräldrapenningen, att ta ut förmånerna som tre fjärdedels förmån. I propositionen föreslås att en förmånsnivå omfattande tre fjärdedels förmån införs inom föräldraförsäkringen och att en motsvarande rätt till ledighet införs i föräldraledighetslagen. Regelsystemet kommer därmed enligt propositionen att stämma bättre överens med föräldrarnas arbetssituation och bli mer enhetlig med övriga ersättningssystem inom socialförsäkringen. Enligt regeringen bör kostnadseffekten av förslaget bli mycket begränsad.
Motioner
Moderata samlingspartiet
I motion Sf254 yrkande 35 begärs att riksdagen till A 2 anvisar 4 468 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna framhåller att man i sjukförsäkringen föreslagit att det skall införas ytterligare en karensdag. För att skapa enhetlighet föreslår man därför att det skall införas två karensdagar även i den tillfälliga föräldrapenningen (yrkande 32). Föräldrapenningen bör liksom sjukpenningen beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som utgör ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomster (yrkande 7, delvis) Vidare föreslår motionärerna att havandeskapspenningen avskaffas (yrkande 33) och att lagstiftningen med avseende på föräldraförsäkringen görs mer flexibel. Det skall enligt motionärerna exempelvis vara möjligt att ta ut föräldraledighet två månader före beräknad förlossning. Genom ökad kontroll inom föräldraförsäkringen för att komma till rätta med fusk och överutnyttjande kan man enligt motionärerna sänka utgifterna under anslaget (yrkande 34). I yrkande 38 begär motionärerna att det tillskapas ett nytt anslag A 7 Vårdnadsbidrag, och i yrkande 39 begärs att riksdagen till anslaget A 7 anvisar 2 400 miljoner kronor. I yrkande 37 liksom i motion So639 yrkande 2 begärs att riksdagen beslutar införa avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader. Enligt motionärerna är det väsentligt att införa ett vårdnadsbidrag för att skapa rättvisa mellan samtliga familjer och möjliggöra för föräldrarna att välja den omsorg som passar den egna familjen och de egna barnen bäst.
Folkpartiet liberalerna
I motion Sf239 yrkande 9 (delvis) begärs att riksdagen till A 2 anvisar 500 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslår. I yrkande 2 begär motionärerna att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen skall höjas till 80 % av SGI från den 1 januari 1997. I yrkande 3 begärs att regeringen återkommer med förslag till tidigarelagd finansiering av höjningen av ersättningsnivån. I motionen framhålls att ersättningsnivån för den s.k. mamma/pappamånaden sänkts så att nivån motsvarar övriga dagar inom föräldraförsäkringen. Enligt motionärerna innebär detta ett bakslag i arbetet på att få fler pappor att stanna hemma hos sina barn och ett steg tillbaka i arbetet för en jämnare fördelning av det praktiska ansvaret för barn och hem. I yrkande 4 begärs att ersättningsnivån för den s.k. mamma/pappamånaden höjs till 90 % av SGI från den 1 januari 1997. För att finansiera detta och andra förbättringar inom föräldraförsäkringen begärs i yrkande 5 beslut om att slopa de 90 dagar inom föräldraförsäkringen som ersätts enbart på garantinivå. Även i motion Sf242 yrkande 11 begärs att ersättningsnivån för mamma/pappamånaden höjs till 90 % och att garantidagarna slopas.
Vänsterpartiet
I motion Sf245 (delvis) begärs att riksdagen till A 2 anvisar 1 075 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslår. Av detta belopp vill motionärerna att 200 miljoner kronor avsätts så att den s.k. semesterlönefaktorn kan beaktas vid beräkning av SGI, 600 miljoner kronor för att höja ersättningsnivån i föräldraförsäkringen till 80 % från den 1 januari 1997 och 200 miljoner kronor för att höja ersättningsnivån för mamma/pappamånaden till 90 %. I motion Sf241 yrkande 2 (delvis) begärs att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen höjs till 80 %, och i yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att inga besparingar skall göras med avseende på mamma/pappamånaden.
Miljöpartiet de Gröna
I motion Sf253 yrkande 6 (delvis) begärs att riksdagen till A 2 anvisar 50 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslår. I yrkande 8 begär motionärerna att ersättningen i föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1997 skall utges med 80 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och med 40 % på överskjutande inkomstdel. I yrkande 9 begärs beslut om att garantinivån i föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1997 skall vara 180 kr. I yrkande 10 begärs att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 9, beslutar att avskaffa de 90 dagar i föräldraförsäkringen då ersättning utges endast på garantinivå. I yrkande 11 begärs att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 9, beslutar att i föräldraförsäkringen införa en garanterad rätt till ledighet i 18 månader. Ett sådant yrkande förs också fram i motion A806 yrkande 8. I motion A806 yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om att de 90 garantidagarna omvandlas till en ekonomisk grundtrygghet för de föräldrar som i dag enbart får föräldrapenning på garantinivå.
Kristdemokraterna
I motion Sf230 (delvis) begärs att riksdagen i förhållande till regeringens förslag beslutar om ett minskat anslag till A 2 med 100 miljoner kronor. Motionärerna menar att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1997 skall vara 80 %. Enligt motionärerna belastar förslaget statsbudgeten med 500 miljoner kronor. Genom en ändrad beräkningsgrund för SGI görs en nettobesparing i föräldraförsäkringen med 600 miljoner kronor.
Utskottet
Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna begär att riksdagen anvisar ett lägre belopp än vad regeringen föreslagit medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet begär att riksdagen anvisar ett högre belopp. Partierna har också redovisat förslag till ändringar i fråga om anslagets användning. Utskottet tar först upp frågan om ersättningsnivån i föräldraförsäkringen. I sitt av riksdagen nyligen godkända betänkande 1996/97:SfU4 behandlade utskottet ett motionsyrkande avseende höjd ersättningsnivå i föräldraförsäkringen. Utskottet, som noterade att regeringen aviserat en höjning av ersättningsnivån till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998, ansåg att det saknades finansiellt utrymme för att tidigarelägga denna höjning. Motionsyrkandet i fråga avstyrktes därför. Eftersom det ekonomiska utrymmet för att höja ersättningsnivån inte har förändrats anser utskottet att det inte finns skäl att förorda en höjning av ersättningsnivån fr.o.m. den 1 januari 1997. I samma betänkande tillstyrkte utskottet med hänvisning till behovet att sanera statsfinanserna att den högre kompensationsnivån för mamma- och pappamånaden slopas. Inte heller i detta avseende har utskottet anledning att ha en annan uppfattning. Vad därefter gäller frågan om s.k. brutet tak i föräldraförsäkringen vill utskottet hänvisa till vad utskottet under utgiftsområde 10 anfört om brutet tak i sjukförsäkringen. Utskottet anför där att utgångspunkten bör vara att sjukförsäkringen bör vara en inkomstbortfallsförsäkring och att införandet av ett brutet tak skulle bryta mot denna princip samtidigt som det skulle innebära en ytterligare förstärkning av den bristande överensstämmelse mellan inbetalda socialavgifter och utbetalda förmåner som förekommer redan i dag, t.ex. genom att avgifter tas ut på inkomster över 7,5 basbelopp medan förmånerna utbetalas på inkomster under detta tak. Utskottet kan inte heller ställa sig bakom förslaget att införa ett s.k. brutet tak i föräldraförsäkringen. Detta gäller också motionsförslaget om förlängning av föräldraförsäkringen till 18 månader. Även frågan om att beräkna sjukpenninggrundande inkomst dels på ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomster, dels med tillämpning av den s.k. semesterlönefaktorn har behandlats ovan under utgiftsområde 10. Utskottet har där avvisat sådana förslag och utskottet finner inte skäl att inta en annan ståndpunkt såvitt avser föräldraförsäkringen. Beträffande motionsförslaget om införande av två karensdagar i den tillfälliga föräldrapenningen anser utskottet att det skulle innebära alltför stora påfrestningar på småbarnsföräldrar och inte bör genomföras. Även vad gäller frågan om intensifierad kontroll av föräldraförsäkringen kan hänvisas till vad utskottet anfört under utgiftsområde 10. Där hänvisas bl.a. till att regeringen i budgetpropositionen har aviserat att den under våren 1997 kommer att lägga fram en proposition med utgångspunkt från Riksrevisionsverkets rapporter. Utskottet anser att den aviserade propositionen bör avvaktas. Frågor om vårdnadsbidrag har ovan tagits upp under anslaget A 1 Barnbidrag. Utskottet har därvid hänvisat till att i proposition 1994/95:61 föreslogs att lagen om vårdnadsbidrag skulle upphöra att gälla vid utgången av år 1994. Socialutskottet tillstyrkte förslaget och anförde därvid bl.a. att införandet av vårdnadsbidrag var ett steg i fel riktning, både ur jämställdhetssynpunkt och med hänsyn till statsfinanserna. Socialförsäkringsutskottet anser, liksom under anslaget A 1, att denna uppfattning alltjämt äger giltighet, och varken vårdnadsbidrag eller avdrag för barnomsorgskostnader bör därför införas. Slutligen tar utskottet upp motionsförslaget om ett slopande av havandeskapspenningen. Utskottet kan inte ställa sig bakom förslaget. Utskottet har inget att erinra mot vare sig regeringens förslag till medelsanvisning eller de föreslagna lagändringarna. Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde 12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
A 3 Underhållsstöd
Gällande ordning
Riksdagen har nyligen antagit lag om underhållsstöd (prop. 1995/96:208, bet. 1996/97:SfU3, rskr. 1996/97:21). Underhållsstödet ersätter fr.o.m. februari 1997 det nuvarande bidragsförskottssystemet (inkl. det förlängda bidragsförskottet) och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Underhållsstöd lämnas med högst 1 173 kr per månad och barn. För det underhållsstöd som lämnas till barnet skall den förälder som inte bor tillsammans med barnet vara återbetalningsskyldig gentemot staten. Återbetalningsskyldigheten är utformad som en viss procent av den återbetalningsskyldiges årliga bruttoinkomst efter ett grundavdrag på 24 000 kr. Procentsatsen för fastställande av återbetalningsbelopp för ett barn är 10 %, för två barn 6,25 % för varje barn och för tre barn 5 % per barn. Den totala procentsatsen ökar med 1 % för varje ytterligare barn utöver tre. Återbetalningsskyldigheten skall omprövas årligen och fastställas utifrån senast tillgängliga taxering efter grundavdraget på årsinkomsten med 24 000 kronor.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen till anslaget A 3 Underhållsstöd anvisar ett ramanslag på 2 411 450 000 kr.
Motioner
I motion Sf239 yrkande 9 (delvis) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen i förhållande till regeringens förslag beslutar om ett minskat anslag till A 3 med 200 miljoner kronor. Motionärerna framhåller att de i samband med behandlingen av regeringens förslag till lag om underhållsstöd föreslagit ett reformerat system för underhållsbidragens fastställande och ändrade regler för de utfyllnadsbidrag som skall utges till de barn som är i behov av ekonomiskt stöd utöver barnbidrag och bostadsbidrag. Motionärerna förordar en modell där underhållsbidraget beräknas efter en s.k. nettokvotmodell som föreslogs i betänkandet Underhållsbidrag och bidragsförskott (SOU 1995:26). Birger Schlaug m.fl. (mp) begär i motion Sf253 yrkande 6 (delvis) att riksdagen till A 3 beslutar om ett anslag som överstiger regeringens förslag med 100 miljoner kronor för att bekosta avdrag för resor vid umgänge med barn.
Utskottet
Som framgått ovan har riksdagen nyligen antagit regeringens förslag till lag om underhållsstöd. Utskottet finner inte nu anledning att förorda någon annan modell för beräkning av underhållsbidrag. Det är dock viktigt att frågan om vilka effekter reformen kan få med avseende på föräldrarnas ekonomi följs upp, något som utskottet också framhöll vid behandlingen av propositionen. I betänkandet 1996/97:SfU3 angavs att frågan om resekostnader i samband med umgängesfrågor kommer att behandlas i en proposition som förväntas bli framlagd nästa år, och utskottet framhöll vikten av att frågan får en lösning. Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde 12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
Propositionen
Anslaget disponeras för bidrag till kostnader för internationella adoptioner enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoptioner av utländska barn. Bidrag lämnas med hälften av genomsnittskostnaderna för en adoption från barnets ursprungsland, dock högst 24 000 kr. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) fastställer den genomsnittskostnad för olika ursprungsländer som skall ligga till grund för beräkning av bidraget. Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. NIA räknar med att ca 1 000 adoptivbarn skall komma till Sverige år 1997. Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret 1997 till anslaget A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner anvisar ett ramanslag på 24 miljoner kronor.
Utskottet
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet har inget att erinra mot förslaget. Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde 12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
A 5 Barnpensioner
Gällande ordning
Från anslaget bekostas barnpension från folkpensioneringen. Sådan barnpension betalas ut till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande kan barnpensionen förlängas och betalas ut t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Utöver barnpension från detta anslag betalas barnpension från ATP ut med 30 % av den avlidnes egenpension för det första barnet och 20 % för varje ytterligare barn. Det sammanlagda ATP- beloppet delas sedan lika mellan barnen. Folkpension i form av barnpension betalas ut med minst 25 % av basbeloppet sedan detta minskats med 2 %, vilket år 1996 motsvarar 8 869 kronor per år. Barnet är dock garanterat en total pension - folk-pension och ATP - motsvarande 40 % av basbeloppet. För ett barn som inte är berättigat till ATP utges således folkpension med 40 % av basbeloppet.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret 1997 till anslaget A 5 anvisar ett ramanslag på 305 miljoner kronor.
Motioner
I motion Sf245 (delvis) av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att riksdagen i förhållande till regeringens förslag beslutar om ett ökat anslag med 5 miljoner kronor. Motionärerna framhåller att barn till avliden utländsk förälder som inte har bott i Sverige under minst tre år enligt gällande regler blir utan svensk barnpension. Barnpensionen bör därför bli generell och gälla alla här i riket bosatta barn. Även i motion Sf227 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs att barnpensionen skall vara generell och gälla alla här bosatta barn.
Utskottet
Vad gäller motionsförslagen om barnpension i vissa fall vill utskottet hänvisa till att även barn vars ena förälder avlidit enligt den nya lagen om underhållsstöd kommer att omfattas av lagen såvitt barnet inte har rätt till barnpension enligt lagen om allmän försäkring. Underhållsstödets storlek är ungefär densamma som barnpensionens garantibelopp, 40 % av basbeloppet. I betänkandet 1996/97:SfU3 uppmärksammade utskottet dock att barnpension beräknas i kvotdelar i förhållande till den avlidne förälderns bosättningstid i Sverige eller tid med intjänad ATP-rätt och att pensionen därför kan komma att understiga underhållsstödets belopp. Utskottet ansåg att regeringen inom ramen för den uppföljning av reformen som kommer att ske bör följa upp effekterna av att underhållsstöd inte lämnas när rätt till barnpension föreligger. Regeringen bör vid behov återkomma till riksdagen med förslag till ändrade åtgärder. Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till känna. Utskottet anser att syftet med motionerna är tillgodosett. Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde 12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
A 6 Vårdbidrag till handikappade barn
Gällande ordning
Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder med hemmavarande barn under 16 år som är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömning av rätt till vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund av barnets sjukdom eller handikapp. För barn som normalt vistas på institution eller enskilt hem genom samhällets försorg kan, för den tid barnet vistas hemma, under vissa förutsättningar utbetalas ferievårdbidrag. Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras till basbeloppet, och hel förmån utgör 250 % av basbeloppet. Helt vårdbidrag uppgår under år 1996 till 90 500 kr per år. Vårdbidraget är skattepliktigt och pensionsgrundande. Viss del av vårdbidraget kan fastställas som skattefri ersättning för merkostnader. Ersättning för merkostnader som motsvarar minst 18 % av basbeloppet kan betalas ut utöver det annars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag om vård- och tillsynsbehovet för ett barn är så stort att det räcker för att grunda rätt till helt vårdbidrag. Den del av vårdbidraget som motsvarar merkostnader är skattefri och ej pensionsgrundande.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen till anslaget A 6 anvisar ett ramanslag på 1 574 600 000 kr.
Motion
I motion So425 yrkande 8 (delvis) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om fullt inflationsskydd för vårdbidrag. Motionärerna anser att regeringen bör återkomma med förslag om att vårdbidrag fr.o.m. år 1997 åter skall räknas upp med full hänsyn tagen till inflationen.
Utskottet
Utskottet har tidigare behandlat yrkande om inflationsskydd för vårdbidrag. I betänkandet 1994/95:SfU10 anförde utskottet att det av bl.a. kostnadsskäl inte fanns anledning att förorda ett sådant skydd. Utskottet vill också erinra om att regeringen i proposition 1994/95:25, vari föreslogs att basbeloppsberäkningen skulle ändras så att endast 60 % av förändringarna i det allmänna prisläget skulle påverka basbeloppet, angav att ändringen är av temporär art med syfte att minska budgetunderskottet. Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde 12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 12)
Som redovisats i det föregående har riksdagen för budgetåret 1997 fastställt ramen för utgiftsområde 12 till 35 161 050 000 kr. Utskottet, som nu har att ta ställning till regeringens förslag till fördelning av medlen till anslagen A 1 - A 6, anser att det inte finns skäl att frångå den av regeringen föreslagna medelsfördelningen. Med hänsyn härtill och då utskottet ovan inte har ansett sig kunna ställa sig bakom motionsyrkanden i skilda delfrågor föreslår utskottet att riksdagen med bifall till regeringens förslag anvisar anslag för budgetåret 1997 enligt Utskottets förslag i bilaga 4, utgiftsområde 12. Samtliga i bilaga 5, utgiftsområde 12, förtecknade motionsyrkanden avstyrks. Utskottet tillstyrker också förslagen till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584).
Motioner med anknytning till utgiftsområde 12
Flerbarnstillägg
I motion Sf232 av Inger Davidson (kd) begärs förslag till regeländringar för att komma till rätta med missförhållanden inom flerbarnstilläggen. Motionären anför att om det av olika anledningar skett ett avbrott i utbetalning av flerbarnstillägg kan utbetalning inte återupptas även om förhållandena återgår till vad som gällde tidigare. Som exempel nämner motionären avbrott för studier utomlands under viss tid. Samma förhållande gäller vid omhändertagande av barn och ungdomar enligt lagen om vård av unga (LVU).
Utskottets bedömning
Enligt gällande bestämmelser beviljas, som framgått ovan, inga nya flerbarnstillägg efter utgången av år 1995 (prop. 1995/96:69, bet. 1995/96:SoU6). De familjer som före den 1 januari 1996 beviljats flerbarns- tillägg behåller detta tills rätten till stödet upphör. I övergångsbestämmelserna till lagändringen stadgas bl.a. att bestämmelserna om flerbarnstillägg fortfarande skall tillämpas om rätt att uppbära flerbarnstillägg för ett barn föreligger vid upphörandet av bestämmelserna. Det krävs dock att rätten, i enlighet med dessa bestämmelser, utan avbrott fortsätter att föreligga. I specialmotiveringen till övergångsbestämmelserna anges bl.a. att detta innebär att rätt till flerbarnstillägg inte kan uppstå igen t.ex. efter en längre utlandsvistelse. Utskottet anser att tidigare intagna ståndpunkt bör vidhållas och avstyrker bifall till motion Sf232.
Underhållsstöd
Utskottet har ovan i samband med behandlingen av budgetanslagen kommenterat den nya lagen om underhållsstöd. I motion Sf254 yrkande 36 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs en utredning om ett reformerat underhållsstöd. Motionärerna framhåller att man i huvudsak stödde regeringens förslag till lag om underhållsstöd, men att man kritiserade bristen på koppling mellan betalningsskyldigheten och det enskilda barnet. Grundprincipen måste vara att föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt försörjningsansvar. Om den underhållsskyldige inte har tillräckligt med resurser för att klara detta ansvar får hans eller hennes fall prövas av de sociala myndigheterna på samma sätt som vid andra tillfällen när resurser saknas för att täcka de nödvändiga utgifterna. Socialbidragsnormen skall vara den gräns vid vilken det ekonomiska ansvaret inte längre direkt krävs ut. I motion So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) framhålls att det är fel att statligt stöd betalas ut till vårdnadshavaren oberoende av hur stora inkomster han eller hon har. Detta riskerar att undergräva legitimiteten i systemet. Om den underhållsskyldige inte betalar sin andel anser motionärerna att en inkomstprövning av den mottagande förälderns ekonomi bör göras innan statligt stöd betalas ut. I yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om det anförda.
Utskottets bedömning
Som framgått ovan har riksdagen nyligen antagit regeringens förslag till lag om underhållsstöd. I samband med beredningen av förslaget avstyrkte utskottet (1996/97:SfU3) ett motionsyrkande av liknande innehåll som det som framförs i motion Sf254 yrkande 36. Utskottet motsatte sig därvid bestämt att en boförälder, i de fall en underhållsskyldig inte kan eller vill sörja för sitt barn, skall hänvisas till att söka socialbidrag om han eller hon inte ensam kan sörja för sitt barn. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motion Sf254 yrkande 6. Även motionsyrkanden om prövning mot vårdnadshavarens ekonomi avstyrktes av utskottet i nämnda betänkande. Utskottet uttalade därvid bl.a. följande. I likhet med vad som anförs i propositionen anser socialförsäkringsutskottet att ett system där en behovsprövning sker i förhållande till boförälderns ekonomi har många nackdelar. Farhågorna för att förslaget skulle innebära att systemets legitimitet ifrågasätts får enligt utskottets uppfattning inte överdrivas. Ett system med behovsprövning måste dessutom utformas så att marginaleffekterna minimeras samtidigt som administrationskostnaderna inte nämnvärt ökar. Utformningen av ett sådant system innebär enligt utskottets uppfattning betydande svårigheter och kan komma att ställa stora krav på administrationen med åtföljande kostnader. Utskottet avstyrker bifall till motion So636 yrkande 13.
Vårdbidrag
I motion Sf226 av Anders Svärd (c) begärs förslag om ändring i AFL. Motionären anser att ett äldre syskon bör kunna beviljas vårdbidrag när han eller hon vårdar ett yngre handikappat syskon.
Utskottets bedömning
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner rörande frågan om utvidgning av kretsen av vårdbidragsberättigade. I betänkandet 1994/95:SfU10 anförde utskottet att det enligt socialtjänstförordningen ankom på socialnämnden att vidta åtgärder för att lösa frågan om vårdnad och förmynderskap för ett omyndigt barn som förlorat båda sina föräldrar. Utskottet anförde vidare att barnet enligt 22 § socialtjänstlagen genom socialnämndens försorg kunde familjehemsplaceras i ett enskilt hem hos ett äldre syskon eller annan person under förutsättning att hemmet kunde godkännas som familjehem. Familjehemsersättning utgick då och kommunen utövade tillsyn över hemmet. Utskottet, som också framhöll att barnpension kunde utbetalas för ett barn som förlorat båda sina föräldrar, ansåg att det inte fanns anledning att utvidga kretsen av vårdbidragsberättigade. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf226.
Budgetåren 1998 och 1999
I motion Sf253 yrkande 7 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn för åren 1998 och 1999.
Utskottets bedömning
Utskottet anser inte att riksdagen för utgiftsområde 12 bör beräkna medel på anslagsnivå för budgetåren 1998 och 1999, och utskottet avstyrker bifall till motion Sf253 yrkande 7.
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
Till vissa delar redovisas socialförsäkringarna vid sidan av statsbudgeten. Detta gäller försäkringen för allmän tilläggspension (ATP), försäkringen för delpension och arbetsskadeförsäkringen. Riksdagen har fastställt utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1997 till 723 miljarder kronor. Utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten har beräknats till 131 957 miljoner kronor för budgetår 1997 (bet. 1996/97:FiU1). Vid beräkningarna har utgåtts från att vissa besparingsåtgärder genomförs. Åtgärderna innefattar besparingar inom ATP, bl.a. genom en förändrad antagandepoängberäkning då det gäller förtidspension.
Delpension
I motion Sf254 yrkande 40 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett beslut om att nya delpensioner inte skall beviljas i anledning av ansökningar efter den 31 december 1996. Ett sådant beslut skulle enligt motionärerna medföra en besparing på 420 miljoner kronor. Motionärerna framhåller att delpensionen inte fyller någon egentlig socialpolitisk uppgift utan bör ses som en möjlighet till lugnare avtrappning inför den egentliga pensionen. I samband med att riksdagen beslöt om riktlinjer för en reformering av det allmänna pensionssystemet ansåg såväl regeringen (prop. 1993/94:250) som riksdagen (bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) att delpension inte skulle kunna nybeviljas sedan utbetalningar börjat göras enligt det reformerade systemet fr.o.m. år 2000. Utskottet behandlade vid det föregående riksmötet motioner om att tidigarelägga avskaffandet av delpensionsförsäkringen. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:SfU17 vidhöll utskottet sin tidigare uppfattning och avstyrkte bifall till motionerna. Utskottet anser inte heller nu att det finns skäl att frångå denna uppfattning i annat än vad som följer av att pensionsutbetalningarna i det reformerade systemet skjuts upp till år 2001 och avstyrker därför bifall till motion Sf254 yrkande 40.
Antagandepoängberäkning
I motion Sf244 (delvis) av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås att ytterligare 75 miljoner kronor beräknas för förtidspensioner. Detta yrkande bör, med beaktande av den justering som följer av utskottets yttrande 1996/97:SfU1y, anses som en begäran om tillkännagivande om att riksdagen motsätter sig den aviserade förändringen av antagandepoängberäkningen för förtidspension. Eftersom riksdagen inte nu skall ta ställning till förslag om förändrad antagandepoängberäkning för förtidspensionärer avstyrker utskottet bifall till motion Sf244 i här behandlad del.
Hemställan
Utskottet hemställer
Utgiftsområde 10
1. beträffande anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp att riksdagen a) med anledning av till regeringens förslag anvisar anslagen inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp för budgetåret 1997 enligt utskottets förslag i bilaga 4, b) antar regeringens förslag till 1. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård, dels ändring i samma lag, 2. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag, c) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i bilaga 5 Utgiftsområde 10, 2. beträffande budgetåren 1998 och 1999 att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf253 yrkande 2, 3. beträffande försäkringen mot kostnader för sjuklön att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N212 yrkande 4 och 1996/97:Sf249, 4. beträffande undantag från sjuklöneperioden att riksdagen avslår motion 1996/97:Sk370 yrkande 14, res. 1 (v) 5. beträffande modifierad äldreregel att riksdagen avslår motion 1996/97:A305 yrkande 16, 6. beträffande samverkan mellan olika organ att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf205, 1996/97:Sf214, 1996/97:Sf231 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Sf247 yrkandena 1-4 1996/97:So277 yrkande 40, 1996/97:So802 yrkande 7 och 1996/97:A305 yrkande 15,
Utgiftsområde 11
7. beträffande anslag under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom att riksdagen a) antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med dels den ändringen att punkt 18 övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse, dels den ändringen att punkterna 1 och 4 övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse, b) dels beslutar att punkterna 5 och 6 övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse, dels beslutar om sådan ändring av ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring som föranleds härav, c) dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring, dels antar utskottets förslag i bilaga 3 till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring, d) antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott, e) antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer med den ändringen att sista meningen i 5 b § erhåller följande lydelse: Detsamma skall gälla för tjänstepension eller motsvarande ersättning som följer av kollektivavtal och som är samordnad med folkpension i form av änkepension och för kontant arbetsmarknadsstöd enligt 24 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd., f) dels beslutar att det i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer skall införas en ny paragraf, 4 a § med i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse, dels beslutar om sådan ändring av ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer som föranleds härav g) med bifall till regeringens förslag anvisar anslagen inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom för budgetåret 1997 enligt utskottets förslag i bilaga 4, h) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i bilaga 5 Utgiftsområde 11, 8. beträffande genomförandet av det reformerade pensionssystemet m.m. att riksdagen dels godkänner vad regeringen anfört om framflyttning av vissa tidpunkter vad avser det reformerade pensionssystemet m.m., dels avslår motionerna 1996/97:Sf221 och 1996/97:Sf229 yrkande 1, res. 2 (v) 9. beträffande folkpension till ensam familjeförsörjare att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf201, 10. beträffande efterlevandepension efter omgifte att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf250, 11. beträffande beräkning av anslag för åren 1998 och 1999 att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf253 yrkande 5,
Utgiftsområde 12
12. beträffande anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn att riksdagen a) med bifall till regeringens förslag anvisar anslagen inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn för budgetåret 1997 enligt utskottets förslag i bilaga 4, b) antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584), c) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i bilaga 5 Utgiftsområde 12, 13. beträffande flerbarnstillägg att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf232, 14. beträffande underhållsstöd att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf254 yrkande 36 och 1996/97:So636 yrkande 13, 15. beträffande vårdbidrag att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf226, 16. beträffande budgetåren 1998 och 1999 att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf253 yrkande 7,
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
17. beträffande delpension att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf254 yrkande 40, 18. beträffande antagandepoängberäkning att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf244 i denna del.
Stockholm den 5 december 1996
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s), Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin (fp), Ronny Olander (s), Mona Berglund Nilsson (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s), Åke Sundqvist (m), Claes-Göran Brandin (s) och Marie Engström (v).
Reservationer
1. Undantag från sjuklöneperioden (mom. 4)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med Riksdagen har och slutar med yrkande 14. bort ha följande lydelse: Utskottet har erfarit att de allra minsta företagen uppfattar ansvaret för sjuklöneperioden för de anställda som betungande. Speciellt är sjuklöneperioden hämmande för enmansföretagaren som står inför ett beslut om anställning. Rädslan för att hamna i svårigheter på grund av den anställdes sjukdom kan bli den avgörande faktor som i beslutsögonblicket får företagaren att avstå. Mot bakgrund av den oro som finns hos småföretagaren då sjuklöneperioden förlängs fr.o.m. den 1 januari 1997 anser utskottet att företag med färre än fem anställda skall undantas från sjuklöneperioden. Ett sådant undantag skulle kunna ordnas praktiskt genom att arbetsgivaren får kvitta utbetald kostnad för sjukersättning på sin uppbördsdeklaration. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i frågan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande undantag från sjuklöneperioden att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sk370 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Genomförandet av det reformerade pensionssystemet (mom 8)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med Genomförandegruppen består och slutar med motion Sf221. bort ha följande lydelse: Genomförandegruppen består av företrädare för de fem partier som träffat överenskommelsen om pensionsreformen. Till genomförandegruppen har under det senaste året knutits två experter från Riksförsäkringsverket. Ett pensionssystem berör alla medborgare. Förankring hos medborgarna är därför avgörande för trovärdigheten. Utskottet har erfarit att det råder stor osäkerhet bland medborgarna främst vad gäller växlingen mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter, det s.k. premiereservsystemet och de fördelningspolitiska konsekvenserna. Den osäkerhet och de brister som påpekats bör enligt utskottets mening föranleda en omprövning av tidigare beslut vad gäller de ovan nämnda punkterna. Pensionsreformen beslutades i riksdagen efter en mycket kort remisstid. Utskottet anser att detta misstag är en av anledningarna till den stora osäkerheten hos medborgarna. Ett sätt att stärka demokratin och förankringen är att utvidga genomförandegruppen. Utskottet anser att en alltför liten grupp haft det stora ansvaret att utforma framtidens pensioner. Genomförandegruppen speglar inte riksdagens sammansättning. Den bör därför utvidgas så att varje riksdagsparti är representerat. Dessutom bör även experter från andra områden än socialförsäkringsadministrationen, t.ex. arbetsmarknadens parter och pensionärsorganisationer, knytas till Genomförandegruppen.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande genomförandet av det reformerade pensionssystemet att riksdagen dels godkänner vad regeringen anfört om framflyttning av vissa tidpunkter vad avser det reformerade pensionssystemet m.m., dels med bifall till motion 1996/97:Sf221 och med avslag på motion 1996/97:Sf229 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Anslag m.m. (mom. 1, 7, 12, 14 och 17)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m) anför:
Den 22 november 1996 beslutade riksdagens majoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende 1997. Samtidigt beslutades en preliminär fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1998 och 1999. Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan steg för steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i andra bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk självständighet. Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till kraftiga skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som skall vara gemensamma. Rättsväsendet måste fungera tillfredsställande, och försvaret skall vara så starkt att Sverige kan försvaras. När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 22 november valt en annan inriktning av politiken redovisar vi i detta särskilda yttrande den del av vår politik som berör utgiftsområdena 10-12.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom. 1)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 2 380 miljoner kronor. De av partiet föreslagna besparingarna har såvitt gäller ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp inriktats på områden där det finns möjligheter för människor att förbättra den egna situationen. Stöd och bidrag skall enligt det moderata synsättet inriktas på att hjälpa människor när de akut och under en kortare tid drabbas av oförutsedda händelser som sjukdom. Men de får inte leda till att människor på grund av regleringar eller avsaknaden av incitament fastnar i bidragsberoende. Besparingarna bör uppnås genom en bibehållen 75-procentsnivå i sjukersättningssystemen och införandet av ytterligare en karensdag i sjukpenningförsäkringen. Två karensdagar skulle ytterligare betona arbetslinjen skapa en reell självrisk. Åtgärden bör kombineras med ett högkostnadsskydd på tio dagar per år. I syfte att förenkla reglerna och minska kostnaderna för försäkringen bör den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomster. Dessutom måste kontrollen av utnyttjandet av sjukpenningförsäkringen intensifieras både för att minska kostnaderna och för att öka respekten för försäkringen. Däremot är vi helt emot en förlängd sjuklöneperiod till 28 dagar fr.o.m. den 1 januari 1997. Förlängningen leder till en ren skattehöjning med udden riktad särskilt mot de små företagen, samtidigt som den är ett direkt hinder för nyanställning.
A 3 Förtidspensioner
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 3 på sammanlagt 4 000 miljoner kronor. Enligt vår uppfattnig bör nödvändiga besparingar genomföras genom åtgärder som höjer den faktiska pensionsåldern. Besparingarna bör vidare uppnås genom en ökad kontroll av förtidspensioner. Genom att stävja fusk och överutnyttjande bör kostnaderna för försäkringen kunna minskas rejält.
B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna försäkringskassor
Utskottet föreslår att 33 miljoner kronor omförs från anslaget B 1 till anslaget B 2 av hänsyn till försäkringskassornas svåra arbetssituation och betydelsen av en effektiv och rationell hantering av socialförsäkringen. Vi har ställt oss bakom detta förslag men anser att det borde ha beretts på ett annat sätt. Nu lades förslaget fram av Socialdemokraterna först under justeringssammanträdet, något som är mycket anmärkningsvärt.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom (mom. 7)
Som framhållits i motion Sf254 kan Moderaterna inte till någon del acceptera de förslag till besparingar inom utgiftsområdet som regeringen lagt fram. Den största besparingen innebär en inkomstprövning av änkepensionerna. Genom detta förslag bryter regeringen mot den överenskommelse som träffades 1988 rörande de framtida efterlevandepensionerna. Förslaget innebär att en utlovad förmån försämras på ett oacceptabelt sätt. Det bör i sammanhanget också noteras att regeringen vid ett flertal tillfällen genom bl.a. fortsatt manipulerande i basbeloppen och kraftiga höjningar av egenavgifter inom bl.a. läkemedelsförsäkringen steg för steg urholkat pensionärernas ekonomi på ett inte godtagbart sätt.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 12)
A 1 Allmänna barnbidrag
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 1 på 880 miljoner kronor. Besparingarna bör ske genom att flerbarnstilläggen avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1997.
A 2 Föräldraförsäkring
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 4 468 miljoner kronor. Besparingarna bör göras enligt följande. Vi anser att man i sjukförsäkringen bör införa ytterligare en karensdag. För att skapa enhetlighet bör man därför införa två karensdagar även i den tillfälliga föräldrapenningen. Vidare bör havandeskapspenningen avskaffas och lagstiftningen med avseende på föräldraförsäkringen samtidigt göras mer flexibel. Det skall exempelvis vara möjligt att ta ut föräldraledighet två månader före beräknad förlossning. Genom ökad kontroll inom föräldraförsäkringen för att komma till rätta med fusk och överutnyttjande kan man sänka utgifterna under anslaget. Enligt vår uppfattning är det även väsentligt att införa ett vårdnadsbidrag för att skapa rättvisa mellan samtliga familjer och möjliggöra för föräldrarna att välja den omsorg som passar den egna familjen och de egna barnen bäst. Man bör också införa avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader.
Underhållsstöd (mom. 14)
Moderaterna har stött regeringens förslag till det nya underhållsstödet, men förordat ett förbehållsbelopp om 48 000 kr för den betalningsskyldige föräldern och behovsprövning av underhållsstödet. Vi har samtidigt kritiserat bristen på koppling mellan betalningsskyldigheten och det enskilda barnet. Grundprincipen måste vara att föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt försörjningsansvar. Om den underhållsskyldige inte har tillräckligt med resurser för att klara detta ansvar får hans eller hennes fall prövas av de sociala myndigheterna på samma sätt som vid andra tillfällen när resurser saknas för att täcka de nödvändiga utgifterna. Socialbidragsnormen skall vara den gräns vid vilken det ekonomiska ansvaret inte längre direkt krävs ut.
Delpension (mom. 17)
När det gäller delpensionen finns det visserligen en överenskommelse mellan de tidigare regeringspartierna och den nuvarande regeringen om att delpensionen skall avskaffas först i samband med att utbetalningar från det reformerade pensionssystemet skall påbörjas. Enligt vår mening fyller emellertid delpensionen inte någon egentlig socialpolitisk uppgift. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av det nuvarande allvarliga statsfinansiella läget anser vi att delpensionen bör avskaffas den 1 januari 1997.
2. Anslag m.m. (mom. 1, 7 och 12)
Sigge Godin (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna har i motioner föreslagit en alternativ budget för 1997. Vårt budgetförslag innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för företagande och tillväxt med en stark rättviseprägel genom en tydligare omsorg om de mest utsatta i och utanför Sverige (för en utförligare redovisning se reservation nr 48 i bet. 1996/97:FiU1). Även om våra anslagsyrkanden för något utgiftsområde ryms inom den beslutade utgiftsramen är vårt budgetförslag en helhet, och det är i detta andra steg därför inte meningsfullt att fullfölja våra anslagsyrkanden.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom. 1)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 1 på sammanlagt 40 miljoner kronor. Enligt vår uppfattning är det en oklok politik att minska resurserna för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården. Den s.k. vårdgarantin, som infördes år 1992 på Folkpartiets initiativ, resulterade i kortare vårdköer. Det är nu viktigt att arbetet med att korta vårdköerna åter tar fart. Den samordning mellan försäkringskassorna och sjukvårdshuvudmännen som finns inom ramen för överenskommelsen mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen måste ges resurser för att fortsätta och intensifiera sitt arbete. Det är både samhällsekonomiskt och mänskligt lönsamt att förkorta vårdköerna eftersom det ger en direkt effekt genom minskade sjukskrivningskostnader. Vi har därför föreslagit ökade medel för rehabiliterings- och behandlingsinsatser. En omfördelning bör ske mellan rehabiliteringen och sjukpenningförsäkringen så att rehabiliteringen anvisas sammantaget 870 miljoner kronor, dvs. 620 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit. Vi anser vidare att ersättningsnivån i sjukförsäkringen, inklusive närståendepenningen, skall höjas till 80 % redan fr.o.m. den 1 januari 1997 samt att en väsentlig förbättring bör göras av närståendepenningen och den därtill kopplade rätten att vara ledig för vård av en svårt sjuk person. Antalet dagar bör ökas till det dubbla. Denna åtgärd innebär både humanitära och ekonomiska vinster och finansieras genom en minskad belastning på vårdplatser i landstingen. Slutligen motsätter vi oss att sjuklöneperioden förlängs, eftersom förlängningen dels bryter mot principen om kostnadsneutralitet, dels är direkt skadlig för möjligheterna till företagande.
A 2 Handikappersättningar
Folkpartiet anser att det är både olyckligt och olämpligt att den begränsade uppräkningen av basbeloppet kommit att tillämpas också på handikappersättning. Vi anser att handikappersättningen fr.o.m. år 1997 åter bör räknas upp med full hänsyn tagen till inflationen och att regeringen bör återkomma med förslag härom. En sådan åtgärd kan inte innebära annat än en marginell utgiftsökning för staten, och det finns därför inga ekonomiska skäl att motsätta sig den.
A 3 Förtidspensioner
Folkpartiet förordar i sin ekonomisk- politiska motion att stramare regler införs för rätt till förtidspension och sjukpenning. Enligt vår uppfattning bör ca 2 miljarder kronor kunna sparas på anslaget om sådana stramare regler införs.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom (mom. 7)
Folkpartiet liberalerna kan inte se att några skäl framkommit för att den omställningstid som, av familjeekonomiska skäl, behövs då den ene maken avlider skulle vara kortare nu än då de nuvarande reglerna antogs. Det försämrade läget på arbetsmarknaden och de ökade svårigheterna för äldre personer att få arbete talar snarare i motsatt riktning. Enligt vår mening är det inte heller motiverat med den försämring av änkepensionerna som en inkomstprövning av dessa innebär och som i många fall kommer att leda till stora försämringar för enskilda änkepensionärer. Beslutet att ta bort tidigare gällande bestämmelse om att nivån på bostadsstödet till pensionärer bl.a. skulle avgöras av om pensionären ägde ett fritidshus uppfattar vi som rimligt. Denna bestämmelse bör därför inte återinföras.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 12)
A 1 Allmänna barnbidrag
Folkpartiet föreslår utgiftsökningar inom anslaget A 1 på sammanlagt 2 400 miljoner kronor för att täcka höjda barnbidrag och höjt flerbarnstillägg. Flerbarnstillägget infördes mot bakgrund av att barnfamiljerna hade väsentligt sämre ekonomi än andra hushåll. Uppgörelsen om skattereformen hösten 1989 innebar också kraftiga höjningar av de allmänna barnbidragen. Höjningarna kom dock inte att genomföras fullt ut, och sedermera har barnbidragen sänkts. Vidare har flerbarnstilläggen för nytillkommande flerbarnsfamiljer avskaffats. Den samlade familjeekonomiska politik som regeringen förespråkar innebär att en orimligt stor andel av den ekonomiska saneringsbördan läggs på barnfamiljerna.
A 2 Föräldraförsäkring
Folkpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 500 miljoner kronor. Vi anser att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen bör höjas till 80 % av SGI från den 1 januari 1997 och att nivån för den s.k. mamma/pappamånaden skall vara högre. Att den nuvarande högre kompensationsnivån för mamma/pappamånaden på regeringens förslag slopas vid årsskiftet innebär ett bakslag i arbetet på att få fler pappor att stanna hemma hos sina barn och ett steg tillbaka i arbetet för en jämnare fördelning av det praktiska ansvaret för barn och hem. Vi anser att ersättningsnivån för mamma/pappamånaden bör höjas till 90 % av SGI från den 1 januari 1997. För att finansiera detta och andra förbättringar inom föräldraförsäkringen bör de 90 dagar inom föräldraförsäkringen som ersätts enbart på garantinivå slopas.
A 3 Underhållsstöd
Folkpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 3 på 200 miljoner kronor. Vi har i samband med behandlingen av regeringens förslag till lag om underhållsstöd föreslagit ett reformerat system för underhållsbidragens fastställande och ändrade regler för de utfyllnadsbidrag som skall utges till de barn som är i behov av ekonomiskt stöd utöver barnbidrag och bostadsbidrag. Vi förordar en modell där underhållsbidraget beräknas efter en s.k. nettokvotmodell som föreslogs i betänkandet Underhållsbidrag och bidragsförskott (SOU 1995:26).
A 6 Vårdbidrag för handikappade barn
Folkpartiet anser att vårdbidrag fr.o.m. år 1997 åter skall räknas upp med full hänsyn tagen till inflationen.
3. Anslag m.m. (mom. 1, 7, 12 och 18)
Marie Engström (v) anför:
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom. 1)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Vänsterpartiet föreslår utgiftsökningar inom anslaget A 1 på sammanlagt 1 385 miljoner kronor. Vi anser att ersättningsnivån i sjukförsäkringen skall höjas till 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten redan fr.o.m. år 1997. Vidare skall enligt vår uppfattning den s.k. semesterlönefaktorn ingå i den sjukpenninggrundande inkomsten även i fortsättningen eftersom den är en del av en samlad årslön. Riksdagens beslut att slopa semesterlönefaktorn fr.o.m. den 1 januari 1997 kommer att bli särskilt kännbart för människor med låga inkomster. Vi anser vidare att det är helt fel att göra besparingar på rehabiliteringsområdet och avvisar därför besparingskraven såväl vad gäller yrkesinriktad rehabilitering som i fråga om medlen avsedda för medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården. Vi har också motsatt oss skärpta kriterier avseende rätt till sjukpension och förtidspension. Vi är kritiska mot att man på detta sätt gör det svårare att erhålla ersättning.
A 3 Förtidspensioner
Enligt Vänsterpartiets uppfattning innebär de alltmer renodlade försäkringssystemen ett stort problem som sannolikt kommer att medföra att många personer faller utanför trygghetssystemen. Även om förtidspensionering bör minimeras som metod blir pressen på individen med dagens arbetsmarknadssituation orimligt stor. Vi anser därför att en modifierad äldreregel bör införas.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom (mom. 7 )
A 1 Ålderspensioner
Det finns många äldre invandrare som inte har rätt till folkpension utan därför måste leva på socialbidrag. De invandrare som har fått uppehållstillstånd i landet av humanitära skäl omfattas inte av bestämmelserna i 5 kap. 7 § AFL som, då det gäller rätt till folkpension, ger vissa flyktingar rätt att tillgodoräkna sig bosättningstid i hemlandet. Det finns också ett växande antal äldre invandrare som på grund av alltför kort tillgodoräkningsbar bosättningstid inte kan leva på sin ålderspension. Vänsterpartiet anser att staten bör ta sitt ansvar för båda dessa grupper genom att det införs ett stöd i form av särskild folkpension.
A 1 Efterlevandepensioner till vuxna
Vänsterpartiets uppfattning då det gäller omställningspension till efterlevande är att en tid av sex månader är en alltför kort tid för en efterlevande att ställa om sin ekonomi. Den besparing, på 21 miljoner kronor då det gäller folkpension och på 14 miljoner kronor i ATP-systemet, som görs genom en sådan försämring uppväger inte den oro som de berörda kommer att utsättas för. Då det gäller inkomstprövningen av änkepensioner innebär denna ett löftesbrott. Många män skulle ha vidtagit andra mått och steg om de kunnat förutse att regeringen skulle bryta löftet om änkepensionerna. Den grupp som drabbas mest av en inkomstprövning är de änkor i 60- ersåldern som utfört obetalt arbete i hemmet och vars make haft låg lön och därmed låga ATP-poäng. Inkomstprövningen kommer att slå hårdast mot de änkor som har låga inkomster. Detta anser vi vara en alldeles befängd fördelningspolitik, som dessutom är direkt kvinnofientlig. Enligt vår uppfattning bör därför inkomstprövning inte ske då änkepensionären har inkomster som tillsammans med änkepensionen ligger under den s.k. brytpunkten. De kvinnor som drabbas av en inkomstprövning av änkepensionen ges en omställningsperiod på endast tre månader. Det är också fråga om en inkomstsänkning av sådan storlek att det är tveksamt om den skulle accepteras inom något annat område. Vi anser därför att det måste finnas övergångsregler som ger dessa änkor en längre period att ställa om sin ekonomi. Vi vill också erinra om att, trots att riksdagen uttalat att alla förslag som rör socialförsäkringen skall föregås av fördelningspolitiska konsekvensanalyser, förslaget om inkomstprövning av änkepensioner inte har föregåtts av en sådan analys.
A 3 Bostadstillägg till pensionärer
Då det gäller låginkomstpensionärerna anser vi att dessa måste kompenseras för alla nedskärningar de fått vidkännas. Det allra bästa sättet att stötta låginkomstpensionärerna är via bostadstilläggen till pensionärer, som därför bör bibehållas på nuvarande nivå. I anledning av förslaget att medräkna fritidsfastigheter då det gäller att beräkna bostadstilläggen vill vi framhålla att dessa fastigheter inte genererar inkomster eller avkastning samt att många pensionärer redan drabbats av upptaxering av fastighetsvärdet.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 12)
A 2 Föräldraförsäkring
Vänsterpartiet föreslår utgiftsökningar inom anslaget A 2 på sammanlagt 1 075 miljoner kronor. Av detta belopp bör 200 miljoner kronor avsättas så att den s.k. semesterlönefaktorn kan beaktas vid beräkning av SGI, 600 miljoner kronor för att höja ersättningsnivån i föräldraförsäkringen till 80 % den 1 januari 1997 och 200 miljoner kronor för att höja ersättningsnivån för mamma/pappamånaden till 90 %. Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen bör höjas till 80 %, och inga besparingar skall göras med avseende på mamma/pappamånaden.
A 5 Barnpensioner
Vänsterpartiet föreslår utgiftsökningar inom anslaget A 5 på 5 miljoner kronor för att möjliggöra införandet av en generell barnpension som gäller alla barn bosatta här i riket. Vi vill framhålla att barn till avliden utländsk förälder som inte har bott i Sverige under minst tre år enligt gällande regler blir utan svensk barnpension.
Antagandepoängberäkning (mom. 18)
Vänsterpartiet motsätter sig den aviserade förändringen då det gäller antagandepoängberäkning för tilläggspensionen i form av förtidspension.
4. Anslag m.m. (mom. 1, 7 och 12)
Ragnhild Pohanka (mp) anför:
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom 1)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Miljöpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 300 miljoner kronor. Vi anser att ett s.k. brutet tak skall införas i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1997. Förslaget innebär att ersättningen skall höjas till 80 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp. För inkomstdelar däröver anser vi att ersättningen skall begränsas till 40 %.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom (mom. 7 )
Miljöpartiet bedömer, i likhet med vad som anges i motionerna So424 och Sf624 (båda v), att en särskild folkpension bör ges till äldre invandrare. Då det gäller bostadstillägget till pensionärer noterar vi att pensionärerna är en av de grupper som återkommande drabbas av regeringens budgetbesparingar. Att det kompletterande bostadstillägget skall fasas ut under de närmaste åren medför extra påfrestningar på pensionärernas ekonomi. Vi anser att bostadstillägget för budgetåret 1997 bör bevaras på nuvarande nivå. Vi anser också att det är tveksamt att värdet av pensionärernas fritidsbostäder tas upp i beräkningsunderlaget för bostadstillägg. Beräkningsmodeller för bostadsbidrag och bostadstillägg för pensionärer bör vara utformade på ett likartat sätt. I dag missgynnas pensionärer när värdet av förmögenhet beräknas.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 12)
A 1 Allmänna barnbidrag
Flerbarnstilläggen är ett viktigt inslag i familjepolitiken, och de bör därför bibehållas. Vi avser att återkomma i denna fråga.
A 2 Föräldraförsäkring
Miljöpartiet föreslår utgiftsökningar inom anslaget A 2 på 50 miljoner kronor. Vi anser att ersättningen i föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1997 bör utges med 80 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och med 40 % på överskjutande inkomstdel. Vidare bör garantinivån i föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1997 vara 180 kr. I stället avskaffas de 90 dagar i föräldraförsäkringen för vilka ersättning utges endast på garantinivå. Vid en sådan förändring kan föräldraförsäkringen utsträckas till att gälla en garanterad rätt till ledighet i 18 månader.
A 3 Underhållsstöd
Miljöpartiet föreslår utgiftsökningar inom anslaget A 3 på 100 miljoner kronor för att bekosta avdrag för resor vid umgänge med barn.
5. Anslag m.m. (mom. 1, 7, 12 och 17)
Rose-Marie Frebran (kd) anför:
Kristdemokraterna har presenterat ett heltäckande förslag till statsbudget, som ett alternativ till regeringens budgetproposition. Vårt alternativ inriktar sig på att skapa förutsättningar för nya och växande företag för att åstadkomma de nya jobben, skapa resurser för kommuner och landsting att möta de växande behoven av vård och omsorg samt att värna de mest utsatta grupperna och att kompensera dem som hittills drabbats värst av budgetsaneringen. Riksdagens majoritet har nu fastställt utgiftsramar för statsbudgetens utgiftsområden i enlighet med regeringens inriktning av den ekonomiska politiken. Eftersom vi inte stöder den inriktningen kan vi inte medverka i detaljbesluten, utan redovisar i detta särskilda yttrande vår politik inom betänkandets utgiftsområden.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom. 1)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 600 miljoner kronor. De av oss anvisade besparingarna innefattar införandet av ytterligare en karensdag i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen med ett högkostnadsskydd på tio dagar per år, liksom att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på genomsnittsinkomsten under de två senaste åren. Såvitt gäller ersättningsnivån i sjukförsäkringen förordar vi en höjning till 80 % redan den 1 januari 1997. Vidare motsätter vi oss den föreslagna neddragningen på försäkringskassornas medel för köp av rehabiliteringstjänster, liksom att andra skattepliktiga förmåner än lön och skattepliktiga kostnadsersättningar inte längre skall ingå i den sjukpenninggrundande inkomsten. Däremot motsätter vi oss inte den aviserade rehabiliteringsöversynen men anser inte detta vara något skäl att minska resurserna vad gäller försäkringskassornas medel för köp av rehabiliteringstjänster. Slutligen avvisar vi den förlängning av sjuklöneperioden till 28 dagar, som riksdagen nyligen beslutat om. Arbetsgivarna kommer i och med det ökande ansvaret att vara angelägna om att bara anställa arbetskraft som inte kan antas bli sjukskrivna i någon större utsträckning. Därmed hårdnar klimatet på arbetsmarknaden, samtidigt som risktagandet för framför allt de mindre företagen ökar dramatiskt. Vidare är det oklart huruvida den lägre arbetsgivaravgiften har givit de små företagen tillräcklig kompensation.
A 3 Förtidspensioner
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 3 på sammanlagt 1 750 miljoner kronor. Vi anser att den genomsnittliga pensionsåldern successivt bör kunna höjas genom en aktiv rehabilitering och därmed ett minskat antal förtidspensionärer.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom (mom. 7)
Trots det stora behovet av besparingar anser Kristdemokraterna att det är av största vikt att vi tar hand om våra gamla. Vi anser därför att pensionstillskottet till de sämst ställda pensionärerna bör höjas med 200 kr i månaden. Vi motsätter oss också de av regeringen föreslagna försämringar inom utgiftsområdet förutom växlingen mellan folkpension och pensionstillskott.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 12)
A 1 Allmänna barnbidrag
Kristdemokraterna föreslår utgiftsökningar inom anslaget A 1 på 1 874 miljoner kronor. Vi är kritiska till flera av de nedskärningar som genomförts av den socialdemokratiska regeringen, vilka lett till kraftiga försämringar för de familjer som har de lägsta disponibla inkomsterna. Vi föreslår att vårdnadsbidraget återinförs till en nettokostnad av 2 600 miljoner kronor. Detta finansieras genom en motsvarande minskning av statsbidraget till kommunerna, som avlastas kostnader för barnomsorg. Vidare bör barnbidraget sänkas med 40 kr per månad. De frigjorda resurserna, ca 862 miljoner kronor, bör överföras till den barnrelaterade delen i bostadsbidraget. Vidare bör flerbarnstilläggen återinföras till en kostnad av 86 miljoner kronor. Avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader bör återinföras i den form den hade före den 1 januari 1995.
A 2 Föräldraförsäkring
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 2 på 100 miljoner kronor. Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1997 skall vara 80 %. Detta belastar statsbudgeten med 500 miljoner kronor. Genom en ändrad beräkningsgrund för SGI görs en nettobesparing i föräldraförsäkringen med 600 miljoner kronor.
Delpension (mom. 17)
I likhet med vad Moderaterna anger i motion Sf254 yrkande 40 anser vi att delpensionen bör avskaffas den 1 januari 1997.
6. Försäkringen mot kostnader för sjuklön (mom. 3)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m), Rose-Marie Frebran (kd) och Åke Sundqvist (m) anför:
På förslag av regeringen har riksdagen beslutat om en förlängning av sjuklöneperioden från 14 till 28 dagar fr.o.m. den 1 januari 1997. Vi anser att denna förlängning är ett rent dråpslag mot de små företagen som endast får halv kompensation för sina ökade kostnader. Även personer som är arbetslösa drabbas av förslaget i och med att få enmans- eller fåmansföretagare kommer att våga anställa någon som inte är garanterat fullt frisk. Det leder till att människor med funktionshinder eller viss sjuklighet får det ännu svårare än i dag att göra sig gällande på arbetsmarknaden. För att gruppen småföretagare över huvud taget skall våga nyanställa efter årsskiftet är det helt nödvändigt att försäkringen mot kostnader för sjuklön förbättras. Den höjning av den övre gränsen för att få teckna försäkringen till 130 basbelopp som nyligen beslutats är i detta sammanhang inte annat än ett slag i luften. Vi anser därför att mer påtagliga förändringar måste vidtas så att försäkringen upplevs som attraktiv av företag med behov av en sådan försäkring. Storleken på avgiften är härvid av avgörande betydelse.
7. Försäkringen mot kostnader för sjuklön (mom. 3)
Ingrid Skeppstedt (c) anför:
Det råder en bred politisk enighet om att det är i de små företagen inom den privata sektorn som de nya jobben skall skapas. Olika åtgärder har också under senare tid föreslagits eller beslutats för att förbättra de mindre företagens villkor, t.ex. en nedsättning av arbetsgivaravgiften med 5 % av avgiftsunderlaget från den 1 januari 1997. Ett beslut av riksdagen som dock kan få negativ verkan på de mindre företagens möjligheter och vilja till nyanställning är förlängningen av sjuklöneperioden från 14 till 28 dagar från samma tidpunkt. En sådan förlängning är positiv då den ger arbetsgivare ett större intresse att satsa på förebyggande åtgärder liksom på aktiva rehabiliteringsåtgärder. En företagare har visserligen möjlighet att försäkra sig mot kostnader för sjuklön, men då premien är hög är det få företag som har råd att utnyttja denna försäkring. För att gruppen småföretagare skall kunna nyanställa är det viktigt att de får tillgång till en försäkring som är så prissatt att den faktiskt uppmanar till teckning. Försäkringsavgiften bör därför inte överstiga 1 % av lönesumman.
8. Samverkan mellan olika organ (mom. 6)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd), Åke Sundqvist (m) och Marie Engström (v) anför:
Nödvändigheten av utökade möjligheter till samverkan mellan olika organ påtalas i flera motioner som behandlas i betänkandet. Det gäller dels samverkan mellan försäkringskassan och vårdsektorn, dels samverkan med arbetsmarknadsmyndigheter. Några motionärer pekar särskilt på förslag som lagts fram av Arbetsmarknadskommittén, förslag som senare följts upp av Sjuk- och arbetsskadekommittén. I betänkandet anges också att riksdagen på förslag av utskottet tidigare uttalat att försöksverksamheten med finansiell samordning mellan olika parter borde utökas till att omfatta även arbetsmarknadsmyndigheterna. Vidare anges att bl.a. förslag om samordnad rehabilitering för utsatta grupper, som lagts fram av Sjuk- och arbetsskadekommittén, bereds inom regeringskansliet. Eftersom en proposition avses bli avlämnad till riksdagen under våren 1997 avstår vi från att reservera oss i frågan.
9. Efterlevandeförmåner (mom. 7 - delvis)
Ingrid Skeppstedt (c) anför:
Den av regeringen föreslagna besparingen avseende omställningspension är utformad så att den medför en bibehållen grundtrygghet. Vad gäller förkortningen av den generella tiden för omställningspension kan nämnas att den som har barn under tolv år i allmänhet har rätt till fortsatt omställningspension. Vid nedsatt förvärvsförmåga, där bl.a. bosättningsförhållanden m.m. kan beaktas, kan särskild efterlevandepension utges. Vad gäller inkomstprövningen av änkepension är bestämmelserna utformade så att grundtryggheten är väl tillgodosedd. De änkor som har pension enligt 1947 års folkpensioneringslag undantas dessutom på utskottets initiativ från den nya inkomstprövningen. Även om det finns vissa svagheter i regelsystemet har Centern ansett sig kunna godta förslaget avseende efterlevandeförmåner.
10. Genomförandet av det reformerade pensionssystemet (mom. 8)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m), Rose-Marie Frebran (kd) och Åke Sundqvist (m) anför:
Lagstiftningen vad gäller det reformerade pensionssystemet skulle enligt tidigare riksdagsbeslut vara avslutat år 1996. Lagstiftningsarbetet har dessvärre försenats dels på grund av regeringsskiften, dels på grund av att det socialdemokratiska partiet har genomfört ett tredje samråd gällande det reformerade pensionssystemet. Förseningen har skapat stor osäkerhet bland medborgarna om framtidens pensioner. De har välmotiverade behov av att få klara besked om vilka regler som skall gälla. Osäkerheten har inte minst ökat genom att ingångna överenskommelser tycks vara alltför lätta att bryta. I genomförandegruppen har de borgerliga representanterna med tveksamhet accepterat regeringspartiets behov av att ytterligare förankra överenskommelsen, vilket medfört ytterligare förseningar. Det är angeläget att lagstiftningsarbetet är slutfört före valet 1998. För detta talar också det faktum att avsättningar redan sker i Riksgäldskontoret för premiereservdelen, sedan 1995. Remisserna gällande "Allmänt pensionssparande" bearbetas nu på Socialdepartementet och i Genomförandegruppen. Vi anser att alla ansträngningar skall inriktas på att arbetet med det reformerade pensionssystemet skall leda till riksdagsbeslut före valet 1998 samt att den huvudsakliga systemuppbyggnaden skall vara klar vid samma tidpunkt.
I propositionen framlagda lagförslag
Utdrag ur rapporten Arbetslivsinriktad rehabilitering - En jämförande studie av anställdas och arbetslösas arbetslivs- inriktade rehabilitering
Diskussion och konklusion
Arbetslivsinriktad rehabilitering är vanligare i Jämtlands glesbygd än i Stockholm. I Jämtland blir sammanlagt 17 % av de långa sjukfallen föremål för någon typ av rehabilitieringsåtgärd. Detta gäller för både anställda och arbetslösa. I Stockholm blir 14 % av de anställda och 12 % av de arbetslösa föremål för en rehabilitering. Resultatet stämmer väl överens med tidigare studier (RFV 1994:5 och 1995:20). Av resultaten framgår att yngre rehabiliteras i högre grad än äldre. Detta såväl i Jämtland som i Stockholm. Att yngre rehabiliteras i högre grad än äldre finns dokumenterat i tidigare studier. Enligt RFV:s studie (1994:5) är sannolikheten att erhålla rehabilitering mer än halverad för personer i åldrarna 50-57 år och möjligheten att erhålla rehabilitering efter 58 års ålder är försumbar i jämförelse med 18-29- åringar. Med ändliga resurser kan det vara klokt att vid rehabilitering prioritera en ung människa före en äldre. Det är dock oroande och otillfredsställande om, som tendensen är i dag, personer över 58 år endast undantagsvis blir föremål för rehabilitering. Detta särskilt med tanke på att det blir svårare för de s.k. äldrefallen att erhålla förtidspension fr.o.m. 1997-01-01 då äldrereglerna avskaffas. Av resultaten framgår vidare att kvinnor rehabiliteras i högre grad än män. I ett antal studier (Bäckström och Eriksson 1989, Bäckström 1994) visade resultaten att kvinnor tenderar att esidosättas i rehabiliteringen. Föreliggande studie visar att så också är fallet beträffande kostnaden för insatta rehabiliteringsåtgärder. Kvinnornas åtgärder kostar inte lika mycket som männens. När det gäller erhållen rehabilitering visar dock denna studie att kvinnor blir föremål för rehabilitering i högre grad än män. Resultaten visar vidare att personer med besvär i rörelseorganen (nacke/axlar, ländrygg, reumatism, övriga rörelseorgan) är överrepresenterade bland de som erhåller rehabilitering. Andelen sjukskrivna med psykiska besvär (missbruk, psykisk sjukdom/besvär) är lika stor bland dem som rehabiliteras i totalgruppen långa sjukfall, och personer med övriga besvär (komplikationer, astma, hudsjukdom, hjärt/kärl, annan fysisk sjukdom, skada/förgiftning) är underrepresenterade bland rehabiliteringsfallen jämfört med totalgruppen. Då besvär från rörelseorganen utgör den största grunden till nybeviljande av förtidspensioner, är det naturligt och positivt att betydande rehabiliteringsinsatser görs för denna grupp. Allvarligt är det dock om personer med övriga besvär, t.ex. astma/allergi och hjärt/kärl, är grupper som inte blir föremål för rehabilitering i den utsträckning som motiveras av deras storlek i totalgruppen långa sjukfall. Personer med invandrarbakgrund var fler i totalgruppen i Stockholm (33,7 %) än i totalgruppen i Jämtland (3,3 %). Personer med invandrarbakgrund återfinns i samma grad bland dem som erhåller rehabilitering som i totalgruppen långa sjukfall. Detta gäller i både Jämtland och i Stockholm.
Antal dagar innan rehabiliteringsåtgärd
I både Jämtland och i Stockholm får de arbetslösa, oavsett kön, vänta ca 2 månader längre än de anställda innan någon rehabiliteringsåtgärd aktualiseras. Detta faktum är oroande, då en tidig rehabilitering antas vara en förutsättning för en effektiv rehabilitering. Ett ännu större problem verkar dock väntan innan rehabilitering generellt, dvs. rehabilitering för både anställda och arbetslösa, att vara. Från sjukanmälan till dess att rehabilitering kommer till stånd tar det i Jämtland ca 10 månader och i Stockholm ca 11 månader. Att tiden innan rehabilitering är så lång, överensstämmer inte med intentionerna om en tidig rehabilitering. Skillnaden i väntan innan rehabiliteringsåtgärd mellan anställda och arbetslösa kan bero på att försäkringskassorna använder sig av samma metodik i rehabiliteringsarbetet för de anställda som för de arbetslösa. Mycket tyder på att de arbetslösa sjukskrivna är en mer komplicerad grupp med många gånger multiproblematisk bakgrund och därför kräver ett annorlunda angreppssätt. RRV konstaterade i sin rapport (1996:8) att ökningen av andelen arbetslösa bland de långtidssjukskrivna organisatoriskt inte satt några tydliga spår hos försäkringskassorna. Mycket tyder på att rehabilitering av anställda respektive arbetslösa är två skilda ting som kräver olika angreppssätt. Rehabiliteringen av arbetslösa sjukskrivna kräver också andra samarbetspartner än de som är involverade i rehabiliteringsarbetet med de anställda sjukskrivna. Den generellt långa väntetiden innan rehabilitering för både anställda och arbetslösa har säkert flera förklaringar. En förklaring kan vara att den medicinska rehabiliteringen drar ut på tiden och omöjliggör arbetslivsinriktade inslag. Det är dock olyckligt om handläggarna på försäkringskassan i onödan väntar ut den medicinska eller sociala rehabiliteringen innan de tar några initiativ i rehabiliterande syfte. Mycket talar för att ett effektivt rehabiliteringsarbete kräver att rehabiliteringens aktörer samordnar sina rehabiliteringsinsatser. En annan förklaring till de långa väntetiderna är väntan mellan beslut om rehabilitering och rehabiliteringens start. Enligt en studie av Marnetoft (1995) var antalet dagar mellan beslut om rehabilitering och rehabiliteringens start mer än 60 dagar i 36 % av fallen. En trolig orsak till dessa väntetider är att olika rehabiliteringsprogram har fastställda startdatum som den sjukskrivne får vänta in. En tredje förklaring till väntetiderna mellan sjukanmälan och rehabilitering kan vara att kompetensen hos försäkringskassans rehabiliteringshandläggare behöver höjas. När försäkringskassan fick det övergripande samordnings- och tillsynsansvaret över den arbetslivsinriktade rehabiliteringen var det tänkt att försäkringskassan skulle vara den drivande kraften i rehabiliteringsprocessen. Denna nya roll kräver stor skicklighet av försäkringskassa inom många områden. Kanske är det så att försäkringskassan i dag inte besitter den breda kompetens som krävs för att aktivt och effektivt driva den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Sjuk- och arbetsskadekommittén har uppmärksammat dessa problem och föreslår kraftiga insatser för att höja kompetensen inom rehabiliteringsområdet (SOU 1996:113).
Rehabiliteringens längd
I Jämtland får de arbetslösa något längre rehabiliteringsperioder än de anställda. Någon sådan skillnad föreligger inte i Stockholm. I genomsnitt varar en rehabiliteringsåtgärd, i både Jämtland och Stockholm, oavsett kön, i ca 3 månader.
Aktörer som beslutar om rehabilitering
Försäkringskassan är den aktör som oftast beslutar om arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd, antingen ensam eller tillsammans med arbetsgivare (för de anställda) eller arbetsförmedlingen/AMI (för de arbetslösa). Att försäkringskassan är delaktig i beslutsfattandet avseende rehabiliteringsåtgärder är både naturligt och positivt. Att försäkringskassan beslutar tillsammans med andra aktörer, såsom arbetsgivare/arbetsförmedling, sjukvården m.fl. i mer än hälften av fallen, stämmer väl överens med intentionerna om en samordnad rehabilitering. En aning oroande är dock att försäkringskassa själv, utan samarbete med någon annan aktör, beslutar om rehabiliteringsåtgärd i ca 40 % av fallen. För att samarbetet med andra rehabiliteringsaktörer skall fungera bör sannolikt alla aktörer, som kommer att påverkas av beslutet om rehabilitering, få vara med redan i planeringsarbetet. Risken är annars stor att dessa aktörer inte känner sig delaktiga i rehabiliteringen.
Typ av rehabiliteringsåtgärd
Den vanligast förekommande rehabiliteringsåtgärden i både Jämtland och Stockholm är, för anställda, träning på egen arbetsplats och för arbetslösa träning på annan arbetsplats. Detta resultat är positivt mot bakgrund av rehabiliteringsreformens intention om att rehabilitering skall bedrivas i anslutning till arbetsplatsen. Den näst vanligaste rehabiliteringsformen för anställda är s.k. köpta tjänster . Med köpta tjänster avses exempelvis utredning på rygginstitut, ryggrehabilitering på Hälsoinvest eller dylikt. I både Jämtland och i Stockholm blir de anställda oftare än de arbetslösa föremål för en sådan köpt tjänst. En trolig anledning till att denna skillnad föreligger är ovissheten på försäkringskassorna om vem handläggarna får köpa en köpt tjänst åt. Vissa försäkringskassor tillämpar strikt policyn att bara köpa tjänster åt sjukskrivna med anställning och menar att ansvaret för arbetslösa ligger på arbetsförmedlingen/AMI. Andra försäkringskassor är inte lika strikta utan köper också tjänster till arbetslösa sjukskrivna. Det är olyckligt att det saknas tydliga riktlinjer om i vilken utsträckning försäkringskassorna får köpa tjänster åt arbetslösa. För att råda bot på den osäkerhet som i dag råder på försäkringskassorna behöver lagtexten inom området förtydligas.
Kostnad för rehabiliteringsåtgärd
Endast kostnader för köpta tjänster redovisas. Anledningen till att kostnader för övriga rehabiliteringsåtgärder, t.ex. träning på egen eller annan arbetsplats, inte redovisas är att dessa kostnader är svårare att fastställa och att resurser för detta inte fanns inom föreliggande projekt. I Jämtland blir de arbetslösa föremål för något dyrare rehabiliteringsköp än de anställda. Männen i Jämtland får oavsett anställning eller ej dyrare rehabilitering än kvinnorna. En förklaring till den lägre kostnaden för kvinnornas rehabilitering kan vara att kvinnorna i högre grad blir föremål för gruppaktiviteter medan männen blir föremål för individuella program. Uppmätta skillnader i Stockholm gick ej att statistiskt säkerställa. Köpta tjänster kostar i genomsnitt i både Jämtland och Stockholm ca 30 000 kr.
Aktörer som betalade rehabiliteringsåtgärd
Endast betalning av köpta tjänster redovisas. Försäkringskassan är den aktör som i en absolut majoritet av fallen betalar rehabiliteringsåtgärden för såväl de anställda som de arbetslösa. Detta gäller oavsett kön i både Jämtland och i Stockholm. Bland de anställda delas kostnaden mellan arbetsgivaren och försäkringskassan i knappt 10 % av fallen. I Jämtland betalar arbetsgivaren själv rehabiliteringen i 13 % av fallen och i Stockholm är motsvarande andel 10 %. En nyligen genomförd studie av RFV (1995:20) visade att arbetsgivaren betalar rehabiliteringsåtgärderna i 15 % av sjukfallen. En trolig förklaring till att arbetsgivaren inte betalar köpta tjänster i någon större utsträckning är den vanligt förekommande policyn, som finns utvecklad i RFV:s Allmänna råd 1991:12, att arbetsgivaren huvudsakligen skall betala de åtgärder som vidtas inom eller i anslutning till den egna arbetsplatsen. I AFL behandlas inte finansieringen av rehabiliteringsåtgärder, och förarbetena (prop. 1991/92:140, prop. 1991/92:141) är otydliga på denna punkt. Det finns en risk att arbetsgivaren utnyttjar den oklarhet som råder beträffande finansiering av rehabiliteringsåtgärder och överlåter på försäkringskassan att finansiera köp av tjänster till anställda. Det faktum att arbetsgivaren så sällan betalar den anställdes rehabilitering överensstämmer inte med intentionerna vad beträffar arbetsgivarens utökade ansvar i rehabiliteringsarbetet.
Rehabiliteringens effekter
Allmänt om variabler och metod
I föreliggande studie har vi för att undersöka och jämföra rehabiliteringens effekter valt att undersöka två variabler, nämligen ohälsodagar, dvs. antal dagar med sjukpenning, rehabiliteringsersättning, sjukbidrag och förtidspension, samt ersättningsgrad, dvs. om ersättningen varit 100 %, 75 % 50 % eller 25 %. Vi har vidare valt att använda en metod där variablernas värde efter den aktuella rehabiliteringsåtgärden jämförs med variablernas värde före rehabiliteringen. Det finns även andra variabler och metoder att använda vid utvärdering av rehabiliteringens effekter. Exempel på sådana variabler är livskvalitet, medicinkonsumtion, antal besök hos läkare m.fl. Vårt val av variabler (ohälsodagar och ersättningsgrad) grundar sig dels i uppfattningen att de är valida, dels i att de är av intresse för läsaren, dvs. socialförsäkringsutskottet. Ohälsodagar används ofta inom socialförsäkringen när rehabiliteringsåtgärder utvärderas. Ersättningsgraden används inte lika ofta som resultatmått eftersom de tekniska systemen som försörjer ohälsoområdet med utvärderingsstatistik inte innehåller några uppgifter om förändringar av ersättningsgrader. I RFV:s anvisningar till försäkringskassan angående årsredovisningen 1995/96 (RFV Ie - M 1996:40) anser RFV att det vore önskvärt att använda ersättningsgrad som resultatmått. Anledningen till att detta inte görs i dag är att en sådan manuell insamling av data skulle vara allt för arbetskrävande . Ett exempel på en annan metod att använda vid utvärdering av rehabilitering är en s.k. randomiserad experiment/kontrollmetod. Vid sådana randomiserade kontrollerade studier utgår man från en homogen grupp. Denna delas slumpmässigt i två mindre grupper, en experimentgrupp och en kontrollgrupp. Experimentgruppen, men inte kontrollgruppen, utsätts sedan för en intervention (t.ex. en rehabiliteringsåtgärd). De eventuella effekterna mäts efter rehabiliteringen. Om det föreligger en skillnad mellan experimentgrupp och kontrollgrupp dras slutsatsen att rehabiliteringen haft effekt. Fördelarna med randomiserade kontrollerade studier är flera. En stor fördel med en sådan typ av studie är att man får svaret på frågan om hur sjukfallets naturliga förlopp ser ut för en grupp långtidssjukskrivna som inte erhåller någon typ av rehabilitering. På så sätt erhåller man den jämförelsegrupp som är en förutsättning för att man skall kunna uttala sig om rehabiliteringens effekter i allmänhet. Metoden har också nackdelar, i synnerhet inom samhällsvetenskapen. Det är ofta svårt, ibland omöjligt, att erhålla en tillräckligt homogen huvudgrupp. Det är också etiskt problematiskt att inte låta en kontrollgrupp erhålla en rehabiliteringsåtgärd. I förekommande fall strider det dessutom mot AFL:s intentioner om att alla som har behov av en rehabilitering också skall få en rehabilitering. Då syftet med föreliggande studie är att jämföra effekterna av rehabilitering för två grupper, anställda och arbetslösa, behövs ingen jämförelse med sjukfallets naturliga förlopp. Därför har vi en före-efter-metod.
Uppmätta effekter
I både Jämtland och i Stockholm är antalet ohälsodagar för såväl anställda som arbetslösa väsentligt lägre efter en rehabilitering jämfört med tiden före. Detta gäller oavsett om jämförelserna görs 6, 12 eller 24 månader efter rehabiliteringen. De anställda har färre ohälsodagar efter rehabiliteringen än de arbetslösa, men också före. Den procentuella minskningen är ungefär lika stor för de två grupperna. För både anställda och arbetslösa, oavsett typ av rehabiliteringsåtgärd och typ av diagnos, är antalet ohälsodagar 6, 12 och 24 månader efter rehabiliteringen lägre jämfört med tidsperioderna före rehabiliteringen. Detta gäller oavsett kön både i Jämtland och i Stockholm. Inga större skillnader föreligger mellan anställda män och kvinnor och arbetslösa män och kvinnor avseende den procentuella minskningen av ohälsodagar. Vad beträffar ersättningsgrad var också den väsentligt lägre 6, 12 och 24 månader efter rehabilitering än vid rehabiliteringens start. Detta i både Jämtland och i Stockholm, oavsett kön, och för både anställda och arbetslösa. De anställda har i regel en lägre ersättningsgrad än de arbetslösa och är dessutom oftare än de arbetslösa helt friska efter rehabiliteringen. Detta både i Jämtland och i Stockholm. Noteras bör dock att de arbetslösa hade högre ersättningsgrad vid rehabiliteringens start. Avseende män och kvinnor tyder resultaten på att kvinnorna inte minskar sin ohälsa i samma grad som männen gör efter avslutad rehabiliteringsåtgärd. Ingen större skillnad i ohälsodagar föreligger mellan könen under tidsperioden innan rehabiliteringsåtgärderna. Detta i både Jämtland och Stockholm och bland både anställda och arbetslösa. Efter rehabilitering har dock, med endast få undantag, kvinnorna väsentligt fler ohälsodagar än männen. I synnerhet de arbetslösa kvinnorna. Detsamma gäller ersättningsgrad. Väsentligt färre kvinnor än män blir helt friska efter rehabiliteringen. Detta trots att kvinnorna genomgående har lägre ersättningsgrad vid rehabiliteringens start. Beträffande personer med invandrarbakgrund (utländska medborgare och utlandsfödda svenska medborgare) visar resultaten från Stockholm att de anställda med invandrarbakgrund inte skiljer sig från infödda svenskar beträffande ohälsodagar före och efter rehabiliteringen. De arbetslösa med invandrarbakgrund har emellertid både fler ohälsodagar före och efter rehabiliteringen jämfört med de andra grupperna. I Jämtland var antalet personer med invandrabakgrund för få för att slutsatser skall kunna dras. Avslutningsvis kan konstateras att arbetslivsinriktad rehabilitering förekommer för såväl anställda som arbetslösa i endast begränsad omfattning, i synnerhet för de arbetslösa i Stockholm. Väntan innan rehabilitering verkar onödigt lång, särskilt för de arbetslösa. Försäkringskassan är den aktör som ensam eller tillsammans med arbetsgivaren i en absolut majoritet av sjukfallen beslutar om rehabilitering. Försäkringskassan är också den som oftast betalar rehabiliteringen. Utifrån studiens resultat beträffande rehabiliteringens effekter kan man dra slutsatsen att antalet ohälsodagar, både för anställda och arbetslösa, är färre efter en rehabilitering än före och ersättningsgraden är lägre efter en rehabilitering än vid rehabiliteringens start. Detta gäller, oavsett kön, i både Jämtland och i Stockholm. De anställda har genomgående färre ohälsodagar och lägre ersättningsgrad efter rehabilitering jämfört med de arbetslösa. De anställda blir också friska i högre grad än de arbetslösa. En sannolik förklaring till dessa fakta är att de arbetslösa har fler ohälsodagar och högre ersättningsgrader före rehabiliteringen. De arbetslösa verkar således vara en sjukare grupp och därmed svårare att rehabilitera. Noteras bör dock att den procentuella minskningen av ohälsodagar är lika stor för de anställda som för de arbetslösa. Vidare framgår att det minskade antalet ohälsodagar och de lägre ersättningsgraderna för både de anställda och de arbetslösa verkar hålla i sig långsiktigt (upp till 24 månader). En tendens i Stockholm är dock att minskningen av ohälsodagarna tenderar att bromsas upp under perioden 12 till 24 månader efter rehabiliteringen.
Av utskottet framlagda lagförslag
Utskottets förslag till ny lydelse av punkterna 5 och 6 övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
5. I fråga om rätt 5. I fråga om rätt till till efterlevandepension efterlevandepension för efterlevande för efterlevande kvinnor som är kvinnor som är födda år 1944 eller födda år 1944 eller tidigare gäller tidigare gäller fortfarande, i den fortfarande, i den mån inte något mån inte något annat föreskrivs i annat föreskrivs i punkt 8, äldre punkterna 2 och 8, bestämmelser om äldre bestämmelser änkepension i om änkepension i stället för de nya stället för de nya bestämmelserna om bestämmelserna om efterlevandepension efterlevandepension , även om , även om dödsfallet dödsfallet inträffar efter inträffar efter ikraftträdandet. En ikraftträdandet. En förutsättning för förutsättning för detta är att detta är att kvinnan vid kvinnan vid utgången av år 1989 utgången av år 1989 var gift med den var gift med den man efter vilken man efter vilken änkepensionen skall änkepensionen skall utbetalas eller, utbetalas eller, såvitt gäller såvitt gäller folkpension i form folkpension i form av änkepension, att av änkepension, att hon då sammanbodde hon då sammanbodde med honom under med honom under sådana förhållanden sådana förhållanden som avses i 8 kap. som avses i 8 kap. 2 § i dess äldre 2 § i dess äldre lydelse. lydelse. 6. I fråga om rätt 6. I fråga om rätt till till efterlevandepension efterlevandepension för efterlevande för efterlevande kvinnor som är kvinnor som är födda år 1945 eller födda år 1945 eller senare gäller, senare gäller, förutom de nya förutom de nya bestämmelserna om bestämmelserna om efterlevandepension efterlevandepension , följande, om , följande, om dödsfallet dödsfallet inträffar efter inträffar efter ikraftträdandet. Om ikraftträdandet. Om en sådan kvinna vid en sådan kvinna vid utgången av år 1989 utgången av år 1989 uppfyller villkoren uppfyller villkoren för rätt till för rätt till folkpension resp. folkpension resp. tilläggspension i tilläggspension i form av änkepension form av änkepension enligt 8 kap. 1 § enligt 8 kap. 1 § första stycket, 2 § första stycket, 2 § och 3 § första och 3 § första stycket resp. 14 stycket resp. 14 kap. 2 § första och kap. 2 § första och andra styckena i andra styckena i dessa lagrums äldre dessa lagrums äldre lydelse, har hon lydelse, har hon dessutom rätt till dessutom rätt till änkepension efter änkepension efter mannen enligt vad mannen enligt vad som sägs i som sägs i andra-fjärde andra-fjärde styckena. styckena. En kvinna som En kvinna som avses i första avses i första stycket har rätt stycket har rätt till folkpension i till folkpension i form av änkepension form av änkepension enligt 8 kap. i enligt 8 kap. i dess äldre lydelse. dess äldre lydelse. Sådan folkpension Sådan folkpension utges i förhållande utges i förhållande till det antal år till det antal år för vilka den för vilka den avlidne mannen vid avlidne mannen vid beräkning enligt beräkning enligt andra stycket av andra stycket av tilläggspension i tilläggspension i form av änkepension form av änkepension efter honom efter honom tillgodoräknas tillgodoräknas pensionspoäng. pensionspoäng. Tillgodoräknas där- Tillgodoräknas där- vid pensionspoäng vid pensionspoäng för minst 30 år, för minst 30 år, utges folkpension i utges folkpension i form av änkepension form av med belopp som änkepension, om avses i 8 kap. 4 § inte annat i dess äldre föreskrivs i punkt lydelse. I annat 2, med belopp som fall utges avses i 8 kap. 4 § pensionen med så i dess äldre stor andel av en lydelse. I annat sålunda beräknad fall utges änkepension som pensionen med så svarar mot stor andel av en förhållandet mellan sålunda beräknad det antal år för änkepension som vilka pensionspoäng svarar mot tillgodoräknas förhållandet mellan mannen och talet det antal år för 30. Var den avlidne vilka pensionspoäng mannen född år 1923 tillgodoräknas eller tidigare mannen och talet skall vid 30. Var den avlidne tillämpningen av mannen född år 1923 detta stycke i eller tidigare stället för talet skall vid 30 användas det tal tillämpningen av som följer av 15 detta stycke i kap. 1 eller 1 a §. stället för talet I fall som avses i 30 användas det tal första-tredje som följer av 15 styckena gäller kap. 1 eller 1 a §. fortfarande äldre I fall som avses i bestämmelser om första-tredje änkepension. styckena gäller fortfarande äldre bestämmelser om änkepension.
Utskottets förslag till lydelse av punkt 18 lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Regeringens förslag Utskottets förslag
18. Folkpension i 18. Folkpension i form av änkepension form av änkepension skall minskas med skall minskas med 30 procent av 30 procent av årsinkomsten årsinkomsten beräknad enligt 5, beräknad enligt 5, 5 a och 5 b §§ 5 a och 5 b §§ lagen (1994:308) om lagen (1994:308) om bostadstillägg till bostadstillägg till pensionärer. pensionärer. Om rätt föreligger Om rätt föreligger till såväl till såväl folkpension i form folkpension i form av änkepension som av änkepension som bostadstillägg till bostadstillägg till pensionärer skall pensionärer skall änkepensionen folkpensionen minskas på grund av minskas på grund av årsinkomsten först årsinkomsten först efter minskning av efter minskning av bostadstillägget bostadstillägget enligt 6 § lagen om enligt 6 § lagen om bostadstillägg till bostadstillägg till pensionärer. pensionärer. Folkpensionen skall minskas med 30 procent av det belopp med vilket årsinkomsten överstiger den årsinkomst vid vilken bostadstillägg inte längre utges. Vid beräkning av den årsinkomst vid vilken bostadstillägg inte längre utges skall 4 a § lagen om bostadstillägg till pensionärer inte tillämpas.
Utskottets förslag till lydelse av punkterna 1 och 4 övergångsbestämmelserna till regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring