Anslag till åklagarväsendet
Betänkande 1992/93:JuU23
Justitieutskottets betänkande
1992/93:JUU23
Anslag till åklagarväsendet
Innehåll
1992/93 JuU23
ANDRA HUVUDTITELN
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om anslag till åklagarväsendet för budgetåret 1993/94 samt ett antal motioner avseende medelstilldelningen och i övrigt med anknytning till åklagarväsendet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelstilldelning. Motionerna avstyrks. Till betänkandet har fogats åtta reservationer varav en från (s) och sju från (nyd).
Propositionen
I proposition 1992/93:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1993/94
till Riksåklagaren anvisa ett ramanslag på 23 812 000 kr (punkt C 1, s.90),
till Åklagarmyndigheterna anvisa ett ramanslag på 535 366 000 kr (punkt C 2, s. 91--92).
Motionerna
1992/93:Ju213 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för att inrätta en miljöpolis efter amerikansk modell och att lägga ner miljö- och hälsoskyddskontoren.
1992/93:Ju301 av Christel Anderberg och Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtur för kvinnomisshandelsmål.
1992/93:Ju302 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åklagarrollen måste renodlas så att åklagaren i allt väsentligt sysslar med sådant som just kräver den särskilda åklagarkompetensen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna ändras så att åtalsunderlåtelse kan komma till användning i betydligt större omfattning än för närvarande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett system med relativ åtalsplikt i stället för absolut åtalsplikt bör införas.
1992/93:Ju303 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta åtgärder mot miljöbrottslighet.
1992/93:Ju635 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett system med påföljdsöverenskommelse.
1992/93:Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 6 500 000 kr till Riksåklagaren för utökning av antalet tjänster som ekoåklagare samt utbildning av ekobrottsåklagare.
1992/93:Ju821 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna ändras så att polisen är skyldig att hämta den som anmälts för misshandel eller annat våldsbrott till förhör inom 24 timmar efter anmälan.
1992/93:Ju831 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ytterligare ansträngningar bör göras för att vidga utrymmet för användning av strafföreläggande och ordningsbot om inte rättssäkerhetskäl lägger uppenbara hinder i vägen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regelbundna stickprovsundersökningar i fråga om strafföreläggande och ordningsbot för att klargöra systemens tillförlitlighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa möjligheter att till den summariska straffprocessformen koppla skadestånd och andra enskilda anspråk,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att villkorlig dom bör kunna dömas ut genom strafföreläggande,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det bör skapas förutsättningar för ett mera nyanserat system för ingripande mot snatterier, vilket innebär att oskyldiga inte får drabbas men väl medföra kännbara straff för återfallssnattaren,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att om snatterier beivras med penningböter varje brott bör noteras i ett särskilt register i syfte att upptäcka återfallssnattare.
1992/93:Ju846 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rekrytering och utbildning av åklagare.
1992/93:N279 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisar 10 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit till undersökning av oegentligheter i samband med finanskrisen enligt vad i motionen anförts.
Utskottet
Inledning
Åklagarväsendet har tillsammans med övriga delar av rättsväsendet viktiga uppgifter i samhällets kamp mot brottsligheten. Åklagarväsendet har också, liksom andra delar av den offentliga sektorn, under en lång följd av år ställts inför uppgiften att med begränsade resurser klara av en växande arbetsmängd. Antalet inkommande mål till åklagarmyndigheterna har t.ex. ökat med 18 % under de senaste fem åren. Mellan åren 1990 och 1991 var ökningen drygt 5 %. Samtidigt har målbalanserna ökat kraftigt.
År 1990 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté för att se över åklagarverksamheten och förundersökningsreglerna. Kommittén, som antog namnet Åklagarutredningen -90 (Ju 1990:04), redovisade i juni 1992 sitt uppdrag genom betänkandet (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. Betänkandet har remissbehandlats, och det är för närvarande föremål för fortsatt beredning inom Justitiedepartementet.
I juli 1992 fick Statskontoret i uppdrag att se över åklagarväsendets centrala organisation. Uppdraget redovisades i februari 1993 och remissbehandlas för närvarande.
Åklagarväsendet ingår i systemet med treåriga budgetramar. Detta innebär att verksamhetens inriktning och medelstilldelningen för åklagarväsendet i princip har lagts fast för budgetperioden 1991/92--1993/94. Regeringen beslutade den 18 juni 1992 att de riktlinjer för åklagarverksamheten som gäller för perioden 1991/92--1993/94 skall utsträckas till att omfatta även budgetåret 1994/95. Anledningen till detta var att regeringen önskade avvakta bl.a. Åklagarutredningens betänkande innan nya myndighetsspecifika direktiv beslutas.
I syfte att förbättra effektiviteten inom åklagarväsendet har Riksåklagaren delegerat budgetansvaret till regional nivå. Beslutet gäller fr.o.m. innevarande budgetår. Detta innebär att regionåklagarmyndigheterna och åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Statsåklagarmyndigheten för speciella mål i princip tillsammans ansvarar för alla medel som disponeras inom anslaget Åklagarmyndigheterna.
Medelsanvisningen
Regeringen har föreslagit att riksdagen anvisar ramanslag på dels 23812000 kr till Riksåklagaren, dels 535 366 000 kr till åklagarmyndigheterna.
I motion Ju817 begärs en ökning av anslaget till Riksåklagaren med sammanlagt 6 500 000 kr avsedda för kompetenshöjande åtgärder, vidareutbildning av åklagare inom ekobrottsområdet och nya ekoåklagartjänster. I motion Ju846 aktualiseras också frågor om kompetenshöjande och rekryteringsbefrämjande åtgärder för åklagarna.
I motion N279 begärs en ökning av anslaget till åklagarmyndigheterna med 10 000 000 kr. Resurstillskottet är avsett för en särskild utredningsgrupp med uppgift att undersöka oegentligheter i samband med finanskrisen.
Riksåklagaren hade begärt att innevarande års ram för åklagarmyndigheterna skulle räknas upp med totalt 15 000 000 kr, varav bl.a. 1300000 kr för kompetenshöjande åtgärder.
Riksåklagaren hade vidare begärt att ramen skulle förstärkas med 6200000 kr för tillskapandet av en särskild eko-utredningsgrupp. Avsikten med utredningsgruppen är att den under en begränsad tid skall ta sig an undersökningar i ärenden som rör kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker och finansinstitut. Bakgrunden är bl.a. de synnerligen stora kreditförluster som banker och andra finansinstitut åsamkats de senaste åren där en del av förlusterna kan antas bero på brottsliga gärningar. I den särskilda utredningsgruppen ingår bl.a. högt kvalificerade åklagare och ekonomiskt utbildade personer.
I budgetpropositionen anför justitieministern att det endast i mycket speciella situationer kan komma i fråga att under en pågående budgetperiod ändra en given planeringsram. Enligt hennes mening utgör yrkandet om medel för den särskilda eko-utredningsgruppen ett sådant undantag. Hon förordar därför att anslaget till åklagarmyndigheterna förstärks under en tvåårsperiod. Hon har bedömt det ytterligare medelsbehovet för detta ändamål till 4 000 000 kr.
Riksåklagarens hemställan om ytterligare medel för kompetenshöjande åtgärder förklarar sig justitieministern därmed inte kunna biträda. Hon anser i stället att det bör vara möjligt att genom omprioriteringar inom den medelsram som fastställs avsätta nödvändiga resurser.
Som framgår av utskottets betänkande förra året (1991/92:JuU16) överlämnade Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen i januari 1992 en utredning till regeringen angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet. I utredningen läggs fram ett stort antal förslag för att effektivisera kampen mot ekonomisk brottslighet. Med anledning av denna rapport har regeringen uppdragit åt Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att redovisa vilka åtgärder som vidtagits i form av effektiviseringar inom myndigheternas ordinarie verksamhet. En slutredovisning skall lämnas före utgången av maj 1993.
Utskottet vill först understryka vikten av att de treåriga planeringsramarna hålls. I undantagsfall kan det dock bli nödvändigt att frångå ett beslut om planeringsramar. Utskottet, som vid en offentlig utfrågning den 18 februari 1993 inhämtat upplysningar om bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten, anser att en sådan undantagssituation är för handen när det gäller Riksåklagarens framställning om medel till den särskilda utredningsgrupp mot ekonomisk brottslighet i bankvärlden, vilken redan i slutet av förra året på särskilda medel inledde sin verksamhet.
Utskottet ser, i likhet med justitieministern, positivt på eko-gruppens sätt att ta sig an en svårutredd och komplicerad brottslighet. Mot bakgrund av åklagarmyndigheternas i övrigt alltmer ökande arbetsbörda delar utskottet också justitieministerns bedömning om behovet av en anslagsförstärkning. Denna bör som regeringen föreslår uppgå till 4000000 kr. I övrigt måste nya behov, som justitieministern anför, bemästras inom planeringsramen. Det sagda innebär att utskottet, med avslag på motion N279 i här behandlad del, tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning till åklagarmyndigheterna.
När det gäller ytterligare medel till kompetenshöjande åtgärder vill utskottet framhålla de möjligheter som myndigheterna har att inom givna medelsramar göra prioriteringar.
Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag om medelsberäkning för Riksåklagaren och Åklagarmyndigheterna. Det sagda innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju817, Ju846 och N279 i här behandlade delar.
Åklagarväsendets effektivitet
Allmänt
Åklagarutredningens uppdrag var att se över regelverk, rutiner och organisation inom åklagarverksamheten i syfte att undersöka om dessa svarar mot dagens krav och de krav som kommer att ställas i framtiden. Utredningens betänkande behandlar huvudsakligen frågor om avkriminalisering, åtalspliktens utformning, förundersökning och åklagarväsendets organisation. Utgångspunkten och målsättningen för utredningens överväganden har varit att åklagarverksamheten skall präglas av effektivitet och rättssäkerhet och att åklagarrollen skall renodlas. Betänkandet har remissbehandlats och beredning pågår nu i regeringskansliet.
I flera motioner tas upp frågor som berör åklagarväsendet och som även behandlas i Åklagarutredningens betänkande.
I tre motioner, Ju302, Ju635 och Ju831, framförs ett antal förslag till hur åklagararbetet skall kunna renodlas och effektiviseras. I motionerna föreslås bl.a. att relativ åtalsplikt bör införas och att åklagarna skall ges större möjligheter än i dag att meddela åtalsunderlåtelse samt att användningsområdet för strafföreläggande och ordningsbot bör utvidgas. Motionärerna vill i det sammanhanget också få utrett hur systemet med strafföreläggande och ordningsbot fungerar i dag.
Som nyss framgått har en av grundtankarna i Åklagarutredningens arbete varit att åklagarrollen skall renodlas. Utskottet delar den grundsynen.
Med hänsyn till att beredningen av utredningens betänkande ännu inte är avslutat är det dock för tidigt att ta ställning till de praktiska konsekvenserna härav. Motion Ju302 i den delen bör alltså inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks.
Åtalsplikten
Åklagarens skyldighet att åtala regleras i 20 kap. rättegångsbalken (RB). Där föreskrivs i 6 § att åklagaren skall, om ej annat är stadgat, tala å brott, som hör under allmänt åtal. Undantagen från åtalsplikten som utvidgades i ett lagstiftningsärende år 1984 (prop. 1984/85:3, JuU10, rskr. 72) anges i 7 §.
Regleringen innebär sammanfattningsvis följande.
Åtalsunderlåtelse får beslutas om inte något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts om det kan antas att påföljden, om åtal väckts, skulle ha stannat vid böter eller, om det finns särskilda skäl, vid villkorlig dom. Åtal får vidare underlåtas om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet. Åtalsunderlåtelse får också beslutas i vissa fall om brottet begåtts under inflytande av psykisk abnormitet m.m. Åtal får också underlåtas om det av särskilda skäl är uppenbart att det inte krävs någon påföljd för att avhålla den misstänkte från vidare brottslighet.
I lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare finns ytterligare bestämmelser som i förhållande till RB:s regler innebär ökade möjligheter till åtalsunderlåtelse för ungdomar för brott som begåtts före 18-årsdagen.
I 23 kap. 4 a § RB, som infördes samtidigt med att reglerna om åtalsunderlåtelse utvidgades, finns regler om förundersökningsbegränsning. Den regleringen innebär att en åklagare får besluta att inte inleda en förundersökning eller att lägga ner en redan påbörjad förundersökning om en utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottet i händelse av lagföring inte skulle leda till svårare påföljd än böter. Detsamma gäller om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. RB eller om särskild åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts.
Bakom 1984 års beslut (prop. 1984/85:3, JuU10, rskr. 72) låg i första hand processekonomiska överväganden. Utskottet, som tillstyrkte bifall till regeringens förslag om vidgade möjligheter till åtalsunderlåtelse, anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande bl.a. att ett vidare tillämpningsområde för åtalsunderlåtelseinstitutet skulle medföra vissa behövliga lättnader för domstolarna och åklagarna samt, indirekt, också för polisen. Utskottet ansåg alltså att reformen inte i sig utgjorde ett hot mot rättssäkerheten och mot centrala straffrättsliga grundsatser. Utskottet såg det i stället som en fördel i stort för rättsordningen att insatserna kanaliserades till de problemområden där stora ansträngningar måste sättas in i kampen mot den särskilt samhällsfarliga brottsligheten. Utskottet underströk vidare bl.a. betydelsen av att allmänhetens tilltro till rättsväsendet upprätthölls och betonade att det var av stor vikt att reglerna om åtalsunderlåtelse tillämpades konsekvent och likformigt.
Utskottet har sedan år 1985 återkommande prövat frågor om åtalsunderlåtelse och förundersökningsbegränsning, senast år 1990 (1989/90:JuU23).
Utskottet fann i 1989 års ärende att lagstiftningen om åtalsunderlåtelse i sin nuvarande form får anses utgöra en rimlig avvägning mellan de intressen av skilda slag som gör sig gällande inom brottsbekämpningen. Samma ståndpunkt intog utskottet också i 1990 års ärende.
Åklagarutredningen tar i ett särskilt avsnitt i sitt betänkande upp frågan om åtalsplikten och behandlar i samband därmed även frågorna om åtalsunderlåtelse och om strafföreläggande och ordningsbot. Åklagarutredningen har stannat för att inte föreslå någon förändring av de i dag gällande reglerna om absolut åtalsplikt och inte heller av reglerna om åtalsunderlåtelse.
I motionerna Ju302 och Ju635 framförs krav på en utvigning av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse, på ett avskaffande av den absoluta åtalsplikten och på ett system som öppnar för förhandlingar mellan den misstänkte och åklagaren. Syftet är att på så sätt frigöra resurser för ingripande mot den verkligt allvarliga brottsligheten.
Utskottet konstaterar att det är för tidigt att nu ta ställning till de i motionerna aktualiserade spörsmålen. Beredningen av Åklagarutredningens betänkande bör avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju302 och Ju635 i här behandlade delar.
Strafföreläggande och ordningsbot
Regler om strafföreläggande och ordningsbot återfinns i 48 kap. RB.
Enligt 1 § får fråga om ansvar för brott, som hör under allmänt åtal, under vissa villkor upptas av åklagare genom strafföreläggande och av polisman genom föreläggande av ordningsbot. Ett godkänt föreläggande gäller enligt 3 § som lagakraftvunnen dom.
Strafföreläggande får enligt 4 § utfärdas beträffande brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än böter och beträffande brott för vilka föreskrivs böter eller fängelse i högst sex månader.
Härutöver finns enligt 6 a § LUL ytterligare möjligheter att förelägga ungdomar strafföreläggande. De sistnämnda reglerna utvidgades år 1988 (prop. 1987/88:135, JuU36, rskr. 403).
Om ett strafföreläggande bestrids skall åtal normalt väckas.
Beträffande ordningsbot gäller enligt 13 § att ett sådant föreläggande får ges endast om det för brottet inte är stadgat annat straff än penningböter. Ytterligare förutsättningar är att Riksåklagaren i samråd med Rikspolisstyrelsen skall ha bestämt att ordningsbot skall kunna komma i fråga samt att Riksåklagaren skall ha bestämt det belopp som för ett visst brott skall upptagas såsom ordningsbot. -- Ordningsbot används främst vid olika trafikförseelser.
Föreläggande om ordningsbot får enligt 15 § inte utfärdas om den misstänkte bestrider gärningen.
I Åklagarutredningen föreslås att strafföreläggande och ordningsbot slås samman till ett institut, föreläggande av påföljd, vilket beträffande förfarandet helt skall ansluta till dagens regler. Det föreslås att åklagare skall få förelägga påföljd när brottet förskyller böter och när det är uppenbart att påföljden skall bestämmas till villkorlig dom. Föreläggande föreslås även få uppta medgivna enskilda anspråk. Polisman skall få utfärda bötesföreläggande i de fall brottet förskyller penningböter och upptagits i vad som motsvarar dagens ordningsbotskatalog.
I motion Ju831 förs fram förslag om ökade möjligheter att besluta om strafföreläggande och ordningsbot. Bl.a. tas upp de frågor om strafföreläggande vid villkorlig dom och skadestånd som Åklagarutredningen aktualiserat.
Utskottet konstaterar att motionskraven ligger i linje med det pågående arbetet. Något ställningstagande med anledning av motionerna är inte aktuellt innan beredningen av Åklagarutredningens betänkande avslutats. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju831 i här behandlade delar.
I Åklagarutredningen anförs att införandet av och den successiva utvidgningen av strafföreläggande och ordningsbot har möjliggjort ett effektivare användande av befintliga resurser och har avsevärt minskat belastningen på domstolar och åklagare. Systemet med strafföreläggande och ordningsbot har, förutom att det innebär en effektivare användning av resurser, även obestridliga fördelar för den misstänkte i form av bl.a. ett snabbt avgörande och en förutsebar straffnivå. De eventuella risker ur rättssäkerhetssynpunkt som ligger i att målen inte prövas i domstol är, framhåller utredningen, avsedda att uppvägas av att såväl polis som åklagare är skyldiga att iaktta objektivitet vid sin prövning. En spärr mot oriktiga avgöranden ligger också däri att ett strafföreläggande måste godkännas av den misstänkte för att leda till ett avgörande. Av statistiska uppgifter framgår att förelägganden godkänns i mycket hög utsträckning. Av utfärdade strafförelägganden år 1990 godkändes ca 85 % och av utfärdade ordningsförelägganden 98,5 %. Dessa siffror har varit tämligen konstanta genom åren.
I motion Ju831 föreslås att en stickprovsundersökning skall göras för att utröna hur systemet med strafföreläggande fungerar.
Med hänsyn till vad som ovan anförts finner utskottet det inte erforderligt att särskilt undersöka hur systemet med strafföreläggande fungerar.
Åklagarutredningens förslag om ordningsbot innebär att det blir möjligt med ordningsbot vid snatteri.
Denna fråga har också behandlats av utskottet vid flera tillfällen under senare år (se t.ex. 1989/90:JuU23 s. 6 f och 1990/91:JuU10 s.98). I det senare betänkandet uttalade utskottet bl.a. att utskottet utgick från att Åklagarutredningen skulle pröva frågan om ordningsbot för snatteri i positiv anda.
I motion Ju831 föreslås ett mer nyanserat påföljdssystem vid snatteri.
Straffskalan för snatteri omfattar böter eller fängelse i högst sex månader. Med gällande regler kan det alltså bli aktuellt med penningböter (se prop. 1990/91:68, JuU10, rskr. 155) eller dagsböter eller i allvarliga fall med fängelse. Villkorlig dom och skyddstillsyn är i sistnämnda fall också tänkbara påföljder. I bötesfallen har åklagaren möjlighet att besluta om strafföreläggande. Härtill kommer de förslag om möjligheter till ordningsbot som Åklagarutredningen lagt fram.
Enligt utskottets mening är motion Ju831 i denna del i stort tillgodosedd redan genom gällande lag. I övrigt bör beredningen av Åklagarutredningens betänkande avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju831 i denna del.
I motion Ju831 tas också upp frågan om ett register över penningböter vid snatteri.
Regeringen har genom förordningen (1992:1027) om register för strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot m.m. meddelat bestämmelser om nya ADB-register som skall föras över strafföreläggande och ordningsbot. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1993. I budgetpropositionen uttalar departementschefen att hon, när det nya systemet varit i bruk en tid, avser att ta upp frågan om förordningen bör ersättas med en registerlag.
Härigenom får kravet i motion Ju831 i denna del anses tillgodosett, och utskottet avstyrker bifall till det.
Förtursmål
I två motioner tas frågan om förtursbehandling upp. I motion Ju301 yrkas att kvinnomisshandelsmål regelmässigt skall behandlas som förtursmål, och i motion Ju821 yrkas att alla anmälningar om misshandel eller andra våldsbrott skall resultera i polisförhör inom 24 timmar.
Utskottet har tidigare behandlat motioner med liknande yrkanden (se 1992/93:JuU7 s. 4 f). Förundersökningsförfarandet regleras i 23 kap. rättegångsbalken och i förundersökningskungörelsen (1947:48). I princip lämnas prioriteringsfrågorna oreglerade där. Emellertid leder reglerna om straffprocessuella tvångsmedel, främst anhållande och häktning, till att vissa ärenden måste prioriteras. Prioriteringsfrågorna i övrigt måste lösas med utgångspunkt i statsmakternas prioriteringar inom kriminalpolitiken. Här kan anmärkas att justitieministern i årets budgetproposition anger att de brott som särskilt skall prioriteras är våldsbrott och narkotikabrott, något som utskottet instämt i (se 1992/93:JuU21 s. 18).
I Åklagarutredningen (s. 183 f) diskuteras förutsättningarna för att i författning reglera prioriteringsfrågorna. En möjlighet skulle därvid vara att t.ex. i anslutning till de förordningar som reglerar polis- och åklagarverksamheten ange hur prioritering skall ske mellan olika ärenden och ärendegrupper. Utredningen avvisar dock denna lösning därför att den inte skulle medge tillräcklig flexibilitet i prioriteringsarbetet. Utredningen anser vidare att de omständigheter -- bl.a. skyndsamhetskrav, tidsfrister och straffskalor -- som i dag beaktas vid prioriteringar är tillräckliga. Utredningen finner sammanfattningsvis inte skäl att föreslå någon ytterligare författningsreglering.
Utskottet som i och för sig har förståelse för syftet med önskemålen i motionerna Ju301 och Ju821 anser att beredningen av Åklagarutredningens betänkande bör avvaktas. Motionerna avstyrks.
Miljöfrågor
I två motioner tas miljöfrågor upp. I motion Ju213 begärs att förutsättningarna för att lägga ner miljö- och hälsoskyddskontoren och ersätta dem med en miljöpolis skall utredas. I motion Ju303 efterlyses skärpta åtgärder mot miljöbrottslighet, bl.a. förordas inrättandet av en s.k. specialstyrka på central nivå med inriktning på att utreda bl.a. miljöbrott.
Bestämmelser om miljöbrott finns i brottsbalken och i olika specialstraffrättsliga bestämmelser.
I olika sammanhang under senare år har frågor om rättstillämpningen vid överträdelser av miljölagstiftningen aktualiserats.
I Brottsförebyggande rådets rapport (1988:1) Miljöbrott och straff konstateras att det inte saknas styrmedel eller sanktioner för att komma till rätta med miljöbrottslighet eller andra störningar i miljön. De undersökningar som då förelåg pekade emellertid på en mycket sparsam användning av såväl administrativa styrmedel (råd, anvisningar och förelägganden till den som driver miljöfarlig verksamhet) som straffrättsliga påföljder.
I en annan BRÅ-rapport (1990:10) Ambitioner och flaskhalsar görs liknande konstateranden (s. 67).
Miljöskyddskommittén (dir. 1989:32) har bl.a. i uppdrag att kartlägga den lagstiftning som innehåller bestämmelser i miljöskyddande syfte och de straffbestämmelser som anknyter till den lagstiftningen. Kommitténs slutbetänkande kommer att överlämnas till regeringen den 1 april 1993. Enligt vad utskottet erfarit innehåller betänkandet bl.a. ett förslag till miljöbalk.
I ett tidigare principbetänkande (SOU 1991:4--5) har kommittén bl.a. analyserat problemen vid tillämpningen av gällande sanktionsregler. Bl.a. konstateras i sekretariatets analys (s. 324 f) att miljöbrottslighet ofta är svårutredd. Man konstaterar vidare att utformningen av ansvarsbestämmelserna lämnar en del övrigt att önska -- på miljöskyddets område finns ett stort antal delvis överlappande, delvis icke sammanhängande ansvarsregler vilka måste antas vara svårförståeliga inte bara för lekmannen utan även många gånger för myndigheternas handläggare.
Frågan om rättsinstansernas kunskap och utbildning på miljöområdet och även frågan om särskilda miljöåklagare har behandlats av utskottet flera gånger tidigare (se t.ex. 1991/92:JuU16). Utskottet har därvid anfört att ett effektivt beivrande av miljöbrottsligheten förutsätter att åklagare, domare och polis har goda kunskaper i miljörätt. Utskottet har emellertid tagit avstånd från tanken på en centralisering av miljökunskaperna till särskilda miljöåklagare.
Utskottet konstaterar först att frågor om miljö- och hälsoskydd ligger utanför utskottets beredningsområde.
Utskottet vill härefter för sin del understryka vikten av att regelsystemet får en sådan utformning att det straffbara området klart framgår. Detta skulle också utan tvekan underlätta åklagarnas och polisens befattning med miljöbrottsligheten. Detta är emellertid en fråga som på sikt kan förväntas få en lösning; utskottet tänker då på Miljöskyddskommitténs nyssnämnda arbete. I övrigt vill utskottet på nytt peka på betydelsen av information och utbildning, inte minst till handläggare inom polisen och åklagarverksamheten. Detta är en synpunkt som naturligtvis gör sig gällande oavsett regelsystemet i övrigt.
Utskottet som alltjämt tar avstånd från tanken på en centralisering inom åklagarverksamheten när det gäller miljöbrott avstyrker med vad som nyss anförts bifall till motion Ju303.
Liknande synpunkter om centralisering kan läggas på kravet i motion Ju213 om en utredning om en särskild miljöpolis. Utskottet avstyrker bifall även till den motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag till Riksåklagaren m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 3 i denna del samt med avslag på motionerna 1992/93:Ju817 yrkande 3 och 1992/93:Ju846 yrkande 33 till Riksåklagaren för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 23 812 000 kr, res. 1 (s)
2. beträffande anslag till åklagarmyndigheterna att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 3 i denna del samt med avslag på motion 1992/93:N279 yrkande 3 tillÅklagarmyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 535 366 000 kr,
3. beträffande renodling av åklagarrollen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju302 yrkande 1, res. 2 (nyd)
4. beträffande åtalsplikten att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju302 yrkandena 2 och 3 samt 1992/93:Ju635, res. 3 (nyd)
5. beträffande strafföreläggande och ordningsbot att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju831 yrkandena 1, 3 och 4, res. 4 (nyd)
6. beträffande stickprovsundersökning att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju831 yrkande 2, res. 5 (nyd)
7. beträffande påföljd för snatteri att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju831 yrkande 5, res. 6 (nyd)
8. beträffande snatteriregister att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju831 yrkande 6, res. 7 (nyd)
9. beträffande förtursmål att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju301 och 1992/93:Ju821 yrkande 5, res. 8 (nyd)
10. beträffande miljöpolis att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju213,
11. beträffande åtgärder mot miljöbrott att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju303.
Stockholm den 24 mars 1993
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s) Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Kent Carlsson (s), Christel Anderberg (m) och Alf Eriksson (s).
Lars-Erik Lövdén (s) har inte deltagit i besluten under mom. 1--9.
Kent Carlsson (s) har inte deltagit i besluten under mom. 10 och 11.
Reservationer
1. Anslag till Riksåklagaren m.m. (mom. 1)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "När det gäller" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Åklagarväsendet spelar en central roll i brottsbekämpningen, särskilt beträffande ekobrott, och utskottet anser att en särskild resursförstärkning är nödvändig för att skapa goda arbetsförutsättningar. Enligt utskottets mening bör således yrkandet i motion Ju817 om ett resurstillskott på 6 500 000 kr bifallas. Härigenom möjliggörs såväl en utökning av antalet ekoåklagartjänster som förbättrade utbildningsmöjligheter för ekoåklagare. Också andra kompetenshöjande och rekryteringsbefrämjande åtgärder blir möjliga att genomföra. Utskottet som tillstyrker bifall till motionerna Ju817 och Ju846 i denna del anser att anslaget till Riksåklagaren bör bestämmas till 30 312 000 kr.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande anslag till Riksåklagaren m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 3 i denna del och med bifall till motionerna 1992/93:Ju817 yrkande 3 och 1992/93:Ju846 yrkande 33 till Riksåklagaren för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 30 312 000 kr.
2. Renodling av åklagarrollen (mom. 3)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Med hänsyn till" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det fortsatta beredningsarbetet bör enligt utskottets mening gå ut på att åklagarrollen skall renodlas så att åklagarna kan koncentrera sina insatser på sådant arbete som kräver just åklagarkompetens. Riksdagen bör med anledning av motion Ju302 i denna del göra ett tillkännagivande om inriktningen på det fortsatta beredningsarbetet.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande renodling av åklagarrollen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju302 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Åtalsplikten (mom. 4)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser för sin del att det nu är nödvändigt att vidta åtgärder så att en större del av åklagarresurserna kan användas för kvalificerat brottsutredande arbete. Således bör möjligheterna till åtalsunderlåtelse utvidgas och ett system med relativ åtalsplikt övervägas. Här delar utskottet således i stort uppfattningen i motion Ju302. Även förslaget i Ju635 om påföljdsöverenskommelse bör enligt utskottets mening tas till vara. Regeringen bör få i uppdrag att se till att inriktningen på beredningen av Åklagarutredningen i denna del blir den här angivna. Detta bör riksdagen som sin mening med anledning av motionerna Ju302 och Ju635 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande åtalsplikten att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju302 yrkandena 2 och 3 samt 1992/93:Ju635 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Strafföreläggande och ordningsbot (mom. 5)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att utrymmet för strafföreläggande och ordningsbot bör vidgas. Utskottet anser det både rimligt och rationellt att föreläggande får uppta även skadestånd och att villkorlig dom bör kunna ifrågakomma också vid strafföreläggande. Det fortsatta beredningsarbetet bör därför ges denna inriktning. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju831 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande strafföreläggande och ordningsbot att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju831 yrkandena 1, 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad riksdagen anfört.
5. Stickprovsundersökning (mom. 6)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "strafföreläggande fungerar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det trots vad som nyss redovisats lämpligt att genom en stickprovsundersökning eller någon annan form av utredning klargöra tillförlitligheten av systemet med strafföreläggande och ordningsbot. Regeringen bör få i uppdrag att på lämpligt sätt föranstalta om en sådan undersökning. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande stickprovsundersökning att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju831 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Påföljd för snatteri (mom. 7)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Ju831 om det angelägna med ett nyanserat påföljdssystem vid snatterier. Systemet bör vara utformat så att oskyldiga inte drabbas medan återfallssnattare skall kunna få kännbara straff. Ett arbete med denna inriktning bör inledas, t.ex. i samband med beredningen av Åklagarutredningens betänkande. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju831 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande påföljd för snatteri att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju831 yrkande 5 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Snatteriregister (mom. 8)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Härigenom får" och slutar med "till det" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla det väsentliga i att varje snatteri som beivrats genom penningböter blir noterat i det nya ADB-registret. Detta möjliggör nämligen att man kan upptäcka och på ett adekvat sätt ingripa mot återfallssnattare. Regeringen bör få i uppdrag att se till att rapporteringsrutiner som tillgodoser vad nu anförts kommer till stånd. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju831 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande snatteriregister att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju831 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad riksdagen anfört.
8. Förtursmål (mom. 9)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet som" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som utskottet ser det kan ett sätt att markera att samhället ser allvarligt på misshandel, speciellt misshandel av kvinnor, vara att, såsom föreslås i motionerna Ju301 och Ju821, hämta den som anmälts för misshandel till förhör inom 24 timmar. Härtill kommer att en sådan ordning skulle underlätta utredningen väsentligt och en i tiden utdragen brottslighet skulle avbrytas. Det fortsatta beredningsarbetet beträffande Åklagarutredningens betänkande i denna del bör inriktas på en sådan ordning. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju821 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande förtursmål att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju301 och 1992/93:Ju821 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 1 Utskottet 3 Inledning 3 Medelsanvisningen 4 Åklagarväsendets effektivitet 5 Allmänt 5 Åtalsplikten 6 Strafföreläggande och ordningsbot 7 Förtursmål 9 Miljöfrågor 10 Hemställan 11 Reservationer 12 1. Anslag till Riksåklagaren m.m. (mom. 1) 12 2. Renodling av åklagarrollen (mom. 3) 13 3. Åtalsplikten (mom. 4) 13 4. Strafföreläggande och ordningsbot (mom. 5) 14 5. Stickprovsundersökning (mom. 6) 14 6. Påföljd för snatteri (mom. 7) 14 7. Snatteriregister (mom. 8) 15 8. Förtursmål (mom. 9) 15