Anslag till kriminalvården, m.m.
Betänkande 1993/94:JuU17
Justitieutskottets betänkande
1993/94:JUU17
Anslag till kriminalvården, m.m.
Innehåll
1993/94 JuU17
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om anslag till kriminalvården jämte ett stort antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden i år. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats 5 reservationer från (s) och 2 reservationer från (nyd).
ANDRA HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1993/94:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att
till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisa ett ramanslag på 108 754 000 kr (punkt E 1, s. 138),
till Kriminalvården för budgetåret 1994/95 anvisa ett ramanslag på 3 829 345 000 kr (punkt E 2, s. 139--140),
till Utlandstransporter för budgetåret 1994/95 anvisa ett förslagsanslag på 159 115 000 kr (punkt E 3, s. 141).
Motionerna
1993/94:Ju501 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av en planerad riksanstalt inom kriminalvården till Vimmerby kommun.
1993/94:Ju502 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en kriminalvårdsanstalt i Ånge kommun.
1993/94:Ju503 av Christer Lindblom m.fl. (fp, s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya platser till kriminalvårdsanstalten i Västervik.
1993/94:Ju504 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny riksanstalt i Skåne.
1993/94:Ju505 av Nils Nordh (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nyuppförande av kriminalvårdsanstalt i Värnamo.
1993/94:Ju506 av Birthe Sörestedt och Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny sluten riksanstalt i Malmöregionen.
1993/94:Ju507 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en undersökning vad gäller narkotikabeslag på kriminalvårdsanstalter före och efter visitationspatrullernas avveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en förbättrad strategi för en effektivare narkotikabekämpning på fängelserna.
1993/94:Ju508 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt behov av brottsförebyggande verksamhet i den form den bedrivs av Frivårdens Behandlingscentral i Stockholm.
1993/94:Ju509 av Gudrun Schyman och Eva Zetterberg (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Österåkers narkomanvårdsverksamhet får de medel som behövs för att fortsätta bedriva sin framgångsrika rehabiliteringsverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att detta kan göras genom att disponera om pengar från mer traditionell verksamhet till Österåkers narkomanvårdsverksamhet.
1993/94:Ju510 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av vård enligt 34 § lag om kriminalvård i anstalt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av sluten psykiatrisk vård för intagen på kriminalvårdsanstalt.
1993/94:Ju607 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om skärpning av gällande skattebrottslag.
1993/94:Ju608 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att tilläggsdirektiv lämnas till Straffsystemkommittén att utreda frågan om livstidsstraffets ersättande med tidsbestämt straff.
1993/94:Ju805 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen till Kriminalvården för budgetåret 1994/95 anslår 400 000 000 kr mindre än vad regeringen anslagit enligt vad i motionen anförts om halvtidsfrigivning och kriminalvårdens inriktning,
5. att riksdagen till Frivården för budgetåret 1994/95 anslår 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts om att utveckla alternativ kriminalvård,
7. att riksdagen till Utlandstransporter för budgetåret 1994/95 anslår 35 000 000 kr mindre än vad regeringen anslagit enligt vad i motionen anförts om humanare avvisningsmetoder.
1993/94:Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av fängelsestraff,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklandet av alternativa påföljder till fängelsestraff,
17. att riksdagen beslutar anvisa ett ramanslag på 3 774 345 000 kr till Kriminalvården för budgetåret 1994/95,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om differentiering inom kriminalvården,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vård- och behandlingsinsatserna inom kriminalvården,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna för permission från kriminalvårdsanstalt,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade insatser inom frivården,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av ansvaret mellan socialtjänsten och kriminalvården för ungdomar som begår brott.
1993/94:Ju810 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot ungdomsbrottslighet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rensa bort all narkotika på anstalterna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot våldsbrottsligheten,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medicinering för våldsverkare,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kemisk kastrering,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 1974 års kriminalvårdsreform måste omprövas,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att visitationspatruller bör finnas på kriminalvårdsanstalterna,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begränsa nådemöjligheten vid livstidsstraff,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att villkorlig frigivning inte bör förekomma.
1993/94:So273 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, m, c, kds, nyd, v, -) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vård i samband med straff för förövaren.
1993/94:So274 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya påföljder för missbrukare.
1993/94:T215 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etablering av en kriminalvårdsanstalt i Ånge kommun.
1993/94:A457 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggandet av ny kriminalvårdsanstalt i Västerås,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering till Fagersta av en anstalt för rattfylleridömda.
Utskottet
Allmänt
Kriminalvårdens huvudsakliga arbetsuppgifter är att ansvara för verkställighet av fängelsestraff samt att övervaka skyddtillsynsdömda och villkorligt frigivna. Till kriminalvårdens huvuduppgifter hör också att svara för verksamheten vid landets häkten. Kriminalvårdslagstiftningen bygger i allt väsentligt på de principer som lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform. Grundtankar för reformen var att så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och differentiering främja de intagnas samhällsanpassning och motverka de skadliga följderna av frihetsberövandet.
Kriminalvårdsstyrelsen (KVS) är central förvaltningsmyndighet för all kriminalvårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för sju geografiskt indelade regioner som var och en omfattar anstalter, häkten och frivårdsmyndigheter samt för den fr.o.m. den 1 januari 1994 inrättade Transporttjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och de 30 övervakningsnämnderna.
De sju regionmyndigheterna skall bl.a. leda kriminalvården i regionerna enligt KVS riktlinjer, stödja verksamheten vid de lokala myndigheterna och utöva tillsyn över deras verksamhet.
KVS har för budgetåret 1994/95 lämnat en enkel anslagsframställning vari styrelsen bl.a. föreslår att de verksamhetsmål som statsmakterna angivit för budgetåret 1993/94 skall ligga fast även under budgetåret 1994/95. Regeringen uttalar i årets budgetproposition att riktlinjerna i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3, JuU25, rskr. 290) i allt väsentligt bör gälla även för budgetåret 1994/95.
Kriminalvården har under flera år ställts inför krav på rationaliseringar. Budgetåret 1994/95 blir det fjärde året i det av statsmakterna beslutade femåriga rationaliseringsuppdraget till KVS. Rationaliseringsarbetet innebär bl.a. reella besparingar och förändrat arbetssätt för framför allt anstalts- och häktesorganisationen.
Pågående översyns- och beredningsarbete
Regeringen tillkallade den 15 april 1992 Straffsystemkommittén (dir. 1992:47) för att se över det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad. I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår bl.a. att pröva om systemet med villkorlig frigivning skall behållas och hur detta i så fall skall vara utformat. Kommittén skall också överväga möjligheterna att vidareutveckla användningen av olika alternativ till fängelsestraff. I direktiven understryks att inriktningen för arbetet härvidlag bör vara att öka utrymmet för alternativ till fängelse genom att öppna möjligheter till andra icke frihetsberövande påföljder än de som nu finns och att ytterligare utveckla redan tillgängliga påföljder.
Kommitténs arbete skall enligt nu gällande direktiv vara slutfört före utgången av år 1994. Övervägandena rörande den villkorliga frigivningen bör enligt direktiven redovisas särskilt i ett delbetänkande. Det är för närvarande oklart om och i så fall när detta kommer att ske.
Utskottet har inhämtat att tilläggsdirektiv till kommittén planeras med innebörd dels att redovisningen av arbetet skall ske under hösten 1995, dels bl.a. att kommittén inte behöver lägga fram ett delbetänkande rörande den villkorliga frigivningen och alltså kan lämna sina förslag i denna fråga i samband med sitt slutbetänkande.
Fängelseutredningen (dir. 1992:36), som gjort en översyn av de principer och det regelverk som lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform, redovisade i augusti 1993 sitt huvudbetänkande Verkställighet av fängelsestraff (SOU 1993:76) och i januari 1994 sitt slutbetänkande Kriminalvård och psykiatri (SOU 1994:5). Fängelseutredningen har bl.a. föreslagit att lagen om kriminalvård i anstalt skall ersättas med en ny lag om verkställighet av fängelsestraff. Kommittén anser vidare att den s.k. normaliseringsprincipen, som innebär att kriminalvårdens intagna har samma rätt till samhällets stöd- och vårdinsatser som andra medborgare, skall behållas. Kommittén framhåller behovet av ökad differentiering av intagna med hänsyn till bl.a. säkerhetsaspekter, narkotikamissbruk och behandlingsbehov. Enligt kommittén bör emellertid närhetsprincipen, som innebär att den dömde skall avtjäna straffet i närheten av sin hemort, fortfarande äga viss betydelse med avseende på valet av anstalt. Kommittén föreslår också åtgärder i syfte att motverka förekomsten av narkotika på anstalterna. Kommitténs huvudbetänkande har remissbehandlats och förslagen i detta bereds vidare inom Justitiedepartementet. Kommitténs slutbetänkande kommer att remissbehandlas under våren.
Lokalförsörjningen inom kriminalvården
Beläggning m.m.
Beläggningssituationen på kriminalvårdsanstalterna och häktena är mycket ansträngd. Under år 1992 skedde en kraftig höjning av beläggningsnivån. Detta berodde i huvudsak på en ökning av antalet dömda med längre strafftider. Beläggningsstatistiken under hösten 1993 pekar mot en minst lika stor beläggningsökning under detta år.
Det är ännu för tidigt att säga om beläggningsnivån under hösten 1993 kommer att bli bestående. Antalet inskrivna med en strafftid på två år eller mer ökar dock stadigt. Denna grupp har ökat med 400 intagna under de två senaste åren. Ökningstakten är högst inom gruppen dömda till fem år eller mer. Även den genomsnittliga strafftiden för denna grupp tenderar att bli längre. Statistik från Kriminalvårdsnämnden visar dessutom att de som dömts till fängelse i två år eller mer för särskilt allvarlig brottslighet i ökad utsträckning beviljas villkorlig frigivning först efter det att två tredjedelar av strafftiden avtjänats.
Brottsförebyggande rådet har uppskattat att den totalt utdömda fängelsetiden under år 1993 ökat med nästan 3 %. För år 1992 var motsvarande siffra ca 14 %.
Effekten av de ändrade reglerna om villkorlig frigivning, som trädde i kraft den 1 juli 1993, bedöms inte ha påverkat beläggningsläget under hösten 1993 i någon nämnvärd utsträckning.
I 1993 års kompletteringsproposition har behovet av ytterligare anstaltsplatser till följd av beläggningsutvecklingen och reformen om villkorlig frigivning beräknats till omkring 940. I propositionen föreslogs en utbyggnad under perioden 1993/94--1995/96 med omkring 870 anstaltsplatser, varav omkring 700 slutna, till en årlig driftskostnad av 390 miljoner kronor när utbyggnaden slutförts. För åtgärder under budgetåret 1993/94 anvisade riksdagen i enlighet med förslag i propositionen 96,4 miljoner kronor.
I anslagsframställningen för budgetåret 1994/95 har Kriminalvårdsstyrelsen hemställt att totalt omkring 1 040 platser, varav omkring 920 slutna, skall tillföras under perioden 1993/94--1995/96. Härtill kommer enligt styrelsens bedömning 360 till 480 platser för det ökade behovet av anstaltsplatser med anledning av ändrade regler för grovt rattfylleri.
Kriminalvårdsstyrelsen har i en skrivelse till regeringen i oktober 1993, med hänvisning till beläggningsutvecklingen under året, anmält att det kommer att krävas ett betydande antal provisoriska platser under budgetåren 1993/94 och 1994/95. Styrelsen beräknar behovet till omkring 500 platser till en årlig driftskostnad av omkring 140 miljoner kronor.
Den pågående utbyggnaden av anstaltsorganisationen sker huvudsakligen genom till- och ombyggnader. Bland annat skall sammanlagt ett 15-tal paviljonger med vardera 24--32 platser uppföras vid befintliga anstalter. Vid kriminalvårdsanstalten Österåker planeras en tillbyggnad med 84 platser. Flertalet öppna platser kan tas i anspråk redan under budgetåret 1993/94. För de slutna platserna är byggtiderna längre.
Sedan de nya reglerna om häktning trädde i kraft våren 1988 har medeltalet häktade ökat från omkring 635 under budgetåret 1986/87 till ca 1 040 under budgetåret 1992/93. Totalt ökade medelbeläggningen under samma period från ca 870 till närmare 1 300. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 steg beläggningsnivån vid häktena från 85 till 95 %. Detta har medfört en besvärande överbeläggning vid vissa häkten. En fortsatt mycket kraftig beläggningsökning har skett under hösten 1993. Den 1 november fanns i häktena totalt 1 583 intagna, varav 1 240 var häktade. Anmärkas bör att antalet häktesplatser vid samma tillfälle uppgick till 1 542. I sammanhanget kan nämnas att antalet förvarstagna enligt utlänningslagen, som under budgetåret 1992/93 var i medeltal 48, under hösten 1993 tidvis har uppgått till närmare 100.
Under hösten 1993 har ett nytt häkte med 113 platser tagits i bruk i Malmö. För närvarande uppförs nya häkten i Örebro (65 platser), Huddinge (120 platser) och Uddevalla (40 platser). Under år 1993 har beslut fattats om utbyggnad av häktet i Jönköping med 26 platser och om ett nytt häkte i Halmstad med 40 platser. Samtidigt som nya häkten tas i bruk kommer ett antal anstaltsplatser som för närvarande används för häktade att återföras till anstaltsorganisationen. Dessutom kommer vissa tillfälliga häktesplatser att stängas. Det planerade nettotillskottet av häktesplatser under perioden 1993/94--1995/96 uppgår till omkring 300.
Regeringen uttalar i budgetpropositionen att den delar Kriminalvårdsstyrelsens bedömning i fråga om behovet av anstaltsplatser under de närmaste åren. Utvecklingen av antalet långtidsdömda talar dessutom för att planering av ytterligare en eller ett par slutna riksanstalter bör påbörjas. Regeringen anför vidare, med hänsyn till att ett stort antal av de slutna platser som ingår i utbyggnadsplanen kan tas i bruk först under budgetåret 1995/96, att provisoriska åtgärder bör vidtas såväl under budgetåret 1994/95 som under innevarande budgetår i den omfattning som styrelsen har föreslagit. Regeringen avser att senare under innevarande budgetår återkomma till riksdagen i fråga om medel för provisoriska åtgärder under budgetåret 1993/94.
I sammanhanget bör också nämnas den planerade försöksverksamheten med intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel som alternativ till fängelse. På sikt skulle denna form av intensivövervakning kunna medverka till att beläggningstrycket på anstalterna minskar. Kriminalvårdsstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att förbereda försöksverksamheten i syfte att denna skall kunna påbörjas i juni 1994. En proposition (1993/94:184) i ämnet har nyligen avlämnats.
Utskottet har under ärendets beredning vid en utfrågning med representanter för kriminalvården inhämtat information om anstaltsbeläggning och aktuella utbyggnadsplaner.
Lokalisering av nya anstaltsplatser
I ett antal motioner förordas lämpliga lokaliseringsorter för nya kriminalvårdsanstalter eller utbyggnad av redan befintliga anstalter. I motion Ju501 (m) förordas sålunda Vimmerby, i Ju502 (s) och T215 (s) Ånge, i Ju504 (fp) Skåne, i Ju505 (s) Värnamo, i Ju506 (s) Malmöregionen samt i A457 (s) Västerås och Fagersta. I motion Ju503 (fp, s, c) förespråkas en utbyggnad av kriminalvårdsanstalten Västervik.
Utskottet har flera gånger behandlat motioner rörande bl.a. behovet av nya anstalter och lämplig lokalisering av dessa (senast 1992/93:JuU25 s. 7). Utskottet, som alltjämt intar den ståndpunkt som utskottet tidigare givit uttryck för vid ställningstagande till liknande motionsyrkanden, nämligen att det inte är möjligt för utskottet att prioritera ett eller flera angelägna projekt framför andra, avstyrker bifall till motionerna Ju501, Ju502, Ju503, Ju504, Ju505, Ju506 samt till motionerna T215 och A457 i behandlade delar.
Kriminalvårdsstyrelsen
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 1 (s. 138) föreslagit riksdagen att till Kriminalvårdsstyrelsen anvisa ett ramanslag på 108 754 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Kriminalvården
Straff och påföljdsfrågor
Straff för skattebrott
I motion Ju607 (s) yrkas en skärpning av straffet för skattebrott. I motionen anförs att domstolspraxis utvecklats mot allt mildare straff för skattebrott och att det nu är dags att riksdag och regering kraftfullt markerar att brott mot gemensamma samhällsintressen skall leda till kännbara straffrättsliga påföljder.
Riksdagens revisorer har granskat samhällets insatser mot ekonomisk brottslighet och nyligen lagt fram resultatet av arbetet i revisionsrapporten (1993/94:6) Den ekonomiska brottsligheten och rättssamhället. Revisorerna har undersökt domar bl.a. för skattebedrägeri och grovt skattebedrägeri under åren 1977, 1982, 1987 och 1992 och därvid funnit (s. 19 f) att strafftiderna för grovt skattebedrägeri varit längre och för skattebedrägeri varit klart längre år 1992 än under de tidigare åren.
Utskottet behandlade i förra årets betänkande rörande anslag till polisväsendet (1992/93:JuU21 s. 18 f) en likalydande motion om en skärpning av skattebrottslagen. Utskottet konstaterade därvid bl.a. att regeringen den 25 februari 1993 beslutat om direktiv (1993:23) för en översyn av skattebrottslagen och sanktionssystemet i övrigt på skatte- och avgiftsområdet. Översynsarbetet skall enligt direktiven vara avslutat före utgången av år 1994. Utskottet avstyrkte med hänvisning härtill bifall till den då aktuella motionen.
Utskottet som inte finner anledning till något annat ställningstagande nu avstyrker bifall till motion Ju607.
Straff för våldsbrott
I motion Ju810 (nyd) efterlyses straffskärpningar för våldsbrott, särskilt för grova sådana.
Frågan om hur våldsbrottsligheten skall bekämpas har under en lång följd av år varit föremål för särskilt intresse från statsmakternas sida. Utskottet har tidigare under detta riksdagsår (1993/94:JuU2 s. 12 f) utförligt behandlat frågor som bl.a. rör straff för våldsbrott.
Utskottet kunde därvid bl.a. konstatera att ett stort antal åtgärder har vidtagits eller pågår på olika håll för att komma till rätta med våldet i samhället. Utskottet erinrade också om att det inom Justitiedepartementet pågår en undersökning av straffmätningspraxis vid vissa grövre våldsbrott i syfte bl.a. att utröna om det finns behov av skärpta påföljder. Utskottet fann att det mot den bakgrunden inte fanns någon anledning för riksdagen att lämna något uppdrag till regeringen i saken och avstyrkte den då aktuella motionen.
Utskottet har inhämtat att resultatet av den nämnda undersökningen kan förväntas inom kort.
Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju810 i aktuell del.
Livstidsstraffet m.m.
I motion Ju608 (s) begärs tilläggsdirektiv till Straffsystemkommittén rörande utredning av frågan om livstidsstraffets ersättande med tidsbestämt straff.
Fängelsestraff på livstid stadgas för närvarande, förutom för vissa av brotten i 22 kap. brottsbalken (BrB) om landsförräderi m.m., för ett fåtal brott, bl.a. för mord, grov mordbrand, grov allmänfarlig ödeläggelse, grovt spioneri och folkmord.
Utskottet behandlade hösten 1992 (1992/93:JuU5 s. 14 f) utförligt frågor rörande livstidsstraffet med anledning av ett par motioner.
Utskottet hänvisade då till beredningen av Fängelsestraffkommitténs (SOU 1986:14 s. 16 f) överväganden om livstidsstraffet som mynnade ut i ställningstagandet att livstidsstraffet borde bibehållas men också fortsättningsvis användas mycket restriktivt. -- Beredningen av Fängelsestraffkommitténs förslag är numera avslutad. Något förslag rörande livstidsstraffet har inte lagts fram --. Utskottet konstaterade i och för sig att Straffsystemkommittén enligt sina direktiv är oförhindrad att föreslå ändringar i fråga om straffskalorna. Utskottet fann inte skäl att föreslå några ändringar när det gällde livstidsstraffet och avstyrkte bifall till motionerna.
Utskottet finner inte skäl att nu ändra sin uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju608.
I motion Ju810 (nyd) förespråkas en utredning i syfte att undersöka förutsättningarna för att begränsa möjligheterna till nåd vid livstidsstraff. I motionen anförs att livstidsstraff endast utdöms vid mycket grov brottslighet och att vid dessa typer av brott möjligheten att bli benådad bör vara ytterst begränsad.
Konstitutionsutskottet behandlade förra året (1992/93:KU18 s. 2 f) ingående en liknande motion och anförde därvid bl.a. att ett beslut om nåd inte förutsätter ansökan från den dömde eller någon annan och att någon rätt till nåd inte finns. Regeringen bestämmer suveränt i vilka fall nåd skall meddelas. Någon praxis i egentlig mening kan därför inte sägas förekomma. Mot denna bakgrund ansåg konstitutionsutskottet att riksdagen inte borde vidta de åtgärder, i syfte att begränsa regeringens möjlighet att meddela nåd, som yrkades. Motionen avstyrktes.
Justitieutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning. Motion Ju810 avstyrks i nu behandlad del.
Villkorlig frigivning
I motion Ju810 (nyd) yrkas att villkorlig frigivning i princip inte bör förekomma. I motionen anförs att villkorlig frigivning inte bör förekomma annat än i undantagsfall.
Utskottet behandlade liknande motionsönskemål förra året i samband med förslagen till ny reglering av villkorlig frigivning (prop. 1992/93:4, JuU11, prot. nr 42 och JuU19, rskr. 223).
Utskottet konstaterade därvid bl.a. (JuU19 s. 8) att Straffsystemkommittén enligt sina direktiv skall lägga fram förslag till vad som som i ett längre perspektiv bör gälla för frigivning från fängelsestraff. Kommittén skall därvid pröva om systemet med villkorlig frigivning skall behållas och hur detta i så fall bör vara utformat.
Utskottet, som inte var berett att i det då rådande beredningsläget ta ställning till frågan om den villkorliga frigivningen på sikt skall behållas eller inte, avstyrkte motionsyrkandena med hänvisning till att Straffsystemkommitténs arbete och beredningen av detta borde avvaktas.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motion Ju810 i nu behandlad del.
Åtgärder mot ungdomsbrott
I några motioner behandlas frågor rörande åtgärder mot ungdomsbrott. I motion Ju809 (s) framhålls att ungdomar under 18 år som begått brott i första hand bör omhändertas inom socialtjänsten medan det i motion Ju810 (nyd) yrkas att ungdomsbrottslingar i större utsträckning skall bli föremål för åtgärder inom rättsväsendet. I den sistnämnda motionen yrkas bl.a. inrättande av särskilda jourdomstolar för ungdomar för att samhällets reaktion på ungdomsbrott skall bli snabbare.
Frågor av det slag som tas upp i motionerna har varit föremål för överväganden av Ungdomsbrottskommittén, som under sistlidna sommar lämnade betänkandet (SOU 1993:35) Reaktion mot ungdomsbrott. I betänkandet behandlas bl.a. fördelningen av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet och frågan om jourdomstolar. Förslagen har remissbehandlats. Ärendet bereds nu i Justitiedepartementet.
Utskottet har senast under innevarande riksdagsår behandlat frågor om ingripanden mot unga lagöverträdare (1993/94:JuU2 s.15 f). Utskottet avstyrkte bifall till ett motionsyrkande som rörde behovet av tidiga ingripanden för att hjälpa unga att bryta sitt brottsbeteende under åberopande av det pågående beredningsarbetet.
Utskottet anser alltjämt att den pågående beredningen bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna Ju809 och Ju810 i nu aktuella delar.
Effektivare påföljder för missbrukare
I motion So274 (nyd) efterlyses påföljder som bättre än vad som nu är fallet främjar varaktig drogfrihet. I motionen anförs att det lämpligaste sättet att åstadkomma detta är genom en ordning med villkorligt fängelse förenat med skyddstillsyn, föreskrifter och urinprov.
Villkorligt fängelse som påföljdsform har varit föremål för riksdagens ställningstagande vid flera tillfällen. Senast behandlade utskottet frågan våren 1991 (1990/91:JuU17 s. 22). Utskottet ställde sig då, liksom vid tidigare tillfällen, negativt till införandet av villkorligt fängelse och ifrågasatte bl.a. om detta, som betecknades som en reform av ett relativt begränsat slag, kunde motivera ett så pass kraftigt ingrepp i påföljdssystemet och lagstiftningen i övrigt som det skulle vara frågan om.
I Straffsystemkommitténs uppdrag att se över det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad på ett mera genomgripande sätt ingår att i anslutning till sina överväganden om alternativ till fängelsestraff överväga om det skulle vara en fördel med villkorligt fängelse som påföljd. I direktiven anförs att ett förslag härom -- för att påföljdssystemet skall bli tydligt och överskådligt -- i första hand bör inriktas på att de icke frihetsberövande påföljdsalternativen, med undantag för böter och överlämnande till särskild vård, inordnas under villkorligt fängelse.
Utskottet är inte berett att i nuvarande beredningsläge ta ställning till frågan om villkorligt fängelse. Motion So274 avstyrks i nu aktuell del.
Vård och behandling m.m. av dömda
Allmänna förutsättningar för ett gott vårdresultat
I motion Ju809 (s) begärs utbyggda vård- och behandlingsinsatser inom anstalterna och en ökad medverkan av myndigheter och organisationer utanför kriminalvården redan under verkställighetstiden. I motionen begärs vidare en minskad användning av fängelsestraff och en utbyggnad och ökad användning av alternativa påföljder. Det framhålls också att möjligheterna för intagna att kunna behålla sociala kontakter utanför fängelset och kunna söka arbete och bostad är mycket väsentliga för att minska risken för återfall, varför permissionsbestämmelserna inte får skärpas.
I motion Ju810 (nyd) yrkas att vårdtankarna i 1974 års kriminalvårdsreform överges.
Utskottet behandlade förra året (1992/93:JuU25) utförligt motioner vari hemställdes om uttalanden rörande ökade och utvecklade vård- och behandlingsinsatser, en minskad användning av anstaltsbehandling, satsningar på alternativa påföljder, vikten av att intagna i anstalt får möjligheter att bevara sociala kontakter genom att kunna få permission samt frågor rörande grundtankarna i 1974 års kriminalvårdsreform.
Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden med hänvisning till den översyn som pågick inom ramen för Fängelseutredningens respektive Straffsystemkommitténs arbete.
Fängelseutredningen har därefter i sitt tidigare nämnda betänkande (SOU 1993:76) Verkställighet av fängelsestraff kommit fram till slutsatsen att utgångspunkten för straffverkställigheten måste vara BrB:s regler om och grundläggande principer för påföljdssystemet. Vid tiden för 1974 års kriminalvårdsreform gällde fortfarande som en huvudregel att domstolen skulle fästa särskilt avseende vid att påföljden skulle vara ägnad att främja den dömdes anpassning i samhället. Regeln gav uttryck för den s.k. behandlingstanken. Kommittén konstaterar att de nya regler om straffmätning och påföljdsval som infördes år 1989 ger uttryck för ett i viss mån ändrat synsätt i förhållande till vad som gällde tidigare. Behandlingstanken har genom den nya lagstiftningen fått träda i bakgrunden. Brottets straffvärde och art har tillerkänts en ökad betydelse för påföljdsvalet. Kommitténs arbete har inriktats på vissa frågor av grundläggande principiell betydelse och på att åstadkomma en anpassning av regelverket till den utveckling som ägt rum sedan 1974 års kriminalvårdsreform trädde i kraft. Kommittén har i fråga om de genom 1974 års kriminalvårdsreform fastslagna grundläggande principerna, normaliseringsprincipen och närhetsprincipen, kommit fram till att normaliseringsprincipen bör stå fast medan närhetsprincipen inte längre kan upprätthållas som en övergripande norm för anstaltsplaceringarna. Skälet för den sistnämnda ståndpunkten är att den utveckling mot en bättre differentiering av de intagna som ägt rum bör fortsätta. Kommittén har också funnit att möjligheter till permission från anstalt bör bibehållas men att lagstiftningen bör anpassas till den skärpta praxis som numera förekommer i fråga om tillämpningen av den nuvarande regleringen. Kommittén föreslår också -- i syfte att motverka permissionsmissbruk och för att främja en ändamålsenlig användning av permissionsinstitutet -- bättre planering av permissionstillfällena och att varje enskild permission skall ha en uttalad och godtagbar ändamålsbestämning. Beredning av förslagen pågår.
Straffsystemkommittén har som framgått ännu inte avslutat sitt arbete.
Utskottet har alltjämt uppfattningen att Fängelseutredningens respektive Straffsystemkommitténs arbete och beredningen härav bör avvaktas. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju809 och Ju810 i nu berörda delar.
Differentiering inom kriminalvården
I motion Ju809 (s) anförs att möjligheter till differentiering vid anstalterna är en nödvändig förutsättning för rehabiliteringsarbetet.
Utskottet har tidigare vid ett stort antal tillfällen och senast i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen förra våren (prop. 1992/93:150 bil. 2, JuU38, rskr. 438) uttalat att beläggningsnivån på kriminalvårdsanstalterna bör vara omkring 85 % för att möjliggöra differentiering av olika intagna samtidigt med ett gott resursutnyttjande. I sammanhanget noterade utskottet (s. 4) som positivt att i planeringen för utbyggnaden av anstaltsorganisationen inkluderats behovet av anstaltsplatser för att även i framtiden möjliggöra differentiering av olika intagna.
Utskottet konstaterar att den fortsatta utbyggnaden av anstaltsorganisationen följer angivna planer och att regeringen senare under våren kommer att återkomma till riksdagen rörande medel till provisoriska åtgärder under innevarande budgetår. Utskottet utgår från att regeringen nära följer utvecklingen av beläggningen på anstalterna. Skäl för några särskilda uttalanden från riksdagens sida i nuläget i anledning av motionsyrkandena saknas dock. Motion Ju809 avstyrks i nu berörd del.
Medicinsk behandling m.m.
I motion So273 (fp, s, m, c, kds, nyd, v, -) framhålls vikten av att sexualbrottslingar får vård under verkställighetstiden.
Motion Ju810 (nyd) tar upp frågor om kemisk kastrering av våldtäktsmän och medicinering av våldsverkare.
Kriminalvårdens behandling av män dömda för vålds- och sexualbrott har tidigare varit föremål för behandling i utskottet vid ett flertal tillfällen (senast 1992/93:JuU25 s. 13 f). År 1991 anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande att den verksamhet med behandling av personer, dömda för sexualbrott och våldsbrott, som bedrivs inom kriminalvården borde ytterligare utökas och intensifieras (1990/91:JuU17 s. 15, rskr. 154). I det översynsarbete som genomförts av Fängelseutredningen har ingått att klarlägga hur stort behovet av sådan behandling är och hur den av riksdagen angivna målsättningen bör förverkligas.
När det gäller frågor om medicinsk behandling under tvång t.ex i form av s.k. kemisk kastrering, konstaterade utskottet förra året (1992/93:JuU25 s. 14) att frågan rymmer svårlösta etiska problem oavsett om behandlingen sker som påföljd för brott eller som ett led i anstaltsbehandlingen. Tvångsvård förekommer i princip endast för vissa psykiskt störda och då enligt stränga i lag reglerade kriterier [se lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård]. Utskottet utgick från att spörsmålet skulle bli föremål för överväganden inom ramen för Fängelseutredningens arbete.
Utskottet konstaterar att Fängelseutredningen i betänkandet (SOU 1994:5) Kriminalvård och psykiatri behandlat frågor om behandlingen av personer dömda för sexualbrott och våldsbrott mot kvinnor och barn. Kommittén har kommit till slutsatsen att det inte kan komma i fråga att frångå principen att behandlingsåtgärder förutsätter medgivande från den intagnes sida. Enligt kommitténs beräkningar krävs kapacitet för behandling av ca 200--250 intagna för att samtliga som accepterar detta skall kunna få behandling. Kommitténs förslag går ut på att endast kvalificerad psykoterapeutisk behandling som har stöd i vedertagen vetenskap på området bör komma i fråga. Kommittén, som inte har tagit ställning till i vad mån hormonbehandling i form av s.k. kemisk kastrering bör få förekomma, anser att behandlingsverksamheten varken kan eller bör låsas fast i bestämda former utan måste hållas öppen för utvecklingen på området. Kommittén uttalar att den förutsätter att kriminalvården och Socialstyrelsen i samverkan ägnar fortsatt uppmärksamhet åt frågan om lämpliga behandlingsmetoder och därvid också beaktar i vad mån hormonbehandling kan komma i fråga. Förslagen remissbehandlas för närvarande.
Utskottet anser att beredningen av Fängelseutredningens förslag bör avvaktas innan ställning tas till hithörande frågor och avstyrker bifall till motionerna Ju810 och och So273 i nu behandlade delar.
Det ekonomiska ansvaret för vård utom anstalt
I motion Ju510 (kds) yrkas att kommunerna befrias från sitt betalningsansvar för behandlingsplaceringar utanför anstalt enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) och för psykiatrisk slutenvård av intagna samt att kriminalvården tillförs del av statsbidragen härför. Syftet är att oenighet om huvudmannaskapet inte skall bli ett hinder för att vård skall komma till stånd.
Enligt den nu gällande ordningen svarar kriminalvården normalt för alla kostnader som är förenade med en s.k. 34 §-placering fram till dagen för den villkorliga frigivningen, medan det är en kommunal angelägenhet att bestrida kostnaderna för vården därefter. Av bestämmelserna i 3 § socialtjänstlagen följer att den enskilde har rätt att få stöd och hjälp av socialtjänsten i den kommun där han vistas.
Tillämpningen av vistelsebegreppet och kommunernas bristande förutsättningar att ta på sig kostnadsansvaret utgör problem i kriminalvårdens arbete med t.ex. 34 §-placeringar. Enligt Fängelseutredningen (SOU 1993:76 s. 278 f) är det inte ovanligt att kriminalvårdens tjänstemän måste vända sig till flera olika kommuner för att försöka få någon att teckna ansvarsförbindelse för en placering eller ta annat ansvar för den enskilde, och det förekommer ofta att berörda kommuner inte anser sig kunna svara för kostnader efter den villkorliga frigivningen även om företrädare för kriminalvården är fast övertygade om att det är välmotiverat att bereda en intagen vård på t.ex. ett behandlingshem.
Socialtjänstkommittén har i delbetänkandet (SOU 1993:30) Rätten till bistånd inom socialtjänsten behandlat bl.a. frågor om vilken kommun som har biståndsansvar och därvid föreslagit att detta bör grundas på formella kriterier som gör det möjligt att snabbt och enkelt slå fast vilken kommun som skall vara ansvarig. Förslagen har remissbehandlats och ärendet bereds vidare i Socialdepartementet.
Socialtjänstkommitténs förslag löser problemet med att fastställa vilken kommun som är betalningsansvarig men inte kommunernas bristande förutsättningar att ta på sig kostnadsansvaret. Fängelseutredningen anförde i sitt ovan nämnda betänkande (s. 279) att det är ytterst angeläget att drogberoende intagna och intagna med liknande besvär bereds tillfälle till kvalificerad vård och att en samhällsanpassning i annat fall torde vara utesluten i praktiken. Mot den bakgrunden ställde Fängelseutredningen sig bakom en lösning som ligger i linje med vad som förespråkas i motion Ju510.
Utskottet behandlade förra året (1992/93:JuU29 s. 11 f) ett motionsyrkande rörande förbättrad psykiatrisk hjälp till fängelsedömda. Utskottet hänvisade till att börja med till att utskottet tidigare (1989/90:JuU9 s. 18) understrukit betydelsen av normaliseringsprincipen när det gäller den psykiatriska vården och att utskottet alltjämt hade den uppfattningen i princip. Utskottet ansåg dock att det med fog kunde hävdas att utvecklingen hunnit förbi den punkt där det var tillräckligt att hänvisa till normaliseringsprincipen. Utskottet anförde vidare att kriminalvården stod inför en svårbemästrad situation där det framstod som i hög grad tveksamt om sjukvårdshuvudmännen tog det ansvar som åvilade dem. Mot denna bakgrund ansåg utskottet att regeringen måste ägna särskild uppmärksamhet åt kriminalvårdens resurser för de psykiskt störda lagöverträdarna. Utskottet uttalade vidare som sin mening att garantier krävdes för att de resurser som frigörs hos huvudmännen, när antalet personer som döms till psykiatrisk tvångsvård minskar, också i fortsättningen skulle komma kriminalvårdens klienter till del. Utskottet tillade att även förhållandena rent allmänt i anstalterna skulle komma att påverkas av reformen och att det för utskottet framstod som uppenbart att det skulle uppkomma behov av extra resurser för att möjliggöra ett mänskligt och värdigt omhändertagande av den nya klientgruppen och att detta behov måste tillgodoses. Vad utskottet sålunda anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Fängelseutredningen har inom ramen för sitt utredningsuppdrag behandlat här aktuella frågor, och förslagen bereds vidare i regeringskansliet. Detta arbete bör avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju510.
Frivårdsfrågor m.m.
I motion Ju809 (s) begärs ett tillkännagivande om ökade insatser inom frivården.
Utskottet behandlade förra året motionsönskemål om ökade insatser inom frivården (1992/93:JuU25 s. 17 f). Utskottet konstaterade att justitieministern i 1992 års budgetproposition (s. 123) framhöll att det då pågående arbetet med att utveckla olika former av strukturerade åtgärdsprogram för olika klientkategorier i samverkan med socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna och andra samhällsorgan borde fortsätta och intensifieras. I förra årets budgetproposition (s. 49) anförde justitieministern att det inte finns någon anledning att göra en annan bedömning nu utan tvärtom att sådana insatser bör utvecklas ytterligare och att en sådan utveckling ligger i linje med vad som angetts i direktiven till Straffsystemkommittén såvitt avser frivårdspåföljder och ytterligare alternativ till fängelse.
I årets budgetproposition anför regeringen (s. 136) bl.a. att en huvuduppgift för frivården är att förhindra återfall i brott. Särskilt när det gäller klienter som befinner sig i början av sin brottskarriär måste denna uppgift få stort utrymme. Det är därför angeläget att frivården i samverkan med andra samhällssektorer fortlöpande utvecklar och fördjupar olika åtgärdsprogram med denna brottsförebyggande inriktning.
Utskottet anser för sin del att fortsatta ansträngningar för att underlätta situationen för frivårdens klienter bör göras. Utskottet välkomnar därför de åtgärder som nämns i budgetpropositionen. Skäl för några särskilda uttalanden från riksdagens sida i anledning av motionsyrkandet saknas dock. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju809 i nu behandlad del.
I motion Ju508 (c) begärs ett uttalande av innebörd att en tillämpning av normaliseringsprincipen inte får innebära att Frivårdens behandlingscentral (FBC) i Stockholm läggs ned.
I ett beslut den 12 december 1991 uppdrog regeringen åt KVS att se över verksamheten vid FBC. KVS föreslog därefter att FBC avvecklas och att det i stället inrättas en utrednings- och samordningsenhet med Stockholms kommun som huvudman. Enheten skall arbeta med att utreda klienternas vårdbehov samt planera och initiera behandlingskontakter. Förslaget utgår från att kriminalvården enligt avtal med Stockholms kommun skall köpa tjänster av enheten. Ansvaret för genomförandet av den planerade behandlingen skall åvila den psykiatriska vårdens huvudman och socialtjänsten. KVS anförde bl.a. att en utgångspunkt för detta ställningstagande är att all behandling av psykiskt störda frivårdsklienter skall ske inom psykiatrin respektive socialtjänsten och att det numera finns förutsättningar att bereda dessa klienter behandling inom ramen för den reguljära vården samt att det därför inte föreligger skäl att behålla eller tillskapa nya särskilda resurser för denna grupp av frivårdsklienter.
I beslut den 9 december 1993 anförde regeringen bl.a. att de behov frivårdsklienterna har av stöd och hjälp i olika avseenden i princip skall tillgodoses dem på samma sätt som övriga medborgare samt att det, i det förändringsarbete som pågår inom frivården, är angeläget att ytterligare renodla dess roll. Regeringen anförde vidare att detta i regleringsbrevet för kriminalvården uttrycks som ett krav på kriminalvården att fortlöpande ompröva sådan frivårdsverksamhet som innebär att kriminalvården fullgör uppgifter som ankommer på annan huvudman än staten.
Regeringen överlämnade till KVS att vidta de ytterligare åtgärder som översynsarbetet avseende FBC kan föranleda.
Utskottet noterar i detta sammanhang att Fängelseutredningen beträffande intagna i anstalt inte funnit någon anledning till avsteg från normaliseringsprincipen, utan funnit att grundsatsen att andra organ än kriminalvården skall ha huvudansvaret för den samhällsservice av olika slag som de intagna behöver bör stå fast.
Utskottet delar regeringens nyss redovisade uppfattning. Utskottet utgår vidare från att KVS som verksamhetsansvarig anpassar verksamheten efter de riktlinjer som statsmakterna beslutar, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju508.
Narkotikabekämpning vid kriminalvårdsanstalterna
I motion Ju810 (nyd) yrkas att all narkotika rensas bort från anstalterna genom att personalens befogenhet att kontrollera besökande och intagna förbättras.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen (senast 1992/93:JuU25 s. 14) behandlat motionsönskemål som rör krav på skärpningar av kriminalvårdslagstiftningen rörande effektivare kontroll inom anstalterna av intagna och besökande m.m.
Utskottet har under lång tid kunnat konstatera att narkotikasituationen utgör ett svårbemästrat problem inom kriminalvården. Utskottet vill här erinra om sina tidigare uttalanden (senast 1992/93:JuU25 s. 14) om att självklara riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område måste vara att intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället.
Utskottet noterade därvid bl.a. att de i kriminalvårdsanstalt intagnas generella skyldigheter enligt 52 d § KvaL att lämna urin- och utandningsprov utvidgats till att omfatta även blodprov (prop. 1992/93:142, JuU17, rskr. 221). Härigenom förbättrades kontrollmöjligheterna på anstalterna.
I Fängelseutredningens uppdrag har ingått att ta ställning till om det behövs utvidgade möjligheter till kontroller m.m. för att förhindra införsel och bruk av narkotika på anstalterna. Fängelseutredningens förslag i denna del innebär sammanfattningsvis skärpningar vad avser reglerna om kroppsbesiktning, brevgranskning, de intagnas rätt att i anstalten inneha kontanter och andra personliga tillhörigheter än kontanter samt kontroll vid besök. Vid de slutna anstalter där narkotikaproblemen är särskilt allvarliga bör enligt kommitténs förslag som huvudregel gälla att besök endast får ske under kontroll av anstaltspersonal eller på sätt som omöjliggör fysisk kontakt mellan den intagne och den som besöker honom.
Utskottet har i och för sig stor förståelse för syftet med kraven i motion Ju810. Beredningen av Fängelseutredningens förslag bör dock inte föregripas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju810 i nu behandlad del.
En effektivare narkotikabekämpning på anstalterna efterlyses i motion Ju507 (kds) och Ju810 (nyd). I motionerna begärs bl.a. riksdagsuttalanden rörande betydelsen av och effektiviteten hos kriminalvårdens visitationspatruller.
Utskottet behandlade förra året (1992/93:JuU25 s. 15) liknande frågor. Verksamheten mot narkotika på anstalterna, som handhas på regional och lokal nivå, höll då på att omorganiseras. Bl.a. skulle de ambulerande visitationspatrullerna avvecklas. De resurser som frigjordes skulle alltjämt användas i arbetet med att bekämpa narkotika och missbruk av narkotika vid anstalterna. Visitationspatrullernas personal skulle på de anstalter där de var anställda användas bl.a. som instruktörer och stödpersoner för anstaltspersonalen i frågor som rörde narkotikabekämpningen. Vidare var tanken att personalen, med sina särskilda kunskaper i fråga om visitationsteknik m.m., skulle användas för att kontollera att visitationerna vid anstalterna fullgjordes så effektivt och noggrant som möjligt.
I regeringens planeringsdirektiv för kriminalvården avseende budgetåret 1994/95 anges beträffande narkotikabekämpningen bl.a. att arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket på anstalter och häkten skall prioriteras och att kontrollinsatserna skall intensifieras.
I den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1993/94--1995/96 redovisas kriminalvårdens åtgärdsprogram mot narkotika. Beträffande kontrollinsatser sägs (s. 71) bl.a. att rutinerna för visitationer och kontroll av lokaler måste ses över och effektiviseras.
KVS har i anslagsframställningen för budgetåret 1994/95 (s. 39) redovisat kriminalvårdens organisation och planering av narkotikakontrollinsatser under det angivna budgetåret.
Av redovisningen framgår i korthet att det den 1 juli 1993 infördes ett nytt rapporteringssystem rörande narkotikabeslag m.m. vilket ger en tydligare bild av narkotikasituationen vid landets anstalter. Systemet kommer därmed att underlätta resursallokeringen och visa var riktade insatser bör sättas in. Vidare anförs i redovisningen att KVS efter en översyn av visitationspatrullernas verksamhet och organisation beslutat att dessa skall avvecklas. De resurser som frigörs överförs till de regionala myndigheterna för att bättre kunna utnyttjas efter regionala prioriteringar och beslut. Förändringen genomförs successivt under innevarande budgetår. Regioncheferna inom kriminalvården har redovisat olika strategier för att åstadkomma de i den fördjupade anslagsframställningen nämnda förbättrade kontrollinsatserna.
Gemensamt för de sju regionernas planering av narkotikabekämpande insatser är sammanfattningsvis
ökade resurser tydligare regionalt och lokalt ansvar ett breddat ansvar för den enskilde vårdaren/tjänstemannen då expertfunktionen överges ett utvecklat kontaktmannaskap som ökar personalens delaktighet och ansvar och som genom närheten mellan tjänstemannen och den intagne stärker närheten och kontrollmöjligheterna att säkerhetsansvariga tjänstemän utses och funktionsansvar fördelas ett utvecklat samarbete med polisen och tullen för samlade insatser, utbildning och information.
I regeringens planeringsdirektiv för kriminalvården avseende nästa budgetår sägs bl.a. dels att KVS i anslagsframställningen i år skall redovisa hur respektive regionmyndighet inom kriminalvården valt att organisera och planera narkotikakontrollinsatserna, bl.a. mot bakgrund av avvecklingen av visitationspatrullerna, dels att kriminalvården skall bedöma resultatet av omorganisationen av narkotikakontrollinsatserna. Vidare skall KVS i årsredovisningen år 1995 redovisa hur förekomsten och missbruket av narkotika vid anstalter och häkten har förändrats samt insatserna för bekämpning av narkotikamissbruk och hiv/aids.
Utskottet har under ärendets beredning vid en utfrågning med representanter för kriminalvården inhämtat information om narkotikabekämpningen vid anstalterna.
Utskottet utgick i förra årets ärende från att KVS organiserar narkotikabekämpningsarbetet på anstalterna på ett ändamålsenligt och från kostnadssynpunkt effektivt sätt och avstyrkte aktuella motioner under hänvisning till att dessa inte borde föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet, som konstaterar att resultatet av den nya organisationen mot narkotika på anstalterna kommer att följas upp, vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Ju507 och Ju810 i nu behandlade delar.
Narkomanvårdsverksamheten vid Österåkersanstalten
I motion Ju509 (v) begärs riksdagsuttalanden till stöd för narkomanvårdsverksamheten vid Österåkersanstalten. I motionen föreslås att kriminalvårdens planerade besparingar vid Österåkersanstalten inte genomförs och att medel omdisponeras från mera traditionell kriminalvårdsverksamhet till Österåkersanstalten.
Österåkersmodellen går ut på att de intagna underkastar sig såväl utvidgad kontroll i narkotikahänseende som personalens sociala kontroll, vilken bygger på nära sociala relationer mellan intagna och personal. Statskontoret har genomfört en utvärdering av narkotikaprojektet på Österåker (Rapport 1992:27), vilken utmynnade i slutsatsen att Österåkerprojektet har en gynnsam inverkan på rehabiliteringsresultatet. Denna slutsats har dock kritiserats (BRÅ APROPÅ 1/93 s. 6 f) under åberopande bl.a. av att urvalet till den aktuella experimentgruppen är selektivt och att det därför är svårt att dra några säkra slutsatser av jämförelser mellan experiment- och kontrollgrupperna i utvärderingen.
När utskottet förra året behandlade ett liknande yrkande (1992/93:JuU25 s. 11) konstaterade utskottet att ett omfattande arbete rörande förbättringar av de vård- och behandlingsinsatser samt den rehabiliterande verksamhet som kommer kriminalvårdens klienter till del fortlöpande pågår. Utskottet utgick från att man därvid tar till vara metoder och erfarenheter som gjorts inom kriminalvården. Utskottet konstaterade också att Fängelseutredningen skulle ta upp liknande frågor i sitt översynsarbete.
Utskottet fann att något uttalande från riksdagens sida i anledning av motionen inte var nödvändigt och avstyrkte bifall till motionen.
Utskottet utgår i fråga om narkomanvårdsverksamheten vid Österåkersanstalten, liksom beträffande narkotikabekämpningen vid anstalterna, från att man inom kriminalvården organiserar arbetet på ett ändamålsenligt och ur kostnadssynpunkt effektivt sätt. Något uttalande från riksdagens sida i anledning av motion Ju509 är enligt utskottets mening inte nödvändigt. Motionen avstyrks.
Medelstilldelningen m.m.
Regeringen har under punkt E 2 (s. 139--140) föreslagit riksdagen att till Kriminalvården anvisa ett ramanslag på 3 829 345 000 kr.
Regeringen anför i budgetpropositionen att hänsyn vid medelsberäkningen, utöver vad som ovan anförts om beläggningssituationen, tagits bl.a. till att rationaliseringskravet för budgetåret 1994/95 -- det fjärde året i det femåriga rationaliseringsuppdraget -- är 30 miljoner kronor. Av detta belopp skall två tredjedelar omfördelas inom anslaget och användas till att finansiera strategiska insatser i det förnyelsearbete som pågår inom kriminalvården och som gäller bl.a. metodutveckling och personalutveckling samt åtgärder för att höja verkets ekonomiadministrativa standard.
Regeringen har nyligen i proposition 1993/94:143 Brottsoffren i blickpunkten -- en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning föreslagit bl.a. att en brottsofferfond skall inrättas. Finansieringen av fonden föreslås ske dels genom avgifter som tas ut av dem som döms för brott där fängelse ingår i straffskalan, dels genom att ersättningen till de intagna inom kriminalvården för arbete och annan sysselsättning sänks med i genomsnitt 20 % eller med sammanlagt 12,4 miljoner kronor. Sistnämnda medel skall även användas för andra åtgärder till stöd för brottsoffer.
Den av riksdagen nyligen beslutade utvidgade rätten till målsägandebiträde och förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer med ikraftträdande den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:26, JuU12, rskr. 124) föreslås finansieras genom den nämnda sänkningen av ersättningen till de intagna. Regeringen har med anledning härav gjort en överföring av 3 miljoner kronor från anslaget E 2 Kriminalvården till förslagsanslaget F 1 Rättshjälpskostnader.
I avvaktan på riksdagens slutbehandling av frågan om en brottsofferfond avser regeringen avsätta resterande belopp av sänkningen till de intagna, dvs. 9,4 miljoner kronor, till regeringens disposition under anslaget.
I motion Ju805 (v) föreslås dels att anslaget till kriminalvården skall minskas med 400 000 000 kr, dels att frivården skall tillföras en resursförstärkning med 100 000 000 kr.
Yrkandet om en anslagsminskning har sin grund i att motionärerna anser att användningen av anstaltsbehandling m.m. bör minska, att halvtidsfrigivning bör återinföras och att alternativa påföljder såsom samhällstjänst och kontraktsvård bör utvecklas mera och användas i ökad omfattning, vilket beräknas möjliggöra den angivna besparingen. I motionen förespråkas vidare en resursförstärkning för en ökad satsning på frivården bl.a. till stöd för den planerade försöksverksamheten med elektronisk övervakning.
I motion Ju809 (s) begärs att anslaget till kriminalvården bestäms till 3 774 345 000 kr, dvs. 55 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Bakom detta yrkande ligger uppfattningen att en minskad användning av fängelsestraff och en ökad användning av alternativa påföljder, inte minst för bl.a. rattfylleribrott, skulle leda till den angivna besparingen.
Utskottet har i det föregående behandlat och under åberopande av det rådande beredningsläget avstyrkt motionsönskemål som gått ut på att användningen av fängelsestraff borde minska och att olika alternativ till fängelse nu borde komma till större användning.
En konsekvens av dessa ställningstaganden är att anslaget till kriminalvården inte bör sänkas. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju805 och JU809 i här behandlade delar.
Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning av medelsbehovet.
Utlandstransporter
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 3 (s. 141) föreslagit riksdagen att till Utlandstransporter anvisa ett förslagsanslag på 159 115 000 kr.
Regeringen redovisar i budgetpropositionen (s. 136 f) att kostnaden för kriminalvårdens transportverksamhet under budgetåret 1991/92 uppgick till 265 miljoner kronor, varav utlandstransporterna svarade för drygt 114 miljoner kronor. Budgetåret 1992/93 var motsvarande kostnad 317 miljoner kronor, varav 148 miljoner kronor för utlandstransporter. Antalet personer som transporterades till utlandet genom kriminalvårdens försorg ökade från drygt 9 400 personer budgetåret 1991/92 till närmare 16 900 personer budgetåret 1992/93, vilket förklarar de ökade kostnaderna.
Regeringen anför vidare i budgetpropositionen (s. 141) att antalet personer som transporteras till utlandet väntas öka jämfört med innevarande budgetår. Regeringen har därför beräknat ytterligare 35 miljoner kronor under anslaget.
Regeringen har med anledning av en hemställan från KVS beslutat att inrätta en enhet benämnd Transporttjänst fr.o.m. den 1 januari 1994. Enheten skall under KVS planera och utföra utrikestransporter och längre inrikestransporter.
I motion Ju805 (v) yrkas att anslaget till Utlandstransporter minskas med 35 miljoner kronor. I motionen anförs att denna besparing blir möjlig dels om flyktingpolitiken ändras och humanare avvisningsmetoder används, dels med bättre planering och samordning av transporterna.
Utskottet behandlade förra året (1992/93:JuU25 s. 20) motionsyrkanden liknande det nu aktuella.
Utskottet anförde därvid bl.a. att utskottet delade den av regeringen i budgetpropositionen i fjol redovisade uppfattningen att det var angeläget att transportverksamheten rationaliserades och effektiviserades.
Utskottet utgår från att Kriminalvårdsstyrelsen nära följer den nyinrättade Transporttjänstens verksamhet och tillser att arbetet bedrivs på ett ändamålsenligt och ur kostnadssynpunkt effektivt sätt. Några riksdagsuttalanden i frågan är inte nödvändiga. Utskottet avstyrker motion Ju805.
Utskottet delar regeringens bedömning av medelsbehovet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lokalisering av nya anstaltsplatser att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju501, 1993/94:Ju502, 1993/94:Ju503, 1993/94:Ju504, 1993/94:Ju505, 1993/94:Ju506, 1993/94:T215 yrkande 14 samt 1993/94:A457 yrkandena 3 och 4,
2. beträffande anslag till Kriminalvårdsstyrelsen att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 108 754 000 kr,
3. beträffande straff för skattebrott att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju607,
4. beträffande straff för våldsbrott att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 11,
5. beträffande livstidsstraffet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju608 och 1993/94:Ju810 yrkande 45,
6. beträffande villkorlig frigivning att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 46,
7. beträffande åtgärder mot ungdomsbrott att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju809 yrkande 24 och 1993/94:Ju810 yrkande 4, res. 1 (s)
8. beträffande effektivare påföljder för missbrukare att riksdagen avslår motion 1993/94:So274 yrkande 3,
9. beträffande allmänna förutsättningar för ett gott vårdresultat att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju809 yrkandena 13, 14, 19 och 20 samt 1993/94:Ju810 yrkande 42, res. 2 (s)
10. beträffande differentiering inom kriminalvården att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju809 yrkande 18, res. 3 (s)
11. beträffande medicinsk behandling m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju810 yrkandena 12 och 16 samt 1993/94:So273 yrkande 7,
12. beträffande det ekonomiska ansvaret för vård utom anstalt att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju510 yrkandena 1 och 2,
13. beträffande frivårdsfrågor att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju809 yrkande 21, res. 4 (s)
14. beträffande Frivårdens behandlingscentral att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju508,
15. beträffande personalens kontrollbefogenheter att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 10, res. 5 (nyd)
16. beträffande narkotika i anstalt m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju507 och 1993/94:Ju810 yrkande 43, res. 6 (nyd)
17. beträffande narkomanvårdsverksamheten vid Österåkersanstalten att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju509,
18. beträffande anslag till Kriminalvården att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ju805 yrkandena 3 och 5 samt 1993/94:Ju809 yrkande 17 och med bifall till regeringens förslag till Kriminalvården för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 829 345 000 kr, res. 7 (s) - villk. 2
19. beträffande anslag till Utlandstransporter att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ju805 yrkande 7 och med bifall till regeringens förslag till Utlandstransporter för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 159 115 000 kr.
Stockholm den 15 mars 1994
På justitieutskottets vägnar
Göthe Knutson
I beslutet har deltagit: Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Alf Eriksson (s), Christel Anderberg (m) och Kjell Eldensjö (kds).
Reservationer
1. Åtgärder mot ungdomsbrott (mom. 7)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Ungdomsbrottsligheten har ofta sin grund i psykiska och sociala problem. Dessa kan inte lösas genom rättsliga insatser utan kräver andra åtgärder som vård och behandling. Ett fängelsestraff är i många fall ägnat att direkt motverka syftet att ge den unge förutsättningar för ett laglydigt liv. Principen bör därför enligt utskottets uppfattning vara att ungdomar under 18 år som begår brott inte skall bli föremål för åtgärder inom kriminalvården utan skall falla under socialtjänstens ansvar. Utskottet anser att denna princip nu bör slås fast. Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att den inriktning som utskottet nu givit uttryck för blir rådande vid fördelningen av uppgifter i fråga om unga lagöverträdare mellan socialtjänsten och rättsväsendet. Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen med anledning av motion Ju809 och med avslag på motion Ju810 i berörda delar som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande åtgärder mot ungdomsbrott att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkande 24 och med avslag på motion 1993/94:Ju810 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Allmänna förutsättningar för ett gott vårdresultat (mom. 9)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet har alltjämt" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Flertalet av kriminalvårdens klienter är starkt missgynnade socialt liksom i de flesta andra avseenden. Den allt hårdare inställningen till människor som begått brott har, trots kriminalvårdens höga ambitioner, lett till att det blivit svårare att framgångsrikt främja deras anpassning. För att de intagna skall kunna anpassa sig till ett normalt liv efter frigivning är det viktigt att ökade satsningar görs på grundutbildning, yrkesutbildning och social träning. Rehabiliteringen av de intagna och arbetet med att förebygga återfall i brott måste också ses utifrån en helhetssyn. Detta kräver ett fördjupat samarbete över myndighetsgränserna. Utskottet anser att vård- och behandlingsinsatserna inom kriminalvården bör byggas ut och att en ökad medverkan av myndigheter och organisationer utanför kriminalvården bör förekomma redan under verkställighetstiden.
Utskottet konstaterar vidare att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling inom anstalterna när det gäller verksamhetens inriktning. En specialisering av verksamheten vid anstalterna får emellertid, enligt utskottets uppfattning, inte leda till att de grundläggande principerna om närhet och normalisering som ligger till grund för 1974 års kriminalvårdsreform upphör att gälla. Tvärtom vill utskottet slå fast att normaliserings- och närhetsprinciperna alltjämt måste äga giltighet.
En grundläggande tanke i modern kriminalpolitik är att minska användningen av fängelsestraff. Utskottet, som delar denna uppfattning, finner det tillfredsställande att alternativ till fängelse nu utvecklas. Utskottet vill understryka vikten av att detta arbete bedrivs med kraft och intensitet och pekar särskilt på nödvändigheten av att tillämpningsområdet för kontraktsvård och samhällstjänst vidgas till att omfatta nya kategorier dömda. En minskad användning av fängelsestraff medför också ett bättre utnyttjande av kriminalvårdens resurser. Härigenom kan vid sidan av ett gott vårdresultat vissa besparingar åstadkommas.
Utskottet finner det också angeläget att understryka att permissioner är nödvändiga för att ge de dömda en chans att dels behålla sociala kontakter utanför fängelset, dels kunna söka arbete och bostad. Detta är viktiga faktorer för de dömdas möjligheter att klara sig efter en fängelsevistelse. Det anförda leder utskottet till att uttala att någon allmän skärpning av permissionsbestämmelserna inte bör ske.
Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att vad utskottet nu uttalat läggs till grund för det fortsatta översyns- och beredningsarbetet.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju809 och med avslag på motion Ju810 i berörda delar som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande allmänna förutsättningar för ett gott vårdresultat att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkandena 13, 14, 19 och 20 och med avslag på motion 1993/94:Ju810 yrkande 42 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Differentiering inom kriminalvården (mom. 10)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att beläggningen på anstalterna nu är så hög att en differentiering knappast kan ske, och möjligheterna till en meningsfull vård och behandling försvåras därigenom allvarligt. Det ankommer på regeringen att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att minska den nuvarande överansträngda beläggningssituationen på anstalter och häkten samt att säkerställa möjligheterna till differentiering och en meningsfull vård och behandling. Utskottet förutsätter att regeringen för riksdagen snarast redovisar vilka åtgärder som kommer att vidtas. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju809 i behandlad del uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande differentiering inom kriminalvården att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Frivårdsfrågor (mom. 13)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser i och för sig med tillfredsställelse att arbete med utveckling av frivården pågår. Vad som görs är emellertid långt ifrån tillräckligt. Utskottet vill särskilt understryka att frivårdens klienter har speciella behov.
En av frivårdens viktigaste uppgifter är att till klienten förmedla det stöd och den hjälp som andra samhällsorgan kan tillhandahålla. Det förutsätter ett väl fungerande samarbete med övriga samhällsorgan såsom socialtjänst, arbetsförmedling och sjukvård. Arbete och bostad är de grundläggande förutsättningarna för en normal tillvaro efter anstaltstiden. Det är nödvändigt att de huvudmän som ansvarar för arbetsförmedling, boende och sjukvård tar sitt ansvar. Det är genom metodutveckling och ett väl strukturerat innehåll i frivårdspåföljden som andelen klienter i frivård kan öka och antalet klienter i fängelse minska. Arbetet med den här angivna inriktningen måste bedrivas med kraft och intensitet.
Frågor som rör personalutbildning, arbetsmiljö, arbetsledning och decentralisering är områden som måste prioriteras. Ökade insatser bör också göras för rekrytering och utbildning av övervakare.
Regeringen bör få i uppdrag att initiera de åtgärder som är nödvändiga för att den fortsatta utvecklingen skall gå i den riktning som utskottet här angivit. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande frivårdsfrågor att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Personalens kontrollbefogenheter (mom. 15)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Arbetet med att få anstalterna narkotikafria måste intensifieras. Det är inte acceptabelt att det förekommer narkotika på kriminalvårdsanstalterna. Ett grundläggande krav måste, som utskottet tidigare understrukit, vara att intagna som vill bli narkotikafritt placerade skall få den möjligheten. Utskottet anser att det är angeläget att det nu införs större möjligheter för personalen att genom utökade kontroller och övervakning av såväl intagna som besökande förhindra att narkotika kommer in på anstalterna. Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att så skall bli fallet. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju810 uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande personalens kontrollbefogenheter att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Narkotika i anstalt m.m. (mom. 16)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet, som" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill för sin del konstatera att visitationspatrullerna var ett av de mest effektiva instrumenten i kriminalvårdens narkotikabekämpning och stod för mer än hälften av narkotikabeslagen vid fängelserna. Framgångarna berodde på personalens särskilda erfarenhet och på att den utvecklat ett mycket gott samarbete med olika polisiära enheter. Det informationsutbyte som därvid hade etablerats ledde till att planer på bl.a. narkotikainförsel, rymningar och annan grov brottslighet kunde stoppas. Visitationspatrullerna blev därigenom ett stöd för den reguljära personalens arbete.
Ett viktigt mål för statsmakterna är att få bort narkotikan från anstalterna. Utskottet anser att visitationspatruller är nödvändiga för att arbetet med att uppnå detta mål skall bli framgångsrikt. Visitationspatruller bör således ingå i kriminalvårdens arsenal för narkotikabekämpning. Det får ankomma på regeringen att vidta sådana åtgärder att så blir fallet. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju507 och Ju810 i nu behandlade delar uttalat bör riksdagen som sin mening ge riksdagen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande narkotika i anstalt m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju507 och 1993/94:Ju810 yrkande 43 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Anslag till Kriminalvården (mom. 18)
Under förutsättning av bifall till reservation 2
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "En konsekvens" och slutar med "av medelsbehovet" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna Ju805 och Ju809 om möjligheterna till besparingar om alternativa påföljder utvecklas mera och kommer till användning i ökad omfattning, inte minst för rattfylleribrott. Utskottet gör samma bedömning i fråga om storleken på den möjliga besparingen som anges i motion Ju809. Utskottet föreslår således med anledning av motion Ju805 i behandlad del och med tillstyrkan av motion Ju809 i denna del att till kriminalvården anvisas 55 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit, dvs. 3 774 345 000 kr.
dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande anslag till Kriminalvården att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju805 yrkandena 3 och 5 samt med bifall till motion 1993/94:Ju809 yrkande 17 till Kriminalvården för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 774 345 000 kr.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 ANDRA HUVUDTITELN 1 Propositionen 1 Motionerna 1 Utskottet 4 Allmänt 4 Pågående översyns- och beredningsarbete 5 Lokalförsörjningen inom kriminalvården 6 Beläggning m.m. 6 Lokalisering av nya anstaltsplatser 8 Kriminalvårdsstyrelsen 8 Medelstilldelningen 8 Kriminalvården 8 Straff och påföljdsfrågor 8 Straff för skattebrott 8 Straff för våldsbrott 9 Livstidsstraffet m.m. 9 Villkorlig frigivning 10 Åtgärder mot ungdomsbrott 11 Effektivare påföljder för missbrukare 11 Vård och behandling m.m. av dömda 12 Allmänna förutsättningar för ett gott vårdresultat 12 Differentiering inom kriminalvården 13 Medicinsk behandling m.m. 13 Det ekonomiska ansvaret för vård utom anstalt 14 Frivårdsfrågor m.m. 16 Narkotikabekämpning vid kriminalvårdsanstalterna 17 Narkomanvårdsverksamheten vid Österåkersanstalten 19 Medelstilldelningen m.m. 20 Utlandstransporter 21 Medelstilldelningen 21 Hemställan 22 Reservationer 24 1. Åtgärder mot ungdomsbrott (mom. 7) 24 2. Allmänna förutsättningar för ett gott vårdresultat (mom. 9) 24 3. Differentiering inom kriminalvården (mom. 10) 26 4. Frivårdsfrågor (mom. 13) 26 5. Personalens kontrollbefogenheter (mom. 15) 27 6. Narkotika i anstalt m.m. (mom. 16) 27 7. Anslag till Kriminalvården (mom. 18) 28