Anslag till Livsmedelsverket, m.m.
Betänkande 1994/95:LU20
Lagutskottets betänkande
1994/95:LU20
Anslag till Livsmedelsverket, m.m.
Innehåll
1994/95 LU20
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag (proposition 1994/95:100 bilaga 10) till anslag och övergripande målsättning beträffande Statens livsmedelsverk samt anslag till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning. Vidare behandlas Riksdagens revisorers förslag angående kontroll av livsmedel (förslag till riksdagen 1994/95:RR8) vari föreslås tillkännagivanden om en utvärdering av insatserna för egenkontroll samt översyn av den regionala nivåns roll i livsmedelstillsynen och av avgiftssystemet.
Därutöver behandlas i betänkandet 19 motionsyrkanden, som väckts under den allmänna motionstiden i januari 1995. Motionsyrkandena gäller bl.a. anslaget till Livsmedelsverket, den lokala livsmedelstillsynen, tillsatser och märkning av livsmedel.
På utskottets begäran har företrädare för Statens livsmedelsverk och Riksdagens revisorer framfört synpunkter i ärendet.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionens förslag i förevarande delar. Vidare tillstyrker utskottet Riksdagens revisorers förslag jämte ett motionsyrkande (m) med samma inriktning. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet har fogats två reservationer. Den ena reservationen gäller anslaget till Livsmedelsverket (m) och den andra gäller regler om ursprungsmärkning av livsmedel inom EU (c).
NIONDE HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1994/95:100 bilaga 10 (Jordbruksdepartementet) föreslår regeringen
dels under punkt G 1
1. att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Statens livsmedelsverks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet Slutsatser,
2. att riksdagen till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 136 294 000 kr.
dels under punkt G 2 att riksdagen till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
Förslag till riksdagen
I förslag till riksdagen 1994/95:RR8 föreslår Riksdagens revisorer
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om en utvärdering av insatserna för egenkontroll,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om en översyn av den regionala nivåns roll i livsmedelstillsynen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om en översyn av avgiftssystemet.
Motionerna
1994/95:L703 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bindande överenskommelse om detaljerad innehållsdeklaration på beredda livsmedel.
1994/95:L710 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om symbolmärkning av livsmedel.
1994/95:L713 av Sonja Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av uppföljning av förändrat regelverk på livsmedelsområdet.
1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att livsmedel framställda med hjälp av genteknik och bestrålade livsmedel snarast blir föremål för obligatorisk märkning och på sikt totalförbud i EU.
1994/95:Fö802 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
12. att riksdagen hos regeringen begär ett lagförslag om sänkning av gränsvärdet av radioaktivitet (Cesium 137) på livsmedel med en tiopotens.
1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som EU-medlem bör driva kravet på gemensamma obligatoriska regler om att allergener i livsmedel skall deklareras på konsumentprodukter,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU bör arbeta för att få till stånd ett förbud för hälsofarliga azofärgämnen.
1994/95:So488 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen beslutar förbjuda färgämnen i livsmedel och godis, som i dag är kända för att orsaka allergi och överkänslighet,
10. att riksdagen hos regeringen begär att den utarbetar ett system för märkning av livsmedel avsett för allergiker.
1994/95:Jo238 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsatsmedel för att godkännas skall vara till fördel för konsumenten,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla ämnen i sammansatta ingredienser skall deklareras,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dubbel datummärkning skall gälla för mjukt bröd,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den lokala livsmedelstillsynen måste förbättras.
1994/95:Jo259 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
12. att riksdagen beslutar att under anslaget G 1 Statens livsmedelsverk inom Jordbruksdepartementet anvisa ett i förhållande till regeringens förslag minskat anslag med 6 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Jo529 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ursprungsmärkning av livsmedel,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om märkning av ägg.
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av reglerna om ursprungsmärkning inom EU.
1994/95:Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som EU-medlem bör driva kravet på gemensamma obligatoriska regler om att allergener i livsmedel skall deklareras på konsumentprodukter,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU bör arbeta för att få till stånd ett förbud mot hälsofarliga azofärgämnen.
Utskottet
Anslagen m.m.
Statens livsmedelsverk (SLV) är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om livsmedel, i den mån sådana frågor inte skall handläggas av någon annan myndighet. Verket är också chefsmyndighet för besiktningsveterinärorganisationen. SLV skall bevaka konsumentintresset inom livsmedelsområdet, utöva tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511) samt leda och samordna livsmedelskontrollen. Verket skall vidare verkställa utredningar och praktiskt vetenskapliga undersökningar om livsmedel och kostvanor samt medverka till att statsmakternas riktlinjer i fråga om kost och hälsa fullföljs. Därutöver skall SLV informera om sådana förhållanden på livsmedelsområdet som är viktiga för konsumenterna. SLV har också att godkänna laboratorier för livsmedelsundersökningar.
SLV:s inkomster består bl.a. av avgifter för köttbesiktning m.m., kontroll av läkemedelsrester och bekämpningsmedelsrester i animaliska och vegetabiliska livsmedel, avgiftsmedel för central tillsyn som överförts till verket från kommunerna, avgifter för provtagning och undersökning av större livsmedelsanläggningar samt avgifter för tillstånd m.m. Dessutom erhåller SLV inkomster från uppdragsverksamhet, publikationer och kursverksamhet. Inkomsterna utgör omkring 65 % av verkets finansiering.
Den nuvarande verksamhetens inriktning fastställdes av riksdagen våren 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 11, JoU22, rskr. 202). Beslutet innebar att SLV ytterligare skulle stärka sin tillsynsroll samtidigt som livsmedelskontrollen i övrigt skulle bygga på företagens egentillsyn. Enligt beslutet borde SLV ge ökad tyngd åt arbetet med att utveckla nya metoder för analysverksamhet samt vara återhållsamt med normer. Informationsinsatserna gentemot den lokala och regionala livsmedelskontrollen, livsmedelsbranschen, konsumenter m.m. skulle förstärkas. För budgetåren 1991/92--1993/94 fastställde riksdagen en budgetram för SLV på 257 243 000 kr.
I förra årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 10) bedömde regeringen med utgångspunkt i SLV:s årsredovisning att verksamheten bedrevs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kunde nås. En förenkling av reglerna på livsmedelsområdet hade dock inte varit möjlig mot bakgrund av Sveriges internationella åtaganden. De riktlinjer som lades fast år 1991 föreslogs gälla även för budgetåret 1994/95. I enlighet med regeringens förslag anvisade riksdagen för innevarande budgetår ett ramanslag på 91 420 000 kr. Medelsbehovet beräknades med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 1,9 % (bet. 1993/94:LU22, rskr. 254).
I årets budgetproposition gör regeringen bedömningen att SLV:s årsredovisning och fördjupade anslagsframställning är välstrukturerade, mycket informativa och ger en god bild av verksamheten. Resultatredovisningen bedömer regeringen som tillfredsställande. De resultatanalyser som finns i årsredovisningen kan dock, enligt regeringens mening, utvecklas ytterligare. Årsredovisningen och den fördjupade anslagsframställningen visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de verksamhetsmål som gällt också bör kunna nås. Mot bakgrund av Sveriges internationella åtaganden har dock en förenkling av reglerna på livsmedelsområdet inte varit möjlig. SLV:s besparingsprogram har fullföljts under verksamhetsåret. Regeringen noterar vidare med tillfredsställelse att verket genom olika åtgärder lyckats uppnå väsentliga besparingar inom besiktningsveterinärorganisationen. Organisationen, som under de senaste åren redovisat underskott i verksamheten, har budgetåret 1993/94 uppnått balans i ekonomin för verksamheten som helhet. Enligt regeringens mening finns inte skäl att föreslå någon ändring i inriktningen av verksamheten.
Mot bakgrund av den fördjupade anslagsframställningen gör regeringen sammantaget den bedömningen att verksamheten vid SLV har bedrivits på ett ändamålsenligt sätt. Övergripande mål för den verksamhet som SLV ansvarar för skall enligt regeringens mening vara följande. SLV skall i konsumenternas intresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i livsmedelshanteringen samt bra matvanor. Förslaget innebär således inte någon förändring i verksamhetens inriktning. Regeringen anser att det är angeläget att konsumentintresset betonas i verksamheten, särskilt mot bakgrund av ett svenskt medlemskap i EU. Frågor om märkning av livsmedel och användningen av tillsatser i livsmedelsproduktionen är enligt regeringens mening exempel på områden där det är viktigt att SLV aktivt medverkar för att söka påverka EU:s regler i en konsumentvänlig riktning.
Utskottet har inte några erinringar mot att den övergripande målsättningen för verksamheten inom SLV:s ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat.
När det gäller anslaget till SLV föreslår regeringen att riksdagen anvisar ett ramanslag för budgetåret 1995/96 på 136 294 000 kr. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget har regeringen beräknat medelsbehovet med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 5 %.
Av propositionen (bil. 10 s. 5) framgår att administrationen inom livsmedelsområdet behöver förenklas och renodlas vid ett EU-medlemskap. Det finns även i fortsättningen ett stort behov av att rationalisera verksamheten och begränsa de administrativa kostnaderna. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning under våren 1995 med uppdrag att granska den samlade administrationen inom livsmedelsområdet. Utredningen skall utforma ett förslag som ger Sverige en funktionell och effektiv administration där modern teknik och samordningseffekter medverkar till avsevärt sänkta administrationskostnader.
Göte Jonsson m.fl. (m) anför i motion Jo259 att ytterligare besparingar på anslaget till SLV bör göras redan nästkommande budgetår. I motionen yrkas därför att riksdagen skall anvisa ett i förhållande till regeringens förslag minskat anslag med 6 000 000 kr (yrkande 12).
Utskottet utgår från att det aviserade utredningsuppdraget beträffande administrationen på livsmedelsområdet också kommer att omfatta SLV:s verksamhet. I avvaktan på resultatet av det förestående utredningsarbetet anser utskottet att någon minskning av anslaget till SLV, utöver vad regeringen föreslagit, inte bör göras. Utskottet tillstyrker alltså att riksdagen till SLV för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 136 294 000 kr och avstyrker bifall till motion Jo259 yrkande 12.
Från anslaget Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. avlönas personal som utför köttbesiktning vid kontrollslakterierna m.m. Statens utgifter för ändamålet är avsedda att täckas av bl.a. slakteriföretagen enligt en särskild taxa. Under anslaget föreslås i budgetpropositionen ett formellt belopp om 1 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag också i denna del.
Riksdagens revisorers förslag angående kontroll av livsmedel
Den nuvarande organisationen av den allmänna livsmedelskontrollen fastställdes av riksdagen våren 1989 (prop. 1988/89:68, JoU14, rskr. 263). Beslutet syftade till en skärpt livsmedelskontroll och innebar bl.a. vissa ändringar i livsmedelslagen (1971:511) varigenom SLV:s roll som central tillsynsmyndighet förstärktes. Vidare fick verket det direkta tillsynsansvaret för vissa större livsmedelsanläggningar med komplicerad produktion och en stor spridning av produkterna.
Den grundläggande bestämmelsen om vilka myndigheter som skall utöva tillsynen på livsmedelsområdet återfinns i 24 § livsmedelslagen. Bestämmelsen innebär att SLV utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av livsmedelslagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Länsstyrelsen utövar den närmare tillsynen inom länet. Den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet utövar tillsynen inom kommunen om regeringen inte har föreskrivit att tillsynen skall utövas av SLV. Av 46 § livsmedelsförordningen (1971:807) framgår att SLV utövar tillsyn över verksamheten vid bl.a. slakterier, fristående sanitetsslaktavdelningar, mejerier, äggproduktanläggningar och exportkontrollerade anläggningar. Om det finns särskilda skäl får SLV efter samråd med en sådan kommunal nämnd som utövar tillsyn enligt livsmedelslagen i det enskilda fallet besluta att tillsynen över en viss verksamhet skall föras över från verket till nämnden. SLV får vidare efter samråd med den kommunala nämnden i ett enskilt fall besluta att den tillsyn över en viss verksamhet som nämnden annars har skall flyttas över till verket, om verksamheten har särskilt stor omfattning, är komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.
I 28 § livsmedelslagen, som också kom till i samband med 1989 års riksdagsbeslut, finns en bestämmelse som innebär att SLV får meddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas och om undersökning och annan kontroll som behövs för att livsmedelslagen skall följas. Av 29 § livsmedelslagen framgår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att näringsidkare inom livsmedelshanteringen skall utöva en efter verksamhetens art lämpad särskild tillsyn av hanteringen. Enligt 53 § livsmedelsförordningen får SLV meddela föreskrifter om skyldigheten för näringsidkare inom livsmedelshanteringen att utöva tillsyn över verksamheten (egentillsyn) och om program som närmare reglerar hur kontrollen skall utövas (kontrollprogram).
För att finansiera den skärpta livsmedelskontrollen infördes genom 1989 års riksdagsbeslut ett nytt avgiftssystem. En årlig avgift tas ut av varje företag som hanterar livsmedel. Det nya avgiftssystemet medger en större flexibilitet än det tidigare. Framför allt ökade möjligheterna att kontrollera redligheten i hanteringen. Såväl SLV som miljö- och hälsoskyddsnämnderna tillfördes ökade resurser genom det beslutade avgiftssystemet. Beslutet innebar också att företagens egentillsyn i större utsträckning skulle tas till vara i den offentliga livsmedelstillsynen. Egentillsynen avsågs utgöra grunden för den löpande kontrollen. Av 29 a § livsmedelslagen framgår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva om avgifter för en myndighets verksamhet enligt livsmedelslagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Vidare får enligt paragrafen regeringen föreskriva att kommun skall ombesörja uppbörden av avgifter för den statliga tillsynen. Bestämmelser om avgifter finns i förordningen (1989:1110) om avgifter för livsmedelstillsyn. Avgifternas storlek m.m. bestäms av SLV.
De huvudsakliga inslagen i den offentliga livsmedelstillsynen är inspektion, provtagning och undersökningar. Denna verksamhet innebär att den ansvariga myndigheten besöker företagen och tar de prover och gör de undersökningar som med hänsyn till livsmedelshanteringens karaktär fordras för tillsynen. I den fortlöpande tillsynen är det således de av myndigheterna utförda inspektionerna som är basen i verksamheten. Utöver inspektions- och provtagningsverksamhet ingår i tillsynsarbetet prövning av frågor om godkännande av livsmedelslokaler. Den allmänna offentliga livsmedelskontrollen utförs till största delen av miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Nämnderna planerar och genomför kontrollen självständigt inom respektive kommun. De flesta nämnderna har under senare år också kommit att delta i någon form av organiserad samverkan över kommungränserna genom s.k. projektinriktad livsmedelskontroll.
Riksdagens revisorer genomförde hösten 1993 en granskning av SLV:s styrning och uppföljning av livsmedelstillsynen på lokal nivå samt kommunernas och länsstyrelsernas ansvar och arbete på livsmedelsområdet. När det gäller SLV:s direkta tillsynsverksamhet inriktades granskningen särskilt på slakterierna och besiktningsveterinärorganisationen. Arbetet har presenterats i rapporten (1993/94:9) Kontroll av livsmedel. Rapporten baseras främst på intervjuer med företrädare för SLV, Svenska Kommunförbundet, besiktningsveterinärerna, fem länsstyrelser och nio hälsoskyddsförvaltningar, Köttbranschens Riksförbund samt med en fristående expert i livsmedelshygien vid Sveriges lantbruksuniversitet. Yttranden över rapporten har avgetts av SLV, Länsstyrelserna i Södermanlands län, Kalmar län, Kristianstads län, Gävleborgs län och Västerbottens län, Lycksele kommun, Svenska Kommunförbundet, ICA Handlarnas AB, Kooperativa förbundet och Sveriges Livsmedelshandlareförbund.
Riksdagens revisorer har anmält sin granskning av kontrollen av livsmedel i ett förslag till riksdagen (1994/95:RR8). Revisorerna anför att jordbruksutskottet, inför riksdagsbeslutet om egenkontroll, särskilt underströk att egentillsynen som en del av den offentliga kontrollen inte fick inkräkta på en aktiv tillsyn från myndigheternas sida. I rapporten konstateras att granskningen dock tyder på att så har blivit fallet. Revisorerna anser att en utvärdering bör genomföras av kommunernas insatser för egenkontrollen respektive direkt tillsyn med avseende på den risk som föreligger att den direkta oanmälda tillsynen och de egna mätningarna inte ges tillräcklig prioritet. Enligt revisorernas mening bör utvärderingen omfatta såväl kommunernas som SLV:s, länsstyrelsernas och branschens insatser för egenkontroll. Riksdagens revisorer föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om en utvärdering av insatserna för egenkontroll (yrkande 1).
I förslaget anför revisorerna vidare att granskningen visat att länsstyrelsernas kunskaper och kompetens i flera län har stor betydelse särskilt för de mindre kommunerna. Länsstyrelserna har emellertid, menar revisorerna, enligt nu gällande ordning ett indirekt och oprecist ansvar för livsmedelstillsynen i länet. I rapporten anser revisorerna att en översyn bör göras av vilken roll den regionala nivån skall spela i livsmedelstillsynen och vilken ansvarsfördelning som bör gälla mellan SLV och länsstyrelserna. Av remissvaren över rapporten framgår att det beträffande livsmedelskontrollen råder ett visst motsatsförhållande mellan länsstyrelserna och SLV. Att länsstyrelsen har kommit att få ett indirekt och oprecist ansvar för livsmedelstillsynen i länet understryks också. Sammantaget finner Riksdagens revisorer väl motiverat med en översyn av roll- och ansvarsfördelningen mellan SLV och länsstyrelserna. Revisorerna föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om en översyn av den regionala nivåns roll i livsmedelstillsynen (yrkande 2).
SLV har på regeringens uppdrag år 1994 gjort en kartläggning av hur livsmedelstillsynen finansieras i ett urval EU- och EFTA-länder (Rapport nr 51/94). Revisorerna anför att kartläggningen bör följas av en översyn av det svenska avgiftssystemet och föreslår ett tillkännagivande därom (yrkande 3).
I motion Jo238 yrkar Göte Jonsson m.fl. (m) att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att den lokala livsmedelstillsynen måste förbättras (yrkande 18). Enligt motionärernas mening bör revisorernas förslag bifallas.
Utskottet konstaterar för sin del att det nu gått sex år sedan riksdagen beslutade om den nuvarande ordningen för kontroll av livsmedel. Med hänsyn härtill och vad som framkommit vid revisorernas granskning finner utskottet att det är befogat att ett utvärderings- och översynsarbete nu kommer till stånd. Utöver vad Riksdagens revisorer anfört vill utskottet hänvisa till den resultatanalys som SLV gjort i sin fördjupade anslagsframställning (Rapport nr 7/94, s. 39). I analysen redovisas resultaten av en sammanställning som SLV gjort av kommunernas rapportering om den lokala livsmedelstillsynen genom frivilliga enkäter för verksamhetsåren 1990--1992. Av redovisningen framgår att kommunernas tillsyn av de över 46 000 livsmedelsanläggningar som finns i landet ökat genom införandet av den skärpta livsmedelstillsynen. År 1992 fanns emellertid fastställda egenkontrollprogram endast vid 14 000 anläggningar. I början av år 1993 saknades sådant program vid omkring 23 000 anläggningar. SLV:s underlag pekar dessutom på att tillsynsavgifterna inte alltid används som avsetts, nämligen för provtagning och undersökning. Utskottet kan inte finna annat än att det utvärderings- och översynsarbete som revisorerna och motionärerna vill ha till stånd är angeläget. Enligt vad utskottet erfarit har också Svenska Kommunförbundet i en skrivelse till regeringen i början av innevarande år tagit upp frågor som gäller uppgiftsfördelning mellan staten och kommunerna på livsmedelstillsynens område.
Vad utskottet med bifall till revisorernas förslag och motion Jo238 yrkande 18 sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Olika åtgärder inom livsmedelsområdet
I detta avsnitt behandlar utskottet i ett sammanhang alla de motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden innevarande år och som rör livsmedelstillsatser, märkning av livsmedel m.m. I motionerna framställs krav på åtgärder både på nationell och internationell nivå.
I motion L713 vill Sonja Fransson m.fl. (s) ha till stånd ett tillkännagivande från riksdagen om nödvändigheten av en uppföljning av det förändrade regelverket på livsmedelsområdet. I motionen anförs bl.a. att det finns anledning att följa de förändringar som föranleds av EU-medlemskapet.
Frågor som gäller livsmedelstillsatser tas upp i flera motioner. Göte Jonsson m.fl. (m) vill i motion Jo238 ha till stånd ett tillkännagivande från riksdagen som innebär att tillsatsmedel i livsmedel skall vara till konsumentens fördel för att få godkännas (yrkande 15). I motion So488 yrkar Gudrun Lindvall m.fl. (mp) att riksdagen skall besluta förbjuda sådana färgämnen i livsmedel och godis som är kända för att orsaka allergi och överkänslighet (yrkande 7). Fanny Rizell m.fl. (kds) yrkar i motion So484 tillkännagivande om att Sverige i EU skall arbeta för att få till stånd ett förbud mot hälsofarliga s.k. azofärgämnen (yrkande 30). Samma yrkande framställs av Ulf Björklund m.fl. (kds) i motion Bo504 (yrkande 11).
Ursprungsmärkning av livsmedel tas upp i två motioner. I motion Jo529 anför Birger Schlaug m.fl. (mp) att konsumenter måste få veta varifrån ett livsmedel kommer så att de får tillfälle att välja bort produkter som kommer från länder där man inte har ett acceptabelt djurskydd. I motionen yrkas tillkännagivande härom (yrkande 26). I samma motion begärs också ett tillkännagivande om att ägg från s.k. burhöns skall märkas så att konsumenterna kan undvika att köpa sådana ägg (yrkande 27). Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begär i motion A807 ett tillkännagivande om att Sverige inom EU skall verka för en skärpning av reglerna om ursprungsmärkning (yrkande 9).
Ett flertal motionsyrkanden gäller innehållsdeklarationer med hänsyn till allergiker. I motion L703 begär Viola Furubjelke m.fl. (s) tillkännagivande om att regeringen inom EU skall driva frågan om detaljerade innehållsdeklarationer. Motionärerna menar att det borde vara en självklarhet att alla beredda livsmedel skall innehålla innehållsdeklarationer med hänsyn till allergikerna. Torsten Gavelin (fp) anser i motion L710 att livsmedel i större utsträckning än för närvarande borde symbolmärkas. Enligt motionärens mening skulle en sådan märkning innebära förbättringar för bl.a. allergiker. I motion So484 vill Fanny Rizell m.fl. (kds) ha till stånd ett tillkännagivande från riksdagen som går ut på att Sverige som medlem i EU skall driva kravet på gemensamma obligatoriska regler om att allergener i livsmedel skall deklareras på konsumentprodukter (yrkande 29). Samma yrkande framställs av Ulf Björklund m.fl. (kds) i motion Bo504 (yrkande 10). Göte Jonsson m.fl. (m) anför i motion Jo238 att det med hänsyn till allergikerna är viktigt att alla ämnen i sammansatta ingredienser deklareras. I motionen yrkas tillkännagivande därom (yrkande 16). I motion So488 begär Gudrun Lindvall m.fl. (mp) tillkännagivande om att regeringen skall utarbeta ett system för märkning av livsmedel avsedda för allergiker (yrkande 10).
Ett yrkande som gäller bestrålade livsmedel m.m. framställs av Alf Svensson m.fl. (kds) i motion K224. Yrkandet innebär att riksdagen skall ge regeringen till känna att bestrålade livsmedel snarast skall bli föremål för obligatorisk märkning och på sikt totalförbjudas inom EU. Detsamma skall gälla livsmedel framställda med hjälp av genteknik (yrkande 25).
Göte Jonsson m.fl. (m) yrkar i motion Jo238 ett tillkännagivande om att datummärkning av bröd skall innehålla upplysning om bakdag (yrkande 17).
I motion Fö802 yrkar Birger Schlaug m.fl. (mp) att riksdagen skall begära lagförslag som innebär att gränsvärdet för radioaktivitet i livsmedel skall sänkas (yrkande 12).
Vad först gäller de motionsyrkanden som kan anses innefatta krav på internationellt agerande från svenskt håll i syfte att få till stånd ändrade EG-regler vill utskottet erinra om det av riksdagen i december 1994 beslutade tillkännagivandet i samband med godkännandet av fördraget om Sveriges anslutning till EU (prop. 1994/95:19, bet. UU5, rskr. 63). I då aktuella motioner yrkades tillkännagivanden om ett svenskt agerande inom EU för att förbjuda bestrålning av livsmedel och öka livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och hälsokrav samt införande av en tydligare märkning av livsmedel med avseende på ursprung och tillsatser. Vidare kritiserades EG:s regler om datummärkning av bröd och märkning av ingredienserna i sammansatta livsmedel samt tillåtandet av s.k. azofärgämnen. I sitt yttrande till utrikesutskottet anförde lagutskottet (yttr. 1994/95:LU1y) att ett svenskt medlemskap i EU inte bör föranleda att Sverige minskar sina ambitioner på livsmedelsområdet. Vidare anförde utskottet att det är angeläget att vi med utnyttjande av de resurser som står till buds försöker påverka utvecklingen inom EG i riktning mot en högre skyddsnivå som tillgodoser konsumenternas intressen. Särskilt viktigt är därvid, anförde utskottet, att förbättra livsmedelskontrollen samt att höja kvalitets- och hälsokraven. Inrättandet av en europeisk livsmedelsmyndighet kan därvid vara en ändamålsenlig åtgärd. Därutöver framhöll utskottet att det är angeläget att man från svensk sida arbetar för att åstadkomma en tillfredsställande ursprungsmärkning och andra förbättringar av märkningsreglerna bl.a. i syfte att tillgodose allergikernas intressen. Även insatser syftande till ett förbud mot bestrålning av livsmedel bör ha hög prioritet anförde utskottet. Vad lagutskottet sålunda anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
I budgetpropositionen (bil. 10 s. 90) framhåller också regeringen att Sverige aktivt skall verka för att inom EU bl.a. förstärka livsmedelskontrollen, minimera användningen av tillsatser, införa en bättre märkning av livsmedel samt öka livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och hälsokrav.
När det sedan gäller de motionsyrkanden som kan anses innefatta krav på inhemska åtgärder vill utskottet erinra om att flertalet av EG:s rättsakter på livsmedelsområdet är totalharmoniserade. Detta innebär att det inte är tillåtet för något medlemsland att ha vare sig strängare eller liberalare bestämmelser. Med stöd av bemyndiganden i livsmedelslagen har SLV under åren 1993 och 1994 utfärdat över trettio nya kungörelser med föreskrifter föranledda av EES-avtalet. Dessa gäller främst livsmedelskontroll, livsmedelstillsatser, märkning, gränsvärden för främmande ämnen, livsmedelsstandarder, specialdestinerade livsmedel, material som kommer i kontakt med livsmedel och metoder för analys av livsmedel. EG:s regler bygger i stora delar på internationella rekommendationer från Codex Alimentarius, som är samlingsnamnet för FOA:s och WHO:s gemensamma program, Food Standards Programme, för bl.a. standarder, riktlinjer och råd. Huvuddelen av SLV:s nya kungörelser trädde i kraft samtidigt med EES-avtalet, dvs. den 1 januari 1994. I många av författningarna finns särskilda övergångsbestämmelser som innebär att äldre bestämmelser får tillämpas under en övergångsperiod. I vissa fall kan dubbla regelsystem komma att gälla ända upp till tre år. Syftet med dessa långa övergångstider är att underlätta anpassningar för livsmedelsindustri och handel. Det svenska EU-medlemskapet innebär i princip inga förändringar när det gäller detta regelverk. Däremot medför medlemskapet i EU att Sverige fullt ut och aktivt kan medverka och påverka gemenskapsreglerna som är av betydelse på området. Vidare innebär EU-medlemskapet att gränskontrollerna gentemot andra EU-länder avskaffats.
Utskottet kan för sin del inte se att regeringen har något annat synsätt än motionärerna. I budgetpropositionen (bil. 10 s. 4) anför regeringen att konsumenternas intressen skall stå i centrum för livsmedelspolitiken. Det innebär att de skall ges reella möjligheter att välja den mat de vill ha på marknaden. Information om ursprungsland, produktionssätt, djurskydd, användning av bekämpningsmedel och tillsatser är viktiga faktorer inför valet av livsmedel. Överskådlig prismärkning och utförliga innehållsdeklarationer är enligt regeringens mening berättigade konsumentkrav. Särskilt med hänsyn till allergikerna är det viktigt att upprätthålla en hög standard när det gäller innehållsdeklarationerna. Regeringen konstaterar att EU:s direktiv på detta område för närvarande inte är så långtgående som de krav vi ställer i Sverige. Det innebär, konstaterar regeringen, att vi får upprätthålla vår högre märkningsstandard på frivillig väg. För detta krävs, anser regeringen, en medveten konsumentpolitik och en ökad konsumentupplysning på det livsmedelspolitiska området. Hur detta skall uppnås är en viktig strategisk fråga för regeringen. Förslag kommer att presenteras under våren 1995.
När det gäller märkning av livsmedel har lagutskottet flera gånger tidigare pekat på att EG:s regler om märkning inte hindrar att livsmedelsindustrin och handeln lämnar ytterligare information som är värdefull för olika konsumentgrupper. Våren 1994 behandlade utskottet motioner med yrkanden om förbättrade innehållsdeklarationer och ursprungsmärkningar. Utskottet anförde därvid att konsumenterna, med ett ökat varuutbud, i än högre grad än tidigare kan komma att efterfråga uppgifter om t.ex. produktionsland. Eftersom en tillfredsställande märkning -- i likhet med annan varuinformation som konsumenterna önskar -- är ett konkurrensmedel förutsatte utskottet att enskilda företag i olika branscher utnyttjar denna möjlighet (bet. 1993/94:LU22).
Den utveckling som utskottet förutsatte våren 1994 synes nu ha kommit i gång. Enligt vad som redovisats i olika sammanhang (se bl.a. Konsumentberedningens Faktablad, Livsmedelskonsumenterna och EU, nr 23, 1994 och tidningen Råd & Rön, nr 2, 1995) har livsmedelsindustrins branschorgan rekommenderat sin medlemmar att behålla den tidigare märkningen med hänsyn till allergikernas behov. Sålunda har ICA angett att produkter med allergiframkallande ämnen skall deklareras enligt den gamla svenska ordningen. Vidare vill man ha uppgift om förpackningsdag på kylvaror och bakningsdag för färskt bröd och att i utlandet beredda kött- och charkvaror skall märkas med ursprungsland. En vara beredd i Sverige med utländsk köttråvara skall anges med råvarans ursprungsland. Beträffande tillsatser ser man från ICA:s sida ingen anledning att ta in varor som innehåller färgämnen, sötningsmedel eller liknande som inte är tillåtna i Sverige, framför allt inte azofärger. KF avser att fortsätta upplysa konsumenterna om bakningsdag när det gäller bröd från egna bagerier. Beträffande den egna kött- och charktillverkningen avser KF att behålla ursprungsmärkningen. KF avser också att på andra områden där konsumentbehov föreligger på liknande sätt upprätthålla en hög nivå vad gäller information och kvalitet. Även om det förekommer att enskilda livsmedelsbutiker inte alltid har en märkning som svarar mot den uttalade policyn anser utskottet att utvecklingen är tillfredsställande.
I sammanhanget vill utskottet också erinra om att regeringen i budgetpropositionen (bil. 10 s. 102) föreslår ett nytt anslag på 30 000 000 kr till konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet. Propositionen har i denna del remitterats till jordbruksutskottet som tillstyrkt förslaget i betänkandet 1994/95:JoU13. Anslaget är avsett att användas i syfte att bättre ta till vara konsumenternas intressen och kan gälla t.ex. insatser för förstärkt information till konsumenter, livsmedelskontroll, tydligare varumärkning, kvalitetsförbättringar och minimering av kemiska tillsatser. Konsumenter med särskilda behov, t.ex. allergiker, bör enligt regeringens mening särskilt uppmärksammas. Enligt regeringens mening måste också arbetet med att förbättra livsmedelskvaliteten fullföljas. Det kan gälla t.ex. åtgärder för att minimera användningen av bekämpningsmedel, konserveringsämnen och färgämnen i produktionen och förbjuda bestrålning av livsmedel. Mottagare av medel från detta anslag kan vara konsumentorganisationer och branschorganisationer.
Vidare vill utskottet hänvisa till Livsmedelsverkets särskilda allergiprojekt, vilket nyligen redovisats i SLV:s Rapport 49/94, Allergi och annan överkänslighet, samt i verkets tidskrift Vår Föda, nr 8, 1994. Projektet har haft som mål att genom information om riskerna med allergiframkallande livsmedelsingredienser öka kunskapen hos allergiker, dietister, läkare, livsmedelsproducenter m.fl. och därigenom minska riskerna för att allergiker och överkänsliga skall drabbas av reaktioner på livsmedel. I projektet har bl.a. EES-avtalets följder inventerats. Slutsatsen är att de nya reglerna i vissa fall blivit något bättre och i andra fall något sämre för allergikerna. I rapporten erinras om att märkningsuppgifterna enligt huvudregeln skall anges på svenska, vara lätta att förstå och väl synliga. Alla ingredienser i ett livsmedel skall -- liksom tidigare -- anges i fallande ordning efter vikt. Ett begränsat antal sammansatta ingredienser får anges med enbart sina namn om de utgör mindre än 25 % av livsmedlet. För att detta inte skall ge allergikerna en försämrad situation kommer SLV att göra en snäv tolkning av reglerna, satsa på information till allergikerna samt arbeta för att påverka reglerna internationellt. I rapporten sägs vidare att medvetenheten om allergiproblem har ökat genom de kontakter som SLV haft med livsmedelsindustrin. Åtgärdsprogram har införts för att minska riskerna för sammanblandning. Vidare har produktutveckling satts i gång i syfte att finna alternativ till s.k. riskingredienser.
I sammanhanget kan vidare upplysas att Norge i samråd med Finland, Island och Sverige lagt fram ett förslag till ändring av Codex generella märkningsstandard för att förbättra märkningen för allergiker. Den föreslagna ändringen av Codexstandarden går ut på att 25-procentsgränsen ändras till 5 % samt att en lista utarbetas med sådana ingredienser som alltid måste anges på grund av att de är kända för att kunna framkalla överkänslighetsreaktioner. Enligt uppgift är frågan också aktuell inom EG, och en rapport väntas under år 1995.
Beträffande gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel finns särskilda bestämmelser i SLV:s kungörelse med föreskrifter om åtgärder för att begränsa intaget av radioaktiva ämnen genom livsmedel (SLV FS 1987:4). Föreskrifterna innebär bl.a. att varor med halter över vissa nivåer inte får säljas i handeln. Enligt vad utskottet inhämtat föreligger inte några skäl att ändra gränsvärdena. I samarbete med bl.a. kommunerna har SLV genomfört ett analysprogram för att kontrollera cesiumhalterna i mat och dryck. Analysen har visat att halterna i så gott som alla livsmedel som säljs i affärer ligger långt under gällande gränsvärden. Utskottet vill också erinra om att SLV gett ut en broschyr som riktar sig till personer med ett kosthåll som till stor del baseras på ren, vilt och insjöfisk från nedfallsdrabbade områden.
Vad som ovan redovisats ger enligt utskottets mening vid handen att önskemålen i motionerna i allt väsentligt är föremål för uppmärksamhet och åtgärder på skilda håll. Sålunda har regeringen förklarat att Sverige aktivt skall verka för att inom EU bl.a. förstärka livsmedelskontrollen, minimera användningen av tillsatser, införa en bättre märkning av livsmedel samt öka livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och hälsokrav. Mot den bakgrunden saknas enligt utskottets mening skäl för riksdagen att nu förorda ett förnyat tillkännagivande. Utskottet utgår från att regeringen noga följer upp frågorna. Också på nationell nivå pågår, som nämnts i det föregående, arbete både hos regeringen och vid SLV och inte minst inom livsmedelsbranschen som syftar till förbättringar för livsmedelskonsumenterna.
Mot bakgrund av det anförda bör enligt utskottets mening motionerna L703, L710, L713, K224 yrkande 25, Fö802 yrkande 12, So484 yrkandena 29 och 30, So488 yrkandena 7 och 10, Jo238 yrkandena 15, 16 och 17 samt Jo529 yrkande 26 och 27, A807 yrkande 9 samt Bo504 yrkandena 10 och 11 inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Livsmedelsverkets verksamhet att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Statens livsmedelsverks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i proposition 1994/95:100 bilaga 10, punkt G 1,
2. beträffande anslaget till Livsmedelsverket att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1994/95:Jo259 yrkande 12 under nionde huvudtiteln till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 136 294 000 kr, res. 1 (m)
3. beträffande köttbesiktning att riksdagen med bifall till regeringens förslag under nionde huvudtiteln till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
4. beträffande livsmedelskontroll att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag och motion 1994/95:Jo238 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande regler om ursprungsmärkning inom EU att riksdagen avslår motion 1994/95:A807 yrkande 9, res. 2 (c)
6. beträffande olika åtgärder inom livsmedelsområdet att riksdagen avslår motionerna 1994/95:L703, 1994/95:L710, 1994/95:L713, 1994/95:K224 yrkande 25, 1994/95:Fö802 yrkande 12, 1994/95:So484 yrkandena 29 och 30, 1994/95:So488 yrkandena 7 och 10, 1994/95:Jo238 yrkandena 15, 16 och 17, 1994/95:Jo529 yrkandena 26 och 27 samt Bo504 yrkandena 10 och 11.
Stockholm den 30 mars 1995
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Birgit Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Henrik S Järrel (m), Eva Persson Sellin (s) och Rigmor Ahlstedt (c).
Reservationer
1. Anslaget till Livsmedelsverket (mom. 2)
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Henrik S Järrel (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet utgår" och på s. 6 slutar med "yrkande 12" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Jo259 har regeringen i årets budgetproposition aviserat besparingar inom jordbruksområdet på 500 miljoner kronor fram till år 1998 (bil. 10 s. 6). Enligt regeringens mening ligger besparingspotentialen framför allt inom administrationen. Utskottet vill för sin del inte ifrågasätta att så är fallet. För att utgiftsminskningar i den aviserade storleksordningen över huvud taget skall vara möjliga att genomföra under den angivna tidsperioden krävs emellertid, enligt utskottets mening, redan kommande budgetår betydligt större besparingar än vad regeringen nu föreslår. Enligt utskottets mening är det också med hänsyn till det statsfinansiella läget angeläget att det aviserade besparingsarbetet kommer i gång snarast möjligt. En real minskning av SLV:s utgifter kommande budgetår med 5 % framstår mot bakgrund av det anförda som otillräckligt. Genom att redan inför kommande budgetår minska anslaget får myndigheten dessutom längre tid på sig att anpassa verksamheten samt, i avvaktan på resultatet av den aviserade utredningen, själv vidta de rationaliserings- och besparingsåtgärder som måste vara genomförda till år 1998. Den i motionen förordade ytterligare besparingen, 6 000 000 kr, synes enligt utskottets mening med hänsyn till det anförda väl avvägd.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion Jo259 yrkande 12. Till följd härav förordar utskottet att riksdagen bestämmer anslaget till SLV för budgetåret 1995/96 till 130 294 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande anslaget till Livsmedelsverket att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Jo259 yrkande 12 och med anledning av regeringens förslag under nionde huvudtiteln till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 130 294 000 kr.
2. Regler om ursprungsmärkning inom EU (mom. 5)
Agne Hansson och Rigmor Ahlstedt (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Vad som" och slutar med "ytterligare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av vad som ovan redovisats kan utskottet konstatera att det på nationell nivå pågår arbete både hos regeringen och vid SLV och inte minst inom handeln som syftar till förbättringar för livsmedelskonsumenterna. Det pågående arbetet är enligt utskottets mening positivt. Arbetet ligger i linje med de motionsönskemål som framställts om åtgärder på nationell nivå. Med hänsyn härtill saknas anledning för riksdagen att med anledning av dessa motionsyrkanden göra några särskilda tillkännagivanden.
När det sedan gäller de motionsyrkanden som kan anses innefatta krav på internationellt agerande från svenskt håll i syfte att få till stånd ändrade EG-regler anser utskottet att ett förnyat tillkännagivande från riksdagens sida är motiverat, dock endast när det gäller ursprungsmärkningen. Enligt utskottets mening bör Sverige med särskild kraft verka för att reglerna om ursprungsmärkning av livsmedel inom EU skärps. Behovet av skärpta regler framgår med önskvärd tydlighet av vad som redovisats i massmedia under senare tid när det gäller djurtransporter i vissa EU-länder.
Vad utskottet sålunda, med bifall till motion A807 yrkande 9, anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker bifall till övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande regler om ursprungsmärkning inom EU att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A807 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.