Anslag till polisväsendet
Betänkande 1990/91:JuU23
Justitieutskottets betänkande
1990/91:JUU23
Anslag till polisväsendet
Innehåll
1990/91 JuU23
TRETTONDE HUVUDTITELN
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om anslag till polisväsendet för budgetåret 1991/92 och ett stort antal motioner med anknytning till polisverksamheten.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Med anledning av motioner från (s), (m), (c), (v) och (mp) uttalar utskottet enhälligt kritik mot rikspolisstyrelsen för dess bristande efterlevnad av statsmakternas intentioner i fråga om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet konstaterar att läget i detta avseende är så allvarligt att regeringen med skyndsamhet bör vidta åtgärder för att komma till rätta härmed. Enligt utskottet bör regeringen också ta initiativ till att en mera övergripande översyn sker av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten. Denna översyn skall gälla både aktuell lagstiftning och organisatoriska frågor. Utskottet understryker att översynen bör ske skyndsamt.
Utskottet avstyrker bifall till övriga motioner.
I betänkandet erinrar utskottet om sin positiva inställning till arbetet att öka polisens synlighet och om sitt avståndstagande från hastighetsövervakning med strikt ägaransvar.
Utskottet erinrar också om sitt tidigare uttalande om att regeringen snarast bör lägga fram ett förslag om utbyggnad av sjöpolisverksamheten.
Till betänkandet har fogats 31 reservationer. Dessa gäller bl.a. översyn av polisväsendet (fp, c), utbildning beträffande vålds- och sexualbrott (m, fp), trafikövervakning (m) och (mp), medborgarinflytande (v) samt information till brottsoffer (m, fp, c).
Vid betänkandet har dessutom fogats fyra särskilda yttranden. I ett av dessa erinrar utskottet (m, fp, c, v, mp) regeringen om riksdagens uttalande hösten 1990 om vikten av en intensifierad verksamhet med kvarters- och områdespoliser.
Propositionen
I proposition 1990/91:100, bilaga 15 (civildepartementet), har regeringen (s. 65--67 och 69) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad civilministern anfört om riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet.
I proposition 1990/91:100, bilaga 15 (civildepartementet), har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1991/92
till Rikspolisstyrelsen anvisa ett förslagsanslag på 906 214 000 kr. (punkt E 1, s. 69--71);
till Statens kriminaltekniska laboratorium anvisa ett förslagsanslag på 34 244 000 kr. (punkt E 3, s. 72 och 73);
till Lokala polisorganisationen anvisa ett förslagsanslag på 7381700000 kr. (punkt E 4, s. 73--75);
till Utrustning m.m. för polisväsendet anvisa ett reservationsanslag på 243 500 000 kr. (punkt E 5, s. 75 och 76);
till Underhåll och drift av motorfordon m.m. anvisa ett förslagsanslag på 164 048 000 kr. (punkt E 6, s. 76 och 77);
till Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. (punkt E 7, s. 77 och 78);
till Diverse utgifter anvisa ett förslagsanslag på 7349000 kr. (punkt E8, s. 78 och 79).
Motioner
1990/91:Ju201 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av polishus i Uddevalla och att projektet påbörjas senast under budgetåret 1993/94.
1990/91:Ju202 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare polistjänster till glesbygdsdistrikten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att även de små glesbygdsdistrikten bör tilldelas s.k. vakansmedel bl.a. vid delpensioner.
1990/91:Ju203 av Jan Hyttring (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar bifalla rikspolisstyrelsens framställning om att även under budgetåret 1991/92 anta 800 till polismannautbildning och att anslaget till polishögskolan därför fastställs till 107900000 kr., 2. att riksdagen beslutar bifalla rikspolisstyrelsens framställning om att 100 nya polistjänster inrättas för tjänstgöring i glesbygdsdistrikt och att anslaget till den lokala polisorganisationen därför fastställs till 7406700000 kr., 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ökning av antalet stadigvarande administrativ personal för utförande av arbetsuppgifter som inte kräver polismannautbildning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att polisdistrikten skall få ökat antal tjänster som kompenserar bortfallet av tjänstetid vid deltidspensioneringar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att kvarterspolistjänsterna bemannas även om vakanser inträffar på andra tjänster inom polisdistrikten, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en särskild befordringsgång för kvarterspoliser.
1990/91:Ju204 av Kjell-Arne Welin och Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en successiv förstärkning av Helsingborgs polisdistrikt.
1990/91:Ju206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om automatisk hastighetsövervakning. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T211.
1990/91:Ju208 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) och Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att polisutbildning förläggs till Kalmar.
1990/91:Ju210 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppförande av ny förvaltningsbyggnad för polisen i Vänersborg.
1990/91:Ju211 av Bertil Danielsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bemanningen av sjöpolisverksamheten i Västervik.
1990/91:Ju212 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett nytt polishus i Gällivare.
1990/91:Ju213 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya poliser till trafikövervakning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre utnyttjande av polisbilar och motorcyklar. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T424.
1990/91:Ju214 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av synliga poliser i trafiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av bättre trafikövervakning. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T425.
1990/91:Ju215 av Hugo Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre övervakning och ökad information för att minska antalet olyckor orsakade av alkoholpåverkade förare. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T426.
1990/91:Ju216 av Rune Thorén (c) och Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en förstärkt trafikbevakning till sjöss. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:L911.
1990/91:Ju217 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att kommun ges möjlighet att inhämta uppgifter ur polisregister för att kunna bedöma förvärvarens allmänna lämplighet. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo410.
1990/91:Ju218 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förstärkt ordningsmakt i Stockholm. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A766.
1990/91:Ju219 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att trafikövervakningen i huvudsak bör inriktas på synlig övervakning. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T253.
1990/91:Ju220 av Göthe Knutson och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av radarfartkontroller i hamnar och farleder samt andra sjöområden där fartgräns gäller.
1990/91:Ju221 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen vidtar sådana åtgärder att de positiva effekterna av kvarterspolisinstitutioner enligt modell Norrköping kan tillämpas på flera håll i landet.
1990/91:Ju222 av Jerry Martinger (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning med syfte att klarlägga huruvida det är möjligt att på det sätt som anförts i motionen öka skyddet för intern polisiär radiotrafik.
1990/91:Ju224 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast tillsätta en medborgarkommission för granskning av utredningarna av mordet på Olof Palme.
1990/91:Ju225 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 13 000 000 kr. under anslaget E 4, Lokala polisorganisationen, skall omfördelas till bekämpning av ekobrott, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tjänstgöring som kvarterspolis skall vara meriterande för andra tjänster inom polisen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rikspolisstyrelsen skall sköta uppföljningen av polisdistriktens brottsförebyggande arbete, 4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheten att inrätta polislinjer vid gymnasieskolor och högskolor, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring enligt vad i motionen anförts om ökat kommunalt inflytande över den lokala polismyndigheten, 6. att riksdagen hos regeringen begär ändringar i polislagen enligt vad i motionen anförts om att polischef skall vara sakkunnig och inte ledamot i polisstyrelse och polisnämnd, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utländska medborgare som är valbara till förtroendeuppdrag i kommuner och landsting även skall vara valbara till polisnämnd och polisstyrelse, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av misstanke om brott av poliser.
1990/91:Ju226 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad utbildning och upplysning vad gäller bl.a. utfrågningsteknik vid kvinnors anmälan om misshandel eller hot.
1990/91:Ju227 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för invånarnas trygghet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att bekämpa våld och kriminalitet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbete mot droger och missbruk, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvarterspoliser och annan polisverksamhet. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo543.
1990/91:Ju618 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade insatser mot den ekonomiska brottsligheten.
1990/91:Ju619 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson i Vårgårda (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering och översyn av reglerna om ekonomisk brottslighet.
1990/91:Ju622 av Anders Svärd m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphävande av lagen om företagsbot.
1990/91:Ju623 av Anders Svärd m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att göra en översyn av de speciella ekobrottslagar som tillkom under 1980-talet.
1990/91:Ju638 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpning av gällande skattebrottslag.
1990/91:Ju641 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektivt ingripande mot ekonomisk brottslighet.
1990/91:Ju646 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en särskild lagregel för falsk polisanmälan med en påföljd svarande mot menedsbrottet. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T439.
1990/91:Ju712 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av PL 20 och sammanförande av dess regler med RBs stadganden om husrannsakan, liksom om avskaffande av tidsregeln.
1990/91:Ju715 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökad tid i polisarrest för den som grips på bar gärning.
1990/91:Ju718 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kyrkofrid och riksdagsfrid. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf638.
1990/91:Ju722 av Lars Norberg och Elisabet Franzén (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna, att Birger Jarls fridslagar ånyo behöver bli gällande i Sverige, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om kyrkofrid.
1990/91:Ju802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för att skydda medborgarna mot brott, 5. att riksdagen beslutar att 800 nya poliser skall utbildas i enlighet med vad som i motionen anförts, 6. att riksdagen beslutar att polisväsendet skall förstärkas med 600 administrativa tjänster i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisväsendets ansvar för samordning av insatser för brottsoffer.
1990/91:Ju806 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att vidta åtgärder för att skapa ändamålsenliga lokaler för polismyndigheterna i Stockholms län.
1990/91:Ju808 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av skärpt hastighetsövervakning. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T412.
1990/91:Ju810 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att upphäva lagen om företagsbot. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk636.
1990/91:Ju816 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att föreslå förändringar i gällande lagstiftning för att försvåra ekonomisk brottslighet, 2. att riksdagen till rikspolisstyrelsen för budgetåret 1991/92 anslår 8000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit.
1990/91:Ju817 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade insatser mot den ekonomiska brottsligheten.
1990/91:Ju818 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att försöksverksamhet med taxisamverkan mot brott startas inom Kristianstads län.
1990/91:Ju820 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en uppföljning och förstärkning av polismyndigheternas prioritering av insatserna mot den ekonomiska brottsligheten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att organisationen för ekorotlarna överförs till ny huvudman, 4. att riksdagen hos regeringen begär en genomlysning och utvärdering av samtliga näringsbranscher och områden inom rättsväsendet som ännu inte varit föremål för en utvärdering, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftningsåtgärder på ekobrottsområdet.
1990/91:Ju821 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av det kriminalpolitiska arbetet till områdena brottsförebyggande arbete, våldsbrott, narkotikabrott, ungdomsbrott, stöd till brottsoffer samt ekonomisk brottslighet med särskild inriktning på miljöbrott, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens ansvar när det gäller information till brottsoffer, 40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens arbetsuppgifter, 41. att riksdagen beslutar, med ändring av regeringens förslag i denna del, att antalet polisaspiranter som intas vid polishögskolan budgetåret 1991/92 skall vara 200 utöver vad regeringen föreslagit, eller således 800, 42. att riksdagen till Rikspolisstyrelsen anvisar 40 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit, eller således 946 214 000 kr., 43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättring av personalläget i de mindre polisdistrikten i glesbygd, 44. att riksdagen till Lokala polisorganisationen, för ytterligare administrativa tjänster, anvisar 5 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit, eller således 7 386 700 000 kr., 45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om långa utredningstider hos polisen, 46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning för att klargöra gränserna för bevakningsföretagens verksamhet, 53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjukvårdssekretess i kriminalvårdsanstalt och polisarrest.
1990/91:Ju822 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att 800 aspiranter skall antagas till polisutbildningen i enlighet med vad som i motionen anförts, 2. att riksdagen beslutar att 600 administratörer skall anställas för att frigöra utbildade poliser från administrativa uppgifter i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:Ju823 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens betydelse och möjligheter att förhindra ungdomsbrottslighet.
1990/91:Ju824 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas 3. att riksdagen till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 126 214 000 kr., 4. att riksdagen till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag om 7 501 700 000 kr., 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att polisen skall prioritera spaning och utredning av brott som drabbar enskilda människor, 6. att riksdagen hos regeringen begär utredning med syfte att öka rättssäkerheten i lagar gällande ekonomisk brottslighet.
1990/91:Ju825 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att anlita pensionerade polismän såvitt gäller stöd till brottsoffer, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad information till brottsoffer, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre uppgifter till brottsoffer om det egna ärendet, 10. att riksdagen hos regeringen begär utredning med syfte att klarlägga de totala kostnaderna för brott mot enskilda.
1990/91:Ju826 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens resurser.
1990/91:Ju828 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den fortsatta översynen av polisväsendet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omorganisation och regionalisering av polisväsendet, 3. att riksdagen hos regeringen begär att möjligheterna till att överföra verksamhet från polisen till andra myndigheter utreds i enlighet med vad som i motionen anförts, 5. att riksdagen hos regeringen begär att de konflikter som finns mellan rättsväsendet och polisen utreds i enlighet med vad som i motionen anförts, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till beslutsunderlag för en realistisk bedömning av behovet av nyantagning av polisaspiranter i enlighet med vad som i motionen anförts, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidtagande av sådana korrigeringar rörande antalet polisaspiranter till antagningsomgången vårterminen 1992 som visar sig nödvändiga, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av polisutbildningen.
1990/91:Ju832 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas 3. att riksdagen beslutar anvisa 10 000 000 kr. över civildepartementets anslag att användas till bl.a. överfallslarm för förföljda kvinnor, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredningar av brott begångna mot kvinnor och barn av närstående.
1990/91:Ju839 av Ulla Tillander (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antagning av polisaspiranter.
1990/91:Ju843 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till påskyndad planering av polishus i Nacka, Handen och Södertälje, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagändring för att möjliggöra kommunala poliser. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So525.
Utskottet
Riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet
I propositionen har regeringen (s. 65--67 och 69) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad civilministern anfört om riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet.
Grundläggande prioriteringsfrågor
I den av riksdagen antagna propositionen om polisens arbetsformer på lokal och regional nivå, utbildning och rekrytering (prop. 1984/85:81, JuU18, rskr. 164) har förutsatts att statsmakterna i samband med budgetprocessen skall ta ställning till hur resurserna inom polisväsendet totalt sett skall användas. Statsmakternas prioriteringsbeslut är avsedda att utgöra riktlinjer för den resursanvändning och resursfördelning som sedan beslutas av de regionala och lokala polismyndigheterna.
Under flera år sedan denna ordning lades fast utgjorde, enligt vad statsmakterna varje år angav, narkotikabrottsligheten, den ekonomiska brottsligheten och våldsbrottsligheten områden där polisens insatser skulle prioriteras.
Frågan om de grundläggande prioriteringarna inom polisen var föremål för riksdagens ställningstagande hösten 1990 (prop. 1989/90:155, JuU1, rskr. 1). Enligt de av regeringen framlagda förslagen till riktlinjer för polisens verksamhet angavs bl.a. att det borde ske en ökad inriktning mot brottsförebyggande åtgärder i vid mening och mot brottsförhindrande åtgärder. Riksdagen godtog förslagen i propositionen.
Civilministern uttalar i budgetpropositionen (s. 65) att prioriteringarna inom polisen för budgetåret 1991/92 bör bygga på de riktlinjer som statsmakterna lagt fast för innevarande budgetår samt anför:
Polisen skall sålunda särskilt inrikta sin verksamhet på åtgärder som går ut på att värna om människornas trygghet till liv, hälsa, integritet och personlig egendom. Som ett uttryck för detta och som ett led i ansträngningarna att nå det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten bör det ske en ökad inriktning mot brottsförebyggande åtgärder i vid mening och mot brottsförhindrande åtgärder.
En större andel av de totala polisresurserna bör således tas i anspråk för den preventiva verksamheten. Därvid bör beaktas att ett brett förebyggande polisarbete i många fall är det sätt som på sikt ger bäst resultat när det gäller att komma till rätta med gatuvåld, ungdomsbrottslighet, narkotikahantering, skadegörelse och andra slag av kriminalitet och ordningsstörningar som tilldrar sig kriminalpolitiskt intresse. Detsamma gäller de felbeteenden i trafiken som utgör ett hot mot säkerheten där.
Den allmänna övervakningsverksamheten i dess olika former måste utvecklas och öka. Särskild uppmärksamhet måste därvid ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet och åt vaneförbrytare och andra som svarar för en förhållandevis stor del av brottsligheten.
Med hänsyn till polisens trygghetsskapande funktioner måste de enskilda personer som utsätts för brott sättas i centrum för polisens uppmärksamhet och omsorg. Personer som är utsatta för akut brottshot måste skyddas. Behovet av akut skydd mot olika former av våldsbrott för utsatta kvinnor måste särskilt beaktas.
Polisen bör vidare beakta att det brottsförebyggande arbetet för framgång förutsätter ett nära samarbete med andra myndigheter och organ, såsom skolan, socialtjänsten, folkrörelserna och föreningslivet.
Det är också angeläget att polisen på olika sätt verkar för åtgärder som främjar en intensifierad verksamhet med kvarters- eller områdespoliser. Detta bör uppmärksammas under det löpande budget- och planeringsarbetet på alla nivåer inom polisverksamheten.
Det som nu anförts utgör inte något principiellt avsteg från reglerna om att det är en av huvuduppgifterna för polisen att utreda brott som hör under allmänt åtal. Det är självfallet nödvändigt att tillräckliga resurser även i fortsättningen avdelas för denna verksamhet. Att polisen lägger en ökad tonvikt vid det preventiva arbetet bör emellertid leda till ett förändrat arbetssätt. I detta ligger en uppluckring av de traditionella gränserna mellan ordningspolistjänst och kriminalpolistjänst.
Polisens insatser när det gäller spaning och utredning bör särskilt inriktas på våldsbrott, narkotikabrott samt ekonomisk brottslighet och då särskilt sådan som hotar stora samhälleliga värden såsom miljöbrottslighet.
Det är angeläget att de resurser som statsmakterna avdelat för prioriterad verksamhet verkligen används för det avsedda ändamålet.
Polisen bör eftersträva ett mer utvecklat samarbete mellan polis och åklagare när det gäller förundersökningar med syfte att utnyttja myndigheternas samlade resurser effektivare i utredningsarbetet. Verksamheten på det området bör också kunna göras enklare och för polisens del i större utsträckning ingå som en integrerad del i det preventiva polisarbetet.
I flera motioner framförs krav beträffande prioriteringen inom polisväsendet.
I motion Ju824 anför motionärerna att polisen i första hand bör prioritera spaning och utredning av sådan brottslighet som drabbar enskilda människor, t.ex. våldsbrott och narkotikabrott.
Utskottet kan konstatera att civilministerns uttalande beträffande prioriteringen inom polisväsendet överensstämmer med utskottets ställningstaganden i höstas till dessa frågor. Någon anledning för utskottet att nu frångå ställningstagandet att polisens insatser, när det gäller spaning och utredning, särskilt bör inriktas på våldsbrott och narkotikabrott samt på ekonomisk brottslighet och då särskilt sådan som hotar stora samhälleliga värden såsom miljöbrottslighet finns inte.
Utskottet ansluter sig till de överväganden civilministern gjort beträffande riktlinjer för resursanvändningen och avstyrker bifall till motion Ju824 i nu behandlade delar.
Önskemålen i motionerna Ju225, Ju802 och Ju821 vari betonas bl.a. polisens brottsförebyggande arbete får enligt utskottet anses tillgodosedda.
Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten
Inledning
Under senare år har statsmakterna bl.a. i samband med budgetregleringen angett att myndigheterna skall prioritera insatser mot den ekonomiska brottsligheten (se 1988/89:JuU15 s. 10 f, 1989/90:JuU27 s. 11 f och 1990/91:JuU1 s. 15).
Under den allmänna motionstiden 1991 väcktes ett stort antal motioner med en gemensam nämnare -- den ekonomiska brottsligheten. I flertalet av dessa motioner begärs intensifierade åtgärder mot denna brottslighet. Åtskilliga motioner innehåller krav på en översyn och utredning av bl.a. åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Även lagändringar efterlyses.
Utskottsutfrågning
Den 12 mars 1991 anordnade justitieutskottet en offentlig utfrågning om den ekonomiska brottsligheten. De personer som medverkade vid utfrågningen finns förtecknade i bilaga 1. En redovisning av vad de medverkande anförde vid utfrågningen finns i bilaga 2.
Motionerna
I motionerna Ju618, Ju619, Ju623, Ju816 och Ju820 förespråkas en översyn och utredning av bl.a. samhällets åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Även i motion Ju824 begärs en utredning, i detta fall för att öka rättssäkerheten i lagarna mot den ekonomiska brottsligheten. En genomlysning och utvärdering av samtliga näringsbranscher och områden som ännu inte varit föremål för en genomgripande utvärdering efterlyses i motion Ju820. I denna motion föreslås också att polisens och åklagarnas åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten skall samordnas under en egen brottsutredande organisation. Skärpta åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten efterlyses i motion Ju641. Ett konkret förslag till lagändring framförs i motion Ju638; motionärerna hemställer om en skärpning av skattebrottslagen.
Överväganden
Mot bakgrund av den ekonomiska brottslighetens omfattning och skadeverkningar vill utskottet inledningsvis, såsom tidigare skett, understryka att den ifrågavarande brottsligheten utgör ett stort samhällsproblem. I linje med vad utskottet tidigare enhälligt uttalat vill utskottet framhålla att den ekonomiska brottsligheten leder till en rad skadeverkningar för samhället; stora medborgargruppers lojalitet mot regelsystemet på främst skatterättens och det ekonomiska livets område i övrigt sätts på stora prov, statens och kommunernas finanser påverkas negativt varigenom fördelningspolitiska strävanden motverkas och snedvridna konkurrenssituationer uppstår mellan olika företag så att seriöst arbetande företag slås ut. Det är därför enligt utskottet angeläget att samhället vidtar kraftfulla åtgärder för att motverka denna brottslighet. En rad åtgärder har i detta syfte vidtagits under senare år. Som exempel härpå kan nämnas uppbyggnaden av eko-rotlar inom polisväsendet och den omfattande utbildning som har genomförts inom polisväsendet, åklagarväsendet och domstolsväsendet. Inom brottsförebyggande rådet (BRÅ) har sedan andra hälften av 1970-talet bedrivits en omfattande forskning om den ekonomiska brottsligheten. Ett mycket stort antal rapporter har presenterats; som exempel kan nämnas forskningsrapporterna 1988:3 Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar och 1990:2 Den brottslige företagaren. Dessa och många andra rapporter har upprättats inom ramen för det uppdrag som regeringen år 1984 gav brottsförebyggande rådet att genomföra ett forsknings- och utvärderingsprojekt om ekonomisk brottslighet.
Trots de åtgärder som vidtagits har anmälningarna om påstådd ekonomisk brottslighet blivit allt fler, vilket lett till att antalet balanserade mål ökat hos polisen i många distrikt. Av uppgifter som lämnades vid utskottets utfrågning framgår t.ex. att endast 40 % av alla ekonomiska brott som anmäls blir utredda, att, enligt beräkningar rikspolisstyrelsen gjort, 5 000 konkursbrott begicks år 1990 samt att polisen har resurser att utreda ca 1 000 konkursbrott per år. Även om läget inte är lika alarmerande i hela landet -- främst verkar det vara fråga om ett storstadsproblem där Stockholm och Malmö är värst drabbade -- framstår den redovisade situationen som klart otillfredsställande. Till detta kommer oroande uppgifter om en successiv nedgång av antalet befattningshavare inom polisen som är sysselsatta med utredning av ekonomiska brott.
Statsmakterna har under en lång följd av år angett att den ekonomiska brottsligheten är ett av de prioriterade områdena för polisens insatser när det gäller spaning och utredning. Dessa statsmakternas prioriteringsbeslut är som förut sagts avsedda att utgöra riktlinjer för den resursanvändning och resursfördelning som beslutas av de regionala och lokala polismyndigheterna. Det åligger rikspolisstyrelsen dels att till polisorganisationen förmedla besluten om grundläggande prioriteringar, dels att genom uppföljning tillse att fattade beslut följs.
Som utskottet i det föregående redovisat (s. 10) har i den av riksdagen antagna propositionen 1984/85:81 om polisens arbetsformer på lokal och regional nivå, utbildning och rekrytering förutsatts att statsmakterna i samband med budgetprocessen skall ta ställning till hur resurserna inom polisväsendet totalt sett skulle användas. Rikdagens beslut innebar också att de regionala och lokala polismyndigheterna gavs ett avgörande inflytande över verksamhetens inriktning och resursfördelningen inom polisväsendet med utgångspunkt i de allmänna riktlinjer för verksamheten som statsmakterna beslutar.
Utskottet tvingas konstatera att rikspolisstyrelsen i några sammanhang vid angivande av aktuella prioriteringar, med frångående av statsmakternas prioriteringsbeslut såvitt gäller ekonomisk brottslighet, för sin del nämnt områdena förebyggande verksamhet, ungdomsbrott, yrkeskriminalitet och narkotikabrottslighet. Detta förhållande är enligt utskottet så till vida otillfredsställande som det kan utgöra en -- om än omedveten -- orsak till de förut beskrivna ökade svårigheterna för polisen att effektivt utreda och handlägga ärenden om ekonomisk brottslighet. Det får därtill anses oacceptabelt särskilt som, i enlighet med vad tidigare anförts, det ankommer på rikspolisstyrelsen att till den regionala och lokala polisorganisationen förmedla statsmakternas ställningstaganden i frågor om prioritering. Vid iakttagelser om eventuella onöjaktigheter i resursutnyttjandet lokalt eller regionalt synes det enligt utskottet vara en naturlig åtgärd för rikspolisstyrelsen att inom ramen för sitt uppföljningsuppdrag i första hand göra erforderliga påpekanden och, om det påkallas, fästa regeringens uppmärksamhet på saken.
Oavsett orsakerna till den nuvarande situationen -- utskottet är medvetet om att en serie, delvis svårbemästrade omständigheter här inverkar -- är läget när det gäller efterlevnaden inom polisen av statsmakternas intentioner i fråga om den ekonomiska brottsligheten enligt utskottet så allvarligt att åtgärder för att komma till rätta härmed måste vidtas med skyndsamhet. Detta bör ankomma på regeringen.
I detta sammanhang är det enligt utskottet också nödvändigt att en mera övergripande översyn sker av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten. Vid en sådan översyn bör även gällande lagstiftning ses över särskilt med inriktning på en strafflagstiftning och annan relevant lagstiftning som är såväl lättillgänglig som lättillämplig. I organisatoriskt hänseende bör vidare övervägas möjligheterna att utnyttja kompetens och resurser utanför polis- och åklagarväsendet som normalt inte används för bekämpning av ifrågavarande brottslighet liksom frågan om huvudmannaskapet för åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Också åtgärder som påkallas av brottsförebyggande rådets utvärderingar och branschstudier bör här övervägas. Vad utskottet nu uttalat skall inte ses som en begränsning av den av utskottet förordade översynen utan endast som en exemplifiering. Regeringen bör ta initiativ till att en översyn som den skisserade kommer till stånd. Utskottet vill understryka betydelsen av att översynen sker skyndsamt.
Vad utskottet i det föregående med anledning av motionerna Ju618, Ju619, Ju623, Ju638, Ju641, Ju816, Ju820 och Ju824 anfört om prioritering och utredning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kvarterspoliser
Betydelsen av kvarterspolisverksamhet framhålls i motionerna Ju203, Ju221 och Ju225.
Kvarterspolisverksamhetens betydelse behandlade utskottet den gångna hösten (1990/91:JuU1 s. 32). Utskottet anförde då att kvarterspolisverksamhet är av stor betydelse för ett effektivt polisarbete, inte minst i brottsförebyggande syfte. Det är därför, anförde utskottet, angeläget att berörda myndigheter på olika sätt verkar för åtgärder som främjar en intensifierad verksamhet med kvarters- och områdespoliser. Detta borde uppmärksammas under det löpande budget- och planeringsarbetet på alla nivåer inom polisverksamheten. Det borde enligt utskottet ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som är behövliga för att nå det angivna målet. Utskottets uttalande gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Som utskottet den gångna hösten uttalade är kvarterspolisverksamheten av stor betydelse, inte minst i brottsförebyggande syfte. Efter riksdagens tillkännagivande beträffande kvarterspolisverksamheten utfärdade regeringen den 15 november 1990 ett regleringsbrev beträffande riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet. Häri uttalar regeringen, såvitt avser kvarterspolisverksamhet, att det är angeläget att polismyndigheterna på olika sätt verkar för åtgärder som främjar en intensifierad verksamhet med kvarters- eller områdespoliser. Detta bör uppmärksammas under det löpande budget- och planeringsarbetet på alla nivåer inom polisverksamheten. Vidare uttalar regeringen att rikspolisstyrelsen senast i den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1992/93--1994/95 skall redovisa vilka åtgärder som har vidtagits under budgetåret inom polisen för att främja kvarters- och områdespolisverksamheten.
Utskottet kan konstatera att regeringen, med anledning av riksdagens tillkännagivande, börjat vidta åtgärder för att förstärka kvarters- och områdespolisverksamheten. Det är nödvändigt att fortsatta åtgärder vidtas utan dröjsmål. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju203, Ju221 och Ju225 i nu behandlade delar.
Översyn av polisväsendet
Olika önskemål om förändringar inom och översyn av polisväsendet framförs i motion Ju828. Motionärerna behandlar frågor om bl.a. polisväsendets mål och strategi, beslutsorganisationen inom polisväsendet och överförande av viss verksamhet från polisen till andra ansvariga organ. Även i motion Ju821 begärs en översyn av polisens organisation.
I samband med att utskottet behandlade regeringens proposition Förnyelse inom polisen (1989/90:155, JuU1) hösten 1990 tog utskottet ställning till önskemål liknande de nu aktuella. Utskottet uttalade bl.a. att (s. 16) övergripande frågor om polisens verksamhet fortlöpande ägnas uppmärksamhet från statsmakternas sida, att (s. 21) den organisation av polisväsendet som har lagts fast genom olika reformer sedan förstatligandet är lämplig och väl ägnad att ligga till grund för ett ändamålsenligt polisarbete samt att (s. 16) renodling bör vara en riktlinje för utveckling av polisens uppgifter.
Utöver utskottets nu redovisade uttalanden kan utskottet konstatera att det inom civildepartementet inletts ett projekt översyn av organisationsstrukturen inom polisväsendet (se budgetprop. s. 63) som har till uppgift att göra en översyn av organisationen på alla nivåer inom polisen. Motionsönskemålen får härigenom anses tillgodosedda.
Åtgärder mot ungdomsbrottsligheten
Olika förslag till åtgärder för att förstärka polisens betydelse och dess möjligheter att förhindra ungdomsbrottslighet lämnas i motion Ju823. Motionärerna förespråkar bl.a. ökad rekrytering av fler poliser med invandrarbakgrund.
När utskottet hösten 1990 behandlade liknande motionsyrkanden (1990/91:JuU1 s. 22 f) uttalade sig utskottet, liksom tidigare, för en breddad rekrytering till polisyrket. Utskottet anförde att även om utskottet är medvetet om att en hel del görs från rikspolisstyrelsens sida i detta syfte så vill utskottet framhålla betydelsen av att ytterligare ansträngningar görs för att driva på utvecklingen i önskad riktning. Något särskilt uttalande utöver det anförda ansåg utskottet inte erforderligt. Riksdagen följde utskottet.
Av statistik från rikspolisstyrelsens rekryteringssektion framgår att av de 420 polisaspiranter som antagits till utbildning med början den 14 januari 1991 är 19 personer eller 4,5 % av invandrarbakgrund.
Utskottet avstyrker bifall till motionen i nu behandlad del.
Lokalförsörjningen för polisväsendet m.m.
Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för polisväsendet. Investeringar inom byggnadsstyrelsens lokalhållningsområde redovisas i form av en rullande treårsplan (prop. 1989/90:100, bil. 9, FiU26, rskr. 266). Inom ramen för treårsplanen beslutar regeringen om genomförande av enskilda byggnadsprojekt.
Sedan förstatligandet år 1965 har i landets 118 polismyndigheter genom om- och tillbyggnader eller nybyggnader ställts i ordning ändamålsenliga lokaler för polisen i 103 centralorter samt i flertalet polisområden. I samband härmed har i flera fall lokaler iordningställts för häkte, åklagarmyndighet, lokal skattemyndighet och kronofogdemyndighet.
I budgetpropositionen (s. 67--69) redovisar civilministern beträffande lokalförsörjningen för polisväsendet att under hösten 1990 har nya förvaltningsbyggnader färdigställts i Nyköping och Linköping, att byggstart har skett för förvaltningsbyggnad i Malmö, etapp I, samt att det för närvarande pågår ett om- och tillbyggnadsprojekt i Oskarshamn och en nybyggnad av förvaltningsbyggnad i Karlskrona. Utöver dessa byggnadsprojekt har för förvaltningsbyggnader i Huddinge, Solna och Örebro medel tidigare tillförts treårsplanen, men byggnadsuppdrag har ännu inte lämnats av regeringen.
För den kommande treårsperioden anges rikspolisstyrelsen föra upp som högt prioriterade projekt en ombyggnad av polishögskolan i Solna etapp II och III samt nybyggnader av förvaltningsbyggnader dels till polisområde 3 (Södermalm) vid polismyndigheten i Stockholm, dels till Uddevalla. Byggnadsstyrelsen har som mest angelägna projekt med en planerad byggstart under budgetåren 1991/92--1993/94 redovisat ombyggnad av polishögskolan i Solna avseende etapp II och III, två mindre projekt inom kvarteret Kronoberg i Stockholm, en nybyggnad för polisområde 3 vid polismyndigheten i Stockholm samt lokaler för bl.a. polisen i Fränsta. Byggnadsstyrelsen har därutöver redovisat ett antal byggnadsprojekt med planerad byggstart efter budgetåret 1993/94 och har i följande ordning prioriterat förvaltningsbyggnader i Uddevalla, Vetlanda, Halmstad, Vänersborg, Gällivare samt lokaler inom kvarteret Kronoberg i Stockholm, lokaler för polisen vid Arlanda flygplats, lokaler för polismyndigheten i Göteborg dels centralt i Göteborg, dels i Västra Frölunda samt lokaler för polisen i Nacka.
Civilministern anför i budgetpropositionen (s. 69) att han, med hänsyn till det statsfinansiella läget, inte anser det möjligt att, utöver de projekt som redan förts upp i treårsplanen för investeringar, påbörja något nytt byggnadsprojekt under den kommande treårsperioden.
I flera motioner framförs önskemål om ny- och ombyggnad av polishus i flera orter. Detta gäller Uddevalla (Ju201), Vänersborg (Ju210), Gällivare (Ju212), Huddinge, Solna, Södermalmspolisen (polisområde 3) i Stockholm och kvarteret Kronoberg i Stockholm (Ju806) samt Handen, Nacka och Södertälje (Ju806 och Ju843). Enligt motionärerna är de nuvarande lokalerna i ett otillfredsställande skick för såväl personalen som allmänheten.
Utskottet kan instämma i motionärernas uppfattning att det beträffande de i motionerna berörda orterna föreligger behov av nya lokaler för polisen. Denna uppfattning har utskottet för flertalet av orterna uttryckt tidigare, i vissa fall flera gånger (se bl.a. 1989/90:JuU27 s. 2 f). Utskottet har därvid också uttalat att motsvarande behov föreligger beträffande andra orter i landet och att det inte är möjligt för utskottet att prioritera ett eller flera angelägna projekt framför andra. Av det ovan anförda framgår att merparten av de byggnadsbehov som påtalats i motionerna uppmärksammats i den löpande planeringen för polisens lokalförsörjning.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju201, Ju210, Ju212, Ju806 och Ju843 i nu behandlade delar.
Rikspolisstyrelsen
Antagning av polisaspiranter
Antagningen av polisaspiranter till polishögskolan uppgår för innevarande budgetår till 800.
I budgetpropositionen redogör civilministern för personalsituationen inom polisväsendet. Han anför bl.a. (s. 60) att de senaste årens satsningar på intagning av polisaspiranter varit av avgörande betydelse för att förbättra personalsituationen och att denna satsning börjar ge effekt i form av färdigutbildade poliser. Även om situationen håller på att förbättras, gäller det att behålla en fortsatt hög antagning till polishögskolan också framdeles, så att utvecklingen inte på nytt vänder i negativ riktning. Mot bakgrund härav och på grundval av de bedömningar som nu kan göras anser civilministern att intagningen till polishögskolan budgetåret 1991/92 bör bestämmas till 600 polisaspiranter. Med en sådan antagning kommer personalsituationen inom polisen att ha bringats i balans inom några år. En avstämning av denna prognos bör dock göras under budgetåret anför civilministern. Han avser därför att redan hösten 1991 pröva frågan om behovet av en ökad aspirantantagning med hänsyn till den personalutveckling som skett.
I motionerna Ju802, Ju821, Ju822 och Ju839 begärs att 800 polisaspiranter skall antas för utbildning under det kommande budgetåret i stället för som regeringen föreslagit 600.
Som civilministern anför är det angeläget att en fortsatt hög antagning till polishögskolan sker även framdeles så att personalsituationen inte åter vänder i negativ riktning. Utskottet kan ställa sig bakom den bedömning civilministern gör beträffande intagningen till polishögskolan. Med hänsyn till det bekymmersamma personalläge som för närvarande råder inom polisväsendet vill utskottet emellertid understryka vikten av att den av civilministern förutskickade avstämningen beträffande behovet av intagning till polishögskolan kommer till stånd. Denna prövning är enligt utskottets mening angelägen.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju802, Ju821, Ju822 och Ju839 såvitt nu är i fråga.
Önskemålen i motion Ju828 om åtgärder för att möjliggöra nödvändiga korrigeringar av antagningen av polisaspiranter inför vårterminen 1992 får enligt utskottets mening anses tillgodosedda. Utskottet avstyrker bifall till motionen i nu behandlade delar.
Medelsanvisningen
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 906 214 000 kr. till rikspolisstyrelsen.
I motionerna Ju203, Ju821 och Ju824 begärs en ökning av anslaget till rikspolisstyrelsen för att möjliggöra en antagning av 800 polisaspiranter nästa budgetår.
Utskottet har ovan under Antagning av polisaspiranter avstyrkt motionsyrkanden om en ökning av antalet polisaspiranter utöver vad civilministern föreslagit. Förutsättningar saknas att tillstyrka bifall till motionerna Ju203, Ju821 och Ju824 i nu behandlade delar.
I motion Ju816 begärs ytterligare 8 milj.kr. till rikspolisstyrelsen för att förstärka rikskriminalens utredningsresurser beträffande den ekonomiska brottsligheten; även i motion Ju817 begärs ytterligare resurser för ökade insatser mot den ekonomiska brottsligheten.
Som utskottet på s. 12 i detta betänkande uttalar under rubriken Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten är en översyn av samhällets åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten nödvändig. Utskottet är därför inte nu, i avvaktan på resultatet av denna översyn, berett att förorda ytterligare resurser för detta ändamål. Motionsyrkandena avstyrks.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Statens kriminaltekniska laboratorium
Medelsanvisningen
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 34 244 000 kr. Anslaget har tillförts medel dels för utbildning inom DNA-området, dels för ytterligare en tjänst inom den skrifttekniska verksamheten.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Lokala polisorganisationen
Ökade personalresurser
Ett stort antal motioner innehåller yrkanden om tillförande av fler tjänster; detta gäller såväl poliser som administrativ personal.
Civilministern anför i budgetpropositionen (s. 62) att en väl så viktig faktor när det gäller att förbättra personalsituationen inom polisen är att utvecklingen fortsätter mot att administrativ personal avlastar polispersonalen arbetsuppgifter i de fall det är möjligt och lämpligt. Av betydelse är också, forsätter han, att polispersonalen är fördelad mellan polismyndigheterna på ett sätt som svarar mot den verkliga arbetsbelastningen. Civilministern redovisar att rikspolisstyrelsen i sin anslagsframställning begärt bl.a. inrättandet av 100 nya polistjänster i glesbygd för att kompensera en sned åldersfördelning där samt medel för att tillföra polisväsendet ytterligare administrativ personal. Efter att ha uttalat sin förståelse för de problem som är förknippade med åldersstrukturen bland poliserna i vissa distrikt anför han att det med hänsyn till det vakansläge som ännu råder knappast är ändamålsenligt att nu inrätta nya polistjänster. Civilministern anför vidare att det i det rådande statsfinansiella läget inte heller är möjligt att företa en utökning av antalet andra tjänster inom polisen; de satsningar som skall göras måste i första hand inrikta sig på att fylla de vakanta polistjänster som finns i dag.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om civilministerns bedömning i proposition 1989/90:155 Förnyelse inom polisen. Där säger civilministern bl.a. att i den polisiära yrkesrollen bör betonas funktionen som offentlig tjänsteman med särskild kompetens och särskilda befogenheter för att fullgöra polisens huvuduppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet; arbetsuppgifter som inte kräver polisutbildning bör i regel skötas av annan personal vid polismyndigheterna.
Nya polistjänster
I motion Ju202 framförs önskemål om att 100 nya polistjänster skall inrättas i glesbygdsdistrikt. Motion Ju203 innehåller önskemål om att kompensation skall ske för det bortfall av polismannatjänster som blir följden av deltidspensioneringar.
Utskottet kan instämma i civilministerns uppfattning att de satsningar som görs i dag i första hand bör inrikta sig på att fylla de vakanta polistjänster som finns. Härtill kommer vad utskottet tidigare i detta betänkande uttalat (s. 18) i samband med frågan om antagning av aspiranter till polishögskolan. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju202 och Ju203 i nu behandlade delar.
Nya administrativa tjänster
Önskemål om att ytterligare 600 administrativa tjänster inom polisen skall inrättas framförs i motionerna Ju802, Ju822 och Ju826; även motion Ju203 innehåller yrkande om flera administrativa tjänstemän.
Liksom civilministern anser utskottet att en väl så viktig faktor när det gäller att förbättra personalsituationen inom polisen är att utvecklingen fortsätter mot att administrativ personal avlastar polispersonalen arbetsuppgifter i de fall det är möjligt och lämpligt. Enligt utskottet bör de rent polisiära resurserna koncentreras på sådana uppgifter som fordrar den särskilda kompetens som följer med polisutbildningen, medan andra arbetsuppgifter bör utföras av annan personal. Det rådande statsfinansiella läget medger emellertid inte några andra satsningar än sådana som går ut på att fylla de vakanta polistjänster som finns i dag. Utskottet kan dock tillägga att -- i linje med vad utskottet tidigare förespråkat -- också under nästa budgetår lönemedel för vakanta polismanstjänster skall övergångsvis få tas i anspråk för att förstärka den administrativa kapaciteten. I övrigt hänvisar utskottet till sina uttalanden i ämnet förra året (1989/90:JuU27 s. 10 f). Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju203, Ju802, Ju822 och Ju826 i nu behandlade delar.
Medelsanvisningen
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 7 381 700 000 kr. till lokala polisorganisationen.
I motionerna Ju202 och Ju203 begärs ytterligare medel för inrättande av fler polistjänster. Även motionerna Ju821 och Ju824 innehåller önskemål om mera medel, i dessa fall för att inrätta fler administrativa tjänster. Med hänsyn till utskottets ställningstaganden ovan beträffande inrättandet av nya tjänster avstyrker utskottet bifall till nu ifrågavarande motionsyrkanden.
Utskottet godtar regeringens förslag till medelsanvisning.
I motion Ju225 framförs önskemål om att 13 milj.kr. -- avseende kostnaderna för polisens specialstyrka mot terrorism -- skall omfördelas till resurser för bekämpning av ekonomisk brottslighet.
Utskottet uttalade sig förra året, i samband med behandlingen av anslag till polisväsendet, till förmån för en beredskapsstyrka mot terrorism (1989/90:JuU27 s. 3 f). Utskottet vidhåller denna bedömning och avstyrker bifall till motionen i nu behandlade delar.
Utrustning m.m. för polisväsendet
Medelsanvisningen
Regeringen föreslår ett reservationsanslag på 243 500 000 kr.
För att upprätthålla tryggheten för förföljda kvinnor begärs i motion Ju832 att 10 milj.kr. skall anslås för anskaffande av särskilda överfallslarm.
I proposition 1990/91:113 Om en ny jämställdhetslag, m.m. lämnar regeringen en redovisning av sin syn på problematiken kring våld mot kvinnor. Däri anförs bl.a. att en särskild satsning bör göras för att ge polisen bättre möjligheter att ge akut skydd för kvinnor som utsatts för våld eller hot om våld. I årets budgetproposition uttalar civilministern (s. 65) att de personer som utsätts för brott måste sättas i centrum för polisens uppmärksamhet och omsorg. Personer som är utsatta för akut brottshot måste skyddas. Behovet av akut skydd mot olika former av våldsbrott för utsatta kvinnor måste särskilt beaktas. För tillgodoseende av behovet av akut skydd mot olika former av våldsbrott för utsatta kvinnor har 5 milj.kr. avsatts för anskaffning av larm m.m. (budgetprop. s. 64 och 76).
Justitieministern uttalar i budgetpropositionen (bil. 4, s. 35) att stödåtgärderna åt kvinnor som berörs av besöksförbud har förbättrats på olika håll i landet. Sålunda beslutade polisstyrelsen i Stockholm i oktober 1990 att de kvinnor som skyddas av besöksförbud och som lever i ständig rädsla för vad som kan hända dem och deras anhöriga skall kunna utrustas med ett personligt larm, om de så önskar. I syfte att anpassa skyddsinsatser m.m. har vidare polismyndigheten i Stockholm uppdragit åt chefen för brottsförebyggande roteln att ta kontakt med samtliga hotade kvinnor som berörs av besöksförbud. Chefen för kriminalavdelningen informeras fortlöpande om hotsituationen och bedömer därefter vilken form av skyddsinsats -- t.ex. ett personligt larm -- som bör sättas in.
Som framgår av den lämnade redovisningen har som ett utflöde av polisens trygghetsskapande funktioner åtgärder vidtagits och medel reserverats för det ändamål motionärerna vill tillgodose. Anledning saknas att frångå regeringens bedömning beträffande beloppets storlek. Utskottet avstyrker bifall till motionen och tillstyrker bifall till regeringens förslag till medelsanvisning.
Underhåll och drift av motorfordon m.m.
Medelsanvisningen
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 164 048 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg
Medelsanvisningen
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Diverse utgifter
Medelsanvisningen
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 7 349 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Övriga frågor
I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden vid 1990/91 års riksmöte och som behandlar frågor med anknytning till polisen.
Fördelning av polisresurser
Önskemål om fördelning av nyutexaminerade poliser till olika polisdistrikt och för skilda ändamål framställs i ett flertal motioner. Motion Ju821 innehåller en begäran om att fler nyutexaminerade poliser skall tilldelas glesbygdsdistrikten. Enligt motion Ju213 bör åtskilliga av de nya poliser som tillkommer de närmsta åren avdelas för trafikövervakning. I motion Ju204 framställs önskemål om att en större andel av de polisaspiranter som anställs skall komma Helsingborgs polisdistrikt till del.
I denna fråga kan utskottet endast erinra om att det ankommer på rikspolisstyrelsen att fortlöpande göra överväganden rörande resursfördelningen mellan polismyndigheterna och på regeringen att besluta därom. Fördelningen av polisaspiranter görs länsvis av rikspolisstyrelsen och på de olika polisdistrikten av länsstyrelsen i resp. län. Utskottet, som utgår från att det vid de överväganden som sker beaktas sådana synpunkter som motionärerna för fram, avstyrker bifall till motionerna i nu aktuella delar.
Utbildning av poliser
Samordning med högskoleutbildning
I motion Ju225 förespråkas samordning av polisutbildningen med bl.a. högskoleutbildning. Liknande motionsyrkanden behandlade utskottet hösten 1990 (1990/91:JuU1 s. 21 f). Utskottet redovisade då att civilministern i proposition 1989/90:155 uttalat att det finns goda skäl för att i större utsträckning samordna polisutbildningen med annan högskoleutbildning och att möjligheterna att åstadkomma en sådan samordning därför bör tas till vara. Samtidigt anförde civilministern att det måste beaktas att förutsättningarna för en samordning är begränsade med hänsyn till bl.a. de yrkesspecifika krav som gäller för polisutbildningen och som måste styra uppläggningen av undervisningen. Utskottet konstaterade att civilministerns uttalande överensstämde med utskottets inställning.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker bifall till motionsyrkandet.
Decentralisering av polisutbildningen
Motionerna Ju208 och Ju828 innehåller yrkanden om decentralisering av polisutbildningen.
Utskottet behandlade denna fråga hösten 1990 (1990/91:JuU1 s. 22). Utskottet redovisade civilministerns uppfattning (se prop. 1989/90:155 s. 82) att den reguljära vidareutbildningen av poliser i ökad utsträckning bör kunna förläggas till regional eller lokal nivå. Även beträffande den funktionsinriktade utbildningen uttalade civilministern (s. 83) att denna utbildning i största möjliga utsträckning bör decentraliseras. Utskottet, som ställde sig bakom civilministerns uttalanden, kan konstatera att syftet bakom motionsyrkandena genom utskottets ställningstagande får anses tillgodosedda.
Utbildning beträffande vålds- och sexualbrott
Önskemål om ökade kunskaper beträffande utredning av framför allt vålds- och sexualbrott mot kvinnor och barn framförs i motionerna Ju226 och Ju832.
Beträffande frågor om utredning av våldsbrott mot kvinnor anför regeringen i proposition 1990/91:113 Om en ny jämställdhetslag, m.m. att rikspolisstyrelsen bör få i uppdrag att tillsammans med socialstyrelsen, domstolsverket och riksåklagaren genomföra fortbildning av berörda yrkesgrupper på central, regional och lokal nivå inom rättsväsendet liksom inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Syftet med fortbildningen skall vara att ge kunskap om våldet, dess effekter och orsaker, och därigenom förbättra stödet till de kvinnor som utsätts för olika former av våldsbrott och få till stånd en mer effektiv förundersökning m.m. på området. Regeringen anför vidare att särskilda medel avses bli ställda till förfogande för ändamålet, bl.a. 3 milj.kr. under anslaget E 4. Lokala polisorganisationen.
År 1985 gav regeringen (justitiedepartementet) ut en rapport Misshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn. Denna hade på regeringens uppdrag sammanställts av representanter från bl.a. rikspolisstyrelsen, riksåklagaren och domstolsverket. Rapporten är en sammanfattande handledning för alla som i sitt arbete kommer i kontakt med offer för misshandel och sexualbrott. Enligt propositionen om en ny jämställdhetslag (s. 51) har rapporten setts över, också med hänsyn till ny lagstiftning, nya rutiner och nya forskningsresultat på området, och den skall användas vid den kommande fortbildningen.
Sedan år 1985 pågår vid brottsförebyggande rådet ett forskningsprojekt om sexuella övergrepp mot barn. Ett flertal rapporter har presenterats. En arbetsgrupp inom projektet presenterade år 1990 en rapport När man misstänker sexualbrott mot barn (BRÅ-rapport 1990:8). Rapporten är avsedd att fungera som en kunskapskälla och vägledning för dem som kommer i kontakt med barn som har utsatts för sexuella övergrepp.
Frågor om sexuella övergrepp mot barn har övervägts av våldskommissionen. Kommissionen har i sitt betänkande Våld och brottsoffer (SOU 1990:92) lämnat förslag på vissa åtgärder för att förebygga sexualbrott mot barn.
Inom justitiedepartementet sker för närvarande en översyn av kriterierna för gradindelningen av sexualbrott mot barn. Översynen sker på grundval av departementspromemorian (Ds 1989:6) Sexuella övergrepp mot barn m.m. I promemorian lämnas förslag till vissa ändringar av bestämmelserna om sexualbrott i 6 kap. brottsbalken. Ändringarna syftar till att på ett tydligare sätt markera det allvar med vilket sexuella övergrepp mot barn måste ses. När det gäller våldtäkt och sexuellt utnyttjande av underårig markeras att offrets låga ålder är en faktor som normalt bör medföra att brottet skall anses som grovt.
Socialstyrelsen kommer under våren 1991 att publicera allmänna råd med förslag till handläggningsrutiner vid medicinska, barnpsykiatriska och sociala utredningar av sexualbrott mot barn. Råden är avsedda för socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Även andra frågor t.ex. samarbete mellan myndigheter kommer att behandlas.
Som framgår av det anförda pågår ett omfattande arbete med sådana frågor som aktualiserats genom motionerna. Detta är enligt utskottets mening viktigt och angeläget. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt peka på att riksdagen nyligen, på hemställan av justitieutskottet, (1990/91:JuU15, rskr. 152) uppdragit åt regeringen att ta initiativ till att erforderliga utbildningsinsatser och andra åtgärder kontinuerligt äger rum för de yrkesutövare inom rättsväsendet som tar befattning med sexualbrott som begåtts mot barn. Med hänsyn till redan vidtagna och planerade åtgärder saknas anledning för något riksdagens uttalande med anledning av de nu aktuella motionerna.
Trafikövervakning
Motionerna Ju206 och Ju219 innehåller uttalanden till förmån för synlig trafikövervakning medan det i motion Ju808 framförs önskemål om automatisk trafikövervakning i hela landet. Behovet av bättre trafikövervakning och flera synliga poliser betonas i motionerna Ju213 och Ju214. Även i motion Ju215 betonas vikten av ökad trafikövervakning.
Frågor om trafikövervakning har utskottet behandlat upprepade gånger (se 1990/91:JuU1 s. 24 och där angivna betänkanden samt 1989/90:JuU27 s. 12 f). Utskottet vill -- liksom tidigare -- i anslutning till motionerna uttrycka sin oro över den bristande regelefterlevnaden i trafiken och framhålla det angelägna i att komma till rätta med hastighetsöverträdelser.
Som framhålls i utskottets betänkande 1990/91:JuU1 s. 24 kommer frågor om bl.a. organisation och arbetsmetoder vid trafikövervakning att bli föremål för en särskild utredning. Enligt uppgifter som utskottet under ärendets beredning inhämtat från civildepartementet pågår arbetet med att utarbeta direktiv för den aviserade utredningen. Utskottet anser sig kunna utgå från att sådana frågor som tas upp i de nyss behandlade motionerna kommer att beröras under utredningsarbetet. Anledning saknas att föregripa den aviserade utredningen. I sammanhanget vill utskottet erinra om sin positiva inställning till arbetet att öka polisens synlighet och sitt avståndstagande från hastighetsövervakning med strikt ägaransvar (1989/90:JuU27 s. 13).
Med dessa uttalanden avstyrks motionsönskemålen.
Sjöpolisverksamhet
Motionerna under denna rubrik berör olika frågor om säkerheten på sjön.
Sjöpolisverksamheten i Västervik behandlas i motion Ju211; motionärerna begär för denna verksamhet personalförstärkningar. I motion Ju216 aktualiseras behovet av trafikövervakning till sjöss; i samma syfte begärs i motion Ju220 hastighetsövervakning med radarkontroll på sjön.
Olika frågor om sjöpolisen och kustbevakningen har under lång tid övervägts av en rad utredningar. Justitieutskottet och dess föregångare, första lagutskottet, har vid flera tillfällen behandlat frågorna. Här hänvisas till redovisningen i utskottets yttrande 1989/90:JuU2y -- Polisiär verksamhet till sjöss.
Sammanfattningsvis har utskottet vid flera tillfällen konstaterat att framförda krav på en utbyggnad av sjöpolisen är väl underbyggda, och utskottet har anslutit sig till tanken på en utbyggnad. Utskottets inställning har varit att ett utdraget översynsarbete rörande förhållandet mellan sjöpolisen och kustbevakningen inte bör få hindra en behövlig men länge eftersatt utbyggnad av sjöpolisverksamheten. Utskottet har i sammanhanget vidare uttalat att polisiära arbetsuppgifter primärt skall ankomma på polisen samt att det är viktigt att säkerställa ett gott samarbete mellan polisen och kustbevakningen inte minst i fråga om radiotrafik och utbildning.
Utskottet konstaterade i sitt yttrande att föredragande statsrådet anfört att chefen för civildepartementet i ett senare sammanhang, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, kommer att ta upp vissa frågor om den polisiära verksamheten till sjöss och de därtill anknytande spörsmålen om resursfördelning och samverkan mellan polisen och kustbevakningen. I yttrandet sade sig utskottet utgå från att de överväganden av chefen för civildepartementet som sålunda aviserats inom kort kommer att resultera i att förslag rörande sjöpolisverksamheten föreläggs riksdagen. Utskottet utgick också från att dessa överväganden kommer att präglas av det synsätt på frågorna som just refererats.
Enligt vad utskottet inhämtat pågår inom civildepartementet arbetet med direktiv till en utredning om sjöpolisverksamheten. I anslutning härtill vill utskottet erinra om sina tidigare uttalanden i ämnet. I beaktande av det anförda bör motionerna Ju211 och Ju216 inte föranleda något riksdagens uttalande.
Beträffande önskemålet i motion Ju220 om hastighetsövervakning med radarkontroll kan utskottet konstatera att en försöksverksamhet i linje med vad som anförs i motionen pågår inom Täby polisdistrikt. Motionen får därigenom anses tillgodosedd.
Polisregister
I motion Ju217 begärs sådana ändringar i lagen om förvärv av hyresfastigheter m.m. att endast personer med ett seriöst intresse för förvaltning av hyreshus skall få möjlighet att bli ägare av sådana. En åtgärd i denna riktning är enligt motionärerna att ge en kommun möjlighet att inhämta uppgifter ur polisregister för att kunna bedöma förvärvarens allmänna lämplighet.
Regler om polisregister finns i lagen (1965:94) om polisregister m.m. och i polisregisterkungörelsen (1969:38). Ett sådant register får innehålla uppgifter bl.a. om den som ådömts påföljd eller genom godkänt strafföreläggande bötfällts för brott mot brottsbalken och vissa specialstraffrättsliga lagar. Strikta restriktioner gäller beträffande åtkomligheten av uppgifter ur ett polisregister.
Utskottet uttalade den gångna hösten (1990/91:JuU1 s. 28) bl.a. att det inom ramen för det arbete som bedrivs av samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI) för närvarande pågår en översyn av polisregisterlagstiftningen. Datainspektionen har föreslagit att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning med uppdrag att se över polisregisterlagstiftningen i dess helhet. Enligt vad utskottet inhämtat pågår det inom regeringskansliet för närvarande en översyn av polisregisterlagstiftningen. Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet är något särskilt uttalande från riksdagen med anledning av motion Ju217 inte erforderligt.
Polisen i storstad
I motionerna Ju218 och Ju227 behandlas olika förslag till åtgärder för att komma till rätta med den ökade brottsligheten i storstäder och då främst i Stockholm. Motion Ju843 innehåller en begäran om en lagändring som gör det möjligt att anställa kommunala poliser, främst i Stockholm, för trafikövervakning.
Frågor om polisverksamhet inkluderande kommunala trafikpoliser i storstadsområden -- främst Stockholm -- behandlade utskottet så sent som i höstas (1990/91:JuU1 s. 24 och 28 f). Utskottet uttalade då i sitt av riksdagen godkända betänkande bl.a. att utskottet utgick från att regeringen och andra berörda myndigheter utan något särskilt uttalande därom från riksdagen noga följer utvecklingen beträffande polisverksamhet i storstadsområden och därvid vidtar de ytterligare åtgärder som visar sig erforderliga. Utskottet kan konstatera att ett allt större antal polisaspiranter kommer från Stockholmregionen, vilket bör bidra positivt till möjligheten att förse denna region med poliser. Anledning saknas för utskottet att nu göra någon annan bedömning än i höstas, och utskottet avstyrker bifall till motionerna i nu behandlade delar.
Polisens radiotrafik
I motion Ju222 beskrivs hur allmänheten, genom den möjlighet som finns att avlyssna interna polisiära radiomeddelanden, kan missbruka det förhållandet att det är tillåtet att inneha polisradiomottagare. Motionären begär en utredning om vilka tekniska lösningar som finns för att komma till rätta med problemet.
Utskottet har under ärendets beredning inhämtat yttrande från rikspolisstyrelsen över vad som anförs i den aktuella motionen. Rikspolisstyrelsen har lämnat följande uppgifter.
Rikspolisstyrelsen har utarbetat en total kommunikationsstrategi för 90-talet. Enligt denna strategi avvaktar styrelsen med införandet av ett nytt digitalt, trunkat radiosystem till senare delen av 90-talet. Skälet härför är att den "nya generation" teknik som kommer att vara förhärskande under tidiga delen av 2000-talet då kommer att vara färdigutvecklad och gå att upphandla till i dessa sammanhang rimliga priser. Tekniken bygger på ett europeiskt koncept kallat GSM (Group Special Mobil communication) som bl.a. innebär digital signalering och digitalt tal. Frekvensutnyttjandet blir effektivare och de i motionen påtalade problemen kommer att i huvudsak kunna elimineras.
I avvaktan på ett sådant nytt system måste dock polisen leva med den teknik som vi har idag.
Radiosystemet för den öppna, yttre polisverksamheten genomgår för närvarande en genomgripande restaurering som beräknas vara slutförd under budgetåret 1991/92. Tekniken i detta system tillåter inte införandet av kryptering.
För den särskilda polisverksamheten och kvalificerad spaningsverksamhet pågår utvärdering av två provsystem, vilka är helkrypterade och omöjliga att avlyssna. I ett första skede har anslagits 40 Mkr för att påbörja upphandlingen av ett sådant system.
Utskottet kan instämma i motionärens uppfattning att det förhållandet att polisens radiotrafik i huvudsak fritt kan avlyssnas innebär ett stort problem för polisens operativa verksamhet. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att åtgärder vidtas för att komma till rätta härmed. Som framgår av de uppgifter rikspolisstyrelsen lämnat har åtgärder redan vidtagits och ytterligare sådana är planerade. Med hänsyn härtill saknas anledning till något riksdagens uttalande i frågan.
Medborgarkommission
För att bringa klarhet i hur polisens utredningsarbete bedrivits med anledning av mordet på statsminister Olof Palme begärs i motion Ju224 att en medborgarkommission tillsätts för att gå igenom det utredningsmaterial som finns.
Ett flertal utredningar har företagits med anledning av mordet på Olof Palme, bl.a. av en parlamentarisk kommission. Kommissionens rapport finns redovisad i SOU 1988:18 Rapport av Parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme. Enligt utskottet saknas anledning för riksdagen att initiera någon sådan utredning som motionärerna efterlyser, varför utskottet avstyrker bifall till motionen.
Medborgarinflytande
Motion Ju225 behandlar det lokala inflytandet över polisverksamheten. Motionärerna framför önskemål beträffande polisstyrelsernas verksamhet, polischefens ställning i polisstyrelse och polisnämnd samt utländsk medborgares valbarhet.
Utskottet behandlade i höstas motionsyrkanden om ett ökat kommunalt inflytande i det lokala polisarbetet (se 1990/91:JuU1 s. 18 f). Utskottet konstaterade då att det lokala inflytandet successivt har stärkts sedan polisen förstatligades år 1965. Vidare uttalade utskottet att de möjligheter till en ökning av det kommunala inslaget i polisverksamheten som har skett på senare år är väl ägnade att i tillräcklig omfattning garantera en lokal förankring i polisens arbete. Anledning saknas för utskottet att nu göra någon annan bedömning.
Vad beträffar frågan om polischefens ställning i polisstyrelse och polisnämnd anser utskottet det vara en självklarhet att denne skall var ledamot. Detta särskilt med beaktande av att det är polischefen och inte polisstyrelsen som leder den operativa polisverksamheten. Utskottet avstyrker bifall till motionen i denna del.
Även motionsyrkanden om att den som inte är svensk medborgare skall kunna vara ledamot i polisstyrelse eller polisnämnd avstyrkte utskottet bifall till i betänkandet 1990/91:JuU1 s. 19 f.
Utskottet har under innevarande vår i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:JuU16 Anslag till domstolsväsendet behandlat frågan om kravet på svenskt medborgarskap för rättsväsendets personal. Utskottet konstaterar i det sammanhanget bl.a. att (s. 8) kravet på svenskt medborgarskap med hänsyn till rikets säkerhet normalt gör sig gällande beträffande rättsväsendets personal. Härtill kommer det under arbetet med regeringsformen uttalade önskemålet att beslut som rör enskildas rättsliga ställning skall fattas av svensk medborgare (se prop. 1973:90 s. 402 f). Någon anledning att utreda frågan fanns enligt utskottet inte.
Enligt utskottets mening äger vad utskottet i det redovisade betänkandet anfört giltighet även beträffande ledamöterna i polisstyrelse och polisnämnd. Utskottet avstyrker bifall till motionen även i denna del.
Brott av polis
I motion Ju225 framförs önskemål om att utredning av misstanke om brott av poliser, med hänsyn till förtroendet till polisen, skall vila på en opartisk myndighet.
Liknande motionsyrkanden behandlade utskottet i höstas. Utskottet hänvisade till JuU 1987/88:30 s. 8 f vari lämnas en redogörelse för reglerna om handläggningen av anmälningar mot tjänstemän inom polisväsendet för brott begångna i tjänsten. I sitt av riksdagen godkända betänkande (1990/91:JuU1 s. 32 f) vidhöll utskottet att anmälningar mot polismän borde handläggas inom ramen för det ordinarie systemet för utredning och lagföring av brott. Utskottet saknar anledning att nu göra någon annan bedömning. Motionen i denna del avstyrks.
Falsk polisanmälan
Motion Ju646 innehåller en begäran om att en särskild straffbestämmelse benämnd falsk polisanmälan med en påföljd svarande mot påföljden för mened skall införas i brottsbalken. Enligt motionären behövs detta straffbud för att motverka de falska polisanmälningar om, framför allt, tillgreppsbrott som sker och som sedan ligger till grund för försäkringsbedrägeri genom att anmälaren som stöd för påståendet om förlust av den aktuella egendomen inför försäkringsbolaget åberopar den falskeligen gjorda anmälan.
För att en försäkringstagare skall vara berättigad till ersättning från sitt försäkringsbolag för förlust av egendom genom tillgrepp fordras i allmänhet att en polisanmälan föregår begäran om ersättning. Begärs ersättning utan att någon förlust ägt rum gör sig försäkringstagaren skyldig till bedrägeri. Detta är fallet oavsett om en falskeligen gjord polisanmälan åberopas till stöd för påståendet eller inte. Med hänsyn härtill saknas enligt utskottets mening anledning att tillskapa ett sådant straffbud som motionären begärt. Utskottet avstyrker bifall till motionen.
Tvångsmedel
I motion Ju712 begärs att reglerna i polislagen (PL) om husrannsakan skall sammanföras med motsvarande bestämmelser i rättegångsbalken (RB) samt att den inskränkning tas bort som säger att särskilda skäl måste föreligga för att husrannsakan skall få ske mellan kl. 21.00 och kl. 06.00.
De skilda reglerna om husrannsakan i PL och RB tillgodoser olika ändamål. Bestämmelserna i 28 kap. RB ger polisen befogenhet att företa husrannsakan i sin brottsspanande och brottsutredande verksamhet t.ex. för eftersökande av den som skall gripas, anhållas eller häktas. Bestämmelserna om husrannsakan i PL avser områden utanför det straffprocessuella området. Som ett exempel på en situation när husrannsakan enligt RB inte är tillåten utan bestämmelsen i 20 § PL skall tillämpas är eftersökande av en person som avvikit från kriminalvårdsanstalt. Denna uppdelning av bestämmelserna är enligt utskottet ändamålsenlig.
Inskränkningen beträffande möjligheten att företa husrannsakan mellan kl. 21.00 och kl. 06.00 bärs upp av tanken att en så ingripande åtgärd som en husrannsakan innebär inte skall få ske nattetid, eftersom den som blir utsatt för åtgärden har ett befogat intresse av att inte störas. Denna begränsning kan enligt utskottets mening inte anses utgöra något sådant hinder för polisens verksamhet att den bör tas bort. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att reglerna i 28 kap. 5 § RB om polismans rätt att på egen hand besluta om husrannsakan ändrades den 1 juli 1990 på så sätt att beslutsbefogenheten inskränktes till sådana fall då det är fara i dröjsmål (prop. 1989/90:71, JuU32, rskr. 292). I budgetpropositionen (bil. 4, s. 11) anför justitieministern att hon fått indikationer på att de nya reglerna på sina håll anses medföra problem och att hon mot den bakgrunden avser att inom kort ta initiativ till en närmare undersökning av lagändringens effekter i olika delar av landet.
Utskottet avstyrker bifall till motion Ju712.
Motion Ju715 innehåller krav på en lagändring innebärande att den som på bar gärning grips för ett brott skall kvarstanna i polisarrest minst 24 timmar för att ordentliga förhör och utredning därigenom skall möjliggöras.
Regler om förundersökning i brottmål finns i bl.a. 23 kap. RB. I 8 § sägs att på tillsägelse av polis är den som är närvarande på en plats där brott förövas skyldig att medfölja till förhör som hålls omedelbart därefter; vägrar han utan giltig orsak, får han av polis tas med till förhöret. Av 9 § följer att den som inte är anhållen eller häktad inte är skyldig att stanna kvar för förhör längre än sex timmar; den som kan misstänkas för brottet är i vissa fall skyldig att kvarstanna ytterligare sex timmar. Den längsta tid någon som inte är anhållen eller häktad är skyldig att kvarstanna är således tolv timmar. Särskilda regler finns för dem som är under 15 år. I detta sammanhang förtjänar att nämnas även att regeringen i proposition 1990/91:129 om ändringar i rättegångsbalken m.m. har föreslagit att en bestämmelse införs i 23 kap. RB som ger polisen rätt att till förhör ta med den som befinner sig inom ett område i anslutning till den plats där ett brott nyligen förövats och som inte frivilligt följer med till förhöret. Denna utökade möjlighet till medtagande till förhör är dock endast avsedd att komma i fråga i samband med utredning av ett brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år eller försök till sådant brott.
Som framgår av det anförda finns redan bestämmelser om skyldighet att medfölja till och kvarstanna för förhör. Att som motionären föreslår införa en regel som innebär ett obligatoriskt kvarhållande i fängsligt förvar under minst ett dygn är enligt utskottet inte önskvärt. Det är för utskottet klart att motionen inte kan bifallas.
Kyrkofrid m.m.
En lag om kyrko- och riksdagsfrid begärs i motion Ju718. Ett liknande yrkande finns i Ju722; där anförs även att Birger Jarls fridslagar ånyo behöver bli gällande i Sverige.
Utskottet behandlade hösten 1990 motioner med liknande yrkanden (1990/91:JuU3 s. 14 f). I det betänkandet redogjorde utskottet för gällande bestämmelser i bl.a. brottsbalken i nu aktuellt hänseende. Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning att det inte är motiverat att införa en särreglering för tvångsingripanden i kyrkolokaler. Riksdagen följde utskottet.
Anledning saknas för utskottet att nu frångå sin tidigare ståndpunkt. Det är inte heller befogat med någon särreglering såvitt avser riksdagens lokaler. Utskottet avstyrker bifall till de nu aktuella motionerna.
Brottsoffer
I motionerna Ju804, Ju821 ochJu825 framförs önskemål om bättre information till brottsoffer beträffande bl.a. deras rättigheter. Motionärerna föreslår att det skall ankomma på polisen att ombesörja denna information.
Liknande motionsyrkanden behandlades av utskottet förra våren (1989/90:JuU28 s. 8; se även 1989/90:JuU5 s. 18 f). Utskottet anförde att det enligt utskottet var tillfredsställande sörjt för att på ett enkelt sätt lämna målsäganden information om t.ex. möjligheterna till skadestånd och ersättning enligt brottsskadelagen samt om rättegångsförfarandet. Beträffande frågan om målsägandens rätt till information om t.ex. polisutredningen, beslut om åtal och tidpunkt för rättegång konstaterade utskottet att åklagaren och domstolarna i princip har skyldighet att hålla målsäganden informerad om denne begär det. Utskottet ansåg det då aktuella motionsönskemålet tillgodosett och fann att det inte borde leda till någon åtgärd från riksdagens sida.
Som utskottet i sina tidigare, av riksdagen godkända, betänkanden anfört, får den underrättelseskyldighet som i dag föreligger anses tillgodose motionsönskemålet. Motionerna i nu behandlade delar avstyrks.
En utredning om samhällets totala kostnader för brott mot enskilda efterlyses i motion Ju825. Denna fråga har utskottet återkommande behandlat; under föregående riksmöte vid två tillfällen (se 1989/90:JuU16 s. 5 och 1989/90:JuU28 s. 11). Utskottet har därvid avstyrkt bifall till liknande motionsyrkanden. I utskottets betänkande 1989/90:JuU16 lämnas en redogörelse för riksdagens tidigare ställningstaganden till denna fråga. Anledning saknas för utskottet att frångå sin tidigare ståndpunkt. Motionen i nu behandlad del avstyrks.
Motion Ju825 innehåller vidare förslag om att pensionerade poliser skall kunna utnyttjas i polisens arbete med att stödja brottsoffer.
Utskottet behandlade frågan om seniorpoliser hösten 1990 och uttalade (1990/91:JuU1 s. 27) att det inte bör vara uteslutet för en polismyndighet att i vissa sammanhang använda sig även av pensionerade polismän. Enligt vad utskottet anförde hade detta också förekommit, t.ex. i polisens arbete med asylärenden. En sådan ordning förutsätter, anförde utskottet, att konsekvenserna i olika hänseenden noga övervägs. Något särskilt uttalande i frågan av riksdagen var enligt utskottets mening inte erforderligt. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och avstyrker bifall till motionsyrkandet.
Taxisamverkan mot brott
Motion Ju818 innehåller förslag till en försöksverksamhet med s.k. taxisamverkan mot brott. Denna samverkan skulle innebära att taxichaufförer, mot rimlig ersättning, från sina bilar utövar viss tillsyn över lokaler där risken för inbrott är stor. Den ökade upptäcktsrisken skulle enligt motionären medföra en brottsavhållande effekt.
En sådan verksamhet som den efterlysta ankommer det på de olika polisdistrikten att besluta om. Inom Storumans polisdistrikt pågår sedan hösten 1990 en försöksverksamhet snarlik den av motionären efterfrågade.
Motionen får med hänsyn till det anförda anses tillgodosedd.
Bevakningsföretag
I motion Ju821 anför motionärerna att de inte finner det tillfredsställande att rent polisiära uppgifter handhas av bevakningsföretag. Motionärerna begär att en utredning skall tillsättas för att klargöra gränserna för bevakningsföretagens verksamhet.
Utskottet, som hösten 1990 avstyrkte bifall till liknande motionsyrkanden (1990/91:JuU1 s. 33 f), vidhöll sin sedan tidigare intagna ståndpunkt att bevakning och ordningshållning inom områden som fortlöpande frekventeras av allmänheten skall ske genom polisens försorg och endast i undantagsfall ombesörjas genom ordningsvakter. Utskottet uttalade vidare att det enligt utskottets uppfattning saknades anledning för riksdagen att förorda en sådan översyn av bevakningsföretagen som föreslagits i de aktuella motionerna.
Brottsförebyggande rådet genomför en undersökning om bl.a. formerna för och omfattningen av bevakningsföretagens s.k. sidouppgifter; som exempel kan nämnas uppdrag som ligger nära kriminalpolisens verksamhet.
Motionen, i nu aktuell del, avstyrks.
Sjukvårdssekretess i polisarrest
Enligt 37 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (Kval) skall hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminalvården -- utan hinder av den sekretess som annars gäller inom hälso- och sjukvården -- underrätta styresmannen vid anstalten om en intagen lider av en smittsam sjukdom, som enligt smittskyddslagen är en samhällsfarlig sjukdom, t.ex. HIV-infektion. Detta gäller om det behövs med hänsyn till fara för att smittan skall spridas. En motsvarande bestämmelse finns i 4 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (HäL); enligt denna lag fullgörs underrättelseskyldigheten till chefen för förvaringslokalen.
I motion Ju821 framförs önskemål om en motsvarande reglering beträffande sådan vårdpersonal utanför kriminalvården som tjänstgör i polisarrest.
Utskottet behandlade samma önskemål hösten 1990 i samband med att den nyss nämnda upplysningsskyldigheten infördes i HäL (prop. 1989/90:154, JuU2, rskr. 14). Utskottet ställde sig då bakom justitieministerns uttalande om bestämmelsens tillämpning samt konstaterade att det, som justitieministern anförde, kan finnas anledning att återkomma till frågan. Utskottet förutsatte att så sker utan något särskilt uttalande från riksdagens sida och avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet finner inte anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande och avstyrker bifall till motionen.
Företagsbot
Motionerna Ju622 och Ju810 innehåller krav på avskaffande av företagsbot. Motionärerna anför bl.a. att denna sanktion inte tillgodoser rimliga krav på rättssäkerhet.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat och avstyrkt bifall till motionsyrkanden med krav på avskaffande av företagsbot, som är en särskild rättsverkan av brott. Detta skedde senast våren 1990 (se 1989/90:JuU29 s. 28 f) då utskottet uttalade att utskottet i sina tidigare av riksdagen godkända betänkanden funnit bl.a. att behovet av den ifrågavarande regleringen var dokumenterad i samband med bestämmelsernas tillkomst år 1986, och att inga omständigheter tillkommit som föranleder invändningar i rättssäkerhetshänseende.
Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt och avstyrker bifall till motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju824 yrkande 5 lämnar utan erinran vad civilministern anfört om riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet, res. 1 (m)
2. beträffande brottsförebyggande arbete m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju225 yrkande 3, 1990/91:Ju802 yrkande 1 och 1990/91:Ju821 yrkandena 1 och 40, res. 2 (m, c)
3. beträffande åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju618, 1990/91:Ju619, 1990/91:Ju623, 1990/91:Ju638, 1990/91:Ju641, 1990/91:Ju816 yrkande 1, 1990/91:Ju820 yrkandena 1, 2, 4 och 5 samt 1990/91:Ju824 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande kvarterspoliser att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju203 yrkandena 5 och 6, 1990/91:Ju221 och 1990/91:Ju225 yrkande 2,
5. beträffande översyn av polisväsendet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju821 yrkande 45 och 1990/91:Ju828 yrkandena 1, 2, 3 och 5, res. 3 (fp, c)
6. beträffande åtgärder mot ungdomsbrottsligheten att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju823 yrkande 1,
7. beträffande polishus i Uddevalla att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju201,
8. beträffande polishus i Vänersborg att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju210,
9. beträffande polishus i Gällivare att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju212,
10. beträffande polishus i Huddinge att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju806 yrkande 1 i denna del,
11. beträffande polishus i Solna att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju806 yrkande 1 i denna del,
12. beträffande Södermalmspolisen i Stockholm att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju806 yrkande 1 i denna del,
13. beträffande kvarteret Kronoberg i Stockholm att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju806 yrkande 1 i denna del,
14. beträffande polishus i Handen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju806 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Ju843 yrkande 1 i denna del,
15. beträffande polishus i Nacka att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju806 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Ju843 yrkande 1 i denna del,
16. beträffande polishus i Södertälje att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju806 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Ju843 yrkande 1 i denna del,
17. beträffande antagning av polisaspiranter att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 5, 1990/91:Ju821 yrkande 41, 1990/91:Ju822 yrkande 1 och 1990/91:Ju839 yrkande 1, res. 4 (m, c)
18. beträffande korrigeringar att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju828 yrkandena 6 och 7, res. 5 (fp)
19. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ju203 yrkande 1, 1990/91:Ju816 yrkande 2, 1990/91:Ju817, 1990/91:Ju821 yrkande 42 och 1990/91:Ju824 yrkande 3 till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 906 214 000 kr., res. 6 (m, c) res. 7 (v)
20. beträffande anslag till Statens kriminaltekniska laboratorium att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 34 244 000 kr.,
21. beträffande nya polistjänster att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju202 yrkande 1 och 1990/91:Ju203 yrkande 4, res. 8 (c)
22. beträffande nya administrativa tjänster att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju203 yrkande 3, 1990/91:Ju802 yrkande 6, 1990/91:Ju822 yrkande 2 och 1990/91:Ju826 yrkande 6, res. 9 (m)
23. beträffande anslag till Lokala polisorganisationen att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ju202 yrkande 2, 1990/91:Ju203 yrkande 2, 1990/91:Ju225 yrkande 1, 1990/91:Ju821 yrkande 44 och 1990/91:Ju824 yrkande 4 till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7 381 700 000 kr., res. 10 (m, c)
24. beträffande anslag till Utrustning m.m. för polisväsendet att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju832 yrkande 3, till Utrustning m.m. för polisväsendet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 243 500 000 kr., res. 11 (fp, c)
25. beträffande anslag till Underhåll och drift av motorfordon m.m. att riksdagen till Underhåll och drift av motorfordon m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 164 048 000 kr.,
26. beträffande anslag till Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg att riksdagen till Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
27. beträffande anslag till Diverse utgifter att riksdagen till Diverse utgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7 349 000 kr.,
28. beträffande fördelning av polisresurser att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju204, 1990/91:Ju213 yrkande 1 och 1990/91:Ju821 yrkande 43, res. 12 (fp) res. 13 (c)
29. beträffande samordning med högskoleutbildning att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju225 yrkande 4, res. 14 (v)
30. beträffande decentralisering av polisutbildningen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju208 och 1990/91:Ju828 yrkande 8, res. 15 (fp)
31. beträffande utbildning beträffande vålds- och sexualbrott att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju226 och 1990/91:Ju832 yrkande 6, res. 16 (m, fp)
32. beträffande trafikövervakning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju206, 1990/91:Ju213 yrkande 2, 1990/91:Ju214 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Ju215, 1990/91:Ju219 och 1990/91:Ju808 yrkande 1, res. 17 (m) res. 18 (mp)
33. beträffande sjöpolisverksamhet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju211 och 1990/91:Ju216,
34. beträffande hastighetsövervakning till sjöss att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju220, res. 19 (m)
35. beträffande polisregister att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju217,
36. beträffande polisen i storstad att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju218, 1990/91:Ju227, och 1990/91:Ju843 yrkande 2, res. 20 (m, c)
37. beträffande polisens radiotrafik att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju222, res. 21 (m)
38. beträffande medborgarkommission att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju224, res. 22 (mp)
39. beträffande medborgarinflytande att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju225 yrkandena 5, 6 och 7, res. 23 (v)
40. beträffande brott av polis att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju225 yrkande 8, res. 24 (v)
41. beträffande falsk polisanmälan att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju646,
42. beträffande husrannsakan att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju712,
43. beträffande kvarhållande i polisarrest att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju715,
44. beträffande kyrkofrid m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju718 och 1990/91:Ju722, res. 25 (mp)
45. beträffande information till brottsoffer att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju804 yrkande 1, 1990/91:Ju821 yrkande 18 och 1990/91:Ju825 yrkandena 7 och 8, res. 26 (m, fp, c)
46. beträffande kostnader för brott mot enskilda att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju825 yrkande 10, res. 27 (m)
47. beträffande pensionerade polismän att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju825 yrkande 3, res. 28 (m)
48. beträffande taxisamverkan mot brott att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju818,
49. beträffande bevakningsföretag att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 46, res. 29 (c)
50. beträffande sjukvårdssekretess i polisarrest att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 53, res. 30 (c)
51. beträffande företagsbot att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju622 och 1990/91:Ju810 yrkande 1. res. 31 (m, fp, c)
Stockholm den 9 april 1991
På justitieutskottets vägnar
Lars-Erik Lövdén
Närvarande: Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s), Birthe Sörestedt (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister Skånberg (mp), Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s), Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m).
Reservationer
1. Riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet (mom. 1)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan i stort ansluta sig till civilministerns uttalande beträffande prioriteringar inom polisväsendet. Emellertid anser utskottet -- i ett läge då polisens resurser är hårt pressade och då allmänheten upplever en klar brist på poliser -- att det inte är godtagbart att i detta sammanhang prioritera utredningar om ekonomisk brottslighet på sätt som civilministern förordar. Enligt utskottet går det nämligen inte att bortse från att sådan brottslighet i första hand drabbar det allmänna, medan stölder, rån och våldsbrott för det mesta drabbar enskilda personer, och utskottet anser att det är brott mot enskilda som skall prioriteras framför brott mot staten. Om inte annat så talar starka humanitära skäl härför. En annan sak är att ekonomisk brottslighet, inte minst i dess nyare former, också äventyrar mycket viktiga intressen. Polisens åtgärder mot den måste därför också prioriteras, men inte på bekostnad av de intressen som utskottet nyss satt främst.
Vad utskottet nu uttalat bör beaktas i planerings- och budgetarbetet inom polisen på alla nivåer. Regeringen bör vidta de åtgäder som detta föranleder. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju824 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Brottsförebyggande arbete m.m. (mom. 2)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Önskemålen i" och slutar med "anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
I motionerna Ju225, Ju802 och Ju821 betonas vikten av bl.a. polisens brottsförebyggande arbete. Utskottet kan i denna del ställa sig bakom civilminsterns uttalande om en satsning på den preventiva verksamheten. Emellertid bör betonas även polisens betydelsefulla roll att skydda medborgarna mot brott. För detta ändamål är det nödvändigt att tillföra polisen sådana resurser att den rent faktiskt kan fullgöra denna uppgift. Regeringen bör mot bakgrund av vad som anförs i de nu aktuella motionerna göra en översyn av polisens brottsförebyggande arbete. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande brottsförebyggande arbete m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju225 yrkande 3, 1990/91:Ju802 yrkande 1 samt 1990/91:Ju821 yrkandena 1 och 40 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Översyn av polisväsendet (mom. 5)
Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Kjell-Arne Welin (fp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Utöver utskottets" och slutar med "anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Utöver utskottets nu redovisade uttalanden kan utskottet konstatera att det inom civildepartementet inletts ett projekt översyn av organisationsstrukturen inom polisväsendet som har till uppgift att göra en översyn av organisationen på alla nivåer inom polisen. Utskotten ser med tillfredsställelse på att en sådan översyn kommer till stånd. Inom ramen härför bör beaktas särskilt sådana synpunkter som framförs i motionerna Ju821 och Ju828. Översynsarbete bör bedrivas med största skyndsamhet. Detta bör -- för vidtagande av erforderliga åtgärder -- ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande översyn av polisväsendet att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju821 yrkande 45 och 1990/91:Ju828 yrkandena 1, 2, 3 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Antagning av polisaspiranter (mom. 17)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Som civilministern" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Som civilminstern anför är det angeläget att en fortsatt hög antagning till polishögskolan sker även framdeles så att personalsituationen inte återigen vänder i negativ riktning. Utskottet kan inte ställa sig bakom den bedömning civilministern gör beträffande antagningen till polishögskolan. Med hänsyn till det bekymmersamma personalläge som för närvarande råder inom polisväsendet är det angeläget att antagningen av polisaspiranter inte minskar under det kommande budgetåret. Riksdagen bör därför besluta att 800 polisaspiranter skall antas för utbildning under budgetåret 1991/92 i stället för 600 som regeringen föreslagit.
dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande antagning av polisaspiranter att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 5, 1990/91:Ju821 yrkande 41, 1990/91:Ju822 yrkande 1 och med anledning av 1990/91:Ju839 yrkande 1 beslutar att 800 polisaspiranter skall antas för utbildning under budgetåret 1991/92.
5. Korrigeringar (mom. 18)
Lars Sundin och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Önskemålen i" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
I motion Ju828 framförs önskemål om åtgärder för att möjliggöra nödvändiga korrigeringar av antagningen av polisaspiranter inför vårterminen 1992. Motionärerna vill att regeringen skall redovisa vilket underlag som ligger till grund för bedömningen av behovet av nyrekrytering av poliser.
Utskottet kan konstatera att civilministern i budgetpropositionen (s. 61) anfört att han kommer att hösten 1991 pröva frågan om behovet av en ökad aspirantantagning med hänsyn till den personalutveckling som skett. Att en sådan prövning kommer till stånd är, som utskottet i det föregående anfört, angeläget. Även om så sker saknar riksdagen för sitt ställningstagande till frågan om behovet av rekrytering av polisaspiranter det underlag som regeringen grundar sina beslut på. Detta underlag bör regeringen redovisa för riksdagen. Utskottet vill samtidigt understryka vikten av att den av civilministern förutskickade prövningen kommer till stånd. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande korrigeringar att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju828 yrkandena 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Anslag till Rikspolisstyrelsen (mom. 19)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottet yttrande på s. 18 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "till medelsanvisning" bort ha följande lydelse:
Riksdagen bör, i linje med vad som anförts i annat sammanhang, anvisa ytterligare 40 milj.kr. till rikspolisstyrelsen för en ökning av antalet polisaspiranter utöver vad regeringen föreslagit med anledning av motionerna Ju203, Ju821 och Ju824. Förutsättningar saknas enligt utskottet att tillstyrka de nu aktuella önskemålen i motionerna Ju816 och Ju817.
dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju203 yrkande 1, 1990/91:Ju821 yrkande 42 och 1990/91:Ju824 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1990/91:Ju816 yrkande 2 och 1990/91:Ju817 till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 946 214 000 kr.
7. Anslag till Rikspolisstyrelsen (mom. 19)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Som utskottet" och slutar med "till medelsanvisning" bort ha följande lydelse:
Som utskottet på s. 12 i detta betänkande uttalar under rubriken Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten är en översyn av samhällets åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten nödvändig. Även om denna översyn skall ske med skyndsamhet är det i avvaktan på resultatet nödvändigt att redan nu vidta åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Enligt utskottets mening bör, som föreslås i motion Ju816, detta ske genom att, utöver vad regeringen föreslagit, 8 milj.kr. anvisas till rikspolisstyrelsen för att förstärka rikskriminalens utredningsresurser. Genom detta ställningstagande får önskemålet i motion Ju817 anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju816 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1990/91:Ju203 yrkande 1, 1990/91:Ju817, 1990/91:Ju821 yrkande 42 samt 1990/91:Ju824 yrkande 3 till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 914 214 000 kr.
8. Nya polistjänster (mom. 21)
Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med "Utskottet kan" och slutar på s. 20 med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan instämma i uppfattningen att satsningar måste ske på att fylla de vakanta polistjänster som finns i dag. Emellertid måste även vissa andra angelägna behov tillgodoses. Ett sådant att är inrätta ytterligare polistjänster inom glesbygdsdistrikt. Detta med hänsyn till att medelåldern bland poliserna i många sådana distrikt är hög. Ett annat behov är att inrätta fler polistjänster för att kompensera bortfallet av tjänstetid vid deltidspensioneringar. Det bör ankomma på regeringen att vid bedömning av behovet av nyantagning av polisaspiranter beakta de synpunkter som utskottet nu gett till känna. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande nya polistjänster att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju202 yrkande 1 och 1990/91:Ju203 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Nya administrativa tjänster (mom. 22)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Liksom civilministern" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Liksom civilministern anser utskottet att en väl så viktig faktor när det gäller att förbättra personalsituationen inom polisen är att utvecklingen fortsätter mot att administrativ personal avlastar polispersonalen arbetsuppgifter i de fall det är möjligt och lämpligt. Enligt utskottet bör de rent polisiära resurserna koncentreras på sådana uppgifter som fordrar den särskilda kompetens som följer med polisutbildningen, medan andra arbetsuppgifter bör utföras av annan personal. Enligt utskottet behöver polisen omgående ökade resurser bl.a. för att kunna besätta fler kvarterspolistjänster och för att inrätta fler gatulangningsgrupper. Många polismän utför i dag administrativa uppgifter. Polisens resurser att ingripa mot brott skulle -- som tidigare nämnts -- kunna öka om sådana arbetsuppgifter i stället utfördes av administrativ personal. Utskottet delar den bedömning som gjorts i de nu aktuella motionerna beträffande inrättandet av ytterligare administrativa tjänster. 600 nya sådana tjänster bör alltså inrättas. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande nya administrativa tjänster att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 6, 1990/91:Ju822 yrkande 2, 1990/91:Ju203 yrkande 3 och 1990/91:Ju826 yrkande 6 som sin mening ger regering till känna vad utskottet anfört.
10. Anslag till Lokala polisorganisationen (mom. 23)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "I motionerna" och slutar med "till medelsanvisning" bort ha följande lydelse:
Som anförts i andra sammanhang bör riksdagen till anslaget Lokala polisorganisationen anvisa ytterligare medel dels för inrättandet av nya polistjänster, dels för inrättandet av nya administrativa tjänster. Det ökade medelsbehovet kan uppskattas till 30 milj.kr.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande hemställan:
23. beträffande anslag till Lokala polisorganisationen att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju202 yrkande 2, 1990/91:Ju203 yrkande 2, 1990/91:Ju821 yrkande 44 och 1990/91:Ju824 yrkande 4 samt med avslag på motion 1990/91:Ju225 yrkande 1 till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7 411 700 000 kr.
11. Anslag till Utrustning m.m. för polisväsendet (mom. 24)
Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Kjell-Arne Welin (fp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Som framgår" och slutar med "till medelsanvisning" bort ha följande lydelse:
Som framgår av den lämnade redovisningen har som ett utflöde av polisens trygghetsskapande funktioner åtgärder vidtagits. För tillgodoseende av behovet av akut skydd mot olika former av våldsbrott för utsatta kvinnor har 5 milj.kr. avsatts för anskaffning av larm m.m. Utskottet ser med tillfresställelse på att regeringen nu visat sig beredd av vidta åtgärder för att hjälpa de kvinnor som ständigt riskerar att utsättas för våldsbrott. Det av regeringen föreslagna beloppet är emellertid inte tillräckligt. Enligt utskottets uppfattning bör, i enlighet med vad som anförts i motion Ju832, 10 milj.kr. anvisas för ändamålet. Anslaget till utrustning m.m. för polisväsendet bör därför höjas med 5 milj.kr.
dels att utskottets hemställan under moment 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande anslag till Utrustning m.m. för polisväsendet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju832 yrkande 3 till Utrustning m.m. för polisväsendet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 248 500 000 kr.
12. Fördelning av polisresurser (mom. 28)
Kjell-Arne Welin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "I denna" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
I denna fråga vill utskottet först -- i detta fall med anledning av motionerna Ju213 och Ju821, vilka avstyrks -- erinra om att det i och för sig ankommer på rikspolisstyrelsen att fortlöpande göra överväganden rörande resursfördelningen mellan polismyndigheterna och på regeringen att besluta därom. Emellertid vill utskottet betona vikten av att det vid den resursfördelning som sålunda sker beaktas de särskilda förhållanden som i enlighet med vad som beskrivs i motion Ju204 råder i Helsingborgs polisdistrikt.
dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande fördelning av polisresurser att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ju213 yrkande 1 och 1990/91:Ju821 yrkande 43 samt med anledning av motion 1990/91:Ju204 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Fördelning av polisresurser (mom. 28)
Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "I denna" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
I denna fråga vill utskottet först -- i detta fall med anledning av motion Ju204 och Ju213, vilka avstyrks -- erinra om att det i och för sig ankommer på rikspolisstyrelsen att fortlöpande göra överväganden rörande resursfördelningen mellan polismyndigheterna och på regeringen att besluta därom. Emellertid vill utskottet betona vikten av att det vid den resursfördelning som sålunda sker beaktas de speciella förhållanden beträffande personalläget i de mindre polisdistrikten i glesbygd som beskrivs i motion Ju821. Vad utskottet nu uttalat bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande fördelning av polisresurser att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ju204 och 1990/91:Ju213 yrkande 1 samt med anledning av motion 1990/91:821 yrkande 43 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Samordning med högskoleutbildning (mom. 29)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "till motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de samordningssträvanden som civilministern givit uttryck för och som utskottet ställt sig bakom måste drivas längre samt bör preciseras och genomföras i praktiken. Härvidlag bör beaktas att utskottet inte kan ställa sig bakom civilministerns uppfattning att förutsättningarna för samordning är begränsade. Eventuella svårigheter på grund av s.k. yrkesspecifika krav måste övervinnas. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande samordning med högskoleutbildning att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju225 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Decentralisering av polisutbildningen (mom. 30)
Lars Sundin och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Utskottet behandlade denna fråga hösten 1990 (1990/91:JuU1 s. 22). I det ärendet redovisade utskottet civilministerns uppfattning (se prop. 1989/90:155) att den reguljära vidareutbildningen av poliser i ökad utsträckning bör kunna förläggas till regional eller lokal nivå. Uttalandena från civilministerns sida ligger i linje med yrkandena i motionerna. Med hänsyn inte minst till att en utflyttning av utbildningen till andra orter än Stockholm kan underlätta rekryteringen av polisaspiranter är det emellertid enligt utskottets mening viktigt att de möjligheter som finns till decentralisering av utbildningen inom polisen, beträffande såväl grundutbildningen som vidareutbildningen, verkligen tas till vara. Angelägenheten härav bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande decentralisering av polisutbildningen att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju208 och 1990/91:Ju828 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Utbildning beträffande vålds- och sexualbrott (mom. 31)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Kjell-Arne Welin (fp) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Som framgår" och slutar med "aktuella motionerna" bort ha följande lydelse:
Som framgår av det anförda pågår ett omfattande arbete med sådana frågor som aktualiserats genom motionerna. Detta är enligt utskottets mening viktigt och angeläget. Vid ställningstagande till motionsönskemålen bör emellertid noteras att vålds- och sexualbrott mot kvinnor och barn är av sådan natur att det är särskilt påkallat att de yrkesutövare inom rättsväsendet som tar befattning därmed besitter och vidmakthåller goda kunskaper inom ämnesområdet. Det är därför särskilt angeläget att erforderliga utbildningsinsatser äger rum kontinuerligt. Regeringen bör ta initiativ till att så sker. Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande utbildning beträffande vålds- och sexualbrott att rikdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju226 och 1990/91:Ju832 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Trafikövervakning (mom. 32)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Som framhålls" och slutar med "avstyrks motionsönskemålen" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i utskottets betänkande 1990/91:JuU1 s. 24 kommer frågor om bl.a. organisation och arbetsmetoder vid trafikövervakning att bli föremål för en särskild utredning. Enligt uppgifter som utskottet under ärendets beredning inhämtat från civildepartementet pågår arbetet med att utarbeta direktiv för den aviserade utredningen. Utskottet utgår från att sådana frågor som tas upp i de nyss behandlade motionerna kommer att beröras under utredningsarbetet.
Utskottet vill i detta sammanhang -- dock i linje med uttalandena i motionerna Ju206, Ju214 och Ju219 -- slå fast angelägenheten av att en kraftig prioritering sker av trafikövervakningen, särskilt i fråga om efterlevnaden av hastighetsreglerna. Här måste ske en kraftig resursförstärkning på sikt. Som framhållits i motionerna måste metoderna inriktas på att polisen i allt större utsträckning uppträder synligt i trafikövervakningen. Detta är av avgörande betydelse för att trafikanterna skall visa förståelse för polisens arbete och därigenom regelefterlevnaden öka. Med bl.a. denna bakgrund ställer sig utskottet avvisande till olika former av dold övervakning.
Vad utskottet här med anledning av de nyss nämnda motionerna anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande trafikövervakning att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju206, 1990/91:Ju214 yrkandena 1 och 2 och 1990/91:Ju219 samt med avslag på motionerna 1990/91:Ju213 yrkande 2, 1990/91:215 och 1990/91:Ju808 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Trafikövervakning (mom. 32)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Som framhålls" och slutar med "avstyrks motionsönskemålen" bort har följande lydelse:
Som framhålls i utskottets betänkande 1990/91:JuU1 s. 24 kommer frågor om bl.a. organisation och arbetsmetoder vid trafikövervakning att bli föremål för en särskild utredning. Enligt uppgifter som utskottet under ärendets beredning inhämtat från civildepartementet pågår arbetet med att utarbeta direktiv för den aviserade utredningen. Utskottet anser sig kunna utgå från att sådana frågor som tas upp i de nyss behandlade motionerna kommer att beröras under utredningsarbetet. Dock vill utskottet i enlighet med vad som framhålls i motion Ju808 särskilt betona vikten av att skärpta åtgärder vidtas i fråga om fordonshastigheter. Enligt utskottets mening måste hastighetsövervakningen skärpas bl.a. på det sättet att automatisk övervakning införs över hela landet så snart den pågående försöksverksamheten är tillfredsställande prövad och befunnen acceptabel från rättssäkerhetssynpunkt. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju808 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande trafikövervakning att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju808 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1990/91:Ju206, 1990/91:Ju213 yrkande 2, 1990/91:Ju214 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Ju215 och 1990/91:Ju219 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. Hastighetsövervakning till sjöss (mom. 34)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Beträffande önskemålet" och slutar med "anses tillgodosedd" bort ha följande lydelse:
Beträffande önskemålet i motion Ju220 om hastighetsövervakning med radarkontroll kan utskottet ställa sig bakom motionärernas farhågor om ökade olycksrisker på grund av att båtar och fartyg framförs med allt högre hastigheter. Denna utveckling medför att åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med detta. Enligt utskottet bör radarfartkontroller arrangeras där fartbegränsningar råder i hamnar och farleder samt i naturskyddsområden där det många gånger känsliga fågellivet ofta saboteras av bl.a. vrålande motorljud och svallvågor från buskörning. Effektiva åtgärder i enlighet med det anförda måste vidtas. Det bör ankomma på regeringen att för riksdagen presentera ett förslag till lösning i enlighet med vad som skisserats ovan. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 34 bort har följande lydelse:
34. beträffande hastighetsövervakning till sjöss att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju220 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
20. Polisen i storstad (mom. 36)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med "Frågor om" och slutar på s. 27 med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Den besvärliga situation som råder för polisen i Stockholmsregionen och andra storstadsområden gör att kraftfulla insatser måste vidtas. Utskottet kan konstatera att frågan är föremål för fortlöpande uppmärksamhet från bl.a. regeringens och rikspolisstyrelsens sida. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att regeringen och andra berörda myndigheter också fortsättningsvis noga följer utvecklingen beträffande polisverksamheten i storstadsområden och därvid vidtar de ytterligare åtgärder som kan bli erforderliga. Emellertid är situationen på flera håll sådan att omedelbara åtgärder krävs, vilket måste beaktas av regeringen i det pågående arbetet inför nästa budgetår. Bl.a. krävs det betydande resursförstärkningar i storstadsområdena. Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande polisen i storstad att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju218, 1990/91:Ju227 och 1990/91:Ju843 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
21. Polisens radiotrafik (mom. 37)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "i frågan" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i motionärens uppfattning att det innebär ett stort problem för polisens operativa verksamhet att polisens radiotrafik i huvudsak fritt kan avlyssnas. Utskottet finner det angeläget att åtgärder vidtas för att komma till rätta med detta. Som framgår av de uppgifter rikspolisstyrelsen lämnat har vissa åtgärder vidtagits och ytterligare andra är planerade. Åtgärder måste snarast vidtagas för att väsentligen tidigarelägga införandet av en godtagbar ordning. Det får ankomma på regeringen att initiera erforderliga åtgärder. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande polisens radiotrafik att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju222 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
22. Medborgarkommission (mom. 38)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 27 med "Ett flertal" och slutar på s. 28 med "till motionen" bort ha följande lydelse:
Mordet på statsminister Olof Palme har varit föremål för omfattande spekulationer såväl beträffande de närmare omständigheterna kring själva gärningen som beträffande frågan om förövarens identitet. Frågorna kring mordet är många hos allmänheten. Teorier och påståenden om själva mordet och utredningen därav har fått stå i stort sett oemotsagda. Den s.k. Palmegruppens arbete har fått utstå en massiv kritik och tilltron till polisens arbete har sjunkit på grund av påståenden om oegentligheter. Vilken kritik som är berättigad mot regeringen och, framför allt, polisen är svår att bedöma utan en ordentlig insyn i det sekretessbelagda materialet. Med hänsyn till det anförda bör en genomgång ske av det utredningsmaterial som föreligger med anledning av mordutredningen. Denna genomgång bör göras av en medborgarkommission bestående av fristående och erkänt självständiga medborgare. Utredningsmandatet måste vara obegränsat. Det bör ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder så att den skisserade översynen kommer till stånd.
dels att utskottets hemställan under moment 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande medborgarkommission att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju224 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
23. Medborgarinflytande (mom. 39)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är egentligen den enda möjligheten att åstadkomma ett reellt lokalt inflytande att kommunalisera polisverksamheten. Detta är emellertid inte, åtminstone inte för närvarande, en framkomlig väg med hänsyn till de många uppgifter som redan ankommer på kommunerna och på grund av den ekonomiska situationen för kommunerna. Däremot bör ett ökat lokalt inflytande enligt utskottets mening åstadkommas genom en förstärkning av polisstyrelsernas och polisnämndernas ställning genom en inriktning mot större lekmannainflytande. Polislagen bör således ändras så att de förtroendevalda ges en starkare ställning och så att besluten kan anpassas mindre efter centrala direktiv och mer efter lokala förhållanden. Polischef eller biträdande polischef bör därför inte vara ledamöter i polisstyrelsen eller polisnämnden.
För att det lokala inflytandet inte skall tunnas ut är det vidare utskottets mening att undantag inte bör göras för polisstyrelserna eller nämnderna att besluta om "polisledning i särskilda fall". Polislagen bör preciseras på denna punkt. Preciseringar bör också ske i de författningar som styr det kommunala arbetet i syfte att skapa regler för motions- och interpellationsrätt i lokala polisfrågor.
Vidare anser utskottet att sådana utländska medborgare som har rösträtt och är valbara till kommunala uppdrag bör kunna väljas till ledamöter i en polisstyrelse eller polisnämnd.
Det bör ankomma på regeringen att initiera de åtgärder som behövs för att åstadkomma den ordning utskottet nu förordat. Vad utskottet sålunda har anfört med anledning av motion Ju225 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande medborgarinflytande att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju225 yrkandena 5, 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
24. Brott av polis (mom. 40)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med "Liknande motionsyrkanden" och slutar på s. 29 med "del avstyrks" bort ha följande lydelse:
Frågor om ordningen för utredande av brott begångna av polismän har behandlats av utskottet vid tidigare tillfällen. Enligt utskottets mening är nu tiden mogen att införa en annan ordning, eftersom den nuvarande måste anses utgöra ett hot mot rättssäkerheten. Det är från sådana utgångspunkter närmast självklart att brott som begåtts av poliser inte får utredas av polisen själv; i stället bör, som utskottet ser det, utredningsansvaret ligga på en opartisk myndighet. Regeringen bör få i uppdrag att till riksdagen inkomma med förslag i den av utskottet angivna riktningen. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande brott av polis att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju225 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
25. Kyrkofrid m.m. (mom. 44)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 30 med "Utskottet behandlade" och slutar på s. 31 med "aktuella motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att ett straffrättsligt skydd för mötesfriheten i kyrka och för kyrkolokaler finns i brottsbalken. Enligt utskottets uppfattning är detta emellertid inte tillräckligt. En särskild lagreglering om kyrkofrid behövs.
Bland svenska medborgare finns av hävd en allmänt spridd uppfattning att det skall råda kyrkofrid och att kyrkorummet inte får kränkas. Den som är förföljd har enligt detta synsätt, som utskottet ansluter sig till, rätt att få skydd i kyrkan undan förföljelse. Undantag från den principen bör endast kunna göras i de fall där det klart kan bevisas att den som sökt sin tillflykt till ett kyrkorum eller motsvarande nyligen har begått ett allvarligt våldsbrott eller enligt tjänstgörande prästs och polismans gemensamma bedömning utgör ett omedelbart och överhängande hot mot medmänniskors liv. Att detta kräver en särskild reglering inte endast i polislagen utan även i brottsbalken och rättegångsbalken är uppenbart. Regeringen bör få i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga lagändringar. Motion Ju718 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under moment 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande kyrkofrid m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju722 och med avslag på motion 1990/91:Ju718 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
26. Information till brottsoffer (mom. 45)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Liknande motionsyrkanden" och slutar med "delar avstyrks" bort ha följande lydelse:
Under senare år har vissa åtgärder vidtagits för att förbättra informationen om utredningsförfarandet till en person som drabbats av brott. Åtgärderna är emellertid enligt utskottets mening långt ifrån tillräckliga. Ytterligare åtgärder är således erforderliga. Vidare bör polisen få det övergripande ansvaret för att information lämnas till brottsoffer. Regeringen bör vidta erforderliga åtgärder.
När det gäller yrkandet om målsägandens rätt till information om t.ex. polisutredningen, beslut om åtal och tidpunkt för rättegången har åklagarna och domstolarna i och för sig i princip skyldighet att hålla målsäganden informerad om han eller hon begär det. Utskottet ställer sig dock tveksamt till om berörda myndigheter tillämpar reglerna i praktiken. Mycket tyder på att så inte skulle vara fallet. Lämpliga åtgärder för att åstadkomma en tillfredsställande ordning bör initieras av regeringen.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju804, Ju821 och Ju825 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande information till brottsoffer att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju804 yrkande 1, 1990/91:Ju821 yrkande 18 och 1990/91:Ju825 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
27. Kostnader för brott mot enskilda (mom. 46)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "En utredning" och slutar med "del avstyrks" bort ha följande lydelse:
En utredning om samhällets totala kostnader för brott mot enskilda efterlyses i motion Ju825. Denna fråga har utskottet återkommande behandlat; under föregående riksmöte vid två tillfällen (se 1989/90:JuU16 s. 5 och 1989/90:JuU28 s. 11).
Utskottet anser att en förutsättning för ett effektivt utformat stöd till brottsoffren är kunskap om hur brott drabbar de enskilda människorna -- inte minst i ekonomiskt hänseende. Utskottet vill i sammanhanget peka på att utredningar har gjorts som belyser kostnaderna för den s.k. ekonomiska brottsligheten medan motsvarande undersökning när det gäller de "vanliga" brotten saknas. Utskottet är mot den bakgrunden nu berett att tillstyrka det här aktuella utredningskravet. Utskottet vill tillägga att en positiv sidoeffekt av utredningsarbetet blir ökad kunskap om brottsligheten i stort. Detta kommer att öka effektiviteten i kampen mot brottsligheten. Arbetet med en utredning om den totala kostnaden för brott mot enskilda bör sålunda snarast inledas. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande kostnader för brott mot enskilda att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju825 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
28. Pensionerade polismän (mom. 47)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "till motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett påtagligt sätt att öka polisens möjlighet att stödja brottsoffer vore att dra nytta av pensionerade polismäns kapacitet och erfarenheter. Med hänsyn härtill anser utskottet att regeringen snarast bör överlägga med rikspolisstyrelsen om hur en utveckling av en sådan verksamhet med seniorpoliser kan organiseras. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande pensionerade polismän att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju825 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
29. Bevakningsföretag (mom. 49)
Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Utskottet, som" och slutar med "del, avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det nu anledning att närmare dra upp gränserna för polisens uppgifter i förhållande till bevakningsföretagen. På grund av den ansträngda arbetssituationen inom polisen har bevakningsföretagen fått ökad betydelse och vidgade arbetsuppgifter. Som utskottet ser det kan denna expansion inte godtas i längden, eftersom polisarbete är en sådan grunduppgift som det bör ankomma på det allmänna att ha ansvaret för. Polisiära uppgifter bör således som utskottet i olika sammanhang tidigare understrukit i första hand fullgöras av polisen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande bevakningsföretag att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 46 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
30. Sjukvårdssekretess i polisarrest (mom. 50)
Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 32 med "Utskottet behandlade" och slutar på s. 33 med "till motionen" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör en sådan reglering som föreslås i motionen utredas, och regeringen bör snarast vidta åtgärder härför och därefter skyndsamt återkomma med förslag till riksdagen så att frågan om uppgiftsskyldigheten för hälso- och sjukvårdspersonal även vid polisarrester får sin lösning. Utskottet vill för sin del understryka att det här mindre är fråga om ett lagstiftningstekniskt problem -- som tidigare hävdats -- än om att söka praktiska lösningar. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju821 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande sjukvårdssekretess i polisarrest att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 53 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
31. Företagsbot (mom. 51)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "till motionerna" bort ha följande lydelse:
Förslaget till bestämmelserna om företagsbot utsattes för mycket hård kritik vid lagrådsgranskningen år 1985. Kritiken riktade in sig på lagtextens oklara och alltför öppna formuleringar, som mer eller mindre gav den karaktär av ramlagstiftning. Enligt utskottets mening togs inte tillräcklig hänsyn till lagrådets synpunkter vid riksdagsbehandlingen, och lagstiftningen är präglad av en teknik som inte är godtagbar på straffrättens område. Det var redan vid förslagets antagande möjligt att förutse betydande svårigheter vid regeltillämpningen beträffande såväl gränserna för tillämpningsområdet som de skönsmässiga bedömningar som domstolen i varje enskilt fall måste göra.
Utskottet anser med hänvisning till vad som anförts att lagstiftningen om företagsbot inte kan anses fylla elementära rättssäkerhetskrav och förordar att den upphävs. Ett förslag härom bör snarast läggas fram för riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande företagsbot att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju622 och 1990/91:Ju810 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Brottsförebyggande arbete m.m. (mom. 2)
Berith Eriksson (v) anför:
Vänsterpartiet hälsar med tillfredsställelse civilministerns uttalande om en prioritering av brottsförebyggande och brottsförhindrande åtgärder. Som framgår av motion Ju225 är det angeläget att detta arbete ute i polisdistrikten noga följs upp. För den händelse statsmakternas prioriteringsbeslut beträffande de brottsförebyggande och brottsförhindrande åtgärderna inte följs avser vi att återkomma i denna sak.
2. Kvarterspoliser (mom. 4)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister Skånberg (mp), Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anför:
Som utskottet anför gav riksdagen hösten 1990 regeringen till känna vikten av en intensifierad verksamhet med kvarters- och områdespoliser. Utskottet redovisar i betänkandet vad regeringen vidtagit med anledning av riksdagens uttalande. Om inte verkningsfulla fortsatta åtgärder vidtas utan dröjsmål avser vi att återkomma i denna sak.
3. Nya polistjänster (mom. 21)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet har i annat sammanhang yrkat en ökad antagning till polishögskolan med 200 aspiranter utöver vad regeringen föreslagit samt beräknat medel härför. Dessutom har vi, även detta i annat sammanhang, begärt inrättandet av 600 nya administrativa tjänster och även beräknat medel härför. Även moderata samlingspartiet anser, i likhet med vad som framförs i motion Ju202, det angeläget att fler poliser kommer glesbygdsdistrikten till del och att rikspolisstyrelsens framställning om ytterligare 100 poliser till sådana distrikt bifalls. Det är dock vår uppfattning att den prioritering som skall ske för att uppnå detta mål ankommer på regeringen inom ramen för dess normala verksamhet såvitt avser fördelning av resurser inom polisväsendet.
4. Sjöpolisverksamhet (mom. 34)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anför:
Vi anser i enlighet med motion Ju216 att behovet av en förstärkt polisiär övervakning till sjöss är stor. Behovet av en förstärkning har också gång på gång slagits fast av utskottet, som samtidigt understrukit att utbyggnaden av sjöpolisverksamheten inte får hindras av utredningsarbete i årtionden. Vi vill understryka att den nu aviserade utredningen måste bedrivas med största skyndsamhet.
Justitieutskottets utfrågning den 12 mars 1991 om ekonomisk brottslighet Bilaga 1
Inbjudna:
Torsten Jonsson, riksåklagare Gunnel Lindberg, byråchef, riksåklagaren Uno Hagelberg, överåklagare, Stockholms åklagardistrikt Björn Eriksson, rikspolischef Rolf Nilsson, kriminalkommissarie, rikspolisstyrelsen Lars Berg, polisöverintendent, polismyndigheten i Göteborg Rolf B. Åbjörnsson, advokat, konkursförvaltarkollegiernas förening Lars Bentelius, generalsekreterare, Sveriges Advokatsamfund Suzanne Ahlner, advokat, Sveriges Advokatsamfund
Från justitieutskottet deltog:
Britta Bjelle (fp), ordförande Lars-Erik Lövdén (s), vice ordförande Ulla-Britt Åbark (s) Jerry Martinger (m) Birthe Sörestedt (s) Ingbritt Irhammar (c) Bengt-Ola Ryttar (s) Göthe Knutson (m) Göran Magnusson (s) Eva Johansson (s) Björn Ericson (s) Göran Ericsson (m) Lars Sundin (fp) Anders Svärd (c) Berith Eriksson (v) Krister Skånberg (mp) Sigrid Bolkéus (s) Jan Andersson (s) Birgit Henriksson (m) Bengt Harding Olson (fp) Inger Schörling (mp)
Referat från justitieutskottets utfrågning den 12 mars 1991 om ekonomisk brottslighet Bilaga 2
Till grund för referatet ligger en bandupptagning som gjordes vid utfrågningen. Endast viss språklig redigering av texten har skett. Endast inledningsanförandena redovisas i betänkandet.
De personer som medverkade i utfrågningen finns angivna i bilaga 1.
Utskottets ordförande, Britta Bjelle: Jag vill börja med att hälsa er alla, och framför allt våra gäster, varmt välkomna.
Skälen till att utskottet har bestämt sig för att ha en utfrågning om ekonomisk brottslighet är flera. Bl.a. har såväl regeringen som utskottet i flera år sagt att man prioriterar ekonomisk brottslighet, men vi har mer och mer förstått att utfallet inte har blivit det önskade. Dessutom har utskottet i år fått betydligt fler motioner om ekonomisk brottslighet än tidigare. Därför tyckte vi i utskottet att det skulle vara intressant att från er som arbetar med dessa frågor få höra litet grand om hur verkligheten ser ut.
Till denna utfrågning har vi inbjudit riksåklagare Torsten Jonsson, byråchef Gunnel Lindberg, överåklagare Uno Hagelberg, rikspolischef Björn Eriksson, kriminalkommissarie Rolf Nilsson, polisöverintendent Lars Berg, advokat Rolf B. Åbjörnsson, generalsekreterare Lars Bentelius och advokat Suzanne Ahlner.
Vi har ganska kort tid till vårt förfogande för detta stora ämne, men vi får försöka få ut så mycket som möjligt av denna tid. Jag föreslår att vi först lyssnar på de inbjudna gästerna i den ordning som framgår av programmet. Och när de har hållit sina anföranden får utskottets ledamöter ställa frågor.
Torsten Jonsson: Jag kan inledningsvis säga att det som har gjort att vi under den allra senaste tiden mer på allvar har fått ögonen på det här problemet är de allt fler rapporterna från fältet om att det har stått illa till när det gäller bekämpningen av ekobrott.
Vi har i samband med tillsynsbesök på olika platser, framför allt gäller detta storstäderna, fått uppgifter om att bekämpandet av ekobrotten på vissa områden kanske inte står helt stilla, men det går i alla fall mycket långsamt. Vi har hört rapporter om att missmodet sprider sig alltmer bland konkursförvaltare och skattefolk, som ju är de som oftast initierar våra utredningar genom anmälningar till oss om iakttagelser som de har gjort om ekonomisk brottslighet eller misstankar om sådan.
Vi har också fått anledning att känna oro när vi har konstaterat att det på sina håll har skett prioriteringar som har varit synnerligen långtgående. Vi har, framför allt från Stockholm, exempel på prioriteringsregler som är så hårda att en stor del av de brott som anmäls -- även om de inte direkt definitionsmässigt hör hemma hos den ekonomiska brottsligheten ändå hör hemma på samma plan, och det är fråga om förmögenhetsbrott och bedrägerier -- lämnas därhän.
Det har uppstått en situation där de s.k. lägsta typerna av brottslighet utreds och beivras med kraft och kläm. Kommer man litet högre upp på skalan kommer man till den gråzon som jag talade om där prioriteringsreglerna gör att man knappast gör något alls åt denna brottslighet. Kommer man sedan till den allra grövsta typen av brottslighet med mycket stora utredningar, t.ex. utredningen om Nyckelnaffären, glider dessa mål vidare i vad man kan kalla juridikens gräddfil. Dessa mål är av så oerhört stor vikt att man lägger allt annat åt sidan för att ta itu med dessa.
Detta har lett fram till den nästan löjeväckande situationen att om man begår små brott så åker man fast. Det lönar sig bättre att begå litet allvarligare brott, eftersom man då har betydligt större möjligheter att klara sig helt och hållet.
Jag vill i detta sammanhang också säga att vi har fått alarmerande rapporter framför allt från storstäderna. Det gav oss anledning att höra oss för litet närmare. Och vi har skaffat sifferuppgifter som ger belägg för den uppfattning som vi här kan redovisa, och den undersökningen kommer Gunnel Lindberg att redovisa.
Gunnel Lindberg: Vi gick först ut och frågade hur det stod till i Storstockholmsområdet, eftersom det var det som närmast intresserade oss. Vi frågade Stockholmsmyndigheten, regionåklagarmyndigheten och statsåklagarmyndigheten för speciella mål. Vi intresserade oss mest för frågan om vilka mål som låg i utredningsbalans hos polisen. Vi trodde att det var där som problemet låg. Och vi räknade alltså bort instämda mål eller mål som låg i balans hos åklagaren och som var färdigredovisade med utredning och allt.
Vi har alltså koncentrerat oss på mål som alltjämt är under utredning, och vi har också begärt att få allmänna synpunkter på hur man ser på detta.
När det gäller det som redovisats från Storstockholmsområdet kan man säga att den allmänna bilden är dyster. Man säger att utredningsresurserna inte räcker till. Målen blir gamla, och därmed blir de också svårutredda. Bevisläget försämras, och påföljden påverkas också av att det har förflutit lång tid sedan brottet begicks. Nya konkurser och ny brottslighet följer inte sällan i spåren, och det kan man inte göra något åt. Som nämndes tidigare avsätts resurser för de mest kvalificerade målen, även om det i vissa fall kan ta tid innan man sätter i gång och utreder, men i fråga om dessa mål kommer det fram resurser. Det innebär att det i första hand är mellankategorin av ekomålen som kommer i kläm. Det innebär också att statsåklagarmyndigheten för speciella mål, som bara tar mycket stora mål, egentligen inte har några svårigheter med sina utredningsresurser. Där får man vad man vill ha. Det är framför allt ekoroteln på rikskrim som ställer upp.
Däremot är läget ett annat när det gäller regionåklagarmyndigheten i Stockholm och även åklagarmyndigheten i Stockholm, som faktiskt har det sämsta läget. Jag hoppar emellertid över det eftersom Uno Hagelberg kommer att redovisa detta.
Vi vände oss också till de andra storstäderna och konstaterade att läget även där är bekymmersamt -- många mål i balans hos polisen, vakanser på polissidan, det tar lång tid att få fram resurser, man har inte den utredningspersonal som man vill ha, och framför allt räknar man med att ett ökande antal konkursärenden skall ramla in hos åklagaren, och ärendena blir generellt sett gamla innan de redovisas även där.
När det gäller regionåklagarmyndigheterna i övrigt kan man säga att läget är något bättre, utom för dem som ligger i närheten av storstadsområdena och som har problem som liknar storstadsdistriktens problem. Regionåklagarmyndigheterna redovisar i dag en balans på totalt knappt 400 ärenden som ligger hos polisen. Och man ger även där generellt bilden av att utredningsresurserna inte räcker till. Det finns någon enstaka som betecknar läget som bra, men de flesta anser att det är bekymmersamt och oroväckande och hyser stor oro för att inte få fram utredningarna i tid.
Ett problem som man på åklagarsidan pekar på är att de olika myndigheterna konkurrerar om samma utredningspersonal. Ekorotlarna skall ibland räcka till för både storstadsdistrikten och landsorten omkring. Det innebär att om en myndighet får igenom sina krav på utredningsresurser så får i praktiken någon annan myndighet stå tillbaka, trots att målen i och för sig kanske är lika angelägna.
Frågan om polisens organisation och det nya systemet med fria resurser tas också upp av flera överåklagare. De ser en fara i att tjänster som tidigare har räknats som specialdestinerade för just dessa uppgifter i dag kan tas i anspråk även för andra ändamål. De tar också upp frågan om vad som händer om polisen skulle kunna öka sin avverkningstakt, sin produktionstakt, väsentligt i förhållande till vad som är fallet i dag. Om man räknar med normal produktionstakt från polisen verkar det som om åklagarsidan klarar av det. Men om det blir en väsentlig ökning tror man på sina håll att det blir bekymmer även på åklagarsidan, och då kommer balansen att på sikt flyttas över dit.
Jag skall sammanfatta några praktiska konsekvenser av dagsläget. Dagens situation innebär att bl.a. önskemål från skattemyndigheter och konkursförvaltare om att man snabbt skall kunna sätta i gång med en viss angelägen utredning sällan kan tillgodoses. Därmed gnisslar samarbetet något, och benägenheten att anmäla skattebrott kan på sikt bli mindre. Förutsättningarna för att gå in bl.a. med yrkande om näringsförbud blir också mycket sämre, vilket åklagarna pekar på. Och möjligheterna att bryta pågående brottslighet försämras självfallet också.
Realistiskt sett, säger man, kommer framför allt från storstadsdistrikten åtskilliga brott aldrig att hinna utredas och inte heller att lagföras.
Torsten Jonsson: Jag vill tillägga att de uppgifter som har kommit till har gett oss anledning att lämna information om läget till justitiedepartementet -- det gjorde vi i förra veckan -- och nu till justitieutskottet. Vi har också talat med rikspolischefen vid ett sammanträffande tidigare och berättat vad detta i stort går ut på. Vi kommer även att ta upp frågan vid ett åklagarmöte som äger rum i början av nästa vecka, då samtliga chefsåklagare, statsåklagare och överåklagare i riket skall samlas. Efter det tror jag att vi kommer att kunna avgöra om det kommer att erfordras några åtgärder från vår sida eller inte, om vi över huvud taget skall göra någonting och i så fall vilka former detta skall ske i.
Björn Eriksson: Jag skall inte tala så mycket om utvecklingen under 80-talets andra hälft. Den beskrivning som har gjorts är i stort sett riktig, nämligen att vi klarar småbrotten och ett fåtal av de allra allvarligaste brotten. Jag skall inte heller gå in på statistik, det lär andra göra. Jag tänker koncentrera mig på några väsentliga förklaringsfaktorer som ligger bakom detta.
Jag tror att regeringen, riksdagen och även rikspolisstyrelsen har avhänt sig styrmöjligheter. Den decentralisering som vi har är korrekt i kanske 90--95 % av allt polisarbete. Men det finns ett fåtal fall där den ställer till problem. Jag tror att ekosidan och trafiksidan är exempel på det. Det har att göra med att man regionalt och lokalt helt enkelt gör andra prioriteringar än Sveriges riksdag. Då använder man resurserna på det sätt som de lokala och regionala politikerna tycker är bäst. Det betyder att man alltså inte följer viljeinriktningarna från riksdagen.
Jag tror att vi för tre fyra år sedan från rikspolisstyrelsens sida har nämnt det här. Och vi saknar i dag de styrmedel som behövs för att med gammaldags styrteknik tillse att det här får ett genomslag i den praktiska polisverksamheten. Jag tror alltså att man får göra en avvägning mellan om man vill acceptera decentraliseringens yttersta konsekvenser, som är en lokal och regional frihet i dessa avseenden, eller om man bedömer det här som så pass viktigt att man bör ge särskilda styrmedel på det här området. Polisverksamheten har ju det på vissa områden som upplevs som centrala.
Det andra problemet torde sammanhänga med utvecklingen inom polisväsendet och dess struktur. De fria resurserna nämndes här. De har inneburit att man i mycket hög grad har slagit samman bedrägerirotlar, ekorotlar och annat. Detta har ökat under det gångna året, eftersom man via riksdagsbeslut, regeringsbeslut och beslut på rikspolisstyrelsen har gett en rätt för de regionala och lokala polismyndigheterna att omorganisera efter eget skön. Då har man valt att slå ihop dessa resurser. Det innebär samtidigt att man har flyttat bort en del poliser ner till ordningsverksamheten för att öka synligheten. Som mycket riktigt konstaterades på åklagarsidan uppstår på sikt en situation där det å ena sidan finns ett intresse för utredningsresurser och å andra sidan ett intresse för patrullerande poliser. Och det är fråga om var denna balanspunkt skall ligga.
Ett dilemma är också att många tror att för en del av den här typen av brottslighet kanske länsmodellen inte alltid är den bästa, dvs. att man så att säga skapar 25 kopior. Det innebär att man ofta klarar småbrotten, och en centralresurs, rikskriminalen, klarar ett fåtal av de verkligen svåra. Kanske måste vi ha en högre koncentration i framtiden om man skall klara den här typen av ärenden.
Ytterligare ett problem som vi sannolikt har haft är att vi inte i så hög grad har använt extern specialistkunskap. Vi utreder väldigt mycket själva. Frågan är i vilken utsträckning vi kan öka det. Troligen har den lokala polisen ute i organisationerna omprioriterat när man noterat den långa utredningstiden och låga påföljden för den här typen av brott. Då har man sett på hur straffsatserna skall prioriteras. Det är min gissning att sådana resonemang har förts på många platser i landet.
Jag tror vidare att det på åklagarsidan är så att det, utom de som har specialkompetens på det här området, funnits ganska ringa intresse för just sådana här litet halvsvåra brott, de har så att säga kommit i kläm. Det finns tre faktorer, tycker jag, som talar för att situationen på det här området delvis ter sig annorlunda än vad den har gjort tidigare.
Den första är att vi har noterat att företagssektorn har en mera positiv inställning till våra insatser på det här området än tidigare, av det enkla skälet att systematiska falsarieverksamheter drabbar seriös affärsverksamhet. Man ser antagligen annorlunda i dag på att vi på den polisiära sidan klarar av renhållningen mot upprepade systematiska felaktigheter.
Den andra är den FN-konvention som har antagits i Wien om att poliser världen över i ökad grad bör inrikta sig på att jaga mervärdet av narkotikapengarna, att helt enkelt försöka förverka det. Skall vi klara det måste vi ha kapacitet att jobba på den finansiella marknaden.
Den tredje effekten är sannolikt den att många människor har upplevt turbulensen inom de finansiella systemen som så att det inneburit att enskilda individer kunnat plocka ut ganska stora värden på ett felaktigt sätt, och vanligt folk har blivit ganska upprörda över det. Vi känner ett slags stöd att just på det området göra någonting.
Detta ledde till att vi för ungefär fem sex veckor sedan lämnade i uppdrag åt polismyndigheten i Malmö, tidigare chefen för rikskriminalen där och chefen för kriminalavdelningen Bengt-Åke Jonsson och länspolismästaren att fundera igenom vad vi skulle kunna göra på den polisiära sidan för att få en bättre tingens ordning. Två saker har jag nämnt. En är sannolikt ökade direktivmöjligheter på dessa områden. En annan är koncentration till den svaga del som tidigare talare här har talat om. Om vi vill gå fram på den bogen så tror vi att man måste välja att punktvis förstärka på rikskriminalsidan och inom storstäderna, för det går inte att skapa en massiv resursutbyggnad i alla led. Vi kommer inte att kunna hålla den kapaciteten.
För egen del har vi anledning att titta på rikskriminalen. Där noterar jag att vi har haft en nedgång av vår egen resursförbrukning. Det hänger samman med två saker. Den ena har att göra med vakanser som inte har återbesatts i avvaktan på den utredning som pågått angående rikskriminalen. Det här har vi bestämt oss för att åtgärda. Den andra handlar om de resurser som har flyttats från rikskriminalens ekosida till s.k. förspaning, det är alltså de som inte utreder utan som har till uppgift att spana fram brotten. Vi tänker nu återföra dessa resurser. Beslut om denna resursflyttning fattades en gång i tiden därför att man var orolig för att det bara skulle bli utredning och ingen spaning. Det är alltså vad vi tänker göra för egen del.
Vi har för några veckor sedan fattat ett beslut som vi hoppas skall verka åtminstone åt rätt håll, och det är alternativet att sätta in resurser. Väldigt ofta möts vi på rikspolisstyrelsen av trycket att sätta in rikskriminalens resurser. De är som bekant begränsade. Ett alternativ i dessa sammanhang är ofta att finansiellt stödja regionalt kompetenta människor som helt enkelt inte har råd att resa på det sätt som vore önskvärt, eftersom den här typen av brott ofta spänner över flera större städer, ofta inkluderande Stockholm. Vi har sagt på rikspolisstyrelsen att vi i vissa sådana här fall via rikskriminalen bör kunna ställa de ekonomiska resurser till förfogande som krävs för att utredningsarbetet skall kunna drivas framgångsrikt.
Det här är några av de saker som vi själva tycker är viktiga att ta tag i: för det första att skapa ett slags finansiell polisiär kompetens, för det andra att ta ställning till om vi skall eller inte skall styra resurserna till dessa områden. Det är alltså fråga om balans mellan decentralisering och styrning.
Rolf Nilsson: Det kan vara av intresse att få klart för sig ungefär hur stor den ekonomiska brottsligheten är. Det har vi inte talat om. Det är väldigt svårt att ur anmälningsstatistik få fram korrekta uppgifter, men 1983 fann jag det lämpligt av annan anledning att se hur mycket pengar det ungefärligen rörde sig om när det gäller den ekonomiska skadan i anledning av ekobrott. Jag kom fram till att det kretsar kring 14 miljarder kronor varje år. Egendomsskadorna i anledning av traditionella brott uppgick till 700 milj. kr. Hur stor den ekonomiska skadan i dag är har jag tyvärr ingen möjlighet att få fram, men jag kan säga så pass mycket att vi i dag har omkring 100 000 anmälda brott när det gäller brottsbalkens 9, 10 och 11 kapitel. Det görs ungefär 7 000 anmälningar om skattebrott. Konkursbrottsanmälningarna ligger strax under 3 000 varje år. Det är alltså detta vi talar om.
Jag har också tittat på hur många poliser vi har enligt de förordnanden som finns. Jag har tagit fram siffror på hur många som i dag är verksamma. Då har jag inte enbart tittat på ekorotlarna, utan jag har också tagit med Stockholms polisdistrikt, för det är väldigt viktigt i sammanhanget. Ekonomisk brottslighet är en storstadsföreteelse. Är det så att Stockholms polisdistrikt fungerar, så fungerar det bättre ute i landet. Det är egentligen förskräckande siffror över situationen.
Vidare har jag litet statistik på hur skattebrottsutredningarna ligger i dag och också när det gäller konkursbrott. Vi vet att det är väldigt många konkurser årligen. 1988 hade vi 6 400 konkurser -- det är de sista siffror jag har kunnat ta fram. Där var skadan för enskilda 10 miljarder kronor, medan skatteskulden var drygt 1 miljard. 1990 hade vi alltså 10 700 bolag i konkurs.
Det är viktigt att markera att man inte kan sätta likhetstecken mellan konkursbrott. Det finns många naturliga förklaringar till konkurs, men vi vet genom en tidigare BRÅ-utredning att ända upp till 70--75 % av konkurser har samband med brott. Låt oss då titta på 1990 och säga att vi är snälla i vår bedömning -- då kan vi utgå från 40--50 % när det gäller konkursbrott. Då hamnar vi i alla fall på ca 5000 konkursbrott. Vi vet att polisen i dag i bästa fall kan bemästra att klara av 1 000 konkursutredningar varje år. Hur många anmälningar det kan vara vet vi inte, men låt oss säga att det ligger någonstans kring 3000. Då har vi alltså en balans varje år eftersläpande med 2000 konkurser.
Jag har sysslat i det här gamet sedan 1987 och vet att det finns väldigt många brott i konkurser och följdbrott i form av skattebrott och annat. Jag ser det som att bekämpandet av ekonomisk brottslighet i dag är eftersatt och att samhället står inför ett akut och mycket viktigt val av inriktning. Brottsanmälningarna ökar, och antalet polismän tillåts minska.
Jag tycker att vi poliser skummar på ytan, går ut i punktaktioner nästan för att skrämmas bara -- utan möjlighet att sedan fullfölja aktionerna -- och för att kunna hoppa på nästa komplex. Tyvärr är det så i dag -- och det tycker jag inte är bra -- att enskilda och underordnade polismän, t.ex. jag som arbetsledare på rikskriminalen, kan styra vilka ärenden som skall utredas och gå till åtal.
Jag har med mig några bilder som jag vill visa och som kommer att illustrera situationen.
Som det har antytts tidigare klarar vi ungefär 40 % av anmälda brott i dag. 10 % gäller den grova och uppmärksammade brottsligheten. De övriga 30 % gäller lättutredda ärenden, sådana där man mer eller mindre blivit gripen på bar gärning. Sedan har vi ett stort fält som inte lett till åtal. Det är nedlagda ärenden eller ärenden som över huvud taget inte har tagits upp. Där skall vi ha klart för oss att där ligger väldigt mycket grov brottslighet i form av skattebrott och konkursbrott. Situationen är med andra ord icke särskilt ljus i dag.
När det gäller situationen för skattebrottsutredningar är det en förskräckande läsning. Där ser man att anmälningarna ligger på ungefär 6 500--7 000 varje år, och vi har ungefär 2 500 brottsmisstänkta personer. Resultatet har vi i slutändan, antalet dömda. Där är det inte särskilt lustigt att se att under ett mindre antal år har det sjunkit till 388 dömda.
Vi vet att det är lönsamt att utreda skattebrott. Jag fick belägg för det senast i förra veckan. Resultatet av de revisioner som sker via riksskatteverket har räknats ut. Ekobrottsrevisionerna är knutna till förundersökningar. I och för sig rör det sig inte om så mycket mer pengar än vid revisioner i stora företag, men 5 000 till 7 000 kr. om dagen är också pengar.
Vidare har vi arbetskraften på ekorotlarna. Dels har vi antalet förordnanden, dels de som är verksamma med ekobrottsutredningar. Totalt har det varit 311 förordnanden fram till 1985. Men i dag är det 211 verksamma. Det är ett stort bortfall av polismanstjänster.
Jag tycker att Stockholms polisdistrikt är viktigt. Där har det tidigare varit så att ekobrott inte bara har bekämpats på ekoroteln utan också på skatteroteln och bedrägeriroteln. Omständigheternas makt har gjort att vi på rikskriminalen har arbetat relativt mycket med storstadsbrott, även om det inte har varit avsikten. I Stockholm var vi tidigare 172 poliser, och i dag är det 90 poliser som bekämpar samma mängd brott. Det innebär 92 färre polismän i dag än 1985.
När det gäller landet i stort finns det i dag ett bortfall på 155 polismanstjänster jämfört med 1985. Stockholm har alltså 92 färre polismän, Göteborg och Malmö har färre polismän, och för hela landet är det 155. Det är då inte så svårt att förklara att uppklarningsprocenten har sjunkit.
Hur kommer vi till rätta med detta?
Från min utsiktspunkt i polisorganisationen bedömer jag att vi har små möjligheter att påverka situationen själva inom organisationen. Ett beslut från kanslihuset torde vara nödvändigt för att få till stånd en positiv förändring mot hur det är i dag. Jag anser också att det bör kunna tillskapas en fristående utredningsorganisation för ekobrottsbekämpande. Något som också är viktigt är att verksamheten ges egna medel. Eventuellt skulle antalet ekorotlar kunna begränsas så att några rotlar betjänar flera län. Då kan man t.ex. tänka sig att välja ut de industristarka länen. Men då måste en förstärkning ske personalmässigt. En förstärkning med ett fåtal tjänster är inte till fyllest för att vända den negativa trenden. Jag sade tidigare att det finns 155 färre polismanstjänster i dag än 1985.
Det är klart att det är bra att vara optimist, och vi hörde rikspolischefen säga att han har för avsikt att göra en förstärkning med s.k. finanspoliser. Men jag är rädd för att 20 poliser tyvärr inte gör situationen bättre i dag eftersom bortfallet är så stort i storstäderna.
Lars Berg: Det är en ganska nattsvart bild som har målats upp när det gäller Stockholm. Jag får göra er litet besvikna. Göteborg har inte riktigt de problem som har målats upp här. Vi har visserligen personalbekymmer, liksom Stockholm och Malmö, men inte riktigt i samma omfattning som har redovisats här.
Ekosektionen i Göteborg, som ingår i kriminalavdelningen, har tre rotlar, en ekorotel, en bedrägerirotel och en skatte- och gäldenärsrotel.
Ekoroteln har en personalstat enligt den gamla tjänstetablån, som vi egentligen inte skall räkna med, på 36 poliser. Skatte- och gäldenärsroteln har 16 polismän, och bedrägeriroteln har 23 polismän. Vi har lyckats att rimligt nå upp till dessa siffror, men vi lyckas inte riktigt när det gäller ekoroteln. Där har vi 32,5 polismän i stället för de 36 som skall finnas. Jag räknar då resurstimmar.
Ärendebalanserna är inte anmärkningsvärda. Vi har ungefär 250 ärenden i balans. Det är en rimlig summa med tanke på storleken på roteln. Vid bedrägeriroteln är dock ärendebalansen uppe i 2 000 ärenden. Där har vi vidtagit åtgärder för att minska balansen -- vilket sker med övertidsuttag. Vi räknar med att få ner balansen till en dräglig nivå inom ett par månader.
Typen av ärenden är densamma i de tre storstäderna. Bl.a. finns det skalbolag. Vi har haft ett stort skalbolagsärende med tre huvudmän. Det rör sig om 700 olika bolag. Brottsbeloppen är uppe i 87 milj.kr. Det går åt fyra helårsarbetskrafter enbart för att syssla med dessa ärenden.
Där finns vidare miljöbrott. Vi har handlagt ett antal miljöärenden, varav ett har lett till fällande dom i hovrätten med 4,5 år för huvudmannen.
Det finns ganska många skattebedrägeriärenden. Det rör sig om stora undanhållna belopp. I ett ärende är det 12,5 milj.kr. Det finns skattebedrägerier vid import av bilar från Tyskland och USA.
Konkurserna är ett annat bekymmer. De handläggs såväl vid ekoroteln som vid skatte- och gäldenärsroteln.
Vidare har vi andra bedrägerier. Det totala brottsbeloppet uppgår till 11 milj.kr. i ett ärende. Det är det s.k. Grek-målet där huvudmännen har använt sig av skalbolagsaffärer för att med hjälp av de tömda skalbolagen skaffa sig varuleveranser på kredit som de aldrig betalat. När firmorna har velat få betalt har de utsatts för hot.
Vi har stödjande verksamhet i Göteborgs och Bohus län. Det gäller fyra polisdistrikt, Mölndal, Kungälv, Uddevalla och Strömstad. Där har vi haft 12 ärenden av större beskaffenhet det senaste året plus ett antal mindre ärenden.
Vi har i liten utsträckning egen spaningsverksamhet -- endast två man. Vi avser att se över verksamheten. En sådan översyn pågår som förmodligen kommer att resultera i att vi slår samman ekoroteln och skatte- och gäldenärsroteln. På så sätt utökar vi till en personalstat på 40 utredare och tre i rotelledningen. Där kommer att vara två ekonomer och fyra administrativa tjänster. Vissa av polismännen skall syssla med riktad spaningsverksamhet på sådant som är angeläget att komma till rätta med. Jag har en känsla av att det vi ser i dag av den ekonomiska brottsligheten bara är toppen av ett isberg.
Hur kommer det att se ut i framtiden? Vi har försökt att se litet framåt. Något som är påtagligt är de s.k. momsbedrägerierna, miljöbrotten och gäldenärsbrotten som har uppkommit i den s.k. starta-själv-vågen. Många tog sig vatten över huvudet och hamnade i beråd med brottslighet som följd.
Den tidigare ganska slappt godkända kreditgivningen ger nu bekymmer.
Vi ligger långt efter den privata sidan av näringslivet när det gäller utrustning. Vi har ett stort behov av persondatorer i vår verksamhet. Vi har redan ett antal, men inte tillräckligt många.
Utbildningsmässigt är vi ganska väl utrustade. Vi har utbildat i stort sett hela personalstyrkan, både på ekoroteln och på skatte- och gäldenärsroteln.
Vi har ett väl utbyggt samrådsförfarande med skattemyndigheter, kronofogdemyndigheten och åklagarmyndigheten. Samarbetet fungerar väl.
Åklagarna fungerar bra, förutom att vi upplever det som en litet trång sektor när det gäller skatte- och gäldenärsmålen. Dessa får i dag ligga på kö hos åklagarna eftersom det där inte finns tillräckligt med folk att handlägga målen. Kön uppstår inte hos oss utan hos åklagarna.
Uno Hagelberg: Jag skall återgå till den kanske ännu dystrare situationen i Stockholm. Jag vill först mycket kort och konkret redovisa arbetssituationen där för närvarande.
Vi gjorde en viss inventering vid det senaste årsskiftet och fann att Stockholmspolisens ekorotel den 1 januari hade en balans om 630 mål. Jag bortser då från uppbördsbrotten, vilka som regel är enklare att utreda. Där finns en balans om ytterligare några hundra mål. Det låg alltså 630 ekobrottmål för utredning hos polisen. Den siffran kan jämföras med antalet under hela 1990 färdigutredda mål, som var 58.
Redan av detta kan vi dra den slutsatsen att det med den arbetstakt som man för närvarande har skulle vara ett tioårsprojekt att arbeta bort de nuvarande balanserna. Det är naturligtvis helt verklighetsfrämmande. Jag tycker att man realistiskt måste dra den slutsatsen, som det ser ut i dag, att av de brottmål som ligger för utredning kommer den övervägande delen aldrig att bli utredd.
Dessutom växer balansen för närvarande ganska snabbt. Det kan man konstatera genom att jämföra inströmningen av mål med den avverkning som sker. De 630 målen kommer av allt att döma att bli betydligt fler litet längre fram.
För att klara den här situationen finns i Stockholm 14 åklagare på den s.k. ekokammaren. De samarbetar med ett knappt trettiotal utredare på ekoroteln, för dagen 27. Man skall ha klart för sig att Stockholmsåklagarna i viss mån konkurrerar med åklagarna på regionåklagarmyndigheten i Stockholm liksom, om också i mindre mån, med stadsåklagarmyndigheten för speciella mål, som någon gång anlitar dessa utredare.
Det är en personalmässigt ganska hopplös situation. Som Rolf Nilsson nämnde har man minskat antalet utredare. Den tidigare ekoroteln har slagits ihop med den tidigare skatteroteln, varvid åtminstone på papperet 25 personer i stort sett helt försvunnit.
När man ser på personalminskningen skall man dock minnas att en stor del av de personer som har flyttats bort från ekoroteln var spaningspersonal, som har förts över till våldsroteln. Jag tycker att detta är bra. Det är visserligen inte bra att man tar bort folk från ekoroteln, men jag har aldrig kunnat förstå varför en mängd människor skall spana upp ytterligare ekobrottslighet samtidigt som man inte klarar att utreda ens en mindre del av den som man redan känner till.
Jag ser alltså inte med beklagande att man flyttat över dessa personer till en annan rotel, med ännu mera högprioriterade mål att arbeta med. Det lär för övrigt också ha fallit mycket väl ut. De tycker att de nu har en meningsfullare sysselsättning, och de gör faktiskt stor nytta. Man hade nog tidigare på åklagarsidan en känsla av att man inte fick ut så mycket av den spanande personalen på ekosidan.
Jag skall också säga något om vad man nu försöker göra åt det rådande läget. Man försöker naturligtvis prioritera. Jag drar mig för att mera konkret gå in på hur man har gjort det t.ex. på bedrägeriroteln. Låt mig bara kort nämna att man där har prioriteringsgrupper -- nr 1, 2 och 3.
Bara i grupp 1 sätts någon utredningsåtgärd i gång någorlunda snabbt. Grupp 2 är en mellangrupp. Grupp 3 är en stor grupp, där ärendena läggs åt sidan med uppgift om när de kommer att preskriberas. Sedan gör man helt enkelt inte något mer åt dem, i varje fall inte för närvarande. Såvitt kan bedömas kommer det knappast heller att bli möjligt att göra det i framtiden.
Jag känner naturligtvis en viss tveksamhet inför att ställa mig bakom dessa prioriteringsregler, men jag har gjort det med det resonemanget att det är bättre att det görs en övervägd prioritering än att ärendena slumpmässigt blir liggande utan någon styrning.
Flaskhalsen när det gäller resurserna ligger för närvarande helt klart inom polisen. Det finns visserligen inte stor kapacitet på åklagarsidan för att öka arbetsinsatsen, men man skulle säkerligen om polisen fick bättre resurser kunna använda åklagarna mera effektivt. I dag tvingas åklagarna i viss utsträckning göra saker som man egentligen borde få biträde med av polisen. Det är naturligtvis rätt ineffektivt att använda en dyrare arbetskraft än vad som vore nödvändigt.
Det finns alltså kanske en viss marginal för att effektivisera åklagarinsatserna, men jag tycker att vi när det gäller resurser måste ha klart för oss att det är en sammanhängande produktionskedja. Man kan inte avsevärt förstärka polisen utan att se på effekten härav hos åklagarna och hos domstolen. Skulle man få en stor förstärkning av polisens resurser kommer man mycket snabbt att få en ny flaskhals hos åklagarna. Förstärker man där kan vi redan genom att se på situationen i dag konstatera att tingsrätten kommer att få akuta svårigheter. Man måste alltså se på hela kedjan.
Det är naturligtvis möjligt att prioritera, och det gör vi rätt hårdhänt. Vi efterlyser i det sammanhanget anvisningar från statsmakterna om vad vi kan lägga åt sidan. Något stort utrymme för att utöver vad som redan har skett prioritera handläggningen av ekobrottsligheten från åklagarnas sida kan jag inte se, med tanke på de övriga områden som vi har att arbeta med. Det räcker med att peka på trafiksituationen i Stockholm och den allt sämre trafikmoralen, ungdomsbrottsligheten, gatuvåld och annan våldsbrottslighet, sexuella övergrepp, narkotikabrott, bostadsinbrott och sådana saker för att förstå att vi har så många brottskategorier som var och en kräver prioritering att det inte blir mycket kvar. En del prioriteras, som jag nämnde, bort ganska hårdhänt, bl.a. ordinära bedrägeribrott.
För att göra några reflexioner om hur man skall komma till rätta med detta tror jag att det naturligtvis vore bra med ett resurstillskott, om det är fråga om ett rent sådant, som inte behöver tas från någon annan verksamhet. Vi har inte så mycket kvar som vi kan låta bli att arbeta med, om vi skall undvika att vissa områden blir helt eftersatta. Det är alltså mycket litet utrymme för en omfördelning.
Ett rent resurstillskott vore naturligtvis bra, men jag tror ändå att man skall ha klart för sig att effekten av en resursförstärkning blir mycket marginell. Detta visas av de siffror som vi har. Det innebär naturligtvis inte att man inte skall förstärka resurserna, men man skall inte tro att det kommer att lösa problemet. Sådana resurstillskott kommer vi aldrig att kunna få.
Man får i stället se på andra lösningar, och jag tror för min del att man borde sträva efter att få till stånd en strängare påföljdspraxis. När det gäller ekobrottsligheten tror jag att det mer än på något annat område är fråga om en realistisk riskbedömning. Man väger de ekonomiska vinstmöjligheterna mot riskerna för det fall att man skulle åka fast. De riskerna är ju i dag statistiskt sett mycket små. Blir man föremål för utredning och åtal får man ofta en påföljd som ändå inte känns så särskilt drastisk.
Jag tror därför att man skulle kunna vinna litet genom en något mera avskräckande påföljdspraxis. Det är inte strafflatituderna som inte räcker till -- de är nog över lag tillräckliga -- utan domstolarnas praxis. Jag vet att det kan vara svårt för lagstiftarna att direkt påverka den, men jag tror att man skulle kunna göra någonting på den punkten.
Man bör också sträva efter att förenkla det materiella regelsystemet. Man ser kanske tydligast på skattebrottssidan vilka svårigheter vi har att komma till rätta med inkomstskattebedrägerier. Man måste ofta vänta på utgången i förvaltningsdomstolarna eller i varje fall göra ganska komplicerade skattejuridiska överväganden.
Detta kan jämföras med den enkelhet med vilken man många gånger kommer åt momsbedrägerier, där man slipper hela det invecklade utredningsförfarandet. Möjligen kan skattereformen på denna punkt verka underlättande, genom att man nu lägger moms på fler saker än tidigare och måhända kan komma åt ekonomisk brottslighet på den sidan i stället för att behöva arbeta med utgångspunkt i inkomstskattebedrägerierna.
En förenkling av de materiella regelsystemen, så att det både blir lättare att hantera dessa för dem som skall göra det och lättare att utreda eventuella överträdelser, skulle kunna bidra till en förbättring.
Jag tror också att vi behöver utbildning. Riksåklagaren har nu satt i gång ytterligare ekoutbildningskurser för åklagare. Detta är mycket efterlängtat, eftersom de som utbildades i de tidigare omgångarna i stor utsträckning har sökt sig till annan verksamhet än handläggning av ekobrott. Det beror bl.a. på att en del har befordrats till chefstjänster. Jag vet att det är likadant hos polisen. Duktiga utredare befordras till poster där de inte längre utreder det som de är skickliga på.
Jag skulle alltså vilja se mera av utbildning, men också ett lönesystem som innebär att den som är utbildad och kvalificerad på ett område i större utsträckning kan göra karriär där än vad som är fallet i dag. Då skulle man slippa det förhållandet att, som det ibland skämtsamt sägs inom polisen, en duktig ekobrottsutredare oftast blir kommissarie på trafikavdelningen eller något sådant, när han har fått några år på nacken. Det är likadant på åklagarsidan. De duktiga ekobrottsåklagarna blir i stor utsträckning chefstjänstemän, som åtminstone i många fall sysslar med annat än ekobrottmål.
Jag tror att det vore bra om man kunde tillskapa tjänster som blir bra sluttjänster inom resp. specialområden, där man verkligen får utbyte av att man t.ex. är en duktig ekobrottsåklagare.
Man bör nog också satsa mera på specialister. Vi tycker ibland att man på polissidan skulle behöva revisorer. Vi har på åklagarmyndigheten i Stockholm nu äntligen fått våra två revisorstjänster besatta. Det kan möjligen ha sitt intresse att här nämna att vi för tre år sedan anställde en revisor, medan den andra tjänsten förblev vakant. Den kommer nu att tillträdas den 2 april. Löneläget har varit sådant att vi inte haft några möjligheter att konkurrera med den privata sektorn. Vi har utlyst tjänsten tre gånger, vid varje tillfälle för 60 000 -- 70 000 kr., och vi har inte lyckats tillsätta den förrän nu, när vi själva har gått ut och rekryterat en ekonom litet vid sidan om. Jag skulle önska att löneläget hade varit sådant att vi hade kunnat tillsätta tjänsten och använda annonskostnaderna som lönemedel i stället.
Rolf B. Åbjörnsson: Jag kan som praktiskt verksam konkursförvaltare bara konstatera att vi numera från myndigheternas sida har fått ett öppet erkännande av den verklighet som vi lever i. Den är oerhört dyster, och man har givit uttryck för det elände som man brottas med.
Vad vi har hört här stämmer mycket väl överens med verkligheten. Det är kanske formulerat på ett litet byråkratiskt sätt, men jag hoppas att alla känner att det här finns något som inte har fångats upp i vårt rättssamhälle.
Vad jag tycker är viktigast är möjligen det som rikspolischefen sade, nämligen att den här brottsligheten har ändrat karaktär. Man har ibland undrat varför det inte blev något av den satsning som tidigare gjordes på att motarbeta ekobrottsligheten. Det blev bara ett slag i luften, och nu återstår liksom ingenting. Jag tror att det är så enkelt att man på den tiden jagade personer som i det allmänna rättsmedvetandet inte riktigt sågs som skattesmitare.
I dag är det dock inte fråga om skattesmitare i vanlig mening, utan vi har i botten ett systemfel, där affärsmän har som affärsidé att utnyttja ett sönderfallande rättssystem. Detta gör att det hela enligt min uppfattning är oerhört mycket allvarligare än tidigare. Vi kommer inte att kunna hålla stånd om man inte på något vis rätar upp förhållandena på detta område. Det är då inte så mycket en fråga om prioritering utan om något mera övergripande. Det finns samband med skattebrottsligheten, narkotikabrott och allmänt elände. Detta måste ses som något som hänger samman, ett samhälle vid sidan om -- ett samhälle som kanske i många stycken är starkare än det öppna samhället. Det är det som är så kusligt.
Det är naturligtvis oerhört svårt att veta hur man skall hantera det här, och det kan vara förmätet att över huvud taget ha synpunkter på detta, men man får inte bli handlingsförlamad. Låt mig provocera genom att säga att jag tycker att det även inom åklagarväsendet finns utrymme för att vitalisera helt enkelt genom att privatisera.
Att föra talan inför domstol är en profession som advokater är utbildade för. Jag skulle inte dra mig för att t.ex. ge riksåklagaren i uppdrag att i enskilda ekobrottmål förordna processvana advokater att utföra åtalet.
Jag skulle inte heller dra mig för att fördela allmänna medel så att man utnyttjar de utredningsresurser och den kapacitet som finns hos konkursförvaltare och med dem samarbetande auktoriserade revisorer. Det är möjligt att den utredningsdelen kompletterad med polisiär kompetens tillsammans kan leda till ett utredningsresultat som en processvan advokat kan få ut någonting av hos en domstol.
Det behöver över huvud taget röras om i grytan på den där kanten. Och detta inte så mycket sagt i egen sak, även om jag sitter mitt uppe i det hela, utan jag försöker att se det här utifrån. Det är väldigt svårt att se att bara ökade resurser, ytterligare tjänster med x antal miljoner på den ena eller andra kanten kommer att medföra någon som helst förändring i sak. Det kommer att ligga och puttra på precis samma sätt som det har gjort tidigare, det är min absoluta övertygelse. Man måste på något sätt skapa incitament, precis som man gör i privat näringslivsverksamhet. Det går inte att få fart på människor om de inte har någonting som så att säga stimulerar dem. Det behöver inte vara pengar, det kan vara andra moment, men det måste finnas incitament för folk att göra någonting. Och det gör det inte i dag som jag ser det utan jag uppfattar det som en väldig uppgivenhet och hopplöshet och närmast som att hela apparaten har stannat upp. Konkret också uppenbara ting, förenkla lagstiftningen, revidera elfte kapitlet, rensa upp alla krångliga bestämmelser och se också till att man har möjlighet att kraftsamla omkring det som är allvarligt och angeläget och låt annat ligga, lämna det därhän.
Och sedan kan man naturligtvis titta på organisatoriska förhållanden och sådant. Men det är alltså ungefär det konkreta som jag vill lämna ifrån mig här och nu.
Lars Bentelius: Ja, advokater får inblick i det område vi pratar om här i dag, inte bara som försvarare utan även som ombud för skadelidande på grund av ekonomisk brottslighet och som konkursförvaltare. Den bild som har målats upp här av företrädare för riksåklagare och åklagare tycker jag är inte bara, för att ta deras eget uttryck, dyster -- det är en mycket allvarlig bild på gränsen till det skandalösa. Jag tycker att vad vi skall observera är också att de siffror som har redovisats avser bara de anmälda misstankarna om ekonomisk brottslighet. Mörkertalet i spaningssidan på den här verksamheten ligger ju helt utanför vad vi hittills har fått redovisat.
Om jag sedan tittar litet grand på vad den här hearingen egentligen skall ta sikte på, nämligen åtgärder mot ekonomisk brottslighet -- jag har läst de motioner i ämnet som har lämnats från de olika politiska partierna och jag har självfallet också följt med i den debatt som äger rum i massmedia -- så vill jag gärna börja med att redovisa vad jag tycker att man inte bör göra. Jag tycker inte att man skall nöja sig med att prioritera det här om prioriteringen bara stannar på papperet. Den redovisning vi har fått i dag tycker jag snarast tyder på att brottsbekämpningen inom det här området är stadd under avveckling. Jag tror heller inte att det räcker att omfördela pengar från ett område till ett annat. Det leder bara till en uttunning och är uppenbart otillräckligt. Jag tror heller inte att strängare straff är en lösning som i varje fall på kort sikt skulle ge någon bättring.
Jag tror heller inte som det står i någon motion att det skulle bli bättre om vi får fler lagar, men däremot tror jag på att bättre lagar vore någonting att sträva efter.
Definitivt tror jag inte heller på att det är en lösning som har förts fram från polishåll att man skulle sänka beviskraven. Det vänder jag mig mycket bestämt emot. Då är vi snart där den förra BRÅ-utredningen havererade, nämligen när man uttalade att det var lika farligt att en skyldig fick gå fri som att en oskyldig dömdes.
Jag tror heller inte på happeningliknande utspel om att man skall göra det ena eller andra som man kunde läsa om i dag i tidningen men som vi inte har hört någonting om ännu. Vad man bör göra tror jag helt enkelt är att tillföra mer resurser. Det är den enkla lösningen och någon annan lösning tror jag inte finns. Fler och bättre poliser och åklagare och till följd därav en förstärkning av domstolarna. Jag tror att det kanske inom den ramen vore ändamålsenligt att bilda en egen organisation för den här bekämpningen och några andra patenterade åtgärder tror jag knappast går att utvinna utav detta.
Innehållsförteckning
Trettonde huvudtiteln 1 Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motioner 2 Utskottet 10 Riktlinjer för resursanvändningen 10 Grundläggande prioriteringsfrågor 10 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten 12 Inledning 12 Utskottsutfrågning 12 Motionerna 12 Överväganden 12 Kvarterspoliser 14 Översyn av polisväsendet 15 Åtgärder mot ungdomsbrottsligheten 16 Lokalförsörjningen för polisväsendet m.m. 16 Rikspolisstyrelsen 17 Antagning av polisaspiranter 17 Medelsanvisningen 18 Statens kriminaltekniska laboratorium 19 Medelsanvisningen 19 Lokala polisorganisationen 19 Ökade personalresurser 19 Nya polistjänster 19 Nya administrativa tjänster 20 Medelsanvisningen 20 Utrustning m.m. för polisväsendet 21 Medelsanvisningen 21 Underhåll och drift av motorfordon m.m. 21 Medelanvisningen 21 Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg 22 Medelsanvisningen 22 Diverse utgifter 22 Medelsanvisningen 22 Övriga frågor 22 Fördelning av polisresurser 22 Utbildning av poliser 22 Samordning med högskoleutbildning 22 Decentralisering av polisutbildningen 23 Utbildning beträffande vålds- och sexualbrott 23 Trafikövervakning 24 Sjöpolisverksamhet 25 Polisregister 26 Polisen i storstad 26 Polisens radiotrafik 27 Medborgarkommission 27 Medborgarinflytande 28 Brott av polis 28 Falsk polisanmälan 29 Tvångsmedel 29 Kyrkofrid m.m. 30 Brottsoffer 31 Taxisamverkan mot brott 32 Bevakningsföretag 32 Sjukvårdssekretess i polisarrest 32 Företagsbot 33 Hemställan 33 Reservationer 37 Särskilda yttranden 54 Bilaga 1 Medverkande vid utskottets utfrågning den 12 mars 1991 om ekonomisk brottslighet 56 Bilaga 2 Anföranden vid utfrågningen 57