Arbetslöshetsförsäkringen

Anf. 49 Patrik Björck (S)

Herr talman! Vi ska debattera arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 9 om arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen är en fråga som har debatterats i kammaren vid flera tillfällen de senaste åren. Att förstöra och rasera arbetslöshetsförsäkringen var en av de bärande delarna i den moderata arbetsmarknadspolitiken när man tog över 2006. De förändringar som den moderatledda regeringen har genomfört i arbetslöshetsförsäkringen har fått enorma effekter - men kanske inte riktigt de effekter man sade att de skulle få. 500 000 personer har lämnat försäkringen. Det innebär att försäkringen har en mycket sämre funktionalitet och ett mycket sämre skydd för de många människor som står utanför på grund av den moderata politiken. I dag har endast 4 procent av de arbetslösa 80 procent av sin inkomst - alltså det inkomstskydd som vi förväntar oss av arbetslöshetsförsäkringen och som de flesta försäkrade därför tror att de har. Många drabbas av en chock när de inser vart den moderatledda politiken har lett. Endast 40 procent av de arbetslösa har någon ersättning över huvud taget, grundersättning eller inkomstbaserad ersättning. Det är skrämmande fakta i den politik som förs vad gäller arbetslöshetsförsäkringen. Om två år är det 25 procent av de arbetslösa som har någon form av ersättning med den nu förda politiken. Så här ser det ut och så här går det vidare. Utan att ta till några som helst överord kan man säga att regeringen har förstört en tidigare välfungerande försäkring. Det som finns kvar i dag är resterna av den. Varför gjorde man så här? Vad var idén bakom? Tanken med att förstöra arbetslöshetsförsäkringen var att sätta press på löntagarna. Det skulle medverka till större lönespridning i samhället. Man skulle dumpa lönerna, alltså sänka de lägsta lönerna, och disciplinera arbetstagarna och deras organisationer. Det är grunden för hela politiken, och finansministern har uttalat att han vill se sänkta ingångslöner. Ett försök att skapa en låglönearbetsmarknad var den teoretiska bakgrunden till detta mycket misslyckade experiment. Vi socialdemokrater har en helt annan inställning till arbetsmarknadspolitik och arbetslöshetsförsäkring. Vi vill koppla det till en tillväxtpolitik där vi ser ett Sverige som växer. Vi vill ha en arbetslöshetsförsäkring som främjar arbetslinjen. För oss är kopplingen mellan en aktiv arbetsmarknadspolitik och att främja arbetslinjen oerhört viktig. Arbetslöshetsförsäkringen spelar en viktig roll i en aktiv arbetsmarknadspolitik. När jag snart går igenom mer av betänkandet kommer jag att kunna peka på direkt destruktiva inslag i den moderatledda politiken. Vi socialdemokrater står för en tillväxtpolitik, en arbetslinje. Här finns arbetslöshetsförsäkringen med som en del i vår helhet, i vår politik. Det vi vill uppnå med en fungerande arbetslöshetsförsäkring är att stödja och upprätthålla arbetslinjen. Vi ska stödja strukturomvandling i svenskt näringsliv, vilket vi så framgångsrikt gjort under decennier av socialdemokratiskt regeringsinnehav. Vi ska utveckla och stärka landet, inte genom att skapa en låglönearbetsmarknad utan genom att skapa nya och bra jobb med välutbildad arbetskraft. Det är Socialdemokraternas politik för arbetslöshetsförsäkringen. Vi vill underlätta matchningen på arbetsmarknaden. Det är också en punkt i betänkandet. Den moderata politiken har skadat matchningen på arbetsmarknaden. Vi vill också hålla uppe efterfrågan i lågkonjunktur. Här är ersättningsnivåerna givetvis viktiga. Vi vill till skillnad från den moderatledda regeringen motverka lönedumpning, och vi ser arbetslöshetsförsäkringens syfte även i detta. Vi vill givetvis också ge ekonomisk trygghet åt den enskilde. Det är något som dagens moderata arbetslöshetsförsäkring fullständigt misslyckas med. Ni har skapat ett otryggt samhälle. Ni har skapat ett samhälle där de arbetslösa slängs ut och får ta eget ansvar för något som borde vara ett samhällsansvar, ett gemensamt ansvar. Vårt svar är aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi vill förändra regelverken så att de främjar arbetslinjen. Vi vill ha en inkomstförsäkring för förlorad arbetsinkomst. Vi vill ha det till en rimlig avgift, och vi vill ha en rimlig ersättning. Den rimliga ersättningen är att de flesta ska ha de 80 procent som de förväntar sig att få ut av arbetslöshetsförsäkringen. Vi vill ha en försäkring där alla ska med. Det är vår socialdemokratiska politik att vi vill att alla ska kunna vara med i en försäkring. I dag står många utanför. De står utanför för att avgifterna har höjts så att lågavlönade inte har råd att vara med i försäkringen. De står utanför för att regelverket har gjort att man inte får någon ersättning om man drabbas av arbetslöshet. Vi har lösningarna på problemen. Vi vill se över regelverket så att den som drabbas av arbetslöshet och förlorar sin arbetsinkomst också ska kunna få en ersättning. Ersättningen ska vara inkomstbaserad, och avgiften ska vara sådan att även låginkomsttagare har råd att vara med i försäkringen. På det sättet skapar vi en försäkring för alla. Det är vår lösning. Vi har lösningar, men den moderata regeringen bluffar. Man säger att man vill införa ett obligatorium. Men det är ett obligatorium som inte innebär att någon får mer ersättning. Det är ingen lösning på problemet. Med samma regelverk innebär ett obligatorium inte att fler än i dag får ersättning. Vi vill ha en solidariskt finansierad frivillig a-kassa för alla med rimliga regelverk och rimliga ersättningar. Arbetslöshetsförsäkringen är, som sagt, till för att ge trygghet vid omställning. Den ger en möjlighet till försörjning under en period utan arbete och en möjlighet att fortsätta sitt liv med fokus på att bli anställningsbar och hitta ett arbete. Vi kan konstatera att det under de gångna åren har skett stora förändringar i arbetslöshetsförsäkringen och i tillämpningen av reglerna för att man ska kunna få ersättning. Det fanns tidigare en möjlighet för den arbetslöse att under de första 100 dagarna begränsa sitt arbetssökande till lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet. I dag ställs krav på att den arbetssökande ska vara beredd att söka arbete i hela landet från första dagen. Det gör att förutsättningarna för att söka ett lämpligt arbete som motsvarar den sökandes utbildningsnivå och kompetens har blivit sämre. Enligt vår mening måste regelverket vara utformat så att arbetslösa matchas till rätt jobb. Vi vill understryka att en väl fungerande arbetslöshetsförsäkring är en viktig del av en flexibel och väl fungerande arbetsmarknad. Förmåga till omställning och innovation i näringslivet på arbetsmarknaden är av avgörande betydelse för att Sverige ska kunna hävda sig väl i den globala konkurrensen. Vi noterar att bland annat framstående OECD-ekonomer framhåller att en generös arbetslöshetsförsäkring leder till en bättre matchning på arbetsmarknaden genom att den arbetslöse får ekonomiska förutsättningar att söka efter ett lämpligt arbete som motsvarar hans eller hennes utbildningsnivå och kompetens. Finansutskottet tillstyrker i sitt yttrande till arbetsmarknadsutskottet förslaget om en återinförd 100-dagarsregel med motiveringen att det kan bedömas ha positiva konsekvenser för en väl fungerande arbetsmarknad och därmed för samhällsekonomin på lång sikt. Vi anser därför att de arbetslösa bör ha rätt att begränsa sitt arbetssökande under de första 100 dagarna och att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag med den innebörden. Detta gör vi för att vi vill ha en försäkring som stöder arbetslinjen, produktiviteten och ett starkt näringsliv. Det är de krav vi ställer på försäkringen. Därför menar vi att den här förändringen är viktig. Vi vill också se över de deltidsarbetslösas situation. Drabbas man av arbetslöshet och saknar egen försörjning är man ofri. Varje arbetad timme är en angelägen fråga, inte bara för individen utan också för samhället. Vi kan konstatera att tidsbegränsade anställningar är vanligt förekommande, framför allt inom branscher där många unga arbetar. Arbetsgivare har getts ökad möjlighet att använda visstidsanställningar, och antalet visstidsanställda har ökat kraftigt de senaste åren. Unga, framför allt unga kvinnor, är förutom att de ofta har en otrygg anställning de som jobbar lägst antal timmar. Från och med 2008 får de som arbetar deltid maximalt 75 ersättningsdagar från arbetslöshetsförsäkringen. Dessa nya regler försätter människor i orimliga situationer när det efter 75-dagarsperioden inte utbetalas någon ersättning. De tvingas välja mellan att avstå från en stor del av sin försörjning och att tacka nej till arbete och bli arbetslösa på heltid. Finansutskottet påpekar i sitt yttrande till arbetsmarknadsutskottet att forskarna bakom långtidsutredningen har kommit fram till att "det är troligt att det finns välfärdsvinster kopplade till en längre ersättningsperiod för deltidsarbetslösa än vad som är fallet i dag. Sannolikt lönar det sig för lite för de heltidsarbetslösa att ta ett deltidsarbete i nuläget". Vi instämmer i de bedömningar som finansutskottet har gjort och anser att arbetslöshetsförsäkringen måste vara utformad så att arbetslinjen upprätthålls. Det ska inte, som den moderata politiken i dag gör, straffa sig att tacka ja till ett arbete, vilket blev följden av deltidsbegränsningarna i försäkringen. Det har kommit direktiv till Socialförsäkringsutredningen där det framgår att regeringen vill införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Vår utgångspunkt är att medlemskapet i en a-kassa ska vara frivilligt, att a-kassorna ska fortsätta att vara självständiga och att arbetslöshetsförsäkringen även fortsättningsvis ska administreras av a-kassor knutna till fackförbunden. Enligt nuvarande regler räknas dagar med aktivitetsstöd in i ersättningsperioden för arbetslöshetsförsäkringen. Aktivitetsstödet betalas ut av Försäkringskassan, men alla uppgifter om nivån på ersättningen och hur många ersättningsdagar som finns kvar kommer från a-kassorna. Det ställer stora krav på informationsutbyte mellan a-kassan och Försäkringskassan. För ersättningstagaren skulle det bli bättre om a-kassan hade ett samlat grepp om arbetslöshetsersättningen och aktivitetsstödet. Då skulle det gå snabbare att få korrekta beslut vid byte av aktivitet, och man skulle slippa vända sig till två institutioner. En överflyttning av utbetalningen till a-kassorna skulle också minska risken för felaktiga utbetalningar. Resurserna skulle utnyttjas bättre. Det skulle bli mer kostnadseffektivt och underlätta för a-kassornas handläggare om kassorna fick sköta utbetalningarna. Därför bör ansvaret för administrationen av aktivitetsstödet överföras från Försäkringskassan till arbetslöshetskassorna. En av grundvalarna i svensk demokrati är att människor engagerar sig i samhällsfrågor fackligt och politiskt. Därför måste alla ges förutsättningar att utföra ett förtroendeuppdrag, och en viktig förutsättning för det är att de förtroendevalda inte förlorar ekonomiskt på sitt engagemang. Gällande regelverk bidrar till att arbetslösa inte kan ta sig an politiska eller fackliga uppdrag. För personer med fackliga förtroendeuppdrag anses den tjänstlediga tiden, som ersätts som förlorad arbetsförtjänst, inte vara a-kassegrundande när man har löneavdrag från sitt jobb. Detta hindrar många att våga sig på ett fackligt eller politiskt uppdrag. Hösten 2009 lämnade IAF en skrivelse till regeringen där man föreslår en lagändring. Förslaget skulle innebära att fackligt arbete utanför den egna arbetsplatsen - där den förtroendevalda får ersättning för förlorad arbetsförtjänst - likställs med vanligt arbete och därmed blir a-kassegrundande. Vi vill därför att regeringen ser över möjligheterna att jämställa frånvaro från anställningen som är kopplad till ett förtroendeuppdrag med förvärvsarbete i arbetslöshetsförsäkringen. Vi anser att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag där denna skrivelse kan vara en utgångspunkt. Med detta yrkar jag bifall till punkterna 4 och 6 i betänkandet. Jag yrkar också bifall till reservationerna 2 och 5. (Applåder)

Anf. 50 Maria Plass (M)

Herr talman! Arbetslösheten i Sverige sjunker nu i snabb takt - näst snabbast i Europa. Vi ser en stark sysselsättningsökning i år och framåt. Även långtidsarbetslösheten sjunker de närmaste åren, vilket innebär att allt fler människor tar ett steg närmare arbetsmarknaden. Det är bra, men det finns givetvis mer att göra. På ett år har 120 000 fler kommit i arbete. 32 000 långtidsarbetslösa och 33 000 unga har hittat vägen tillbaka till arbete. Detta betänkande handlar om arbetslöshetsförsäkringen, a-kassan. A-kassan är en ersättning som faller ut vid arbetslöshet. För att få denna ersättning måste man vara medlem i arbetslöshetskassan, vilken oftast är knuten till ett visst yrke eller en viss bransch. Det finns i dag 31 a-kassor. För den som inte är medlem i en a-kassa finns ett grundskydd som uppgår till 320 kronor per dag. Alliansregeringen har reformerat a-kassorna i syfte att återupprätta deras roll som en omställningsförsäkring. A-kassan ska vara ett stöd på vägen till ett nytt arbete; den ska inte låsa in människor eller hindra dem från att få ett arbete. Alliansregeringens arbetslinje är därför central. Målsättningen är att de som förmår arbeta ska, utifrån sina egna förutsättningar, ha ett arbete att gå till. De ska ha en lön och en arbetsgemenskap. Det ska löna sig bättre att arbeta, och det ska vara mer lönsamt för företagare och arbetsgivare att anställa. Jag ska kommentera ett par av motionsförslagen i betänkandet. I Vänsterpartiets kommittémotion A387 kan vi se att Vänsterpartiet anser att regeringen snarast bör lyfta ut arbetslöshetsförsäkringen ur Socialförsäkringsutredningen och tillsätta en separat utredning om framtidens arbetslöshetsförsäkring. I motionen lyfts fram frågor som skulle vara utgångspunkt för en sådan utredning. Det som Vänsterpartiet lyfter fram är en återställarpolitik av stora mått. Gemensamt för Vänsterpartiets samtliga förslag är att de skulle öka utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen. Partiet har inte presenterat några uppskattningar av vilka kostnader det skulle innebära, än mindre några tankar eller idéer om hur finansieringen skulle gå till. Om man beräknar att slopandet av en deltidsersättning skulle kosta ungefär 3 miljarder kronor, vad skulle då inte ett batteri av de återställarförslag som Vänsterpartiet presenterar kosta att genomföra? När det gäller frågan om en separat utredning av framtidens arbetslöshetsförsäkring svarar direktiven till Socialförsäkringsutredningen - där Vänsterpartiet också finns representerat - på många punkter mot den typ av frågeställningar som partiet vill ha utredda. Jag kan inte se värdet av att bryta ut frågor som rör arbetslöshetsförsäkringen ur den sittande utredningens mandat. Jag ser tvärtom betydande fördelar med att den allmänna försäkringen mot sjukdom och arbetslöshet behandlas i ett sammanhang. Därigenom kan samspelet mellan dessa försäkringar och andra stödsystem i samhället belysas tidigare. Utredningen har också med de givna mandaten goda möjligheter att pröva eventuella för- och nackdelar med en harmonisering av försäkringarna. En sammanhållen utredning underlättar också regeringens ambition att se över möjligheterna att skapa ett enhetligt inkomstbegrepp för de olika trygghetssystemen. Ett enhetligt inkomstbegrepp ska enligt utredningens direktiv syfta till att underlätta kontrollen men även öka rättssäkerheten och förbättra andelen korrekta utbetalningar. Alliansen avstyrker alltså denna motion. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har gjort gemensam sak och ställt sig bakom två motioner, dels motion A379 om ett återinförande av den så kallade 100-dagarsregeln, dels motion A279 om ersättningsregler för deltidsarbetslösa. Allianspartierna anser att dessa två motioner bör avslås av riksdagen. Men jag vill ändå påpeka att de reformer som alliansregeringen har infört utvärderas kontinuerligt. Motivet till A379 från Socialdemokraterna handlar om den så kallade 100-dagarsregeln, det vill säga återinförandet av att yrkesmässigt och geografiskt begränsa sitt arbetssökande. Motivet till att denna regel slopades år 2007 var just begränsningen som den kunde leda till. När man blir arbetslös är det viktigt att hitta ett nytt jobb så fort som möjligt. Tyvärr minskar sannolikheten att hitta ett nytt jobb med tiden. Oppositionen låter påskina att man med dagens regler ska tvingas söka vilket jobb som helst, oavsett vilket yrke man har eller oavsett hur familjesituationen ser ut. Det är därför viktigt att påpeka att Alliansen anser att rimlig hänsyn ska tas till den arbetssökandes förutsättningar för arbete och andra personliga förutsättningar. Arbetsförmedlingen ska göra en prövning i varje enskilt fall. Av exempelvis familjeskäl kan den sökande begränsa sitt sökområde under en övergångsperiod. Data från Arbetsförmedlingen visar att andelen arbetssökande som under sina första 100 inskrivningsdagar uppger att de söker arbete utanför den lokala arbetsmarknaden har ökat från 10 procent till ca 90 procent mellan åren 2006 och 2010. Alla åtgärder som förlänger arbetslöshetstiden, om än marginellt, innebär betydande utgiftsökningar för staten. Detta är inget undantag. Exakt hur mycket en återinförd hundradagarsregel skulle kosta är svårt att beräkna. Men enligt Regeringskansliet skulle bara en dag extra med a-kassa för dem som i dag uppger till Arbetsförmedlingen att de söker arbete utanför den lokala arbetsmarknaden innebära 200 miljoner extra. Vi liksom alliansföreträdarna i finansutskottet anser att man under beredningen av olika motionsförslag, även när det gäller tillkännagivanden, ska beakta förslagens finansiella effekter innan man tillstyrker dem. Så har inte gjorts denna gång. De som tillstyrker de aktuella motionsförslagen, det vill säga Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänstern och Sverigedemokraterna gemensamt, borde visa ett ekonomiskt ansvar och redovisa både kostnadsberäkningar och sättet att finansiera förändringar. Motion A279 från Socialdemokraterna skulle innebära generösare villkor när det gäller arbetslöshetsförsäkringen till deltidsarbetslösa. År 2008 infördes nya regler för möjligheten att få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen på deltid. För veckor som en person utför eller deklarerar deltidsarbete lämnas ersättning från arbetslöshetsförsäkringen under längst 75 ersättningsdagar inom en ersättningsperiod. Syftet med denna regel var att motverka att de deltidsarbetslösa fastnade i ofrivillig arbetslöshet och att förstärka de deltidsarbetslösas incitament att söka heltidsarbete. I förlängningen skulle det också leda till att arbetsgivare i större utsträckning skulle erbjuda heltidsarbete. Att begränsa möjligheten att deltidsstämpla är ett sätt att minska deltidsarbetslösheten, vilket är en jämlikhetsfråga eftersom ungefär 75 procent av dem som jobbar deltid är kvinnor. Dessa återfinns dessutom mestadels i offentlig sektor. Som en parentes kan jag säga att den offentliga sektorn här verkligen kan föregå med gott exempel för att begränsa ofrivillig deltid. Det är oklart vilka förändringar som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänstern och Sverigedemokraterna gemensamt förespråkar. Oavsett på vilket sätt man minskar deltidsbegränsningen skulle det medföra betydande utgiftsökningar för statskassan, vilket man också gemensamt måste finna en finansiering för. Enligt beräkningar från Regeringskansliet och riksdagens utredningstjänst skulle ett återinförande av de gamla reglerna om a-kassa på deltid kosta ungefär 3 miljarder. Det är anmärkningsvärt när oppositionen verkar vilja dölja dessa kostnadsberäkningar som har gjorts. Vi var inom utskottet överens om att inhämta beräkningsunderlag, dels från Arbetsmarknadsdepartementet, dels från riksdagens utredningstjänst. Ändå väljer oppositionen att inte redovisa de beräkningar som har kommit in. Gemensamt för de två senaste motionerna är att de rödgröna och Sverigedemokraterna har ingått en ohelig utgiftskoalition där de lägger fram gemensamma förslag utan att ens ha en tanke på hur de ska finansieras. Men även i opposition måste man faktiskt visa vilka följder ett förslag medför i form av ökade skatter och indragna utgifter för välfärden. Allt annat är ren populism. Jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 6 och avslag på övriga reservationer. (Applåder)

Anf. 51 Patrik Björck (S)

Herr talman! Nu när vi ska gå igenom denna arbetslöshetsförsäkring säger Maria Plass från Moderaterna att denna reform utreds kontinuerligt. Det vore spännande att få lite insikter i hur denna utredning har utfallit. Jag inledde mitt anförande med att påvisa några saker som har skett. 500 000 har lämnat försäkringen. 4 procent av de arbetslösa har 80 procent av sin inkomst. 40 procent av de arbetslösa har någon sorts ersättning. Om den moderata regeringen får fortsätta sin destruktiva politik kommer det om två år att vara 25 procent av de arbetslösa som har någon ersättning. Är det Maria Plass och Moderaternas uppfattning att detta är en väl fungerande försäkring? Var det hit ni ville komma? Var det så här ni ville att försäkringen skulle fungera? Var det hit ni ville att era reformer skulle nå? Detta tycker jag skulle vara spännande att få ett svar på. När det gäller de två punkter i betänkandet som det finns majoritet för i utskottet skulle det vara spännande att höra Maria Plass argumentera emot de framstående OECD-ekonomer som hävdar att detta är samhällsekonomiskt vansinne och att argumentera emot att en bättre matchning skulle vara någonting att vara rädd för. Det skulle vara spännande att höra Maria Plass argumentera emot att en förändring som stärker arbetslinjen inte ska genomföras. Det skulle vara spännande att höra Maria Plass argumentera för att arbetslösa ska välja heltidsarbetslöshet framför arbete.

Anf. 52 Maria Plass (M)

Herr talman! Det är många frågor som jag ska svara på. Jag håller med om att det är spännande frågor. Jag nämnde att regeringen gör kontinuerliga utvärderingar, och det är regeringen som gör det. Jag kommer inte att kommentera dem lika lite som jag kommer att kommentera socialförsäkringsutredningen. Patrik Björck låter påskina att han redan vet resultatet. Jag skulle inte vilja gå så långt som att säga att det kommer att bli på det ena eller på det andra sättet. Jag avvaktar därför med att kommentera detta tills vi har sett resultatet av socialförsäkringsutredningen. Vi har gjort en del förändringar just därför att människor inte ska lämna a-kassan. Patrik Björck och Socialdemokraterna glömmer ofta att ta upp dem, utan de talar mer om hur många som har valt att lämna a-kassan och skyller då givetvis på regeringen. Vi har vidtagit åtgärder. Vi har till exempel sänkt avgiften, och vi har ändrat villkoren just därför att människor ska stanna kvar i a-kassan. Såvitt jag förstår har Patrik Björck tagit upp den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen i sitt anförande. Det står i direktiven om detta. Jag vill därför inte föregripa det. Jag kan däremot säga att jag tycker att det är en bra idé att människor ska ha en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, på samma sätt som sjukförsäkringen är obligatorisk. Vi delar inte uppfattning i fråga om detta. Patrik Björck anser att facken ska ha en starkare roll i detta och också styra över arbetslöshetsförsäkringen. När det gäller matchningen ska jag försöka svara på de ställda frågorna, men jag är inte säker på att jag hinner med alla. Åren 2006-2010 ökade andelen arbetssökande som uppgett att de går utanför den lokala arbetsmarknaden. Ni är så otroligt bekymrade över denna missmatchning på svensk arbetsmarknad, men samtidigt verkar ni motverka den.

Anf. 53 Patrik Björck (S)

Herr talman! Att Maria Plass avvaktar med att kommentera förstår jag. Maria Plass kan naturligtvis inte svara på de ställda frågorna. Men jag ska göra det ganska lätt: 500 000 har lämnat försäkringen, 4 procent av de arbetslösa har 80 procent av sin inkomst, 40 procent av de arbetslösa har någon sorts ersättning och om två år har 25 procent av de arbetslösa någon sorts ersättning - är det en positiv utveckling, ja eller nej? Det är min första fråga. Maria Plass kommer med ett ganska sensationellt påstående. Hon påstår nämligen att man har sänkt avgiften. Men jag tror inte att det finns någon medlem i arbetslöshetskassorna eller någon annan arbetslös som känner igen sig i det påståendet. Det skulle vara väldigt spännande med en fundering kring hur detta motiveras. Är det för att man har sänkt avgiften som 500 000 har lämnat försäkringen? Är det Maria Plass uppfattning? Maria Plass säger att jag skyller detta på regeringen. Ja, skyller på - jag konstaterar bara att regeringens politik har lett fram till de fakta som jag här läst upp. Om det är att skylla på regeringen kan man alltid fundera över. Sedan till detta med att avvakta och att kommentera. Maria Plass behöver inte kommentera regeringens eventuella utredningar. Maria Plass behöver inte kommentera Socialförsäkringsutredningen. Maria Plass kan däremot kommentera de frågor som jag ställer till henne. Det hinner Maria Plass utmärkt med på två minuter om hon koncentrerar sig på det.

Anf. 54 Maria Plass (M)

Herr talman! Jag gjorde ett försök att faktiskt svara på frågor i stället för att bara kasta tillbaka saker. Mitt försök att svara på de ställda frågorna uppskattades tydligen inte. Jag kan kommentera detta med sänkt avgift. Jag är själv med i a-kassan, och jag har fått sänkt avgift. Jag vet inte om Patrik Björck längre är med i a-kassan. Jag är alltså med där, av skäl som är viktiga för mig och andra. Det är viktigt att vi har a-kassan. Jag fick ingen kommentar om missmatchningen på svensk arbetsmarknad. Ni vill att människor ska söka arbete inom de hundra dagarna, och ni talar så mycket om matchning. Men samtidigt agerar ni på ett sådant sätt att ni motverkar sådant som gör att människor har möjlighet att få hjälp. Arbetsförmedlingen har faktiskt i uppgift att ordna arbete till människor i hela Sverige. Det ska vi kanske också ta upp. Det talas mycket om politik men väldigt lite om Arbetsförmedlingen som har en otroligt stor roll i detta avseende. Jag vet inte om jag missade något. Det gick väldigt fort i början av Patrik Björcks förra replik. Om jag missade någon av punkterna får vi återkomma.

Anf. 55 Mehmet Kaplan (Mp)

Herr talman! När det gäller de frågor vi nu hört Maria Plass och Patrik Björck här lyfta fram kan jag säga att det finns två väldigt tydliga skillnader mellan den politik som det nu i utskottet finns en majoritet för och den politik som tidigare förts. Senare kommer vi att höra företrädare precis som Maria Plass ta upp frågan om att det inte finns något större övergripande ansvarstagande. Det är väl svårt att motsäga det eftersom vi är i opposition. Det är regeringen och de partierna i riksdagen som har ansvar för att se till helheten. När vi lyfter upp vissa delar är det inte så, i alla fall inte från Miljöpartiets sida, att vi stakar ut exakt hur de här problemen, för problem är det, ska hanteras. Vi pekar på att det finns problem. Dessa problem har vi flera gånger tidigare lyft fram, också innan ändringarna när det gäller 100-dagarsregeln och 75-dagarsregeln antogs. Efter det var det långa debatter, och det har skrivits väldigt mycket om det här i medierna. Människor och öden har belysts. Men regeringen har inte gjort några markanta förändringar. Därför har vi den i dag rådande majoritetssituationen i utskottet. Jag har mött många företagare och andra personer som berättat att den så kallade 75-dagarsregeln för dem snarast varit ett hinder för ett fungerande arbetsliv. När dessa människor berättar att de har fått ge upp ett deltidsarbete därför att de efter 75 dagar inte har råd att vara anställda på deltid blir jag lite förundrad över att man fortfarande talar om arbetslinjen. Man har ju en regel som hindrar människor att arbeta. Det gäller människor som är driftiga, människor som väldigt gärna vill ha ett heltidsarbete. Men rådande omständigheter gör att det inte går att hantera situationen på annat sätt än att de säger upp sig. Det är naturligtvis inte så det var tänkt. Det var inte tänkt att ha regler som tvingar människor som är deltidsarbetslösa, som haft den typen av anställning, ut på en lite krokig bana som så småningom kanske slutar i fas 3. Det var inte tänkt så, utan från regeringens sida hade man liksom bolstrat upp med regler som skulle göra det möjligt för de här människorna att flytta från hemorten. Man skulle försöka matcha dem till jobb utanför det egna kompetensområdet. Men verkligheten ser inte ut så. Trots att vi i dag har rapporter om att arbetslösheten minskar i en rasande takt är det fortfarande inte få personer som hamnar i omöjliga situationer. Man kan titta på vad vi i utskottet nu har en majoritet kring. Det gäller framför allt två frågor. Den ena frågan gäller den utredning som det hela antagligen bygger på och där det framhålls att det handlar om att människor kanske inte riktigt matchas fram till rätt jobb eftersom de av olika skäl väljer att vara kvar på sin hemort och inte är villiga att flytta från hemorten för att ta vilket jobb som helst var som helst. Nu har vi hört Maria Plass säga att det inte är så att människor inte längre söker jobb utanför hemorten. Den siffra vi fått höra och som finns i diverse dokument är att det tidigare var bara 10 procent av de arbetslösa som sökte jobb utanför hemorten. Numera är det fantastiska 90 procent. Att 90 procent av de arbetslösa söker jobb utanför hemorten ses som en enorm framgång, och det kan man ju tycka. Men jag skulle vilja höra hur många av de 90 procenten som faktiskt får jobb utanför hemorten. Sådana siffror skulle jag vilja höra från regeringssidan. Det är den ena biten. Å andra sidan handlar det om på vilket sätt vi ska hantera människor som inte har möjlighet att söka jobb utanför hemorten och utanför sitt arbetsområde. Det finns undantag, tycker man. Det står också om det i texten här. Men vi ska väl inte ha ett samhälle där människorna hela tiden behöver utnyttja undantagen, där en arbetsförmedlingstjänsteman ska bedöma från fall till fall. I stället ska vi väl förlänga tiden från i dag 100 dagar och ha något som kanske är enklare. Det skulle åtminstone skapa förutsättningar för det som många brukar lyfta fram och som jag tror behöver en lite bättre förklaring, nämligen ordet matchning. Vi har flera oberoende instanser - även internationella sådana, bland annat OECD - som framhåller att det finns viktiga och positiva effekter av en generös arbetslöshetsförsäkring. "Matchning" kan verka vara ett krångligt ord, men det handlar egentligen om att vi ska ha rätt arbete till rätt person, alltså ett arbete som motsvarar arbetstagarens utbildningsnivå och kompetens. Det är det som är det viktiga i första hand. Sedan säger vi inte från Miljöpartiets sida att detta ska pågå i evigheter, men den extremt korta tid som regeringen drog ned det hela till har gjort det i princip omöjligt - förutom siffermässigt - att hantera vardagen. Det blir en stressituation, och det blir ett ohållbart dilemma för människor som har mycket annat att tänka på den första dagen de blir arbetslösa. Det innebär ett trauma i sig att kanske ha blivit övertalig på ett jobb eller behöva gå från en anställning. Man ska inte från dag ett behöva fundera på om man ska behöva flytta om Arbetsförmedlingen kommer fram till att man kanske inte ryms inom de undantag som finns. När det gäller den ändring i förordningen om arbetslöshetsförsäkringen som regeringen införde i början av 2008 var det nya regler för möjligheten att få arbetslöshetsersättning på deltid. Om vi då tittar på vilket sätt detta har renderat ett mervärde på ser vi snarare att alla andra instanser än dem regeringen verkar ha baserat sina uträkningar på lyfter upp att det är ett problem att det inte riktigt ser ut så som det gör i teoriboken. En väl fungerande arbetsmarknad förutsätter nämligen att arbetskraften används på ett effektivt sätt, och att det är så tror jag nog att regeringens tänkare har kommit fram till. Det är teorin. På vilket sätt är det då effektivt? Jo, det är när de sysselsatta har jobb där de kan använda och utveckla sina förmågor på bästa möjliga sätt. Så långt tror jag att vi är med på samma båt. Problemet är vad som krävs av arbetstagarna och också av näringslivet, och det är här någonstans jag tror att vi går isär. För att man ska kunna använda sin egen förmåga och matcha den mot de arbeten som finns krävs en kontinuerlig omvandling av ekonomin där bra jobb skapas. Med "bra jobb" menar jag inte att det skulle vara statusjobb på något sätt, utan bra jobb där människor känner att de delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper. De dåliga jobben försvinner. "Dåliga jobb" handlar inte heller om status eller att jag delar upp jobben i olika bitar, utan det handlar om jobb där människor tar skada både mentalt och fysiskt. Tack och lov har vi i Sverige, i alla fall när det gäller den fysiska biten, nått väldigt långt. Människor ska dock känna att det finns en lust i jobbet och en känsla av att de tillför något viktigt i form av den kunskap och det kunnande de har. I denna gränszon mellan bra och dåliga jobb måste vi få arbetstagare och arbetsgivare att mötas på ett effektivt sätt. Här någonstans upplever jag att den majoritet som fanns under föregående mandatperiod och som regeringen bygger sitt arbete på inte riktigt har hängt med. Alla dessa saker finns nämligen väldigt tydligt uppspaltade i Långtidsutredningen. Man talar om dynamiska effekter. Man talar om att människor utifrån sitt eget kunnande och sin egen förmåga faktiskt måste kunna ta till sig de signaler vi sänder här ifrån riksdagen. De människor jag har träffat på tycker att det är väldigt förvånande att denna regering, som talar om en arbetslinje, har åtgärder som för företagarnas del har lett till att kompetenta personer som företagarna inte har kunnat erbjuda heltid till har blivit tvungna att sluta. Dessa arbetstagare, som numera är arbetslösa, har blivit tvungna att säga upp sig. Det kan inte ha varit meningen, och jag tror att regeringen kan bättre på denna punkt. Dessa två beslut, där jag har sett borgarnas reservationer, tror jag kommer att återkomma från regeringshåll så att vi i så fall med ett bättre underlag kan besluta om nya regler - den ena när det gäller lag, och den andra när det gäller förordning.

Anf. 56 Maria Plass (M)

Herr talman! Jag måste börja med att göra ett förtydligande vad gäller våra reservationer. Det är reservationerna 3 och 4 jag yrkar bifall till. Jag ber om ursäkt för att jag läste lite snabbt förut. Tack, Mehmet Kaplan! Jag tycker att det känns väldigt positivt. Det är en positiv tanke runt Miljöpartiets anförande, och jag ser att Mehmet Kaplan också har noterat de positiva siffrorna vad gäller arbetslösheten, som sjunker stadigt. Det togs upp när det gäller 100-dagarsregeln att 90 procent - det var de siffror jag redovisade - fler söker jobb 2010 jämfört med 2006, vilket också har medfört att fler har fått jobb. Det är faktiskt så att utvidgar man sitt sökområde är möjligheten att få ett jobb större. Mehmet Kaplan kommenterade även detta med Arbetsförmedlingen, och där blev jag lite fundersam. Jag vet inte om jag missförstod det hela. Det pratades om undantagen, och undantagen från denna regel är just gjorda för att möta människor. De personer den arbetslöse möter är personerna på Arbetsförmedlingen, som ska hjälpa till att hitta jobb. Där tycker jag att det finns en viktig tanke i att man ser människan, och det är väl det som är den stora möjligheten. Jag vet inte om den tveksamhet jag kände inför Mehmet Kaplans fråga var befogad. Sedan har jag ytterligare en fråga. Miljöpartiet går med på dessa delar och vill också höja ersättningen för a-kassan. Man vill höja skatten på arbete, och man tycker att det är bra med en paus i arbetslivet. Samtidigt har vi en demografisk utveckling i Sverige som gör att vi har ett större antal äldre, och vi måste klara äldreomsorgen. Min fundering är: Hur har Miljöpartiet tänkt klara välfärden med de åtgärder man nu föreslår?

Anf. 57 Mehmet Kaplan (Mp)

Herr talman! Tack, Maria Plass! Jag börjar framifrån. När det gäller det utvidgade sökområdet säger Maria Plass att det finns siffror på det. Det är ett påstående, och jag har kanske ingen anledning att betvivla det. Jag har dock inte sett sådana siffror. Man kan absolut anta att ju större geografiskt område man söker av, desto större chans - i teorin - finns det att man faktiskt hittar ett arbete. Samtidigt träffar jag på arbetsgivare i områden i Sverige som har ett bra utbud av arbete och som säger att man får ansökningar från en annan del av Sverige men inte ser någon möjlighet. Man tycker inte att det är menat att personen ska flytta från en del av landet till en annan. Man söker ofta i sitt närområde, där människor har en bostad och en situation där de på ett enkelt sätt kan ta sig till och från jobbet. Man verkar alltså dela upp detta. Det kan naturligtvis vara fel; man kanske inte ska göra det. Då bör det dock finnas ett informationsarbete gentemot företagarna i de här fallen, där vi säger: Ni ska inte dela upp människor oavsett om de söker från Lycksele eller Skinnarp. I grunden handlar det dock om att dessa siffror inte visar på att det har blivit så mycket bättre i förhållande till stressen och upplevda känslan av att man faktiskt är tvungen att göra lite mer än vad som vore fallet de första dagarna. Det handlar alltså om en period, och jag tror inte att det är uppochned. När det gäller att möta människor och ha undantag - ja, absolut, men det ska man göra även med de förändrade regler som regeringen förhoppningsvis kommer fram till. När det gäller arbetskraft får jag svara på det i nästa replik.

Anf. 58 Maria Plass (M)

Herr talman! Jag vill upplysa om att de siffror som jag nämnde är data som kommer från Arbetsförmedlingen. Jag tycker att det vore bra om man skulle kunna ge ett större informationsmaterial till arbetsgivarna så att de kan ta del av vilka det är som söker. Sedan kan man diskutera definitionen av närområde. I storstäderna finns det mer jobb. Kanske får man söka sig inte bara till Stockholm, det finns ju andra större städer, för att få ett jobb, men det kan ändå vara pendlingsavstånd. När vi pratar om att söka i hela landet kan man få en känsla av att personer från Skåne ska söka uppe i Gällivare. Så är det inte riktigt, utan det kan finnas jobb på närmare håll. Jag ser fram emot svaret på min andra fråga.

Anf. 59 Mehmet Kaplan (Mp)

Herr talman! När det gäller Arbetsförmedlingens siffror motsäger jag inte att de visar att 90 procent numera söker. Det vore konstigt annars när det finns en bestämmelse om att man måste söka utanför hemorten. Jag tycker att det vore konstigt om det fortfarande var 10 procent. Då hade Arbetsförmedlingen inte gjort sitt jobb, eller någon annan. Det jag efterlyser och som jag fortfarande inte får något riktigt svar på är hur många av dessa 90 procent som faktiskt får jobb. Man kan anta att det är ett antal till eller en liten andel till. Men det märkliga tycker jag är att man fortfarande inte kan säga: Hälften av dem som söker jobb utanför hemorten får ett jobb, eller en fjärdedel eller en tiondel. Jag skulle vara nöjd med. Problemet är att det inte finns sådana siffror. Den enda siffra vi får är 90 procent, och det är naturligt. Det är inte ett goddagyxskaftssvar men inte långt ifrån. När det gäller den demografiska utvecklingen har vi en utmaning i Sverige, precis som i alla andra länder i Västeuropa, de utvecklade ekonomierna. Det måste mötas på många olika sätt. Att ta en paus i arbetslivet är någonting som vi absolut kan diskutera, men det är kanske inte rätt tillfälle nu. Vi har tagit upp frågan tidigare. Det finns länder där det här fungerar. Den utredning som gjordes efter den reform vi var med och genomförde har visat att det egentligen varken tillför eller tar bort någonting mer än ger känslan av att människor som har varit utarbetade under många år, framför allt kvinnor, i lågstatusyrken har möjlighet att tänka om i yrkesval eller karriärval. Men det är en annan fråga. När det gäller demografiutvecklingen har vi tillsammans med regeringen sett till att öppna för arbetskraftsinvandring. Det är vi väldigt stolta över.

Anf. 60 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservationerna 3 och 4 av Folkpartiet, Moderaterna, Centern, Kristdemokraterna. I övriga delar yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill tillsammans med Sverigedemokraterna frångå, som framgått här i talarstolen, den nuvarande begränsningsregeln för ersättning till deltidsarbetslösa. Det är oklart exakt vilken förändring som oppositionspartierna egentligen förordar. Oavsett på vilket sätt man minskar deltidsbegränsningen skulle det medföra betydande utgiftsökningar i statskassan, något dessa partier gemensamt måste finna en finansiering för. I Alliansen vill vi behålla nuvarande begränsningsregel. Att ta bort denna begränsning för deltidsarbetande tror vi kommer att leda till en ytterligare ökning av deltidsanställningar och en försämrad ställning för arbetstagare på arbetsmarknaden. Det är deltidsanställningar man får fast man vill ha heltid. Låt oss utgå från det mest näraliggande alternativet, en återgång till reglerna för april 2008. Vi noterar att deltidsersättningens andel av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen är 25 procent. Regeringskansliet respektive riksdagens utredningstjänst, RUT, har för utskottets räkning räknat ut att en återgång till det tidigare regelverket beräknas medföra ökade utgifter för staten i storleksordningen 3 miljarder kronor. Alliansens företrädare i finansutskottet har framfört att ett ansvarsfullt agerande i riksdagen innebär att utskotten under beredningen av olika motionsförslag, även om det bara handlar om tillkännagivanden, nogsamt ska beakta förslagens finansiella effekter innan de tillstyrks. Vi som företräder Alliansen i arbetsmarknadsutskottet anser, liksom alliansföreträdarna i finansutskottet, att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans med Sverigedemokraterna borde ha redovisat både kostnadsberäkningar och möjliga sätt att finansiera förändringen på innan man tillstyrkte de aktuella motionsyrkandena. Vi kan konstatera att det varken i motionen eller i utskottets ställningstagande, såsom vi skriver i vår reservation, finns någon uppgift om hur Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans med Sverigedemokraterna ska utforma ett framtida gemensamt budgetalternativ där denna utgift täcks in. Det är ansvarslöst att på detta sätt forma en utgiftskoalition i flermiljardsklassen utan att ens peka på en tanke på en lämplig finansiering av åtagandet. Det är beklämmande att utskottsmajoriteten inte har varit beredd att stå för konsekvenserna av sina förslag utan velat undandra finansutskottet de beräkningsunderlag som har tagits fram för arbetsmarknadsutskottets räkning inför finansutskottets beredning. Utskottet var enigt om behovet av att inhämta beräkningsunderlag. Men när båda de inhämtade underlagen visade att en förändring av nuvarande regelverk skulle bli mycket kostsam för skattebetalarna ville inte oppositionspartierna längre att underlagen skulle användas i beredningen. Det är anmärkningsvärt. Det är också märkligt, herr talman, att oppositionspartierna i sak inte har något gemensamt alternativ till hur reglerna för ersättning till deltidsarbetslösa ska se ut. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet vill avskaffa deltidsbegränsningen helt. Socialdemokraterna ville så sent som inför förra årets budget utöka antalet ersättningsdagar från 75 till 100 för deltidsarbetslösa, men de har inför årets budgetbehandling ändrat sig och vill bara begränsa regelverket. Miljöpartiet motsatte sig 75-dagarsregeln inför dess införande men förordade i höstas bara en översyn. Det är omlämpligt av oppositionspartierna att kräva en mycket kostsam förändring av regelverket utan att ha någon gemensam uppfattning om vad som bör komma i dess ställe. Olika typer av deltidsbegränsningsregler, bland annat tidsmässiga, har tillkommit under såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar och har varit vanligt förekommande under försäkringens historia. Motivet har varit att arbetslöshetsförsäkringen ska vara en omställningsförsäkring, inte ett långvarigt försörjningsstöd som dessutom får till följd att arbetsgivare kan låta staten subventionera ofrivilliga deltidsanställningar. De nuvarande begränsningsreglerna är ett inslag i regeringens arbetslinje, men argumenten att begränsa tiden med deltidsersättning har alltid varit relativt beständiga över tiden oberoende av regering. Vi i Alliansen kan utan svårighet instämma i de uttalanden om vikten av att försäkringen inte ska användas som en deltidsförsörjning som gjordes av de socialdemokratiska regeringarna år 1973, 1987 och 1996. Vid det sistnämnda tillfället anmälde den dåvarande socialdemokratiska regeringen bland annat att man övervägt att ta bort den då gällande deltidsbegränsningen, men att ta bort denna begränsning för deltidsarbetande skulle enligt regeringens bedömning endast leda till en ytterligare ökning av deltidsanställningar och en försämrad ställning för arbetstagare på arbetsmarknaden. Detta alltså sagt av en socialdemokratisk regering. Herr talman! Ett viktigt led i Folkpartiets och regeringens politik är att göra det mer attraktivt för arbetsgivare att anställa, och regeringen har genomfört en stor mängd åtgärder för att fler människor ska få arbete och att fler av dem som vill arbeta heltid också ska få möjlighet att göra det. Jobbskatteavdragen gör det till exempel mer lönsamt för kvinnor och män att arbeta. Eftersom kvinnor i större utsträckning än män är låg- och medelinkomsttagare, bland annat beroende på att de oftare arbetar deltid, kan jobbskatteavdragen komma att vara av större relativ betydelse för kvinnor än för män och bidra till ökade ekonomiska drivkrafter för kvinnor att gå från deltids- till heltidsarbete. De deltidsarbetslösas incitament i kombination med att det faktiskt är kostsamt för företagen att byta ut personal med jämna mellanrum bör leda till att företag i högre grad än tidigare kommer att vilja erbjuda heltidsanställning i stället för att anställa nya personer på deltid. Ofrivilligt deltidsarbete drabbar huvudsakligen kvinnor, ofta kvinnor som är verksamma i den offentliga sektorn. Det är därför angeläget att fler arbetsgivare till exempel inom vård och omsorg i den offentliga sektorn erbjuder bra villkor och fler heltidsanställningar. Alla som vill och kan måste få möjlighet att jobba mer. Jag vill betona arbetsmarknadens parters ansvar i denna fråga. Jag noterar i detta sammanhang att i flera av de kollektivavtal som träffades under 2010 ingår att parterna ska se närmare på just deltidsfrågan. Herr talman! Jag vill ta upp ett problem med dagens system, och det är personer som vill jobba men tackar nej till erbjudanden om korta anställningar, till exempel endagsvikariat, inom den offentliga sektorn på grund av att sådana anställningar i dag gör att många deltidsstämplingsdagar går åt. Detta problem anser jag att det bör tittas på så att möjliga lösningar kan arbetas fram, för min och regeringens åsikt är att varje möjlighet till arbete är i grunden bra och också ger möjligheter att skapa kontakter som leder till mer arbete. Men att helt ta bort 75-dagarsregeln är inte, som jag ser det, en bra lösning. Herr talman! Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill tillsammans med Sverigedemokraterna också återinföra den så kallade 100-dagarsregeln. Vi företrädare för allianspartierna vill att denna regel ska kvarstå. Motivet till att 100-dagarsregeln slopades var just den begränsning av arbetssökandet som regeln kunde leda till. Sannolikheten att en person ska hitta ett arbete minskar ju med tiden för den som är arbetslös. Därför är det viktigt att finna ett arbete så snabbt som möjligt. Och för exempelvis ungdomar kan möjligheten att flytta till en annan ort för att få ett jobb vara både utvecklande och stimulerande. Detta bör därför uppmuntras. Det är väl många av oss som har träffat på ungdomar som har tagit steget och bytt ort och fått ett jobb och som tycker att det är och har varit en positiv upplevelse. Vi i allianspartierna anser dock, som tidigare nämnts här i talarstolen, att hänsyn ska kunna tas till den sökandes förutsättningar för arbetet och andra personliga förhållanden. Det är också så sagt att Arbetsförmedlingen ska göra en prövning i varje enskilt fall, och enligt gällande föreskrifter kan en sökande av till exempel familjeskäl begränsa sitt sökområde. Kravet i arbetslöshetsförsäkringen på att byta arbetsuppgifter och arbetsort ställs också, enligt vad som framgår av Riksrevisionens rapport Omställningskraven i arbetslöshetsförsäkringen , endast i begränsad omfattning. Herr talman! Av den promemoria som upprättats i Regeringskansliet på utskottets begäran framgår också att ett återinförande av 100-dagarsregeln kommer att leda till längre arbetslöshetstider, även om det är svårt att beräkna den exakta längden. I promemorian konstateras att alla åtgärder som förlänger arbetslöshetstiden, om än marginellt, innebär betydande utgiftsökningar för staten. I promemorian ges ett exempel: Om återinförandet av 100-dagarsregeln antas höja den genomsnittliga tiden i arbetslöshet med bara en enda ersättningsdag för samtliga som i dag uppgett till Arbetsförmedlingen att de söker arbete utanför den lokala arbetsmarknaden redan från dag ett skulle det innebära en ökning av utgifterna med ca 200 miljoner kronor. Det visar vilka betydande utgiftsökningar som kan antas bli följden av de rödgrönas och Sverigedemokraternas förslag. Herr talman! Som jag tidigare har sagt anser vi i allianspartierna att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans med Sverigedemokraterna borde ha redovisat både kostnadsberäkningar och möjliga sätt att finansiera förändringarna innan man tillstyrkte de aktuella motionsyrkandena. Herr talman! Just nu växer det fram en mängd nya jobb. Enligt Arbetsförmedlingen uppgick antalet lediga platser som anmäldes till landets arbetsförmedlingar under april 2011 till 62 000, vilket är 14 000 fler än för ett år sedan. Uppgången var särskilt märkbar inom vård- och omsorgsverksamheten och verkstadsindustrin. Det har kommit 120 000 personer fler i arbete på ett år och 33 000 unga fler i arbete på ett år, och 32 000 färre är långtidsarbetslösa. Detta har skett på ett år. Och på sikt, enligt en prognos, kommer 320 000 fler att vara i sysselsättning till år 2015. Så nog har regeringens politik en positiv inverkan på sysselsättning. Bland annat är matchningen väldigt viktig. Därför tycker vi i Alliansen att det är mycket anmärkningsvärt att oppositionen i detta läge vill ta bort en möjlighet att matcha människor, och då inte minst ungdomar, till jobben som nu växer fram. (Applåder)

Anf. 61 Patrik Björck (S)

Herr talman! Jag tänker ställa tre enkla frågor till Hans Backman och hoppas att han använder sin väl avvägda tid till att besvara dem. Hans Backman kommer inte att bli förvånad när han hör dem, för han har hört dem tidigare. Jag har ställt dem till Maria Plass, men där fick jag inga svar. När det gäller den moderata arbetslöshetsförsäkringen är resultatet att 500 000 har lämnat den, 4 procent av de arbetslösa har 80 procent av sin inkomst, 40 procent av de arbetslösa har någon sorts ersättning, och om två år är det 25 procent av de arbetslösa som har någon ersättning. Tycker Hans Backman att det är ett bra resultat av den förda politiken - ja eller nej? Hur argumenterar Hans Backman mot OECD:s ekonomer som påvisat det samhällsekonomiskt lönsamma med en arbetslöshetsförsäkring som matchar rätt person till rätt jobb? Det finns alltså inget stöd bland forskare för den politik som Hans Backman står för. Den tredje frågan: Hur förklarar Hans Backman för en arbetslös att det är bättre att vara helt arbetslös än att ta de påhugg som erbjuds?

Anf. 62 Hans Backman (Fp)

Herr talman! När det gäller matchningen tycker jag ändå att många tecken talar för att det som nu händer är att personer matchas in i arbete. Sedan finns det ju fler åtgärder än själva arbetsmarknadspolitiken som är viktiga just för att klara av den framtida matchningen som vi måste klara av. Inte minst gäller det att matcha in nyanlända svenskar i jobb. Här har utbildningssystemet en viktig roll. Bland annat de satsningar som vi nu kommer att göra på lärlingsutbildningar tror jag kommer att vara bra för många just när man ska matchas in i arbete. Jag är övertygad om att möjligheten att ge en push till en person som bor i exempelvis Sandviken, som är utbildad inom hotell och restaurang och får ett jobb i Västerås, kommer att göra att den personen tar jobbet snabbare. Det är ofta väldigt bra, så i så måtto tror jag att vår matchning fungerar. Sedan kan man alltid diskutera och utveckla olika system inom arbetsmarknadspolitiken, och det görs också av regeringen. När det gäller deltidsarbetslösa nämnde jag i mitt anförande att både socialdemokratiska regeringar och nu alliansregeringen har sagt att man inte tror att det är en bra idé att ta bort 75-dagarsregeln helt och hållet. Man tror att det skulle förstärka problemet med att fler får helt enkelt deltidsanställningar mot sin vilja. Och jag är böjd att lyssna på de många företrädare här i riksdagen som har stått upp för det, både ledamöter och regeringsföreträdare. Däremot, som jag var inne på i mitt anförande, ser jag personligen det som ett problem att människor som kan tänka sig att ta korta påhugg inte gör det. Det skulle jag gärna vilja att man tittade närmare på för att finna möjliga lösningar, för det håller jag med om är ett problem. Varje arbetad timme och dag tycker jag, som jag tidigare har sagt, är positiv.

Anf. 63 Patrik Björck (S)

Herr talman! Jag tackar Hans Backman så mycket för den här öppningen. Nu har Hans Backman en möjlighet att rösta för våra förslag när de kommer till omröstning, för då hittar han en lösning på problemet. Det är tacknämligt att Hans Backman ställer sig bakom vår politik och avvisar den moderata politiken, även om han tillhör ett stödparti till Moderaterna. När det gäller punkten om OECD:s ekonomer och hur Hans Backman skulle argumentera mot dem tror jag inte att OECD:s ekonomer skulle vara så väldigt imponerade när Hans Backman säger att många tecken talar för eller att han tror att matchningen fungerar. Jag tror inte att ekonomerna skulle vara oerhört imponerade av den argumentationen. Jag tror att de skulle ställa lite större krav på någon sorts evidensbaserad bakgrund än att "många tecken talar för". Det är inte bara forskarna som dömer ut den moderata arbetsmarknadspolitiken. Det gör även Svenskt Näringsliv. De konstaterar att matchningen inte fungerar. De konstaterar att man missar rekryteringar. De konstaterar att företagen missar order på grund av att den här politiken leder till en felaktig matchning, som i sin tur skadar svensk ekonomi och skadar svensk arbetsmarknad. När det gäller den första frågan valde Hans Backman, precis som kollegan Maria Plass, att inte kommentera resultatet av den förda politiken. 500 000 har lämnat a-kassan, 4 procent av de arbetslösa har 80 procent av sin inkomst, 40 procent av de arbetslösa har någon ersättning, om två år är det 25 procent av de arbetslösa som har någon ersättning. Det är resultatet av politiken från den moderatledda regeringen, där Hans Backmans stödparti ingår som underlag. Är det ett bra resultat - ja eller nej?

Anf. 64 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Din fråga var om den moderata arbetslöshetsförsäkringen. Jag visste inte att det fanns en sådan. Nu förstår jag att du menar alliansregeringens arbetslöshetsförsäkring. Jag tror att en lösning är att vi inför en obligatorisk a-kassa så att alla får samma trygghet vid arbetslöshet precis som de har vid sjukdom. Det vore tacknämligt om även Socialdemokraterna kunde ställa sig bakom en sådan trygghetsreform för alla arbetstagare. Jag står självklart bakom regeringens politik till fullo. Det som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna föreslår är oklart. Man vet inte vad ni vill med förslaget. Ni vill ta bort nuvarande 75-dagarsregel. Men vad ni vill ha i stället vet vi inte. Dessutom är det inte finansierat. Jag kommer aldrig att ställa mig bakom förslag som är finansierade och så här oklara. Däremot ska man vara beredd att titta på och utveckla de system vi har i dag exempelvis genom att titta på situationen för dem som undviker att ta korta påhugg. Det är en helt annan sak än att inte stå bakom regeringens politik. När det gäller OECD och bevis vill jag upprepa att det är 120 000 fler i arbete på ett år, 33 000 unga fler i arbete på ett år, 32 000 färre långtidsarbetslösa på ett år och på sikt enligt prognos 320 000 fler i sysselsättning fram till 2015. Detta är enligt bland annat SCB:s AKU-undersökningar. Det är siffror som jag tycker talar för att ett antal av de personerna kommit i arbete på grund av att vår politik har en positiv effekt på matchningen.

Anf. 65 Mehmet Kaplan (Mp)

Herr talman! Tack, Hans Backman! Jag tycker att du är väldigt tydlig i hur du väljer att framföra orden för din sak. Jag vill ställa en enkel kort fråga till Hans Backman utifrån den förklaring och redovisning som han hade i talarstolen om vad det var för beräkningar vi ville ha till utskottet för att kunna göra en bedömning av vad det kostar. Hans Backman och också tidigare talare från Alliansen har uppehållit sig vid, och det är något som vi får beskyllningar för, att vi inte riktigt vill redovisa siffror. Min fråga är: Vad var det vi i utskottet frågade Regeringskansliet och riksdagens utredningstjänst, Hans Backman?

Anf. 66 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Kort och gott ville vi ha fram kostnader för de framlagda förslagen. Det var själva andemeningen i det hela, och det fick vi.

Anf. 67 Mehmet Kaplan (Mp)

Herr talman! Detta står i finansutskottets ställningstagande. Det är inte något som vi på något sätt vill dölja. Det låter på Hans Backman som att vi har försökt mörka någonting. Det är lite märkligt med tanke på att det är offentliga dokument. Betänkandet är offentligt och finns redan på vår hemsida Riksdagen.se. Det riksdagens utredningstjänst har gjort när det gäller 100-dagarsregeln är att de avstår från att svara. Varför då? Jo, de har skrivit att det är mycket svårt att göra en beräkning av 100-dagarsregeln. Regeringskansliet svarar i enlighet med det som Alliansen bygger sitt resonemang på. De gör en bedömning av konsekvenserna under antagandet att ändrade regler skulle leda till att arbetslöshetstiden skulle öka. Man talar om att en dag kostar si och så mycket pengar. Men det är inte underbyggt på något sätt, utan man gör ett antagande ifall det skulle vara så. När det gäller 75-dagarsreglen har beräkningar gjorts för en återgång till tidigare regler. Men det är inte vad majoriteten i arbetsmarknadsutskottet föreslår. Det innebär inte en återgång till tidigare regler. Hans Backman säger också själv att det är olika förslag, och tack och lov för det. Vi är fyra olika partier som absolut inte är överens om vilken typ av metod vi ska ha. Vad som är viktigt är att riksdagen inte ska binda regeringen vid en viss bestämd teknisk lösning. I stället handlar det om ett uppdrag till regeringen att se över reglerna för att få en bättre fungerande arbetslöshetsförsäkring som stärker den arbetslinje som ni håller för helig och också förbättrar matchningen på arbetsmarknaden. Det är vare sig mer eller mindre än det.

Anf. 68 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Jag tackar Mehmet Kaplan för frågorna. När man tittar på beräkningarna är det svårigheter att få fram en exakt siffra när det gäller 100-dagarsregeln. Det är ändå ett ganska milt antagande att arbetslösheten ökar med en dag för sökande som undviker att söka jobb och inte får ett jobb i samma trakt som i dag. Som Mehmet Kaplan själv var inne på söker nu 90 procent av de arbetslösa jobb utom sin hemort. Om den effekten minskar kan det vara rimligt att tro att det kan bli en utgiftsökning på 200 miljoner kronor och däromkring eller till och med mer. Det som det visar är att det blir en utgiftsökning. Om man tittar på den andra biten är den påtagligt dyrare. Att vi har valt att titta på det en återgång till det tidigare systemet och regelverket för beräkning av deltidsersättning är mer att det var det konkreta exempel vi hade sedan tidigare. Sedan vet vi inte exakt vad ni har tänkt att det ska bli, om vi ska vara ärliga. Det blir problemet med er fyra partier, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Vi fyra i Alliansen har en fast linje som vi lägger fram som ett regeringsalternativ och ett förslag som skulle kunna bidra till lagstiftning i Sverige. Ni har inget gemensamt alternativ. Man får ändå bedöma att kostnaderna kommer att bli betydande med den här typen av inriktning på förslagen. Det är vad vi har byggt våra texter på. Dessutom tyckte vi att det var märkligt nu när det är så offentligt att inte låta finansutskottet ha med det i sitt beredningsunderlag.

Abir Al-Sahlani (C)

Anf. 69 Abir Al-Sahlani (C)

Herr talman! Människor som förlorar jobbet ska ha rätt till en bra arbetslöshetsförsäkring. Det gynnar både individen och samhällsekonomin. Men vårt välstånd bygger på arbete och inte på bidrag. Genom arbete får vi in skattepengar till den gemensamma välfärden, skola, vård och äldreomsorg. Därför måste vår politik förstärka drivkrafterna att snabbt gå från ersättning till lön och jobb. Ingen ska behöva fastna i bidragsberoende, Att försörja sig själv är frihet för människan och grunden för vår välfärd. Därför måste arbetslöshetsförsäkringen vara utformad så att den maximerar en arbetssökandes chans till att hitta ett jobb. Centerpartiet och alliansregeringen jobbar för att människor snabbare ska komma i arbete. En fot in på arbetsmarknaden är bättre än bägge fötter utanför. Herr talman! Centerpartiet vill dessutom att försäkringen vid arbetslöshet, sjukdom och arbetsskada samordnas i en samlad arbetslivsförsäkring med en gemensam myndighet på både lokal och nationell nivå. Detta skulle ge förutsättningar för en effektiv rehabilitering och minskad rundgång i trygghetssystemet. Centerpartiet vill också höja ersättningen i a-kassan de första månaderna och sedan snabbt trappa ned ersättningen för att öka tryggheten för dem som vill byta jobb och för att det ska bli mindre traumatiskt att förlora jobbet. Detta vill Centerpartiet fortsatt arbeta för i alliansregeringen. Herr talman! Jag har träffat många arbetslösa under min tid som ersättare i arbetsmarknadsutskottet. Den första frågan jag får, hör och häpna, är: Vad gör ni politiker så att vi kan få att arbete? Det är aldrig: Vad kan jag få för bidrag? Människor vill så snabbt som möjligt komma ut i arbete och inte fastna i trygghetsförsäkringssystemen. Det är aldrig någons dröm att deltidsstämpla för evigt. De flesta är beredda att flytta, skola om sig eller byta spår helt för att få ett arbete. Herr talman! Vi har i dag framför oss gemensamma motioner från oppositionspartierna - A379 och A279. De handlar om 75-dagarsregeln och 100-dagarsregeln. Jag tänkte diskutera dem lite grann. Att flytta kan vara den enda chans man har att få en bra matchning arbetstagare och arbetsgivare emellan. Det kan vara en första chans att komma in på eller tillbaka till arbetsmarknaden och på så sätt skapa en egen försörjning men också få en merit till sitt cv som kan underlätta för vidare sökning om man nu skulle vilja söka ett nytt arbete i framtiden. Att söka sig utanför sitt yrke eller sin bostadsort är ett viktigt verktyg för att bemöta problematiken med missmatchningen på arbetsmarknaden. Då blir det förvånande att man slopar ett verktyg som skulle kunna underlätta en matchning, det vill säga att hitta rätt jobb för rätt person. Verkligheten för den som söker arbete ser inte ut på något annat sätt än för andra. Han eller hon börjar inte med att säga: Nu ska jag söka i hela Sverige! Man börjar i sitt närområde. Vi har också en arbetskraftsinvandring. Människor byter land för att få ett jobb. Och här står vi och pratar om att människor inte ska kunna byta kommun och att det är ett problem i sig! Det tycker jag är förvånande. Låt oss titta vidare på den andra motionen, som handlar om deltidsstämpling. Förr kunde människor få deltidsstämpla i upp till 300 dagar. Det innebar att den arbetssökande kunde vara deltidsarbetslös i tre år. Det cementerade deltidsarbetslösheten. Det är väl inte bra för någon? Det har väl inte varit meningen att skattefinansiera deltidsarbetslöshet? Det är mycket bättre att människor får arbeta utifrån sin egen förmåga än utifrån en politik för deltidsarbetslöshet. Herr talman! Självfallet måste försäkringen vara utformad på så sätt att det inte straffar sig om man tackar ja till arbete även om det är på deltid, men samtidigt måste försäkringen värna ett bra arbetsliv. Att vara fortsatt deltidsarbetslös är väl inget kul scenario, men det kan vara ett sätt komma in på arbetsmarknaden. Därför finns det ingen mening med att utöka det ännu mer. Deltidsarbetslöshet får absolut inte bli arbetsmarknadens defaultläge. Det är en stor utmaning att få både fler och bra jobb. Men att återgå till det gamla systemet gör på intet sätt att det skapas fler eller bättre jobb. Herr talman! Jag vill inte gå in på detta med att motionerna inte är finansierade. Det finns inget resonemang varifrån man vill hämta pengar eller på vilket sätt man vill finansiera dessa motioner om de nu skulle gå igenom. Men jag tycker att det hade varit mer ansvarsfullt och ärligare att berätta varifrån pengarna till förslagen skulle komma. Herr talman! För att fortsatt bygga en politik för arbetslinjen yrkar jag bifall till reservationerna 3 och 4 och avslag på resterande reservationer. (Applåder)

Anf. 70 Patrik Björck (S)

Herr talman! Jag skulle vilja få några små kommentarer även från Abir Al-Sahlani när det gäller dessa tre frågor. Abir säger här att en arbetslös ska ha en bra arbetslöshetsförsäkring. Då är min fråga: Anser Abir att det är en bra arbetslöshetsförsäkring när 500 000 personer har tvingats lämna den och när 4 procent av de arbetslösa har 80 procent av sin inkomst? Det är 40 procent av de arbetslösa som har någon ersättning över huvud taget. Det innebär att 60 procent inte har någon ersättning alls. Abir säger att man inte ska leva på bidrag. Men resultatet av detta blir att fler lever på bidrag med er politik. Hur kommenterar ni det? Jag skulle också vilja ha svar på frågan om huruvida det är bättre att vara helt arbetslös än att ta de påhugg som bjuds. Abir hävdar att 100-dagarsregeln är bra för matchning. Jag skulle vilja ha tillgång till den forskning som stöder ett sådant påstående.

Abir Al-Sahlani (C)

Anf. 71 Abir Al-Sahlani (C)

Herr talman! Tack för frågorna, Patrik Björck! Självfallet är det ett problem att fler människor lever på bidrag. Men lösningen är inte att fler ska få arbetslöshetsförsäkring. Lösningen är att fler människor ska komma ut i arbetslivet. Det är mitt svar på frågan. När det gäller påhugg som finns är svaret: Ja, till en början, men inte i all evighet! Det system som fanns förr handlade just om att människor skulle få vara där i all evighet - upp till tre år. Och vad är det man cementerar då? Nej, det var inget bra system. När det gäller matchningen säger jag återigen: Människor flyttar från land till land för att få ett arbete. Det är också ett slags matchning. Men människor ska tydligen inte kunna flytta från kommun till kommun för att där kanske skapa sig ett liv och finna ett jobb.

Anf. 72 Patrik Björck (S)

Herr talman! Jag ville bara få bekräftat det jag redan misstänkte: Den moderata arbetsmarknadspolitiken som även Abir Al-Sahlani står bakom grundar sig på lösa antaganden. Man har ingen aning. Man tror, och man påstår, men man har ingen som helst grund för sina påståenden. Fromma förhoppningar och ingivelser i stunden - det är det man bygger sin arbetsmarknadspolitik på. Jag har nu ställt tre enkla frågor till tre olika företrädare för Alliansens politik. Jag får dessa svar. Jag ska inte säga att jag är förvånad, herr talman. Men det är oerhört tydligt att den katastrofalt misslyckade arbetsmarknadspolitiken och det sätt som man har hanterat arbetslöshetsförsäkringen på bygger på lösa antaganden. Det bygger på tro och fromma förhoppningar. Det finns ingen grund för påståendena. Abir Al-Sahlani kunde inte visa hur 100-dagarsregeln stöder matchningen. Hon kunde bara tro och hoppas. Det är en sådan politik som bara kan gå åt ett håll, det vill säga åt fel håll. Vi socialdemokrater står för en helt annan politik. Vi står för arbetslinjen. Vi står för tillväxt. Vi står för att man ska använda arbetsmarknadspolitiken aktivt och för att arbetslöshetsförsäkringen ska vara en del av denna politik som skapar tillväxt och som gör att våra företag i det här landet får rätt personal anställd. Då kan de ta in order, expandera och anställa fler. Då får vi en positiv utveckling av det här samhället. Och då, herr talman, skulle man kanske kunna komma ifrån de massarbetslöshetssiffror som Abir Al-Sahlanis politik leder till. 8 procents arbetslöshet är tydligen Abir Al-Sahlani oerhört nöjd med. Vår politik skulle leda till någonting helt annat - tillväxt, utveckling och framtidstro.

Abir Al-Sahlani (C)

Anf. 73 Abir Al-Sahlani (C)

Herr talman! Det största misslyckandet i debatten just nu är kanske att Patrik Björck fortsatt envisas med att kalla all vår politik för moderat politik när jag själv är centerpartist och stolt över att vara det. Jag kan tänka mig att Patrik Björck lite grann glömmer bort att det som missmatchningen mest beror på är den flumskola som socialdemokratin så länge har hållit om ryggen. Den leder till att vi inte har den arbetskraft som behövs. Barn går ut skolan utan att ha lärt sig det de behöver kunna. Det är lite roligt att Patrik Björck inte nämner detta. En arbetsmarknadspolitik utan en nära och intim koppling till skolpolitiken är inte en lyckad arbetsmarknadspolitik. Jag ska inte prata så mycket om arbetskraftsinvandringen och de fördelar med matchning som kan äga rum i och med den. Jag hänvisar bara till Kanada och USA, dit människor kommer för att få ett arbete och för att kunna bygga sig en framtid. Jag tycker att det är väldigt konstigt att man inte kan se de fördelar som finns och de resultat som kan komma av att människor flyttar för att få ett jobb. Det är inget tvång på det sättet, men hittar man ett jobb någon annanstans är det bra att man flyttar och tar det jobbet. Det är väl ändå det viktigaste om man företräder en politik för arbetslinjen.

Anf. 74 Josefin Brink (V)

Herr talman! I inledningen till det betänkande som vi debatterar i dag står det att arbetslöshetsförsäkringen består av en grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring. Det är så som försäkringen är beskriven i lagar och förordningar, men i verkligheten finns det väldigt lite kvar både av den allmänna grundförsäkringen och av inkomstbortfallsförsäkringen. I själva verket är, precis som har konstaterats tidigare i dag, en majoritet av de arbetssökande i Sverige helt utestängda från arbetslöshetsförsäkringen. Genom en strid ström av åtstramningar i försäkringsvillkoren har den borgerliga regeringen lyckats mer än halvera andelen arbetssökande som har rätt till arbetslöshetsersättning. År 2006 var det 80 procent av de arbetssökande som fick ersättning. I dag är man nere under 40 procent, och allt detta har gått på bara fyra år. Enligt Arbetsförmedlingens prognoser kommer andelen arbetssökande med någon som helst arbetslöshetsersättning att vara nere på 25 procent redan nästa år. Tre av fyra arbetssökande kommer alltså att vara utförsäkrade eller har över huvud taget aldrig haft en chans att kvalificera sig till någon ersättning. Därmed kommer de att vara hänvisade till att leva på bidrag. Bidragsberoendet bland de arbetslösa har alltså redan ökat med den borgerliga politiken, och det kommer att fortsätta att öka. Det beror på de försämringar som man har gjort i arbetslöshetsförsäkringen. Det är framför allt unga människor som drabbas av det här. Det handlar om unga människor som nyss har avslutat sina studier, men det gäller också deltidsarbetande och visstidsanställda. Det är de som sliter i lågavlönade servicejobben på krogen, i vården, i butiker och på städfirmor som regeringen medvetet har valt att ställa helt utanför arbetslöshetsförsäkringen. Det är knappast någon tillfällighet. Det finns en konsekvent linje i den borgerliga jobbpolitiken som har udden väldigt tydligt riktad mot ungdomar och mot dem som har de lägsta lönerna och de otryggaste jobben. Det är deras löner och deras arbetsvillkor som ska pressas tillbaka ännu mer. Vi fick nyligen tydliga besked om det av finansminister Anders Borg när han uppmanade landets kommunpolitiker att hålla nere ingångslönerna i vård och omsorg. Finansministern tyckte också att ingångslönerna i handeln, hotell- och restaurangbranschen och annan privat service är för höga och att de bör pressas tillbaka. Dessutom har regeringen underlättat otrygga anställningar i just den här typen av jobb och planerar att ytterligare förlänga provanställningarna framöver exempelvis. Om den här otrygga och ännu mer lågavlönade arbetsmarknaden verkligen ska kunna breda ut sig och etableras måste det finnas folk som är så utsatta och så pressade att de faktiskt är beredda att acceptera och ta de här jobben. Det måste finnas människor som inte har något annat val än att acceptera ett jobb helt utan anställningstrygghet och med löner som knappt gör det möjligt att hålla näsan över vattnet. Då är det helt konsekvent att man ser till att unga, deltidsarbetande och visstidsanställda hålls utanför trygghetssystemen. Det har faktiskt regeringen lyckats bra med. Det är precis vad man har lyckats åstadkomma med åtstramningarna i arbetslöshetsförsäkringen. Det är alltså ingen olyckshändelse. Patrik Björck har försökt fråga flera av de borgerliga företrädarna i dag om de är nöjda med resultatet när en klar majoritet av de arbetslösa inte får någon ersättning. Vi har inte fått några rimliga svar, men jag tror att man är ganska nöjd med det här. Det är ingen olyckshändelse. Det är själva kärnan i den borgerliga arbetslinjen att en stor andel av människorna ska stå utanför trygghetssystemen och vara hänvisade till att ta jobb med riktigt usla villkor. Säg gärna emot mig, men berätta i så fall på vilka punkter det gick snett när ni genomförde de här förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen! Vad var det som gick tokigt med tanke på att facit ser ut som det gör? Och berätta i så fall också vad ni tänker göra åt det och om ni över huvud taget tänker göra något åt det faktum att 75 procent av de arbetslösa i Sverige inte kommer att ha någon som helst arbetslöshetsersättning nästa år! Herr talman! Den krympande skara som trots allt får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen får dessutom allt sämre valuta för medlemsavgiften. Löftet om 80 procent av tidigare lön i ersättning är i dag reducerat till ett slags princip som inte riktigt ska tas på allvar. Bara 4 procent av de arbetslösa får i dag ut 80 procent i ersättning från a-kassan. 96 procent får det alltså inte. Den genomsnittliga ersättningsnivån är i själva verket nere i 50 procent av tidigare inkomst. Det här ger Sverige en bottenplacering bland OECD-länderna. Ganska ofta hör man borgerliga företrädare upprepa lite som ett mantra att jämförelsevis har vi en väldigt generös arbetslöshetsförsäkring i Sverige. Man måste börja jämföra sig med utvecklingsländer om man fortfarande ska hävda det, och på vilka andra punkter än just när det gäller arbetslöshetsförsäkringen brukar vi göra det? Tjeckien och Ungern har exempelvis mycket bättre ersättningsnivåer i sina arbetslöshetsförsäkringar än vad Sverige har. Men inte heller den här utvecklingen är något mysterium, utan det är en effekt av en medveten politik och av beslut som har fattats konsekvent och med öppna ögon i den här riksdagen under de senaste fyra åren. Medan lönerna de senaste åtta åren har stigit med ungefär 30 procent har den högsta dagpenningen i a-kassan legat helt still. Det betyder att för varje år som går minskar arbetslöshetsförsäkringen i värde och fler och fler blir underförsäkrade. Den högsta a-kasseersättningen är i dag så låg att den inte motsvarar 80 procent av genomsnittslönerna i någon enda sektor på den svenska arbetsmarknaden. För varje år som går utan att ersättningstaket höjs kommer försäkringens värde att fortsätta att urholkas, och löftet om 80 procent i ersättning kommer gradvis att omvandlas till en ren lögn. Om regeringen inte har för avsikt att höja taket i försäkringen vore det hederligare att helt enkelt slopa skrivningarna om 80 procent i ersättning och helt sluta att tala om en inkomstbortfallsförsäkring, vilket man påstår att vi har och att man vill ha också i framtiden. Det är hederligare att tala om vad det faktiskt är för typ av försäkring som ni vill ha, nämligen en grundtrygghetsförsäkring som det sedan är upp till var och en att efter förmåga komplettera med privata tilläggsförsäkringar. Det är ju det ni strävar efter. Men återigen: Rätta mig gärna om jag har fel! När vi nu inom kort når den punkt då ingen enda heltidsarbetande på den svenska arbetsmarknaden kan få ut 80 procent av sin tidigare lön i ersättning, hur kan ni då påstå att vi har en inkomstbortfallsförsäkring? Hur kan ni påstå att ni vill ha en inkomstbortfallsförsäkring när ingen kan få ersättning i relation till sin tidigare lön? Herr talman! Alliansens svar på alla de problem som de själva har orsakat genom sina försämringar i arbetslöshetsförsäkringen är att de ska lösas i den sittande socialförsäkringsutredning som ska se över både sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Det svävande svaret på hur den här katastrofala utstötningen ur arbetslöshetsförsäkringen ska lösas är ett obligatorium. Vi har hört det några gånger här i dag, och vi hör det varje gång det pratas om arbetslöshetsförsäkringen och de allt större skaror som ställs utanför. Det är klart att det är en väldigt lockande illusion för de allt fler som helt och hållet har tappat förtroendet för arbetslöshetsförsäkringen. Det låter ju jättebra att den ska bli obligatorisk. Det låter som om ni säger att alla ska få rätt till ersättning, men problemet är att ett obligatorium varken är en garant för att fler får rätt till ersättning eller för att ersättningen blir skälig. Det enda som garanteras om man gör arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk är att alla får vara med och betala för försäkringen ur sin egen ficka oavsett om man har en chans att någonsin få ersättning eller ej. Den så kallade grundförsäkringen är till exempel redan obligatorisk i dag. Man behöver inte söka något medlemskap i den. Men nästan ingen får ersättning från den eftersom den borgerliga alliansen stramat åt kvalifikationsreglerna så mycket att det inte är möjligt att få ut några pengar. Där har vi en obligatorisk försäkring som inte fungerar. Samma sak gäller inkomstförsäkringen. Allt färre av dem som gått med i en a-kassa och betalat in sina avgifter klarar de hårda arbetsvillkoren. Trots att man betalat sin avgift får man inte ut en enda krona i ersättning. Jobbar man till exempel halvtid och är sjuk en endaste dag har man ingen möjlighet att sedan få ut några pengar. Problemet med att en minoritet av de arbetslösa i dag har rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och att gruppen dessutom minskar kommer inte att lösas bara för att alla tvingas vara med och betala i försäkringen. Obligatoriefrågan är ett stickspår, en rökridå, som Alliansen lagt ut för att lugna alla som är upprörda över att det är nästan omöjligt att få ersättning från arbetslöshetsersättningen med dagens system. Vill man ha en väl fungerande arbetslöshetsförsäkring, som ger arbetslösa bra förutsättningar att söka jobb i nivå med deras utbildning och kompetens samt rimliga möjligheter att ställa om vid behov, då är det inte ett obligatoriskt medlemskap som behövs utan ett regelverk som ger valuta för medlemskapet. Det behövs låga och rättvisa avgifter så att alla människor har råd att vara med, kvalifikationsvillkor som inte exkluderar det allt större antalet som inte har ett fast heltidsjobb samt ersättningsnivåer som ger de utlovade 80 procenten till en majoritet av a-kassornas medlemmar. Slopa alla diskriminerande särregler för ungdomar, småbarnföräldrar, deltidsarbetande, liksom alla individuella undantag till höger och vänster! Se till att upprätta ett enkelt och tydligt regelverk som gäller lika för alla! Det är grunderna i den arbetslöshetsförsäkring som vi i Vänsterpartiet vill se, en försäkring som ger trygghet för den enskilde individen, som underlättar en bra matchning på arbetsmarknaden, som underlättar omställning samt motverkar lönedumpning och sjunkande produktivitet. Med en sådan försäkring på plats finns det inget behov av att tvinga människor att gå med i a-kassan. Ger försäkringen valuta för pengarna kommer människor också att vilja vara med. Tvärtemot vad som påståtts av bland annat Maria Plass har Vänsterpartiet med dessa förslag i sin budgetmotion. Det är bara att läsa på. Maria Plass är hjärtligt välkommen att göra det. Flera av dessa förbättringar finns med där, de finns inlagda, de är finansierade. Det gäller bland annat ett slopande av 75-dagarsregeln som vi har en modell för hur vi vill utforma. Annat, såsom regelverket, kvalifikationsvillkoren och en hel del annat, kräver en noggrannare utredning och är ingenting som man snyter ur näsan på en gång. Vi har föreslagit att arbetslöshetsförsäkringen ska läggas i en separat utredning som till fullo fokuserar och koncentrerar sig på regelverket i arbetslöshetsförsäkringen så att vi kan få en bra, modern och väl fungerande arbetslöshetsförsäkring på plats. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 till förmån för en utredning och står självklart bakom utskottets förslag under punkt 4 och 6. (Applåder)

Anf. 75 Maria Plass (M)

Herr talman! Till skillnad från Miljöpartiet gav detta anförande inte någon speciellt positiv bild. Det var snarare en eländesbild med påståenden utan bakomliggande fakta, skulle jag vilja säga. Jag har några frågor till Josefin Brink. Det finns ett batteri av förslag till återställarpolitik som jag tycker mer andas populism än ansvarsfull politik. Nu sade Josefin Brink att förslagen var finansierade, men jag skulle vilja veta hur mycket det kommer att kosta. Hur ska ni gemensamt finansiera detta, Josefin Brink? Det har vi inte fått svar på även om det hänvisas till budgeten; det är Vänsterpartiets budget som det hänvisas till. Det andra jag vill fråga om gäller deltidsarbetslösheten. Oppositionspartierna - då talar jag om de rödgröna och Sverigedemokraterna - har i sak inget gemensamt alternativ till hur deltidsarbetslösheten ska se ut. Sverigedemokraterna och Vänstern vill, vad jag förstår, avskaffa deltidsbegränsningen helt, Socialdemokraterna vill utöka den till 100 dagar, åtminstone ville de det tidigare, nu vill de se över frågan, och Miljöpartiet vill ha en översyn. Hur ska ni komma överens inom de rödgröna partierna? Och hur ska ni komma överens med Sverigedemokraterna? Hur vill ni finansiera det hela och se till att det blir en seriös finansiering? Det tredje jag vill ta upp är att Josefin Brink talar mycket om dåtid, och det visar även förslagen som innebär en återställarpolitik i högsta grad. Hur ser Vänsterpartiets framtid ut när det gäller dessa frågor? Hur ställer ni er till framtiden? Hur finansierar ni förslagen? Vad vill ni egentligen? Det mesta tyder på att ni vill ha en återgång som är oerhört generös men knappast finansierad och tyvärr inte speciellt seriös.

Anf. 76 Josefin Brink (V)

Herr talman! Det är alltid lika gulligt när en moderat lägger huvudet på sned och säger att det inte verkar riktigt seriöst. Jag kan säga detsamma till Maria Plass. Hanteringen av arbetslöshetsförsäkringen är allt annat än seriös. Det kan tyckas lite roligt att Maria Plass inte bryr sig om att läsa på Vänsterpartiets förslag till budget och i stället står i talarstolen och säger att det inte går att se någon finansiering i förslaget. Men läs på lite grann! Det finns en finansiering i vår budget, och vi kommer säkert att återkomma till de frågorna när vi ska debattera budget nästa gång som blir i höst. Jag lovar dig, Maria Plass, att vi har en finansiering till våra förslag som är alldeles utomordentligt seriös. Bland annat säger vi nej till alla de stora skattesänkningar som Moderaterna ytterligare en gång tänker vräka på med - för människor som redan har arbete - liksom stora, slösaktiga skatterabatter exempelvis till restauranger, vilket ingen tror kommer att leda till ett enda jobb. Där har du huvuddelen av finansieringen både av dessa förslag och av en hel del annat. När det gäller 75-dagarsregeln är det lite märkligt att oppositionen, eller den nuvarande majoriteten i riksdagen, skulle utforma ett alternativ till och en finansiering av förslaget. Det är inte sant. Riksdagens majoritet är enig om att vi ska avskaffa 75-dagarsregeln och skickar ett uppdrag till den borgerliga regeringen att återkomma med ett förslag till en annan modell. Vi i Vänsterpartiet tycker att vi helt och hållet ska slopa den begränsningen. Jag vill ställa en liten fråga till Maria Plass. Om det hade funnits några belägg för att deltidsarbetslösheten minskat det minsta lilla som en effekt av att ni införde 75-dagarsregeln hade jag åtminstone kunnat överväga om det var ett bra förslag, men såvitt jag vet finns det inga som helst sådana belägg. Har Maria Plass några sådana?

Anf. 77 Maria Plass (M)

Herr talman! Jag ställde många frågor inte enbart om Vänsterpartiets budget utan hur ni gemensamt ska göra någonting, Josefin Brink. Hur ska ni gemensamt komma överens? Har ni något gemensamt förslag? Ni har ju gått ihop för att, som ni säger, regeringen ska ta fram ett nytt förslag, men ni har inga gemensamma tankar. Ni spretar åt alla möjliga håll. Även i de särskilda yttrandena har Vänsterpartiet ett förslag och sedan finns särskilda yttranden också från de andra partierna - och de stämmer inte riktigt överens. Därför undrar jag: Hur kommer ni överens? Jag har förstått att jobbskatteavdraget inte direkt är någonting som Vänsterpartiet köper, och har aldrig gjort. Är ert förslag då att ligga kvar på samma skattesats? Ska återställarpolitiken finansieras med höjda skatter? Ska ni dra ned inom äldrevården och sjukvården? Hur har ni tänkt er det hela?

Anf. 78 Josefin Brink (V)

Herr talman! Maria Plass tycker tydligen att det är lite obekvämt att tala om arbetslöshetsförsäkringen eftersom hon börjar tala om allt möjligt annat. Jag kan kasta tillbaka frågan: Hur ska Moderaterna klara av att finansiera välfärden i framtiden om man fortsätter att i samma takt som nu sänka skatterna med tiotals miljarder om året, och mer ändå, för höginkomsttagare och företag och dessutom bedriver en politik som konsekvent pressar ned löner och därmed köpkraft, något som i förlängningen också minskar skatteuttaget. Vi kan ha en sådan debatt också om Maria Plass vill, men nu talar vi om arbetslöshetsförsäkringen. Jag vill upprepa att det finns en majoritet i riksdagen för att slopa 75-dagarsregeln i arbetslöshetsförsäkringen. Den i det här fallet borgerliga minoriteten är sur över det och försöker hela tiden hävda att vi måste lägga en gemensam budget för den. Det behöver vi inte alls göra, Maria Plass. Vi skickar ett riksdagsbeslut till den borgerliga regeringen där vi säger att riksdagen vill att regeringen ser över 75-dagarsregeln eftersom vi sett att den varit destruktiv. Vi ser att det inte är lönsamt för människor som är arbetslösa att ta ett tillfälligt arbete. Detta hindrar människor från att få in en fot på arbetsmarknaden. Maria Plass kanske tycker att det är bra. Jag tycker det inte, och där finns det en majoritet i riksdagen. Den andra fråga som jag ställde till Maria Plass - hon började bluddra om helt andra saker - var: Finns det några som helst belägg för att 75-dagarsregeln i arbetslöshetsförsäkringen har minskat deltidsarbetslösheten? I så fall måste det finnas några siffror som visar hur mycket den hade ökat om man inte hade infört 75-dagarsregeln, eftersom den faktiskt har ökat sedan 75-dagarsregeln infördes. Det är fler deltidsarbetslösa i dag än innan regeln infördes. Är det så att vi hade haft dubbelt så många eller tio gånger så många deltidsarbetslösa om vi inte hade infört den här regeln? Finns det över huvud taget några bevis för att 75-dagarsregeln fungerar? (Applåder)

Anf. 79 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Jag tänkte också ställa ett par frågor till Josefin Brink, ganska korta och koncisa hoppas jag. Josefin Brink talar mycket om att en hel del av det som händer inom arbetsmarknadspolitiken är effekter av regeringens politik. Jag undrar vad Josefin Brink säger om följande: Det är 120 000 fler i arbete på ett år, 33 000 fler unga i arbete på ett år och 32 000 färre långtidsarbetslösa på ett år. På sikt ska det enligt prognosen bli 320 000 fler i sysselsättning fram till 2015. Bedömer Josefin Brink att också det är en effekt av regeringens politik? I så fall, är den positiv eller negativ?

Anf. 80 Josefin Brink (V)

Herr talman! Återigen pratar vi om andra saker än om arbetslöshetsförsäkringen. Men visst - det faktum att vi har en arbetslöshet på över 8 procent bedömer jag beror på regeringens politik. Jag anser att det är en katastrof. Det är massarbetslöshet. Att det dessutom är dubbelt så många som är långtidsarbetslösa i dag som det var innan den borgerliga regeringen tillträdde bedömer jag också i hög grad beror på regeringen, naturligtvis i kombination med finanskris och annat. Jag anser absolut att regeringen har ansvar för den katastrofala utvecklingen på arbetsmarknaden. Men det vi debatterar i dag är arbetslöshetsförsäkringen. Det är fullkomligt uppenbart att den andel arbetslösa som över huvud taget får någon ersättning från arbetslöshetsförsäkringen har halverats och att det nästa år bara kommer att vara 25 procent, Hans Backman. 75 procent av de arbetssökande står helt utanför trygghetssystemen och är hänvisade till exempelvis bidrag, till skillnad från arbetslöshetsförsäkringen, som inte är ett bidrag. Där utgår jag från att liberalerna trots allt fortfarande har kvar något av sin gamla idé om att det är skillnad mellan socialförsäkringar och bidrag. En liten fråga som varit uppe här tidigare har jag nu möjlighet att upprepa: Tycker Hans Backman att det är en bra nivå att 25 procent får ersättning från a-kassan och att ungefär 4 procent får ut 80 procent i ersättning? 96 procent av dem som får a-kasseersättning är underförsäkrade och får inte någon inkomsttrygghet över huvud taget vid arbetslöshet.

Anf. 81 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Jag noterar att eftersom allting enligt Josefin Brink måste vara effekter av regeringens politik måste även de positiva siffror som nu kommer om arbetslösheten vara en effekt av regeringens politik, och det är bra. På sikt kommer arbetslösheten enligt prognosen att gå ned till 5 procent, vilket också är värt att notera. Det är nere på 70-talets nivåer med de beräkningssystem som användes då. Det är positivt. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen tycker jag ändå att vi i Folkpartiet har talat om att det kan vara läge att vid tillfälle se över avgiftsnivån. Men det måste i så fall göras i samband med budgetarbetet. Det är ingenting vi kan bestämma här i dag. I övrigt tycker jag ändå att det är lite märkligt att man stöder en sjukförsäkring som är allmän, vilket vi alla gör, men inte kan tänka sig på något vis att alla ska ha rätt till en arbetslöshetsförsäkring oavsett system. Jag vill också fråga Josefin Brink om följande: Faktum är att Regeringskansliet tillsammans med riksdagens utredningstjänst har beräknat att de regelförslag som Vänsterpartiet vill genomföra tillsammans med Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna skulle kosta ungefär 3 miljarder kronor. Någon tanke borde ni väl ha redan i nuläget, även om ni ännu inte har lagt fram någon budgetmotion, om hur ni ska kunna finansiera detta. Sverigedemokraterna är också med i arbetet. Har ni funderingar på att spara pengar genom att minska invandringen till Sverige? Något enda förslag borde ni väl ha i tänket när ni lägger fram förslag som är så här pass dyra. Det är skillnad om man har förslag som på ett begränsat sätt påverkar budgeten för Sverige. Men när det gäller sådana här förslag, där det kan röra sig om miljardkostnader, tycker åtminstone jag att det är seriöst och bra om man har någon tanke om hur det ska finansieras. Jag ser fram emot att få åtminstone ett svar på detta. (Applåder)

Anf. 82 Josefin Brink (V)

Herr talman! Jag måste säga att Hans Backman har sjunkit ned under träsknivå när han försöker pådyvla Vänsterpartiet att vi skulle vilja finansiera en enda åtgärd här i riksdagen genom att strypa invandringen. Vad är det för djävla oförskämdheter? Hans Backman vet mycket väl att det inte har någonting att göra med Vänsterpartiets politik. Lägg av med den typen av låga nivåer! Vi har en finansiering i Vänsterpartiets budget för detta. Vi tar de pengarna från det utrymme som regeringen har avsatt till att sänka skatterna för höginkomsttagare och restaurangägare i den kommande höstbudgeten. Vi kommer att debattera det framöver, och du kommer att få se de tabellerna i detalj, Hans Backman. Ni anser att alla ska ha rätt till arbetslöshetsförsäkring. Som sagt innebär inte ett obligatorium att alla har rätt till arbetslöshetsförsäkring. De förslag som Vänsterpartiet lägger fram när det gäller arbetslöshetsförsäkringen innebär att fler personer ska få rätt till ersättning. Vi anser att grundförsäkringen ska vara bättre. Den ska omfatta alla som har varit arbetssökande i tre månader och är inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Vi anser att man ska ha kvalifikationsregler som gör att även den som är deltidsarbetande eller visstidsanställd ska ha möjlighet att komma in i försäkringen och få möjlighet till ersättning. Vi vill också sänka avgifterna, så att fler människor har råd att betala medlemsavgiften och få möjlighet till ersättning. Om Folkpartiet och de andra borgerliga partierna med sitt obligatorium verkligen skulle vilja att fler personer blev med i försäkringen och fick möjligheter till ersättning, då skulle ni inte stå här och gaffla om hur dyrt det blir med våra förslag, för då skulle ert förslag vara lika dyrt. Sanningen är att det faktum att ni står här och gafflar om hur dyrt detta skulle bli är ett bevis för att ert obligatorium inte kommer att innebära att fler människor får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Det kommer bara att innebära att fler människor är tvungna att vara med och betala för den. (Applåder)

Anf. 83 Penilla Gunther (Kd)

Jag får anmoda talaren att använda ett något mer vårdat språk i talarstolen.

Anf. 85 Josefin Brink (V)

Herr talman! Penilla Gunther talade en hel del om det fina med en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som alla ska få ersättning ifrån. Det är bra. Då kan vi prata lite om det. Vad jag sade i mitt anförande - utan att förlora humöret på något sätt - handlade om att jag inte tror att en sådan reform i sig kommer att leda till att fler personer får ersättning. I dagsläget är vi på väg ned mot 30 och enligt Arbetsförmedlingen nästa år 25 procent som över huvud taget får någon ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Att de inte får ersättning beror inte på att försäkringen inte är obligatorisk, utan det beror på att kvalifikationsvillkoren är så hårda. Den som ännu inte har fått sitt första jobb utan kommer direkt från studier eller har kommit hit från ett annat land och inte kommit in på arbetsmarknaden får ingen som helst ersättning från grundförsäkringen längre. Det kunde man få tidigare. Nu får man det inte. Vad tänker Penilla Gunther göra för de här grupperna, framför allt ungdomar och invandrare, med sin obligatoriska arbetslöshetsförsäkring? Andra grupper som inte får ersättning är folk som inte når upp till arbetsvillkoret. Det gäller dem som jobbar halvtid och har kortare arbetsvecka än 40 timmar, till exempel ganska många i vård och omsorg. Den som jobbar halvtid och är sjuk en endaste dag lyckas inte kvalificera sig för ersättning liksom inte heller de allt fler, framför allt ungdomar och kvinnor, som har tillfälliga anställningar och som inte kommer upp i de minst 80 timmar som krävs för att få ersättning. Hur ska de här personerna komma in i systemet med Penilla Gunthers obligatoriska ersättning? Ska det finnas några arbetsvillkor? Ska det finnas några kvalifikationskrav, och hur ska de i så fall se ut för att de här personerna ska få en möjlighet att få ersättning från försäkringen?

Anf. 86 Penilla Gunther (Kd)

Herr talman! Kvalifikationsvillkor måste det finnas, Josefin Brink, men tydligen är det så i Vänsterpartiets egen lilla värld att ingen behöver kvalificera sig för någonting, för allting ska uppenbarligen vara gratis och till intet förpliktande. Får jag ställa den motfrågan, Josefin Brink? Det måste självklart finnas någon typ av kvalifikationsvillkor, precis som i sjukförsäkringen. Man får ju inte ut pengar från en försäkring om man inte är sjuk och uppfyller någon form av rättvisa villkor. I dagsläget kan jag inte precisera de villkor som borde vara lämpliga att ställa för att människor ska få ut en ersättning från en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Där hänvisar jag med frimodighet till den parlamentariska utredningen, för jag vill inte som enskild stå här och sätta mig över dem som möjligtvis har bättre kunskap än vad både Josefin Brink och jag har i den frågan. Som jag sade i mitt anförande ska det i en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring självklart finnas en möjlighet så att människor inte ska hamna i den mycket tråkiga sitsen att också behöva söka försörjningsstöd. Det är ju precis det vi vill undvika i det här. Men jag har inte hört Josefin Brink tala ett enda ord om det. Hur ska vi undvika att människor hamnar i försörjningsstöd i stället för att faktiskt i så fall hamna i en arbetslöshetsförsäkring?

Anf. 87 Josefin Brink (V)

Herr talman! Återigen måste jag säga att det är lite beklämmande att inte läsa på vad motståndarnas förslag är innan man ställer sig och påstår en massa dumheter. Vänsterpartiet tycker att det är självklart att det ska finnas kvalifikationsvillkor i arbetslöshetsförsäkringen. Vi har aldrig föreslagit någonting annat. Penilla Gunther står här och ger sken av att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring på något magiskt sätt skulle innebära att trots att man har kvalifikationsvillkor så har man det liksom ändå inte; alla skulle på något sätt ändå få ett slags ersättning, och ingen skulle hamna mellan stolarna. Min poäng är ju att ett obligatorium varken kommer att göra till eller från. Det som ett obligatorium kommer att leda till är, vad jag kan förstå, att alla människor kommer att bli tvungna att vara med och betala för försäkringen med en avgift men utan att ha någon möjlighet att få ersättning i väldigt många fall - om man inte gör som exempelvis Vänsterpartiet har föreslagit i vårt alternativ, nämligen ser över just kvalifikationsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen så att de är anpassade efter dagens arbetsliv. Det är Penilla Gunther och Alliansen som lever i det förflutna. I dag krävs det att man har en fast heltidsanställning för att man sedan ska kunna kvalificera sig till arbetslöshetsersättning, men så som arbetsmarknaden ser ut i dag är det fler och fler som är hänvisade till tillfälliga anställningar, som inte kommer upp i heltid och där deltidsarbetslösheten som sagt har ökat i stället för att minska. Det är det moderna, framtida arbetslivet som ni har skapat som gör att människor inte släpps in i arbetslöshetsförsäkringen, men det är vi som har ett förslag på hur man ska lösa det här: sänk avgifterna, se över kvalifikationsvillkoren så att även den som jobbar deltid eller visstid har möjlighet att komma in och slopa alla undantagsregler, till exempel deltidsbegränsningen, som gör att det inte lönar sig för folk att ta ett tillfälligt arbete. Det är lösningen på problemet, inte obligatoriet.

Anf. 88 Penilla Gunther (Kd)

Herr talman! Jag tror att Josefin Brink har gett sig på fel person när det pratas om att vara påläst. Men det vore väldigt intressant om Josefin Brink hade läst sina egna skrivningar, för här talas det om att se över kvalifikationsvillkoren. Och vad sade jag i mitt förra inlägg? Jo, jag sade just det att det är viktigt att kvalifikationsvillkoren ses över i den parlamentariska utredningen. Jag tror att hörseln börjar bli dålig. Det kanske har med åldern att göra. Självklart ska det löna sig att arbeta. Varenda timme är oerhört mycket värd i både kristdemokratisk politik och allianspolitiken. Därför förespråkar vi till exempel att det ska vara möjligt för människor att arbeta 100 procent av sin förmåga. Detta är oerhört viktigt att föra fram inte minst när det gäller människor med någon typ av arbetshinder. I dag står de fullständigt utanför arbetslöshetsförsäkringen. Det finns människor som aldrig kommer att ha råd att betala en a-kasseavgift hur man än vänder och vrider på det, därför att de har ett arbetshinder som gör att de inte har ett ordinarie arbete. Skulle de bli arbetslösa så har de en annan typ av ersättning. För dem skulle det betyda oerhört mycket för självkänslan och ekonomin att det finns en möjlighet till en arbetslöshetsförsäkring för att de är arbetslösa och inte för att de har någon annan typ av hinder. Här gäller det att lägga människor på rätt ställe i socialförsäkringssystemet, inte att sätta sjuka och arbetslösa på pottkanten så att de ska behöva söka försörjningsstöd.

Anf. 89 Sven-Olof Sällström (Sd)

Herr talman! Jag tänkte börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande på samtliga punkter. A-kassan ska vara en omställningsförsäkring, en trygghet vid arbetslöshet, en försörjning mellan två jobb. A-kassan har varit och ska vara en viktig del av den svenska välfärden. Därför har bland annat vi sverigedemokrater sagt att innan vi är beredda att stödja ytterligare jobbskatteavdrag vill vi att välfärden ska få sitt. Här har vi en del av detta - a-kassan. Jag kommer mest att hålla mig kring punkt 4 och punkt 6 i betänkandet, som rör den så kallade 100-dagarsregeln och deltidsbegränsningen, alltså 75-dagarsregeln. 100-dagarsregeln innebär att man i första hand under 100 dagar ska söka i sitt närområde och inom sin yrkeskompetens och utbildning. Det är nödvändigt för att tillvarata den utbildning och den kompetens som finns hos arbetskraften. Det är inte rimligt att man ska behöva ryckas upp med rötterna redan i början av arbetslösheten för att söka jobb i andra delar av landet som man varken har utbildning för eller erfarenhet av. Det är ingen bra arbetsmarknadspolitik. Den är inte human. Den är heller inte bra för Sverige, för ska vi klara sysselsättningen i framtiden måste vi ha rätt kompetens på rätt plats. Människor ska jobba med det de är utbildade för och det de har erfarenhet av. Om en akademiker som har blivit arbetslös söker ett jobb som han eller hon inte har utbildning för, till exempel enkla jobb i en Ica- eller Konsumbutik, tror ni då att de får de jobben? Nej, det får de inte. Jag har själv anställt personal på den typen av arbetsplatser. Kommer det någon som är överkvalificerad får den personen inte jobbet, för man vet att de fortsätter att söka jobb och snart kommer att lämna arbetsplatsen. Det försätter bara människor i en situation där de tvingas lägga ned kraft på att söka jobb de inte kommer att få, som de inte vill ha och som de inte är utbildade för. När det gäller deltidsbegränsningen, 75-dagarsregeln, är den kontraproduktiv. Den håller kvar människor i arbetslöshet. Det har regeringens egen långtidsutredning visat. Har ni läst den? Den visar att 75-dagarsregeln gör att människor som är heltidsarbetslösa och som kommer från ett heltidsjobb inte tar ett deltidsjobb, trots att Långtidsutredningen säger att just ett deltidsjobb är en av de bästa vägarna till att komma tillbaka till ett heltidsarbete. För dem som jobbar deltid men som vill ha ett heltidsarbete tar det i genomsnitt ett år att komma till heltidsarbete. Det är en bra väg tillbaka till arbetsmarknaden. Nu tar man inte deltidsjobbet därför att man förlorar ersättning. Man får svårt att försörja sig, svårt att behålla lägenhet eller hus. Begränsningen är kontraproduktiv. Det är till och med så att Långtidsutredningen visar att det egentligen borde vara tvärtom. Ersättningsdagarna för deltidsarbetslösa borde vara ännu fler än för heltidsarbetslösa. Läs er egen utredning! I övrigt tycker jag att det är positivt att en viss del av beröringsskräcken gentemot Sverigedemokraterna hos den övriga oppositionen verkar ha lagt sig. Det innebär att vi i och med dagens beslut i kammaren får en möjlighet att gemensamt förbättra den omställningsförsäkring som a-kassan ska vara. Det innebär också, som det nu ser ut, att vi senare denna månad kommer att få tillfälle att rätta till bristerna i fas 3 så att villkoren för utländska arbetare i Sverige mycket troligt förbättras genom att ILO 94 ratificeras. Herr talman! Däremot är det sorgligt att vi har en blunda-och-hoppas-regering, en minoritetsregering som, förutom i ett mycket litet antal frågor, inte förankrar regeringspolitiken i Sveriges riksdag. Nu finns det en riksdagsmajoritet för att förbättra a-kassan. Det finns en sådan riksdagsmajoritet som skickar ett tydligt uppdrag till regeringen att ta fram förslag och finansiering för att förbättra a-kassan när det gäller 100-dagarsregeln och när det gäller deltidsbegränsningen. Regeringen har inte sökt stöd för sin politik i den här frågan. Man har inte heller fått något stöd för sin politik i den här frågan. Vi har en blunda-och-hoppas-regering. Jag undrar hur länge vi kommer att ha den regeringen om den fortsätter att regera på det här viset. Jag tänker också gå in lite grann på vad några andra talare har sagt. Eftersom jag kommer in sent på talarlistan har jag inte haft möjlighet att replikera på alla. Men några rätt anmärkningsvärda saker har sagts. Jag tänkte komma in på det. Jag tycker till exempel att Josefin Brink inte behöver vara arg på Hans Backman. Josefin gjorde det väldigt klart och tydligt att hon inte under några omständigheter någonsin kommer att kunna tänka sig att spara pengar på invandring. Det är en åsikt som jag tror att hon delar med Hans Backman och även med de övriga partierna i den här kammaren, förutom Sverigedemokraterna. Det är ju en helig ko. Vi hörde tidigare hur Maria Plass påstod att vi inte har någon finansiering, till exempel när det gäller deltidsbegränsningen. Läs vår budget, Maria Plass! Det finns en finansiering där. Bland annat ställer vi krav på att upprätthålla och förstärka välfärden innan vi ger oss in på att stödja ett ytterligare jobbskatteavdrag. Men det finns också, som sagt, heliga kor som slaktas i vår budget. Läs och begrunda hur man kan finansiera förstärkt välfärd, Maria Plass! Maria Plass, Hans Backman och flera andra har pratat om att deltidsbegränsningen skulle kosta 3 miljarder. Man har avrundat uppåt i det här fallet. I utredningen från riksdagens utredningstjänst pratar man om 2 ½ miljarder. Jag vill bara göra det förtydligandet. Det har vi också tagit in i vår budget. Den är finansierad fullt ut. Abir Al-Sahlani - jag vet tyvärr inte om hon finns kvar i lokalen - hade också en rätt anmärkningsvärd jämförelse. Hon jämförde arbetskraftsinvandring med att söka jobb i en annan kommun. Det är inte riktigt jämförbart. Att söka jobb i en annan kommun kan man göra redan i dag. Det finns inga sådana begränsningar. Jag bor i Östersund. Hade jag inte varit invald i Sveriges riksdag hade jag mycket väl kunnat söka jobb i Malmö. Den begränsningen finns inte. Vad det här handlar om är att tvinga någon som är arbetslös i Östersund att söka jobb i Malmö. Eftersom Abir Al-Sahlani tog upp detta och gör den jämförelsen, innebär det att hon också tycker att man ska tvingas söka jobb i ett annat land? Det skulle vara rätt intressant att veta om det var det som var jämförelsen. Dessutom skyllde Abir lite grann Socialdemokraternas flumskola för att det ser ut som det gör på dagens arbetsmarknad. Men, herregud, ni har haft makten i fem år! Jag är inte socialdemokrat, men nu får ni sluta med det här. Ni har haft makten i fem år, ta ansvar för er politik! Sist, men inte minst, pratade Penilla Gunther om en folkhemsdröm. Det kanske var en folkhemsdröm att ha ett fast arbete, ett fast hem, ett tryggt hem. Men om du tycker att en folkhemsdröm är en svunnen tid som vi inte ska leva upp till igen är inte Kristdemokraterna det parti Kristdemokraterna en gång var. Det har vi sett tydliga tecken på tidigare under året. Det här var väl sista spiken i kistan.

Anf. 90 Maria Plass (M)

Herr talman! Jag skulle först faktiskt vilja gratulera Sverigedemokraterna och säga att oppositionen inte har begärt någon replik. Ni gör ju gemensam sak när ni vill undergräva arbetslinjen och inte ta något som helst ansvar för svensk ekonomi. Jag skulle vilja säga att vi nu har fått en ny oppositionskoalition i riksdagen. Jag har frågat de övriga partierna om finansieringen av deltidsbegränsningen och 100-dagarsregeln, men jag tycker inte att jag har fått ett svar, i alla fall inte ett som har tillfredsställt mig och Alliansen. Därför undrar jag lite grann: Hur har Sverigedemokraterna tänkt finansiera detta? Budgeten togs upp i anförandet och hur man skulle upprätthålla välfärden, men det sades inte speciellt mycket mer om det. Om jag skulle kunna få svar på de frågorna skulle jag vara tacksam.

Anf. 91 Sven-Olof Sällström (Sd)

Herr talman! Då ska Maria Plass få något så ovanligt i den här kammaren som ett svar. Det är trots allt regeringen, enligt det beslut vi kommer att fatta i eftermiddag, som ska återkomma med förslag till finansiering. Eftersom regeringen har varit oförmögen att få en majoritet för sin politik är det riksdagens mening att regeringen ska återkomma med ett förslag på åtgärder, genomförande och finansiering. Om Maria Plass och regeringen vill veta vad vi har för förslag till finansiering kan jag ge några stycken. Det femte jobbskatteavdraget - låt välfärden gå före! Biståndspolitiken - gå ned till FN:s rekommendation! Sist, men inte minst, den heliga kon, som övriga partier i kammaren är överens om - inga nedskärningar på invandringspolitiken. Vi har det i vår budget. Läs den! Ta till er av de förslagen! Skicka den gärna också till Regeringskansliet så kanske de när de återkommer med sitt förslag till finansiering kan ta till sig några av de vettiga förslag som finns där. När det gäller den så kallade arbetslinjen har vi tyvärr sett vad den har inneburit på senare tid. Den har inneburit att människor har fått gå för näst intill svältlöner. De har fått utföra ordinarie arbetsuppgifter i något som kallas fas 3. Den har inneburit att man genom att öka arbetskraftsutbudet i okvalificerade yrken genom en oansvarig arbetskraftsinvandring håller ned lönetrycket och ökar löneskillnaderna i Sverige. Det är det som är arbetslinjen. Vi ställer inte upp på den politiken.

Anf. 92 Maria Plass (M)

Herr talman! Jag fick ungefär samma svar som jag hade förväntat mig. Jag kan säga att det som beskrevs kanske är Sverigedemokraternas arbetslinje. Det är definitivt inte Alliansens arbetslinje. Det svar som Sverigedemokraterna gav var inget svar. Skär ned på biståndspolitiken och ta bort jobbskatteavdraget, men det sades liksom inte riktigt hur. Och sedan ska regeringen återkomma. Om man hakar på de rödgröna och har ett förslag, har man då ingen som helst mer konkret idé? Ni säger att ni är ansvarsfulla, om man är ansvarsfull på riktigt tycker jag faktiskt att man svarar på den frågan. Jag skulle vilja ställa en annan fråga. Ni säger att det inte ska finnas ett jobbskatteavdrag utan att utrymmet ska gå till välfärden. Hur ska ni minska arbetslösheten och öka sysselsättningen i Sverige? Det vill jag gärna veta.

Anf. 93 Sven-Olof Sällström (Sd)

Herr talman! Du fick ett svar, Maria Plass. Läs vår budget. Då får du exakta siffror på hur välfärden och a-kassan ska finansieras. Sedan var det frågan om arbetslinjen. Hur ska vi sänka arbetslösheten och få fler i arbete? Först och främst måste vi åtgärda er misslyckade utbildningspolitik. I dag - och än mer i framtiden - har vi vissa brister på den svenska arbetsmarknaden när det gäller tillgänglig arbetskraft för de jobb som finns. Det är konsekvensen av en bristande utbildningspolitik under lång tid men där ni har haft ansvaret i fem år. Det finns inte människor att matcha till de jobb som finns i vissa sektorer. På andra delar av arbetsmarknaden finns massarbetslöshet därför att människor inte har fått den utbildning de behöver för att kunna ta de jobb som finns, varken nu eller i framtiden. I stället för att utbilda människor för dagens och framtidens jobb tar ni in andra människor från andra delar av världen som kan ta jobben. Vi behöver inte ta in arbetskraftsinvandrare som ska jobba i våra restaurangkök eller städa våra golv. Det finns en mängd människor som vill ta de jobben. 80 procent av era arbetskraftsinvandrare består av de yrkeskategorierna. De tar enkla jobb utan krav på yrkesutbildning eller högre utbildning. Börja där. Se till att stärka Myndigheten för yrkeshögskolan. Se till att stärka utbildningsväsendet. Se till att stärka arbetsmarknadsutbildningarna. Ge folk som är arbetslösa i dag en möjlighet att ta morgondagens jobb. Ni gör ingenting av detta. Er arbetslinje innebär lönedumpningspolitik och överutbudspolitik när det gäller arbetskraft. Ni har inga svar på morgondagens problem.

Anf. 94 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Jag har en fråga om finansiering till Sven-Olof Sällström. Det gäller frågan om att ta bort 75-dagarsregeln för deltidsarbetslösa. Oavsett hur man räknar, om man avrundar eller inte, rör det sig, enligt riksdagens utredningstjänst, om en kostnad på sannolikt flera miljarder kronor. Jag vill ha ett klargörande från Sven-Olof Sällström. Är en av de viktiga delarna för att finansiera detta i er budget att minska invandringen?

Anf. 95 Sven-Olof Sällström (Sd)

Herr talman! Ja! Det gäller även ytterligare delar, till exempel, som vi har sagt tidigare, att vi säger nej till ytterligare jobbskatteavdrag så länge välfärden inte får sitt. Vi har också aviserat nedskärningar i vissa delar av det svenska biståndet. Man får naturligtvis omprioritera en del övriga kostnader bland budgetposterna. Bland annat ser jag att vissa av allianspartierna har föreslagit - jag tror att det finns med i budgeten men jag är inte säker - att genomföra en sänkning av restaurangmomsen med, om jag inte missminner mig, i storleksordningen 5 miljarder. Det ska ge 3 000 jobb. De 2 ½ miljarderna som detta ska kosta motsvarar 4 300 jobb.

Anf. 96 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Det stämmer att vi vill sänka restaurangmomsen för att skapa möjlighet till fler jobb. Det var ett klargörande svar av Sven-Olof Sällström att en viktig del av finansieringen av deltidsförändringen, att ta bort 75-dagarsregeln, är att minska invandringen. Det innebär att de fyra partierna Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna uppenbarligen inte har haft någon diskussion om hur man ska finansiera åtgärden. Bland annat har Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna helt olika åsikter. Där finns inget hållbart alternativ att genomföra åtgärden seriöst budgetekonomiskt. Sven-Olof Sällström var inne på att regeringen skulle leva på hoppet. Olika effekter av politiken beror på regeringen. Då ställer jag samma fråga till Sven-Olof Sällström som jag ställde till Josefin Brink. Det har varit 120 000 fler i arbete på ett år, 33 000 fler unga i arbete på ett år och 32 000 färre långtidsarbetslösa på ett år. Enligt prognos ska det på sikt finnas 20 000 fler i sysselsättning fram till 2015. Arbetslöshetsnivån är 5 procent, vilket motsvarar nivån på 70-talet. Bedömer Sven-Olof Sällström att det också är en effekt av regeringens politik? Är den positiv?

Anf. 97 Sven-Olof Sällström (Sd)

Herr talman! Det är riktigt att fler är sysselsatta, men det är också fler som ska ha jobben. Det är inte minst på grund av att ni har utökat antalet som söker jobb på grund av en vidlyftig invandringspolitik. Det är därför som vi fortfarande ser massarbetslöshet i landet. Det är högkonjunktur, och det finns en historisk chans att åter komma ned på låga siffror i fråga om arbetslöshet. Då för ni en överutbudspolitik när det gäller arbetskraft för att hålla ned löner och villkor för vanliga arbetare - för att öka löneskillnaderna. Nej, vi ställer inte upp på det. Vi har en annan vision om vad vi ska göra i en högkonjunktur med massarbetslöshet. Vi ska se till att de som är arbetslösa får rätt utbildning så att de kan ta de jobb som finns. Vi har en vision om att de människor som finns i era utanförskapsområden, som ni tillsammans med de övriga har skapat, ska få en förutsättning att ta de jobb som finns i Sverige i dag. Men ni säger att de jobben ska gå till de nyanlända - de nya som kommer till den svenska arbetsmarknaden. Men vilka jobb ska de som redan finns i era utanförskapsområden ha? Vilken utbildning ska de få? Ni har inga svar på dagens problem, och ni har inte heller svar på morgondagens problem. Antalet sysselsatta är egentligen irrelevant om man tittar efter hur arbetslöshetssiffrorna förändras. Det är fler, Hans Backman, som är arbetslösa i dag än i oktober 2006 när ni tog över makten.

Ann-Christin Ahlberg (S)

Anf. 98 Ann-Christin Ahlberg (S)

Herr talman! Regeringen gjorde snabbt vid maktskiftet hösten 2006 en rad förändringar, bland annat förändrade man a-kassan så att den blev både sämre, dyrare och motverkade arbetslinjen. Nu har vi i oppositionen fått majoritet för att regeringen måste se över 100-dagarsregeln, vilket innebär att man inte behöver flytta den första arbetslösa dagen och att man kan söka lämpligt jobb inom sitt eget yrke de första 100 dagarna. Dessutom ska regeringen se över reglerna för deltidsstämplingen så att de inte diskriminerar deltidsarbetslösa och inte motverkar arbetslinjen. Det finns en majoritet i utskottet för att bifalla flera socialdemokratiska motioner i frågorna. Det är bra. Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut i punkterna 4 och 6. Herr talman! Att ha ett jobb att gå till är oerhört viktigt. Det är roligt, och det är arbetskamrater. Det är ofta förknippat med en stor yrkesstolthet och möjlighet till egen försörjning. För oss socialdemokrater är jobben den politiskt viktigaste frågan. Men att ha ett arbete är inte en självklarhet för oss alla. En del jobb försvinner. En del företag varslar för att färre ska göra jobben eller för att orderböckerna är tunna. En del arbetsgivare vill bli av med personal av andra orsaker. En del arbetar heltid med fasta anställningar. En del har visstidsanställningar och får ta de timmar eller dagar som erbjuds. En del blir helt utan arbete. Så ser villkoren ut på svensk arbetsmarknad i dag. En stor grupp kvinnor och unga används som dragspel på svensk arbetsmarknad och tvingas att jobba de timmar de får, och de ska alltid finnas till hands, ofta med mobilen i handen, för att snabbt ta de timmar de får. Om olyckan är framme och man mister sitt arbete helt eller delar av sin sysselsättningsgrad är det viktigt att man har en bra arbetslöshetsförsäkring, så att man klarar sig mellan två jobb och kan fokusera på att söka nytt arbete eller kanske utbilda sig till ett annat yrke om så behövs. Då är det oerhört viktigt att man inte måste fokusera på hur man ska få ekonomin att gå ihop, eller rent av bli fattig eller väldigt fort riskera att hamna i fattigdom. De regelförändringar som den borgerliga regeringen har gjort innebär att man blir underförsäkrad när man blir arbetslös i dag. Inkomstbortfallsprincipen gäller enbart för väldigt få; endast 4 procent får ungefär 80 procent av sitt inkomstbortfall. Och vi har fått en a-kassa som motverkar arbetslinjen. Vi vet också att det är bara 40 procent som får någon ersättning alls, och inom några år kanske det är bara 25 procent som får det. Man tvingas också att tacka nej till timmar som erbjuds därför att man straffas med färre a-kassedagar då man har deltid eller har tvingats ta deltid. För att få a-kassa om man har deltid måste man ha haft ett heltidsarbete tidigare. Särskilt dålig har a-kassan blivit för kvinnor och unga människor som tvingas att finna sig i att det är väldigt ojämställt på svensk arbetsmarknad, där deltider och visstidsanställningar råder i än högre grad just på kvinnliga arbetsmarknadsområden än på de typiskt manliga arbetsplatserna. Vid arbetslöshet diskrimineras de återigen därför att de tar de erbjudanden som de faktiskt får, för då får man helt andra regler i a-kassan. I stället för 300 dagar får man bara 75 dagar med den borgerliga a-kassan - så är den uppbyggd. Nu är den egentligen anpassad efter en medelålders man som har blivit arbetslös från ett heltidsarbete. Det passar inte in på svensk arbetsmarknad. Vi har också fått ett regelsystem som motverkar arbetslinjen på det viset att man tvingas att bli heltidsarbetslös i stället för arbetslös på deltid. Det är helt fel väg att gå då varje arbetad timme måste ses som ett steg i rätt riktning för den som är arbetslös och möjlighet för framtida heltidsarbete. Någon sade här tidigare att det är bättre att ha en fot inne på arbetsmarknaden än båda fötterna utanför. Vi hade i arbetsmarknadsutskottet för en tid sedan professor Bertil Holmlund från Långtidsutredningen, och han menade också att varje arbetstillfälle är viktigt att ta vara på för att få möjlighet till ett nytt arbete. Därför tycker vi att man måste ändra a-kassereglerna så att de passar in i dagens arbetsmarknadssituation, där tråkigt nog fortfarande väldigt många unga och speciellt kvinnor får finna sig i visstidsanställningar, som blir ännu fler, och deltider, som har blivit en stor grej på arbetsmarknaden. Speciellt inom de områden som Kommunal, Handels och Hotell- och restaurangfacket har att organisera är deltidsproblematiken väldigt stor. För bara några veckor sedan var jag ute på logistikföretag, och det nya var att de killar som jobbar där som är mellan 25 och 27 år nu hade fått bara deltidstjänster, för deras verksamhet var uppbyggd så. Även på de typiska manliga företagen börjar det alltså komma. Så länge vi inte har kommit bort från det faktum att vi har möjlighet att erbjuda heltid för alla är det oerhört viktigt att vi har en a-kassa som inte motarbetar arbetslinjen och att man inte straffas eller diskrimineras för att man tar de jobb på timmar eller dagar som erbjuds, så som det är i dag. Den så kallade 75-dagarsregeln motverkar arbetslinjen och måste ses över. Det är helt fel att straffas för att man tar de jobb som erbjuds, och man ska inte tvingas att flytta redan första arbetslösa dagen. Det är omänskligt, och det är inte samhällsekonomiskt. Det kan få stora konsekvenser för den enskilde, och speciellt för familjen. Det kanske handlar om att byta skola, tvingas sälja sin bostad med mera. Det gör man inte på en vecka eller två. Varje arbetad timme är viktig för den enskilde, för samhället och för tillväxten. Vi måste få till en regelförändring så att arbetslinjen gäller. Nu tvingar vi regeringen att återkomma med bättre regler för den som är deltidsarbetslös och ta bort 100-dagarsregeln. Nu är det upp till regeringen att visa samma snabbhet att ändra till det bättre som de gjorde när de förstörde och försämrade a-kassan så att den blev både dyr och dålig och motverkade arbetslinjen och drabbade unga och kvinnor mer än män. Jag yrkar bifall till våra reservationer 2 och 5. (Applåder)

Eva-Lena Jansson (S)

Anf. 99 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Jag ska ta upp problematiken kring förtroendeuppdrag och arbetslöshetsförsäkringen. Reglerna för ersättning till arbetslösa är av ett sådant slag att arbetslösa med politiska förtroendeuppdrag, oavsett om uppdraget är på 75 procent eller enstaka dagar i månaden, måste avsäga sig uppdragen för att inte bli av med sin a-kasseersättning. Det är egentligen horribelt - vi pratar om svensk demokrati. Ett exempel på detta är en arbetslös fritidspolitiker i Örebro som utförsäkrades från a-kassan efter 90 dagar på grund av reglerna för deltidsarbetslöshet. Det politiska förtroendeuppdraget hade en tidsåtgång på ca nio dagar per år och ansågs enligt den ansvariga a-kassemyndigheten vara betydande del av heltid. Enligt kommunallagen 4 kap. 11 § har förtroendevalda rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för att de ska kunna fullgöra sina uppdrag. Detta innebär att uppdraget inte räknas som en del av anställningen. Att en person som har haft ett förtroendeuppdrag och arbetat sedan skulle tvingas avsäga sig samma uppdrag för att det helt plötsligt räknas som ett deltidsarbete är absurt. Det här är ett exempel, men det finns naturligtvis fler. Jag har debatterat frågan här i kammaren med den tidigare arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin. Han medgav att han hade sett problematiken i sin roll som tidigare partisekreterare för Moderaterna, och han höll med om att det här var ett problem. Jag upplevde att vi hade en arbetsmarknadsminister som då insåg att detta var en viktig fråga att hantera. När det gäller just detta att få vara förtroendevald är det viktigt. Vi tycker att det är viktigt att politiker ska kunna komma från alla yrkeskategorier men också kunna vara arbetslösa och få delta. Pensionärer ska kunna få vara politiker. Ingen ska hindras utifrån dagens roll. Några är sjuka, och det finns möjlighet också för dem att vara politiskt förtroendevalda. Ju fler med olika bakgrund och erfarenhet som deltar, desto bättre blir besluten. Som arbetslöshetsförsäkringen är utformad utestänger den en stor grupp medborgare, något som inte är önskvärt. Därför måste vi ändra dagens regelverk så att även arbetslösa får rätt att ha politiska uppdrag utan att utförsäkras. Sedan finns det ytterligare en del, och det gäller dem med fackligt förtroendeuppdrag. Människor kan i dag inte ta fackliga uppdrag då de inte är a-kassegrundande trots att de ersätts för förlorad arbetsförtjänst. Det uppfattas alltså som att man jobbar, och därför måste man ta ledigt. Men det är inte a-kassegrundande. Men när man har ett fackligt uppdrag kan man bli avstängd från a-kassan om man blir arbetslös därför att man inte står till arbetsmarknadens förfogande. Vi har ett regelverk som är väldigt komplext och som hindrar människor från både politiska och fackliga uppdrag. Detta blir nu ett hinder för många att våga sig på ett fackligt och politiskt uppdrag. Hösten 2009 lämnade IAF en skrivelse till regeringen där man föreslår en lagändring. Förslaget skulle innebära att ett fackligt arbete utanför den egna arbetsplatsen, där den förtroendevalda får ersättning för förlorad arbetsförtjänst, likställs med vanligt arbete och därmed blir a-kassegrundande. Vi vill därför att regeringen ser över möjligheterna att frånvaro från anställning som är kopplad till ett förtroendeuppdrag jämställs med förvärvsarbete i arbetslöshetsförsäkringen. Vi anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag där IAF:s skrivelse kan vara en utgångspunkt. Jag uppfattar, herr talman, egentligen att det finns en bred samsyn i de här frågorna. Men ändå väljer den borgerliga minoriteten och även Sverigedemokraterna att avstyrka motionen, vilket jag tycker är synd. Jag tycker att de borde tillstyrka den i stället. Med det yrkar jag bifall till reservation 5.

Anf. 100 Monica Green (S)

Herr talman! Finansutskottet har yttrat sig över arbetsmarknadsutskottets förslag om att utreda reglerna för deltidsarbetslösa. Av det skälet har jag begärt ordet här i dag. Dock har jag häpnat över moderatregeringens företrädare här i kammaren, att de i sin desperation inte på några villkor vill underlätta för de deltidsarbetslösa. Det är alldeles uppenbart att företrädarna här är förblindade i sin egen ideologi om att det är bra med större skillnader och att det är större skillnader som ger jobb. De hävdar att om man bara blir fattig så hittar man sig ett jobb. De förespråkar lägre löner. De förespråkar lägre ersättningar i a-kassan. De förespråkar att man ska tvingas stämpla ut på heltid. Det är beklagligt, denna förblindade ideologi. Herr talman! Jag vill hänvisa till Långtidsutredningen, som hänvisar till att det finns många välfärdsvinster. Jag vet att arbetsmarknadsutskottets ledamöter har tagit del av det. Då är det förvånande att de borgerliga ledamöterna även där har varit så ideologiskt förblindade att de inte har tagit till sig kunskaperna från Långtidsutredningen. Vi har från finansutskottets sida påpekat att OECD-ekonomerna framhåller de positiva effekterna av en generös arbetslöshetsförsäkring. Vi menar att det är ett hinder för jobblinjen, ett hinder för tillväxten, om deltidsarbetslösa tvingas säga upp sig för att kunna försörja sig, om de hindras att arbeta. Det är bättre att ha en fot inne än att vara helt utanför. Det är bättre att arbeta deltid än att inte arbeta alls. Det är beklagligt att de borgerliga ledamöterna är så förblindade. Vi vet att det är främst kvinnor som drabbas av deltidsarbetslöshet. De drabbas i den privata handeln. De drabbas i hotell- och restaurangbranschen. Det är beklagligt. De drabbas också till stor del i kommuner och landstinget - det vet vi. Men till största delen är det inom den privata sektorn. Det är oerhört beklagligt att de borgerliga ledamöterna inte över huvud taget vill underlätta för de deltidsarbetslösa kvinnorna. Som jag sade: Varje arbetad timme är viktig. Det går bra för Sverige. Trots det har vi en massarbetslöshet. Vi har stor deltidsarbetslöshet. Vi har hög ungdomsarbetslöshet. Vi har en långtidsarbetslöshet som verkligen är värd namnet. Så är det för att den borgerliga regeringen under krisen har förvärrat situationen. Man förvärrade genom att förvägra människor en bra arbetslöshetsersättning. Man förvärrade genom att hindra människor att ta arbete, bland annat genom 75-dagarsregeln. Med andra ord, herr talman: Vi har från finansutskottets sida inget att anmärka på att riksdagen ber regeringen att återkomma med ett bättre förslag när det gäller deltidsregeln om 75 dagar och 100-dagarsregeln.

Anf. 101 Penilla Gunther (Kd)

Herr talman! Monica Green är alltid intressant att lyssna till, de få gånger jag har gjort det. Det är ett väldigt intressant ordval som Monica Green har, som "denna förblindade ideologi". Vad är det för ideologi som Monica Green drivs av, där man tycker att detta att sprida lögner i talarstolen här i kammaren är helt okej? Det brukar läggas till begreppet förnekelse, som snarare är ett sektbeteende. Det vore intressant om Monica Green förklarade hur man kan tycka att lögner är mer okej att sprida än sanningar. Att anklagas för att ha förvärrat situationen på arbetsmarknaden och att hindra människor att ta arbete är ganska kraftiga ord, när vi har hört siffror och vet genom statistiken att ett antal människor har fått arbete de senaste åren som kanske annars inte hade fått det. Om man inte över huvud taget tar hänsyn till att det har varit en lågkonjunktur och framför allt inte tar hänsyn till att de som har varit arbetslösa längst och borde ha fått jobb för länge sedan, när de var färska i sin arbetslöshet, då kan jag påminna Monica Green om att det var den socialdemokratiska regeringens politik som gällde då. Hur förklarar du det, att det fortfarande finns människor som tycker att det var bättre förr? Du verkar tillhöra en av de grupperna.

Anf. 102 Monica Green (S)

Herr talman! Det är svårt att bemöta sådana märkliga påståenden. Det är klart att jag inte gillar lögner. Jag tar avstånd från alla typer av lögner. Men att ni förvägrar människor att arbeta är sant. Ni gör det genom 75-dagarsregeln. Ni hävdar ju att människor ska säga upp sig från sitt deltidsarbete för att kunna bli heltidsarbetslösa. Det är det ni gör! Det är sanningen. Sanningen kanske är jobbig att lyssna på. Men det är det som är sant. Att vi har haft en kris är hemskt, och det var väldigt jobbigt för Sverige att vi gick ned i en lågkonjunktur. Men efter lågkonjunktur kommer alltid högkonjunktur - det brukade ni säga när vi var som värst i krisen. Sedan dess har det tillkommit många jobb. Det strömmar till jobb nu - fantastisk bra! Men trots det har vi en massarbetslöshet som är högre än den som fanns när ni tog över 2006. Vi vet att det år 2006 tillströmmade 157 000 nya jobb, för då var det högkonjunktur. Det kunde vi inte hävda i valrörelsen då, men vi vet det i efterhand. Vi vet att vår politik ledde till jobb. Vi vill att människor ska arbeta. Vi vill att människor ska få möjlighet till utbildning, bristyrkesutbildning och kompetensutbildning. Det är vårt svar för att möta upp mot den massarbetslöshet som vi har och den brist på matchning som finns i dag. Den borgerliga regeringen har förvärrat för människor att kunna ta ett arbete, och ni har försämrat för människor att kunna försörja sig. Det är sanningen.

Anf. 103 Penilla Gunther (Kd)

Herr talman! Monica Green sitter inte i arbetsmarknadsutskottet. Då hade hon varit med och lyssnat på en föredragning från just en av författarna till Långtidsutredningens rapport. Jag ställde frågan om det fanns någon forskning om det olika antalet dagar som har funnits i deltidsbegränsningen även tidigare. I dag är det 75 dagar, tidigare var det 150 dagar, och det har varit andra antal dagar för begränsningen. Svaret på den frågan var att det inte finns någon forskning som visar att det var bättre med 150 dagar än med 75 dagar. Det finns alltså ingen forskning som visar att det är bättre att förlänga den här perioden, det antal dagar som vi har nu. Det kan man tycka vad man vill om. Jag har i ett tidigare anförande sagt att jag tycker att varje arbetad timme för varje person som kan och vill och har förmågan att arbeta är viktig. Massarbetslöshet talar Monica Green om. Hur stor arbetslöshet hade det inte varit om inte alliansregeringen hade tagit tag i de stora problemen? Den frågan vill jag ställa. Vi vet att människor under tidigare lågkonjunkturer har fastnat i en långtidsarbetslöshet. Jag kommer själv från en socialdemokratiskt styrd kommun - den har varit det sedan inlandsisen låg över landet - och det har sannerligen varit en arbetslöshet som har legat dubbelt över snittet i Sverige. Så jag är inte den första att tro att socialdemokratisk politik ska lösa problemet med arbetslösheten.

Anf. 104 Monica Green (S)

Herr talman! Nu börjar det diskuteras om sannolikheten i vissa kommuner. Jag kan inte kommentera det. Jag vet bara att ni förhindrar människor att ta arbete. Efter 75 dagar tvingar ni dem att säga upp sig från sitt deltidsarbete. Jag tycker att det är bättre att man jobbar än att man inte jobbar. Jag vill ha utbildning och jobb och se till att människor kommer i arbete, ungdomar, de långtidsarbetslösa och de som har förvägrats arbete genom er politik. Jag vill ändra på detta.

Anf. 105 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Jag blir förvånad när jag hör Monica Green så ilsket fördöma den här förändringen i fråga om deltidsarbetslöshetsdagarna, som vi har infört, de 75 dagarna. Så sent som 1996 hade ju socialdemokraterna själva i regeringsställning diskussioner om det här med begränsningsregler. Som jag sade i mitt anförande sade den dåvarande socialdemokratiska regeringen följande: Att ta bort denna begränsning för deltidsarbete skulle enligt regeringens bedömning endast leda till en ytterligare ökning av deltidsanställningar och en försämrad ställning för arbetstagare på arbetsmarknaden. Menar Monica Green att den socialdemokratiska regeringen också var usel och tvingade folk att inte ta arbete?

Anf. 106 Monica Green (S)

Herr talman! Ja, jag tycker att alla begränsningar som har kommit fram här och som ni har genomfört är en försämring. Jag tycker inte att det var bra när vi tvingades att göra detta efter 90-talskrisen, när ni styrde förra gången, när vi fick spara på vartenda område. Jag tycker inte att det vi gjorde då var bra. Men tyvärr fick alla vara med och spara. Vi fick spara på vartenda område. Allting som vi gjorde då var inte bra, men vi var tvingade för att klara välfärdsstaten för framtiden. Sedan vill jag se till att vi har en bra och smidig arbetsmarknad. Jag tycker att vi ska uppmuntra människor att arbeta och inte uppmuntra dem att säga upp sitt deltidsarbete. Jag tycker att vi ska uppmuntra människor att skaffa sig en utbildning. Jag tycker att vi ska uppmuntra människor att se till att få bra på fötterna för att kunna ta ett arbete. Ni hindrar människor. Det beklagar jag.

Anf. 107 Hans Backman (Fp)

Jag uppfattar det som att Monica Green anser att den tidigare socialdemokratiska regeringen också hindrade människorna att ta ett arbete. Jag delar inte den uppfattningen, varken när det gäller den regeringen eller vår regering. Det fanns ju vissa problem med det tidigare systemet för deltidsarbetslöshet och stämpling. Vissa arbetsgivare använde tyvärr det som ett argument mot vissa anställda: Ja, men du kan gå på deltid, för du kan stämpla upp till heltid. Det var sådana problem som fanns som vi ville mota. Jag gissar att det var sådana problem som också den gamla socialdemokratiska regeringen såg. Sedan vill jag dementera det som Monica Green sade i talarstolen, att vi av ideologiska skäl bara skulle vilja tvinga folk utanför arbete. Jag tog i mitt anförande upp bland annat problemet med dem som inte vill ta korta påhugg, på någon dag exempelvis inom den offentliga sektorn. Jag sade att det kan finnas skäl att titta över sådana saker. Men jag tror att det är bättre att utveckla det system vi har i dag än att ofinansierat ta bort det och dra på staten en kostnad på 2 miljarder eller 3 miljarder kronor. Det är också väldigt oroväckande att det har framkommit i kammaren att de fyra partier som står bakom det här, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, inte har haft ett enda resonemang om hur man ska finansiera det. Jag vet att Monica Green inte skulle vilja minska invandringen för att finansiera detta. Men det vill Sverigedemokraterna. Ni har inte någon gemensam finansiering av förslagen. Ibland talar ni om de gamla liberalerna, de gamla folkpartisterna. Jag tycker inte att detta känns som de gamla socialdemokraterna, som ändå hade koll på statsbudgeten.

Anf. 108 Monica Green (S)

Herr talman! Om nu Hans Backman vill förbättra de dåliga regler som ni har är han välkommen att rösta med oss i eftermiddag. Välkommen att rösta på förslaget om att man ska be regeringen att återkomma med ett bättre förslag! Det är nämligen det som majoriteten i dag kommer att rösta för. Välkommen till den omröstningen!

Meeri Wasberg (S)

Anf. 109 Meeri Wasberg (S)

Herr talman! En av de saker som har förvånat mig mest under den här debatten är hållningen att det ska vara arbetsförmedlarna som löser upp dagens knutar i ett stelbent regelsystem, för det är vad jag har hört från flera håll. Jag minns ett tidigare statsråd som sade att det inte går att lagstifta om sunt förnuft. Jag är benägen att hålla med honom om det. Men jag tror faktiskt att det är fullt möjligt att lagstifta bort möjligheten att använda sunt förnuft. Det tycker jag också blir tydligt när man så hårdnackat argumenterar för att slippa ta hem, överväga, göra om och komma tillbaka med ett nytt och bättre förslag. Vill man vara illvillig skulle man kunna tolka en hel del av de borgerliga debattörerna i dag som att de faktiskt vill ge ett carte blanche till arbetsförmedlarna att faktiskt göra avsteg från regelverk hit och dit. Jag skulle vilja se den arbetsförmedlare som i personalansvarsnämnden argumenterar så här: Detta avsteg från regelverket har jag gjort därför att jag använde mitt sunda förnuft, och detta har stöd i Sveriges riksdag och från Sveriges regering. Jag tror faktiskt inte att det skulle hålla när man gör en strikt juridisk bedömning av vad arbetsförmedlaren får och inte får göra. Nej, om dagens debattörer vill se en situationsanpassad användning av dagens regler borde de justeras utifrån det, och den möjligheten finns på alla möjliga sätt. Jag anser som socialdemokrat att det är oerhört viktigt att människor har möjlighet att arbeta och att man kommer i arbete så snabbt som möjligt om man har blivit arbetslös. Men det är också viktigt att personernas kompetens och erfarenhet används på ett så bra sätt som möjligt, för vi vet att människor har störst möjlighet att få arbete inom de områden som de antingen har utbildning för eller erfarenhet av. Dessutom har människor möjlighet att vara aktiva på arbetsmarknaden, kanske genom att få ett deltidsarbete. Det är också en gammal sanning - men den håller faktiskt väldigt bra - att det är lättare att få ett nytt jobb när man redan har ett. Av den anledningen blir det orimligt att inte vilja se över till exempel deltidsreglerna på ett sådant sätt att man inte diskriminerar dem som har ett deltidsarbete. Menar man att det ska löna sig att arbeta måste man också se deltidsarbetet och det tillfälliga påhugget, någon timme här och där, som en möjlighet för den här personen att komma tillbaka på arbetsmarknaden och få ett arbete på heltid. Låt därför regeringen skyndsamt återkomma med förslag om hur a-kassan kan utformas, så att de som är aktiva på arbetsmarknaden och upprätthåller sin kontakt, om det så är på deltid, inte diskrimineras. Det ska, som sagt, löna sig att arbeta. Då måste man kunna visa det i handling också. (Applåder)

Anf. 110 Tomas Tobé (M)

Herr talman! Jag tänker inte gå in på de olika argumenten, som har framförts av olika ledamöter i den här kammaren. Men jag tycker att det finns tre iakttagelser som är värda att uppmärksamma lite extra och som jag tror kan vara viktiga i det fortsatta arbetet, också inom arbetsmarknadsutskottet. För det första gäller det Sverigedemokraterna. Jag tror att det var första gången i kammaren som Sverigedemokraterna öppet tackade de rödgröna för att de uppenbarligen inte längre hade en beröringsskräck. Det har också framförts från Sverigedemokraterna, lite stolt, att det kan komma fler tillkännagivanden framöver, och det klargörs att mycket av den arbetskraftsinvandring som finns i Sverige egentligen inte behövs. Det är möjligt, kan jag tycka, att detta borde leda till lite mer eftertanke i den kommande behandlingen när det gäller vilka tillkännagivanden man gör och med vem man ställer sig bakom dem. För det andra har vi beräkningarna. Man kan ha olika åsikter om hur regelverk och annat ska vara uppställt i arbetslöshetsförsäkringen. Så är det, och det är därför vi alla är politiker och engagerade. Vi var dock överens om att hämta in beräkningsunderlag, och det är något som riksdagsordningen kräver av oss. När vi ska göra tillkännagivanden som kostar är det viktigt att lämna rimliga beräkningsunderlag. Vi valde att hämta in underlag från både riksdagens utredningstjänst och Regeringskansliet. De rödgröna och Sverigedemokraterna hade synpunkter på beräkningarna, vilket var helt okej. Dessa synpunkter hade man kunnat lämna i ett yttrande. I stället valde man att försöka dölja dessa beräkningar. Om vi landar i liknande situationer framöver tycker jag att eventuella tillkännagivanden till regeringen som handlar om kostnader i tremiljardersklassen förtjänar att ha beräkningar. För det tredje har socialförsäkringsutredningen kommenterats. Redan nu verkar många ledamöter döma ut den. Låt mig påminna om att det är en parlamentarisk socialförsäkringsutredning. Det är tydligt att vi här försöker uppnå något genom ett brett politiskt samarbete. Det är allmänt känt att Alliansen tycker att det vore en klok idé att få fram en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Vi är dock beredda att inom ramen för utredningen tala om arbetsvillkor och avgifter - allt i syfte att öka sysselsättningen och tryggheten för arbetstagarna på svensk arbetsmarknad. Vi är beredda att fortsätta driva en arbetslinje i Sverige, ta ansvar för statens finanser och se till att vi får hållbara försäkringar och system. Men det är också upp till de enskilda oppositionspartierna att bestämma sig för vilken hand man vill hålla i. (Applåder)

Anf. 111 Patrik Björck (S)

Herr talman! Tomas Tobé har gjort tre iakttagelser och försöker kladda ned Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna. 90 procent av alla förslag från Alliansen stöds av Sverigedemokraterna; det är fakta. Sverigedemokraterna är självklart fria att stödja vilka förslag de vill, och i de allra flesta fall stöder de alliansregeringens förslag. Beräkningsunderlaget har Mehmet Kaplan redan gått noga igenom, så det kommer ni ingen vart med. Det beskrivs väl i betänkandet hur det har hanterats, och Mehmet gjorde det klart och tydligt. Den mest intressanta av Tomas Tobés iakttagelser är den sista om socialförsäkringsutredningen. Tomas Tobé säger att det är klokt med en obligatorisk a-kassa. Där har Moderaterna gjort en tvärvändning. Det var inte länge sedan finansminister Anders Borg kallade det en straffskatt. Det var inte länge sedan Fredrik Reinfeldt förnekade att det över huvud taget skulle kunna bli en obligatorisk a-kassa. Det var inte länge sedan som man slängde utredningen om detta i papperskorgen. Nu har Tomas Tobé och Moderaterna tvärvänt. Allra mest intressant är att Tomas Tobé vill se över de regelverk som han under fem års tid har slagits för och hävdat att de är en viktig del av den moderata arbetsmarknadspolitiken. Det är fascinerande och spännande. Men på vilket sätt skulle regelverken förändras och förbättras av ett obligatorium? Det som Tomas Tobé vägrar genomföra i det nuvarande a-kassesystemet skulle plötsligt gå i ett obligatorium. Det skulle vara spännande att se på vilket sätt det förändras, för nu gör Tomas Tobé ett fullständigt avsteg från den tidigare moderata arbetsmarknadspolitiken. (Applåder)

Anf. 112 Tomas Tobé (M)

Herr talman! Nej, det handlar inte om att kladda ned Socialdemokraterna eller Miljöpartiet. Jag noterar dock att Sverigedemokraterna i dag har avgivit denna deklaration i kammaren. Sverigedemokraterna kan välja att stödja olika förslag, och så kommer många partier att göra. Jag pekar bara på att man har ett ansvar för hur man väljer att formulera sig och på vilket sätt man gör det. Det är ett ansvar som varje enskilt parti kommer att behöva ta framöver. När det gäller beräkningarna har vi som bekant olika åsikter. Det hade varit rimligt att ni hade framfört era synpunkter och inte försökt dölja beräkningarna i finansutskottet på det sätt som skedde. Vi bör inte ha en sådan ordning framöver, utan man får helt enkelt stå för att man tyckte att det var en klok idé att hämta in underlagen och inte försöka ta bort dem bara för att man inte gillar resultatet. När det gäller den obligatoriska a-kassan försöker jag peka på att vi med ansvarstagande är beredda att göra saker tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Skulle vi landa i en obligatorisk a-kassa och vill se till att många fler omfattas måste vi också diskutera arbetsvillkoren; det är fullständigt självklart. Det som är pinsamt här i dag, herr talman, är att höra hur Socialdemokraterna ondgör sig över deltidsbegränsningen. Socialdemokraternas senaste kända uppfattning om deltidsbegränsningen är att den ska vara 100 dagar. Vilken revolutionerande skillnad från dagens 75 ersättningsdagar! Det duger inte, utan visar att det handlar mer om plakatpolitik, mer om en vilja att göra tillkännagivanden till regeringen än att lägga fram ansvarsfulla förslag som är finansierade.

Anf. 113 Patrik Björck (S)

Herr talman! Tomas Tobé talar om att se över regelverk och diskutera arbetsvillkor. Ni har ägnat fem år åt att slåss för att försämra a-kassan. Ni har motiverat det med att det var den viktigaste delen av er arbetsmarknadspolitik. Nu är ni beredda att överge det, och det är intressant och spännande. På vilket sätt ska regelverket överges? På vilket sätt ska ersättningarna ses över? Hur ska man se till att fler får mer vid arbetslöshet? Hittills har er politik varit att se till att färre får mindre för att det skapar arbete. Det är dramatiskt, men givetvis positivt, om ni nu överger denna politik. Men vad återstår av den moderata arbetsmarknadspolitiken om ni går över till en mer socialdemokratisk syn på arbetslöshetsförsäkringen som en konstruktiv del av en arbetsmarknadspolitik? Då faller er politik, och ni har inget kvar. Vad är det som gör att de förändringar som varit omöjliga för er att ta till er i debatt efter debatt plötsligt får en annan påverkan på arbetsmarknadspolitiken för att försäkringen blir obligatorisk? Det skulle vara spännande att höra Tomas Tobé förklara det. När det gäller deltidsbegränsningen är det stora problemet inte antalet dagar. Det stora problemet är att ni har ändrat definitionen av vem som är deltidsarbetslös. Den som tar ett tillfälligt påhugg och följer samhällets normer och regler straffas. Den som vill arbeta kastas av den moderata arbetsmarknadspolitiken ut i heltidsarbetslöshet. Det är problemet som vi kritiserar och jagar och som en majoritet av riksdagen kommer att sätta stopp för i voteringen om en stund. Där har ni misslyckats. Ni har inte lyckats hålla arbetslinjen; den står vi socialdemokrater för.

Anf. 114 Tomas Tobé (M)

Herr talman! Jag kan försäkra Patrik Björck om att vi står fast vid vår arbetslinje. Det är viktigt att det är lönsamt att arbeta, att det är billigt och enkelt att anställa och att det är fokus på matchningen på arbetsmarknaden. Den linjen ligger fast. Just nu sjunker arbetslösheten näst snabbast i hela Europa. Mot slutet av mandatperioden kan vi komma ned i en arbetslöshet på 5 procent, eller 3 procent med det gamla socialdemokratiska sättet att räkna. Tro mig, vi kommer inte att avvika från detta. När det gäller försäkringssystemen försöker vi ta lite större ansvar. Det gör vi med den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Jag blir dock lite bekymrad om det ska låta så här framöver. Är oppositionen inte intresserad av att vi tillsammans försöker ta fram ett bättre försäkringsskydd? Även Patrik Björck kan väl erkänna att det inte var bra att 700 000 människor stod utan försäkringsskydd i Socialdemokraternas Sverige. Vore det inte en god idé att vi i stället hittar ett system som gör att fler av dem som arbetar på svensk arbetsmarknad är med och finansierar försäkringar så att vi långsiktigt kan trygga ersättningar vid korta perioder av arbetslöshet?

Anf. 115 Sven-Olof Sällström (Sd)

Herr talman! Tomas Tobé säger att vi har avgivit en deklaration. Före valet hade Socialdemokraterna en partiledare som sade att Socialdemokraterna inte på några villkor skulle medverka till att vi påverkade politiska beslut i denna kammare. Moderaterna hade en partiledare som kanske hade en mer realistisk syn på verkligheten och inte tog avstånd lika kategoriskt. Moderaterna har inte skämts för att få igenom politiska beslut med Sverigedemokraternas hjälp. Jag ser ingen skillnad. Vi har en hoppas-och-blunda-regering. Ni i regeringen - Moderaterna och övriga allianspartier - förankrar inte era politiska viljeinriktningar i Sveriges riksdag. Ni hoppas att ni ska få igenom era politiska förslag. Ni är en minoritetsregering och måste förankra era politiska förslag och viljeinriktningar. Om man vill veta vilka problem som kan dyka upp i framtiden räcker det med att läsa vårt valmanifest och vår budget och jämföra det med den övriga oppositionen. Ni pratar inte med oss, och ni förhandlar inte med oss. Det har ni sagt att ni inte ska göra. Ni verkar inte prata och förhandla med så många andra heller. Vi har bara att ta ställning till det som vi har lovat våra väljare i valet och i våra budgetar. När sådana frågor kommer upp på bordet kommer väljarna att stödja de förslagen. Om regeringen inte har lyckats förankra sin politik i kammaren ska ni inte skylla på oss eller Socialdemokraterna eller någon annan för att vi råkar ha en samsyn i vissa frågor. Det är regeringens misslyckande.

Anf. 116 Tomas Tobé (M)

Herr talman! Jag kan upplysa Sven-Olof Sällström och Sverigedemokraterna om att vi under ganska lång tid har haft minoritetsregeringar i Sverige. Det är inte något ovanligt. Det är snarare det som har varit det normala i Sverige under lång tid. Minoritetsregeringar kommer alltid att behöva hitta olika samarbeten i Sveriges riksdag. Det är bara med en samlad opposition, det vill säga när Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet gör gemensam sak och är fullkomligt överens om motivering och enskilda förslag, som Alliansen inte har majoritet. Det kommer att inträffa ibland. Det kommer varje minoritetsregering att få leva med. Det är det parlamentariska stöd som svenska folket har valt in i kammaren. Vi i Alliansen har tydligt deklarerat hur vårt samarbete ser ut. Vi kommer i första hand att söka samarbete med Miljöpartiet och i andra hand med Socialdemokraterna. Vi kommer inte att känna oss trygga i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen med att hitta en långsiktigt hållbar arbetslöshetsförsäkring tillsammans med enbart Sverigedemokraterna. Det kan jag vara tydlig med. Det som har gjort mig beklämd i den här debatten är att andra debattörer inte verkar vara intresserade av detta. Man verkar inte vilja ta ansvar för hur man formulerar sig i arbetsmarknadsutskottets betänkanden. Man har öppnat för Sverigedemokraterna att få en större påverkan. Jag kan gratulera Sven-Olof Sällström, men jag gratulerar inte Sverige för den utvecklingen.

Anf. 117 Sven-Olof Sällström (Sd)

Herr talman! Ni verkar inte lyckas så bra med att förankra regeringens politik. Det är bara att studera de politiska förslag och åsikter vi hade inför valet och den budget som ligger så ser ni var ni kommer att få problem. Det kan väl inte vara så fruktansvärt svårt att försöka komma överens med andra konstellationer här i kammaren för att få en samförståndslösning så att regeringen har möjlighet att få igenom sin politik. Det verkar som om ni inte har möjlighet eller vilja. Jag har lite svårt att sätta fingret på det. Ni kommer uppenbarligen att stöta på motstånd. Det kommer att bli svårare och svårare för regeringen under mandatperioden, om man inte förankrar sin politik här i kammaren. Visst har vi haft minoritetsregeringar i Sverige under många år. De har nästan alltid haft stödpartier utanför regeringen. I vissa fall har det varit Vänsterpartiet, i andra fall till exempel Miljöpartiet. Den här regeringen har inget uttalat stödparti. Det är en renodlad minoritetsregering utan egen majoritet med eller utan stödpartier i Sveriges riksdag. När ni får problem bör ni väl söka samförståndslösningar i stället för att gång på gång åka på pisk i riksdagens kammare? Det är resultatet om ni inte söker lösningar på era problem. Vi sverigedemokrater har bara våra väljare att svara för, inga andra.