Arbetsmarknadspolitiken, m.m.
Betänkande 1991/92:AU11
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1991/92:AU11
Arbetsmarknadspolitiken, m.m.
Innehåll
1991/92 AU11
I betänkandet behandlar utskottet propositionerna 1991/92:100 bilaga 11 (arbetsmarknadsdepartementet) såvitt gäller avsnitt B. Arbetsmarknad m.m. anslagspunkterna B1--B4, B8 och B9 samt 1991/92:124 om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år.
Utskottet behandlar också 66 motioner väckta under allmänna motionstiden i år samt 5 motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:124.
Punkterna A1--A 4 beträffande anslag till arbetsmarknadsdepartementet m.m. behandlas i betänkande 1991/92:AU5 och punkterna B5--B7 beträffande anslag till arbetsdomstolen m.m. behandlas i betänkande 1991/92:AU6.
Avsnittet C. Arbetslivsfrågor, i vad avser anslagspunkterna C1 och C2, behandlas i betänkande 1991/92:AU12 och i vad avser anslagspunkterna C4--C 7 i betänkande 1991/92:AU16.
Utskottet har berett utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig över motionerna 1991/92:A8, 1991/92:A10 och 1991/92:A12. Motionerna är väckta med anledning av proposition 1991/92:124. Yttrandet återfinns som bilaga 6 till betänkandet.
Sammanfattning
Medelsanvisning
För arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1992/93 tillstyrker utskottet att 19 607 milj.kr. anvisas över budget. Dessutom tillstyrks att 2810 milj.kr. anvisas för arbetsmarknadsverket m.m. Reservation har avgetts av Socialdemokraternas företrädare i utskottet till förmån för ett högre belopp till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vänsterpartiets suppleant i utskottet har i en meningsyttring följt upp partiets motion.
Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
Utskottet ser allvarligt på det svenska arbetsmarknadsläget. För år 1992 förutser konjunkturinstitutet en arbetslöshet på 4,5 % och för år 1993 mellan 5 och 5,5 %. För att skapa trygga jobb på sikt vill utskottet i likhet med regeringen betona vikten av att ge förutsättningar för tillväxt i hela landet. Bl.a. måste låga pris- och löneökningar komma till stånd. I likhet med tidigare år vill utskottet bestämt avvisa arbetslöshet som ett medel i den ekonomiska politiken. Arbetslinjen skall hävdas och aktiva åtgärder skall prioriteras i arbetsmarknadspolitiken. Utsatta grupper skall stödjas särskilt. Ungdomsarbetslösheten måste pressas tillbaka. Utskottet följer utvecklingen uppmärksamt och tillstyrker regeringens uppläggning av arbetsmarknadspolitiken.
Reservation har avgetts av Socialdemokraterna, som bl.a. begär att regeringen skall lägga fram förslag om ett ekonomiskt-politiskt program för arbete och utbildning, vilket i en första etapp nedbringar arbetslösheten till ca 3%. Ny demokrati reserverar sig för att utnyttja arbetslivsfondens medel för arbetsskapande åtgärder. Vänsterpartiets suppleant i utskottet har avgett en meningsyttring som omfattar bl.a. arbetsmarknadspolitikens inriktning.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Av det i budgetpropositionen föreslagna anslaget om drygt 19,6 miljarder kronor beräknas drygt 14 miljarder kronor för utbudsstimulerande åtgärder och drygt 5,2 miljarder kronor för efterfrågepåverkande åtgärder.
Utskottet avstyrker ett antal motioner med krav på åtgärder på olika områden bl.a. med hänvisning till att arbetsmarknadsverket svarar för avvägningen av hur de arbetsmarknadspolitiska medlen skall fördelas på åtgärdsform, dock att utbudsstimulerande åtgärder skall väljas före sysselsättningsstimulerande åtgärder. Enligt propositionen räknas med att 75 000 personer i genomsnitt varje månad behöver erbjudas arbetsmarknadsutbildning i olika former under budgetåret 1992/93. Merparten av resurserna bör beräknas för särskilt anordnad utbildning.
Beträffande de olika insatserna för utbudsstimulerande åtgärder ansluter sig utskottet till propositionens beräkningar i fråga om omfattning, inriktning och kostnader.
När det gäller beredskapsarbeten avstyrker utskottet motionsförslag om speciella insatser på olika orter och för olika områden. Utskottet avstyrker också motionsförslag om höjning av de medel som beräknas för beredskapsarbeten.
Åtgärder för ungdomar
Utskottet föreslår att riksdagen beslutar om en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd för ungdomar.
Åtgärden, som benämns ungdomspraktik, avser arbetslösa ungdomar i åldern 18--25 år. Ungdomspraktik skall kunna användas om försöken att skaffa ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden misslyckas och om det inte heller är realistiskt med någon utbildning. Syftet är att stärka den unges förutsättningar på arbetsmarknaden genom arbetslivs- och yrkeslivserfarenhet.
Under praktiktiden som normalt är sex månader betalar staten utbildningbidrag till praktikanten. Bidraget är 239 kr. per dag för den som inte har fyllt 20 år och 338 kr. för de äldre. Den som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassan får utbildningsbidrag med samma belopp som dagpenningen.
Utskottet föreslår att det klargörs i en särskild lag att något anställningsförhållande inte skall råda mellan praktikanten och den som upplåter praktikplatsen.
För att förhindra att praktikanten utnyttjas som vanlig arbetskraft anger utskottet vissa förutsättningar som bör vara uppfyllda. Mycket små företag skall t.ex. normalt inte kunna ta emot mer än en praktikant åt gången.
Utskottet anser också att en referensgrupp med representanter för arbetsmarknadsparterna och AMS bör inrättas för att följa verksamheten och vid behov föreslå förändringar i systemet.
Ungdomspraktiken skall vara en tidsbegränsad åtgärd under ett år framåt från den 1 juli 1992.
Socialdemokraterna har reserverat sig och Vänsterpartiets suppleant i utskottet har avgett meningsyttring.
Socialdemokraternas huvudsakliga invändning mot ungdomspraktiken är att det skall råda ett anställningsförhållande när praktikanten är ute på arbetsplatsen. Partiets motförslag "Ungdomsjobb" grundas på att ett anställningsförhållande föreligger.
Arbetslöshetsförsäkring
Utskottet avstyrker motioner om en allmän arbetslöshetsförsäkring, om ändrade regler för a-kassa och KAS m.m. främst med hänvisning till att arbetslöshetsförsäkringen är under utredning.
AMU-gruppen
Utskottet föreslår att AMU-gruppen bolagiseras. Som riktmärke beträffande tidpunkten för en sådan bolagisering anger utskottet den 1 januari 1993.
Propositionerna
Proposition 1991/92:100
I proposition 1991/92:100 bilaga 11 (arbetsmarknadsdepartmentet) föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen under punkterna
B1
1. medger att regeringen får bemyndiga AMS, eller efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1992/93 besluta om avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75 000 kr. uppkommen inom arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1991/92 (avsnitt 2.4),
2. godkänner att högst 50 000 000 kr. av medlen under anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (avnitt 2.4),
3. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 2 810 242 000 kr.
B2
1. antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter (avsnitt 2.6),
2. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 19606575000 kr.
B3
till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B4
till AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B8
till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B9
till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 5 500 000 kr.
Proposition 1991/92:124
I proposition 1991/92:124 föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen
dels
1. antar de i propositionen framlagda förslagen till
lag om upphävande av lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare,
lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,
lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,
lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
lag om ändring i lagen (1991:1153) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
2. godkänner förslaget om genomförande av en försöksverksamhet med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar under 25 år (avsnitt 2.1),
3. godkänner förslaget i fråga om att
a) slopa statsbidraget till särskilda inskolningsplatser,
b) slopa statsbidraget till beredskapsarbete för ungdomar under 25 år,
c) slopa statsbidraget till arbetsgivare för handledare för ungdomar (avsnitt 2.6),
4. godkänner förslaget i fråga om utbildningsbidragets storlek till ungdomar under 20 år som deltar i upphandlad arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 2.6),
5. godkänner att regeringen för det nya åtgärdssystemet får utnyttja de medel som i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 11) har beräknats för inskolningsplatser, vissa beredskapsarbeten, bidrag till handledare för ungdomar och vissa utbildningsbidrag (avsnitt 3),
dels
6. bereds tillfälle att ta del av vad i övrigt anförts i propositionen.
Propositionernas lagförslag återfinns i bilaga 1 resp. bilaga 2 till betänkandet.
Motionerna
Motioner från allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:A202 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fackets roll vid beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
1991/92:A205 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om A-kassebestämmelsernas koppling till barnomsorg.
1991/92:A206 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel och åtgärder för vidareutbildning av arbetslösa byggnadsarbetare till skickliga hantverkare.
1991/92:A209 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att körkortsutbildning anordnas i AMU:s regi för kvinnor i glesbygd.
1991/92:A210 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att AMU-gruppen medges rätt att bedriva förarutbildning på uppdrag av andra än arbetsmarknadsverket.
1991/92:A212 av Sinikka Bohlin och Widar Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade resurser för åtgärder mot ungdomsarbetslöshet och rätten att friare utnyttja ordinarie arbetsmarknadspolitiska medel i Gävleborgs län.
1991/92:A218 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetslöshetsförsäkringen enligt vad som anförts i motionen för att underlätta för de deltidsarbetslösa att återkomma i heltidsarbete.
1991/92:A222 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta bort länsarbetsnämnderna och lägga över funktioner och ansvar till AMS,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att AMI bör läggas ner och utredningsresurserna föras över till arbetsförmedlingarna,
4. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 hos regeringen begär en utredning med uppgift att ge förslag om hur verksamheten vid Ami och länsarbetsnämnderna kan rationaliseras,
5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att ge förslag om hur arbetsförmedlingarna kan effektiveras.
1991/92:A224 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) vari yrkas att riksdagen beslutar att medel inte skall anvisas för fackliga organisationers uppsökande verksamhet (B 2).
1991/92:A225 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett ekonomiskt-politiskt program för arbete och utbildning som i en första etapp minskar arbetslösheten till ca 3% (jämför yrkande i partimotion om den ekonomiska politiken),
3. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter enligt bilaga 1 (bilaga 4 i betänkandet),
4. att riksdagen hos regeringen begär att en särskild utredningsman får i uppdrag att utvärdera försöksverksamheten med kompetensutveckling i industrin i enlighet med vad som anförts i motionen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den aktiva arbetsmarknadspolitiken,
26. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 350 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
27. att riksdagen beslutar att till Räntebidrag för ny- och ombyggnader för budgetåret 1992/93 till Arbetsmarknadsstyrelsen anvisa ett reservationsanslag på 390 milj.kr.,
28. att riksdagen beslutar att till Sommaraktiviteter för ungdomar för budgetåret 1992/93 till arbetsmarknadsdepartementet anvisa ett reservationsanslag på 75 milj.kr.,
29. att riksdagen beslutar att till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa 42 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att AMU-gruppen skall bolagiseras per den 1 januari 1993,
1991/92:A227 av Gunnar Thollander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående regelverket för beredskapsarbete.
1991/92:A228 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av möjligheterna att förlänga den tid under vilken bidraget skall utgå.
1991/92:A229 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Gävleborgs län blir försökslän när det gäller arbetsmarknadspolitiska medel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 10 % av de arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedlen får en fri användning.
1991/92:A230 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för en gemensam nordisk arbetsmarknad.
1991/92:A231 av Odd Engström (s) vari yrkas
1. att riksdagen till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 ur anslaget B 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, anslagsposten Beredskapsarbeten/Rekryteringsstöd, avsätter 100 milj.kr. för statliga beredskapsarbeten,
2. att riksdagen ställer medlen till regeringens disposition för reparations- och underhållsarbeten vid kulturella institutioner.
1991/92:A235 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att inrätta ett projekteringsbidrag för vissa infrastrukturobjekt.
1991/92:A236 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av flyttningsbidragens regler för att stimulera unga flickor att ta arbete i glesbygd och på landsbygd, även om de har arbete söderut eller på större orter.
1991/92:A238 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskapsmedel i skogs- och naturvård.
1991/92:A240 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslösheten i den värmländska byggbranschen.
1991/92:A241 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för ökad sysselsättning i Skaraborg.
1991/92:A246 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en tredubbling av egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen från den 1 januari 1993,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattefinansiering av den allmänna arbetslöshetsförsäkringen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om allmän arbetslöshetsförsäkring för alla som står till arbetsmarknadens förfogande,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en arbetslöshetsförsäkring skall administreras av de fackliga organisationerna.
1991/92:A251 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av ändrade regler för Småföretagarnas arbetslöshetskassa.
1991/92:A252 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett effektivare utnyttjande av samhällets kostnader i samband med arbetslöshet.
1991/92:A253 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av viss ändring av reglerna för utbildningsbidrag.
1991/92:A255 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadssituationen i Kristianstads län samt om behovet av särskilda närings- och sysselsättningspolitiska åtgärder för regionen.
1991/92:A257 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, s, m, c, v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stärkta resurser till arbetsförmedlingen i Södertälje,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att intentionerna i proposition 1989/90:105 om arbetsmarknadsverkets ansvar i det kommunala flyktingmottagandet fullföljs.
1991/92:A258 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åtgärder vidtas för att stimulera reparations- och ombyggnadsarbeten för bostäder, äldreboende, sjukhus och skolor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vidta erforderliga åtgärder på vuxenutbildningens och arbetsmarknadsutbildningens område som motsvarar de behov som finns i rådande arbetsmarknadssituation.
1991/92:A259 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbete åt alla som övergripande mål för politiken och att arbetslinjen upprätthålls med både utbildning och sysselsättningsåtgärder,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om s.k. ungdomsgaranti för 20--24-åringar med s.k. särskild praktikplats enligt vad som i motionen anförts,
4. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisar 1 500 000 000 kr. utöver regeringens förslag för beredskapsarbeten enligt vad som i motionen anförts,
5. att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar 100 000 000 kr. utöver regeringens förslag för arbetsförmedlingarna enligt vad som i motionen anförts,
6. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att nedbringa arbetslösheten till högst 3% till årsskiftet 1992/93 enligt vad i motionen anförts.
1991/92:A261 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om former för speciella ungdomslöner.
1991/92:A262 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att öka byggnadsverksamheten.
1991/92:A263 av Berit Oscarsson och Margareta Israelsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkbildningens möjligheter att ge utbildning till arbetslösa ungdomar.
1991/92:A264 av Harry Staaf (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av arbetslösa vid folkhögskolorna.
1991/92:A265 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att 6 miljarder kronor av arbetslivsfondens medel skall användas för arbetsskapande åtgärder,
2. att riksdagen beslutar finansiera sänkta arbetsgivaravgifter med högst 6 miljarder kronor från arbetslivsfonden,
3. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag till lagändringar så att sänkningen av arbetsgivaravgiften kan komma till stånd.
1991/92:A266 av Ingvar Svensson m.fl. (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om klara riktlinjer för besluts- och anslagskompetens för att utnyttja högutbildade invandrare i pool-projekt.
1991/92:A267 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att, inom budgetramarna, tidigarelägga redan beslutade investeringar i Göteborg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel, inom budgetramarna, för arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom byggnadsbranschen.
1991/92:A268 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av reglerna för KAS, så att även studier vid privat skola berättigar till kontant arbetsmarknadsersättning.
1991/92:A270 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidpunkten för en bolagisering av AMU.
1991/92:A272 av Ulf Lönnqvist m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stimulera ny- och ombyggnadsarbeten i Stockholms län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ för att tillförsäkra gymnasieelever praktikplats på byggarbetsplatser.
1991/92:A273 av Sten Söderberg (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättningskrisen inom byggbranschen beträffande Kronobergs län,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att redovisa de totala samhällsekonomiska kostnader som en ej fungerande byggsektor inom Kronoberg innebär för länet i stort,
3. att riksdagen hos regeringen begär att omedelbara och konkreta åtgärder sätts till för att stimulera byggsektorn inom Kronobergs län.
1991/92:A274 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkhögskolornas möjlighet att bedriva utbildning för arbetslösa.
1991/92:A277 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av byggstimulanser i regionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett särskilt anslag till länsarbetsnämnden för ungdomsaktiviteter.
1991/92:A278 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att motverka arbetslösheten inom byggsektorn genom att stimulera kommunerna till att starta ett nödvändigt underhållsprogram av skolfastigheter m.m.
1991/92:A280 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sysselsättningsskapande åtgärder, där folkhögskolor och studieförbund kan vara utbildningsanordnare.
1991/92:A415 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsmarknadsmedel bör tas i anspråk för att tidigarelägga starten av Torsöbron.
1991/92:A416 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att arbetsmarknadspolitiska insatser görs i Kalix kommun.
1991/92:A425 av Tom Heyman och Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att upprustning av Dalslands kanal snarast skall igångsättas och att kostnaden täcks inom ramen för anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
1991/92:A434 av Olle Schmidt m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för arbetslösa i Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dispens från lagstiftningen om arbetsförmedling för Fosie Personalservice i Malmö.
1991/92:A435 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunal vuxenutbildning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återflyttningsbidrag skall införas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om körkortsutbildning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av fortsatt satsning på folkbildningen.
1991/92:A469 av Ines Uusmann m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vuxenutbildningen.
1991/92:A482 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser.
1991/92:A702 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ansluta sig till Europarådets konvention om au pair-arbete.
1991/92:A714 av Ingrid Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslösa föräldrars problem med A-kassebestämmelser.
1991/92:A715 av Kjell Ericsson och Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som förbättrar egenföretagarnas sociala situation och därvid särskilt deras ekonomiska situation vid personlig konkurs eller arbetslöshet.
1991/92:A722 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklade rutiner för medlemskap i en erkänd arbetslöshetskassa av icke fackföreningsanslutna arbetstagare.
1991/92:A725 av Bo G Jenevall m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen om kontant arbetsmarknadsstöd så att enmansföretagarna ej diskrimineras utan behandlas lika som övriga medborgare.
1991/92:A728 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen skyndsamt beslutar om tillfällig dispens från anställningsskyddslagstiftningen för anställning av arbetslösa att träda i kraft den 1 april 1992,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt utfärda regler för att undvika missbruk av den föreslagna tillfälliga dispensen.
1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av den totala tilldelningen av anslag.
1991/92:K424 av Christina Linderholm (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grupplivförsäkring för AMU-elever, doktorander och värnpliktiga.
1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avslag på höjningen av egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen.
1991/92:So270 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvidgning av ungdomsgarantin till att även omfatta 20--24-åringar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt åldersgräns för berättigande till kontant arbetsmarknadsstöd.
1991/92:Ub264 av Ulf Melin och Kent Olsson (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar handlar upp utbildning av komvux.
1991/92:N225 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör skapas förutsättningar för införande av särskilda lärlingslöner i tekobranschen.
1991/92:Bo211 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslöshet inom byggbranschen.
1991/92:Bo235 av Reynoldh Furustrand (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslösheten inom byggbranschen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att åtgärder snabbt bör sättas in för att undvika att situationen på byggmarknaden blir katastrofal.
1991/92:Bo236 av Ian Wachtmeister och Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att byggandet den närmaste tiden bör inriktas på främst produktion av åldersdomshem, renovering av bostäder, skolor och sjukhus.
1991/92:Bo237 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggandets betydelse för sysselsättningen i den västsvenska regionen.
Motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:124
1991/92:A8 av Larz Johansson m.fl. (c, m, fp, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för ungdomspraktik vad avser ungdomar i åldern 18--19 år.
1991/92:A9 av Laila Strid-Jansson m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att förlänga tiden för provanställning till 18 månader och stimulera arbetsmarknadens parter att införa ungdomslöner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för erbjudande av ungdomspraktikplatser vid tidigare uppsägningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om praktikanternas möjlighet till utbildning, handledning och jobbsökaraktiviteter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att söka ny ungdomspraktik med en veckas uppsägning, om företaget ej kan erbjuda full sysselsättning med överenskomna arbetsuppgifter.
1991/92:A10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:124,
2. att riksdagen godkänner förslaget om att införa ungdomsjobb fr.o.m. den 1 juli 1992 i enlighet med vad som angivits i motionen,
3. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till lag om ändring i lagen (1991:329) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter enligt bilaga 1 (bilaga 5 i betänkandet),
4. att riksdagen beslutar godkänna förslaget om att slopa statsbidraget till a) avtalade inskolningsplatser, b) beredskapsarbete för ungdomar under 25 år, c) rekryteringsstöd för ungdomar under 25 år, d) arbetsgivare för handledare för ungdomar,
5. att riksdagen beslutar möjliggöra att 10 000 årsstudieplatser anordnas inom gymnasieskolan som påbyggnadsutbildning,
6. att riksdagen beslutar tillföra sektorsbidraget för driften av det kommunala offentliga skolväsendet 250 milj.kr.,
7. att riksdagen beslutar öka antalet årsstudieplatser på anslaget för lokala och individuella linjer samt fristående kurser med 2 000,
8. att riksdagen beslutar tillföra anslaget för lokala och individuella linjer samt fristående kurser 60 milj.kr.
1991/92:A11 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen och syftet med praktikplatser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsgivaransvaret för dem som anvisats praktikplats,
3. att riksdagen beslutar att ungdomar under 25 år som kvalificerat sig för ersättning hos arbetslöshetskassa i första hand skall erbjudas beredskapsarbete,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avtalsenlig lön när ungdom på praktikplats utför ordinarie arbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrags- och lönenivån i arbetsmarknadsutbildning och praktikplats.
1991/92:A12 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsplatspraktik för 16--17-åringar.
Utskottet
Allmän bakgrund
Antalet sysselsatta enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) minskade under år 1991 med 78 000 personer -- sett som skillnaden mellan årsgenomsnitten för åren 1990 och 1991. Totalt sett har minskningen av antalet sysselsatta accelererat under år 1991. I mars 1992 uppgick antalet sysselsatta till 4 282 000 personer jämfört med 4454000 personer ett år tidigare. Huvuddelen av minskningen faller på männen.
Antalet sysselsatta inom industrin vilka i mars 1990 uppgick till 1025 000 personer beräknas i mars 1992 till 867 000 personer, dvs. en minskning på 158 000 personer. Sysselsättningen inom byggnadsindustrin har på ett års sikt minskat med 44 000 personer och uppgår i mars 1992 till 275 000 personer, dvs. ungefär samma nivå som i mars 1988 och 1989.
Även arbetskraftsdeltagandet har minskat under år 1991 i förhållande till år 1990. Totalt sett uppgick arbetskraftsdeltagandet i åldrarna 16--64 år under år 1991 till 83,9 % jämfört med 84,8 % för året innan. I mars 1992 uppgick arbetskraftsdeltagandet till 80,7 % för kvinnorna och 83,5 % för männen. Motsvarande tal ett år tidigare var 82,2 % för kvinnornas del och 86,0 % för männens. Utvecklingen för kvinnor och män är således likartad.
Sett som årsgenomsnitt har antalet deltidsarbetande minskat med 10000 personer från år 1990 till år 1991. Detta tal inrymmer emellertid en ökning med 4000 personer med kort deltid (1--19 timmar) och en minskning på 14 000 personer med lång deltid (20--34 timmar).
Efterfrågan på arbetskraft har sjunkit dramatiskt under år 1991 jämfört med år 1990 och har i det närmaste halverats sedan åren i slutet av 80-talet (arbetsförmedlingarnas verksamhetsstatistik). Totalt anmäldes 36 000 nya platser till förmedlingarna under mars 1992, vilket kan jämföras med 88 700 nyanmälda lediga platser i mars 1990.
Enligt AMS rapport Var finns jobben fram till hösten 1992? finns de bästa möjligheterna till arbete inom sjukvården, barn- och äldreomsorgen samt inom skolan. Den svaga konjunkturen betyder en fortsatt låg efterfrågan inom tekniska yrken och tillverkningsyrken. En mycket besvärlig situation väntas inom byggsektorn, transportområdet, inom administrativa yrken m.fl.
Arbetslösheten enligt AKU uppgick under år 1991 genomsnittligt till 122 000 personer, motsvarande 2,7 % av arbetskraften. AKU-statistiken för mars 1992 innebär att arbetslösheten denna månad uppgick till 186000 personer eller 4,2% av hela arbetskraften (3,4 % för kvinnor och 4,9 % för män). Under mars månad varslades 16 700 personer om uppsägning, varav 7 400 personer inom tillverkningsindustrin.
Ungdomsarbetslösheten uppgick i mars 1992 till 13 000 ungdomar i åldern 16--19 år och 41 000 ungdomar i åldern 20--24 år enligt AKU-statistiken. Den högsta arbetslösheten har unga män i åldern 20--24 år; 10,9% av männen i den åldersgruppen var arbetslösa i mars jämfört med 7,7% för kvinnor i samma åldersgrupp. För åldersgruppen 16--19 år var 10,6% av pojkarna arbetslösa i mars jämfört med 6,3% av flickorna.
Samtidigt gick 32 100 ungdomar (under 25 år) i arbetsmarknadsutbildning, 3900 hade beredskapsarbete och 24 300 hade inskolningsplatser i mars enligt AMS verksamhetsstatistik. 5700 ungdomar hade utbildningsvikariat.
Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder vid olika tidpunkter under en tioårsperiod framgår av följande tabell.
Stödform 1983 1985 1991 1992 1992 jan. jan. jan. jan. mars
Arbetsmarknadsutbildning exkl. företagsutbildning 43 100 41 000 45 000 86 800 99 000 Utbildning i företag 1 100 1 700 5 800 14 700 18 200*** Arbetsmarknadsinstitut* 4 800 5 300 6 900 7 200 8 700 Beredskapsarbete 68 100 29 900 8 700 14 200 17 000 Starthjälp 1 800 - - - - Ungdomslag/inskolningspl.** - 39 000 9 000 22 100 24 300 Rekryteringsstöd - 15 200 2 000 9 600 10 700 Lönebidrag 34 800 36 400 45 700 42 500 42 500 Offentligt skyddat arbete - - 5 700 5 200 5 300 Samhall 24 200 25 900 30 100 29 400 29 400 Utbildningsvikariat - - - 9 400 12 100
Totalt antal personer 177 900 194 400 158 900 241 100 267 200
* Ny statistik fr.o.m. 1990 ** Avser både avtalade och särskilda inskolningsplatser *** Avser februari 1992 Källa: AMS
I finansplanen konstateras att tillväxten i världsekonomin avtog under år 1990 och att den ekonomiska tillväxten i OECD-länderna totalt sett stannar på strax över 1 % år 1991. Sammantaget väntas tillväxten i OECD-området bli ca 2 1/4 % under år 1992 resp. ca 3 % under år 1993. Konjunkturuppgången är både försenad och försvagad jämfört med de bedömningar som gjordes hösten 1991.
För Sveriges del görs den bedömningen i finansplanen att ekonomin också under 1992 kommer att utvecklas mycket svagt. Kapacitetsutnyttjandet avtar ytterligare, och en nedgång i de samlade investeringarna och särskilt i bostadsinvesteringarna ter sig sannolik. De stora insatser som görs för att förbättra och bygga ut infrastrukturen är emellertid en motverkande faktor. Under år 1992 väntas BNP fortsätta falla, medan år 1993 väntas medföra en uppgång på något över 1 %. Arbetslösheten beräknas stiga till 3,8 % resp. 4,5 % för åren 1992 och 1993.
Långtidsutredningen 1992 (1992-03-19) tar fasta på tre teman: effektivitet, internationalisering och välfärd. Utredningen visar att skillnaden är betydande mellan en god internationell utveckling fram till år 2005 (tillväxtscenariot) och scenariot med en internationell avmattning. Bland förutsättningarna för återhämtning i Sverige är att den låga inflationstakten befästs. Löneutvecklingens roll betonas. Det är också viktigt att stimulansåtgärder vidtas som stärker den konkurrensutsatta sektorn, t.ex. genom förbättrad infrastruktur och genom arbetsmarknadsåtgärder som ökar arbetskraftens kompetens och rörlighet. I den s.k. prognoskalkylen förutses en arbetslöshet på 4,2 % år 1992, 4,8% år 1993, 4,2 % år 1994 samt 3,7 %, 3,4 % och 3,2 % för de närmast följande tre åren.
Konjunkturinstitutets prognos (1992-03-27) för BNP-tillväxten i Sverige pekar mot noll-tillväxt år 1992 och en ökning med endast en halv till en procent under år 1993. Arbetslösheten beräknas stiga till nära 4 1/2 % i genomsnitt år 1992 och till 5--5 1/2 % år 1993. Det mest positiva inslaget i konjunkturbilden är att nedväxlingen till lägre inflationstakt hittills varit framgångsrik; ökningstakten av konsumentpriserna är nu nere i 2 1/2 % (tolvmånaderstal).
AMS senaste prognos över utvecklingen på arbetsmarknaden (1992-03-20) innebär att arbetslösheten kommer att öka från nuvarande 4 % till ca 6 % vid månadsskiftet augusti-september 1992. Under hösten kan arbetslösheten hållas tillbaka genom stora arbetsmarknadspolitiska insatser. Under första halvåret 1993 ökar arbetslösheten igen enligt AMS prognos, och under sommaren 1993 kan omkring 7 % av arbetskraften vara utan arbete. Denna bedömning bygger på att omfattningen av de konjunkturbetingade arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i genomsnitt når ca 155 000 personer. Drygt 30 000 personer är för närvarande långtidsarbetslösa, och enligt AMS bedömning kommer detta antal att stiga kraftigt under år 1992 och första halvåret 1993. Antalet utförsäkrade från arbetslöshetskassorna ökar också, men förmedlingen kommer inte att kunna ordna beredskapsarbeten åt alla som drabbas, enligt AMS.
Enligt prognosen från mars månad stiger sannolikt ungdomsarbetslösheten kraftigt fram till september. Därefter kommer införandet av praktikplatser för ungdomar att minska ungdomsarbetslösheten enligt AMS bedömning. En viss överföring av arbetslösheten till åldrarna 25--44 år är då trolig.
I den föreliggande kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150) beräknas arbetslösheten uppgå till 4,4 % under år 1992 och 5,0 % år 1993.
Pågående utredningar vilka nämns i budgetpropositionen är bl.a. översynen av den arbetsrättsliga lagstiftningen (dir. 1991:118), utredningen om avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet (dir. 1992:16) och utredningen om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (dir. 1992:24). Dessutom nämns den nyligen publicerade Årsarbetstid, Ny lag om arbetstid och semester (SOU 1992:27), vilken regeringen i början på april månad sänt ut för remissbehandling.
Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
Propositionen
Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken beskrivs i propositionens avsnitt Förutsättningarna (s. 7). Huvudproblemet utgörs av en kombination av djup lågkonjunktur och de strukturella brister som föreligger i svensk ekonomi. Att komma till rätta med de samhällsekonomiska obalanserna är en förutsättning för att bevara och utveckla välfärden i hela landet.
Arbetslöshet får enligt propositionen (s. 7) aldrig bli ett medel i den ekonomiska politiken. För att skapa varaktiga och trygga arbeten är det nödvändigt med en politik som utvecklar framgångsrika företag och hållbar tillväxt och som motverkar misshushållning med människor och miljö.
I propositionens avsnitt Ambitionerna (s. 8) beskrivs hur regeringens närings- och regionalpolitik också syftar till att skapa nya arbetstillfällen.
I avsnittet Skapa förutsättningar i hela landet (s. 8--9) redogörs för målet att i landets alla delar få till stånd en ekonomisk utveckling och nya arbeten.
Med hänsyn till att bedömningen av de ekonomiska utsikterna är osäker anger arbetsmarknadsministern att det kan finnas anledning att inför kompletteringspropositionen våren 1992 ompröva inriktning och omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för nästa budgetår (s. 11--12).
Sammanfattningsvis föreslår regeringen följande inriktning av arbetsmarknadspolitiken för det kommande budgetåret (s. 14-17).
Arbetslinjen skall hävdas. I första hand får den arbetslöse hjälp att söka arbete, i andra hand arbetsmarknadsutbildning, vidare finns möjligheten till beredskapsarbete och i sista hand kommer kontantstöd. Utsatta grupper som ungdomar, arbetshandikappade, flyktingar och andra invandrare samt långtidsarbetslösa skall prioriteras. Jämställdheten skall öka genom insatser att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.
Motionerna
Socialdemokraterna förordar i motion A225 följande inriktning av arbetsmarknadspolitiken. Arbetslinjen skall hävdas och förstärkas, vilket innebär att aktiva åtgärder som t.ex. arbetsmarknadsutbildning skall tillgripas före sysselsättningsskapande åtgärder och kontantstöd. Platsförmedling skall prioriteras och vakanstiderna bör minskas. Ansträngningarna att få flyktingar och andra invandrare i arbete bör fortsätta i minst samma takt som tidigare. Insatserna för arbetshandikappade får inte minska. Nya metoder bör prövas för att få in ungdomar upp till 24 år i arbete eller utbildning. Vidare bör långtidsarbetslösheten begränsas och insatserna för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden intensifieras.
Inom ramen för denna inriktning ingår bl.a. följande konkreta förslag. I syfte att i en första etapp pressa ner arbetslösheten till 3 % i stället för att låta den öka till 4--5 % krävs att regeringen lägger fram ett ekonomiskt-politiskt program med åtgärder över ett brett fält. Bl.a. behövs initiativ till satsningar inom byggindustrin, infrastrukturområdet, utbildning och kompetenshöjning för både ungdomar och vuxna, förnyelse av arbetslivet samt satsningar inom regionalpolitiken.
För att öka personalens kompetens inom tillverkningsindustrin föreslås en tvåårig försöksverksamhet, som är inriktad mot de små och medelstora företagen. Under förutsättning att de lokala parterna gör upp en gemensam plan för kompetensutveckling bör arbetsgivarna inom vissa ramar få göra avdrag för hälften av sina kompetensutvecklingskostnader från de sociala avgifterna. I denna punkt yrkas att riksdagen godkänner förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter (bilaga 4 i betänkandet). Intäktsminskningen för staten kan högt räknat uppgå till 425 milj.kr.
En särskild utredare bör få i uppdrag att följa upp och utvärdera erfarenheterna av detta försök samt vid behov föreslå regler för framtiden.
Enligt Vänsterpartiets motion A259 bör arbete åt alla vara det övergripande politiska målet. Arbetslinjen skall innebära både utbildning och sysselsättning i stället för arbetslöshet. Satsning bör bl.a. göras på ungdomsinsatser, utökning av beredskapsarbeten och förstärkning av arbetsförmedlingarna. Enligt motionen är det det kapitalistiska systemet i sig självt som föder arbetslöshet. Kapitalets krav på vinstmaximering i varje skede och de arbetande människornas krav på arbete är oförenliga. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om åtgärder för att i en första etapp nedbringa arbetslösheten till högst 3% till årsskiftet 1992/93. Senast i kompletteringspropositionen bör regeringen redovisa sådana åtgärder.
I Ny demokratis motion A265 framläggs förslag om att använda medel inom arbetslivsfonden -- 11,4 miljarder kronor plus förräntning -- till arbetsskapande åtgärder. Sex miljarder kronor bör återföras och omedelbart utnyttjas för detta ändamål. I första hand bör de tillväxthämmande arbetsgivaravgifterna sänkas med motsvarande belopp. Enligt motionärerna bör riksdagen hos regeringen begära ett skyndsamt förslag till lagändringar så att sänkningen av arbetsgivaravgiften kan komma till stånd.
Utskottets överväganden
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:FiU20 har finansutskottet tidigare i år behandlat den ekonomiska politiken. Finansutskottet redovisar att Sverige befinner sig i en recession och att även år 1992 blir ett år med fallande produktion och en negativ utveckling av investeringarna. Problemen på arbetsmarknaden växer, och någon förbättring i det avseendet kan inte väntas under år 1993. Den mycket svåra situation som den svenska ekonomin befinner sig i är ett resultat av strukturella svagheter i förening med de problem som skapades genom överhettningen i slutet av 1980-talet och den lågkonjunktur som drabbat världsekonomin.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att konjunkturinstitutet (KI) i sin senaste prognos (1992-03-27) över den ekonomiska utvecklingen i landet räknar med en något högre arbetslöshet för åren 1992--1993 än vad som är fallet i finansplanen och i finansutskottets betänkande. För år 1992 räknar således KI med 4,5 % arbetslöshet jämfört med finansplanens 3,8 % och för år 1993 med 5,0--5,5 % jämfört med finansplanens 4,5 %. Såsom framgår av bakgrundsavsnittet innebär även kompletteringspropositionen en uppjustering av arbetslöshetsprognosen jämfört med finansplanen.
Utskottet ser allvarligt på det svenska arbetsmarknadsläget. För att skapa trygga jobb på sikt vill utskottet i likhet med regeringen betona att uppgiften är att ge förutsättningar för tillväxt i hela landet. Flera politikområden har betydelse för en sådan utveckling. Det gäller förutom arbetsmarknadspolitik exempelvis ekonomisk politik, näringspolitik, regionalpolitik, skattepolitik. Alla dessa politikområden måste samverka.
Förutsättningen för en framgångsrik arbetsmarknadspolitik är en effektivt verkande ekonomisk politik. Utskottet delar finansutskottets uppfattning (bet. 1991/92:FiU20 s. 30) att "låga pris- och löneökningar är en förutsättning för en positiv ekonomisk utveckling. I såväl finansplanen som i motion Fi202 (s) understryks att inflationsbekämpningen måste ha en överordnad ställning i förhållande till övriga mål för den ekonomiska politiken om en varaktigt hög sysselsättning skall kunna uppnås. -- Strukturomvandlingen måste komma till stånd samtidigt som kraftiga åtgärder måste vidtas för att lösa de allt svårare problemen på arbetsmarknaden."
Mot denna bakgrund anser utskottet att det är ett positivt tecken att nedväxlingen till en lägre inflationstakt nu har inletts (avsnittet Allmän bakgrund).
Arbetsmarknadspolitiken i sig kan inte skapa varaktiga och trygga arbeten men däremot motverka arbetslöshet och stödja människor i den anpassning som ekonomin nu genomgår. Användningen av arbetsmarknadspolitiska insatser måste därför intensifieras. I likhet med tidigare år vill utskottet bestämt avvisa arbetslöshet som ett medel i den ekonomiska politiken med hänsyn till mänskliga, sociala och ekonomiska aspekter.
Enligt utskottets uppfattning är regeringens och Socialdemokraternas -- i motion A225 -- syn på arbetsmarknadspolitikens inriktning i väsentliga avseenden likartad. Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att arbetslinjen skall hävdas och att aktiva åtgärder som t.ex. arbetsmarknadsutbildning skall tillgripas före sysselsättningsskapande åtgärder, som i sin tur skall tillgripas före kontantstöd. Utsatta grupper som arbetshandikappade och långtidsarbetslösa bör prioriteras. Ansträngningarna för att få flyktingar och andra invandrare i arbete måste fortsätta i oförminskad omfattning. Vidare bör insatserna för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden intensifieras.
Liksom propositionen och den socialdemokratiska motionen anser utskottet att särskilda åtgärder måste tillgripas för att hejda och pressa tillbaka den stigande ungdomsarbetslösheten. Utskottet kommer senare i framställningen att särskilt ta upp detta problem i samband med behandlingen av proposition 1991/92:124 om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år.
Vänsterpartiets -- i motion A259 -- uppfattning att arbetslinjen skall innebära både utbildning och sysselsättning i stället för arbetslöshet ligger enligt utskottets uppfattning i linje med den förda politiken.
Beträffande inriktningen av arbetsmarknadspolitiken kan utskottet inte finna annat än att både motion A225 och motion A259 i nu behandlade delar i allt väsentligt ligger i linje med den förda politiken.
Såväl Socialdemokraterna i motion A225 som Vänsterpartiet i motion A259 begär av regeringen sådana förslag som skall nedbringa arbetslösheten till ca 3 %. Ett flertal olika satsningar föreslås i detta syfte av båda partierna.
Utskottet vill framhålla att åtgärderna mot arbetslösheten har högsta prioritet inom regeringskansliet. Förslagen i budgetpropositionen innebär att de omfattande resurser som anvisats till arbetsmarknadspolitiken för innevarande budgetår genom bl.a. de tillskott regeringen föreslog i tilläggsbudget I skall bibehållas även under nästa budgetår. Ytterligare förslag i fråga om resurser till utbildningsinsatser, infrastrukturinvesteringar och statligt byggande föreligger i kompletteringspropositionen. Utskottet kommer i det följande att behandla de olika konkreta förslagen till åtgärder i proposition och motioner. Förslagen till åtgärder mot ungdomsarbetslösheten (prop. 1991/92:124) behandlas som ovan sagts i ett särskilt avsnitt.
Liksom finansutskottet -- vilket nyligen behandlat frågan om ett ekonomiskt-politiskt program för att sänka arbetslösheten till 3 % i sitt betänkande FiU20 -- vill utskottet understryka att de åtgärder som nu planeras inom regeringskansliet måste vara utformade med hänsyn till en långsiktig strategi. Även om utgångspunkten är den svåra situationen på arbetsmarknaden får uppmärksamheten inte koncentreras på de kortsiktiga problemen och sådana åtgärder vidtas som leder till att arbetskraft låses in i skyddade sektorer.
Utskottet vill i detta sammanhang ta upp Socialdemokraternas ovan redovisade förslag om kompetensutveckling som en tvåårig försöksverksamhet inom tillverkningsindustrin samt utvärdering av denna. Utskottet har inte någon annan uppfattning än motionärerna när det gäller den allmänna synen på behovet av kompetensutveckling som en faktor för att öka produktiviteten i företagen. Vad gäller det här aktuella motionsyrkandet vill utskottet emellertid framhålla att förslaget inte ger någon direkt sysselsättningseffekt och att det föreslagna regelsystemet och kostnadsramen på 425 milj.kr. endast medger att en liten andel (under 5 %) av de anställda inom tillverkningsindustrin kommer att beröras. Utskottet ställer sig således avvisande till förslaget om en tvåårig försöksverksamhet med kompetensutveckling inom tillverkningsindustrin och följaktligen också till det till motionen fogade lagförslaget om ändring i lagen (1981:691) av socialavgifter. I konsekvens härmed blir frågan om en utvärdering av en sådan försöksverksamhet inte aktuell.
Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som tas upp i budgetpropositionen. Utskottet följer utvecklingen uppmärksamt och vill tillägga att ny bedömning sker i samband med behandling av kompletteringspropositionen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A225 (s) och A259 (v) i aktuella delar.
Ny demokratis förslag i motion A265 att utnyttja arbetslivsfondens medel för arbetsskapande åtgärder är en uppläggning som undersökts inom regeringskansliet och har resulterat i förslag inom ramen för kompletteringspropositionen. Förslaget att utnyttja sex miljarder kronor från arbetslivsfonden och därvid i första hand sänka arbetsgivaravgifterna kan dock inte stödjas av utskottet. Arbetslivsfondens bidrag till arbetsgivare för arbetsmiljöförbättringar och åtgärder för arbetsanpassning och rehabilitering är enligt utskottets uppfattning ett uttryck för långsiktigt tänkande på den svenska arbetsmarknaden. I den mån arbetslivsfondens medel kan användas för långsiktigt produktivitetsskapande investeringar i en snabbare takt än vad tidigare planerats anser utskottet att sådana åtgärder är värdefulla ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Utskottet anser för sin del att regeringens samlade bedömning angående resurser till arbetsmarknadspolitiken och de andra områden som har betydelse för arbetsmarknaden säkerställer en riktigt avvägd arbetsmarknadspolitik för budgetåret 1992/93. Skulle emellertid utvecklingen bli sådan att ytterligare åtgärder anses erforderliga för budgetåret 1992/93 utgår utskottet från att regeringen återkommer till riksdagen under hösten 1992. Utskottet avstyrker därmed motion A265 (nyd).
Sysselsättning i byggbranschen, olika regioner m.m.
I detta avsnitt kommer utskottet att behandla motioner som rör byggsysselsättning, arbetsmarknadspolitiska insatser i olika regioner, fackets roll vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt vissa frågor rörande gränsboende. Motioner som behandlar specifika arbetsmarknadspolitiska åtgärder behandlas senare i framställningen.
Byggsysselsättning
Utskottet vill inledningsvis redovisa att utskottet gemensamt med bostadsutskottet torsdagen den 6 februari 1992 anordnade en offentlig utfrågning om byggsysselsättningen. Deltagande vid utfrågningen samt protokoll har som bilaga fogats till bostadsutskottets betänkande 1991/92:BoU16. I inledningen till betänkandet BoU16 ger bostadsutskottet en översikt över bostadsproduktionen, byggsysselsättningen m.m. Utskottet hänvisar till dessa underlag.
Först behandlar utskottet 13 motioner om byggsysselsättningen.
Ian Wachtmeister och Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser i motion Bo236 att dagens byggkris både är strukturell och konjunkturell och att en anpassning till en betydligt lägre nivå än under de överhettade åren i slutet på åttiotalet måste accepteras. För att undvika arbetslöshet och förlust av andra stora värden bör byggandet den närmaste tiden inriktas på främst produktion av ålderdomshem, renovering av bostäder, skolor och sjukhus enligt motionärerna.
I motionerna Bo211 av Karl Hagström m.fl. (s) och Bo235 av Reynoldh Furustrand (s) pekas på den stora arbetslösheten inom byggbranschen. Främsta orsaken till arbetslösheten är enligt motionärerna de ändrade reglerna för bostadsfinansiering. I motion Bo235 begärs också ett tillkännagivande att åtgärder snabbt bör sättas in för att undvika att situationen på byggmarknaden blir katastrofal.
I motion A278 av Carl Olov Persson (kds) föreslås att arbetslösheten inom byggsektorn motverkas genom att man stimulerar kommunerna att starta ett nödvändigt underhållsprogram av skolfastigheter m.m. Byggsektorn måste nu anpassas till en lägre nivå samtidigt som ryckighet måste motverkas.
I motion A272 av Ulf Lönnqvist m.fl. (s) framhålls att åtgärder måste sättas in för en kraftig stimulans av byggandet i Stockholms län. I motionen nämns att en lång rad kommunala byggnadsinvesteringar är färdiga att sättas i gång om ekonomiska förutsättningar skapas, bl.a. inom sjukhus och kommunikationer.
Anita Johansson m.fl. (s) begär i motion A277 ett tillkännagivande till regeringen angående behovet av byggstimulanser i Stockholms-regionen. Redan nu kan åtgärder vidtas som skapar jobb och utbildning och samtidigt förnyar bostäder m.m. samt ger förutsättningar för företagen att växa sig starkare.
I motion Bo237 tar Marianne Carlström m.fl. (s) upp byggandets betydelse för sysselsättningen i den västsvenska regionen. Arbetslösheten har ökat snabbt de senaste månaderna på grund av olika osäkerhetsfaktorer, bl.a. finansieringsfrågan. I den västsvenska regionen finns det många angelägna förslag på olika objekt som kan tidigareläggas och som är av betydelse såväl för regionen som för landet.
Jan Fransson m.fl. (s) pekar i motion A241 på behovet av åtgärder för ökad sysselsättning i Skaraborg. Vägar, VA-nät, skolupprustning, lägenhetsrenovering skulle enligt motionärerna innebära både angeläget byggande och viktiga jobb.
I motion A262 av Rune Evensson m.fl. (s) begärs att regeringen vidtar åtgärder -- byggande av bostäder, tidigareläggning av investeringar etc. -- som ökar byggnadsverksamheten i Mittenälvsborg.
Sten Söderberg (nyd) begär i motion A273 ett tillkännagivande om sysselsättningskrisen i Kronobergs län. Vidare föreslås att regeringen tillsätter en utredning för att redovisa de totala samhällsekonomiska kostnader för Kronoberg som skulle bli följden av att byggsektorn inte fungerar inom länet samt att omedelbara och konkreta åtgärder vidtas för att stimulera byggsektorn inom Kronobergs län.
Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) anför i motion A258 att Västmanland i augusti 1992, om inget görs, kommer att ha den högsta byggarbetslösheten i landet, nämligen 31,3 %. Det är nu -- när byggkostnaderna är låga och en fjärdedel av byggarbetskraften går arbetslös -- stimulanser bör ges till reparations- och ombyggnadsarbeten för bostäder, sjukhus och skolor enligt motionärerna.
Arbetslösheten i den värmländska byggbranschen tas upp i motion A240 av Lisbeth Staaf-Igelström (s). Behov finns av bostadsombyggnad, skolupprustning m.m. Arbetskraft finns. Nu måste enligt motionären åtgärder och stimulanser till för att skapa arbete inom byggbranschen i Värmland.
Inger Näslund (kds) framhåller i motion A267 att storstäderna har mycket stora problem när det gäller att tillgodose invånarnas behov av service och samtidigt klara av sin ekonomi. Motionären begär ett tillkännagivande att medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör användas inom byggnadsbranschen. Inom Göteborgs kommun bör -- inom budgetramarna -- redan beslutade investeringar tidigareläggas.
U t s k o t t e t ser liksom motionärerna allvarligt på läget med den stigande arbetslösheten inom byggnadsindustrin. Ojämnheten inom byggsysselsättningen illustreras av arbetskraftsundersökningarnas statistik. Genomsnittligt antal sysselsatta inom byggnadsindustrin i mars månad 1992 uppgick till 275 000 personer. Motsvarande tal har under de senaste åren uppgått till 275 000 (1989), 314 000 (1990) och 319000 (1991). Enligt AMS statistik uppgick arbetslösheten bland byggnadsarbetarna i mars 1992 till 17,3 % av samtliga medlemmar i byggkassorna. Regionalt förelåg stora skillnader; sämst var läget i Gävleborgs län med nära 30 % arbetslöshet inom byggkassorna. Även Västmanlands, Västernorrlands och Västerbottens län hade arbetslöshetstal på över 25%. Enligt AMS prognos kan byggarbetslösheten för hela landet uppgå till 25% om ett år. Utskottets uppmärksammande av problemen inom byggsysselsättningen och byggbranschen var bakgrunden till den för bostadsutskottet och arbetsmarknadsutskottet gemensamma offentliga utfrågningen, som berörts inledningsvis i detta avsnitt.
Vid utfrågningen framkom bl.a. att byggnadsindustrins och byggsysselsättningens minskning är ofrånkomlig och att denna process medför behov av ordnade former under anpassningen. Utfrågningen vittnade också om en oro att regeringens satsningar på projekt inom infrastrukturområdet inte kommer i gång i tid, beroende på olika omständigheter sammanhängande med långa projekteringstider och oklarheter inom finansieringen.
Från utskottets sida kan konstateras att utfrågningen gav ytterligare underlag för att betona vikten av samarbete mellan AMS och de stora kommunikationsverken, som i första hand är aktuella vid infrastruktursatsningar. Utskottet utgår från att sådana institutionella förhållanden kan skapas att infrastruktursatsningarnas tidigareläggning kan genomföras och få avsedda effekter på arbetsmarknaden.
Utskottet vill peka på att regeringen i kompletteringspropositionen har framlagt förslag som innebär ytterligare investeringar inom infrastrukturområdet. Bland annat gäller det underhållsarbeten och mindre vägobjekt och i någon utsträckning järnvägar i regioner med hög arbetslöshet. Sådana investeringar har enligt utskottets uppfattning dels kortsiktig betydelse för att motverka arbetslöshet, dels långsiktig betydelse för näringslivet och den regionala utvecklingen. Vidare finns förslag i kompletteringspropositionen angående statliga byggnadsinvesteringar, bl.a. inom högskolans område och inom kulturområdet. En förstärkning av beredskapsmedel bör i första hand användas till upprustning av skolans fysiska arbetsmiljö, s.k. skogliga beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom naturvårdsområdet. Därutöver finns förslag om ytterligare medel för ny- och ombyggnad av små samlingslokaler m.m.
Enligt utskottets uppfattning möter de av regeringen föreslagna insatserna inom byggsektorn en stor del av de krav som motionärerna har fört fram. Med tanke på att flera av motionsönskemålen har en regional profil vill utskottet därutöver framhålla vikten av att beslut fattas i ordinarie ordning, dvs. av berörda länsstyrelser, kommuner osv. Beträffande fördelningen av de regionalpolitiska medlen inom ramen för det s.k. länsanslaget liksom de arbetsmarknadspolitiska medlen vill utskottet upprepa sitt uttalande från det regionalpolitiska betänkandet (1991/92:AU13), nämligen att medlen fördelas mellan länen i enlighet med problemens svårighetsgrad.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet aktuella yrkanden i motionerna A240, A241, A258, A262, A267, A272, A273, A277, A278, Bo211, Bo235, Bo236 och Bo237.
För att stimulera byggsysselsättningen anser Socialdemokraterna i motion A225 att AMS bör få ett särskilt anslag för räntebidrag till kommuner och landsting för bygginvesteringar, ny- eller ombyggnad eller reparationsarbeten, som tidigareläggs. Det kan enligt motionen bli fråga om investeringar i bl.a. skolor och sjukhus. Investeringarna måste påbörjas senast i januari 1993 och får inte finnas med i kommunens byggplaner för i år. Sammanlagt bör 780 milj.kr. anslås för räntekostnaderna under högst två år. Kostnaden för budgetåret 1992/93 kan beräknas till 390 milj.kr.
U t s k o t t e t vill hänvisa till att kompletteringspropositionen innehåller förslag om flera miljarder kronor till infrastrukturinvesteringar och till statligt byggande. Utan att föregripa behandlingen av dessa förslag anser utskottet att det är positivt att ytterligare resurser satsas på åtgärder som syftar till att motverka byggarbetslösheten.
Förslag motsvarande det nu föreliggande socialdemokratiska förslaget har behandlats tidigare av bostads- och finansutskotten, senast i finansutskottets av riksdagen godkända betänkande 1991/92:FiU10 från december 1991. I detta betänkande anför finansutskottet att man delar bostadsutskottets uppfattning att problem förknippade med lokal- och anläggningsbeståndets standard är av olika karaktär och omfattning i skilda delar av landet och att det därför är mindre lämpligt att vidta åtgärder med en så generell inriktning som motionärerna föreslår. Liksom bostadsutskottet anser finansutskottet att det primärt är en kommunal angelägenhet att svara för underhåll av lokaler och anläggningar och att nuvarande ansvarsfördelning i dessa frågor bör bestå.
Arbetsmarknadsutskottet har inte någon annan uppfattning än finans- och bostadsutskotten och avstyrker därför motion A225 i aktuell del.
I motion A272 av Ulf Lönnqvist m.fl. (s) yrkas vidare att regeringen tar initiativ för att tillförsäkra gymnasieelever praktikplats på byggarbetsplatser. Bakgrunden är att många av de ca 1 000 eleverna på gymnasieskolans bygg- och anläggningslinje i Stockholmsregionen riskerar att inte kunna fullfölja sina studier på grund av att det saknas arbetsplatser där de kan göra den praktik som ingår i utbildningen.
U t s k o t t e t delar motionärernas uppfattning att möjligheterna att erhålla en praktikplats på en byggarbetsplats kan försvåras under den nu rådande situationen på byggarbetsmarknaden.
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande 1991/92:UbU3y till arbetsmarknadsutskottet -- vilket fogas till detta betänkande som bilaga 6 -- tagit upp det allmänna problemet att tillgången på praktikplatser kan minska i och med att ett nytt system med ungdomspraktik träder i kraft. Enligt vad utbildningsutskottet erfarit finns det sedan länge ett väl etablerat samarbete mellan skolan och arbetsförmedlingen samt andra berörda. Utbildningsutskottet utgår således från att behovet av praktikplatser för ungdomar i kommunens uppföljningsverksamhet kommer att beaktas även i fortsättningen.
Arbetsmarknadsutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i utbildningsutskottets yttrande och utgår från att berörda parter även inom byggutbildningen på motsvarande sätt har möjligheter att med flexibla åtgärder lösa problemen. Utskottet avstyrker därmed motion A272 i denna del.
Den arbetsmarknadspolitiska situationen i olika regioner m.m.
I motion A255 av Börje Nilsson m.fl. (s) anförs att i fråga om arbetslöshet är Kristianstads län det län som är mest utsatt i södra Sverige. Särskilda resurser måste tilldelas länet som riskkapital och stöd för utveckling och etablering. Motionärerna föreslår att ett programarbete som utgår från länets förutsättningar och möjligheter inleds. Syftet bör vara att främja en positiv närings- och sysselsättningsutveckling.
Olle Schmidt m.fl. (fp) tar i motion A434 upp arbetsmarknadssituationen i Skåne. Arbetslösheten drabbar ungdomarna hårt. Kommunernas skyldighet att ställa inskolningsplatser till ungdomarnas förfogande står knappast till buds i dag när kommunerna står inför nedskärningar. Vidare begärs i motionen att Fosie Personalserviceföretag i Fosie Industriby snarast skall få dispens från gällande lagstiftning vad gäller arbetsförmedlingsverksamhet. Den föregående regeringen har nekat att ge sådan dispens.
Birgitta Johansson m.fl. (s) tar i motion A252 upp frågan om samhällets kostnader i samband med arbetslöshet. Enligt motionärerna behövs det en bättre samordning mellan försäkringskassa, arbetsförmedling, sjukvård och sociala myndigheter för att kunna utnyttja de ekonomiska resurserna. I Skaraborgs län bör åtgärder sättas in på utbildningsområdet för att höja kompetensen.
I motion A482 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) framhålls behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser i Norrbottens län. I det nuvarande ansträngda läget är det ytterst angeläget att påskynda infrastrukturella satsningar och utbildningsinsatser. Även beredskapsarbeten fyller en viktig funktion.
I motion A416 av Monica Öhman m.fl. (s) pekas på behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser i Kalix kommun. Mot bakgrund av 6% arbetslöshet i kommunen har länsstyrelsen tillsammans med Kalix kommun, länsarbetsnämnden, utvecklingsfonden m.fl. gjort en inventering över tänkbara insatser. Förutom 300 milj.kr. i extra medelstilldelning -- enligt länsstyrelsens bedömning -- bör arbetsförmedlingen i Kalix förstärkas under en tvåårsperiod.
U t s k o t t e t vill inledningsvis anföra att flera av de ovannämnda kraven till stora delar överensstämmer med de motionsyrkanden som utskottet behandlat tidigare under våren i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:AU13 om regionalpolitik. I betänkandet redovisar utskottet att läget på arbetsmarknaden med stor arbetslöshet och sjunkande efterfrågan på arbetskraft gäller såväl de regionalpolitiskt prioriterade områdena som landet i övrigt. I detta betänkande -- till vilket utskottet hänvisar -- redovisas vidare problembilden, arbetslöshetsutvecklingen och åtgärderna för såväl Skånelänen som Skaraborgs län och Norrbottens län.
Enligt utskottets uppfattning är det i första hand den ekonomiska situationen i landet som är problemet. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utgör en del av den ekonomiska politiken och syftar till att åstadkomma en väl fungerande arbetsmarknad. Utskottet kommer i det följande att behandla de olika delarna i arbetsmarknadspolitiken, bl.a. beredskapsarbeten. Utskottet biträder regeringens uppfattning i propositionen att antalet beredskapsarbeten ytterligare kommer att öka från nuvarande nivå (avsnittet Beredskapsarbeten). Som framgått tidigare i detta betänkande är det AMS som fördelar de medel som anslås till arbetsmarknadspolitiken efter problemens svårighetsgrad i de olika länen.
Beträffande situationen i Kalix vill utskottet erinra om att regeringen i början av mars har fattat beslut om 13 milj.kr. till allmänna näringslivsbefrämjande åtgärder i Kalix. Utöver dessa medel har Länsarbetsnämnden i Norrbotten i ordinarie budget under innevarande år anslagit 149 milj.kr. för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Kalix. Till detta skall läggas extra anslag på 32 milj.kr.
Utskottet instämmer helt med motion A434 att ungdomarna drabbas hårt av arbetslösheten. Senare i framställningen kommer ungdomarnas situation och förslag till åtgärder att diskuteras mot bakgrund av proposition 1991/92:124 om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år.
Vad gäller verksamheten i industribyn i Fosie har utskottet inhämtat att en ansökan om dispens från lagstiftningen om arbetsförmedling ligger på regeringens bord. Utskottet har tidigare behandlat frågan om dispens för Fosie Personalservice i Malmö (1990/91:AU20). Därvid anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande att det inte ankommer på riksdagen att ta ställning till om en viss konkret verksamhet utgör förvärvssyftande arbetsförmedling eller ej och inte heller om tillstånd bör lämnas till verksamhetens bedrivande. Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga och ställer sig således avvisande till motionärernas krav.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet aktuella yrkanden i motionerna A252, A255, A416, A434 och A482.
Fackets roll vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder tas upp i motion A202 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s). I motionen påtalas den intressekonflikt som kan uppstå mellan en redan anställd s.k. deltidsmarkerare och den som får temporärt arbete hos samme arbetsgivare som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Motionärerna anser att ett yttrande bör inhämtas från den fackliga organisationen vid ansökan om arbetsmarknadspolitiskt stöd.
U t s k o t t e t har behandlat motioner med motsvarande innehåll i en rad år. I förra årets arbetsmarknadspolitiska betänkande 1990/91:AU11 avstyrktes yrkandet. Utskottet var inte berett att ställa sig bakom motionärernas begäran, bl.a. eftersom de arbetsmarknadspolitiska stöden måste sättas in snabbt. Utskottet står även i år kvar vid samma uppfattning. Inte minst i nuvarande arbetsmarknadsläge är en snabb, enkel och effektiv handläggningsordning av stor vikt. Motionen avstyrks.
I motion A230 av Kent Olsson m.fl. (m) pekas på behovet att skapa bättre förutsättningar för en gemensam nordisk arbetsmarknad. Motionärerna anför att det inte är problemfritt att arbeta eller bo i Sverige för en norrman eller tvärtom. Som exempel anförs att den s.k. endagsregeln gör att många svenskar som arbetar i Norge blir helt utan skydd vid permittering eller arbetslöshet. Det är nämligen helt omöjligt för t.ex. en arbetare på oljefälten i Nordsjön att återvända hem varje dag. Vidare är det inte möjligt för norrmän att gå på arbetsmarknadskurs i Sverige. Ytterligare exempel inom skatte- och trafikområdet anförs i motionen.
U t s k o t t e t har sympati för motionens syfte att skapa en bättre nordisk arbetsmarknad. Problemen i detta sammanhang är också uppmärksammade och föremål för diskussion. Flera av de berörda frågorna behandlades på en konferens om gränsproblem, som hölls den 1--2 april 1992 på Voksenåsen. Vidare finns en svensk-norsk blandad kommission för ekonomiskt samarbete som möttes den 25 mars och gick igenom dylika problem. På svensk sida finns för övrigt en arbetsgrupp som skall se över problemen i det gränskommunala samarbetet. Vidare har det skapats en särskild arbetsgrupp för gränskontroller inom organisationen för EG-förhandlingarna. I detta sammanhang kan tilläggas att inom den nordiska ramen fortskrider arbetet med att fastställa ett av Nordiska ministerrådet framlagt förslag till en ny nordisk konvention om social trygghet. Med tanke på de ansträngningar som görs för att lösa de svensk-norska gränsproblemen anser utskottet att något tillkännagivande med anledning av motionen inte är påkallat. Den avstyrks således.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
1990/91 Utgift 2 474 525 000 Anslagssparande* 118 543 000 1991/92 Anslag 2 611 139 000 1991/92 Anslag exkl. mervärdesskatt 2 530 013 000 1992/93 Prop. 2 810 242 000
*exkl. mervärdesskatt.
Från anslaget betalas utgifterna för arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, exkl. utgifterna för den yrkesinriktade rehabiliteringen inom arbetsmarknadsinstituten (Ami). Utgifterna avser löner m.m. för verksamheten vid arbetsförmedlingen, länsarbetsnämnden och AMS. I utgifterna ingår verkets kostnader för planering av hur landets arbetskraft skall utnyttjas under beredskaps- och krigstillstånd.
Under anslaget B 1 (s. 59--63) föreslår regeringen att riksdagen skall
1. medge att regeringen får bemyndiga AMS eller, efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1992/93 besluta om avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75 000 kr. uppkommen inom arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1991/92,
2. godkänna att högst 50 000 000 kr. av medlen under anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,
3. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 2 810 242 000 kr.
______________________________________________________________________
1991/92 Beräknad ändring 1992/93 exkl. mer- _________________________ värdes- Föredraganden skatt ______________________________________________________________________
Budget Förvaltningskostnader 2 530 013 000 +280 229 000 (därav lönekostnader) (1 728 787 000) (+148 087 000) Kulturarbetsförmedling 0 - Aske kursgård 0 -
2 530 013 000 +280 229 000 ______________________________________________________________________
Budgetramen för budgetåren 1992/93--1993/94 har beräknats till 5536038000 kr.
Som framgår av ovanstående sammanställning är lönekostnaderna den största utgiftsposten inom anslaget.
I propositionen lämnas följande sammanställning över tjänstgörande, årsarbetare och lönekostnad under budgetåret 1990/91 finansierade dels över anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, dels över andra anslag.
____________________________________________________________
Placering Antal Antal Löne- tjänst- årsar- kostnad görande betare (1 000- tal kr.) ____________________________________________________________
AMS 494 464 138 946 Länsarbetsnämnder 1 794 1 572 374 377 Arbetsförmedling 6 068 5 413 1 270 976 AMU-förläggningar 42 35 3 911 Ami 2 510 2 266 575 171
SUMMA 11 029 9 750 2 363 381 ___________________________________________________________
Fördelning av lönekostnader budgetåret 1990/91 (1 000-tal kr.)
___________________________________________________________
Arbetsmarknadsverkets förvaltnings- kostnader (anslaget B 1) 1 593 320 Ami (anslaget C 3) 518 270 Anställda med lönebidrag 120 383 Övriga anslag 131 408
SUMMA 2 363 381 ___________________________________________________________
Arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
I motion A222 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) vill motionärerna ha ett tillkännagivande om nedläggning av länsarbetsnämnderna (LAN) och arbetsmarknadsinstituten (Ami). Till stöd för dessa krav anförs följande: LAN kräver en omfattande administration. Ansvaret för länen kan ligga centralt. Den kommunikation som behöver ske med t.ex. andra länsorgan kan numera ske via interaktiv video. Skälet till nedläggning av Ami är att utredningsverksamheten bör ligga under arbetsförmedlingarna. Nuvarande utredningsresurser bör föras över till arbetsförmedlingarna. Om dessa motionsyrkanden inte kan bifallas begär motionärerna att en utredning tillsätts med uppgift att ge förslag om rationaliseringar av LAN och Ami. Slutligen begärs att en utredning tillsätts med uppgift att föreslå effektiviseringar av verksamheten vid arbetsförmedlingarna.
Arbetsmarknadsverket (AMV) omfattar arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och en länsarbetsnämnd (LAN) i varje län. I länsarbetsnämnderna ingår bl.a. den offentliga arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten (Ami). LAN skall bl.a. leda, samordna och utveckla den arbetsmarknadspolitiska ledningen i länet. Ami:s uppgift är att genom arbetsförberedande åtgärder ge stöd till handikappade och vissa andra sökande som behöver hjälp att få ett arbete.
U t s k o t t e t kan inte dela uppfattningen att den verksamhet som i dag bedrivs inom LAN skulle centraliseras på sätt motionärerna föreslår. Under en följd av år har statsmakternas strävan i stället varit att i så stor utsträckning som möjligt decentralisera verksamheten vid AMV. Utskottet kan inte heller mot bakgrund av det underlag som lämnas i motionen biträda förslaget om att Ami:s utredningsresurser skall föras över till arbetsförmedlingarna. Med det anförda avstyrker utskottet motion A222 i berörda delar.
B e t r ä f f a n d e motionärernas krav på rationaliseringsutredningar vill utskottet i detta sammanhang peka på att riksrevisionsverket har inlett en granskning av Ami:s roll och finansiering. Enligt vad arbetsmarknadsministern uppger i budgetpropositionen avser han att inför nästkommande budgetår återkomma med förslag till sådana förändringar som granskningen kan ge anledning till. Det får ankomma på AMS som central förvaltningsmyndighet att bedöma i vilken utsträckning det behövs interna översynsutredningar inom verket. Med det anförda avstyrker utskottet motion A222 i aktuella delar.
I motion A257 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, s, m, c, v) vill motionärerna ha ett tillkännagivande om stärkta resurser till arbetsförmedlingen i Södertälje m.m. De påtalar de negativa konsekvenserna för Södertälje kommun av en ny fördelningsmodell för resurserna till länets olika förmedlingar som länsarbetsnämnden infört.
U t s k o t t e t konstaterar att de frågor som tas upp i motionen måste lösas inom arbetsmarknadsverket. Det ankommer på verket att bedöma var behovet av insatser är störst och därefter besluta om fördelning av tillgängliga resurser. Med det anförda avstyrks motionen.
I motion A266 av Ingvar Svensson m.fl. (kds) anser motionärerna att det behövs klara riktlinjer för att kunna utnyttja högutbildade invandrare på den svenska arbetsmarknaden. Motionärerna pekar på ett framgångsrikt projekt i Västerbotten där länsarbetsnämnden tillsammans med Umeå universitet har arbetat för att skapa kontaktvägar mellan högskoleutbildade invandrare och företagen.
U t s k o t t e t har under flera år tagit upp frågan om invandrarnas situation på den svenska arbetsmarknaden och därvid även pekat på projekt som särskilt vänt sig till högutbildade invandrare (bet. 1990/91:AU11). I årets budgetproposition poängterar arbetsmarknadsministern att invandrarnas situation på arbetsmarknaden måste stärkas. Det skall bl.a. ske genom att hänsyn tas till deras särskilda förutsättningar och behov vid utformningen av arbetsförmedlingens insatser. Tidigare utbildning och erfarenhet måste kompletteras så att de bättre kan konkurrera på den svenska arbetsmarknaden, anför arbetsmarknadsministern. Särskilda medel avsätts i år liksom föregående år för denna verksamhet inom arbetsmarknadsverket.
Den fråga som motionärerna tar upp ligger således väl i linje med den förda politiken. Motionen bör därför inte påkalla någon riksdagens åtgärd.
Medelsanvisning
Som framgått av ovanstående tabell beräknar arbetsmarknadsministern att lönekostnaderna kommer att öka med 148,1 milj.kr. nästa budgetår. Han beräknar bl.a. ytterligare medel för förstärkning av lönemedel för verksamhet med jobb-sökar-aktiviteter för ungdomar i åldern 20--24 år. Förstärkningen beräknas till 100 milj.kr.
Som en följd av riksdagens beslut våren 1991 om en ny arbetsförmedlingslag anvisade riksdagen 2 milj.kr. för tillsynstjänster inom arbetsmarknadsverket under första halvåret 1992. Eftersom arbetsmarknadsdepartementet förbereder ett förslag om att avskaffa det s.k. arbetsförmedlingsmonopolet den 1 juli 1993 kommer den antagna lagen att ha begränsad giltighetstid. Arbetsmarknadsministern föreslår därför att lönemedlen minskas med de anvisade medlen, 2 milj.kr.
I den socialdemokratiska partimotionen A225 föreslås att anslaget till förvaltningskostnaderna höjs med 42 milj.kr. Beträffande de 2 milj.kr. som arbetsmarknadsministern vill föra bort från lönemedlen anser motionärerna att så länge nuvarande lagstiftning gäller är det AMS ansvar att se till att den efterlevs. Regeringens ansvar är att AMS har resurser för detta. Motionärerna anser dessutom att AMS bör tillföras ytterligare 40 milj.kr. för uppsökande verksamhet bland långtidsarbetslösa.
I motion A259 av Lars Werner m.fl. (v) vill motionärerna satsa ytterligare 100 milj.kr. för att förstärka arbetsförmedlingarna. De redan svårplacerade har det i dag ännu svårare att få ett arbete. Därför behövs det ytterligare insatser, anser motionärerna.
U t s k o t t e t är inte berett att föreslå ytterligare anslagstilldelning i enlighet med vad som förordas i motion A259 (v). Utskottet kan inte heller biträda förslagen i motion A225 (s). Regeringens anslagsberäkning godtas liksom vad i övrigt anförts i anslutning till denna. Anslaget bör således föras upp med det belopp regeringen har begärt. Motionerna A225 och A259 avstyrks i aktuella delar.
Slutligen tillstyrker utskottet regeringens förslag om bemyndigande att avskriva vissa lånefordringar inom arbetsmarknadsverket samt förslaget om medelsanvändning för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
1990/91 Utgift 10 205 428 000 Reservation* 1 017 718 000 1991/92 Anslag 14 100 687 000 1991/92 Anslag exkl. 14 067 412 000 mervärdesskatt 1992/93 Prop. 19 606 575 000
*exkl. mervärdesskatt. Avser reserverade medel från delar av de tidigare anslagen för arbetsmarknadsservice, arbetsmarknadsutbildning, kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag, sysselsättningsskapande åtgärder samt statsbidrag för inskolningsplatser.
Inledning
Från anslaget finansieras utgifter för dels utbudsstimulerande åtgärder, dels efterfrågepåverkande åtgärder. De förstnämnda åtgärderna består av utredningskostnader, flyttningsbidrag m.m., arbetsmarknadsutbildning inkl. utbildningsbidrag, utbildningsbidrag vid vidgad arbetsprövning och till ungdomar under 20 år vid jobbsökaraktiviteter samt bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet. Samtliga dessa åtgärder syftar till att underlätta den yrkesmässiga och geografiska rörligheten samt bidra till kompetensutveckling i arbetslivet.
De efterfrågepåverkande åtgärderna är främst avsedda för att ge de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden tillfälligt arbete i avvaktan på mer varaktiga lösningar på deras sysselsättningsproblem. Åtgärderna avser beredskapsarbete, rekryteringsstöd, otraditionella insatser, insatser för flyktingar och invandrare, inskolningsplatser samt bidrag till handledare för ungdomar. I tabellen nedan ingår de otraditionella insatserna inom övriga beskrivna åtgärder.
Av det föreslagna totala anslaget om 19,6 miljarder kronor beräknar arbetsmarknadsministern för de utbudsstimulerande åtgärderna drygt 14 miljarder kronor och för de efterfrågepåverkande åtgärderna nästan 5,3 miljarder kronor. Av medlen under anslaget bör enligt propositionen regeringen disponera 60 milj.kr. för särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser på utsatta orter samt för olika utvecklingsprojekt inom arbetsmarknadspolitiken.
I propositionen redovisas i tabellform anvisade medel inkl. medel på tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92 och de beräknade kostnaderna (exkl. mervärdesskatt) för budgetåret 1992/93 samt antalet personer i genomsnitt per månad i olika åtgärder. Tabellen återges nedan. Utskottet vill dock understryka att arbetsmarknadsverket i enlighet med vad riksdagen uttalade våren 1991 (bet. 1990/91:AU11, rskr. 164) har rätt att fritt välja hur de arbetsmarknadspolitiska medlen skall fördelas på åtgärdsform, dock att utbudsstimulerande åtgärder skall väljas före sysselsättningsstimulerande åtgärder.
______________________________________________________________________________
Åtgärd Bå 91/92 Bå 92/93 Kostnad Kostnad Antal (1 000- (1 000- personer tal kr.) tal kr.) per månad ______________________________________________________________________________
Utredningskostnader 8 182 9 082 Flyttningsbidrag m.m. 234 395 200 000 Särskilt anordnad arbetsmark- nadsutbildning 4 451 341 5 708 175 48 000 Särskilt anordnad arbetsmark- nadsutbildning, utbildningsbidrag 4 931 965 5 671 102 Stimulansbidrag vid arbets- marknadsutbildning 30 000 - Arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet 1 473 185 1 817 473 19 000 Bidrag till utbildning i företag 425 646 612 480 8 000 Bidrag till utbildning i företag, försöksverksamhet 20 000 - Bidrag till lönekostnader vid före- tagsutbildning, försöksverksamhet 150 000 - Elevsocialverksamhet vid arbets- marknadsutbildning 44 127 66 373 Utbildning av anställda inom TEKO 15 000 - Vidgad arbetsprövning, utbildnings- bidrag 27 125 28 481 300 Jobb-sökar-aktiviteter, utbildnings- bidrag 67 446 82 960 1 400 Utbildningsvikariat - - 20 000(1) Starta-eget-bidrag 109 000 114 450 1 000 Summa utbudsstimulerande åtgärder 11 987 412 14 310 576 97 700
Beredskapsarbete/rekryteringsstöd 2 604 000 2 772 863 18 000 Försöksverksamhet med sysselsätt- ningsskapande åtgärder 10 000 10 000 Insatser för flyktingar och invandrare 140 000 147 000 2 000 Inskolningsplatser 2 401 000 2 114 136 17 000 Bidrag till handledare för ung- domar 210 000 252 000 4 000 Summa efterfrågepåverkande åtgärder 5 365 000 5 295 999 41 000 ____________________________________
Totalt 17 352 412(2) 19 606 575(3) 138 700 ___________________________________________________________________________
(1) Utbildningsvikariaten bekostas inte från anslaget men räknas in i de konjunkturberoende åtgärderna. (2) Av medlen har 3 285 milj.kr. anvisats på tilläggsbudget I. (3) Härtill kommer kostnaderna för utbildningsvikariaten som innebär avdrag på arbetsgivaravgifterna på ca 3 300 milj.kr.
I proposition 1991/92:124 om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år har regeringen lagt fram förslag som innebär att statsbidrag till vissa av de i tabellen angivna åtgärderna skall upphöra. Förslagen omfattar statsbidragen till beredskapsarbete för ungdomar under 25 år, till särskilda inskolningsplatser, till arbetsgivare för handledare för ungdomar som anställs på avtalade inskolningsplatser, arbete med rekryteringsstöd och utbildningsvikariat samt till förhöjt utbildningsbidrag till ungdomar under 20 år som deltar i upphandlad arbetsmarknadsutbildning. Dessa förslag kommer utskottet att behandla i det följande i samband med förslagen i ungdomspropositionen.
I två motioner föreslås en höjning av anslaget. Socialdemokraterna föreslår i motion A225 en höjning med 350 milj.kr. varav 250 milj.kr. beräknas för insatser mot ungdomsarbetslöshet och 100 milj.kr. avses användas för företagsanknuten utbildning. Den anslagsökning om 1,5 miljarder kronor som Vänsterpartiet föreslår i motion A259 är avsedd för insatser för beredskapsarbeten. Motionsförslagen behandlas i det följande i samband med regeringens förslag rörande resp. åtgärd.
I detta sammanhang tar utskottet även upp förslagen i motion A229 av Karl Hagström m.fl. (s) om att viss försöksverksamhet i Gävleborgs län med användning av arbetsmarknadspolitiska medel skall inledas. Motionärerna anser också att 10 % av de arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedlen bör få en fri användning. De hänvisar till att riksrevisionsverket i en förvaltningsrevision av AMS verksamhet har framhållit nödvändigheten av att öka flexibiliteten i användningen av arbetsmarknadsmedlen och att förenkla regelsystemet.
U t s k o t t e t vill erinra om att det ankommer på AMS att fördela resurserna för arbetsmarknadspolitiska insatser länen emellan varvid hänsyn tas till situationen i resp. län. Utskottet är inte berett att föreslå riksdagen att göra ett särskilt uttalande till förmån för insatser i ett speciellt län. Vad avser motionärernas förslag att 10 % av de arbetsmarknadspolitiska medlen skall kunna användas på ett friare sätt hänvisar utskottet till vad som i det föregående redovisats om den rätt som AMS har att fritt välja hur dessa medel skall fördelas på åtgärdsform. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A229.
Flyttningsbidrag m.m.
Flyttningsbidrag är bidrag som arbetssökande kan ges vid flyttning av arbetsmarknadsskäl. Det kan vara merkostnadsbidrag, medflyttandebidrag, fria hemresor för kulturarbetare samt vissa nordiska sökanderesor.
I propositionen anförs att det med hänsyn till arbetsmarknadsläget inte finns anledning att förlänga de hittillsvarande försöksverksamheterna med sökanderesorna för personer bosatta i Danmark och Norge. Verksamheterna bör upphöra fr.o.m. nästa budgetår. Med hänsyn härtill samt till en minskad rörlighet på arbetsmarknaden beräknar arbetsmarknadsministern att behovet av medel för flyttningsbidrag minskar med drygt 34 milj.kr., till totalt 200 milj.kr. för nästa budgetår.
I två motioner förordas ändringar i villkoren för erhållande av flyttningsbidrag. Britta Sundin m.fl. (s) påpekar i motion A236 att med den utformning och tillämpning som flyttningsbidraget nu har kommer flyttningar i de flesta fall att ske från de små kommunerna till de större. Den negativa trenden med minskande befolkningstal och ökat kvinnounderskott på landsbygden kommer därmed att fortsätta. Motionärerna vill därför att flyttningsbidragets regler skall ändras så att unga flickor uppmuntras att ta arbete i glesbygd och på landsbygd även om de har arbete söderut eller på större orter.
Inger Hestvik m.fl. (s) föreslår i motion A435 att ett återflyttningsbidrag skall införas. Ett sådant bidrag skulle enligt motionärerna innebära att fler unga kvinnor kan lockas att flytta tillbaka till hembygden även om de har ett arbete på annat håll.
Utskottet gör följande bedömning.
Vid behandlingen våren 1990 av motionsförslag med i huvudsak samma syfte erinrade utskottet (bet. 1989/90:AU11 s. 32) om att flyttningsbidragens syfte är att ge den enskilde ekonomisk möjlighet till flyttning som ett alternativ till arbetslöshet på den lokala arbetsmarknaden. Utskottet anförde att motionärernas förslag skulle, om det genomfördes, innebära att bidraget övergår från att vara ett arbetsmarknadspolitiskt instrument till att bli ett generellt flyttningsbidrag. De problem som tas upp i motionen borde enligt utskottets uppfattning till en del kunna lösas inom ramen för de regionalpolitiska insatserna. Utskottet avstyrkte motionen som avslogs av riksdagen.
Utskottet finner inte skäl att med anledning av de nu aktuella motionsförslagen göra en annan bedömning i denna fråga. Motionerna A236 och A435, den senare i berörd del, avstyrks alltså.
Arbetsmarknadsutbildning
Arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning
Arbetsmarknadspolitiken skall som redovisats inledningsvis inriktas på utbudsstimulerande åtgärder, bl.a. utbildning. Arbetsmarknadsutbildningen är därför av största betydelse vid sidan av förmedlingsinsatser och jobb-sökar-aktiviteter. Utbildningen består dels av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning som upphandlas från olika utbildningsanordnare, dels av arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet samt av utbildning i företag.
Särskilt anordnad utbildning är sådan utbildning som upphandlas från AMU-gruppen eller från bl.a. kommunernas uppdragsutbildning, högskola, folkhögskola, studieförbund eller företag.
Arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet är avsedd för speciella utbildningsbehov för främst arbetshandikappade, flyktingar och invandrare samt lokalt bunden arbetskraft.
Bidrag till utbildning i företag är avsett i första hand som ett stöd till kompetensutveckling i de små och medelstora företagen.
Det är länsarbetsnämnden (LAN) som på grundval av arbetsmarknadssituationen i länet bestämmer om de olika åtgärdernas omfattning och upphandlar utbildning. LAN skall därvid beakta såväl kostnads- som kvalitetsaspekter. Arbetsförmedlingens uppgift är att utifrån en bedömning av de arbetssökandes behov och den framtida arbetsmarknadssituationen placera de arbetssökande i olika utbildningar.
Arbetsmarknadsministern beräknar att 75 000 personer i genomsnitt varje månad kommer att behöva erbjudas arbetsmarknadsutbildning i olika former under budgetåret 1992/93. Merparten av resurserna bör beräknas för särskilt anordnad utbildning.
I propositionen redovisas att yrkesutbildningarnas andel minskade under budgetåret 1990/91 och utgjorde 75 % av arbetsmarknadsutbildningen exkl. utbildning i företag. Av de teoretiska utbildningarna var hälften direkt yrkesförberedande, medan en tredjedel bestod av orienterande kurser och svenska för invandrare. Arbetsmarknadsministern framhåller att det är väsentligt att andelen yrkesutbildningar hålls på en hög nivå. Länsarbetsnämnderna måste därför vid upphandling av utbildning prioritera yrkesinriktade utbildningar. Arbetsmarknadsministern förutsätter att AMS bevakar att utbildningen håller hög kvalitet och svarar mot behoven på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutbildningens fördelningspolitiska profil har enligt propositionen huvudsakligen svarat mot satta mål. Det understryks dock att AMS noga måste beakta de arbetshandikappades behov av utbildning.
AMS har under innevarande budgetår fått särskilda medel för att bedriva två försöksverksamheter, med dels stimulansbidrag till arbetssökande som utbildar sig för och tar anställning i verkstadsindustrin, dels ett särskilt stöd till kompetensutveckling av anställda i industriföretag. Försöksverksamheterna skall avslutas vid utgången av innevarande budgetår. Arbetsmarknadsministern föreslår inte någon förlängning av försöksverksamheterna.
Utskottet tar i det följande upp förslag som rör upphandling av arbetsmarknadsutbildningen.
I ett antal motioner förordas att arbetsmarknadsutbildning i större utsträckning än vad för närvarande är fallet skall förläggas till kommunal vuxenutbildning (komvux) samt till folkhögskolor och studieförbund. I samtliga motioner kritiseras de av regeringen i budgetpropositionen föreslagna nedskärningarna av anslagen till komvux och till folkbildningen. Förslag och synpunkter rörande verksamheten vid komvux förs fram i motionerna A258, A435, A469 och Ub264.
Ulf Melin och Kent Olsson (m) föreslår i motion Ub264 att riksdagen i en framställning till regeringen skall uttala att det är viktigt att LAN och arbetsförmedlingen upphandlar utbildning från komvux.
I motion A435 hävdar Inger Hestvik m.fl. (s) att komvux är viktig för fortsatta studier vid gymnasium eller högskola. Ines Uusmann m.fl. (s) påpekar i motion A469 att återkommande vuxenutbildning kommer att bli en av 1990-talets viktigaste kvinnofrågor och att därför regeringens förslag om besparingar på vuxenutbildningsområdet bör avvisas.
Enligt motion A258 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) kommer de av regeringen föreslagna besparingarna på vuxenutbildningsområdet att medföra ökade krav på utbildningsinsatser via länsarbetsnämnden. Motionärerna tar särskilt upp situationen i Västmanlands län där de hävdar att det skulle krävas ca 200 milj.kr. för att tillgodose existerande behov av arbetsmarknadsutbildning.
Folkhögskolornas och studieförbundens möjligheter att svara för viss arbetsmarknadsutbildning tas upp i motionerna A263, A264, A274, A280, A435 och A805.
Enligt motion A264 av Harry Staaf (kds) bör folkhögskolorna få i uppdrag att utveckla kurser för arbetslösa.
Hans Nyhage (m) anför i motion A274 att AMS i större utsträckning än hittills bör ge folkhögskolorna i uppdrag att genomföra kurser för arbetslösa.
I motion A280 anför Stina Gustavsson m.fl. (c) att folkhögskolor och studieförbund är särskilt lämpade för vissa utbildningsområden. Motionärerna vill att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag om sysselsättningsskapande åtgärder, där folkhögskolor och studieförbund kan vara studieanordnare.
Berit Oscarsson och Margareta Israelsson (s) framhåller i motion A263 att folkhögskolorna och studieförbunden har större möjligheter att nå arbetslösa ungdomar och tillgodose deras behov av utbildning än övriga delar av utbildningsväsendet. De vill att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd.
I motion A435 poängterar Inger Hestvik m.fl. (s) folkbildningens betydelse för kvinnorna i skogslänen. Motionärerna vill att riksdagen skall göra ett uttalande om betydelsen av fortsatt satsning på folkbildningen.
I motion A805 framhåller Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) att i rådande arbetsmarknadsläge bör alla utbildningsanordnare stimuleras att ordna utbildning. De beklagar därför regeringens förslag om en minskning av anslaget till folkbildning. Regeringen bör enligt motionärerna se över den totala medelstilldelningen inom arbetsmarknad, utbildnings- och folkbildningsområdena och om så är motiverat återkomma till riksdagen i samband med kompletteringspropositionen.
Utskottet vill anföra följande.
Utbildningsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:UbU10 behandlat ett antal motioner vari regeringens förslag till besparingar inom komvux avvisas.
Mot bakgrund av det arbetsmarknadspolitiska läget anför utbildningsutskottet att anslaget Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet för budgetåret 1992/93 bör tillföras 200 milj.kr. utöver regeringens förslag genom en omfördelning av medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det får ankomma på arbetsmarknadsutskottet att överväga i vad mån denna medelsökning bör påverka storleken av medelsanvisningen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder, anser utbildningsutskottet som framhåller att det är viktigt att utnyttja komvux för utbildning med arbetsmarknadspolitisk inriktning.
Kulturutskottet har med anledning av ett stort antal motioner i vilka regeringens besparingsförslag för bidraget till folkbildningen avvisas föreslagit riksdagen att tillföra anslaget till folkbildningen 100 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit. Även kulturutskottet anser att det får ankomma på arbetsmarknadsutskottet att överväga i vad mån detta ställningstagande bör påverka medelsanvisningen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Riksdagen har den 8 april i år beslutat i enlighet med kulturutskottets förslag (prop. 1991/92:100, bil. 12, bet. KrU12, rskr. 189).
Till arbetsmarknadsutskottet har remitterats ett antal motioner som även de tar upp frågan om omfördelning av medel från anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder till förmån för komvux resp. folkhögskolorna och studieförbunden. Det gäller motionerna A216, A256, A276 och A279.
De propåer om kostnadsfördelningen mellan utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementens huvudtitlar som utbildnings- och kulturutskotten har fört fram tar arbetsmarknadsutskottet upp till prövning i samband med att utskottet tar ställning till regeringens förslag i kompletteringspropositionen. I detta sammanhang kommer även de sistnämnda motionerna att behandlas.
Arbetsmarknadsutbildning är sådan utbildning som en person genomgår av arbetsmarknadsskäl och under vilken utbildningsbidrag lämnas. Arbetsmarknadsutbildningen kompletterar brister i kompetens hos den enskilde, medverkar till att lösa omställnings- och anpassningsproblem på arbetsmarknaden samt bidrar till att begränsa arbetslösheten. Utbildningen kan även användas som ett aktivt instrument för att bredda mäns och kvinnors utbildnings- och yrkesval så att den könsuppdelade arbetsmarknaden kan brytas.
Den upphandlade utbildningen riktade sig under en nio-månadersperiod 1990/91 till 46 700 personer (juli 1990 till och med mars 1991). Under samma tidsperiod ett år senare avsåg den inköpta och påbörjade utbildningen 98 800 personer, dvs. en fördubbling. Som framgår av tabellen nedan har andelarna mellan olika utbildningsanordnare också förskjutits. AMU som under den tidigare perioden svarade för 69 % av utbildningen, svarade under den senare perioden för 53 % av utbildningen. Utbildning som köpts av komvux ökade sin andel från 13 % till 16 %, studieförbunden ökade sin andel från 2 % till 4 % och övriga, främst privata utbildningsanordnare, utökade sin andel från 9% till 17 %.
Tabell. Personer som påbörjat köpt utbildning, fördelat på kursanordnare
Period Tot köpt AMU Kom Gymn Hög Folkh Studie- Övriga vux skola skola skola förb % % % % % % %
9007-9103 46 735 69 13 5 2 1 2 9 9107-9203 98 795 53 16 6 2 1 4 17
I dagens arbetsmarknadssituation med en växande arbetslöshet i synnerhet bland ungdomar är det uppenbart att det krävs omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att inte de arbetssökande skall hamna i långvarig arbetslöshet. Arbetsmarknadsutbildningen har härvidlag en stor uppgift att fylla. Det kan i sammanhanget nämnas att enligt AKU-statistiken fanns i mars i år ca 99 000 personer i arbetsmarknadsutbildning. 32 000 av dessa var ungdomar under 25 år.
Enligt utskottets mening är det viktigt att alla de utbildningsresurser som är lämpade för arbetsmarknadsutbildning tas i anspråk. Utskottet utgår från att länsarbetsnämnderna vid upphandling av utbildning liksom hittills beaktar de resurser som finns vid såväl komvux som folkhögskolor och studieförbund.
Det är angeläget att upphandlingen sker i nära samarbete mellan länsarbetsnämnden, arbetsförmedlingen och utbildningsanordnaren för att utbildningen skall motsvara kraven från såväl den enskilde arbetssökanden som samhället.
Frågan om i vilken utsträckning AMV bör upphandla arbetsmarknadsutbildning från de ovan nämnda utbildningsanordnarna ankommer på verket att avgöra. Riksdagen bör alltså inte göra något uttalande i den riktning motionärerna önskar.
Med det anförda avstyrker utskottet aktuella yrkanden i motionerna A258, A263, A264, A274, A280, A435, A469, A805 och Ub264.
Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning
I propositionen förordas en omfattning av utbildningen som svarar mot 48 000 deltagare varje månad. Denna volym bör kunna tillgodose behovet av såväl grundläggande och kompletterande yrkesutbildningar som orienterande, vägledande och allmänteoretiska kompletteringar inför yrkesutbildningen. Arbetsmarknadsministern anger att medelsberäkningarna utgår från att den genomsnittliga utbildningstiden inte skall överstiga 17 veckor vilket innebär att totalt ca 150 000 personer kommer att få tillgång till särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning under nästa budgetår. Detta är drygt 20 000 fler än vad som föreslogs förra året. Arbetsmarknadsministern framhåller att det är viktigt att de arbetssökande snabbare än i dag kommer in i utbildning och att därför AMS insatser för att utveckla upphandlarkompetensen hos länsarbetsnämnderna måste intensifieras.
Kostnaden för den särskilt anordnade utbildningen exkl. utbildningsbidrag till deltagare beräknas till 5 708,2 milj.kr. Kostnaden för utbildningsbidrag till deltagarna beräknas till 5 671,1 milj.kr.
I detta sammanhang tar utskottet upp förslagen i motionerna A209 (s) och A435 (s) om körkortsutbildning för kvinnor. I den förstnämnda motionen menar Sigrid Bolkeus m.fl. (s) att bristen på kommunikationer i glesbygdskommunerna kan vara ett stort förvärvshinder. Det gäller särskilt för kvinnor som i många fall saknar körkort. Med hänsyn till att kvinnor i glesbygd allmänt sett är en svag grupp på arbetsmarknaden anser motionärerna att en möjlighet till körkortsutbildning i AMU:s regi bör öppnas för dessa kvinnor. I motionen begärs ett tillkännagivande härom. Inger Hestvik m.fl. (s) anför i motion A435 i huvudsak likartade skäl för att kvinnor skall få möjligheter till körkortsutbildning antingen i gymnasieskolan eller inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
U t s k o t t e t har vid två tillfällen tidigare behandlat motionsförslag med samma syfte som de här aktuella (senast i bet. 1989/90:AU11). Utskottet har därvid redovisat de regler som gäller för körkortsutbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Enligt dessa regler kan sådan utbildning medges om den är ett komplement till en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning och körkort behövs för att utöva yrket eller om den sökande är berättigad till bidrag enligt förordningen om bilstöd till handikappade. Länsarbetsnämnderna har således att utifrån nämnda kriterier bedöma behovet av körkortsutbildning inom arbetsmarknadsutbildningen.
Utskottet avstyrkte motionsförslagen med hänvisning till att utskottet inte var berett att medverka till någon ytterligare utvidgning av körkortsutbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Motionerna A209 och A435 i här aktuell del avstyrks således.
Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet m.m.
I propositionen beräknas utbildningsbidrag för arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet för cirka en miljon veckor, vilket möjliggör en omfattning av ca 19 000 deltagare varje månad. Medelsberäkningen i propositionen utgår från att den genomsnittliga utbildningstiden inte skall överstiga 29 veckor, vilket innebär att totalt ca 34 500 personer under kommande budgetår skall kunna få tillgång till dessa utbildningsbidrag. Medelsbehovet beräknas för budgetåret 1992/93 uppgå till 1 817,5 milj.kr.
Arbetsmarknadsministern avvisar förslag från AMS om en utökning av möjligheten att få använda högskoleutbildning som arbetsmarknadsutbildning. Han hänvisar till att en markant ökning av utbildningsplatserna vid högskolan har skett under innevarande budgetår och anser att denna ökning även bör tillgodose de behov av högskoleplatser som enligt AMS finns för vissa arbetssökande som kan behöva komplettera sin tidigare utbildning.
Bidrag till utbildning i företag
Behovet av bidrag till utbildning i företag bedöms i propositionen uppgå till ca 8000 personer per månad. Bidraget utgår med 40 kr. per timme. Med en genomsnittlig utbildningstid om 290 timmar innebär det att ca 58 000 anställda kan få kompetenshöjande utbildning under kommande budgetår. Medelsbehovet beräknas till 612,5 milj.kr.
I propositionen redovisas att det särskilda stöd som lämnats vid utbildning av anställda inom tekoindustrin och som varit en del i ett treårsprogram för denna industri nu kommer att upphöra i och med att treårsprogrammet upphör.
Under innevarande budgetår har som en försöksverksamhet, förutom det nämnda utbildningsbidraget, bidrag kunnat lämnas till arbetsgivare inom tillverkningsindustrin med högst 50 kr. per timme för lönekostnader vid utbildning av anställda. För denna försöksverksamhet omfattande tio månader har 150 milj.kr. anslagits, vilket medger en beräknad omfattning av 2000 deltagare per månad. I budgetpropositionen anför arbetsmarknadsministern att han inte finner skäl att föreslå någon förlängning av denna försöksverksamhet.
Socialdemokraterna kritiserar i motion A225 det ställningstagande som arbetsmarknadsministern gör i budgetpropositionen. De anser att företagsanknuten utbildning är viktig i en lågkonjunktur för att stärka konkurrenskraften och förhindra friställningar. Det extra stöd som getts till tillverkningsindustrin har enligt motionärerna lett till att antalet i utbildning ökat kraftigt. Socialdemokraterna vill därför att denna försöksverksamhet skall finnas kvar och föreslår att 100 milj.kr. avsätts för detta ändamål inom ramen för den anslagshöjning på 350 milj.kr. som socialdemokraterna yrkar vad gäller anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
U t s k o t t e t vill erinra om att arbetsmarknadsministern i kompletteringspropositionen föreslår att verksamheten -- i syfte att motverka uppsägningar -- bör bedrivas även nästa år inom ramen för de medel som redan beräknats för utbildning i företag. Utskottet kommer senare i vår att behandla detta förslag.
Motionsönskemålet är därmed i huvudsak tillgodosett. Med hänsyn till det statsfinansiella läget är utskottet inte berett att förorda den av motionärerna föreslagna anslagshöjningen. Motion A225 i här aktuell del avstyrks alltså.
Elevsocial verksamhet
Den elevsociala verksamheten inom arbetsmarknadsutbildningen består av dels den hälsovårdande och kurativa verksamhet som bedrivs som uppdragsverksamhet av AMU-gruppen, dels den boendeservice till kursdeltagarna som AMS svarar för. I propositionen erinras om att AMS år 1989 fick i uppdrag att avveckla sitt boendeansvar samt boendeservicen. Avvecklingen av boendeservicen innebär bl.a. att de tidigare hyressubventionerna har slopats. För att deltagarna i arbetsmarknadsutbildning skall få en skälig ersättning för sitt boende utanför hemorten föreslås i propositionen att traktamentsbeloppet skall höjas från 98 kr. till 103 kr. under nästa budgetår. Kostnaden härför beräknas till totalt 10,5 milj.kr. Det totala medelsbehovet för elevsocial verksamhet beräknas under nästa budgetår uppgå till 66,4 milj.kr.
Utbildningsbidrag m.m.
Regeringen har nyligen fastställt nivåerna för utbildningsbidragen för år 1992. Bidragen har därvid anpassats till löneutvecklingen för vuxna arbetare inom egentlig industri. Utbildningsbidraget är under 1992 högst 564 kr. för den som är berättigad till ersättning från arbetslöshetskassa. För den som är lägst 20 år och inte har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa samt för ungdomar som är under 20 år och deltar i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning är bidraget 338 kr. I övriga fall är bidraget 239 kr.
I propositionen beräknas den totala kostnaden för utbildningsbidrag inkl. den i det föregående redovisade traktamentshöjningen till 7 488,6 milj.kr. under nästa budgetår. Antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning har, som tidigare nämnts, uppskattats till 150 000 i särskilt anordnad utbildning med en genomsnittlig utbildningstid om 17 veckor och 34 500 i utbildning i det reguljära utbildningsväsendet med en genomsnittlig utbildningstid om 29 veckor.
Utbildningsbidrag vid vidgad arbetsprövning som i första hand skall riktas till arbetshandikappade sökande bör enligt propositionen beräknas för 4000 deltagare under nästa budgetår. Kostnaden för dessa utbildningsbidrag beräknas till 28,5 milj.kr.
Utbildningsbidrag vid jobb-sökar-aktiviteter för ungdomar under 20 år är beräknade för 17 000 deltagare under budgetåret 1992/93. I propositionen påpekas att detta innebär att 3 500 fler omfattas av detta bidrag än under innevarande budgetår. Kostnaderna beräknas uppgå till ca 83 milj.kr.
I ungdomspropositionen (prop. 1991/92:124) föreslås att det förhöjda utbildningsbidraget för 18--19-åringar som genomgår upphandlad arbetsmarknadsutbildning skall upphöra. Detta förslag och konsekvenserna härav för beräkningen av kostnaden för utbildningsbidrag behandlar utskottet i det följande. Även utbildningsbidrag vid jobb-sökar-aktiviteter berörs av förslagen i ungdomspropositionen.
Förslaget i motion A253 av Jan Backman (m) syftar till en ändring av reglerna för utbildningsbidrag. Motionären tar upp studiefinansieringen vid arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära skolväsendet och framhåller att det är otillfredsställande att finansieringen vid samma utbildningsinnehåll varierar mellan olika elever. Han anser att det utbildningsbidrag som utgår till den som är under 20 år och genomgår arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära skolväsendet bör beloppsmässigt vara samma som studiebidraget.
Utskottet vill anföra följande.
Den fråga som motionären aktualiserat har varit föremål för utredning. I betänkandet (SOU 1991:65) Ett samordnat vuxenstudiestöd påpekas bl.a. att det finns betydande skillnader i materiellt hänseende mellan de olika stödformerna och att nuvarande splittrade studiestöd har flera nackdelar. Utredaren föreslår bl.a. att det nuvarande särskilda vuxenstudiestödet och det nuvarande utbildningsbidraget i arbetsmarknadsutbildningen skall sammanföras till ett studiestöd som benämns vuxenstudiestöd.
Betänkandet har remissbehandlats och är för närvarande föremål för överväganden inom regeringskansliet. Utskottet som räknar med att den i motionen aktualiserade frågan beaktas i detta sammanhang anser att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen inte är påkallad.
I detta sammanhang tar utskottet upp motion K424 av Christina Linderholm (c) som kritiserar att förordningarna om de statliga grupplivförsäkringarna för AMU-elever, doktorander och värnpliktiga endast gäller för sammanboende av olika kön. Hon anser att även homosexuella sambor bör omfattas av efterlevandeskyddet i försäkringarna.
Utskottet vill anföra följande.
Enligt 4§ i avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S) avses med sambo en ogift man eller kvinna som under äktenskapsliknande förhållanden bor tillsammmans med en ogift arbetstagare eller före detta arbetstagare av motsatt kön. I förordningarna (1988:244--246) om grupplivförsäkring för deltagare i arbetsmarknadsutbildning, resp. för doktorander och värnpliktiga definieras sambobegreppet på samma sätt som i avtalet.
Motionsförslag med i allt väsentligt samma syfte som det här aktuella har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen.
Socialförsäkringsutskottet behandlade år 1989 frågan om efterlevandeskydd för homosexuella sambor såvitt gäller socialförsäkringens efterlevandeskydd. Utskottet åberopade i sitt betänkande 1988/89:SfU13 vad som förekommit i anslutning till införandet av nya bestämmelser om efterlevandeförmåner i den allmänna försäkringen (prop. 1987/88:171, bet. SfU 29, rskr. 401). Utskottet redovisade bl.a. att en utgångspunkt för reformeringen var att tyngdpunkten borde ligga på att garantera efterlevande minderåriga barn ett tryggat underhåll och en tillfredsställande standard. Vidare angavs att förmånerna för vuxna efterlevande i första hand borde grundas på äktenskapet men att i den mån det var praktiskt möjligt och socialt motiverat efterlevandepensioneringen borde uppvisa neutralitet mellan olika former av samlevnad mellan man och kvinna. En utgångspunkt för avgränsningen av den pensionsberättigade personkretsen hade då varit att det skulle röra sig om en samlevnad med familjefunktioner och att parterna i och för sig skulle ha kunnat ingå äktenskap med varandra. Bl.a. mot den bakgrunden föll efterlevande homosexuella sambor utanför efterlevandepensioneringens tillämpningsområde. Socialförsäkringsutskottet erinrade om att utskottet inte hade haft någon erinran mot den i propositionen gjorda avgränsningen och ansåg inte heller nu att det fanns skäl att utvidga kretsen.
Arbetsmarknadsutskottet har under de föregående tre åren (senast i bet. 1990/91:AU7) avstyrkt motionsförslag som syftade till en ändring av efterlevandeskyddet i de statliga grupplivförsäkringarna. Vid behandlingen har utskottet hänvisat till socialförsäkringsutskottets ovan redovisade ställningstagande samt till att frågan om ändringar i avtalet tas upp vid förhandlingar mellan statens arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer, om någon av parterna begär det.
Lagen (1987:813) om homosexuella sambor är för närvarande föremål för utvärdering i kommittén om registrerat partnerskap, m.m. En grundläggande fråga är därvid enligt direktiven (dir. 1991:6) vilket tillämpningsområde som en lagstiftning om registrerat partnerskap bör ha. Vidare framhålls i direktiven att en uppgift för kommittén blir att göra en genomgång av äktenskapets olika rättsverkningar. Inom t.ex. arbetsrätten samt socialförsäkringslagstiftningen finns -- anförs det bl.a. i direktiven -- ett stort antal regler som tar sikte på äktenskaplig samlevnad och som alltså behöver övervägas i förevarande sammanhang. Kommittén avser att slutföra sitt arbete under hösten 1992.
Utskottet anser att det är angeläget att frågan om efterlevandeskyddet i de statliga grupplivförsäkringarna för homosexuella sambor kan lösas. Detta är viktigt för att bestämmelserna om likabehandling av homosexuell samlevnad skall få någon substans. Av redovisningen i det föregående framgår att det ingår i partnerskapsutredningens uppdrag att gå igenom bl.a. de regler i socialförsäkringslagstiftningen som tar sikte på äktenskaplig samlevnad. Enligt utskottets mening bör resultatet av kommitténs arbete avvaktas. Utskottet avstyrker därför motion K424 i här aktuell del.
Utbildningsvikariat m.m.
Under budgetåret 1991/92 infördes en möjlighet för arbetsgivare som satsar på personalutveckling att få göra avdrag på arbetsgivaravgifterna om de efter anvisning av arbetsförmedlingen anställer en ersättare för den som utbildas. Med hänsyn till utvecklingen på arbetsmarknaden bör enligt propositionen denna avdragsmöjlighet bibehållas under nästa budgetår. Antalet personer på s.k. utbildningsvikariat beräknas till ca 20000 varje månad under budgetåret 1992/93. Vidare föreslår arbetsmarknadsministern en höjning av det avdrag som arbetsgivare får göra för lönekostnader från nuvarande 460 kr. till 475 kr. per arbetsdag från den 1 juli 1992. Förslaget föranleder en lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter (bilaga 1). Lagen bör gälla under budgetåret 1992/93. Avdragsrätten bör samtidigt begränsas till situationer då en arbetsgivare låter en anställd delta i utbildning på arbetstid med bibehållna anställningsförmåner.
I detta sammanhang föreslås även en engångsvis särskild disposition av 6 milj.kr. som resursförstärkning till länsstyrelserna för deras befattning med utbetalningar från lönegarantifonden. Detta förslag föranleds av det mycket stora antal utbetalningsärenden som länsstyrelserna till följd av ökningen av antalet konkurser har att handlägga.
U t k o t t e t vill upplysa om att regeringen i prop. 1991/92:139 om statlig lönegaranti vid konkurs föreslår att länsstyrelserna tills vidare -- i avvaktan på ytterligare utredning av frågan -- handhar utbetalningar av ersättning enligt lönegarantin. Propositionen bereds för närvarande i riksdagen.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens lagförslag som alltså tillstyrks.
Beredskapsarbeten
Från år 1983 har antalet personer i beredskapsarbete stadigt minskat. Utvecklingen under 1990-talets första år har inneburit en radikal förändring härvidlag. Under budgetåret 1990/91 sysselsattes i genomsnitt 8 700 personer per månad i beredskapsarbeten vilket var en ökning med 400 personer jämfört med budgetåret innan. Innevarande budgetår kännetecknas av en ökning av antalet sysselsatta i beredskapsarbeten. Enligt AMS verksamhetsstatistik var 17 000 personer sysselsatta i beredskapsarbeten i mars 1992, vilket är ca 7 000 fler än vid motsvarande tidpunkt 1991. I propositionen redovisas att statsbidragskostnaden per dagsverke, i fasta priser, ökade från 707 kr. budgetåret 1989/90 till 738 kr. budgetåret 1990/91. Kostnadsökningen anges bero på uppgången av dagsverkskostnaderna för investeringsarbeten som ökade med 21%. Föregående budgetår var andelen investeringsarbeten 3,7%, beredskapsarbeten inom natur, skogs- och fornvård 16,3% och övriga arbeten 80%. Andelen av dem som efter beredskapsarbete fick ett arbete har sjunkit medan andelen som efter beredskapsarbete fick arbetsmarknadsutbildning har ökat något. Enligt propositionen beror detta resultat i huvudsak på den minskade efterfrågan på arbetskraft som inträffade under föregående budgetår men även på att beredskapsarbetena alltmer kommit att inriktas mot sökandegrupper som riskerar långa arbetslöshetstider.
Med hänvisning till att nästa budgetår kommer att präglas av en hög arbetslöshet samt till att den kommunala sektorns svaga ekonomi kan påverka kommunernas möjlighet att tillhandahålla platser för beredskapsarbete anser arbetsmarknadsministern att det är av yttersta vikt att beredskapsarbetena i första hand erbjuds arbetssökande som, trots andra insatser från arbetsförmedlingens sida, riskerar långtidsarbetslöshet. Han understryker också att beredskapsarbeten måste följas upp med insatser som mera varaktigt löser den sökandes sysselsättningsproblem.
För nästa budgetår beräknas kostnaderna för beredskapsarbeten uppgå till 2 772,9 milj.kr. I detta belopp ingår kostnaderna för personer i arbete med rekryteringsstöd. Medlen beräknas räcka till i genomsnitt 18 000 personer i dessa åtgärder per månad. Av medlen bör regeringen disponera 50 milj.kr. för särskilda insatser på utsatta orter m.m.
I motion A259 föreslår Vänsterpartiet att 1,5 miljarder kronor skall satsas på ytterligare beredskapsarbeten. Motionärerna anför att det finns grupper för vilka arbetsmarknadsutbildning av olika skäl är mindre meningsfull. Det kan, säger de, gälla äldre personer nära pensionering, yngre "skoltrötta" som inte fått en fast förankring på arbetsmarknaden och över huvud taget personer som saknar och inte heller kan uppmuntras till en tillräcklig studiemotivation. Motionärerna framhåller att beredskapsarbete måste kunna komma i fråga när detta framstår som den mest ändamålsenliga åtgärden i det enskilda fallet.
U t s k o t t e t konstaterar att regeringen i kompletteringspropositionen föreslår att AMS skall tillföras ytterligare medel för beredskapsarbeten. Utan att föregripa behandlingen av kompletteringspropositionen i denna del anser utskottet att motionen inte utgör underlag för ett ställningstagande om belopp i den begärda storleksordningen. Motion A259 i här aktuell del avstyrks alltså.
I motion A227 kritiserar Gunnar Thollander (s) reglerna för beredskapsarbete som anordnas av enskild huvudman och som innebär att grundbidrag får lämnas med högst 50 %. Han hävdar att denna regel innebär att t.ex. ideella föreningar som vill bevara eller rusta upp kulturminnesmärken av olika slag måste avstå från sådana projekt på grund av för höga kostnader. Motionären anser att i en besvärlig konjunktursituation borde reglerna för bidrag till beredskapsarbete vara mer flexibla. Han vill att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd.
U t s k o t t e t hyser förståelse för motionärens synpunkter om vikten av att i rådande arbetsmarknadsläge få fram arbetstillfällen. Utskottet är dock inte berett att förorda någon ändring i nu gällande bidragsregler för beredskapsarbete. Motion A227 avstyrks således.
I motion A231 föreslår Odd Engström (s) att av de medel som beräknas för beredskapsarbete/rekryteringsstöd 100 milj.kr. skall avsättas för statliga beredskapsarbeten. Dessa medel skall ställas till regeringens disposition för reparations- och underhållsarbeten vid kulturella institutioner. Som exempel på ett lämpligt objekt nämner motionären Konserthuset i Stockholm där renoveringsarbetena är projekterade och klara för byggstart. Renoveringsarbetena är känsliga och kräver erfaren arbetskraft med gedigna yrkeskunskaper säger motionären som menar att sådana äldre yrkesarbetare nu finns att tillgå till följd av minskad efterfrågan på byggarbetskraft.
U t s k o t t e t har i det föregående redovisat att det står arbetsmarknadsverket fritt att välja hur de arbetsmarknadspolitiska medlen skall fördelas på åtgärdsform dock att utbudsstimulerande åtgärder skall väljas före sysselsättningsstimulerande åtgärder. Såväl åtgärder som konkreta objekt beslutas av arbetsmarknadsverket.
Utskottet konstaterar att regeringen i kompletteringspropositionen lägger fram förslag om statliga byggnadsinvesteringar bl.a. inom kulturområdet. Vid valet av lämpliga investeringsobjekt kommer regeringen att särskilt uppmärksamma de regionalpolitiskt prioriterade orternas behov av statliga bygginvesteringar. Utskottet vill även erinra om att kultur- och arbetsmarknadsdepartementen gemensamt har bildat en arbetsgrupp. Gruppens uppgift är att följa de frågor som är av gemensamt intresse för dessa två politikområden. Gruppen skall bl.a. studera beredskapsarbetena inom kulturmiljövården och för konstnärliga yrkesutövare. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A231.
Kaj Larsson m.fl. (s) hävdar i motion A206 att det är mycket angeläget att sysselsättningsstödet för arbetslösa byggnadsarbetare i första hand bör avse hantverksutbildning. Motionärerna anför att de är medvetna om att det är AMS uppgift att med utgångspunkt från de övergripande mål och riktlinjer som regering och riksdag fastställer bestämma vilka utbildningar som bör anordnas. Men byggnadsarbetarkåren är enligt motionärerna i en sådan besvärlig situation att riksdag och regering måste ta initiativ till och anslå medel för upprustning av kulturbyggnader i syfte att utbilda byggnadsarbetare.
U t s k o t t e t anser med hänvisning till vad som anförts i det föregående om AMS uppgifter och befogenheter att motion A206 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion A235 föreslår Hans Stenberg m.fl. (s) att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om behovet av att inrätta ett projekteringsbidrag för vissa infrastrukturobjekt. Motionärerna anför att om det skulle finnas ett antal startklara investeringsobjekt när lågkonjunktur inträffar skulle de samhällsekonomiska vinsterna kunna bli betydande till följd av minskad arbetslöshet och förbättrad infrastruktur. De anser att det föreslagna bidraget skulle kunna utgå till kommuner vilka på grund av sin ekonomiska ställning, det avsedda företagets storlek eller av andra skäl bedöms behöva projekteringsbidrag.
Utskottet vill anföra följande.
I början av 1980-talet slopades det då existerande projekteringsbidraget av bl.a. statsfinansiella skäl. Utskottet har därefter vid flera tillfällen behandlat motionsförslag om återinförande av detta bidrag (senast i bet. AU 1987/88:11 s. 47). Förslagen har avvisats bl.a. med hänvisning till att bidraget bedömdes ha en begränsad betydelse för projekteringsverksamheten samt till ambitionen att hålla nere de offentliga utgifterna.
Utskottet anser sig på grundval av föreliggande motionsyrkande inte ha anledning att ändra inställning i den här aktuella frågan. Motionen avstyrks således.
I motion A238 föreslår Sinikka Bohlin m.fl. (s) att riksdagen skall göra ett uttalande om användande av beredskapsmedel för skogs- och naturvård. Hon hävdar att den rådande lågkonjunkturen slår speciellt hårt mot dem som arbetat inom skogsbruket och skogsindustrin. Dessa skulle via beredskapsmedel kunna göra värdefulla insatser för en bättre skogs- och naturvård. Motionärerna anser att regeringen bör uppdra åt AMS, skogsstyrelsen och statens naturvårdsverk att undersöka i vilken utsträckning som beredskapsmedel kan användas för skogs- och naturvårdsarbete. Som exempel på ett område där det finns ett stort behov av beredskapsarbeten nämns upprustning av rågångar för privata markägare.
U t s k o t t e t vill med anledning av motionen erinra om att statsbidrag utgår för lönekostnader för skogs- och naturvårdande arbeten på såväl enskild som stats- och kommunalägd mark.
I kompletteringspropositionen föreslås att AMS skall tillföras medel för beredskapsarbeten som bl.a. avser s.k. skogliga beredskapsarbeten och beredskapsarbeten inom naturvårdsområdet. Med hänvisning härtill samt till vad utskottet anfört i det föregående om användningen av medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder avstyrker utskottet motion A238.
I två motioner önskas resurser för beredskapsarbete i olika landsdelar. Bengt Rosén (fp) föreslår i motion A415 att riksdagen skall uttala sig för att arbetsmarknadsmedel bör tas i anspråk för att tidigarelägga byggandet av en bro till Torsö i Vänern. I motion A425 hemställer Tom Heyman och Stig Bertilsson (m) att riksdagen skall besluta att upprustning av Dalslands kanal snarast skall igångsättas och att kostnaden skall täckas inom ramen för anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
U t s k o t t e t vill med anledning av dessa två motioner hänvisa till vad som sagts i det föregående om det ansvar och de uppgifter som åvilar AMS resp. länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar. Som framhållits i flera tidigare betänkanden (senast i bet. 1990/91:AU11) är beredskapsarbetena tillfälliga till sin natur. Medlen utgör inte någon basresurs för t.ex. offentligt byggande eller underhållsarbete.
Beträffande byggandet av Torsöbron vill utskottet påpeka att denna fråga har behandlats av trafikutskottet. I betänkande 1991/92:TU15 avstyrker utskottet bland ett stort antal motioner om vägväsendet även förslag om byggandet av Torsöbron med bl.a. följande motivering.
Utskottet anser att riksdagens roll i planeringen av trafikens infrastruktur bör stärkas, men vidhåller sin år efter år uttalade uppfattning att det inte ankommer på riksdagen att ta ställning till krav av det slag som de nu aktuella motionerna avser. Den närmare planeringen av olika vägobjekt och fördelningen av medel för dessa är en uppgift som kräver ett omfattande berednings- och samrådsförfarande på nationell, regional och lokal nivå. Den mångfald av beslut som erfordras för denna planering och dess genomförande, till främjande av den övergripande målinriktning som riksdagen fastställer, måste fattas av därtill kompetenta organ och varken kan eller bör fattas av riksdagen själv.
Förslag om upprustning av Dalslands kanal har arbetsmarknadsutskottet behandlat från regionalpolitiska utgångspunkter. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:AU13 avstyrkte utskottet det då aktuella motionsförslaget.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna A415 och A425.
Rekryteringsstöd
Rekryteringsstödet är i första hand inriktat mot ordinarie arbeten inom den konkurrensutsatta sektorn. Dess omfattning är därför beroende av efterfrågan på arbetskraft inom denna sektor. Antalet personer i arbete med rekryteringsstöd har fortsatt att minska under budgetåret 1990/91 från 2 100 personer i genomsnitt per månad budgetåret 1989/90 till 1 800 personer. I propositionen görs bedömningen att rekryteringsstödets omfattning inte kommer att öka förrän tidigast under andra hälften av budgetåret 1992/93.
Otraditionella insatser
Under budgetåret 1990/91 har enligt vad AMS redovisar 160 milj.kr. fördelats till länen för lokala och regionala beslut medan 20 milj.kr. har avsatts till fackliga organisationer för uppsökande verksamhet och för insatser inom kulturområdet. Vidare anges i propositionen att den regionala och lokala användningen av de otraditionella medlen varierat. Mest resurser har avsatts för de företags- och näringslivsinriktade åtgärderna och till övriga projekt såsom samverkansprojekt, projekt organiserade av fackföreningar och informationsverksamhet.
Enligt den nya inriktning för användningen av de otraditionella insatserna som angavs i förra årets budgetproposition skall medlen användas till att utveckla arbetsmetoderna inom förmedlingsorganisationen och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. De otraditionella insatserna skall alltid utgå från den arbetssökande individens behov och syfta till att stärka dennes möjligheter till inträde och en fast förankring på arbetsmarknaden. Endast en liten del av resurserna får användas för projektledning och andra liknande kostnader som hänför sig till specifika projekt. Arbetsmarknadsministern förutsätter att AMS nogsamt följer användningen av dessa resurser och effekten av verksamheten. Han anser att det är viktigt att positiva erfarenheter sprids i organisationen.
Under nästa budgetår beräknas att högst 100 milj.kr. skall få disponeras för otraditionella insatser.
Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) anför i motion A224 att det inte framgår av budgetpropositionen hur stora bidrag som lämnats för fackliga organisationers uppsökande verksamhet. De anser att medel inte bör utgå för sådan facklig verksamhet och föreslår därför att riksdagen skall besluta att medel inte skall anvisas för fackliga organisationers uppsökande verksamhet.
U t s k o t t e t vill framhålla att medlen för otraditionella insatser syftar till att dels, utöver ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärder, möjliggöra tillsvidareanställning för arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, dels stödja försöksverksamhet med syfte att skapa nya arbetstillfällen för enskilda personer i orter och regioner med undersysselsättning. Det är länsarbetsnämnden som svarar för fördelning av medel. Enligt vad utskottet inhämtat samarbetar de fackliga organisationerna nära med arbetsförmedlingen. Verksamheten har främst inriktats på att hjälpa långtidsarbetslösa att åter komma in på arbetsmarknaden. Det är enligt utskottets mening angeläget att verksamhet av detta slag får stöd. Utskottet är därför inte berett att föreslå riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionen.
Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder
Försöksverksamheten har inriktats på bl.a. ungdoms-, jämställdhets- och rehabiliteringsprojekt. För nästa budgetår förordas i propositionen ett oförändrat belopp om 10 milj.kr.
Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet
Detta bidrag kan ges till arbetslösa personer som fyllt 20 år för att dessa vid start av eget företag skall klara sin försörjning under ett initialskede, högst sex månader.
I propositionen beräknas en oförändrad nivå på antalet bidrag. Den beräknade kostnaden för 1 000 årsbidrag uppgår till 114,4 milj.kr.
Britta Bjelle (fp) begär i motion A228 en översyn av möjligheterna att förlänga den tid under vilken bidraget kan utgå. Bidrag borde enligt motionären kunna beviljas för ett år.
Utskottet vill anföra följande.
Bidraget för att starta egen rörelse är avsett att utgöra ett tillskott till rörelseidkarens försörjning under inledningsskedet av verksamheten. Det är således inte tänkt att helt ersätta lön och andra omkostnader. I kompletteringspropositionen föreslås vissa ändringar av villkoren för stödet. Dessa innebär bl.a. att bidrag skall kunna lämnas även till dem som riskerar arbetslöshet. På det sättet kan personer som varslats om uppsägning förbereda sitt nyföretagande under uppsägningstiden. Vidare skall i vissa fall bidragsperioden kunna förlängas med högst sex månader.
Med hänsyn till förslaget om dessa nya och utvidgade regler för bidraget är utskottet inte berett att dessutom förorda den av motionären önskade utredningen. Motionen avstyrks alltså.
Insatser för invandrare och flyktingar
Enligt den redovisning för effekterna av försöksverksamheten med särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder för utomnordiska medborgare som AMS lämnat i oktober 1991 har AMS förbrukat 127 milj.kr. av beräknade 130 milj.kr. Arbetet med denna heterogena grupp har enligt AMS ställt krav på speciella åtgärder och kunskaper samt mer tid än det reguljära förmedlingsarbetet. För nästa budgetår beräknas i propositionen 147 milj.kr. för verksamheten.
Arbetsmarknadsministern framhåller att trots försämringen på arbetsmarknaden måste målet vara att fler utländska medborgare skall få arbete eller utbildning. Särskild uppmärksamhet skall, säger han, fästas vid invandrarungdomarnas situation.
Utskottet delar arbetsmarknadsministerns bedömning och vill för sin del understryka vikten av att uppsatta mål kan uppfyllas.
Åtgärder för ungdomar
I detta avsnitt behandlas förslag som särskilt rör ungdomars arbetsmarknadssituation. Förslagen är framförda dels i budgetpropositionen, dels i proposition 124 om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år. Motioner som behandlas i avsnittet har väckts under den allmänna motionstiden eller med anledning av särpropositionen.
Bakgrund
Utskottet har i avsnittet "Allmän bakgrund" redovisat arbetslöshetssiffror och arbetsmarknadsåtgärder för ungdomar under 25 år. I mars 1992 översteg summan av öppet arbetslösa och ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 120 000.
Mätt i genomsnitt för första kvartalet i år var enligt SCB:s statistik arbetslöshetssiffran för 16--19-åringar 7,8% och för 20--24-åringar 9,5%.
Antalet ungdomar under 25 år i arbetsmarknadspolitiska åtgärder av olika slag har mer än fördubblats på ett år.
Som redovisats tidigare kommer enligt AMS prognos från mars månad ungdomsarbetslösheten sannolikt att stiga kraftigt fram till och med september. AMS antar att införandet av praktikplatser enligt det förslag som nu behandlas kommer att minska arbetslösheten därefter.
Jämfört med situationen år 1983, då det rådde lågkonjunktur med höga arbetslöshetstal bland ungdomar, är det slående att den öppna arbetslösheten i dag är så pass omfattande i den äldre ungdomsgruppen. År 1983 var andelen öppet arbetslösa större bland de yngre; detta år var arbetslösheten bland 18-åringar inte mindre än 13%. En del av förklaringen ligger i att en relativt stor grupp av de yngre arbetslösa för närvarande befinner sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
En allmän försämring av arbetsmarknadsläget drabbar i första hand nytillträdande och personer med svag ställning på arbetsmarknaden. Ungdomarna är alltså en grupp som blir särskilt utsatt vid en lågkonjunktur. Redan tidigt under 1970-talet vidtogs särskilda åtgärder för att stödja ungdomarna. Efter hand byggdes åtgärdssystemet ut på både utbildnings- och arbetsmarknadssidan. Av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kom särskilt beredskapsarbeten att användas i stor utsträckning, med en topp vintern 1983 då 48 000 ungdomar var placerade i sådana arbeten. För 16--17-åringarna tillkom inom ramen för skolans uppföljningsansvar bl.a. yrkesintroduktion och något senare ungdomsplatser, varigenom arbetslösheten i denna grupp minskade.
År 1983 antog riksdagen ungdomslagen, som garanterade ungdomar rätt till betalt arbete. Det var huvudsakligen fråga om arbete hos offentliga arbetsgivare med skyldighet i sista hand för hemkommunen att tillhandahålla arbete. Lagens anställningsgaranti gav normalt rätt till ett halvtidsarbete. Arbete i ungdomslag var i första hand avsett för ungdomar i åldern 18--19 år. För psykiskt utvecklingsstörda gällde högre åldersgräns. Den nedre åldersgränsen sänktes senare. Ungdomslagen fick snabbt stort genomslag. Som mest var år 1984 närmare 40000 ungdomar sysselsatta på detta sätt.
Systemet med inskolningsplatser har tillämpats sedan år 1987. I denna verksamhet utgår bidrag med 50% av den totala lönekostnaden till arbetsgivare som anställer ungdomar på sådana inskolningsplatser som avses i en överenskommelse år 1986 mellan SAF, LO och PTK. Enligt huvudregeln kan inskolningsplats beredas arbetslösa ungdomar som fyllt 18 men inte 20 år. Systemet med dessa inskolningsplatser har haft begränsad omfattning.
Den 1 juli 1989 fick de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för ungdomar en ny inriktning. Ungdomslagen avskaffades och ersattes med inskolningsplatser hos såväl offentliga som privata arbetsgivare. Platserna avser framför allt ungdomar i åldern 18--19 år. Inskolningsplatserna är antingen avtalade platser som omfattar hela arbetsmarknaden eller särskilda platser hos offentliga arbetsgivare. Statsbidrag utgår med 50% för de avtalade platserna och med 100% för de särskilda inskolningsplatserna. De avtalade inskolningsplatserna har fått en ganska blygsam omfattning.
I det nu gällande systemet är inbyggt en garanti så till vida att det i sista hand ankommer på den kommun där ungdomen är bosatt att bereda den unge särskild inskolningsplats.
Regeringens förslag
Utgångspunkten för proposition 124 med förslag om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år är den särskilt allvarliga arbetsmarknadssituationen för ungdomar. Det är enligt regeringen viktigt att snabbt införa nya och mer effektiva åtgärder för de ungdomar som inte befinner sig i utbildning.
Det betonas att de ungdomar som går ut i arbetslivet direkt efter grundskolan fortsätter att vara en angelägenhet för skolans aktiva uppföljningsansvar. För dessa skall vid behov lämplig utbildning eller s.k. ungdomsplats erbjudas.
I propositionen konstateras att utformningen av åtgärdssystemen har varit föremål för diskussion och att det finns befogad kritik mot formerna. Ungdomslagen var motsägelsefull och förvirrande för såväl ungdomar och deras föräldrar som för arbetsgivarna. Övergången från ungdomsplats till ungdomslag innebar en halvering av arbetstiden, men en ökning av arbetsinkomsten. Systemet verkade komplicerat för arbetsgivarna med olika anställningsformer, avtalsförhållanden och grader av bidrag. Resultatet blev att ungdomarna främst hamnade i offentliga sektorn. Även inskolningsplatserna, som avsåg att öppna vägar till näringslivet, har fått negativa konsekvenser. Det har varit svårt att få fram platser vilket lett till att inriktningen mot den offentliga sektorn blivit för stor.
I propositionen konstateras att det nuvarande systemet inte räcker till för att dämpa ungdomsarbetslösheten. Det krävs helt nya insatser, i första hand under en övergångsperiod i avvaktan på nästa konjunkturuppgång. Lösningen bör bygga på det bästa ur de tidigare systemen. Orsaken till att ungdomslagen snabbt fick stor effekt var uppslutningen från alla inblandade enligt arbetsmarknadsministerns mening. Han utgår nu från att parterna är beredda att genom den nya åtgärden hjälpa ungdomarna in på arbetsmarknaden.
Den åtgärd som föreslås, praktiskt inriktad arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning, benämnd ungdomspraktik, skall avse hela arbetsmarknaden. Förutom 18--19-åringarna och vissa 17-åringar skall den även omfatta 20--24-åringarna. Enligt propositionen är det framför allt för dessa lite äldre ungdomar som försämringen av arbetsmarknadsläget är mest bekymmersamt.
Utöver att åtgärden måste göras mycket enkel för att snabbt kunna ge tillräcklig och önskad effekt anges utgångspunkter enligt följande: i samband med jobbsökaraktiviteter skall de unga själva kunna informera om villkoren för ungdomspraktiken och därmed själva bereda vägen för den, utbildningen skall ge en praktisk inskolning och även utsikter till senare anställning, systemet skall vara enkelt att förstå och hantera för näringsliv och offentlig sektor; alla företag, framför allt de mindre och även enmansföretagare, måste ges möjligheter att delta, arbetskamraternas erfarenheter och kunskaper skall komma till användning vid inskolningen, systemet skall vara lätt att hantera även för arbetsförmedlingens personal, samhällsekonomin får inte ställas inför alltför stora påfrestningar.
Den närmare utformningen av ungdomspraktiken
Den föreslagna åtgärden innebär i korthet följande.
Ungdomar i åldern 18--24 år skall som en försöksverksamhet under tiden den 1 juli 1992 till den 30 juni 1993 erbjudas arbetsmarknadsutbildning på heltid med praktik förlagd till arbetsplatser inom hela arbetsmarknaden, s.k. ungdomspraktik. Även den som fyllt 17 men inte 18 år skall kunna omfattas om hon eller han fullgjort minst tvåårig gymnasieutbildning. Finns det särskilda skäl för det skall även ungdomar utan gymnasieutbildning kunna delta.
Ungdomspraktiken skall föregås av jobbsökarverksamhet med inriktning på att finna arbete på den reguljära arbetsmarknaden eller en lämplig utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet -- ungdomspraktiken skall vara en åtgärd i sista hand. För ungdomar i åldern 18--19 år skall arbetssökandetiden innan en praktikplats kan anvisas vara åtta veckor. Motsvarande tid för de äldre skall vara fyra månader.
Platserna skall inte användas för att ersätta annan arbetskraft. Den unge skall få inskolning, handledning och praktisk yrkesutbildning på arbetsplatsen. Som huvudregel skall anvisningstiden vara sex månader. Under tiden på praktikplatsen skall den unge erbjudas och obligatoriskt delta i jobbsökar-, väglednings- och yrkesvalsaktiviteter samt utbildning, i medeltal fyra till åtta timmar per vecka. Tiden kan koncentreras eller spridas ut.
Under praktiken skall utbildningsbidrag utges till den unge. Bidraget skall uppgå till 239 kr. per dag för den som inte fyllt 20 år och annars till 338 kr. per dag. Den som är berättigad till arbetslöshetsersättning erhåller utbildningsbidrag enligt försäkringens nivå.
En anvisning kan återkallas av länsarbetsnämnden bl.a. om anvisningen kan ersättas av någon annan åtgärd.
För handikappade ungdomar föreslås särskilda regler. Utbildningstiden skall kunna förlängas till den tid som bedöms som lämplig, dock längst till dess de fyller 25 år. Under de första tolv månaderna som den unge deltar i den arbetsplatsförlagda arbetsmarknadsutbildningen bör utbildningsbidrag utges med samma belopp som för övriga ungdomar. Efter denna period föreslås att ersättningen höjs till 475 kr. per dag, dvs. ett högre belopp än för de flesta övriga ungdomar. Den högre ersättningen motiveras med att handikappade ungdomar riskerar att bli kvar i en åtgärd avsevärt längre tid än övriga och att de därför blir mer långsiktigt beroende av ersättningen för sin försörjning. Ersättningen får enligt propositionen inte avvika alltför mycket från de förmåner som utges till en förtidspensionär.
Enligt propositionen är målsättningen att få ett enkelt och enhetligt åtgärdssystem för ungdomar. Systemet måste vara klart och entydigt när det presenteras för arbetsgivare. Av detta skäl bör antalet åtgärder till vilka ungdomarna kan anvisas begränsas. De särskilda inskolningsplatserna föreslås upphöra, och personer under 25 år skall inte kunna anvisas beredskapsarbete.
Följande bidrag bör upphöra enligt propositionen. statsbidrag till beredskapsarbete för ungdomar under 25 år, statsbidrag till särskilda inskolningsplatser, statsbidrag till arbetsgivare för handledare för ungdomar som anställs på avtalade inskolningsplatser, arbete med rekryteringsstöd och utbildningsvikariat, förhöjt utbildningsbidrag till ungdomar under 20 år som deltar i upphandlad arbetsmarknadsutbildning.
I propositionen läggs det fram lagändringsförslag i anslutning till detta.
När det gäller kostnaderna anförs i propositionen att det är svårt att förutsäga omfattningen av det nya åtgärdssystemet. Antalet platser beräknas under nästa budgetår till 39 000, varav 16 000 för 18--19 åringar och 23 000 för 20--24-åringar. Av 20--24-åringarna beräknas ca 40% vara kassaberättigade. Av det totala antalet ungdomar beräknas 1 000 vara handikappade med rätt till högre utbildningsbidrag.
Kostnaderna för 39 000 årsplatser beräknas till 2 900,6milj.kr. Kostnaderna för utbildningsbidrag vid jobbsökaraktiviteter och ungdomspraktik samt för bidrag till avtalade inskolningsplatser bör enligt propositionen rymmas inom ramen för de medel som beräknats i budgetpropositionen för inskolningsplatser och bidrag till handledare för ungdomar, sammanlagt 2 366,1 milj.kr., samt vissa andra medel under anslaget B2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vad som avses är medel för beredskapsarbeten och utbildningsbidrag. Enligt propositionen bör högst 5 milj.kr. av medlen utnyttjas för en informationskampanj om det nya åtgärdssystemet.
Med de ovan beskrivna begränsningarna avseende beredskapsarbete och förhöjt utbildningsbidrag frigörs ytterligare medel uppgående till ca 580 milj.kr. Någon medelstilldelning utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen behövs därför inte enligt proposition nr 124.
Regeringen begär att riksdagen godkänner att medel som i budgetpropositionen har beräknats för inskolningsplatser, vissa beredskapsarbeten, bidrag till handledare för ungdomar och vissa utbildningsbidrag får utnyttjas för det nya åtgärdssystemet.
Motioner väckta med anledning av proposition 124
I sin partimotion A10 yrkar Socialdemokraterna avslag på propositionen och föreslår i stället en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, "Ungdomsjobb". Det innebär en tillfällig anställning på högst sex månader på den privata eller offentliga arbetsmarknaden. Arbetsgivaren skall betala lön enligt det tillämpliga kollektivavtalets lägstlöneregler. Som kompensation skall arbetsgivaren få göra avdrag från arbetsgivaravgiften med 415 kr. per dag. Enligt motionen blir nettokostnaden för staten för en person på "ungdomsjobb" betydligt lägre än för en ungdomspraktikplats, eftersom staten i det förra fallet också får inkomster bl.a. genom arbetsgivaravgifter.
Enligt förslaget måste en ungdomsgaranti finnas kvar för 18--19-åringarna och för de unga arbetshandikappade. Till skillnad från regeringsförslaget bör därför enligt motionen systemet med de särskilda inskolningsplatserna vara kvar. I övrigt föreslås att statsbidragen slopas för handledarbidrag, för avtalade inskolningsplatser samt för beredskapsarbete och rekryteringsstöd för ungdomar under 25 år.
Socialdemokraterna framför även förslag rörande utbildningen. 10000 elever som lämnat det tvååriga gymnasiet bör få ett extra gymnasieår för påbyggnadsutbildning. Denna bör inriktas mot allmänna ämnen. Kostnaden för staten beräknas till ca 25000 kr. per elev och år. 10000 elever bör kunna erbjudas sådan utbildning till en kostnad för staten om 250 milj.kr. Beloppet skall tillföras sektorsbidraget för driften av det kommunala offentliga skolväsendet.
Även antalet högskoleplatser bör utökas enligt den socialdemokratiska motionen. En ytterligare utökning med 2 000 platser bör kunna komma till stånd genom en vidgad ram för lokala linjer och fristående kurser. Kostnaden beräknas till 60 milj.kr. som enligt motionen bör tillföras anslaget för lokala och individuella linjer samt fristående kurser.
Vänsterpartiet säger sig i motion A11 kunna ställa sig bakom regeringens förslag om ungdomspraktik, dock med vissa förändringar, eftersom förslaget har många frågetecken och svagheter. En huvudinriktning skall vara att en utbildning följs upp med praktik. Ungdomar som genomför praktikarbete skall vara anställda av arbetsgivaren. Varje ungdom skall ha en handledare. Därmed förhindras att det blir fråga om en gratisförmån för arbetsgivaren. Staten skall ge bidrag till lönen, medan arbetsgivaren svarar för övriga kostnader. I den mån den unge ersätter någon och därvid fullgör en arbetsuppgift måste regeln gälla om lika lön för lika arbete, varför sådan tid skall ersättas med avtalsenlig lön. Med tanke på att många personer strax under 25 år kommer att omfattas av åtgärden bör ersättningarna räknas upp i förhållande till regeringens förslag. De ungdomar som är arbetslösa och kvalificerat sig för ersättning från A-kassa skall i första hand erbjudas beredskapsarbete. I motionen understryks att åtgärderna skall vara tillfälliga och att ungdomarna hela tiden skall stå till arbetsmarknadens förfogande för ett fast arbete.
I motion A8 av Larz Johansson m.fl. (c, m, fp, kds) behandlas villkoren för ungdomspraktik såvitt avser ungdomar i åldern 18--l9 år. Enligt motionärerna bör det föreligga synnerliga skäl för att ungdomar i denna åldersgrupp utan minst tvåårig gymnasieutbildning skall få delta i ungdomspraktik. En avslutad gymnasieutbildning måste alltid vara ett klart och tydligt förstahandsalternativ. Det förhållandet att betald yrkespraktik på något sätt skulle kunna framstå som ett alternativ till reguljär utbildning kan ge ungdomarna fel signaler. Motionärerna anser att arbetsförmedlingarna bör åläggas att alltid samråda med ungdomarnas hemkommuner före en eventuell anvisning till ungdomspraktik.
Karin Pilsäter (fp) befarar enligt sin motion A12 att det med regeringens förslag om ungdomspraktik för åldersgruppen 18--25 år blir svårare att få fram praktikplatser för ungdomar inom ramen för skolans uppföljningsansvar, dvs. 16--17-åringar som ännu inte påbörjat en utbildning i gymnasieskolan. Ett nära samarbete mellan skolans uppföljningsansvariga och arbetsförmedlingen är nödvändigt för att klara ut detta, menar motionären.
I motion A9 av Laila Strid-Jansson m.fl. (nyd) föreslås vissa kompletterande regler till regeringens förslag. En arbetsgivare som sagt upp en anställning skall inte inom tre månader få erbjuda ungdomspraktikplats avseende likvärdigt arbete och inte heller om uppsägningen skett inom viss tid efter systemets ikraftträdande. Den som anställs enligt reglerna om ungdomspraktik skall ha rätt att söka ny praktik med en veckas uppsägningstid, om företaget inte erbjuder full sysselsättning med överenskomna arbetsuppgifter. I samband med ungdomspraktiken skall den unge ges möjlighet till utbildning och handledning liksom att fortlöpande delta i jobbsökar-, väglednings- och yrkesvalsaktiviteter mellan fyra och åtta timmar per vecka. Slutligen yrkas att tiden för provanställning förlängs till 18 månader. Arbetsmarknadens parter bör vidare stimuleras att införa ungdomslöner.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden
Enligt Socialdemokraternas partimotion A225 behövs mer medel för otraditionella insatser än vad regeringen föreslår i budgetpropositionen. För att AMS på ett så flexibelt sätt som möjligt skall kunna pröva sig fram till effektiva åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten vill partiet satsa ytterligare 250 milj.kr.
I motionen framförs också förslag om sommaraktiviteter för arbetslösa ungdomar. Eftersom det finns gott om lediga lokaler och lärare som är beredda att göra insatser bör AMS få i uppdrag att i samarbete med kommuner och högskolor ordna en omfattande utbildnings- och informationsverksamhet under sommaren. På ett nytt anslag, Sommaraktiviteter för ungdomar, bör det anslås 75 milj.kr. under nästa budgetår.
Vänsterpartiet vill ha en utvidgning av den s.k. ungdomsgarantin för ungdomar upp till 24 år, ett yrkande som framförs både i motion A259 och i So270. Den som har en yrkesutbildning eller har genomgått en utbildning men inte fått arbete på den öppna arbetsmarknaden skall erbjudas särskild praktikplats i privat eller offentlig sektor. Full ersättning skall betalas från samhällets sida. Nettokostnaden blir låg, anförs det, eftersom kontantstödet och de sociala kostnaderna samtidigt minskar.
Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (nyd) begär i motion A261 en utredning om former för speciella ungdomslöner, medan Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) i motion N225 förordar lärlingslöner inom teko-branschen tills ungdomarna fått samma kapacitet som erfarna arbetare.
I två socialdemokratiska motioner begärs ökade arbetsmarknadspolitiska resurser för ungdomar. Anita Johansson m.fl. anser i motion A277 att länsarbetsnämnden i Stockholms län bör få särskilt anslag för aktiva insatser för ungdomar, t.ex. informations- och studieverksamhet, musikverksamhet och fadderverksamhet inom företagen. Sinikka Bohlin och Widar Andersson förordar i motion A212 ytterligare insatser mot ungdomsarbetslösheten i Gävleborgs län. De anser också att friheten i medelsanvändningen bör öka.
Slutligen framförs i motion A702 av Ingela Mårtensson (fp) att Sverige bör ansluta sig till Europarådets konvention om au pair-arbete eftersom det skulle öka tryggheten för svenska ungdomar i sådant arbete.
Utskottets överväganden
Utformningen av en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd för ungdomar
Utskottet ser med stort allvar på den mycket höga arbetslösheten bland ungdomar. Inte minst oroande är att stora grupper av de något äldre ungdomarna drabbats så hårt av lågkonjunkturen. För utskottet står det klart att kraftfulla insatser måste till för att på något sätt komma till rätta med situationen och så långt möjligt förhindra negativa effekter av en omfattande sysslolöshet.
Regeringens förslag innebär en försöksverksamhet med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar.
Liksom regeringen anser utskottet att den nya åtgärden måste göras mycket enkel så att den snabbt kan ge tillräcklig och önskad effekt. I förhållande till arbetsgivare är det viktigt att åtgärden trots att den är ny och oprövad framstår som okomplicerad och obyråkratisk. Detta är angeläget i den svåra arbetsmarknadssituation som råder. Av ungdomarna bör åtgärden uppfattas som ett vettigt sätt att utnyttja den tid, då de står utan reguljärt arbete, för utbildning och praktik, när inte andra alternativ står till buds. Ungdomspraktiken skall ses som något som kan vara till nytta för framtiden. Samtidigt får den inte framstå som så lockande att den unge inte anstränger sig att finna andra vägar ut ur arbetslösheten.
Sett från dessa utgångspunkter har regeringens förslag många förtjänster. Den föreslagna ungdomspraktiken är ett helt nytt sätt att angripa ungdomsarbetslösheten som bör kunna få stort genomslag.
Utskottet vill liksom regeringen understryka att det är fråga om en åtgärd i sista hand när det verkligen står klart att utbildning inte är ett mer realistiskt alternativ för att förbättra den unges förutsättningar på arbetsmarknaden.
Även om utskottet ansluter sig till de principiella tankegångar som ligger bakom regeringsförslaget finns anledning att i vissa hänseenden göra en del justeringar.
Utskottet antar att den unge -- åtminstone efter någon tid på arbetsplatsen -- i utbildningssyfte kommer att få utföra arbetsuppgifter. Det är nämligen att märka att åtgärden är tänkt att få en förhållandevis lång varaktighet på sex månader. Man måste också beakta att en mycket stor del av de ungdomar som kommer att omfattas redan har viss, ibland t.o.m. ganska omfattande, arbetslivserfarenhet. Även om propositionens utgångspunkt är att det är fråga om arbetsmarknadsutbildning, kan man inte komma från att den utbildning som den unge bestås med i inte ringa omfattning kommer att innebära arbete i någon form.
Så länge som syftet med åtgärden är uppfyllt, dvs. att ge den unge praktisk arbetslivs- och yrkeslivserfarenhet, är det arbetsgivaren som får bestämma över den unges vistelse på arbetsplatsen. Av detta skäl anser utskottet att det är viktigt att understryka att arbetsgivaren också har vissa förpliktelser. Med rätten att bestämma över vilka arbetsuppgifter som skall utföras, att ge anvisningar om arbetets utförande osv. följer också ett ansvar. Arbetsgivaren måste ta hänsyn till den unges särskilda förutsättningar. Han eller hon måste få god kännedom om arbetsförhållandena, och arbetsuppgifter som kan innebära fara för den unge i något hänseende måste undvikas. Det vilar över huvud taget ett stort ansvar på arbetsgivaren inte bara att välja lämpliga arbetsuppgifter utan också att se till att tiden på arbetsplatsen verkligen blir meningsfull för den unge.
När det sedan gäller ersättningen till den unge anser utskottet liksom regeringen att ett system med utbildningsbidrag har klara fördelar. Utskottet ansluter sig till de nivåer som anges i propositionen. Den som har rätt till arbetslöshetsersättning skall, såsom föreslås av regeringen, ha rätt till utbildningsbidrag på motsvarande nivå.
Utskottet utgår som nämnts tidigare från att praktikanten i utbildningssyfte kommer att få utföra vissa arbetsuppgifter. Detta innebär dock inte att det är råder ett anställningsförhållande mellan praktikanten och den arbetsgivare som upplåter praktikplatsen. För det första är det staten som helt och hållet står för ersättningen till den unge. För det andra skall praktikanten under hela anvisningstiden stå till arbetsförmedlingens förfogande för att i den omfattning som anges i propositionen delta i sådan verksamhet som förmedlingen bestämmer. För det tredje omfattas den unge under praktiktiden av det försäkringsskydd som gäller vid arbetsmarknadsutbildning. Till det skall läggas -- utskottet återkommer till detta i det följande -- att syftet med ungdomspraktiken inte är att fylla ett produktionsbehov hos arbetsgivaren.
I klargörande syfte vill utskottet betona att något anställningsförhållande inte heller råder mellan staten och praktikanten.
Utskottet anser att det genom en särskild lag bör fastställas att den som anvisats ungdomspraktik inte är anställd hos den som upplåter sådan praktikplats. Förslag om detta läggs fram i utskottets hemställan.
Med anledning av den kritik som framförts om att arbetsgivare får gratis arbetskraft vill utskottet anföra följande.
Grundtanken med åtgärden är att den unge skall förbättra sina möjligheter inför framtiden genom att få arbetslivs- och yrkeslivserfarenhet. Det är alltså inte fråga om att tillgodose ett produktionsbehov hos arbetsgivaren. På denne ställs kravet att efter företagets förutsättningar ge den unge inskolning, handledning och den utbildning som kan behövas. Den fördel för arbetsgivaren som ligger i att kunna få vissa arbetsuppgifter utförda inom ramen för åtgärden uppvägs enligt utskottets mening väl av de krav som i gengäld ställs på honom.
Av nyss angivna skäl bör antalet anvisningar till en och samma arbetsplats stå i rimlig relation till arbetsplatsens storlek och möjligheter i detta hänseende. De allra minsta företagen bör i normala fall inte tillåtas att ta emot mer än en ungdomspraktikant åt gången.
Utskottet kan naturligtvis inte helt bortse från risken att någon arbetsgivare kan se åtgärden som en möjlighet att få gratis arbetskraft. Utskottet anser det angeläget att arbetsförmedlingen på olika sätt är uppmärksam på eventuellt missbruk. Om en anvisning i praktiken avviker från de förutsättningar som gäller skall, om inte rättelse sker, anvisningen självfallet hävas. Utskottet återkommer senare med förslag om en referensgrupp med uppgift att se till att den nya åtgärden fungerar enligt angivna riktlinjer.
De jobbsökaraktiviteter som skall förekomma i anslutning till åtgärden kan fylla en viktig funktion även i detta sammanhang. Vid det erfarenhetsutbyte som då sker lär -- om inte förr -- eventuella missförhållanden komma i dagen.
Vad som nu förordats av utskottet innebär att de förslag om villkor som enligt motion A9 (nyd) bör ställas upp för att en arbetsgivare skall få ta emot en praktikant i viss mån får anses tillgodosedda, eftersom de av utskottet nyss angivna restriktionerna också har till syfte att förhindra missbruk.
Med utskottets nyss redovisade syn på ungdomspraktiken kan utskottet inte ansluta sig till kravet i motionen om regler för att garantera den unge "full sysselsättning med överenskomna arbetsuppgifter".
När det däremot gäller yrkandet i samma motion att den som deltar i ungdomspraktik skall ges möjlighet till utbildning och handledning liksom tillfälle att fortlöpande delta i jobbsökar-, väglednings- och yrkesvalsaktiviteter mellan fyra och åtta timmar per vecka kan det konstateras att detta sammanfaller med propositionens förslag, som utskottet ställer sig bakom. Även om motionsyrkandet i viss mån får antas ha andra utgångspunkter när det gäller karaktären av ungdomspraktiken får yrkandet anses tillgodosett med utskottets ställningstagande.
Utskottet övergår nu till den fråga som aktualiserats i motion A8 av Larz Johansson m.fl. (c, m, fp, kds) rörande villkoren för ungdomspraktik för 18--19-åringar. Det är motionärernas uppfattning att det skall föreligga synnerliga skäl för att ungdomar i denna åldersgrupp som inte har minst tvåårig gymnasieutbildning skall få delta i ungdomspraktik.
Utbildningsutskottet har i UbU3y yttrat sig över bl.a. denna motion. Utbildningsutskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att stat och kommun även i fortsättningen, i första hand via skola och arbetsförmedling, på alla sätt måste försöka hjälpa ungdomarna in på den utbildning och yrkesväg som de önskar. Eftersom det finns en risk att betald praktik m.m. under viss tid kan framstå som ett mer lockande alternativ för somliga än reguljär utbildning i gymnasieskolan, bör det enligt utbildningsutskottet föreligga synnerliga skäl för att ungdomar i åldern 18--19 år utan minst en tvåårig utbildning i gymnasieskolan skall kunna anvisas ungdomspraktikplats. Utbildningsutskottet anser vidare i likhet med motionärerna att arbetsförmedlingen bör åläggas att alltid samråda med berörd hemkommun före en anvisning till ungdomspraktik.
Med hänvisning till det anförda anser utbildningsutskottet att motion A8 bör tillstyrkas när det gäller villkoren för ungdomspraktik för ungdomar i ålden 18--19 år.
Arbetsmarknadsutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i yttrandet. Över huvud taget är det angeläget att förhindra att ungdomar på grund av utformningen av de ekonomiska villkoren styrs in mot arbetsmarknadspolitiska åtgärder när utbildning i det reguljära utbildningsväsendet med studiebidrag i vanlig ordning är det mest adekvata. I linje med detta ligger förslaget i propositionen om att slopa det förhöjda utbildningsbidraget för 18--19-åringar. Utskottets uppfattning är således att det bör föreligga synnerliga skäl för att ungdomar i denna åldersgrupp utan minst tvåårig gymnasieutbildning anvisas ungdomspraktikplats. Motion A8 ligger således i linje med såväl propositionens som utskottets uppfattning
Utskottet vill avslutningsvis framföra följande rörande den nya arbetsmarknadspolitiska åtgärden.
Statsmakterna måste i den utomordentligt allvarliga situation som för närvarande råder på arbetsmarknaden kunna tillgripa mer okonventionella medel för att förhindra en socialt oacceptabel utslagning av stora grupper ungdomar. Den åtgärd som här har beskrivits skall ses mot denna bakgrund. Utskottet vill understryka att det är fråga om en försöksverksamhet under en begränsad period. Det är ytterst angeläget att åtgärden följs upp, så att inte oönskade effekter uppstår. Av det skälet bör regeringen tillkalla en referensgrupp med representanter för arbetsmarknadens parter och AMS med uppgift att kontinuerligt följa hur systemet verkar i praktiken och om så är erforderligt komma med förslag till förändringar eller förbättringar.
Med vad nu har anförts ansluter sig utskottet i övrigt till propositionen såvitt gäller förslaget om en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd (punkt 2). Ställningstagandet innebär att motionerna A9, A10 och A11 avstyrks i motsvarande delar.
Andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar
En grundtanke i propositionen är som nämnts att det nya åtgärdssystemet för arbetslösa under 25 år skall vara enkelt och enhetligt. Av detta skäl bör enligt propositionen antalet andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder till vilka ungdomarna kan anvisas begränsas. Departementschefen anser det mycket viktigt att ungdomarna inte styrs in mot den offentliga sektorn genom åtgärdssystemets utformning. De särskilda inskolningsplatserna bör därför upphöra. Statsbidraget till dessa upphör liksom statsbidraget till beredskapsarbeten för ungdomar under 25 år. De enskilda beredskapsarbeten som är förlagda till näringslivet bör ersättas av utbildningsvikariat, arbete med rekryteringsstöd eller i sista hand ungdomspraktik.
Socialdemokraterna anser enligt motion A10, som nämnts tidigare, att de särskilda inskolningsplatserna bör finnas kvar som en garanti för 18--19-åringarna och de unga arbetshandikappade. I motsats till regeringsförslaget förordar de däremot att statsbidraget till de avtalade inskolningsplatserna bör slopas liksom rekryteringsstödet för ungdomar under 25 år.
Vänsterpartiet menar å sin sida enligt den motion A11 som väckts med anledning av propositionen att huvudregeln bör vara att de ungdomar under 25 år som kvalificerat sig för ersättning från arbetslöshetskassan i första hand bör erbjudas beredskapsarbete.
I detta sammanhang tar utskottet även upp två v-motioner väckta under den allmänna motionstiden, A259 och So270, med likartat innehåll. I motionerna förordas en utvidgning av ungdomsgarantin till 20--24-åringar. De som har yrkesutbildning eller annars genomgått utbildning utan att ha fått arbete på den öppna arbetsmarknaden bör erbjudas en särskild praktikplats i privat eller offentlig sektor med full ersättning från samhället.
Utskottet ansluter sig till vad som anförts i propositionen om önskvärdheten av förenkling och begränsning av åtgärdssystemet liksom till intresset av att styra bort åtgärderna från den offentliga sektorn. Detta uppnås på det sätt som regeringen föreslagit. När det särskilt gäller den s.k. ungdomsgarantin vill utskottet erinra om de ändringar i skollagen som genomförs fr.o.m. den 1 juli i år. Kommunerna är enligt de nya reglerna skyldiga att erbjuda alla 16--19-åringar som lämnat grundskolan en gymnasieutbildning. Kommunernas åtgärdsansvar vad avser utbildningsinsatser har därmed höjts från 18 till 20 år. Skolans huvudansvar bryts alltså inte automatiskt i och med myndighetsåldern.
Utskottet ställer sig ockå bakom regeringens förslag att slopa det förhöjda utbildningsbidraget till ungdomar under 20 år som deltar i arbetsmarknadsutbildning.
Motionerna A10, A11, A259 och So270 avstyrks i motsvarande delar. I den del som motion A10 sammanfaller med utskottets ställningstagande får den anses tillgodosedd med det anförda.
Ställningstagandet till det nya åtgärdssystemet för ungdomar innebär att utskottet inte heller kan ställa sig bakom kravet i s-motionen A225 om ytterligare 250 milj.kr. för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.
Utnyttjande av medel som beräknats i budgetpropositionen
När det gäller kostnaderna för det nya åtgärdssystemet ansluter sig utskottet till förslaget i propositionen om att de medel som i årets budgetproposition beräknats för inskolningsplatser, vissa beredskapsarbeten, bidrag till handledare för ungdomar och vissa utbildningsbidrag får utnyttjas för det nya åtgärdssystemet. Utskottet noterar i sammanhanget vad som i propositionen sagts om svårigheten att förutsäga vilken omfattning det nya åtgärdssystemet kommer att få under nästa budgetår. Det kan således -- såsom framhålls i propositionen -- finnas anledning att återkomma senare, då en ny bedömning kan göras av utvecklingen på arbetsmarknaden.
Skolans uppföljningsansvar
Den förut redovisade motionen A12 av Karin Pilsäter (fp) gäller tillgången på ungdomsplatser. I motionen uttrycks farhågor för att 16--17-åringarna inom ramen för skolans uppföljningsansvar kommer att få svårt att erhålla ungdomsplats i konkurrens med ungdomar som efterfrågar ungdomspraktik.
Utbildningsutskottet har avgett yttrande även över denna motion. I yttrandet hänvisas till vad som framhölls i propositionen om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85 s. 90) om att ungdomsplatserna varit ett viktigt pedagogiskt redskap för att motivera ungdomarna till fortsatta studier genom att stärka deras självkänsla och att ge dem en introduktion i yrkeslivet. Utbildningsutskottet säger sig dela motionärens farhågor och instämmer i att det krävs ett intimt samarbete mellan ansvariga inom skolans uppföljningsverksamhet och arbetsförmedlingen för att lösa detta problem. Enligt vad utskottet erfarit finns det sedan länge ett väl etablerat samarbete mellan skolan och arbetsförmedlingen samt andra berörda i detta avseende. Utbildningsutskottet utgår från att behovet av praktikplatser för ungdomar i skolans uppföljningsverksamhet kommer att beaktas även i fortsättningen och anser därför inte att något uttalande av riksdagen är erforderligt.
Även arbetsmarknadsutskottet vill betona vikten av ett fungerande samarbete mellan skola och arbetsförmedling när det gäller ungdomsplatserna för 16--17-åringarna, så att konsekvenser av det slag motionären pekar på förhindras. Något särskilt uttalande av riksdagen kan emellertid, såsom anförts i yttrandet, inte anses påkallat, varför motionen avstyrks.
Utbildningsfrågor
Utbildningsutskottet har yttrat sig även med anledning av de av Socialdemokraterna i motion A10 väckta frågorna om ytterligare platser i gymnasie- och högskolan. När det gäller gymnasieutbildningen erinrar utbildningsutskottet om sin uppfattning att utbildningsinsatser där bör vara förstahandsalternativet för arbetslösa ungdomar under 20 år. Mot bakgrund av att endast ett fåtal kommuner kommer att påbörja genomförandet av den nya treåriga gymnasieskolan nästa läsår är det angeläget att så många elever som möjligt på de tvååriga linjerna i gymnasieskolan kan erbjudas ett tredje utbildningsår. Utbildningsutskottet hänvisar till vad som erfarits om att regeringen kommer att lägga fram förslag om en utökning av utbildningskapaciteten i gymnasieskolan för budgetåret 1992/93. Med hänvisning till detta avstyrks s-motionen i denna del. Även i fråga högskoleutbildningen har utbildningsutskottet erfarit att regeringen kommer att föreslå utökningar, varför utskottet föreslår att motionen avstyrks också i denna del.
Med konstaterandet att det i den nu framlagda kompletteringspropositionen föreslås utökningar av utbildningskapaciteten får motionen i denna del anses tillgodosedd. På grund härav anser arbetsmarknadsutskottet liksom utbildningsutskottet att motionsyrkandena i fråga bör avstyrkas.
Övriga frågor
Frågor som behandlas i detta avsnitt har väckts antingen under den allmänna motionstiden eller i anslutning till propositionen 124.
I den förutnämnda motionen A9 (nyd) yrkas att provanställningstiden förlängs till 18 månader samt att arbetsmarknadens parter stimuleras till att införa ungdomslöner.
En annan motion av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd), N225, förordar lärlingslöner inom teko-branschen tills ungdomarna fått samma kapacitet som erfarna arbetare.
I sammanhanget tar utskottet även upp motion A261 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (nyd), i vilken förespråkas en utredning om former för speciella ungdomslöner.
Anställningsskyddslagens regler om provanställning, däribland möjligheten att förlänga prövotiden, ingår i den översyn (A 1991:05) av den den arbetsrättsliga lagstiftningen som regeringen beslutade om i december förra året. Uppdraget i denna del bör enligt direktiven (dir. 1991:118) redovisas under hösten. Med hänsyn till detta bör motionen i denna del inte påkalla någon åtgärd enligt utskottets mening.
Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom kraven på ungdoms- eller lärlingslöner. Som framhålls av arbetsmarknadsministern i den nu behandlade propositionen nr 124 (s. 15) ankommer det på arbetsmarknadens parter att avtala om lönerna för ungdomar på den reguljära arbetsmarknaden. Utskottet avstyrker således motionerna A9, A261 och N225 i nu berörda delar.
Med anledning av det i Socialdemokraternas partimotion A225 framförda förslaget om 75 milj.kr. på ett nytt anslag för sommaraktiviteter vill utskottet påminna om att sommarmånaderna är den period under året då ungdomarna har störst möjlighet att få vikariatsanställning som ersättare för semesterledig ordinarie personal. Detta är skälet till att anvisning av ungdomspraktikplats normalt inte bör ske under sommarmånaderna enligt regeringsförslaget. De flesta ungdomar har också några veckors fritidsaktiviteter tillsammans med familjen eller med kamrater, t.ex. på tågluffning. Satsningen på att motverka ungdomsarbetslöshet bör enligt utskottets mening i stället sättas in med stor kraft efter semesterperiodens slut. Med det anförda avstyrks motion A225 i berörd del.
När det gäller motionsförslagen om förstärkta resurser till länsarbetsnämnden i Stockholms (A277, s) resp. Gävleborgs län (A212, s) för åtgärder mot ungdomsarbetslöshet hänvisar utskottet till vad som anförts tidigare i detta betänkande. Det ankommer på arbetsmarknadsverket att bedöma var behovet av insatser är störst och att därefter besluta om tillgängliga resurser. Med hänsyn härtill avstyrks motionerna.
Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp frågan om Sverige skall ansluta sig till Europarådets konvention om au pair-arbete, vilket föreslagits i motion A702 (fp). Enligt vad utskottet erfarit under hand är skälet till att Sverige inte ratificerat konventionen de svårigheter som skulle föreligga att i praktiken leva upp till konventionens krav på tillsyn över au pair-arbetet, vilket ju vanligtvis utförs utomlands. Utskottet anser inte att motionen ger underlag för något ställningstagande i frågan om godkännande av konventionen. Motionen avstyrks därför.
Arbetslöshetsförsäkring
Inledningsvis vill utskottet nämna att regeringen tillsatt en utredning med uppdrag att föreslå utformningen av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (A 1992:03). Utredningen bör enligt direktiven (dir. 1992:24) vara avslutad senast den 31 mars 1993.
Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt kostnaderna för det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) betalas inte av anslagsmedel utan med arbetsgivaravgifter och finansieringsavgifter från arbetslöshetskassorna.
I propositionen redovisas att kostnaderna för arbetslöshetsunderstödet på grund av arbetsmarknadsläget stigit kraftigt under budgetåret 1991/92 och väntas stiga ytterligare under innevarande budgetår.
Den högsta dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen har av regeringen fastställts till 564 kr. under 1992. KAS lämnas under samma tid med högst 198 kr. Kostnaderna för statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen bestäms huvudsakligen av nivån på arbetslösheten bland kassornas medlemmar och storleken på den genomsnittliga dagpenningen. Arbetsmarknadsministern bedömer att arbetslösheten bland medlemmarna i kassorna kommer att motsvara 11,4 dagar per medlem under nästa budgetår. Med denna arbetslöshet och en genomsnittligt utbetalad dagpenning på ca 475 kr. samt ca 3,6 miljoner medlemmar i kassorna beräknas kostnaderna för statsbidragen för nästa år till 17 075 milj.kr. efter avdrag för finansieringsavgifter.
Antalet stöddagar inom KAS beräknas till 4,1 milj.kr. Det genomsnittliga stödbeloppet uppskattas då till ca 178 kr. Den totala kostnaden för KAS blir därigenom 730 milj.kr.
Statsbidragen till permitteringslöneersättningarna betalas helt med arbetsgivaravgifter. Kostnaderna för statsbidrag beräknas till 200 milj.kr. motsvarande 600 000 statsbidragsberättigade permitteringsdagar. Statsbidraget per dag blir oförändrat, dvs. 375 kr. per dag i normalfallet och 290 kr. per dag vid väderpermittering.
I propositionen meddelar arbetsmarknadsministern att han senare kommer att återkomma med förslag om höjning av finansieringsavgiften i arbetslöshetsförsäkringen.
I två motioner yrkas avslag på höjningen av finansieringsavgiften. Det gäller motion Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) och motion A246 av Berith Eriksson m.fl. (v).
D e t föreligger inte något regeringsförslag i denna fråga. Utskottet anser att motionerna inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd. De bör alltså avslås i aktuella delar.
I motion A246 tar motionärerna även upp frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Motionärerna vill ha förslag om en allmän, i huvudsak skattefinansierad arbetslöshetsförsäkring med bibehållen koppling till de fackliga organisationerna.
M e d anledning av dessa yrkanden och yrkanden i andra motioner som behandlas i det följande vill utskottet något närmare redogöra för de direktiv som lämnats till den ovan nämnda, nyligen tillsatta enmansutredningen.
I utredningsuppdraget ingår att närmare analysera nuvarande systems funktionssätt och effekter. Utifrån den analys som utredaren gör skall förslag lämnas till utformningen av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Utredaren kan också redovisa alternativa lösningar. Reglerna för en obligatorisk försäkring skall vara så utformade att den s.k. arbetslinjen kan vidmakthållas och understödjas, heter det i direktiven.
En obligatorisk försäkring skall i princip omfatta all arbetskraft med undantag för personer med mycket svag anknytning till arbetsmarknaden. Det innebär att de som i dag får KAS bör omfattas av försäkringen. Utredaren skall föreslå vilka kategorier som skall omfattas av försäkringen och vilka kvalifikationsvillkor som skall gälla för rätt till ersättning. "I detta sammanhang bör utredaren särskilt uppmärksamma enskilda företagares behov av ett försäkringsskydd som fungerar på ett konkurrensneutralt sätt", anförs det vidare i direktiven.
Utredaren skall föreslå hur ersättningssystemet skall utformas, bl.a. storleken på ersättningsnivån och ersättningsperiodens längd samt möjligheten att bygga på försäkringen med en tilläggsavgift.
En central uppgift för utredaren blir att föreslå hur finansieringsordningen skall vara utformad. En möjlighet är att knyta arbetsgivarens och arbetstagarens finansiering av försäkringen till lönebildningen. Skulle en sådan finansieringsordning inte vara möjlig bör utredaren överväga andra alternativ. Finansieringssystemet bör dock utformas så att det sker en god fördelning mellan grupper som löper stor resp. liten risk att bli arbetslösa, sägs det i direktiven.
Slutligen skall utredaren föreslå utformningen av administrationsordningen för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Administrationen bör organiseras på ett sådant sätt att handläggningen av enskilda ärenden sker snabbt, objektivt och likformigt samt att administrationskostnaderna är låga. KAS-administrationen bör med denna utgångspunkt läggas ihop med den för arbetslöshetsförsäkringen.
Mot bakgrund av att regeringen har tillsatt en utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring anser utskottet att motion A246 (v) är tillgodosedd i denna del. Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet finner utskottet inte skäl att föreslå någon ytterligare åtgärd med anledning av övriga yrkanden i motionen. Denna avstyrks därför.
Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Ingrid Andersson (s) pekar i var sin motion, A205 resp. A714, på det dilemma som en arbetslös förälder kan hamna i. Motionärerna anför att en sådan förälder i många kommuner inte har rätt att uppehålla en barnomsorgsplats för sitt barn i barnomsorgen. Med nuvarande a-kasseregler för föräldrar utan barnomsorg kan den arbetslöse inte stämpla och få ut sin ersättning. Föräldern får alltså ingen barnomsorg för att han eller hon är arbetslös och ingen a-kasseersättning därför att barnomsorg saknas.
Som u t s k o t t e t ovan redogjort för har utredningen om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring att föreslå vilka kvalifikationskrav som skall gälla för rätten till ersättning. Vad härefter gäller frågan om rätten att uppehålla en plats i barnomsorgen vid ofrivillig arbetslöshet är detta för närvarande en kommunal angelägenhet som får lösas inom ramen för det kommunala regelsystemet. Utskottet har tidigare (1990/91:AU11) uttalat att det krävs en generös och flexibel attityd hos kommunerna. Utskottet har inte anledning frångå denna inställning. Problemet torde ändå ytterst vara en fråga om hur väl utbyggd barnomsorgen är i kommunen. Med det anförda anser utskottet att motionerna inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
I motion A218 av Anita Modin m.fl. (s) tar motionärerna upp a-kasseersättningen vid deltidsarbete. För den som är deltidsarbetslös gäller i dag begränsningen 150 ersättningsdagar.
M o t bakgrund av att en allsidig utredning av de nuvarande reglerna nu pågår utgår utskottet från att även den fråga som motionären tar upp kommer att behandlas. Motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Flera motioner behandlar frågan om egenföretagarnas sociala situation. Det gäller motionerna A251 av Gullan Lindblad (m), A715 av Kjell Ericsson och Karin Starrin (c) samt A725 av Bo G Jenevall m.fl. (nyd). I alla tre förs fram förslag om att det behövs ändrade regler för att stödja egenföretagare som blir arbetslösa. Enligt de bestämmelser som gäller i dag är en företagare att anses som arbetslös när hans personliga verksamhet i rörelsen definitivt har upphört, om inte AMS av särskilda skäl föreskriver annat. Något utrymme för ekonomiskt stöd vid tillfällig nedläggning av verksamheten finns således i princip inte.
U t s k o t t e t har ovan citerat direktivens skrivningar om enskilda företagare. Motionerna A251, A715 och A725 är med utredningens uppdrag i denna del tillgodosedda och bör inte påkalla någon riksdagens åtgärd.
I Vänsterpartiets motion So270 begärs att åldersgränsen för KAS sänks från 20 till 18 år. Denna åldersgräns är orimlig anser motionärerna, som menar att rätten till KAS bör sammanfalla med myndighetsåldern.
U t s k o t t e t vill även beträffande detta motionsyrkande hänvisa till den pågående utredningen om en obligatorisk arbetslöshetsersättning. Dessutom har utskottet i det föregående ingående diskuterat och lämnat förslag till åtgärder för arbetslösa ungdomar under 20 år. Mot denna bakgrund bör det nu aktuella motionsyrkandet inte föranleda någon ytterligare åtgärd.
Karin Falkmer (m) påtalar i motion A268 omöjligheten att få KAS för ungdomar som bedrivit studier vid privat skola.
Enligt 9 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd är den berättigad till KAS som under viss närmare angiven tid i anslutning till att han avslutat utbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd (utskottets kursivering) stått till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den offentliga arbetsförmedlingen utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret.
U t r e d n i n g e n har i uppdrag att föreslå utformningen av vilka kvalifikationsvillkor som bör gälla för en obligatorisk försäkring. Resultatet av utredningen bör avvaktas. Den aktuella motionen avstyrks därför.
Motion A722 av Lars Biörck (m) handlar om rutinerna vid ansökan om inträde i arbetslöshetskassa. Motionären påtalar svårigheterna att ansöka om inträde i a-kassa utan att samtidigt behöva ansöka om medlemskap i den administrerande fackliga organisationen. Han vill ha förenklade rutiner för medlemskap i a-kassa.
U t s k o t t e t har under en följd av år behandlat likartade motionsyrkanden och har då hänvisat till den tillsyn över kassorna som AMS har att utöva. AMS har också ingripit i en del fall av det slag som åberopas i motionen. Utskottet har vidare ansett att det saknas anledning att reglera verksamheten på sätt motionärerna föreslagit. Om en obligatorisk försäkring införs torde eventuella svårigheter av det slag motionären påtalar inte komma att föreligga. Med det anförda avstyrks motionen.
Utskottet tar slutligen upp motion A728 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd). I motionen föreslås en tillfällig ändring av lagen om anställningsskydd på så sätt att det blir möjligt för företag att anställa arbetslösa på villkor att dessa får behålla sin arbetslöshetsersättning och företaget kompletterar upp till avtalsenlig eller marknadsmässig lön. För att undvika missbruk bör särskilda regler utfärdas. Förslagen skall ses mot bakgrund av pågående lågkonjunktur och behovet av att pröva nya former för arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet vill anföra följande.
Det är i och för sig aktningsvärt att söka finna nya lösningar på det allvarliga sysselsättningsläget. Med det ovan redovisade förslaget finns dock en uppenbar risk för att staten via arbetslöshetsförsäkringen låser in människor i branscher och företag som saknar framtida utvecklingspotential. Utöver denna viktiga invändning mot förslaget vill utskottet tillägga att det inte finns skäl att under pågående utredning föreslå ändringar av de principer som nu gäller för arbetslöshetsförsäkringen. Med det anförda avstyrker utskottet motionen.
Medelsanvisning
Som redovisats tidigare föreslår regeringen för budgetåret 1992/93 ett reservationsanslag på 19 606 575 000 kr. till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Även två motioner som avviker från regeringens beräkningar har redovisats.
U t s k o t t e t har i det föregående ställt sig bakom regeringens förslag vad avser de olika åtgärdernas omfattning och inriktning. Som en konsekvens av dessa ställningstaganden tillstyrks den av regeringen begärda medelsanvisningen. Motionerna A225 (s) och A259 (v) bör därför avslås i motsvarande delar.
AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet
1990/91 Utgift 0 1991/92 Anslag 1 000 1992/93 Prop. 1 000
Regeringen föreslår under punkt B 3 (s. 82--86) att riksdagen till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
AMU-gruppens främsta uppgift är att anordna arbetsmarknadsutbildning på uppdrag av arbetsmarknadsverket. Därutöver kan utbildning anordnas för andra uppdragsgivare, t.ex. företag och kommuner. Varje AMU-myndighet har ansvar för det ekonomiska resultatet av sin verksamhet.
I propositionen redovisas AMU-styrelsens resultaträkning för budgetåret 1990/91. Det totala resultatet för detta budgetår är ett överskott på 146,3 milj.kr. Försäljningen av arbetsmarknadsutbildning visar ett överskott på 93,2 milj.kr. AMU-gruppen har tidigare budgetår haft underskott i denna försäljning. I den resultatbudget som redovisats för innevarande budgetår räknar AMU-styrelsen med ett fortsatt överskott i verksamheten.
Det av regeringen begärda anslaget bör anvisas av riksdagen.
AMU-styrelsen har i skrivelse till regeringen den 28 oktober 1991 föreslagit ombildning av AMU-gruppen till aktiebolag fr.o.m. den 1 januari 1993. Arbetsmarknadsministern delar AMU-styrelsens uppfattning att AMU-gruppens verksamhet, som är konkurrensutsatt och affärsmässig, bör bedrivas i bolagsform. "En övergång till bolagsform skulle enligt min mening kunna erbjuda möjligheter inför framtiden till ytterligare effektiviseringar av verksamheten. På sikt bör dessutom prövas om verksamheten kan privatiseras", säger arbetsmarknadsministern i budgetpropositionen. Han avstår emellertid från att ange den närmare tidpunkten för ombildningen utan säger sig vilja avvakta med ett sådant beslut till dess att en aviserad utredning om komvux m.m. lagt fram sitt förslag.
I två motioner tas frågan upp om bolagisering av AMU och tidpunkten för en sådan. Det gäller den socialdemokratiska partimotionen A225 och motion A270 av Christer Eirefelt (fp). I den förstnämnda motionen vill man i likhet med AMU-styrelsen ha en bolagisering fr.o.m. den 1 januari 1993. Samtidigt avvisas planerna på en privatisering. I den senare motionen anser motionären att det är olyckligt att det inte framlagts något förslag redan nu och gör bedömningen att det borde vara möjligt att lägga fram ett förslag under våren 1992. Enligt hans uppfattning bör AMU vara ett privat bolag.
U t s k o t t e t delar arbetsmarknadsministerns och motionärernas uppfattning att AMU-gruppen bör ombildas till aktiebolag. Arbetsmarknadsministern anger som skäl för att nu avstå från att lägga fram förslag om tidpunkten för en bolagisering att en utredning skall se över frågan om komvux m.m. och att förslag från utredningen också berör AMU-gruppens framtida verksamhet. Utskottet kan emellertid inte finna att utbildningsanordnarens organisation skulle ha någon avgörande betydelse för frågan om den framtida vuxenutbildningen. En utredning om denna utbildning bör således inte hindra att frågan om tidpunkten för en bolagisering tas upp redan nu. Utskottet anser därför att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till bolagisering av AMU-gruppen.
AMU-styrelsen har bedömt att en bolagisering fr.o.m. den 1 januari 1993 är en lämplig tidpunkt. Utskottet anser att den tidpunkten bör var ett riktmärke vid regeringens kommande förslag till riksdagen. Utskottet finner inte skäl att nu göra något uttalande i frågan om en framtida privatisering.
Vad utskottet med anledning av motionerna A225 (s) och A270 (fp) anfört bör ges regeringen till känna.
Utskottet tar i detta sammanhang upp motion A210 av Lisbet Staaf-Igelström (s) om vidgad rätt för AMU-gruppen att sälja bilförarutbildning. Motionären hävdar att AMU inte har rätt att sälja sin förarutbildning som gäller körkort med behörighet C, D, och E samt taxi till andra än arbetsmarknadsverket. Vid försäljningen av denna utbildning gäller trafiksäkerhetsverkets (TSV) föreskrifter om förarutbildning inom arbetsmarknadsutbildning. Föreskrifterna är meddelade med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 25 maj 1973.
Utskottet vill anföra följande.
Enligt trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om förarutbildning inom arbetsmarknadsutbildningen (TSVFS 1987:2) föreskrivs följande:
När yrkesförarutbildning vid regional AMU-myndighet bedrivs på uppdrag av arbetsmarknadsverket och enligt kursplaner som fastställts av AMU-styrelsen, i samråd med trafiksäkerhetsverket, gäller för denna utbildning vad i körkortsförordningen (1977:722) sägs om förarutbildning, övningskörning, förarprov och utlämnande av körkort vid gymnasieskola. Med yrkesförarutbildning avses utbildning för erhållande av körkort med behörigheten C, CE, DE eller TAXI.
Dessa bestämmelser torde emellertid inte lägga hinder i vägen för AMU att sälja den förarutbildning det här är fråga om till andra beställare än AMV. Dessa elever får då avlägga förarprov inför sådan tjänsteman hos trafiksäkerhetsverket som förordnats att förrätta förarprov. AMU har genom ovan redovisade föreskrifter viss myndighetsutövning. Det saknas enligt utskottets mening anledning att nu inför förestående bolagisering utvidga denna AMU:s myndighetsroll. Frågan hur man efter en bolagisering skall förfara med den myndighetsutövning AMU redan har får lösas i det sammanhanget. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motion A210 avslås.
AMU-gruppen: Investeringar
1990/91 Utgift 0 1991/92 Anslag 1 000 1992/93 Prop. 1 000
Regeringen föreslår under punkt B 4 (s. 86--87) att riksdagen till AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Anslaget avser tillskott av statskapital i det fall anskaffning av erforderlig utrustning inte kan finansieras genom avskrivningsmedel. Det ankommer på regeringen att avgöra när anslaget får utnyttjas.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag.
Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar
1990/91 Utgift 0 1991/92 Anslag 1 000 1992/93 Prop. 1 000
Regeringen föreslår under punkt B 8 (s. 90) att riksdagen till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Från anslaget skall betalas tidigareläggningsbidrag till affärsverksinvesteringar utanför statsbudgeten. Anslaget har hittills under innevarande budgetår inte utnyttjats.
Anslaget bör som regeringen föreslagit föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.
Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
1991/92 Anslag 6 500 000 1992/93 Prop. 5 500 000
Regeringen föreslår under punkt B 9 (s. 90) att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 5 500 000 kr.
Fr.o.m. den 1 januari 1991 har Nordkalottens AMU-center ombildats till en stiftelse. Under de tre första verksamhetsåren skall stiftelsen erhålla bidrag för att finansiera personalutvecklings- och marknadsföringsinsatser samt elevsocial verksamhet.
Utskottet har inget att erinra mot medelsberäkningen.
Hemställan
Utskottet hemställer
Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A225 yrkandena 1, 3, 4, och 25 samt 1991/92:A259 yrkandena 1 och 6, res. 1 (s) men. (v) - delvis
2. beträffande medel inom arbetslivsfonden till arbetsskapande åtgärder att riksdagen avslår motion 1991/92:A265, res. 2 (nyd)
3. beträffande byggsysselsättningen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A240, 1991/92:A241, 1991/92:A258 yrkande 5, 1991/92:A262, 1991/92:A267, 1991/92:A272 yrkande 1, 1991/92:A273, 1991/92:A277 yrkande 1, 1991/92:A278, 1991/92:Bo211 yrkande 1, 1991/92:Bo235 yrkandena 1 och 6, 1991/92:Bo236 yrkande 10 och 1991/92:Bo237 yrkande 5, res. 3 (s) - motiv. res. 4 (nyd)
4. beträffande anslag för räntebidrag till kommuner och landsting att riksdagen avslår motion 1991/92:A225 yrkande 27, res. 5 (s)
5. beträffande praktikplats på byggarbetsplatser att riksdagen avslår motion 1991/92:A272 yrkande 2,
6. beträffande den arbetsmarknadspolitiska situationen i olika regioner att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A252, 1991/92:A255, 1991/92:A416 yrkande 1, 1991/92:A434 och 1991/92:A482 yrkande 3, res. 6 (s) - motiv.
7. beträffande fackets roll vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen avslår motion 1991/92:A202,
8. beträffande bättre förutsättningar för en gemensam nordisk arbetsmarknad att riksdagen avslår motion 1991/92:A230,
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
9. beträffande nedläggning av länsarbetsnämnderna (LAN) och arbetsmarknadsinstituten (Ami) att riksdagen avslår motion 1991/92:A222 yrkandena 1 och 2, res. 7 (nyd)
10. beträffande rationaliseringsutredningar att riksdagen avslår motion 1991/92:A222 yrkandena 4 och 5, res. 8 (nyd) - villk. 7
11. beträffande stärkta resurser till arbetsförmedlingen i Södertäje m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:A257,
12. beträffande högutbildade invandrare på den svenska arbetsmarknaden att riksdagen avslår motion 1991/92:A266,
13. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 11 i motsvarande del och med avslag på motionerna 1991/92:A225 yrkande 29 och 1991/92:A259 yrkande 5 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 810 242 000 kr., res. 9 (s) men. (v) - delvis
14. beträffande avskrivning av lånefordran att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS eller, efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1992/93 besluta om avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75 000 kr. uppkommen inom arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1991/92,
15. beträffande insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr. av medlen under anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
16. beträffande försöksverksamhet i Gävleborgs län att riksdagen avslår motion 1991/92:A229, res. 10 (nyd)
17. beträffande flyttningsbidrag att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A236 och 1991/92:A435 yrkande 5,
18. beträffande upphandling av arbetsmarknadsutbildning att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A258 yrkande 6, 1991/92:A263, 1991/92:A264, 1991/92:A274, 1991/92:A280 yrkande 1, 1991/92:A435 yrkandena 4 och 11, 1991/92:A469 yrkande 3, 1991/92:A805 yrkande 32 samt 1991/92:Ub264 yrkande 2,
19. beträffande körkortsutbildning för kvinnor att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A209 och 1991/92:A435 yrkande 9,
20. beträffande företagsanknuten utbildning att riksdagen avslår motion 1991/92:A225 yrkande 26 i motsvarande del, res. 11 (s)
21. beträffande reglerna för utbildningsbidrag att riksdagen avslår motion 1991/92:A253, res. 12 (nyd)
22. beträffande de statliga grupplivförsäkringarna att riksdagen avslår motion 1991/92:K424 yrkande 5,
23. beträffande lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter att riksdagen antar det i budgetpropositionen framlagda förslaget till Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter (bilaga 1),
24. beträffande ytterligare beredskapsarbeten att riksdagen avslår motion 1991/92:A259 yrkande 4 i motsvarande del, men. (v) - delvis
25. beträffande regler för beredskapsarbete att riksdagen avslår motion 1991/92:A227,
26. beträffande statliga beredskapsarbeten att riksdagen avslår motion 1991/92:A231, res. 13 (nyd)
27. beträffande hantverksutbildning att riksdagen avslår motion 1991/92:A206,
28. beträffande projekteringsbidrag att riksdagen avslår motion 1991/92:A235,
29. beträffande beredskapsmedel för skogs- och naturvård att riksdagen avslår motion 1991/92:A238,
30. beträffande beredskapsarbete i olika landsdelar att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A415 och 1991/92:A425,
31. beträffande fackliga organisationers uppsökande verksamhet att riksdagen avslår motion 1991/92:A224, res. 14 (nyd)
32. beträffande starta-eget-bidraget att riksdagen avslår motion 1991/92:A228,
Åtgärder för ungdomar
33. beträffande regeringens förslag om en försöksverksamhet med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:124 i motsvarande del och motion 1991/92:A8 samt med avslag på motionerna 1991/92:A9 yrkandena 2--4, 1991/92:A10 yrkandena 1--3 och 1991/92:A11 yrkandena 1, 2, 4 och 5,
dels godkänner vad utskottet anfört om en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd för ungdomar,
dels antar utskottets förslag i bilaga 3 till Lag om ungdomspraktikanter, res. 15 (s) men. (v) - delvis
34. beträffande andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:124 i motsvarande delar och med avslag på motionerna 1991/92:A10 yrkande 4, 1991/92:A11 yrkande 3, 1991/92:A225 yrkande 26 i motsvarande del, 1991/92:A259 yrkande 2 och 1991/92:So270 yrkande 2,
dels antar lagförslagen i bilaga 2,
dels godkänner regeringens förslag om att slopa statsbidraget till särskilda inskolningsplatser, till beredskapsarbete för ungdomar under 25 år och till arbetsgivare för handledare för ungdomar,
dels godkänner regeringens förslag om utbildningsbidragets storlek till ungdomar under 20 år som deltar i upphandlad arbetsmarknadsutbildning, res. 16 (s) - villk. 15 men. (v) - delvis
35. beträffande utnyttjande av medel som beräknats i budgetpropositionen att riksdagen godkänner att regeringen för det nya åtgärdssystemet får utnyttja de medel som i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 11) har beräknats för inskolningsplatser, vissa beredskapsarbeten, bidrag till handledare för ungdomar och vissa utbildningsbidrag,
36. beträffande proposition 1991/92:124 i övrigt att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,
37. beträffande tillgången på ungdomsplatser att riksdagen avslår motion 1991/92:A12,
38. beträffande gymnasie- och högskoleutbildningen att riksdagen avslår motion 1991/92:A10 yrkandena 5--8, res. 17 (s)
39. beträffande ungdomslöner m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:A9 yrkande 1, 1991/92:A261 yrkande 3 och 1991/92:N225 yrkande 2, res. 18 (nyd)
40. beträffande sommaraktiviteter att riksdagen avslår motion 1991/92:A225 yrkande 28, res. 19 (s)
41. beträffande resurser till länsarbetsnämnder att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A212 och 1991/92:A277 yrkande 4,
42. beträffande au pair-arbete att riksdagen avslår motion 1991/92:A702,
Arbetslöshetsförsäkring
43. beträffande höjning av finansieringsavgiften i arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi209 yrkande 12 och 1991/92:A246 yrkande 1,
44. beträffande en allmän arbetslöshetsförsäkring att riksdagen avslår motion 1991/92:A246 yrkandena 2--4,
45. beträffande a-kasseregler för föräldrar utan barnomsorg att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A205 och 1991/92:A714,
46. beträffande a-kasseersättningen vid deltidsarbete att riksdagen avslår motion 1991/92:A218,
47. beträffande egenföretagarnas sociala situation att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A251, 1991/92:A715 och 1991/92:A725, res. 20 (nyd)
48. beträffande åldersgränsen för KAS att riksdagen avslår motion 1991/92:So270 yrkande 3,
49. beträffande KAS efter studier vid privatskola att riksdagen avslår motion 1991/92:A268,
50. beträffande inträde i arbetslöshetskassa att riksdagen avslår motion 1991/92:A722, res. 21 (nyd)
51. beträffande tillfällig ändring i lagen om anställningsskydd att riksdagen avslår motion 1991/92:A728, res. 22 (nyd)
Medelsanvisningar m.m.
52. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 11 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1991/92:A225 yrkande 26 i motsvarande del och 1991/92:A259 yrkande 4 i motsvarande del till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 19606575000kr., res. 23 (s) men. (v) - delvis
53. beträffande medelsanvisning till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet att riksdagen till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
54. beträffande ombildning av AMU-gruppen till aktiebolag att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:A225 yrkande 30 och 1991/92:A270 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
55. beträffande vidgad rätt för AMU-gruppen att sälja bilförarutbildning att riksdagen avslår motion 1991/92:A210,
56. beträffande medelsanvisning till AMU-gruppen: Investeringar att riksdagen till AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
57. beträffande medelsanvisning till affärsverksinvesteringar att riksdagen till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
58. beträffande medelsanvisning till Utbildning Nordkalotten att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 5 500 000 kr.
Stockholm den 28 april 1992
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m), Berit Andnor (s) och Arne Jansson (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Reservationer
1. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom.1)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Förutsättningen för" och på s. 22 slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet har konstaterat att arbetslösheten ökar snabbare än regeringen har förutsett. På sex månader har regeringen själv skrivit upp arbetslösheten för nästa år med mer än 40 procent eller 67 000 personer. Av SCB:s redovisning framgår att arbetslösheten i mars uppgår till 4,2 %, vilket motsvarar 186 000 personer. Ca 30 % av de arbetslösa är ungdomar. Samtidigt med att den totala arbetslösheten ökar, stiger även långtidsarbetslösheten. Andelen långtidsarbetslösa uppgick i mars till ca 18 %.
Den djupa lågkonjunkturen hade inledningsvis sin förklaring i dels alltför snabba kostnadsökningar inom landet, dels kraftigt försämrade konjunkturer i länder som är viktiga handelspartners till Sverige. Trots denna bakgrund klarade sig Sverige länge bättre än de flesta andra länder. Läget har nu emellertid enligt utskottets mening kraftigt försämrats. Skälet till detta är utformningen av regeringens ekonomiska politik. Genom att dra in köpkraft från hushållen, punktera byggsektorn och beröva kommunerna stora belopp har regeringen stramat åt mer än två tredjedelar av ekonomin. Detta har lett till att orderingången på hemmamarknaden har rasat för företagen och att dramatiska nedskärningar är på gång inom kommunerna.
Dessa effekter framgår enligt utskottets mening tydligt av AMS senaste prognos. Enligt denna kommer industrikonjunkturen att vända upp i slutet av 1992 eller i början av 1993, men verksamhet som är beroende av byggnation får räkna med en fortsatt nedgång. Sysselsättningen inom den privata tjänstesektorn fortsätter att minska och nedgången sker snabbare under det kommande året. En kraftig minskning av de kommunalt anställda förutspås under de närmaste två åren och de statligt anställda minskar kontinuerligt.
Målet för den ekonomiska politiken bör enligt utskottets mening vara arbete åt alla. Viktiga förutsättningar för att behålla full sysselsättning på sikt är att inflationsbekämpningen lyckas, att tillräckliga investeringar för framtiden kommer till stånd, att infrastrukturen byggs ut, att en aktiv arbetsmarknadspolitik förs samt att de anställda har en sådan kompetens att Sverige kan konkurrera på världsmarknaden.
Inför hotet om att närmare 500 000 svenskar nästa år kan stå utanför den ordinarie arbetsmarknaden är den viktigaste politiska frågan just nu att bekämpa den ökande arbetslösheten. Att misslyckas med denna uppgift innebär att Sverige lämnar den fulla sysselsättningen och blir ett land med hög permanent arbetslöshet. Detta är oacceptabelt. Därför måste den ekonomiska politiken inriktas på att bekämpa arbetslösheten. Så många arbetslösa som möjligt måste engageras i aktiva åtgärder, jobb eller utbildning. Passiva kontantstöd måste aktiveras. Den lediga produktionskapacitet som finns och de många arbetslösa måste tas till vara för viktiga investeringar.
För att förverkliga dessa målsättningar anser utskottet att regeringen bör lägga fram ett ekonomisk-politiskt program, som i en första etapp har till syfte att pressa ned arbetslösheten till 3 % i stället för att låta den öka till 5 %. Utskottet delar uppfattningen i motion A225 (s) att ett sådant program måste innehålla åtgärder över ett brett fält, bl.a. satsningar inom byggindustrin och infrastrukturområdet, inom kompetens- och utbildningsområdet, inom regionalpolitiken samt insatser riktade till ungdomar.
I fråga om den ekonomiska politiken i övrigt ställer sig utskottet bakom sådana uppfattningar som återfinns i de reservationer som Socialdemokraternas företrädare i finansutskottet har anfört (bet. 1991/92:FiU20). Vad gäller arbetslivspolitiken biträder utskottet Socialdemokraternas reservationer i betänkande 1991/92:AU12.
Enligt utskottets uppfattning är vidare den aktiva arbetsmarknadspolitiken en hörnsten i en politik för arbete åt alla. Det är angeläget att den öppna marknadens möjligheter utnyttjas, att den enskildes kompetens stärks och att den öppna arbetslösheten bekämpas. Vidare krävs en väl fungerande regionalpolitik.
I detta sammanhang föreslår utskottet att en tvåårig försöksverksamhet genomförs inom tillverkningsindustrin för att öka personalens kompetens. Verksamheten bör inriktas mot de små och medelstora företagen. Under förutsättning att de lokala parterna (eller de anställda om fack saknas) gör en gemensam plan för kompetensutveckling bör arbetsgivarna inom vissa ramar få göra avdrag för hälften av sina kompetensutvecklingskostnader från de sociala avgifterna. Utskottet anser således att riksdagen i enlighet med Socialdemokraternas yrkande i motion A225 skall anta det förslag till lagstiftning som finns fogat till motionen och som återfinns i bilaga 4 till detta betänkande. Vidare bör erfarenheterna av detta försök utvärderas för att reglerna vid behov skall kunna justeras.
Det anförda innebär att utskottet instämmer med aktuella yrkanden i motion A225 (s) i fråga om arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning. Motion A259 (v) i tillämpliga delar avstyrks i den mån kraven inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
att riksdagen dels med anledning av motion 1991/92:A225 yrkandena 1, 4 och 25 samt med avslag på motion 1991/92:A259 yrkandena 1 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels med bifall till motion 1991/92:A225 yrkande 3 antar förslaget i bilaga 4 till Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. Medel inom arbetslivsfonden till arbetsskapande åtgärder (mom. 2)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Ny demokratis" och slutar med "motion A265 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Utskottet har behandlat arbetslivsfondens verksamhet i sitt nyligen justerade betänkande AU12. Av detta betänkande framgår att de beviljade bidragen från arbetslivsfonden totalt uppgår till 3 810 milj.kr. samt att utbetalningstakten har ökat under det senaste budgetåret. Utskottet menade att det ökande intresset för investeringar i bättre arbetsmiljö i vid mening också är av betydelse ur den aspekten att det ger ett efterfrågetillskott som är av värde i dagens trängda sysselsättningsläge. Vidare vill utskottet erinra om att förslag om att använda medel från arbetslivsfonden för finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder förs fram i kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150, bilaga I:8).
Enligt utskottets uppfattning är det ansträngningar i den här riktningen som nu bör intensifieras. Detta bör -- såsom Ny demokrati föreslår i motion A265 -- ske genom att 6 miljarder kronor av arbetslivsfondens medel används till arbetsskapande åtgärder. Medlen bör i första hand användas för att öka tillväxten i samhället genom att arbetsgivaravgifterna sänks. Högst 6 miljarder kronor bör användas för denna åtgärd. Regeringen bör skyndsamt lämna förslag till nödvändiga lagändringar.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A265 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande medel inom arbetslivsfonden till arbetsskapande åtgärder att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A265 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Byggsysselsättningen (mom. 3, motiveringen)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet ser" och på s.25 slutar med "och Bo237" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser liksom motionärerna allvarligt på läget med den stigande arbetslösheten inom byggnadsindustrin. I den nuvarande situationen som slår hårt mot byggnadsarbetarna är det angeläget att på olika sätt stimulera byggandet. Det finns en lång rad samhällsekonomiskt motiverade projekt såväl vad gäller bostadsmiljöer som i fråga om skolor och sjukhus. Utskottet är medvetet om att vissa förslag i denna riktning förs fram i kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150, bilaga I:8). I övrigt anser utskottet att de olika förslag som framförs i motion A225 (s) kan utgöra en grund för en politik om arbete åt alla.
Med en sådan syn på vilken politik som behövs utgår utskottet ifrån att den nuvarande negativa utvecklingen på arbetsmarknaden kan brytas. Därmed är någon riksdagens åtgärd med anledning av de här aktuella motionsyrkandena inte behövlig. Dessa avstyrks således.
4. Byggsysselsättningen (mom. 3)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet ser" och på s. 25 slutar med "och Bo237" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser liksom motionärerna allvarligt på läget med den stigande arbetslösheten inom byggnadsindustrin. Dagens byggkris är både strukturell och konjunkturell. En anpassning till en betydligt lägre nivå än under de överhettade åren i slutet på åttiotalet måste nu accepteras. Utskottet vill i detta sammanhang varna för de risker för ryckighet som kan bli följden av en alltför stor neddragning. När konjunkturen vänder kan en ny överhettning befaras.
Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med motion Bo236 (nyd) att det är nu som man bör bygga ålderdomshem och renovera bostäder, skolor och sjukhus. Med sådana åtgärder följer även synergieffekter på andra områden.
Utskottet har noterat att regeringen i kompletteringspropositionen (1991/92:150, bilaga I:8) tar ett steg i denna riktning. I propositionen ingår förslag för att påskynda utbyggnaden och ombyggnaden av gruppbostäder resp. sjukhem samt för att förstärka en upprustning av skolans fysiska arbetsmiljö.
Det anförda innebär att utskottet ställer sig bakom motion Bo236 vad gäller byggsysselsättning. Övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande byggsysselsättningen att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Bo236 yrkande 10 samt med avslag på motionerna 1991/92:A240, 1991/92:A241, 1991/92:A258 yrkande 5, 1991/92:A262, 1991/92:A267, 1991/92:A272 yrkande 1, 1991/92:A273, 1991/92:A277 yrkande 1, 1991/92:A278, 1991/92:Bo211 yrkande 1, 1991/92:Bo235 yrkandena 1 och 6 samt 1991/92:Bo237 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Anslag för räntebidrag till kommuner och landsting (mom. 4)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Utskottet vill" och på s. 26 slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A225 (s) att särskilda insatser måste göras för att stimulera byggandet. De åtgärder som föreslås i kompletteringspropositionen är inte tillräckliga för att häva krisen inom byggsysselsättningen. Vidare finns många samhällsviktiga behov som behöver tillgodoses.
Enligt utskottets mening bör AMS få ett särskilt anslag för räntebidrag till kommuner och landsting för bygginvesteringar, ny- eller ombyggnad eller reparationsarbeten, som tidigareläggs och bedöms vara viktiga ur bl.a. sysselsättningssynpunkt. Det kan vara fråga om skolor, sjukhus och andra anläggningar. Investeringarna måste påbörjas senast i januari 1993 och får inte finnas med i byggplanerna för i år. Anslaget skall täcka räntan för kapitalkostnaden under högst två år, medan kommunerna själva får stå för kapitalet. Sammanlagt bör 780 milj.kr. anslås; för budgetåret 1992/93 bör 390 milj.kr. beräknas. Anvisning av arbetskraft skall ske av AMS.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A225 (s) i denna del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande anslag för räntebidrag till kommuner och landsting att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkande 27 till Räntebidrag för ny- och ombyggnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 390 000 000 kr.,
6. Den arbetsmarknadspolitiska situationen i olika regioner (mom. 6, motiveringen)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Enligt utskottets" och på s. 28 slutar med "och A482" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrunden av det nuvarande svåra läget på arbetsmarknaden anser utskottet att vad som nu krävs är en väl avvägd ekonomisk politik med kraftfulla åtgärder för att motverka arbetslösheten. Grunddragen i en sådan ekonomisk politik har beskrivits i de reservationer som Socialdemokraternas företrädare i finansutskottet har avgett (bet. 1991/92:FiU20). I övrigt anser utskottet att de olika förslag som framförs i motion A225 (s) kan utgöra en grund för en politik om arbete för alla. Hörnstenar i denna politik är tillväxt, valfrihet och rättvisa. Det är en självklarhet att en politik med arbete åt alla inbegriper en fungerande regionalpolitik.
Med en sådan syn på vilken politik som behövs utgår utskottet ifrån att den negativa utvecklingen i ekonomin och på arbetsmarknaden kan brytas. Därmed är någon riksdagens åtgärd med anledning av de här aktuella motionsyrkandena inte behövlig. Dessa avstyrks således.
7. Nedläggning av länsarbetsnämnderna (LAN) och arbetsmarknadsinstituten (Ami) (mom. 9)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de uppfattningar som framförs i motion A222 (nyd) vad gäller nedläggning av länsarbetsnämnderna, Ami m.m. Med siktet att spara in på onödiga kostnader inom den offentliga sektorn bör man pröva att lägga över länsarbetsnämndernas funktioner och ansvar på AMS. Med de tekniska möjligheter som i dag står till buds, t.ex. kommunikation via interaktiv video, kan den nödvändiga informationen erhållas och bearbetas centralt.
Enligt utskottets mening innebär den nuvarande organisationen med arbetsförmedlingar och Ami-institut en klar risk för dubbelarbete vad gäller utredning av den arbetssökande. För att förenkla organisationen, snabba upp hanteringstiden och samtidigt spara pengar bör målsättningen vara att Ami läggs ner och utredningsresurserna förs över till arbetsförmedlingarna. Utskottet tillstyrker således motion A222 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande nedläggning av länsarbetsnämnderna (LAN) och arbetsmarknadsinstituten (Ami) att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A222 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Rationaliseringsutredningar (mom. 10)
Vid avslag på reservation 7
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Beträffande motionärernas" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Det i reservation 7 framförda förslaget om nedläggning av länsarbetsnämnder och Ami har inte vunnit gehör i riksdagen. Därmed anser utskottet att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning med uppgift att ge förslag om hur verksamheten vid Ami och länsarbetsnämnderna kan rationaliseras. Även arbetsförmedlingarnas effektivitet bör utredas.
Utskottet ställer sig således bakom motion A222 i dessa delar vilket bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande rationaliseringsutredningar att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A222 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Medelsanvisning till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom. 13)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Utskottet är" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom motion A225 (s) i vad gäller att anslaget till förvaltningskostnaderna bör höjas med 42 milj.kr. jämfört med regeringens förslag för att möjliggöra bl.a. uppsökande verksamhet bland långtidsarbetslösa. Utskottet tillstyrker således motion A225 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkande 29, med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 11 i motsvarande del samt med avslag på motion 1991/92:A259 yrkande 5 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2852242000kr.,
10. Försöksverksamhet i Gävleborgs län (mom. 16)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "motion A229" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att få till stånd en större flexibilitet i fråga om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och att förenkla regelsystemet. Den försöksverksamhet som bedrivits i Gävleborgs län med en friare användning av olika arbetsmarknadspolitiska medel bör därför stödjas och byggas ut.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A229 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande försöksverksamhet i Gävleborgs län
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A229 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Företagsanknuten utbildning (mom. 20)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "Motionsönskemålet är" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motion A225 (s) att i den lågkonjunktur som nu råder är det viktigt med kraftfulla satsningar på utbildning. Förslaget i kompletteringspropositionen om en förlängning av försöksverksamheten med bidrag till lönekostnader är ett steg i rätt riktning men innebär inte förslag om en anslagshöjning. Om den företagsanknutna utbildningen skall kunna byggas ut och fungera väl måste satsningen vara helhjärtad. Utskottet tillstyrker därför motion A225 i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande företagsanknuten utbildning att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A225 yrkande 26 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Reglerna för utbildningsbidrag (mom. 21)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med "Betänkandet har" och på s. 44 slutar med "är påkallad" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion A253 att studiebidraget och utbildningsbidrag till ungdomar under 20 år som genomgår arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära skolväsendet beloppsmässigt bör vara lika. Det är angeläget att en ändring av reglerna för utbildningsbidrag snarast kommer till stånd. Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande reglerna för utbildningsbidrag att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A253 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Statliga beredskapsarbeten (mom. 26)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion A231" bort ha följande lydelse:
Som utskottet redovisat i det föregående är byggbranschen särskilt hårt drabbad i den lågkonjunktur som nu råder. Särskilt svår är situationen för den äldre arbetskraften. Enligt utskottets mening bör de kunskaper och den yrkeserfarenhet som finns hos äldre byggnadsarbetare tas till vara och utnyttjas för bl.a. reparationer och underhåll av statliga kulturbyggnader och institutioner. Vad utskottet anfört med anledning av motion A231 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande statliga beredskapsarbeten att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A231 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Fackliga organisationers uppsökande verksamhet (mom. 31)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motion A224 (nyd) att bidrag inte bör lämnas för de fackliga organisationernas uppsökande verksamhet. Utskottet är medvetet om att AMV har rätt att fritt välja hur de arbetsmarknadspolitiska medlen skall fördelas på åtgärdsform. Dock anser utskottet att riksdagen till regeringen bör uttala att riktlinjerna för användningen av de otraditionella insatserna ändras i enlighet med vad utskottet anfört.
Vad utskottet med anledning av motion A224 har anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande fackliga organisationers uppsökande verksamhet att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A224 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Regeringens förslag om en försöksverksamhet med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar (mom. 33)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "Utskottet ser" och på s. 62 slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser med stort allvar på den mycket höga arbetslösheten bland ungdomar. Inte minst oroande är att stora grupper av de lite äldre ungdomarna drabbats så hårt. För utskottet står det klart att kraftfulla insatser måste till för att på något sätt komma till rätta med situationen och så långt möjligt förhindra negativa effekter av en omfattande sysslolöshet.
Grundläggande för att komma till rätta med den stigande arbetslösheten är att den ekonomiska politiken måste läggas om. Därutöver krävs särskilda insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.
Utskottet anser emellertid att det finns anledning att rikta kritik mot regeringens förslag i proposition 124 om ett nytt åtgärdssystem för ungdomar under 25 år. Förslaget utgör enligt utskottets mening en del i en politik som inte är samordnad och genomtänkt.
Den grundläggande kritiken kan sammanfattas enligt följande. Förslaget innebär att ungdomarna får bidrag i stället för en anställning med lön. Åtgärden kommer att ha negativa effekter på ungdomarnas ordinarie arbetsmarknad och på andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Eftersom några nya resurser inte skjuts till, kommer alltför få ungdomar att omfattas. Det är oacceptabelt att garantin för de yngsta och de handikappade försvinner. En omfattande byråkrati kommer att uppstå till men för annat arbete på arbetsförmedlingarna. Det kan dessutom inte vara arbetsförmedlingarnas sak att låna ut gratis arbetskraft till arbetsgivarna.
En självklar utgångspunkt bör enligt utskottets mening vara att den som arbetar på en arbetsplats också skall vara anställd där och att villkoren för arbetet skall bestämmas av arbetsmarknadens parter. Även unga människor måste kunna leva på sin lön. För utskottet står det helt klart att den unge under ungdomspraktiken kommer att utföra arbete i inte obetydlig omfattning, även om praktiken till äventyrs benämns arbetsmarknadsutbildning. Regeringens förslag inger i detta hänseende betänkligheter.
Mot regeringsförslaget kan invändas att det kommer att få mycket allvarliga effekter för vissa utsatta grupper på arbetsmarknaden. Som framhålls i Socialdemokraternas partimotion A10 kommer det t.ex. att bli mycket svårt att förmedla ett arbete med lönebidrag till en arbetshandikappad, när alternativet är en frisk 24-åring som ställs till arbetsgivarens förfogande utan några ekonomiska förpliktelser.
Oavsett vilka uttalanden som görs i propositionen är det de gällande arbetsrättsliga reglerna som avgör, om den som utför ett arbete skall betraktas som anställd eller inte. Avgörande är omständigheterna i det enskilda fallet. Enligt utskottets uppfattning får någon tvekan inte råda om vad som gäller, när en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd introduceras, särskilt inte när den avses få stor omfattning.
Det skulle kunna göras gällande att ovissheten kan undanröjas med hjälp av en särskild lag som undantar dessa ungdomar från de lagar och avtal som normalt tillämpas på en arbetsplats. Utskottet avvisar emellertid i detta fall bestämt alla tankar på en sådan lagstiftning.
En sådan lag skulle i praktiken bli en slags tvångslag som undantar just dessa ungdomar från de rättigheter som tillkommer andra arbetstagare. Detta strider mot de grundläggande fri- och rättigheter som är så viktiga i vårt samhälle. Dessutom skulle utarbetandet av en sådan lag kräva ingående analyser av vilka förutsättningar som föreligger för en sådan lagstiftning och vilka effekter den kan få. Det är en självklarhet i det svenska rättssamhället att detta förutsätter en ingående utredning, remissförfarande och lagrådets hörande.
Detta gäller inte minst mot bakgrund av de oklarheter som föreligger om en sådan lagstiftnings verkan. Det är inte självklart att en sådan lag verkligen förhindrar att den berörda ungdomen ändå åberopar de regler som finns i olika lagar och avtal till förmån för arbetstagare. Det vore enligt utskottets mening helt oförsvarligt att försätta arbetsgivare, ungdomar och berörda myndigheter i en situation, där oklarhet råder om vilka regler som egentligen skall tillämpas.
Av nu angivna skäl bör enligt utskottets mening proposition 124 avslås av riksdagen. Även de motioner som innehåller förslag om villkor i olika hänseenden för ungdomspraktiken eller andra synpunkter med anknytning till denna avstyrks av utskottet. Det gäller motionerna A8 (c, m, fp, kds), A9 (nyd), A11 (v) och A12 (fp), i förekommande fall i motsvarande delar.
Utskottet anser att det i stället finns skäl att ta fasta på det förslag om ungdomsåtgärder som framförs i den nyssnämnda motionen. Utgångspunkten för dessa förslag är vad som är bäst för ungdomarna. Grundtanken är att reglerna måste vara enhetliga och enkla. Ungdomarna skall utföra arbete och därför vara anställda av arbetsgivarna på avtalsenliga villkor. De skall självfallet få en chans att kvalificera sig hos arbetsgivarna för ett ordinarie arbete. Såsom framhålls i motionen måste det finnas starka ekonomiska incitament för arbetsgivarna så att alla engagerar sig för att få fram lämpliga arbeten. För de yngsta ungdomarna och de arbetshandikappade måste det finnas en garanti.
Den närmare innebörden av förslaget är i korthet följande.
"Ungdomsjobb" skall kunna anvisas en ungdom under 25 år i de fall då försök att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden har misslyckats och då det inte heller finns behov av att stärka den unges kompetens genom utbildning. En förutsättning skall vara att arbetsgivaren ökar antalet anställda eller i vart fall att det finns skäl för en anvisning med hänsyn till den unges situation, t.ex. risk för utförsäkring från A-kassan. Den berörda fackliga organisationen skall yttra sig över att förhållandena på arbetsplatsen är sådana som arbetsgivaren uppger. En anvisning från arbetsförmedlingen skall avse tillfällig anställning under högst sex månader. Om särskilda skäl föreligger kan en förlängning ske med ytterligare högst sex månader. Anställningsavtal skall träffas och lön utges i enlighet med det tillämpliga kollektivavtalets lägstlöneregler, vilket vanligen varierar mellan 42 och 52 kr. per timme. Arbetsgivaren får göra avdrag med 415 kr. per dag vid inbetalning av arbetsgivaravgifter på motsvarande sätt som vid utbildningsvikariat. Om den unge inte får fast anställning hos arbetsgivaren skall den unge i slutet av anställningsperioden delta i jobbsökaraktiviteter.
Det av Socialdemokraterna framlagda förslaget fyller enligt utskottets mening de krav på enkelhet som bör ställas. Det har dessutom den fördelen att systemet med avdrag från arbetsgivaravgifterna är väl inarbetat.
"Ungdomsjobb" är en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Den bör likställas med beredskapsarbete. Därmed kommer åtgärden att omfattas av undantagsregeln i 1 § lagen om anställningsskydd.
Den nya åtgärden bör införas från den 1 juli i år. När en förbättring inträder av läget på arbetsmarknaden skall en anpassning ske, exempelvis genom att arbetsgivarens avdragsmöjligheter begränsas.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion A10 såvitt avser förslaget att införa ungdomsjobb från och med den 1 juli 1992 och att anta ändringen i lagen om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande regeringens förslag om en försöksverksamhet med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A10 yrkandena 1--3 och med avslag på dels proposition 1991/92:124 i motsvarande del, dels motionerna 1991/92:A8, 1991/92:A9 yrkandena 2--4 och 1991/92:A11 yrkandena 1, 2, 4 och 5,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd för ungdomar,
dels antar lagförslaget i bilaga 5 med den ändringen i rubriken och ingressen att lagändringen skall avse lagen (1992:000) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter,
16. Andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar (mom. 34)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med "En grundtanke" och på s. 63 slutar med "bekämpa ungdomsarbetslösheten" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A10 att vissa andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan upphöra med "Ungdomsjobbens" införande, nämligen beredskapsarbete och rekryteringsstöd för ungdomar under 25 år, handledarbidrag till arbetsgivare samt avtalade inskolningsplatser.
Detta innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom förslaget i v-motionen A11 om att huvudregeln bör vara att de ungdomar under 25 år som kvalificerat sig för ersättning från arbetslöshetskassan i första hand bör erbjudas beredskapsarbete.
Utskottets förordande av det socialdemokratiska förslaget om ungdomsjobb innebär att inte heller vänsterpartiets yrkande i motionerna A259 och So270 om att ungdomsgarantin utvidgas till 20--24-åringarna bör vinna riksdagens bifall.
Såsom tidigare framförts är det utskottets uppfattning att de särskilda inskolningsplatserna bör finnas kvar för 18--19-åringarna och för handikappade. Om platserna slopas, som regeringen föreslår, kommer dessa ungdomar att få svårigheter i konkurrensen med de äldre om att få en praktikplats.
När det gäller kostnaderna för det nya åtgärdssystemet innebär varje anställd på ett ungdomsjobb enligt förslaget i motion A10 en utgift för staten om ca 91 000 kr., beräknat som 220 dagsavdrag à 415 kr. Samtidigt får staten dock intäkter i form av skatter och arbetsgivaravgifter. Med varje arbetslös ungdom som får ett ungdomsjobb bortfaller emellertid också kostnaden för kontant arbetsmarknadsstöd. Som framhålls i motionen ökar statens faktiska kostnader därför inte i och med ungdomsjobben. Utöver detta måste man också beakta värdet av det som den unge producerar, ökade intäkter för kommunerna samt minskande kostnader för social utslagning.
Utskottet ansluter sig till vad som framförts i motion A10 om att en viss del av det tidigare föreslagna anslaget till AMS -- i motion A225 har Socialdemokraterna förordat ytterligare 250 milj.kr. till otraditionella insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten -- kan utgå och i stället användas för ungdomsjobben. Det gäller kostnaderna för de ovan angivna åtgärderna som upphör. I övrigt finansieras reformen vid sidan av statsbudgeten genom att passiva kontantstöd aktiveras. Intäkterna till arbetsmarknadsfonden kommer att minska med det avdrag som arbetsgivarna får göra. I gengäld minskas dock utbetalningarna från fonden. Om man beaktar de totala effekterna av skatter, avgifter och uteblivet kontantstöd är det, som framhålls i motionen, fördelaktigt att aktivera kontantstödet på detta sätt.
Utskottet anser det angeläget att det snarast görs en bedömning av läget för arbetsmarknadsfonden i sin helhet varefter eventuella justeringar får göras i dess finansiering.
Med det anförda tillstyrks motionerna A10 och A225 i motsvarande delar. Propositionen liksom motionerna A11, A259 och So270, i förekommande fall i motsvarande delar, avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:A10 yrkande 4 och 1991/92:A225 yrkande 26 i motsvarande del samt med avslag på dels proposition 1991/92:124 i motsvarande delar, dels motionerna 1991/92:A11 yrkande 3, 1991/92:A259 yrkande 2 och 1991/92:So270 yrkande 2,
dels godkänner förslaget om att slopa statsbidraget till avtalade inskolningsplatser, beredskapsarbete för ungdomar under 25 år, rekryteringsstöd för ungdomar under 25 år och till arbetsgivare för handledare för ungdomar,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Gymnasie- och högskoleutbildningen (mom.38)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "Utbildningsutskottet har" och slutar med "bör avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet har yttrat sig med anledning av de av Socialdemokraterna i motion A10 väckta frågorna om ytterligare platser i gymnasie- och högskolan.
Med hänvisning till vad utskottet erfarit om att regeringen i kompletteringspropositionen kommer att lägga fram förslag om utökning av kapaciteten inom både gymnasieskolan och högskolan för budgetåret 1992/93 föreslår utbildningsutskottet att motionen avstyrks i dessa delar.
Arbetsmarknadsutskottet vill med anledning av motionsyrkandena rörande gymnasieskolan erinra om den socialdemokratiska regeringens beslut i augusti 1991 att för innevarande budgetår anslå 100 milj.kr. i särskilt statsbidrag till kommunerna för att anordna ett tredje utbildningsår för arbetslösa 18--19-åringar med avslutad tvåårig gymnasieskola. Anvisade medel beräknades räcka till 4 000 platser i gymnasieskolan. Trots vad som föreslagits i kompletteringspropositionen om en utökning av kapaciteten anser utskottet att det med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden och kommunernas försenade planering av gymnasieskolan för läsåret 1992/93 är angeläget att riksdagen nu fattar beslut om en utökning av påbyggnadsutbildningen. Som förordas i motionen bör utbildningen inriktas mot allmänna ämnen -- engelska, svenska, matematik och samhällskunskap. Därigenom får eleverna en allmän kompetens motsvarande den som de treåriga yrkeslinjerna i framtiden kommer att ge. Medelsbehovet bör i enlighet med motionen beräknas till 25 000 kr. per helårselev. 10 000 elever bör erbjudas påbyggnadsutbildning.
Med det anförda ansluter sig utskottet till den uppfattning som kommit till uttryck i den till yttrandet fogade avvikande meningen från utbildningsutskottets socialdemokratiska ledamöter.
Även när det gäller högskoleutbildningen anser utskottet i likhet med motion A10 att situationen på arbetsmarknaden motiverar en utökning av antalet platser. Även om förslag lagts fram i kompletteringspropositionen bör, såsom anförs av de socialdemokratiska ledamöterna i utbildningsutskottet, besked om detta lämnas så tidigt som möjligt så att högskoleenheterna kan planera för de tillkommande platserna.
I enlighet med motionen bör 2 000 ytterligare årsstudieplatser inrättas på lokala och individuella linjer samt fristående kurser. Anslaget i fråga bör tillföras 60 milj.kr.
Utskottet erinrar i sammanhanget om att utbildningsutskottets socialdemokratiska ledamöter i reservationer till betänkandet 1991/92:UbU14 föreslagit förändringar i förhållande till regeringens förslag när det gäller planeringsramarna för lokala och individuella linjer samt fristående kurser och som en följd därav förordat högre anslagsbelopp.
Utskottet tillstyrker således förslagen i motion A10 om utökning av gymnasie- och högskolan och att medel anvisas för ändamålet.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande gymnasie- och högskoleutbildningen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A10 yrkandena 5--8
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels till Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 60000000 kr. utöver vad som beräknats i proposition 1991/92:100 bilaga 9,
18. Ungdomslöner m.m. (mom. 39)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "Anställningsskyddslagens regler" och på s. 65 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser vissa saker som grundläggande för att lösa ungdomarnas problem på arbetsmarknaden. För det första måste man se över ungdomslönerna. Arbetsmarknadens parter bör på olika sätt stimuleras att införa särskilda ungdomslöner. Detta gäller inte minst inom teko-branschen. För det andra måste provanställningstiden förlängas så att ungdomarna verkligen får möjlighet att visa sin lämplighet för arbetet. Dessa åtgärder skulle vara fördelaktiga både för de arbetslösa ungdomarna och för det svenska välståndet. Åtgärderna innebär inte heller några kostnader.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A9, A261 och N225 i berörda delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande ungdomslöner m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:A9 yrkande 1, 1991/92:A261 yrkande 3 och 1991/92:N225 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Sommaraktiviteter (mom. 40)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med "Med anledning" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Som framförts i Socialdemokraternas motion A225 kommer många ungdomar att vara arbetslösa i sommar, inte minst i storstäderna. Utskottet anser att ungdomarna måste engageras i aktiva åtgärder av olika slag. Under sommaren är det gott om lediga lokaler av olika slag samtidigt som många lärare är beredda att göra insatser.
Utskottet anser liksom motionärerna att regeringen bör verka för att AMS i samarbete med kommuner och högskolor ordnar en omfattande utbildnings- och kursverksamhet med jobbsökarkurser, yrkesvägledning, information om utbildningsalternativ, svenska för invandrare, rekrytering till gymnasieskolan m.m.
Som förelås i motionen bör arbetsmarknadsdepartementet få ett särskilt anslag som skall användas till att ge bidrag till kommuner och högkolor för lärarkostnader och dylikt. I enlighet med motionens förslag bör 75 milj.kr. avsättas för detta ändamål.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion A225 i den berörda delen.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande sommaraktiviteter att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkande 28 till Sommaraktiviteter för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 75000000kr.,
20. Egenföretagarnas sociala situation (mom.47)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med "Utskottet har ovan" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A725 (nyd) att lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bör ändras så att enmansföretagarna inte diskrimineras utan behandlas på samma sätt som övriga medborgare. Den nuvarande lagen innebär att en tillfälligt arbetslös enmansföretagare måste avveckla sin rörelse för att kunna erhålla en tillfällig arbetslöshetsersättning. Inte minst med tanke på den nuvarande arbetsmarknadssituationen och behovet av att få till stånd en livskraftig småföretagsamhet är det inte rimligt att behandla en företagare sämre än andra. Regeringen bör därför återkomma med lagförslag.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion A725. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna A251 och A715 i det väsentliga tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande egenföretagarnas sociala situation att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A725 samt med anledning av motionerna 1991/92:A251 och 1991/92:A715 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Inträde i arbetslöshetskassa (mom. 50)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med "Utskottet har under" och slutar med "avstyrks motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den uppfattning som framförs i motion A722 beträffande behovet av förenklade rutiner för medlemskap i en erkänd arbetslöshetskassa av icke fackföreningsanslutna arbetstagare. Det kan inte accepteras att byråkratiska hinder eller mobbning av den sökande hindrar anslutning till arbetslöshetskassa för sådana personer. Vad utskottet med anledning av motion A722 anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande inträde i arbetslöshetskassa att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A722 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Tillfällig ändring av lagen om anställningsskydd (mom. 51)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med "Det är" och slutar med "utskottet motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet välkomnar förslagen om en effektivare arbetsmarknadspolitik i motion A728 (nyd). Företagen bör -- såsom föreslås i motionen -- få dispens från lagen om anställningsskydd, när de anställer en arbetslös. Den arbetslöse behåller sin arbetslöshetsersättning och företaget kompletterar lönen upp till marknadsmässig nivå. För att undvika missbruk bör särskilda regler utfärdas. När konjunkturen vänder finns arbetskraften redan på plats vilket innebär en samhällsekonomisk vinst. För välutbildade arbetslösa bör det kunna finnas möjligheter att bidra till utvecklingen i våra grannländer på andra sidan Östersjön.
Vad utskottet med anledning av motion A728 anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande tillfällig ändring i lagen om anställningsskydd att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A728 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 52)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med "Utskottet har" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det av regeringen föreslagna anslaget otillräckligt med hänsyn till den allvarliga arbetsmarknadssituationen. Inte minst med hänsyn till behovet av åtgärder för ungdomar samt behovet av stöd till den företagsanknutna utbildningen bör anslaget i enlighet med förslaget i motion A225 (s) höjas med 350 milj.kr. i förhållande till propositionen. Motion A225 tillstyrks således i denna del. Motion A259 avstyrks i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkande 26 i motsvarande del, med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 11 i motsvarande del samt med avslag på motion 1991/92:A259 yrkande 4 i motsvarande del till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 19 956 575 000 kr.,
Särskilda yttranden
1. De statliga grupplivförsäkringarna (mom. 22)
Harald Bergström (kds) anför:
Lagen om homosexuella sambor är föremål för utvärdering i kommittén om registrerat partnerskap. Den skall, enligt direktiven, göra en genomgång av de regler som finns inom bl.a. arbetsrättens och sociallagstiftningens område gällande äktenskaplig samlevnad. Kommitténs arbete skall redovisas i ett betänkande senast den 20 december 1992.
Med ovanstående som bakgrund anser jag det inte lämpligt av utskottet att föregripa kommitténs förslag genom att uttala en bestämd mening i frågan om de statliga grupplivförsäkringarnas efterlevandeskydd för homosexuella sambor.
2. Regeringens förslag om en försöksverksamhet med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar (mom.33)
Arne Jansson (nyd) anför:
Med de justeringar som utskottet förordar i förhållande till regeringens förslag minskar risken för missbruk av ungdomspraktiken. Det är enligt min mening mycket bra.
För mig är det dessutom väsentligt att praktikantens intressen tas till vara så långt som möjligt. Praktikanten måste få känna att han är till nytta på den arbetsplats där han fullgör praktiken. Att genomföra ungdomspraktik får inte betraktas som mycket mindre värdefullt än att utföra vanligt arbete. Jag anser därför att man borde undersöka om praktikanternas villkor kan förbättras i något avseende utan att de grundläggande förutsättningarna för ungdomspraktiken rubbas.
Meningsyttring Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson anför:
Jag instämmer i den reservation som de socialdemokratiska företrädarna i utskottet har avgett beträffande byggsysselsättningen.
Därutöver vill jag anföra följande.
Enligt min mening bör arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning i första hand ta upp arbete åt alla som övergripande mål för politiken. Arbetslinjen skall innebära både utbildning och sysselsättning i stället för arbetslöshet. För att nedbringa kostnaderna för arbetslöshetsunderstöd, socialbidrag och utslagna människor bör regeringen komma med förslag till åtgärder för att begränsa arbetslösheten till högst 3 % till årsskiftet 1992/93.
Den offentliga arbetsförmedlingen måste expandera i tider av arbetslöshet. De förstärkningar som regeringen föreslår är otillräckliga. Ytterligare 100 milj.kr. bör anslås till arbetsmarknadsverket.
I enlighet med Vänsterpartiets uppfattning måste ytterligare beredskapsarbete kunna komma i fråga när detta framstår som den mest ändamålsenliga åtgärden i det enskilda fallet. Med hänsyn till det bekymmersamma läget på arbetsmarknaden med en stigande arbetslöshet i synnerhet bland ungdomar är den väsentliga höjning av bidragsmedlen som föreslås i motion A259 väl motiverad.
När det gäller regeringens förslag om en försöksverksamhet med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar ansluter jag mig till vad som anförts i Vänsterpartiets motion A11. Insatser måste göras som syftar till att bevara och utveckla förvärvade kunskaper och som ger arbetslivserfarenhet. Regeringens förslag skulle kunna bli en bra ungdomsgaranti om vissa förändringar gjordes. Det viktigaste är att det skall vara fråga om praktikarbete och att ungdomarna blir anställda hos den arbetsgivare som har det dagliga ansvaret på arbetsplatsen. Staten skall ge bidrag till lönen. Ungdomarna får inte utnyttjas för ordinarie arbetsuppgifter. En handledare måste finnas på platsen. Om ungdomen faktiskt utför ett ordinarie arbete måste principen om lika lön för lika arbete gälla. Annars skulle det bli en gratisförmån för arbetsgivaren. Fackföreningen har en viktig roll att spela i detta sammanhang. Jag anser också i likhet med motionen att ersättningen måste räknas upp för ungdomarna i åldern 20--24 år så att de kan försörja sig utan att behöva anlita de sociala myndigheterna.
Såvitt gäller andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar är det min uppfattning att, såsom föreslås i motion A11, ungdomar under 25 år som kvalificerat sig för ersättning hos arbetslöshetskassa i första hand skall erbjudas beredskapsarbete. Den s.k. ungdomsgarantin bör utvidgas till de något äldre ungdomarna i åldern 20--24 år. Den som har yrkesutbildning eller annars har genomgått utbildning utan att ha fått arbete bör erbjudas en särskild praktikplats med full ersättning från samhället, på sätt som förordas i v-motionerna A259 och So270. Vad som anförts bör ges regeringen till känna.
I fråga om medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder anser jag att denna bör höjas med det belopp som föreslås i motion A259, dvs. med 1,5 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 13, 24, 33, 34 och 52 borde ha hemställt:
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A259 yrkandena 1 och 6 samt med avslag på motion 1991/92:A225 yrkandena 1, 3, 4, och 25 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
13. beträffande medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A259 yrkande 5 samt med anledning av dels proposition 1991/92:100 bilaga 11 i motsvarande del, dels motion 1991/92:A225 yrkande 29 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2910242000 kr.,
24. beträffande ytterligare beredskapsarbeten att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A259 yrkande 4 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
33. beträffande regeringens förslag om en försöksverksamhet med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:124 i motsvarande del och motion 1991/92:A11 yrkandena 1, 2, 4 och 5 och med avslag på motionerna 1991/92:A8, 1991/92:A9 yrkandena 2--4 och 1991/92:A10 yrkandena 1--3 godkänner vad ovan anförts,
34. beträffande andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:A11 yrkande 3, 1991/92:A259 yrkande 2 och 1991/92:So270 yrkande 2 samt med avslag på dels proposition 1991/92:124 i motsvarande delar, dels motionerna 1991/92:A10 yrkande 4 och 1991/92:A225 yrkande 26 i motsvarande del godkänner vad ovan anförts,
52. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A259 yrkande 4 i motsvarande del samt med anledning av dels proposition 1991/92:100 bilaga 11 i motsvarande del, dels motion 1991/92:A225 yrkande 26 i motsvarande del till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 21 106 575 000 kr.,
I proposition 1991/92:100 framlagt lagförslag
Bilaga 1
Förslag till Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter
I proposition 1991/92:124 framlagda lagförslag Bilaga 2
Av utskottet framlagt lagförslag Bilaga 3 Förslag till Lag om ungdomspraktikanter
Härigenom föreskrivs följande. Ungdomar som av länsarbetsnämnden anvisats praktikplats skall inte anses som arbetstagare när de fullgör ungdomspraktik.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och gäller till utgången av juni 1993.
Lagförslag till reservation 1. Bilaga 4
Lagförslag till reservation 15. Bilaga 5
Utbildningsutskottets yttrande
1991/92:UbU3y Bilaga 6 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år (prop. 1991/92:124)
Till arbetsmarknadsutskottet
Arbetsmarknadsutskottet har berett utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande över motionerna 1991/92:A8 (c, m, fp, kds), 1991/92:A10 (s) yrkandena 5--8 samt 1991/92:A12 (fp). Motionerna är väckta med anledning av regeringens proposition 1991/92:124 om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år.
För att bekämpa arbetslösheten bland ungdomar under 25 år föreslår regeringen ett nytt åtgärdssystem i form av arbetsmarknadsutbildning med arbetsplatsförlagd praktik, benämnd ungdomspraktik. Syftet är att ungdomarna skall få viktig yrkespraktik och arbetslivserfarenhet som ökar deras möjligheter att konkurrera om arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
I motion 1991/92:A8 (c, m, fp, kds) behandlas villkoren för ungdomspraktik i vad avser ungdomar i åldern 18--19 år. Enligt motionärerna bör det föreligga synnerliga skäl för att ungdomar i åldern 18--19 år utan minst tvåårig gymnasieutbildning skall få delta i den föreslagna ungdomspraktiken. En avslutad gymnasieutbildning måste alltid vara ett klart och tydligt förstahandsalternativ. Det förhållandet att betald yrkespraktik på något sätt skulle kunna framstå som ett alternativ till reguljär utbildning riskerar enligt motionärerna att leda till fel signaler till ungdomarna. Vidare anser motionärerna att arbetsförmedlingen bör åläggas att alltid samråda med ungdomarnas hemkommuner före en eventuell anvisning till ungdomspraktik.
Riksdagens beslut om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) innebär bl.a. att kommunerna är skyldiga att erbjuda alla ungdomar, som har gått igenom grundskolan och som inte redan har en gymnasieutbildning, utbildning i gymnasieskolan på ett nationellt program eller ett individuellt program. Skyldigheten gäller fram t.o.m. det första kalenderhalvåret det år ungdomarna fyller 20 år (jfr 5kap. 1--5§§ skollagen).
I nu föreliggande proposition (1991/92:124) framhålls att för ungdomar i åldern 18--19 år som inte har minst tvåårig gymnasieutbildning skall utbildningsåtgärder genom kommunens försorg vara förstahandsalternativet. Men finns det skäl för det skall även ungdomar utan gymnasieutbildning kunna delta i ungdomspraktik. Arbetsförmedlingen bör samråda med ungdomarnas hemkommuner för en eventuell anvisning till ungdomspraktik.
Utbildningsutskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att stat och kommun även i fortsättningen, i första hand via skola och arbetsförmedling, måste på alla sätt försöka hjälpa ungdomarna in på den utbildning eller yrkesväg som de önskar. Utskottet anser emellertid i likhet med motionärerna att det finns en risk att betald praktik m.m. under viss tid kan framstå som ett mera lockande alternativ för somliga än reguljär utbildning i gymnasieskolan. Ett villkor för att delta i den nu aktuella ungdomspraktiken bör därför vara att ungdomar i åldern 18--19 år skall ha genomgått minst en tvåårig utbildning i gymnasieskolan. Det bör enligt utbildningsutskottet föreligga synnerliga skäl för att undantag från detta villkor skall ske. Utbildningsutskottet anser vidare i likhet med motionärerna att arbetsförmedlingen bör åläggas att alltid samråda med berörd hemkommun före en anvisning till ungdomspraktik. Utbildningsutskottet vill ånyo framhålla att det i dag föreligger en skyldighet för kommunerna att erbjuda ungdomar under 20 år utbildning i gymnasieskolan. Beräkningen av statsbidraget beträffande gymnasieutbildning baseras på alla personer som är folkbokförda i kommunen och som fyllt 16 men inte 20 år.
Med hänvisning till det anförda anser utbildningsutskottet att arbetsmarknadsutskottet bör tillstyrka motion 1991/92:A8 när det gäller villkoren för ungdomspraktik i vad avser ungdomar i åldern 18--19 år.
För att bekämpa ungdomsarbetslösheten för ungdomar under 25 år föreslås i motion 1991/92:A10 (s) bl.a. att ytterligare 10000 elever skall erbjudas påbyggnadsutbildning (yrkande 5). Enligt motionärerna är det angeläget att utöka påbyggnadsutbildningen till dess gymnasiereformen är fullt genomförd. I första hand bör påbyggnadsutbildningen inriktas mot allmänna ämnen så att eleverna får en allmän kompetens som motsvarar den treåriga gymnasieutbildningen i framtiden. Medelsbehovet för ytterligare 10000 årselevplatser beräknas till 250 milj.kr. Riksdagen bör besluta tillföra sektorsbidraget under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet motsvarande medel (yrkande 6).
Som utbildningsutskottet nyss framhållit bör utbildningsinsatser i gymnasieskolan för arbetslösa ungdomar under 20 år vara förstahandsalternativet. Mot bakgrund av att endast ett fåtal kommuner kommer att påbörja genomförandet av den nya treåriga gymnasieskolan nästa läsår är det angeläget att så många elever som möjligt på de tvååriga linjerna i gymnasieskolan kan erbjudas ett tredje utbildningsår.
Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen i årets kompletteringsproposition att framlägga förslag om en utökning av utbildningskapaciteten i gymnasieskolan för budgetåret 1992/93. Med hänvisning härtill anser utbildningsutskottet att arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka motion 1991/92:A10 yrkandena 5 och 6.
Frågan om tillgången på praktikplatser för ungdomar till följd av föreliggande förslag om ungdomspraktik tas upp i motion 1991/92:A12 (fp). Motionären befarar att ungdomarna i skolans uppföljningsansvar, dvs. 16--17-åringar som ännu inte påbörjat en utbildning i gymnasieskolan, kommer att få svårt att erhålla ungdomsplats i konkurrens med ungdomar som efterfrågar ungdomspraktik.
Som framhölls i propositionen om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85 s. 90) har ungdomsplatserna inom ramen för kommunernas uppföljningsansvar varit ett viktigt pedagogiskt redskap för att motivera ungdomarna till fortsatta studier genom att stärka deras självkänsla och att ge dem en introduktion i yrkeslivet. Möjligheten att få ungdomsplats under viss tid kommer att finnas även i den nya gymnasieskolan inom ett individuellt program.
Utbildningsutskottet delar motionärens uppfattning att det kan bli svårt för ungdomarna i kommunens uppföljningsverksamhet att få tillgång till lämpliga praktikplatser då det nya systemet med ungdomspraktik träder i kraft. Som motionären framhåller krävs det ett intimt samarbete mellan ansvariga inom skolans uppföljningsverksamhet och arbetsförmedlingen för att lösa detta problem. Enligt vad utbildningsutskottet erfarit finns det sedan länge ett väl etablerat samarbete mellan skolan och arbetsförmedlingen samt andra berörda i detta avseende. Utskottet utgår från att behovet av praktikplatser för ungdomar i kommunens uppföljningsverksamhet kommer att beaktas även i fortsättningen. Något uttalande av riksdagen i enlighet med motionsyrkandet anser utbildningsutskottet därför inte vara erforderligt, varför utbildningsutskottet anser att arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka motion 1991/92:A12.
I motion 1991/92:A10 föreslås även ytterligare platser i grundläggande högskoleutbildning. Motionärerna befarar att eljest ca 10 000 behöriga elever från gymnasieskolans avgångsklasser i vår inte kommer att få plats vid högskolan till hösten. De föreslår att ramen för lokala linjer och fristående kurser ökas med ytterligare 2 000 årsstudieplatser (yrkande 7) och att 60 milj.kr. anvisas för detta (yrkande 8). Enligt motionärerna bör det ankomma på regeringen att fördela platserna till de högskolor som har möjlighet att expandera, varvid man i första hand bör se till förutsättningarna vid de mindre och medelstora högskolorna.
Utskottet har erfarit att regeringen i kompletteringspropositionen även kommer att föreslå utökningar av högskoleutbildningen. Med hänvisning härtill anser utbildningsutskottet att arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka motion 1991/92:A10 yrkandena 7 och 8.
Stockholm den 2 april 1992
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit: Ann-Cathrine Haglund (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s), Margitta Edgren (fp), Ingvar Johnsson (s), Larz Johansson (c), Berit Löfstedt (s), Bo Arvidson (m), Ewa Hedkvist Petersen (s), Stefan Kihlberg (nyd), Eva Johansson (s), Ulf Melin (m), Tuve Skånberg (kds) och Raimo Pärssinen (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Raimo Pärssinen (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Enligt vad" och slutar med "yrkandena 5 och 6" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om den socialdemokratiska regeringens beslut i augusti 1991 att för innevarande budgetår anslå 100milj.kr. i särskilt statsbidrag till kommunerna för att anordna ett tredje utbildningsår för arbetslösa 18--19-åringar med avslutad tvåårig gymnasieskola (jfr Förordning om särskilda åtgärder inom utbildningsområdet mot ungdomsarbetslösheten, SKOLFS 1991:57). Anvisade medel beräknades räcka till 4000 platser i gymnasieskolan. Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen i årets kompletteringsproposition att framlägga förslag om en utökning av utbildningskapaciteten i gymnasieskolan för budgetåret 1992/93. Det oaktat anser utbildningsutskottet att det med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden och kommunernas planering av gymnasieskolan för läsåret 1992/93 är angeläget att riksdagen nu fattar beslut om en utökning av påbyggnadsutbildningen. I första hand bör påbyggnadsutbildningen inriktas mot allmänna ämnen -- engelska, svenska, matematik och samhällskunskap. Därigenom får eleverna en allmän kompetens motsvarande den som de treåriga yrkeslinjerna i framtiden kommer att ge.
Medelsbehovet för den föreslagna påbyggnadsutbildningen beräknas till 25000kr. per helårselev. Utbildningsutskottet föreslår att 10000 elever erbjuds påbyggnadsutbildning inom gymnasieskolan.
Utbildningsutskottet föreslår således att arbetsmarknadsutskottet hemställer att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A10 yrkandena 5 och 6 för budgetåret 1992/93 tillför sektorsbidraget under anslaget B8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet (åttonde huvudtiteln) 250milj.kr.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utbildningsutskottet har" och slutar med "yrkandena 7 och 8" bort ha följande lydelse:
En utökning av den grundläggande högskoleutbildningen nästa läsår behövs av det skäl som motionärerna anfört. För att högskoleenheterna skall kunna planera för de tillkommande platserna bör besked ges så tidigt som möjligt. Utbildningsutskottet anser därför att arbetsmarknadsutskottet, oaktat att regeringen väntas framlägga förslag i kompletteringspropositionen, bör tillstyrka motion 1991/92:A10 yrkandena 7 och 8.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
Vänsterpartiet instämmer i vad som anförts i den av Socialdemokraterna avlämnade avvikande meningen om påbyggnadsutbildning för ytterligare 10000 elever och medelsanvisningen i vad avser denna utbildning för budgetåret 1992/93.
Vänsterpartiet har i motion 1991/92:Ub494 föreslagit ytterligare 4 000 årsstudieplatser i grundläggande högskoleutbildning för nästa budgetår. Den motionen kommer att behandlas i betänkande 1991/92:UbU14, som ännu inte justerats. När kompletteringspropositionen lagts fram kommer vi att ta ställning till om vi på nytt skall motionera i frågan. När det gäller motion 1991/92:A10 yrkandena 7 och 8 delar jag Socialdemokraternas uppfattning i den avvikande meningen att arbetsmarknadsutskottet bör tillstyrka motionen.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionerna 4 Motionerna 5 Utskottet 15 Allmän bakgrund 15 Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning 18 Sysselsättning i byggbranschen, olika regioner m.m. 22 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 29 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 32 Inledning 33 Flyttningsbidrag m.m. 35 Arbetsmarknadsutbildning 36 Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning 40 Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet m.m. 41 Bidrag till utbildning i företag 41 Elevsocial verksamhet 42 Utbildningsbidrag m.m. 42 Utbildningsvikariat m.m. 45 Beredskapsarbeten 46 Rekryteringsstöd 49 Otraditionella insatser 50 Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder 50 Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet 51 Insatser för invandrare och flyktingar 51 Åtgärder för ungdomar 51 Bakgrund 52 Regeringens förslag 53 Motioner väckta med anledning av proposition 124 56 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 57 Utskottets överväganden 58 Arbetslöshetsförsäkring 65 Medelsanvisning 69 AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet 69 AMU-gruppen: Investeringar 71 Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar 71 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 72 Hemställan 72 Reservationer 78 1. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom.1),(s) 78 2. Medel inom arbetslivsfonden till arbetsskapande åtgärder (mom. 2), (nyd) 80 3. Byggsysselsättningen (mom. 3, motiveringen), (s) 80 4. Byggsysselsättningen (mom. 3), (nyd) 81 5. Anslag för räntebidrag till kommuner och landsting (mom. 4), (s) 82 6. Den arbetsmarknadspolitiska situationen i olika regioner (mom. 6, motiveringen), (s) 82 7. Nedläggning av länsarbetsnämnderna (LAN) och arbetsmarknadsinstituten (Ami) (mom. 9), (nyd) 83 8. Rationaliseringsutredningar (mom. 10), (nyd) 83 9. Medelsanvisning till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom. 13), (s) 84 10. Försöksverksamhet i Gävleborgs län (mom. 16), (nyd) 84 11. Företagsanknuten utbildning (mom. 20), (s) 85 12. Reglerna för utbildningsbidrag (mom. 21), (nyd) 85 13. Statliga beredskapsarbeten (mom. 26), (nyd) 86 14. Fackliga organisationers uppsökande verksamhet (mom. 31), (nyd) 86 15. Regeringens förslag om en försöksverksamhet med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar (mom. 33), (s) 86 16. Andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar (mom. 34), (s) 89 17. Gymnasie- och högskoleutbildningen (mom.38), (s) 91 18. Ungdomslöner m.m. (mom. 39), (nyd) 92 19. Sommaraktiviteter (mom. 40), (s) 93 20. Egenföretagarnas sociala situation (mom.47), (nyd) 93 21. Inträde i arbetslöshetskassa (mom. 50), (nyd) 94 22. Tillfällig ändring av lagen om anställningsskydd (mom. 51), (nyd) 94 23. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 52), (s) 95 Särskilda yttranden 95 1. De statliga grupplivförsäkringarna (mom. 22), (kds) 95 2. Regeringens förslag om en försöksverksamhet med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar (mom.33), (nyd) 96 Meningsyttring av suppleant (v) 97 Bilagor Bilaga 1: I proposition 1991/92:100 framlagt lagförslag100 Bilaga 2: I proposition 1991/92:124 framlagda lagförslag101 Bilaga 3: Av utskottet framlagt lagförslag110 Bilaga 4: Lagförslag till reservation 1111 Bilaga 5: Lagförslag till reservation 15112 Bilaga 6: Utbildningsutskottets yttrande 1991/92:UbU3y113