Arbetsmarknadspolitiska frågor

Betänkande 2001/02:AU5

Arbetsmarknadsutskottets betänkande2001/02:AU5

Arbetsmarknadspolitiska frågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas drygt 120
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden
hösten 2001 som tar upp olika
arbetsmarknadsrelaterade frågor som
arbetsförmedlingsverksamhet, arbetsmarknadspolitiska
program, arbetslöshetsförsäkring och särskilda
grupper på arbetsmarknaden. I betänkandet behandlas
också delar av Riksdagens revisorers förslag
angående svenskundervisning för invandrare och
invandrares arbetsmarknad, 2000/01:RR12, med
följdmotioner. Förslagen avser prioriteringen av
utomnordiska medborgare inom arbetsmarknadspolitiken
och möjligheten att erbjuda utbildning i svenska
inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.

Utskottet föreslår att riksdagen gör två
tillkännagivanden till regeringen.
Det första avser Riksdagens revisorers förslag om
en översyn av prioriteringen inom
arbetsmarknadspolitiken avseende de utomnordiska
medborgarna. Utskottet anser att regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer noggrant skall
överväga vilka begrepp som är relevanta att använda
när det gäller personer med utländsk bakgrund.
Det andra förslaget om ett tillkännagivande
innebär att det bör införas ytterligare insatser
inom ramen för det arbetsmarknadspolitiska
programmet aktivitetsgaranti i syfte att stödja och
hjälpa vissa grupper som står långt utanför den
reguljära arbetsmarknaden.
I övrigt avstyrks samtliga motioner. Även
Riksdagens revisorers förslag om utökad möjlighet
till svenskundervisning avstyrks med motiveringen
att frågan övervägs inom Regeringskansliet.
Totalt har företrädarna för Moderaterna,
Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet,
Folkpartiet och Miljöpartiet avgivit 45
reservationer och sju särskilda yttranden i ärendet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Arbetshandikappades integritet

Riksdagen avslår motion 2001/02:A278 yrkandena
1 och 2.
Reservation 1 (m)

2. Arbetsmarknadspolitiska program för
arbetshandikappade m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A239,
2001/02:A257, 2001/02:A269, 2001/02:A278
yrkandena 3-7, 2001/02:A367 yrkande 17 och
2001/02:A370.
Reservation 2 (m)
Reservation 3 (kd)

3. Arbetsmarknaden för äldre

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A204
yrkande 2, 2001/02:A240, 2001/02:A334,
2001/02:A367 yrkande 7 i denna del, 2001/02:A389
yrkande 18, 2001/02:A391 yrkande 8 och
2001/02:So630 yrkande 1.
Reservation 4 (m)
Reservation 5 (kd)
Reservation 6 (c, fp)

4. Diskriminering av äldre

Riksdagen avslår motion 2001/02:A367 yrkande 7
i denna del.

5. Ungdomsprogram m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A208,
2001/02:A308, 2001/02:A356, 2001/02:A389 yrkande
19 och 2001/02:Kr425 yrkande 5.
Reservation 7 (m)

6. Ungdomars arbetslöshetsförsäkring

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr425 yrkande
4.
Reservation 8 (m)

7. Unga förtidspensionerade

Riksdagen avslår motion 2001/02:K284 yrkande 7.
Reservation 9 (c)

8. Ungdomsarbetsförmedlingar

Riksdagen avslår motion 2001/02:A202.

9. Riksdagens revisorers förslag om
prioriteringar inom
arbetsmarknadspolitiken

Riksdagen dels, med delvis bifall till
Riksdagens revisorers förslag 2000/01:RR12
yrkande 2, som sin mening ger regeringen
tillkänna vad utskottet anfört om prioriteringar
inom arbetsmarknadspolitiken, dels avslår motion
2000/01:Ub40 yrkande 2.

10. AMS statistik

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ub38
yrkandena 5 och 6 samt 2001/02:A250 yrkandena
1-3.
Reservation 10 (fp)

11. Invandrarkvinnors arbetsmarknad

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A317
yrkande 3 och 2001/02:Sf399 yrkande 34.
Reservation 11 (v)
Reservation 12 (kd)

12. Invandrares sysselsättningsgrad

Riksdagen avslår motion 2001/02:A317 yrkande 1.

13. Invandrares företagande

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A389
yrkande 20 i denna del och 2001/02:Sf400 yrkande
5.

14. Introduktion av invandrare

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf255 yrkande
10.
Reservation 13 (c)

15. Riksdagens revisorers förslag om
svenskundervisning för invandrare m.m.

Riksdagen avslår dels Riksdagens revisorers
förslag 2000/01:RR12 yrkande 3, dels motionerna
2000/01:Ub39 yrkandena 4 och 6, 2000/01:Ub40
yrkande 3, 2001/02:A284, 2001/02:A389 yrkande 20
i denna del, 2001/02:Sf333 yrkande 4,
2001/02:Sf399 yrkande 32 i denna del,
2001/02:N315 yrkande 10 samt 2001/02:N319 yrkande
6.
Reservation 14 (m, c, fp)
Reservation 15 (kd)

16. Krav för att stå till arbetsmarknadens
förfogande

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf399
yrkande 32 i denna del och 2000/01:Ub39 yrkande
5.
Reservation 16 (kd)

17. Lokala initiativ

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ub38
yrkande 7, 2001/02:A226 yrkande 7 och
2001/02:Sf334 yrkande 3.
Reservation 17 (m, kd, c, fp)

18. Diskriminering

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A319
yrkande 2 och 2001/02:Sf399 yrkande 36.
Reservation 18 (m, kd)

19. Förändringar av programstrukturen
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A367
yrkande 10 och 2001/02:A389 yrkande 4.
Reservation 19 (m) - motiv.
Reservation 20 (kd)

20. Krav på kollektivavtal

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A289 och
2001/02:A296.
Reservation 21 (m) - motiv.

21. Utbetalning av aktivitetsstöd

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A351 och
2001/02:A359.
Reservation 22 (m) - motiv.

22. Kvalitetsaspekter på
arbetsmarknadsutbildningen

Riksdagen avslår motion 2001/02:A389 yrkande
14.
Reservation 23 (m, fp)

23. Arbetsmarknadsutbildningens mål

Riksdagen avslår motion 2001/02:A299.

24. Lärlingsutbildning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A367
yrkande 11 och 2001/02:Ub429 yrkande 2.
Reservation 24 (m, kd)

25. Företagsanpassat arbetsmarknadsstöd
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A321 och
2001/02:A386.
Reservation 25 (mp)

26. Aktivitetsgaranti

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A259
yrkande 5, 2001/02:A353, 2001/02:A367 yrkande 4,
2001/02:A389 yrkande 15 och 2001/02:Sf395
yrkandena 11 i denna del och 13.
Reservation 26 (m) - motiv.
Reservation 27 (kd)
Reservation 28 (c, fp)

27. Ytterligare insatser inom
aktivitetsgarantin

Riksdagen dels tillkännager för regeringen som
sin mening vad utskottet anfört om ytterligare
insatser inom aktivitetsgarantin, dels avslår
motionerna 2001/02:A214, 2001/02:A258,
2001/02:A268, 2001/02:A277, 2001/02:A312,
2001/02:A344 och 2001/02:A367 yrkande 5.
Reservation 29 (kd)

28. Ersättning i aktivitetsgarantin

Riksdagen avslår motion 2001/02:A293.

29. Konkurrenssituationen vid stöd till
start av näringsverksamhet

Riksdagen avslår motion 2001/02:A367 yrkande
15.
Reservation 30 (kd)

30. Stöd till start av näringsverksamhet
för personer som inte är arbetslösa

Riksdagen avslår motion 2001/02:N365 yrkande 1.
Reservation 31 (mp)

31. Utvärdering av datortek

Riksdagen avslår motion 2001/02:A367 yrkande
14.
Reservation 32 (kd)

32. Friårsförsöket

Riksdagen avslår motion 2001/02:A322.

33. Trädgårds- och jordbruksnäring

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ340
yrkande 4 och 2001/02:MJ341 yrkande 7.
Reservation 33 (c)

34. Kulturarbetare

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr227
yrkandena 1 och 13 samt 2001/02:Kr419 yrkande 30.

35. Flyttningsbidrag

Riksdagen avslår motion 2001/02:A300.

36. Arbetsförmedlingsverksamhet m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A313,
2001/02:A367 yrkande 3, 2001/02:A384 yrkande 3,
2001/02:A389 yrkande 9 och 2001/02:Sf395 yrkande
11 i denna del.
Reservation 34 (m, kd, c, fp)

37. Arbetslivscentrum

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub552 yrkande
7.
Reservation 35 (c, fp)

38. Resursfördelningsmodell

Riksdagen avslår motion 2001/02:A259 yrkande 2.
Reservation 36 (c, fp)

39. Arbetsmarknadsnämnder

Riksdagen avslår motion 2001/02:A387.

40. Nordisk arbetsmarknad

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A282,
2001/02:A380 samt 2001/02:A390 yrkandena 3 och 4.
Reservation 37 (m)

41. Införande av en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring

Riksdagen avslår motion 2001/02:A219 yrkande 6.
Reservation 38 (m, kd, c, fp)

42. Tillsynen över arbetslöshetskassorna
m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:A251 yrkande 8.
Reservation 39 (m, kd, c, fp)

43. Deltidsarbetslöshet m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A251
yrkande 3, 2001/02:A314 yrkande 6 och
2001/02:A317 yrkande 2.
Reservation 40 (v)
Reservation 41 (kd)

44. Tillämpning av deltidsreglerna

Riksdagen avslår motion 2001/02:A285.

45. Avvisande av erbjudande

Riksdagen avslår motion 2001/02:A221.

46. Inlämnande av kassakort

Riksdagen avslår motion 2001/02:A275.

47. Förtroendevaldas ersättningsrätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:A320.

48. Vårdbidrag

Riksdagen avslår motion 2001/02:A263.

49. Studerandes ersättningsrätt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A251
yrkande 4, 2001/02:A363, 2001/02:A364 och
2001/02:Ub552 yrkande 2.
Reservation 42 (kd, c)

50. Företagarnas ersättningsrätt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A211
yrkande 22, 2001/02:A212 yrkande 11, 2001/02:A251
yrkandena 6 och 7 samt 2001/02:N314 yrkande 6.
Reservation 43 (m, kd, c, fp)

51. Samernas ersättningsrätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:A213.
Reservation 44 (mp)

52. Bemanningsföretag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A225,
2001/02:A251 yrkande 5 och 2001/02:A368 yrkandena
1-5.
Reservation 45 (m, kd)

Stockholm den 21 mars 2002

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-
Erik Österberg (s), Hans Andersson (v), Margareta
Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling
(s), Martin Nilsson (s), Stefan Attefall (kd), Kent
Olsson (m), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m),
Sonja Fransson (s), Camilla Sköld Jansson (v), Maria
Larsson (kd), Henrik Westman (m), Barbro Feltzing
(mp), Elver Jonsson (fp) och Anders Karlsson (s).

2001/02

AU5

Redogörelse för ärendet

Utskottet behandlade hösten 2001 olika frågor om
arbetsmarknadspolitik i budgetbetänkande
2001/02:AU1. Förutom budgetpropositionen 2001/02:1
och med anledning av denna väckta motioner
behandlades även ett antal motioner som väckts under
den allmänna motionstiden. Betänkandet avsåg i
huvudsak strikt budgetrelaterade frågor.
Detta betänkande tar upp kvarvarande motioner om
olika arbetsmarknadsrelaterade frågor om
arbetsmarknadspolitiska program,
arbetslöshetsförsäkring och särskilda grupper på
arbetsmarknaden. I betänkandet behandlas också delar
av Riksdagens revisorers förslag angående
svenskundervisning för invandrare och invandrares
arbetsmarknad, 2000/01:RR12, och motioner som väckts
med anledning av dessa förslag.
I ett inledande avsnitt behandlar utskottet frågor
som rör olika grupper på arbetsmarknaden. I
anslutning till detta behandlas förslaget från
Riksdagens revisorer. Andra frågor som tas upp är
arbetsförmedlingsverksamhet och
arbetsmarknadspolitiska program. Avslutningsvis
behandlas ett antal motioner som gäller
arbetslöshetsförsäkringen.
Den övervägande delen av motionerna har väckts
under innevarande riksmöte. De motioner som är från
föregående riksmöte hänför sig till förslaget från
Riksdagens revisorer. De sistnämnda motionerna
refereras i det följande med angivande av årtal
(2000/01) medan de förstnämnda refereras utan årtal
(2001/02).

Utskottets överväganden

1. Särskilda grupper

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal
motionsförslag som rör äldre, ungdomar,
arbetshandikappade och invandrare. Utskottet
behandlar också Riksdagens revisorers förslag
2000/01:RR12 om att se över prioriteringen av
utomnordiska medborgare inom
arbetsmarknadspolitiken (yrk. 2) och att
utbildning i svenska i högre grad skall kunna
erbjudas inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken (yrk. 3) jämte
motioner. Med anledning av förstnämnda
förslag föreslår utskottet ett
tillkännagivande med innebörden att
regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer noggrant skall överväga vilka
begrepp som är relevanta att använda när det
gäller personer med utländsk bakgrund. Det
andra förslaget avstyrks med motiveringen att
frågan övervägs inom Regeringskansliet.
Samtliga motioner avstyrks.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (m), 3 (kd),
4 (m), 5 (kd), 6 (c, fp), 7 (m), 8 (m), 9
(c), 10 (fp), 11 (v), 12 (kd), 13 (c), 14 (m,
c, fp), 15 (kd), 16 (kd), 17 (m, kd, c, fp)
och 18 (m, kd).

Allmänt

Under den allmänna motionstiden väcktes ett antal
motioner om olika grupper på arbetsmarknaden som
äldre, ungdomar, arbetshandikappade och invandrare.
Gemensamt för tre av dessa grupper - äldre,
arbetshandikappade och invandrare - är att de
oavsett konjunkturläge är överrepresenterade i fråga
om arbetslöshet och har svårt att få ett arbete på
den reguljära arbetsmarknaden. Ungdomar drabbas
erfarenhetsmässigt framför allt när konjunkturläget
försämras.

Det finns även andra grupper som bör
uppmärksammas, däribland de deltidsarbetslösa.
Utskottet återkommer till den frågan under avsnittet
Arbetslöshetsförsäkring.

Motioner

Arbetshandikappade

I kommittémotion A278 utvecklar Moderaterna sin syn
när det gäller arbetshandikappade. Det nuvarande
stödet fungerar inte tillfredsställande. Det har så
omfattande brister att möjligheterna till
förbättringar inom ramen för befintligt system är
begränsade.

Moderaterna anser att det är en självklarhet att
personer med funktionshinder har olika behov och
önskemål. Den enskilde individen måste bemötas med
respekt och ges möjlighet att välja. Personens
integritet får inte kränkas i samband med beslut om
stöd (yrk. 1 och 2).
Bestämmelser om vem som kan anses vara
arbetshandikappad och därmed i behov av stöd måste
göras tydligare. Den som inte har något
arbetshandikapp skall inte heller komma i fråga för
anställning inom verksamheter som exempelvis Samhall
AB (yrk. 3).
De arbetshandikappades rehabilitering och
möjligheter till arbete inom den reguljära
arbetsmarknaden måste stärkas (yrk. 4).
Incitamenten måste stärkas genom ekonomisk
belöning för varje genomförd rehabilitering av en
arbetshandikappad och för varje nyanställning av en
arbetshandikappad på den reguljära arbetsmarknaden
(yrk. 5).
Stöden till de arbetshandikappade bör
kontinuerligt utvärderas och redovisas offentligt.
De övergripande målsättningarna måste förtydligas
för att motverka målkonflikter (yrk. 6).
Stöden måste utformas så att det görs tydlig
åtskillnad mellan kommersiell och icke kommersiell
verksamhet. Samhall AB bör inte konkurrera med
privat verksamhet (yrk. 7).

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A367 att en
sänkning av lönebidraget inte bör ske om det vid en
omförhandling av lönebidragsnivån finns risk för
uppsägning (yrk. 17).

Flera motioner behandlar frågor som rör Samhall AB.

Marianne Jönsson (s) anser i motion A239 att
huvuduppgiften vid översynen av Samhall AB bör vara
att säkerställa de arbetshandikappades arbeten men
också att analysera följderna av att många
arbetshandikappade blir utan arbete på grund av för
höga krav på effektivitet och resultat.

Agneta Ringman och Margareta Sandgren (s) anser i
motion A269 att Samhall AB:s verksamhet inte bör
minska i omfattning.

Raimo Pärssinen och Per-Olof Svensson (s) hävdar i
motion A370 att ägarnas förväntningar om att
verksamheten i Samhall AB skall bedrivas med ökad
effektivitet och bättre resursutnyttjande kan
medföra svårigheter att uppfylla de
arbetsmarknadspolitiska kraven.

I motion A257 anser Barbro Feltzing och Kerstin-
Maria Stalin (mp) att det bör utformas ett system
som innebär att lönebidraget kopplas till lämplig
nivå av prisbasbeloppet.

Äldre

I kommittémotion A391 behandlar Moderaterna de äldre
arbetslösas möjlighet till yrkesutbildning. Enligt
Moderaterna måste det skapas en möjlighet för äldre
arbetslösa att genomgå kortare och mer specifika
yrkesutbildningar. Sådana utbildningar skulle kunna
arrangeras av yrkeshögskolor eller inom ramen för en
företagsinriktad lärlingsutbildning (yrk. 8).

Kristdemokraterna hävdar i kommittémotion A367 (yrk.
7) att många äldre tvingas att lämna arbetslivet
tidigare än de själva vill. Bara var fjärde svensk
arbetar till 65 års ålder och den faktiska
pensionsåldern är 59 år. Många äldre upplever att
den arbetslivserfarenhet och de kunskaper som de har
förvärvat under sina yrkesverksamma år tas till vara
i mycket liten utsträckning. Det finns också mycket
som tyder på att arbetsgivare inte vill anställda
äldre arbetskraft. Partiet anser att det är viktigt
att man på olika sätt tar till vara de äldres
kompetens och erfarenheter. Det tar tid innan de
yngre fått motsvarande erfarenheter. Partiet anser
att det bör skapas möjligheter för de äldre att
delta längre i arbetslivet. Kristdemokraterna
föreslår att diskrimineringslagarna på
arbetsmarknadsområdet utökas till att också omfatta
förbud mot diskriminering av denna grupp. Partiet
föreslår också en informationskampanj om den stora
betydelsen av äldre i arbetslivet.

Sistnämnda yrkande framställs av Kristdemokraterna
även i kommittémotion A204 (yrk. 2).

Folkpartiet pekar i partimotion A389 på att
arbetslösa som fyllt 50 år har betydligt svårare att
komma in på arbetsmarknaden än vad yngre har. Detta
gäller särskilt äldre kvinnor. Enligt partiet är
många arbetsgivare tveksamma till att anställa äldre
arbetslösa trots att dessa har lång erfarenhet och
hög kompetens. De äldre arbetstagarna stannar också
kvar längre hos sin arbetsgivare än de yngre.
Folkpartiet är motståndare till alla förslag som
innebär att äldre arbetskraft skall pensioneras
eller "generationsväxlas" från arbetsmarknaden i
förtid (yrk. 18)

I partimotion So630 anser Folkpartiet att det
behövs en nationell handlingsplan för att undanröja
de hinder som finns på arbetsmarknaden för äldres
möjligheter att arbeta (yrk. 1).

Catharina Hagen (m) anser i motion A240 att det
finns behov av att se över och ändra de regler som
motverkar arbetslinjen för äldre.

Krister Örnfjäder m.fl. (s) betonar i motion A334
att det krävs en attitydförändring när det gäller
äldre. Det behövs olika insatser för att förbättra
situationen för arbetslösa över 50 år.

Ungdomar

Moderaterna anser i kommittémotion Kr425 att kampen
mot ungdomsarbetslösheten måste ha högsta prioritet.
Ungdomsarbetslösheten har sin grund i ett dåligt
företagsklimat, vilket enligt Moderaterna måste
åtgärdas genom skattesänkningar, regelförenklingar,
konkurrensförbättringar m.m.

För att kunna minska ungdomsarbetslösheten måste
enligt Moderaterna därutöver en rad andra åtgärder
vidtas. Den nuvarande utformningen av
arbetslöshetsförsäkringen ger dåliga incitament till
landets arbetslösa att ge sig ut på arbetsmarknaden.
Försäkringen bör därför förändras så att den inte
blir en form av evig medborgarlön för den som en
gång lyckats få tillträde till arbetsmarknaden. Den
bör också utformas så att den uppmuntrar arbetslösa
att ta deltidsarbeten och korttidsanställningar
(yrk. 4).
Vidare anser Moderaterna att
arbetsmarknadspolitiken bör koncentreras på två
åtgärder, dels en lärlingsutbildning som skall
erbjudas alla arbetslösa ungdomar mellan 20 och 25
år, dels en arbetsmarknadsutbildning som är inriktad
på specifika yrkesområden med definierade
kompletteringar av de arbetslösas kompetens (yrk.
5).

I partimotion K284 slår Centerpartiet fast att alla
människor måste ges möjlighet att finna ett arbete.
Detta skall även gälla funktionshindrade ungdomar
som i dag i stor utsträckning förtidspensionerats.
Genom pensionering berövas den enskilde möjligheten
att finna en egen försörjning (yrk. 7).

Enligt Folkpartiets uppfattning i partimotion A389
(yrk. 19) måste de arbetsmarknadspolitiska insatser
som finns för ungdomar sättas in mycket snabbt för
att ungdomarna skall kunna få eller behålla kontakt
med arbetslivet.

Magnus Jacobsson och Amanda Agestav (kd) föreslår i
motion A202 att det införs en försöksverksamhet med
ungdomsarbetsförmedlingar. Verksamheten vid dessa
förmedlingar skall vara inriktad på vidareutbildning
och platsförmedling och ha ett uttalat mål att
hjälpa idérika ungdomar att starta egen verksamhet.

Inger Lundberg m.fl. (s) anser i motion A208 att
riksdagen bör initiera en analys av ungdomars
villkor på arbetsmarknaden.

Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) anser i motion
A308 att man måste utforma regelverk och tilldela
resurser så att kommuner, arbetsförmedlingar,
socialtjänst, försäkringskassor och övriga
myndigheter kan samverka för att ge arbetslösa
ungdomar bättre möjligheter.

I motion A356 föreslår Birgitta Ahlqvist och Lars U
Granberg (s) att de kommunala ungdomsprogrammen
utvecklas, exempelvis genom olika former av
företagsförlagd utbildning.

Invandrare

Moderaterna föreslår i kommittémotion Sf334 att
regeringen ges i uppdrag att överväga möjligheten
att stärka det lokala ansvaret för de arbetslösas
situation. En arbetsgaranti bör införas. Den bör
kunna administreras av kommunerna. Kommunerna bör
vara skyldiga att inom en viss minimitid erbjuda
varje arbetssökande ett arbete (yrk. 3).

I motion N315 föreslår Moderaterna att invandrare
skall ges möjlighet att komplettera sina tidigare
kunskaper t.ex. i språk eller inom sitt yrke (yrk.
10).

Enligt Vänsterpartiets uppfattning i partimotion
A317 skall en höjning av sysselsättningsgraden bland
invandrade personer vara en central del av
arbetsmarknadspolitiken (yrk. 1). Den grupp som är
mest utsatt är kvinnor med utländsk härkomst.
Partiet föreslår därför att det tillsätts en
utredning som skall utarbeta ett samlat
handlingsprogram för att öka möjligheterna för dessa
kvinnor att komma in på arbetsmarknaden (yrk. 3).

Även Kristdemokraterna påpekar i kommittémotion
Sf399 att sysselsättningsgraden bland
invandrarkvinnor är mycket låg. Enligt partiet är
det viktigt att man tar till vara den kompetens som
finns i denna grupp. Partiet anser därför att det
behövs särskilda insatser för att inventera
invandrarkvinnors kompetens (yrk. 34).

Kristdemokraterna påpekar också att en
undersökning av Studieförbundet näringsliv och
samhälle visar att många invandrare har negativa
upplevelser av kontakterna med arbetsförmedlingarna.
De har fått bristande eller felaktig information,
och i vissa fall förekommer direkt diskriminering.
Partiet anser att det samarbete som Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering (DO) har med AMS i syfte att
säkerställa att det inte förekommer etnisk
diskriminering bland arbetsförmedlarna bör
utvärderas (yrk. 36).

Centerpartiet konstaterar i partimotion A226 att
arbetslösheten bland invandrare är fyra gånger högre
än bland svenska medborgare. Undersökningar visar
att även personer med utländsk härkomst och med hög
akademisk examen har stora svårigheter att komma in
i det svenska arbetslivet. Det beror enligt partiet
på stelbent arbetsmarknadspolitik och
diskriminerande strukturer. Partiet anser att det är
oerhört viktigt för personer med utländsk bakgrund
att det lokala samarbetet mellan arbetsförmedling,
försäkringskassa och kommun fungerar
tillfredsställande. Det är därför nödvändigt med en
utökad samordning, samverkan och individualisering
av arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå (yrk. 7).

I partimotion Sf255 anser Centerpartiet att
flyktingars kunskaper måste inventeras på ett
tidigare stadium så att de snabbare kan påbörja
kompletterande utbildningar (yrk. 10).

Folkpartiet framhåller i kommittémotion A389 att
invandrare är en mycket utsatt grupp med hög
arbetslöshet. Trots att många av dem har akademisk
utbildning får de oftast inte arbete inom sitt
yrkesområde. För att komma till rätta med detta
krävs att det svenska samhället slutar att betrakta
invandrare som ett problem utan i stället ser dem
som en tillgång. Arbetsförmedlingar och arbetsgivare
bör göra gemensamma ansträngningar för att förmå
fler arbetsgivare att anställa invandrare. Det krävs
också att man förbättrar företagsamheten. Partiet
vill också att man stoppar rundgången mellan sfi och
arbetsförmedling (yrk. 20).

I partimotion Sf400 hävdar Folkpartiet att det
krävs en strategi för arbete genom företagande för
att få fler invandrare i arbete. Partiet hänvisar
till att det krävs att man förbättrar
företagsklimatet, t.ex. genom lägre skatter på
investeringar och arbete, förenklad självdeklaration
för företagare, F-skattsedel åt alla och starta-
eget-paket på alla skattekontor (yrk. 5).

Paavo Vallius och Nikos Papadopoulos (s) anser i
motion A284 att arbetsmarknadsutbildningen måste
förändras så att invandrare med adekvat utbildning
men med bristande kunskaper i svenska språket får en
för honom eller henne relevant utbildning.

I motion A319 förordar Anna Åkerhielm och Karin
Enström (m) att det tillsätts en utredning som skall
studera hur invandrare bemöts av arbetsförmedlingen
och i förekommande fall föreslå förbättringar (yrk.
2).

Margareta Cederfelt m.fl. (m) anser, i motion N319,
att man skall underlätta integrationen genom att
lagstiftningsvägen ge invandrare tillträde till
arbetsmarknaden (yrk. 6).

I motion Sf333 anser Per Bill m.fl. (m) att man
måste arbeta mer aktivt och på individnivå för att
så snabbt som möjligt verifiera invandrarnas
kunskaper och möjliggöra för dem att snabbt
komplettera eventuella brister så att de kan komma
ut på arbetsmarknaden så fort som möjligt (yrk. 4).

Förslag från Riksdagens revisorer 2000/01:RR12

Riksdagens revisorer har granskat
svenskundervisningen för invandrare (sfi) och
invandrarnas arbetsmarknad. Bakgrunden till
granskningen var bl.a. att revisorerna i tidigare
rapporter uppmärksammat dessa områden och att det
fanns tecken på att problem kvarstod. Syftet med
granskningen var bl.a. att få en bild av hur
undervisningen i svenska för invandrare fungerar
samt orsaker till och effekter av att en stor andel
av invandrarna inte når upp till godkänt betyg i
sfi. En andra del av granskningen inriktades på
integrationen av invandrare på den svenska
arbetsmarknaden. Förändringarna av arbetslösheten
för invandrare under 1990-talet och hur
Arbetsmarknadsverket lyckats med sitt uppdrag att
prioritera utomnordiska medborgare studerades.

Revisorernas övervägande och förslag har
redovisats i rapporten (2000/01:3) Språk och arbete
- svenskundervisning för invandrare och invandrarnas
arbetsmarknad. Rapporten har efter remissbehandling
resulterat i det nu aktuella förslaget. Av
revisorernas totalt fyra förslag har två remitterats
till arbetsmarknadsutskottet för beredning (yrk. 2
och 3).
Det första förslaget rör prioriteringen av
"utomnordiska medborgare".
I rapporten visar revisorerna att deltagandet i
arbetsmarknadspolitiska program skiljer sig åt
mellan olika utomnordiska grupper och att de
invandrare som förvärvat svenskt medborgarskap är
underrepresenterade i arbetsmarknadspolitiska
program trots att deras arbetsmarknadssituation är
påtagligt sämre än infödda svenskars.
I sitt förslag konstaterar revisorerna bl.a.
följande.
Arbetsmarknadspolitiken skall speciellt prioritera
grupper med svag ställning på arbetsmarknaden (prop.
1995/96:222). Till dessa grupper räknas bl.a.
utomnordiska medborgare. Förekomsten och
användningen av begreppet utomnordiska medborgare
styr arbetsmarknadspolitiken oavsett om man kan tala
om ett mål eller en prioritering. Användningen av
begreppet i samband med regeringens och AMS
redovisning av statistik över arbetslöshet,
deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.
är inte ändamålsenlig. Den grupp som omfattas av
begreppet är alltför heterogen för att
prioriteringen skall vara meningsfull.
Revisorerna noterar att AMS i sitt remissvar över
rapporten delar revisorernas uppfattning att det
finns nackdelar med kategoriseringen "utomnordiska
medborgare". AMS har också pekat på att man har
inlett ett arbete med att förändra de operativa
handläggningssystemen inom Arbetsmarknadsverket.
Revisorerna framhåller vikten av att fördjupade
analyser av arbetsmarknadsstatistiken, såsom den som
gjorts i revisorernas granskning, genomförs
regelbundet.
Enligt revisorerna finns det mot bakgrund av vad
som framkommit av rapporten och från
remissinstanserna skäl att ompröva prioriteringen av
"utomnordiska medborgare".
Revisorerna föreslår därför att prioriteringen av
utomnordiska medborgare inom arbetsmarknadspolitiken
ses över eftersom begreppet är för brett (yrk. 2).
Det andra förslaget rör arbetsmarknadspolitiska
program och språkutbildning.
Det som framkommit i granskningen visar tydligt
enligt revisorerna att det behövs ökade möjligheter
att kombinera arbetsmarknadspolitiska program med
undervisning i svenska. Revisorerna pekar bl.a. på
att många arbetsförmedlare menar att de inte kan
erbjuda arbete eller ett arbetsmarknadspolitiskt
program till de sökande på grund av bristande
språkkunskaper, vilket tyder på ett behov av utökade
möjligheter att kombinera sådana program med
språkundervisning.
Revisorerna föreslår därför att regeringen tar
initiativ till att utbildning i svenska i ökad grad
kan erbjudas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken
(yrk. 3).

Motioner väckta med anledning av RRV:s förslag

Moderaterna anser i kommittémotion 2000/01:Ub40 att
det bör tillsättas en utredning för att se över
prioriteringen av utomnordiska medborgare inom
arbetsmarknadspolitiken (yrk. 2). Moderaterna
tillstyrker också förslaget att utbildning i svenska
i ökad utsträckning skall kunna erbjudas inom ramen
för en förändrad och moderniserad
arbetsmarknadspolitik. Här bör olika modeller kunna
prövas där såväl privata som kommunala alternativ
kan komma i fråga (yrk. 3).

Även Kristdemokraterna tillstyrker i kommittémotion
2000/01:Ub39 förslaget som innebär att sfi skall
kunna samordnas med arbetsmarknadspolitiska program.
Svenskundervisning kombinerad med en praktikplats
eller ett arbete skulle inte enbart främja
språkinlärningen utan även underlätta det fortsatta
steget ut på arbetsmarknaden. Det är viktigt att
arbetspraktiken i första hand sker inom den bransch
eller det yrke där personen tidigare arbetat (yrk.
4).

Eftersom syftet med sfi bl.a. är att underlätta
inträdet på arbetsmarknaden är det enligt
Kristdemokraterna orimligt att man måste ha
genomgått sfi för att anses stå till
arbetsmarknadens förfogande (yrk. 5).
För att ytterligare underlätta för utländska
yrkesarbetare att komma in på den svenska
arbetsmarknaden skulle språkundervisningen kunna
inriktas mot specifika yrkesgrupper.
Kristdemokraterna föreslår därför att det görs en
översyn av möjligheten att ge olika yrkesgrupper en
riktad språkundervisning (yrk. 6).
I kommittémotion Sf399 (yrk. 32) framställer
Kristdemokraterna motsvarande krav som återfinns i
ovanstående motions yrkanden 4 och 5.

Folkpartiet hävdar i motion 2000/01:Ub38 att
statistiken från AMS vid flera tillfällen har vållat
kritiska diskussioner och att denna statistik är
allt annat än realistisk. Partiet anser därför att
det är nödvändigt med en total revidering av
kriterier och strukturer för denna statistik (yrk.
5).

Partiet vill också att man inför en ny form av
statistik som innebär att man tar yrkeslivets krav
och inte medborgarskap som grundläggande enhet. I
denna statistik bör ingå uppgifter såsom
datakunskaper, språkkunskaper och yrkeserfarenheter
(yrk. 6).
Folkpartiet anser avslutningsvis att man skall
förnya relationerna mellan de arbetslösa och AMS
personal. Platsen för en sådan förnyelse skulle
kunna vara aktivitetscentrum drivna på entreprenad
av de arbetslösa själva (yrk. 7).

Ana Maria Narti (fp) anser i motion A250 att det
behövs en heltäckande arbetslöshetsstatistik som
också redovisar grupper som under lång tid helt står
utanför arbetskraften (yrk. 1). AMS metoder för
dokumentation och beräkningar om och kring
arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
program måste förbättras (yrk. 2). Man måste även
förbättra den statistik som rör långvarigt
arbetslösa som blir långvarigt sjukskrivna (yrk. 3).

Utskottets ställningstagande

Allmänt

I ett yttrande till finansutskottet (yttr.
2001/02:AU1y) hösten 2001 framhöll utskottet att
händelserna i USA den 11 september 2001 och därefter
hade ökat osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen
och med den utvecklingen på arbetsmarknaden. Enligt
utskottets mening var det av största vikt att det
fanns en beredskap för att på olika sätt möta en
sviktande arbetsmarknad.

Utskottet kan nu konstatera att de farhågor som
funnits efter USA-händelserna om en kraftig
avmattning i konjunkturen inte har besannats. Trots
ökade varsel framför allt inom industrin har
arbetsmarknaden inte utvecklats på det negativa sätt
som många befarade. Utskottet vill betona att läget
fortfarande är svårbedömt även om det finns tecken
på en ljusning.
Av AMS månadsstatistik för februari 2002 framgår
att arbetslösheten fortsätter att minska. Även i
februari var det ett starkt inflöde av nya platser.
Hela 52 000 nya platser anmäldes till
förmedlingarna. En tredjedel av dem skrevs in av
arbetsgivarna själva via Internettjänsten Annonsera
Direkt, som har ökat stort i betydelse sedan
lanseringen för ett år sedan.
I slutet av februari var 180 000 personer
inskrivna som arbetslösa vid landets
arbetsförmedlingar. Det är en minskning med 4 000
personer jämfört med för ett år sedan. Drygt 29 000
ungdomar i åldersgruppen 18-24 år var inskrivna som
arbetslösa i februari. Det är en ökning med 4 000
sedan februari förra året. För de mest utsatta
grupperna är arbetsmarknaden dock bättre än för ett
år sedan. Arbetslösheten har fortsatt att minska för
personer över 55 år, med 6 500 personer till 32 500
totalt. Även för utomnordiska medborgare och
arbetshandikappade noteras en lägre arbetslöshet i
dag. Vid slutet av månaden hade 43 000 personer
varit inskrivna i mer än två år, vilket är en
nedgång med en femtedel på ett år.
Under februari månad varslades sammanlagt 5 200
personer om uppsägning, vilket är en ökning med 1
600 personer jämfört med februari förra året.
Tillverkningsindustrin stod tillsammans med
uppdrags- och IT-sektorn för närmare hälften av
samtliga inkomna varsel om uppsägning under månaden.
De tre storstadslänen stod för drygt hälften av alla
varsel, men medan varslen ökade kraftigt i
Stockholms län jämfört med februari 2001, minskade
de i Västra Götalands län och var i stort sett
oförändrade i Skåne län.
SCB:s AKU-undersökningar för februari 2002 visar
att den sysselsättningsminskning som noterades förra
månaden har fortsatt.
I februari i år var 175 000 personer arbetslösa,
motsvarande 4,0 % av arbetskraften. Antalet
deltagare i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program har under samma
period minskat med ca 3 000 och uppgick i februari
till 125 000 personer. Sammanlagt var 305 000
personer arbetslösa eller sysselsatta i program i
slutet av februari.
Även om arbetslösheten inte ökat på det sätt som
många befarat innebär den demografiska utvecklingen
i kombination med ökade krav på arbetskraften en
risk för allt större brist på arbetskraft inom både
näringslivet och den offentliga sektorn. Till detta
kommer de mycket stora regionala skillnaderna som
innebär fortsatt mycket höga arbetslöshetsnivåer i
vissa delar av landet.
Problemen för de utsatta grupperna kvarstår också.
Trots vissa förändringar i positiv riktning är
arbetslösheten inom dessa grupper fortfarande
oacceptabelt hög. Det finns därför anledning att
vidta ytterligare åtgärder för att underlätta deras
inträde på arbetsmarknaden. Enligt utskottets
uppfattning är det orimligt att stora grupper står
utanför arbetslivet. Inte minst med tanke på en
hotande brist på arbetskraft måste alla
ansträngningar göras för att fler skall få fotfäste
på arbetsmarknaden. Alla resurser måste tas till
vara.
Utskottet vill framhålla att de grupper som nämnts
ovan inte är klart avgränsade i förhållande till
varandra eller till övriga grupper på
arbetsmarknaden. Det finns personer som har en
särskilt svår situation på grund av en kombination
av problem. Det förhållandet att de stått utanför
den reguljära arbetsmarknaden under lång tid kan
ytterligare försvåra för dem att få arbete.
Innan utskottet kommer in på de motioner som avser
särskilda grupper på arbetsmarknaden finns det skäl
att peka på några av de initiativ som tagits för att
stärka den regionala utvecklingen. Som exempel kan
nämnas att det har inrättats två delegationer,
Inlandsdelegationen och Bergslagsdelegationen.
Inlandsdelegationen skall medverka till att i
dialog med centrala, regionala och lokala aktörer
långsiktigt stärka en hållbar regional utveckling
inom de mest utsatta lokala arbetsmarknadsregionerna
i norra Sveriges inland. Delegationens uppdrag skall
redovisas löpande och vara avslutat senast den 31
december 2004 (dir. 2002:15).
Bergslagsdelegationen har motsvarande uppdrag för
delar av Bergslagen, Dalsland och Värmland (dir.
2002:16).
AMS har, som ett led i att öka sysselsättningen i
Tornedalen, beslutat att Länsarbetsnämnden i
Norrbottens län skall utarbeta ett särskilt projekt
i syfte att visa hur regionens stora
arbetsmarknadspolitiska utmaningar skall hanteras.
Projektet skall pågå under perioden 2002-2004. AMS
kommer att tillsätta en särskild kontaktgrupp som
skall stödja genomförandet och medverka till att
länsarbetsnämnden fortlöpande får sina förslag om
ändrade regelsystem, resurser m.m. prövade av AMS
och i förekommande fall av regeringen. Projektet
förutsätter en bred samverkan med regionala
intressenter såsom exempelvis arbetsmarknadens
parter och de regionala högskolorna.

Arbetshandikappade

Utskottet delar Moderaternas syn att personer med
funktionshinder skall behandlas med respekt och att
man måste se till individens speciella behov och
önskemål. Det är självklart att dessa personer,
liksom andra i samhället, skall få ett korrekt
bemötande i sina kontakter med myndigheter och andra
officiella organ och att deras integritet inte får
kränkas i samband med olika former av
beslutsfattande. Enligt utskottets mening är det
viktigt att detta efterlevs i den praktiska
hanteringen. I sammanhanget kan utskottet upplysa om
det uppdrag som Statens institut för särskilt
utbildningsstöd (Sisus) har sedan den 1 juli 2000.
Sisus skall enligt uppdraget, som bl.a. grundar sig
på förslagen i Bemötandeutredningen, verka för ökad
kompetens om bemötande av personer med
funktionshinder. Utskottet anser därför att det inte
finns skäl att göra några särskilda uttalanden i
enlighet med vad som föreslagits i motion A278
yrkandena 1 och 2 (m). Motionen avstyrks därför.

Arbetshandikappade har, som tidigare påpekats,
trots den positiva ekonomiska utvecklingen
fortfarande svårt att komma in på den reguljära
arbetsmarknaden. Utskottet har vid flera tillfällen
under senare år pekat på de särskilda behov av stöd
och insatser som denna grupp har. Det har också
vidtagits flera åtgärder för att underlätta deras
inträde på arbetsmarknaden. I många fall kan man
genom olika former av hjälpmedel underlätta för
dessa personer att fungera i ett arbete. Trots dessa
hjälpmedel får många inte chansen. Dessvärre kan det
inte uteslutas att en del av svårigheterna att komma
in på arbetsmarknaden kan förklaras av en negativ
och fördomsfull inställning på olika håll i
samhället. Det förekommer diskriminerande beteenden
hos arbetsgivare. Varje individ skall ha rätt att
bedömas efter sina personliga egenskaper och
förutsättningar och inte efter schablonuppfattningar
om personer som tillhör en viss grupp. Detta är
bakgrunden till lagen (1999:132) om förbud mot
diskriminering i arbetslivet av personer med
funktionshinder.
Det krävs dock ytterligare åtgärder.
Arbetsförmedlingarna har en viktig uppgift, framför
allt genom att informera arbetsgivarna om vilken
kompetens en arbetshandikappad kan ha och vilka
möjligheter till ekonomiskt stöd och hjälpmedel som
kan erbjudas vid anställning av en person med
funktionshinder.
Utskottet vill dock betona vikten av att det görs
andra insatser som underlättar för den
arbetshandikappade att få ett arbete. Det kan krävas
olika former av utbildnings- och
rehabiliteringsinsatser. Det är också viktigt att
det finns olika arbeten som förbereder den
arbetshandikappade för arbeten inom det reguljära
arbetslivet.
I flera motioner framförs synpunkter på de
insatser som finns i dag när det gäller
arbetshandikappade. Utskottet vill erinra om att
regeringen i budgetproposition 2001/02:1 aviserade
att det skulle genomföras en omfattade översyn av
hur arbetsmarknaden för arbetshandikappade skulle
kunna stärkas.
Regeringen har i dagarna beslutat om att tillsätta
två särskilda utredare.
Den ena utredarens uppdrag är att pröva om statens
styrning och inriktningen av Samhall AB är
ändamålsenlig. Utredaren skall vid behov lämna
förslag till åtgärder som förbättrar styrningen så
att högre grad av ändamålsenlighet och effektivitet
uppnås.
Av utredningsdirektiven (dir. 2002:34) framgår att
utredaren skall:
· analysera resultatet av Samhalls verksamhet i
förhållande till regeringens mål och krav på
verksamheten,
·
· pröva Samhalls arbetsmarknadspolitiska uppdrag
och vid behov lämna förslag till ändringar,
·
· pröva ändamålsenligheten med nuvarande
finansieringsmodell och vid behov lämna förslag
till alternativ modell,
·
· se över nuvarande rekryteringsprocess för
anställning i Samhall,
·
· föreslå alternativa insatser som kan kompensera
en eventuell minskning av arbetstillfällen vid
Samhall, samt
·
· utvärdera Samhalls nuvarande associationsform och
analysera om utgångspunkterna i proposition
1991/92:91 om ombildning av Samhall till
aktiebolag fortfarande är giltiga.
·
Den andra utredaren skall analysera de
arbetsmarknadspolitiska programmen anställning med
lönebidrag, skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare (OSA) och särskilt stöd vid start av
näringsverksamhet. Enligt direktiven (dir. 2002:22)
skall utredaren bl.a. göra följande.

· Pröva effektiviteten i nuvarande program
relaterat till dagens arbetsmarknad för
arbetshandikappade.
·
· Analysera det flexibla lönebidragets och OSA:s
effekter i förhållande till målen för
verksamheten och vid behov föreslå förändringar i
utformningen av programmen.
·
· Pröva ändamålsenligheten i nuvarande
finansieringsmodeller och vid behov föreslå
alternativ.
·
· Föreslå åtgärder för att öka övergångarna från
anställning med lönebidrag till anställning utan
subvention.
·
· Bedöma och redovisa för- och nackdelar med att
medge lönebidrag för redan anställda som efter
sjukdom eller skada fått nedsatt arbetsförmåga.
·
· Undersöka möjlighet och lämplighet av ett bidrag
till s.k. sociala arbetskooperativ inom ramen för
de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Eventuell
konkurrenssnedvridning och
undanträngningseffekter skall belysas.
·
· Föreslå hur regler och ersättningar till
allmännyttiga organisationer kan utformas så att
arbetshandikappade skall kunna beredas
meningsfulla arbetsuppgifter.
·
· Pröva behovet av fortsatt särskilt stöd vid start
av näringsverksamhet inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken.
·
· Vid bedömningar och förslag skall allmännyttan
särredovisas och ungdomarnas situation särskilt
beaktas.
·
Utskottet kan konstatera att det genom dessa
utredningsuppdrag kommer att genomföras en bred
översyn av i princip samtliga de
arbetsmarknadspolitiska program och insatser som
riktas till arbetshandikappade. Enligt utskottet är
dessa uppdrag angelägna, och utskottet välkomnar
därför de nu tillsatta utredningarna.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på att det
också pågår andra angelägna projekt som kan bidra
till att förbättra de arbetshandikappades ställning.
I regeringens elvapunktsprogram som presenterades i
budgetproposition 2001/02:1 finns särskilda åtgärder
för att åstadkomma en snabb återgång till arbete vid
ohälsa som bl.a. rör rehabilitering. Som ett led i
detta arbete har regeringen bl.a. gett
Riksförsäkringsverket (RFV) och AMS i uppdrag att
fördela totalt 50 miljoner kronor till
försäkringskassan och arbetsförmedlingen i fem olika
län för att förnya metoderna för arbetslivsinriktad
rehabilitering. De aktuella länen är Blekinge län,
Norrbottens län, Västmanlands län, Västra Götalands
län och Östergötlands län.
Utskottet vill också peka på den möjlighet som
finns för de personer som har haft förtidspension
eller sjukbidrag i minst ett år att pröva på att
arbeta utan att förlora rätten till pension eller
sjukbidrag. Inom AMV pågår flera olika projekt som
riktar sig till unga handikappade.
Avslutningsvis vill utskottet framhålla följande.
De nu berörda utredningarna har tillsatts efter
uttalanden av utskottet i budgetbetänkandet hösten
2000. I det sammanhanget uttalade sig utskottet
också om nivån på lönebidragen. Utskottet gjorde
bedömningen att dagens begränsning till 13 700 kr
per månad inverkar menligt på möjligheterna att
skapa lönebidragsanställningar och dessutom har
fördelningspolitiskt negativa effekter. Den högsta
lönebidragsnivån är fortfarande densamma. Utskottet
har inte ändrat uppfattning utan utgår från att
regeringen positivt prövar möjligheterna att justera
nivån.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker
utskottet motionerna A239 (s), A257 (mp), A269, (s)
A278 yrkandena 3-7 (m), A367 yrkande 17 (kd) och
A370 (s).

Äldre

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som
kommer till uttryck i flera olika motioner om
behovet av att utnyttja den äldre arbetskraften.
Precis som påpekas är äldre oftast mycket erfarna
och lojala medarbetare och borde därför vara en
värdefull resurs för arbetsgivarna. Enligt
utskottets uppfattning hushållar man inte med denna
arbetskraft, vilket leder till att många äldre är
arbetslösa. Som utskottet framförde i det av
riksdagen godkända betänkandet AU3 återstår det en
hel del att göra för att äldres kunskaper och
erfarenheter till fullo skall tas till vara. Detta
är också något som framhålls i EU:s
sysselsättningsriktlinjer. Med en framtida brist på
arbetskraft blir det helt avgörande att även de
äldre har sin plats på arbetsmarknaden. Det kommer
att bli nödvändigt att anpassa arbetslivet så att
fler kan stanna kvar högre upp i åldrarna. Här har
arbetsgivarna ett stort ansvar. Man bör också verka
för en förändring av den negativa attityd som finns
i delar av samhället mot att anställa äldre
arbetskraft. Utskottet återkommer i det följande
till frågan om diskriminering av äldre på
arbetsmarknaden.

Utskottet kan konstatera att regeringen den 2
oktober 2001 har beslutat om att genomföra projektet
Seniorgruppen. En arbetsgrupp har tillsatts inom
Regeringskansliet, och syftet är att se över olika
frågor som rör äldre. Arbetsgruppen skall kartlägga
vilka utredningar och annat material som tagits fram
av myndigheter och organisationer i Sverige och de
övriga nordiska länderna angående äldres situation
på arbetsmarknaden. Arbetsgruppen skall särskilt
kartlägga erfarenheter från de nordiska länderna vad
gäller samarbetet mellan arbetsmarknadens parter och
mellan organisationer och myndigheter för att
underlätta för äldre att stanna kvar i arbetslivet.
Arbetsgruppen skall vidare undersöka om
författningar och kollektivavtal innehåller
bestämmelser som kan betraktas som hinder för
arbetsgivare att anställa och behålla äldre
arbetskraft samt för äldre att vara kvar på
arbetsmarknaden. Arbetsgruppen skall vid behov
föreslå ändringar i författningar. Arbetet skall
genomföras i nära samarbete med arbetsmarknadens
parter. Projektet skall avslutas den 31 mars 2002.
I regeringsbeslutet hänvisas till den
parlamentariska utredningen Senior 2005 som
tillsattes av regeringen 1998 (dir. 1998:109). Den
har till uppgift att skapa förutsättningar för en
långsiktig utveckling av äldrepolitiken. Den skall
bl.a. belysa äldres delaktighet i arbetslivet och
möjlighet att fortsätta ett aktivt yrkesliv.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 maj 2003.
Utskottet vill i detta sammanhang ta upp frågan om
kompetensutveckling. Ett viktigt moment för att de
äldre inte skall slås ut från arbetsmarknaden är att
de upprätthåller sin kompetens och vid behov ges
möjlighet till kompletterande utbildning som svarar
mot kraven i ett föränderligt arbetsliv. Ansvaret
för detta ligger i första hand på arbetsgivarna. Det
är också viktigt att de som har blivit arbetslösa
bereds olika former av utbildning. Här finns ett
problem när det gäller finansieringen. För det
första kan många äldre känna tveksamhet när det
gäller att finansiera studier genom olika former av
lån. För det andra är det nuvarande
studiestödssystemet utformat på ett sådant sätt att
äldre inte kan få studiemedel. Enligt utskottets
uppfattning bör man därför överväga om det inte
skall vara möjligt att inom ramen för
arbetsmarknadsutbildning ge förberedande utbildning
på grundskole- och gymnasienivå inom det reguljära
utbildningsväsendet.
Utskottet vill också erinra om den betydelse
aktivitetsgarantin har haft för denna grupp. Inom
ramen för detta program finns det möjlighet att
sätta in olika individuella insatser som tar hänsyn
till den enskildes behov. Det finns dock vissa
problem med programmet som särskilt rör äldre
arbetslösa. Utskottet återkommer till denna fråga
under avsnittet Arbetsmarknadspolitiska program m.m.
Sammanfattningsvis anser utskottet att man bör
avvakta resultatet av i första hand projektgruppens
arbete. Utskottet är därför inte berett att föreslå
några tillkännagivanden med anledning av vad som
anförts i motionerna A204 yrkande 2 (kd), A240 (m),
A334 (s), A367 yrkande 7 i denna del (kd), A389
yrkande 18 (fp), A391 yrkande 8 (m) och So630
yrkande 1 (fp). Motionerna bör därför avslås i den
mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad
utskottet anfört.
När det gäller frågan om diskriminering av äldre
på arbetsmarknaden har utskottet nyligen tagit
ställning till denna fråga i betänkande 2001/02:AU3
Jämställdhet m.m. I sitt ställningstagande
konstaterar utskottet att det återstår en hel del
att göra för att äldres kunskaper och erfarenheter
till fullo skall tas till vara där. Detta är också
en fråga som framhålls i EU:s
sysselsättningsriktlinjer där det inom den s.k.
första pelaren anges att medlemsstaterna skall
utarbeta en politik för aktivt åldrande. Utskottet
noterar att Statskontoret i sin utvärdering av EU:s
sysselsättningsstrategi och utformningen av den
nationella politiken (januari 2002) konstaterar att
riktlinjen om aktivt åldrande inte har fått något
större genomslag i den svenska politiken.
Utskottet pekar i betänkandet på att frågan om
åldersdiskriminering skall behandlas av utredningen
En sammanhållen diskrimineringslagstiftning. I
uppdraget ingår att lämna förslag till hur
bestämmelserna om åldersdiskriminering i direktivet
om likabehandling i arbetslivet skall genomföras i
Sverige. Detta EG-direktiv (rådets direktiv
2000/78/EG av den 27 november 2000) behandlar
arbetslivsområdet i vid mening och omfattar
diskrimineringsgrunderna religion eller övertygelse,
funktionshinder, ålder och sexuell läggning.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet
motion A367 yrkande 7 i denna del (kd).

Ungdomar

Arbetslöshetens omfattning bland ungdomar beror till
stor del på konjunkturläget. Arbetslösheten ökar när
konjunkturen viker. Erfarenhetsmässigt blir
återhämtningen för ungdomar större vid en uppgång i
konjunkturen än för andra grupper arbetslösa. Under
hösten har det skett en ökning av arbetslösheten
bland ungdomarna. Ökningen är oroande även om den
inte varit så kraftig som många befarade.

Ett stort problem bland arbetslösa ungdomar är att
många inte har tillräcklig utbildning för de arbeten
som erbjuds. Stora grupper saknar gymnasiekompetens
och andra behöver kompletterande utbildningar. Till
detta kommer att många ungdomar saknar
arbetslivserfarenhet.
Enligt utskottets mening är det därför av yttersta
vikt att ungdomar utan förankring på arbetsmarknaden
får den utbildning som krävs i dagens och framtidens
arbetsliv.
I budgetpropositionen pekar regeringen på den
kritik som riktats mot ungdomsgarantin i
Statskontorets utredning "Särskilda
ungdomsåtgärder". Statskontoret föreslår i första
hand att ungdomsgarantin avvecklas och att ansvaret
flyttas från kommunerna till arbetsförmedlingarna. I
andra hand föreslås att ungdomsgarantin finns kvar
men i modifierad form. Statskontoret påtalar som en
allvarlig brist att ungdomarna som deltar i
programmet har för lite kontakt med
arbetsförmedlingen. Vidare framhålls att
redovisningen av kommunernas kostnader för
ungdomsgarantin är otillfredsställande. Regeringen
aviserar att den avser att ompröva behovet av både
ungdomsgarantin och kommunala ungdomsprogram under
nästa år. Intentionen är att programmen skall
avvecklas den 1 januari 2003. Frågan avgörs slutligt
mot bakgrund av innehållet i Gymnasiekommitténs
förslag. Denna kommitté är parlamentariskt
sammansatt och skall utreda och lämna förslag till
en framtida utformning av gymnasieskolans
studievägsutbud (dir. 2000:35). Enligt vad utskottet
erfarit har översynen av ungdomsprogrammen inletts
inom Regeringskansliet. Med tanke på ökningen av
ungdomsarbetslösheten bör enligt utskottets mening
försiktighet iakttas inför en eventuell förändring
av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för
ungdomsgrupperna.
Ett krav som framställs av Moderaterna är att
ungdomar bör erbjudas en lärlingsutbildning.
Utskottet kan notera att regeringen genom
tilläggsdirektiv har gett Gymnasiekommittén i
uppdrag att föreslå hur samverkan mellan skola och
arbetsliv kan utvecklas samt hur ett ökat inslag av
lärande i arbetslivet i gymnasieskolan bör utformas
(dir. 2001:8). Utredningen skall redovisa sitt
uppdrag i dess helhet senast december 2002.
Utskottet kan också notera att regeringen har
beslutat om försöksverksamhet benämnd Lärande i
arbete. Verksamheten regleras i förordningen
(2000:690) om försöksverksamhet med lärande i
arbete. Den trädde i kraft den 15 september 2000 och
gäller för utbildning som påbörjas före den 1 juli
2003.
Syftet med verksamheten är att vidga möjligheterna
till samverkan mellan gymnasieskolan och
arbetslivet. Den skall utgöra en alternativ väg för
att uppnå de mål som gäller för ett nationellt eller
specialutformat program och innebär att minst 30
veckor av en treårig gymnasieutbildning genomförs på
en arbetsplats. Elevens lärande inom denna
utbildning utgår från de arbetsuppgifter som
förekommer på arbetsplatsen. Både skolor med kommun
eller landsting som huvudman och fristående skolor
kan delta i försöksverksamheten. Antalet platser är
begränsat till 2 000. För varje deltagande elev ges
ett statsbidrag om 15 000 kr som främst är avsett
att användas som ekonomisk ersättning till
arbetsplatserna.
Det finns också möjlighet till olika former av
lärlingsutbildningar inom ramen för de
arbetsmarknadspolitiska programmen. Utskottet
återkommer till dessa under avsnittet
Arbetsmarknadsutbildning.
Utskott kan notera att AMS har avsatt drygt 3
miljoner kronor till Länsarbetsnämnden i Skåne för
två projekt. Det ena projektet riktar sig till
långtidsarbetslösa ungdomar. Projektet syftar till
att bryta den snabbt växande långtidsarbetslösheten
bland unga i Malmö genom att utveckla en speciellt
anpassad aktivitetsgaranti för ungdomar.
Enligt utskottets uppfattning finns det skäl att
avvakta resultaten av de utredningar och
försöksverksamheter som pågår. Utskottet, som alltså
inte vill föregripa resultatet av dessa, avstyrker
motionerna A208 (s), A308 (s), A356 (s), A389
yrkande 19 (fp) och Kr425 yrkande 5 (m) i den mån de
inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet har
anfört.
När det sedan gäller Moderaternas krav på att
reformera arbetslöshetsförsäkringen delar utskottet
inte denna uppfattning. Enligt utskottets mening är
den nuvarande utformningen av
arbetslöshetsförsäkringen väl avvägd och den innebär
att den enskilde får en möjlighet till omställning.
Det är viktigt att den sökande känner en ekonomisk
trygghet i den mycket utsatta situation som det
innebär att vara arbetslös. Med de nya reglerna
motverkas den s.k. rundgången och arbetslinjen
stärks. En person som inte längre omfattas av
arbetslöshetsförsäkringen men som står till
arbetsmarknadens förfogande kan få sin försörjning
inom ramen för aktivitetsgarantin. Med hänsyn till
det anförda avstyrker utskottet motion Kr425 yrkande
4 (m). Utskottet kommer att behandla ytterligare
motioner om arbetslöshetsförsäkringen nedan.
I fråga om Centerpartiets förslag om att personer
som i unga år har blivit förtidspensionerade skall
kunna komma tillbaka till arbetslivet vill utskottet
peka på den möjlighet som finns för personer som har
haft förtidspension att i minst ett år pröva på att
arbeta utan att förlora rätten till pension eller
sjukbidrag. Utskottet avstyrker motion K284 yrkande
7 (c).
Avslutningsvis vill utskottet beröra frågan om att
införa ett försök med ungdomsförmedlingar. Utskottet
kan konstatera att det tidigare på några håll har
funnits ungdomsförmedlingar. De har numera inlemmats
i den ordinarie arbetsförmedlingsverksamheten.
I dag organiserar länen arbetet med ungdomar på
olika sätt. På en del arbetsförmedlingar finns
ungdomsgrupper och ''''''''''''''''ungdomsförmedlare'''''''''''''''' som arbetar
enbart med målgruppen ungdomar i åldern 18-24 år.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion A202 (kd).

Invandrare - Riksdagens revisorers förslag

Utskottet vill inledningsvis beröra den fråga som
tas upp av Riksdagens revisorer om hur
prioriteringarna inom arbetsmarknadspolitiken bör
utformas. Revisorernas kritik grundar sig på det
förhållandet att den nuvarande beteckningen
utomnordiska medborgare är alltför brett och
omfattar en heterogen grupp.

Utskottet har förståelse för kritiken. Enligt
utskottets uppfattning är det alltför vanligt att
man utgår från en schabloniserad bild när man talar
om personer med utländsk bakgrund. Dessa personer
kan ha helt olika utbildningsbakgrund och
yrkeserfarenhet. En del kanske inte har några större
problem att komma in på arbetsmarknaden, andra kan
på grund av olika omständigheter ha mycket svårt att
få ett reguljärt arbete. Det behöver inte
nödvändigtvis bero på bristande kunskaper utan kan
ha sin grund i fördomar i det omgivande samhället.
Utskottet kan konstatera att begrepp som
invandrare, utomnordisk medborgare, personer med
utländsk bakgrund m.m. förekommer i den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten exempelvis i
regleringsbrev, återapporteringskrav, olika
författningar och statistik. Det kan också noteras
att man i vissa författningar använder begrepp av
detta slag med syftet att ge utrymme för de
arbetsmarknadspolitiska prioriteringarna.
I det fall att man behöver någon definition för
att kunna göra prioriteringar måste man finna
begrepp som är arbetsmarknadspolitiskt relevanta.
Enligt utskottets uppfattning kan det därför finnas
skäl att se över de begrepp som används i dag inom
arbetsmarknadspolitiken för de kategorier personer
som det är fråga om här. Ett begrepp som utomnordisk
medborgare omfattar inte en person som har förvärvat
svenskt medborgarskap men som kanske har minst lika
stora problem som en person utan svenskt
medborgarskap.
Utskottet utgår därför från att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer noggrant
överväger vilka begrepp som är relevanta att använda
i detta sammanhang.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av
Revisorernas förslag i denna del ger regeringen till
känna vad utskottet anfört. Motion 2000/01:Ub40
yrkande 2 (m) avstyrks i den mån den inte
tillgodosetts genom det anförda.
Utskottet vill i detta sammanhang ta upp
Folkpartiets förslag om förändrad statistik. Enligt
utskottets uppfattning bör statistiken utformas
efter de behov som finns exempelvis när det gäller
avrapporteringar och uppföljningar. Inom AMS bedrivs
ett omfattande undersöknings- och utvecklingsarbete.
Förutom vecko- och månadsstatistik skall underlag
för olika avrapporteringar tas fram. AMS genomför
också olika former av sökundersökningar där
arbetssökande och personer som tidigare varit
arbetslösa men fått arbete får svara på olika
frågor. Det sker en fortlöpande utveckling på AMS
inom detta område. Utskottet utgår från att AMS gör
de justeringar som är nödvändiga för att svara upp
till regeringens krav och prioriteringar. Utskottet,
som redan konstaterat att det kan finnas skäl att se
över olika begrepp, utgår från att AMS kommer att
anpassa statistiken efter de nya krav som kan komma.
Med hänsyn till det anförda finns det enligt
utskottets mening inte skäl att göra något
tillkännagivande i enlighet med vad som anförts i
motionerna A250 yrkandena 1-3 (fp) och 2000/01:Ub38
yrkandena 5 och 6 (fp). De bör därför avslås.
Kristdemokraterna pekar som nämnts på behovet av
att öka invandrarkvinnors sysselsättningsgrad medan
Vänsterpartiet efterlyser en utredning som skall
utarbeta ett handlingsprogram för detta ändamål.
Utskottet har ingen annan uppfattning när det gäller
behovet av att höja sysselsättningsgraden och känner
sympati för förslaget om ett handlingsprogram.
Enligt utskottets uppfattning bör man dock, innan
man överväger ett sådant handlingsprogram, analysera
de slutsatser som dragits i IFAU:s forskningsrapport
Vem ska hjälpa vem? En kritisk analys av
arbetsmarknadspolitiska insatser riktade till
kvinnor med invandrarbakgrund (2000:9). Som framgår
av titeln har en studie gjorts av invandrarkvinnors
erfarenheter av deltagande i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Enligt utskottets uppfattning är det
viktigt att regeringen följer utvecklingen för denna
grupp och vidtar de åtgärder kan anses befogade. Med
hänsyn till det anförda avstyrker utskottet
motionerna A317 yrkande 3 (v) och Sf399 yrkande 34
(kd).
När det sedan gäller gruppen invandrare i stort
vill utskottet hänvisa till IFAU:s forskningsrapport
Invandrare på 1990-talets arbetsmarknad (2001:7). I
rapporten redovisas en studie av hur
förvärvsinkomster och sysselsättning utvecklades för
invandrare och svenskfödda under 1990-talet. Av
rapporten framgår bl.a. att utrikes födda personer i
genomsnitt har lägre årsinkomst än en svenskfödd av
samma kön, i samma ålder och med motsvarande
utbildningsnivå. Det finns dock stora skillnader
inom gruppen utrikes födda. Personer från de
nordiska länderna hade 1998 i genomsnitt 90 % av
inkomsten hos jämförbara svenskfödda. För individer
från övriga västvärlden var denna siffra knappt 80
%, och bland invandrare från resten av världen var
den lägre än 50 %.

En förklaring till inkomstskillnaderna är
sysselsättningsgraden bland invandrare. Nordiska
invandrare som förvärvsarbetar har likartade löner
som infödda svenskar. Skillnaden i genomsnittlig
årsinkomst förklaras av att en lägre andel i gruppen
är sysselsatt. Detta är också den viktigaste faktorn
för andra grupper av utrikes födda. För personer
från länder utanför västvärlden spelar dock
löneskillnaderna en betydande roll. Heltidsarbetande
personer i denna grupp har i genomsnitt 12 % lägre
månadslön än jämförbara infödda svenskar.
En slutsats man kan dra av rapporten är att det är
väsentligt att sysselsättningsgraden hos
invandrargrupper höjs. En annan slutsats är att
invandrarnas problem när det gäller sysselsättning
skiljer sig mycket åt. Utskottet delar alltså
Vänsterpartiets uppfattning om att det är väsentligt
att sysselsättningsgraden bland invandrare ökar. För
att åstadkomma detta krävs olika former av åtgärder.
Utskottet kommer att beröra en del av dem i det
följande. Med hänsyn till frågans centrala betydelse
vill utskottet betona att det är mycket angeläget
att denna fråga följs upp och att insatser görs.
Detta är också något som regeringen själv betonat i
budgetpropositionen. Med hänsyn till det anförda
anser utskottet inte att något tillkännagivande är
påkallat i enlighet med vad som anförs i motion A317
yrkande 1 (v). Motionen avstyrks i den mån den inte
kan anses tillgodosedd genom det anförda.
Utskottet inleder med att ta upp frågan om
företagande. Folkpartiet efterlyser åtgärder för att
förbättra företagandet och på så sätt öka
sysselsättningen bland invandrare. Utskottet vill
erinra om att det har vidtagits en rad åtgärder för
att öka företagandet. Förutom de mer generella
insatserna har särskilda åtgärder satts in för att
stimulera invandrares företagande, bl.a. har
särskilda medel avsatts för ändamålet. Invandrare
tillhör också de grupper som kan få en förlängd
anvisningstid vid stöd till start av
näringsverksamhet. Utskottet avstyrker därför med
hänvisning till vad som anförts motionerna A389
yrkande 20 i denna del (fp) och Sf400 yrkande 5
(fp).
Som Centerpartiet framhåller i motionen Sf255 är
det viktigt att en nyanländ flykting så snart som
möjligt får en bra introduktion så att han eller hon
lättare kan integreras i det svenska samhället. - I
syfte att underlätta introduktionen för flyktingar
och andra invandrare har det träffats en
överenskommelse mellan AMS, Integrationsverket,
Skolverket och Svenska Kommunförbundet om att
samarbeta i dessa frågor. Samarbetet innebär bl.a.
att Migrationsverket, när en asylsökande fått
uppehållstillstånd, i samråd med Arbetsförmedlingen
skall göra en första bedömning av om personen i
fråga kan få arbete direkt. Denna bedömning skall
ske före kommunplaceringen. Redan under tiden då
prövning av frågan om uppehållstillstånd pågår blir
arbetsförmedlingen involverad i Migrationsverkets
kartläggning av utbildningsbakgrund och
arbetserfarenhet.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare som
skall göra en översyn av mottagande av och
introduktion för flyktingar. Översynen skall även
omfatta systemet för statlig ersättning till
kommunerna för flyktingmottagandet och i relevanta
delar mottagandet av asylsökande (dir. 2001:87).
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31
mars 2003.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet
motion Sf255 yrkande 10 (c) i den mån den inte kan
anses tillgodosedd genom vad utskottet anfört.
Ett vanligt problem för många invandrare är att de
trots akademisk examen inom yrken där det råder
arbetskraftsbrist inte får något arbete. Detta kan
bl.a. bero på att de behöver kompletterande
utbildning eller på att det kan vara svårt att
översätta deras betyg eller examina till svenska
förhållanden.
När det gäller behovet av kompletterande
utbildning kan utskottet konstatera att regeringen
för perioden 2001-2003 har avsatt 100 miljoner
kronor årligen för riktade insatser för att öka
sysselsättningen bland invandrare. Av dessa medel
får AMS under 2002 använda 70 miljoner för
kompletterande utbildning inom olika bristyrken för
personer med utländsk högskoleutbildning.
Utskottet vill också peka på att det för
budgetåret 2002 under anslaget 25:73 Särskilda
utgifter inom universitet och högskolor m.m. har
avsatts 10 miljoner kronor som skall användas till
kompletteringsutbildningar inom universitet och
högskola för invandrare med utländsk akademisk
utbildning. Regeringen har också gett Statens
skolverk i uppdrag att i samråd med Högskoleverket
och Svenska Kommunförbundet undersöka de praktiska
möjligheterna att ge högutbildade invandrare sfi i
högskolemiljö.
Frågor som rör validering av utländska betyg och
examina har nyligen varit föremål för utredning. Den
s.k. Valideringsutredningen har bl.a. haft i uppdrag
att organisera och leda tre pilotprojekt i syfte att
utveckla modeller och metoder för validering av
utländsk yrkeskompetens på bl.a. gymnasial nivå och
att lämna förslag hur dessa modeller och metoder
skall tillämpas.
I slutbetänkandet SOU 2001:78 Validering av vuxnas
kunskap och kompetens förslås bl.a. ett nationellt
system för validering av vuxnas kunskap och
kompetens. Förslaget bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Utskottet vill också erinra om att det inom
Högskoleverket finns en avdelning som har till
uppgift att bedöma högre utländsk utbildning.
För att hjälpa invandrare att öka sina möjligheter
på arbetsmarknaden krävs oftast undervisning i det
svenska språket och någon form av arbetspraktik. I
likhet med vad flera av motionärerna framhåller är
utskottet av den uppfattningen att det mest
verkningsfulla är att man kombinerar dessa
möjligheter. Utskottet vill erinra om att det redan
i dag finns vissa möjligheter att anordna
kombinerade insatser som innehåller
svenskundervisning och arbetspraktik. Av 30 §
förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska
program framgår att det finns viss möjlighet att
anordna svenskundervisning inom ramen för
arbetsmarknadsutbildning. Däremot får utbildningen
inte bestå av undervisning enligt förordningen
(1994:895) om svenskundervisning för invandrare
(sfi).
Riksdagens revisorer föreslår att det införs en
ökad möjlighet att inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen erbjuda utbildning i
svenska. Utskottet instämmer i detta. En sådan
förändring skulle kunna förbättra möjligheterna för
många invandrare att få ett reguljärt arbete. Det
skulle också bidra till att de
arbetsmarknadspolitiska programmen blev mer
flexibla. Enligt vad utskottet har erfarit pågår för
närvarande ett arbete inom Regeringskansliet om att
införa en möjlighet att anordna sfi inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen. Något tillkännagivande i
enlighet med revisorernas förslag kan därför inte
anses påkallat.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker
utskottet Riksdagens revisorers förslag yrkande 3
samt motionerna A284 (s), Ub39 yrkande 4 och 6 (kd),
Ub40 yrkande 3 (m), Sf399 yrkande 32 i denna del
(kd), N319 yrkande 6 (m), Sf333 yrkande 4 (m), N315
yrkande 10 (m), A389 yrkande 20 (fp) i denna del, i
den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad
utskottet anfört.
När det sedan gäller Kristdemokraternas
uppfattning att sfi inte bör vara ett krav för att
anses stå till arbetsmarknadens förfogande kan
utskottet konstatera att det finns vissa
arbetsförmedlingar som ställer upp ett sådant krav.
Enligt utskottets uppfattning bör man inte ställa
upp generella regler utan se till bakgrund och
förutsättningar i det enskilda fallet att komma ut
på arbetsmarknaden. Med hänsyn till det anförda
avstyrker utskottet motionerna Sf399 yrkande 32 i
denna del (kd) och Ub39 yrkande 5 (kd) i den mån de
inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet
anfört.
I flera motioner betonas det lokala ansvaret för
förmedlingsverksamheten. Utskottet vill med
anledning av dessa motioner betona att
utgångspunkten är det nationella uppdraget som
uttrycks genom målen i den statliga
arbetsmarknadspolitiken. I den praktiska
utformningen är dock decentralisering och lokal
anpassning av verksamheten ledstjärnor.
När det gäller de nu aktuella frågorna vill
utskottet hänvisa till den s.k. Storstadssatsningen.
Inom ramen för denna har lokala utvecklingsavtal
tecknats mellan staten och sju kommuner i
storstadsregionerna. Kommuner som omfattas av lokala
utvecklingsavtal kan träffa avtal med
länsarbetsnämnden och försäkringskassan om lokal
samverkan med utvecklingsprogram för arbetslösa i de
stadsdelar som de lokala utvecklingsavtalen avser.
Utskottet vill också peka på att riksdagen på
förslag av regeringen under större delen av 1990-
talet tilldelat AMV medel för tillfälliga
personalförstärkningar. För budgetåret 2002
beslutades att denna tilldelning, som sedan
budgetåret 2000 uppgått till 700 miljoner kronor,
skulle vara permanent. Under innevarande budgetår
skall 100 miljoner kronor av dessa medel användas i
storstadsregionerna för att stärka ställningen på
arbetsmarknaden för personer med utländsk bakgrund.
65 miljoner kronor skall användas på motsvarande
sätt i övriga delar av landet. Genom
arbetsmarknadsutskottets uppföljning av de
tillfälliga medlen för personalförstärkningar har
det framkommit att personalförstärkningen i
storstadsregionerna år 2001 haft följande
omfattning: I Stockholms län ca 90 tjänster,
Göteborg ca 80 tjänster och Malmö ca 60 tjänster.
Enligt uppföljningen har merparten av
resurstillskottet till Storstadsregionerna använts
till de arbetsförmedlingar som berörs av den s.k.
storstadssatsningen.
Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker
utskottet motionerna A226 yrkande 7 (c),
2000/01:Ub38 yrkande 7 (fp) och Sf334 yrkande 3 (m).
Frågor om arbetsförmedlares bemötande av
invandrare tas som framgått upp i motionerna A319
yrkande 2 (m) och Sf399 yrkande 36 (kd). Utskottet
kan konstatera att regeringen har uppmärksammat
denna fråga och uppdragit åt Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) att vidta åtgärder för att motverka
diskriminering i arbetsförmedlingarnas verksamhet
(regeringsbeslut 2002-01-17, dnr N2002/558/A).
Genomförandet av uppdraget skall bl.a. i relevanta
delar samordnas med pågående aktiviteter inom ramen
för AMS utbildningssamarbete med Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering (DO). Motionerna bör med
hänvisning till detta arbete avslås.

2. Arbetsmarknadspolitiska program
m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet en rad
motionsförslag som i huvudsak rör de
arbetsmarknadspolitiska programmen. Utskottet
avstyrker samtliga motioner. I samband med
behandlingen av programmet aktivitetsgarantin
föreslår utskottet ett tillkännagivande med
innebörden att bör det finnas ytterligare
insatser inom ramen för aktivitetsgarantin
som kan vidtas för att stödja och hjälpa
vissa grupper.
Jämför reservationerna 19 (m), 20 (kd), 21
(m), 22 (m), 23 (m, fp), 24 (m, kd), 25 (mp),
26 (m), 27 (kd), 28 (c, fp), 29 (kd), 30
(kd), 31 (mp), 32 (kd) och 33 (c).

Allmänna frågor

Inledning

Innan utskottet går in på behandlingen av de olika
motionsförslagen vill utskottet visa hur den
nuvarande programstrukturen ser ut. Som framgår av
nedanstående uppställning finns det för närvarande
nio arbetsmarknadspolitiska program som kan bestå
av olika insatser.

---------------------------------------------------
Arbetsmarknadspolitiska program
---------------------------------------------------
1. Arbetsmarknadsutbildning
---------------------------------------------------
2. Arbetspraktik
---------------------------------------------------
3. Stöd till start av näringsverksamhet
---------------------------------------------------
4. Aktivitetsgaranti
---------------------------------------------------
5. Ungdomsinsatser
---------------------------------------------------
Kommunala program för ungdomar
---------------------------------------------------
Ungdomsgaranti för ungdomar 20-24 år
---------------------------------------------------
Interpraktik
---------------------------------------------------
6. Förberedande insatser
---------------------------------------------------
Arbetslivsinriktad rehabilitering
---------------------------------------------------
Aktiviteter inom vägledning och platsförmedling
---------------------------------------------------
Datortek
---------------------------------------------------
Förberedande eller orienterande utbildningar
---------------------------------------------------
7. Projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning
---------------------------------------------------
8. Anställningsstöd
---------------------------------------------------
Allmänt anställningsstöd
---------------------------------------------------
Förstärkt anställningsstöd (2-årsinskrivna)
---------------------------------------------------
Särskilt anställningsstöd (personer över 57 år)
---------------------------------------------------
Förstärkt anställningsstöd (4-årsinskrivna)
---------------------------------------------------
9. Särskilda insatser för personer med
arbetshandikapp
---------------------------------------------------
Lönebidrag
---------------------------------------------------
Skyddat arbete hos Samhall
---------------------------------------------------
OSA (Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare)
---------------------------------------------------
SIUS (Särskilt introduktions- och
uppföljningsstöd)
---------------------------------------------------
Särskilt stöd vid start av näringsverksamhet
---------------------------------------------------
Stöd till personligt biträde
---------------------------------------------------
Stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen
---------------------------------------------------

Det finns ytterligare former av
arbetsmarknadspolitiska insatser, exempelvis
flyttningsbidrag, stöd till utbildning av anställda
och medel för s.k. brytprojekt. En ny
arbetsmarknadspolitisk insats som infördes den 1
februari i år är det s.k. friårsförsöket.

Motioner

I flera motioner behandlas olika allmänna frågor som
rör arbetsmarknadspolitiska program och insatser.

I kommittémotion A367 påpekar Kristdemokraterna att
det finns ett 20-tal olika arbetsmarknadspolitiska
program, och att vart och ett av dessa har ett eget
regelverk. För att kunna frigöra resurser från
arbetsgivare, arbetssökande och arbetsförmedlingar
krävs att regelsystemen kring de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förenklas och att
antalet åtgärder minskas.

Kristdemokraterna anser att antalet programtyper
bör reduceras. Härigenom förenklas administrationen
och systemet blir mer anpassat till efterfrågan
bland arbetsgivarna. Det öppnar också möjligheter
att forma programtyperna efter varje persons
individuella förutsättningar. Kristdemokraterna
föreslår att man reducerar antalet programtyper till
tre: aktivitetsstöd, anställningsstöd och
projektstöd (yrk. 10).

Folkpartiet anser i kommittémotion A389 att lokala
projekt utifrån individens förutsättningar måste
uppmuntras och stödjas. Dessa behöver inte vara
begränsade till sådana som arbetsförmedlingen och
Lernia bedriver (yrk. 4).

I två motioner framförs krav på kollektivavtal som
förutsättning för arbetsmarknadspolitiska insatser.

Raimo Pärssinen och Per-Olof Svensson (s) anser i
motion A289 att man skall kräva av företag som vill
anställa med anställningsstöd att de tecknar
kollektivavtal med följande
arbetsmarknadsförsäkringar.

Ett liknande krav framställs i motion A296 av Hans
Stenberg och Susanne Eberstein (s).

Frågan om vilken myndighet eller organisation som
skall betala ut s.k. aktivitetsstöd behandlas i två
motioner.

Lars U Granberg (s) föreslår i motion A351 att de
fackliga organisationerna skall sköta administration
och utbetalning av ersättning till dem som deltar i
aktivitetsgarantin.

I motion A359 föreslår Jan Björkman och Christer
Skoog (s) att aktivitetsstöd skall betalas ut av
arbetslöshetskassorna i stället för av
försäkringskassorna.

Utskottets ställningstagande

De arbetsmarknadspolitiska programmen, som tidigare
benämndes åtgärder, har under de senaste tre åren
varit föremål för omfattande förändringar. Enligt
utskottets uppfattning har detta inneburit en klar
förbättring i förhållande till vad som gällde
tidigare. Regelverket har fått en bättre struktur
och de enskilda programmens inplacering i
programstrukturen framstår som logisk.

Utskottet kan till viss del ansluta sig till
Kristdemokraternas kritik att antalet program
fortfarande är stort. Det är viktigt att det
ständigt pågår en översyn av insatserna för att så
långt som möjligt förenkla dessa. Enligt utskottet
är det dock inget självändamål att minska antalet
program. Problemen på arbetsmarknaden är komplexa.
Programmen måste därför utformas så att de medger
flexibilitet och att de kan tillgodose de varierande
enskilda behov som kan finnas av stöd och insatser.
Huvudsaken är att insatserna utformas så att de på
det mest verkningsfulla sättet kan bidra till att
arbetslösa kan återvända till den reguljära
arbetsmarknaden. Den nuvarande programstrukturen
innebär att det finns ett brett spektrum av insatser
som väl kan tillgodose den enskildes behov. Genom
programmet Projekt med arbetsmarknadspolitisk
inriktning finns det också möjlighet att genomföra
insatser som inte kan anordnas inom ramen för de
övriga programmen.
Med hänvisning till det ovan anförda anser inte
utskottet att det finns skäl att göra något
tillkännagivande med anledning av vad som anförts i
motionerna A367 yrkande 10 (kd) och A389 yrkande 4
(fp). Motionerna avstyrks därför.
När det sedan gäller motionskraven på
kollektivavtal för att bevilja olika former av stöd
känner utskottet sympati för dessa. I nuvarande
reglering uppställs inte några krav på att
arbetsgivaren skall vara bunden av kollektivavtal
för att kunna beviljas anställningsstöd. Däremot
anges i 8 § förordningen (1997:1275) om
anställningsstöd att anställningsstöd skall lämnas
endast under förutsättning att det i anställningen
lämnas lön och andra anställningsförmåner enligt
kollektivavtal eller anställningsförmåner som är
likvärdiga med förmåner enligt kollektivavtal i
branschen. En motsvarande reglering finns i 8 §
förordningen (2000:630) om särskilda insatser för
personer med arbetshandikapp.
Ett av skälen till att det inte finns något
absolut krav på kollektivavtal är att vissa delar av
arbetsmarknaden skulle uteslutas. Som exempel kan
nämnas att kollektivavtal inte används inom delar av
IT-sektorn. Eftersom det är angeläget att kunna
utnyttja alla sektorer av arbetsmarknaden för att
bereda den enskilde en så effektiv lösning som
möjligt bör det inte införas ett uttryckligt krav på
kollektivavtal. Utskottet anser dock att det är
angeläget att personer som anställs med olika former
av anställningsstöd får ett fullgott
försäkringsskydd som motsvarar det som följer av
kollektivavtal. Enligt utskottets mening bör de ovan
beskrivna reglerna innebära en garanti för att så
blir fallet. Utskottet vill i detta sammanhang peka
på att det i 10 § Arbetsmarknadsstyrelsens allmänna
råd (AMSFS 2001:4) om tillämpningen av förordningen
(1997:1275) om anställningsstöd föreskrivs att
arbetsförmedlingen i samband med ett beslut om
anställningsstöd bör försäkra sig om att bidrag
endast utgår till seriös verksamhet. Förmedlingen
bör vidare inför ett bidragsbeslut övertyga sig om
att stödet kommer att användas på föreskrivet sätt.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker
utskottet motionerna A289 (s) och A296 (s).
Utskottet övergår nu till frågan om vilken
myndighet eller organisation som skall sköta
administrationen och utbetalningen av de s.k.
aktivitetsstöden. För närvarande sköts denna uppgift
av försäkringskassorna. Enligt utskottets mening
finns dock starka skäl att överföra uppgiften till
arbetslöshetskassorna. Enligt vad utskottet erfarit
pågår överväganden av detta slag inom
Regeringskansliet. Utskottet utgår från att ett
sådant förslag är att vänta, men finner inte skäl
att nu ta ställning till den närmare utformningen av
förslaget. Utskottet avstyrker motionerna A351 (s)
och A359 (s).

Arbetsmarknadsutbildning

Motioner

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A367 (yrk.
11) och Ub429 (yrk. 2) att det finns behov av
lärlingsutbildning som en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd. Enligt partiet skall utbildningen ge den
enskilde en gedigen kompetens som leder till arbete,
antingen genom anställning eller genom att ett eget
företag startas. Lärlingsutbildningen bör ske i nära
samråd med det lokala näringslivet. Den skall vara
mycket individinriktad och kunna pågå under olika
lång tid.

I kommittémotion A389 slår Folkpartiet fast att
arbetsmarknadsutbildningen tidigare varit anpassad
efter gårdagens problem. En klar förbättring har
dock skett under senare år då man försökt anpassa
utbildningen efter den enskildes behov och kraven på
dagens arbetsmarknad. Enligt partiet bör
arbetsmarknadsutbildningen inriktas på en mindre
volym och en högre kvalitet. Partiet poängterar
vikten av att det finns andra anordnare utanför det
statliga Lernias verksamhetsområde och att den
enskilde får större inflytande över hur utbildningen
läggs upp (yrk. 14).

I motion A299 tar Marie Granlund och Britt-Marie
Lindkvist (s) upp problemen kring den målformulering
som gäller för arbetsmarknadsutbildningen. Det finns
enligt motionärerna en risk för att man undantar
personer som bedöms ha sämre chanser att hitta
arbete efter avslutad utbildning. Motionärerna
föreslår därför att AMS får i uppdrag att
kontinuerligt redovisa hur alla deltagare i
arbetsmarknadsutbildningen fördelas efter bl.a. kön,
födelseland, grundutbildning och funktionshinder.

Ann-Kristine Johansson och Helena Zakariasén (s)
anser i motion A321 att utbildningsinsatser är ett
sätt att överbrygga svackor i konjunkturen och
därmed undvika uppsägningar och permitteringar.
Enligt motionärerna bör det i större utsträckning än
i dag vara möjligt att ge stöd till små och
medelstora företag för utbildning i dessa
situationer. För att passa dessa företag bör den
spärr för stöd på högst 25 % för "företagsspecifik"
utbildning tas bort.

I motion A386 framför Ingegerd Saarinen (mp) ett
liknande förslag. Motionären föreslår att man inför
en form av företagsanpassat arbetsmarknadsstöd.
Förslaget tar sikte på företag där arbetstillfällena
varierar till följd av säsongsväxlingar. I stället
för att tvinga ut arbetstagare i arbetslöshet kunde
arbetsmarknadsmedel omdisponeras till utbildning i
de fall arbetsmarknadens parter är överens om saken.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning har
arbetsmarknadsutbildningen en viktig funktion för
att öka anställbarheten hos de arbetslösa. Genom
utbildningen ges den enskilde en ökad kompetens.
Arbetsmarknadsutbildningen är också ett mycket
viktigt medel för att underlätta omställning på
arbetsmarknaden och för att motverka s.k.
flaskhalsar. För att kunna fylla dessa viktiga
funktioner krävs att utbildningarna är av hög
kvalitet och att de i stor utsträckning är
yrkesinriktade.

Av AMS årsredovisning för 2001 framgår att under
detta år befann sig i genomsnitt 15 000 deltagare i
arbetsmarknadsutbildning varje månad. Det är en
minskning jämfört med året innan då antalet uppgick
till i genomsnitt 19 000 deltagare. Samtidigt har
antalet deltagare i förberedande utbildning ökat
något, från 12 000 till drygt 13 000 deltagare.
Enligt AMS kan förändringen härledas till att många
förberedande utbildningar upphandlats och
"specialdesignats" för personer som deltar i
aktivitetsgarantin.
Under sommaren 2000 presenterades en rapport av
Utredningen om arbetsmarknadsutbildningens
effektivitet och organisation. Förslagen i rapporten
En effektivare arbetsmarknadsutbildning (Ds 2000:38)
går bl.a. ut på att arbetsmarknadsutbildningen skall
vara specifikt yrkesinriktad, kortare i tid, mer
träffsäker för att möta behov hos företagen och mer
flexibel för att passa fler som är i behov av
utbildning.
I september 2000 gav regeringen genom ett särskilt
regeringsbeslut AMS i uppdrag att öka kvaliteten och
träffsäkerheten i arbetsmarknadsutbildningen i
enlighet med de förslag som lämnats i den nyssnämnda
utredningen.
AMS har den 24 oktober 2001 lämnat en slutrapport
där man redogör för hur uppdraget har genomförts.
I rapportens sammanfattning gör AMS följande
uttalanden.

"Efter ett års utvecklingsarbete kan följande
konstateras:

· Sammantaget har både kvalitet och träffsäkerhet
ökat. Det är dock en relativt liten ökning i
förhållande till det utvecklingsarbete som
initierats och det arbete som bedrivits. En
förklaring till att inte större
resultatförbättringar nåtts är sannolikt att
kvaliteten är relativt stabil i
arbetsmarknadsutbildningen och är svår att öka
ytterligare och att resultatutvecklingen vad
gäller placering i arbete sammanfallit med en
minskad arbetskraftsefterfrågan under 2001, mest
påtagligt efter sommaren.
·
· Utvecklingsarbetet har haft ett starkt fokus på
behovsanalysen. Länen förefaller ha ett bra grepp
om marknadens behov, men kopplingen till utbudet
av presumtiva deltagare behöver utvecklas
ytterligare.
·
· Upphandlingsverksamheten har förstärkts och
förbättrats genom resursförstärkningar inom
länen, fortbildningar och stödmaterial samt
kontinuerliga kontakter mellan länen och AMS.
·
· Samverkan mellan länen kring behovsanalys och
upphandling har intensifierats, men kan utvecklas
ytterligare.
·
1. Möjligheterna till uppföljning av
utbildningsinsatser har förbättrats ytterligare,
och en modernisering av den nationella
kvalitetsuppföljningen utökar möjligheterna att
studera bedömningar om utbildningens kvalitet.
2.
· Det fortsatta utvecklingsarbetet behöver
bedrivas med fokus på att tillförsäkra att
arbetsmarknadsutbildningen motverkar
flaskhalsar och bristyrken.
Arbetsmarknadsutbildningen har minskat i
omfattning och behöver öka för att
utbildningsformen inte skall bli så marginell
i omfattning att den saknar inflytande på
arbetsmarknaden. En viktig del i
rekryteringsarbetet är att öka inflödet i
arbetsmarknadsutbildning från förberedande
utbildning."
·
Rapporten utgör ett underlag i det fortsatta arbetet
inom Regeringskansliet avseende
arbetsmarknadsutbildningen. I det arbetet övervägs,
som tidigare påpekats, att i högre grad än i dag
låta arbetslösa med utländsk bakgrund läsa sfi inom
ramen för arbetsmarknadsutbildning.

Enligt utskottet är det viktigt att det ovan
beskrivna arbetet fortsätter så att
arbetsmarknadsutbildningen utvecklas på ett sådant
sätt att det ytterligare förstärker de enskildas
möjligheter att få ett reguljärt arbete. Man måste
även fortsättningsvis satsa på högkvalitativa
yrkesutbildningar inom bristyrken. De framtida
behoven på arbetsmarknaden ställer krav på en större
omfattning av arbetsmarknadsutbildningen.
Folkpartiet pekar på att det borde finnas andra
anordnare av arbetsmarknadsutbildning än Lernia.
Enligt vad utskottet har inhämtat har utvecklingen
under 1990-talet varit sådan att Lernias andel har
minskat samtidigt som andelen privata anordnare har
ökat. I början av 1990-talet hade Lernia ca 40 % av
samtliga deltagare i arbetsmarknadsutbildningen.
Motsvarande andel för privata anordnare var 15 %. I
slutet av 1990-talet hade Lernia ca 20 % av
deltagarna och de privata organisationerna över 50
%. Utvecklingen de senaste åren är att Lernias andel
fortsätter att krympa samtidigt som de privata
anordnarnas andel ökar.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet
att det inte finns skäl att göra några särskilda
uttalanden i denna fråga, utöver vad som redan
redovisats, med anledning av de synpunkter som förts
fram i motion A389 yrkande 14 (fp). Motionen
avstyrks.
I detta sammanhang vill utskottet beröra den
målkonflikt som tas upp i motion A299. Regeringen
har liksom tidigare år för 2002 satt upp som mål att
andelen som skall ha fått arbete inom 90 dagar efter
avslutad yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning
skall uppgå till minst 70 %. Målet uppnåddes inte
under 2001, då andelen i genomsnitt uppgick till 59
%. Utskottet har förståelse för de farhågor som förs
fram i motionen om att det finns en risk att man i
första hand försöker placera personer i sådana
utbildningar som ger snabbast resultat. Enligt
utskottet måste man väga dessa farhågor mot en hög
ambitionsnivå. Det uppställda målet innebär att det
ställs höga krav på att utbildningarna har hög
kvalitet och att de i första hand inriktas på de
områden där arbetslösa har lättast att få arbete.
Utskottet anser att det finns anledning att med
jämna mellanrum ompröva målet så att det inte får
oönskade effekter. Med det nuvarande målet finns det
t.ex. risk för att personer inte kommer i fråga för
arbetsmarknadsutbildning trots att de med hjälp av
denna skulle kunna få ett arbete på lite längre
sikt. Målet kan inverka menligt såväl på den
enskildes möjligheter till arbete som på
arbetsmarknadens funktionssätt.
När det sedan gäller kravet på att AMS
kontinuerligt skall redovisa hur
arbetsmarknadsutbildningen fördelas mellan olika
grupper vill utskottet hänvisa till att sådana
undersökningar görs i viss utsträckning. I sina
kvartalsrapporter till regeringen redovisar AMS
bl.a. fördelningen av utbildning efter kön.
Sammanfattningsvis anser utskottet att det inte
finns skäl att göra något tillkännagivande med
anledning av vad som framförts i motionen. Motion
A299 (s) bör därför avslås.
När det sedan gäller kravet på att införa en
lärlingsutbildning vill utskottet bl.a. hänvisa till
den pågående Gymnasieutredningen och den
försöksverksamhet om lärande i arbetslivet som
redogjorts för under avsnittet Särskilda grupper.
Utskottet vill också framhålla att 30 % av
arbetsmarknadsutbildningen sker genom praktik på
arbetsplatserna. Nästan samtliga län använder sig av
praktikinriktade utbildningsmetoder som exempelvis
lärlingsutbildning och annan företagsförlagd
utbildning. Utskottet avstyrker därför motionerna
A367 yrkande 11 (kd) och Ub429 yrkande 2 (kd).
Motionerna A321 och A386 har gemensamma
beröringspunkter. Förslagen går ut på att använda
sig av arbetsmarknadsmedel för utbildning så att
företag skall slippa säga upp eller permittera
arbetstagare på grund av arbetsbrist vid tillfälliga
nedgångar i verksamheten.
Enligt utskottets uppfattning måste, med hänsyn
till konkurrensneutraliteten, stor restriktivitet
gälla när det handlar om att med
arbetslöshetsförsäkringens eller de
arbetsmarknadspolitiska insatsernas hjälp jämna ut
tillfälliga nedgångar i företagens verksamhet. Som
påpekas i motion A321 finns det en sådan möjlighet
inom ramen för den arbetsmarknadspolitiska insatsen
Stöd till utbildning av anställda. Den regleras i
förordningen (2001:626) om stöd till utbildning av
anställda. Av förordningen framgår att stöd får
lämnas om utbildningen genomförs för att stärka
anställdas möjligheter. Om utbildningen är inriktad
i huvudsak på den verksamhet arbetsgivaren bedriver
eller avser att bedriva, s.k. företagsspecifik
utbildning, får stöd lämnas med högst 25 procent av
kostnaderna. I en av motionerna föreslås att denna
begränsning tas bort. Bestämmelsen är emellertid
utformad i enlighet med EU-direktivet om
företagsutbildning.
Med hänsyn till det anförda bör motionerna A321
(s) och A386 (mp) avslås.

Aktivitetsgarantin

Bakgrund

Med aktivitetsgarantin avses individuellt anpassade
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter för den som är
eller riskerar att bli långtidsinskriven som
arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen.
Heltidsaktivitet inom ramen för aktivitetsgarantin
bör erbjudas inom 27 månader efter arbetslöshetens
inträde.

Den som anvisats aktivitetsgarantin deltar i
organiserade jobbsökaraktiviteter hos
arbetsförmedlingen, aktiviteter som anordnas i
samverkan mellan Arbetsmarknadsverket och andra
aktörer och i de övriga arbetsmarknadspolitiska
insatser som Arbetsmarknadsverket förfogar över.
Aktivitetsgarantin vänder sig till personer som är
20 år eller äldre, och som är eller riskerar att bli
långtidsinskrivna, dvs. personer som varit inskrivna
hos arbetsförmedlingen i minst 24 månader.
Den som deltar i aktivitetsgarantin får
aktivitetsstöd som motsvarar ersättningen från
arbetslöshetsförsäkringen. Om deltagarna erbjuds
anställning som delvis finansieras med
anställningsstöd får de lön från arbetsgivaren. För
arbetshandikappade kan det finnas möjligheter till
andra stödformer, t.ex. lönebidrag.

Motioner

Kristdemokraterna påpekar i kommittémotion A367 att
det, för att undvika långtidsarbetslöshet, är
nödvändigt att på ett tidigt stadium sätta in
relevanta åtgärder för att stödja den arbetslöse att
snabbt få rätt utbildning, praktik eller hjälp på
annat sätt. Det krävs enligt partiet en rad åtgärder
för att bryta långtidsarbetslöshet, såsom
individuella handlingsplaner, kompetenshöjning och
tydliga krav på arbetssökande m.m. (yrk. 4).

Kristdemokraterna påpekar också att det bland de
långtidsinskrivna finns många som inte är
"anställbara" på grund av språkproblem, handikapp,
sociala problem m.m. Partiet föreslår därför att det
för dessa grupper införs aktiviteter inom ramen för
s.k. övergångsarbetsmarknader. Detta bör kunna ske i
kommunal regi eller inom föreningar (yrk. 5).

Centerpartiet hävdar i partimotion A259 att många
äldre arbetslösa uppfattar aktivitetsgarantin som
kränkande och meningslös. Aktivitetsgarantin bör
därför tidsbegränsas till två år. Man bör i stället
införa en möjlighet för arbetslösa över 60 år att
erhålla anställning med lönebidrag (yrk. 5).

Enligt Folkpartiet är den enskildes inflytande över
verksamheten inom aktivitetsgarantin omdiskuterad.
Partiet föreslår därför i kommittémotion A389 att
programmet skall göras om från grunden (yrk. 15).

I partimotion Sf395 föreslås att friska
långtidsarbetslösa bör garanteras ett arbete. Den
uppgiften bör upphandlas från privata
bemanningsföretag. Även i övrigt bör privata aktörer
ges ett långt större utrymme på
arbetsförmedlingsområdet (yrk. 11 i denna del och
13).

I flera enskilda motioner framförs krav på olika
former av övergångsarbetsmarknader.

Barbro Feltzing (mp) föreslår i motion A258 att det
införs s.k. övergångsarbeten i form av s.k. gröna
jobb.

Christer Skoog (s) hävdar i motion A268 att det
finns behov av övergångsarbeten för arbetssökande
som inte bedöms kunna komma tillbaka till den
reguljära arbetsmarknaden.

Även Lilian Virgin (s) anser i motion A344 att det
bör införas övergångsarbeten. Hon föreslår att det
införs en försöksverksamhet på Gotland.

Christina Axelsson och Sylvia Lindgren (s) påpekar i
motion A214 att vissa deltagare i aktivitetsgarantin
inte får något arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Motionärerna föreslår därför att
det införs en form av förstärkt aktivitetsgaranti.

Ett liknande förslag framförs i motion A312 av
Lisbeth Staaf-Igelström och Lennart Axelsson (s). De
anser att det är viktigt att man tar tillvara den
äldre arbetskraftens erfarenheter och kunskaper. För
att kunna göra det föreslås att det bl.a. införs
någon form av förstärkt aktivitetsgaranti.

Enligt Agneta Lundberg och Göran Norlander (s) är
det viktigt att deltagandet i aktivitetsgarantin
inte upplevs som betungande. Därför anser de i
motion A293 att ersättningssystemet bör ses över med
målsättningen att den enskilde skall kompenseras för
de ökade kostnader som uppstår.

Ana Maria Narti (fp) efterfrågar i motion A353 en
undersökning angående bristen på samarbete mellan
arbetsförmedlingarna och invandrarnas organisationer
när det gäller aktivitetsgarantin.

Alf Eriksson och Ann-Kristine Johansson (s) anser i
motion A277 att reglerna bör utformas så att det är
möjligt att genomföra naturvårdsarbeten inom ramen
för arbetsmarknadspolitiska insatser.

Utskottets ställningstagande

När det gäller synen på långtidsarbetslöshet har
utskottet ingen annan uppfattning än den som
Kristdemokraterna redogör för i sin motion A367. För
att komma tillrätta med problemet krävs en rad
åtgärder och det är viktigt att man så tidigt som
möjligt identifierar de behov av stöd och insatser
som den enskilde har. I denna process har de
individuella handlingsplanerna stor betydelse. Med
en väl utformad handlingsplan som tillkommit i
samråd med den enskilde underlättas sökprocessen.
Förmedlaren och arbetssökanden kan lättare se vilka
åtgärder som behövs för att sökanden skall kunna få
ett arbete. Vid utarbetandet av planen kan det också
framkomma att utsikterna till arbete är dåliga, och
att den sökande därmed kanske kommer att vara
arbetslös under en längre period. Vad som är den
lämpligaste åtgärden måste bedömas från fall till
fall.

Det finns enligt utskottet starka skäl att betona
vikten av att prioritera grupper som riskerar att
bli långtidsarbetslösa eller långtidsinskrivna. Man
kan konstatera att bland de långtidsinskrivna är de
äldre överrepresenterade och andelen
arbetshandikappade är fortsatt hög. Utskottet kan i
sammanhanget notera att det i regleringsbrevet för
AMV:s verksamhet för 2002 finns ett mål som innebär
att antalet långtidsinskrivna skall uppgå till högst
42 000 i genomsnitt per månad.
Ett program som har stor betydelse för de
långtidsinskrivna är den ovan beskrivna
aktivitetsgarantin. Programmet infördes i syfte att
förbättra de långtidsinskrivnas möjligheter att
komma tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden.
Arbetslinjen stärktes samtidigt som rundgången
mellan åtgärder och öppen arbetslöshet motverkades.
Den påbörjades i augusti 2000 och har därefter ökat
snabbt i volym. Under 2001 deltog närmare 32 000
personer i olika program inom ramen för
aktivitetsgarantin. Under samma period har
4 900 personer fått ett arbete eller påbörjat en
reguljär utbildning. För äldre arbetslösa har det
inom ramen för aktivitetsgarantin införts ett s.k.
särskilt anställningsstöd. Det får lämnas vid
anställning av den som fyllt 57 år. Stödet får
lämnas under högst 24 månader.
Utskottet delar inte den åsikt som Folkpartiet för
fram om att aktivitetsgarantin bör reformeras.
Programmet har funnits i drygt ett och ett halvt år.
Det är för tidigt att dra slutsatsen att det bör
göras några större förändringar. Tvärtom anser
utskottet att programmets tillkomst har inneburit
att det numera finns ett verkningsfullt medel för
att hjälpa dem som befinner sig i den svåraste
situationen på arbetsmarknaden att komma tillbaka
till reguljärt arbete. Med de möjligheter till olika
insatser som finns inom programmet kan man
tillgodose de behov som den enskilde har. Genom
deltagande i programmet stärks den enskilde och blir
bättre rustad för framtiden. Utskottet vill också
erinra om att en viktig grundtanke med
aktivitetsgarantin är att den skall utformas i nära
samverkan med stat, kommuner, företag och
arbetsmarknadens parter. Avsikten är att man inom
ramen för aktivitetsgarantin också skall kunna
använda sig av bemanningsföretag. Utskottet anser
också att det är viktigt att samverkan sker med
föreningslivet; inte minst gäller detta olika
invandrarorganisationer där engagemang och stora
kunskaper kan tas till vara. Detta är enligt
utskottets uppfattning i första hand en fråga för de
lokala aktörerna.
Utskottet delar inte Centerpartiets uppfattning
att deltagande i programmet bör tidsbegränsas. Det
finns grupper av arbetslösa där det krävs mer
omfattande åtgärder för att de skall kunna komma
tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. Att
sätta upp tidsgränser skulle kunna begränsa
möjligheterna att utarbeta relevanta program för
dessa arbetslösa. Däremot kan utskottet ha
förståelse för att vissa äldre arbetslösa efter en
längre tids arbetslöshet och deltagande i olika
program som inte leder vidare till arbete kan bli
negativt inställda. Detta måste mötas genom att
utveckla och förstärka aktivitetsgarantin.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet
motionerna A259 yrkande 5 (c), A353 (fp), A367
yrkande 4 (kd), A389 yrkande 15 (fp) och Sf395
yrkandena 11 i denna del och 13 (fp).
I flera motioner framförs förslag på att införa
s.k. övergångsarbeten eller en förstärkt
aktivitetsgaranti. Utskottet kan konstatera att det
inom en relativt snar framtid kommer att uppstå
arbetskraftsbrist. Inom många viktiga sektorer på
arbetsmarknaden kommer efterfrågan på arbetskraft
att bli större än utbudet. I denna situation kommer
alla arbetsföra att behövas. Aktivitetsgarantin
kommer utifrån detta perspektiv att spela en allt
viktigare roll för att inför framtiden stärka och
rusta personer som i dag har svårt att komma in på
den reguljära arbetsmarknaden.
Även i en situation med arbetskraftsbrist kan det
inte uteslutas att det fortfarande finns grupper som
står mycket långt utanför den reguljära
arbetsmarknaden, exempelvis vissa äldre arbetslösa
och personer som aldrig har fått något fotfäste på
arbetsmarknaden. Enligt utskottets mening bör det
finnas ytterligare insatser, inom ramen för
aktivitetsgarantin, som kan vidtas för att stödja
och hjälpa dessa grupper.
Vid utformningen av dessa insatser bör man ta
tillvara de erfarenheter som finns inom den
kommunala sektorn av bl.a. OTA och lokalt genomförda
sysselsättningsprojekt. Även OSA bör kunna tjäna som
förebild för dessa åtgärder. En annan lösning kan
vara meningsfulla sysselsättningar, t.ex. inom
miljö- och naturvård, som subventioneras genom någon
form av anställningsstöd.
Vad utskottet har anfört om ytterligare insatser
inom aktivitetsgarantin bör ges regeringen till
känna. Motionerna A214 (s), A258 (mp), A268 (s),
A277 (s), A312 (s), A344 (s) och A367 yrkande 5 (kd)
avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda
genom vad utskottet anfört.
Avslutningsvis behandlar utskottet förslaget om
att införa någon form av extra ersättning för dem
som deltar i aktivitetsgarantin. Utskottet vill
betona att arbete inom aktivitetsgarantin sker med
lön som ersättning. Utskottet har förståelse för
kravet att personer som inte har en anställning får
extra ersättning utöver aktivitetsstödet men anser
att det måste ställas mot andra kostnader för
arbetsmarknadspolitiken, något som får prövas i
kommande budgetprocess. Enligt utskottets
uppfattning är det angeläget att säkerställa
kvaliteten på de nuvarande insatserna, vilket skulle
öka möjligheterna för den enskilde att få arbete.
Utskottet är därför inte berett att nu tillstyrka de
krav som framställs i motion A293 (s). Den bör
därför avslås.

Stöd till start av näringsverksamhet

Bakgrund

Syftet med stöd till start av näringsverksamhet är
att ge företrädesvis arbetslösa, som inte kan få ett
arbete och som har förutsättningar för att starta
egen verksamhet, bidrag till försörjningen under
inledningsskedet av verksamheten. Stödet får lämnas
till den som är arbetslös eller riskerar att bli
arbetslös och är arbetssökande vid
arbetsförmedlingen från den dag han eller hon fyller
20 år. Stöd kan också ges till personer som inte är
arbetslösa om de är bosatta inom ett stödområde.
Stödet lämnas endast till den som bedöms ha goda
förutsättningar att driva företag och om
verksamheten bedöms få en tillfredsställande
lönsamhet och ge varaktig sysselsättning. Vidare får
stödet inte snedvrida konkurrensförutsättningarna
för annan verksamhet. Stöd lämnas normalt under
högst sex månader. Bara om det finns särskilda skäl
får stödet förlängas. Ersättningen lämnas i form av
aktivitetsstöd.

Motioner

Kristdemokraterna understryker i kommittémotion A367
den risk som Riksdagens revisorer påpekar, nämligen
att stödformen kan bidra till att ordinarie
arbetstillfällen trängs undan. När man beslutar om
denna stödinsats måste det stå helt klart att det
inte finns risk för att konkurrensen snedvrids (yrk.
15).

Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) anser i motion N365 att
man bör utreda effekterna av att även de som inte är
arbetslösa får stöd till start av näringsverksamhet
(yrk. 1). Om man skall fortsätta med denna stödform
måste den också ges till dem som inte är arbetslösa.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om konkurrenssnedvridning kan
utskottet konstatera att det av 4 § förordningen
(2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten framgår att stöd till start av
näringsverksamhet inte får snedvrida
konkurrensförutsättningarna för en annan verksamhet.
I AMS allmänna råd för tillämpningen av förordningen
(2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program
hänvisas till denna bestämmelse.

Reglerna innebär således att man vid prövningen av
stödet skall ta hänsyn till risken för
konkurrenssnedvridning. Utskottet utgår från att
arbetsförmedlingen iakttar dessa regler när man tar
ställning till en ansökan om stöd. Med hänsyn till
det anförda avstyrker utskottet motion A367 yrkande
15 (kd).
Vad sedan gäller förslaget om att utreda
effekterna av att även ge dem som inte är arbetslösa
möjlighet att omfattas av programmet Stöd till start
av näringsverksamhet vill utskottet anföra följande:
Utgångspunkten för arbetsmarknadspolitiken är att
program eller insatser i första hand måste vända sig
till den som har förlorat sitt arbete och behöver
dessa samhälleliga insatser för att kunna återkomma
till den reguljära arbetsmarknaden eller på annat
sätt klara sin försörjning. De samhälleliga
resurserna är begränsade och bör därför i första
hand användas för dem som har svårast situation på
arbetsmarknaden. Ett alltför generöst system skulle
dessutom kunna leda till att stödformen ger
undanträngningseffekter. Utskottet vill påpeka att
stöd kan ges till personer som inte är arbetslösa,
om de är bosatta inom ett stödområde.
Utskottet avstyrker därför motion N365 yrkande 1
(mp).

Datortek

Bakgrund

Datortek är en förberedande insats som består av
träning i grundläggande datakunskaper som varvas med
en aktivitetsdel där inriktningen är
jobbsökaraktiviteter och projektarbetsmetodik.
Programmet syftar till att stärka den enskildes
möjligheter att få eller behålla ett arbete.

Motion

Kristdemokraterna anser i motion A367 (yrk. 14) att
Statskontoret bör få i uppdrag att göra en studie av
datorteksverksamheten för att skapa ett säkrare
underlag för den fortsatta verksamheten för
datorteken. Partiet anser också att alla arbetslösa
utan dataerfarenhet bör erbjudas en grundläggande
datautbildning som skall leda fram till ett s.k.
datakörkort.

Utskottets ställningstagande

När det gäller kravet på att alla arbetslösa bör
erbjudas en grundläggande datautbildning som skall
leda fram till ett datakörkort anser utskottet att
utgångspunkten måste vara individens behov. Mycket
talar för att det i de flesta fall är lämpligt med
en nivå som ett s.k. datakörkort innebär. Enligt
utskottets uppfattning bör det vara
arbetsförmedlaren som i dialog med den arbetssökande
fastställer lämpliga insatser.

Utskottet kan vad gäller frågan om en översyn
konstatera att en sådan har genomförts av
Statskontoret under 2001. Statskontorets uppdrag var
att följa upp effekterna av de förändringar av
datortek/aktivitetscenter som trädde i kraft den 1
januari 2000. Uppdraget har redovisats i rapporten
Datortek/aktivitetscentra - En uppföljning (2001:30)
som överlämnades till regeringen den 18 december
2001. I rapporten slår Statskontoret fast att
datorteksverksamheten håller en högre kvalitet i dag
än för några år sedan. Deltagarnas inställning till
åtgärden har förbättrats. Antalet
datortek/aktivitetscenter har minskat med 10 % sedan
föregående år. Enligt Statskontoret bör åtgärden
huvudsakligen användas för vad som kan betecknas som
kärnverksamhet, dvs. arbetslösa som inte alls eller
i mycket liten omfattning använt sig av eller kommit
i kontakt med den nya informationstekniken i
tidigare verksamhet och som har behov av datortekens
andra aktiviteter. Statskontoret anser inte att
datortek skall konkurrera med marknaden om
målgrupper som ligger utanför statens eller
kommunens åtaganden. Enligt Statskontorets
uppfattning finns det skäl att pröva om hela eller
delar av datorteksverksamheten kan upphandlas.
Enligt vad utskottet har erfarit bereds denna
rapport för närvarande inom Regeringskansliet.
Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker
utskottet motion A367 yrkande 14 (kd).

Friår

Bakgrund

Under tiden den 1 februari 2002 - december 2004 har
det införts en försöksverksamhet med s.k. friår.
Syftet med friåret är att den som har en anställning
skall kunna ta ledigt från denna för personlig
utveckling eller kompetensutveckling. Under
ledigheten skall en arbetslös person inskriven på
Arbetsförmedlingen anställas av arbetsgivaren.

I försöksverksamheten ingår 12 kommuner: Botkyrka,
Gällivare, Göteborg, Hultsfred, Hällefors,
Katrineholm, Landskrona, Lund, Piteå, Strömsund,
Västerås och Åmål.
För att friåret skall kunna anvisas den som vill
vara ledig skall det finnas en överenskommelse
mellan arbetstagaren och arbetsgivaren om
ledigheten. Arbetstagaren skall ha varit anställd
hos arbetsgivaren under de senaste två åren och ha
sin huvudsakliga arbetsplats i någon av de tolv
kommunerna. Arbetsgivaren skall i samråd med
arbetsförmedlingen anställa en person som är
arbetslös och anmäld på arbetsförmedlingen som
vikarie för den friårsledige eller för annan
arbetstagare som vikarierar för den ledige. Den som
anställs skall ha minst samma sysselsättningsgrad
som den friårsledige.
Anvisningen skall gälla under minst tre månader.
Längsta anvisningstid är tolv månader. Under friåret
har den friårsledige 85 % av den ersättning som han
eller hon skulle ha haft vid arbetslöshet.
Friårsförsöket regleras i förordningen (2001:1300)
om friåret.

Motion

I motion A322 anser Tuve Skånberg och Holger
Gustafsson (båda kd) att man bör utreda möjligheten
att införa ett sabbatsår.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att man med friårsförsöket
infört en sådan arbetsmarknadspolitisk insats som
förordas i motionen A322 (kd). Motionen kan därmed
anses tillgodosedd. Något tillkännagivande kan inte
anses påkallat, varför motionen avstyrks.

Diverse frågor

Motioner

I kommittémotion Kr227 hävdar Moderaterna att dagens
arbetsmarknadspolitik utgör ett hinder för
utvecklingen eftersom den inte i tillräckligt hög
grad tar hänsyn till kulturskaparnas särskilda
villkor. Moderaterna föreslår att man omfördelar
resurser från arbetsmarknadsåtgärderna till
konstnärsgrupperna, t.ex. genom att införa en s.k.
tredje anställningsform (yrk. 1). Enligt Moderaterna
innebär de nuvarande reglerna att det är svårt för
kulturarbetare att få del av arbetsmarknadsstöd
(yrk. 13).

Folkpartiet anser i kommittémotion Kr419 att man bör
överflytta en del av de medel som går till AMS och
arbetslöshetskassorna till kulturfonder (yrk. 30).

Kristdemokraterna anser i kommittémotion MJ340 (yrk.
4) att det bör tillsättas en utredning som skall se
över trädgårdsnäringens arbetskraftsbehov.

I motion MJ341 anser Gunnel Wallin (c) att AMV bör
beakta det arbetskraftsbehov som råder inom
jordbruksnäringen (yrk. 7).

I motion A300 föreslår Birgitta Sellén och Åke
Sandström (c) att det skall vara möjligt för
"hemvändare" att få flyttningsbidrag.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis kommer utskottet att behandla de
motioner som rör trädgårds- och jordbruksnäringens
arbetskraftsbehov.

Utskottet kan konstatera att det har skett vissa
förändringar när det gäller möjligheten att anställa
arbetskraft från andra länder. Från och med februari
2001 har länsarbetsnämnderna möjlighet att bevilja
arbetstillstånd för säsongsanställd arbetskraft med
högst tre månader under tiden den 1 april till den 1
november, dvs. under en period av sju månader.
Dessförinnan kunde sådana tillstånd beviljas under
tiden den 15 maj till den 15 oktober.
Enligt vad utskottet erfarit finns det en
informell grupp som diskuterar olika frågor som rör
näringen, däribland arbetskraftsbehovet. Gruppen
består av företrädare för AMS, Migrationsverket,
Trädgårdsnäringens riksförbund, Grönsaksodlarnas
riksförbund, Skogs- och lantarbetsgivarförbundet och
LO.
Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte
finns skäl att föreslå några tillkännagivanden i
enlighet med vad som anförts i motionerna MJ340
yrkande 4 (kd) och MJ341 yrkande 7 (c). Motionerna
bör därför avslås i den mån de inte kan anses
tillgodosedda genom vad utskottet anfört.
Utskottet övergår nu till att behandla de motioner
som tar upp kulturarbetares villkor. Utskottet är
medvetet om kulturarbetarnas särskilda förhållanden.
I likhet med andra arbetslösa har kulturarbetarna
möjlighet att delta i olika arbetsmarknadspolitiska
program. Inom ramen för dessa program anordnas
sådana insatser som är utformade efter deras behov.
Det finns också särskilda kulturarbetsförmedlingar.
Sådana finns i fem län: Stockholms, Skåne, Västra
Götalands, Örebro och Västerbottens län. Dessa
förmedlingar har ett regionalt ansvar för flera län
och har koppling till regionala kulturarbetsnämnder.
AMS har i syfte att få en mer sammanhållen
organisation över hela landet tillsatt en utredare
som skall se över organisationen. Översynen skall ge
underlag för förändringar av förmedlingarnas
styrning, ledning och organisation. Den ska också
redovisa hur samarbetet och gränsdragningen till
annan förmedlingsverksamhet skall organiseras.
När det gäller arbetslöshetsförsäkringen vill
utskottet erinra om att hänsyn tas till
kulturarbetarnas särskilda situation. Utskottet vill
också erinra om att det vid AMS finns en särskild
kulturarbetsdelegation som är ett rådgivande organ
till generaldirektören för AMS. Utskottet vill också
påpeka att det sedan några år tillbaka finns en
verksamhet som benämns Teateralliansen. Syftet med
verksamheten är att bereda skådespelare anställning
så att de under perioder då de inte har något
engagemang har försörjning i form av lön.
Utskottet är inte heller berett att ställa sig
bakom förslagen om att föra över en del medel från
AMS till kultursektorn. Enligt utskottet är det dock
angeläget att det finns resurser inom ramen för den
ordinarie arbetsmarknadspolitiken för att stärka
kulturarbetarnas ställning på arbetsmarknaden.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna Kr227 yrkandena 1 och 13 (m)
samt Kr419 yrkande 30 (fp).
Avslutningsvis behandlar utskottet förslaget om
flyttningsbidrag för "hemvändare". Utskottet vill i
denna del anföra följande:
Utskottet vill inledningsvis betona att det är
viktigt att det finns instrument som stimulerar
geografisk rörlighet. Härigenom underlättas
matchningen på arbetsmarknaden. Enligt nuvarande
regler finns det möjlighet att få s.k.
flyttningsbidrag. Bidraget ges till den som är eller
riskerar att bli arbetslös. Det innebär att den
arbetslöse bl.a. kan få ekonomiskt stöd för att
pendla. Hösten 2001 föreslog regeringen i
proposition 2001/02:4 En politik för tillväxt och
livskraft en försöksverksamhet med utökat
pendlingsbidrag. Riksdagen ställde sig bakom
förslaget (bet. 2001/02:AU1, rskr. 2001/02:115). I
propositionen aviserades att det skulle tillsättas
en utredning med uppdrag att göra en översyn av de
rörlighetsstimulerande medlen inom näringspolitiken.
Enligt vad utskottet har erfarit håller man inom
Regeringskansliet på att utarbeta direktiv till
denna utredning.
Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet
avstyrker utskottet motion A300 (c).

3. Arbetsförmedlingsverksamhet m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet frågor om
arbetsförmedlingsverksamhet m.m. Samtliga
motioner avstyrks.
Jämför reservationerna 34 (m, kd, c, fp), 35
(c, fp), 36 (c, fp) och 37 (m).

Motioner

Moderaterna föreslår i kommittémotion A384 att det
införs en individuell och effektiv arbetsförmedling.
Förmedlingen skall vara kostnadsfri för den som är
arbetslös. Andra aktörer än staten som kan förmedla
arbeten bättre eller lika bra som staten skall ges
möjlighet att i fri konkurrens göra detta. Lokala
arbetsförmedlingar kan avknoppas från AMS.
Rekryteringsföretagen kan hjälpa nya grupper av
arbetssökande. Specialistförmedlingar kan växa fram.
Bemanningsföretagen kan vidga sina verksamhetsfält.
Man bör också pröva att ersätta arbetsförmedlingen
efter uppnådda resultat (yrk. 3).

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A367 att
det är angeläget att stora ansträngningar görs för
att få ut mer svårförmedlade personer i det
reguljära arbetslivet. För detta krävs att alla
arbetssökande efter maximalt 100 dagar får en tydlig
individuell handlingsplan. Alla som är inskrivna vid
förmedlingarna måste ha en tät kontakt med en
förmedlare. Försöken med bemanningsföretag måste
utvecklas. På det sättet avlastas den statliga
arbetsförmedlingen. AMS bör också medverka till att
utveckla den privata arbetsförmedlingsverksamheten.
Det är angeläget att det utvecklas belöningssystem
inom arbetsförmedlingarna (yrk. 3).

I partimotion A259 föreslår Centerpartiet att de
regionala och lokala delarna av AMV tilldelas ett
utökat ansvar med tillhörande resurser. Fördelningen
inom AMV bör utgå från dels antalet arbetslösa, dels
den genomsnittliga längden av sökandenas tid i
arbetslöshet, dels ett antal individuella faktorer,
exempelvis utbildningsnivå. Fördelningen skall
tillhöra huvuduppgiften för chefsmyndigheten inom
AMV. Chefsmyndigheten skall däremot inte göra sig
till tolk för vilka arbetssätt som bäst lämpar sig i
olika delar av landet (yrk. 2).

Centerpartiet föreslår i kommittémotion Ub552 ett
initiativ som innebär att regeringen skall stödja
utvecklandet av arbetslivscenter där
högskolestuderande får tillgång till företagsnätverk
och arbetslivsrådgivning under studietiden (yrk. 7).

Enligt Folkpartiet är platsförmedlingens viktigaste
uppgift den s.k. matchningen. Partiet föreslår i
kommittémotion A389 en reformering av
platsförmedlingsverksamheten som syftar till att
stärka den arbetslöse och den enskilde
platsförmedlarens roll i arbetssökningsprocessen.
Arbetsförmedlingen måste få konkurrens från andra
aktörer, t.ex. privata arbetsförmedlingar,
branschvisa arbetsförmedlingar, privata
utbildningsföretag och bemanningsföretag. Den
statliga arbetsförmedlingens roll i det nya
informationssamhället måste ses över så att den
passar ett modernt flexibelt informationssamhälle
(yrk. 9).

I partimotion Sf395 föreslår Folkpartiet att man i
högre grad än vad som görs i dag använder sig av
privata arbetsförmedlingar och bemanningsföretag
inom arbetsförmedlingsområdet (yrk. 11 i denna del).

Christina Husmark Pehrsson och Ewa Thalén Finné (m)
anser i motion A313 att man skall avveckla dagens
arbetsförmedling och utveckla fler och fristående
arbetsförmedlingar.

I motion A387 efterlyser Laila Bäck (s) ett
förtydligande från regeringen om vilka rättigheter
och skyldigheter som den lokala
arbetsförmedlingsnämnden har så att det lokala
inflytandet tas tillvara på ett bättre sätt.

Tre motioner tar sikte på olika problem som kan
uppstå när en person söker arbete i ett annat
nordiskt land.

I motion A282 påpekar Marie Engström (v) vikten av
att underlätta för medborgare i Sverige och Norge
att kunna arbeta i det andra landet. Enligt
motionären finns det fortfarande olika hinder som
bl.a. rör frågor inom skatte-, tull- och
socialförsäkringsområdet. Hon föreslår därför att
det utarbetas konkreta förslag som motverkar dessa
hinder. Vidare föreslås att det upprättas ett s.k.
Norgekontor i Värmland där information från olika
myndigheter samlas.

Även Torgny Danielsson m.fl. (s) framhåller i motion
A380 att det kan uppstå en rad problem för den
enskilde när han eller hon väljer att arbeta i ett
annat land. De pekar på att det har byggts upp en
arbetsförmedlingsverksamhet, AF Inre Skandinavia,
som ligger i "Morokulien" på gränsen mellan Sverige
och Norge. I Sverige betraktas AF Inre Skandinavia
som en lokal resurs som skall finansieras av
länsarbetsnämnden i Värmland. I Norge betraktas den
som en nationell angelägenhet. Motionärerna föreslår
därför att denna arbetsförmedling skall ges status
som en nationell resurs.

Ewa Thalén Finné m.fl. (m) framhåller i motion A390
(yrk. 3 och 4) att det övergripande syftet med
Öresundsregionen är att skapa en stark och
funktionell region med hög tillväxt och stor
beredskap att konkurrera med andra europeiska
regioner. För att lyckas med det krävs att den
svenska och danska delen av regionhalvorna i allt
högre grad integreras. Avgörande för en integration
är att lagar och regler inom alla områden blir enkla
och tydliga. På arbetsmarknaden bör man få enkla och
lätthanterliga regler så att föräldraledighet,
pensionssystem, semesterregler m.m. är anpassade
till en gemensam arbetsmarknad. Motionärerna pekar
bl.a. på att utformningen av
arbetslöshetsförsäkringen och
arbetsförmedlingssystemen utgör hinder för den fria
rörligheten mellan länderna.

Utskottets ställningstagande

Utgångspunkten är att arbetsmarknadspolitiken har en
viktig roll inom den ekonomiska politiken. De olika
regionerna är beroende av varandra och av den
nationella ekonomiska tillväxten. Den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten måste dock
utformas så att man även beaktar lokala
förutsättningar, vilket återspeglas i AMV:s
organisation.

I utskottets budgetbetänkande hösten 2001
konstaterades att arbetsmarknadspolitiken de senaste
fem åren lagts om mot en tydligare tillväxtfrämjande
inriktning. Samtidigt har insatserna för dem som har
svårast att få ett arbete stärkts. De
arbetsmarknadspolitiska insatserna måste inriktas på
kärnuppgifterna, exempelvis matchning.
Förutsättningarna för tillväxt och sysselsättning
ser olika ut i olika delar av landet. Människors
utbildning och kompetens, utbud och efterfrågan på
arbete, närhet till infrastruktur och marknader,
tillgång till riskkapital och social service,
företagsstrukturer och traditioner av företagande är
sådant som kan skilja väsentligt mellan olika
regioner. En viktig utgångspunkt för att kunna ta
till vara dessa skillnader på ett strategiskt sätt
är att politiken kan anpassas till lokala och
regionala förhållanden. Politiken måste också
stimulera samverkan och samarbete mellan olika
sektorer och aktörer för att de åtgärder som
genomförs skall vara så välinriktade och effektiva
som möjligt.
Utskottet konstaterar att det är angeläget att det
finns en regional organisation som både säkerställer
den nationella politiken och har möjlighet att göra
prioriteringar utifrån lokala och regionala
förutsättningar.
Enligt utskottets mening har den nuvarande
organisationen förutsättningar att uppfylla de krav
som angivits ovan.
Utskottet delar Kristdemokraternas syn på behovet
av individuella handlingsplaner. Enligt utskottets
uppfattning bidrar handlingsplanerna till att
förbättra sökprocessen och underlättar därmed för
den arbetssökande att få arbete. För att
handlingsplanen skall vara effektiv måste den utgå
från individens behov och upprättas i samråd mellan
arbetsförmedlare och arbetssökande. Av 6 §
förordningen (2000:628) om den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten framgår att det
finns ett krav på att länsarbetsnämnden i samråd med
den arbetssökande skall upprätta en individuell
handlingsplan inom tre månader från det att den
enskilde anmäler sig som arbetssökande hos den
offentliga arbetsförmedlingen.
Från flera partier framförs krav på fler privata
specialförmedlingar och belöningssystem. Utskottet
har vid ett flertal tillfällen prövat liknande
yrkanden. Senast utskottet behandlade frågan var i
budgetbetänkandet 2000/01:AU1 i vilket hänvisades
till betänkandet 1999/2000:AU7. I sistnämnda
betänkande anförde utskottet bl.a. följande:
Utskottet kan konstatera att lagstiftningen medger
privata specialförmedlingar. Tillkomsten av sådana
förmedlingar måste därmed vara avhängig av om
marknaden efterfrågar sådana tjänster och om det
finns någon som är beredd att utföra tjänsterna.
Av de motioner där förslag förs fram om
belöningssystem för framgångsrika
arbetsförmedlingar respektive arbetsförmedlare
framgår inte på något sätt hur sådana system är
tänkta att fungera. Utskottet kan för sin del se en
rad problem kring sådana belöningssystem. Hur kan
man undvika att förmedlingar/förmedlare endast
väljer ut de förmedlingsuppdrag som är lätta att
klara av? Är inte riskerna överhängande att
svårplacerad arbetskraft får stå utan eller får
sämre service från förmedlingens sida? Hur skulle
man kunna väga in den lokala
arbetsmarknadssituationen i ett sådant
belöningssystem? Det är några exempel på frågor som
måste ställas.
Med hänvisning till vad som anförts förordar
utskottet att riksdagen avslår motionerna.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna
fråga.
I flera motioner framhålls att man i större
utsträckning bör använda sig av bemanningsföretag.
Utskottet vill påpeka att bemanningsföretag redan i
dag används inom förmedlingsverksamheten. Enligt
utskottets uppfattning kan bemanningsföretagen ha en
kompletterande funktion inom denna verksamhet. Det
bör dock i första hand vara myndigheterna inom AMV
som skall avgöra i vilken omfattning dessa företag
bör anlitas inom deras verksamhet. Utskottet vill i
detta sammanhang erinra om den arbetsgrupp som
tillsatts inom Regeringskansliet för att se över
olika frågor som rör bemanningsföretagens
verksamhet. Utskottet återkommer till denna fråga
under avsnittet Arbetslöshetsförsäkring.
Folkpartiet framför krav på att det görs en
översyn i syfte att förändra arbetsförmedlingens
organisation så att den passar ett modernt flexibelt
informationssamhälle. Enligt utskottets mening pågår
redan en stark utveckling i denna riktning. AMS har
de senaste åren genomfört en rad åtgärder i syfte
att utnyttja den nya IT-tekniken. Som exempel kan
nämnas den s.k. Platsbanken. Det är en
Internettjänst för lediga arbeten. I Platsbanken kan
arbetsgivare annonsera sina tjänster och
arbetssökande kan hitta alla arbeten som anmälts
till förmedlingen. Tjänsten hade ca 550 000 besökare
varje månad under våren 2002. Ett annat exempel är
det s.k. AMS infocenter. Till infocentret kan
allmänheten ringa och få allmän information om
arbetsförmedlingens service och Internettjänster,
arbetslöshetsförsäkringen, arbetsmarknaden samt
yrken och studier.
Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker
utskottet motionerna A313 (m), A367 yrkande 3 (kd),
A384 yrkande 3 (m), A389 yrkande 9 (fp) och Sf395
yrkande 11 i denna del (fp).
När det sedan gäller Centerpartiets krav på stöd
till utvecklande av s.k. arbetslivscenter vill
utskottet påpeka att det inom ramen för AMV:s
verksamhet finns utrymme att starta sådana projekt.
Ett exempel är en s.k. kundarbetsplats vid Högskolan
i Gävle som har till syfte att förbättra
möjligheterna för högskolans studenter att hitta
arbete i Gävle och Gävleborg. I detta projekt ingår
bl.a. arbetsförmedlingen i Gävle.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion Ub552 yrkande 7 (c).
Utskottet övergår nu till Centerpartiets förslag
om en ny resursfördelningsmodell. Utskottet kan
konstatera att ett liknande yrkande behandlades i
budgetbetänkandet 2001/02:AU1, där det lämnas en
redogörelse för den fördelningsmodell som används
inom AMV. Fördelningen av resurserna till respektive
län sker efter en fördelningsnyckel som AMS centralt
upprättat. Varje enskild länsarbetsnämnd har sedan
en egen fördelningsnyckel som anpassats till de
lokala förhållandena. I utskottets ställningstagande
framhölls att det är angeläget att AMS fortlöpande
omprövar de resursfördelningsmodeller som tillämpas
inom verket. Det åligger verket att fördela anslagna
medel på ett sådant sätt att de riktlinjer och mål
för arbetsmarknadspolitiken som ställs upp av
riksdagen och regeringen beaktas. Utskottets
slutsats blev att frågan om fördelningsmodellens
operativa utformning inte bör avgöras av riksdagen
utan enligt nuvarande decentraliserade modell. De
behandlade motionerna avstyrktes.
Utskottet har ingen annan uppfattning i dag.
Motion A259 yrkande 2 bör därför avslås.
När det sedan gäller det krav på förtydligande av
de lokala arbetsmarknadsnämndernas rättigheter och
skyldigheter som framställs i motion A387 kan
utskottet konstatera att motionärens förslag är
generella och allmänt hållna. Utskottet vill peka på
att dessa nämnders verksamhet regleras i
förordningen (2001:623) med instruktion för
Arbetsmarknadsverket. Av 36 § i förordningen framgår
att arbetsmarknadsnämnden är ett samarbetsorgan med
uppgift att medverka till att den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten inom ramen för
den statliga arbetsmarknadspolitiken utformas
utifrån lokala förutsättningar och behov. I 38 § i
samma förordning föreskrivs att
arbetsmarknadsnämnden särskilt skall

· medverka till att målen för den nationella
arbetsmarknadspolitiken uppnås,
·
· medverka till att finna former och skapa utrymme
för aktivitetsgarantin,
·
· ansvara för kvaliteten i ungdomsinsatserna,
·
· skapa samsyn mellan olika aktörer för att främja
att varje individs arbetsförmåga tas till vara så
att det blir möjligt för den enskilde att
försörja sig genom eget arbete och
·
· mobilisera det lokala arbetsmarknadsutbudet.
·
Enligt utskottets uppfattning finns det mot bakgrund
av det som anförts ovan inte skäl att föreslå något
tillkännagivande i enlighet med förslaget i
motionen. Motion A387 (s) bör därför avslås.

Avslutningsvis vill utskottet beröra de motioner
som rör den nordiska arbetsmarknaden. Motionerna tar
sikte på förhållandena mellan Sverige och Danmark
respektive Sverige och Norge. Utskottet kan
konstatera att det finns en rad problem som uppstår
när någon väljer att arbeta eller bo i ett annat
nordiskt land. Enligt utskottets uppfattning är det
angeläget att så långt som möjligt ta bort de hinder
mot ökat utbyte av arbetskraft som dessa problem
innebär.
Utskottet kan notera att det har inletts dialoger
mellan de berörda länderna om hur man skall lösa
dessa problem.
När det gäller förhållandet Sverige-Danmark finns
det en arbetsgrupp bestående av företrädare för de
båda ländernas regeringskanslier som diskuterar
dessa frågor.
När det sedan gäller förhållandet Sverige-Norge
pågår kontakter mellan de båda länderna bl.a. på
ministernivå. Utskottet anser att det är viktigt att
gränshindren elimineras och att resurser byggs upp
för samordnad information. Inom Regeringskansliet
övervägs också att ta initiativ till att inrätta ett
informationskontor vid gränsen mellan Sverige och
Norge där medborgarna skall kunna få hjälp med olika
frågor som kan uppstå när man väljer att arbeta i
ett annat land. Utskottet utgår från att man inom
detta arbete beaktar de erfarenheter som finns från
bl.a. AF Inre Skandinavia.
Med hänvisning till det ovan anförda anser
utskottet inte att det är nödvändigt att föreslå
något tillkännagivande med anledning av vad som
anförts i motionerna A282 (s), A380 (s) och A390
yrkandena 3 och 4 (m). Motionerna bör därför avslås.

4. Arbetslöshetsförsäkring

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet motioner
som rör arbetslöshetsförsäkringen, däribland
frågan om att införa en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
kvalificeringsregler och företagares
ersättningsrätt. Utskottet behandlar också
motioner som tar upp frågor om
bemanningsföretag. Samtliga motioner
avstyrks.
Jämför reservationerna 38 (m, kd, c, fp), 39
(m, kd, c, fp), 40 (v), 41 (kd), 42 (kd, c),
43 (m, kd, c, fp), 44 (mp) och 45 (m, kd).

Allmänna frågor

Bakgrund

Arbetslöshetsförsäkringen omfattar både arbetstagare
och företagare och regleras i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring (ALF). Den består av en
grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring.
För att vara berättigad till ersättning från
inkomstbortfallsförsäkringen skall den arbetslöse ha
varit medlem i en arbetslöshetskassa i minst tolv
månader (medlemsvillkor). Vidare krävs att den
arbetslöse under en bestämd period utfört en viss
mängd förvärvsarbete (arbetsvillkor) och att han
eller hon bl.a. är aktivt arbetssökande
(grundvillkor).

Arbetslösa som uppfyller arbets- och
grundvillkoren men inte medlemsvillkoret har rätt
till ersättning från grundförsäkringen. Sådan
ersättning kan även lämnas till den som i stället
för arbetsvillkoret uppfyller ett s.k.
studerandevillkor.
Arbetslöshetsersättning utges under längst 300
ersättningsdagar oavsett den arbetslöses ålder. En
ersättningsperiod kan dock bli förlängd med högst
300 dagar utan att den arbetssökande behöver
uppfylla ett nytt arbetsvillkor. Under de första 100
ersättningsdagarna har den arbetssökande rätt att
begränsa sitt arbetssökande till lämpliga arbeten
inom sitt yrke och till närområdet. Ersättningen
från arbetslöshetsförsäkringen lämnas i form av
dagpenning, dvs. ett per dag beräknat belopp. När
det gäller inkomstbortfallsförsäkringen lämnas
dagpenning med 80 % av den försäkrades tidigare
dagsförtjänst, dock lägst 270 kr. De första 100
dagarna i en ersättningsperiod lämnas s.k. förhöjd
dagpenning. Den högsta dagpenningen är då 680 kr per
dag. Därefter är den högsta dagpenningen 580 kr per
dag. För arbetslösa som endast har grundförsäkring
lämnas ett s.k. grundbelopp med 270 kr per dag.
Ändringarna som genomfördes hösten 2000 var en
fortsättning på det förändringsarbete som hade
påbörjats samma vår när riksdagen antog regeringens
proposition Förnyad arbetsmarknadspolitik för
delaktighet och tillväxt (prop. 1999/2000:98) och
som bl.a. ledde till att det arbetsmarknadspolitiska
programmet aktivitetsgaranti infördes i hela landet
fr.o.m. den 1 augusti 2000.
Utskottet har, som tidigare påpekats, även i
samband med behandlingen av budgetpropositionen
2001/02:1 hösten 2001 tagit ställning till ett antal
motioner som rör arbetslöshetsförsäkringen och dess
finansiering. Det kan noteras att det i detta
sammanhang behandlades krav från Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet om att införa en
allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Utskottet kommer i det följande att behandla de
kvarvarande motionerna från den allmänna
motionstiden som tar upp frågor rörande
arbetslöshetsförsäkringen.

Motioner

Moderaterna föreslår i kommittémotion A219 att det
införs en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som innebär att ersättning
endast skall kunna lämnas under en ersättningsperiod
om 300 dagar. Det skall inte vara möjligt att
kvalificera sig till en ny ersättningsperiod på
något annat sätt än genom reguljärt arbete. För att
åstadkomma ett bättre försäkringsmässigt samband
föreslås en utökad egenfinansiering (yrk. 6).

I kommittémotion A251 föreslår Kristdemokraterna att
regeringen bör utreda alternativa organisations- och
tillsynsmodeller samt konsekvenserna av att förändra
relationerna mellan de fackliga organisationerna och
arbetslöshetskassorna (yrk. 8).

Utskottets ställningstagande

Arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att ersätta
den enskilde för inkomstförlust vid arbetslöshet
under en omställningsperiod fram till ett nytt
arbete. Det samhälleliga stödet till
arbetslöshetsförsäkringen syftar bl.a. till att
stärka arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken. Med
det förstås att den arbetslöse så fort som möjligt
skall kunna övergå i reguljärt arbete.
Arbetslöshetsförsäkringen har alltid varit avsedd
att vara en omställningsförsäkring. Den får inte bli
en permanent försörjningsinrättning, varken på
heltid eller som kontinuerlig inkomstutfyllnad under
längre perioder. Den skall inte heller användas för
att subventionera olika branscher, eftersom det kan
leda till att det uppstår oacceptabla snedvridningar
i konkurrensförhållandena mellan företag.
Försäkringen bör inte heller användas för att
finansiera verksamheter, som i och för sig kan
framstå som angelägna, men som samhället i övrigt
inte prioriterar att finansiera.

De förändringar som genomfördes hösten 2000
innebär att försäkringens grundstruktur bibehållits
samtidigt som arbetslinjen har stärkts. Kravet på
att aktivt söka lämpligt arbete har också
förtydligats. Arbetslöshetsförsäkringen har blivit
rättvisare samtidigt som legitimiteten stärkts.
Förändringarna har också inneburit att den s.k.
rundgången mellan åtgärder och öppen arbetslöshet
har motverkats då det inte längre är möjligt att
kvalificera sig för nya ersättningsperioder genom
deltagande i arbetsmarknadspolitiska program eller
insatser. I stället skall de som är eller riskerar
att bli långtidsarbetslösa få erbjudande om en
heltidsaktivitet inom ramen för aktivitetsgarantin.
Härigenom riktas stora insatser mot den enskilde för
att få honom eller henne tillbaka till reguljärt
arbete.
En kritik som riktas mot nuvarande system är att
det administreras av arbetslöshetskassor som har
nära anknytning till olika intresseorganisationer,
vilket enligt kritikerna bl.a. lett till att många
personer kommit att stå utanför
arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet ansluter sig
inte till denna kritik. Enligt utskottets mening har
sambandet mellan arbetslöshetskassorna och de
fackliga organisationerna inneburit ett starkt
fackligt engagemang i utvecklingen av
arbetslöshetsförsäkringen. De fackliga
organisationernas inflytande över
arbetslöshetskassorna har inneburit att nödvändiga
strukturomvandlingar inom arbetsmarknaden har
underlättats. Rationaliseringar har kunnat
accepteras eftersom den ekonomiska tryggheten för
arbetstagarna har varit säkrad. Bildandet av ALFA-
kassan har också lett till att de grupper som valt
att stå utanför de fackligt anknutna
arbetslöshetskassorna getts en möjlighet att
omfattas av inkomstbortfallsförsäkringen. Med denna
möjlighet kan arbetslöshetsförsäkringen numera anses
vara en allmän försäkring. Enligt utskottets
bedömning finns det därför inget skäl att ändra den
nuvarande administrationen och omforma försäkringen
till ett rent statligt system.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om ett av
Justitieombudsmannen den 7 december 2000 fattat
beslut (JO 780-2000). Enligt beslutet finns det inte
något lagstöd för ett överlämnande från
arbetslöshetskassorna till fackförbunden av
beslutsfattande i och handläggning av ärenden
rörande arbetslöshetsförsäkring eller av ärenden
rörande medlemskap i kassorna. I den mån
överlämnanden har skett har det enligt JO stått i
strid med regeringsformen 11 kap. 6 §. AMS har
påbörjat ett arbete med att se över vilka
arbetslöshetskassor som behöver förändra sin
verksamhet med anledning av JO:s beslut.
Med hänsyn till det anförda finns det enligt
utskottet ingen anledning att initiera någon
utredning om konsekvenserna av att bryta kopplingen
mellan de fackliga organisationerna och
arbetslöshetskassorna.
När det sedan gäller frågan om en översyn av
tillsynsverksamheten kan utskottet konstatera att
ett sådant arbete har genomförts av en
tjänstemannagrupp inom Näringsdepartementet. Gruppen
har redovisat sitt arbete i departementspromemorian
Tillsynen över arbetslöshetsförsäkringen (Ds.
2001:75). I promemorian föreslås att tillsynen över
alla delar av arbetslöshetsförsäkringen hålls samman
hos en från berörda parter fristående myndighet. En
proposition kommer att överlämnas till riksdagen de
närmaste dagarna.
Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker
utskottet förslaget som framförs i motion A219
yrkande 6 (m). Utskottet föreslår också att motion
A251 yrkande 8 (kd) avslås.

Inträdesvillkor m.m.

Bakgrund

Som framgår av den inledande redogörelsen måste den
arbetslöse uppfylla vissa villkor för att ha rätt
till arbetslöshetsersättning. För att erhålla
ersättning från inkomstbortfallsförsäkringen krävs
att den arbetslöse uppfyller ett medlemsvillkor och
ett arbetsvillkor.

För att erhålla medlemskap i en arbetslöshetskassa
krävs att sökanden under en sammanhängande period av
fem veckor under minst fyra veckor har
förvärvsarbetat i minst 17 timmar per vecka och
fortfarande arbetar i minst denna omfattning.
Arbetsvillkoret innebär att den enskilde skall ha
utfört en viss mängd förvärvsarbete. Enligt
huvudregeln krävs att den arbetslöse under en ramtid
av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens
inträde skall ha förvärvsarbetat under minst sex
månader. Endast månad då förvärvsarbete har utförts
under minst 70 timmar får räknas in. Det finns också
ett alternativt arbetsvillkor som innebär att
sökanden skall ha förvärvsarbetat i minst 450 timmar
under en sammanhängande tid av sex kalendermånader
och utfört arbetet under minst 45 timmar under var
och en av dessa månader inom ramtiden på tolv
månader. Som kvalificerande förvärvsarbete räknas
även anställning med lönebidrag, skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare, anställning inom Samhall AB
och anställningar som arbetsgivaren finansierat med
anställningsstöd. Stödformen särskilt
anställningsstöd räknas däremot inte som
kvalificerande förvärvsarbete.
Utöver dessa villkor måste den arbetslöse även
uppfylla vissa grundvillkor. Det innebär att
sökanden bl.a. måste vara aktivt arbetssökande, vara
beredd att anta lämpligt arbete och att medverka
till att en individuell handlingsplan upprättas.

Motioner

Vänsterpartiet hävdar i partimotion A314 att det kan
vara svårt för deltidsarbetande och för dem som har
olika tillfälliga anställningar att uppfylla kraven
för att bli medlem i en arbetslöshetskassa och
arbetsvillkoret. Eftersom det är kvinnor som har
högst andel av både deltidsanställningar och
tillfälliga anställningar anser partiet att det är
tveksamt om reglerna för arbetslöshetsersättning är
könsneutrala. Vänsterpartiet föreslår därför att
regeringen får i uppdrag att närmare kartlägga
effekterna av villkoren för att bli berättigad till
arbetslöshetsersättning (yrk. 6).

Samma synpunkter framför Vänsterpartiet i
partimotion A317 (yrk. 2) med det tillägget att man
även bör se över utformningen av
arbetslöshetsförsäkringen och dess konsekvenser för
invandrare.

Kristdemokraterna förordar i kommittémotion A251
(yrk. 3) en annan utformning av arbetsvillkoret.
Dagens kvalifikationskrav för grundbeloppet bör
ändras. Rätten till ersättning skall utgå från att
man skall arbeta ett antal timmar under en ramtid av
ett år. Enligt partiet bör man också överväga
lämpligheten av att ha olika kvalifikationsvillkor
för grundbeloppet och för den inkomstrelaterade
ersättningen. Partiet föreslår också att
medlemsvillkoret tas bort, som en följd av förslaget
om införande av en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring.

I motion A221 föreslår Lars Björkman och Jeppe
Johnsson (m) att reglerna i
arbetslöshetsförsäkringen skärps. Om en arbetslös
tackar nej till ett säsongsarbete, utan att ha
medicinska skäl för detta, skall han eller hon
stängas av.

Bengt Silfverstrand (s) hänvisar i motion A275 till
att det tidigare fanns en bestämmelse som innebar
att ett kassakort skulle ha inkommit till
vederbörande arbetslöshetskassa inom åtta veckor
efter det att kassakortets sista dag ifyllts för att
ersättning skulle utbetalas. Denna regel slopades i
början av 1990-talet. Eftersom det numera inte finns
någon begränsningsregel förekommer det att en del
kassakort skickas in till arbetslöshetskassan långt
efter arbetslöshetsperiodens utgång. Motionären
föreslår därför att den tidigare åttaveckorsregeln
återinförs.

I motion A285 hävdar Carina Ohlsson och Monica Green
(s) att deltidsarbetslösa i vissa fall kan förlora
sin ersättningsrätt om de tar ett arbete med högre
sysselsättningsgrad.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning bör rätten till
arbetslöshetsersättning bygga på en fast förankring
på arbetsmarknaden. För att en sökande skall anses
ha en fast förankring måste det krävas att han eller
hon har förvärvsarbetat reguljärt i en viss
omfattning. Vilken omfattning det skall vara är en
svår avvägning. Ett för lågt krav innebär att även
personer med en svag förankring på arbetsmarknaden
skulle ha rätt till ersättning. Ett för högt krav
skulle utesluta stora arbetstagargrupper från
försäkringsskydd. Det skulle även kunna försvåra för
deltidsarbetande och grupper med oregelbundna och
tidsbegränsade anställningar.

Utskottet anser att dagens arbetsvillkor bygger på
en godtagbar avvägning. Det innebär rimliga krav på
sökandens anknytning till arbetsmarknaden. Enligt
utskottets uppfattning förhåller det sig på samma
sätt när det gäller kravet på förvärvsarbete som den
enskilde måste uppfylla för att kunna bli medlem i
en arbetslöshetskassa.
Utskottet har dock förståelse för de invändningar
som framförs i några motioner om att vissa grupper
kan ha problem med att kvalificera till
arbetslöshetsersättning, exempelvis invandrare,
deltidsarbetslösa och personer med tidsbegränsade
anställningar. Enligt utskottets uppfattning är det
angeläget att man i första hand gör ansträngningar
för att bereda dessa personer heltidsarbete.
Utskottet kan konstatera att det under senare år har
vidtagits åtgärder för att förbättra dessa gruppers
möjligheter att få reguljära heltidsarbeten.
När det gäller deltidsarbetslösa har AMS under
2001 haft i uppdrag att kartlägga vilka arbetsgivare
som har en stor andel deltidsarbetare och som inte
erbjuder önskad arbetstid. I AMS uppdrag låg också
att ha överläggningar med dessa arbetsgivare i syfte
att förmå dem att organisera sitt arbete på ett
annat sätt. Kartläggningen, som redovisades i en
rapport till regeringen i augusti 2001, visar att
den största andelen deltidsarbetslösa återfinns inom
områdena vård, omsorg och handel och att kvinnor i
betydligt högre grad än män är deltidsarbetslösa. Av
rapporten framgår också att insatserna inriktats på
att fullfölja det arbete som påbörjats med parterna
inom vård- och omsorgssektorn. Samtidigt har ett
arbete inletts inom handeln samt inom hotell- och
restaurangbranschen. AMS har infört en intygsrutin
som innebär att arbetsgivaren till
arbetsförmedlingen får uppge vilket arbetsutbud som
kan erbjudas den deltidsarbetslöse. Villkoren för
arbetsmarknadsutbildningen inom vård och omsorg har
skärpts. Arbetsmarknadsutbildning skall endast
beviljas under förutsättning att den förenas med
garantier från arbetsgivaren som resulterar i
anställning med arbetstider som motsvarar sökandens
önskemål.
I regleringsbrevet för 2002 har regeringen
uppdragit åt AMS att fortsätta med de insatser som
påbörjades förra året för att minska antalet
deltidsarbetslösa.
Regeringen har också gett Arbetsmiljöverket (AV) i
uppdrag att bilda en styrgrupp för frågor om
deltidsarbetslöshet. Styrgruppen, som leds av
generaldirektören för AV, består av företrädare för
Arbetslivsinstitutet, AMS, Jämställdhetsombudsmannen
(JämO) och Svenska EFS-rådet. Styrgruppen skall
också utse en referensgrupp med företrädare för
arbetsmarknadens parter. Styrgruppens uppgift skall
vara att påverka de omständigheter som
hindrar dem som arbetar deltid och som vill
arbeta mer att få önskad arbetstid. Arbetet skall
vara gränsöverskridande, vilket innebär att
respektive myndighets område skall utnyttjas.
För genomförandet av uppdraget disponerar AV
100 miljoner kronor per år under 2002"2004.
Utskottet kan notera att de åtgärder som hittills
har vidtagits för att minska deltidsarbetslösheten har
gett effekt.
Regeringen har gett Arbetslivsinstitutet i
uppdrag att se över den arbetsrättsliga
lagstiftningen (regeringsbeslut 2000-07-13, N2000/2486
ARM). Syftet med uppdraget skall vara att se över
den arbetsrättsliga lagstiftningen så att den
uppfyller kraven på trygghet och inflytande för de
anställda inom ramen för en flexibel och effektiv
arbetsmarknad. Principer för arbetsrättens framtida
utveckling skall belysas. Utvecklingstendenser på
arbetsmarknaden genom avtal på olika nivåer och i
olika branscher skall beaktas. Översynen skall
omfatta ett antal frågor. Bland annat skall man
studera de tidsbegränsade anställningarna.
Utvecklingen av dessa anställningar skall
kartläggas. Konsekvenserna av utvecklingen skall
belysas. Vidare skall en bedömning göras om det är
möjligt att minska skillnaderna i
anställningstrygghet och anställningsvillkor mellan
tillsvidareanställningar och tidsbegränsade
anställningar för att anställningsskyddslagen skall
uppfylla kraven på trygghet och förutsägbarhet för
de anställda samt vilka effekter detta skulle kunna
få för företagens utveckling.
När det slutligen gäller invandrares arbetsmarknad
vill utskottet hänvisa till de åtgärder som
redovisas ovan under avsnittet Särskilda grupper.
Enligt utskottets uppfattning utgör de pågående
insatserna ett viktigt led i arbetet med att ge ovan
berörda grupper möjlighet att få arbete i den
omfattning som svarar mot deras arbetsutbud. Med
hänsyn till det ovan anförda anser utskottet att det
inte finns skäl att i nuläget göra några uttalanden
med anledning av motionerna A251 yrkande 3 (kd),
A314 yrkande 6 (v) och A317 yrkande 2 (v).
Motionerna bör därför avslås.
Frågan om verkan av att en deltidsarbetslös tar
ett arbete med högre sysselsättningsgrad som tas upp
i motion A285 rör tillämpningen av
arbetslöshetsförsäkringen. Problemet har tidigare
behandlats av utskottet i betänkande 2000/01:AU5
Ändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. Utskottet
konstaterade då att AMS är av den uppfattningen att
ersättning skall lämnas, men att det finns exempel
på kassor som är av motsatt uppfattning. Enligt
utskottet visade bl.a. det här exemplet på att det
finns behov av en kontinuerlig uppföljning av
reglernas tillämpning. Utskottet vill dock betona
att man i varje enskilt fall måste beakta de
särskilda omständigheter som kan finnas.
Utskottet har ingen annan uppfattning i dag. Som
redan påpekats kommer regeringen att förelägga
riksdagen ett förslag till förändrad
tillsynsverksamhet bl.a. i syfte att skapa en mer
enhetlig tillämpning. Med hänsyn till det anförda
avstyrker utskottet motion A285 (s).
Den fråga som tas upp i motion A221 rör
grundvillkorens utformning. Utskottet kan konstatera
att det i dag redan finns ett krav på att sökanden
skall anta ett lämpligt arbete. Om sökanden är
arbetslös och har arbetslöshetsersättning kan
dagpenningen sättas ned om han eller hon avvisat ett
erbjudande om lämpligt arbete. Vilka principer som
skall gälla vid bedömningen av vad som är att anse
som lämpligt arbete regleras i 11 § ALF. AMS får
också efter bemyndigande av regeringen meddela
föreskrifter om lämpligt arbete. Sådana föreskrifter
har meddelats (se AMSFS 2000:10). Av 11 § ALF
framgår att man vid bedömningen av vad som är
lämpligt arbete skall ta skälig hänsyn till den
sökandes förutsättningar för arbetet samt andra
personliga förhållanden. Vidare framgår att
bedömningen av vad som kan anses vara tillgängligt
och lämpligt arbete för den enskilde skall göras med
beaktande av läget på hela arbetsmarknaden och med
hänsyn till vad som rimligen kan begäras av den
sökande. Utskottet vill också erinra om att sökanden
under de första 100 ersättningsdagarna i en
ersättningsperiod får begränsa sig till att söka
lämpliga arbeten inom sitt yrke och närområde.
Enligt utskottet är de ovan beskrivna reglerna väl
avvägda och tillåter en bedömning i varje enskilt
fall efter vissa riktlinjer. Utskottet är därför
inte berett att föreslå något tillkännagivande på
sätt som begärts i motion A221 (m). Motionen bör
därför avslås.
Det krav som framställs i motion A275 om att
införa någon form av preskriptionsregel har tagits
upp av en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet.
Gruppens resultat har redovisats i
departementspromemorian Kontrakt för arbete (Ds
1999:58). I promemorian föreslogs en reglering i ALF
med innebörden att ersättning förverkas om den inte
lyfts inom en på visst sätt bestämd tvåårsperiod.
Promemorian har inte lett till något förslag från
regeringen. AMS har i budgetunderlaget till
regeringen för budgetåren 2003-2005 uttalat sig för
att införa sådana regler och då hänvisat bl.a. till
förslaget i promemorian. Budgetförslaget övervägs
för närvarande inom Regeringskansliet. Utskottet som
inte vill föregripa detta arbete är därför inte
berett att föreslå något tillkännagivande i enlighet
med vad som anförs i motion A275 (s). Den bör därför
avslås.

Överhoppningsbar tid m.m.

Motioner

Flera motioner berör frågor om överhoppningsbar tid.
I två av dessa behandlas de problem som kan uppstå
när en person uppbär s.k. vårdbidrag eller är
förtroendevald.

Sonia Karlsson och Conny Öhman (s) anser i motion
A263 att tid i samband med vård av svårt sjukt barn
då föräldern uppbär vårdbidrag bör vara
överhoppningsbar.

Laila Bäck och Helena Zakariasén (s) pekar i motion
A320 på att förtroendeuppdrag inte räknas som
överhoppningsbar tid. Det finns en risk för att en
arbetslös som tar på sig ett uppdrag som
förtroendevald kan stå utan arbetslöshetsersättning
om vederbörande inte blir omvald efter
mandatperiodens slut.

De andra motionerna som behandlas i detta avsnitt
tar upp frågor kring studerandes ersättningsrätt,
däribland möjligheten att räkna studier som
överhoppningsbar tid.

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A251 att
studier skall betraktas som överhoppningsbar tid i
proportion till omfattningen av tiden. Studier skall
inte behöva vara avslutade för att man skall vara
berättigad till arbetslöshetsersättning (yrk. 4).

I kommittémotion Ub552 anser Centerpartiet att 16 §
ALF skall ändras så att studenter som annars
uppfyller kraven för arbetslöshetsersättning också
skall ha rätt till sådan under ferier (yrk. 2).

Karin Jeppson m.fl. (s) anser i motion A363 att man
bör anpassa regelverket vad gäller studieuppehåll.
Den situation som avses är när den arbetslöse
avslutat sina studier och söker
arbetslöshetsersättning och därefter börjar studera
igen. Om han eller hon vill återuppta studierna
krävs ett studieuppehåll på minst 45 dagar för att
sökanden skall vara ersättningsberättigad.

Jan Björkman m.fl. (s) föreslår i motion A364 en
översyn av arbetslöshetsförsäkringens regler om
sökandens försäkran att inte återuppta studier.

Utskottets ställningstagande

När man skall bestämma ramtiden under vilken det
s.k. arbetsvillkoret skall vara uppfyllt finns det
viss tid som inte räknas in. Detta benämns
överhoppningsbar tid och regleras i 16 och 17 §§ i
ALF. Exempel på sådan tid är styrkt sjukdom,
heltidsutbildning som sökanden avslutat efter fyllda
25 år, tid med föräldrapenning, totalförsvarsplikt
och deltagande i arbetsmarknadspolitiska program.
Det betyder att arbete som ligger längre tillbaka än
tolv månader kan medräknas i arbetsvillkoret.
Reglerna är uttömmande, vilket innebär att varken
tid under vilken den sökande haft ett
förtroendeuppdrag eller tid under vilken den sökande
uppburit vårdbidrag är överhoppningsbar.

Vad gäller förtroendeuppdrag kan utskottet
konstatera att sådana i vissa fall berättigar till
arbetslöshetsersättning. Det framgår bl.a. av AMS
meddelande nr 17/1995. Enligt meddelandet
kvalificerar arvoderade förtroendeuppdrag på heltid
eller deltid till arbetslöshetsersättning. Enstaka
förtroendeuppdrag kvalificerar däremot inte.
Utskottet kan konstatera att reglerna bygger på att
tid som är överhoppningsbar inte samtidigt kan
kvalificera till ersättning. Som framgår anses
förtroendeuppdrag kunna kvalificera till ersättning.
Motion A320 (s) avstyrks.
När det sedan gäller situationen när sökanden har
haft vårdbidrag kan utskottet känna sympati för de
synpunkter som förs fram. Frågan är dock komplicerad
bl.a. på grund av att vårdbidrag kan ges under
mycket långa perioder, eftersom vårdbidrag kan
uppbäras samtidigt med förvärvsinkomster. Enligt
utskottets mening finns det skäl att följa frågan.
Utskottet, som utgår från att regeringen gör det, är
inte berett att i nuläget föreslå några förändringar
av reglerna om överhoppningsbar tid. Motion A263
avstyrks därför.
Utskottet övergår nu till de motioner som rör
olika frågor om studerandes ersättningsrätt.
Utskottet har vid tidigare behandling av likartade
motioner iakttagit att flertalet av de krav som
framförs grundas på att studerande ofta har svårt
att få någon ekonomisk ersättning under
studieuppehåll och ferier. Detta beror till stor del
på hur existerande ersättningssystem vid studier är
utformade.
Den grundläggande tanken med
arbetslöshetsförsäkringen är att den skall ge den
enskilde rätt till ekonomisk ersättning under en
omställningsperiod. Detta innebär att den sökande
måste stå till arbetsmarknadens förfogande och
aktivt söka lämpligt arbete. Många studerande
befinner sig inte i den situationen. Samtidigt skall
det inte förnekas att studenterna kan ha en
oförmånlig ställning i trygghetssystemen. I detta
sammanhang kan utskottet notera att det inom
Regeringskansliet pågår ett arbete med att ta fram
direktiv till en studiesocial utredning. Syftet med
analysen är att kartlägga samspelet mellan
studiestödssystemet och andra förmånssystem, bland
dem arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet vill också betona att det i dag ställs
allt högre krav på utbildning. Det är viktigt att
trygghetssystemen inte är utformade så att personer
avstår från studier. Utskottet anser att det
påbörjade utredningsarbetet bör avvaktas.
Med hänvisning till det anförda avstyrks
motionerna A251 yrkande 4 (kd), A363 (s), A364 (s)
och Ub552 yrkande 2 (c).

Företagares ersättningsrätt m.m.

Bakgrund

Arbetslöshetsförsäkringen omfattar som tidigare
framgått både arbetstagare och företagare. I princip
gäller samma regler för båda dessa grupper men vissa
särregler finns för företagarna. Dessa regler
återfinns i 34-37 §§ i ALF. Av dessa regler framgår
att en företagare skall anses vara arbetslös när
företagarens personliga verksamhet i rörelsen vid en
samlad bedömning kan anses ha upphört annat än
tillfälligt. En företagare kan även betraktas som
arbetslös vid ett tillfälligt uppehåll i en och
samma verksamhet. Uppehållet får dock inte till
någon del vara av säsongskaraktär och
ersättningsrätten är begränsad till ett avbrott.
Under uppehållet får det inte bedrivas någon
verksamhet. Den försäkrade måste anmäla sig som
arbetslös och stå till arbetsmarknadens förfogande.
Vid bestämmandet av företagarnas dagpenning är
huvudregeln att den skall beräknas på ett genomsnitt
av inkomsterna från rörelsen under de senaste tre
åren, exklusive avvecklingsåret, före
arbetslöshetens inträde. Om företagaren har bedrivit
verksamhet kortare tid än tolv månader och innan
dess varaktigt haft anställning som arbetstagare kan
dagsförtjänsten, om det är till fördel för henne
eller honom, beräknas på grundval av inkomsten som
anställd.

Motioner

I kommittémotion A251 hävdar Kristdemokraterna att
egenföretagandet i allt större utsträckning håller
på att bli ett komplement till en anställning.
Enligt partiet är nuvarande regler i
arbetslöshetsförsäkringen främst inriktade på
arbetstagare. Frågan om företagares ställning i
arbetslöshetsförsäkringen är komplicerad och måste
därför snabbt ses över i syfte att ge grundtrygghet
också till egenföretagare. Särskilt bör
jordbrukarnas situation uppmärksammas. Partiet anser
också att kraven för att erhålla
arbetslöshetsersättning måste ses över. Reglerna om
rätt till ersättning för delägare i kooperativ måste
förtydligas. Kristdemokraterna föreslår därför att
det tillsätts en utredning med detta uppdrag (yrk.
6).

I samma motion tar partiet upp frågan om
familjehemsföräldrars rätt till
arbetslöshetsersättning. Kristdemokraterna
konstaterar att familjehemsföräldrar som regel inte
kan erhålla arbetslöshetsersättning. Partiet anser
att arbetstagarbegreppet i arbetslöshetsförsäkringen
bör ändras så att även denna grupp kan erhålla
ersättning (yrk. 7).
Sistnämnda krav framställer partiet också i
kommittémotion A211 (yrk. 22).

Centerpartiet anser i partimotion N314 (yrk. 6) att
den nuvarande utformningen av
arbetslöshetsförsäkringen hindrar utvecklingen inom
många kooperativ, ekonomiska eller ideella
föreningar. Enligt partiet bör man förtydliga
reglerna så att de som verkar inom dessa
associationsformer kan erhålla ersättning.

I partimotion A212 (yrk. 11) föreslår
Centerpartiet att ersättningen från
trygghetssystemen, däribland
arbetslöshetsförsäkringen, för företagare bör
beräknas utifrån en normal årsarbetstid.

Barbro Feltzing (mp) föreslår i motion A213 att man
bör utreda möjligheterna för renskötande samer att
kunna erhålla arbetslöshetsersättning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser det viktigt att stimulera
företagandet. Ett väl utvecklat företagande leder
till fler arbetstillfällen och därigenom minskad
arbetslöshet. För att underlätta företagandet har
det under de senaste åren vidtagits en rad åtgärder.

En fråga som ofta diskuterats i detta sammanhang
är företagarnas möjligheter att erhålla
arbetslöshetsersättning. Ersättningsrätten har
alltid varit omdiskuterad. Skäl som anförts emot
ersättningsrätt är att det är svårt att kontrollera
om företagaren verkligen står till arbetsmarknadens
förfogande. En alltför generös ersättningsrätt
riskerar att bli ett slags subvention och kan
indirekt leda till negativa effekter för andra
företag. Skäl som anförts för ersättningsrätt är att
företagarna i likhet med andra grupper behöver
ekonomisk trygghet.
Under slutet av 1990-talet har det genomförts
förändringar av arbetslöshetsförsäkringen som varit
principiellt mycket viktiga och som inneburit en
väsentlig förbättring av företagares rätt till
ersättning.
I samband med behandlingen av regeringens förslag
i proposition 1999/2000:139 En rättvisare och
tydligare arbetslöshetsförsäkring framfördes
liknande krav som i ovanstående motioner.
Utskottet noterade då (bet. 2000/01:AU5) att
regeringen hade uppmärksammat företagarnas rätt till
arbetslöshetsersättning. Regeringen påpekade att det
skett stora förändringar vad gäller nyföretagande,
vilket ställde nya krav på alla sociala
försäkringssystem inklusive
arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen avsåg därför
att analysera dessa förändringar. Vidare uppgavs det
att regeringen skulle följa utvecklingen av de nya
anställningsformerna i gränslandet egenföretagande
och anställning. Enligt vad utskottet då erfor
skulle det också inom Regeringskansliet tillsättas
en analysgrupp.
Utskottet, som till viss del kunde dela de
synpunkter som förts fram i vissa motioner,
förutsatte att analysgruppen skulle följa
utvecklingen av företagarnas rätt till
arbetslöshetsersättning i syfte att få ett underlag
för fortsatta bedömningar av om det krävs några
förändringar som bidrar till att företagande inte
motverkas. Enligt utskottet var det särskilt viktigt
att följa hur reglerna i arbetslöshetsförsäkringen
tillämpas och att en större enhetlighet uppnås. Det
var också viktigt att i sammanhanget väga in det
kooperativa företagandet. Utskottet utgick från att
analysgruppen även skulle överväga behovet av en
utredning som ser över reglerna om
arbetslöshetsersättning för företagare.
Den aviserade analysgruppen tillsattes i början av
2001. Dess arbete innefattar ersättningsrätten för
företagare, gränsdragnings- och tillämpningsproblem
som finns för uppdragstagare och för det kooperativa
företagandet samt familjehemsföräldrars
ersättningsrätt. Gruppen har också under hösten fått
i uppdrag att se över olika ersättningsfrågor när
det gäller anställda i bemanningsföretag. Enligt
uppgift från Regeringskansliet kommer gruppen att
under våren presentera sitt resultat i en
departementspromemoria.
Utskottet kan därmed konstatera att de frågor som
tas upp i de nu aktuella motionerna kommer att
beröras i analysgruppens arbete, vilket utskottet
värdesätter. Utskottet vill mycket starkt
understryka att frågan om arbetslöshetsförsäkringen
för företagare är av stor vikt. Företagare,
uppdragstagare och verksamma i kooperativ behöver
likaväl som andra grupper ekonomisk trygghet.
Försäkringen får inte utformas så att den blir ett
hinder för nyföretagande.
Utskottet, som inte vill föregripa analysarbetet i
Regeringskansliet, avstyrker motionerna A211 yrkande
22 (kd), A212 yrkande 11 (c), A251 yrkandena 6 och 7
(kd) samt N314 yrkande 6 (kd). Utskottet avstyrker
också motion A213 (mp).

Bemanningsföretag

Motioner

Moderaterna framför i kommittémotion A368 att
bemanningsföretagen symboliserar en ny syn på arbete
och företagande. Eftersom det är svårt att veta hur
framtiden ser ut väljer både arbetsgivare och
arbetstagare mer flexibla lösningar som innebär
frihet för båda parter utan att de behöver ge avkall
på krav om grundtrygghet och rättigheter.
Bemanningsföretagen har också en samhällsekonomisk
nytta, eftersom de genom mer flexibla lösningar och
sin arbetsförmedlande funktion bidrar till att lösa
flaskhalsar i produktionen (yrk. 1).

Enligt Moderaterna konkurrerar kommuner,
arbetsförmedlingar, landsting och skattefinansierade
bolag med privata uthyrningsföretag. Konkurrensen
sker på helt skilda villkor. Som exempel anges att
arbetslösa hyrs ut till företag genom s.k.
arbetscentrum. Ett annat exempel är att
arbetsförmedlingar har startat verksamhet med s.k.
headhunting (yrk. 2).
Reglerna i arbetslöshetsförsäkringen är
diskriminerande. En person som arbetar i
bemanningsföretag skall enligt AMS föreskrifter
betraktas som tillsvidareanställd i den omfattning
som svarar mot dennes arbetsutbud oavsett vad
anställningsförhållandet kallas i
anställningsavtalet. Det innebär att han eller hon
alltid kommer att betraktas som heltidsanställd och
därför inte kan erhålla ersättning vid
deltidsarbetslöshet. Reglerna bör därför ses över i
syfte att åstadkomma en likabehandling oavsett
vilken typ av företag den enskilde arbetar i (yrk.
3).
Av 4 § lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling
och uthyrning av arbetskraft framgår att den
arbetstagare som har sagt upp sig från en
anställning och tar en anställning hos en
arbetsgivare som hyr ut arbetskraft inte får hyras
ut till sin förre arbetsgivare tidigare än sex
månader efter det att anställningen hos denne
upphört. Enligt Moderaterna drabbar denna
bestämmelse särskilt anställda som kommer från
offentlig sektor och då framför allt kvinnor. Den
bör därför upphävas (yrk. 4).
Avslutningsvis anser Moderaterna att riksdagen
skyndsamt bör avskaffa sådana regler som snedvrider
konkurrensen och försvårar bemanningsföretagens
verksamhet. Ytterligare regler motverkar bara
flexibiliteten på arbetsmarknaden och uppkomsten av
nya arbeten (yrk. 5).

Även Kristdemokraterna hävdar i kommittémotion A251
att reglerna vad gäller arbetslöshetsförsäkring är
olika beroende på om den enskilde arbetar i ett
privat eller offentligt bemanningsföretag. Enligt
nuvarande regler betraktas anställda vid privata
bemanningsföretag alltid som heltidsanställda. De
kan därför inte få någon arbetslöshetsersättning för
den tid under vilken de är arbetslösa. Dessa regler
gäller inte för dem som arbetar i de offentligt
organiserade företagen. Enligt Kristdemokraternas
uppfattning bör reglerna ändras så att samma villkor
gäller oavsett om man arbetar i ett offentligt
organiserat eller i ett privat bemanningsföretag
(yrk. 5).

I motion A225 anser Bengt Silfverstrand (s) att det
svenska regelverket för bemanningsbranschen lider av
uppenbara svagheter. Det är av väsentlig betydelse
att pågående utredningsarbete avslutas och förslag
om relevanta lagändringar föreläggs pågående
riksmöte. Beslut om att införa krav på att
bemanningsföretag måste söka tillstånd för sin
verksamhet bör fattas utan ytterligare dröjsmål.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under ett flertal år behandlat olika
motioner som tagit upp frågor kring
bemanningsföretagens villkor, senast förra våren (se
bet. 2000/01: AU8).

På förslag av utskottet beslutade riksdagen om ett
tillkännagivande om behovet av en översyn av
bemanningsföretag (bet. 1999/2000:AU1, rskr.
1999/2000:83). Bakgrunden var de slutsatser om
branschens verksamhet som presenterades i
slutbetänkandet Personaluthyrning (SOU 1997:58) och
ett antal motioner som bl.a. behandlade de
anställdas situation, exempelvis löneform och
arbetstid, men även konkurrensförhållandena. Enligt
utskottet väckte verksamheten i bemanningsföretagen,
reglerna för själva verksamheten, verksamhetens
förhållande till andra regelsystem,
konkurrensförhållanden m.m. en rad frågor. Utskottet
ansåg att översynen av verksamheten borde bedrivas
förutsättningslöst, men att de anställdas situation
och de andra problem som kan vara förknippade med en
anställning i bemanningsföretag måste stå i fokus.
Regeringskansliet har tillsatt en arbetsgrupp för
att genomföra denna översyn. Gruppens uppdrag är att
inventera de problem som kan vara förknippade med en
anställning i bemanningsföretag. I arbetsgruppen
skall ingå bl.a. företrädare för
Näringsdepartementet, arbetsmarknadens parter och
branschföreträdare. Arbetsgruppen skall samråda med
de myndigheter som kan tillföra särskild sakkunskap,
såsom de ombudsmän som har till uppgift att motverka
diskriminering i arbetslivet. Uppdraget skall
redovisas senast den 30 november 2002.
Under hand har utskottet inhämtat att frågan om
auktorisation liksom EU-kommissionens förslag inom
kort vad gäller bemanningsföretag hör till det som
skall belysas av arbetsgruppen. Arbetet skall
bedrivas förutsättningslöst.
Frågor som rör tillämpningen av
arbetslöshetsförsäkringen för anställda i
bemanningsföretag kommer att hanteras av den
tidigare nämnda analysgruppen.
Utskottet utgår från att många av de frågor som
tas upp i motionerna kommer att ingå i de två
gruppernas arbete. Det finns enligt utskottets
mening inte skäl att föregripa de eventuella
slutsatser som grupperna kan komma att dra. Motioner
A225 (s), A251 yrkande 5 (kd) och A368 yrkandena 1-5
(m) avstyrks därför.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Arbetshandikappades integritet (punkt 1) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A278 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi har i olika sammanhang betonat vikten av att
individer med olika funktionshinder skall ges
rimliga möjligheter till ett värdigt liv. Alla
människor bör få möjlighet att uppleva
arbetsgemenskap och tillhörighet. Det är självklart
att individer med olika funktionshinder har
speciella behov och önskemål. Det ankommer därför på
samhället att skapa förutsättningar som ser till den
enskildes behov i stället för att utforma kollektiva
system.

Enligt vår uppfattning måste arbetshandikappade få
rimliga möjligheter till valfrihet. Det är en
självklarhet att personer med funktionshinder skall
ha rätt till ett liv i värdighet och att de skall
respekteras av staten. Det är av avgörande betydelse
att de funktionshindrades integritet inte kränks i
samband med att frågor om stöd till dem behandlas.
Vi kan konstatera att nuvarande system inte
uppfyller dessa grundläggande krav. Motion A278
yrkandena 1 och 2 (m) bör därför tillstyrkas.

2. Arbetsmarknadspolitiska program för
arbetshandikappade m.m. (punkt 2) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A278 yrkandena 3-7 samt avslår motionerna
2001/02:A239, 2001/02:A257, 2001/02:A269,
2001/02:A367 yrkande 17 och 2001/02:A370.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning visar de granskningar och
utvärderingar som RRV genomfört att det finns ett
behov av att genomföra betydande förändringar av
stöden till de arbetshandikappade.

Vi gör inte anspråk på att kunna presentera ett
färdigt förslag till ny utformning av stödformerna,
därtill är nuvarande system alltför komplicerade och
komplexa. Däremot anser vi att frågan måste ges
prioritet eftersom den nuvarande ordningen inte är
acceptabel.
Vi anser att ett reformprogram som skall ge
respekt, stöd och rimliga valmöjligheter till
arbetshandikappade skall utgå från följande
grundläggande riktlinjer.

· Alla arbetshandikappade har rätt att bli
behandlade med respekt. De skall ha rimliga
möjligheter till valfrihet. Det skall klart
framgå om verksamhet bedrivs i vinstsyfte eller
om syftet är av annan art.
·
· Gravt arbetshandikappade skall inte behöva
riskera att någon annan får deras rättmätiga
plats, därför att verksamheten drivs delvis i
syfte att sälja produkterna på den privata
marknaden.
·
· Stöden måste göra en tydlig åtskillnad beroende
på om verksamheten drivs på kommersiella grunder
eller inte. Verksamheter som Samhall AB bedriver
bör inte konkurrera med privat näringsverksamhet.
Samhall AB skall se till att de allra mest
utsatta individerna är de som först kommer i
fråga när det gäller nya arbetstillfällen.
·
· Regelverk och föreskrifter måste tydliggöras med
avseende på vem som kan anses vara
arbetshandikappad och därmed i behov av stöd. Den
som inte har något arbetshandikapp skall heller
inte komma i fråga för anställning inom
verksamheter som exempelvis Samhall AB.
·
§ Uppdraget att ge arbetshandikappade
rehabilitering och ökade möjligheter till arbete
inom den reguljära arbetsmarknaden måste stärkas
och betonas. Resultaten bör redovisas årligen.
§
· Incitamenten måste ändras så att viss ekonomisk
belöning kan utgå för varje genomförd åtgärd som
avser rehabilitering och för individer som har
blivit anställda inom den reguljära
arbetsmarknaden.
·
· Stöden till de arbetshandikappade bör
kontinuerligt utvärderas och redovisas
offentligt. De övergripande målsättningarna måste
förtydligas i syfte att motverka målkonflikter.
·
Med hänsyn till det anförda bör motion A278
yrkandena 3-7 (m) bifallas. Motionerna A239 (s),
A257 (mp), A269 (s), A367 yrkande 17 (kd) och A370
(s) bör avslås i den mån de inte kan anses
tillgodosedda genom vad som anförts.

3. Arbetsmarknadspolitiska program för
arbetshandikappade m.m. (punkt 2) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:A367 yrkande 17 samt avstyrker motionerna
2001/02:A239, 2001/02:A257, 2001/02:A269,
2001/02:A278 yrkandena 3-7 och 2001/02: A370.

Ställningstagande

Vi anser att det bör införas en bestämmelse som
innebär att om risk för uppsägning föreligger skall
en sänkning av lönebidrag inte genomföras. Möjlighet
till en ersättning på 90 % av lönen vid anställning
i ideella organisationer skall gälla såväl vid
nyanställningar som för dem som innehade anställning
efter den 1 juli 1995. Med hänsyn till det anförda
anser vi att riksdagen bör bifalla motion A367
yrkande 17 (kd) samt avslå motionerna A239 (s), A257
(mp), A269 (s), A278 yrkandena 3-7 (m) och A370 (s).

4. Arbetsmarknaden för äldre (punkt 3) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A240 och 2001/02:A391 yrkande 8 samt avslår
motionerna 2001/02:A204 yrkande 2, 2001/02:A334,
2001/02:A367 yrkande 7 i denna del, 2001/02:A389
yrkande 18 och 2001/02:So630 yrkande 1.

Ställningstagande

Äldre personers erfarenhet och kunskap måste tas
till vara bättre på arbetsmarknaden. Fler personer
borde kunna stanna kvar på arbetsmarknaden högre upp
i åldrarna. Den faktiska pensionsåldern är mycket
lägre än den formella. Såväl demografiska,
ekonomiska som mänskliga skäl understryker vikten av
att arbetstagare ges möjligheter att finnas kvar på
arbetsmarknaden högre upp i åldrarna.

De ekonomiska incitamenten för äldre personer att
stanna kvar längre på arbetsmarknaden och för
arbetsgivare att behålla och anställa äldre personer
är emellertid svaga. Riksdagens revisorer har
granskat arbetslinjens tillämpning på äldre
personer. De anser att de olika ersättningssystemen
måste renodlas och förenklas och att det behövs en
bättre samordning mellan socialförsäkringen,
arbetslöshetsförsäkringen och avtalen på
arbetsmarknaden.
Vi anser att regeringen bör göra en systematisk
genomgång av aktuella regelverk som den
arbetsrättsliga lagstiftningen,
skattelagstiftningen, socialförsäkringssystemen och
kollektivavtalen. Vidare bör regeringen sammankalla
berörda parter till överläggningar i syfte att få
till stånd en samsyn om problemen och för att
undersöka förutsättningarna för förändringar. Det är
i detta sammanhang viktigt att staten föregår med
gott exempel när det gäller att skapa bättre
möjligheter för äldre personer att stanna kvar på
arbetsmarknaden.
En annan åtgärd som bör vidtas för att främja
arbetslinjen för äldre personer är att skapa
möjligheter för äldre arbetslösa att genomgå
kortare, särskilt inriktade yrkesutbildningar.
Vad vi har anfört bör ges regeringen till känna.
Vi tillstyrker därmed motionerna A240 (m) och A391
yrkande 8 (m). Motionerna A204 yrkande 2 (kd), A334
(s), A367 yrkande 7 i denna del (kd), A389 yrkande
18 (fp) och So630 yrkande 1 (fp) avstyrks i den mån
de inte kan anses tillgodosedda genom vad som
anförts.

5. Arbetsmarknaden för äldre (punkt 3) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:A204 yrkande 2 och 2001/02:A367 yrkande 7 i
denna del samt avslår motionerna 2001/02:A240,
2001/02:A334, 2001/02:A389 yrkande 18, 2001/02:A391
yrkande 8 och 2001/02:So630 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att många äldre tvingas att lämna
arbetslivet tidigare än de själva vill. Bara var
fjärde svensk arbetar till 65 års ålder och den
faktiska pensionsåldern är 59 år. Många äldre
upplever att den arbetslivserfarenhet och de
kunskaper som de har förvärvat under sina
yrkesverksamma år inte tas till vara. Det finns
också mycket som tyder på att arbetsgivare inte vill
anställa äldre arbetskraft.

Enligt Kristdemokraternas uppfattning är det
viktigt att man på olika sätt tar till vara de
äldres kompetens och erfarenheter. Det tar tid innan
de yngre fått motsvarande erfarenheter. Vi anser
därför att det är angeläget att det skapas
möjligheter för de äldre att delta längre i
arbetslivet.
För att ändra den attityd som finns inom vissa
delar av samhället när det gäller äldre föreslår vi
att det genomförs en informationskampanj. Bland
annat bör man informera om den forskning som finns
som tydligt visar att äldres erfarenhet och
förvärvade kompetens gör dem till skickliga
yrkesutövare samt att deras lojalitet och engagemang
skapar stabilitet på arbetsplatsen. Goda exempel på
arbetsplatser med utvecklad seniorpolitik bör också
ingå i informationen. Det är också viktigt att
involvera de fackliga organisationerna i kampanjen.
Med hänsyn till det anförda föreslår vi att
riksdagen bifaller motionerna A204 yrkande 2 (kd)
och A367 yrkande 7 i denna del samt att motionerna
A240 (m), A334 (s), A389 yrkande 18 (fp), A391
yrkande 8 (m) och So630 yrkande 1 (fp) bör avslås.

6. Arbetsmarknaden för äldre (punkt 3) (c, fp)

av Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A389 yrkande 18 och 2001/02:So630 yrkande 1
samt avslår motionerna 2001/02:A204 yrkande 2,
2001/02:A240, 2001/02:A334, 2001/02:A367 yrkande 7 i
denna del och 2001/02:A391 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att arbetslösa som fyllt 50 år har
betydligt svårare att komma in på arbetsmarknaden än
vad yngre har. Detta gäller särskilt äldre kvinnor.
Enligt vår uppfattning är många arbetsgivare
tveksamma till att anställa äldre arbetslösa trots
att dessa har lång erfarenhet och hög kompetens. De
äldre arbetstagarna stannar också kvar längre hos
sin arbetsgivare än de yngre. Att anställa en 55-
åring som har ca tio år kvar på arbetsmarknaden kan
därför vara mycket lönsamt för arbetsgivaren. Vi
anser därför att det behövs en nationell
handlingsplan för att undanröja de hinder som finns
på arbetsmarknaden för äldres möjligheter att
arbeta. Detta bör ges regeringen till känna.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
bör tillstyrka motionerna A389 yrkande 18 (fp) och
So630 yrkande 1 (fp) samt avslå motionerna A204
yrkande 2 (kd), A240 (m), A334 (s), A367 yrkande 7 i
denna del (kd) och A391 yrkande 8 (m).

7. Ungdomsprogram m.m. (punkt 5) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 7. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:Kr425 yrkande 5 samt avslår motionerna
2001/02:A208, 2001/02:A308, 2001/02:A356 och
2001/02:A389 yrkande 19.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är effektiviteten i den
nuvarande arbetsmarknadspolitiken för låg och
undanträngningseffekterna för stora. Det leder till
förluster, både för de arbetslösa och för
skattebetalarna. Vi anser att en av
arbetsmarknadspolitikens huvuduppgifter måste vara
att bidra till ungdomars inträde på arbetsmarknaden.
För att åstadkomma detta bör arbetsmarknadspolitiken
koncentreras på två åtgärder.

Den ena är ett erbjudande om lärlingsutbildning
för alla arbetslösa ungdomar mellan 20 och 25 år.
Systemet bör byggas upp tillsammans med företagen
och erbjudas alla ungdomar i den aktuella åldern
efter 100 dagars arbetslöshet.
Den andra är en arbetsmarknadsutbildning med syfte
att sörja för fokuserade insatser riktade mot
specifika yrkesområden samt definierade
kompletteringar av arbetslösas kompetens. Här ingår
också stöd till arbetshandikappade. Mer allmän
utbildning av arbetslösa bör inte anordnas inom
arbetsmarknadspolitikens ram utan anförtros de
gängse systemen för vuxenutbildning.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi har framfört ovan
om lärlings- och arbetsmarknadsutbildning. Detta
innebär att riksdagen bör bifalla motion Kr425
yrkande 5 (m) samt avslå motionerna A208 (s), A308
(s), A356 (s) och A389 yrkande 19 (fp).

8. Ungdomars arbetslöshetsförsäkring (punkt 6)
(m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:Kr425 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att mellan en halv och en miljon
människor befinner sig i en position där deras
ekonomiska standard inte påverkas av om de är
arbetslösa, arbetar lite eller arbetar mycket. På
detta vis ges dåliga incitament till många
arbetslösa att ge sig in på arbetsmarknaden.
Speciellt skadligt är detta för ungdomar som genom
att tillbringa ungdomsåren i arbetslöshet och
bidragsberoende riskerar att lägga grunden för att
fortsättningen av livet tillbringas på samma sätt.
Detta oacceptabelt.

Enligt vår mening skall arbetslöshetsförsäkringen
vara en omställningsförsäkring som skyddar den
arbetslöse mot inkomstbortfall under den tid han
eller hon söker nytt arbete eller omskolar sig.
Däremot får försäkringen inte fungera som en evig
medborgarlön för den som en gång lyckats vinna
inträde på arbetsmarknaden. Vi anser också att
arbetslöshetsförsäkringen skall utformas så att den
uppmuntrar arbetslösa till att ta deltidsjobb och
korttidsanställningar. Detta bör ges regeringen till
känna.
Med hänsyn till det anförda bör motion Kr425
yrkande 4 (m) bifallas.

9. Unga förtidspensionerade (punkt 7) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:K284 yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt Centerpartiets uppfattning måste alla ges
möjlighet att arbeta. Detta gäller även
funktionshindrade ungdomar, som i dag i stor
utsträckning förtidspensioneras. Det är viktigt att
nödvändiga insatser görs för att dessa grupper skall
få möjlighet att bidra till vår gemensamma välfärd.
Att redan i unga år bli förtidspensionerad är att
berövas möjligheten och rätten till sociala
kontakter på arbetsplatsen liksom möjligheten att
finna en egen försörjning. Riksdagen beslöt våren år
2000 att inga personer under 30 år skall
förtidspensioneras. Beslutet förbättrar dock inte
situationen för dem som redan förtidspensionerats i
unga år. Jag anser därför att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag som förbättrar
för sistnämnda grupp att komma tillbaka till
arbetslivet. Med hänsyn till det anförda anser jag
att riksdagen bör bifalla motion K284 yrkande 7 (c).

10.AMS statistik (punkt 10) (fp)

av Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:Ub38 yrkandena 5 och 6 samt 2001/02:A250
yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Jag kan konstatera att statistiken från AMS vid
flera tillfällen har vållat kritiska diskussioner
och att denna statistik är allt annat än realistisk.
Som exempel kan nämnas den kritik som Riksdagens
revisorer riktar mot att AMS använder sig av
begreppet utomnordiska medborgare. Enligt min
uppfattning är det därför nödvändigt med en total
revidering av kriterier och strukturer för denna
statistik. Jag anser att man bör införa en ny form
av statistik som innebär att man tar yrkeslivets
krav och inte medborgarskap som grundläggande enhet.

Jag anser också att det behövs en heltäckande
arbetslöshetsstatistik som bl.a. redovisar de
grupper som under lång tid helt stått utanför
arbetskraften. AMS metoder för dokumentation och
beräkningar om och kring arbetslöshet,
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och program måste i
grunden förändras och förbättras. Antalet personer
som står utanför arbetslivet utan att vara inskrivna
vid arbetsförmedlingen skall relevant återspeglas i
statistiken. Vidare bör statistiken som rör
långvarigt arbetslösa som blir långvarigt
sjukskrivna förbättras.
Vad som anförts ovan bör ges regeringen tillkänna.
Jag anser därför att motionerna 2000/01:Ub38
yrkandena 5 och 6 (fp) och A250 yrkandena 1-3 (fp)
bör bifallas.

11.Invandrarkvinnors arbetsmarknad (punkt 11)
(v)

av Hans Andersson (v) och Camilla Sköld Jansson
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 11. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A317 yrkande 3 och avslår motion
2001/02:Sf399 yrkande 34.

Ställningstagande

Kvinnor med utländsk bakgrund har ett mycket svårt
läge på arbetsmarknaden. Detta kommer att bestå om
inte integrationspolitiken får en medveten, offensiv
och könspolitisk inriktning. Arbetet med att stärka
dessa kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden måste
utvecklas. Vi anser därför att regeringen bör
tillsätta en utredning som skall utarbeta ett
handlingsprogram för att öka möjligheterna för
kvinnor med utländsk härkomst att komma in på
arbetsmarknaden. Detta bör ges regeringen till
känna. Med hänsyn till det anförda bör motion A317
yrkande 3 (v) bifallas och motion Sf399 yrkande 34
(kd) avslås.

12. Invandrarkvinnors arbetsmarknad
(punkt 11) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:Sf399 yrkande 34 och avslår motion
2001/02:A317 yrkande 3.

Ställningstagande

Invandrarkvinnor har en mycket låg
sysselsättningsgrad. Deras språkkunskaper och
kunskaper om olika länders kultur tas inte till
vara. Dessa kunskaper kan vara till stor nytta för
exempelvis exportindustrin. Det behövs därför enligt
vår mening en särskild insats för att inventera
invandrarkvinnors särskilda kompetens. Dessa kvinnor
bör också få utbildning i hur det svenska
arbetslivet fungerar.

Detta bör ges regeringen till känna. Motion Sf399
yrkande 34 (kd) bör bifallas och motion A317 yrkande
3 (v) bör avslås.

13.Introduktion av invandrare (punkt 14) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:Sf255 yrkande 10.

Ställningstagande

Arbetskraftsbehovet kommer framöver att vara stort.
Det innebär att det finns stora möjligheter för en
naturlig integration via arbetslivet. Inventeringar
av flyktingarnas kunskaper måste göras snabbare, så
att de kan gå direkt till kompletterande
utbildningar. I dag översätts - valideras -
invandrares kunskaper exempelvis inför
högskolestudier. Enligt min uppfattning borde det
vara naturligt att detta sker även när det gäller
den rena yrkeskompetensen så att eventuella
kompletteringar kan göras. I de fall där
utbildningsnivån är låg eller vid fall av
analfabetism är det viktigt att insatser görs så
snabbt som möjligt genom sfi-utbildningar. På detta
sätt blir det möjligt för dessa grupper att snabbare
komma in i det aktiva yrkeslivet.

Vad som anförts ovan anser jag bör ges regeringen
till känna. Motion 2001/02:Sf255 yrkande 10 (c) bör
därför bifallas.

14.Riksdagens revisorers förslag om
svenskundervisning för invandrare m.m.
(punkt 15) (m, c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),
Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Henrik
Westman (m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller dels Riksdagens revisorers
förslag 2000/01:RR12 yrkande 3 och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 14, dels motionerna
2000/01:Ub40 yrkande 3, 2001/02:A389 yrkande 20 i
denna del, 2001/02:Sf333 yrkande 4, 2001/02:N315
yrkande 10 och 2001/02:N319 yrkande 6 samt avslår
motionerna 2000/01:Ub39 yrkandena 4 och 6,
2001/02:A284 samt 2001/02:Sf399 yrkande 32 i denna
del.

Ställningstagande

Det växande utanförskapet och tudelningen på den
svenska arbetsmarknaden måste brytas. Personer med
utländsk bakgrund har en svag ställning på
arbetsmarknaden och därför ofta mycket svårt att få
ordinarie arbeten på heltid. För att förbättra deras
situation krävs att det vidtas flera olika åtgärder.

Det måste införas en kompletterande utbildning för
invandrare. Alla som vill skall ges möjligheter att
komplettera sina tidigare kunskaper, exempelvis
språkkunskaper eller yrkeskunskaper. Kraven på
svenska för invandrare (sfi) måste skärpas. Det bör
även införas en möjlighet att kombinera sfi-under-
visningen med praktik vid arbetsplatser. Formerna
för validering av utländska utbildningar bör också
ses över.
Vi ställer oss också bakom revisorernas förslag
att utbildning i svenska i ökad utsträckning skall
kunna erbjudas inom ramen för en förändrad och
moderniserad arbetsmarknadspolitik. Enligt vår
uppfattning bör olika modeller prövas där såväl
privata som kommunala alternativ bör komma i fråga.
Vad som anförts om åtgärder för att förbättra
möjligheterna för personer med utländsk bakgrund att
komma in på arbetsmarknaden med anledning av
motionerna 2000/01:Ub40 yrkande 3 (m), Sf333 yrkande
4 (m), N315 yrkande 10 (m), N319 yrkande 6 (m) och
A389 yrkande 20 i denna del (fp) bör ges regeringen
tillkänna. Vi tillstyrker också Riksdagens
revisorers förslag RR12 i denna del. Motionerna A284
(s), 2000/01:Ub39 yrkandena 4 och 6 (kd) och Sf399
yrkande 32 i denna del (kd) bör avslås i den mån de
inte kan anses tillgodosedda genom vad som anförts.

15. Riksdagens revisorers förslag om
svenskundervisning för invandrare m.m.
(punkt 15) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller dels Riksdagens revisorers
förslag 2000/01:RR12 yrkande 3 och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 15, dels motionerna
2000/01:Ub39 yrkandena 4 och 6 samt 2001/02:Sf399
yrkande 32 i denna del samt avslår motionerna
2000/01:Ub40 yrkande 3, 2001/02:A284, 2001/02:A389
yrkande 20 i denna del, 2001/02:Sf333 yrkande 4,
2001/02:N315 yrkande 10 och 2001/02:N319 yrkande 6.

Ställningstagande

Att kunna språket är av avgörande betydelse för att
komma in på arbetsmarknaden. Ett arbete kan också
vara ett sätt att lära sig språket. Särskilt för dem
som inte har någon studievana kan det vara betydligt
mer effektivt att ha ett arbete där språket lockas
fram i olika vardagliga situationer än att sitta på
skolbänken. Riksdagens revisorer har föreslagit att
svenskundervisning för invandrare (sfi) skall kunna
samordnas med arbetsmarknadspolitiska program. Vi
stöder detta. För att underlätta inträdet på
arbetsmarknaden måste emellertid placering ske i en
bransch eller ett yrke där den berörda personen
tidigare varit verksam. Det är också viktigt att
svenskundervisningen påbörjas så snart som möjligt
så att inte väntetid på svenskundervisning blir ett
hinder i arbetssökandet.

För att ytterligare underlätta inträdet på
arbetsmarknaden bör svenskundervisningen kunna vara
yrkesinriktad. Riksdagens revisorer föreslår en
översyn av språkutbildningen för utländsk
vårdpersonal. Vi anser att en sådan översyn inte
bara skall inriktas på denna yrkesgrupp. Översynen
bör i stället avse möjligheten att ge flera olika
yrkesgrupper en riktad svenskundervisning. En sådan
utbildning borde även kunna anpassas till
lågutbildade i form av korta, branschinriktade
språkkurser varvade med yrkesarbete.
Vad som anförts ovan bör ges regeringen till
känna. Motionerna 2000/01:Ub39 yrkandena 4 och 6
(kd) och 2001/02:Sf399 yrkande 32 i denna del bör
därför bifallas. Även Riksdagens revisorers förslag
RR12 yrkande 3 bör bifallas. Motionerna 2000/01:Ub40
yrkande 3 (m), A284 (s), A389 yrkande 20 i denna
del, Sf333 yrkande 4 (m), N315 yrkande 10 (m) och
N319 yrkande 6 (m) bör avslås i den mån de inte kan
anses tillgodosedda genom vad som anförts.

16. Krav för att stå till
arbetsmarknadens förfogande (punkt 16) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 16. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:Ub39 yrkande 5 och 2001/02:Sf399 yrkande 32
i denna del.

Ställningstagande

Eftersom syftet med sfi bl.a. är att underlätta
inträdet för personer med utländsk bakgrund på
arbetsmarknaden är det orimligt att en studerande
vid sådan utbildning inte samtidigt kan stå till
arbetsmarknadens förfogande. Enligt vår uppfattning
bör inte godkända sfi-studier vara ett krav för att
stå till arbetsmarknadens förfogande hos
arbetsförmedlingen. Detta bör ges regeringen till
känna. Vi tillstyrker därför motionerna 2000/01:Ub39
yrkande 5 (kd) och Sf399 yrkande 32 i denna del
(kd).

17.Lokala initiativ (punkt 17) (m, kd, c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),
Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik Westman
(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:Ub38 yrkande 7, 2001/02:A226 yrkande 7 och
2001/02:Sf334 yrkande 3.

Ställningstagande

För personer med utländsk bakgrund, som ofta har en
svag ställning på arbetsmarknaden, är det oerhört
viktigt att det lokala samarbetet mellan
arbetsförmedling, försäkringskassa och kommun
fungerar tillfredsställande. Enligt vår uppfattning
bör man därför utöka det lokala ansvaret och
förbättra samordningen mellan berörda parter så att
man därigenom stärker den enskildes ställning. I
detta arbete bör man i större utsträckning än vad
som sker i dag använda sig av bemanningsföretag.
Flera försök har visat att dessa företag har lyckats
bättre än den traditionella arbetsförmedlingen att
få arbetsgivare att anställa personer med utländsk
bakgrund. Man bör också överväga att införa någon
form av jobbgaranti.

Med hänsyn till det ovan anförda bör motionerna
2000/01:Ub38 yrkande 7 (fp), A226 yrkande 7 (c) och
Sf334 yrkande 3 (m) bifallas.

18.Diskriminering (punkt 18) (m, kd)

av Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd),
Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria
Larsson (kd) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 18. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A319 yrkande 2 och 2001/02:Sf399 yrkande 36.

Ställningstagande

Under 2001 presenterade Studieförbundet näringsliv
och samhälle en oroväckande undersökning om
invandrare och deras möten med svenska myndigheter.
Undersökningen visar att invandrarnas kontakter med
arbetsförmedlare entydigt har varit negativa
upplevelser. Förutom bristande eller felaktig
information, likgiltighet och arrogans vittnar
intervjuerna om direkt diskriminering från
arbetsförmedlarna. Arbetsförmedlingarna anklagas
bl.a. för att hänvisa invandrarna till typiska
invandrararbeten, att de bara bekräftar bilden av
det utanförskap man redan känner, att egna initiativ
bemötts mycket negativt, att de rekommenderats att
glömma sina yrken osv. Den etniska diskriminering
som förekommer i arbetslivet är redan tillräckligt
allvarlig. Enligt vår uppfattning får det absolut
inte vara så att man även blir diskriminerad innan
man ens hunnit söka ett arbete eller att man inte
vägleds eller uppmuntras av arbetsförmedlare. I dag
samarbetar Diskrimineringsombudsmannen (DO) med AMV
för att informera och säkra att det inte förekommer
etnisk diskriminering bland arbetsförmedlare. Vi
anser att detta arbete bör utvärderas så att man
därigenom kan åtgärda de problem som finns.

Vad vi har anfört bör ges regeringen till känna.
Motionerna A319 yrkande 2 (m) och Sf399 yrkande 36
(kd) bör därför bifallas.

19.Förändringar av programstrukturen m.m.
(punkt 19, motiveringen) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Ställningstagande

Vi anser att många av de traditionella
arbetsmarknadspolitiska programmen och insatserna
bör slopas till förmån för mer individuellt
inriktade insatser. Dessa bör utformas utifrån
individens bakgrund, behov och motivation. Enligt
vår uppfattning bör merparten av de
arbetsmarknadspolitiska insatserna utgöras av olika
former av utbildning.

Med hänsyn till det anförda är vi ense med
utskottets majoritet att samtliga motioner i denna
del bör avslås.

20.Förändringar av programstrukturen m.m.
(punkt 19) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 20. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A367 yrkande 10 och avslår motion
2001/02:A389 yrkande 4.

Ställningstagande

I dag finns det uppemot ett tjugotal olika
arbetsmarknadspolitiska program och insatser. För
vart och ett av dessa finns ett regelverk. För att
kunna frigöra resurser från arbetsgivare,
arbetssökande och arbetsförmedlingar krävs att
regelsystemen runt programmen förenklas och att
dessa blir färre till antalet. Vissa förändringar i
denna riktning har genomförts, men utskottet anser
att de är otillräckliga.

Utskottet ser positivt på det förslag som tidigare
presenterats av AMS och som innebär att det blir tre
former av arbetsmarknadspolitiska program:
aktivitetsstöd, anställningsstöd samt projektstöd.
Detta skulle leda till mindre detaljreglering och
administration samt göra det lättare för
arbetsförmedlare och arbetssökande att överblicka
regelverket.
Vi kan konstatera att utvecklingen inte entydigt
går mot enklare regelverk. Som exempel kan nämnas
programmet anställningsstöd. Programmet har under en
period av ett år ändrats fyra gånger. Det innehåller
numera fem olika former av anställningsstöd med var
sitt regelverk. Konsekvensen har blivit att det är
omöjligt för förmedlare och arbetslösa att hålla
reda på vilka regler som gäller för de olika stöden.
Vad vi ovan anfört om programstrukturen bör ges
regeringen till känna. Vi anser därför att motion
A367 yrkande 10 (kd) bör bifallas. Motion A389
yrkande 4 (s) bör avslås.

21.Krav på kollektivavtal (punkt 20,
motiveringen) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Ställningstagande

Vi avvisar det synsätt som kommer till uttryck i
motionerna A289 (s) och A296 (s) - att avsaknaden av
kollektivavtal innebär att ett företag är oseriöst.
De anställda i ett företag och deras arbetsgivare
kan ha goda skäl för sitt val att inte teckna
kollektivavtal. Vi motsätter oss därför tanken på
att kollektivavtal skall vara ett krav för att
beviljas anställningsstöd. Med hänsyn till det
anförda bör motionerna avslås.

22.Utbetalning av aktivitetsstöd (punkt 21,
motiveringen) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Ställningstagande

Som vi tidigare påpekat förordar vi att det införs
en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
som administreras av staten. Med en sådan lösning
kan en och samma myndighet sköta samtliga
utbetalningar av de ersättningar som skall utgå till
de arbetslösa.

Med hänsyn till det ovan anförda delar vi
majoritetens slutsats att motionerna A351
(s) och A359 (s) bör avslås.

23.Kvalitetsaspekter på
arbetsmarknadsutbildningen (punkt 22) (m,
fp)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Henrik Westman (m) och Elver
Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 23. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A389 yrkande 14.

Ställningstagande

Arbetsmarknadsutbildningen präglades länge av en
inriktning mot utbildningar som alltför mycket var
anpassade för gårdagens arbetsmarknad. En klar
förbättring har dock skett under senare år då man nu
försöker sträva efter att anpassa
arbetsmarknadsutbildningen till den enskildes behov
och till förutsättningarna och kraven på dagens
arbetsmarknad. Det är nödvändigt att denna
förändring av arbetsmarknadsutbildningen fortsätter.

Arbetsmarknadsutbildningen måste enligt vår
uppfattning inriktas på en mindre volym med högre
kvalitet. Det är också viktigt att det finns andra
anordnare av arbetsmarknadsutbildning än Lernia och
att den enskilde får större inflytande över
utformningen av utbildningen.
Vad som anförts ovan bör ges regeringen till
känna. Vi tillstyrker därför motion A389 yrkande 14
(fp).

24.Lärlingsutbildning (punkt 24) (m, kd)

av Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd),
Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria
Larsson (kd) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 24. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A367 yrkande 11 och 2001/02:Ub429 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det måste vidtas kraftfulla åtgärder
för att sänka trösklarna för att komma in på
arbetsmarknaden. Till detta kommer att dagens
gymnasieskola är mer anpassad för elever med
teoretiska färdigheter, vilket har lett till att
många inte trivs där. Därför behövs ett modernt, väl
fungerande lärlingssystem både inom gymnasieskolan
och inom arbetsmarknadspolitiken.

Lärlingsutbildningen skall vara nära knuten till
det lokala näringslivet. Om ungdomar i tidig ålder
får fäste på den lokala arbetsmarknaden, ökar
möjligheterna för dem att bo kvar på hemorten,
vilket i sin tur ger positiva regionalpolitiska
konsekvenser.
Lärlingsutbildningen skall till övervägande delen
vara förlagd till ett företag. Den skall i stor
utsträckning vara individinriktad och skall därför
kunna ta olika lång tid. Den bör dock i normalfallet
inte få ta mer än tre år. Undantag bör kunna göras
om utbildningen är utformad för att kvalificera till
fortsatta studier vid universitet eller högskola.
Lärlingsutbildningen skall kvalitetssäkras och
avslutas med ett gesällprov eller yrkesprov. Vidare
skall yrkesbevis utfärdas. Elever med avslutad
lärlingsutbildning skall ha behörighet till fortsatt
yrkesutbildning vid yrkeshögskola.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motionerna A367 yrkande 11 (kd)
och Ub429 yrkande 2 (kd).

25.Företagsanpassat arbetsmarknadsstöd m.m.
(punkt 25) (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 25. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A321 och 2001/02:A386.

Ställningstagande

Personer som arbetar i branscher som är beroende av
årstid, klimat eller säsong tvingas regelmässigt ut
i arbetslöshet. Dessa perioder skulle i stället
kunna användas för utbildning av de anställda.
Möjligheterna att omdisponera arbetsmarknadsmedel
från arbetslöshetsförsäkringen till företagsförlagd
utbildning när berörda arbetsmarknadsparter är
överens om detta måste därför ses över.

Vad jag har anfört i denna reservation bör ges
regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda
anser jag att riksdagen bör bifalla motionerna A321
(s) och A386 (mp).

26.Aktivitetsgaranti (punkt 26, motiveringen)
(m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Ställningstagande

Vi har tidigare motsatt oss införandet av det
arbetsmarknadspolitiska programmet
aktivitetsgarantin. Enligt vår uppfattning ger detta
program inga nya arbetstillfällen. I stället anser
vi att man bör satsa på mer individuellt inriktade
insatser. Dessa insatser skall inriktas på olika
former av utbildning så att man därigenom stärker
den enskildes ställning på arbetsmarknaden.

I likhet med utskottets majoritet anser vi att
motionerna i denna del bör avslås.

27.Aktivitetsgaranti (punkt 26) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 27. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A367 yrkande 4 samt avslår motionerna
2001/02:A259 yrkande 5, 2001/02:A353, 2001/02:A389
yrkande 15 och 2001/02:Sf395 yrkandena 11 i denna
del och 13.

Ställningstagande

För att undvika långtidsarbetslöshet är det
nödvändigt att på ett tidigt stadium sätta in
relevanta åtgärder för att stödja den arbetslöse att
snabbt få rätt utbildning, praktik eller hjälp på
annat sätt. Det krävs en rad åtgärder för att bryta
långtidsarbetslöshet såsom individuella
handlingsplaner, kompetenshöjning och tydliga krav
på den arbetssökande m.m.

Den aktivitetsgaranti som riksdagen beslutade om
våren 2000 startade den 1 augusti samma år.
Programmet kom inom ganska kort tid att omfatta ca
30 000 personer. Det har visat sig att
aktivitetsgarantin har stora kvalitetsproblem. Detta
kan förklaras med att programmet föregåtts av en
alltför kort försöksverksamhet och att
förberedelsetiden varit mycket knapp.
Enligt vår uppfattning är grundidén med
aktivitetsgarantin riktig. Den innebär att
långtidsinskrivna kommer in i ett mer aktivt och
nära samarbete med arbetsförmedlingens personal och
att varje enskild individs särskilda behov beaktas
genom de individuella handlingsplanerna. En insats
som aktivitetsgarantin står och faller med den
praktiska tillämpningen av den. Kritik har riktats
mot programmet i detta avseende. Det är därför
angeläget att det vidtas åtgärder. Förutom själva
jobbsökaraktiviteterna krävs att det ställs tydliga
krav på den enskilde som vederbörande kan leva upp
till. Vidare behövs stöd och hjälp så att den
arbetslöse kan bryta arbetslöshetsmönstret. Det
krävs därutöver aktiva insatser för att möta den
enskildes konkreta behov och problem. Enligt vår
uppfattning är det också viktigt att det sker en
nära samverkan med föreningsliv, näringsliv, privata
bemanningsföretag och förmedlare.
Vad som anförts ovan bör ges regeringen till
känna. Med hänsyn till detta anser vi att motion
A367 yrkande 4 (kd) bör bifallas. Motionerna A259
yrkande 5 (c), A353 (fp), A389 yrkande 15 (fp) och
Sf395 yrkandena 11 i denna del och 13 (fp) bör
avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda
genom vad som anförts.

28.Aktivitetsgaranti (punkt 26) (c, fp)

av Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 28. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A259 yrkande 5, 2001/02:A353, 2001/02:A389
yrkande 15 och 2001/02:Sf395 yrkandena 11 i denna
del och 13 samt avslår motion 2001/02:A367 yrkande
4.

Ställningstagande

Många deltagare i aktivitetsgarantin har uppfattat
den som kränkande och meningslös. Detta gäller
särskilt för de äldre arbetslösa. Det är också
oklart vad innehållet i garantin skall vara och
vilket inflytande den enskilde har över
verksamheten. Enligt vår uppfattning finns det
därför skäl att se över aktivitetsgarantin. Man bör
exempelvis överväga om den bör tidsbegränsas eller
om det skall införas någon form av jobbgaranti. För
äldre arbetslösa bör man också överväga att införa
en möjlighet att erhålla anställningar med
lönebidrag. Detta bör ges regeringen till känna. Av
detta följer att motionerna A259 yrkande 5 (c), A353
(fp), A389 yrkande 15 (fp) och Sf395 yrkandena 11 i
denna del och 13 (fp) bör bifallas. Motion A367
yrkande 4 (kd) bör avslås.

29.Ytterligare insatser inom aktivitetsgarantin
(punkt 27) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 29. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A367 yrkande 5 samt avslår motionerna
2001/02:A214, 2001/02: A258, 2001/02:A268,
2001/02:A277, 2001/02:A312 och 2001/02:A344.

Ställningstagande

Bland de långtidsinskrivna hos arbetsförmedlingarna
finns det uppskattningsvis 10 000 personer som inte
är anställbara på grund av handikapp, språkproblem,
sociala problem, låg utbildningsnivå etc. Dessa
personer, som i dag återfinns inom
aktivitetsgarantin, har små möjligheter att komma in
på den reguljära arbetsmarknaden eller att börja
studera. Det krävs därför särskilda insatser för
dessa personer. De kanske inte kan erhålla ett
reguljärt arbete i det korta perspektivet, men de
kan försörja sig själva genom en samhällsinsats i
kommunal regi eller i föreningsregi. Det finns
exempel på sådana här s.k. övergångsarbetsmarknader
från flera kommuner och även från andra länder. Vi
anser att regeringen snarast bör återkomma med
förslag till hur reglerna för en sådan
övergångsarbetsmarknad bör vara utformade. Förslagen
bör vara utformade så att det inte finns någon risk
för osund konkurrens. Detta bör ges regeringen till
känna.

Vi tillstyrker därför motion A367 yrkande 5 (kd)
samt avstyrker motionerna A214 (s), A258 (mp), A268
(s), A277 (s), A312 (s) och A344 (s).

30.Konkurrenssituationen vid stöd till start av
näringsverksamhet (punkt 29) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 30. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:A367 yrkande 15.

Ställningstagande

Den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall, som
framgår av 4 § förordningen (2000:628) om den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten, utformas så
att den inte snedvrider konkurrensen. AMS allmänna
råd för tillämpningen av förordningen hänvisar också
till nämnda bestämmelse. Reglerna omfattar således
programmet stöd till start av egen
näringsverksamhet, tidigare benämnt starta-eget-
bidrag.

Vi vill i detta sammanhang framhålla, att
samtidigt som programmet har visat sig vara en
förhållandevis effektiv arbetsmarknadspolitisk
åtgärd, finns det som Riksdagens revisorer anfört en
risk för att programmet kan bidra till att tränga
undan reguljära arbetstillfällen. Det är därför
angeläget att understryka vikten av att
myndigheterna noga beaktar att beviljade bidrag inte
snedvrider konkurrensen.
Det anförda bör ges regeringen till känna. Motion
A367 yrkande 15 (kd) bör därför bifallas.

31.Stöd till start av näringsverksamhet för
personer som inte är arbetslösa (punkt 30)
(mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 30
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 31. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:N365 yrkande 1.

Ställningstagande

Att starta en firma är ett ekonomiskt risktagande.
Detta gäller speciellt i inledningsskedet. Enligt
Miljöpartiets uppfattning är programmet stöd till
start av näringsverksamhet ett viktigt instrument
för att stimulera uppkomsten av småföretag. Enligt
nuvarande system kan bara arbetslösa beviljas ett
sådant stöd. För arbetande, som lämnar sin plats åt
någon annan, finns däremot inte denna möjlighet.
Varför arbetslösa skulle vara bättre på att starta
företag än andra är svårt att motivera. Om
programmet fortsättningsvis skall kunna finnas kvar
som stödform måste reglerna ändras så att även de
som inte är arbetslösa skall kunna beviljas ett
sådant stöd. Enligt min uppfattning bör man
tillsätta en utredning som skall se över vilka
effekter en sådan förändring skulle kunna få på
nyföretagandet och den statliga budgeten.

Detta bör ges regeringen till känna. Motion N365
yrkande 1 (mp) bör därför tillstyrkas.

32.Utvärdering av datortek (punkt 31) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 32. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A367 yrkande 14.

Ställningstagande

Vi kan inledningsvis konstatera att det krav som
Kristdemokraterna länge har framfört har genomförts
genom att Statskontoret på regeringens uppdrag har
gjort en översyn av datortekverksamheten. Enligt vår
uppfattning är det viktigt att regeringen tar till
sig undersökningen och förändrar verksamhetens
inriktning utifrån denna.

Enligt vår uppfattning bör verksamheten ändras så
att alla arbetslösa utan dataerfarenhet erbjuds
utbildning i grundläggande datakunskap eftersom
detta ger ökade möjligheter på arbetsmarknaden.
Utbildningen bör vara så utformad att den leder till
att vederbörande kan ta ett s.k. datakörkort.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motion A367 yrkande 14 (kd)
tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
har anfört om datortekverksamhet.

33.Trädgårds- och jordbruksnäring (punkt 33)
(c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 33
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 33. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:MJ340 yrkande 4 och 2001/02:MJ341 yrkande 7.

Ställningstagande

Trädgårds- och jordbruksnäringen kräver god tillgång
till säsongsarbetskraft. Den arbetskraften måste i
stor utsträckning rekryteras från våra grannländer
runt Östersjön. Enligt min uppfattning är det
angeläget att man underlättar för utländska
medborgare att arbeta här. Berörda myndigheter bör
därför verka för praktiska och smidiga lösningar så
att behovet av arbetskraft säkras.

Med hänsyn till det anförda anser jag att
riksdagen med anledning av motionerna MJ340 yrkande
4 (kd) och MJ341 yrkande 7 (c) bör tillkännage som
sin mening vad ovan anförts om behovet av
säsongsarbetskraft inom trädgårds- och
jordbruksnäringen.

34.Arbetsförmedlingsverksamhet m.m. (punkt 36)
(m, kd, c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),
Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik Westman
(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 34. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A313, 2001/02:A367 yrkande 3, 2001/02:A384
yrkande 3, 2001/02:A389 yrkande 9 och 2001/02:Sf395
yrkande 11 i denna del.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning måste det ges större
möjligheter för privata aktörer att verka inom
förmedlingsverksamheten. Privat
arbetsförmedlingsverksamhet måste därför stimuleras.
Härigenom skapas en mer dynamisk utveckling av
arbetsmetoderna på förmedlingsområdet samtidigt som
de arbetslösa får flera alternativ. Privata
rekryteringsföretag och bemanningsföretag bör
engageras i större utsträckning än vad som sker i
dag. Dessa företag har väl upparbetade kontakter med
arbetsgivarna vilket kan underlätta för arbetslösa
att få arbete eller arbetspraktik.

Vad vi här har anfört bör ges regeringen till
känna. Motionerna A313 (m), A367 yrkande 3 (kd),
A384 yrkande 3 (m), A389 yrkande 9 (fp) och Sf395
yrkande 11 i denna del (fp) tillstyrks därmed.

35.Arbetslivscentrum (punkt 37) (c, fp)

av Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 35. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:Ub552 yrkande 7.

Ställningstagande

Den svenska arbetsmarknaden genomgår stora
förändringar. Den högre utbildningen måste anpassas
till dessa förändringar. För att långsiktigt få
bättre effekt på utbildning och forskning måste
näringslivet engageras mer i högskolornas
utveckling. Det utbyte som i dag sker mellan
högskolor och läkemedels- och elektronikindustrin
måste spridas till andra områden. Upprättandet av
s.k. Arbetslivscenter vid några universitet och
högskolor är ett steg i rätt riktning i arbetet med
att anpassa den högre utbildningen till
förändringarna på arbetsmarknaden. Vi anser därför
att regeringen bör ta initiativ till att stödja
utvecklingen av Arbetslivscenter. Detta bör ges
regeringen till känna. Vi tillstyrker därför motion
Ub552 yrkande 7 (c).

36. Resursfördelningsmodell (punkt 38)
(c, fp)

av Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 38 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 36. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A259 yrkande 2.

Ställningstagande

De pilotprojekt som syftat till en ökad samordning
mellan arbetsförmedling, försäkringskassa, kommun
och omkringliggande näringsliv har gett goda
resultat. Detta borde öka incitamenten att
ytterligare förstärka det lokala och regionala
ansvaret för arbetsmarknadspolitiken. Vi anser att
de lokala och regionala delarna av
Arbetsmarknadsverket bör få utökat ansvar med
därtill hörande resurser. En modell för fördelning
av resurser bör utgå från dels antalet arbetslösa,
dels den genomsnittliga tiden i arbetslöshet, dels
vissa individuella faktorer. Enligt vår mening bör
det vara Arbetsmarknadsverkets huvuduppgift att göra
denna fördelning, inte att avgöra hur man bäst
arbetar i olika delar av landet.

Detta bör enligt vår mening ges regeringen till
känna. Vi tillstyrker därför motion A259 yrkande 2
(c).

37.Nordisk arbetsmarknad (punkt 40) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 40 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 37. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A390 yrkandena 3 och 4 samt avslår
motionerna 2001/02:A282 och 2001/02:A380.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning finns det en rad hinder mot
integration på arbetsmarknaden i Norden. Som exempel
kan nämnas förekomsten av olika arbetsrättsliga
regler och varierande skattenivåer. Ett annat
exempel är de olika reglerna för ersättning vid
arbetslöshet. Särskilda besvärligt blir det för de
personer som arbetar i flera olika länder,
exempelvis på grund av olika vikariat eller att
vederbörande är frilansare. I dessa fall riskerar
den enskilde att stå utan arbetslöshetsersättning.

Vi anser därför att det är angeläget att
regeringen i samråd med övriga nordiska regeringar
skyndsamt löser de problem som finns för personer
som väljer att arbeta i ett annat nordiskt land. Med
hänsyn till det anförda föreslår vi att riksdagen
bifaller motion A390 yrkandena 3 och 4 (m).
Motionerna A282 (v) och A380 (s) avstyrks i den mån
de inte kan anses tillgodosedda genom vad som
anförts.

38.Införande av en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (punkt 41) (m, kd,
c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),
Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik Westman
(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 38. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A219 yrkande 6.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning bör arbetslöshetsförsäkringen
reformeras. Det bör införas en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Den bör
utformas så att incitamenten att ta ett nytt arbete
är stora. Inträdesvillkoren bör vara så utformade
att allt arbete kvalificerar. Egenfinansieringen bör
öka. Därigenom uppnås ett bättre samband mellan
lönebildning och arbetslöshet, vilket leder till att
arbetsmarknadens funktionssätt förbättras.
Företagarnas möjlighet att få
arbetslöshetsersättning måste också förbättras. Det
är viktigt att arbetslöshetsförsäkringen får en
sådan utformning att den i högre grad tar hänsyn
till den allt vanligare kombinationen anställning
och företagande.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motion A219 yrkande 6 (m) bör
tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har
anfört om införandet av en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring.

39.Tillsynen över arbetslöshetskassorna m.m.
(punkt 42) (m, kd, c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),
Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik Westman
(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 39. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A251 yrkande 8.

Ställningstagande

Administrationen av arbetslöshetsförsäkringen har en
mycket speciell utformning. Den sköts av från staten
fristående arbetslöshetskassor som i de flesta fall
har stark anknytning till olika fackliga
organisationer. Kassans beslut är att betrakta som
myndighetsutövning och dess verksamhet bekostas
nästan helt med statliga medel. Under hösten 1999
presenterades två utredningar som har genomförts av
Statskontoret respektive Riksrevisionsverket (RRV).
I båda utredningarna ifrågasätts dagens system. RRV
anser att arbetslöshetskassornas privaträttsliga
ställning utgör ett hinder för en effektiv tillsyn.
Statskontoret pekar i sin utredning på att
statsbidragen inte är utformade på ett sådant sätt
att de stimulerar till en god hushållning med
skattebetalarnas pengar. En annan brist
Statskontoret pekar på är att statens möjlighet till
insyn i arbetslöshetskassornas verksamhet via den
styrelseledamot som staten utser har förfelats.

Statskontoret föreslår bl.a. att statsbidraget
ändras så att kassorna får ekonomiska incitament att
agera striktare och att AMS tilldelas resurser för
en effektivare tillsyn av arbetslöshetskassorna och
ges möjlighet att vidta sanktionsåtgärder mot dessa.
RRV anser bl.a. att AMS måste bli effektivare i sin
utvärderings- och tillsynsroll och föreslår att RRV
ges befogenhet att även granska
arbetslöshetskassorna.
Vi anser därför att regeringen bör se över
alternativa organisations- och tillsynsmodeller. I
det sammanhanget bör kopplingen mellan
arbetslöshetskassorna och de fackliga
organisationerna ses över. Detta bör ges regeringen
till känna. Motion A251 yrkande 8 (kd) bör bifallas.

40.Deltidsarbetslöshet m.m. (punkt 43) (v)

av Hans Andersson (v) och Camilla Sköld Jansson
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 40. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A314 yrkande 6 och 2001/02:A317 yrkande 2
samt avslår motion 2001/02:A251 yrkande 3.

Ställningstagande

Arbetslöshetsförsäkringen är en
omställningsförsäkring som bygger på anställnings-
och inkomstbortfallsprincipen. För att få rätt till
ersättning fordras att den arbetslöse uppfyller både
ett medlems- och arbetsvillkor. För den som har ett
fast heltidsarbete är det inga problem att uppfylla
dessa villkor. Däremot är det svårt för
deltidsarbetande och för dem som har olika former av
tillfälliga anställningar. Detta drabbar framför
allt kvinnor och invandrare eftersom dessa grupper
är överrepresenterade när det gäller dessa
anställningsformer. Vi föreslår därför att det
tillsätts en utredning som skall se över
inträdeskraven i arbetslöshetsförsäkringen. Detta
bör ges regeringen till känna. Motionerna A314
yrkande 6 (v) och A317 yrkande 2 (v) tillstyrks samt
A251 yrkande 3 (kd) avstyrks i den mån den inte kan
anses tillgodosedd genom vad som anförts.

41.Deltidsarbetslöshet m.m. (punkt 43) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 41. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A251 yrkande 3 samt avslår motionerna
2001/02:A314 yrkande 6 och 2001/02:A317 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att dagens kvalifikationskrav är krångligt
utformade och innehåller en mängd olika begränsande
komponenter. Som exempel kan nämnas att det krävs
ett visst antal arbetade timmar per månad för att
kunna få arbetslöshetsersättning. Dagens system
missgynnar dem som har säsongs-, projekt eller
deltidsarbete. Enligt vår uppfattning ger det
felaktiga signaler om man inte får tillträde till
arbetslöshetsförsäkringen därför man har förlagt sin
arbetstid mer fritt än vad regelsystemen tillåter.
För många blir det ekonomiskt ofördelaktigt att
bryta en arbetslöshetsperiod med kortare arbete. Vi
anser därför att dagens kvalifikationskrav bör
ersättas av en annan och enklare beräkningsgrund.
För att få rätt till grundbelopp skall man ha
arbetat en visst antal timmar under en ramtid av ett
år. Man bör också överväga lämpligheten av att ha
olika kvalifikationsvillkor för grundbeloppet och
för den inkomstrelaterade ersättningen. Eftersom vi
förordar att man inför en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring bör man även ta bort
medlemsvillkoret.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen till
känna. Vi tillstyrker därför motion A251 yrkande 3
(kd) och avstyrker motionerna A314 yrkande 6 (v) och
A317 yrkande 2 (v) i den mån de inte kan anses
tillgodosedda genom vad som anförts.

42.Studerandes ersättningsrätt (punkt 49) (kd,
c)

av Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd)
och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 49 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 42. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A251 yrkande 4 och 2001/02:Ub552 yrkande 2
samt avslår motionerna 2001/02:A363 och
2001/02:A364.

Ställningstagande

Den förändring som genomfördes i samband med att den
nuvarande lagen om arbetslöshetsförsäkring infördes
och som innebar att studerande inte kan få
arbetslöshetsersättning under ferierna måste ändras.
Förändringen har inneburit svåra påfrestningar
framför allt för äldre studenter med
försörjningsansvar. Det har förekommit att studenter
tvingats avbryta sina studier för att åter få rätt
till ersättning. Enligt vår mening bör 16 § ALF
ändras så att det åter blir möjligt för studerande
att erhålla arbetslöshetsersättning under ferierna.
Detta bör ges regeringen till känna. Det innebär att
motionerna A251 yrkande 4 (kd) och Ub552 yrkande 2
(c) bör bifallas. Motionerna A363 (s) och A364 (s)
bör avslås.

43.Företagarnas ersättningsrätt (punkt 50) (m,
kd, c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),
Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik Westman
(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 50
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 43. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A211 yrkande 22, 2001/02:A212 yrkande 11,
2001/02:A251 yrkandena 6 och 7 samt 2001/02:N314
yrkande 6.

Ställningstagande

Egenföretagande blir i allt större utsträckning ett
komplement till en anställning. Nuvarande regler i
arbetslöshetsförsäkringen med krav på avregistrering
av firma och varaktigt avbrytande av verksamheten
gör det svårt för företagare att behålla en rörelse
vid arbetslöshet. Det måste vara möjligt att låta
ett företag vara vilande vid fler än ett tillfälle.
Reglerna bör utformas så att de möjliggör en större
rörlighet mellan anställning och egenföretagande.

Ett annat grundläggande problem med den nuvarande
regleringen vad gäller företagares ersättningsrätt
är att det saknas vägledande förarbetsuttalanden i
väsentliga delar. Detta har fått till följd att
arbetslösa företagare bedöms olika beroende på
vilken arbetslöshetskassa som beslutat i ärendet.
Den rättsosäkerhet som råder för företagare är
mycket allvarlig. Vi anser därför att reglerna måste
göras tydligare.
Vi kan konstatera att det har tillsatts en
analysgrupp inom Regeringskansliet som bl.a. skall
se över de regler som gäller för företagares
ersättningsrätt. Enligt vår uppfattning är detta
inte tillräckligt. Vi förordar i stället att det
snarast tillsätts en parlamentarisk utredning som
ser över företagares ersättningsrätt. Översynen bör
också omfatta ersättningsrätten för jordbrukare,
delägare i kooperativ och familjehemsföräldrar.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna A211 yrkande 22 (kd),
A212 yrkande 11 (c), A251 yrkandena 6 och 7 (kd)
samt N314 yrkande 6 (kd) bör tillkännage för
regeringen som sin mening vad vi har anfört om
företagares ersättningsrätt.

44.Samernas ersättningsrätt (punkt 51) (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 51
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 44. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:A213.

Ställningstagande

I Sverige finns ett fyrtiotal samebyar. I en sameby
bor och verkar de samer som är renskötare till
yrket. Varje same med familj utgör ett eget företag,
men skattemässigt anses varje person ha ett eget
företag.

Under vissa delar av året, speciellt i maj - juni
och augusti - september, ligger arbetet med
renskötseln nere. Det innebär att vissa av de
renskötande samerna periodvis är arbetslösa. Enligt
nuvarande regler kan dessa samer, trots att de kan
stå till arbetsmarknadens förfogande, inte erhålla
arbetslöshetsersättning. Detta beror på kravet att
den arbetslöses verksamhet måste ha upphört helt för
att denne skall anses berättigad till
arbetslöshetsersättning.
Denna ordning är otillfredsställande. Jag anser
därför att man bör utreda möjligheterna för
renskötande samer att kunna erhålla
arbetslöshetsersättning. Detta bör ges regeringen
till känna. Motion A213 (mp) bör därför bifallas.

45.Bemanningsföretag (punkt 52) (m, kd)

av Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd),
Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria
Larsson (kd) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 52 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 45. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A251 yrkande 5 och 2001/02:A368 yrkandena
1-5 samt avslår motion 2001/02:A225.

Ställningstagande

De snabbt växande bemanningsföretagen är en ny aktiv
part när det gäller rekrytering och matchning av
arbetskraft. För närvarande sysselsätts ungefär 24
000 personer i bemanningsföretag, vilket motsvarar
ca 0,6 % av den totala arbetskraften. Under 1999
uppgick den totala omsättningen i branschen till 5,7
miljarder kronor, vilket var en ökning med ca 70 %
jämfört med tidigare år.

Det finns bland arbetsgivare ett uttalat behov av
de tjänster som bemanningsföretagen har att erbjuda.
De många sysselsatta, liksom den snabba ökningen av
antalet sysselsatta, tyder dessutom på att det även
bland arbetstagarna finns en utbredd vilja att
arbeta inom bemanningsbranschen.
För många personer är arbetet i ett
bemanningsföretag vägen mot en fast anställning.
Inte minst många invandrare har kommit in på
arbetsmarknaden genom ett bemanningsföretag. Många
personer som har fått fast anställning hos en kund
till det bemanningsföretag som de arbetat hos söker
sig tillbaka till bemanningsföretaget eftersom de
uppskattar omväxlingen i arbetet.
Bemanningsföretagen är inte bara till nytta för
individen utan även för samhället eftersom de bidrar
till att öka flexibiliteten och lösa flaskhalsar i
produktionen.
Bemanningsföretagen konkurrerar dock inte med
andra aktörer på lika villkor. Olika offentliga
aktörer sysslar med verksamhet som konkurrerar med
bemanningsföretagens men under gynnsammare villkor.
Som exempel kan nämnas arbetsförmedlingarnas
"headhunting"-verksamhet och AMS poolverksamhet.
Även reglerna om arbetslöshetsersättning
diskriminerar anställda hos bemanningsföretag. De
betraktas alltid som heltidsanställda och får inte
någon arbetslöshetsersättning för de arbetslösa
perioderna mellan olika uppdrag. Vidare får personer
som är deltidsanställda hos ett bemanningsföretag
inte någon arbetslöshetsersättning för den tid under
vilken de är arbetslösa. Vi anser att reglerna skall
vara lika för alla anställda, oavsett i vilket slags
företag de arbetar.
Vi vill också avskaffa den s.k. karensregeln i
lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av
arbetskraft, enligt vilken en arbetstagare som sagt
upp sig från en anställning och tagit anställning
hos ett bemanningsföretag inte får hyras ut till sin
förre arbetsgivare tidigare än sex månader efter det
att anställningen hos denne upphörde. Regeln drabbar
särskilt kvinnor i den offentliga sektorn.
Enligt vår mening är bemanningsföretagen en resurs
på en stelbent och rigoröst reglerad arbetsmarknad.
Riksdagen måste skyndsamt avskaffa sådana regler som
snedvrider konkurrensen och försvårar
bemanningsföretagens verksamhet.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna A251 yrkande 5 (kd) och
A368 yrkandena 1-5 (m) bör tillkännage för
regeringen som sin mening vad vi har anfört om
bemanningsföretag. Motion A225 (s) bör avslås.
Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Lönebidrag (c)

av Margareta Andersson (c).

Enligt Centerpartiets uppfattning har
lönebidragssystemet stor betydelse för
arbetshandikappades möjligheter att komma ut på
arbetsmarknaden men också för ideella
organisationers tillgång till arbetskraft. Den
högsta bidragsgrundande lönekostnaden vid
heltidsarbete, det s.k. lönebidragstaket, är 13 700
kr per månad. Beloppet har varit oförändrat under
lång tid och motsvarar på intet sätt den
löneutveckling som ägt rum i samhället i övrigt.
Detta medför svårigheter för arbetsgivare att
behålla eller anställa personer med arbetshandikapp.
Vi anser därför att det är angeläget att höja
lönebidragstaket till 15 000 kr per månad och att
det införs ett mer flexibelt lönebidragssystem.

2. Arbetshandikappade (fp)

av Elver Jonsson (fp).

Enligt Folkpartiets uppfattning krävs det särskilda
insatser för arbetshandikappade för att underlätta
deras situation på arbetsmarknaden. Arbetslinjen
måste gälla även för arbetshandikappade.
Förtidspensioneringar måste undvikas i största
möjliga utsträckning. För många i gruppen är
anställning med lönebidrag eller skyddat arbete inom
Samhall AB bra alternativ. Lönebidragstaket har
varit oförändrat under många år. Detta har lett till
allt större svårigheter för funktionshindrade med
kvalificerade utbildningar att få lämpligt arbete.
Enligt vår uppfattning är det viktigt att taket
höjs.

3. Utformning av lönebidrag (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Enligt nuvarande regler kan en person få bidrag för
anställning hos olika arbetsgivare. Maximalt är
bidraget 80 % av lönenivån upp till 13 700 kr. Nivån
avser heltid och har legat fast sedan 1992. Om en
arbetsgivare vill betala högre lön får denne stå för
den överskjutande delen.

För närvarande har många lönebidragsanställningar
inom handikapporganisationer. Det resulterar i att
många arbetshandikappade får leva på en mycket låg
lönenivå. Till detta kommer att många av dem arbetar
deltid. Detta är otillfredsställande eftersom
lönebidragen i många fall är den enda möjligheten
arbetshandikappade har att få arbete. Lönebidragen
betyder också mycket för de funktionshindrades
föreningars möjlighet att verka.
Jag har noterat att det har kommit starka signaler
om att dessa organisationer har svårt att klara sig
eftersom lönebidragets storlek har varit oförändrad
sedan 1992. Detta leder till att många
funktionshindrade riskerar att förlora sin
lönebidragsanställning.
Jag anser därför att det är viktigt att det
snarast utformas ett system där lönebidraget kopplas
till lämplig nivå på prisbasbeloppet och därmed
möjliggör en kontinuerlig uppräkning av nivån.

4. Diskriminering av äldre (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Många äldre tvingas lämna arbetslivet tidigare än de
själva önskar. Det är därför viktigt att skapa goda
förutsättningar för att fler skall kunna stanna kvar
längre i arbetslivet, först och främst därför att de
själva så önskar, men också därför att det av
demografiska skäl finns och kommer att finnas ett
stort behov av deras kompetens och insatser.

De äldre är inte en homogen grupp utan måste
betraktas som enskilda individer. Ålder är inte en
avgörande faktor för människors kapacitet på
arbetsplatsen. Äldres erfarenhet och förvärvade
kompetens medför yrkesskicklighet. Lojaliteten och
engagemanget skapar stabilitet på arbetsplatsen.
Den tendens till åldersdiskriminering som finns i
dag måste brytas. Därför är det angeläget att
diskrimineringslagstiftningen så snart som möjligt
utökas till att omfatta förbud mot diskriminering av
äldre. Denna fråga har nyligen behandlats av
utskottet i betänkande 2001/02:AU3 varför vi i detta
sammanhang inte reserverat oss.

5. Aktivitetsgaranti (c)

av Margareta Andersson (c).

Centerpartiet har redan tidigare påpekat att
problemet på många håll i Sverige när det gäller
arbetsmarknaden är den obefintliga efterfrågan, dvs.
att inga nya jobb skapas. För att komma till rätta
med detta krävs att större insatser riktas mot
arbetsmarknadens efterfrågesida, dvs. hur man skall
underlätta för företag att växa och skapa nya
arbetstillfällen. Detta är i hög grad en uppgift för
en förbättrad näringspolitik men även en väl
utformad arbetsmarknadspolitik kan bidra.

Enligt vår uppfattning bör en politik för att
stärka efterfrågan utgå från en friare regional
användning av arbetsmarknadsmedel för att stödja
anställningar och kontakt med den reguljära
arbetsmarknaden. Den regionala verksamheten bör utgå
från ett partnerskap mellan arbetsmarknadspolitikens
regionala institutioner och regionala arbetsgivare.
Partnerskapet skall syfta till att skapa
"övergångsarbetsmarknader", där fler arbetslösa
genom kontakter med arbetsgivare skall kunna få
reguljära arbeten.

6. Särskilda grupper m.m. (v)

av Hans Andersson (v) och Camilla Sköld Jansson (v).

Vänsterpartiet har under mandatperioden deltagit i
utformandet av sysselsättningspolitiken i samband
med ställningstaganden till budgetpropositioner och
propositioner om arbetsmarknadspolitik och
arbetslöshetsförsäkring. Även om stora framgångar
uppnåtts återstår mycket att göra. I själva verket
krävs djupgående förändringar av arbetsmarknads- och
arbetslivspolitiken för att möta pågående och
framtida omställningskrav på arbetsmarknaden.

Vi kan notera en kraftig förstärkning av
sysselsättningen samtidigt som den öppna
arbetslösheten har halverats. Trots det är arbetet
med att väsentligt höja arbetskraftsutbudet och
sysselsättningsgraden en prioriterad uppgift om
regional balans, integration och en förbättrad
välfärd skall kunna uppnås. Många personer utestängs
i dag från arbetslivet på grund av diskriminering,
fördomar, dålig arbetsmiljö, arbetsvillkor och
arbetstider som inte är anpassade till grundläggande
mänskliga behov och lokala arbetsmarknader som inte
förmår skapa efterfrågan.
Uppnåendet av sysselsättningsmålet år 2004 måste
återspegla fler arbetade timmar och inte vara en
effekt av ökad frånvaro. Det är också viktigt att
det regionala arbetet blir framgångsrikt när det
gäller att höja sysselsättningsgraden. I dag har ett
hundratal kommuner redan nått målet medan många
andra släpar långt efter. Regionala
sysselsättningsmål skulle kunna styra resurserna så
att de regionala klyftorna minskar.
På en arbetsmarknad som styrs av "just-in-time"-
filosofin och där arbetsorganisationen bantas
maximalt lastas kostnaderna och ansvaret för
omställningsprocessen över på individen, samhällets
instanser och försäkringssystemet. När arbetsgivarna
abdikerar från långsiktigt ansvar försätts
myndigheterna i en omöjlig situation.
Arbetsmarknadspolitiken blir lätt överlastad och kan
inte fullgöra sin uppgift på ett effektivt sätt.
Denna situation ställer krav på en förändrad
samhällspolitik och större lagstadgat finansiellt
ansvar för arbetsgivarna.
Så länge den regionalt obalanserade utvecklingen
kvarstår kommer vi att få se bestående brist- och
arbetslöshetssituationer samtidigt i olika delar av
landet. Så länge som det är billigt att säga upp
anställda kommer omstruktureringsprocessen att ske
oavsett samhällskonsekvenser. Så länge som den
ekonomiska makten uttrycker aktieägarnas och
företagets kortsiktiga intressen blir
löntagarintresset och det långsiktiga
samhällsintresset förbisett. Sårbara
näringsstrukturer i olika regioner kommer att
drabbas av nya arbetsmarknadschocker. I många fall
är regionalt uthållig kompetens- och tillväxtpolitik
och förstorade arbetsmarknadsregioner inom ramen för
en stark kommunal ekonomi det effektiva svaret på
djupgående sysselsättningsproblem - inte kortsiktiga
arbetsmarknadsåtgärder.
Därför menar vi att lag- och avtalsreglerade
omställningsförsäkringar och omstruktureringsfonder
skulle bidra till en bättre
arbetsmarknadsutveckling. Kompetensutvecklingssystem
- såväl arbetsplatsbundna som individuella -,
arbetstidsförkortning, systematiskt
arbetsmiljöarbete och ohälsobekämpning, anpassade
arbetsplatser för äldre och funktionshindrade,
obligatoriska praktikplatser och en effektiv
tillämpning antidiskrimineringslagstiftning är
exempel på viktiga åtgärder som kan höja
arbetskraftsutbudet genom att ge människor möjlighet
att delta i arbetslivet. Det finns meningsfulla
arbetsuppgifter för dem som i dag är
långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna. Den s.k.
arbetslivspolitiken måste integreras och ges en
större roll inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken har svårt att i efterhand
kompensera för misstag och strukturfel inom andra
politikområden. Den könssegregerade arbetsmarknaden
som delvis bygger på traditionella utbildningsval är
ett exempel på detta. Omotiverade könsrelaterade
löneskillnader mellan olika sektorer på
arbetsmarknaden ett annat.
Den arbetsmarknadspolitiska uppgiften måste axlas
av många parter. Det är orimligt att unga kvinnor
och invandrare får bära kostnaden för
strukturförändringar i form av låga löner och osäkra
anställningsförhållanden och försäkringsmässig
marginalisering - som skett under senare år.
Arbete åt alla kräver en samordnad politik som
inkluderar såväl en regionalt fördelad
kunskapsinriktad näringslivstillväxt som en utbyggd
offentlig sektor. Skall vi klara rekryteringsbehovet
inom olika yrkesområden samtidigt som vi inte skall
acceptera att människor ställs vid sidan av
utvecklingen krävs krafttag. Det lokala och
regionala initiativet måste få stort spelrum utan
att sektorsgränser eller revirkonflikter mellan
olika huvudmän förhindrar utvecklingen. Det statliga
ansvaret för en rättvist fördelad
sysselsättningstillväxt är dock grundläggande inom
ramen för en sund ekonomisk politik.
I Sverige finns många olika geografiska och
yrkesmässiga arbetsmarknader vars efterfrågan
skiftar snabbt. Det är nödvändigt att finna nya
institutionella förutsättningar för att klara av
service till medborgarna och omställningskraven på
ett rättvist, rättssäkert och effektivt sätt. En
förutsättning är en demokratisering av den
ekonomiska makten. Det är viktigt att denna
förändring också sätter individen i centrum. Det
ställer stora krav på arbetsgivarna,
försäkringssystemen och sysselsättningspolitiken i
stort. Om nyföretagandet i en region släpar efter
hjälper ingen arbetsmarknadspolitik i världen. Om
den kommunala ekonomin visar underskott blir det
inga välbehövliga nyrekryteringar inom vård och
omsorg oavsett hur stora behoven är.
Det är inte olika grupper - hur de nu än
definieras - som är problemet. Det är den offentliga
sektorns resursbrister och arbetslivets dåliga
anpassningsförmåga och framförhållning som är det
grundläggande problemet. Samtidigt som vi vill
försvara arbetsmarknadspolitikens roll och uppgift
mot de marknadsfundamentalismens krafter som vill
minska det statliga och fackliga inflytandet över
regleringarna på arbetsmarknaden anser vi att
arbetslivets nya villkor måste mötas med nya och mer
dynamiska metoder än vad dagens
arbetsmarknadspolitik och dess institutioner
erbjuder. Vi menar att en ny politik måste föregås
av en djupgående analys av den pågående
förändringsprocessen som lämpligen får ske inom
ramen för en parlamentarisk utredning.

7. Bemanningsföretag (fp)

av Elver Jonsson (fp).

Folkpartiet anser att den nuvarande
arbetsmarknadspolitiken är alldeles för stelbent och
byråkratisk. Enligt vår uppfattning måste den därför
reformeras från grunden. Reformeringen skall syfta
till att ge den enskilde individen och
platsförmedlaren en större frihet att finna olika
vägar till ett arbete. Som en viktig del i denna
reformering anser vi att man i högre grad bör
använda sig av privata aktörer inom
arbetsförmedlingen. I detta sammanhang har
bemanningsföretagen en viktig roll att fylla.

Flera försök har visat att bemanningsföretag i
många fall kan förmedla arbeten där den offentliga
arbetsförmedlingen har misslyckats. Detta gäller
bl.a. i de fall när de arbetslösa har utländsk
bakgrund. Vi anser därför att man bör underlätta för
dessa företag att verka. Det är därför angeläget att
undanröja de hinder som finns i olika lagstiftningar
när det gäller bemanningsföretagens verksamhet.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Förslag från Riksdagens revisorer
2000/01:RR12

Riksdagens revisorer föreslår:

2. tar initiativ till att se över prioriteringen av
utomnordiska medborgare inom
arbetsmarknadspolitiken i enlighet med vad som
anförts i avsnitt 2.6

3. tar initiativ till en förändring vad avser
arbetsmarknadspolitiska program och
språkutbildning i enlighet med vad som anförts i
avsnitt 2.7

Motioner väckta med anledning av
Riksdagens revisorers förslag
2000/01:RR12

2000/01:Ub38 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförts om en total
revidering av arbetet med AMS statistik.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförts om nya
statistiska grundläggande kategorier i studien av
högt utbildade invandrare som saknar jobb inom
sina arbetsområden.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförts om
aktivitetscentra drivna på entreprenad av
invandrargrupper.

2000/01:Ub39 av Erling Wälivaara m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kombinera
språkundervisning med arbete eller arbetspraktik.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten att stå
till arbetsmarknadens förfogande.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om yrkesspecifik
språkundervisning.

2000/01:Ub40 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en förändrad prioritering av
utomnordiska medborgare i enlighet med vad som
anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till förändrade arbetsmarknadspolitiska
program och språkutbildning i enlighet med vad som
anförs i motionen.

Motioner från allmänna motionstiden
2001

2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma med förslag som förbättrar möjligheten
att komma tillbaka till arbetslivet för personer
som i unga år blivit förtidspensionerade.

2001/02:Sf255 av Agne Hansson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om snabbare
validering av flyktingars kunskaper.

2001/02:Sf333 av Per Bill m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att snabbt
möjliggöra för invandrare med utländsk utbildning
att få relevant komplettering och komma ut på
arbetsmarknaden.

2001/02:Sf334 av Margit Gennser m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
prövar möjligheterna att stärka det lokala
ansvaret för de arbetslösas situation.

2001/02:Sf395 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om privata
arbetsförmedlingar och bemanningsföretag.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jobbgaranti.

2001/02:Sf399 av Magda Ayoub m.fl. (kd):

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kombinera
språkundervisning med arbete och arbetspraktik
samt om rätten att stå till arbetsmarknadens
förfogande.

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om invandrarkvinnors
ställning på arbetsmarknaden.

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en utvärdering
bör göras av DO:s och Arbetsmarknadsverkets
samarbete.

2001/02:Sf400 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om invandrare och
företagande.

2001/02:So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldres rätt att
jobba och en nationell handlingsplan mot
diskriminering av äldre i arbetslivet.

2001/02:Kr227 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
arbetsmarknaden.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konstnärerna och
arbetsmarknadsstödet.

2001/02:Kr419 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kultur och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

2001/02:Kr425 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en reformerad
arbetslöshetsförsäkring.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lärlings- och
arbetsmarknadsutbildning.

2001/02:Ub429 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om införande av en lärlingsutbildning som
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

2001/02:Ub552 av Sofia Jonsson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändring av 16 §
lagen om arbetslöshetsförsäkring (1997:238) för
att studenterna som annars uppfyller kraven för
arbetslöshetsersättning också skall ha rätt till
denna ersättning under ferier.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stödja
utvecklingen av Arbetslivscenter.

2001/02:MJ340 av Caroline Hagström m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en utredning
om trädgårdsnäringens säsongsmässiga
arbetskraftsbehov.

2001/02:MJ341 av Gunnel Wallin (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppdra åt
arbetsmarknadsverket att på samma sätt särskilt
beakta de behov som råder inom jordbruksnäringen.

2001/02:N314 av Agne Hansson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förtydliga
reglerna kring rätten att erhålla ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som den
sökandes engagemang inom den sociala ekonomin kan
fortsätta.

2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av att
ta till vara invandrare och långtidsarbetslösa.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

6. Riksdagen beslutar att av regeringen begära ett
lagförslag om förändringar i lagstiftningen som
underlättar integration genom tillträde till
arbetsmarknaden.

2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda vilka
effekterna skulle vara om också arbetande gavs
rätten att få starta-eget-bidrag.

2001/02:A202 av Magnus Jacobsson och Amanda Agestav
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om försöksverksamhet med
ungdomsarbetsförmedlingar.

2001/02:A204 av Maria Larsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
informationskampanj om vinsten av äldre i
arbetslivet.

2001/02:A208 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en analys av
ungdomars villkor på dagens arbetsmarknad.

2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
fosterföräldraskap bör betraktas som
förvärvsarbete.

2001/02:A212 av Agne Hansson m.fl. (c):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
ersättningen för trygghetssystemet även för
företagare beräknas utifrån en normal
årsarbetstid.

2001/02:A213 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen
anförs om att utreda möjligheter för renskötande
samer att kunna erhålla a-kassa.

2001/02:A214 av Christina Axelsson och Sylvia
Lindgren (s):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av det arbetsmarknadspolitiska
programmet med förstärkt aktivitetsgaranti.

2001/02:A219 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

6. Riksdagen beslutar att införa en allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i enlighet
med vad som anförs i motionen.

2001/02:A221 av Lars Björkman och Jeppe Johnsson
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skärpta regler för a-kassa.

2001/02:A225 av Bengt Silfverstrand (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om reglering av
bemanningsföretagens verksamhet.

2001/02:A226 av Agne Hansson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utökad samordning,
samverkan och individualisering inom
arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå.

2001/02:A239 av Marianne Jönsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om de huvuduppgifter som
översynen av Samhall måste ha.

2001/02:A240 av Catharina Hagen (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av en översyn
och ändring av regler som motverkar arbetslinjen för
äldre.

2001/02:A250 av Ana Maria Narti (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en heltäckande
arbetslöshetsstatistik som också redovisar grupper
som under lång tid står helt utanför
arbetskraften.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statistiska
modeller och metoder i uppföljning och utvärdering
av arbetsmarknadsåtgärder och
arbetsmarknadsprogram.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statistik över
långvarigt arbetslösa som blir långvarigt
sjukskrivna.

2001/02:A251 av Maria Larsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att underlätta
inträde i arbetslöshetsförsäkringen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om studier som
överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
enhetliga regelsystem i privata och offentliga
bemanningsföretag vad gäller a-kasseregler.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
lagen beträffande företagares rätt till a-kassa.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
familjehemsförälders rätt till a-kassa.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att utreda kopplingen mellan fackliga
organisationer och arbetslöshetskassorna i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:A257 av Barbro Feltzing och Kerstin-Maria
Stalin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lönebidragets koppling till
prisbasbeloppet.

2001/02:A258 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen
anförs om att införa övergångsarbeten enligt
motionens intention.

2001/02:A259 av Agne Hansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att beslut om hur
de medel som i dag fördelas genom stat, kommun,
landsting och regioner i större utsträckning bör
fattas lokalt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om att
tidsbegränsa aktivitetsgarantin till två år och i
stället införa möjligheten för arbetslösa över 60
år att erhålla anställning med lönebidrag.

2001/02:A263 av Sonia Karlsson och Conny Öhman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att vård av svårt sjukt
barn skall räknas som överhoppningsbar tid.

2001/02:A268 av Christer Skoog (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av övergångsarbete

2001/02:A269 av Agneta Ringman och Margareta
Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om värdet av att Samhalls
verksamhet inte minskar i omfång.

2001/02:A275 av Bengt Silfverstrand (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om återinförande av den
tidigare åttaveckorsregeln för inlämnande av
kassakort.

2001/02:A277 av Alf Eriksson och Ann-Kristine
Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om naturvårdsarbeten och
reglerna inom arbetsmarknadspolitiken.

2001/02:A278 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
arbetshandikappade behandlas med respekt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter
till valfrihet också för arbetshandikappade.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tydligare
regelverk och föreskrifter avseende stöden till
arbetshandikappade.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka de
arbetshandikappades möjligheter till
rehabilitering och arbete på den reguljära
arbetsmarknaden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av att
incitamenten ändras för rehabilitering och
nyanställningar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stöden till
arbetshandikappade kontinuerligt skall utvärderas
och offentligt redovisas.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de grundläggande
riktlinjerna för stöden till arbetshandikappade.

2001/02:A282 av Marie Engström (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att lägga fram
konkreta förslag som underlättar gränssamarbetet
mellan Sverige och Norge samt att på försök inrätta
ett "Norgekontor".

2001/02:A284 av Paavo Vallius och Nikos Papadopoulos
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om arbetsmarknadsutbildning
för invandrare.

2001/02:A285 av Carina Ohlsson och Monica Green (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om arbetslöshetsersättningen.

2001/02:A289 av Raimo Pärssinen och Per-Olof
Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att bevilja
anställningsstöd till företag.

2001/02:A293 av Agneta Lundberg och Göran Norlander
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om högre ersättning vid
deltagande i åtgärder.

2001/02:A296 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kollektivavtal vid
företagsetableringar.

2001/02:A299 av Marie Granlund och Britt-Marie
Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen angående
arbetsmarknadsutbildning.

2001/02:A300 av Birgitta Sellén och Åke Sandström
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av
flyttningsbidragen.

2001/02:A308 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att kommuner,
arbetsförmedling, socialtjänst, försäkringskassa och
övriga myndigheter har ett regelverk och resurser
som samverkar för att ge arbetslösa ungdomar bättre
möjligheter.

2001/02:A312 av Lisbeth Staaf-Igelström och Lennart
Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ta tillvara äldre
arbetskrafts erfarenheter och kunskaper.

2001/02:A313 av Cristina Husmark Pehrsson och Ewa
Thalén Finné (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av arbetsförmedling
i konkurrens.

2001/02:A314 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att effekterna av villkoren för att bli
berättigad till arbetslöshetsersättning närmare
kartläggs och att regeringen återkommer med
förslag på hur inträdesvillkoren kan göras
könsneutrala.

2001/02:A317 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att höjning av
sysselsättningsgraden bland invandrade personer
måste vara en central del av
arbetsmarknadspolitiken.

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning som får i uppdrag att närmare utreda
inträdeskraven i arbetslöshetsersättningen, dess
konsekvenser för invandrade samt komma med förslag
till förändring som undanröjer diskriminering av
korttids- och deltidsanställda.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppdrag att utarbeta ett samlat
handlingsprogram för att öka möjligheterna för
kvinnor med utländsk härkomst att komma in på
arbetsmarknaden.

2001/02:A319 av Anna Åkerhielm och Karin Enström
(m):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en utredning med syfte att utreda hur
invandrare bemöts av arbetsförmedlingen och
föreslå förbättringar.

2001/02:A320 av Laila Bäck och Helena Zakariasén
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om överhoppningsbar tid för
förtroendeuppdrag.

2001/02:A321 av Ann-Kristine Johansson och Helena
Zakariasén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utbildning i företag.

2001/02:A322 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda möjligheten att
införa ett sabbatsår.

2001/02:A334 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om insatser för att förbättra
situationen för arbetslösa över 50 år.

2001/02:A344 av Lilian Virgin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om försök med
övergångsarbeten.

2001/02:A351 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om aktivitetsgarantin.

2001/02:A353 av Ana Maria Narti (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen amförs om en undersökning angående
bristen på samarbete mellan aktivitetsgarantin och
invandrarnas organisationer.

2001/02:A356 av Birgitta Ahlqvist och Lars U
Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om de kommunala
ungdomsprogrammen.

2001/02:A359 av Jan Björkman och Christer Skoog (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om samordnat
utbetalningsansvar.

2001/02:A363 av Karin Jeppsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av anpassning av
regelverket vad gäller studieuppehåll.

2001/02:A364 av Jan Björkman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om regelverket inom
arbetslöshetsförsäkringen vad avser försäkran om att
inte återuppta studier.

2001/02:A367 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
arbetsförmedlingens resurser och roll.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om långtidsarbetslösa
och aktivitetsgarantin.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en s.k
övergångsarbetsmarknad.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de äldres
situation på arbetsmarknaden.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inriktning och
förenkling av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lärlingsutbildning
som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om datortek och
datautbildning.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om starta-eget-
bidraget.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att om det vid en
omförhandling av nivån på lönebidrag föreligger
risk för uppsägning skall en sänkning av
lönebidraget inte genomföras.

2001/02:A368 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
bemanningsföretagens betydelse för en flexibel
arbetsmarknad.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konkurrens på lika
villkor för bemanningsbranschen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs diskriminerande
regler i arbetslöshetsförsäkringen.

4. Riksdagen beslutar att upphäva karensreglerna i
lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa de
regler som snedvrider konkurrensen för
bemanningsföretagen.

2001/02:A370 av Raimo Pärssinen och Per-Olof
Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Samhalls verksamhet.

2001/02:A380 av Torgny Danielsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Af Inre Skandinavia ges
status som varande en nationell resurs.

2001/02:A384 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av en
individuell och effektiv arbetsförmedling.

2001/02:A386 av Ingegerd Saarinen (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en utredning av
företagsanpassat arbetsmarknadsstöd.

2001/02:A387 av Laila Bäck (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om beslutanderätt i
kommunala arbetsmarknadsnämnder.

2001/02:A389 av Elver Jonsson m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om individens
inflytande över åtgärdernas utformning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om platsförmedlingens
uppgift.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
arbetsmarknadsutbildningen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en radikal
reformering av aktivitetsgarantin.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den äldre
arbetskraftens möjligheter på arbetsmarknaden.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ungdomars
situation på arbetsmarknaden.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad egenmakt till
invandrare på arbetsmarknaden.

2001/02:A390 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hinder för rörlighet
av arbetskraft i Öresundsregionen på grund av
nuvarande utformning av a-kassesystemet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om hinder för rörlighet av
arbetskraft i Öresundsregionen på grund av nuvarande
utformning av arbetsförmedlingssystemet.
2001/02:A391 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om yrkesutbildning för äldre arbetslösa.