<p>Bet&auml;nkanden inneh&aring;ller utskottens f&ouml;rslag till hur riksdagen ska besluta i olika &auml;renden.</p>

Betänkande

<p>Departementsserien, Ds, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen. Serien inneh&aring;ller utredningar som regeringens departement har gjort.</p>

Departementsserien

<p>EU-initiativ &auml;r dokument fr&aring;n EU-kommissionen, s&aring; kallade COM-dokument. COM-dokument kan till exempel vara f&ouml;rslag till ny eller &auml;ndrad lagstiftning, policydokument eller rapporter. Dokumenten kan ligga till grund f&ouml;r till exempel regeringens fakta-pm om EU-f&ouml;rslag eller utskottens utl&aring;tanden.&nbsp;</p>

EU-dokument

<p>Protokollen fr&aring;n utskottens och EU-n&auml;mndens sammantr&auml;den talar om vilka fr&aring;gor som togs upp.</p>

EU-nämndens protokoll

<p>Skriftligt samr&aring;d inneb&auml;r att regeringen samr&aring;der med EU-n&auml;mnden utan att n&auml;mnden samlas. Samr&aring;det genomf&ouml;rs via e-post.</p>

EU-nämndens skriftliga samråd

<p>I EU-n&auml;mndens uppteckningar st&aring;r det vad som sagts under n&auml;mndens sammantr&auml;den. Uppteckningarna publiceras ungef&auml;r tv&aring; veckor efter sammantr&auml;det.</p>

EU-nämndens uppteckningar

<p>En faktapromemoria, fakta-PM, &auml;r en redog&ouml;relse fr&aring;n regeringen till riksdagen om ett f&ouml;rslag fr&aring;n EU-kommissionen. D&auml;r framg&aring;r vad f&ouml;rslaget g&aring;r ut p&aring;, hur det kan p&aring;verka svenska regler och vad regeringen anser om f&ouml;rslaget.</p>

Fakta-pm om EU-förslag

<p>Framst&auml;llningar &auml;r f&ouml;rslag fr&aring;n organ som utsetts av riksdagen. Exempel p&aring; riksdagsorgan &auml;r Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, riksdagsstyrelsen och Riksbanken. Framst&auml;llningar kallades under perioden 1975&ndash;2002/03 f&ouml;r f&ouml;rslag. Riksdagens organ l&auml;mnar ocks&aring; in redog&ouml;relser f&ouml;r &aring;rets verksamhet till riksdagen.</p>

Framställning

<p>Interpellationer &auml;r en typ av fr&aring;gor som debatteras i kammaren n&auml;stan varje vecka. Ledamoten st&auml;ller interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och f&aring;r svar b&aring;de skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.</p>

Interpellation

<p>I f&ouml;redragningslistorna st&aring;r det vilka &auml;renden som ska behandlas under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Kammarens föredragningslistor

<p>Kommitt&eacute;ber&auml;ttelser inneh&aring;ller information om de utredningar som regeringen har tillsatt, bland annat om vilka personer som arbetar i utredningarna.</p>

Kommittéberättelse

<p>Kommitt&eacute;direktiv &auml;r riktlinjer f&ouml;r de utredningar, eller kommitt&eacute;er, som regeringen tills&auml;tter.</p>

Kommittédirektiv

<p>Riksdagsledam&ouml;terna kan l&auml;mna in anm&auml;lningar till konstitutionsutskottet, KU, om att KU ska granska olika ministrar i regeringen. KU:s behandling av anm&auml;lningarna finns i KU:s granskningsbet&auml;nkande.</p>

KU-anmälan

<p>S&auml;rskilda kallelser och f&ouml;redragningslistor talar om n&auml;r konstitutionsutskottet, KU, sammantr&auml;der f&ouml;r att behandla de gransknings&auml;renden som initierats efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar. I dokumenten st&aring;r det &auml;ven vilka &auml;renden KU ska ta upp.</p>

KU:s särskilda kallelser och föredragningslistor

<p>Protokoll fr&aring;n KU:s s&auml;rskilda sammantr&auml;den d&auml;r konstitutionsutskottet, KU, behandlar de gransknings&auml;renden som inletts efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar.</p>

KU:s särskilda protokoll

<p>Motioner &auml;r f&ouml;rslag som riksdagens ledam&ouml;ter har l&auml;mnat till riksdagen.</p>

Motion

<p>N&auml;r kammarens ledam&ouml;ter tycker olika i en fr&aring;ga kan kammaren fatta beslut genom omr&ouml;stning, votering. H&auml;r syns det hur alla ledam&ouml;terna har r&ouml;stat i de omr&ouml;stningar d&auml;r r&ouml;sterna har r&auml;knats, det vill s&auml;ga n&auml;r ledam&ouml;terna har r&ouml;stat genom att trycka p&aring; knappar. Det &auml;r resultaten fr&aring;n huvudvoteringarna som visas. F&ouml;rberedande voteringar redovisas i kammarens protokoll.</p>

Omröstning

<p>Propositioner &auml;r f&ouml;rslag till nya lagar och lag&auml;ndringar som regeringen l&auml;mnar till riksdagen. Regeringen l&auml;mnar ocks&aring; skrivelser, som har en mer redog&ouml;rande karakt&auml;r och inte inneh&aring;ller f&ouml;rslag till riksdagsbeslut.</p>

Proposition

<p>I kammarens protokoll finns allt som s&auml;gs i kammaren nedskrivet. I protokollet st&aring;r det ocks&aring; hur partierna har r&ouml;stat. Ett snabbprotokoll publiceras ungef&auml;r sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren &auml;r slut. Det slutliga protokollet &auml;r f&auml;rdigt efter n&aring;gra veckor.</p>

Protokoll

<p>Utskotten skriver rapporter n&auml;r de arbetar med att f&ouml;lja upp och utv&auml;rdera de beslut som riksdagen har fattat.</p>

Rapport från riksdagen

Redogörelse

<p>Riksdagsf&ouml;rvaltningens f&ouml;rfattningssamling, RFS, inneh&aring;ller f&ouml;reskrifter beslutade av Riksdagsf&ouml;rvaltningen (riksdagsstyrelsen eller riksdagsdirekt&ouml;ren) eller andra myndigheter under riksdagen, f&ouml;rutom Riksbanken och Riksrevisionen.</p>

<p>Riksdagsskrivelser &auml;r meddelanden fr&aring;n riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.</p>

Riksdagsskrivelse

<p>Riksrevisionen &auml;r en myndighet som h&ouml;r till riksdagen och ansvarar f&ouml;r den ekonomiska granskningen av regeringen och de statliga myndigheterna. Riksrevisionen l&auml;mnar sina granskningsrapporter direkt till riksdagen.</p>

Riksrevisionens granskningsrapport

<p>Riksdagens ledam&ouml;ter kan kontrollera regeringen genom att st&auml;lla skriftliga fr&aring;gor till ministrarna. Ministrarna besvarar fr&aring;gorna skriftligt.</p>

Skriftlig fråga

Skrivelse

<p>Statens offentliga utredningar, SOU, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen.</p>

Statens offentliga utredningar

Svar på skriftlig fråga

<p>Svensk f&ouml;rfattningssamling (SFS) inneh&aring;ller g&auml;llande lagar och f&ouml;rordningar. Om en f&ouml;rfattning &auml;ndras ers&auml;tts den gamla texten med den nya.&nbsp;</p>

Svensk författningssamling

<p>I talarlistorna st&aring;r det vilka ledam&ouml;ter som p&aring; f&ouml;rhand har anm&auml;lt att de vill tala under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Talarlista

<p>Utskotten kan granska meddelanden fr&aring;n EU:s institutioner. Ofta handlar det om s&aring; kallade strategiska dokument fr&aring;n EU-kommissionen som kan vara id&eacute;dokument, diskussionsunderlag och l&aring;ngsiktiga planer f&ouml;r kommande lagstiftning. N&auml;r ett utskott har granskat ett s&aring;dant meddelande skriver det ett utl&aring;tande till kammaren om granskningen.</p>
<p>Utskotten g&ouml;r ocks&aring; subsidiaritetspr&ouml;vningar av EU-f&ouml;rslag. De ska d&aring; bed&ouml;ma om ett beslut b&ouml;r fattas p&aring; EU-niv&aring; eller av p&aring; nationell niv&aring;. Om utskottet anser att f&ouml;rslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utl&aring;tande.&nbsp;</p>

Utlåtande

<p>Viktigare utredningar som g&ouml;rs inom Riksdagsf&ouml;rvaltningen ing&aring;r i en serie som kallas f&ouml;r URF. URF st&aring;r f&ouml;r Utredningar fr&aring;n Riksdagsf&ouml;rvaltningen. Utredningarna tills&auml;tts av riksdagsdirekt&ouml;ren eller riksdagsstyrelsen.</p>

Utredning från Riksdagsförvaltningen

Utskottens protokoll

<p>Valpr&ouml;vningsn&auml;mnden, VPN, pr&ouml;var &ouml;verklaganden av val till riksdagen, region- och kommunfullm&auml;ktige samt Sametinget och Europaparlamentet. &Auml;ven &ouml;verklaganden av nationella folkomr&ouml;stningar pr&ouml;vas. N&auml;mndens beslut sedan 1975 finns tillg&auml;ngliga.</p>
<p>F&ouml;r varje beslut anges beslutets diarienummer och i f&ouml;rekommande fall &auml;ven r&auml;ttsfallsbeteckningen. En s&aring;dan fanns f&ouml;r besluten f&ouml;re 2015 d&aring; dessa gavs ut i en skriftlig r&auml;ttsfallssamling.</p>

Valprövningsnämndens beslut

Arbetsrätt

Bilaga: bet_200102_au_6

<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 2 (fp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">105</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">25</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">60</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">21</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">13</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">35</td><td class="rost_franvarande">6</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">34</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">250</td><td class="summa_nej">13</td><td class="summa_avstar">35</td><td class="summa_franvarande">51</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 4 (m)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">106</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">25</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">60</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">21</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">13</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">37</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">30</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">4</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">181</td><td class="summa_nej">69</td><td class="summa_avstar">48</td><td class="summa_franvarande">51</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 8 (v)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">106</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">25</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">60</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">21</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">13</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">36</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">14</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">263</td><td class="summa_nej">36</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">50</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 11 (fp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">115</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">16</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">69</td><td class="rost_franvarande">12</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">16</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">14</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">35</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">6</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">30</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">13</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">186</td><td class="summa_nej">14</td><td class="summa_avstar">99</td><td class="summa_franvarande">50</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 18 (mp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">106</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">25</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">60</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">21</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">13</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">37</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">4</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">30</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">15</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">255</td><td class="summa_nej">13</td><td class="summa_avstar">31</td><td class="summa_franvarande">50</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 22 (v)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">106</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">25</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">60</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">21</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">13</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">37</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">263</td><td class="summa_nej">36</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">50</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 24 (s, v)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">105</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">26</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">60</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">21</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">13</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">37</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">148</td><td class="summa_nej">148</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">53</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4>Beslut: oavgjort röstresultat</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 37 (c)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">106</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">25</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">60</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">21</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">15</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">13</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">36</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">34</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">266</td><td class="summa_nej">15</td><td class="summa_avstar">1</td><td class="summa_franvarande">67</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


2002-04-24

Diskriminering av deltidsanställda och vikarier förbjuds (AU6)

Fru talman, åhörare och kolleger! Jag vill börja
med att yrka bifall till reservation nr 3 så att jag inte
glömmer det. Den syftar på den del i betänkandet som
handlar om förslaget om diskriminering av deltidsar-
betande. Vårt motiv till att ställa upp på att göra lag
av direktivet, till skillnad från några av de borgerliga
bröderna, är att vi är skyldiga att införa det, antingen
lagvägen eller avtalsvägen. Land ska med lag byggas
- inte med avtal mellan centrala parter. Därmed är vi
osökt inne på arbetsrättsfrågorna i allmänhet.
Den här debatten ligger på sätt och vis väldigt rätt
i tiden. I förrgår chockade Ericsson de flesta genom
ännu ett sparpaket som innebär att ytterligare ungefär
17 000 personer måste försöka hitta ett annat jobb.
Ungefär lika många har redan blivit f.d. Ericssonan-
ställda sedan bara något år tillbaka. Nästa vecka tågar
vänsterkamraterna i förstamajtåg och protesterar mot
allt detta så att de blir både röda och blå i ansiktet.
Jag har en känsla av att både Ericsson och arbetsrätts-
frågorna kommer att komma upp i de sammanhangen.
Ämnet är aktuellt. Exemplet Ericsson visar att de
gamla industriföretagen förändras, och måste föränd-
ras, för att överleva i ett samhälle som ser annorlunda
ut än det gjorde så sent som när jag var liten.
Ingen efterfrågar längre bakelittelefoner och
knappt ens AXE-växlar - eller någonting annat som
Ericsson tillverkade när det startade 1876. Desto fler
efterfrågar mobila tjänster som vi knappt kunde före-
ställa oss fanns, och dessa tjänster finns över hela
världen. Det är positivt. Ingen i hela världen efterfrå-
gar längre gummistövlar från Nokia trots att de gjorde
jättefina sådana för bara tiotalet år sedan. Men de
görs inte längre.
Den som hade fast anställning för att tillverka ba-
kelittelefoner eller gummistövlar har varit tvungen att
försöka byta jobb - säkert flera gånger. Det gamla
jobbet finns nämligen inte kvar oavsett vilken typ av
anställningskontrakt hon hade eller vilken plats på en
turordningslista hon stod på. Hur otrygg hennes till-
varo är nu beror på hur bra politikerna har varit på att
skapa förutsättningar för nya jobb. Om hon är svensk
ligger hon antagligen dåligt till, eftersom de nya job-
ben är för få.
I en så turbulent tid borde arbetsrättsdebatten vara
aktuell, och det är den också. Men den borde handla
mer om hur trygghet kan skapas på den nya arbets-
marknaden i en verklighet där de flesta inte längre har
fast livstidsanställning i tillverkningsindustrin.
Den arbetsrätt vi har nu, i vilken de flesta partier
föreslår små förändringar eller inga förändringar alls,
var skapad för ett samhälle där arbetsgivaren alltid
var oerhört mycket starkare än arbetstagaren. Där
utfördes det mesta av arbetet i farliga fabriker med
bristfällig arbetsmiljö. I det samhället började man
jobba tidigt - kanske i tonåren - och man stannade
länge - kanske hela livet - hos samma arbetsgivare.
Den arbetsmarknaden var centralstyrd, centralt
avtalad och för de allra flesta nationell eller lokal.
Den gick också att reglera med centrala politiska
beslut och centrala avtal, vilket båda parter var gans-
ka tillfreds med.
I dag håller vi på att överge industrisamhället -
eller det oss om man så vill. Vare sig vi gillar det
eller inte förändras därmed förutsättningarna för ar-
betsrätten. I tjänste- och kunskapssamhället har ar-
betstagaren större makt, eftersom hon bär kapitalet i
huvudet. Arbetsmarknaden blir mer och mer interna-
tionell och stora företag ersätts, om än i för liten ut-
sträckning, av små och medelstora. Branscher för-
svinner och kommer till oftare än förut, och det är få
tonåringar som planerar att börja jobba och stanna på
samma arbetsplats till pensionen. De kanske inte kan
det ens om de skulle vilja.
Tiden som anställd eller uppdragstagare på sam-
ma ställe blir kortare. En person kan vara anställd ett
tag, arbetslös en period, sedan starta eget och därefter
vara anställd igen. Vad är man då? Är man kapitalist?
Vilken av parterna företräds man av i en tvist?
När alla förutsättningar förändras är det självklart
att man måste anpassa spelreglerna till det så alla att
människor kan vara med. Det gäller inte bara dem
som har fast anställning och är med i facket, utan alla
oavsett vilken typ av kontrakt de har och varför.
Så egentligen ligger den här debatten inte alls rätt
i tiden, utan den kommer i alla fall åtta år för sent.
Omvandlingen har ju hållit på ett tag, och regeringen
har haft ansvar för lagstiftningen sedan 1994. Vad har
den gjort? Jo, ordnat konferenser och bjudit på maza-
riner på superdepartementet och försökt vrida arbets-
rätten tillbaka till LO-modellen, med blandat resultat.
De enda konkreta åtgärder som regeringen har ge-
nomfört på arbetsmarknadsområdet är sådana som
LO har beställt. De har hindrat nya jobb från att ska-
pas, och resultatet har blivit ett rekordlågt nyföreta-
gande.
De nya jobben skapas inte med regeringens nuva-
rande politik, och verkligen inte om man bifaller
vänstermotionerna i betänkandet. De skapas inte av
att politiker försöker bestämma att den gamla in-
dustristrukturen kommer tillbaka utan av att politiker
inser att det är i tjänsteföretagen de nya jobben skulle
kunna skapas. I dessa dagar hade vi verkligen behövt
en majoritet som inte försöker tvinga gårdagens
Ericsson att bli som för ännu längre sedan utan som i
stället skapar förutsättningar för nya Ericsson att växa
fram. Men det har vi tyvärr inte.
När det gamla privilegiesamhället försvinner är
det förståeligt att de som tjänar på det gamla tar strid
för att behålla sin makt. Så har det alltid varit. Så är
det när diktaturer faller runtom i världen eller när
gamla klassamhällen avskaffas. LO tappade över
50 000 medlemmar bara förra året och slåss för sitt
politiska liv.
En klassisk metod, som eliterna alltid har använt
runtom i världen, är då att misstänkliggöra massorna
utanför, dvs. de som vill ha mer egen makt, de som
vill ta makt ifrån de styrande. "Folket förstår inte sitt
eget bästa", brukar det heta, och nu talar LO om att
om de andra får bestämma blir det "långtgående för-
sämringar för de anställda" - om de inte får igenom
sina återställarkrav, alltså. Under parollen
"Tillsammans mot egoismen" är det ju just egoistisk
politik man bedriver. Den nedlåtande tonen mot de
stackars undersåtarna känns igen.
Jag har förståelse för den desperation som man
kanske kan känna när det går utför. Det är aldrig
roligt för någon att befinna sig i nedförsbacke. Men
det får finnas gränser, fru talman. LO har beställt en
rapport som heter Arbetsrätten med en borgerlig
regering. Den är full av lögnaktig propaganda, med-
vetna missuppfattningar och annat. Man skriver t.ex.
att vi skulle vilja ta bort anställningsskyddet helt, med
det lilla tilläget: "men det vågar inte Moderaterna
skriva rakt ut".
När vi vill skydda människor mot oskäliga villkor
skriver LO:s s.k. experter att det påståendet är vilse-
ledande. Och så hänvisar de till sin egen illvilliga
tolkning i stället. Demonstrationen utanför italienska
ambassaden vill jag inte använda min begränsade och
dyrbara talartid till att kommentera över huvud taget.
Jag kan bara konstatera att LO verkar främmande
både för fakta och för verkligheten.
Fru talman, låt oss tala om verkligheten! I verk-
ligheten står 700 000 människor utanför arbetsmark-
naden. I den verklighet som Socialdemokraterna
försöker beskriva är nyföretagandet rekordlågt och
sjukskrivningstalen rekordhöga. Det är fakta. Turord-
ningsreglerna, som s och v vill ha dem, gör ju inte
bara att företag får svårt med nödvändig omvandling.
Människor får det också.
Den som mår jättedåligt på jobbet och riskerar ut-
slagning på grund av stress vågar ju inte säga upp sig.
På det nya jobbet, om man lyckas få något, skulle
man ju hamna längst ned på listan även om man har
mångårig erfarenhet inom sitt område. Man skulle
åka ut först oavsett kompetens om det företaget skulle
förändras. Vem vågar göra det bytet om man har lån
på lägenheten och mår lite dåligt? Ekonomiskt blir
det ju tryggare då att vara kvar på det gamla, dåliga
jobbet, fortsätta in i väggen och sedan bli långtids-
sjukskriven. För den som berörs av det är det natur-
ligtvis en tragedi.
I verkligheten är inte alla med i facket, och med
moderat syn på rättvisa ska alla, inte bara några, kun-
na känna sig trygga och kunna organisera sig som det
passar dem utan att kränkas.
Förra gången vi debatterade det här fick jag kritik
för att använda ett gammalt exempel, så jag kan ta ett
nytt. Arbetsdomstolens dom 37 från den 20 mars i år
fastställde att Ingrid, 56, och Sonja, 54, inte hade
grund att anse sig kränkta av en avtalsturordningslista
som de inte fick vara med på eftersom de inte var
med i facket. Båda två sades upp 1997 efter lång och
trogen tjänst, men AD finner att organisationstillhö-
righeten inte tillmättes någon avgörande betydelse.
Den här avtalsturordningslistan kan enligt AD inte ha
kränkt deras negativa föreningsfrihet.
Det är ett exempel, tycker jag, av många, ständigt
återkommande, på hur arbetsrätten ibland tar organi-
sationens parti före människans. Det finns många
sådana exempel. Ju fler som inte har fast anställning
och är med i facket, ju mer maktförhållandena på
arbetsmarknaden förändras, desto viktigare blir det att
arbetsrätten också förändras. Annars blir den mer och
mer orättvis och omfattar allt färre.
Svenskt Näringsliv har frågat vilka hinder företa-
garna ser för ökad tillväxt. Arbetsrätten är ett av de
största. Med en modernare arbetsrätt skulle vi få fler
jobb. Företagen skulle våga anställa mer och investe-
ra i stället för att tveka. Först då skulle vi få verklig
trygghet på arbetsmarknaden, för då får vi fler jobb.
Det är sådant som de f.d. Ericssonanställda, Ingrid,
Sonja och den dryga halvmiljonen utanför arbets-
marknaden, behöver. Ju fler jobb som skapas, desto
mindre farligt är det att vara sist in, yngst, ha brytning
eller vänta barn.
Dagens arbetsrätt gynnar dem som har lyckats ta
sig in men håller de andra utanför. Om vi inte moder-
niserar arbetsrätten utan bara krigar om hur mycket vi
vill behålla den gamla skapas det inga nya jobb - och
ingen trygghet heller.


Fru talman! Det är ett omfattande betänkande som
vi ska debattera. Det handlar om ett område som är
ett av de angelägnaste för en vänsterpartist, alltså
arbetsrätten. Trots att det finns de, t.ex. föregående
talare, som försöker hävda motsatsen är det så att det
finns en inbyggd konflikt på arbetsmarknaden. Det
finns en konflikt mellan den som så att säga köper
arbete och den som så att säga säljer sin arbetskraft.
Det är en relation där arbetsgivarparten alltid är
den starkare. Det är i det perspektivet vi måste se
arbetsrätten. Det handlar inte om två jämbördiga
parter utan det handlar om lagstiftning som syftar till
att stärka och skydda arbetstagaren. De företagsned-
läggelser vi ser bekräftar just detta; vikten av att stär-
ka löntagarnas makt och inflytande.
Nu är det inte endast direkt lagstiftning som skyd-
dar löntagarna. Lika centralt är att värna kollektivav-
talen och de fackliga organisationernas möjlighet att
på ett bra sätt föra löntagarnas talan. Om arbetstagar-
na inte kan gå samman och få styrka genom kollekti-
vet vore det endast de som för tillfället är attraktiva
på arbetsmarknaden som skulle få förmåner, trygghet
i anställning osv.
Det här vet uppenbarligen borgerligheten. Ett ge-
nomgående tema i deras politik och deras reservatio-
ner går ut på att försvaga löntagarnas position. Det
låtsas man inte om, utan i stället ger man sken av att
tvingande lagar, kollektivavtal och facklig aktivitet
skulle stå i motsatsställning till individernas rättighe-
ter. Man försöker med andra ord slå in kilar, splittra
löntagarkollektivet och försvaga solidariteten mellan
olika grupper.
Det är ju så att enskilda löntagare under en be-
gränsad del av sitt yrkesliv kan tjäna på en individua-
lisering, men merparten gör inte det, och det finns
knappast någon som under ett helt yrkesliv på ar-
betsmarknaden har en stark förhandlingsposition på
egen hand.
Inte heller finns det någon trovärdighet i resone-
mangen om att kollektivavtal skulle inskränka indivi-
dens inflytande. Moderaterna, kd och Folkpartiet
säger att möjligheterna bör vidgas för de enskilda
parterna att träffa avtal oberoende av kollektivavtalet.
Däremot säger man ingenting om vilket innehåll den
här utvidgningen skulle förväntas få, kanske beroende
på att det finns möjligheter till enskilda avtal som går
längre än vad kollektivavtalen föreskriver. Den rätten
finns redan. Så i klartext innebär borgarnas förslag att
man öppnar för sämre villkor än dem som anges i
kollektivavtalen, sämre då sett ur ett arbetstagarpers-
pektiv.
Säga vad man vill, men borgerligheten är konsek-
vent. Och det är tydligt att man skjuter in sig på stra-
tegiska frågor där effekterna, om politiken genom-
förs, innebär en maktförskjutning där löntagarna och
deras organisationer är förlorarna. Angreppen på
kollektivavtalen är en punkt, strejkrätten en annan.
Här finns en samstämmighet från Centerpartiet till
Moderaterna i synen på stridsåtgärder. Fyrklövern vill
att man ska förbjuda sympatiåtgärder och införa en
s.k. proportionalitetsprincip för att man vill begränsa
möjligheten till fackliga stridsåtgärder. En sådan
princip innebär i praktiken att alla stridsåtgärder kan
stoppas, åtminstone temporärt. Det logiska är ju att
stridsåtgärden kommer att stoppas i samma stund som
en arbetsgivare för upp frågan till prövning i domstol
fram till dess att domstolen har gett klartecken. Det
innebär dessutom att man flyttar över ansvaret för
arbetsstriden, som i dag ligger hos parterna, till stat-
sapparaten, till en domstol.
Strejkvapnet är i praktiken det enda vapen som
arbetstagarna har att ta till gentemot arbetsgivaren,
alltså vägran att arbeta. Det är inte för inte som det
ses som en medborgerlig fri- och rättighet. Därför är
förslagen om proportionalitetskrav och det faktum att
parterna inte längre ska ansvara för den här frågan ett
mycket allvarligt ingrepp.
Fru talman! Listan på borgarnas angrepp på ar-
betsrätten kan göras lång, och det gäller alla partier
även om Moderaternas lista blir extra lång. Där hittar
vi förslag om att kollektivavtalen ska bort. Man vill ta
bort arbetstidslagen, förbjuda sympatistrejker, införa
en proportionalitetsprincip, ta bort det fackliga tolk-
ningsföreträdet, ta bort vetorätten mot oseriösa entre-
prenörer, förkorta återanställningsrätten, förlänga
otrygga provanställningar, öka möjligheten till vis-
stidsanställningar osv.
Även om de här frågorna berör arbetsmarknaden
handlar det i förlängningen om livet i övrigt och om
samhällsklimatet i stort. Är man otrygg i sin anställ-
ning är man också otrygg i sin försörjning och i sin
livssituation. Det påverkar framtidstron. Det påverkar
möjligheter att ta banklån. Det påverkar möjligheter
att sätta barn till världen. Med andra ord är det kort-
siktigt, och det skulle innebära ett samhällsklimat där
alla bara kan vara förlorare.
Anställningstrygghet är grundbulten. Och man
kan säga att anställningsskyddslagen bygger på tre
ben, och alla de tre benen är hotade från lite olika
håll.
Ett ben i anställningstryggheten handlar just om
återanställningsrätten, alltså rätten att bli återanställd
när man har sagts upp på grund av arbetsbrist. Det är
en regel som syftar till att motverka att arbetsgivaren
missbrukar sin rätt att säga upp personal på grund av
arbetsbrist för att en kort tid senare plocka in andra
personer, kanske till lägre löner. Moderaterna, kd och
Folkpartiet vill förkorta den tid som företrädesrätten
gäller. Man vill försvaga löntagarnas skydd. I Väns-
terpartiet säger vi: Förläng den tiden!
Ett annat ben i anställningstryggheten handlar om
turordningsreglerna. Det har vi debatterat åtskilliga
gånger här i kammaren, och som bekant försämrades
reglerna under mandatperioden, och allt tyder på att
vi som var emot tyvärr fick rätt. Undantagen leder till
otrygghet, och det leder främst till att kvinnor miss-
gynnas, ofta i samband med graviditet och föräldrale-
dighet. Nuvarande ordning betyder i praktiken att
ingen anställd på ett mindre företag kan känna sig
trygg. Vad vill Moderaterna göra? Vad vill Kristde-
mokraterna göra? Vad vill Centern göra? Centern vill
inte göra någonting; man tycker att det är en bra ord-
ning. Moderaterna och Kristdemokraterna vill ytterli-
gare försvaga skyddet. Och vad säger Vänsterpartiet
och i det här fallet även Socialdemokraterna? Man
säger: Återställ turordningsreglerna och förstärk
tryggheten!
Det tredje benet för att vi ska ha en fungerande
anställningstrygghet är att grunden måste vara tills-
vidareanställningar. Moderaterna, Kristdemokraterna
och Folkpartiet vill utöka möjligheterna till provan-
ställningar och andra otrygga anställningar. Vänster-
partiet tar strid för att fasta arbeten ska vara huvudre-
gel, och vi säger: Avskaffa ÖVA, överenskommen
visstidsanställning! Har man haft visstidsanställningar
i tre år och inom den perioden varit anställd 18 måna-
der bör man faktiskt ha rätt att få en tillsvidare-
anställning. Det är ett fullt rimligt krav.
I dag vet man att 50 % av LO:s unga kvinnor har
tidsbegränsade anställningar. Hälften av LO:s unga
kvinnor saknar alltså trygghet i anställningen. De
behöver inte ens sägas upp om de t.ex. väntar barn,
utan arbetsgivaren kan bara säga: Sorry, anställnings-
tiden har gått ut, du får inte förlängt.
Trots att många redan hade en otrygg anställ-
ningssituation införde s-regeringen 1996/97 ytterliga-
re en osäker anställningsform, ÖVA. Skillnaden
mellan ÖVA och andra former av visstidsanställning-
ar är att man när det gäller ÖVA inte behöver ha
några skäl. Detta tillgodoser inte någon särskild per-
son. Detta tillgodoser inte något särskilt behov, utan
det ger bara en rätt för arbetsgivaren att anställa män-
niskor i ett otryggt anställningsförhållande.
Tyvärr är vi ensamma i riksdagen om att driva
frågan om att fasta heltidsjobb ska vara regel, trots att
den är så central för så många människor och trots att
detta i förlängningen riskerar att föra med sig att
LAS, alltså lagen om anställningsskydd, faktiskt inte
fungerar i praktiken, eftersom det bygger på att det är
fasta arbeten som är grundregeln.
Avslutningsvis vill jag säga att vi har en mängd
reservationer i betänkandet, 13 stycken tror jag, och
vi har tre särskilda yttranden som alla rör viktiga
principfrågor. Jag har lyft fram några. Carlinge Wis-
berg kommer att lyfta fram några andra för Vänster-
partiets del. Till votering har vi valt att lyfta fram
reservation 8, som just handlar om fasta heltidstjäns-
ter, och Vänsterpartiets och Socialdemokraternas
gemensamma reservation om turordningsreglerna, nr
24.


Fru talman! Först vill jag kommentera propositio-
nen Lag om förbud mot diskriminering av deltidsar-
betande arbetstagare och arbetstagare med tidsbe-
gränsad anställning, som behandlas i det här betän-
kandet.
Vi kristdemokrater är i grunden positiva till ett
stärkt lagskydd för de här grupperna men har i vår
reservation beklagat den bristande samordning som
finns med de andra lagarna om diskriminering och
särbehandling. Det blir fler och fler lagar utan att det
är riktigt samlat på ett ställe. Det skapar krångel och
otydlighet och därmed problem, inte minst för småfö-
retagarna. Vi delar också Lagrådets kritik om att man
ska reservera begreppet diskriminering för mänskliga
fri- och rättigheter när det gäller särbehandling eller
diskriminering på grund av kön, ras, sexuell läggning
och handikapp. Därmed skulle man kanske använda
begreppet särbehandling i det här sammanhanget. Vi
saknar också i lagen en konsekvensanalys, inte minst
för kommun och landsting.
Vi beklagar att regeringen inte har förmått att se
de här lagarna också i småföretagens perspektiv, inte
bara i den anställdes perspektiv. Då hade man kunnat
hänskjuta detta till den utredning som finns om de
olika diskrimineringslagstiftningarna och därmed få
en samlad lag. Det gäller både en samlad lagtext och
ett gemensamt innehåll, så att man som företagare lätt
kan förstå och agera när man ska följa lagarna. Därför
vill jag yrka bifall till reservation 4 i det här betän-
kandet, där den här kritiken från vår sida tas upp.
Fru talman! Övriga delar av betänkandet handlar
om en rad olika större och mindre arbetsrättsfrågor.
Jag skulle vilja uppehålla mig mycket kring en
rapport om Kristdemokraterna och arbetsrätten, där
flera av dagens sakfrågor behandlas. Det är en rapport
som Socialdemokraterna släppte i går.
Det är andra gången på kort tid som Socialdemo-
kraterna i rapporter och artikelkampanjer runtom i
landet angriper oss kristdemokrater när det gäller
arbetsmarknadspolitiken. Jag ser det som en ära, ett
gott betyg till oss kristdemokrater. Det tyder på att
Socialdemokraterna är rädda för oss och ser oss som
ett hot bland vanliga löntagare.
Det vore alltså trevligt med en sakdebatt om ar-
betsmarknadspolitik och arbetsrätt. Men vad gör
Socialdemokraterna? Jo, de sprider en rapport och
artiklar med halva sanningar och hela lögner. Det är
starka ord, men jag står för dem, därför att det vi kan
läsa i den här mycket torftiga rapporten är det mest
makabra jag har sett i form av förvridna sanningar.
Låt mig ta tre punkter som exempel.
Socialdemokraterna påstår att vi vill slå sönder
kollektivavtalen. Det är en lögn. Vi vill att kollekti-
vavtalen ska vara ett grundläggande sätt att lösa pro-
blemen på arbetsmarknaden. Men vi har sagt att man
bör se över lagen så att den enskilde som så önskar
ska få större möjlighet att sluta avtal med arbetsgiva-
ren utan hänsyn till kollektivavtalen. Vi har också
sagt att en sådan här översyn måste beakta risken för
att enskilda löntagare kan utnyttjas otillbörligt av
arbetsgivaren vid exempelvis hög arbetslöshet. Det är
bara att läsa - sammanhanget finns presenterat i vår
arbetsmarknadsmotion, men Socialdemokraterna
väljer att rycka ut en mening och glömmer resten av
stycket.
Nästa mycket makabra punkt är att Socialdemo-
kraterna påstår att vi höjer a-kasseavgiften med 250-
300 kr per månad och löntagare. Det är ren lögn. I
vårt budgetförslag höjs a-kasseavgiften med 130 kr
enligt beräkningar från riksdagens utredningstjänst
och kompenseras mer än väl av sänkt inkomstskatt.
Forskningen är tämligen ense om behovet av en star-
kare koppling mellan arbetslösheten och a-
kasseavgiften för en bättre fungerande lönebildning.
Det är den forskningen som vi har tagit till oss. Lön-
tagarna får alltså sänkt inkomstskatt.
Den tredje punkten gäller att Socialdemokraterna
påstår att vi kräver att arbetsgivaren ensidigt ska
bestämma vem som ska få var kvar och vem som ska
lämna arbetsplatsen vid arbetsbrist. Det är också en
ren lögn. Vi tycker att det är rimligt att arbetsgivaren
ska kunna undanta två nyckelpersoner från turord-
ningslistan när permitteringar måste vidtas. Genom
detta skulle man kunna rädda ett litet företag från att
tappa nyckelkompetens när man måste dra ned på
arbetsstyrkan. Men resten bestäms ju via förhandling-
ar och enligt de LAS-regler som finns.
Detta är tre tydliga fall av rena lögner som Social-
demokraterna nu sprider runtom i landet. Ett par av
dessa har vi redan sett i artiklar och bemött. Eftersom
fakta finns redovisade i våra motioner och ni social-
demokrater förhoppningsvis är läskunniga, måste jag
konstatera att ni medvetet far med osanning.
För en tid sedan vädjade Socialdemokraternas
partisekreterare Lars Stjernkvist om en ärlig valrörel-
se. Är det detta han menar, Sven-Erik Österberg,
Anders Karlsson och Björn Kaaling? Är det så här ni
tänker driva er valrörelse? Visst kan förflugna ord
komma över våra läppar i en valrörelse. Visst kan
överdrifter förekomma, men jag tycker att vi ska vara
mycket måna om att inte medvetet sprida lögner. Det
handlar helt enkelt om politikens anseende.
Eftersom jag har lärt känna arbetsmarknadsut-
skottets ordförande Sven-Erik Österberg som en rejäl
och hederlig person blev jag faktiskt grymt besviken
när han på en presskonferens i går eftermiddag spred
de här felaktiga uppgifterna. Hela riksdagsgruppen
står bakom det här dokumentet som har getts ut.
Fru talman! Jag måste ta tillfället i akt att avkräva
Socialdemokraterna en offentlig ursäkt. Det bör
framgå av riksdagsprotokollet i dag, från Björn Kaa-
lings och Anders Karlssons sida, och gärna också
Sven-Erik Österbergs sida, att detta är en plump i
protokollet, detta är felaktigheter. Det pågår ju en
försoningskonferens just nu i Stockholm. Jag är be-
redd att stryka ett streck över detta, men jag vill gärna
få till protokollet att de här uppgifter är ett olycksfall i
arbetet, en felaktighet.
Frågan är ju, Björn Kaaling, hur ni kan påstå att vi
ska höja a-kasseavgiften med 300 kr när det bara är
att läsa i vår budgetmotion och vår arbetsmarknads-
motion att det handlar om upp till 130 kr, t.o.m. något
under detta enligt nya uppgifter från riksdagens ut-
redningstjänst. Varför bedriver ni politisk verksamhet
på det här sättet?
Enligt den socialdemokratiska rapporten anklagas
vi kristdemokrater för att vara löntagarfientliga när vi
i motioner för fram några förslag som Socialdemo-
kraternas egen utredare, den förra socialdemokratiska
statssekreteraren Svante Öberg, förde fram för två år
sedan. Dessa förslag prövades seriöst av den social-
demokratiska regeringen. Men LO sade nej, och då
åkte förslagen i papperskorgen. Förslagen handlar om
bättre spelregler för lönebildningen och hur konflikter
på arbetsmarknaden ska hanteras på ett bättre sätt. Så
dramatiska var de förslagen från vår sida.
En riksdagsmajoritet bestående av miljöpartister,
moderater, kristdemokrater, centerpartister och folk-
partister röstade för att undantag från turordnings-
reglerna ska beviljas för företag med färre än tio
anställda. Vi tycker inte att det är så lyckligt med
sådana gränsdragningar vid ett visst antal anställda,
men det blev en kompromiss.
Socialdemokraterna ger sken av att de är oerhört
upprörda över det här beslutet och vill snarast återgå
till de gamla reglerna. Men varför skrev då inte Soci-
aldemokraterna en parti- eller kommittémotion och
krävde detta? Det finns ingen sådan i riksdagstrycket.
Vi behandlar inte någon sådan här. Det finns två
enskilda motioner av socialdemokratiska riksdagsle-
damöter och en partimotion från Vänsterpartiet. Er
uppbragdhet är tydligen inte så stor att ni orkade med
eller kom ihåg att skriva en parti- eller kommittémo-
tion i frågan. Vi som kan riksdagsspråket vet ju att
det är parti- och kommittémotioner som uttrycker
partiernas officiella hållning.
Fru talman! Ett av våra förslag som retat Social-
demokraterna är att förlänga möjligheten till provan-
ställning till tolv månader från nuvarande sex måna-
der. Det skulle öka företagens benägenhet att nyan-
ställa i stället för att utnyttja övertid vid exempelvis
en konjunkturuppgång.
Jag måste få berätta att häromdagen träffade jag
en småföretagare med sex anställda här i Stockholm-
strakten. Han hade en kille provanställd. Han hade
satt en av sina anställda på att lära upp den här killen.
Det verkade vara en kille som han gärna ville anstäl-
la, men provanställningstiden höll nu på att gå ut.
Han visste fortfarande inte om den här killen skulle
orka bära sina kostnader i företaget, om han skulle
dra in de intäkter som krävs för att de skulle kunna
behålla honom.
Den här småföretagaren var ingen girigbuk, det
var ingen cigarrökande, fet direktör som såg sina
anställda som slit-och-släng-varor, som företagsleda-
re ofta framställs i vänsterretoriken. Han stod i valet
mellan att våga anställa den här personen på en fast
anställning och att säga upp honom. För honom var
insatsen familjeföretaget som hans mamma och pappa
hade byggt upp.
Det här är ett exempel på vad en förlängd provan-
ställningstid kan medverka till. Det kan skapa lite mer
utrymme och låta den här småföretagaren få testa lite
längre och se om det bär för att därmed kunna fastan-
ställa en person. Frågan är varför socialdemokrater
och vänsterpartister säger nej till den typen av för-
slag.
Fru talman! Dagens arbetsrätt är anpassad efter
70-talets samhälle med stora varuproducerande före-
tag som förebild. Tron att människor är utbytbara i en
produktionskedja präglar tänkandet som ligger bakom
dagens arbetsrätt. Men sedan dess har förändrings-
takten i näringslivet accelererat och människor är
alltmer välutbildade och svåra att byta ut. I allt högre
grad går företagets balansräkning ut genom dörren
när personalen går hem på eftermiddagen.
Det är i de små företagen som nya idéer föds och
de nya jobben skapas. Vi måste ha en arbetsrätt och
en arbetsrättslagstiftning som är modern och anpassad
till den nya tidens företag och den nya tidens arbets-
marknad. Vi behöver också en arbetsrätt som skyddar
de anställda från godtycklig behandling. Men vi
måste ha spelregler som passar dagens arbetsmarknad
och fungerar i det moderna samhället. Mycket talar
för att dagens arbetsrätt motverkar sitt syfte. Det visar
undersökningar och samtal man har med företagare.
Det visar det allvarliga läget på arbetsmarknaden där
700 000 människor är öppet arbetslösa, i åtgärder
eller skulle vilja arbeta mer men får inte.
Fru talman! För tids vinnande nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservation 4.


Fru talman! Kd säger sig i många olika samman-
hang värna familjen. När det gäller arbetsrätten pratar
man i vackra ordalag om möjligheten att kombinera
arbete och familj. Men kd:s konkreta politik är ju
precis tvärtom, menar jag. Man lägger en rad förslag
som skapar otrygghet. Man vill förlänga provanställ-
ningen, man vill gå vidare med turordningsreglerna,
man vill öka möjligheten till visstidsanställning osv.
Min fråga till Stefan Attefall blir då rätt logiskt: Tror
inte kd att otrygghet i anställningen, t.ex. ett föräldra-
par som får gå på provanställning eller upprepade
vikariat, på något sätt påverkar samhället i övrigt och
möjligheten att kombinera arbete och familj?


Fru talman! Problemet med Camilla Sköld Jans-
sons och Vänsterpartiets världsbild är att man tror att
trygghet skapas enbart med lagar. Trygghet skapas ju
genom att företagen växer och fungerar. Nu sägs
tusentals upp på Ericsson. Det viktiga där är ju att
företaget mår bra och att företaget utvecklas. Sedan
kan man ha hur många lagar som helst. Men om fö-
retaget inte går bra i grunden, om det inte växer fram
nya företag och om inte den familjeföretagare som
jag pratade om vågar nyanställa, vad hjälper då lag-
stiftningen? Vi måste självfallet ha en rimlig balans
mellan arbetstagare och arbetsgivare på arbetsmark-
naden. Vi ska ha skydd mot godtycklighet och mot att
man utnyttjar människor, men vi måste också inse att
vi måste ha lagar som passar dagens arbetsmarknad,
dagens näringsliv och som gör att vi kan få fler väx-
ande företag.
Tittar man på Vänsterpartiets förslag ser man
ökad lagreglering och införande av samhällsfonder,
som får löntagarfonderna att framstå som rena rama
småsakerna. Hur tror Camilla Sköld Jansson och
Vänsterpartiet att sådant skulle öka tryggheten och
skapa fler jobb? Tror Camilla Sköld Jansson att fa-
miljerna skulle få mer pengar i plånboken och ökad
trygghet med samhällsfonder?


Fru talman! Stefan Attefall inleder med att posi-
tionera var kd står. Han medger att undertonen i för-
slagen medför ökad otrygghet. Men han säger samti-
digt att det viktiga är att företagen mår bra. Kd har
kortsiktigt tänkt att företagen skulle må bra av att
människor kastas ut och in och saknar anställ-
ningstrygghet. Det är dessutom visat att otrygghet i
anställningen t.ex. påverkar unga flickors val att föda
barn eller inte. Anställningstrygghet är en mycket
central fråga.
Jag har inte läst den rapport som Attefall för fram.
Men jag delar det som sades i talarstolen. Säger man
att man ska öppna möjligheter till individuella avtal
vid sidan av kollektivavtal slår man sönder kollekti-
vavtalsrätten, som det sades i rapporten.
Vill man ha branschvis a-kassa och att människor
ska ta en större risk om de tillhör en bransch där ris-
ken är större för ökad arbetslöshet innebär det med
automatik att de får betala en högre premie. Vill man
som kd utöka turordningsreglerna innebär det att
ingen anställd har trygghet, eftersom de inte vet vilka
två det är som ska undantas.
Den analys som redovisades, med reservation för
att jag inte har läst rapporten, var att kd sammantaget
för en politik som försvagar löntagarna och vill slå
sönder kollektivavtalsrätten. Den slutsatsen kan jag
ställa mig bakom. Det kan jag göra utan att behöva be
om ursäkt.


Fru talman! Jag tycker att Camilla Sköld Jansson
ska läsa rapporten. Nu talar hon mot bättre vetande.
Dessutom kan hon läsa våra motioner.
Vi vill inte alls ha branschvisa a-kassor. Det är
varken praktiskt möjligt eller rimligt. Däremot tycker
vi att det är rimligt att ungefär en tredjedel av a-
kassans kostnad betalas av de anställda, en tredjedel
av staten och en tredjedel av arbetsgivarna. Den öka-
de kostnaden, som blir ungefär en dryg hundralapp i
månaden, kompenseras mer än väl av sänkt inkomst-
skatt i våra förslag. Det är sanningen.
Om Camilla Sköld Jansson ställer sig här och
upprepar samma lögner som Socialdemokraterna
sprider måste jag kräva en offentlig ursäkt även av
Camilla Sköld Jansson.
Det handlar om att skapa trygghet genom att ska-
pa förutsättningar för fasta jobb och växande företag.
Ta den småföretagare jag tog som exempel. En kille
som får provanställning på sex månader och blir se-
dan uppsagd därför att arbetsgivaren inte vågar an-
ställa. I stället skulle han få provanställning ytterliga-
re några månader och kanske också få fast jobb.
I vilket fall är det tryggare för den kille som blev
provanställd? Är det tryggare att få en chans att fort-
sätta och därmed få fast jobb, eller att tvingas gå i
förtid? Jag begriper inte hur världen ser ut i Camilla
Sköld Janssons ögon. Jag tror att det är tryggare för
den provanställde att ha provanställning någon månad
till och sedan få ett fast jobb i stället för att åka ut
efter en kort tid.


Fru talman! Dagens debatt handlar förvisso om
arbetsrätten. Med det här betänkandet ska vi anta ett
förslag som gäller diskriminering av deltidsarbetande
och personer med visstidsanställningar. Det rör sig
om att införa ett EG-direktiv, och man kan ifrågasätta
om inte reglerna var uppfyllda avtalsvägen. Eftersom
man från EU:s sida hade en annan tolkning har rege-
ringen valt att lagfästa förbudet. Från Centerpartiets
sida har vi inte motsatt oss förslaget.
Vi välkomnar dock att regeringen äntligen har
initierat en översyn av hela diskrimineringslagstift-
ningen. Den finns i dag i flera olika lagar med nästan,
men bara nästan, samma lydelse. Det behövs en sam-
ordning av lagstiftningen på arbetsmarknadsområdet.
En utvidgning bör alltså ske så att lagstiftningen gäl-
ler större område av diskrimineringsområdet. Jag
menar i det här fallet inte arbetsmarknaden. Det inne-
fattar i så fall även jämställdhetslagen. Ett samordnat
ombudsmannaämbete, underställt riksdagen, är också
ett krav som Centerpartiet ställer.
Att arbetsgivarna nu får ytterligare en lag inom
samma område kan verka än mer förvirrande för dem
som har att hantera lagstiftningen i praktiken. Lag-
stiftning ska inte motverka sitt syfte eller få konsek-
vensen att företag av rädsla att göra fel i ett rekryte-
ringsärende avstår från att anställa fler medarbetare.
Då blir det ingen tillväxt i samhället, och de som
lagstiftaren vill skydda kan få det ännu svårare att
komma in på arbetsmarknaden. I och med detta beslut
biträder Sverige också den ILO-konvention om del-
tidsarbete som finns. Det är bra.
I övrigt är det många frågor i betänkandet som
återkommer från tidigare behandling i denna kamma-
re. Lönebildningen är ett sådant problem som tyvärr
är svårt att komma åt lagstiftningsvägen om man inte
vill ha en statlig lönepolitik. Samtidigt ökar gapet
mellan kvinnors och mäns löner. Det är en motsatt
utveckling mot den önskvärda.
Parterna har här ett jättestort ansvar för att en för-
ändring ska komma till stånd. Om man inte klarar av
att ta det här ansvar riskerar man att samhället måste
gripa in på ett sätt som jag förutsätter att parterna inte
anser önskvärt. Det är ännu för tidigt att säga vilket
inflytande Medlingsinstitutet kan ha på olika frågor,
eftersom man ännu inte genomfört någon stor lönerö-
relse sedan institutet bildades år 2000.
Stridsåtgärdernas utformning vid en arbetsmark-
nadskonflikt har varit uppe till diskusson vid ett fler-
tal tillfällen i både utskott och kammare. Från Cen-
terpartiets sida har vi hävdat att en proportionalitets-
regel bör införas. Ingen part bör tillåtas ta ut vissa
nyckelpersoner i konflikt så att kostnaden för den
egna organisationen blir ganska låg medan man till-
fogar motparten och tredje man stora kostnader och
andra olägenheter.
Fru talman! Den nya arbetstidsutredningen, som
antagit namnet KNAS, ska inom kort avlämna ett
betänkande som ska resultera i ett lagförslag till hös-
ten. Av denna anledning har Centerpartiet avstått från
att motionera i ärendet under denna punkt. En gene-
rell förkortning av arbetstiden får troligen som resul-
tat att människor blir mer stressade på grund av att
det kommer att saknas ännu fler befattningshavare
och att de ska göra samma mängd jobb på kortare tid.
En ökad flexibilitet och större möjlighet för arbetsta-
garna att vara med vid förläggningen av arbetstiden
anser vi vara en fördel för alla parter. Att man ska
undvika övertid är en annan fråga som Centerpartiet
drivit i riksdagen och också i olika utredningen.
Centerpartiet har föreslagit att man ska lagstifta
bort fackens möjlighet att förhindra att företagen
tecknar tilläggsförsäkringar till föräldraförsäkringen.
Vi anser att det är bra om fler pappor kan vara hem-
ma med sina små barn. Då är det också viktigt att det
inte blir för stora ingrepp i familjens ekonomi. När
företagen nu vill uppmuntra sina anställda att utnyttja
sin föräldraledighet så borde det inte vara någon som
har något emot det. Den skrivning som majoriteten
har om att följa frågan anser vi vara alltför lam. Det
är inte så förfärligt mycket att vänta på.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 37 under punkt 31.


Fru talman! Detta betänkande bygger på proposi-
tion 2001/02:97 om lag om förbud om diskriminering
av deltidsarbetande och anställda med tidsbegränsad
anställning. I bakgrunden finns också ett par EU-
direktiv som syftar till att hävda ramavtal i samman-
hanget. Det gäller såväl deltidsarbete som visstidsar-
bete. Vidare behandlas ett stort antal motioner.
Det som först gör att betänkandet ser dramatiskt
och laddat ut är de många reservationerna men också
den tveksamhet som av och till kan iakttas i utskotts-
majoritetens skrivning. Den andra orsaken är spän-
ningsförhållandet mellan olika politiska riktningar i
s.k. laddade frågor. Ofta får det en större politisk
sprängkraft än vad själva sakfrågan ger anledning till.
I grunden lär det finnas en mycket bred uppslut-
ning kring att hävda kampen mot olika former av
diskriminering och att öka säkerhet och hälsa på ar-
betsplatsen. När det gäller förbud mot diskriminering
av deltidsarbetande och anställda med tidsbegränsade
villkor anknyter förslaget till annan lagstiftning.
Det som kan sägas om förslaget är att det är högst
oklart vilka det berör. Man talar både om direkt dis-
kriminering och om indirekt diskriminering. Därtill
kommer utskottets uttryckliga besked att det inte är
tillämpligt om villkoren är berättigade av sakliga skäl.
Det ska heller inte gälla om tillämpningen av villko-
ren kan motiveras av ett berättigat mål och om med-
len är lämpliga och nödvändiga för att uppnå det
målet.
Fru talman! Det är en körorder som knappast
kunde vara mer rund och svårtolkad.
De juridiska och avtalsmässiga föreskrifterna är
självfallet oerhört centrala och viktiga. Fungerande
parter på arbetsmarknaden har som helhet visat sig
vara en styrka i den svenska arbetsmarknadspolitiken.
Vi lever dock med mycket av 1970-talets lagstiftning,
som då hade sina motiv men som inte utan vidare kan
vara tillämplig på en föränderlig arbetsmarknad. Där
behövs det en reformering. Det behövs en utformning
som gör att vi får en smidig arbetsmarknadspolitik
där det finns flexibilitet och hanterbarhet för arbets-
givarna, framför allt för småföretagarna, men där
också trygghet i arbetslivet ges och upplevs som
positiv och reell för de anställda.
Vi i Folkpartiet delar uppfattningen att deltidsar-
betandes och visstidsanställdas situation måste upp-
märksammas. Vi är av den åsikten att lagstiftningen
med det framlagda förslaget skulle bli alltför komplex
och svåröverskådlig. I sådana situationer förlorar
lagarna ofta sin tyngd och sin spets. Vi har förordat
att de borde samordnas i en samlad lag, så att de blir
överskådliga och framför allt lättare att tolka och
begripa. Vi har krävt en samlad lagstiftning när det
gäller diskriminering.
Utskottsmajoriteten glider undan det genom att
tala om att det är ett lagtekniskt begrepp, och man
kan undra vad utskottet egentligen tror sig kunna
vinna då man till försvar för regeringens förslag säger
att begreppet diskriminering bör användas. Samtidigt
påstår man att det har mindre att göra med den bety-
delse som ordet "diskriminering" kan ha i ett mer
allmänt språkbruk.
Ja, fru talman, tydligheten ökar knappast med det
utskottsbeskedet. För övrigt håller majoriteten med
oss motionärer om att det borde vara en bättre sam-
ordning, men sakmotiven får sällan sin chans i ett
utskottsbetänkande under ett valår. Att hänvisa till att
diskrimineringslagarna inte behandlas i Diskrimine-
ringsutredningens uppdrag är faktiskt poänglöst. Jag
tror dock, fru talman, att det vore viktigare att se till
sakläget än till hur ett visst utredningsdirektiv ser ut.
Detsamma gäller frågan om var diskrimineringsom-
budsmännen ska finnas och vem som ska råda över
dem - riksdag eller regering.
Sammantaget är propositionen otydlig och oklar
över vad konsekvenserna bli. Ett är säkert: Den ska-
par inte en större användbarhet, och enkelheten lyser
med sin frånvaro.
Så vill jag göra några reflexioner av mer allmän
art, fru talman. En positiv och fungerande och funge-
rande arbetsrätt måste också leva i ett landskap där
parterna fungerar väl, men framför allt där det finns
en stabil arbetsmarknad med ett stort utbud. Vi har ju
varit med några år i en mycket god konjunktur samti-
digt som regeringen har misslyckats med att rå på den
öppna arbetslösheten. Fortfarande finne ett par hund-
ra tusen personer i öppen arbetslöshet, och ett stort
antal är i åtgärder. Målet att 80 % skulle vara syssel-
satta relativt snart ses av flertalet bedömare som en
omöjlighet, trots att rent statistiskt den alltför höga
förtidspensioneringen av uppemot 40 000-45 000
personer varje år inte har kunnat klara hem något
slags statistisk balans.
Jag tror att det är viktigt - och det har sagts av ta-
lare här förut - att det i detta arbetsmarknadens land-
skap kommer till nya företag. De kan vara små i bör-
jan, men det måste framför allt finnas en vilja att
växa. Dessa kommer som ett viktigt tillskott som
säkrar arbetsplatser och sin del i ett framtida välfärds-
samhälle.
I grunden är det också fel väg att alltför lättvindigt
pensionera ut folk. Detta blev vi påminda om i går, då
förra statsrådet Bengt K Å Johansson kom med sin
äldreutredning. Han slog fast att väldigt många be-
hövs längre i arbetslivet och att detta är ett villkor för
att säkra välfärden. Han talade också om att få sänkta
arbetsgivaravgifter - något som Folkpartiet med flera
partier har föreslagit - om att också äldre behöver
utbildning och fortbildning och om hur fel det är att
pensionera bort tusentals personer som skulle kunna
vara väldigt användbara och är behövliga. Han efter-
lyste en ny attityd då äldre, med stor arbetslivserfa-
renhet, skulle kunna betyda väldigt mycket för ett
förbättrat arbetsmarknadsläge och en bredare väl-
färdsgaranti.
Jag delar hans uppfattning om att alltför många
företag, ofta stora, och alltför många fackliga organ
drar den kortsiktiga och felaktiga slutsatsen att pen-
sionera bort i stället för att låta också människor i
relativt mogen ålder bli en ny och positiv resurs i ett
förändrat arbetsliv.
Det sades också i debatten tidigare att vi nu är i
kunskapssamhället och att resurserna finns i huvudet.
Till en del är detta rätt, möjligen i en högre grad än
tidigare. Men vi behöver också händernas och den
praktiska kunskapens kapacitet. Industriproduktion,
hantverk och tjänstesektor har verkligen inte spelat ut
sin roll. Även de s.k. enkla jobben behövs på den
framtida, moderna arbetsmarknaden.
Ett område som regeringen har misskött är regel-
systemet för nya företagare. Ofta har småföretagare,
särskilt kvinnliga nyföretagare, inte kunnat tillgodo-
göra sig ett regelsystem som underlättar företagseta-
blering och därmed nya arbetsplatser. Jag tror att det
är viktigt att också den dimensionen finns med då vi
talar om arbetsrätt i både svenskt och europeiskt per-
spektiv.
Snårigheten får inte bli så dominerande som nu är
fallet. Vi skulle också kunna se lite mer avspänt på
det turordningsundantag som gäller sedan en tid. Det
är trots allt en viktig signal för landets småföretagare
att ha ett visst, om än begränsat, utrymme i bedöm-
ningen när man många gånger lever med sitt företags
överlevnadsfråga. Att återgå till den modell som
tidigare fanns och där arbetstagarna i regel inte hade
någon positiv garanti är inte lösningen på den frågan.
Camilla Sköld Jansson sade att vi reservanter väl
bara var ute efter att slå in en kil i den svenska ar-
betsmarknaden. Jag tycker att det påståendet är lite
oblygt för att komma från en företrädare för att parti
som har kluvits i två delar i sin syn på näringslivet
och vem som ska ha makten över produktionsmedlen.
Jag tror i stället, fru talman, att det är viktigt att
inte cementera arbetslösheten på den höga nivå vi nu
har. Den behöver pressas ned. Därför blir slutsatsen
att skapa en balans mellan arbetsgivare och arbetsta-
gare på arbetsmarknaden.
Vi förordar i första hand att klara den mesta avtal-
svägen, men i grunden måste den finnas ett regelsys-
tem som underlättar för parterna att hitta goda fram-
komstvägar. Därför är vi angelägna om att förorda en
parlamentarisk utredning som skyndsamt lägger fram
förslag om en arbetsrätt som är anpassad till 2000-
talets arbetsmarknad.
Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 2, 11
och 15.


Fru talman! Det stämmer att Vänsterpartiet ofta
talar om klyftor och att vi har en politik som tar fasta
på klyftor som gäller kön, klass och region. Det finns
däremot ingen klyfta i partiet. Det är en massmedial
grunka. Jag kan lugna Elver Jonsson med att Väns-
terpartiet är stabilt.
När man läser Folkpartiets reservation får man
förhoppningar om att man på något sätt är ute efter att
stärka löntagarna. Ni konstaterar att den anställde har
en svag position i förhållande till arbetsgivaren. Då
får man intrycket att Folkpartiet har insett det och
kommer att lägga förslag som kommer till rätta med
det. Men förslagen går åt precis motsatt håll.
Återigen lägger Folkpartiet förslag om att försäm-
ra anställningstryggheten, förlänga provanställnings-
tiden, förkorta återanställningsrätten, öka möjlighe-
terna till visstidsanställning osv. Man ser inget pro-
blem i de försämrade turordningsreglerna, som inne-
bär att ingen på små företag för närvarande har an-
ställningstrygghet.
Folkpartiet tycker inte heller att det är bra med
sympatiåtgärder, och man vill ta bort vetorätten när
det gäller entreprenader - alltså åtgärder som de
fackliga organisationerna kan ta till för att motverka
social dumpning.
Om Folkpartiet anser att de anställda har en svag
position i förhållande till arbetsgivaren, ska man då
tolka Folkpartiets politik så att ni konstaterar att det
är på det viset, men att ni inte alls är intresserade av
göra någonting åt det?


Fru talman! Jag noterar med tillfredsställelse att
Camilla Sköld Jansson ändå uppfattade att vi var
beredda att stärka löntagarnas position. Det är helt
rätt. Det är bara det att vi föredrar andra vägar än dem
som Vänsterpartiet förordar. I många frågor finns det
ju ingen artskillnad, utan det rör sig mer om en
gradskillnad t.ex. när det gäller provanställningsti-
dens längd, återanställningsrätten osv.
Vi är väldigt angelägna om att man får en flexibel
arbetsmarknad som är till fördel för både löntagare
och företag, framför allt för småföretagen. Generellt
förordar vi det som vi var med och drev igenom
1991-1994. Väldigt mycket av detta var positivt. Det
inrättades bl.a. en allmän, öppen arbetslöshetskassa
som nu har försvunnit. Den var till stort gagn för
många.
Återigen - för vilken gång i ordningen vet jag in-
te: Den största tryggheten som en löntagare kan få är
trygga jobb som finns i olika företag och där det finns
en vilja hos företagarna att företagen ska växa och
utvecklas.


Fru talman! Det sägs ofta från borgerligt håll att
arbetsrätten skulle vara ett hinder för sysselsättningen
och för tillväxten. Det finns inte en enda forsknings-
rapport som visar att trygghet i anställningen skulle
motverka god företagsamhet.
Det är bara att konstatera att det bara är vackra
ord om att de anställda har en svag position, men när
det kommer till konkret politik finns det inte ett enda
förslag från Folkpartiet i det här betänkandet, och det
har nu inte heller kommit något förslag från Elver
Jonsson i talarstolen.


Fru talman! Nu behandlar vi inte hela arbetsmark-
nadsområdet, men jag sade som ett komplement att
utöver regelsystemet är det viktigt med det före-
tagsklimat som vi har i Sverige. Där har vi riktigt
många förslag. Nu senast har vi tillsammans med
övriga oppositionspartier presenterat ett 50-tal förslag
som skulle kunna stärka framför allt småföretagsam-
heten som fortfarande är - om Camilla Sköld Jansson
tillåter uttrycket - kungsvägen - också för löntagarna.


Fru talman! Miljöpartiet står bakom propositionen
om förbud mot att diskriminera deltidsarbetande och
arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Det är
bra att det görs något för alla dem som inte har en
tillsvidareanställning.
I övrigt tas en mängd olika frågor upp i betänkan-
det. Bl.a. behandlas yttrande- och meddelarfrihet för
privatanställda. Vi har tidigare väckt den här frågan i
interpellationer till Mona Sahlin och i motioner. Jag
vill yrka bifall till reservation 18 om yttrandefrihet för
privatanställda.
I övrigt kommer jag att koncentrera mig på två
frågor, arbetstidsförkortning och turordningsundan-
tag.
Fru talman! Det är hög tid att normalarbetstiden
förkortas. Det var 32 år sedan sist. År 1970 infördes
40-timmarsveckan i Sverige. Andra länder har fortsatt
att minska arbetstiden, men vi har bitit oss fast vid
40-timmarsveckan som om det vore en naturlag.
En arbetstidförkortning är en central välfärdsre-
form som motiveras både av jämställdhetsskäl och för
att värna människors hälsa och livskvalitet. En sänk-
ning av den dagliga arbetstiden skulle ge oss mer fri
tid och mer ork att utnyttja den fria tid som vi har.
Det skulle göra att fler människor orkade arbeta fram
till sin pensionering i stället för att förtidspensioneras
som i dag.
En sänkning av den dagliga arbetstiden skulle ge
oss mer tid för socialt liv, både i och utanför familjen.
Det skulle också minska antalet arbetsskador och
sjukskrivningar.
En sänkning av den dagliga arbetstiden skulle
gagna jämställdheten genom att männen skulle ges
större möjligheter att ta ett ökat ansvar för hem och
barn.
Vi gröna föreslår ingen tvingande lagstiftning. Vi
vill ha kvar den dispositivitet som finns i dagens
lagstiftningen, men till 2006 vill vi sänka normen för
normalarbetstiden från 40 till 35 timmar och på sikt
till 30 timmar.
En generell lagstiftad arbetstidsförkortning är
rättvis. Den sänker heltidsnormen för hela arbets-
marknaden och inte bara för viss privilegierade grup-
per.
Arbetstidsförkortningen bör genomföras i samspel
mellan staten och arbetsmarknadens parter. Lösning-
en ligger inte i att välja mellan lag och avtal, utan
lösningen ligger i en kombination mellan lag och
avtal.
Den kortare normalarbetstiden ska fastställas i la-
gen, men lagen ska som hittills vara dispositiv, dvs.
inte tvingande. Men det är lagen som ska gälla om
parterna inte träffat avtal om något annat.
Vi ställer oss mycket positiva till ökat löntagarin-
flytande över arbetstidens förläggning och möjlighe-
ten att ta ut en del av sin ledighet på ett mer flexibelt
sätt. Men det är falsk marknadsföring att - som en del
gör - kalla denna ökad flexibilitet för sänkt arbetstid.
Jag yrkar bifall till reservation 34.
Fru talman! Jag delar Camilla Sköld Janssons
uppfattning om att det finns en konflikt mellan den
som är arbetstagare och den som är arbetsgivare. Jag
delar också uppfattningen att det är viktigt att värna
arbetstagaren, att värna en stark arbetsrätt och att
värna rätten till strejk och andra stridsåtgärder. Därför
avvisar vi från Miljöpartiet den borgerliga fyrklö-
verns förslag om att urholka strejkrätten.
Vi delar också Vänsterpartiets syn att återanställ-
ningsrätten ska förstärkas, inte försvagas, som Mode-
raterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet vill göra.
Men vi har en annan syn än Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna på den undantagsregel från prin-
cipen om sist in, först ut i företag upp till tio anställda
som infördes den 1 januari förra året.
Vi tycker att det är väsentligt att arbetsgivare i
småföretag har en möjlighet att undanta två personer
som anses vara av särskilt betydelse för den fortsatta
verksamheten i situationer där man måste avskeda.
I betänkandet behandlas två enskilda motioner om
att man ska upplösa beslutet om undantaget i turord-
ningsreglerna, men jag tycker att argumentationen för
detta vilar på en mycket bräcklig grund.
De undantag som nu har gjorts i småföretag har
alla haft en ekonomisk grund. Miljöpartiet har kon-
taktat samtliga fackförbund i Sverige och fått statistik
över vilka som har undantagits. Hittills - såvitt vi har
kunnat få fram - ingen gravid kvinna sagts upp som
en konsekvens av förändringen i turordningsreglerna,
trots Mona Sahlins och fackliga företrädares påståen-
den i pressen, trots Camilla Sköld Janssons påståen-
den här.
En egendomlighet i Socialdemokraternas och
Vänsterpartiets reservation är att man skriver att det
nu finns tecken som tyder på att reglerna särskilt
drabbar kvinnor och föräldralediga. Jag lägger märke
till att man är lite mer försiktig i skrivningen i reser-
vationen än vad man är i sin retorik medierna. I re-
servationen skriver man att det finns tecken som tyder
på att reglerna särskilt drabbar kvinnor och föräldra-
lediga.
Men dessa tecken har sin bakgrund i att utskottet
förra våren förelog ett tillkännagivande om behovet
av att förstärka skyddet för föräldralediga. Det är
egendomligt att tecken som man säger finns nu kan
utgöra bakgrunden till att man lämnade ett förslag
under förra våren.
Bakgrunden till förslaget om att förstärka föräld-
raledigheten var en motion från Miljöpartiet. Men
trots att motionen vann majoritet i utskottet och i
riksdagen och trots att den socialdemokratiska rege-
ringen har haft mer än ett år på sig att komma med ett
förslag om en skärpning av föräldraledighetslagen
som skulle innebära att gravida och föräldralediga
skyddas från uppsägning vid arbetsbrist har man
alltså ännu inte presterat någonting.
Det behövs. Föräldraledighetslagen behöver stär-
kas. Vi ser detta i många fall, men inte i fall som har
med förändringen av turordningsreglerna att göra. I
stället gäller det fall som rör betydligt större företag.
Ericsson i Göteborg t.ex., där det återigen är aktuellt
med varsel, avskedades förra året 33 personer, av
vilka 30 var unga kvinnor. Där kan det knappast bero
på förändringar i turordningsreglerna, för kan man
avskeda 33 personer lär man ha fler än 10 anställda.
Sanningen är att kvinnor, ofta föräldralediga
kvinnor, diskrimineras på arbetsmarknaden. Men det
är inte sant att detta beror på ändringen i turordnings-
reglerna för småföretagen.


Fru talman! Turordningsreglerna har vi, som sagts
här, i flera omgångar diskuterat i denna kammare. Det
verkar vara svårt att få Miljöpartiet att inse vilket
allvarligt ingrepp det här är - att det inte alls handlar
om endast två personer. I och med att den här möjlig-
heten till undantag görs till regel har inte en enda
person på de här små företagen anställningstrygghet.
Man vet ju inte vem det är som får gå i nästa fall av
arbetsbrist. Det här är alltså ett mycket allvarligt
ingrepp.
Detta har man provat tidigare, och det var det som
det hänvisades till i diskussionen när beslutet fattades.
TCO gjorde uppföljningar som mycket tydligt visar
vilka grupper det är som drabbas av turordningsreg-
lerna.
Jag måste medge att jag inte riktigt vet hur det är
när det gäller det som Matz Hammarström säger om
att det är svårt att hitta statistik. Men jag vet efter
diskussioner med olika fackliga organisationer, inte
minst med Handels, att de menar att deras kvinnor
förlorar på turordningsreglerna. Den saken får vi
återkomma till. Jag är övertygad om att vi som ett
brev på posten statistiskt kommer att kunna bevisa
detta - allt tyder ju på detta. Dessutom finns det, som
sagt, en samstämmighet i de rapporter som vi får in.
Jag vill skicka med en påminnelse om den debatt
som vi hade när det här beslutet fattades. Då sade
man i Miljöpartiet, via Barbro Feltzing, att man i
samma stund som det bevisas att turordningsreglerna
innebär att kvinnor diskrimineras är beredd ompröva
sitt ställningstagande och återställa reglerna. Det är
för övrigt en beredskap som, menar jag, Miljöpartiet
ska ha.


Fru talman! Camilla Sköld Janssons svar visar just
att man faktiskt inte har någon tillförlitlig statistik
som stöd för sitt påstående om att förändringen av
turordningsreglerna har lett till diskriminerande upp-
sägningar av kvinnor, också gravida.
Det är väl bättre att vänta tills man har sådan sta-
tistik och att först därefter kräva en förändring vad
gäller denna regeländring i lagen om anställnings-
skydd.
Att en del fackförbund säger att de är övertygade
om att detta drabbar eller kommer att drabba kvinnor
är något som sades redan då det stod klart att det
skulle kunna bli en majoritet för den här förändringen
i Sveriges riksdag. Det är klart att man fortsätter att
hävda det. Men återigen: Camilla Sköld Jansson, var
finns statistiken? Är det inte egentligen så att det enda
ni har att komma med är det som ni skriver i reserva-
tionen - att det finns tecken som tyder på att osv.? Jag
tycker att ni borde vänta med er massiva, i vissa
stycken hemska kritik, tills ni har mer på fötterna.


Fru talman! Jag menar att de tecken och de sig-
naler som kommer redan nu är tillräckligt för att
hävda att ni borde göra den här omprövningen.
Återigen: Turordningsreglerna i sig innebär en så
försvagad anställningstrygghet att redan detta faktum
borde - i andra frågor, t.ex. när det gäller företrädes-
rätten, intar ju Miljöpartiet en ståndpunkt - ha bety-
delse. När det gäller turordningsreglerna gör ni ett så
totalt avbrott i er linje att ni faktiskt placerar er i hö-
gerburen när det handlar om arbetsrätten. Så central
är frågan om turordningsreglerna.


Fru talman! Jag tycker inte att Miljöpartiet i ar-
betsrättsfrågor kan placeras i högerburen. Som jag
tidigare har tydliggjort tar vi avstånd från den borger-
liga fyrklöverns försök att urholka strejkrätten t.ex.
Dessutom stöder vi Vänsterpartiets synpunkt om en
förstärkning av återanställningsrätten. Det är i en
fråga som vi har olika uppfattning. Att vi har den
uppfattning vi har beror på att vi tycker att det finns
skäl att i vissa fall ha olika lagstiftning för små re-
spektive stora företag.
Det stora problemet när det gäller att komma till
rätta med diskriminering av kvinnor på arbetsmark-
naden är inte att ändra tillbaka turordningsreglerna till
hur det var före den 1 januari 2001. I stället är det
stora problemet att förstärka föräldraledighetslagen
och att genom ett bättre jämställdhetsarbete komma åt
den generella diskrimineringen av kvinnor i samhäl-
let.
Ericsson i Göteborg är ett intressant fall. 33 per-
soner avskedades alltså. 30 av dessa var unga kvin-
nor. I förhandlingarna om vilka som skulle sägas upp
deltog tre personer från SIF och tre personer från
Civilingenjörsförbundet. Med fackets goda minne -
det hade inte någonting med ändringar i turordnings-
reglerna att göra - var alltså 90 % av dem som sades
upp unga kvinnor. Vi har således ett stort jobb att
tillsammans minska diskrimineringen av kvinnor på
arbetsmarknaden. Men låt oss fokusera det på annat
än på detta med att ändra en konstruktiv förändring
av turordningsreglerna, något som säkert har bidragit
till en del av de 80 000 nya jobb som småföretagarna
skapade förra året!


Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets förslag i betänkandet, utom i den del som
handlar om turordningsundantaget. Där yrkar jag
bifall till reservation 24.
I betänkandet behandlas regeringens förslag om
förbud mot diskriminering av deltidsarbetande och
visstidsanställda arbetstagare. Här behandlas också,
som framgått av debatten i dag, en rad övriga motio-
ner. Den fråga som dagens arbetsmarknadsdebatt
möjligen kan komma att mest handla om är just den
om turordningsundantaget.
Jag kommer att koncentrera mig på frågan om
förbud mot diskriminering och på de motioner som
väckts med anledning av den propositionen. Anders
Karlsson, Socialdemokraterna, kommer senare i de-
batten att beröra övriga av arbetsmarknadsutskottet
behandlade motioner.
Syftet med den lag som regeringen föreslår är att
tillhandahålla ett skydd mot diskriminering och att
uppfylla EG-rättens krav på skydd mot diskrimine-
ring. Lagen innebär att det blir förbjudet att diskrimi-
nera deltidsanställda arbetstagare och arbetstagare
med tidsbegränsade anställningar. Detta gäller lön,
förmåner och andra anställningsförhållanden. Dis-
krimineringsförbudet gäller såväl direkt som indirekt
diskriminering. När det gäller indirekt diskriminering
handlar det om ett förhållande där löne- och anställ-
ningsvillkor på papperet kan se helt okej ut. Men i
praktiken blir man faktiskt diskriminerad.
Om riksdagen beslutar enligt utskottets förslag in-
nebär det att vi i svensk lagstiftning inför EU:s del-
tidsdirektiv från år 1997 och visstidsdirektivet från år
1999. Den nya lagen ska börja gälla den 1 juli i år.
Från utskottets sida gör vi några mindre justeringar av
lagförslaget och föreslår en justering i lagen om ut-
stationering av arbetstagare.
Utskottet föreslår också att riksdagen ska anta för-
slag från regeringen om att Sverige ansluts till ILO:s
konvention nr 175.
Vi har hört här att Kristdemokraterna vill att rege-
ringens förslag avslås. Anledningen är att man, i
likhet med Lagrådet, inte anser att begreppet diskri-
minering ska användas i det här sammanhanget. Där-
till anser man att frågan om diskriminering av deltids-
och visstidsanställda ska lämnas till Diskriminerings-
utredningen och att detta bör sammanföras i en ge-
mensam lagstiftning. Ett tredje argument som förs
fram är att det i regeringens förslag inte finns några
beräkningar av vilka ökade kostnader som den nya
lagen för med sig för kommuner och landsting.
Folkpartiet vill att man avslår propositionen där-
för att förslaget innebär en ny princip som är av ett
annat slag än tidigare diskrimineringslagstiftning. Det
är alltså inte fråga om person eller personliga egen-
skaper utan mer om rättigheter för gruppen deltids-
och visstidsanställda. All diskriminering, menar
Folkpartiet, kan inte lösas genom enbart lagstiftning-
en. Regeringen borde satsa på informationskampan-
jer.
Moderaterna å sin sida har insett, i likhet med öv-
riga i utskottet, att Sverige är skyldigt att genomföra
de båda direktiven, liksom de försök som har gjorts
mellan arbetsmarknadens parter. Man har också sett
att detta inte har lett till avtal på området. Därför
återstår så att säga bara lagstiftning. Så anser de i
likhet med kd och Folkpartiet att lagförslaget försvå-
rar för arbetsgivare, i synnerhet småföretagare, och
att all diskrimineringslagstiftning borde sammanföras
i en gemensam lagstiftning.
Fru talman! Ord och ordens innebörd är naturligt-
vis viktiga, även om man kan förstå att en och annan
medborgare undrar över varför vi i riksdagen träter
om vi ska använda det ena eller det andra ordet - i det
här fallet diskriminering eller särbehandling. Från
utskottets sida anser vi att ordet diskriminering i det
här fallet är det mest riktiga att använda. Både ar-
betsmarknadens parter på Europanivå och EG har
syftat till förbud mot diskriminering. Ordet särbe-
handling, som föreslås som alternativ, är inte heltäck-
ande. Jag har förstått - precis som också Elver Jons-
son var inne på - att detta begrepp i lagteknisk me-
ning inte täcker indirekt diskriminering. Att använda
ordet diskriminering också i det här sammanhanget
knyter an till övrig lagstiftning om diskriminering på
ett bra sätt. Det är helt enkelt lättare för den som
sedan ska hantera det i praktiken att förstå vad det här
lagförslaget handlar om. Sedan kan man ge reservan-
terna rätt i att det i det nu aktuella fallet inte är fråga
om diskriminering av person eller personliga egen-
skaper utan gruppen deltids- och visstidsanställda.
Det är också skälet till att utskottet anser att den nya
lagstiftningen inte bör ingå i den översyn av diskri-
mineringslagarna som redan pågår, där just MR-
perspektivet mera finns med. Detta, fru talman, med
det förbehållet att Diskrimineringsutredningen kan
komma fram till resultatet i sitt arbete som gör att vi i
framtiden behöver anpassa den nu föreslagna lagstift-
ningen.
Ett argument från moderater, folkpartister och
kristdemokrater är att detta blir ytterligare en lag som
försvårar för arbetsgivarna. Så kan man naturligtvis
se det hela. Men det myntet har också en framsida.
Deltidsarbete är vanligare bland kvinnor än bland
män. Det är också vanligare att kvinnor har tidsbe-
gränsade anställningar. Den nya lagen syftar till att
stärka deras ställning. Det tar vi socialdemokrater
ställning för i avvägningen mellan enkelhet och
trygghet. Men där man har diskriminering av deltids-
eller visstidsanställda blir det självfallet merarbete för
att rätta till de felen. Att rätta till sådana brister är
faktiskt lagens syfte.
Den nya lagen kan naturligtvis också föra med sig
ökade kostnader för den som i dag diskriminerar,
liksom lagen kan föra med sig förändringar av avtal
som strider mot lagen. Om detta leder till att vi får
mindre diskriminering är det faktiskt någonting posi-
tivt. Alla åtgärder som minskar diskrimineringen
skapar bättre förutsättningar för tillväxt på sikt.
Det finns väl upparbetade kanaler redan i dag för
information om diskrimineringsförbudet genom t.ex.
arbetsrättsliga branschtidningar. Arbetsmarknadens
parter kan också den här frågan utan och innan efter-
som man jobbat med den i flera år. Jag är övertygad
om att de naturligtvis kommer att informera sina
medlemmar. Vi menar alltså att informationen inte är
en fråga för riksdagen att ta ställning till.
Slutligen tas i en rad motioner upp frågor om hel-
och deltidsarbete och tidsbegränsade anställningar.
Genomgående vill man stärka tryggheten för de an-
ställda eller underlätta så att den som vill ha heltid
också ska få möjlighet till det.
Från utskottets sida ställer vi oss bakom de här ut-
gångspunkterna, men vi vill avvakta Arbetslivsinsti-
tutets utredningsarbete kring merparten av dessa
frågor.
Därutöver vill jag framhålla att regeringen bereder
frågan om vilka möjligheter det finns att stärka rätten
till heltid. Det är naturligtvis inte svårt för mig att
hålla med om att heltid bör vara en rättighet och del-
tid en möjlighet.
Stefan Attefall riktade sig direkt till bl.a. mig och
tyckte att vi socialdemokrater har misshandlat Krist-
demokraterna å det grövsta, om jag förstod det rätt.
Men Kristdemokraternas motioner är inte alldeles
tydliga. När det gäller egendelen i a-kasseavgiften
nämner vi väl, om jag minns rätt, att den enskilda ska
stå för en tredjedel vid ett tillfälle, det är inte bara
130 kr det handlar om.
Jag kan lova Stefan Attefall att jag ska gå igenom
de kristdemokratiska motionerna noggrant och se på
vilka punkter vi har gjort övertramp, som Stefan
Attefall påstår. Men innan jag har gjort det är jag inte
tillräckligt generös för att be Stefan Attefall om ur-
säkt.


Fru talman! Först om propositionen och skyddet
för deltidsarbetande som behandlas i betänkandet.
Där har vi en gemensam grundsyn, att vi behöver
stärka lagskyddet. Problemet med Socialdemokrater-
na är att när man gör en sådan sak sätter man sig inte
i småföretagarens situation och funderar på hur vi kan
forma lagen som gör att vi får en vederbörlig balans
mellan lagstiftning och det krångel som ändå en lag
innebär och småföretagarens situation. Det beklagar
vi. Vi tycker att man borde ha samkört detta med
utredningen om de andra diskrimineringslagarna.
Sedan är vi rädda för att det kommer att gå infla-
tion i begreppet diskriminering, och det tycker vi vore
tråkigt. Diskriminering är när man kränks i sina
grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Tillbaka till rapporten, den rapport som socialde-
mokraterna i riksdagen står bakom och som Björn
Kaaling som företrädare för partiet måste stå till svars
för. Jag tog upp tre exempel på rena lögner i rappor-
ten. Björn Kaaling kommenterar a-kasseavgiften. På
s. 109 i vår budgetmotion kan man läsa: Ökade finan-
sieringskrav inom a-kassan 5,2 miljarder, som kom-
penseras mer än väl med sänkt skatt. När man gör en
enkel matematisk beräkning av Socialdemokraternas
siffror - jag misstänker att det finns räknemaskiner
även i Socialdemokraternas riksdagskansli - ser man
att 3,8 miljoner per löntagare gånger 300 kr i måna-
den gånger tolv månader ger någonstans uppemot 14
miljarder i intäkter, alltså två till tre gånger mer än
vad vi anslår i vårt budgetalternativ som finns klart
redovisat i våra papper. Man måste ändå kunna utgå
från att ett parti som sätter samman en rapport kan
läsa innantill. Det här är ett konkret exempel på en
uppgift som sprids i artiklar runtom i landet. Det
räcker knappt med att Björn Kaaling ska kolla siff-
rorna. Han ska stoppa alla artiklar och återgå till he-
derlig valrörelse. Det kräver jag av Björn Kaaling,
ingenting annat.


Fru talman! Jag är övertygad om att de beräkning-
ar som är gjorda i de motioner som Kristdemokrater-
na har lagt fram har sin grund. Men jag säger att jag
för egen del ska kolla, vilket jag inte har gjort, och
göra beräkningar så noggrant som andra uppenbarli-
gen har gjort innan jag över huvud taget kan finna
någon anledning att be Stefan Attefall eller Kristde-
mokraterna om ursäkt. Ni ska naturligtvis stå till
svars för den politik ni lägger fram. Ni ska inte heller
mörka er politik, som faktiskt, som jag uppfattar det,
slår mot löntagarna.
Det är märkligt att Kristdemokraterna ofta gör sig
till tolk för småföretagarna och tycks ha någon sorts
inställning att alla småföretagare har svårigheter att
klara av en ny lagstiftning på arbetsmarknadsområ-
det. Det är inte min erfarenhet. Jag är övertygad om
att de flesta småföretagare är kapabla och duktiga på
att klara av den nya lagstiftning som kommer. I det
här fallet kommer det naturligtvis att innebära att man
behöver sätta sig in nya frågor. Men i avvägningen
mellan enkelheten och tryggheten för den anställde
ställer vi socialdemokrater oss på den anställdes sida.


Fru talman! Jag tror att det går att kombinera en-
kelheten med skydd för de anställda. Jag tror att det
går att hitta en rimlig balans om man har viljan. Men
vi vet ju hur det har gått med de 71 regelförenklings-
förslagen från Småföretagsdelegationen. Det blev inte
mycket av dem. Jag tror att det från Socialdemokra-
ternas sida finns en uppriktig oförmåga och ovilja att
sätta sig in i småföretagarnas situation.
Jag ska återgå till a-kasseexemplet. Det är intres-
sant att Björn Kaaling först sprider lögner via rap-
porter från Socialdemokraterna och riksdagen. Sedan
ska han kolla uppgifterna. Det är en mycket intressant
princip som slås fast här. Först sprider han uppgifter
som är falska och som man genom enkel innantilläs-
ning kan upptäcka är helt orimliga. Sedan kollar han
om uppgifterna är korrekta.
Jag väntar mig en offentlig ursäkt när Björn Kaa-
ling har gått in på sin kammare och tagit fram sin
miniräknare och slagit fram några små siffror. Det
krävs en enkel multiplikationsövning i tre steg. S. 109
i vår budgetmotion kan rekommenderas för läsning,
Björn Kaaling.


Fru talman! Jag kan bara lova att jag ska gå ige-
nom det här. Och om de uppgifter som vi har lagt
fram från vårt partis sida stämmer ska jag anfalla
Stefan Attefall och Kristdemokraterna desto hårdare i
stället.


Fru talman! Även om Björn Kaalings inlägg till
dels berör mig ska jag inte ge mig in i den knivkast-
ning som ingick i det förra replikskiftet. Därmed har
jag lämnat agitationens höjder som präglade gårda-
gens socialdemokratiska utspel.
Jag vill återgå till det som Björn Kaaling kom-
menterade, och det gäller vad utskottet skriver på s.
15 om att använda just begreppet diskriminering och
att man då lättare kan anknyta till den befintliga lag-
stiftningens systematik och terminologi. Utskottet och
Björn Kaaling säger att överskådligheten och lättill-
gängligheten därmed skulle öka.
Jag skulle vilja fråga Björn Kaaling: På vilket sätt
ökar lättillgängligheten och överskådligheten? Längre
fram i texten revar ju utskottsmajoriteten ändå sina
segel här och ger reservanterna rätt i fråga om en hel
del, vilket Björn Kaaling också bestyrkte från talar-
stolen.
Jag tror alltså att vi som lagstiftare ska vara gans-
ka försiktiga när det gäller terminologi och syftning-
ar, eftersom det ofta leder tanken fel. Visserligen
säger Björn Kaaling att småföretagarna nog är ganska
duktiga på att hantera detta. Ja, i princip är de säkerli-
gen det, eftersom man inte är småföretagare om man
inte är ganska duktig. Men det handlar ändå om att
kunna hantera dessa juridiska finesser. Och jag tror
också att enskilda arbetstagare kippar lite efter andan
när de läser sådan text och undrar vad som egentligen
stod där. Jag tror alltså att det finns skäl att se över
detta. I grunden finns det ju mycket som vi är överens
om. Men sättet att hantera detta på finner vi inte vara
den bästa vägen.


Fru talman! Jag ska vara mycket kortfattad. För
egen del är jag alldeles övertygad om att man ute på
arbetsmarknaden, där man under ganska lång tid har
behandlat jämställdhetslagen och de andra diskrimi-
neringslagarna, kan hantera begreppet diskriminering.
Att då gå in i detta sammanhang med begreppet sär-
behandling är jag ganska övertygad om snarare
krånglar till än att underlätta. Det är min bevekelse-
grund till att diskriminering kan användas i detta
sammanhang som begrepp. Jag tror att det av detta
skäl blir mer förståeligt och lätthanterligt för t.ex. en
arbetsgivare och naturligtvis för parterna. Här gäller
det självfallet också de fackliga organisationerna. Det
kan ju finnas avtal som strider mot detta och som
naturligtvis måste ändras efter det att riksdagen har
fattat beslutet och det träder i kraft den 1 juli.


Fru talman! Jag fick ju inget besked från Björn
Kaaling om vad som skulle göra det mer lättöver-
skådligt och lätthanterligt. Han förklarade att det
fanns skäl för att det stod som det gjorde. Men det är
också intressant vad utskottet skriver i vissa delar,
nämligen att det finns anledning att se över en del
och, som han själv sade, ge reservanterna rätt i fråga
om vissa avsnitt.
När det gäller de olika diskrimineringslagarna tol-
kar jag det som att det finns ett intresse för vad vi från
oppositionens sida talar om, nämligen att de borde
sammanföras i en lagstiftning, eftersom den i dag
sannerligen inte är enkel.


Fru talman! Jag försökte säga att jag ger reser-
vanterna rätt i fråga om att denna diskrimineringslag-
stiftning inte på samma sätt som de andra berör frå-
gorna om de mänskliga rättigheterna på det sättet,
utan här handlar det mer om arbetsrättslig lagstift-
ning. Och det var skälet till att detta inte bör ingå i
den diskrimineringsutredning som nu pågår. Det var i
fråga om denna tolkning som jag gav reservanterna
rätt.


Fru talman! Vänsterpartiet och Socialdemokrater-
na har samma syn på propositionen och införandet av
EG-direktiv och att vi ska ansluta oss till ILO. Det
handlar om att motverka diskriminering av deltidsan-
ställda och av dem som har tidsbegränsade anställ-
ningar.
Även i övrigt har vi rätt lika syn när det gäller
uppfattningen att heltid ska vara en rättighet. Däremot
har vi inte samma syn när det gäller tillsvidareanställ-
ningar. Där skiljer vi oss åt i fråga om ÖVA som
socialdemokratin införde och vill ha kvar. Men vi
säger att man ska ta bort det, eftersom det ger en
möjlighet till visstidsanställning utan någon saklig
grund för det.
Läser man regeringens direktiv till den arbetstids-
kommitté som nu arbetar står det där att man ska se
över hur man kan öka tryggheten i visstidsanställ-
ningar. Det finns inte ett ord om att uppdraget handlar
om att begränsa antalet visstidsanställningar. Det är
beklagligt eftersom det i förlängningen faktiskt hotar
hela anställningsskyddslagen, LAS, eftersom den
bygger på att tillsvidareanställningar är norm. Jag
skulle vilja att Björn Kaaling talar om hur han för-
håller sig till detta och bekräftar hur Socialdemokra-
terna ser på otrygghet i anställningen. Har ni någon
ambition att minska antalet visstidsanställningar, och
hur tar det sig i så fall uttryck?


Fru talman! Jag har uppfattat Arbetslivsinstitutets
uppdrag på det sättet, precis som Camilla Sköld Jans-
son säger, att man inte kommer med förslag när det
gäller begränsningar av visstidsanställningar. Men
man ska ju undersöka det hela. Man ska ju kartlägga
det och göra det tydligt för regeringen vilka konsek-
venser detta har. Med det som grund får regeringen
därefter naturligtvis ta ställning till vilka åtgärder som
behövs.
Jag utgår ifrån att Camilla Sköld Jansson också
har hört socialdemokrater och företrädare för Nä-
ringsdepartementet säga att det finns problem med
visstidsanställningar.
När det gäller överenskommen visstidsanställning
tycker jag möjligen att Vänsterpartiet framställer den
som helt regellös, och det är den ju inte. Det finns
vissa regler förknippat med den. Men om jag minns
rätt har utskottet behandlat frågan om överenskom-
men visstidsanställning i form av en skrivelse eller
möjligen en rapport för bara något år sedan där vi
sade att detta förvisso är något som vi faktiskt kan
vara utan. Men eftersom det inte har lett till anställ-
ningar i den formen i någon större utsträckning - i
rapporten pekades det på ca 900 anställningar -
tyckte vi att den kunde vara kvar. Det var den be-
dömning som utskottets majoritet gjorde i den frågan
om jag minns rätt.


Fru talman! Björn Kaaling säger att även Social-
demokraterna och Näringsdepartementet har uttryckt
att det är problem med visstidsanställningar. Men
fortfarande saknas ju ställningstagandet att målsätt-
ningen finns att minska andelen visstidsanställningar.
Det går ju inte att tolka på något annat sätt än att
Socialdemokraterna faktiskt vacklar i denna fråga och
inte tydligt ställer sig på löntagarnas sida.
Ett perspektiv som man ska ha med sig i den dis-
kussionen tycker jag är frågan om ett EMU-
medlemskap. Göran Persson skriver tillsammans med
Tony Blair artiklar där man förordar en flexibel ar-
betsmarknad.
Gör man ingenting åt ÖVA och andra former av
visstidsanställningar, så att man får ned antalet vis-
stidsanställningar, får vi alltså en flexibel arbets-
marknad, och det är löntagarna som får bära den här
flexibiliteten. Det är så det är. Därför kommer vi från
Vänsterpartiet att fortsätta efterlysa det tydliga svaret
från Socialdemokraterna: Ja, vi arbetar för att mini-
mera visstidsanställningar.


Fru talman! Att Socialdemokraterna står för
trygghet för löntagarna behöver inte Camilla Sköld
Jansson tvivla på, det kan vi garantera.
Men jag tror att det är få mandatperioder - det är i
alla fall mycket länge sedan - som man satt i gång så
mycket arbete på arbetsrättens område. Arbetslivsin-
stitutet har uppdrag, andra utredningar, t.ex. Arbets-
tidsutredningen, tittar på olika saker, osv. Jag tror att
det ligger ett värde i att faktiskt samla en hel del av
detta och göra någon sorts mer övergripande bedöm-
ning av hur man ska förändra arbetsrätten, därför att
arbetsrätten måste förändras.
Anna Kinberg var mycket riktigt inne på att när
arbetslivet förändras, måste man självklart  också
ändra arbetsrättslagstiftningen. Men det ska ske så att
det ger trygghet för den som är anställd, naturligtvis.
Det går inte att dutta på det här området, menar
jag, utan det är bra att få en helhetsbild av arbetsrät-
ten och naturligtvis också visstidsanställningarna. Vi
kommer tillbaks med förslag om detta. Men låt utred-
ningarna jobba färdigt.


Fru talman! Till att börja med skulle jag vilja gå
tillbaka lite i tiden och till den här  kammaren, nämli-
gen till ett meningsutbyte som var mellan Stefan
Attefall och Camilla Sköld Jansson.
Stefan Attefall försökte sig på ett i mina ögon
halsbrytande resonemang om begreppet trygghet.
Attefall försökte hävda att en ökning av möjligheten
till provanställningar skulle vara liktydigt med en
ökning av tryggheten för den provanställde. Jag satt
och funderade lite på det här och kunde då konstatera
att i Stefan Attefalls värld måste väl i så fall begrep-
pet ovisshet betecknas som visshet, annars hänger
inte Stefan Attefalls resonemang på något sätt ihop.
I övrigt, fru talman, skulle jag vilja ta kammarens
tid i anspråk för lite funderingar om rättsläget vid
företagsnedläggningar.
Vi har under senare år kunnat ta del av omfattande
företagsnedläggningar och även företagsflyttningar.
Med begreppet omfattande menar jag då inte mäng-
den företag utan mängden anställda som är eller varit
berörda. I vissa fall kanske det också kan vara så att
förändringarna varit strukturellt betingade, i andra fall
är förändringarna att betrakta som mer spektakulära.
Jag skulle faktiskt vilja sträcka mig så långt som att
det mer har att göra med - om vi i den här kammaren
ska använda oss av ett marxistiskt språkbruk - nivån
på profitkvoten än industriella betingelser. Jag vill
hävda att det ligger mycket sanning bakom det be-
grepp som i allt större omfattning har börjat användas
i debatten, nämligen begreppet kvartalskapitalism.
Jag delar den synpunkt som man kunde läsa i Dala
Demokraten den 27 mars i år. Jag citerar: "Är det i
längden hållbart med ett ekonomiskt system där
makten över verksamhet och produktion hamnar allt
längre bort från de berörda på en arbetsplats eller i en
hel bygd?  Det är dags att på allvar inleda en diskus-
sion om den ekonomiska demokratin, vilket i sig bara
är en utvidgning av begreppet demokrati. Varför
skulle inte demokratins räckvidd utsträckas också till
frågor om investeringar och företagsnedläggningar?"
Min övertygelse, liksom artikelförfattarens, är att
om den debatten förs föds ett annat moraliskt klimat i
vårt samhälle, som i sin förlängning också föder en
och annan realiserbar idé om hur maktförändring och
maktförskjutning i samhället och i ekonomin kan ske.
Jag vill i det här sammanhanget också citera en
något uppgiven klubbordförande på Continental i
Gislaved i samband med att nedläggningsförhand-
lingarna med vidhängande förhandlingar om av-
gångsvederlag slutförts. Och jag citerar: "Inte är jag
nöjd men det gick inte att komma längre. Ersättning-
en beror på anställningstid och ålder. För den som är
mellan 50 och 54 år blir det en extra månadslön, för
den som är mellan 55 och 58 handlar det om 2 må-
nadslöner."
Vi kan alltså konstatera att kostnaden för ett före-
tag blir mycket ringa. Huvuddelen av kostnaderna får
bäras av den enskilde individen och samhället.
Frågan ställdes till nämnde klubbordförande hur
mycket det borde kosta företaget att lägga ned fabri-
ken. Då svarade han: "Så mycket att de inte flyttar
jobben. Den som planerar att lägga ner borde tvingas
att bjuda ut fabriken till försäljning. Idag finns ju inga
regler."
I samband med en stor demonstration mot företa-
get Sanmina SCI i Motala häromveckan kunde vi
höra Metalls ordförande kräva skärpt lagstiftning på
området. För mig som vänsterpartist är det mycket
lätt att ställa mig bakom de här kraven, och jag skulle
önska att hela arbetarrörelsen hade samma uppfatt-
ning.
Vi menar att majoritetens resonemang i betänkan-
det inte motsvarar det behov som föreligger. Vi anser
att Gislaved, Degerfors och Motala, för att ta några
aktuella exempel, är tydliga exempel på att det be-
hövs förändrad och förstärkt lagstiftning inom det här
området.
Med detta, fru talman, står jag naturligtvis bakom
alla våra reservationer och yrkar också bifall till Ca-
milla Sköld Janssons förslag samt till reservation nr
22.


Fru talman! Om en stund ska riksdagen rösta om
turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. Vi
är alltså i samma situation igen som för över ett år
sedan. På ena sidan står Sveriges löntagare och kräver
trygghet och rättssäkerhet på arbetsplatserna, och på
andra sidan står en samlad borgerlighet, tillsammans
med Miljöpartiet, och håller fast vid en maktförskjut-
ning från de anställda till arbetsgivaren. Som så ofta
när det handlar om maktfrågor står Socialdemokra-
terna på ena sidan och högern på den andra. Det är ett
mönster som ständigt återkommer.
Hur kunde det då bli så här? Låt mig ge en liten
historisk bakgrund. Våren 1999 beslutade en riks-
dagsmajoritet bestående av de borgerliga partierna
och Miljöpartiet att regeringen skulle få i uppgift att
utforma ett lagförslag där två personer skulle undan-
tas från turordningsreglerna i LAS i företag med
mindre än tio anställda i de fall uppsägning blir aktu-
ell.
Resultatet blev en förändring i LAS med ungefär
följande innehåll:
Två arbetstagare får undantas per arbetsgivare.
De arbetstagare som ska undantas ska vara av
"särskild betydelse" för verksamheten.
Kriteriet "särskild betydelse" kan inte prövas i
domstol.
Fru talman! När vi förde debatten här i kammaren
vid förra tillfället varnade många av oss för att dessa
förändringar i turordningsreglerna skulle leda till
orättvisa på arbetsmarknaden. Det har nu visat sig att
vi tyvärr fick rätt. LO har visat att minst ett sjuttiotal
personer har fått gå på grund av att arbetsgivaren har
kunnat frångå turordningen. Mörkertalet är okänt.
Inte minst har detta drabbat gravida och föräldraledi-
ga.
Vilken är då grunden för majoritetens förslag om
ändring i turordningsreglerna? Jo, man säger sig må-
na om de små och medelstora företagen. I stället är
det ju så att en rättvis och verklighetsanpassad arbets-
rätt är den bästa grunden för en stabil och hållbar
tillväxt. Löntagare som känner trygghet på sin arbets-
plats är produktiva, skaffar sig hög kompetens och är
intresserade av ett större ansvar. Allt detta är sådant
som gynnar just de små och medelstora företagen.
LAS är en skyddslagstiftning till förmån för den
svagare parten i ett anställningsförhållande. För att
upprätthålla respekten för kravet på saklig grund vid
uppsägning och för att objektivitet och rättssäkerhet
iakttas när beslut ska fattas är det viktigt att minimera
utrymmet för godtycke i beslutsprocessen.
Metoden att i förhandlingar mellan arbetsgivaren
och arbetstagarnas organisationer diskutera turord-
ningen och, när så bedöms som lämpligt, göra de
avvikelser som för båda sidorna framstår som den
bästa lösningen är väl etablerad på arbetsmarknaden.
Det godtycke som ensidiga arbetsgivarbeslut kan
innebära undergräver rättssäkerheten för den enskilde
och missgynnar påtagligt den svagare parten. Makt-
balansen mellan de lokala parterna skulle förskjutas
till arbetsgivarens fördel. Det gynnar inte någon och
kan i stället vara ett hinder för god tillväxt.
Fru talman! Då kan vi konstatera att det egentli-
gen inte finns några tunga argument för att hålla fast
vid dagens turordningsregler, inte minst när vi ser så
många kvinnor drabbas hårt av uppsägningar. Ändå
håller de borgerliga partierna stenhårt fast vid sin
uppfattning, och det är svårt att förstå.
Varför har Kristdemokraterna satt sig i Modera-
ternas knä? Kristdemokraterna talar ju så gärna om
värderingar, etik och moral. Ödmjukhet, respekt och
omtanke om den lilla människan är ingredienser som
de gärna kryddar sin retorik med.
Det är vackra ord som vi alla vill ställa oss bak-
om, men som också kräver ansvar och handling. Är
Kristdemokraterna beredda att ta ansvar och ställa sig
på löntagarnas sida? Eller sätter man sig återigen i
knäet på Moderaterna? Alf Svensson talar ofta om att
de hårda kanterna måste slipas av, att samhället måste
bli mjukare och dess hörn rundare. I dag har han och
övriga kristdemokrater möjlighet att visa att de menar
något med de fagra orden. De vassa kanter som un-
dantagsreglerna utgör kan vi tillsammans fila bort.
Vågar Kristdemokraterna ställa sig på löntagarnas
sida?
Fru talman! Arbetsrätten är i grunden en ideolo-
gisk fråga. Medan vi socialdemokrater ser politikens
möjligheter, där politiska beslut ska stötta och stärka
dem som annars riskerar att hamna i underläge, säger
Moderaterna och deras vänner på högerkanten att
ensam ska vara stark. Vi vet att de borgerliga partier-
na med Moderaterna i spetsen vill försämra för lönta-
garna och minska fackföreningarnas inflytande. Ar-
betsrätten är för dem ett rött skynke i den nyliberala
ekonomi som de förespråkar. De vill helt slopa tu-
rordningsreglerna och göra arbetsrätten mer individu-
aliserad, dvs. minska fackets makt till förmån för
arbetsgivaren, som redan nu är den starka parten på
arbetsmarknaden. Detta är hårt och cyniskt, och det
leder till en arbetsmarknad som vi socialdemokrater
aldrig kan ställa upp på. Att moderater driver detta är
inte förvånande, men hur Miljöpartiet kan ansluta sig
till denna nyliberala politik är för mig en gåta.
Jag instämmer i att arbetsmarknaden gradvis har
genomgått en förändring, men jag ser en annan verk-
lighet än vad de borgerliga gör. Anställningsformerna
har delvis förändrats och andelen visstidsanställning-
ar har ökat på bekostnad av tillsvidareanställningar.
Denna utveckling är inte önskvärd och kan på sikt
innebära minskad trygghet för den enskilde.
Fru talman! Jag är inte på något sätt avvisande till
förändringar av den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Givetvis måste sådana förändringar övervägas från tid
till annan. En utgångspunkt måste vara att inte för-
ändra lagstiftningens starka karaktär av skyddslag-
stiftning. Som tidigare har påpekats har utvecklingen
gått mot kortare och lösare anställningsformer på
bekostnad av fasta heltidstjänster. Detta drabbar
framför allt kvinnor och ungdomar. Utvecklingen
innebär också ett ökat inslag av konsulter och inhyrd
arbetskraft. Som jag har nämnt tidigare blir det också
vanligare att arbetstagare inte vågar framföra kritik
mot och synpunkter på förhållandena på arbetsplat-
sen. Detta är ingen önskvärd utveckling.
Fru talman! Regeringen har därför på utskottets
initiativ tillsatt en utredning som ska se över den
arbetsrättsliga lagstiftningen så att den uppfyller kra-
ven på trygghet och inflytande för de anställda inom
ramen för en flexibel och effektiv arbetsmarknad.
Exempel på frågor som är föremål för översyn är
arbetstagarbegreppet, yttrandefriheten för anställda
och korttidsanställningars inverkan på arbetslivet. Det
är på detta sätt man måste närma sig frågor om ar-
betsrätt och löntagarnas inflytande på arbetsmarkna-
den.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att vi so-
cialdemokrater ser det som angeläget att utveckla
kulturen i arbetslivet där den i högre utsträckning
myndigförklarar människor. Det är en kultur som inte
bara gynnar redan privilegierade, utan som beaktar
alla vuxna människors rätt och önskan att arbeta un-
der anständiga arbetsvillkor, och en kultur som gör att
människor växer och utvecklas.
Med den socialdemokratiska politiken har vi bevi-
sat att det är genom att lita på människor och deras
vilja att vara med och ta ansvar som man bygger ett
framgångsrikt Sverige. Det är genom trygghet och
klara regler som människor frigörs och kan vara med
och skapa ett samhälle där alla har en plats.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servation nr 24, i övrigt bifall till utskottets förslag i
betänkandet i dess helhet och avslag på övriga reser-
vationer.

I detta anförande instämde Christina Axelsson,
Cinnika Beiming, Laila Bjurling, Lars Wegendal,
Carina Adolfsson Elgestam, Hans Hoff, Claes-Göran
Brandin, Sonja Fransson, Christina Nenes och Kristi-
na Zakrisson (alla s).


Fru talman! Jag vill börja med att undra vad det
egentligen är för verklighet som Anders Karlsson och
de andra vänstertalarna i debatten lever i. Han tecknar
en bild av en arbetsmarknad som domineras av den
kapitalistiska Storpotäten, om ni kommer ihåg den
från barnprogrammen, som innerst inne bara vill de
anställda illa och allra helst skulle vilja bli av med
dem allihop. Det här är naturligtvis inte sant. Det är
möjligt att det har varit sant, t.ex. när Ericsson grun-
dades en gång i tiden. Kanske var det tuffare att vara
anställd på den arbetsmarknaden. Men det har inte
särskilt mycket att göra med den verklighet som vi i
dag lever i. Det är en verklighet där 700 000 männi-
skor saknar jobb, där de nya jobben kommer - och
måste komma i ännu högre utsträckning - i tjänste-
och kunskapsföretag och där, vilket Anders Karlsson
i och för sig erkänner, alla inte har en fast heltidsan-
ställning. Den politik som jag förespråkar vill att alla
ska ha trygghet på arbetsmarknaden, inte bara de som
har fast heltidsanställning och är med i facket.
Jag tackar för komplimangen från Björn Kaaling,
som sade att när arbetslivet förändras måste arbets-
rätten också göra det. Jag vill då fråga Anders Karls-
son hur den ska göra det, förutom att man inte vill att
den ska förändras under perioden. Hur ska arbetsrät-
ten förändras så att den underlättar för tjänsteföretag?
Vad tycker Anders Karlsson att ni konkret har gjort
för att underlätta för tjänsteföretagen att anställa
människor under de åtta år som ni ändå har haft på
er? De fyra borgerliga partierna har 53 förslag om
detta. Vad har ni?
Den andra frågan är: Vad har Svenskt näringsliv
missuppfattat? De har frågat små tjänsteföretagare
vilka hinder det finns för att anställa fler människor,
och dessa har då svarat att arbetsrätten är ett av
största hindren. Vad är det de inte har förstått?
Den tredje frågan är: Vilka är Anders Karlssons
bevis för att det är just gravida som drabbats av att
småföretagarna har fått det lite, lite bättre under peri-
oden när det gäller att behålla kompetens?


Fru talman! Anna Kinberg frågar mig vilken
verklighet jag lever i. Jag har nästan 30 års yrkeserfa-
renhet från arbetslivet. Hur länge har Anna Kinberg
varit i verkligheten och arbetat? Den kan frågan kan
hon väl besvara först.
När det sedan gäller förändringen av arbetsrätten
tog jag upp det i mitt anförande. Den ska så klart utgå
från löntagarna så att deras anställningstrygghet inte
försämras - precis som jag sade i anförandet.
Sedan gällde det tjänsteföretagen och Svenskt nä-
ringsliv. Ja, det skulle förvåna mig om Svenskt nä-
ringsliv skulle säga att arbetsrätten är rent för dålig
för de anställda i våra företag. Men ställ motsvarande
fråga till de fackliga organisationer som har sina
medlemmar i tjänsteföretagen! Vad tycker de? Och
menar Anna Kinberg att tjänsteföretag skulle ha en
annan anställningsrätt än industriföretag? Det är min
motfråga.
Vad gäller gravida har HTF tagit fram ett material
som visar att just detta har hänt, dvs. att gravida har
fått gå. HTF i södra Sverige har ett antal exempel där
detta har hänt. Skulle man ställa det under prövning
hade det visat sig att den fackliga organisationen då
hade sagt nej till den här formen av undantag.


Fru talman! För det första kan jag gärna berätta
för kammaren att jag har ganska lång erfarenhet av
privat arbete, säkert längre än många ledamöter av
denna kammare. Framför allt är jag själv småföreta-
gare, och jag erkänner att detta säkert färgar min
uppfattning i de här frågorna eftersom jag vill att
småföretagen ska kunna växa.
För det andra betackar jag mig för att bli ålders-
diskriminerad i debatten. Självklart kan jag inte ta
ifrån Anders Karlsson det faktum att han generellt har
längre erfarenhet av att finnas osv. än vad jag har.
Men jag har å andra sidan kanske fler kompisar än
Anders Karlsson som är i den situationen att man är
30 någonting och kvinna och känner sig diskrimine-
rad när man söker jobb.
Apropå det konstaterar jag att Anders Karlsson
fortfarande inte har några belägg för påståendet att
det är turordningsreglernas fel när kvinnor i min ålder
inte får jobb. En majoritet av arbetsgivarna ser det
som en tillgång när män har barn men som en belast-
ning när kvinnor har det. Det finns massor av sådana
tecken på problem med attityden till kvinnor i min
ålder. Det finns otroligt mossiga attityder, men det är
inte turordningsreglerna som orsakar detta. Jag kon-
staterar att det bara är påstådda tecken som vänster-
partierna ser.
Samtidigt sitter kompetensen inte i magen utan i
huvudet. Det tycker jag att man ska komma ihåg. Det
kan ju vara så att en gravid kvinna verkligen har en
kompetens som ett litet företag vill behålla. Det får
man inte heller göra om facket ska diktera villkoren
för vilka som ska stanna när företagets verksamhet
förändras. Också därför måste turordningsreglerna
ändras.
Tänk t.ex. att du jobbar hos en liten underleve-
rantör till Ericsson och är den ende som kan mobilt
Internet. Antagligen är du därmed också bland de
yngsta och anses kanske vara sist anställd, men din
kompetens behövs för att företaget ska överleva. Jag
konstaterar att Anders Karlsson tycker att företaget i
så fall hellre får gå i konkurs.
Jag konstaterar också att det helt saknas belägg
för påståendet att det skulle vara turordningsreglernas
fel att unga kvinnor diskrimineras på arbetsmarkna-
den.


Fru talman! Anna Kinberg! Skulle det vara så att
den fackliga organisationen ser att kompetensen finns
hos personer som står sist på turordningen gör man så
klart bedömningen att de ska finnas kvar. Men skill-
naden är att med Anna Kinbergs förslag är det ensi-
digt arbetsgivaren som bestämmer hur det ska se ut,
och man kan inte ens överpröva det.
Jag kan inte ställa någon fråga till Anna Kinberg
nu, men fundera på detta: Är det förenligt med svensk
rättspraxis att man inte kan överpröva ett beslut nå-
gonstans? Jag ställde frågan vid den förra debatten -
ingen ville svara mig. Anna Kinberg kan fundera på
den. Om vi möts här om ett år igen kan hon kanske
svara då.


Fru talman! Anders Karlsson går på mycket
bräcklig grund till storms mot undantaget från princi-
pen sist in först ut för småföretag med upp till tio
anställda. Han talar om de många gravida och föräld-
ralediga som har drabbats, trots att vi vid kontakter
med samtliga fackförbund i Sverige inte har kunna
finna ett enda fall där en gravid har avskedats till
följd av förändringen i turordningsreglerna.
Anders Karlsson hänvisar också till en utredning
gjort av HTF. Jag undrar om det är Gunilla Granbergs
undersökning han syftar på. I så fall ska jag bara
upplysa kammaren och andra om att hennes kartlägg-
ning gäller förtag med upp till 200 anställda. De flesta
fallen är hämtade från företag med 30-40 anställda
och kan alltså inte utgöra någon grund för att påstå att
denna diskriminering är en följd av förändringen i
turordningsreglerna.
Det är det generella problemet här: Socialdemo-
kraterna och Vänsterpartiet drar nytta av det tråkiga
faktum att många kvinnor diskrimineras i arbetslivet
och använder det som ett argument för att ta tillbaka
och omintetgöra en positiv förändring för småföreta-
gen i Sverige - i stället för att göra det de ska, nämli-
gen se till att den egna s-regeringen kommer med ett
lagförslag som syftar till att förstärka de föräldraledi-
gas och de gravida kvinnornas ställning på arbets-
marknaden.


Fru talman! Matz Hammarström! Det spelar ingen
roll om man är gravid eller ej. Men vad finns det för
skäl att undanta två stycken från turordningsreglerna
bara för att man jobbar vid ett företag med tio anställ-
da? Det finns inget skäl att göra det när det är elva
anställda. Det är ju det som frågan handlar om.
Förutom det, Matz Hammarström, kan man inte
pröva det. Man kan inte ens förhandla om att undanta
två stycken, utan det är arbetsgivarens godtycke som
bestämmer vem som ska vara kvar. Då behöver det
inte handla om kompetens. Det kan vara en obekväm
arbetstagare som arbetsgivaren vill göra sig av med,
och man har inte möjlighet att pröva det ens i en
förhandling.
Jag ställer samma fråga till Matz Hammarström
som jag ställde till Anna Kinberg, som inte kunde
svara: Är detta förenligt med svensk rättspraxis?


Fru talman! Först konstaterar jag att Anders
Karlsson knappast svarar på mina frågor. Det ska
man väl göra om man får en replik mot sig.
Är det Gunilla Granbergs undersökning Anders
Karlsson syftar på? Är det i så fall korrekt att använda
en undersökning som behandlar företag med upp till
200 anställda för att kritisera ett förslag till lagändring
som gäller företag med upp till tio anställda?
Sedan gällde det den påstådda omöjligheten att
överpröva. Ni skriver själva i er reservation att ar-
betsgivarens rätt att helt efter eget huvud förfoga över
turordningsundantagen ökar risken för diskrimine-
ring, detta även om beslutet senare kan prövas enligt
diskrimineringslagstiftningen. Det finns alltså alla
möjligheter att pröva sådant här enligt diskrimine-
ringslagstiftningen.
Intressant är också att jämställdhetsombudsman-
nen liksom HTF konstaterar att det har skett en ök-
ning av antalet anmälningar från gravida och föräld-
ralediga, men JämO hittar ingen anmälan som kan
kopplas till ändringen av LAS.


Fru talman! Jag ska svara Matz Hammarström.
Jag utgår bl.a. från Gunilla Granbergs utredning, det
är alldeles riktigt.
Matz Hammarström svarar inte på min fråga hel-
ler. Finns det någon skillnad mellan att jobba i ett
företag med tio eller elva anställda och hundra an-
ställda. Vad är skillnaden? Varför ska man kunna
undanta någon? Och man ska inte använda sig av det
arbetsrättsliga lagsystem som vi har i övrigt. Det är
här skiljelinjen går. Varför ska man göra så? Jag vet
att Matz inte kan svara, men jag ställer frågan ändå.
Jag har svarat på den fråga som Matz har ställt.


Fru talman! Anders Karlsson säger att det på soci-
aldemokratiskt initiativ har tillsatts en utredning. Det
är utmärkt. Låt den utreda, genomlysa, ta ett samlat
grepp, styrka eventuella påståenden som kan vara
oklara och komma med konstruktiva förslag.
Sedan användes uttrycket att det är fråga om en
maktförskjutning. Ja, jag tror att det mycket handlar
om ett slags symbolisk maktfråga som egentligen inte
har den storlek som den politiska uppblåstheten har
gett den.
Anders Karlsson tog faktiskt till lite brösttoner: Vi
socialdemokrater tar de svagas parti. Till skillnad från
de flesta andra, tydligen. Det tycker jag också är lite
magstarkt, för nog har man väl missat där. Ta som
exempel bara frågan om flexibel arbetstid som var
uppe för några decennier sedan, på 70- och 80-talen.
Då var Socialdemokraterna verkligen inte först ut.
Eller ta kvinnors möjligheter att starta eget, där det i
vissa branscher där kvinnor har särskilda fördelar
genom att vara väl förberedda närmast råder yrkes-
förbud. Eller ta jämställdhetslagen, som ni kämpade
så hårt emot, men som ni numera erkänner att det var
rätt att den dåvarande borgerliga regeringen införde.
Sedan varnar Anders Karlsson, fru talman, för
nyliberala tendenser. Jag tycker att det är bra, för det
vi behöver är socialliberala tendenser och inslag,
därför att Socialdemokraterna väldigt ofta kör på
storföretagens villkor mot småföretagarnas intressen.
När det gäller en fråga som skattelättnader är det ju
högavlönade gästarbetare och miljardärer som har
Socialdemokraternas särskilda ynnest, medan ensam-
stående familjeförsörjare, ofta kvinnor, har Europas
högsta skatter. Detta kan inte vara att ta de svagas
parti.


Fru talman! Elver Jonsson ställde ingen fråga, han
förde fram en mängd påståenden om saker som har
hänt i kammaren för en lång tid sedan. Det har jag
svårt att svara på.
Men det finns väl ingen anledning att ifrågasätta
att vi inte skulle ta de svagas parti. Vi gör det i den
fråga vi diskuterar i dag. Det finns många andra frå-
gor, som Elver Jonsson lyfte in i den här diskussio-
nen, men de behandlas inte i det betänkande vi ska
prata om i dag. Men i det här betänkandet är det up-
penbart vem som tar de svagas parti.


Fru talman! Jag ska väl zooma in mig mer på den
spetsfråga som diskuteras här, nämligen turordnings-
frågan. Jag menar att den har blivit något av ett mant-
ra. Det är i sak en liten fråga, men den har haft god
psykologisk betydelse för småföretagaren som på
grund av osäkerhet och ibland svårighet att följa de
juridiskt svårtolkade frågorna i arbetsrättslagstift-
ningen har varit onödigt försiktig.
Så har vi då fått en turordningsregel som gör det
möjligt att få disponera två platser i ett småföretag,
ofta rentav motiverat av företagets överlevnadsmöj-
ligheter. När Anders Karlsson talar kan det ge in-
trycket att det här är det undantag som finns. Men det
stora undantaget kan ju storföretag och fack göra upp
om, att hundra procent ska bort och ingen turordning
gäller. Jag har sagt i denna kammare förut att det är
massor av löntagare som faktiskt har känt sin van-
makt då de har blivit övergivna inte bara av företaget
utan också av facket. Det fanns ingen möjlighet för de
löntagarna att få det överprövat.


Fru talman! Jag vet egentligen inte vad Elver
Jonsson syftar på. Om det är företagsnedläggning är
det ju en annan sak. Då är det viktigt att man har
skyddslagstiftning som ger de anställda i det företaget
möjlighet till utfasning, så att man inte bara slutar
samma dag som företaget läggs ned utan har möjlig-
het att få ett nytt jobb, att man har en a-kassa att gå
till som ger 80 % osv. Det vill ni också skära ned.
Vi ger alltså en trygghet när företaget lägger ned.
Att sedan strukturförändringar sker i svenskt närings-
liv, det har det alltid gjort och det kommer det även
fortsättningsvis att göra. Men det gäller att de männi-
skorna som drabbas av det verkligen också känner sig
trygga när den situationen uppstår.


Fru talman! Turordningsreglerna har fått en väl-
digt hög och fin svansföring från socialdemokratisk
sida. Det är förvisso en inte alltför stor fråga. Det är
lite grann som att debattera hundskatten i jämförelse
med övriga ärenden i fullmäktige. Diskussionen om
den stora skatten har gått på tio minuter, men hund-
skatten kan man diskutera i två timmar.
Det finns många andra frågor som har liknande
karaktär, bl.a. de ökande löneklyftorna. Där har man
från kommuners och landstings sida verkligen inte
gynnat några kvinnor. Där har fortfarande kvinnorna
lägre löner, och klyftan vidgas. Då är inte Socialde-
mokraterna lika yviga.
Dessutom är visstidsanställningar och vikariatsan-
ställningar för kvinnor en fråga med väldigt högt
genomslag, oavsett färg på landstingsstyrelsen. Vad
gör Socialdemokraterna och Anders Karlsson i de
frågorna?


Fru talman! De ökade löneklyftorna är ett be-
kymmer. Jag har inte tillräcklig statistik för att kunna
ge besked om exakt hur det ser ut.
Däremot kan jag intyga att när det gäller anställda
i kommuner och landsting som är timanställda, an-
ställda på vikariat och sådant ser vi i min egen kom-
mun, som är socialdemokratiskt styrd, till att ändra
detta nu så att alla som vill ha en tillsvidareanställ-
ning ska få möjlighet till det. Det här är en process
som inte går på ett halvår eller ett år, men den proces-
sen är i gång. Den förekommer i många landsting och
i många s-styrda kommuner. Jag vet inte hur det är i
borgerliga. Men självklart ska den som vill ha en
tillsvidareanställning ha rätt till det. Det andra ska
vara en möjlighet.


Fru talman! Jag vet inte heller exakt hur det ser ut
i borgerligt styrda kommuner, men i min egen bor-
gerligt styrda kommun, Vetlanda, har man samma
arbete på gång med att se till att människor får tills-
vidareanställningar i kommunen. Men det har också i
båda fallen skett efter det att vi har stiftat lagar om att
man inte ska få gå på vikariat i mer än tre år.
Vi har också från riksdagens sida från regeringen
beställt en översyn av om det verkligen är så att gra-
vida och föräldralediga har blivit utslagna av turord-
ningsreglerna. Hittills har det inte kommit bevis för
att det har blivit så, och framför allt har det inte
kommit några förslag från regeringens sida. Jag hop-
pas att Anders Karlsson kan skynda på detta. Om det
skulle vara på det sättet är det verkligen angeläget att
den översynen och den lagstiftningen kommer till
stånd.


Fru talman! Jag kan bara instämma. Om det verk-
ligen är så tycker jag också att det är angeläget att det
finns en lagstiftning som möter det.
Men det vi diskuterar här, och som kanske inte
Margareta Anderssons parti står bakom, men som de
andra borgerliga partierna säger, är att man ska för-
ändra lagstiftningen så att den blir flexiblare. Med det
menar man klart att den ska bli sämre för löntagarna.
Det vore intressant att få veta, men man kan egentli-
gen inte ställa en fråga i sista repliken, hur den bor-
gerliga regeringen ska se ut och vem det är som vin-
ner i dragkampen om det.


Fru talman! Jag kan konstatera att varken Björn
Kaaling eller Anders Karlsson har hunnit - förmodli-
gen av tidsbrist - att säga någonting om rättsläget vid
företagsnedläggelser. Jag kan också konstatera att det
vi kan läsa ut av betänkandet gör väl heller inte någon
människa direkt glad.
Jag utgår från Göran Jonssons och Lars
Stjernkvists krav i samband med deras demonstration
i Motala. Göran Jonsson krävde reella lagändringar.
Lars Stjernkvists krav var mer av - om jag ska försö-
ka mig på ett bildspråk - en gäspning.
Av den anledningen och med det lilla som är skri-
vet i betänkandet vill jag fråga Anders Karlsson om
han upplever de mer spektakulära företagsnedläggel-
serna som ett problem. Vilka krav på förändringsar-
bete är socialdemokratin beredd att ta upp i dessa
frågor?


Fru talman! Det är klart beklämmande med de
mer spektakulära företagsnedläggelser Carlinge Wis-
berg nämner, dvs. när företag flyttar från en ort till en
annan utan företagsekonomiska realiteter utan det
finns andra skäl. Det är svårt att bevisa. Man bör ha
en lagstiftning som i möjligaste mån kan förhindra
den typen av verksamhet. Det måste i så fall utredas
hur den ska se ut.
Sedan var det frågan om strukturförändringar i
samhället. Det finns verksamheter som tidigare har
varit stora i vårt land men som på grund av struktur-
förändringar försvinner. Det finns då ingen anledning
att försvara att de finns kvar. Då har verksamheterna
slagits ut av konkurrensskäl. Då ska vi konkurrera
med hjälp av en högt utbildad och duktig arbetskraft,
dvs. ligga steget före.


Fru talman! Strukturella förändringar har vi alltid
haft och ska vi alltid ha. Det är en nödvändig del i
samhällsutvecklingen. Men vi är förmodligen överens
om att händelserna i Gislaved, Degerfors eller Motala
inte kan definieras som en strukturell förändring utan
att det handlar om helt andra saker.
Jag efterlyser fortfarande någon form av stånd-
punkt, synpunkt eller färdriktning från socialdemo-
kratin på området. Det uppdrag regeringen har gett
AMS och Arbetslivsinstitutet är att konstatera det nu
rådande läget - ingenting mer. Förresten ska kart-
läggningen presenteras - jag förmodar att det är ett
feltryck i betänkandet, våra statliga myndigheter
jobbar väl knappast den 1 maj - den 1 maj 2002. Det
blir väl antagligen den 2 maj. Fortfarande saknar jag
en färdriktning från socialdemokratins sida på de
områden som jag bedömer är livsavgörande för
svensk arbetsmarknad.


Fru talman! Jag kan inte svara med mer än vad jag
i stort sett redan har gjort. Strukturella förändringar
kommer att ske och måste ske.
Jag har för få detaljkunskaper om de företagsned-
läggelser som Carlinge Wisberg hänvisar till. Men i
massmediedebatten har det framstått som att det finns
andra skäl till nedläggelserna. Därför har regeringen
tillsatt en arbetsgrupp för att se över detta. Vi får väl
avvakta vad som framkommer till den 2 maj.


Fru talman! Debatten har belyst frågan om turord-
ningsreglerna. Vi har tydligt visat att det inte finns
någon sanningshalt i retoriken om att gravida kvinnor
har sparkats till höger och vänster på grund av ändra-
de turordningsregler. Jag tror att vi därmed förhopp-
ningsvis kan se att propagandakriget avstannar något.
Det finns inga fakta i målet.
Jag har ett förslag till Anders Karlsson och Soci-
aldemokraterna: Tillsätt en statlig utredning. Ni har
regeringsmakten, och ni har utredningsmakten. Till-
sätt en statlig utredning som får granska fakta i målet.
Det har ni inte gjort än. Varför inte det? Titta i denna
utredning på hur de småföretag som har utnyttjat
denna undantagsmöjlighet har utvecklats efteråt. Har
de blivit mer eller mindre livskraftiga när de har kun-
nat behålla nyckelkompetens vid en neddragning?
Tillsätt en utredning och skaffa fram fakta. Sedan kan
ni komma tillbaka i diskussionen.
Jag tog upp den rapport som Socialdemokraterna i
riksdagen har tagit fram. Vi kristdemokrater blir an-
gripna i denna rapport. I mitt anförande pekade jag på
tre konkreta lögner i rapporten om Kristdemokrater-
nas politik. Jag hade en liten räkneövning med Björn
Kaaling. Björn Kaaling anhöll om att få gå hem och
räkna på detta.
Jag undrar om Anders Karlsson har hunnit räkna.
Kan han de fyra räknesätten? Ett av dem är multipli-
kationstabellen. En enkel räkneövning visar att påstå-
endet att vi ska höja a-kasseavgiften med 300 kr är
fullständigt gripet ur luften. Jag skulle vilja att An-
ders Karlsson å socialdemokratins vägnar ber Krist-
demokraterna om ursäkt.


Fru talman! Jag kan svara på det första. Det finns
ingen anledning att be om ursäkt.
Stefan Attefall finns med i ett TT-meddelande
som jag har fått i dag: "Attefall bekräftar att kd vill
höja a-kasseavgiften, en tredjedel av totalkostnaden
bör betalas av de arbetande och arbetslösa, en tredje-
del av företagen och resterande av staten."
I dag är a-kasseavgiften runt 100 kr för de allra
flesta. Det finns de som har närmare 200 kr i måna-
den. Utan att jag själv har räknat på detta - jag litar
på dem som har tagit fram siffrorna - bör det stämma
ganska väl med att a-kasseavgiften hamnar runt 300
kr i månaden för de allra flesta. Det finns ingen an-
ledning att be om ursäkt.
Stefan Attefall sade att vi ska tillsätta en utred-
ning. Men varför ska vi tillsätta en utredning om
företag med färre än tio anställda? Vi tycker att det är
fel - och det är inte bara på grundval av de gravida
kvinnorna utan på grundval av att hela lagstiftningen
är felaktig. Den ska mer överensstämma med den
arbetsrättsliga lagstiftningen. Det finns ingen anled-
ning att tillsätta någon utredning.
Stefan Attefall sade i sitt tidigare inlägg att det är
fråga om halva sanningar och hela lögner och att
arbetsgivare ensidigt får avgöra uppsägningar. Är det
inte så att arbetsgivaren ensidigt får avgöra uppsäg-
ningen i företag med färre än tio anställda?


Fru talman! När man får göra undantag från tu-
rordningsreglerna med två nyckelpersoner gäller
reglerna i övrigt. Därmed har arbetsgivaren inte möj-
lighet att ensidigt bestämma detta.
Jag noterar också att Anders Karlsson gör en stor
affär av om det ska vara tio eller elva anställda som
gräns för undantaget. Det finns säkert möjlighet att
göra upp med de borgerliga partierna att ta bort tio-
gränsen eftersom den skapar en del tröskeleffekter.
Det är en sådan grej som Miljöpartiet krävde i diskus-
sionerna.
Nu tar vi a-kasseavgiften igen. A-kassan är ca 25
miljarder kronor. Vi tycker att det är rimligt att ar-
betstagarna betalar en tredjedel, staten betalar en
tredjedel och arbetsgivarna betalar en tredjedel. Det
är ca 8 miljarder kronor. I dag omfattar egenfinansie-
ringsavgiften ca 2 ½ miljarder. Kvar är i runda tal 5 ½
miljarder. Det är ungefär den summan man hittar på
s. 109 i Kristdemokraternas budgetmotion. Även
räknat på det sättet stämmer våra beräkningar. Läs
innantill. Lär er räkna. Sprid inte rena lögner ute i
landet, i lokaltidningar och i pamfletter. Det är andra
gången ni har tagit fram en rapport med samma falska
uppgifter. Håll er till sanningen så att vi får en an-
ständig valrörelse. Om inte Anders Karlsson kan
räkna kan han få låna en miniräknare av Kristdemo-
kraternas riksdagskansli. Jag kan garantera att den
uppfyller alla krav på korrekthet man kan ställa på en
miniräknare.


Fru talman! Jag har inte räknat ut detta, Stefan
Attefall. Det har våra politiska handläggare gjort. Jag
ifrågasätter inte dem. Det finns ingen anledning till
det.
Det är ganska enkelt att säga att a-kassan egenfi-
nansieras till 7-8 %. Ni säger att det ska vara 33 %.
Vad blir då summan?
Det är nog inte så enkelt att säga att x miljarder
går till a-kassan och sedan hur mycket som betalas in.
Egenavgiften i a-kassan ligger i dag på knappt 10 %,
och den vill ni höja till 33 %. Då tror jag att våra
siffror ligger mycket närmare. Men Björn har tidigare
sagt att han ska kontrollera vem som har rätt och fel.
Däremot skulle jag kunna läsa innantill ur Krist-
demokraternas motion på s. 515 i motionshäftet: "I
stället för en höjning av ersättningsnivån i arbetslös-
hetsförsäkringen från 80-90 % som genomfördes
nyligen under de första 100 dagarna vill vi återgå till
80 %."
Prata om fel! Det som hände var att man höjde ta-
ket från 580 till 680 kr, inte från 80 till 90 %. Det
finns nog fler som har skäl att be om ursäkt.


Fru talman! Camilla Sköld Jansson och Carlinge
Wisberg har i samband med behandlingen av vissa
frågor i betänkandet och reservationerna tagit upp
viktiga frågor som Vänsterpartiet har. Jag tänkte i
första hand uppehålla mig vid det särskilda yttrande
som vi har vad gäller punkt 7.
Demokratin gör halt, brukar man säga, inför ar-
betslivet, vid fabriksportarna. Det handlar om yttran-
defriheten - påsar på huvudet. Det handlar om integ-
riteten, medicinska kontroller, övervakningskameror
och mycket annat. Det handlar om brist på självbe-
stämmande, hur man utför jobbet, arbetstider osv.
Den som vill utvidga demokratin bör nog ge sig på
arbetslivets regleringar.
När det gäller makt och inflytande är relationen
mellan arbete och kapital helt avgörande. Det har här
pratats om Degerfors, Motala och Gislaved. Det
handlar om beslut inom företagen som totalt föränd-
rar utvecklingsmöjligheterna på orter, i regioner och
för enskilda människor.
Arbetsrätten är i själva verket grundbulten när det
gäller relationerna mellan arbete och kapital och
därmed samhällsmakten, men också för att ordna
förhållanden mellan löntagare och arbetsgivare.
Det är ingen balans, Elver Jonsson. Balansen i
vårt samhälle är sådan att löntagarna har en mycket
stark undermakt och arbetsgivarna har en väldigt
stark övermakt.
De stora förändringar som har skett och som Anna
Kinberg delvis berörde har Vänsterpartiet berört i en
serie motioner under många år. Vi gjorde det bl.a. när
mandatperioden inleddes 1998/99, när vi sade att de
förändringar som har skett i företagsstruktur, teknik,
internationalisering, företagsledningspolicy, organi-
sationsfrågor osv. gör att arbetsrätten har undermine-
rats. Vad vi vill uppnå är trygghet för den enskilde
och inflytande för den enskilde och löntagarkollekti-
ven.
Till stor del handlar det om skyddslagstiftning för
att garantera trygghet för den enskilde. Det är inte
arbetsrätten i sig som sätter fart på tillväxten och
utvecklar företag, men jag tror att en del av arbets-
rätten som i dag är underutvecklad skulle kunna spela
stor roll, nämligen verklig delaktighet i beslut i nä-
ringslivet. Det skulle leda till större trygghet, större
sammanhållning och möjlighet till tillväxt och ut-
veckling i näringslivet, men också inom den offentli-
ga sektorn.
Därför har vi i det särskilda yttrandet pekat på hur
debatten om 32 § startade. 32 § i medbestämmande-
lagen, som skulle leda till utvecklingsavtal och med-
bestämmandeavtal, har egentligen aldrig kommit i
gång. Det blev en papperstiger. Den stora demokrati-
reformens själva portal föll ihop.
Vi har i motion efter motion efterlyst att ett hel-
hetsgrepp skulle tas i den här frågan. Det handlar om
att ge självbestämmande åt löntagarna, att utveckla
vetorätten, som gör att man kan säga nej, tolkningsfö-
reträden, så att man åtminstone har det fackliga pers-
pektivet som gäller till dess frågan har avgjorts rätts-
ligt. Det gäller en mängd frågor om inflytande där
stridsrätten skulle förstärkas.
Jag måste tyvärr säga att vi har saknat en förståel-
se för de här frågorna från regeringens sida. Från
borgerligheten har jag ingen större förväntan. Vi har
saknat helhetsgrepp. Vi har fått i gång en del dispa-
rata utredningar på grundval av de motionskrav vi har
haft under den här mandatperioden. Men vi har upp-
levt många förseningar. Många arbetsgrupper har inte
satts till förrän ett halvår eller ett år efter det att ut-
skottet har beställt dem och riksdagen har fattat sina
beslut. Vi har upplevt vacklan i många frågor. I LAS-
frågan om godtycke och undantag från turordningen
var det inte så självklart vad Mona Sahlin tyckte -
hon som har ansvaret för den frågan. Det har varit en
vacklan, och det har varit valhänt, liksom en total
brist på företagsdemokratiska reforminitiativ.
Låt mig säga att för Vänsterpartiet är den här frå-
gan helt avgörande. Vi är ganska besvikna när det
gäller mandatperiodens arbete i frågan. Utredningar
sitter - resultatet är okänt. Många förseningar har
åstadkommits.
Vi förutsätter att nästa mandatperiod inleds med
ett rejält reforminitiativ när det gäller företagsdemok-
ratin, att man för in demokratin när det gäller både
rättigheter och inflytandemöjligheter för enskilda
löntagare och för fackföreningar. Det tror vi är förut-
sättningen för att få en marknadsutveckling i närings-
livet och den svenska tillväxten att riktigt lyfta. Ta
med löntagarna i arbetet! Där saknas det mycket. Jag
vill anmäla den kritiken gentemot den socialdemo-
kratiska regeringen.


Fru talman! Jag ska ge Hans Andersson en eloge,
för jag tror att han, nu som oftast, är mycket uppriktig
när han talar om sin besvikelse. Men jag tror också att
det kan bero på en låsning som man inte har blivit
förlöst från. När Hans Andersson talar om att vi nu
saknar verklig tillväxt och utveckling och att det har
blivit utredningar, förseningar, vacklan och vanmakt,
och att ett statsråd har misskött sin uppgift, kan det
inte tolkas på något annat sätt än så.
Vad är det egentligen som hade behövts för att det
skulle kunna komma loss? När det gäller företag och
demokrati tror jag att det finns ett mycket brett intres-
se långt utanför Hans Anderssons intressesfär.


Fru talman! Jag har tyvärr inte märkt det intresset
från borgerligheten. Jag är särskilt besviken på er i
Folkpartiet, som ändå har en tradition av ett slags
socialliberal inställning som innebär att sammanhåll-
ning på arbetsplatser är något viktigt. Ni hade mycket
goda kontakter med tjänstemannarörelsen. Ni backa-
de upp den arbetsrättsliga lagstiftning som ni under
senare år har gjort det mesta för att underminera till-
sammans med högerns mest renodlade representanter
här i kammaren.
Jag nämnde flera saker. Min besvikelse är bl.a. att
det har tagit så lång tid att ta fram många av våra
initiativ. De ligger i och för sig i en yttranderättsut-
redning från Reidunn Laurén, men det är helt otill-
räckligt, enligt vår uppfattning. Regeringen har ännu
inte sagt någonting om den. Det ligger utredningsför-
slag om medicinska test och integritetsfrågor. Det är
otillräckligt.
Jag saknar initiativ från regeringens sida. Jag sak-
nar dem framför allt i ljuset av internationaliseringen,
av teknikskiftet och av raderna med exempel på att
löntagare och fackföreningar står helt maktlösa. MBL
är rena skämtet, t.ex. när vi ser hur det har blivit i
Motala, där arbetsgivarparten mera har en strategi för
hur man ska klara sig i medierna snarare än att ha en
strategi för hur man ska utveckla företag, få med sig
löntagare och klara av kriser. Det kan ofta vara väl-
digt svårt.
Jag nämnde nu en del inslag som skulle stärka ar-
betsrätten, när det gäller stridsrätter, vetorätter, tolk-
ningsföreträden och självbestämmande på många
områden. Jag emotser helt andra tag under nästa
mandatperiod. Jag tror att det är helt nödvändigt för
Sveriges tillväxt, för att vi ska ha en rimlig samman-
hållning i näringslivet och för att utveckla arbetsrät-
ten.


Fru talman! Vi är ändå överens på en punkt: Det
är viktigt med tillväxten, som i förlängningen är den
verkliga trygghetsgrunden.
Min fråga gällde närmast - det kan spela roll för
riksdagen - vad regeringens otillräcklighet har bestått
i. Har det möjligen varit oviljan att pröva olika nya
framkomstvägar?
Jag tror, fru talman, att vi i ett föränderligt sam-
hälle inte kan leva med 30-40 år gammal lagstiftning.
Den behöver ses över.
Jag kan till dels vara stolt över att Hans Anders-
son känner besvikelse över Folkpartiet. Det tyder på
att han har förhoppningar när det gäller oss, även om
vi för stunden inte har lyckats uppfylla hans önsk-
ningar.


Fru talman! Det finns en förklaring till passivite-
ten. Vi har ägnat mandatperioden åt att försöka be-
kämpa den omfattande arbetslösheten. Vi har restau-
rerat när det gäller en del försämringar som gjordes
tidigare, och vi har satt i gång ett utredningsarbete på
vissa områden. Så visst finns det ett slags färdrikt-
ning, men det är valhänt. Jag påstår detta, och jag står
för det.
Det är riktigt att den större delen av arbetsrätten i
sig inte skapar tillväxt. Det är helt andra saker. Det är
därför det är så tragiskt att borgerligheten tror att man
kan skapa tillväxt genom att sänka skatterna, avregle-
ra och plocka bort trygghetsregler och inflytande. Det
är inte det som det handlar om, tror jag.
Tillväxt handlar mycket om att ha stor innova-
tionsförmåga, förse näringslivet med hög kompetens,
ha riskkapital inte för spekulation utan för riskfyllda
projekt gällande framtida teknikgenombrott, osv., och
regional tillväxt. Det finns väldigt mycket i det som
vi har diskuterat andra gånger.
Men arbetsrätten handlar till stor del om skydd för
den svaga parten. Därför försöker man minimera
godtycket. Det är egentligen därför det blir ett så
våldsamt oväsen. Vad är det Berlusconi angriper,
t.ex.? Det är framför allt artikel 18 i deras statuto del
lavoratori. Det är möjligheten att få pröva om upp-
sägningar är sakligt grundade. Det handlar om återan-
ställningsrätten. Det är det som det gäller.
Det är väl inte mycket, säger en del. Det är bra om
man tar bort det, så blir det bättre tillväxt. Jag menar
att det nästan skulle orsaka revolution i samhället
därför att samhällsmakten ändras i grunden.
Jag talar också om den positiva kraft som ligger i
att integrera arbetare och tjänstemän i utvecklingsar-
betet och ge dem verkliga beslutsbefogenheter. Det
saknar vi i många fall. Exemplen Degerfors och Gi-
slaved, som jag nämnde, talar ett mycket tydligt
språk. Man gav helt enkelt humhum i löntagarna.


Fru talman! Jag har ingen direkt fråga till Hans.
Jag kan bara säga att det verkar som om han känner
en viss bitterhet över utredningens resultat, som man
har skrivit i det särskilda yttrandet.
Vi har ändå tillsammans i utskottet resonerat om
frågorna. Vi har fört fram våra synpunkter, och man
utreder frågorna. Det kunde möjligtvis ha gått fortare,
men det är på gång. Man tittar över det både Vänster-
partiet och vi från vårt parti tycker är angeläget.
Till sist vill jag ta tillfället i akt - det är min sista
debatt i kammaren före valet med Hans Andersson -
att tacka Hans Andersson för hans goda arbete i ut-
skottet. Han är alltid påläst. Ett av mina minnen från
utskottet gäller den gången en ledamot ställde en
fråga och Hans Andersson svarade innan tjänstemän-
nen hann göra det. Kommentaren från ledamoten var:
Kan du det också?
Det säger en del om hur vi i utskottet - åtminstone
jag - känner Hans Andersson. Han är alltid mycket
väl påläst. Jag vill tacka honom för hans tid i riksda-
gen.


Fru talman! Jag får tacka för de orden, även om
det inte låter bra att man så helt och hållet går upp i
arbetet att man nästan blir tjänsteman. Den första
plikten är ju att vara eldfängd politiker - särskilt när
man är med i arbetsmarknadsutskottet och talar ar-
betsrätt.
Det har varit många förseningar. Det gäller be-
manningsföretag och mycket annat. Vi väckte frågor-
na för flera år sedan. Det är inte bra.
Alla vet om att det skett en kolossal förändring i
det svenska arbetslivet och i företagsstrukturen. Vill-
koren har förändrats både av tekniska skäl och på
grund av att gränser har försvunnit. Det är lätt att
lägga ned eller flytta produktionen och företagen.
Det sätter det företagsdemokratiska momentet i
arbetsrätten - det som handlar om inflytande - på
dagordningen. Det är därför jag efterlyser just detta
och tar upp § 32, som inte har lett till särskilt inne-
hållsrika eller substansrika avtal. Det tycker jag är ett
misslyckande. Jag ser en stor demokratibrist i Sverige
på detta område. Jag tror att väldigt många löntagare
känner sig marginaliserade.
Jag tror att den aspekten är jätteviktig när det gäl-
ler att utveckla företagen och skapa den tillväxt som
vi är överens om ger jobb framöver. Detta gäller för
övrigt också inom den offentliga sektorn, där jag ser
väldigt stora brister vad beträffar det företagsdemo-
kratiska momentet och möjligheten till inflytande.
Utredningar har tillsatts sent. En del har försenats.
En del är klara men bereds inte. Jag upplever att det
finns en valhänthet. Man skyller på EU-
ordförandeskapet och menar att ett halvår försvann i
och med det. Vi kan fundera på om andra saker har
spelat in. Men jag är tveksam till om Näringsdepar-
tementet i dess nya utformning har haft förmåga att
hantera dessa frågor på ett samlat, ideologiskt klart
och sakligt sätt.


Fru talman! Jämställdhet bygger på att alla vuxna
är självständiga individer och kan försörja sig. Rätten
till ett arbete är den första förutsättningen för jäm-
ställdhet. Då bör grunden för arbete självklart vara
heltid för alla.
Att kvinnodominerade branscher som handel, lo-
kalvård, vård och omsorg ska kräva deltid i större
utsträckning än industri- och IT-branscherna är inte
längre rimligt.
Fru talman! Sedan jag i september 2000 skrev den
motion som behandlas i dag har glädjande nog fler
fått heltidsarbete. Vi kan säga att arbete pågår för att
komma längre dels genom Arbetsmiljöverkets sats-
ning tillsammans med AMS och JämO, bl.a., dels
genom parternas gemensamma strävanden inom det
kommunala området, dels genom Arbetslivsinstitutets
uppdrag.
Fru talman! Fastän arbete pågår är det fortfarande
85 214 personer som är ofrivilligt arbetslösa enligt
AMS veckostatistik. Vi vet heller ingenting om mör-
kertalen.
Jag vill med detta inlägg lyfta fram frågan och
även uppmärksamma att utskottet har skrivit att det
under hand har erfarit att regeringen bereder frågan
om vilka möjligheter som finns att stärka rätten till
heltidsarbete. Det är glädjande att vi kommer att
kunna se fram emot förslag i denna för jämställdheten
oerhört viktiga fråga.


Fru talman! Det har pratats om att det har krävts
strukturrationaliseringar under hela framväxten av
industrialismen. Jag kan ställa mig bakom att det har
varit nödvändigt. Jag kan också konstatera att Sveri-
ges löntagare - facken - har ställt sig bakom denna
strukturomvandling och visat stor kunskap och stor
förståelse för att det måste ske en utveckling.
Även på privatsidan har det åtminstone tidigare
funnits en stor kunskap om själva produktionen. Även
om man alltid har varit intresserad av att tjäna mycket
pengar har man trots allt haft något slags grundläg-
gande känsla för det som görs i produktionen.
Det som vi kallar kvartalskapitalism har ersatt det
tidigare systemet. I dag verkar man inte bry sig det
minsta om var man bedriver sin verksamhet, hur
många anställda man har och hur de har det eller om
man tillverkar IT-produkter eller framställer stål, som
t.ex. i Degerfors.
Den s.k. globaliseringen handlar i princip om att
kapitalet ska få flyta fritt över landsgränser och mel-
lan olika världsdelar. Detta sätter press på länder,
fack och enskilda löntagare.
Orter som Arvika, Katrineholm, Gislaved, Motala
och Degerfors förknippas nu tyvärr med beslut om
nedläggning av fungerande företag. Som boende i
Degerfors kan jag konstatera att vi en gång lyckades
upphäva ett sådant beslut. År 1993 togs beslutet att
det dåvarande företaget Avesta Sheffield skulle lägga
ned ett stålverk i Degerfors. Efter en folklig mobilise-
ring och framför allt ett väldigt framåtsyftande arbete
av det lokala facket och löntagarna kom man fram
med en ny affärsidé från löntagarnas sida om vad som
kallas långa produkter, vilka man sedan fick styrelsen
för Avesta Sheffield att nappa på.
Den affärsidén var så bra att den för något år se-
dan gav en avkastning på insatt kapital om 40 %.
Många med mig blev därför förvånade när styrelsen
för det nya företaget Avesta Polarit i augusti förra
året tog beslutet att lägga ned enheten. Anledningen
var inte att den var dålig utan egentligen att den var
så bra och att man därför ville flytta hela verksamhe-
ten till Sheffield. Jag menar att man snodde den af-
färsidé som löntagare och fack själva hade tagit fram
efter det tidigare nedläggningsbeslutet.
Beslutet har tagits bakom lyckta dörrar. Inkoppla-
de konsulter, Näringsdepartementet m.fl. har varit
mycket tveksamma om de argument som har funnits.
Vi har aldrig fått några vettiga argument. Trots kriti-
ken går man tydligen vidare och tänker lägga ned den
här fullt fungerande och vinstgivande enheten. All
uppståndelse spelar ingen roll. Det är alldeles uppen-
bart att man i Sverige år 2002 kan lägga ned funge-
rande enheter till begränsade kostnader för det berör-
da företaget.
I majoritetstexten konstateras att den allmänna ut-
gångspunkten i svensk arbetsrätt är att arbetsgivarens
företagsekonomiska överväganden inte kan överprö-
vas. Det är alltså ytterst arbetsgivarens bedömning
som avgör om verksamheten ska läggas ned eller
flyttas helt eller delvis. Kan kapitalets överhöghet
över arbetet och landets löntagare uttryckas mer tyd-
ligt?
Jag och Vänsterpartiet vill göra någonting åt det
här, men i stort sett verkar den övriga politiska sfären
av landets främsta företrädare vilja dra sig tillbaka
och sätta sig som åskådare på sittplatsläktaren.
Det talas ofta om det värde som de anställda på
olika nivåer representerar i företagen. Vad jag slås av
är det stora underskott av humankapital som finns i
många av landets bolagsstyrelser och företagsled-
ningar, för att inte tala om den totala frånvaron av
socialt ansvarstagande för och empati med många
enskilda människor, orter och regioner som drabbas
av inkompetenta beslut bakom lyckta dörrar utan
möjlighet till demokratisk insyn.
Medlemskapet i EU underlättar och stöder dess-
utom möjligheterna att flytta runt människor, arbets-
kraft, kapital och varor och tjänster över landsgrän-
serna. Här är kapitalets företrädare verkligen på hug-
get. Spekulativa vinstmarginaler jagas när man flyttar
runt företag och produktion i Europa. Ibland får man
t.o.m. EU-stöd för att göra så.
När vanliga löntagare får sluta sina anställningar
gäller vanliga regler. När styrelseproffs och företags-
ledningar får sluta utbetalas fantasibelopp enligt pen-
sionsavtal, fallskärmar och avgångsvederlag. Man får
bonusar och optioner oavsett om företaget går med
vinst eller inte. Det är fullständigt horribelt. Trots
detta kräver man att Sveriges löntagare alltid ska visa
stor återhållsamhet i löneförhandlingar osv.
Fru talman! Degerfors kommer som ort att drab-
bas extremt hårt om beslutet om nedläggning och
flyttning av den här fungerande enheten fullföljs. Det
är därför ett fullt rimligt krav att företaget låter den
berörda produktionslinjen finnas kvar åtminstone rent
fysiskt för att möjliggöra fortsatt stålproduktion och
tillverkning av någon icke konkurrerande stålprodukt.
En nedläggning av stora enheter kostar samhället
flera hundra miljoner kronor. Varför inte ge något
annat företag möjlighet att köpa enheten eller ge de
anställda tillfälle att ta över verksamheten för en
symbolisk summa? Den chansen är företaget skyldigt
Degerfors som ort, dess löntagare nu och förr. Gene-
rationer av löntagare har under flera hundra år med
stort kunnande tillverkat stål som gett produkter i
världsklass.
Den kvarvarande delen varmvalsad plåt är faktiskt
fortfarande världsledande, men även denna enhet
hotas rimligtvis om den egna framställningen av stål
på orten läggs ned. Tror inte Avesta Polarit på sina
egna siffror? Varför inte ge löntagarna och andra
chansen att fortsätta driften?
Jag blir också lite trött av att höra f.d. LO-
ekonomer uttala att det är bra att industrin flyttar
utomlands för att vi ska få kvalitativa jobb. Jag skulle
vilja att berörda politiker här i kammaren och vissa
f.d. LO-ekonomer gjorde studiebesök i Gislaved,
Degerfors och Katrineholm. Då kommer de att inse
att det har hänt en hel del t.ex. i stålproduktionen
sedan de gick omkring på arbetsplatserna.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 22. Jag
skulle visserligen vilja yrka bifall till min egen mo-
tion A217 yrkandena 1 och 2, som jag tycker har en
något tuffare framtoning, men jag nöjer mig med
bifall till reservation 22.
Jag vill avslutningsvis säga att jag är mycket stolt
över att vara degerforsare. Den lilla orten Degerfors
med 10 000 invånare har visat framfötterna på en rad
olika sätt: världsberömt stål och duktiga fotbollsspe-
lare som Gunnar Nordahl, Ralf Edström, "Svennis"
och i dag Andreas Andersson, Olof Mellberg och
Sara Larsson. Jag kan också nämna bowlaren Tomas
Leandersson och musikern Nisse Landgren.
En del brukar säga att den som är "lantis" är dum.
Jag vill säga att det inte alls behöver vara så, snarare
tvärtom. Göran Greider sade på ett symposium här i
riksdagen för någon dag sedan att de som bor på
bruksorter och industriorter ute på landet märker
globaliseringen varje dag.
Vi behöver inte föra en teoretisk diskussion om
detta. Varje dag som stålpriset går ned med någon
krona eller någon procent märker man det därför att
det egna jobbet är i fara. Vi behöver inga besserwiss-
rar bl.a. från Stockholm som menar att man är lite
bakåtsträvande och inskränkt därför att man bor på en
liten ort som Degerfors. Det är snarare tvärtom.
För mig är det fullständigt vettlöst att vi bara ska
sitta och titta på när unik kompetens avseende i detta
fall stålproduktion nu ska förstöras och tillverkningen
flyttas utomlands. Vi borde åtminstone försöka göra
någonting. Vi i Vänsterpartiet vill det. Vad vill
egentligen regeringen? Björn Rosengren säger en sak
och Göran Persson en annan. Vad är egentligen rege-
ringslinjen?


Fru talman! Jag tänker ju inte svara för regering-
en. Det gör naturligtvis Socialdemokraterna här. Inte
heller är jag just nu aktiv ombudsman, men jag delar
Peter Pedersens beundran för Degerfors bolltrollare
historiskt sett och möjligen i nutid. Jag delar också
hans uppfattning att det finns anledning att gissla
utbetalandet av de fantasisummor som har kommit till
stånd i ekonomisk fartblindhet, märk väl i några stor-
företag.
Jag är då framme vid min poäng. Det är därför det
är så viktigt att bruksorterna, som kanske har tjänat ut
i sin nuvarande skepnad, avlöses inte nödvändigtvis
av nya storföretag och rakt inte av lycksökare utan av
gedigna småföretagare som skapar en mylla för till-
växt och utveckling. Det skulle Degerfors, Motala,
Arvika och Bengtsfors må väldigt väl av.
Du säger att man här sitter på åskådarplats. Jag
har motionerat, men Peter Pedersens partivänner och
även Socialdemokraterna har avslagit min motion om
att vi ska komma bort från fjärrstyrning och stimulera
det lokala småföretagandet. Jag tror att det spelar en
väldig roll, fru talman, om man har också ägaren-
aktören på verkstadsgolvet. Det betyder väldigt
mycket då en nedläggning hotar. Man tar då inte detta
med en lättvindig klackspark utan man tar sig an
problemen. Plötsligt får sådana här frågor kött och
blod.
Fru talman! Jag tror att frågorna behöver blir mera
näraliggande än för dem som sitter på en annan kon-
tinent och läser bokslut. Det kan alltför ofta leda till
felaktiga slutsatser.


Fru talman! Jag läste det här betänkandet väldigt
noga, och man tar där upp frågan om företagsned-
läggningar. Jag hävdar att vi hållit oss inom ramen för
ämnet.
Också jag delar uppfattningen att det är viktigt
med ett varierat näringsliv. Det har kommit till många
nya företag i Degerfors. Vi sitter inte och väntar på
att stålföretaget ska anställa fler. Vi är som sagt inte
dumma utan vet alla att det kommer att bli färre och
färre anställda. Antalet har minskat från ungefär
2 500 på 70-talet till i dag 700-800, om jag minns
rätt. Trots det tillverkar man nu mycket mer än vad
man någonsin har gjort. Det finns också producenter
som vidareförädlar produkter.
Men jag tycker att vi inte ska svara på den här ut-
vecklingen med att flytta hela industrin utomlands.
Varför ska vi diskutera om skattelagstiftningen på
energiområdet, om vi tycker att det är helt oväsentligt
om de här företagen ligger i Sverige, i Portugal eller i
Tyskland? Det är självklart att det är viktigt att de
finns här. Men vi ska tillföra den kunskap som be-
hövs för att vi ska kunna vidareförädla produkten på
plats.
Jag skulle önska att det fanns medel att ge t.ex.
löntagarna i Gislaved, Katrineholm och Degerfors
möjlighet att förverkliga detta, för de har redan visat
att de har kunnat det. Men tacken för det är att ta den
affärsidén och flytta verksamheten till ett annat land -
inte för att den är dålig utan för att den är bra. Vilka
signaler ger man då till Sveriges löntagare? Det är
frågan. Är det den typen av konflikter vi vill ha på
arbetsmarknaden? Jag tror att det är mycket olyckligt
för svensk tillväxt och ekonomi. Och vad beträffar
det här snacket om att hela Sverige ska leva: Då
måste Sveriges arbetsgivare, stora som små, visa
mycket större ansvarstagande för sina anställda och
de orter som man finns på.



av Gudrun Schyman m.fl. (V)

Motion motion 2000/01:A226 Höga löner och avgångsvederlag

av Johan Lönnroth m.fl. (V)

Höga löner och avgångsvederlag

Motion motion 2000/01:A601 Arvoden i statliga styrelser

av Marie Engström (V)

Arvoden i statliga styrelser

Motion motion 2000/01:A810 Kvinnors jämställdhet i arbetslivet

av Christina Axelsson m.fl. (S)

Kvinnors jämställdhet i arbetslivet

Motion motion 2001/02:A203 Utredning om röddagskonto

av Helena Bargholtz och Ulf Nilsson (FP)

Utredning om röddagskonto

Motion motion 2001/02:A204 Äldre på arbetsmarknaden

av Maria Larsson m.fl. (KD)

Äldre på arbetsmarknaden

Motion motion 2001/02:A207 Tjänstledighet för att starta eget företag

av Kenneth Johansson (C)

Tjänstledighet för att starta eget företag

Motion motion 2001/02:A211 Jämställdhet

Jämställdhet

Motion motion 2001/02:A212 Jämställdhet

av Agne Hansson m.fl. (C)

Motion motion 2001/02:A216 Ledighet för att pröva annat arbete

av Carlinge Wisberg (V)

Ledighet för att pröva annat arbete

Motion motion 2001/02:A217 Skyldigheter och rättigheter vid företagsnedläggning