Arbetstid, semester och annan ledighet
Betänkande 1991/92:AU2
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1991/92:AU02
Arbetstid, semester och annan ledighet
Innehåll
1991/92 AU2
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ett trettiotal motioner från den allmänna motionstiden år 1991 om frågor rörande arbetstid, semester och annan ledighet. Motioner om arbetstiden rör önskemål om ökad flexibilitet, minskning av arbetsdagen till sex timmar samt läkarnas arbetstidsförhållanden. Motioner på semesterområdet tar upp frågor om semesterns längd, semesterlönefond samt semesterlönegrundande frånvaro. Motioner på ledighetsområdet omfattar översyn av ledighetslagarna, nya ledighetsformer samt ökad ledighet för vård av barn. Samtliga motioner avstyrks av utskottet främst med hänvisning till pågående utredning om flexibla arbetstider och semesterlönegrundande frånvaro.
Till utskottets betänkande har fogats 2 reservationer samt meningsyttring från vänsterpartiet.
Motionerna
1990/91:A25 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till föräldraledighet för ett barns biologiska far.
1990/91:A41 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
40. att riksdagen beslutar att arbetstiden förkortas med en kvart om dagen från 1992 enligt vad som anförts i motionen,
41. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om sex timmars arbetsdag för särskilt utsatta grupper av arbetare.
1990/91:A223 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till att tillgodose kravet på flexibilitet i arbetslivet och individernas valfrihet i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:A268 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det fortsatta arbetet med arbetstidsfrågorna skall syfta till att öka den enskildes möjligheter till valfrihet och flexibilitet under livscykeln.
1990/91:A702 av Anita Persson och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till förkortning av arbetstiden.
1990/91:A703 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en semesterlönefond.
1990/91:A704 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att gällande lagstiftning ändras så att rätten till tjänstledighet tillförsäkras förälder/motsvarande till psykiskt utvecklingsstörd som behöver hjälp vid en sjukdomssituation.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf216.
1990/91:A705 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till tjänstledighet för medverkan i svenskt katastrofbistånd.
1990/91:A706 av Kersti Johansson och Rosa Östh (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att utvidga rätten till hel ledighet för vård av barn till dess att barnet fyllt tre år,
2. att riksdagen beslutar att rätten att förkorta sin arbetstid fram till dess barnet är tolv år utvidgas till att gälla alla föräldrar.
1990/91:A707 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av studieledighetslagen och förtroendemannalagen i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:A708 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående semesterersättning vid ofrivillig arbetslöshet.
1990/91:A714 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en snabbutredning med uppgift att inrätta en allmän semesterlönefond.
1990/91:A715 av Ingegerd Sahlström och Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om laglig rätt till ledighet för föräldrar vid utvecklingsstörda ungdomars sjukdom.
1990/91:A717 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kortare arbetstid införs, i första hand för småbarnsföräldrar, med 20--30 timmars arbetsvecka, för att ge barnen deras rätt till att umgås med sina föräldrar.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So226.
1990/91:A719 av Anita Stenberg och Gösta Lyngå (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att varje arbetstagare äger rätt att minska sin arbetstid med en kvart om dagen.
1990/91:A720 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstidsförkortning till år 2000.
1990/91:A721 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan för minskning av normalarbetsdagen till sex timmar, under 90-talet,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning av flexibla och konjunkturanpassade arbetstider,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning av övertiden till högst 50 timmar per år.
1990/91:A722 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstadgad rätt till tjänstledighet för att pröva annat arbete.
1990/91:A728 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående behovet av en översyn av ledighetslagarna.
1990/91:A732 av Ingvar Björk och Sonia Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till tjänstledighet från arbetet vid uppdrag som förtroendevald inom en handikapporganisation.
1990/91:A735 av Ingrid Hasselström Nyvall och Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkarnas sammanhängande arbetstid.
1990/91:A736 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om laglig rätt att välja kortare arbetstid, 20 eller 30 timmar/vecka.
1990/91:A741 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av arbetstidslagstiftningen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av ledighetslagarna i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:A748 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till deltidsarbete för småbarnsföräldrar.
1990/91:A758 av Karin Israelsson och Gullan Lindblad (c, m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring i semesterlagen så att dubbel semesterlön inte utges.
1990/91:A759 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om lämpliga åtgärder för att reglera läkararbetstiden på ett med hänsyn till uppgiften rimligt sätt.
1990/91:A765 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till förkortad arbetstid.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So308.
1990/91:A769 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att semesterlagen (1977:480) skall ha den lydelse den hade den 31 mars 1990.
1990/91:A772 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att utvidga rätten till hel ledighet för vård av barn till dess att barnet fyllt tre år.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf353.
1990/91:A774 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar återta sitt beslut om förlängd semester i enlighet med vad i motionen anförts.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Fi229.
1990/91:A812 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målet är att alla skall få möjlighet till en arbetstid på 30 timmar i veckan, vilket ger utrymme för en normalarbetstid på 6 timmar per dag.
Inledning
Lagstiftning m.m.
I det följande ges en summarisk redovisning av arbetstidslagen, semesterlagen samt övriga lagar om rätt till ledighet från arbetet. Vid sidan av lagarna kan finnas kollektivavtal som kompletterar eller ersätter lagreglerna.
Arbetstidslagen (1982:673)
Lagen innehåller regler för ordinarie arbetstid (40 timmar i veckan), övertid, nattvila, veckovila och raster m.m. Lagen är dispositiv, dvs. arbetsmarknadsparterna kan överenskomma om andra villkor i avtal. Arbetstiden för minderåriga finns ytterligare reglerad i arbetsmiljölagen (1977:1160).
Semesterlagen (1977:480)
Lagen ger arbetstagarna rätt till 27 semesterdagar under semesteråret. Detta löper fr.o.m. den 1 april ett år t.o.m. den 31 mars påföljande år. Rätten till ledighet behöver inte ha tjänats in i förväg, men för att få ut semesterlön måste arbetstagaren ha tjänat in sådan lön året före semesteråret, det s.k. intjänandeåret. Lagens regler innebär alltså att arbetstagarna i vissa fall kan få semesterledighet utan semesterlön. Ändringen från tidigare 25 till nuvarande 27 semesterdagar gäller från det semesterår som började den 1 april 1991, om inte annat överenskommits.
Semesterlönen uppgår till 13 % av den lön som arbetstagaren har uppburit under intjänandeåret. Som semesterlönegrundande frånvaro räknas bl.a. sjukfrånvaro, föräldraledighet, ledighet för närståendevård och ledighet vid grundläggande svenskundervisning för invandrare. För sådana frånvarodagar utgår semesterlöneberäkningen från den genomsnittliga dagsinkomsten.
Vidare innehåller lagen regler om sparande av semester. Under perioden den 1 juli 1990 t.o.m. den 31 mars 1992 gäller en särskild lag om rätt att avstå från viss del av semestern.
Semesterlagen innehåller såväl dispositiva som tvingande regler.
Lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning
Villkor för ledighet är att arbetstagaren varit anställd hos arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller tolv månader under de senaste två åren samt att studierna har en planmässig uppläggning. Vid ledighet för fackliga studier finns inga krav på anställningstid. Arbetstagaren avgör i princip själv när han eller hon skall ta ledigt, men arbetsgivaren har rätt att skjuta upp en begärd ledighet. Utbildningens längd begränsas inte i lagen.
Lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.
Arbetstagare har som förälder rätt till hel ledighet tills barnet har uppnått ett och ett halvt års ålder och rätt att förkorta sin arbetstid tills barnet har uppnått åtta års ålder eller avslutat det första skolåret. Ledigheten får delas upp på högst tre perioder för varje kalenderår. Vidare har arbetstagaren rätt till ledighet för den tid då föräldrapenning utgår enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. När arbetstagaren återgår till arbetet behöver han eller hon inte acceptera annan omplacering till följd av ledigheten än sådan som ligger inom ramen för anställningsavtalet.
Lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m.m.
Sådan ledighet förutsätter att arbetstagaren tillhör en ideell förening som åtagit sig att på uppdrag av en kommun medverka i skola eller fritidsverksamhet. Arbetstagaren får vara ledig högst 90 timmar per kalenderår.
Lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare
Villkor för denna ledighet är att arbetstagaren har blivit antagen till svenskundervisning för invandrare (sfi).
Lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård
Denna lag som trädde i kraft den 1 juli 1989 innebär rätt till ersättning och ledighet i samband med att en svårt sjuk person vårdas av en närstående. Ersättning och ledighet gäller högst 30 dagar sammanlagt för varje person som vårdas. Arbetstagaren kan ha hel ledighet eller förkorta arbetstiden till hälften eller till tre fjärdedelar, varvid ersättning utgår i förhållande till ledigheten.
Ledighet i annan lagstiftning
Utöver nu nämnda lagar finns bestämmelser om ledighet i annan lagstiftning. Enligt förtroendemannalagen (1974:358) har facklig förtroendeman rätt till den ledighet som erfordras för det fackliga uppdraget. Medbestämmandelagen (1976:580) ger rätt till skälig ledighet för deltagande i förhandlingar. I arbetsmiljölagen (1977:1160) finns bestämmelse om ledighet för skyddsombud. Vidare ger anställningsskyddslagen (1982:80) uppsagd arbetstagare rätt till skälig ledighet för att söka nytt arbete.
Beträffande frånvaro för värnpliktstjänstgöring och för offentliga uppdrag finns särskilda lagar och avtal.
Frånvaro
Den totala frånvaron från arbetsplatserna mäts bl.a. genom SCBs arbetskraftsundersökningar, AKU, i vilka ett urval på 18 000 personer intervjuas varje månad. Frånvaron från arbetet, vilken mäts som frånvaro under hela och under del av mätveckan, uppgick under år 1990 till drygt en miljon personer. Tabell 1 visar att semester är den vanligaste frånvaroorsaken; genomsnittligt var 9 % av de sysselsatta frånvarande på grund av semester medan 7 % var frånvarande på grund av sjukdom. Frånvaron för vård av barn uppgick genomsnittligt till 4 % av de sysselsatta, varvid männens frånvaro uppgick till 1 % och kvinnornas till 7 %. Enligt arbetstidskommitténs betänkande, SOU 1989:53, Arbetstid och välfärd är det helt klart att frånvaron i Sverige är den högsta i den industrialiserade västvärlden.
Tabell 1. Frånvaro från arbetet år 1990 under hela eller del av mätveckan fördelad efter kön och frånvaroorsak (exkl. frivecka/fridagar på grund av arbetstidens förläggning). Årsmedeltal
Frånvaroorsaker Båda könen Män Kvinnor (1 000-tal och procent av sysselsatta)
Sjukdom 329 (7 %) 145 (6 %) 183 (8 %) Semester 403 (9 %) 208 (9 %) 195 (9 %) Värnplikt 18 (0 %) 19 (1 %) 0 (0 %) Vård av barn 174 (4 %) 27 (1 %) 147 (7 %) Studier 54 (1 %) 20 (1 %) 33 (2 %) Annan tj.ledighet 39 (1 %) 19 (1 %) 19 (1 %) Arbetsmarknadsskäl 39 (1 %) 21 (1 %) 18 (1 %) Övriga orsaker 13 (0 %) 8 (0 %) 6 (0 %)
Summa 1 070 (24 %) 468 (20 %) 602 (28 %)
Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar.
Beredningsarbete i arbetstidsfrågor
Regeringen beslutade i februari 1991 att tillsätta en särskild utredare för att undersöka om mer flexibla regler för arbetstid och semester bör införas i svensk lagstiftning samt för att se över semesterlagens regler om semesterlönegrundande frånvaro. Enligt direktiven (dir. 1991:7) gäller utredningsuppdraget följande.
Mer flexibla arbetstidsregler
Utredaren bör undersöka möjligheterna att öka flexibiliteten i arbetstids- och semesterlagstiftningen så att löntagarnas inflytande över den egna arbetstiden och möjligheterna till en rationell produktion kan öka.
En väg som utredaren därvid bör pröva är att införa bestämmelser om en årsarbetstid. En övergång till årsarbetstid skulle beröra både arbetstids- och semesterlagen. Utredaren bör undersöka om det är lämpligt att föra samman dessa lagar i en lag. Om en sådan lösning inte förordas bör utredaren i stället undersöka möjligheterna att åstadkomma flexibilitet inom ramen för nu befintliga lagar. Det kan ske genom förändrade bestämmelser i sak eller genom att semesterlagen görs dispositiv så att det blir möjligt att träffa kollektivavtal om mer flexibla arbetstids- och semesterregler.
Oberoende av vilken lösning utredaren väljer måste det självfallet även i framtiden finnas bestämmelser som på olika sätt begränsar arbetstidsuttaget och garanterar arbetstagarna möjlighet till vila och rekreation. Skyddet för arbetstagarna i detta hänseende måste upprätthållas.
Utredaren bör också föreslå hur sådana begränsningsregler bör vara utformade samt anvisa hur man skall lösa de problem som kan uppstå vid övergången till ett eventuellt nytt system.
En allmän utgångspunkt för uppdraget är att de enskilda arbetstagarna bör ges bättre möjligheter att påverka sina arbetstider och sin semester. Utredaren bör t.ex. undersöka dels om man bör skapa möjligheter för arbetstagare att ta ut en del av semestern i form av arbetstidsförkortning under en viss tid, dels om man bör öka möjligheterna att variera arbetstiden och semestern från ett år till ett annat.
Förutom den tidigare nämnda ILO-konventionen om semester har Sverige godkänt ILO:s konvention (nr 47) om arbetstidens förkortning till 40 timmar i veckan. Åtagandena enligt de båda konventionerna skall självfallet beaktas av utredaren.
Utredaren bör redovisa uppdraget i denna del senast den 31 mars 1992.
Semesterlönegrundande frånvaro
Utredaren bör ta reda på om det faktiskt förhåller sig så att små företag har oproportionerligt stora kostnader för semesterlönegrundande frånvaro. Kartläggningen bör särskilt visa hur det förhåller sig när det gäller de mest betydande anledningarna för semesterlönegrundande frånvaro, nämligen sjukdom och ledighet för vård av barn. En särredovisning bör också göras beträffande ledighet för grundläggande svenskundervisning för invandrare. Utredaren bör därvid ta del av den kartläggning som riksrevisionsverket nyligen har genomfört.
Utredaren bör därefter, utan att inskränka löntagarnas rätt till ersättning, föreslå ändringar i regelsystemet. Ändringarna skall dels åstadkomma en mer rättvis fördelning mellan olika arbetsgivare, dels hindra att en enskild arbetsgivare drabbas orimligt hårt i samband med en rehabilitering. Vidare skall utredaren föreslå ändringar i semesterlagen som gör det möjligt för den som är tjänstledig från en anställning för att fullgöra ett uppdrag och som därvid förlorar en eller flera semesterdagar med lön att kunna spara samma antal semesterdagar som han annars skulle ha haft rätt att spara. Reglerna bör utformas så att de inte leder till överkompensation för arbetstagarna.
Utredaren bör redovisa uppdraget i denna del senast den 1 juli 1991.
Utskottet
Arbetstidsreformer
Frågan om generella arbetstidsreformer tas upp i elva motioner.
I motionerna A223 av folkpartiet liberalerna, A741 av Sonja Rembo m.fl. (m) och A268 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) pekas på behovet av ökad flexibilitet och valfrihet i arbetstiderna. Det anförs att en flexibel arbetstid är ett sätt att anpassa de lediga arbetstillfällena till arbetskraftens önskemål, så att uppkomna vakanser snabbare fylls. Flexibilitet är således en förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad. Möjligheterna för den enskilde att finna en arbetsplats som kan erbjuda just de arbetstider som efterfrågas kommer att öka. Därigenom möjliggörs individuell planering av arbetstiden med hänsyn till familjeförhållanden, ideellt arbete, studier etc. Olika lösningar kommer att sökas under olika faser av livscykeln.
Vänsterpartiet anför i motionerna A41 och A721 att sextimmarsdagen måste införas på sikt. Motionärerna anser att sextimmarsdagen är nödvändig bl.a. för att barn skall få chansen att umgås mer med sina föräldrar och för jämställdheten. Flexibla och konjunkturanpassade arbetstider bör begränsas. Vidare begärs att övertiden begränsas till högst 50 timmar per år. Som en delreform kan emellertid arbetstiden förkortas med en kvart om dagen från år 1992. Beträffande särskilt utsatta grupper av arbetare bör regeringen återkomma med förslag.
I motion A812 av Gunilla André och Karin Starrin (båda c) anförs att målet är att alla skall få möjlighet till en arbetstid på 30 timmar i veckan vilket ger utrymme för en normalarbetstid på sex timmar per dag. Som ett led i införande av förkortad arbetstid bör försöksverksamhet påbörjas med kortare arbetsdag för vårdpersonal och småbarnsföräldrar med bibehållen lön.
I motionerna A717 av Inger Schörling m.fl. (mp), A719 av Anita Stenberg och Gösta Lyngå (båda mp), A720 av Eva Goës m.fl. (mp), A736 av Inger Schörling m.fl. (mp) samt A765 av Eva Goës m.fl. (mp) begärs att arbetstiden förkortas, främst med hänvisning till barnens och familjernas behov. Laglig rätt att välja 20 eller 30 timmar i arbetstid per vecka med motsvarande lägre lön bör föreslås av regeringen. En allmän 30-timmarsvecka bör vara genomförd till år 2000. Denna förkortning kan exempelvis gå till så att varje arbetstagare äger rätt att minska sin arbetstid med en kvart om dagen eller en timme i veckan från år 1992.
Utskottet gör för sin del följande överväganden.
Utredningsuppdraget beträffande mer flexibla arbetstidsregler har redovisats ovan. Utskottet, som under hand har informerat sig om det pågående utredningsarbetet, ser positivt på den process som nu inletts. Utvecklingen mot flexibilitet och valfrihet i arbetstiden kan förväntas medföra sådana positiva konsekvenser för den enskildes planering av arbetsliv, familjeliv, studier etc. som motionärerna pekat på. Vidare bör flexibla arbetstider kunna främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Även inom produktionen kan det finnas önskemål om varierat arbetstidsuttag. Utskottet har noterat att den pågående utredningen arbetar efter förutsättningen att överenskommelser i arbetstidsfrågor mellan arbetsgivare och arbetstagare bör ske så lokalt som möjligt.
Från utskottets synpunkt finns det inte någon motsättning mellan strävandena mot kortare arbetstid i olika former och ett system med ökad flexibilitet i arbetstidsfrågor. En ökad flexibilitet kan däremot innebära att krav på generell arbetstidsförkortning eller utökad ledighet blir mindre aktuella.
Med hänvisning till det anförda bör de i sammanhanget upptagna yrkandena i motionerna A41 (v), A223 (fp), A268 (m), A717 (mp), A719 (mp), A720 (mp), A721 (v), A736 (mp), A741 (m), A765 (mp) och A812 (c) inte påkalla någon riksdagens åtgärd.
Frågor om läkarnas arbetstider tas upp i motion A735 av Ingrid Hasselström Nyvall och Margitta Edgren (båda fp) samt i motion A759 av Görel Bohlin (m). Motionärerna påvisar att det förekommer att läkare har arbetspass på omkring 30 timmar. Detta innebär dels dålig arbetsmiljö för personalen, dels en negativ faktor för patientsäkerheten. Dessa problem borde ha kunnat lösas avtalsvägen, men så har inte skett. Om förhållandena inte ändras, aktualiseras åtgärder som arbetstidsreglering enligt motionärerna.
Utskottet är medvetet om att de i motionerna nämnda arbetstidsproblemen kan förekomma. Såväl arbetarskyddsstyrelsen som socialstyrelsen har uppmärksammat situationen. En förändring har emellertid inträtt i och med det centrala avtal -- specialbestämmelser för läkare -- som träffades år 1990 mellan Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund. Dels innehåller avtalet vissa riktlinjer för läkararbete under obekväm tid, dels öppnas möjligheter för lokala överenskommelser om hur arbetstiden skall förläggas. De båda nämnda organisationerna försöker på olika sätt att stödja lokala förändringar. Bl.a. kan nämnas att Landstingsförbundet har uppdragit åt Spri (Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut) att ta fram olika modeller för schemaläggning med bättre förlagd jourtid. De olika schemamodellerna har sedan spritts till landstingen, akutsjukhusen m.m. Med hänvisning till det anförda bör motionerna A735 (fp) och A759 (m) inte påkalla någon riksdagsåtgärd.
Semesterfrågor
I två motioner begärs återgång till 25 dagars semester.
Folkpartiet liberalerna yrkar i motion A774 -- med motivering i motion Fi229 -- att riksdagen återtar sitt beslut om förlängd semester. Den sjätte semesterveckan bör ej genomföras enligt motionärerna och därför bör det första steget med två dagars semesterförlängning rivas upp.
I motion A769 av Sonja Rembo m.fl. (m) begärs att semesterlagen (1977:480) återgår till den lydelse den hade den 31 mars 1990. Motionärerna anser att såväl en sjätte semestervecka som det första steget med två dagars förlängning är alltför kostsamma för den svenska ekonomin i detta kritiska läge. Vidare hävdar motionärerna att önskemål om arbetstid, semesterlängd och liknande så långt möjligt bör avgöras av de enskilda individerna i framtiden. Individuella arbetstids- och semesteravtal kan komplettera lagar och avtal.
Utskottet vill hänvisa till att den tidigare nämnda utredningen (se avsnittet Beredningsarbete i arbetstidsfrågor) bl.a. prövar om det går att införa bestämmelser om en årsarbetstid, vilket skulle beröra såväl arbetstidslagen som semesterlagen. Med anledning härav bör motionerna A769 (m) och A774 (fp) inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion A714 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) samt i motion A703 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) begärs utredning om en semesterlönefond. En sådan fond skulle förbättra de lågavlönades ekonomiska möjligheter till semester. Detta är en rättvisefråga men innebär också en investering av samhället för att motverka utslagning. Möjligheterna att finansiera en semesterlönefond borde enligt motion A703 vara goda.
Frågan om utredning av en semesterlönefond har avstyrkts av utskottet flera gånger tidigare, bl.a. med hänvisning till pågående utredningsarbete. Riksdagen har gjort samma ställningstagande. Med hänvisning till att utskottet har en annan uppfattning än motionärerna i fråga om lämpligheten av en semesterlönefond avstyrks motionerna A703 (s) och A714 (v).
I två motioner berörs frågor om semesterlönegrundande frånvaro.
I motion A708 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) anförs att semesterlagen bör ändras så att ofrivillig arbetslöshet blir semesterlönegrundande. För finansiering av reformen kan det vara lämpligt att inrätta en riskfond. Detta utesluter inte att även andra finansieringssätt kan övervägas. Semesterersättning vid ofrivillig arbetslöshet är en angelägen rättvisereform, som bör utredas omedelbart.
Karin Israelsson (c) och Gullan Lindblad (m) föreslår i motion A758 sådan ändring i semesterlagen att sjukdom, föräldraledighet och närståendevård inte längre utgör semesterlönegrundande frånvaro. Därigenom skulle semesterlagen stramas upp och förenklas. Den nuvarande ordningen innebär enligt motionärerna att de som är frånvarande favoriseras i förhållande till dem som arbetar. Vidare blir arbetsgivaren belastad med att betala dubbel semesterersättning; dvs. både till den frånvarande och till vikarien.
Frågan om arbetslöshet som semesterlönegrund har behandlats av utskottet tidigare -- senast i utskottets betänkande 1989/90:AU21. Utskottet har bl.a. redovisat semesterkommitténs uppfattning (SOU 1988:54 Om semester) att semesterlagen även i fortsättningen bör bygga på ett avtalsförhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare och att semesterlagen därför inte bör innehålla bestämmelser för arbetslöshet. I avvaktan på regeringens fortsatta beredning av semesterfrågorna avstyrkte utskottet motionsförslaget.
I det nämnda betänkandet 1989/90:AU21 har utskottet vidare konstaterat att nuvarande regler för semesterersättning innebär problem för företag med få anställda, t.ex. vid graviditetsledighet eller långvarig sjukfrånvaro. Detta förhållande kan medföra att småföretagare av ekonomiska skäl avstår från att t.ex. anställa unga kvinnor i barnafödande åldrar. Utskottet ansåg att av såväl jämställdhetsskäl som rättviseskäl bör semesterlagens regler om semesterlönegrundande frånvaro ses över i syfte att undanröja de betydande negativa ekonomiska konsekvenser dessa regler har för små företag med få anställda. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag till förändring av reglerna, uttalade utskottet.
Som tidigare redovisats (se avsnittet Beredningsarbete i arbetstidsfrågor) har regeringen uppdragit till utredningen om flexibla arbetstidsregler m.m. att också se över olika frågor om semesterlönegrundande frånvaro. Enligt direktiven bör utredaren, utan att inskränka löntagarnas rätt till ersättning, föreslå ändringar i regelsystemet. Ändringarna skall dels åstadkomma en mer rättvis fördelning mellan olika arbetsgivare, dels hindra att en enskild arbetsgivare drabbas orimligt hårt i samband med en rehabilitering.
Utskottet har under hand inhämtat att delutredningen om semesterlönegrundande frånvaro kommer att avslutas mot slutet av år 1991. I avvaktan på regeringens fortsatta beredning av frågan om semesterlönegrundande frånvaro är det enligt utskottets mening inte motiverat att nu gå in på en närmare prövning av de föreliggande motionsförslagen. Motionerna A708 (s) och A758 (c, m) avstyrks således av utskottet.
Ledigheter
I tre motioner förordas en översyn av ledighetslagstiftningen.
Sonja Rembo m.fl. (m) anför i motion A741 att ledighetslagarna utan tvivel var för sig varit motiverade och haft stor betydelse för de anställda. De har dock fört med sig problem genom en hög frånvarofrekvens, vilken innebär en kraftigt ökad belastning på såväl samhället som företagen. Existerande ledighetsformer bör vägas mot andra berättigade krav på ledighet och större hänsyn tas till de ekonomiska konsekvenserna av olika ledigheter. Särskild hänsyn måste tas till de förhållanden som råder i mindre företag. En utvärdering av de olika ledigheterna bör därför göras.
Elver Jonsson m.fl. (fp) begär i motion A707 en översyn av studieledighetslagen och förtroendemannalagen. Studieledighetslagen ger rätt till ledighet oavsett vilka studier den anställde avser att bedriva, vilket måste anses väl omfattande enligt motionärerna. Bl.a. från småföretagarhåll har det påpekats att ledighetslagarna är alltför vidlyftiga. Effekten anses bli produktionsbortfall och svårigheter att planera verksamheten.
I motion A728 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp) framhålls att ledighetslagarna har blivit mycket svårhanterliga för den enskilde arbetsgivaren. Detta gäller inte minst i mindre företag som ofta har små administrativa resurser. Lagarna bör därför ses över och bl.a. anpassas till de mindre företagens situation.
Utskottet kan konstatera att ett flertal lagar ger de anställda rätt att vara lediga från arbetet med eller utan lön. Ledighetslagarna har på senare tid utökats genom den förlängda föräldraledigheten samt lagen om ersättning och ledighet för närståendevård. Även semestern har utökats. Lagarna har tillkommit i det goda syftet att skapa bättre villkor för de anställda, bl.a. vad gäller fortbildning och facklig verksamhet. Lagstiftningen har dock inneburit problem, inte minst för de mindre företagen som upplever lagarna som både svårförståeliga och svårhanterliga.
Enligt regeringsförklaringen är det av största vikt för Sveriges ekonomiska utveckling att små- och nyföretagandet får en renässans. Regeringens politik kommer därför att innebära en ny start för små- och nyföretagandet. Mot denna bakgrund har utskottet förväntningar på att regler som kan hämma företagen och i synnerhet småföretagen kommer att granskas. I en sådan samlad bedömning av regelverket måste även ledighetslagarna ingå. Med hänvisning till vad som anförts bör någon riksdagens åtgärd inte vara påkallad när det gäller motionerna A707 (fp), A728 (c, m, fp) och A741 (m) i tillämpliga delar.
I tre motioner föreslås nya ledighetsformer.
I motion A705 av Elver Jonsson m.fl. (fp) föreslås att det skall finnas rätt för alla anställda över hela arbetsmarknaden att få tjänstledighet för medverkan i svenskt katastrofbistånd. Staten har långtgående medgivanden beträffande sådan tjänstledighet, medan andra delar av arbetsmarknaden har olika rekommendationer.
Lisbeth Staaf-Igelström (s) anför i motion A722 att tjänstledighet för att pröva nytt arbete borde vara en lagstadgad rätt. Även om en person är missnöjd med sitt arbete vågar man inte säga upp en tillsvidareanställning enligt motionären. Rätten till tjänstledighet är därför ett led i kampen för det goda arbetet.
I motion A732 av Ingvar Björk och Sonia Karlsson (båda s) förordas rätt till tjänstledighet från arbetet vid uppdrag som förtroendevald inom en handikapporganisation. Funktionärer inom handikapprörelsen bör ha samma möjligheter till tjänstledighet som politiskt valda funktionärer med tanke på de likartade uppgifterna.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat likartade yrkanden och därvid avvisat tanken på lagreglering. Utskottet delar emellertid uppfattningen att det är väsentligt att anställda har möjligheter till sådan flexibilitet i arbetslivet som tillåter såväl ideell verksamhet som andra berättigade önskemål att disponera sin tid. I vissa fall föreligger redan i dag avtal och rekommendationer på arbetsmarknaden vilka ger goda möjligheter till ledighet, t.ex. för internationellt biståndsarbete. Vid sidan av de möjligheter som ytterligare avtal kan ge upphov till vill utskottet hänvisa till att utredningen om flexibla arbetstidsregler m.m. under våren 1992 kommer att lämna förslag på detta område. Som redovisats ovan (avsnittet Beredningsarbete i arbetstidsfrågor) bör utredaren bl.a. undersöka om semestern går att variera från ett år till ett annat samt om en viss del av semestern kan användas till arbetstidsförkortning. Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet om mer flexibla arbetstidsregler anser utskottet att de här aktuella motionerna -- A705 (fp), A722 (s) och A732 (s) -- inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Ledighet för vård av barn tas upp i sju motioner.
Folkpartiet liberalerna begär i motion A25 rätt till föräldraledighet för ett barns biologiska far, i de fall föräldrarna separerat. Motionärerna anför att en eventuell styvfar -- men ej den biologiske fadern -- kan vara hemma med barnet.
Utskottet konstaterar att föräldrar, vare sig de bor samman eller har separerat, omfattas av föräldraledighetslagen. Det kan i detta sammanhang noteras att rätten till ledighet enligt föräldraledighetslagen är skild från rätten till föräldrapenning vilken regleras i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Motionskravet avseende föräldraledighet är tillgodosett och avstyrks därför av utskottet.
Utökad tidsmässig omfattning av föräldraledigheten begärs i sex motioner.
I motion A706 av Kersti Johansson och Rosa Östh (båda c) samt i motion A772 av Sigge Godin m.fl. (fp) begärs att föräldraledigheten utökas så att rätten till hel ledighet för vård av barn utsträcks till dess barnet fyllt tre år.
I motionerna A702 av Anita Persson och Birthe Sörestedt (båda s), A706 av Kersti Johansson och Rosa Östh (båda c) samt A748 av Gunnar Thollander m.fl. (s) begärs att rätten till förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar utsträcks till dess barnet fyllt tolv år. Detta är viktigt för både barn och föräldrar med hänsyn till att tillgången på fritidshemsplatser varierar. För statligt anställda finns redan rätten att förkorta arbetstiden till dess barnet är tolv år genom kollektivavtal. Denna rätt bör dock gälla alla föräldrar.
I motion A704 av Gunhild Bolander (c) samt i motion A715 av Ingegerd Sahlström och Sigrid Bolkéus (båda s) begärs rätt till tjänstledighet för föräldrar vid utvecklingsstörda ungdomars sjukdom. Motionärerna anför att föräldrar till handikappade barn har rätt till föräldrapenning vid tillfällig vård av barn upp till 16 års ålder. När barnet blir äldre måste föräldrarna använda sin semester eller "be" om tjänstledighet, vilket kan kännas besvärande.
Utskottet gör för sin del följande överväganden.
Utskottet anser självklart att det är viktigt att föräldrar, både män och kvinnor, kan kombinera förvärvsarbetet med ansvar för barn. Utöver den ledighet som föräldraledighetslagen ger rätt till finns varierande behov av ledighet i de enskilda familjerna. Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på det utredningsarbete om flexibla arbetstidsregler m.m. som pågår (se avsnittet Beredningsarbete i arbetstidsfrågor). Utredningens förslag kan väntas under våren 1992. Med hänvisning till att ytterligare beslutsunderlag sålunda kan förväntas inom det närmaste halvåret bör de behandlade yrkandena i motionerna A702 (s), A704 (c), A706 (c), A715 (s), A748 (s) och A772 (fp) inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande generella arbetstidsreformer
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A41 yrkandena 40 och 41, 1990/91:A223 yrkande 6, 1990/91:A268, 1990/91:A717, 1990/91:A719, 1990/91:A720, 1990/91:A721, 1990/91:A736 yrkande 1, 1990/91:A741 yrkande 1, 1990/91:A765 och 1990/91:A812 yrkande 2, men. (v) - delvis
2. beträffande läkarnas arbetstider
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A735 och 1990/91:A759,
3. beträffande återgång till 25 dagars semester
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A769 och 1990/91:A774, res. 1 (s) - motiv.
4. beträffande utredning om en semesterlönefond
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A703 och 1990/91:A714,
men. (v) - delvis
5. beträffande semesterlönegrundande frånvaro
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A708 och 1990/91:A758,
6. beträffande översyn av ledighetslagstiftningen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A707 yrkande 13, 1990/91:A728 och 1990/91:A741 yrkande 2, res. 2 (s) - motiv.
7. beträffande nya ledighetsformer
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A705, 1990/91:A722 och 1990/91:A732,
8. beträffande föräldraledighet för ett barns biologiska far
att riksdagen avslår motion 1990/91:A25 yrkande 17,
9. beträffande utökad tidsmässig omfattning av föräldraledigheten
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A702, 1990/91:A704, 1990/91:A706, 1990/91:A715, 1990/91:A748 och 1990/91:A772.
Stockholm den 5 november 1991
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Mona Sahlin
I beslutet har deltagit: Mona Sahlin (s), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s) och Karin Pilsäter (fp).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Återgång till 25 dagars semester (mom.3,motiveringen)
Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är någon återgång till 25 dagars semester inte aktuell. Motionerna A769 (m) och A774 (fp) bör således inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
2. Översyn av ledighetslagstiftningen (mom.6,motiveringen)
Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "tillämpliga delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet har behandlat likartade yrkanden om översyn av ledighetslagstiftningen ett flertal gånger, senast i betänkandet 1990/91:AU2. Utskottet har inte skäl att frångå sin tidigare uttalade uppfattning att man är positiv till en lagteknisk översyn av ledighetslagarna. Beträffande de små företagens problem konstaterar utskottet att den inledningsvis redovisade utredningen om mer flexibla arbetstidsregler innebär att de små företagens situation särskilt tas upp i samband med överväganden om semesterlönegrundande frånvaro. Med hänsyn till att de två områden som betyder mest för utbudet av arbetstimmar -- arbetstiden och semestern -- är föremål för utredning och analys finner utskottet inte skäl att nu ompröva målsättningen och intresseavvägningen av de här upptagna ledighetslagarna. Utskottet avstyrker därför motionerna A707 (fp), A728 (c, m, fp) och A741 (m) i tillämpliga delar.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av av ordinarie ledamot i utskottet. Karl-Erik Persson (v) anför:
Enligt vänsterpartiets mening är det dags att införa en generell arbetstidsreform och en arbetsorganisation som är anpassad till dagens samhälle med både män och kvinnor som förvärvsarbetande. För barnens skull, för föräldrarnas skull och för livskvalitetens skull är sextimmarsdagen nödvändig. Riksdagen bör av regeringen begära förslag till en plan för minskning av normalarbetstiden under 1990-talet. Som en delreform kan arbetsdagen kortas med en kvart om dagen fr.o.m. år 1992. Vidare bör regeringen komma med förslag om sex timmars arbetsdag för särskilt utsatta grupper av arbetare. Redan nu bör övertiden begränsas till högst 50 timmar om året. Möjligheterna till flexibla och konjunkturanpassade arbetstider bör begränsas.
Beträffande frågan om semesterlönefond anser vänsterpartiet att regeringen bör tillsätta en snabbutredning med uppgift att inrätta en allmän semesterlönefond. En sådan fond skulle förbättra de lågavlönades möjligheter till meningsfull semester.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1 och mom. 4 borde ha hemställt:
1. beträffande generella arbetstidsreformer att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:A41 yrkandena 40 och 41 och 1990/91:A721 samt med avslag på motionerna 1990/91:A223 yrkande 6, 1990/91:A268, 1990/91:A717, 1990/91:A719, 1990/91:A720, 1990/91:A736 yrkande 1, 1990/91:A741 yrkande 1, 1990/91:A765 och 1990/91:A812 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,
4. beträffande utredning om en semesterlönefond att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:A703 och 1990/91:A714 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,