Associationsrättsliga frågor, m.m.

Betänkande 2002/03:LU8

Lagutskottets betänkande2002/03:LU8

Associationsrättsliga frågor, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet åtta
motionsyrkanden från allmänna motionstiden år 2002
på det associationsrättsliga området.
Motionsyrkandena gäller nya företags- och
associationsformer, kooperativ verksamhet samt
aktiekapitalets storlek. Därutöver behandlas två
motionsyrkanden rörande näringsförbud.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga
motionsyrkanden, i huvudsak med hänvisning till
tidigare ställningstaganden från riksdagens sida
samt pågående utrednings- och beredningsarbete.
I betänkandet finns fem reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ny bolagsform för mindre företag

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L267 och
2002/03:N227 yrkande 3.
Reservation 1 (m)

2. S.k. singelföretag

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L208 och
2002/03:N306 yrkande 3.
Reservation 2 (c)

3. Ny associationsform för icke
vinstutdelande verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So298
yrkande 15 och 2002/03: N306 yrkande 31.
Reservation 3 (m, fp, kd)
Reservation 4 (c)

4. Sociala kooperativ

Riksdagen avslår motion 2002/03:So513 yrkande
17.
Reservation 5 (v)

5. Aktiekapitalets storlek

Riksdagen avslår motion 2002/03:N396 yrkande
15.

6. Näringsförbud

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L210 yrkande 1
och 2002/03: L308.

Stockholm den 4 mars 2003

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen
(s), Jan Ertsborn (fp), Hillevi Larsson (s), Yvonne
Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan
(s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s),
Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli
Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m), Niclas
Lindberg (s), Johan Löfstrand (s) och Kerstin
Fredriksson (s).

2002/03

LU8

Utskottets överväganden

Ny bolagsform för mindre företag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som
gäller en ny bolagsform för mindre företag.
Utskottet hänvisar till tidigare
ställningstaganden från riksdagens sida.
Jämför reservation nr 1 (m).

Motionerna

Bo Lundgren m.fl. (m) anför i motion N227 att den
som vill starta egen verksamhet möter ett
regelsystem som är krångligt, vilket hindrar många
från att våga starta eget. Motionärerna anser därför
att det måste skapas en ny och förenklad
företagsform för att underlätta för de allra minsta
företagen. Tanken med den nya företagsformen är att
förenkla kraven på redovisning och uppgiftslämnande
samtidigt som kraven på ordnad bokföring och
dokumentation bibehålls. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att det bör införas en ny och
förenklad företagsform (yrkande 3).

Cristina Husmark Pehrsson (m) anser i motion L267
att en särskild bolagsform bör skapas för mindre
företag. Enligt motionären befinner sig
småföretagare ofta i ett gränsland mellan regler för
företagare och anställda. Motionären anser att
regeringen bör utreda behovet av en ny företagsform.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet konstaterat då liknande
motionsyrkanden avstyrkts tidigare (se bl.a. bet.
1999/2000:LU10, 2000/01:LU9 och 2001/02:LU11) har
frågan om införandet av en särskild bolagsform för
mindre företag under 1990-talet kommit i ett delvis
nytt läge till följd av de ändringar som genomförts
i aktiebolagslagen (1975:1385) med anledning av att
EG:s bolagsrättsliga direktiv införlivats i svensk
rätt. Enligt den svenska aktiebolagslagen finns två
alternativa bolagstyper utan personligt ansvar för
delägarna, nämligen publika respektive privata
aktiebolag. Aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag
skall uppgå till minst 500 000 kr, medan det i ett
privat aktiebolag räcker med ett aktiekapital om 100
000 kr. Regelsystemet är utformat på så sätt att den
ena bolagskategorin, publika aktiebolag, typiskt
sett omfattar större bolag med stor spridning på
aktierna, medan den andra kategorin, privata
aktiebolag, företrädesvis omfattar små bolag med ett
mindre antal ägare. Den svenska
aktiebolagslagstiftningen har därmed fått en
struktur som i sina huvuddrag överensstämmer med vad
som gäller i övriga EU-länder (prop. 1993/94:196,
bet. LU32).

Ett av syftena med införandet av en uppdelning
mellan publika och privata aktiebolag har varit att
i kommande lagstiftningsarbete kunna lägga
kategoriindelningen till grund för ytterligare
ändringar i aktiebolagslagen. I linje härmed
beslutade riksdagen våren 1998 ändringar i
aktiebolagslagen, med ikraftträdande den 1 januari
1999, som bl.a. innebär en differentiering mellan
publika respektive privata aktiebolag i fråga om
vissa lednings- och organisationsfrågor. För publika
aktiebolag gäller att en tudelad
ledningsorganisation med styrelse och verkställande
direktör är obligatorisk medan lagstiftaren i fråga
om privata aktiebolag i större utsträckning har
överlämnat till delägarna själva att besluta om
ledningsorganisationens utformning. I privata
aktiebolag är således endast ett ledningsorgan, dvs.
styrelsen, obligatorisk. Styrelsen skall i publika
aktiebolag bestå av minst tre ledamöter, medan det i
privata aktiebolag räcker med en styrelseledamot
under förutsättning att det finns minst en
suppleant. Också i frågor som styrelsens utseende,
arbetsordning för styrelsen och kallelse till
bolagsstämma innebär 1998 års lagändringar en
differentiering mellan publika och privata
aktiebolag där bestämmelserna för de privata
aktiebolagen generellt sett är enklare och mer
flexibla (prop. 1997/98:99, bet. LU26).
I sammanhanget bör vidare nämnas att
Aktiebolagskommittén i början av år 2001 överlämnat
sitt slutbetänkande (SOU 2001:1) med förslag till en
helt ny aktiebolagslag. En viktig del av kommitténs
arbete har gått ut på att göra lagen begriplig och
så långt det är möjligt lättläst. Kommittén har
använt sig av en konsekvent genomförd systematik,
strävat efter att begränsa paragrafernas omfång och
arbetat mycket med mellanrubriker och
paragrafrubriker för att göra det lätt att hitta
bland bestämmelserna. Kommittén har också försökt
att använda ett så enkelt språk som ämnet tillåter.
Aktiebolagskommitténs slutbetänkande har
remissbehandlats och förslaget bereds för närvarande
inom Justitiedepartementet. Enligt uppgift kommer en
lagrådsremiss att beslutas vid årsskiftet 2003/04.
Därutöver vill utskottet peka på att frågor kring
regelförenkling för mindre företag kommit alltmer i
blickpunkten under senare år genom bl.a.
Småföretagsdelegationens arbete och tillkomsten av
den s.k. Simplexenheten inom Regeringskansliet.
Närmare redogörelser för pågående och planerat
arbete på området finns i skrivelse 2002/03:8
Regeringens redogörelse för regelförenklingsarbetet
med särskild inriktning på små företag som
överlämnades till riksdagen den 3 oktober 2002. Vid
sin behandling av skrivelsen uttalade
näringsutskottet att regelförenklingsarbetet är av
största vikt för att Sverige skall kunna utvecklas
som företagarnation. De regler som berör
företagandet bör vara lätta att förstå och
efterleva. Näringsutskottet uttalande vidare att
takten i regelförenklingsarbetet måste öka. Ett
område där utskottet ansåg att det krävdes
omedelbara åtgärder från regeringen gällde
regelverket vid en företagsstart. Näringsutskottet
föreslog att riksdagen genom ett tillkännagivande
skulle anmoda regeringen att vidta de åtgärder som
utskottet angivit. Riksdagen beslutade i enlighet
med näringsutskottets förslag (bet. 2002/03: NU1,
rskr. 2002/03:74).
Mot bakgrund av vad som sålunda har redovisats
anser utskottet att motionerna L267 och N227 yrkande
3 inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Motionerna bör därför avslås.

S.k. singelföretag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav
på att en ny företagsform, s.k.
singelföretag, bör införas. Utskottet
hänvisar till tidigare ställningstaganden
från riksdagens sida. Jämför reservation nr 2
(c).

Motionerna

Maud Olofsson m.fl. (c) anför i motion N306 att
framväxten av nya företag, framför allt i
tjänstesektorn, ställer nya krav på hur regler och
strukturer i samhället skall utformas, inte minst på
det associationsrättsliga området.
Singelföretagandet med självanställning kan, enligt
motionärerna, ses som ett komplement till nuvarande
företagsformer och anställning. Införandet av denna
företagsform skulle gynna den del av befolkningen
som bedriver verksamhet av olika slag. För att
självanställning skall fungera fullt ut krävs dock
att man löser olika praktiska frågor, t.ex. moms-
och namnregistrering. I motionen begärs ett
tillkännagivande om att regeringen skall lägga fram
förslag till nödvändiga lagändringar för att införa
självanställning som företagsform (yrkande 3).

Sofia Larsen och Claes Västerteg (båda c) begär i
motion L208 ett tillkännagivande om att regeringen
skall lägga fram förslag om att införa en ny
företagsform, singelföretag med självanställning.
Eftersom lagutskottet vid tidigare behandling av ett
liknande motionsyrkande uttalat att utskottet ser
risker med en sådan företagsform anser motionärerna
att en utredning bör tillsättas som skall se över
hur singelföretagandet kan genomföras i praktiken.

Utskottets ställningstagande

Utskottet erinrar om att begreppet självanställning
lanserades i antologin (SOU 1996:151) Bidrag genom
arbete, som publicerades inom ramen för den s.k.
Storstadskommitténs arbete. Självanställning
beskrevs där som en enkel företagsform för en person
i gränslandet mellan fast anställning och de
traditionella företagsformerna. Idén fördes vidare
under benämningen singelföretag av
Branschsaneringsutredningen i betänkandet (SOU
1997:111) Branschsanering och andra metoder mot
ekobrott.

Branschsaneringsutredningen föreslog bl.a. att ett
nytt regelsystem borde tas fram för en enklare form
av företagande, s.k. singelföretag. Ett sådant
företag skulle, enligt utredningen, endast gälla en
persons arbete. Verksamhetsformen fick således inte
förenas med anställd personal eller medhjälpare.
Vidare skulle kostnadsavdrag, skatter och avgifter
vara schabloniserade och skattesatsen låg.
Ersättning för utfört arbete skulle betalas in
direkt av kunden till ett kontoförande organ.
Branschsaneringsutredningens förslag övervägdes av
regeringen i proposition 2000/01:105 Förbud mot
juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall.
Regeringen gjorde där bedömningen att utredningens
förslag om ett nytt regelsystem för singelföretag
inte borde genomföras och hänvisade bl.a. till att
singelföretagen genom den förmånliga beskattningen
skulle få konkurrensfördelar jämfört med andra
företag och att det förelåg en risk för att nya
typer av fusk skulle uppstå, exempelvis genom att
singelföretagaren sålde kostnadsverifikationer till
andra företag.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen i maj
2001 avstyrkte utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande 2000/01:LU21 ett motionsyrkande
med samma inriktning som de nu aktuella. Utskottet
hänvisade till riksdagens tidigare
ställningstaganden i fråga om införandet av en ny
bolagsform för mindre företag och till att riksdagen
flera gånger tidigare avslagit närliggande
motionsyrkanden på det skatterättsliga området.
När utskottet senast, våren 2002, behandlade
motionsyrkanden liknande de nu aktuella hade
utskottet inte ändrat uppfattning i frågan varför
motionsyrkandena avstyrktes (bet. 2001/02:LU11).
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag.
Utskottet anser alltjämt att det inte finns skäl
för riksdagen att frångå tidigare
ställningstaganden. Motionerna L208 och N306 yrkande
3 bör därför avslås.

Ny associationsform för icke
vinstutdelande verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå dels ett motionsyrkande
med krav på att Utredningen om icke
vinstutdelande aktiebolag skall läggas ned,
dels ett motionsyrkande med krav på en ny
associationsform för icke vinstutdelande
verksamhet. Utskottet anser att resultatet av
det pågående utredningsarbetet inte bör
föregripas. Jämför reservationerna nr 3 (m,
fp, kd) och nr 4 (c).

Bakgrund

En särskild utredare fick i juli 2001 i uppdrag att
biträda Justitiedepartementet med att undersöka vad
som kan vara en lämplig organisationsform för icke
vinstdrivande näringsliknande verksamhet av inte
obetydlig omfattning, exempelvis inom sjukvårds-
eller utbildningssektorn. Uppdraget redovisades i
september 2001 i promemorian Frågor kring icke
vinstutdelande företag. Utredaren gör i promemorian
bedömningen att en icke vinstsyftande
verksamhetsform av medlemskaraktär kan etableras
enkelt och effektivt genom att aktiebolagsinstitutet
kompletteras med vissa bestämmelser för icke
vinstsyftande verksamhet. Det saknas således, enligt
utredaren, anledning att införa en helt ny
företagsform. I stället är det tillräckligt, anförs
det i promemorian, att införa en ny aktiebolagsform,
nämligen aktiebolag utan vinstsyfte som lagtekniskt
skapas genom särbestämmelser i aktiebolagslagen.
Utredaren gör vidare bedömningen att ett
säkerställande av restriktioner i rätten till
vinstutdelning förutsätter någon form av
kontrollorgan.

På grundval av promemorian tillkallade regeringen
i februari 2002 en särskild utredare med uppdrag att
utreda frågor om ett nytt slag av aktiebolag för
icke vinstutdelande verksamhet (dir. 2002:30).
Utredningen har antagit namnet Utredningen om icke
vinstutdelande aktiebolag. Uppdraget skall redovisas
senast den 15 september 2003

Motionerna

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion So298 att
riksdagen beslutar att med omedelbar verkan lägga
ned utredningen om icke vinstutdelande aktiebolag.
Motionärerna menar att utredningens syfte är att
motarbeta nuvarande företag som bedriver verksamhet
inom bl.a. skolan, barnomsorgen och äldrevården
(yrkande 15).

Maud Olofsson m.fl. (c) anför i motion N306 att
den sociala ekonomin på senare år växt sig allt
starkare när människor valt att frivilligt sluta sig
samman. Allt vanligare är att människor organiserar
sig för att överta verksamheter från den offentliga
sektorn. För att den sociala ekonomin skall kunna
fortsätta att växa är det viktigt att det finns
möjlighet att utveckla dessa organisationer. I
motionen begärs ett tillkännagivande om att
regeringen skall utreda möjligheterna att införa
ytterligare associationsformer för att stödja
verksamhet som varken är kooperativ eller som drivs
som ideell förening, men som likväl har ett socialt,
samhälls- eller allmännyttigt ändamål (yrkande 31).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inte ställa sig bakom de tankegångar
som förs fram i motion So298 yrkande 8 och anser
således att Utredningen om icke vinstutdelande
aktiebolag skall slutföra sitt arbete.

Mot bakgrund av vad som har redovisats ovan kan
utskottet konstatera att det pågår utredningsarbete
med en inriktning som ligger väl i linje med
önskemålen i motion N306 yrkande 31. Utskottet anser
att resultatet av det pågående arbetet inte nu bör
föregripas genom några uttalanden från riksdagens
sida.
Med det anförda föreslår utskottet att motionerna
So298 yrkande 15 och N306 yrkande 31 avslås.

Sociala kooperativ

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion som rör sociala
kooperativ. Utskottet hänvisar till pågående
beredningsarbete. Jämför reservation
nr 5 (v).

Motionerna

Gudrun Schyman m.fl. (v) framhåller i motion So513
att den kooperativa företagsformen får allt större
intresse på det sociala området, framför allt i
fråga om daghem och personalkooperativ som bildas då
offentlig verksamhet avknoppas från ett landsting
eller en kommun. Utomlands, företrädesvis i
Sydeuropa, finns det gott om s.k. sociala
kooperativ, företag som arbetar med människor som
har svårt att komma ut på den reguljära
arbetsmarknaden. I Sverige finns sociala kooperativ
i rehabiliteringssyfte ofta i anslutning till den
psykiatriska vården eller till omsorgsverksamhet.
Detta innebär ett nytänkande inom den psykiatriska
rehabiliteringen och har hittills uppvisat fina
resultat och ökad livskvalitet för dem som ingår i
kooperativen. Dessutom är kostnaderna lägre än vid
traditionella behandlingsmetoder. Enligt
motionärerna kan verksamhet i sociala kooperativ
vara en framkomlig väg som bör uppmuntras. I dag
finns det ett antal lagar som begränsar
möjligheterna att inrätta eller stödja sociala
kooperativ. Motionärerna anser att lagstiftningen
bör ses över så att bildandet av sociala kooperativ
inte förhindras eller försvåras. I motionen begärs
ett tillkännagivande om att regeringen skall lägga
fram förslag till lagstiftning om en kooperativ
företagsform (yrkande 17).

Utskottets ställningstagande

Inför ställningstagandet till den fråga som tas upp
i motionen bör först erinras om att utskottet i sitt
av riksdagen godkända betänkande 1997/98:LU19 våren
1998 avstyrkte en motsvarande motion i vilken
begärdes att det skulle införas särskild
lagstiftning om en kooperativ företagsform anpassad
för sociala kooperativ. Utskottet kunde inte finna
att den associationsrättsliga lagstiftningen
utgjorde hinder mot en sådan verksamhet och pekade
särskilt på att den kooperativa företagsformen
stärkts och fått likvärdiga arbetsvillkor jämfört
med andra företag genom vissa ändringar i bl.a.
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som
riksdagen beslutat om våren 1997. Det slags effekter
som efterlystes av motionärerna kunde, menade
utskottet, knappast uppnås genom ytterligare
lagstiftningsåtgärder på det civilrättsliga området.
Detta innebar emellertid inte att utskottet därmed
avvisade de tankegångar som fördes fram i den då
aktuella motionen. I stället fanns det skäl för att
frågorna fick en närmare genomlysning i lämpligt
sammanhang. Något särskilt initiativ från riksdagens
sida var dock, enligt utskottets mening, inte
nödvändigt.

Utskottet kan i dag konstatera att den fråga som
tas upp i motionen har uppmärksammats i en rad olika
sammanhang under senare år. Som exempel på detta kan
nämnas att det under år 2002 presenterades en
rapport från en studie angående sociala
arbetskooperativ. Studien var finansierad av Rådet
för arbetslivsforskning, Socialstyrelsen, NUTEK och
Arbetslivsinstitutet. Rapportens syfte var att
beskriva och avgränsa de sociala arbetskooperativen
i Sverige i förhållande till liknande verksamheter
inom den sociala ekonomin. I rapporten lämnas ett
antal förslag för en utveckling av socialt
entreprenörskap i sociala arbetskooperativ. Inom
Näringsdepartementet pågår för närvarande en analys
och beredning av rapporten.
En närmare redovisning av Regeringskansliets
arbete på området finns i skriften Social ekonomi
som publicerades våren 2002.
I sammanhanget bör även nämnas att statsrådet
Ulrica Messing i en interpellationsdebatt den 15
november 2001 uttalat bl.a. att de sociala
arbetskooperativen är utmärkta exempel på att det
går att hitta former mellan det offentliga och det
privata som ger många människor nya möjligheter till
arbete, större makt över den egna situationen och
ett bättre liv i gemenskap med andra. När studien
angående sociala arbetskooperativ är klar kan man,
enligt statsrådet, på allvar börja diskutera hur man
skall kunna komma till rätta med eventuella problem,
vilka regeljusteringar som kan behövas och hur dessa
i så fall skall utformas (svar på interpellation
2001/02:44).
Mot bakgrund av vad som nu redovisats kan
utskottet konstatera att motionsspörsmålet, i linje
med utskottets förhoppningar våren 1998,
uppmärksammats i skilda sammanhang och att det pågår
arbete med en inriktning som ligger helt i linje med
motionärernas önskemål. Utskottet anser därför inte
att det finns skäl för riksdagen att nu ta initiativ
till några ytterligare åtgärder på området. I
stället bör resultatet av det pågående arbetet
avvaktas.
Med det anförda föreslår utskottet att motion
So513 yrkande 17 avslås.

Aktiekapitalets storlek

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om
sänkning av den lägsta gränsen för
aktiekapitalet. Utskottet hänvisar till
tidigare ställningstaganden från riksdagens
sida.

Bakgrund

Enligt 1 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385)
gäller att aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag
skall uppgå till minst 500 000 kr och i ett privat
aktiebolag till minst 100 000 kr. Nu gällande
beloppsgränser infördes, med ikraftträdande den 1
januari 1995, i samband med att aktiebolagen
uppdelades i två olika typer av bolag, publika
respektive privata aktiebolag. Dessförinnan gällde
sedan år 1973 en lägsta gräns för aktiekapitalet på
50 000 kr (prop. 1993/94:196, bet. LU32).

Motionen

Ingegerd Saarinen (mp) anför i motion N396 att det
har blivit svårare att starta aktiebolag sedan
gränsen för det lägsta aktiekapitalet höjts. För
många företag är inte pengar det viktigaste
kapitalet utan t.ex. kunskap. Detta kunskapskapital
har ofta större betydelse för möjligheten att driva
företag framgångsrikt än vad pengar har. Motionären
anser att den lägsta gränsen för aktiekapitalet bör
sänkas till 60 000 kr (yrkande 15).

Utskottets ställningstagande

Frågan om lägsta gräns för aktiekapitalet, med
anledning av flera motionsyrkanden, var föremål för
ingående överväganden i samband med att nu gällande
beloppsgränser beslutades av riksdagen våren 1994.
Utskottet erinrade därvid, i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1993/94:LU32, om att
aktiekapitalets syfte är att skydda borgenärerna och
att utgöra en slags garanti för bolagets
fordringsägare. En avsevärd höjning av gränsen för
lägsta tillåtna aktiekapital skulle därför, ansåg
utskottet, innebära en förstärkning av borgenärernas
ställning, vilket i sin tur skulle komma bolagen
själva till del på så sätt att det skulle bli
lättare att erhålla kredit. En väsentlig höjning
skulle även motverka förekommande missbruk av
aktiebolagsformen. Å andra sidan konstaterade
utskottet att aktiekapitalets storlek inte var helt
avgörande för borgenärernas skydd. En kraftig
höjning av aktiekapitalet torde inte heller innebära
någon garanti för att aktiebolagsformen inte skulle
missbrukas. En alltför kraftig höjning skulle
vidare, anförde utskottet, kunna innebära
svårigheter för ägare av mindre aktiebolag att
införskaffa ytterligare kapital och driva
verksamheten vidare i bolagsform och även försvåra
nyetablering. Vid en samlad bedömning kom utskottet
fram till att den i den då aktuella propositionen
föreslagna lägsta beloppsgränsen, 100 000 kr, var
väl avvägd och borde godtas. Utskottet tillstyrkte
därför propositionen i denna del.

Enligt utskottets bedömning har det inte
framkommit någon omständighet som utgör skäl att nu
ompröva riksdagens tidigare ställningstaganden i
fråga om lägsta beloppsgräns för aktiekapitalet i
privata aktiebolag. Motion N396 yrkande 15 bör
därför avslås.

Näringsförbud

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav
på skärpning av reglerna om näringsförbud i
samband med konkurs. Med hänvisning till
pågående myndighetsarbete anser utskottet att
någon åtgärd med anledning av motionerna inte
är påkallad.

Bakgrund

Lagen (1986:436) om näringsförbud har till ändamål
att förhindra att personer som orsakar stora skador
genom sin näringsverksamhet skall kunna fortsätta
med detta. Lagen innebär en möjlighet att ingripa
med förbud i ett fall då det skulle framstå som
stötande om en person som har begått allvarliga
oegentligheter i näringsverksamhet trots detta
skulle få fortsätta att ägna sig åt sådan
verksamhet. Vid lagens tillämpning skall
allmänpreventiva hänsyn tas samtidigt som det är
viktigt att rättssäkerheten för den enskilde blir
tillfredsställande.

Vid prövningen skall särskilt beaktas om
förfarandet varit systematiskt eller syftat till
betydande vinning, om det medfört eller varit ägnat
att medföra betydande skada eller om näringsidkaren
tidigare dömts för brott i näringsverksamhet (3 §).
Om näringsverksamheten har bedrivits av en juridisk
person finns i 4 § regler om vilka som får meddelas
näringsförbud. Ett näringsförbud skall vara
tidsbegränsat och gälla under lägst tre och högst
tio år (5 §). Den som är underkastad näringsförbud
får i princip inte driva näringsverksamhet. I 6 §
finns en uppräkning av vad den som är underkastad
näringsförbud inte får göra.
Frågor om näringsförbud prövas av allmän domstol
på talan av allmän åklagare eller, i vissa fall, av
kronofogdemyndighet (8 och 8 a §§). Tillsynen över
efterlevnaden av meddelade näringsförbud utövas av
kronofogdemyndigheten i den ort där den som har
meddelats förbudet är bosatt. Överträdelse av ett
meddelat näringsförbud är straffbart.
Frågan om näringsförbudsinstitutet fungerar
effektivt har aktualiserats i olika sammanhang.
Förslag om en översyn i skilda avseenden av reglerna
om näringsförbud har vid flera tillfällen förts fram
i motioner till riksdagen. Under 1990-talet har
också flera ändringar vidtagits i lagen om
näringsförbud. Näringsförbudslagsutredningen
föreslog i betänkandet (SOU 1997:123) Ett
effektivare näringsförbud en ny lag om
näringsförbud, som bl.a. innebar att möjligheterna
att meddela näringsförbud utvidgas. Den principiella
nyheten i förslaget var att det skulle införas ett
antal presumtionsregler för näringsförbud, där
presumtionen kan brytas om särskilda skäl talar mot
förbud. En sådan presumtion gällde bl.a. vid konkurs
om näringsidkaren två eller flera gånger tidigare
under de senaste tio åren i den egenskapen varit
inblandad i konkurser. Enligt förslaget skulle
näringsförbud också kunna meddelas vid grova
åsidosättanden av bl.a. marknads- och
konkurrensrättsliga regler, arbetsmiljö- och
miljöregler eller civilrättsliga skyldigheter.
Näringsförbudslagsutredningens förslag i nu
redovisade delar har inte lett till lagstiftning.

Motionerna

I motion L210 av Barbro Feltzing (mp) begärs ett
tillkännagivande om att det skall införas
lagstiftning som innebär att fler än fem konkurser
skall vara hinder mot fortsatt näringsverksamhet
(yrkande 1).

Lennart Klockare och Ann-Kristine Johansson (båda
s) framför i motion L308 krav på skärpning av
reglerna om näringsförbud. Enligt motionärerna måste
oseriösa personer med många konkurser bakom sig
förhindras att driva näringsverksamhet. Den som
visar sig olämplig att driva näringsverksamhet och
inte följer gällande regler måste, enligt
motionärerna, på ett effektivare sätt än i dag kunna
åläggas näringsförbud.

Pågående arbete

Ekobrottsmyndigheten (EBM), Patent- och
registreringsverket (PRV) samt Riksskatteverket
(RSV) beslutade i juni 2002 att i samverkan ta fram
en rapport som belyser hur näringsförbudens
efterlevnad kan förbättras. I rapporten kommer
förslag till lagändringar och andra åtgärder som kan
bidra till att näringsförbudsinstitutet blir mera
verkningsfullt att lämnas. Bakgrunden till projektet
är att regeringen i myndighetsgemensamma mål och
riktlinjer för åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten årligen har uttalat att myndigheterna
skall effektivisera handläggningen av frågor om
näringsförbud så att lagstiftarens intentioner om
näringsförbud som ett aktivt vapen i kampen mot den
ekonomiska brottsligheten kan förverkligas.

Enligt projektplanen skall först en undersökning
göras avseende kronofogdemyndigheternas tillsyn mot
vart och ett av de näringsförbud som påbörjats under
andra halvåret 2002 eller som börjat gälla tidigare
och fortfarande gällde den 31 december 2002. Vidare
skall en närmare studie göras av omständigheterna
kring och åtgärder med anledning av anmälda
misstänkta överträdelser av näringsförbuden.
Därefter skall en analys göras av behovet av
åtgärder för att förbättra efterlevnaden.
Undersökningen kommer att bli en
totalundersökning, dvs. undersökningspopulationen
kommer att omfatta samtliga pågående och påbörjade
näringsförbud under andra halvåret 2002 och som inte
avslutats den 31 december 2002. RSV skall
tillhandahålla speciella frågeformulär där
kronofogdemyndigheten skall dokumentera
tillsynsåtgärderna och resultaten av dessa. Senast
den 1 maj 2003 skall, enligt projektplanen, en
avidentifierad sammanställning av
kronofogdemyndigheternas svar presenteras för EBM
och PRV. Vidare skall EBM vid samma tidpunkt
presentera en sammanställning avseende utredningar
om domar rörande överträdelse av näringsförbud.
Därefter skall de myndigheter som deltar i projektet
gemensamt analysera behovet av åtgärder för att
förbättra efterlevnaden och tillsammans ta fram en
rapport.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan har EBM, PRV och RSV beslutat
att i samverkan ta fram en rapport som belyser hur
näringsförbudens efterlevnad kan förbättras. I
rapporten kommer förslag till lagändringar och andra
åtgärder som kan bidra till att
näringsförbudsinstitutet blir mera verkningsfullt
att lämnas. En slutrapport skall lämnas senast den
31 december 2003. Utskottet anser att myndigheternas
gemensamma projekt är välkommet, och utskottet
kommer att följa myndigheternas arbete.

Mot bakgrund av vad som nu redovisats anser
utskottet att det inte finns skäl att föreslå någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionerna L210
yrkande 1 och L308, och utskottet föreslår att
riksdagen avslår motionerna.

Reservationer

1. Ny bolagsform för mindre företag (punkt 1)

av Inger René, Bertil Kjellberg och Henrik von
Sydow (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation nr 1.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:N227
yrkande 3 och bifaller delvis motion 2002/03:L267.

Ställningstagande

Vi anser, i likhet med motionärerna, att det krävs
en rad förändringar för att Sverige skall bli ett
land som bättre än andra attraherar och stimulerar
företagande. Genomgripande förändringar måste ske
när det gäller företagens skyldigheter att lämna
uppgifter till det offentliga. Varje ny propå om
skyldigheter för företagen, som innebär ökad
administration, måste prövas mycket noggrant.

Den som i dag vill starta egen verksamhet möter
ett regelsystem som är krångligt, vilket hindrar
många från att våga starta eget. Vi anser därför att
det måste skapas en ny och förenklad företagsform
för att underlätta för de allra minsta företagen,
enskilda firmor med någon eller några anställda.
Tanken med den nya företagsformen är att förenkla
kraven på redovisning och uppgiftslämnande samtidigt
som kraven på ordnad bokföring och dokumentation
bibehålls. Exempel på företag där ett nytt
regelsystem skulle fungera väl är olika former av
serviceföretag. Vårt långsiktiga mål är dock att
alla företag, oavsett storlek, inte skall belastas
av fler regler eller mer uppgiftslämnande än vad som
är absolut nödvändigt. Det får ankomma på regeringen
att framlägga erforderliga lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion N227 yrkande 3 och med delvis bifall
till motion L267, som sin mening ge regeringen till
känna.

2. S.k. singelföretag (punkt 2)

av Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation nr 2.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L208
och 2002/03:N306 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag kan, i likhet med motionärerna bakom motionerna
L208 och N306, konstatera att utvecklingen inom
näringslivet, särskilt inom tjänstesektorn, ställer
nya krav på hur regler och strukturer i samhället
utformas. Detta gäller inte minst lagstiftningen på
det associationsrättsliga området. Enligt min
uppfattning vore s.k. singelföretag med
självanställning ett bra komplement till nuvarande
företags- och anställningsformer som skulle gynna
dem som bedriver verksamhet av flera olika slag. För
att singelföretagandet skall fungera fullt ut krävs
dock att en utredning ges i uppdrag att förnya och
förenkla dagens regelverk rörande kriterierna för F-
skattsedel, firmaregistrering, momsregistrering och
försäkringsavtal. Regeringen bör därför snarast
tillsätta en utredning med uppdrag att underlätta
och möjliggöra införandet av den nu beskrivna
företagsformen.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motionerna L208 och N306 yrkande 3, som
sin mening ge regeringen till känna.

3. Ny associationsform för icke vinstutdelande
verksamhet (punkt 3)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne
Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin
Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation nr 3.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:So298
yrkande 15 och avslår motion 2002/03:N306 yrkande
31.

Ställningstagande

Den ideella sektorn ger möjlighet att finna former
för att uträtta viktiga tjänster som annars inte
blir utförda, därför att det offentliga inte kan
prioritera dem och därför att de är ointressanta för
vinstdrivande företag. Liksom motionärerna bakom
motion N306 anser vi att det är angeläget att den
ideella sektorn ges bästa tänkbara förutsättningar
att fortsätta att växa. Genom samverkan mellan
offentliga, privata och ideella aktörer öppnas
möjligheter att ta ansvar för t.ex. viktiga
välfärdstjänster.

Vi bedömer dock att dagens associationsformer inte
lägger några hinder i vägen för den ideella sektorns
fortsatta utveckling och är därför inte beredda att
tillstyrka motion N306 i denna del. Den ideella
sektorn kan organiseras på många olika sätt, t.ex.
genom ekonomiska eller ideella föreningar,
stiftelser, handelsbolag, kommanditbolag och
aktiebolag, och aktörerna kan inom ramen för den
valda associationsformen själva välja att närmare
organisera verksamheten utifrån de givna
förutsättningarna.
Det finns exempelvis inget som tvingar ett
aktiebolag att driva sin verksamhet i strikt
vinstmaximerande syfte. Bolagets ägare drar själva
upp riktlinjerna för verksamheten, och det finns
många fall där aktiebolag har bildats utan att
ägarnas avsikt varit att maximera vinst eller över
huvud taget göra vinstutdelningar. Mot denna
bakgrund finns heller ingen anledning att utreda ett
nytt slag av aktiebolag för icke vinstutdelande
verksamhet, och den av regeringen tillsatta
utredningen i detta ämne bör därför läggas ned.
Vad som anförts i reservationen bör enligt vår
mening riksdagen, med bifall till motion
2002/03:So298 yrkande 15 och avslag till motion
2002/03: N306 yrkande 31, som sin mening ge
regeringen till känna.

4. Ny associationsform för icke
vinstutdelande verksamhet (punkt 3)

av Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation nr 4.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:N306
yrkande 31 och avslår motion 2002/03:So298 yrkande
15.

Ställningstagande

Den sociala ekonomin har på senare år växt sig allt
starkare när människor valt att frivilligt sluta sig
samman. Allt vanligare är att människor organiserar
sig för att överta verksamheter från den offentliga
sektorn. Genom den sociala ekonomin ökar bl.a.
människors möjlighet till delaktighet och välfärden
förbättras. Som framhålls i motion N306 kräver den
pågående utvecklingen och tillväxten inom den
sociala ekonomin förändringar i samhällets övriga
strukturer, bl.a. på det associationsrättsliga
området. Jag anser därför att regeringen snarast bör
lägga fram lagförslag i syfte att möjliggöra
inrättandet och stödjandet av företagsformer som
varken är kooperativ eller ideella föreningar, men
som ändå har ett socialt, samhälleligt eller
allmännyttigt ändamål.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion N306 yrkande 31 och med avslag på motion
So298 yrkande 15, som sin mening ge regeringen till
känna.

5. Sociala kooperativ (punkt 4)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation nr 5.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:So513
yrkande 17.

Ställningstagande

I likhet med motionärerna bakom motion So513 anser
jag att den kooperativa företagsformen får allt
större intresse på det sociala området, framför allt
i fråga om daghem och personalkooperativ som bildas
då offentlig verksamhet avknoppas från ett landsting
eller en kommun. Utomlands, företrädesvis i
Sydeuropa, finns det gott om s.k. sociala
kooperativ, företag som arbetar med människor som
har svårt att komma ut på den reguljära
arbetsmarknaden. I Sverige finns sociala kooperativ
i rehabiliteringssyfte ofta i anslutning till den
psykiatriska vården eller till omsorgsverksamhet.
Detta innebär ett nytänkande inom den psykiatriska
rehabiliteringen och har hittills uppvisat fina
resultat och ökad livskvalitet för dem som ingår i
kooperativen. Dessutom är kostnaderna lägre än vid
traditionella behandlingsmetoder. Enligt min mening
bör verksamheterna inom de sociala kooperativen
uppmuntras. I dag finns det ett antal lagar som
begränsar möjligheterna att inrätta eller stödja
sociala kooperativ.

Jag anser att lagstiftningen bör ses över så att
bildandet av sociala kooperativ inte förhindras
eller försvåras. Inom Regeringskansliet pågår
visserligen ett utredningsarbete på området men jag
anser att arbetet går för långsamt. Jag anser därför
att regeringen skyndsamt skall lägga fram förslag
till lagstiftning om en kooperativ företagsform.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion So513 yrkande 17, som sin mening ge
regeringen till känna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:L208 av Sofia Larsen och Claes Västerteg (c)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införande av en ny
företagsform nämligen singelföretag.

2002/03:L210 av Barbro Feltzing (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om införande av lagstiftning
innebärande att fler än fem konkurser skall vara
hinder för fortsatt näringsverksamhet.

2002/03:L267 av Cristina Husmark Pehrsson (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen låter utreda behovet
av en ny företagsform.

2002/03:L308 av Lennart Klockare och Ann-Kristine
Johansson (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skärpta regler för
brottslig näringsverksamhet.

2002/03:So298 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

15. Riksdagen beslutar att med omedelbar verkan
lägga ned utredningen om en alternativ
aktiebolagsform (dir. 2002:30), i enlighet med vad
som anförs i motionen.

2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en lagstiftning om en kooperativ
företagsform enligt vad i motionen anförs om
möjligheter att inrätta sociala kooperativ.

2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ny och
förenklad företagsform.

2002/03:N306 av Maud Olofsson m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändringar för att införa
självanställning som företagsform.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
möjligheten att inrätta ytterligare
associationsformer för att stödja företagsformer
som varken är kooperativ eller ideella föreningar
men som ändå har ett socialt, samhälls- eller
allmännyttigt ändamål.

2002/03:N396 av Ingegerd Saarinen (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sänkt
kapitalinsats för dem som vill starta aktiebolag.