Associationsrättsliga frågor (Betänkande 2001/02:LU11 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande2001/02:LU11

Associationsrättsliga frågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 18 motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden år 2001 på det
associationsrättsliga området. Motionsspörsmålen
gäller nya företags- och associationsformer,
kooperativ verksamhet, könsfördelningen i
bolagsstyrelser och på ledande poster i företag,
kapitalskyddet i aktiebolag, aktiekapitalets
storlek, vissa redovisningsfrågor och tillsyn över
stiftelser.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga
motionsyrkanden, i huvudsak med hänvisning till
tidigare ställningstaganden från riksdagens sida
samt pågående utrednings- och beredningsarbete.
Till betänkandet har fogats tre reservationer och
fyra särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ny bolagsform för mindre företag
Riksdagen avslår motion 2001/02:N222 yrkande
3.

2. S.k. singelföretag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L236 och
2001/02:N263 yrkande 16.
Reservation 1 (c)

3. Ny associationsform för icke
vinstdrivande verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L296 och
2001/02:N314 yrkande 5.
Reservation 2 (c, fp)

4. Sociala kooperativ

Riksdagen avslår motion 2001/02:L289.

5. Könsfördelningen i företagens ledning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L235,
2001/02:L339, 2001/02: L358 och 2001/02:N359.
Reservation 3 (v)

6. Kapitalskyddet i aktiebolag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L311 och
2001/02:L354.

7. Aktiekapitalets storlek

Riksdagen avslår motion 2001/02:L315.

8. Redovisning av koldioxidutsläpp

Riksdagen avslår motion 2001/02:L218.

9. Redovisning av sjukfrånvaro

Riksdagen avslår motion 2001/02:L316.

10. Tillsyn över stiftelser

Riksdagen avslår motion 2001/02:L209.

Stockholm den 15 januari 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne
Carlström (s), Christel Anderberg (m), Karin
Jeppsson (s), Henrik S Järrel (m), Nikos
Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina
Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso
Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson
(m), Anders Berglöv (s), Ana Maria Narti (fp), Raimo
Pärssinen (s) och Agne Hansson (c).

2001/02

LU11

Utskottets överväganden

Nya associationsformer för mindre
företag

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden som gäller nya
associationsformer för mindre företag bör
avslås. Utskottet hänvisar till tidigare
ställningstaganden från riksdagens sida.
Jämför reservation nr 1 (c).

Anne-Katrine Dunker och Anita Sidén (båda m) anser i motion
N222 att det är en brist i den svenska
lagstiftningen att det, till skillnad från vad som
är fallet i exempelvis USA, inte finns en bolagsform
som innebär att det inte ställs några krav på
kapitalinsats och att ägarna inte har något
personligt ansvar för företagets skulder. En sådan
bolagsform skulle, anförs i motionen, underlätta
möjligheterna för s.k. soloföretagare att driva
verksamhet och samverka. I motionen begärs ett
tillkännagivande om att en sådan ny företagsform bör
införas (yrkande 3).

Som utskottet konstaterat då liknande
motionsyrkanden avstyrkts tidigare (se bl.a. bet.
1996/97:LU15, 1999/2000:LU10 och 2000/01:LU9) har
frågan om införandet av en särskild bolagsform för
mindre företag under 1990-talet kommit i ett delvis
nytt läge till följd av de ändringar som genomförts
i aktiebolagslagen med anledning av att EG:s
bolagsrättsliga direktiv införlivats i svensk rätt.
Sålunda erbjuder den svenska aktiebolagslagen
(1975:1385) fr.o.m. den 1 januari 1995 två
alternativa bolagstyper utan personligt ansvar för
delägarna, nämligen publika respektive privata
aktiebolag. Aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag
skall uppgå till minst 500 000 kr, medan det i ett
privat aktiebolag räcker med ett aktiekapital om 100
000 kr. Regelsystemet är utformat på så sätt att den
ena bolagskategorin, publika aktiebolag, typiskt
sett omfattar större bolag med stor spridning på
aktierna, medan den andra kategorin, privata
aktiebolag, företrädesvis omfattar små bolag med ett
mindre antal ägare. Den svenska
aktiebolagslagstiftningen har därmed fått en
struktur som i sina huvuddrag överensstämmer med vad
som gäller i övriga EU-länder (prop. 1993/94:196,
bet. LU32).
Ett av syftena med införandet av en uppdelning
mellan publika och privata aktiebolag har varit att
i kommande lagstiftningsarbete kunna lägga
kategoriindelningen till grund för ytterligare
ändringar i aktiebolagslagen. I linje härmed
beslutade riksdagen våren 1998 ändringar i
aktiebolagslagen, med ikraftträdande den 1 januari
1999, som bl.a. innebär en differentiering mellan
publika respektive privata aktiebolag i fråga om
vissa lednings- och organisationsfrågor. För publika
aktiebolag gäller att en tudelad
ledningsorganisation med styrelse och verkställande
direktör är obligatorisk medan lagstiftaren i fråga
om privata aktiebolag i större utsträckning har
överlämnat till delägarna själva att besluta om
ledningsorganisationens utformning. I privata
aktiebolag är således endast ett ledningsorgan, dvs.
styrelsen, obligatorisk. Styrelsen skall i publika
aktiebolag bestå av minst tre ledamöter, medan det i
privata aktiebolag räcker med en styrelseledamot
under förutsättning att det finns minst en
suppleant. Också i frågor som styrelsens utseende,
arbetsordning för styrelsen och kallelse till
bolagsstämma innebär 1998 års lagändringar en
differentiering mellan publika och privata
aktiebolag där bestämmelserna för de privata
aktiebolagen generellt sett är något enklare och mer
flexibla (prop. 1997/98:99, bet. LU26).
Därutöver vill utskottet peka på att frågor kring
regelförenkling för mindre företag kommit alltmer i
blickpunkten under senare år genom bl.a.
Småföretagsdelegationens arbete och tillkomsten av
den s.k. Simplexenheten inom Regeringskansliet.
Närmare redogörelser för pågående och planerat
arbete på området under senare tid återfinns dels i
skrivelsen 2000/01:143 Regeringens redogörelse för
regelförenklingsarbetet med särskild anknytning till
små företag som överlämnades till riksdagen i juni
2001, dels i budgetpropositionen för år 2002 (prop.
2001/02:1, utg. omr. 24).
Mot bakgrund av vad som sålunda har redovisats
anser utskottet att motion N222 yrkande 3 inte bör
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Motionen
bör därför avslås.

I motion N263 av Agne Hansson m.fl. (c) anförs att
framväxten av nya företag, framför allt i
tjänstesektorn, ställer nya krav på hur regler och
strukturer i samhället skall utformas, inte minst på
det associationsrättsliga området.
Singelföretagandet med självanställning kan, enligt
motionärerna, ses som ett komplement till nuvarande
företagsformer och anställning. Införandet av denna
företagsform skulle, anförs i motionen, gynna den
del av befolkningen som bedriver verksamhet av olika
slag. För att självanställning skall fungera fullt
ut krävs dock att olika praktiska frågor, exempelvis
moms- och namnregistrering löses. I motionen begärs
att regeringen skall ges i uppdrag att utreda
möjligheterna att införa självanställning som
företagsform (yrkande 16).

Ett motsvarande yrkande framförs av Sofia Jonsson
(c) i motion L236.
Utskottet erinrar om att begreppet
självanställning lanserades i antologin (SOU
1996:151) Bidrag genom arbete, som publicerades inom
ramen för den s.k. Storstadskommitténs arbete.
Självanställning beskrevs där som en enkel
företagsform för en person i gränslandet mellan fast
anställning och de traditionella företagsformerna.
Idén fördes vidare under benämningen singelföretag
av Branschsaneringsutredningen i betänkandet (SOU
1997:111) Branschsanering och andra metoder mot
ekobrott.
Utredningen föreslog bl.a. att ett nytt
regelsystem borde tas fram för en enklare form av
företagande, s.k. singelföretag. Ett sådant företag
skulle, enligt utredningen, endast gälla en persons
arbete. Verksamhetsformen fick således inte förenas
med anställd personal eller medhjälpare. Vidare
skulle kostnadsavdrag, skatter och avgifter vara
schabloniserade och skattesatsen låg. Ersättning för
utfört arbete skulle betalas in direkt av kunden
till ett kontoförande organ.
Branschsaneringsutredningens förslag övervägdes av
regeringen i propositionen 2000/01:105 Förbud mot
juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall.
Regeringen gjorde därvid bedömningen att
utredningens förslag om ett nytt regelsystem för
singelföretag inte borde genomföras och hänvisade
därvid bl.a. till att singelföretagen, genom den
förmånliga beskattningen skulle få
konkurrensfördelar jämfört med andra företag och att
det förelåg en risk för att nya typer av fusk
uppstod, exempelvis genom att singelföretagaren
sålde kostnadsverifikationer till andra företag.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen i maj
2001 avstyrkte utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande 2000/01:LU21 ett motionsyrkande
med samma inriktning som de nu aktuella. Utskottet
hänvisade därvid till riksdagens tidigare
ställningstaganden i fråga om införandet av en ny
bolagsform för mindre företag och till att riksdagen
flera gånger tidigare avslagit närliggande
motionsyrkanden på det skatterättsliga området.
Utskottet har i dag, åtta månader senare, samma
uppfattning i frågan och föreslår därför att
motionerna L236 och N263 yrkande 16 skall avslås.

Ny associationsform för icke
vinstdrivande verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på införande av en
ny associationsform för icke vinstdrivande
verksamhet bör avslås. Utskottet hänvisar
till pågående arbete inom Regeringskansliet.
Jämför reservation nr 2 (c, fp).

Leif Jakobsson (s) framhåller i motion L296 att de existerande
associationsformerna alla har det gemensamt att
regelverken syftar till maximal ekonomisk avkastning
till ägarna. Samtidigt pågår, anförs det, mycket
utvecklingsarbete inom den gemensamma sektorn i
syfte att åstadkomma mindre och mer överblickbara
organisationsformer. Drivkraften bakom de flesta
försök med fristående skolor, vårdinrättningar m.m.
är enligt motionären att framhålla en pedagogisk
idé, en vårdideologi eller en arbetsorganisation som
inte finns inom den offentliga sektorn. Trots att
verksamheten är samhällsnyttig och drivkraften
oegennyttig hänvisas, anförs det, dessa verksamheter
till att välja aktiebolagsformen, eftersom det i
Sverige saknas associationsformer för icke
vinstdrivande företag. Mot denna bakgrund skulle,
enligt motionärens mening, införandet av en ny
associationsform för allmännyttig verksamhet fylla
en viktig funktion för att utveckla
verksamhetsformer inom den offentliga sektorn, för
det ideella föreningslivet och för utvecklandet av
den allmännyttiga bostadssektorn. I motionen yrkas
ett tillkännagivande om vad som sålunda anförts.

I motion N314 av Agne Hansson m.fl. (c) anförs att
den pågående utvecklingen inom den sociala ekonomin
med nya verksamheter med allmännyttiga ändamål
kräver en översyn av de befintliga
associationsformerna. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att regeringen inom ramen för en
parlamentarisk kommitté skall låta utreda
möjligheterna att införa ytterligare
associationsformer för att stödja verksamhet som
varken är kooperativ eller som drivs som ideell
förening, men som likväl har ett socialt, samhälls-
eller allmännyttigt ändamål (yrkande 5).
Utskottet kan upplysa om att en särskild utredare
i juli 2001 fick i uppdrag att biträda
Justitiedepartementet med att undersöka vad som kan
vara en lämplig organisationsform för icke
vinstdrivande näringsliknande verksamhet av inte
obetydlig omfattning, exempelvis inom sjukvårds-
eller utbildningssektorn (Ju 2001:L). Uppdraget
redovisades den 19 september 2001 i promemorian
Frågor kring icke vinstutdelande företag. Utredaren
gör i promemorian bedömningen att en icke
vinstsyftande verksamhetsform av medlemskaraktär kan
etableras enkelt och effektivt genom att
aktiebolagsinstitutet kompletteras med vissa
bestämmelser för icke vinstsyftande verksamhet. Det
saknas således, enligt utredaren, anledning att
införa en helt ny företagsform. I stället är det
tillräckligt, anförs det i promemorian, att införa
en ny aktiebolagsform, nämligen aktiebolag utan
vinstsyfte. Utredaren gör vidare bedömningen att ett
säkerställande av restriktioner i rätten till
vinstutdelning förutsätter någon form av
kontrollorgan.
Enligt vad utskottet har erfarit pågår, på
grundval av den i det föregående redovisade
promemorian, arbete inom Regeringskansliet med att
utarbeta direktiv till en utredare med uppgift att
utreda frågor kring ett nytt slag av aktiebolag för
icke vinstdrivande verksamhet. Avsikten är, enligt
uppgift, att regeringen skall kunna besluta direktiv
under våren 2002.
Mot bakgrund av vad som nu har redovisats kan
utskottet konstatera att det pågår arbete med en
inriktning som ligger väl i linje med
motionsönskemålen. Det pågående arbetet bör inte nu
föregripas av något uttalande från riksdagens sida,
och utskottet föreslår därför att motionerna L296
och N314 yrkande 5 skall avslås.

Sociala kooperativ

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion som rör sociala
kooperativ. Utskottet hänvisar till tidigare
ställningstaganden och pågående arbete.

Ingrid Burman m.fl. (v) framhåller i motion L289 att
den kooperativa företagsformen röner allt större
intresse på det sociala området, framför allt i
fråga om daghem och personalkooperativ som bildats
då offentlig verksamhet avknoppats från ett
landsting eller en kommun. I Sydeuropa finns, anförs
det i motionen, gott om s.k. sociala kooperativ,
företag som arbetar med människor som har svårt att
komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Ett stort
antal av kooperatörerna i ett sådant socialt
kooperativ har någon form av fysiskt, psykiskt eller
socialt handikapp. Motionärerna pekar på att det i
Italien finns en speciell kooperativ lagstiftning
som reglerar de sociala kooperativens verksamheter.
Ett socialt kooperativ måste ha minst 40 %
arbetshandikappade som kooperatörer, och lagen
innehåller regler om hur eventuella överskott skall
fördelas mellan investeringar och löner och hur
stort kapital som måste finnas fonderat. Om ett
företag uppfyller de krav som ställs för att det
skall klassas som ett socialt kooperativ finns
möjligheter till skattelättnader. Enligt
motionärerna finns i dag lagstiftning som begränsar
möjligheterna att inrätta eller stödja sociala
kooperativ. Motionärerna anser att lagstiftningen
bör ses över så att bildandet av sociala kooperativ
inte förhindras eller försvåras och det även i
Sverige skall vara möjligt att bilda och driva
sociala kooperativ efter italiensk modell. I
motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet med
vad som nu har anförts.

Inför ställningstagandet till ifrågavarande
spörsmål bör först erinras om att utskottet i sitt
av riksdagen godkända betänkande 1997/98:LU19 våren
1998 avstyrkte en motsvarande motion i vilken
begärdes att det skulle införas särskild
lagstiftning om en kooperativ företagsform anpassad
för sociala kooperativ. Utskottet kunde därvid inte
finna att den associationsrättsliga lagstiftningen
utgjorde hinder mot sådan verksamhet och pekade
särskilt på att den kooperativa företagsformen
stärkts och fått likvärdiga arbetsvillkor jämfört
med andra företag genom vissa ändringar i bl.a.
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som
riksdagen beslutat om våren 1997. Det slags effekter
som efterlystes av motionärerna kunde, menade
utskottet, knappast uppnås genom ytterligare
lagstiftningsåtgärder på det civilrättsliga området.
Detta innebar emellertid inte att utskottet därmed
avvisade de tankegångar som fördes fram i den då
aktuella motionen. I stället fanns det skäl för att
frågorna fick en närmare genomlysning i lämpligt
sammanhang. Något särskilt initiativ från riksdagens
sida därom var dock, enligt utskottets mening, inte
erforderligt.
Utskottet kan i dag konstatera att frågor med
anknytning till motionsspörsmålet har uppmärksammats
i en rad olika sammanhang under senare år. Som
exempel på detta kan nämnas att det för närvarande
pågår en studie, finansierad av bl.a. NUTEK och
Socialstyrelsen, som syftar till att definiera och
avgränsa begreppet socialt arbetskooperativ,
beskriva den samhälleliga stödstrukturen samt
analysera hur stödet påverkar och kan påverka en
utveckling. En delrapport från studien som lämnades
i början av sommaren 2001 innehåller en inventering
och beskrivning av sociala arbetskooperativ och
deras utveckling. Rapporten innehåller också en
utblick på jämförbara verksamheter i Italien och
Storbritannien. I nästa fas skall studien analysera
effekterna av samhälleligt stöd och olika
bidragssystem på kooperativens utveckling. Uppdraget
skall slutredovisas under våren 2002.
Framhållas bör även att statsrådet Ulrica Messing
i en interpellationsdebatt den 15 november 2001
bl.a. uttalat att de sociala arbetskooperativen är
utmärkta exempel på att det går att hitta former
mellan det offentliga och det privata som ger många
människor nya möjligheter till arbete, större makt
över den egna situationen och ett bättre liv i
gemenskap med andra. När slutsatserna av den
pågående studien är klara kan man, enligt
statsrådet, på allvar börja diskutera hur man skall
kunna komma till rätta med eventuella problem, vilka
regeljusteringar som kan behövas och hur dessa i så
fall skall utformas (svar på interpellation
2001/02:44).
En närmare redovisning av Regeringskansliets
arbete på området finns i skriften Social ekonomi
som publicerades våren 2001.
I sammanhanget bör också påpekas att
Upphandlingskommittén i sitt slutbetänkande (SOU
2001:31) Mera värde för pengarna lagt fram vissa
lagförslag som syftar till att möjliggöra positiv
särbehandling vid offentlig upphandling. Kommittén
har bl.a. föreslagit att kommuner och landsting, vid
upphandling av vård och omsorg, skall få kräva att
en leverantör inte är ett renodlat kommersiellt
företag, och alltså kunna ge företräde för icke
vinstsyftande företag och organisationer, exempelvis
kooperativ.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
Mot bakgrund av vad som nu har redovisats kan
utskottet konstatera att motionsspörsmålet, i linje
med utskottets förhoppningar våren 1998,
uppmärksammats i skilda sammanhang och att det pågår
arbete med en inriktning som ligger helt i linje med
motionsönskemålen. Utskottet kan, från sina
utgångspunkter, inte finna att det föreligger skäl
för riksdagen att nu ta initiativ till några
ytterligare åtgärder på området. I stället bör
resultatet av det pågående arbetet avvaktas.
Med det anförda föreslår utskottet att motion L289
skall avslås.

Könsfördelningen i företagens
ledning

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på
lagstiftningsåtgärder i syfte att få till
stånd en jämnare könsfördelning i företagens
ledning bör avslås. Utskottet hänvisar till
tidigare ställningstaganden från riksdagens
sida. Jämför reservation nr 3 (v).

Bestämmelser om aktiebolags ledning finns i 8 kap.
aktiebolagslagen (1975:1385). Av dessa framgår att
ett aktiebolag skall ha en styrelse med minst tre
ledamöter. I ett privat aktiebolag får styrelsen
dock bestå av en eller två ledamöter, om det finns
minst en suppleant. Av 6 § följer att styrelsen
utses av bolagsstämman. I bolagsordningen får det
föreskrivas att en eller flera styrelseledamöter, i
publika aktiebolag dock mindre än hälften av
samtliga, skall utses på annat sätt. Kapitlet
innehåller vidare bestämmelser om bl.a. styrelsens
uppgifter, bosättningskrav, obehörighetsgrunder,
mandattid, ordförande, sammanträden, beslutsförhet,
jäv och protokoll.

Därutöver finns särskilda bestämmelser som gäller
verkställande direktör. I ett publikt aktiebolag
skall styrelsen utse en verkställande direktör. I
ett privat aktiebolag får styrelsen utse en
verkställande direktör. Av 8 kap. 9 § följer att den
som är underårig eller i konkurs eller som har en
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken inte
kan vara styrelseledamot. Att detsamma gäller för
den som har näringsförbud följer av 6 § lagen
(1986:436) om näringsförbud.
Några särskilda regler om könssammansättningen i
ett aktiebolags styrelse finns inte. Inte heller i
annan associationsrättslig lagstiftning finns några
sådana föreskrifter. Däremot är företag som skall
upprätta årsredovisning, bl.a. samtliga aktiebolag
och ekonomiska föreningar, enligt 5 kap. 18 §
årsredovisningslagen (1995:1554) skyldiga att i
årsredovisningen lämna uppgifter om medelantalet
under året anställda personer med uppgift om
fördelningen mellan kvinnor och män. Om företaget
har anställda i flera länder, skall medelantalet
anställda och fördelningen mellan kvinnor och män i
varje land anges.
I motion L235 av Gudrun Schyman m.fl. (v) pekas på
att i de svenska börsnoterade bolagens styrelser har
andelen kvinnor under många år legat runt 5 % och
att endast 29 % av de börsnoterade bolagen har en
kvinna i styrelsen som valts på bolagsstämma. Av de
25 bolag som finns på börsens A-lista med de mest
omsatta aktierna saknar enligt motionen 15 kvinnlig
representation i styrelsen. I fråga om de 500
största företagen med dotterbolag uppgår andelen
kvinnor som är verkställande direktör till 3 % medan
andelen kvinnor som är styrelseordförande uppgår
till omkring 2 %. Rådande situation är, menar
motionärerna, oacceptabel ur ett demokrati-,
jämställdhets-, och rättviseperspektiv och kan även
ifrågasättas ur ett samhälls- och företagsekonomiskt
perspektiv. Att inte lagstifta om könskvotering
vore, anförs i motionen, kvinnodiskriminerande.
Riksdagen bör därför begära att regeringen skall
lägga fram förslag till ändring av aktiebolagslagen
som innebär att minst 40 % av vartdera könet skall
vara representerat i börsnoterade aktiebolags
styrelser samt i statligt och kommunalt ägda
aktiebolags styrelser.
Sylvia Lindgren och Barbro Andersson Öhrn (båda s)
anför i motion L339 att Sverige i mångt och mycket
ses som ett föregångsland när det gäller
jämställdhet. Det finns dock, menar motionärerna,
ett område där jämställdheten lyser med sin frånvaro
och det är de privata bolagsstyrelserna och på
ledande poster i företagen. För att få en balanserad
utveckling som tar tillvara både mäns och kvinnors
resurser och värderingar är det, enligt
motionärerna, nödvändigt att båda könen finns
representerade på alla beslutsnivåer i samhället. En
jämn könsfördelning är således såväl en demokrati-
och maktfråga som en resurs- och kvalitetsfråga av
hög dignitet. I motionen begärs ett
tillkännagivande om vad som anförs i motionen om att
öka andelen kvinnor i privata bolagsstyrelser.
I motion L358 av Carina Hägg (s) anförs att
kvinnor är kraftigt underrepresenterade i privata
vårdföretags styrelser. När stat, kommun och
landsting överväger att privatisera verksamhet
måste, enligt motionären, också jämställdhetsfrågan
beaktas. I motionen begärs ett tillkännagivande om
vad som anförts i motionen om den bristfälliga
jämställdheten i vårdbolags styrelser.
Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) förutsätter i motion
N359 att regeringen sätter kraft bakom orden och
vidtar erforderliga åtgärder för att öka andelen
kvinnor i näringslivets styrelser till minst 40 %.
I motionen begärs ett tillkännagivande om vad som
anförts i motionen om kvinnorepresentationen i
näringslivets styrelser.
Utskottet vill först peka på att regeringen i
skrivelsen 1999/2000:24 om jämställdhetspolitiken
inför 2000-talet presenterat huvuddragen i den
fortsatta inriktningen av jämställdhetspolitiken. I
skrivelsen anför regeringen att den kommer att
intensifiera ansträngningarna för att öka andelen
kvinnor vid tillsättningar i statliga
bolagsstyrelser i syfte att uppnå en jämn
könsfördelning. Ett delmål är att andelen kvinnor
skall vara minst 40 % år 2003. När det gäller
styrelser i börsnoterade aktiebolag avser
regeringen, enligt skrivelsen, att noga följa
utvecklingen de närmaste åren.
Skrivelsen behandlades av riksdagen våren 1999.
Arbetsmarknadsutskottet ställde sig i sitt av
riksdagen godkända betänkande 1999/2000:AU6 bakom
skrivelsen och uttalade att man stödde den
inriktning på jämställdhetspolitiken som regeringen
redovisat i skrivelsen.
Lagutskottet har från sina utgångspunkter ingen
annan uppfattning än den arbetsmarknadsutskottet
sålunda gett uttryck för. Lagutskottet har också
våren 2000, med anledning av en motion, uttalat att
tiden nu är mogen att överväga om en utvidgning av
den gällande skyldigheten att i årsredovisningen
ange könsfördelningen till en redovisning av
fördelningen mellan kvinnor och män i styrelser och
på andra ledande poster i företaget kan vara till
nytta för jämställdhetsarbetet (bet.
1999/2000:LU10). Det fick enligt utskottet ankomma
på regeringen att i lämpligt sammanhang ta initiativ
till sådana överväganden och återkomma till
riksdagen. Vad utskottet sålunda anförde med
anledning av den då aktuella motionen, gav riksdagen
som sin mening regeringen till känna (rskr. 144).
Enligt vad utskottet har erfarit pågår för
närvarande arbete med en departementspromemoria i
ämnet som beräknas vara klar under början av våren
2002.
Som utskottet uttalat tidigare när liknande
motionsyrkanden behandlats ger förhållandena, som de
redovisats i de nu aktuella motionerna, anledning
till eftertanke (se bet. 1997/98:LU26,
1999/2000:LU10 och 2000/01:LU9). Även nu anser
utskottet emellertid att det trots allt inte bör
komma i fråga att genom ändringar i den
associationsrättsliga lagstiftningen tvinga fram en
ändring. Enligt utskottets mening skulle det
nämligen vara oacceptabelt att göra ingrepp i
ägarkollektivets, bolagsstämmans, rätt att
självständigt utse sina företrädare i
företagsledningen. En ökad jämställdhet i
bolagsstyrelserna och andra ledningsorgan måste
sålunda främjas med andra medel än genom tvingande
lagstiftning om styrelsernas könssammansättning.
Med det anförda föreslår utskottet att motionerna
L235, L339, L358 och N359 skall avslås.

Kapitalskyddet i aktiebolag

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på åtgärder från
riksdagens sida i fråga om vinstutdelning och
lån från aktiebolag bör avslås. Utskottet
förutsätter att frågan uppmärksammas inom
ramen för pågående arbete inom
Regeringskansliet.

Aktiebolagets främsta kännetecken är att aktieägarna
inte är personligen ansvariga för bolagets skulder.
Endast bolagets förmögenhet kan tas i anspråk för
betalning av dess skulder. En central
aktiebolagsrättslig princip är därför att bolagets
tillgångar i viss utsträckning måste undantas från
aktieägarnas dispositionsrätt och bindas i bolaget.
I aktiebolagslagen finns därför en rad regler, bl.a.
i 12 kap., som syftar till att garantera att en
bolagsförmögenhet skapas vid bolagets bildande och
att bolaget inte vederlagsfritt minskar sina
tillgångar genom värdeöverföringar, exempelvis genom
olovlig vinstutdelning och otillåtna lån, till
aktieägare och andra.

I motion L311 av Siv Holma och Stig Eriksson (båda
v) anförs med anledning av ett konkret fall att
det är otillfredsställande att ägarna av ett
aktiebolag kan ta ut kapital ur bolaget utan hänsyn
till företagets behov. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att det skall göras en översyn
av lagstiftningen med inriktning att förhindra att
ägare skall kunna dränera ett bolag på dess kapital.
Översynen skall också omfatta möjligheten att kunna
ställa krav på motprestationer från bolag som
erhåller stöd genom samhälleliga insatser.
Kristina Zakrisson m.fl. (s) tar upp motsvarande
frågeställningar i motion L354. Motionärerna anser
att det behövs en översyn av lagstiftningen i syfte
att förhindra att näringsidkare genom överföringar
av kapital mellan bolag kan komma undan sina
åtaganden gentemot anställda och samhället.
Utskottet kan konstatera att lagstiftningen på
området har varit föremål för överväganden inom
ramen för Aktiebolagskommitténs arbete.
Övervägandena har redovisats i delbetänkandet (SOU
1997:168) Vinstutdelning i aktiebolag och i
delbetänkandet (SOU 1997:22) Aktiebolagets kapital.
Båda betänkandena har remissbehandlats. Enligt vad
utskottet har erfarit är avsikten att utredningens
överväganden i denna del skall behandlas i den
lagrådsremiss med förslag till ny aktiebolagslag som
har aviserats av regeringen.
Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksammar
motionsspörsmålen inom ramen för det pågående
beredningsarbetet och vid behov föreslår de åtgärder
som kan anses erforderliga.
Med det anförda föreslår utskottet att motionerna
L311 och L354 skall avslås.

Aktiekapitalets storlek

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om en
sänkning av lägsta gränsen för aktiekapitalet
för nystartade aktiebolag. Utskottet hänvisar
till tidigare ställningstaganden från
riksdagens sida.

Enligt 1 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385)
gäller att aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag
skall uppgå till minst 500 000 kr och i ett privat
aktiebolag till minst 100 000 kr. Nu gällande
beloppsgränser infördes, med ikraftträdande den 1
januari 1995, i samband med att aktiebolagen
uppdelades i två olika typer av bolag, nämligen
publika respektive privata aktiebolag. Dessförinnan
gällde sedan år 1973 en lägsta gräns för
aktiekapitalet på 50 000 kr (prop. 1993/94:196, bet.
LU32).

I motion L315 av Ulla-Britt Hagström (kd) anförs
att höjningen av gränsen för det lägsta
aktiekapitalet från 50 000 kr till 100 000 kr har
visat sig särskilt drabba kvinnor som vill starta
aktiebolag. Motionären anser att lagstiftningen
skall utformas på så sätt att kvinnors företagande
inte missgynnas och begär ett tillkännagivande om
att minsta aktiekapital skall sänkas till 50 000 kr.
Utskottet kan konstatera att frågan om lägsta
gräns för aktiekapitalet, med anledning av flera
motionsyrkanden, var föremål för ingående
överväganden i samband med att nu gällande
beloppsgränser beslutades av riksdagen våren 1994.
Utskottet erinrade därvid, i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1993/94:LU32, om att
aktiekapitalets syfte är att skydda borgenärerna och
att utgöra en slags garanti för bolagets
fordringsägare. En avsevärd höjning av gränsen för
lägsta tillåtna aktiekapital skulle därför, ansåg
utskottet, innebära en förstärkning av borgenärernas
ställning, vilket i sin tur skulle komma bolagen
själva till del på så sätt att det skulle bli
lättare att erhålla kredit. En väsentlig höjning
skulle även motverka förekommande missbruk av
aktiebolagsformen. Å andra sidan konstaterade
utskottet att aktiekapitalets storlek inte var helt
avgörande för borgenärernas skydd. En kraftig
höjning av aktiekapitalet torde inte heller innebära
någon garanti för att aktiebolagsformen inte skulle
missbrukas. En alltför kraftig höjning skulle
vidare, anförde utskottet, kunna innebära
svårigheter för ägare av mindre aktiebolag att
införskaffa ytterligare kapital och driva
verksamheten vidare i bolagsform och även försvåra
nyetablering. Vid en samlad bedömning kom utskottet
fram till att den i den då aktuella propositionen
föreslagna lägsta beloppsgränsen, 100 000 kr,
var väl avvägd och borde godtas. Utskottet
tillstyrkte därför propositionen i denna del.
Enligt utskottets bedömning har inte framkommit
någon omständighet som utgör skäl att nu ompröva
riksdagens tidigare ställningstaganden i fråga om
lägsta beloppsgräns för aktiekapitalet i privata
aktiebolag. Motion L315 bör därför avslås.

Redovisningsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på redovisning av
koldioxidutsläpp och sjukfrånvaro bör avslås.
Utskottet hänvisar till pågående och kommande
berednings- och utredningsarbete.

Den 1 januari 1996 trädde tre nya lagar på
redovisningsområdet i kraft, nämligen
årsredovisningslagen (1995:1554), som gäller för
aktiebolag och vissa handelsbolag, samt lagen
(1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag samt lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag (prop.
1995/96:10, bet. LU4).

I 1995 års årsredovisningslagar föreskrivs att
årsredovisningen skall bestå av balansräkning,
resultaträkning, noter och förvaltningsberättelse.
Förvaltningsberättelsen skall innehålla en
rättvisande översikt över utvecklingen av bolagets
verksamhet, ställning och resultat. Den skall även
innehålla upplysningar om vissa viktigare
förhållanden, bl.a. förhållanden som är av väsentlig
betydelse för bolaget samt upplysningar om bolagets
förväntade framtida utveckling. Lagstiftningen utgör
en ramlagstiftning som kompletteras med bl.a.
uttalanden från Bokföringsnämnden.

I motion L218 av Lars Ångström och Yvonne Ruwaida
(båda mp) anförs att utsläpp av koldioxid är den
viktigaste orsaken till den globala uppvärmningen
och att utsläppen måste minska kraftigt. Enligt
motionärerna är det angeläget att företagen lämnar
information om sina utsläpp av koldioxid eftersom
detta möjliggör att de företag som inte tar frågan
på allvar kan kritiseras i medierna och på så sätt
tvingas till ett mer ansvarsfullt agerande. Arbetet
med att sammanställa uppgifter om företagens utsläpp
ökar också miljömedvetenheten i företagen anförs det
i motionen. Motionärerna ser positivt på att en del
företag frivilligt lämnar uppgifter om sina
koldioxidutsläpp, exempelvis till det s.k.
Miljöindex. Eftersom alla företag inte frivilligt
lämnar sådana uppgifter behövs dock tvingande
lagstiftning på området. I motionen begärs att
regeringen skall ges i uppdrag att lägga fram ett
lagförslag om att svenska börsnoterade företag skall
redovisa sina koldioxidutsläpp, inklusive
anläggningar utanför Sverige, dels i absoluta tal,
dels i relation till omsättningen.

Inför ställningstagandet till ifrågavarande
spörsmål erinrar utskottet om att enligt 6 kap. 1 §
tredje stycket årsredovisningslagen (1995:1554)
gäller sedan den 1 januari 1999 att ett företag som
är tillstånds- eller anmälningspliktigt enligt 9
kap. 6 § miljöbalken (1998:808) skall lämna
särskilda upplysningar om verksamhetens påverkan på
den yttre miljön (prop. 1996/97:167, bet.
1997/98:JoU8). Bestämmelsen, som är tillämplig även
på kreditinstitut, värdepappersbolag och
försäkringsföretag, utgör ett tillägg till den
allmänna upplysningsskyldighet i fråga om
förhållanden som är av betydelse för bedömningen av
ett bolags verksamhet, ställning, resultat och
utvecklingsmöjligheter förhållanden som ibland kan
vara relaterade till miljön som redan följer av
samma paragrafs första och andra stycke. Kopplingen
till miljöbalkens tillståndsregler innebär att
uppgiftsskyldigheten endast omfattar anläggningar
som är belägna i Sverige.
Bokföringsnämnden har i BFN U 98:2
Miljöinformation i förvaltningsberättelsen uttalat
sig om den närmare innebörden av bestämmelsen.
Enligt dessa uttalanden krävs i första hand att
bolaget skall ange att det bedriver tillstånds-
eller anmälningspliktig verksamhet och vad denna
avser. För tillståndspliktig verksamhet skall också
anges om miljöpåverkan i huvudsak sker genom utsläpp
till luft, vatten eller mark eller genom avfall
eller buller. Vidare skall anges bl.a. om väsentliga
tillstånd behöver förnyas och om förelägganden
enligt miljöbalken föreligger. Enligt
Bokföringsnämnden är det många gånger lämpligt att
information också lämnas om verksamhet som bedrivs
utomlands.
Som påpekas i motionen förekommer även olika
former av frivillig miljöredovisning. Ett exempel på
detta är EMAS (Eco Management and Audit Scheme),
dvs. EU:s miljölednings- och redovisningssystem.
Verksamheten regleras i en förordning som innehåller
bestämmelser om bl.a. formerna för frivillig
miljörevision, krav på miljörevisorer och innehåll i
miljöredovisning.
Motionsspörmålen har också varit föremål för
uppmärksamhet i en proposition som regeringen
överlämnade till riksdagen den 29 november 2001,
proposition 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi. I
propositionen lägger regeringen förslag till
nationellt mål på området som innebär att de svenska
utsläppen av växthusgaser, bl.a. koldixoid, skall
minska med 4 % till år 2010. Målet skall, enligt vad
som anges i propositionen, uppnås genom en lång rad
åtgärder, bl.a. klimatinvesteringsprogram,
informationskampanjer, en strategi för alternativa
drivmedel och s.k. grön skatteväxling.
Vad gäller miljöredovisning anförs i propositionen
att området utvecklas fortlöpande och att
miljöindikatorer tas fram, bl.a. inom EMAS, vilket
enligt regeringens bedömning innebär att
möjligheterna att på ett övergripande sätt jämföra
miljöinformation ökar. Redovisning av utsläpp har,
anförs det vidare, fått en ökad betydelse vid
bedömningen av företag generellt men också i
förhållande till en eventuell handel med
utsläppsrättigheter. Som ett led i arbetet med att
uppnå det nationella målet avser regeringen, enligt
vad som redovisas i propositionen, att göra en
uppföljning av vilka effekter som bestämmelsen om
miljöredovisning i årsredovisningslagarna samt
Bokföringsnämndens riktlinjer fått. Regeringen
kommer därefter att överväga när det är lämpligt att
se över de nuvarande bestämmelserna.
Enligt utskottets mening bör resultatet av den i
propositionen aviserade uppföljningen och översynen
av gällande lagstiftning på området avvaktas innan
riksdagen överväger mer långtgående krav på
miljörelaterad information i den
assocationsrättsliga lagstiftningen. Motion L218 bör
därför avslås.

I motion L316 av Siw Wittgren-Ahl och Sven
Hulterström (båda s) understryks vikten av att komma
till rätta med den ökande sjukfrånvaron. Enligt
motionärerna vore en uppgift om sjukfrånvaron i
årsredovisningen av intresse för anställda,
arbetssökande, aktieägare och det allmänna. Genom en
sådan upplysningsskyldighet lyfts också, anförs det
i motionen, sjukfrånvaron fram som en viktig fråga
både i den allmänna debatten och för
företagsledningarna. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att det bör införas en
obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro i
verksamhetsberättelser (yrkande 1). I motionen
begärs också ett tillkännagivande om att
bestämmelser bör utarbetas vad gäller redovisning av
sjukfrånvaro även inom myndigheter och
organisationer som inte omfattas av
årsredovisningslagen (yrkande 2) och att
Bokföringsnämnden bör få i uppgift att utfärda
riktlinjer för beräkning av sjukfrånvaron (yrkande
3).

Utskottet erinrar om att regeringen genom beslut
den 23 juni 1999 gav en särskild utredare i uppdrag
att göra en analys av sjukförsäkringen (dir.
1999:54). Utredningen antog namnet
Sjukförsäkringsutredningen. I uppdraget låg bl.a.
att fördjupa analysen av varför sjukfrånvaron och
utgifterna för sjukpenningen förändras över tiden
och att lämna förslag till konkreta åtgärder för att
minska sjukfrånvaron. Uppdraget slutredovisades i
betänkandet (SOU 2000:121) Sjukfrånvaro och
sjukskrivning fakta och förslag som överlämnades
till regeringen i december 2000.
I betänkandet föreslogs bl.a. att företag,
organisationer och myndigheter skall åläggas en
obligatorisk redovisningsskyldighet avseende
anställdas sjukfrånvaro genom ändringar i de lagar
och förordningar som reglerar innehållet i
årsredovisningarna.
Genom beslut den 7 december 2000 tillkallade
regeringen en utredare med uppgift att lägga fram
ett förslag till en samlad handlingsplan för ökad
hälsa i arbetslivet (dir. 2000:92), den s.k. HpH-
utredningen. I direktiven pekades på att olika
förslag till åtgärder mot den ökande sjukfrånvaron
har lagts fram från olika håll, bl.a. av
Sjukförsäkringsutredningen, och att det finns behov
att sammanställa dessa förslag till en helhet. I
uppdraget låg, enligt direktiven, att
förutsättningslöst se över effektiviteten och
träffsäkerheten i bl.a. sjukförsäkring,
rehabilitering, förtidspension och
arbetsskadeförsäkring samt föreslå hur förebyggande
åtgärder, försäkringssystem m.m. kan bli mer
effektiva redskap.
Utredaren redovisade sitt uppdrag i betänkandet
(SOU 2002:5) Handlingsplan för ökad hälsa i
arbetslivet som överlämnades till regeringen den 8
januari 2002. I betänkandet föreslås bl.a. att det i
årsredovisningslagen skall införas bestämmelser om
obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro, att
motsvarande bestämmelser om obligatorisk redovisning
av sjukfrånvaro även skall införas för myndigheter
och andra organisationer som inte omfattas av
årsredovisningslagen och att regeringen skall uppdra
åt Bokföringsnämnden att utfärda riktlinjer för
beräkningen av sjukfrånvaron.
I sammanhanget bör också nämnas att en arbetsgrupp
inom Regeringskansliet under våren 2001 tagit fram
en handlingsplan med en strategi för att komma till
rätta med utvecklingen inom den arbetsrelaterade
ohälsan. Arbetsgruppen redovisade uppdraget i maj
2001 i departementspromemorian (Ds 2001:28)
Långsiktig verksamhetsutveckling ur ett
arbetsmiljöperspektiv en handlingsplan för att
förnya arbetsmiljöarbetet. En närmare redovisning
för pågående arbete på området återfinns i
budgetpropositionen för år 2002 (prop. 2001/02:1,
utg.omr. 10).
Mot bakgrund av vad som nu har redovisats kan
konstateras att det föreligger ett färdigt
lagförslag med en inriktning som ligger helt i linje
med vad som förespråkas i motionen. Utskottet anser,
från sina utgångspunkter, att resultatet av den
fortsatta beredningen av frågan nu inte bör
föregripas genom något särskilt uttalande från
riksdagens sida.

Med det anförda föreslår utskottet
att motion L316 skall avslås.

Tillsyn över stiftelser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som
rör tillsynen över stiftelser samt tillsyns-
och registerhållningsavgifter för stiftelser.
Utskottet hänvisar till en av regeringen
aviserad översyn av stiftelselagen.

Bestämmelser om registreringsskyldighet för
stiftelser finns i 10 kap. stiftelselagen
(1994:1220). Dessa innebär bl.a. att stiftelser som
är skyldiga att upprätta årsredovisning, dvs.
stiftelser som driver näringsverksamhet eller vars
tillgångar överstiger tio basbelopp, skall vara
registrerade i länsvis förda stiftelseregister. En
stiftelse skall även vara registrerad om det följer
av stiftelseförordnandet. Registreringsmyndighet är
alltid en länsstyrelse och i princip är det den
länsstyrelse som utövar tillsyn över stiftelsen som
är registreringsmyndighet.

En stiftelse som är registrerad i
stiftelseregistret skall, enligt vad som närmare
föreskrivs i stiftelseförordningen (1995:1280),
betala en årlig registerhållningsavgift som uppgår
till 600 kr i fråga om näringsdrivande stiftelser
samt personal- och pensionsstiftelser och 425 kr för
övriga stiftelser. Vidare utgår en årlig
tillsynsavgift om 600 kr för näringsdrivande
stiftelser samt personal- och pensionsstiftelser och
400 kr för övriga stiftelser.
Sofia Jonsson (c) anför i motion L209 att
stiftelsebegreppet innefattar verksamheter med
mycket skiftande förutsättningar. Tillsynsavgifterna
innebär, enligt motionären, att de mindre
stiftelsernas möjlighet att dela ut medel i enlighet
med stiftarens förordnande minskar. Motionären menar
att tillsynsgränsen borde ändras så att mindre
stiftelser undantas från skyldigheten att betala
årliga tillsyns- och registerhållningsavgifter och i
motionen begärs ett tillkännagivande om att
tillsynsgränserna för mindre stiftelser bör ses
över.
Ett motsvarande motionsyrkande avstyrktes av
utskottet våren 2001 i samband med behandlingen av
regeringens proposition 2000/01:67 Stiftelselagen
undantag från tillsyn. Utskottet förutsatte därvid i
det av riksdagen godkända betänkandet 2000/01:LU20
att motionsspörsmålet skulle komma att omfattas av
en, i den då aktuella propositionen till år 2002
aviserad översyn av stiftelselagen. Någon åtgärd
från riksdagens sida med anledning av motionen var
därför, enligt utskottets bedömning, inte
erforderlig.
Enligt vad utskottet har erfarit pågår arbete inom
Regeringskansliet med inriktningen att den aviserade
översynen skall kunna inledas i början av hösten
2002. Utskottet förutsätter alltjämt att
frågeställningen som tas upp i motionen kommer att
omfattas av översynen. Inte heller i dag föreligger
därför behov av något initiativ från riksdagens sida
i saken, och utskottet föreslår att motion L209
skall avslås.

Reservationer

1. S.k. singelföretag (punkt 2)
av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L236
och 2001/02:N263 yrkande 16.

Ställningstagande

Jag kan, i likhet med motionärerna bakom motionerna
L236 och N263, konstatera att utvecklingen inom
näringslivet, särskilt inom tjänstesektorn, ställer
nya krav på hur regler och strukturer i samhället
utformas. Detta gäller inte minst lagstiftningen på
det associationsrättsliga området. Enligt min
uppfattning vore s.k. singelföretag med
självanställning ett bra komplement till nuvarande
företags- och anställningsformer som skulle gynna
dem som bedriver verksamhet av flera olika slag.
Inrättandet av företagsformen skulle också ge en
möjlighet för den enskilde individen att komponera
ett eget arbetsmönster från olika uppdragsgivare,
t.ex. i form av säsongsarbete. För att
singelföretagandet skall fungera fullt ut krävs dock
att en rad problem, bl.a. rörande frågor som
momsregistrering, försäkringsavtal och
firmaregistrering, får en lösning. Regeringen bör
därför snarast tillsätta en utredning med uppdrag
att underlätta och möjliggöra den nu beskrivna
företagsformen.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motionerna L236 och N263
yrkande 16, som sin mening ge regeringen till känna.

2. Ny associationsform för icke vinstdrivande
verksamhet (punkt 3)

av Ana Maria Narti (fp) och Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:N314
yrkande 5 och bifaller delvis motion 2001/02:L296.

Ställningstagande

Som framhålls i motion N314 kräver den pågående
utvecklingen och tillväxten inom den sociala
ekonomin förändringar i samhällets övriga
strukturer, bl.a. på det associationsrättsliga
området. Vi delar därför motionärernas uppfattning
att det bör göras en översyn av nu befintliga
associationsformer i syfte att möjliggöra
inrättandet och stödjandet av företagsformer som
varken är kooperativ eller ideella föreningar, men
som ändå har ett socialt, samhälleligt eller
allmännyttigt ändamål. En associationsform som
skulle kunna tjäna som förebild i ett sådant arbete
är de så kallade non-profit corporations som
förekommer i USA.

Vi anser att den politiska debatten om framtiden
för många verksamheter med i huvudsak socialt syfte
är oerhört viktig, men att denna debatt leds i
missvisande riktning på grund av vissa ideologiska
vanföreställningar. Att utan närmare definition
använda ordet vinst och icke vinstdrivande företag
kan leda tankarna fel. Alla företag bör avsluta
olika arbetsperioder med viss behållning, annars kan
inte en sund och systematiskt uppbyggd verksamhet
bedrivas. Till och med de ideella organisationer som
är engagerade i humanitärt arbete är skyldiga att
exemplariskt sköta sin ekonomi: de sparar så mycket
det går att spara på administrationens område och
många brukar använda sig av heltidsanställda vars
enda arbetsuppgift är att samla in pengar för att
förstärka organisationernas förmögenhet. All seriös
verksamhet byggs på förhoppningen om växande
ekonomisk grund och man kan inte säkra någon
meningsfull kontinuitet i arbetet oavsett vilket
område man verkar på om man år från år förbrukar
alla sina resurser, om man inte har någon ekonomisk
reserv alls eller om man regelbundet producerar
förluster. Om orden vinstdrivande eller vinstgivande
företag definierar företag som delar ut vissa belopp
ur vinsterna till ägare/aktieägare leder man
fortfarande in debatten i en återvändsgränd. Hur
olika arbetsenheter disponerar sina ekonomiska
resurser är en fråga som bör behandlas inom dessa
arbetsenheter. Politiken skall inte diktera
villkoren för denna interna fördelning av medel. Ett
vårdföretag kan behöva förstärka sin ledning och
öppna sig för samägande med kompetenta praktiker
eller forskare som i sin tur ställer höga ekonomiska
krav för att ingå en sådan allians. Ett
utbildningsföretag bör ha samma möjligheter. Mot
denna bakgrund anser vi att regeringen omgående bör
tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att
utreda frågor kring företagsformer som inte drivs i
vinstmaximeringssyfte.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion N314 yrkande 5 och
med delvis bifall till motion L296, som sin mening
ge regeringen till känna.

3. Könsfördelningen i företagens ledning
(punkt 5)

av Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda
v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L235 och
bifaller delvis motionerna 2001/02:L339,
2001/02:L358 och 2001/02:N359.

Ställningstagande

Som framgår av bl.a. de uppgifter om
könsfördelningen i företagens ledande organ som
redovisas i motion L235 är, enligt vår mening,
förhållandena nedslående, inte minst vad gäller de
största företagen. Trots upprepade önskemål och krav
från olika håll i den allmänna debatten har
näringslivet inte förmåtts att på egen hand öka
andelen kvinnlig representation på ledande poster
inom företagen. Vi kan, i likhet med motionärerna,
konstatera att rådande situation är oacceptabel ur
ett demokrati-, jämställdhets- och
rättviseperspektiv. Förhållandena kan också
ifrågasättas ur ett samhälls- och företagsekonomiskt
perspektiv. Som framhålls i motionen kan en
jämställd kvinnorepresentation i företagens ledning
uppenbarligen inte uppnås på annat sätt än genom
tvingande lagstiftning om kvotering. Mot denna
bakgrund bör riksdagen begära att regeringen skall
lägga fram förslag till lagstiftning som innebär att
minst 40 % av vartdera könet skall vara
representerat i börsnoterade aktiebolags styrelser
samt i statligt och kommunalt ägda aktiebolags
styrelser.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L235 och med
delvis bifall till motionerna L339, L358 och N359
som sin mening ge regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Ny bolagsform för mindre företag
av Ana Maria Narti (fp).

Hela diskussionen om en ny bolagsform för
singelföretag och ekonomiskt svagare företag skulle
i dag inte vara nödvändig och antagligen inte ens
föras om livsviktiga förenklingar i regelverket för
dessa verksamheter, förenklingar som sedan länge
stått på den politiska dagordningen, redan hade
genomförts. Enligt min uppfattning har arbetet som
Småföretagsdelegationen bedrivit inte lett till
tillräckligt energiska förändringar i regelverket.

Inte heller den s.k. Simplexenheten inom
Regeringskansliet har lyckats sjösätta nödvändiga
reformer. Hela den långvariga debatten om
förenklingar i den praktiska socialdemokratiska
politiken har fastnat i små kosmetiska ändringar som
hotar att bevara det nuvarande krånglet. De förslag
som redan har föreslagits måste genast genomföras.

2. Sociala kooperativ

av Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda
v).

I likhet med motionärerna bakom motion L289 anser vi
att det är av stor vikt att lagstiftningen utformas
på ett sådant sätt att bildandet av sociala
kooperativ inte förhindras eller försvåras. Vi kan
dock konstatera att motionsspörsmålet har lyfts fram
i olika sammanhang under senare år.

Mot denna bakgrund, och då riksdagen inte bör
föregripa det pågående utredningsarbetet på området,
har vi valt att inte yrka bifall till motion L289.
Vi förutsätter dock att frågan ges hög prioritet
inom Regeringskansliet och att de synpunkter som
förs fram i motionen beaktas noga under det
fortsatta arbetet på området.

3. Kapitalskyddet i aktiebolag

av Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda
v).

Som framhålls i motionerna L311 och L354 är det
otillfredsställande att aktieägare inom lagens
råmärken kan göra uttag av kapital utan att ta någon
hänsyn till företagets behov. Särskilt gäller detta
i sådana situationer där stora insatser gjorts från
samhällets sida för att främja företagets
överlevnad. Lagstiftningen bör därför ses över med
den inriktningen att ägarna till ett företag inte
skall kunna dränera företaget på medel genom uttag
ur företaget eller andra värdeöverföringar till
andra företag.

Med hänsyn till att det pågår beredningsarbete
inom Regeringskansliet på området finner vi dock för
närvarande inte skäl att formellt yrka bifall till
motionerna. Vi har i stället valt att avvakta
resultatet av det pågående arbetet och återkomma i
frågan, om det skulle visa sig erforderligt.

4. Redovisning av koldioxidutsläpp

av Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda
v).

Vi delar de synpunkter som förs fram i motion L218
vad gäller vikten av att alla företag redovisar sina
utsläpp av koldioxid, inklusive utsläppen från
anläggningar belägna utomlands. Eftersom det inte är
sannolikt att alla företag kommer att lämna en sådan
redovisning krävs tvingande lagstiftning på området.

Med hänsyn till att årsredovisningslagens
bestämmelser om miljöredovisning och
Bokföringsnämndens riktlinjer, enligt vad som anförs
i proposition 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi,
kommer att bli föremål för en uppföljning och
översyn, finner vi dock för närvarande inte skäl att
formellt yrka bifall till motion L218. Vi
förutsätter därvid att frågan om att införa
tvingande regler om redovisning av utsläpp från
anläggningar utomlands blir föremål för ingående
överväganden inom ramen för det kommande arbetet. Vi
avser att noga följa frågans fortsatta beredning och
att återkomma i saken om så blir nödvändigt.
BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:L209 av Sofia Jonsson (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om översyn av
tillsynsgränserna för mindre stiftelser.

2001/02:L218 av Lars Ångström och Yvonne Ruwaida
(mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett
lagförslag om att svenska börsnoterade företag skall
redovisa sina koldioxidutsläpp, i absoluta tal och i
relation till företagets omsättning, samt att också
företagens anläggningar utanför Sverige skall
inkluderas i redovisningen.

2001/02:L235 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till sådan ändring av aktiebolagslagen att minst 40
% av vardera könet skall vara representerat i
börsnoterade aktiebolags styrelser samt i statligt
och kommunalt ägda aktiebolags styrelser.

2001/02:L236 av Sofia Jonsson (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utredning om
självanställning.

2001/02:L289 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till en lagstiftning om en kooperativ företagsform
enligt vad i motionen anförs om möjligheter att
inrätta sociala kooperativ.

2001/02:L296 av Leif Jakobsson (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av allmännyttig
associationsform.

2001/02:L311 av Siv Holma och Stig Eriksson (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av gällande
lagstiftning angående företagsägares rätt till
uttag.

2001/02:L315 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att sänka nivån på lägsta
aktiekapital till 50 000 kr för nystartade
aktiebolag.

2001/02:L316 av Siw Wittgren-Ahl och Sven
Hulterström (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om obligatorisk
redovisning av sjukfrånvaro i
verksamhetsberättelser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bestämmelser
bör utarbetas vad gäller redovisning av
sjukfrånvaro även för myndigheter och andra
organisationer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Bokföringsnämnden bör få i uppgift att
utfärda riktlinjer för beräkning av sjukfrånvaron.

2001/02:L339 av Sylvia Lindgren och Barbro Andersson
Öhrn (s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att öka andelen
kvinnor i privata bolagsstyrelser.

2001/02:L354 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om översyn av lag i fråga om
överföring av pengar mellan företag.

2001/02:L358 av Carina Hägg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om den bristfälliga
jämställdheten i vårdbolags styrelser.

2001/02:N222 av Anne-Katrine Dunker och Anita Sidén
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ny företagsform.

2001/02:N263 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om att utreda möjligheterna att
införa självanställning som företagsform.

2001/02:N314 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
möjligheten att inrätta ytterligare
associationsformer för att stödja företagsformer
som varken är kooperativ eller ideella föreningar
men som ändå har ett socialt, samhälls- eller
allmännyttigt ändamål.

2001/02:N359 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om kvinnorepresentation i
näringslivets styrelser.