Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Betänkande 1992/93:FiU1
Finansutskottets betänkande
1992/93:FIU01
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50)
Innehåll
1992/93 FiU1
Sammanfattning
I detta betänkande ställer sig finansutskottet bakom den av regeringen och Socialdemokraterna i september 1992 träffade överenskommelsen om ett antal åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin, det s.k. krispaketet. Syftet är att minska det strukturella underskottet i statsbudgeten. Vidare föreslås ökade arbetsmarknadspolitiska satsningar som finansieras med vissa inkomstförstärkningar. I paketet ingår även sänkningar av arbetsgivaravgifterna för att förbättra näringslivets kostnadsläge.
Vid finansutskottets ställningstagande till inriktningen av den ekonomiska politiken våren 1992 framhölls att det fanns faktorer som talade för en tydlig återhämtning av den amerikanska ekonomin och att utvecklingen i Västeuropa inte skulle försämras. Därmed skulle lågkonjunkturen definitivt brytas i OECD-området. Den amerikanska ekonomin utvecklas nu positivt. Men i Västeuropa och även Japan är tillväxtutsikterna sämre än vad som kunde förutses i våras. Marknadstillväxten för svensk export har därmed ytterligare försvagats.
Under utskottets beredning av propositionen har stora förändringar i förutsättningarna för den ekonomiska politiken inträffat. Riksbanken beslutade den 19 november att låta kronans växelkurs flyta. Detta har föranlett utskottet att utgå från en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen än den som presenterades i proposition 50 (bilaga 1).
Den 1 december redovisade Finansdepartementet en ny preliminär försörjningsbalansprognos. Den nya prognosen visar för år 1993 en i jämförelse med propositionen något sämre utveckling för den svenska ekonomin. Visserligen utvecklas exporten gynnsamt men detta motverkas av en mycket kraftig minskning av den privata konsumtionen. Även i proposition 50 redovisades en betydande nedgång i den privata konsumtionen på grund av krispaketens negativa effekt på hushållens köpkraft. Övergången till en flytande kurs innebär att konsumentpriserna nu stiger mer än vad man tidigare förutsåg. Den negativa effekten på hushållens köpkraft förstärks, vilket är orsaken till den kraftigare nedgången i konsumtionen.
År 1994 blir däremot ett bättre år än vad som anges i propositionen. Den högre tillväxten förklaras i allt väsentligt av en mycket kraftig exportökning.
Arbetslöshetsprognosen i den nya bedömningen överensstämmer med den som redovisades i propositionen, dvs. drygt 6% år 1993 och 7% år 1994.
Den nya prognosen visar att stor risk föreligger för att inflationen på nytt skall ta fart. Utskottet understryker därför att den flytande växelkursen ställer stora krav på en stram finanspolitik.
Riksdagen beslutade 1984 att införa den s.k. valutalånenormen, som innebär att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta för att finansiera statens budgetunderskott eller för att förvalta statsskulden. Finansutskottet föreslår i betänkandet att riksdagen skall besluta avskaffa valutalånenormen. Det finns dock, som utskottet ser det, anledning överväga vilka konsekvenser ett slopande av normen kan få på den framtida inriktningen av finanspolitiken. Det är angeläget att ett slopande av normen inte uppfattas som att ambitionerna att komma till rätta med budgetunderskottet har sänkts. Det finns anledning att göra en samlad bedömning av vilken roll staten och näringslivet bör spela vid Sveriges internationella finansiering. Utskottet förutsätter att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till riktlinjer för statens upplåning i utländsk valuta.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag på skatteområdet. Det innebär att den generella mervärdeskattenivån bibehålls på nuvarande nivå samt att den reducerade mervärdeskatten höjs från 18 till 21%. Vidare föreslås att grundavdraget sänks med 2400 kronor 1984 och att reallöneskyddet i inkomstskatteskalan inte tillämpas för 1993 och 1994 års inkomster. De tidigare beslutade sänkningarna av kapital- och förmögenhetsbeskattningen genomförs inte 1993 och 1994. Bensinskatten föreslås höjd i enlighet med propositionens förslag.
I propositionen föreslås att nuvarande avdrag för allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar slopas successivt med början 1993. Finansutskottet föreslår på skatteutskottets inrådan att ändringen senareläggs ett år.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att satsa ytterligare ca 10 miljarder kronor på olika arbetsmarknadspolitiska insatser, däribland beredskapsarbeten, ungdomspraktik, vägunderhåll, affärsverksinvesteringar och arbetsmarknadsutbildning. Utskottet har inte heller något att erinra mot att Arbetslivsfonden åläggs att leverera in 3 miljarder kronor till statskassan.
En ny stödinsats, kallad arbetslivsutveckling, tillstyrks av utskottet. På arbetsmarknadsutskottets förslag gör utskottet dock vissa ändringar i det regelverk som regeringen redovisat. Den nya stödinsatsen går ut på att de som uppbär A-kasseersättning skall erbjudas möjlighet att delta i aktiviteter som ger de arbetslösa en närmare anknytning till arbetslivet.
Enligt regeringen bör arbetsmarknadsutbildningen inom gymnasieskolan, komvux och folkhögskolorna utökas. Utskottet biträder detta förslag men anser i likhet med kulturutskottet och arbetsmarknadsutskottet att de medel som sätts av för folkhögskolor skall kanaliseras över Folkbildningsrådet och där användas endast som bidrag till folkhögskolorna.
Regeringens förslag att sänka socialavgifterna med 4,3 procentenheter tillstyrks av utskottet. Utskottet anser dock att sänkningen bör fördelas på olika avgifter på ett annat sätt än regeringen föreslagit för att Arbetsmiljöfonden inte skall tappa sin finansiering från arbetarskyddsavgiften. Utskottet ställer sig därmed bakom ett förslag i den socialdemokratiska motionen Fi35.
Utskottet har inte något att erinra mot att den lagstadgade semesterrätten minskas med två dagar till 25 dagar per semesterår. Med hänsyn till de krav på begränsningar som framtvingas av det rådande ekonomiska läget bör förändringen gälla även de som i kollektivavtal tillförsäkrats 27 semesterdagar eller fler. Det är som finansutskottet ser det därför utomordentligt angeläget att parterna på arbetsmarknaden tar sitt ansvar och träffar överenskommelser av denna innebörd.
Ett stort antal motioner med förslag till länsvisa eller regionala stödinsatser avstyrks av utskottet.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att under 1994 minska bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor, netto. Frågan bör dock övervägas ytterligare och utskottet avstyrker därför det förslag till minskning av räntebidragen som läggs fram i en bilaga till propositionen. Utskottet tillstyrker därmed ett förslag i den socialdemokratiska motionen Fi35 som innebär att en kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i bestånden av bostäder.
Med anledning av motionsvis framförda förslag anser utskottet att man i nuvarande arbetsmarknadspolitiska läge bör kunna inrikta sysselsättningsskapande åtgärder inom byggsektorn också mot vissa upprustningsbehov inom den offentliga sektorn. I tre motioner -- Fi35 (s), Fi37 (v) och Fi72 (nyd) -- ges exempel på sådana där regeringen bör kunna överväga stimulansåtgärder. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av de tre motionerna gör ett tillkännagivande av denna innebörd.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer från Socialdemokraterna och 20 stycken av ledamoten från Ny demokrati i utskottet. En reservation undertecknad av företrädarna för regeringspartierna avser ett motionsvis väckt förslag om tidigareläggning av infrastrukturprojekt.
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin,
dels proposition 1992/93:117 om lönegarantifonden m.m. i vad avser yrkande 2,
dels de med anledning av proposition 50 väckta motionerna
1992/93:Fi16 av Sten Söderberg (-), 1992/93:Fi17 av John Andersson (v), 1992/93:Fi18 av Karin Israelsson m.fl. (c), 1992/93:Fi19 av Elisabeth Persson (v), 1992/93:Fi20 av Carl-Johan Wilson (fp), 1992/93:Fi21 av Annika Åhnberg (-), 1992/93:Fi22 av Annika Åhnberg (-), i vad avser yrkande 2, 1992/93:Fi23 av Lars Andersson (-), 1992/93:Fi24 av Hans Göran Franck (s), 1992/93:Fi25 av Robert Jousma (nyd), 1992/93:Fi26 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c), 1992/93:Fi27 av Georg Andersson m.fl. (s), 1992/93:Fi28 av Ingrid Näslund m.fl. (kds), 1992/93:Fi29 av Inger Lundberg och Ingegerd Sahlström (s), 1992/93:Fi30 av Hans Stenberg m.fl. (s), 1992/93:Fi31 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s), 1992/93:Fi32 av Martin Nilsson m.fl. (s), 1992/93:Fi33 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s), 1992/93:Fi34 av Håkan Strömberg m.fl. (s), 1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), 1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), 1992/93:Fi37 av Lars Werner m.fl. (v), 1992/93:Fi38 av Sigge Godin (fp), 1992/93:Fi39 av Anita Persson (s), 1992/93:Fi40 av Birthe Sörestedt m.fl. (s), 1992/93:Fi41 av Annika Åhnberg (-), 1992/93:Fi42 av Annika Åhnberg (-), 1992/93:Fi43 av Annika Åhnberg (-), 1992/93:Fi44 av Owe Andréasson m.fl. (s), 1992/93:Fi45 av Jan Fransson m.fl. (s), 1992/93:Fi46 av Monica Widnemark m.fl. (s), 1992/93:Fi47 av Birgitta Dahl m.fl. (s), 1992/93:Fi48 av Berit Andnor m.fl. (s), 1992/93:Fi49 av Sten Östlund m.fl. (s), 1992/93:Fi50 av Jan Fransson m.fl. (s), 1992/93:Fi51 av Magnus Persson m.fl. (s), 1992/93:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s), 1992/93:Fi53 av Hans Gustafsson m.fl. (s), 1992/93:Fi54 av Stina Gustavsson (c), 1992/93:Fi55 av Göran Persson m.fl. (s), 1992/93:Fi56 av Inger Hestvik m.fl. (s), 1992/93:Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd), 1992/93:Fi58 av Sverre Palm m.fl. (s), 1992/93:Fi59 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s), 1992/93:Fi60 av Rune Evensson m.fl. (s), 1992/93:Fi61 av Ingvar Johnsson m.fl. (s), 1992/93:Fi62 av Jan Fransson m.fl. (s), 1992/93:Fi63 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s), 1992/93:Fi64 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s), 1992/93:Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s), 1992/93:Fi66 av Karl-Gösta Svenson (m), 1992/93:Fi67 av Ivar Virgin (m), 1992/93:Fi68 av Arne Jansson m.fl. (nyd), 1992/93:Fi69 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s), 1992/93:Fi70 av Ulla Pettersson (s), 1992/93:Fi71 av Bengt Hurtig (v), 1992/93:Fi72 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd), 1992/93:Fi73 av Lena Klevenås m.fl. (s), 1992/93:Fi74 av Anita Johansson m.fl. (s) och 1992/93:Fi75 av Axel Andersson m.fl. (s),
dels de med anledning av proposition 117 väckta motionerna 1992/93:A3 av Sten Söderberg (-) i denna del och 1992/93:A5 av Ingela Thalén m.fl. (s).
Till proposition 50 har fogats:
Bilaga 1 Rapporten Svensk ekonomi 1992--1994, Bilaga 2 Försvarsdepartementet, Bilaga 3 Socialdepartementet, Bilaga 4 Kommunikationsdepartementet, Bilaga 5 Finansdepartementet, Bilaga 6 Utbildningsdepartementet, Bilaga 7 Arbetsmarknadsdepartementet och Bilaga 8 Kulturdepartementet.
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 50 framlagda lagförslag återfinns i bilaga1 till detta betänkande.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att avge yttrande över de förslag i proposition 1992/93:50 jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.
Yttranden har avgivits av konstitutionsutskottet (1992/93:KU3y), skatteutskottet (1992/93:SkU3y), justitieutskottet (1992/93:JuU2y), lagutskottet (1992/93:LU2y), utrikesutskottet (1992/93:UU4y), försvarsutskottet (1992/93:FöU4y), socialförsäkringsutskottet (1992/93:SfU2y), kulturutskottet (1992/93:KrU5y), utbildningsutskottet (1992/93:UbU3y), trafikutskottet (1992/93:TU2y), näringsutskottet (1992/93:NU4y), arbetsmarknadsutskottet (1992/93:AU2y) och bostadsutskottet (1992/93:BoU2y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 3--15 i betänkandet.
Inkomna skrivelser
Under ärendets beredning har utskottet mottagit ett antal skrivelser från organisationer och privatpersoner, bl.a. från Landsorganisationen i Sverige angående arbetsmiljöfondens finansiering.
Förslagen i proposition 50
I proposition 50 (s. 3--26) föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anne Wibble --
1. att riksdagen godkänner riktlinjerna för den förändring av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna som förordats i propositionen,
2. att riksdagen godkänner riktlinjerna för införande av en allmän sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen som förordats i propositionen,
3. att riksdagen godkänner riktlinjerna för de förändringar av pensioneringstidpunkten som förordats i propositionen,
4. att riksdagen godkänner riktlinjerna för den förändring av beräkningen av pensionsnivån som förordats i propositionen,
5. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom Utrikesdepartementets område på 1 500 miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd,
6. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom Justitiedepartementets område på 500 miljoner kronor per år,
7. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om minskat stöd till politiska partier,
8. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom Kommunikationsdepartementets område på 300 miljoner kronor per år,
9. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom Jordbruksdepartementets område på 250 miljoner kronor per år,
10. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom studiestödsområdet på ca 300 miljoner kronor per år,
11. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats beträffande försäljning av statliga företag och fastigheter.
I proposition 50 bilaga 2 Försvarsdepartementet föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anders Björck --
1. att riksdagen godkänner det i propositionen framlagda förslaget att lägga ned Västgöta flygflottilj (F 6),
2. att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna ändrade inriktningen av systemet för de värnpliktigas förmåner,
3. att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna inriktningen av besparingar inom den civila delen av totalförsvaret.
I proposition 50 bilaga 3 Socialdepartementet föreslår regeringen -- efter föredragning av statsråden Bengt Westerberg och Bo Könberg -- att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1992:383) om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. lag om ändring i lagen (1992:384) om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
3. lag om upphävande av lagen (1991:234) om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
5. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter.
I proposition 50 bilaga 4 Kommunikationsdepartementet föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Mats Odell -- att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 500 000 000 kronor.
I proposition 50 bilaga 5 Finansdepartementet föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren --
dels i avsnitt 1 Skattefrågor (s. 1--7) att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar,
3. lag om ändring i lagen (1991:1833) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
4. lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272),
5. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande,
6. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
7. lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,
8. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
9. lag om ändring i lagen (1992:685) om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
10. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
11. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,
12. lag om ändring i lagen (1992:885) om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
13. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,
14. lag om lagerskatt på viss bensin,
15. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
16. lag om ändring i lagen (1992:629) om ändring i skattebrottslagen (1971:69),
17. lag om ändring i lagen (1992:630) om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.,
18. lag om ändring i lagen (1992:879) om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
19. lag om ändring i lagen (1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt,
20. lag om ändring i lagen (1992:575) om ändring i lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,
21. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
22. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,
dels i avsnitt 2 Minskade bostadssubventioner (s. 8--9) att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om minskade räntebidrag för år 1994 för hus med räntebidrag enligt nu gällande bestämmelser.
I proposition 50 bilaga 6 Utbildningsdepartementet föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren --
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i studiestödslagen (1973:349),
2. att riksdagen till Studiemedel m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 85 000 000 kronor,
3. att riksdagen till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 142 000 000 kronor.
I proposition 50 bilaga 7 Arbetsmarknadsdepartementet föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund -- dels att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om arbetslivsutveckling,
2. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
3. lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,
4. lag om ändring i semesterlagen (1977:480),
dels
5. att riksdagen godkänner att högst 200 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till förstärkning av arbetsförmedlingen (avsnitt 2.2.1),
6. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits om att genomföra en försöksverksamhet med arbetslivsutveckling för arbetslösa (avsnitt 2.2.2),
7. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits i fråga om statsbidrag till anordnare av arbetslivsutveckling för arbetslösa (avsnitt 2.2.2),
8. att riksdagen godkänner de ändrade reglerna för ungdomspraktik som i propositionen föreslagits (avsnitt 2.2.3),
9. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om bidrag till den kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och folkhögskolan (avsnitt 2.2.4),
10. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om bidrag till affärsverksinvesteringar (avsnitt 2.2.5),
11. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 8066000000 kronor,
12. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen i övrigt anförts om arbetslivsutveckling för arbetslösa,
13. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om utförsäkringshotades rätt till beredskapsarbete eller arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 2.2.4).
I proposition 50 bilaga 8 Kulturdepartementet föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Bo Könberg -- att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om dagbidrag och hälsoundersökningar för asylsökande.
De i propositionen framlagda lagförslagen på skatteområdet (bilaga 5 Finansdepartementet) har av finansutskottet överlämnats till skatteutskottet för samordning med andra lagförslag avseende samma lagar. Dessa behandlas i betänkande 1992/93:SkU18.
Förslagen i proposition 117
I proposition 117 föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) i avsnittet Arbetsmiljöfonden (s. 3--4) -- efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund --
2. att riksdagen till Bidrag till Arbetsmiljöfonden på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 267 000 000 kronor.
Proposition 50
Under sensommaren och hösten 1992 har de svenska strukturproblemen i ekonomin blivit uppenbara för allt fler.
Statsfinanserna har, främst på grund av fallande inkomster, försämrats och budgetunderskottet ökat. Arbetslösheten har fortsatt att växa. Finanskrisen har fördjupats och börjar nu sätta spår i den reala ekonomin.
Denna försämring av den omedelbara konjunkturbilden tillsammans med internationella faktorer resulterade i ökad oro på penning- och valutamarknaderna.
Den akuta krisen i svensk ekonomi har således både internationella och inhemska orsaker.
I propositionen anförs att den internationella konjunkturen har blivit svagare än väntat. Konjunkturuppgången i USA dröjer. Trots successiva räntesänkningar låter återhämtningen där vänta på sig. En betydande spännvidd i räntenivå har uppkommit mellan USA och Västeuropa. Detta har sänkt dollarkursen och kraftigt försämrat de europeiska företagens konkurrenskraft. I Europa har utvecklingen i hög grad bestämts av återverkningarna av den tyska återföreningen som inneburit höga tyska räntor. Samtidigt har stabiliteten hos det europeiska valutasamarbetet (EMS) ifrågasatts. Räntorna i andra europeiska länder har dragits upp som följd härav. Den höga räntenivån i Europa dämpar aktiviteten i företagen och håller tillbaka hushållens konsumtionsmöjligheter.
I propositionen framhålls att det förhållandet att kriserna i Sverige sammanfallit med eller utlösts av oro i vår omvärld kan dock inte tas till intäkt för att orsakerna inte helt står att finna i internationella förhållanden. Höstens kris är bara en i raden av orosperioder på de svenska penning- och valutamarknaderna. Förklaringen till att kronan varit så sårbar och påverkats kraftigare än jämförbara länders valutor måste sökas i inhemska förhållanden. Följaktligen är det där som åtgärderna måste sättas in.
Riksbanken, regeringen och den socialdemokratiska oppositionen har agerat kraftfullt för att försvara kronan. Den senaste tidens utveckling visar, sägs det i propositionen, att en fast växelkurspolitik måste ha stöd av en stram finanspolitik. På så sätt kan drastiska räntehöjningar undvikas.
Såväl finanspolitiken som penningpolitiken måste understödjas av en strukturell förändring av ekonomin. Raden av häftigt uppflammande akuta kriser är nämligen ytterst symptom på djupgående strukturella obalanser i den svenska ekonomin.
Mot denna bakgrund träffade regeringen och Arbetarepartiet-Socialdemokraterna i september 1992 överenskommelse om ett antal ekonomisk-politiska åtgärder i syfte att stabilisera den svenska ekonomin. Det strukturella underskottet i statsbudgeten skall minskas kraftigt. Inkomstsidan skall förstärkas, bl.a. för att möjliggöra ökade arbetsmarknadspolitiska satsningar. Kostnadsläget i näringslivet skall förbättras.
Som en följd av överenskommelsen lämnas i propositionen förslag på en rad områden.
För socialförsäkringarna redovisas riktlinjer för ett antal förändringar. Ersättningsnivån i sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna sänks, en karensdag införs.
Pensionsåldern höjs successivt till 66 år. Pensionsnivån sänks för flertalet pensionsersättningar. De sämst ställda pensionärerna kommer att ges visst extra stöd.
Andra områden som berörs är utgifter för barnbidrag, räntebidrag till bostäder, försvar, jordbruk, bistånd och flyktingmottagande. Den lagstadgade semestern minskas med två dagar.
I syfte att förbättra kostnadsläget i näringslivet sänks arbetsgivaravgifterna med 4,3 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1993. Inkomstförstärkningar för staten uppnås genom att den generella mervärdesskatten bibehålls på nuvarande nivå samt att den reducerade mervärdesskatten höjs från 18 till 21 %. Grundavdraget inom inkomstbeskattningen sänks med 2 400 kronor.
Andra inkomstförstärkningar uppnås genom höjningar av bl.a. bensinskatten. Beslutade sänkningar av kapital- och förmögenhetsskatt förskjuts i tiden. Reallöneskyddet i inkomstskatteskalan tillämpas inte för 1993 och 1994 års inkomster.
Omfattande förslag om arbetsmarknadspolitiska åtgärder redovisas. Ca 10miljarder kronor används för olika arbetslöshetsbekämpande åtgärder.
De föreslagna åtgärderna framgår av följande sammanställning.
Åtgärder som följer av överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna
Miljarder kronor
________________________________________________________________ 1993 1994 Full effekt ________________________________________________________________
Sjukförsäkring 5,4 6,7 6,7 Pensioner 2,6 4,5 10,0 Barnbidrag, studiebidrag 2,2 2,2 2,2 Räntebidrag - 3,0 3,0 Bistånd 0,8 1,5 1,5
Försvar 0,4 0,6 1,2 Övrigt 0,9 1,6 1,6 Statsskuldräntor 0,0 2,4 6,2 Bensinskatt m.m. 5,3 5,3 5,3 Tobaksskatt 2,1 1,9 1,9
Borttagande av reallöneskydd 0,8 1,6 1,6 Förmögenhetsskatt 0,0 1,4 0,9 Kapitalinkomstskatt 0,5 0,0 0,0 Allemansspar 0,7 0,7 0,4 Arbetslivsfonden 3,0
Summa effekt på total offentlig sektor* 20,7 33,4 41,6
därav effekt på statsbudgeten 22,3 31,2 37,0 ________________________________________________________________
* exkl. indragning från Arbetslivsfonden
Den svenska ekonomin är i grunden stark. Inflationstakten och kostnadsökningarna har dämpats kraftigt. Konkurrenskraften har förbättrats och produktiviteten ökar. Utrikeshandeln med varor och tjänster visar överskott. Det finns goda möjligheter att svensk ekonomi väl kan utnyttja en kommande internationell konjunkturuppgång. En nödvändig förutsättning är dock att statsfinanserna saneras.
Alternativet är fortsatt höga räntor, ekonomisk stagnation, permanent hög arbetslöshet och välfärdssystem som gradvis vittrar sönder. Följden skulle bli en oacceptabel social utslagning.
Motionerna
Socialdemokraternas partimotion Fi35
Socialdemokraterna anför i motion Fi35 (s) att det omedelbara syftet med den ekonomiska politiken måste vara att förhindra den depression som nu hotar Sverige och som leder till en omfattande utslagning av företag och till en förödande massarbetslöshet. En fortsatt ekonomisk tillbakagång innebär att vi underutnyttjar vår produktionsförmåga och människors vilja till arbete. En fortsatt och fördjupad nedgång undergräver de offentliga finanserna och utsätter samhällsekonomin för bestående skador. Detta måste förhindras.
Den inriktning av den ekonomiska politiken som det ekonomiska läget nu kräver kan enligt motionärerna sammanfattas på följande sätt.
Valuta- och penningpolitiken
Den fasta växelkursens politik måste fullföljas och därmed pressa ned de höga realräntor som utgör det största hindret för en sund utveckling av investeringar och produktion. Under valutakrisen har svenska staten återigen gått ut på den internationella kapitalmarknaden för att förstärka valutareserven och genomför nu en upplåning på sammanlagt 230 miljarder kronor. Syftet har varit att förstärka valutareserven och stabilisera den finansiella situationen i Sverige. Det finns nu anledning att göra en samlad bedömning av vilken roll staten resp. näringslivet skall spela när det gäller Sveriges internationella finansiering.
Finans- och skattepolitiken
De enligt krisuppgörelserna överenskomna besparingarna skall genomföras i den takt, som regeringen föreslår. Emellertid bör de föreslagna inkomstförstärkningarna ske i den takt som är bäst med hänsyn till produktion och ekonomisk tillväxt. Det avgörande för ränteutvecklingen är att åtgärderna är långsiktigt riktiga samt att handlingsprogrammet är ekonomiskt och politiskt uthålligt. Det största problemet i de offentliga finanserna är emellertid arbetslösheten och dess kostnader. Varje procentenhets ökning av arbetslösheten innebär att de offentliga finanserna försvagas med 7--10 miljarder kronor. Den viktigaste uppgiften är därför nu att se till att människor har arbete och inkomster. På så sätt kan de offentliga utgifterna begränsas och inkomsterna förstärkas. Utöver kostnaderna för arbetslösheten behöver statsbudgeten avlastas ytterligare utgifter. Detta bör ske genom att sjuk- och arbetsskadeförsäkringen lyfts ut ur statsbudgeten och ges en ny finansiering. Därigenom kan statsfinanserna på sikt förstärkas med 40--50 miljarder kronor.
I motionen avvisas med skärpa regeringens planer på att avskaffa generalklausulen mot skatteflykt. Det är i stället angeläget med ett samlat program mot den ekonomiska brottsligheten.
Näringspolitiken
Näringspolitiken måste inriktas på att skapa goda förutsättningar både för småföretag och för storföretag. De svenska företagens konkurrenskraft förstärks nu fortlöpande mot omvärlden, särskilt mot vår viktigaste konkurrent, Tyskland. Men exporten utgör bara en fjärdedel av den totala efterfrågan på varor och tjänster och kan inte ensam åstadkomma en allmän återhämtning i ekonomin. Huvuduppgiften nu är att säkerställa att det finns avsättningsmöjligheter också på hemmamarknaden för de varor och tjänster som företagen producerar. Infasningen av finanspolitiken under 1993 har avgörande betydelse för företagens möjligheter att upprätthålla produktionen och nå en lönsamhet som gör att man kan hävda sig i den internationella konkurrensen. Det skall ske utan att ambitionen att komma till rätta med det strukturella budgetunderskottet äventyras. På längre sikt är insatser för att stärka infrastrukturen och höja utbildningsnivån av grundläggande betydelse för näringslivets utveckling.
Som ett steg i en ny näringspolitik vill Socialdemokraterna aktualisera ett tvåårsprogram för kompetens, kvalitet och konkurrenskraft. Det bör genomföras i nära samarbete mellan staten och parterna inom varje näringsgren och industribransch. Investeringspolitiken
Enligt regeringens prognoser minskar investeringarna under såväl 1992 som 1993 och 1994. Denna utveckling måste brytas. En rad initiativ måste därför tas för att få fart på redan beslutade investeringar i infrastruktur och för att nu planera för en fortsatt ökning av dessa investeringar. Upprustning, ombyggnad och underhåll av skolor, bostäder m.m. behöver stimuleras. I motionen ställs kravet att regeringen nu lägger fram en plan för den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen och att regeringen tillsätter en kommission som med kraft kan verkställa beslutade investeringar.
Utbildningspolitiken
I en internationell jämförelse ligger Sverige väl framme när det gäller allmän vuxenutbildning. Men Sverige har en alltför låg andel i högre utbildning och det görs för små insatser för utbildning i arbete. Långsiktigt behöver ytterligare en årskull, dvs. ca 100000 befinna sig i utbildning jämfört med slutet av 80-talet för att höja vår produktivitet och konkurrenskraft. Motionärerna kräver att regeringen snarast lägger fram en plan för att höja utbildningsnivån och kompetensen i arbetslivet.
Arbetsmarknadspolitiken
I motionen framhålls att genom krisuppgörelsen med regeringen har en ambitionshöjning genomförts i arbetsmarknadspolitiken. Ytterligare 10 miljarder kronor har avsatts för aktiva åtgärder. Denna överenskommelse gäller åtgärder fram till nästa sommar. Det är nu hög tid att lägga fast riktlinjerna för tiden därefter och för en ytterligare ambitionshöjning när det gäller att ställa om från en passiv till en aktiv politik. Regeringen måste nu skyndsamt lägga fram en plan för sådana insatser som kan nedbringa arbetslösheten och sänka de offentliga utgifterna för passivt kontantstöd.
Välfärdspolitiken
I en ekonomisk kris blir fördelningsfrågorna ännu viktigare än i goda tider. Bördorna måste fördelas rättvist och människor som befinner sig i utsatta situationer måste kunna räkna med samhällets stöd. En sådan förnyelse är nödvändig med hänsyn till de knappa resurser som kommer att stå till buds framöver. Inriktningen skall vara att förstärka de förebyggande och rehabiliterande insatserna när det gäller arbete och hälsa för att därmed begränsa utgifterna för inkomststödjande åtgärder.
Kommuner och landsting svarar för en viktig del av välfärdspolitiken i form av utbildning, omsorg och vård. I motionen riktas stark kritik mot regeringens sätt att hantera kommunerna och deras ekonomi. Det nya statsbidragssystemet har genomförts på ett sätt som allvarligt försvårat det kommunala budgetarbetet. Den beslutade årliga indragningen av 7,5 miljarder kronor från kommunerna till staten innebär att ett underskott flyttas från statsbudgeten till kommunerna. Dessa kommer under 1993 att dra in ca 30000--40 000 ordinarie arbetstillfällen inom barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Därmed ökar arbetslösheten ytterligare och staten får till slut tillbaka underskottet via a-kassorna och arbetsmarknadsfonden. Motionärerna underkänner regeringens påstående att denna åtgärd innebär en besparing. Vad som inträffar är en finansiell rundgång som leder till stora välfärdsförluster. Regeringen måste mot denna bakgrund tillsätta en parlamentarisk beredning med uppgift att snabbt redovisa hur skadorna av denna rundgång skall kunna begränsas.
Finansmarknaden
Spararna måste kunna lita på bankerna, och omvärlden måste kunna lita på Sverige. Därför måste staten nu ta ett ansvar för betalningssystemet. I motionen uttalas stöd för ett förslag om en bankgaranti, men vi vill understryka att en sådan garanti måste vara så utformad att det är spararnas intressen, inte ägarnas som skall skyddas. En bankgaranti måste ha affärsmässig uppläggning, så att staten kan återvinna sina medel, när banksystemet på nytt visar lönsamhet. Den viktigaste insatsen för att övervinna den finansiella krisen är emellertid att föra en sådan ekonomisk politik att den orimligt höga realräntan, som är den främsta orsaken till bankernas kreditförluster, kan pressas ned.
Införandet av någon form av skuldsaneringslag för överskuldsatta fysiska personer bör snarast övervägas.
Nationell samling mot depressionen
Socialdemokraterna har under hösten medverkat till uppgörelser med regeringen om åtgärder för att avvärja valuta- och räntekrisen. Genom dessa insatser har förtroendet för Sverige och den svenska kronan återställts. En bred samling mot den hotande depressionen bör nu komma till stånd där alla krafter i och utanför riksdagen samlas till en politik för arbete, tillväxt och rättvisa.
Internationellt samarbete för tillväxt
Ett program av avgörande betydelse i det internationella ekonomiska samarbetet är hur en samlad aktion skall kunna åstadkommas för att dra upp världsekonomin ur dess svaghetstillstånd. Förutsättningarna för en sådan aktion har ökat genom att Japan och nu också USA är på väg att slå in på en ny väg med en aktiv ekonomisk politik. Sverige bör aktivt delta i det internationella ekonomiska samarbetet för att utforma en ny, samordnad tillväxtpolitik. Sverige bör också genom sin egen politik stödja sådana initiativ från andra länder.
Ny demokratis partimotion Fi36
I motion Fi36 (nyd) anförs att regeringen och Arbetarepartiet-Socialdemokraterna i september 1992 träffat överenskommelse om ett antal ekonomisk-politiska åtgärder i syfte att stabilisera den svenska ekonomin. Ny demokrati stöder därför överenskommelsen vad avser huvuddrag och nivå. Dock borde man ha kunnat nå samma mål på ett annat bättre och framför allt rättvisare sätt, anser motionärerna. Detta gäller bl.a. förslagen om reformeringen av socialförsäkringssystemet.
I valrörelsen och i början av Ny demokratis första riksdagsår blev partiet i det närmaste idiotförklarat av övriga partier för förslaget att minska statens utgifter med 196 miljarder kronor på 6 år. Nu har regeringen och Socialdemokraterna genomfört det dubbla, räknat på årsbasis. Motionärerna anser att Sverige kanske hade kunnat undvika krisen om Ny demokrati hade fått sitt förslag seriöst behandlat.
I motionen riktas bl.a. starka invändningar mot besparingen i bostadssubventionerna, inte för besparingen som sådan, utan för att de som drabbas av hyreshöjningar inte klarar av höjningen. Motionären föreslår därför i stället att besparingen sker genom en minskning av biståndet. Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt läge och självklart är det viktigt att spara. Dock är det så att mot bakgrund av de mycket höga hyreshöjningar som varit och kommer att ske framöver, måste det anses närmast stötande med ytterligare 3 miljarder kronor netto i besparingar inom bostadssektorn. Skulle vi i dessa kristider följa FN:s rekommendationer och fr.o.m. 1994 ge 0,7 % i bistånd skulle detta innebära att vi gav 9800000000 kronor. Skillnaden mot regeringsförslaget blir ca 4,2 miljarder (räknat på bedömt BNI för 1992). Besparingen räcker alltså även till den angelägna åtgärden att ge fattigpensionärerna en tillvaro som innebär att de i alla fall får leva på existensminimum. I motionen betonas att det är viktigt att ge bra bistånd. För att kunna göra det på sikt så krävs det att vi klarar vår ekonomi här hemma. Eftersom Sverige går med underskott, så sker allt bistånd i dag med lånade pengar. Lån och räntor kommer därför att få betalas med lånade pengar.
Vad gäller arbetsmarknadspolitikens inriktning anför motionärerna att en betydande del av vår nuvarande mycket höga arbetslöshet tyvärr är hemgjord. Den helt nödvändiga bantningen av den offentliga sektorn skall naturligtvis genomföras men inte vid en tidpunkt när vi samtidigt har en kraftig lågkonjunktur. Den friställda arbetskraften kan inte sugas upp av industrin utan hamnar i en förödande arbetslöshet som måste betalas utan att något nyttigt arbete blir utfört. Det är en nationalekonomisk förlust med tillhörande stort mänskligt lidande. För att i någon mån motverka effekterna upprepas i motionen Ny demokratis tidigare förslag att genom en dispens från LAS, lagen om anställningsskydd, ge de arbetslösa möjlighet till en tillfällig anställning med bibehållet arbetslöshetsunderstöd, där företagen betalar mellanskillnaden upp till avtalsenlig eller marknadsmässig lön. Det bör ske på den anställdes eget initiativ och med en enkel rapportering.
Denna åtgärd skulle kunna skapa meningsfullt arbete för många tusen arbetslösa, som i dag kanske lider mer av bristen på meningsfullt arbete än på ekonomiska medel. För att förhindra missbruk måste åtgärden kringgärdas av vissa regler som bör utfärdas av regeringen. Många av de i dag arbetslösa skulle säkert kunna beredas ett fast arbete i dessa företag när konjunkturen vänder och de nya företagsstimulerande åtgärderna får effekt, vilket skulle ge en nationalekonomisk vinst.
Konjunktursvängningar har alltid funnits och vi får nog tyvärr leva med dem även i framtiden. Därför bör vi, enligt Ny demokrati, anpassa oss till det vi inte har så stora möjligheter att påverka. Konjunkturerna varierar men vår arbetstid ligger fast. Det borde därför övervägas att införa konjunkturanpassad arbetstid inom vissa ramar, t.ex. mellan 80 och 120 %, och låta arbetsgivaren och det lokala facket själva bestämma arbetstiden. Ingen kan rimligtvis bättre bedöma det än parterna själva, anser motionärerna. Genom denna åtgärd skulle det kunna undvikas att tusentals anställda lämnar sina arbeten och många tidigare avskedade kunde dessutom återfå sina arbeten. Om bördorna skall bäras mer solidariskt vore det ju bättre för oss alla och staten om 100 % av arbetskraften arbetade 90 % än att 90 % arbetar 100% och 10 % står utanför arbetsmarknaden.
Enligt Ny demokrati bör de resterande medlen från de nedlagda löntagarfonderna som förvaltas av Fond 92--94 (ca 11 miljarder kronor) användas på följande sätt:
5 miljarder kronor till forskning och utbildning på ett sådant sätt att resultatet kommer näringslivet och därmed samhället till del, dvs. att stödja de teknikparker och groddföretagsgrupper som vuxit fram i anslutning till våra universitet och högskolor exemplifierade av Swedparks.
3 miljarder kronor till ett garantikreditinstitut för att på försäkringsmässiga grunder kunna lämna fullgörandegarantier till byggföretag då företagen i dag inte kan fungera på marknaden utan fullgörandegarantier.
3 miljarder kronor till ett garantiinstitut för att bistå de konkurshotade företag som oförskyllt har fått problem bl.a. på grund av bankernas agerande.
Turistnäringen har av regeringen enligt motionärerna behandlats på ett mer än egendomligt sätt. Resultatet av turistmomsen blev, menar motionärerna, en gigantisk minusaffär för de svenska skattebetalarna. Nettoförlusten kan jämföras med drygt halva svenska u-hjälpen, tre--fyra karensdagar, eller driftskostnaden för tio regementen. Effekten av turistmomsen har enorma dimensioner anser Ny demokrati och kräver att turistmomsen omgående sänks till 6 % på persontransporter samt till 12,87 % på hotell och restauranger.
Vänsterpartiets partimotion Fi37
I motion Fi37 (v) anförs att den internationella konjunkturnedgången har bidragit till, men långtifrån är den enda orsaken till, den depression Sverige nu genomlider. Världsekonomins tillstånd uppfattas här hemma allmänt som en ovanligt djup recession. Nedgången i mitten av 70-talet och i början av 80-talet var i verkligheten betydligt djupare. Omfattningen av dagens svenska kris saknar däremot, understryker motionärerna, motstycke i modern tid. Svensk ekonomi befinner sig sålunda i en allvarlig kris. Det gäller jobben, det gäller statsbudgeten, det gäller industrin och kommunerna. Problemen är delvis skapade inom landet. Arbetslösheten ökar snabbt, den inhemska efterfrågan minskar.
När de preliminära krisöverenskommelserna mellan regeringen och Socialdemokraterna skedde i september rådde ett akut hot mot den svenska kronan med skyhöga räntor som resultat. Enligt motionärernas uppfattning finns det nu tid att tänka igenom vad som bör göras.
Som ett alternativ till krispropositionen vill Vänsterpartiet förändra den ekonomiska politiken i två steg. I nuvarande situation, med en dramatiskt ökande arbetslöshet och minskande inhemsk efterfrågan, gäller det i ett första steg att först och främst stimulera ekonomin för att få i gång en ökad inhemsk efterfrågan. Det andra steget, som innebär att underskotten arbetas bort, vill Vänsterpartiet ta först när konjunkturen vänder.
Det första steget innebär att omedelbara åtgärder sätts in, åtgärder som snabbt ger jobb. Ett tredje krispaket måste sålunda komma till stånd, i vilket ökade anslag ges till arbetsmarknadspolitik, till utbildningssatsningar och till infrastrukturinvesteringar med miljöprofil. Beslutet att ta 7,5 miljarder kronor från kommuner och landsting måste rivas upp. Momsen bör sänkas vilket också leder till ökad efterfrågan på industrivaror.
I motionen konstateras att en betydelsefull del i regeringens krispaket utgör nedsättningen av arbetsgivaravgifterna i utbyte mot höjd mervärdesskatt och sänkt grundavdrag inom inkomstbeskattningen. Syftet sägs i propositionen vara att förstärka näringslivets konkurrenskraft. Som motionärerna ser det är detta ett märkligt förslag inte minst mot bakgrund av att ledande regeringsmedlemmar tidigare kategoriskt avvisat alla tankar i denna riktning. Regeringen har också i en rad olika sammanhang understrukit att det svenska kostnadsläget inte kan betecknas som "för högt".
Enligt regeringens egen bedömning sjunker BNP i år med 1,1%. I fjol blev produktionsbortfallet 1,4 %. Hela denna nedgång kan återföras till en reducerad inhemsk efterfrågan. Nettoexporten har däremot givit ett positivt bidrag, motsvarande ungefär 2,5% av BNP. Att i detta läge vidta åtgärder som ytterligare begränsar utrymmet för inhemsk konsumtion resulterar bara, menar motionärerna, i en fortsatt ökad arbetslöshet, med alla de kostnader och risker en sådan utveckling innebär. Utbytet av sänkta arbetsgivaravgifter mot höjda indirekta skatter riskerar att få negativa biverkningnar också på sikt. Devalveringar är vanebildande. Detta gäller även interndevalveringar.
I motionen framhålls att superdevalveringen 1982 innebar att ett alltför lågt löneläge etablerades i vårt land. Följden blev inlåsningseffekter och bestående hög inflation. En annan effekt var den bristande tilltron till kronan vilken ledde till återkommande räntechocker och ett permanent högt ränteläge. Regeringens förslag om en intern devalvering markerar ett slut för den enda vägens politik, men samtidigt också ett återfall till den tredje vägen.
Vänsterpartiets förslag till budgetsanering -- det andra steget -- har en helt annan fördelningspolitisk profil än det som föreslås i krispropositionen. I motionen understryks att höginkomsttagarna måste beskattas mer, till förmån för låginkomsttagare. Grundavdraget för höginkomsttagare måste därför slopas och matmomsen sänkas. Motionärerna föreslår också en omfördelning mellan kvinnor och män, mellan företag och internationellt.
Vänsterpartiet yrkar även bl.a. avslag på förslagen om karensdag, höjd pensionsålder 1994, sänkt ersättning till arbetsskadade och sänkt u-landsbistånd.
Det andra steget vill Vänsterpartiet ta när konjunkturen vänder. Underskottet i statsbudgeten växer nu snabbt och hotar på sikt hela den svenska ekonomin. Underskotten måste därför åtgärdas. På sikt måste kraftfulla besparingar ske i statsbudgeten. Då är det naturligt att de stora utgiftsposterna i budgeten hamnar i blickpunkten. Det gäller bl.a. förändringar i pensionssystemet och i de generella bostadssubventionerna. I motionen föreslås en ny inriktning som styr stödet till svagare grupper på ett effektivare sätt.
I följande tabell redovisas de olika förslagen på utgifts- och intäktssidan i budgeten mer i detalj.
Vänsterpartiets förslag i tabellform
Motionsyrkandena
Motionsyrkanden med anledning av proposition 50
1992/93:Fi16 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1992/93:50 och godkänner de riktlinjer som förordas i motionen.
1992/93:Fi17 av John Andersson (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd bensinskatt,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en differentierad bensinskatt i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Fi18 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatt på alkohol.
1992/93:Fi19 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av medlen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder till Folkbildningsrådet.
1992/93:Fi20 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjning av alkoholskatten i syfte att förstärka statsfinanserna antingen genom ökade inkomster från försäljning av alkohol eller -- om försäljningen efter en skattehöjning minskar -- genom minskade utgifter för alkoholens skadeverkningar.
1992/93:Fi21 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480).
1992/93:Fi22 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upphäva beslutet om indragning av 7,5 miljarder kronor från kommuner och landsting.
1992/93:Fi23 av Lars Andersson (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin.
1992/93:Fi24 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att u-landsbiståndet utökas väsentligt i förhållande till vad som anges i propositionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla besparingsmöjligheter främst inom försvaret tillvaratas i syfte att utöka u-hjälpen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en minskning av u-hjälpen endast görs tillfällig, dvs. begränsas till ett budgetår.
1992/93:Fi25 av Robert Jousma (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att en del av de pengar som avsätts till arbetsmarknadsåtgärder specialdestineras till räntesubventioner avseende lån för ROT-arbeten på vatten- och avloppsledningar i hus och mark, motsvarande 2,5 miljarder kronor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ROT-program rörande vatten- och avloppsledningar kommer i gång snarast.
1992/93:Fi26 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regional- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Karlsborgs kommun.
1992/93:Fi27 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder mot arbetslösheten i Västerbotten.
1992/93:Fi28 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att höja skatten på alkohol med 5 %,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alkoholskatten därefter bör regleras i enlighet med konsumentprisindex utveckling.
1992/93:Fi29 av Inger Lundberg och Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av neutralitet mellan olika bostadsformer och behovet av en analys av kostnadsökningarna för olika bostadsformer inför 1994.
1992/93:Fi30 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Västernorrland.
1992/93:Fi31 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Norrbottens län.
1992/93:Fi32 av Martin Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Jönköpings län.
1992/93:Fi33 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningen i Östergötlands län.
1992/93:Fi34 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid utarbetandet av det förslag som enligt den åberopade partimotionen skall föreläggas riksdagen vad i denna motion anförts om sysselsättningsförhållandena i Örebro län särskilt beaktas.
1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1992/93:50 bilaga 5 vad avser minskade räntebidrag för år 1994,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bostadssubventionerna från den 1 januari 1994 skall reduceras med 3 miljarder kronor netto, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen, så att effekterna på hyran fördelas så rättvist som möjligt och att en kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i bestånden av bostäder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att chefen för Försvarsdepartementet skall inventera ytterligare åtgärder som kan vidtas för att uppnå besparingsmålet inom den period som försvarsbeslutet omfattar och att förslag om sådana åtgärder skall redovisas i budgetpropositionen 1993 för beslut under vårriksdagen,
4. att riksdagen beslutar att den föreslagna sjukförsäkringsavgiften skall tas ut som en icke beskattad nettoavgift, lika för alla inkomsttagare,
5. att riksdagen avslår yrkandet under punkt 4 i proposition 1992/93:50 bilaga 3,
6. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter enligt bilaga 1,
7. att riksdagen avslår de i bilaga 5 intagna lagbestämmelserna såvitt avser lag om ändring i lagen (1991:1833) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomtskatt samt beslutar att skatten på kapitalinkomster enligt 10 § i lagen om statlig inkomstskatt bestäms permanent till 30 %,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samlat program mot den ekonomiska brottsligheten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samlad näringslivspolitik,
10. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om återinförande av förvaltningsbolag för statliga företag,
11. att riksdagen hos regeringen begär att en plan utarbetas för den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen hos regeringen begär att en infrastrukturkommission tillsätts i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen hos regeringen begär att Luftfartsverket och Banverket får i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda,
14. att riksdagen hos regeringen begär att en snabbutredning görs om införande av en banlag i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att uppnå tidigareläggning av investeringar i infrastruktur i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att motverka nedgången i byggandet i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett program för utbildning och kompetensutveckling i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett program för aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser i enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs av de deltidsarbetslösas situation i enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen hos regeringen begär att AMS får i uppdrag att ta fram en strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden i enlighet med vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk beredning om kommunernas ekonomi i enlighet med vad som anförts i motionen,
22. att riksdagen hos regeringen begär att en samlad bedömning skall genomföras avseende statens resp. näringslivets roll vad gäller Sveriges internationella finansiering,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skuldsaneringslag,
24. att riksdagen hos regeringen begär en bred utredning av bankkrisen i enlighet med vad som anförts i motionen,
25. att riksdagen hos regeringen begär en granskning av de s.k. fallskärmsavtalen i enlighet med vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en allmänhetens bankombudsman i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om förändring av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna godkänner riktlinjerna för ett nytt sjukförsäkringssystem i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om besparingar inom Utrikesdepartementet på 1 500 miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd beslutar sänka nivån för bistånd till 0,7 % av BNI, vilket motsvarar besparingar på ca 4 200 miljoner kronor per år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de sämst ställda pensionärerna, fattigpensionärerna, tillförs förutom de 500 miljoner kronor som regeringen förordat, ytterligare 800 miljoner kronor eller sammanlagt 1 300 miljoner kronor.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bostadssubventionerna inte skall reduceras med 3 000 miljoner kronor från den 1 januari 1994,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektivisering av försvaret,
6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om minskat stöd till politiska partier godkänner en sänkning av partistödet till 80 % för budgetåret 1993/94, till 60 % för budgetåret 1994/95 och till 50 % för budgetåret 1995/96,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en utredning om reducering av förläggningskostnader för asylsökande och omförhandling av förläggningsavtal,
8. att riksdagen beslutar införa en tillfällig dispens i lagen om anställningsskydd för att främja arbetslösas möjligheter till arbete i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skyndsam utredning av ett lärlingssystem,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av ett system med konjunkturanpassad arbetstid,
11. att riksdagen beslutar att förslaget på 1,5 miljarder kronor för reparationer och underhåll av länsvägar i framför allt skogslänen endast får användas produktivt, dvs. att förbättra vägarna för den tunga kommersiella trafiken,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av tilläggsdirektiv till Arbetsrättsutredningen,
13. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning syftande till att ta bort fyra helgdagar varav en klämdagsframkallande sådan,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Arbetsrättsutredningen fortsätter enligt ursprungliga direktiv,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingar i arbetsskadeförsäkringen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en reformering av arbetslöshetsförsäkringen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att A-kassorna, oberoende av försäkringssystem, inte skall ligga hos fackföreningarna,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ytterligare sänkningar i arbetsgivaravgifterna bör vara möjliga med hänsyn till ändringarna i arbetsskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen,
19. att riksdagen beslutar att bidragen för hemspråksundervisningen snarast skall upphöra, helst fr.o.m. den 1 januari 1993,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsningar av det s.k. organisationsstödet,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avveckla det nuvarande presstödet på tre år med början budgetåret 1993/94,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att momsen sänks till 6 % för persontransporter och till 12,87 % för hotell- och restaurangnäringarna.
1992/93:Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till riksdagen om nytt underleverantörsprogram enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen till Banverket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 3 miljarder kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen till Vägverket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 2 miljarder kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen till Sjöfartsverket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 50 miljoner kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen till Televerket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 750 miljoner kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ROT-program för va-nätet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt utvidgat ROT-program,
8. att riksdagen beslutar att investeringsstödet till vindkraftverk höjs från 25 % till 35 % fr.o.m. den 1 januari 1993,
9. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om ökad användning av trädbränsle enligt vad i motionen anförts,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om massproduktion av förnyelsebara energislag,
11. att riksdagen till Vattenfall på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 500 miljoner kronor utöver regeringens förslag för uppgradering av små kraftverk enligt vad i motionen anförts,
12. att riksdagen till naturvårdsinsatser på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 200 miljoner kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts,
13. att riksdagen till projektering och byggnation av Moderna museet på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 350 miljoner kronor,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kunskapsöverföring till Östeuropa,
15. att riksdagen till trähus för återvändande ryska officersfamiljer på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 300 miljoner kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare 15 000 årsstudieplatser fördelade på folkhögskola, vuxenutbildning samt gymnasieskola,
17. att riksdagen till Studiemedel m.m. på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslaganslag på 84 500 000 kronor utöver vad regeringen har föreslagit eller således 169 000 000 kronor,
18. att riksdagen till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 141000000 kronor utöver vad regeringen har föreslagit eller således 283000000 kronor,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av utbildningsplatser vid folkhögskolorna,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skillnaden mellan ungdomspraktik och ordinarie arbetstillfällen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulansbidrag för kompetensutveckling i arbetslivet,
22. att riksdagen till arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 3 miljarder kronor utöver regeringens förslag,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag att dra in 3 miljarder kronor från Arbetslivsfonden,
24. att riksdagen avslår regeringens förslag om karensdag och generellt sänkta nivåer för sjuklön och sjukpenning,
25. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om sänkt tak till 5 basbelopp för ersättningsgrundande inkomst i sjukförsäkringen fr.o.m. 1994,
26. att riksdagen avslår regeringens förslag att införa en allmän sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen,
27. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om ändrad pensionsålder godkänner de riktlinjer i motsvarande del som förordats i motionen,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt pensionsnivå,
29. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480),
30. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om återförande av 1,8 miljarder av räntebidragen 1993 enligt vad som förordats i motionen,
31. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om minskade bostadssubventioner godkänner de riktlinjer i motsvarande del som förordats i motionen,
32. att riksdagen avslår regeringens förslag om besparingar inom Utrikesdepartementets område på 1 500 miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd,
33. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ytterligare minskningar i försvarsanslagen i enlighet med vad i motionen anförts,
34. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändrad inriktning av systemet för de värnpliktigas förmåner,
35. att riksdagen avslår regeringens förslag om besparingar inom studiestödsområdet på ca 300 miljoner kronor per år,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingar på statlig administration,
37. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återinförande av de regler som gällde för beskattning av kapitalinkomster före riksdagsbesluten med anledning av proposition 1991/92:60,
38. att riksdagen hos regeringen begär förslag som återställer skatteskalan för arvs-, gåvo- samt förmögenhetsbeskattningen till vad som gällde före riksdagsbesluten med anledning av proposition 1991/92:60,
39. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över företagsbeskattningen enligt vad i motionen anförts,
40. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,
41. att riksdagen beslutar om en regionalt differentierad bensinskatt enligt vad i motionen anförts,
42. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:879) om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
43. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om koloxidskatt,
44. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1968:43) om mervärdesskatt,
45. att riksdagen -- om yrkande 44 avslås -- avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:83) om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
46. att riksdagen -- om yrkande 44 avslås -- avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:384) om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
47. att riksdagen -- om yrkande 44 avslås -- avslår regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1991:234) om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
48. att riksdagen beslutar att mat- och turistmomsen sänks till 15 % från den 1 januari 1993,
49. att riksdagen beslutar att höja skatten på alkohol med 5 % utöver regeringens förslag,
50. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
51. att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunalskattelagen (1928:370) att grundavdraget avskaffas för inkomster över brytpunkten 1993 med avtrappning från en årsinkomst på ca 150 000 kr enligt vad i motionen anförts,
52. att riksdagen beslutar att höja ATP-avgiften med 4,3 procentenheter den 1 januari 1993,
53. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:69) om socialavgifter,
54. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter,
55. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
56. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:685) om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
57. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
58. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkringar m.m.,
59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat statligt ägande i banker som räddats av skattemedel och med framtida förväntad förmögenhetstillväxt,
60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att valutalånenormen skall avskaffas,
61. att riksdagen begär att regeringen låter utreda krispolitikens effekter på fördelningen av arbetstid och på jämställdheten mellan könen,
62. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i motsvarande del godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken på längre sikt som förordats i motionen.
1992/93:Fi38 av Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bestämmelserna om statsbidrag till lönekostnaden under företagsanpassad utbildning skall avse anställd personal i hela näringslivet och genomföras med verkställighet vid årsskiftet 1992/93,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kostnaderna för vidgningen av stödvillkoren bör täckas inom befintliga resursramar till Arbetsmarknadsverket.
1992/93:Fi39 av Anita Persson (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att statsbidraget som är riktat till folkhögskolorna för att genomföra folkhögskolekurser fördelas direkt till skolorna eller via Folkbildningsrådet i enlighet med vad i motionen anförts.
1992/93:Fi40 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda insatser för kvinnors sysselsättning och utbildning i Skåne.
1992/93:Fi41 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tolkningen av innebörden i förslaget om höjd pensionsålder.
1992/93:Fi42 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om besparingar inom Utrikesdepartementets område på 1 500 miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd.
1992/93:Fi43 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undantag för befintliga kraftvärmeanläggningar från förslagen till lag om ändring i lagen om ändring i lagen om allmän energiskatt och lag om ändring i lagen om koldioxidskatt.
1992/93:Fi44 av Owe Andréasson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Hallands län.
1992/93:Fi45 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att staten har ett särskilt ansvar för att förbandsproduktionen på F 6 avvecklas i den takt som ny verksamhet tillförs Karlsborg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen utreder vilka konsekvenser en förtida avveckling av en Viggendivision får för underhållsindustrin som sköter motor- och apparatunderhåll på Viggenflygplan.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens sociala ansvar för att nya arbeten skapas i Karlsborg.
1992/93:Fi46 av Monica Widnemark m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Kronobergs län.
1992/93:Fi47 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Uppsala län.
1992/93:Fi48 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Jämtlands län.
1992/93:Fi49 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Göteborg.
1992/93:Fi50 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Skaraborgs län.
1992/93:Fi51 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Värmlands län.
1992/93:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det stora behovet av sysselsättningsskapande åtgärder i Skåne.
1992/93:Fi53 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Blekinge län.
1992/93:Fi54 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av anvisade medel för underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt.
1992/93:Fi55 av Göran Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Södermanland.
1992/93:Fi56 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Kopparbergs län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsarbetsnämndernas möjligheter att friare disponera de medel som finns till förfogande.
1992/93:Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsförmedlingarna i samråd med arbetsgivaren får sköta arbetslivsutvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de medel som avsetts gå till arbetslivsutveckling i stället används till att bekosta köp av utbildning och utbildningsplatser hos det privata näringslivet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett allmänt system tillskapas som går ut på att de som uppbär arbetslöshetsersättning bör kunna åläggas att göra en samhällsinsats av något slag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de medel som avses tillföras komvux, 143 miljoner kronor, och folkhögskolorna, 106 miljoner kronor, i stället skall användas för yrkesutbildningar och yrkeskompletteringar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att beredskapsarbeten får sökas hos den privata företagsamheten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om utbildningsvikariat inom det privata näringslivet utreds.
1992/93:Fi58 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Bohuslän.
1992/93:Fi59 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Kalmar län.
1992/93:Fi60 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i norra Älvsborg.
1992/93:Fi61 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Fyrstadsregionen.
1992/93:Fi62 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Västsverige.
1992/93:Fi63 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i södra Älvsborg.
1992/93:Fi64 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa i boendet.
1992/93:Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inskränkningar i berättigad ledighet skall drabba alla lika.
1992/93:Fi66 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om a-kasseersättning vid arbetslivsutveckling.
1992/93:Fi67 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att statsbidraget som är riktat till folkhögskolorna för att genomföra folkhögskolekurser enligt förslaget i proposition 1992/93:50 skall fördelas av Folkbildningsrådet.
1992/93:Fi68 av Arne Jansson m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om höjning av bensinskatten,
2. att riksdagen beslutar om att höja skatten på andra konsumtionsvaror, såsom tobak och alkohol, för att nå den med regeringsförslaget avsedda inkomstförstärkningen,
3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, beslutar att höja fordonsskatten generellt för att nå den med regeringsförslaget avsedda inkomstförstärkningen,
4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, i vart fall beslutar att bensinskatten inte skall drabba stödområdena i Norrland.
1992/93:Fi69 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av omedelbara och långsiktiga insatser för att bekämpa arbetslösheten i Västmanland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att SJ bör ges möjlighet att omedelbart fullfölja tidigare planerad beställning av tåget X-2000.
1992/93:Fi70 av Ulla Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Gotlands län.
1992/93:Fi71 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar inom Banverkets område i Norrbottens och Västerbottens län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar inom Televerkets område i Norrbottens län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktning och satsningar på vägnätet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flygplatser i Norrbottens län,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskningsprojekt för ny uthållig industriproduktion,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsprogram för träindustrin,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Öjebyns försöksgård,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rymdingenjörsutbildning i Kiruna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrade lokaler för Högskolan i Luleå,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad miljö i skolorna i Norrbottens län,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsinsatser för kvinnor i Norrbottens län.
1992/93:Fi72 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att fysisk person medges avdrag för reparationer, ombyggnad och underhåll utförda av momsregistrerad firma under inkomståret 1993 med högst 15 000 kronor per fastighet eller lägenhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör lägga fram förslag om att samma skatteregler bör gälla för tillbyggnad som för nyproduktion,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten tar på sig ett ansvar för att trygga fullgörandegarantierna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda reglerna för kreditinstituten.
1992/93:Fi73 av Lena Klevenås m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att öka opinionsbildningen för biståndets betydelse,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nedskärningarna ej bör drabba miljöbiståndet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör prövas att återställa biståndet till 1 % av BNI redan budgetåret 1994/95.
1992/93:Fi74 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Stockholms län.
1992/93:Fi75 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Gävleborgs län.
Motionsyrkanden med anledning av proposition 117
1992/93:A3 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1992/93:117 i denna del.
1992/93:A5 av Ingela Thalén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget om att anslagsfinansiera Arbetsmiljöfondens verksamhet.
Utskottet
Utskottet
Den ekonomiska politiken
Den internationella utvecklingen
I finansutskottets betänkande (1991/92:FiU30) våren 1992 om den ekonomiska politiken med anledning av kompletteringspropositionen framhölls att det fanns faktorer som talade för en tydlig återhämtning av den amerikanska ekonomin. Därmed skulle lågkonjunkturen definitivt brytas i OECD-området. De skäl som låg bakom denna optimistiska syn på den kommande ekonomiska utvecklingen var att räntorna i Förenta staterna sedan hösten 1991 fortsatt att falla och det från en redan låg nivå. De låga räntorna borde relativt snabbt medverka till att öka den inhemska efterfrågan. En sådan utveckling skulle stämma väl överens med det mönster som föregått tidigare konjunkturomslag i Förenta staterna.
Även i OECD:s konjunkturbedömning i juni 1992 (Economic Outlook nr 51) hävdade sekretariatet att flera indikatorer visade att konjunkturen nu vänt och att år 1993 skulle ge en tillväxt på 3% inom området. OECD-länderna skulle successivt återvända till en tillväxt som motsvarade de goda åren under 1980-talet.
Mot bakgrund av denna bedömning av den ekonomiska utvecklingen angav OECD-sekretariatet riktlinjer för den ekonomiska politiken som prioriterar prisstabiliseringsmålet och särskilt betonar vikten av att driva en strukturpolitik som skulle säkerställa ett effektivt utnyttjande av produktionsresurserna. I ett sådant perspektiv där en ekonomi praktiskt taget fullt ut utnyttjar sina produktionsresurser bör, enligt OECD-sekretariatet, sysselsättningspolitiken ges en marknadsekonomisk inriktning. Den i och för sig höga arbetslösheten -- jämfört med 1960-talet och de inledande åren av 1970-talet -- bör motverkas genom åtgärder för att öka tillväxten. Vad gäller arbetsmarknaden framhålls i OECD:s junirapport att makroekonomiska åtgärder i form av generella finanspolitiska åtgärder inte kan lösa arbetslöshetsproblemen. Arbetslösheten ses främst som ett strukturproblem. Med den utgångspunkten förordar OECD-sekretariatet att åtgärder som exempelvis innebär en neddragning av alltför generösa arbetslöshetsbidrag borde vara ett effektivt medel för att öka arbetstagarnas incitament för att söka sig ut på arbetsmarknaden. Av samma skäl bör systemet med minimilöner eller en lagstiftning som innebär höga kostnader för företagen att anställa eller avskeda arbetskraft ses över. Existerande hinder för att upprätta en effektivt fungerande arbetsmarknad måste avlägsnas.
Denna utbudspolitiska inriktning av den ekonomiska politiken som i junirapporten förordas av OECD-sekretariatet har som förutsättning att OECD-länderna inom kort återigen närmar sig fullt kapacitetsutnyttjande. Men ju längre det dröjer innan en konjunkturvändning uppåt kan iakttagas desto mer relevant blir frågan om möjligheterna för OECD-länderna att samordna en politik med efterfrågestimulerande åtgärder. Det är bl.a. från denna utgångspunkt som det är viktigt att om möjligt försöka bedöma hur lång den nuvarande lågkonjunkturen blir och när den bryts.
Tabell 1. BNP:s utveckling enligt Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och OECD i vissa OECD-länder
______________________________________________________________________________ 1991 1992 1993 ______________________ __________________ ___________________ Fi-dep. KI OECD Fi-dep. KI OECD Fi-dep. KI OECD ______________________________________________________________________________
Förenta staterna -1,2(-0,7) -1,2 -0,7 1,8(2,0) 1,9 2,1 2,3(3,5) 3,4 3,6 Japan 4,4 (4,5) 4,4 4,5 1,8(2,0) 2,1 1,8 2,5(3,0) 3,4 3,1 Västra Tyskland 3,7 (3,2) 3,1 3,1 1,3(1,0) 1,2 1,3 0,8(2,5) 2,0 2,3
Danmark - (2,0) 1,3 1,0 - (2,5) 1,4 2,1 - (2,5) 2,6 2,9 Finland - (-6,2) -6,5 -6,1 - (-1,0) -1,3 -1,3 - (3,0) 2,5 3,3 Norge - (1,6) 1,9 1,9 - (2,0) 2,4 2,0 - (3,0) 2,3 1,9 Sverige - (-1,1) -1,4 -1,2 - (-0,5) -0,7 -0,3 - (1,0) -1,8 0,9
OECD-Europa 1,1(1,0) 1,0 1,1 1,0(1,5) 1,1 1,4 1,3(2,5) 2,0 2,4 OECD-totalt 0,7(0,8) 0,8 1,0 1,5(2,0) 1,6 1,8 2,0(3,0) 2,8 3,0 ______________________________________________________________________________
Anm. Siffrorna inom parentes anger prognosen i proposition 1991/92:150 bilaga 1. Finansdepartementet (Fi-dep): proposition 1992/93:50 bilaga 1. Konjunkturinstitutet (KI): rapport hösten 1992. OECD: Economic Outlook juni 1992.
Av tabell 1 framgår att Finansdepartementets (Fi-dep) bedömningar jämfört med Konjunkturinstitutets (KI), OECD:s och kompletteringspropositionens (prop. 1991/92:150 våren 1992) prognoser uppvisar betydande skillnader. Dessa förklaras främst av att prognoserna utarbetas vid skilda tidpunkter. Finansdepartementets prognos för år 1993 pekar mot en försvagad ekonomisk utveckling inom OECD-området.
Förklaringen till att Finansdepartementet i bilaga 1 till proposition 50 justerat ned prognosen i jämförelse med prognosen från försommaren 1992 och KI:s prognos är bl.a. att de negativa effekterna av oron på penning- och valutamarknaderna blir kraftigare än vad man tidigare förväntat. Därtill kommer att hushållens skuldkonsolidering i bl.a. Japan, Storbritannien, Canada och de nordiska länderna går långsammare än vad man tidigare förutsåg. Som anförs i propositionen är det osäkerheten i Europa vad gäller det framtida valutasamarbetet och ett fortsatt högt ränteläge i Tyskland som framför allt försenar en återhämtning i Europa.
Det har framstått som allt tydligare att den ekonomiska politik som hittills förts i Förenta staterna och Japan inte under innevarande vår gett Europa den draghjälp som man tidigare förväntade. I kontrast till Europa har penningpolitiken i Förenta staterna kraftigt pressat ner räntorna. Men uppenbarligen har inte låga räntor varit en tillräcklig förutsättning för att under första hälften av år 1992 åstadkomma en väsentlig ökning av investeringarna och den privata konsumtionen. Försörjningsbalansstatistiken för tredje kvartalet visar emellertid att återhämtningen i Förenta staterna nu tagit fart.
Denna utveckling bör innebära att tillväxten blir något högre än vad Finansdepartementet angett i sin prognos såväl år 1992 som 1993 (jfr tabell 1).
I Japan tyder flera indikatorer på en ur japansk synvinkel svag ekonomisk utveckling. Den neddragning av tillväxtprognosen för Japan som nu görs i propositionen motiveras av att endast ungefär hälften av utgifterna i den japanska regeringens krispaket från augusti nu bedöms direkt ge bidrag till aktiviteten, motsvarande ca 1% av BNP. Den övervägande delen av åtgärderna träder i kraft kalenderåret 1993. Sammanfattningsvis förutser Finansdepartementet att åtgärderna endast delvis uppväger den pågående avmattningen i ekonomin. Tillväxten i Japan förutses mot denna bakgrund gradvis återhämta sig först under år 1994 och då nå en tillväxt som närmar sig 3,5%.
Som framgår av tabell 1 förutses för Tyskland i Finansdepartementets bedömning en väsentligt lägre tillväxt för år 1993 jämfört med KI:s och OECD:s prognoser. En stram penningpolitik och ansträngda offentliga finanser leder till en låg inhemsk efterfrågan under återstoden av innevarande år och under första halvåret år 1993. Det är först under senare delen av år 1993 som man kan förvänta sig att en återhämtning inleds av den tyska ekonomin.
Tillväxten i Danmark, Norge och Finland bedöms sammantaget åter stiga i år efter nedgången under år 1991. Detta är främst hänförligt till att produktionsneddragningen i Finland inte alls blir lika stor som år 1991. Den inhemska efterfrågeminskningen blir inte lika dramatisk som förra året, samtidigt som exporten stiger kraftigt. Tillväxten i Danmark fortsätter i år i ungefär samma måttliga takt som i fjol -- den privata konsumtionen stiger i förhållandevis god takt, men investeringarna fortsätter att minska delvis som en följd av minskat förtroende hos näringslivet efter omröstningen om inträdet i Europeiska unionen. I Norge stiger produktionen i år snabbare än förra året, framför allt till följd av stigande privat konsumtion och oljeexport. Nästa år bedöms tillväxten i våra nordiska grannländer bli bland de högre i Västeuropa. I Finland bedöms den inhemska efterfrågan åter öka något samtidigt som man kan påräkna stora positiva effekter av växeljusteringarna åren 1991 och 1992. I Norge förstärks den inhemska efterfrågan kraftigt, men genom att den under 1992 höga takten i oljeexporten sannolikt avtar markant, blir den totala produktionsökningen inte större än 1992. I Danmark är den förutsedda högre produktionsutvecklingen främst hänförlig till ett positivt omslag i investeringarna, men även den privata konsumtionen förutses stiga snabbare nästa år. Denna bedömning av våra nordiska grannländer förutsätter dock att valutaoron och deprecieringen av den svenska kronan inte får alltför stora konsekvenser för dessa länder.
Avslutningsvis bör framhållas att den internationella bilden kännetecknas av ett flertal osäkerhetsmoment. I förgrunden står det höga europeiska ränteläget, den osäkerhet som präglar det framtida valutasamarbetet och problemen vad avser hushållens skuldkonsolidering. Ett fortsatt högt ränteläge i Tyskland -- och därmed höga realräntor -- framstår som ett viktigt hinder för en snar återhämtning i Europa. Därtill kommer att osäkerheten om ett franskt godkännande av GATT-avtalet kan innebära en sämre ekonomisk utveckling år 1993 och åren därefter än vad som här har antagits.
Vilken inriktning av den ekonomiska politiken som de stora industrinationerna kommer att bestämma sig för kommer mot här angivna bakgrund att vara en avgörande faktor för utvecklingen de närmaste åren. Svårigheterna att med hjälp av en expansiv finanspolitik bryta den nuvarande negativa utvecklingen är emellertid betydande. Som framhålls i propositionens bilaga 1 har underskotten i de offentliga finanserna ökat i flertalet OECD-länder under åren 1991 och 1992. Orsaken är främst den svaga konjunkturutvecklingen som krympt skattebaserna. Det föreligger därför ett stort behov av budgetkonsolidering i flertalet OECD-länder de närmast kommande åren, vilket kan komma att verka återhållande på efterfrågan i det kortare perspektivet. En svagare internationell utveckling än den som nu anges av Finansdepartementet kan främst för Västeuropa därför inte uteslutas.
Utvecklingen i Sverige
En svår recession som saknar motsvarighet under efterkrigstiden har nu drabbat Sverige. Flera faktorer har bidragit till den uppkomna situationen. Sådana problem som krisen i banksystemet, fastighetsmarknadens väg mot kollaps, tilltagande underskott i de offentliga finanserna, negativa effekter av det höga tyska ränteläget och en orolig valutamarknad delar emellertid Sverige med många OECD-länder, och då främst de anglosaxiska och de nordiska länderna. Vidare befinner sig Västeuropa i en utdragen lågkonjunktur vilket innebär en vikande efterfrågan också på våra exportmarknader. Vad som i jämförelse med övriga OECD-länder försatt Sverige i en särskilt svår situation är styrkan i den nu pågående omställningsprocessen. Inflationen, som år 1990 uppgick till nära 10%, har pressats ned mot 2%. Resultatet har blivit att realräntorna kommit att ligga på en mycket hög nivå som inte har någon motsvarighet sedan 1920-talets inledande år. Som framhålls i bilaga 1 till propositionen är det inte möjligt för en ekonomi att under någon längre tid leva med mycket höga realräntor utan att depressiva krafter tar överhanden. För att försvara den fasta växelkursen men också för att möjliggöra en räntesänkning utarbetade regeringen och Socialdemokraterna två krisprogram i syfte att minska det strukturella budgetunderskottet och stärka näringslivets konkurrenskraft. De två krispaketen innebär en långsiktig förbättring av den offentliga sektorns finanser på ca 42 miljarder kronor och en väsentlig sänkning av näringslivets kostnadsläge. Paketen kommer emellertid -- allt annat oförändrat -- att få en åtstramande effekt på efterfrågan under år 1993. Det måste dock understrykas att ett alternativ med fortsatt extremt höga realräntor skulle ha fått en betydligt mer destruktiv inverkan på ekonomin.
Den prognos som redovisas i propositionens bilaga 1 utgick ifrån att den fasta växelkursen skulle bestå. I jämförelse med bedömningen i våras i kompletteringspropositionen innebär denna bedömning en väsentligt sämre utveckling för den svenska ekonomin. Förklaringen till denna neddragning av prognosen är en på grund av krispaketen mycket lägre real disponibel inkomst för hushållen. Detta leder i sin tur till en mycket kraftigare minskning av den privata konsumtionen än vad som antogs i kompletteringspropositionen.
Det positiva inslaget i den bedömning som redovisas i bilaga 1 är att nedgången år 1983 i bruttonationalprodukten begränsas av att exporten sannolikt utvecklas relativt gynnsamt, trots en svag marknadstillväxt. Den svenska industrins enhetsarbetskostnader beräknas i denna prognos falla med nästan 10 % mot de etablerade industriländerna under perioden 1992--1994. Mot Sveriges främsta konkurrent på världsmarknaden, Tyskland, kan förbättringen bli så pass stor som nära 20 %. En relativt gynnsam produktivitetsutveckling bidrar till förstärkningen. Därmed väntas marknadsandelsförlusterna endast bli marginella nästa år och under 1994 kan exportföretagen komma att öka sina andelar för första gången sedan 1983. Exportvolymen beräknas mot denna bakgrund stiga med ca 3,5% 1993 och med 6% 1994, vilket för med sig en accelererande uppgång i industriproduktionen.
Den 22 oktober slutjusterade Finansdepartementet den försörjningsbalansprognos som redovisas i proposition 50 bilaga 1. Bedömningen bygger som nämnts på antagandet att den fasta växelkursen skulle bestå. På eftermiddagen den 19 november tvingades Riksbanken överge den fasta växelkursen. Fr.o.m. denna tidpunkt flyter den svenska kronan. Övergången till ett system med flytande växelkurser betyder självfallet att försörjningsbalansprognosen i propositionens bilaga 1 måste revideras.
Den 1 december redovisade Finansdepartementet en ny preliminär försörjningsbalansprognos. De inhemska förutsättningar som denna prognos utgår ifrån framgår av tabell 2.
Tabell 2. Nyckeltal
Procentuell förändring
___________________________________________________________________ 1992 1993 1994 ___________________________________________________________________
Timlön, kostnad 3,5 3,0 3,5 KPI, dec-dec 2,0 5,1 3,3 KPI, genomsnitt 2,3 5,2 3,2 Real disponibel inkomst 2,6 -3,8 0,0 Sparkvot (nivå) 7,1 6,8 6,8 Industriproduktion -3,5 2,0 6,0 Relativ enhetsarbetskostnad -1,1 -15,4 -1,8 Arbetslöshet (nivå) 4,8 6,2 7,0 Handelsbalans (mdkr) 39,1 57,4 77,2 Bytesbalans (mdkr) -21,0 0,8 29,5 ___________________________________________________________________
Tekniskt antagande: Kronkursen ligger under prognosperioden i genom- snitt 10 % lägre mot ecun jämfört med läget före den 19 november.
För år 1993 beräknas hushållens reala disponibla inkomster minska med nära 4 %. Minskningen är kraftigare än vad som förutsågs i propositionen vilket förklaras av att konsumentpriserna stiger på grund av deprecieringen av kronan. Av samma skäl sker en påtaglig förbättring av konkurrenskraften. Den relativa arbetskostnaden faller med 15,4 % år 1983. Enligt bedömningen i proposition 50 skulle den relativa arbetskostnaden minska med 5,8%.
Utifrån bl.a. de förutsättningar som anges i tabell 2 gör Finansdepartementet följande preliminära bedömning av den svenska ekonomins utveckling för åren 1993 och 1994.
Tabell 3. Preliminär försörjningsbalans
Finansdepartementet den 1 december 1992
________________________________________________________________________ Procentuell volymförändring
1991 1992 1993 1994 ________________________________________________________________________
BNP -1,8 -1,6 -1,6 1.4 Import av varor och tjänster -5,9 -0,5 -0,5 3,5
TILLGÅNG
Privat konsumtion 1,0 -2,1 -3,5 0.0 Offentlig konsumtion 0,2 0,2 -0,5 -0,8 Stat -0,7 1,2 -0,6 -0,5 Kommuner 0,6 -0,2 -0,4 -0,9 Bruttoinvesteringar -8,3 -8,8 -10,2 -4,0 Lagerinvesteringar * -2,1 0,8 0,3 0,5 Export av varor och tjänster -2,2 1,0 5,0 8,0
ANVÄNDNING -2,9 -1,3 -1,3 2,0 Inhemsk användning -3,2 -2,1 -3,6 -0,5 ________________________________________________________________________
* Förändring i procent av föregående års BNP.
Som väntat ökar exporten genom kronans depreciering mer än vad som antogs i propositionens bilaga 1. Men denna mer positiva utveckling av exporten motverkas främst av en i jämförelse med bedömningen i propositionen kraftigare minskning av den privata konsumtionen. Den bakomliggande orsaken är här den negativa utvecklingen av hushållens köpkraft. Tillväxten i BNP enligt denna bedömning blir i stort densamma som angavs i proposition50.
För år 1994 gäller att enligt nu föreliggande prognos blir den ekonomiska utvecklingen avgjort bättre än den som förutsågs i proposition 50. Tillväxten i BNP för år 1994 har beräknats till nära 1,5% mot knappt 1% i proposition 50. Den kraftiga exportökningen på 8% är huvudförklaringen till denna högre tillväxt.
Utvecklingen på arbetsmarknaden
Arbetsmarknadsläget fortsätter att försvagas. Statistiska centralbyrån (SCB) konstaterar i sitt meddelande om arbetsmarknadsläget i oktober 1992 att det kärva arbetsmarknadsläget består. Antalet sysselsatta fortsätter att minska och allt fler ställs utanför arbetskraften. För tredje månaden i följd har antalet sysselsatta minskat med ca 200 000 personer jämfört med motsvarande månad året innan. Det är fortfarande inom industrin och byggnadsverksamheten som sysselsättningen minskar mest.
Arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå. I oktober var 227000 arbetslösa, vilket är ca 90000 fler än i fjol vid samma tid. Mellan september och oktober är dock antalet arbetslösa oförändrat till följd av ökade satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetslöshetsprognoserna i proposition 50 och i den nu föreliggande preliminära bedömningen är desamma för såväl år 1993 som år 1994. Finansdepartementet förutsätter sålunda att ökningen i den totala produktionen uppnås genom en produktivitetsförbättring och inte genom en sysselsättningsökning.
Krisen på de finansiella marknaderna
En viktig förutsättning för de försörjningsbalansprognoser som tidigare redovisats i betänkandet är att såväl de korta som långa räntorna sjunker under prognosperioden. Situationen på de finansiella marknaderna i Västeuropa är alltjämt oklar. Efter det att pundet och den italienska liran hade lämnat valutasamarbetet inom EG (EMS), föreföll det som om relationerna mellan de kvarstående valutorna skulle ha stabiliserats. I början av december är detta antagande alltjämt osäkert. Antagandet om ränteutvecklingen som ligger till grund för här redovisade prognoser förutsätter dock att den svenska räntenivån "normaliseras" även om realräntorna kommer att förbli mycket höga under hela prognosperioden.
Självfallet utgör utvecklingen på finansmarknaderna ett osäkerhetsmoment vid en bedömning av den reala ekonomins utveckling.
Det rådande läget på den svenska finansmarknaden sammanfattas i propositionens bilaga 1 på följande sätt.
Lågkonjunkturen i kombination med höga realräntor har ökat kreditinstitutens sårbarhet ytterligare under de senaste månaderna. Försämrad lönsamhet i näringslivet och ökad arbetslöshet minskar låntagarnas betalningsförmåga. Priserna fortsätter att falla på olika tillgångsmarknader såsom för aktier, kommersiella fastigheter och på senare tid även bostäder, vilket urholkar säkerheternas värde. En allt större andel av kreditinstitutens lånestock blir nödlidande i så måtto att de inte genererar avtalsenlig ränta, samtidigt som reserveringen för befarade kreditförluster fortsätter att öka. Under år 1991 uppgick de samlade kreditförlusterna till 48 miljarder kronor och beräknas i år bli av minst samma storleksordning. Den ökade omfattningen av de "dåliga" lånen minskar bankernas ränteintäkter, vilket inte till fullo kan kompenseras genom vidgade räntemarginaler och lägre kostnader. Förlusterna för banksektorn i sin helhet, som i fjol uppgick till ca 13 miljarder kronor ökar därmed, även om bilden alltjämt är splittrad mellan bankerna.
Som tidigare nämnts i betänkandet kan fortsatta störningar på finansmarknaderna drabba både investeringarna och konsumtionen hårt. Utöver den dämpande effekt som höga realräntor har på tillväxten tillkommer risken att kreditinstituten ytterligare stramar åt sin kreditgivning till såväl företag som hushåll.
Motiven för krisuppgörelsen och inriktningen av den ekonomiska politiken
Höstens akuta kris i den svenska ekonomin har både internationella och inhemska orsaker. Som framgått av avsnittet om den internationella utvecklingen blev återhämtningen i Förenta staterna och Japan under våren långsammare än väntat. Som anförs i propositionen har den utlösande faktorn bakom flera av de senaste årens kriser på de svenska penning- och valutamarknaderna varit händelser i vår omvärld. Det gäller såväl valutaflödena och åtföljande räntehöjningar i november/december 1991, som höstens akuta kris. I båda fallen var utvecklingen i Finland betydelsefull. I höst förstärktes impulserna dels genom Finlands beslut den 8 september att lämna sin ensidiga anknytning till ecun och låta valutakursen flyta, dels av turbulensen inom det europeiska växelkurssamarbetet (EMS). När Sverige den 19 november övergick till en flytande växelkurs orsakade även detta störningar inom EMS.
Utskottet vill dock framhålla att det förhållandet att kriserna i Sverige sammanfallit med eller utlösts av oro i vår omvärld inte kan tas till intäkt för att orsakerna enbart står att finna i internationella förhållanden. Förklaringen till att kronan varit så sårbar och påverkats kraftigare än jämförbara länders valutor måste sökas i inhemska förhållanden.
Den nuvarande situationen har drivits fram av en överhettning under senare delen av 1980-talet på ett flertal områden, bl.a. på arbets- och fastighetsmarknaderna. Flera allvarliga ekonomisk-politiska missgrepp gjorde att statsmakterna tappade kontrollen över den ekonomiska utvecklingen. Inflationen var väsentligt högre än i de länder som är våra viktigaste handelspartner. Marginalskatterna sänktes för sent och avregleringen av kreditväsendet kom till medan skattereglerna i kombination med hög inflation alltjämt uppmuntrade lånande i stället för sparande. Transfereringssystemen kännetecknades av skenande utgiftsökningar och på vissa marknader rådde bristande konkurrens. Under flera decennier har konkurrenskraften försvagats till följd av en inflation som har överstigit omvärldens. Denna försvagning har mötts med devalveringar och offentlig expansion, vilket ytterligare drivit på prisstegringstakten och långsiktigt ökat inflationsgapet gentemot omvärlden. Dessutom har en nödvändig strukturomvandling förhindrats.
Vid den kraftiga spekulationen mot kronan i september såg sig riksbanken tvingad att genomföra extrema räntehöjningar för att en gång för alla visa aktörerna på finansmarknaderna att en devalvering var utesluten. Det höga ränteläget som blev följden av valutakrisen i september kunde emellertid inte bestå utan katastrofala följder för företag och hushåll. Åtgärder som samlade en otvetydig majoritet i riksdagen krävdes för att pressa ned räntorna. Resultatet blev den s.k. krisuppgörelsen mellan regeringen och den socialdemokratiska oppositionen.
Åtgärderna inom ramen för krisuppgörelsen var främst avsedda att genom en neddragning av det strukturella budgetunderskottet skapa ett odelat förtroende för den förda växelkurspolitiken. Samtidigt innebar den i paketet föreslagna skatteväxlingen -- dvs. sänkningen av arbetsgivaravgifterna med 4,3 procentenheter finansierad genom en ökad skattebelastning på hushållen -- en ytterligare förstärkning av näringslivets konkurrenskraft.
Innebörden av att kronan flyter är kortsiktigt, som framgått av redovisningen av Finansdepartementets prognoser, att näringslivets konkurrenskraft ytterligare har förbättrats och att realräntorna framöver kan pressas ned till en lägre nivå än tidigare förutsatt att finanspolitiken är synnerligen stram. Men de grundläggande problemen i den svenska ekonomin kvarstår. Att hålla tillbaka inflationen blir vid en flytande kurs en ännu viktigare men samtidigt svårare uppgift för den ekonomiska politiken.
Den ekonomisk-politiska strategin som regeringen tidigare har formulerat och som riksdagen har ställt sig bakom (jfr bet. 1991/92:FiU20 och 1991/92:FiU30) har som främsta syfte att förbättra utvecklingskraften i svensk ekonomi. Denna strategi måste nu fullföljas, men med ännu starkare betoning av prisstabiliseringsmålet.
Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken kan sammanfattas på följande sätt.
Inflationsbekämpningen är den ekonomiska politikens viktigaste uppgift. Den flytande växelkursen ökar kraven på en stram finanspolitik.
Fortsatta åtgärder måste vidtas för att förbättra företagens situation och därigenom skapa bättre förutsättningar för en varaktig ekonomisk tillväxt. Genom nedskrivningen av kronan bortfaller emellertid behovet av en ytterligare sänkning av löneskatterna för år 1993 utöver de 4,3 procentenheter som föreslås i propositionen.
Arbetet med en sanering av de offentliga finanserna måste drivas vidare för att säkra en låg inflation och möjliggöra en neddragning av räntenivån.
Fortsatta satsningar på infrastrukturinvesteringar genom investeringar i forskning, utbildning, vägar och järnvägar.
Efter EES-avtalet måste inriktningen vara ett medlemskap i EG.
De åtgärder som föreslås i propositionen för att minska de offentliga utgifterna och därigenom minska underskottet i finanserna ligger i linje med denna inriktning av politiken. Riksdagen beslöt i våras om utgiftsminskningar på ca 20 miljarder kronor. Det nya bostadsfinansieringssystemet sparar på sikt ungefär 15 miljarder kronor. De här aktuella åtgärderna ger ca 30 miljarder kronor i minskade utgifter. Sammantaget minskar statens utgifter med ca 65 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 4,5 % av BNP. Färändringarna berör främst delar av socialförsäkringssystemen.
På kort sikt är det emellertid ofrånkomligt att krisuppgörelsen leder till att det konjunkturella budgetunderskottet ökar samtidigt som hushållens köpkraft dämpas. Som framgått av det tidigare avsnittet i betänkandet om den svenska ekonomins utveckling blir resultatet en ytterligare minskning av BNP och en ytterligare påfrestning på en redan svag arbetsmarknad.
Utskottet vill mot denna bakgrund understryka vikten av att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förstärks. Så har också skett genom att krisuppgörelsen inrymmer, utöver tidigare nämnda åtgärder, arbetsmarknadspolitiska insatser på ca 10 miljarder kronor. Dessa medel fördelas på åtgärder för en bekämpning av ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten, ytterligare medel till utbildningsåtgärder, affärsverksinvesteringar och investeringar i infrastrukturen.
I detta sammanhang vill utskottet i likhet med föredraganden emellertid understryka att arbetsmarknadspolitiken aldrig kan ersätta åtgärder för att åstadkomma strukturella förändringar som exempelvis en väl fungerande lönebildning och en rimlig yrkesmässig och geografisk rörlighet hos arbeskraften.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att Socialdemokraterna i motion Fi35 (s) i allt väsentligt ställer sig bakom krisuppgörelsens åtgärdspaket.
I Vänsterpartiets partimotion Fi37 (v) yrkande 62 framhålls att svensk ekonomi befinner sig i en allvarlig kris. Problemen är delvis skapade inom landet. Arbetslösheten ökar snabbt, den inhemska efterfrågan minskar. När de preliminära krisöverenskommelserna mellan regeringen och socialdemokraterna skedde i september rådde ett akut hot mot den svenska kronan med skyhöga räntor som resultat. Nu finns det tid att tänka igenom vad som bör göras, anser motionärerna.
Som ett alternativ till krispropositionen föreslår Vänsterpartiet att den ekonomiska politiken förändras i två steg. I nuvarande situation, med en dramatiskt ökande arbetslöshet och minskande inhemsk efterfrågan, gäller det i steg 1 att först och främst stimulera ekonomin för att få i gång en ökad inhemsk efterfrågan. Det andra steget, som innebär att underskotten arbetas bort, vill motionärerna genomföra först när konjunkturen vänder.
Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande anföra följande. Enligt motionärerna skall krisuppgörelsens åtgärdsförslag ersättas med efterfrågestimulerande åtgärder som måste få till följd att statsbudgeten ytterligare försvagas. En budgetsanering med åtgärder för att minska det strukturella budgetunderskottet kan enligt motionärerna vänta och bör inte ske förrän konjunkturen vänder. Med erfarenheter från höstens händelser med åtföljande räntechocker och en framtvingad övergång till en flytande växelkurs finner utskottet detta förslag i motion Fi37 (v) häpnadsväckande. Förslaget saknar kontakt med verkligheten. Att ett sådant förslag läggs fram i motionen är också egendomligt med hänsyn till att motionärerna själva framhåller att "underskottet i statsbudgeten nu växer snabbt och hotar på sikt hela den svenska ekonomin".
Utskottet vill bestämt avstyrka yrkande 62 i motion Fi37(v).
Även motion Fi16 av Sten Söderberg (-) och motion Fi23 av Lars Andersson (-) avstyrks av utskottet.
Utskottet vill avslutningsvis med hänvisning till det rådande höga ränteläget framhålla att utskottet till fullo delar finansministerns uttalande att varje nytt förslag till ofinansierade skattesänkningar eller ofinansierade utgiftsökningar måste prövas mot en eventuell ränteeffekt. Riskerar ett förslag till en skattesänkning eller utgiftsökning att orsaka en ränteuppgång, som mer än väl motverkar den expansiva effekt som ursprungligen avsågs, bör förslaget avvisas.
Valutalånenormen
Regeringen skriver i proposition 50 att den centrala innebörden av valutalånenormen är att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta för att finansiera statens budgetunderskott eller för att förvalta statsskulden. Valutaupplåning för Riksbankens valuta- och penningpolitiska ändamål berörs inte av normen.
I motion Fi37 (v) förslås att valutalånenormen avskaffas. Effekterna av normen är att svenska företag och banker lånar upp pengar utomlands, där räntan är lägre, och lånar ut dem till svenska staten för en högre ränta. Vid spekulationer om en svensk devalvering måste staten höja räntan ännu mer för att få lånbehovet tillgodosett. Om staten i stället själv lånade utomlands skulle räntekostnaderna bli lägre samtidigt som mängden lättrörligt kapital skulle minska.
I den socialdemokratiska partimotionen Fi35 anförs att sedan riksbanken och riksgäldskontoret påbörjat ett internationellt upplåningsprogram, som omfattar 230 miljarder kronor, för att förstärka valutareserven har valutalånenormen fått en annan innebörd. Normen, som tillkom 1984, hade betydelse som en del i arbetet med att åstadkomma balans i statens budget, men efter hand har normen förlorat i skärpa som riktlinje för finanspolitiken. Det finns därför anledning att nu ägna särskild uppmärksamhet åt vilka normer som skall gälla för en långsiktig hållbar utgifts- och inkomststrategi. Motionärerna anser att det finns anledning att göra en samlad bedömning av vilken roll staten resp. näringslivet skall spela när det gäller Sveriges internationella finansiering. Riksdag och regering bör i samråd utforma nya riktlinjer för stabilitet i den internationella finansieringen.
Regeringen förklarade på morgonen den 19 november att man hade för avsikt att överge valutalånenormen. Senare samma dag beslutade Riksbanken att låta den svenska kronans växelkurs flyta.
Det finns dock, som utskottet ser det, anledning överväga vilka konsekvenser ett slopande av normen kan få på den framtida inriktningen av finanspolitiken. Det är angeläget att ett slopande av normen inte uppfattas som att ambitionerna att komma tillrätta med budgetunderskottet har sänkts. Det finns som anförs i motion Fi35 (s) anledning att göra en samlad bedömning av vilken roll staten och näringslivet bör spela vid Sveriges internationella finansiering.
Finansutskottet föreslår att riksdagen avskaffar valutalånenormen. Utskottet förutsätter att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till riktlinjer för statens upplåning i utländsk valuta. Vad utskottet anfört om att avskaffa valutalånenormen och med anledning av motionerna Fi35 (s) yrkande 22 och Fi37 (v) yrkande 60 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det finansiella systemet
I propositionen aviseras (s. 16) att regeringen senare genom en särskild proposition kommer att föreslå åtgärder för att stärka betalningssystemet och säkerställa stabiliteten i kreditsystemet. Denna proposition har den 27 november 1992 förelagts riksdagen. Enligt propositionen skall subventionsinslagen minimeras, och återbetalning skall ske med de vinster som uppkommer när situationen har stabiliserats. Staten skall kunna kombinera de finansiella insatserna med krav på strukturåtgärder och rationaliseringar. Affärsverksamheten skall kunna bedömas vara lönsam i ett längre perspektiv, heter det. I annat fall skall en omstrukturering ske.
Socialdemokraterna är beredda att stödja ett förslag om en bankgaranti, sägs det i motion Fi35 (s). Det understryks att det är spararnas intressen -- och inte ägarnas -- som skall skyddas. En bankgaranti måste ha en affärsmässig uppläggning, så att staten kan återvinna sina medel, när banksystemet på nytt visar lönsamhet, heter det vidare.
Motionärerna begär att regeringen skall anmodas att låta göra en bred utredning om bankkrisen och om dess internationella karaktär, nationella förlopp och verkningar. Vidare krävs att riksdagen skall uttala sig för att en granskning av de s.k. fallskärmsavtalen för bl.a. avgångna bankchefer skall komma till stånd. I motionen efterlyses en fast praxis för denna typ av avtal.
I motion Fi37 (v) anförs att riksdagen bör uttala att staten skall ha ett ägande i sådana banker som erhåller statligt stöd och vars förmögenhet kan förväntas öka när de ekonomiska problemen har övervunnits. Eftersom bankernas kreditförluster till en del har täckts med skattemedel vore det logiskt om skattebetalarna via ett ökat statligt ägande också fick del av eventuella framtida vinster, anser motionärerna. De erinrar om att det finns bedömare som anser att bankerna kan bli 1990-talets nya maktcentra, när fastighetspriserna åter börjar stiga.
I proposition 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet föreslås att stödåtgärderna skall utformas på ett affärsmässigt sätt och så att statens långsiktiga kostnader för stödet minimeras. Kostnaderna för stödet skall återvinnas till staten. Staten skall enligt propositionen eftersträva att i princip inte äga banker eller andra kreditinstitut. Stödsystemet skall kvarstå så länge det behövs och inte avvecklas förrän det kan ske utan att fordringsägarnas intressen riskeras.
Näringsutskottet redovisar i sitt yttrande att regeringen avser att tillsätta en kommitté med uppgift att studera utvecklingen på kreditmarknaden. I uppdraget kommer att ingå att överväga behovet av ändrade riktlinjer för tillsynens innehåll och inriktning. Regeringen väntas i dagarna fatta beslut om tillsättande av utredningen.
Finansminister Anne Wibble har härutöver nyligen meddelat att regeringen, i rollen som aktieägare i Nordbanken, kommer att låta närmare studera frågan om de s.k. fallskärmsavtalens rättsliga ställning. Detta skulle kunna ske t.ex. genom att bankens styrelse uppdrar åt en fristående person -- justitieråd eller liknande -- att studera avtalen.
Frågan om fallskärmsavtalen behandlades av näringsutskottet våren 1992 i samband med riksdagens beslut om rekonstruktion av Nordbanken (prop. 1991/92:153, bet. NU36). Med anledning av en motion (nyd) i frågan anförde utskottet att det är styrelsen för resp. företag som har det fulla ansvaret för avtalen och att det inte ankommer på riksdagen att utforma närmare riktlinjer för hur sådana avtal bör konstrueras. Näringsutskottet uttryckte samtidigt förståelse för den kritik som har riktats mot de aktuella avtalen och anförde att det från närmast etiska utgångspunkter kunde finnas anledning att allmänt diskutera avtalens konstruktion.
Näringsutskottet anser i sitt yttrande NU3y, i likhet med vad som anförs i propositionen och i motion 1992/93:Fi35 (s), att staten måste ta ett ansvar för att förtroendet för betalningssystemet upprätthålls. Detta kommer att ske genom den aviserade propositionen om åtgärder för att stärka det finansiella systemet.
Vidare konstaterar näringsutskottet att de krav på utredningar som framförs i motion Fi35 (s) kommer att bli tillgodosedda genom åtgärder som aviserats av regeringen. Som tidigare nämnts avser regeringen att tillsätta en kommitté med uppgift att studera utvecklingen på kreditmarknaden. I detta utredningsuppdrag kommer att ingå att överväga behovet av ändrade riktlinjer för tillsynens innehåll och inriktning. Även de s.k. fallskärmsavtalen planeras, som nämnts, bli föremål för en granskning.
Yrkandet i motion Fi37 (v) om ett ökat statligt ägande i banker tar näringsutskottet avstånd ifrån. Enligt näringsutskottet bör staten eftersträva att i princip inte äga banker eller andra kreditinstitut.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet motionerna Fi35 (s) och Fi37 (v) i berörda delar.
Socialdemokraterna i näringsutskottet tillstyrker i en avvikande mening motion Fi35 (s) men avstyrker motion Fi37 (v) i berörda delar.
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i näringsutskottets yttrande och i motion Fi35 (s) att staten måste ta ett ansvar för att förtroendet för betalningssystemet upprätthålls. Proposition 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet är ett uttryck för detta. Vad gäller kraven i motion Fi35 (s) om utredning av bankkrisen och om granskning av de s.k. fallskärmsavtalen anser finansutskottet i likhet med näringsutskottet att dessa blir tillgodosedda genom de åtgärder som vidtagits och aviserats av regeringen. Motion Fi35 (s) yrkandena 24 och 25 avstyrks därmed av utskottet.
Finansutskottet, liksom näringsutskottet, anser inte, till skillnad mot vad som anförs i motion Fi37 (v), att staten bör öka sitt ägande i banker. Staten bör eftersträva att i princip inte äga banker eller andra kreditinstitut. Utskottet avstyrker således motion Fi37 (v) yrkande 59.
Fullgörandegaranti
I motion Fi72 (nyd) sägs att regeringen bör låta utreda reglerna för kreditinstituten i syfte att öka möjligheterna för dem att lämna s.k. fullgörandegarantier. Fullgörandegarantier, som är en säkerhet för en entreprenörs åtaganden, används inom byggnadsbranschen. Efterfrågan på sådana garantier ökar för närvarande mycket kraftigt, påpekar motionären. Han hävdar att sedan Försäkrings AB Njord och Svenska Kreditförsäkringsaktiebolaget försatts i konkurs är möjligheterna att få försäkringsgarantier ytterst begränsade.
Näringsutskottet ger i sitt yttrande följande bakgrundsbeskrivning. Fullgörandegarantier är ett försäkringsinstrument som ingår i gruppen kreditförsäkringar. Fullgörandegaranti -- eller entreprenad- och leveransgaranti, som den oftare benämns -- är en garanti som ett företag kan ställa för ett åtagande. Försäkringen tecknas i allmänhet av en entreprenör eller en leverantör och utgör säkerhet för de förpliktelser som entreprenören eller leverantören har åtagit sig. Entreprenad- och leveransgarantin utfärdas som proprieborgen, dvs. en borgen såsom för egen skuld.
Efter Försäkrings AB Njords konkurs tillsattes i september 1992 en särskild utredare, f.d. ambassadören Kurt Malmgren, med uppdrag att utreda vissa frågor om kreditförsäkring och återförsäkring av kreditförsäkring. I betänkandet Kreditförsäkring -- Några aktuella problem (SOU 1992:30) diskuteras orsakerna till krisen på kreditförsäkringsområdet. Där lämnas också synpunkter på omfattningen av det skydd som försäkringstagarna har rätt att kräva och på omfattningen av det ansvar som åvilar ett försäkringsbolags styrelse och ledning. Vidare lämnas förslag av principkaraktär till åtgärder ägnade att stärka försäkringstagarskyddet och effektivisera samhällets tillsyn över försäkringsbolag och andra bolag på den finansiella sektorn. Betänkandet har remissbehandlats. Ärendet bereds för närvarande inom Finansdepartementet.
De svenska försäkringsbolagens koncessioner innefattar möjligheter att bedriva verksamhet på kreditförsäkringsområdet, inkl. entreprenad- och leveransgarantier. Det kan noteras att två utlandsägda företag -- det tyska Hermes Kreditförsäkrings AB och det nederländska Nederlandsche Krediet Verzekering Maatschappij NV (NCM) -- nyligen erhållit koncession för verksamhet i Sverige på kreditförsäkringsområdet.
Näringsutskottet anser att de farhågor som framförs i motion Fi72 (nyd) beträffande möjligheterna för entreprenörer inom byggnadsbranschen att få tillgång till entreprenad- och leveransgarantier är väl värda att ta fasta på. Efter konkurserna i Försäkrings AB Njord och Svenska Kreditförsäkringsaktiebolaget har ett tomrum uppstått på den svenska marknaden när det gäller denna typ av garantier.
Ett utredningsarbete har genomförts avseende kreditförsäkring och beredning av ärendet pågår inom Finansdepartementet. Näringsutskottet vill också erinra om de två utlandsägda bolag som nyligen erhållit koncession för att bedriva verksamhet inom kreditförsäkringsområdet på den svenska marknaden.
Näringsutskottet utgår från att regeringen följer frågan om entreprenad- och leveransgarantier. Något behov av ett särskilt uttalande av riksdagen i frågan kan utskottet dock inte se. Motion Fi72 (nyd) avstyrks sålunda i berörd del.
Finansutskottet gör samma bedömning som näringsutskottet att något särskilt uttalande från riksdagens sida inte är erforderligt. Motion Fi72 (nyd) yrkandena 3 och 4 avstyrks av utskottet.
En allmänhetens bankombudsman
I motion Fi35 (s) föreslås att en utredning skall tillsättas med uppgift att studera frågan om inrättande av en bankombudsman för allmänheten. Syftet skulle vara att stärka bankkundernas ställning gentemot bankerna och att en noggrann prövning av principiellt viktiga klagomål från bankkunderna skulle kunna komma till stånd.
I en bakgrundsbeskrivning som görs i lagutskottets yttrande redovisas bl.a. följande. Enligt bankrörelselagen (1987:617) utövar Finansinspektionen en omfattande tillsyn över bankerna och deras verksamhet. Vid inspektionen utövas bl.a. granskning i syfte att förbättra konsumentskyddet. Granskningen omfattar bl.a. utformning och tillämpning av standardvillkor. Det åligger också inspektionen att följa sådana förhållanden som är av betydelse för en sund utveckling av bankernas verksamhet, och dit hör bl.a. att se till att bankerna uppträder korrekt mot kunderna. Utgångspunkten vid inspektionens handläggning av klagomålsärenden är att inspektionen i första hand skall koncentrera sina resurser till de klagomål som är av principiellt intresse eller på annat sätt av särskilt intresse ur tillsynssynpunkt.
Det finns också möjlighet för enskilda bankkunder att vända sig till Allmänna reklamationsnämnden. Sedan år 1990 finns vid nämnden en särskild avdelning som prövar tvister mellan å ena sidan konsumenter och, å andra sidan, banker och finansinstitut. Under verksamhetsåret 1990/91 behandlades nästan 500 ärenden på avdelningen.
Finansinspektionen har i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94, 1994/95 och 1995/96 föreslagit att en motsvarighet till Konsumenternas Försäkringsbyrå, som funnits i många år inom försäkringsområdet, bör inrättas även inom kredit- och värdepappersområdet. Flera skäl talar enligt inspektionen för en gemensam byrå för hela inspektionens tillsynsområde. Finansinspektionen anser att frågan om en sådan byrå, upprättad och finansierad av branschorganisationerna, bör diskuteras närmare med berörda parter, och inspektionen har för avsikt att initiera sådana diskussioner. Om förslaget genomförs skulle inspektionens verksamhet kunna inriktas mer på övergripande insatser inom konsumentområdet och kvalitén i tillsynen på konsumentområdet förbättras med ett starkare konsumentskydd som följd.
Enligt lagutskottets mening tillgodoser förslaget från Finansinspektionen delvis de önskemål som framställs i motion Fi35 (s) yrkande 26. I varje fall anser lagutskottet att resultatet av de diskussioner som inspektionen avser att inleda med berörda parter i syfte att få till stånd en motsvarighet till Konsumenternas Försäkringsbyrå på bankområdet bör avvaktas innan riksdagen tar några initiativ i saken. Med det anförda förordar lagutskottet att motionsyrkandet avstyrks.
Socialdemokraterna i lagutskottet tillstyrker i en avvikande mening motion Fi35(s) i berörd del.
Det finns som finansutskottet ser det och som lagutskottet redovisar vissa möjligheter för enskilda bankkunder att få sin sak prövad men i likhet med vad som anförs i motionen anser utskottet att vissa ytterligare åtgärder kan vara motiverade för att stärka bankkundernas ställning. En sådan åtgärd kan vara att genomföra det förslag som finansinspektionen lägger fram i sin anslagsframställning och som lagutskottet hänvisar till i sitt yttrande. I likhet med lagutskottet anser finansutskottet att resultatet av detta arbete bör avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtas. Motion Fi35 (s) yrkande 26 avstyrks därför av utskottet.
Kommunerna
I motion Fi22 av Annika Åhnberg (-) sägs att krisuppgörelsen var nödvändig men att det inte går att lösa de långsiktiga strukturella problemen genom åtstramningsåtgärder som får effekt på kort sikt. Den kortsiktiga åtstramningen förvärrar enligt motionären lågkonjunkturen, ökar arbetslösheten och leder till ökade statsutgifter, inte minskade, såsom avsikten var. Krisuppgörelsens åtstramande effekter är för starka och den bör därför kompletteras på denna punkt.
En av möjligheterna är att öka utrymmet för de kommunala verksamheterna. Den indragning på 7,5 miljarder kronor från kommuner och landsting som riksdagen tidigare beslutat om bör därför inte genomföras. Även i Vänsterpartiets partimotion krävs att beslutet skall rivas upp, dock utan att något särskilt yrkande framställs.
I motion Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs att en parlamentarisk beredning om den kommunala ekonomin skall tillsättas. Motionärerna pekar på att när kommunernas finansiella situation försämras är det investeringar i byggnader, gator och annan kommunal infrastruktur som man först drar ner på. Den kommunala sysselsättningen beräknas under 1993 minska med ungefär 25000--30000 personer.
I motionen understryks att Socialdemokraterna våren 1992 avvisade förslaget att dra in 7,5 miljarder kronor från kommuner och landsting. Denna åtgärd innebar endast att ett underskott flyttas från statsbudgeten till kommunsektorn. Neddragningar inom barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg tvingades fram. Därmed ökar arbetslösheten ytterligare och staten får till slut tillbaka underskottet via a-kassorna och arbetsmarknadsfonden.
I motionen tillbakavisas regeringens påstående att nedragningarna inom den kommunala sektorn skulle innebära en stor besparing. Det som inträffar är en finansiell rundgång som ger upphov till stora välfärdsförluster. En parlamentarisk beredning bör få till uppgift att skyndsamt redovisa hur skadorna av denna rundgång skall kunna begränsas.
Finansutskottet vill för egen del anföra följande. I samband med vårens riksdagsbeslut om den kommunala ekonomin behandlades bl.a. frågan om den kommunala sektorn och samhällsekonomin (bet. 1991/92:FiU29, rskr. 345). Där betonades att statsmakterna har det övergripande ansvaret för att den offentliga verksamheten utvecklas på ett sätt som är förenligt med samhällsekonomisk balans. Utskottet menade vid detta tillfälle att minskningen av statsbidragen med sammanlagt 7,5 miljarder kronor var ett rimligt sparkrav på den kommunala sektorn.
Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt när det gäller kraven på återhållsamhet inom den kommunala sektorn. Det statsfinansiella läget har snarast accentuerat dessa krav. Enligt vad utskottet erfarit är man på kommunalt håll positiv till åtgärderna i propositionen. En stark samhällsekonomi är också den viktigaste grundvalen för den kommunala ekonomin. Det samhällsekonomiska läget är sådant att det inte kommer att finnas utrymme för en ökning av den kommunala verksamheten.
Utskottet kan således inte ställa sig bakom ett upphävande av den beslutade och samhällsekonomiskt motiverade indragningen från kommuner och landsting. Utskottet anser det inte heller motiverat att för närvarande tillsätta en beredning av det slag som krävs i den socialdemokratiska motionen.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi22 (-) yrkande 2 och motion Fi35 (s) yrkande21.
Besparingar i den statliga administrationen
I motion Fi62 (v) yrkande 36 föreslår motionärerna att besparingar görs i den statliga administrationen. I motionen anges som exempel på besparingsområden säkerhetspolisen, kriminalvården, Kammarkollegiet m.m.
Utskottet konstaterar att någon närmare precisering av sparmålen vad avser den statliga administrationen inte ges i motionen. Det finns dock som utskottet ser det goda skäl att anta att motionärernas allmänna önskemål om besparingar inom den staliga administrationen blir väl tillgodosedda utan att riksdagen uttalar sig i frågan. Utskottet avstyrker därför motion Fi62 (v) yrkande 36.
Arbetsmarknadspolitiken
Av de motioner som väckts i anslutning till proposition 50 är det ett stort antal som tar upp frågor med anknytning till arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig i ärendet, och utskottets yttrande (AU2y) finns fogat till detta betänkande som bilaga14. I yttrandet behandlar arbetsmarknadsutskottet dels Arbetsmarknadsdepartementets och delar av Socialdepartementets bilagor till proposition 50 (bilagorna 7 och 3), dels proposition 117 om lönegarantifonden m.m., dels 42 motioner väckta med anledning av proposition 50 och 2 med anledning av proposition 117. De båda sistnämnda motionerna samt proposition 117 har i de delar som avser Arbetsmiljöfonden överlämnats till finansutskottet för fortsatt beredning.
Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har till yttrandet fogat en avvikande mening som omfattar hela yttrandet.
Ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser
Utöver tidigare gjorda insatser föreslås i proposition 50 ett paket av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Syftet med åtgärderna, som belöper sig på ca 10 miljarder kronor, är att upprätthålla arbetslinjen för att på så sätt förhindra utslagning från arbetsmarknaden. Insatserna beräknas kunna ge arbete eller utbildning till ca 130000 personer motsvarande 3% av arbetskraften. De fördelar sig med 0,2 miljarder kronor över statsbudgeten på en ny typ av sysselsättningsskapande verksamhet kallad arbetslivsutveckling, som dessutom kommer att finansieras med medel ur A-kassorna, 2,9 miljarder kronor på ytterligare 36000 ungdomspraktikplatser, 0,6 miljarder kronor på det reguljära utbildningsväsendet, 1,0 miljarder kronor på tidigarelagda affärsverksinvesteringar, 1,5 miljarder kronor på reparation och underhåll av länsvägar i framför allt skogslänen, 3,4 miljarder kronor på beredskapsarbeten för främst de som hotas av utförsäkring samt med 0,25 miljarder kronor på otraditionella insatser.
I anslutning härtill föreslås i propositionen också att den lagstadgade rätten till semester skall begränsas med två dagar samt att 3,0 miljarder kronor skall föras över till statsbudgeten från Arbetslivsfonden.
Program för arbetsmarknadspolitikens inriktning
Socialdemokraterna begär i sin partimotion Fi35 att regeringen senast i samband med 1993 års budgetproposition skall redovisa ett förslag till program för utbildning och kompetensutveckling (yrkande17). Även om Sverige sannolikt ligger ganska långt framme när det gäller allmän vuxenutbildning, finns det enligt motionärerna fortfarande en alltför låg andel i högre utbildning. Personalutbildningen är eftersatt, och skillnaden är tydligast vid jämförelser mellan LO-, TCO- och SACO-anställda. Långsiktigt bör ytterligare en årskull, dvs. ca 100000 delta i utbildning jämfört med slutet av 1980-talet, anser motionärerna. I samma motion begärs också att regeringen skall lägga fram ett samlat program mot arbetslöshet. Programmet skall ha sin tyngdpunkt i investeringar, utbildning och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder (yrkande18).
Den socialdemokratiska motionen tar vidare upp vissa aspekter på kvinnors arbetsmarknadssituation. Det som nu kommer att ske på arbetsmarknaden medför en kraftig nedgång i sysselsättningen inom områden där många kvinnor arbetar, t.ex. handel, vård och omsorg. Motionärerna anser det nödvändigt att AMS lägger upp en långsiktig strategi för hur man skall motarbeta den ökande arbetslösheten bland kvinnor (yrkande20). Regeringen bör dessutom låta göra en översyn av situationen för de deltidsarbetslösa, av vilka en stor majoritet är kvinnor (yrkande19).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att de förslag som läggs fram i propositionen grundas på överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna. De innebär en markering av arbetslinjen som ett fundament i arbetsmarknadspolitiken, påpekar arbetsmarknadsutskottet, som konstaterar att det råder bred politisk enighet om grunden för denna politik.
Förslagen skall enligt arbetsmarknadsutskottet ses i ljuset av de omvälvande förändringar som skett och som ändrat och försämrat förutsättningarna för den ekonomiska politiken. Behovet av akuta insatser är tydligt. De insatser som föreslås är av en omfattning som kanske för bara ett par år sedan framstod som osannolik. Enligt arbetsmarknadsutskottet är det emellertid också tydligt att det rådande läget väcker frågan hur långt man förmår gå för att med hjälp av arbetsmarknadspolitiken möta arbetslösheten och hindra verkningarna av den.
Av yttrandet framgår vidare att arbetsmarknadsutskottet inte har någon annan uppfattning än Socialdemokraterna i synen på hur hög ambitionsnivån skall vara i kampen mot arbetslösheten, där investeringar, utbildning och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall prioriteras framför passiva utbetalningar till de arbetslösa. Man kan dock inte blunda för att en sådan politik inte ensam kan lösa problemen. Utan en ekonomi i balans kan inte målet full sysselsättning uppnås, framhåller arbetsmarknadsutskottet.
Innan man lägger fast ramarna och den närmare utformningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är det som arbetsmarknadsutskottet ser det nödvändigt att göra en bedömning av de kraftigt ökade insatser som riksdagen beslutat om för innevarande budgetår. En samlad redovisning av insatserna och de effekter de beräknats få kommer enligt propositionen att senare överlämnas till riksdagen. Arbetsmarknadsutskottet finner det därför inte påkallat för riksdagen att, i enlighet med yrkande 18 i den Socialdemokratiska motionen, nu göra något uttalande om hur regeringen bör utforma ett program för arbetsmarknadspolitiska insatser.
Arbetsmarknadsutskottet finner det inte heller motiverat att riksdagen vidtar någon åtgärd med anledning av motionärernas förslag rörande de deltidsarbetslösa. Frågan har nyligen behandlats av arbetsmarknadsutskottet, som i sitt betänkande om jämställdhet (1992/93:AU1) framhållit att det är ytterst angeläget att finna en lösning på problemet med kvinnors deltidsarbetslöshet, inte minst mot bakgrund av dagens arbetsmarknad. Frågan har dessutom tagits upp av AMS, bl.a. genom styrelsens handlingsprogram för att öka jämställdheten i arbetslivet.
Även förslaget om en strategi för att motverka den ökande arbetslösheten bland kvinnor bör enligt arbetsmarknadsutskottet avstyrkas. Arbetsmarknadsutskottet ser det dock som angeläget att arbetsmarknadsverket vid sin fördelning av insatser gör stora ansträngningar för att ta fram platser åt sådana kategorier av arbetslösa, inte minst kvinnor, som inte berörs av de infrastrukturinvesteringar som ingår bland åtgärderna för att möta arbetslösheten. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter dessutom att AMS uppmärksamt följer läget på arbetsmarknaden och vid behov arbetar fram en strategi av det slag Socialdemokraterna efterlyser.
Arbetsmarknadsutskottet finner det inte heller påkallat med något uttalande från riksdagens sida med anledning av det av Socialdemokraterna begärda programmet för utbildning och kompetensutveckling. Till den del förslaget avser kompetensutveckling i arbetslivet bereds frågan för närvarande inom regeringskansliet i anslutning till Kompetensutredningens nyligen framlagda betänkanden (SOU 1991:56 och SOU 1992:7).
I en meningsyttring har Vänsterpartiets företrädare beträffande dessa frågor redovisat en annan uppfattning än utskottsmajoriteten.
Utbildningsutskottet redogör i sitt yttrande för de beslut som under senare år fattats om en utbyggnad av gymnasieskolan och den grundläggande högskoleutbildningen. Utbildningsutskottet konstaterar att motionärernas önskemål om att ytterligare en årskull skall få möjlighet till utbildning kommer att uppfyllas genom en fortsatt utbyggnad av gymnasieskolan och högskolan under 1990-talet. Med hänvisning härtill föreslår utbildningsutskottet att yrkande17 i motion Fi35 (s) avstyrks av finansutskottet. I en avvikande mening stöder Socialdemokraternas företrädare förslaget i motion Fi35 (s).
Finansutskottet anser inte att det finns anledning att göra några tillägg till vad arbetsmarknadsutskottet och utbildningsutskottet anfört. Finansutskottet biträder således utskottens här återgivna uppfattningar och avstyrker motion Fi35 (s) yrkandena 17--20.
Nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Ny demokrati föreslår i motion Fi36 att arbetslöshetsförsäkringen skall reformeras och byggas upp i tre steg (yrkande16). Staten skall stå för ett grundskydd under maximalt 300 dagar. Ett kompletterande skydd skall under samma period utgå i form av en obligatorisk, privat försäkring som tecknas av arbetsgivaren och som täcker skillnaden mellan grundskyddet och 75% av lönen upp till en årslön på 7,5 basbelopp. Den enskilde skall dessutom kunna teckna en frivillig, privat försäkring som täcker inkomstbortfall därutöver.
Oberoende av vilket försäkringssystem som tillämpas skall -- hävdar motionärerna -- A-kassorna inte handhas av fackföreningarna (yrkande17).
I samma motion framhålls att det är nödvändigt att ge dispens från lagen om anställningsskydd (LAS). En sådan åtgärd öppnar väg för att införa ett system som ger arbetslösa möjlighet till tillfällig anställning med bibehållet arbetslöshetsunderstöd varvid företagen betalar mellanskillnaden upp till avtalsenlig eller marknadsmässig lön. För att förhindra missbruk måste åtgärden kringgärdas av regler som motionärerna anser bör utformas av regeringen (yrkande8).
Motionärerna vill vidare införa ett modernt lärlingssystem med löner som står i rimlig proportion till vad ungdomar kan tillföra produktionen (yrkande9). De anser slutligen också att arbetsrätten behöver ändras och moderniseras. Arbetet inom arbetsrättsutredningen måste därför fortgå med ursprunglig inriktning (yrkandena12 och14).
Arbetsmarknadsutskottet avvisar samtliga här återgivna förslag. Enligt arbetsmarknadsutskottet bör arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen finansieras av egenavgifter och statsbidrag. Innan man tar slutlig ställning till den närmare utformningen av ersättningsnivåer och hur finansiering, administration m.m. skall lösas måste ingående överväganden göras, framhåller arbetsmarknadsutskottet, som anser att den särskilda utredning som har till uppgift att lämna förslag till utformning och finansiering av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (dir. 1992:24) bör genomföra sitt uppdrag.
Det av motionärerna förespråkade systemet, där arbetslösa tillåts utföra vanligt arbete i företagen med bibehållen arbetslöshetsersättning, riskerar att störa den ordinarie arbetsmarknaden. Dessutom finns det, påpekar arbetsmarknadsutskottet, andra och bättre sätt att komma bort från passiva kontantstöd. När det gäller motionärernas förslag om ett lärlingssystem hänvisar arbetsmarknadsutskottet till den nya lärlingsutbildning som tillkom genom beslut under föregående riksmöte (prop. 1991/92:157, UbU26, rskr. 311). Den nya utbildningen är en kombination av sådan utbildning som sker i ett företags regi inom ramen för ett anställningsförhållande och studier av vissa ämnen i gymnasieskolan.
Frågan om arbetsrättsutredningen och de direktiv som den borgerliga regeringen utfärdat (dir. 1991:118) är, enligt arbetsmarknadsutskottet, för närvarande föremål för diskussioner. Socialdemokraterna har framfört önskemål om att utredningen skall tillföras kompletterande utredningsuppdrag. Efter samråd skall, enligt vad som framgår av propositionen, tilläggsdirektiv på dessa områden övervägas. Med hänsyn härtill bör riksdagen inte nu göra några uttalanden rörande det fortsatta utredningsarbetet, framhåller arbetsmarknadsutskottet.
I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare förslagen i motion Fi36 (nyd). Vänsterpartiets företrädare redovisar i en meningsyttring en annan uppfattning än utskottsmajoriteten i frågan om arbetslöshetsförsäkringen.
Även utbildningsutskottet hänvisar till riksdagens beslut om vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m. (prop. 1991/92:157, bet. UbU26, rskr. 311) som bl.a. innebär att en ny utbildning för lärlingar införs i gymnasieskolan inom ramen för individuella program. Den nya lärlingsutbildningen ger möjligheter att utforma en viss yrkesutbildning på ett flexibelt sätt och anpassa den till såväl den enskilda lärlingen som företaget och till lokala förutsättningar. Mot denna bakgrund finner utbildningsutskottet att motionsyrkandet om lärlingssystem i stort är tillgodosett, varför finansutskottet bör avstyrka det.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets och utbildningsutskottets uppfattning i fråga om Ny demokratis förslag beträffande nytt system för arbetslöshetsförsäkringen, sysselsättningsåtgärder för arbetslösa med A-kasseersättning, nytt lärlingssystem samt förslag till uttalande med anledning av arbetsrättsutredningen. Finansutskottet avstyrker således motion Fi36 (nyd) yrkandena 8, 9, 12, 14, 16 och 17. Finansutskottet avstyrker också yrkande 18 i motion Fi36 (nyd) om ytterligare sänkning av arbetsgivaravgifterna.
Utskottet vill erinra om att enligt den träffade överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna skall eventuella förändringar i arbetsrätten föregås av samråd i förtroendefull anda. Beträffande arbetslöshetsförsäkringen sägs i överenskommelsen att den också i fortsättningen skall finansieras av egenavgifter och statsbidrag. Den kommer inte att förstatligas. Aviserad höjning av egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen sker inte. Utskottet förutsätter att överenskommelsen kommer att följas även i dessa delar.
Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen
I propositionen föreslås (bilaga 7, avsnitt 2.2.1) att 200 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall få disponeras av AMS för förstärkning av arbetsförmedlingen. Belastningen på arbetsförmedlingen är i nuvarande läge större än någonsin tidigare. Det bör därför, anser regeringen, vara möjligt att tillfälligt anställa personer -- i första hand arbetslösa -- för att fullgöra arbetsuppgifter vid förmedlingen.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker förslaget vilket också biträds av finansutskottet.
Arbetslivsutveckling
I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.2) en tvåårig försöksverksamhet med en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd kallad arbetslivsutveckling. Arbetslösa och deltidsarbetslösa som uppbär ersättning från A-kassa skall erbjudas möjlighet att delta i aktiviteter, vars syfte är att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet.
Arbetslivsutvecklingen skall inte ersätta ordinarie arbete och får inte fylla ett produktionsbehov hos arbetsgivaren. Den får inte heller äventyra konkurrensförhållanden.
Under arbetslivsutvecklingen erhåller den enskilde arbetslöshetsersättning som benämns utbildningsbidrag. Ersättningen betalas av arbetslöshetskassan men skall särredovisas av denna.
I propositionen beräknas ca 20000 personer per månad kunna beredas plats i arbetslivsutvecklingen.
I en ny, tidsbegränsad lag -- lagen om arbetslivsutveckling -- klargörs att den som deltar i arbetslivsutveckling inte skall anses som arbetstagare. Arbetsmiljölagen skall dock i princip vara tillämplig och försäkringsskyddet skall motsvara det som gäller vid arbetsmarknadsutbildning. Det antal dagar som någon deltar i arbetslivsutveckling skall förlänga den normala A-kasseperioden. En föreskrift om detta tas in som en ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Regeringens lagförslag i dessa båda avseenden har fogats till utskottets betänkande i bilaga 1.
Förutom kostnaderna för den ersättning som betalas ut via arbetslöshetskassorna beräknas verksamheten föra med sig anordningskostnader av olika slag. I propositionen föreslås att 200 miljoner kronor anvisas för detta ändamål.
Förslaget tas upp i två motioner.
I motion Fi66 framhåller Karl-Gösta Svenson (m) att propositionen är oklar på vissa punkter. Enligt honom bör deltagandet vara frivilligt. Den som avböjer bör således inte kunna avstängas från A-kasseersättning under återstående period. Däremot bör en person som blir utförsäkrad efter att ha avböjt ett erbjudande om att delta i arbetslivsutveckling inte ha samma möjligheter till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som den som varit aktiv under sin arbetslöshetsperiod. Motionären anser vidare att arbetslivsutvecklingen inte bör kvalificera för en ny ersättningsperiod utan enbart förlänga den löpande perioden.
I motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) kritiseras förslaget. Det är enligt motionärerna bättre om arbetsförmedlingen själv får sköta arbetslivsutvecklingen (yrkande1). Som ett alternativ kan motionärerna tänka sig att medlen i stället används för köp av utbildningsplatser hos privata arbetsgivare (yrkande2). De kan också tänka sig att de som uppbär arbetslöshetsersättning gör en samhällsinsats av något slag, kanske enligt den s.k. Hallstahammarmodellen (yrkande3).
Arbetsmarknadsutskottet biträder i allt väsentligt regeringsförslaget. På några punkter förordar arbetsmarknadsutskottet dock vissa jämkningar och tillägg. Så t.ex. vill arbetsmarknadsutskottet väcka frågan om vilka kategorier arbetslösa som skall kunna delta i arbetslivsutvecklingen. Det bör, anser arbetsmarknadsutskottet, övervägas om personer med kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) skall ges möjlighet att delta. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att regeringen återkommer i frågan.
Arbetsmarknadsutskottet tar också fasta på de synpunkter som förs fram i motion Fi66 (m) om frivilligheten i deltagandet. En förutsättning för att verksamheten skall bli meningsfull är att den enskilde ser verksamheten som en möjlighet och inte som en skyldighet. Det bör därför inte vara ett tvång i egentlig mening att delta i verksamheten; däremot bör den som deltar hamna i ett bättre läge än den som varit passiv under arbetslöshetstiden, framhåller arbetsmarknadsutskottet som på denna punkt går emot regeringsförslaget och tillstyrker motion Fi66(m). Av främst denna anledning föreslår arbetsmarknadsutskottet vissa ändringar i regeringens förslag till lag om arbetslivsutveckling.
En annan utgångspunkt för arbetsmarknadsutskottets överväganden är att arbetslivsutvecklingen måste vara en åtgärd i sista hand. Det innebär, framhåller arbetsmarknadsutskottet, att en anvisning inte bör ha alltför lång varaktighet. Normalt bör anvisningstiden inte överstiga sex månader anser arbetsmarknadsutskottet. Blir det fråga om anvisning under längre tid bör verksamheten inte få bedrivas på samma arbetsplats, såvida det inte finns mycket starka skäl för det.
Arbetsmarknadsutskottet anger också vissa villkor som bör gälla för att den som deltar i arbetslivsutvecklingen skall kvalificera sig för en ny ersättningsperiod från arbetslöshetskassan.
Arbetslösa kassamedlemmar har rätt till dagpenning i normalt 300 dagar. En förutsättning är dock att den arbetslöse uppfyller det s.k. arbetsvillkoret. För det krävs att han under en period av tolv månader närmast före arbetslösheten skall ha förvärvsarbetat i viss omfattning. Denna kvalificeringsperiod kallas för ramtid.
Enligt 6§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring är arbetsvillkoret uppfyllt om den arbetslöse under ramtiden har förvärvsarbetat i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader med minst tre timmar per dag.
Om det behövs för att uppfylla arbetsvillkoret har den arbetslöse rätt att i ramtiden inräkna också annan tid, som i detta sammanhang alltså jämställs med förvärvsarbete. Sådan tid kallas jämställd tid. Dit hänförs enligt 7§ samma lag under vissa förutsättningar bl.a. arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering och kortare militärtjänstgöring. En arbetslös som blivit utförsäkrad från A-kassan kan med andra ord genomgå en fem månader lång arbetsmarknadsutbildning och därigenom i princip bli berättigad till en ny ersättningsperiod på 300 dagar.
När man prövar om arbetsvillkoret är uppfyllt skall enligt 8§ i ramtiden inte räknas in tid då den arbetslöse varit förhindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom. Har den arbeslöse under tiden närmast före arbetslöshetsperiodens början varit sjukskriven under 7 av 12 månader skall sjuskrivningsperioden alltså inte beaktas. Ramtiden omfattar i detta exempel övriga 19 månader närmast före arbetslöshetsperiodens början. Sådan tid som enligt 8 § inte skall räknas in i ramtiden kallas överhoppningsbar tid.
Det nu aktuella regeringsförslaget innebär att den tid som den försäkrade deltar i arbetslivsutveckling skall anses som jämställd tid enligt 7§. Den skall alltså ge möjlighet att uppfylla ett nytt arbetsvillkor och därmed berättiga till en ny ersättningsperiod. En förutsättning härför bör dock vara, anser arbetsmarknadsutskottet, att arbetslivsutvecklingen utförs i enlighet med arbetsförmedlingens anvisning. Har arbetsmarknadsmyndigheten bedömt att arbetslivsutvecklingen bör pågå under viss tid, skall den försäkrade alltså inte i förtid kunna avbryta sitt deltagande och räkna med att få en ny A-kasseperiod på 300 dagar även om de allmänna kvalifikationskraven är uppfyllda. Syftet med åtgärden är ju inte enbart att vara en garanti mot utförsäkring. För att tiden i arbetslivsutvecklingen skall betraktas som jämställd tid, måste -- anser arbetsmarknadsutskottet -- arbetsförmedlingen först ha lämnat sitt medgivande till att avbrott sker. I annat fall bör den upparbetade tiden betraktas som överhoppningsbar tid.
Arbetsmarknadsutskottet anser att 2§ i förslaget till lag om arbetslivsutveckling bör ha följande lydelse:
Den tid under vilken en försäkrad deltagit i verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med Länsarbetsnämndens anvisning jämställs med tid under vilken en försäkrad enligt 6§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha utfört förvärvsarbete. Vid bestämmande av ramtid enligt samma bestämmelse räknas inte tid då den försäkrade varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.
Slutligen tar arbetsmarknadsutskottet också upp frågan om utformningen av det föreslagna tillägget till 14§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Som redan nämnts uppbär den försäkrade ersättning från arbetslöshetskassan när han deltar i arbetslivsutvecklingen. Regeringsförslaget innebär att ersättningsperioden skall förlängas med motsvarande antal dagar. Arbetsmarknadsutskottet förordar att saken i stället uttrycks så, att dessa dagar inte skall inräknas i ersättningsperioden. Arbetslivsutvecklingen kommer i detta hänseende därmed att fungera ungefär som beredskapsarbete eller arbetsmarknadsutbildning med utbildningsbidrag, eftersom den tid den försäkrade är anvisad sådana åtgärder inte ingår i ersättningsperioden.
Utan att ändra i sak förordar arbetsmarknadsutskottet att tillägget till 14§ denna lag utformas enligt följande:
I ersättningsperioden inräknas inte dagar, under vilka den försäkrade har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motion Fi57(nyd). I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare förslagen i motion Fi57 (nyd).
Finansutskottet vill för egen del framhålla följande. Till följd av den stigande arbetslösheten växer nu också problemen med långtidsarbetslösa. Allt större grupper riskerar att bli utförsäkrade. I spåren av en ökande långtidsarbetslöshet följer andra problem som utslagning och social isolering; företeelser som länge varit påtagliga i många Västeuropeiska länder. Det är därför angeläget att vidta åtgärder som motverkar långtidsarbetslösheten. Den föreslagna försöksverksamheten med arbetslivsutveckling kan i det sammanhanget tillgodose ett viktigt behov eftersom den skall ge inte bara ett skydd mot utförsäkring utan också stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet.
Finansutskottet ansluter sig således till de idéer som bär upp regeringens förslag. I själva sakfrågan har finansutskottet inget att tillägga till de synpunkter och erinringar som arbetsmarknadsutskottet redovisat. Finansutskottet biträder således arbetsmarknadsutskottets förslag. Det innebär att riksdagen med anledning av propositionen och motion Fi66 (m) bör anta de i propositionen framlagda förslagen till lag om arbetslivsutveckling och lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring med de av arbetsmarknadsutskottet föreslagna ändringarna enligt bilaga 2 till detta betänkande. Riksdagen bör vidare avslå motion Fi57 (nyd) yrkandena 1--3 samt godkänna övriga av arbetsmarknadsutskottet här återgivna synpunkter.
Ungdomspraktik
I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.3) att medel anvisas för ytterligare 36000 ungdomspraktikplatser, vilket innebär att sammanlagt 75000 sådana platser kommer att kunna inrättas. Den tillkommande kostnaden för detta beräknas till 2,9 miljarder kronor.
Ungdomspraktik är en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd som tillkom våren 1992 (prop. 1991/92:124, AU11, rskr. 252). Verksamheten är tidsbegränsad, men regeringen aviserar att den i nästa års budgetproposition kommer att föreslå att systemet förlängs med ett år.
Därutöver föreslås viss uppmjukning av reglerna för ungdomspraktikplatser. Sålunda skall en ungdom som på egen hand finner en lämplig praktikplats kunna anvisas denna utan krav på föregående jobbsökaraktivitet och anmälningstid hos arbetsförmedlingen. En anvisning skall dock alltid föregås av en prövning att ingen bättre åtgärd kan vidtas. På motsvarande sätt mjukas det obligatoriska deltagandet i jobbsökaraktivitet upp för ungdomar som önskar erhålla avtalad inskolningsplats eller delta i arbete med rekryteringsstöd.
I propositionen föreslås dessutom att den nuvarande sex månader långa anvisningstiden skall kunna förlängas med ytterligare sex månader efter lämplighetsprövning av arbetsförmedlingen. Den förlängda praktiken bör dock förläggas till annan arbetsplats om inte synnerliga skäl talar emot. Efter genomgången ungdomspraktik skall arbete med rekryteringsstöd kunna anvisas direkt.
Ungdomar under 25 år skall efter praktikperioden också kunna anvisas beredskapsarbete om de före arbetslösheten varit etablerade på arbetsmarknaden.
Av de medel som föreslås för ungdomspraktikplatser skall högst 30 miljoner kronor kunna användas som resekostnadsersättning för dem som anvisats ungdomspraktikplats.
Vänsterpartiet säger sig i motion Fi37 (yrkande20) acceptera de föreslagna arbetsmarknadsinsatserna för ungdomar men vill samtidigt markera skillnaden mellan ordinarie nya arbetstillfällen för ungdomar och den tillfälliga yrkeslivserfarenhet som ungdomspraktiken kan erbjuda. Denna form av arbetsmarknadsinsats bör enligt motionärerna omprövas så snart konjunkturen och det ekonomiska läget tillåter.
Arbetsmarknadsutskottet understryker med anledning av motionen att ungdomspraktiken är en exceptionell åtgärd i en lågkonjunktur med ett mycket svårt arbetsmarknadsläge, särskilt för ungdomar. Systemet har tidsbegränsats. Om förlängning sker, såsom aviserats i propositionen, är det därför att ett fortsatt allvarligt arbetsmarknadsläge motiverar det, framhåller arbetsmarknadsutskottet som avstyrker motionen. I en meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37 (v).
Arbetsmarknadsutskottet vill dock redan nu betona vikten av att en förlängning av ungdomspraktiken inte får störa den reguljära arbetsmarknaden under sommarmånaderna då det finns goda möjligheter till semestervikariat för ungdomarna. För ungdomar med handikapp bör liksom nu särskilda regler gälla.
Enligt grundregeln skall den som är under 20 år ha fullföljt en minst tvåårig gymnasieutbildning för att komma i fråga för ungdomspraktikplats. Undantag kan medges vid synnerliga skäl för ungdomar som fyllt 18 år. Arbetsmarknadsutskottet anser nu att även den som är under 18 år och som inte fullföljt en minst tvåårig gymnasieutbildning skall kunna anvisas ungdomspraktikplats om det finns synnerliga skäl. Detta förutsätter en ändring i förordningen (1992:330) om ungdomspraktikanter framhåller arbetsmarknadsutskottet.
I anslutning härtill erinrar arbetsmarknadsutskottet också om den referensgrupp som har till uppgift att följa ungdomspraktikverksamheten och som vid behov skall komma med förslag till förändringar eller förbättringar. Skulle referensgruppen finna brister i systemet bör det, framhåller arbetsmarknadsutskottet, stå regeringen fritt att utan riksdagens hörande rätta till detta, i den mån det inte strider mot den utformning av ungdomspraktiken som riksdagen godkänt.
Med det anförda tillstyrker arbetsmarknadsutskottet regeringens förslag till ändrade regler för ungdomspraktik.
Även finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till regeländringar. Finansutskottet har från sina utgångspunkter inte något att erinra mot den uppmjukning av reglerna som arbetsmarknadsutskottet förordar i vissa mycket speciella fall för 17-åringar utan gymnasieutbildning, ej heller att regeringen, på det sätt arbetsmarknadsutskottet föreslår, ges rätt att utan riksdagens hörande korrigera brister i ungdomspraktiksystemet. Finansutskottet förutsätter emellertid att riksdagen i efterhand informeras om alla sådana förändringar. Som arbetsmarknadsutskottet självt framhåller är ungdomspraktiksystemet en exceptionell åtgärd i en lågkonjunktur. Systemet är nytt och har tidigare inte praktiserats i stor skala under sommaren. Liksom arbetsmarknadsutskottet vill finansutskottet därför betona vikten av att ungdomspraktiken inte får störa den reguljära arbetsmarknaden under sommarmånaderna, då det finns goda möjligheter till semestervikariat för ungdomar.
I likhet med arbetsmarknadsutskottet avstyrker finansutskottet motion Fi37 (v) yrkande 20.
Utförsäkrads rätt till alternativt stöd
Genom propositionen (bilaga7, avsnitt 2.2.4) bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som där sägs om utförsäkrades rätt till alternativ stöd (moment 13). För närvarande har arbetslösa som riskerar att bli utförsäkrade från arbetslöshetskassa och som inte kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden rätt att få ett beredskapsarbete. Med hänsyn till att tillgången på lämpliga beredskapsarbeten är begränsad förordas att arbetslösa som ett alternativ skall kunna erbjudas arbetsmarknadsutbildning.
Arbetsmarknadsutskottet har på denna punkt inget att erinra. Finansutskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att propositionen i denna del bör läggas till handlingarna.
Företagsutbildning
I tre motioner aktualiseras frågor rörande företagsutbildning. Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 (v) att stimulansbidrag för kompetensutveckling i arbetslivet skall kunna utgå som direkta bidrag, eventuellt tillsammans med andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som beredskapsarbete (yrkande21). I motion Fi38 föreslår Sigge Godin (fp) att bidrag bör kunna lämnas till arbetsgivarna inte bara till utbildningskostnader, utan också till lönekostnader. Lönekostnadsbidrag kan i dag bara utgå till företag inom tillverkningsindustrin. I motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) föreslås att frågan om utbildningsvikariat i det privata näringslivet utreds (yrkande6). Motionärerna ser systemet med utbildningsvikariat som ett misslyckande eftersom privata företag inte gärna anställer vikarier.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de tre motionerna. I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare förslagen i motionerna Fi38 (fp) och Fi57 (nyd). Vänsterpartiets företrädare ger i en meningsyttring sitt stöd åt motion Fi37 (v).
Med de motiveringar som arbetsmarknadsutskottet redovisar i sitt yttrande avstyrker även finansutskottet motionerna Fi37 (v) yrkande 21, Fi38 (fp) och Fi57 (nyd) yrkande 6.
Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet
I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.4) en ökad satsning under våren 1993 på utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet för arbetslösa. AMS skall enligt förslaget tillföras 316 miljoner kronor för att kunna lämna bidrag till en del av utbildningskostnaden till de kommuner och folkhögskolor som anordnar sådan utbildning. Beträffande utbildningen vid folkhögskolorna bör AMS, enligt vad som sägs i propositionen, kunna lämna bidrag antingen direkt till skolorna eller via Folkbildningsrådet. Medelstillskottet, som inte innefattar kostnader för studiestöd, bör enligt propositionen anvisas under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det beräknas ge utrymme för omkring 23000 heltidsplatser, varav 13000 vid komvux, 5000 vid gymnasieskolan och 5000 vid folkhögskolor. De mot utbyggnaden svarande kostnaderna för studiestöd behandlar utskottet längre fram i betänkandet under rubriken Studiemedel till arbetsmarknadsutbildning.
Av propositionen framgår vidare att regeringen senare kommer att föreslå att ca 50 miljoner kronor skall sättas av för ytterligare 2000 högskoleplatser vårterminen 1993.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att 15000 utbildningsplatser utöver regeringens förslag bör inrättas med ungefär lika fördelning på folkhögskola, vuxenutbildning och gymnasieskola (yrkande16).
I samma motion förordas också att det av regeringen föreslagna medelstillskottet till folkhögskolorna -- 106 av de 316 miljoner kronorna -- skall kanaliseras genom Folkbildningsrådet (yrkande19). AMS skall således inte kunna lämna bidrag direkt till folkhögskolorna. Likartade förslag framförs också i motionerna Fi19 av Elisabeth Persson (v), Fi39 av Anita Persson (s) och Fi67 av Ivar Virgin (m).
I motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) begärs att de medel som föreslås för komvux (143 miljoner kronor) och folkhögskolorna (106 miljoner kronor) i stället skall användas för yrkesutbildning och yrkeskompletteringar (yrkande4).
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med motionärerna att goda skäl talar för att medlen till folkhögskolorna kanaliseras på vanligt sätt, dvs. genom Folkbildningsrådet. Arbetsmarknadsutskottet understryker dock att syftet är att vidga möjligheterna för de arbetslösa att öka sin kompetens. Vid fördelningen av medlen bör därför samråd ske med Arbetsmarknadsverket. Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således motionerna Fi19 (v), Fi37 (v) yrkande 19, Fi39 (s) och Fi67 (m) men godkänner i övrigt regeringens förslag om bidrag till utbildning i det reguljära utbildningsväsendet. Motionen Fi57 (nyd) yrkande4 avstyrks av arbetsmarknadsutskottet. I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare förslaget i motion Fi57 (nyd).
Även kulturutskottet biträder de fyra motioner i vilka förordas att medlen till folkhögskolorna skall fördelas via Folkbildningsrådet. Kulturutskottet anser att den ordning som fr.o.m. budgetåret 1991/92 tillämpas vid fördelningen av statsbidrag till folkhögskolorna bör tillämpas även i det nu aktuella fallet. Det är viktigt att beslut om bidragsfördelningen kan fattas snabbt, eftersom utbildningen skall starta efter nyår. Därför bör inte några nya beslutsvägar införas, framhåller kulturutskottet, som även i övrigt finner det naturligt att Folkbildningsrådet får ansvar för bidragsfördelningen, eftersom rådet redan har kontakter med folkhögskolorna, rutiner för bidragsfördelning, ansvar för utvärdering m.m. Vänsterpartiets förslag att inrätta ytterligare 15000 utbildningsplatser -- Fi37 (v) yrkande16 -- avstyrks av kulturutskottet.
Utbildningsutskottet finner den i propositionen föreslagna utbildningsvolymen för gymnasieskolan och komvux väl avvägd med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för planering och genomförande av utbildningarna. Utbildningsutskottet biträder således regeringens förslag och avstyrker motion Fi37 (v) yrkande16. Av yttrandet framgår emellertid också att det är utbildningsutskottets bestämda uppfattning att medel för utbildningsinsatser inom det kommunala offentliga skolväsendet skall kanaliseras genom Statens skolverk. Utbildningsutskottet erinrar om att Statens skolverk administrerar statsbidragen till kostnaderna för ett tredje utbildningsår i gymnasieskolan eller komvux för arbetslösa ungdomar. För de enskilda kommunerna samt för gymnasie- och komvuxenheterna kan det verka förvirrande om man vid planering och redovisning av utbildningar tvingas arbeta med två parallella bidragssystem för i stort sett samma ändamål. I en avvikande mening ansluter sig Ny demokratis företrädare inte till denna markering. I en meningsyttring ger Vänsterpartiets företrädare sitt stöd åt motion Fi37(v).
Finansutskottet delar de synpunkter som arbetsmarknads-, kultur- och utbildningsutskottet framför på den föreslagna utbildningens omfattning och inriktning. Finansutskottet har inte heller något att erinra mot att bidragen till folkhögskolorna uteslutande kanaliseras över Folkbildningsrådet. En förutsättning härför måste dock vara att medlen kan utnyttjas som bidrag endast till folkhögskolorna, och att de således inte kan utnyttjas till annan folkbildnings- eller studieförbundsverksamhet.
Utskottet förutsätter också att Folkbildningsrådet i dessa frågor har kontakt med AMS.
Beträffande bidraget till utbildning i gymnasieskolan och komvux noterar finansutskottet att utbildningsutskottet inte föreslår någon annan lösning än den som återfinns i propositionen. Utbildningsutskottet markerar endast som sin uppfattning att medlen bör kanaliseras genom Statens skolverk, bl.a. därför att ett liknande bidrag till kommunerna för arbetslösa ungdomar förmedlas den vägen.
Finansutskottet har förståelse för de synpunkter som utbildningsutskottet för fram men vill i sammanhanget nämna följande. Det bidrag som utbildningsutskottet åsyftar tillkom genom beslut i anslutning till 1992 års kompletteringsproposition för att stimulera kommunerna att under läsåret 1992/93 bygga ut de tvååriga gymnasielinjerna med ett tredje år. Sammanlagt 266 miljoner kronor sattes av för ändamålet vilket beräknades ge ett tillskott av 8000 helårsplatser. Medlen anvisades på en särskild anslagspost under anslaget B8 Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet. Detta statsbidrag kommer i likhet med en rad andra specialdestinerade statsbidrag till kommunerna att avvecklas vid årsskiftet för att då ersättas av ett generellt statsbidrag. Även om anslaget formellt kvarstår på statsbudgeten fram till budgetårets slut bör det enligt finansutskottet inte tillföras ytterligare medel. Med hänsyn härtill ansluter även finansutskottet sig till det förslag regeringen lagt fram i fråga om bidraget till gymnasieskolan och komvux.
Finansutskottet förordar således att riksdagen biträder regeringens förslag om bidrag till utbildning i det reguljära utbildningsväsendet med den ändringen att medlen som beräknats för folkhögskolorna -- 106 miljoner kronor -- skall fördelas av Folkbildningsrådet till endast folkhögskolor i enlighet med utskottets förslag. Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motionerna Fi19 (v), Fi37 (v) yrkande19, Fi39 (s) och Fi67 (m) samt avstyrker motionerna Fi37 (v) yrkande16 och Fi57 (nyd) yrkande4.
Bidrag till affärsverksinvesteringar
I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.5) att det av arbetsmarknadsskäl skall skapas möjlighet att tidigarelägga vissa sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken. AMS bör därför tilldelas 1,0 miljarder kronor och i samråd med Byggnadsstyrelsen och de affärsverk som finansierar sina investeringar utanför statsbudgeten undersöka och ta initiativ till lämpliga objekt som snabbt kan komma i gång. Medlen skall användas för att helt eller delvis kompensera för de ökade kostnader som en tidigareläggning av ett projekt för med sig.
Arbetsmarknadsutskottet har inga invändningar mot det föreslagna investeringsbidraget utan anser att regeringens förslag bör tillstyrkas.
Finansutskottet är av samma uppfattning och tillstyrker således de av regeringen redovisade principerna för tidigareläggning av affärsverksinvesteringar.
Beredskapsarbeten
I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.6) att ytterligare 3,4 miljarder kronor skall anvisas för beredskapsarbeten. Medelstillskottet gör det möjligt att bereda sysselsättning för i genomsnitt ytterligare 30000 personer per månad under resten av budgetåret. I beloppet ingår också kostnader för rekryteringsstöd.
I detta sammanhang föreslås också att ytterligare 250 miljoner kronor skall anvisas för otraditionella insatser. Vid användningen av dessa medel skall speciellt kvinnors och ungdomars behov uppmärksammas.
Enligt propositionen är det nödvändigt att kunna erbjuda fler arbetslösa beredskapsarbeten. De arbetslösa som riskerar att utförsäkras från arbetslöshetsförsäkringen skall särskilt uppmärksammas i detta sammanhang. AMS måste även ha en beredskap för insatser med tanke på omvandlingen av den offentliga sektorn som kan leda till en ökning av kvinnors arbetslöshet. Ytterligare ett skäl till att öka omfattningen av de sysselsättningsskapande åtgärderna är det förhållandet att ett stort antal personer kommer att slutföra olika former av arbetsmarknadsutbildning under året. Liksom i årets kompletteringsproposition anges särskilt behovet av beredskapsarbeten inom den skogliga sektorn och till upprustning av skolans fysiska arbetsmiljö.
I motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att beredskapsarbeten får sökas hos den privata företagsamheten (yrkande5).
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionen och informerar om att såväl statliga myndigheter, kommuner och landsting som enskilda arbetsgivare kan anordna beredskapsarbeten. Lönen betalas ut av arbetsgivaren som vid enskilt beredskapsarbete får ett grundbidrag motsvarande högst 50% av lönekostnaderna. I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare förslaget i motion Fi57 (nyd).
Finansutskottet har inget att erinra mot de i propositionen redovisade förslagen. I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser finansutskottet att motion Fi57 (nyd) yrkande5 bör avslås av riksdagen.
Anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Riksdagen har för innevarande budgetår tidigare anvisat 19,8 miljarder kronor över reservationsanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av de åtgärder som ingår i den nu aktuella satsningen skall 8,1 miljarder kronor finansieras över samma anslag medan resterande delar av paketet på 10 miljarder kronor finansieras över andra anslag. Under innevarande budgetår kommer anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder därmed att uppgå till 27,9 miljarder kronor, mot 17,4 miljarder kronor under budgetåret 1991/92.
De insatser som ligger till grund för regeringens tilläggsbudgetberäkning under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är som följer:
00>59>Mkr
00> Anordnande av arbetslivsutveckling 66>200 00> Ungdomspraktik66>2 900 00> Utbildning i komvux, gymnasieskolan 00>och folkhögskolan66>316 00> Bidrag till affärsverksinvesteringar66> 1 000 00> Beredskapsarbeten 66>3 400 00> Otraditionella insatser66> 250 47>Summa66> 8 066
Till detta kommer 1500 miljoner kronor för reparation och underhåll av länsvägar i framför allt skogslänen; ett belopp som anvisas över reservationsanslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt på Kommunikationsdepartementets huvudtitel. Dessutom föreslås att ytterligare medel för studiestöd anvisas under Utbildningsdepartementets huvudtitel med 142 miljoner kronor för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och med 85 miljoner kronor för studiemedel. Dessa förslag behandlar utskottet på andra ställen i betänkandet. Vidare aviseras att utbildningsministern senare kommer att föreslå riksdagen att ca 50 miljoner kronor skall sättas av för ytterligare 2000 högskoleplatser. Till bilden hör också att en stor del av kostnaderna för arbetslivsutvecklingen kommer att finansieras utanför statsbudgeten över A-kassorna.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att 3,0 miljarder kronor utöver regeringens förslag skall anvisas till arbetsmarknadsutbildning, dvs. över anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (yrkande22).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att man för innevarande budgetår satt av drygt 11,2 miljarder kronor för köp av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag i samband med denna. Det är 1,2 miljarder kronor mer än året innan. Dessutom har AMS nyligen fått regeringens uppdrag att i samråd med AMU-styrelsen se över kostnaderna för utbildningen för att få till stånd en effektivare medelsanvändning. Enligt uppdraget skall resultatet bli en väsentlig utökning av arbetsmarknadsutbildningen under återstoden av detta budgetår. Mot denna bakgrund avstyrker arbetsmarknadsutskottet för sin del motion Fi37 (v) yrkande22 och biträder den av regeringen föreslagna medelsanvisningen på 8,1 miljarder kronor. I en meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37 (v).
Finansutskottet har i det föregående ställt sig bakom de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regeringen lagt fram i syfte att bekämpa arbetslösheten. Av de skäl som arbetsmarknadsutskottet framför i sitt yttrande finner finansutskottets det inte motiverat att nu anvisas medel för arbetsmarknadsutbildning utöver regeringens förslag. Finansutskottet biträder således regeringens förslag att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisa ytterligare 8 066 miljoner kronor och avstyrker motion Fi37 (v) yrkande22.
Sänkning av socialavgifterna
I propositionen föreslås (bilaga 3, Socialdepartementet) att arbetsgivar- och egenavgifterna sänks med sammanlagt 4,30 procentenheter. Sänkningen ingår som ett led i uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna. Enligt regeringens förslag slopas tre mindre avgifter samtidigt som folkpensionsavgiften sänks med 1,62 procentenheter.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi35 en lika stor sänkning men med en annan fördelning på de olika socialavgifterna (yrkandena 5 och 6). Till dessa båda motionsyrkanden återkommer utskottet i efterföljande avsnitt där frågan om arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden behandlas.
I motion Fi37 begär Vänsterpartiet att riksdagen skall höja tilläggspensionsavgiften med lika mycket som socialavgifterna sänks enligt regeringens förslag, eller med 4,3 procentenheter (yrkande 52). Om detta yrkande inte bifalls begär motionärerna att regeringens förslag skall avslås (yrkandena 53 och 54).
Socialförsäkringsutskottet avstyrker Vänsterpartiets förslag med hänvisning till den träffade överenskommelsen. Med anledning av att lagförslagen såväl i propositionen som i motion Fi35 (s) utgår från att utbildningsavgiften skall slopas vill socialförsäkringsutskottet understryka att detta förhållande inte skall påverka vuxenutbildningsförmånerna.
Som framgått av vad finansutskottet tidigare har anfört är det utomordentligt angeläget att sänka kostnadsläget för näringslivet för att stimulera tillväxt och sysselsättning. Skattebördan bör därför förskjutas från produktion till konsumtion genom skatteväxling mellan socialavgifter och hushållens skatter. En sänkning av socialavgifterna bör kompenseras statsfinansiellt. Som utskottet förordat i likhet med propositionen bör detta ske genom skärpt mervärdebeskattning och sänkt grundavdrag vid inkomstbeskattningen. I linje med det principiella ställningstagandet att stimulera produktion och begränsa konsumtion bör socialavgiftssänkningen för kommunsektorns och statliga myndigheters del neutraliseras.
Finansutskottet tillstyrker propositionens förslag att sänka socialavgifterna med 4,3 procentenheter och avstyrker därmed motion Fi37 (v) yrkandena 52--54.
Arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden
Utskottet har i föregående avsnitt tillstyrkt regeringens förslag att sänka nivån på socialavgifterna med 4,3 procentenheter. I detta sammanhang prövar utskottet ett alternativt förslag till justering av två av de avgifter som omfattas av regeringens förslag, nämligen arbetarskyddsavgiften och folkpensionsavgiften. Dessutom tar utskottet här upp frågan om Arbetsmiljöfondens verksamhet.
Tidigare i år beslöt riksdagen att statsbidraget till företagshälsovården skulle avvecklas vid årsskiftet 1992-93. Detta bidrag finansieras genom en särskild arbetsgivaravgift, arbetarskyddsavgiften som för närvarande uppgår till 0,35 % av löneunderlaget. Av influtna medel skall 53,3 % avdelas till företagshälsovård. Vid samma tillfälle fattade riksdagen principbeslut om att arbetarskyddsavgiften skulle sänkas med 0,18 procentenheter, dvs. motsvarande den del som avser bidraget till företagshälsovården.
I den nu aktuella propositionen föreslås att lagen (1981:691) om socialavgifter ändras och att man i det sammanhanget beaktar den av riksdagen tidigare godkända sänkningen av arbetarskyddsavgiften från 0,35 till 0,17 %. Dessutom föreslås att även den kvarvarande delen av arbetarskyddsavgiften slopas som ett led i sänkningen av socialavgifterna med 4,3 procentenheter.
I och med att arbetarskyddsavgiften avvecklas helt bortfaller också inkomsterna från avgiften vilka är specialdestinerade till olika ändamål. Hur inkomsterna skall fördelas regleras för närvarande i 4 kap. 8 § socialavgiftslagen. Där sägs att förutom den dryga hälft som fram till årsskiftet skall tillföras företagshälsovården skall 23,1 % av inkomsterna föras till staten för finansiering av Arbetarskyddsverkets och Arbetsmiljöinstitutets verksamhet och återstoden, 23,6 %, tillföras Arbetsmiljöfonden. I samma paragraf anges också vilka ändamål Arbetsmiljöfonden skall stödja.
Den praktiska innebörden av föreskriften är att den del av arbetarskyddsavgiftens inkomster som är avsedd för Arbetarskyddsverkets och Arbetsmiljöinstitutets verksamhet förs till statsbudgeten för att där tillsammans med inkomsterna från andra skatter och avgifter användas för finansiering av statlig verksamhet, däribland dessa båda institutioner. Någon direkt koppling mellan inkomsterna från avgiften och nivån på myndigheternas anslag föreligger således inte.
Medan Arbetarskyddsverkets och Arbetsmiljöinstitutets verksamhet finansieras med anslag över statsbudgeten har Arbetsmiljöfonden ingen annan finansiering än inkomsterna från arbetarskyddsavgiften. Eftersom 4 kap. 8 § socialavgiftslagen föreslås slopad bortfaller dessutom lagregleringen av de uppgifter som fonden skall finansiera. Fondens verksamhet finns dock alltjämt fastlagd i en särskild förordning (1991:1158) med instruktion för Arbetsmiljöfonden.
Mot denna bakgrund föreslås i proposition 117 att ett nytt reservationsanslag på 267 miljoner kronor förs upp på statsbudgeten för bidrag till Arbetsmiljöfonden under första halvåret 1993. Beloppet motsvarar enligt propositionen vad som skulle ha influtit till Arbetsmiljöfonden från arbetarskyddsavgiften under samma tid.
I motion Fi35 kritiserar Socialdemokraterna regeringens förslag att avveckla arbetarskyddsavgiften (yrkandena 5 och 6). Enligt motionärerna låg i överenskommelsen att sänkningen skulle ske på andra än fondrelaterade avgifter. Eftersom regeringens förslag leder till att Arbetsmiljöfondens finansiering försvinner, strider det därför mot uppgörelsen, hävdar motionärerna. De anser också att Arbetsmiljöfondens arbetsuppgifter måste regleras i lag. Enligt motionen bör en arbetarskyddsavgift på 0,17 % behållas. I stället kan folkpensionsavgiften sänkas i motsvarande mån. Motionärerna lägger fram ett lagförslag som överensstämmer med detta synsätt. I lagförslaget anges att 49,5% av influtna medel skall föras till staten för att finansiera Arbetarskyddsverkets och Arbetsmiljöinstitutets verksamhet medan återstoden skall tillföras Arbetsmiljöfonden och där användas för samma ändamål som i dag.
I den med anledning av proposition 117 väckta motionen A5 av Ingela Thalén m.fl. (s) motsätter sig motionärerna förslaget att anslagsfinansiera Arbetsmiljöfondens verksamhet.
I motion A3 av Sten Söderberg (-) yrkas avslag på propositionen.
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till regeringens förslag att helt avveckla arbetarskyddsavgiften och som en lagteknisk följd därav upphäva bestämmelsen om användningsområdet för arbetarskyddsavgiften. Medel för Arbetsmiljöfondens verksamhet bör anslås över statsbudgeten, framhåller arbetsmarknadsutskottet, som också anser att det bör ske i formen av ett obetecknat anslag. Arbetsmarknadsutskottet noterar i sammanhanget att något förslag om ändrad inriktning av fondens verksamhet inte har lagts fram. Därmed utgår arbetsmarknadsutskottet från att någon ändring inte är avsedd. Arbetsmarknadsutskottet biträder den föreslagna medelsberäkningen.
Den avvikande mening som Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet avgivit över yttrandet berör i första hand arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden. I yttrandet ger de sitt stöd åt motionerna Fi35 (s) och A5 (s).
Socialförsäkringsutskottet framhåller att frågan om arbetarskyddsavgiftens storlek tillhör arbetsmarknadsutskottets beredningsområde. Med anledning av det av Socialdemokraterna framlagda förslaget till alternativ justering av arbetsgivaravgifterna anser socialförsäkringsutskottet att finansutskottet får ta ställning till hur mycket folkpensionsavgiften skall sänkas när man väl har avgjort om arbetarskyddsavgiften skall finnas kvar eller ej.
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Arbetsmiljöfondens verksamhet finansieras helt av arbetarskyddsavgiften. Av de samlade arbetsgivaravgifterna på totalt 34,83 % av avgiftsunderlaget, motsvarar den del som förs till Arbetsmiljöfonden knappt 0,09 procentenheter. Dessa medel återförs till arbetslivet i form av bidrag till forskning och utbildning i olika arbetslivsfrågor, däribland arbetarskydd. Fonden stödjer också verksamheten med regionala skyddsombud samt lämnar bidrag till utbildning av styrelserepresentanter för de anställda. Den stödjer dessutom arbetstagarorganisationernas forskningsinitierande verksamhet. Fonden är med sin verksamhet landets ojämförligast viktigaste finansiär av forskning med direkt inriktning på arbetslivets behov.
Det av regeringen framlagda förslaget till sänkning av arbetsgivaravgifterna får som bieffekt att Arbetsmiljöfonden tappar sin finansiering. Regeringen har därför i proposition 117 föreslagit att fondens verksamhet anslagsfinansieras, och att 267 miljoner kronor anvisas som bidrag till fonder för första halvåret 1993. Beloppet motsvarar vad som skulle ha influtit till Arbetsmiljöfonden från arbetarskyddsavgiften för samma tidsperiod. Förslagen i de båda propositionerna har tillstyrkts av arbetsmarknadsutskottet.
Enligt finansutskottets mening är det av värde i sig om man vid en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna försöker utmönstra i första hand mindre avgifter för att på så sätt begränsa antalet avgifter. I lagen (1981:691) om socialavgifter anges tio olika arbetsgivaravgifter som tillkommit vid olika tidpunkter för att finansiera olika ändamål. Avgifterna baseras på samma avgiftsunderlag och tillförs i flera fall statsbudgeten som en allmän inkomstförstärkning utan någon direkt koppling till en motsvarande utgift. I andra fall förs inkomsterna till särskilda fonder eller redovisas i särskilda former på statsbudgeten. För den förstnämnda typen av avgifter saknar uppdelningen på olika avgiftsslag praktisk betydelse. Däremot bidrar det stora antalet avgifter med i några fall snarlika benämningar till att överblicken över avgiftssystemet försvåras.
Regeringsförslaget innebär att tre avgifter avvecklas helt. Förutom arbetarskyddsavgiften gäller detta barnomsorgsavgiften och vuxenutbildningsavgiften. Men medan ett borttagande av dessa båda avgifter endast leder till ett allmänt inkomstbortfall på statsbudgeten, får alltså en slopad arbetarskyddsavgift direkta återverkningar för Arbetsmiljöfonden. Detta kan i och för sig kompenseras genom att fondens verksamhet anslagsfinansieras. En bättre lösning är dock, enligt finansutskottets mening, att behålla arbetarskyddsavgiften och i stället genomföra en något större sänkning av folkpensionsavgiften, en avgift som är av samma generella karaktär som barnomsorgs- och vuxenutbildningsavgiften. Ett förslag av denna innebörd har redovisats i motionerna Fi35 (s) och A5 (s). Finansutskottet tillstyrker detta förslag.
Vad finansutskottet har anfört innebär att utskottet tillstyrker motionerna A5 (s) och Fi35 (s) yrkande 5 samt avstyrker proposition 117 moment 2 och proposition 50 bilaga 3, moment 4. Utskottets ställningstagande innebär samtidigt att motion A3 (-) blir tillgodosedd i denna del.
Vad beträffar frågan om lagregleringen av socialavgifterna innebär utskottets ställningstagande att utskottet tillstyrker det i motion Fi35 (s) yrkande 6 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, liksom det i proposition 50 bilaga 3 mom. 5 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter. Den senare lagändringen har samband med att barnomsorgsavgiften och företagshälsovårdsdelen i arbetarskyddsavgiften slopas, och i dessa avseenden föreligger inga delade meningar.
I såväl propositionens som motionens förslag till ändring av socialavgiftslagen föreslås följande övergångsbestämmelse:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
En egenföretagare som påbörjar sin verksamhet under hösten 1992 taxeras för inkomsterna under såväl denna tid som hela 1993 vid 1994 års taxering. Avgifterna anses då avse år 1993. För att undvika att de sänkta avgifterna kommer att gälla inkomsterna även under hösten 1992 bör, enligt utskottets mening, ett tillägg göras i övergångsbestämmelsen där detta förhållande beaktas. Utskottets lagförslag, som återfinns i bilaga 2, innehåller ett sådant tillägg.
Arbetslivsfonden
I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt2.2.7) att 3 miljarder kronor, eller knappt hälften av Arbetslivsfondens obundna tillgångar, skall föras över till statsbudgetens inkomsttitel (2811) Övriga inkomster av statens verksamhet. Enligt förslaget skall det ankomma på regeringen att besluta om överföringen under budgetåret 1992/93. Överföringen skall dock få ske tidigast två månader efter riksdagens beslut för att fonden skall få skäligt rådrum att likvidgöra medlen. Indragningen innebär att den centrala Arbetslivsfonden inte längre kan fullgöra det regeringsuppdrag som finns omnämnt i 1992 års kompletteringsproposition och som innebär att fonden skall rikta särskilda insatser till de små företagen inom framför allt tillverkningsindustrin.
Överföringen skall möjliggöras genom en särskild tidsbegränsad lag om avvikelse från 2§ lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Regeringens lagförslag har fogats till detta betänkande i bilaga1.
Förslaget avvisas av Vänsterpartiet i motion Fi37 (yrkande23). Partiet anser att Arbetslivsfondens insatser starkt kan bidra till minskade kostnader, både i arbetslivet och inom socialförsäkringssystemet. En indragning av detta slag skulle inte heller begränsa det strukturella underskottet i statsbudgeten, påpekar motionärerna vidare.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag och avstyrker motionen. I en meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare motion Fi37 (v).
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och tillstyrker att riksdagen dels antar det framlagda förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift, dels avslår motionen Fi37 (v) yrkande23.
Antalet semesterdagar
I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt2.2.8) att den lagstadgade rätten till semester minskas med två dagar till 25 dagar per semesterår. Samtidigt skall semesterlönen minskas från 13 till 12% av löneunderlaget. Den kortare semestern skall börja tillämpas den 1 april 1994.
I propositionen erinras om att en stor del av arbetstagarna genom avtal tillförsäkrats rätt till 27 eller fler semesterdagar. Med hänsyn till nuvarande ekonomiska situation är det enligt regeringen angeläget att parterna på arbetsmarknaden i sina kollektivavtal minskar antalet semesterdagar med två.
Regeringens förslag till ändring i semesterlagen (1977:480) har fogats till detta betänkande i bilaga1.
I motion Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s) betraktas förslaget som synnerligen orättfärdigt eftersom det i stort sett endast drabbar privatanställda, oftast lågavlönade och LO-medlemmar. Skall inskränkningar göras bör detta drabba alla lika, hävdar motionärerna, som vill att riksdagen som sin mening skall ge detta till känna för regeringen.
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi37 förslaget av såväl konjunkturpolitiska skäl som rättviseskäl (yrkande 29). Motionärerna anser att en förkortning av den dagliga arbetstiden är den, sett i ett längre tidsperspektiv, mest angelägna arbetstidsreformen.
Även Annika Åhnberg (-) anser i motion Fi21 att regeringens förslag bör avslås av såväl konjunkturskäl som rättviseskäl. Motionären finner det inte heller acceptabelt att man på detta sätt försöker styra arbetsmarknadens parter.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de här återgivna motionerna samt biträder regeringens förslag till lagändring. I yttrandet förutsätter arbetsmarknadsutskottet att utfallet av semesterförändringarna skall bli enhetligt för alla grupper på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutskottet stryker därför starkt under önskvärdheten av att parterna på arbetsmarknaden justerar sina kollektivavtal så att antalet semesterdagar begränsas med två för de grupper som har 27 dagar eller fler. Utgångspunkten för arbetsmarknadsutskottets uttalande är att den nödvändiga avtalsmässiga anpassningen även fortsättningsvis skall fungera så att särskilda lagstiftningsåtgärder inte skall bli aktuella. I en meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37 (v).
Finansutskottet vill i likhet med arbetsmarknadsutskottet betona vikten av att den eftersträvade förändringen av antalet semesterdagar blir enhetlig över hela fältet. För de grupper som i kollektivavtal tillförsäkrats 27 semesterdagar eller fler bör således avtalen anpassas till förändringen av den lagstadgade rätten till semester. En sådan anpassning är inte bara en rättvisefråga utan framför allt betingad av de krav på begränsningar som framtvingas av rådande ekonomiska läge. Finansutskottet ser det således som utomordentligt angeläget att parterna på arbetsmarknaden tar sitt ansvar och träffar överenskommelser av denna innebörd. I likhet med arbetsmarknadsutskottet utgår finansutskottet från att detta kan regleras parterna emellan. Någon särskild lagstiftning är därför inte behövlig. Finansutskottet finner det inte heller motiverat att riksdagen skall göra ett tillkännagivande till regeringen i denna fråga, vilket föreslås i motion Fi65 (s).
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet biträder regeringens förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) samt avstyrker motionerna Fi21 (-), Fi37 (v) yrkande29 och Fi65 (s).
Antalet helgdagar
Ny demokrati föreslår i motion Fi36 en utredning syftande till att ta bort fyra helgdagar varav en klämdagsframkallande sådan (yrkande13).
Konstitutionsutskottet vill för sin del inte förorda att frågan utreds. I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare förslaget i motion Fi36 (nyd).
Finansutskottet har i föregående avsnitt biträtt regeringens förslag att begränsa antalet semesterdagar. Enligt finansutskottets mening är det inte aktuellt att göra ytterligare inskränkningar i den arbetsfria tiden. Finansutskottet avstyrker därför motion Fi36 (nyd) yrkande13.
Konjunkturanpassad arbetstid
Ny demokrati begär i motion Fi36 (yrkande 10) en utredning om en konjunkturanpassad arbetstid. Arbetsgivare och det lokala facket bör inom vissa ramar, t.ex. mellan 80 och 120% arbetstid, själva få bestämma arbetstidens längd anser motionärerna.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionen med hänvisning till de uttalanden som utskottet gjorde när det mindre än en månad tidigare behandlade snarlika frågor. Arbetsmarknadsutskottet framhöll då i sitt av riksdagen godkända betänkande (1992/93:AU4y) att friare arbetstidsförläggning är en viktig framtidsfråga. Utskottet utgick från att regeringen skulle återkomma med förslag på detta område inom en nära framtid. Något särskilt uttalande med anledning av det nu aktuella motionsyrkandet erfordras därför inte enligt arbetsmarknadsutskottet. I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare förslaget i motion Fi36 (nyd).
Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker motion Fi36 (nyd) yrkande10.
Krispolitikens effekter på kvinnors arbetsförhållanden
Vänsterpartiet föreslår i sin motion Fi37 (yrkande61) en utredning om krispolitikens effekter på mäns och kvinnors arbetstid samt på jämställdheten mellan könen. Enligt Vänsterpartiet har många kvinnor uppfattningen att kristidsåtgärderna ensidigt drabbar kvinnorna.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att regeringen sedan år 1989 redovisat fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Det har skett i budgetpropositionen eller på annat sätt. Arbetsmarknadsutskottet har tidigare -- senast i 1990/91:AU17 -- uttryckt uppfattningen att det är naturligt att också den könsmässiga aspekten uppmärksammas vid framtagandet av statistik på det statliga området. Med hänsyn härtill finner arbetsmarknadsutskottet det inte påkallat med någon åtgärd från riksdagens sida utan avstyrker det aktuella motionsyrkandet. I en meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37 (v).
Finansutskottet är av samma uppfattning som arbetsmarknadsutskottet och avstyrker därför motion Fi37 (v) yrkande61.
Regionala sysselsättningsprogram
Sammanlagt 29 motioner tar upp frågor rörande sysselsättningen regionalt. Av motionerna är 28 väckta av socialdemokratiska ledamöter. I en sammanställning i arbetsmarknadsutskottets betänkande ges en översikt över de aktuella motionerna och de åtgärder som motionärerna tar upp. I vissa av motionerna finns förteckningar över statliga och kommunala projekt som kan startas omgående eller tidigareläggas. Yrkandena i flertalet av de socialdemokratiska motionerna är så utformade att motionärerna begär att vad som sägs i resp. motion och i partimotionen Fi35 (s) om sysselsättningssituationen i resp. region skall riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Arbetsmarknadsutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på det arbetsmarknadspolitiska läget i olika län och regioner. Enligt AKU-undersökningarna från tredje kvartalet 1992 varierade arbetslösheten i länen mellan 3,6% (Gotlands län) och 8,5% (Norrbottens län). Störst antal arbetslösa hade Stockholms län med 39800 personer. I skogslänen uppgick arbetslösheten till 6,6% medan motsvarande tal för storstadslänen var 4,8%.
Enligt arbetsmarknadsutskottets mening möter de insatser som regeringen föreslår i proposition 50 en stor del av de krav som motionärerna har fört fram. Det gäller satsningarna på infrastruktur, de statliga byggprojekten samt insatserna på utbildningsområdet.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att utskottet i olika sammanhang framhållit att det ankommer på berörda myndigheter att fatta beslut om den mer detaljerade anslagsdispositionen. De arbetsmarknadspolitiska medlen fördelas sålunda av AMS i enlighet med problemens svårighetsgrad, och en motsvarande fördelning görs när de regionalpolitiska medlen fördelas mellan länen inom ramen för det s.k. länsanslaget. Arbetsmarknadsutskottet redovisar också vissa beslut som nyligen fattats rörande stödområdesindelningen. Med hänvisning till den lämnade redogörelsen avstyrker arbetsmarknadsutskottet de aktuella motionerna.
Detta ställningstagande innebär att arbetmarknadsutskottet också avstyrker två förslag av delvis annan karaktär. Det gäller ett i motion Fi56 (s) framfört förslag om att länsarbetsnämnderna på ett friare sätt skall få disponera de medel som finns till förfogande för olika arbetsmarknadspolitiska insatser samt insatser för arbetshandikappade (yrkande 2). Det gäller också ett i motion Fi69 (s) framfört förslag om SJ:s upphandling av snabbtåget X 2000 (yrkande 2).
I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare förslagen i motionerna Fi51 (s) och Fi75 (s).
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottet bedömning och avstyrker motionerna Fi27 (s), Fi30 (s), Fi31 (s) i denna del, Fi32 (s), Fi33 (s), Fi34 (s), Fi40 (s), Fi44 (s), Fi46 (s), Fi47 (s), Fi48 (s), Fi49 (s), Fi50 (s), Fi51 (s), Fi52 (s), Fi53 (s), Fi55 (s), Fi56 (s), Fi58 (s), Fi59 (s), Fi60 (s), Fi61 (s), Fi62 (s), Fi63 (s), Fi69 (s), Fi70 (s), Fi74 (s) och Fi75 (s).
Finansutskottet avstyrker dessutom i likhet med arbetsmarknadsutskottet de båda motioner som tar upp vissa infrastrukturfrågor i Norrbottens län, nämligen motionerna Fi31(s) i denna del och Fi71 (v) yrkandena 1--4 och 7--11.
Socialförsäkringsfrågor
Sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna
Regeringen och socialdemokraterna har i den överenskommelse som träffats kommit överens om att snarast tillsätta en beredning i syfte att genomföra en försäkringsmodell som innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten. Grundvillkoren kommer att regleras i lag och kommer i princip att omfatta alla invånare mellan 16 och 65 år. Finansieringen skall ske med enhetliga avgifter, och arbetsmarknadens parter bör ges huvudansvaret för försäkringarna.
Genom att sjuk- och arbetsskadeförsäkringen flyttas ut från statsbudgeten kommer verksamheten att bedrivas i ett system där underskott inte är möjliga. Villkoren måste anpassas till de ekonomiska förutsättningarna. Inledningsvis kommer finansieringen att ske med statsbidrag, men dessa kommer successivt att avta i takt med att annan finansiering tillkommer. Ett första steg tas den 1 januari 1993 när en allmän sjukförsäkringsavgift införs. Den beräknas på i huvudsak samma underlag som arbetsgivaravgifterna, dock enbart på inkomster upp till 7,5 basbelopp.
I propositionen anförs vidare att snabba åtgärder är nödvändiga för att få ett bättre fungerande system och minska underskottet. Flera åtgärder har redan vidtagits för att åstadkomma detta men dessa är inte tillräckliga. Regeringen har därför i proposition 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. föreslagit att en karensdag införs från den 1 april 1993 och att kompensationsgraderna inom sjukförsäkringen sänks.
Dessa förändringar kommer sammantaget att minska inkomstöverföringarna till hushållen med ca 3 miljarder kronor. Härvid har beaktats en arbetsgivaravgiftshöjning för att överföra utgiftsminskningen under sjuklöneperioden till staten samt att kommunerna inte skall förorsakas minskade skatteiinkomster till följd av de gjorda förändringarna.
I propositionen föreslås riksdagen godkänna riktlinjerna för en förändring av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna samt att en sjukförsäkringsavgift införs.
I motion Fi36 (nyd) yrkandena 1 och 15 föreslås ett nytt system för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen och i motion Fi37 (v) yrkas avslag på förslaget om karensdag och generellt sänkt ersättningsnivå (yrkande 24) samt att taket för ersättningsgrundande inkomst sänks till 5 basbelopp (yrkande25).
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande ingen erinran mot att sjuk- och arbetsskadeförsäkringen flyttas ut ur statsbudgeten. Utskottet ställer sig bakom att besparingar görs inom försäkringen i den storleksordning som förutsatts i proposition 1992/93:50. Vad gäller enskildheterna i förslagen liksom de nämnda motionsyrkandena är socialförsäkringsutskottet inte berett att nu göra en närmare prövning av dessa. Den bör anstå till beredningen av de olika propositionerna där riktlinjerna kommer till uttryck i konkreta förslag till lagändringar. Till socialförsäkringsutskottet har hänvisats följande propositioner. Proposition 1992/93:30 om ändring av begreppet arbetsskada. I denna föreslås att rekvisiten för rätt till arbetsskadeersättning skärps. I proposition 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. föreslås att en karensdag införs i sjukförsäkringen och att kompensationsgraderna inom denna försäkring sänks. I proposition 1992/93:136 föreslås att en allmän sjukförsäkringsavgift införs.
Som finansutskottet tidigare anfört är ett oundgängligt inslag i den ekonomiska politiken att det strukturella underskottet i de offentliga finanserna minskas, dvs. den del av underskottet som inte försvinner vid en konjunkturuppgång. Detta är avgörande för att kunna bryta den långsiktiga utgiftstrenden. De förändringar i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som redovisas i propositionen bidrar till detta. De leder också till ett bättre fungerande försäkringssystem som bättre kommer att anpassas till de ekonomiska förutsättningarna. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund de riktlinjer till förändringar av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som redovisas i propositionen. I likhet med socialförsäkringsutskottet anser finansutskottet att frågor om utformningen av de olika delarna av försäkringen bör beredas i anslutning till att riksdagen tar ställning till lagförslagens utformning. Finansutskottet ser därför inte skäl att i detta sammanhang sakbehandla motionerna Fi36 (nyd) yrkandena 1 och 15 samt Fi37 (v) yrkandena 24 och 25. De bör därför avslås av riksdagen.
Allmän sjukförsäkringsavgift
De konkreta förslagen om en sjukförsäkringsavgift läggs fram i proposition 1992/93:136 och innebär att avgiften blir 0,95% av förvärvsinkomster upp till 7,5 basbelopp med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen.
I motion Fi37 (v) yrkas avslag på förslaget att införa en allmän sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen (yrkande26). I den socialdemokratiska partimotionen Fi35 (yrkande4) föreslås att sjukförsäkringsavgiften skall tas ut som en icke beskattad nettoavgift, lika för alla inkomsttagare.
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande till finansutskottet att en avdragsrätt för avgifter av detta slag är motiverad med hänsyn till grundläggande beskattningsprinciper liksom att de ersättningar som kommer att utgå från försäkringen för förlorad arbetsinkomst vid sjukdom och liknande givetvis bör anses som skattepliktiga. Skatteutskottet har alltså inte något att erinra mot regeringens förslag i denna fråga och avstyrker således aktuella motionsyrkanden.
Finansutskottet tillstyrker att en allmän sjukförsäkringsavgift införs och avstyrker därmed motion Fi37 (v) yrkande 26. Utgångspunkten bör vara att avgiften debiteras den enskilde och att den beloppsmässigt skall motsvara 3,7 miljarder kronor. Utskottet delar också skatteutskottets principiella uppfattning att avgiften bör vara avdragsgill. Motion Fi35 (s) yrkande 4 avstyrks därför av utskottet.
Pensioner
I överenskommelsen mellan regeringen och socialdemokraterna ingår att den allmänna pensionsåldern skall höjas med ett år från 65 till 66 års ålder. En ytterligare förändring föreslås, nämligen att pensioneringstidpunkten förändras till att inträda vid utgången av det kvartal när pensionsåldern uppnås. Dessa åtgärder beräknas minska utgifterna inom folkpensions- och ATP-systemen med ca 6 miljarder kronor när full effekt nåtts 1997.
I propositionen föreslås vidare att pensionsförmånerna justeras. Beräkningsgrunderna för basbeloppet ligger fast, men därefter utbetalas pension till 98 % av pensionsbeloppet. För att mildra effekten för de sämst ställda pensionärerna tillförs denna grupp ca 500 miljoner kronor via höjda pensionstillskott och/eller kommunala bostadstillägg och särskilda kommunala bostadstillägg. Åtgärderna beräknas sammantaget minska pensionsutgifterna med ca 3 miljarder kronor. I proposition 1992/93:50 föreslås att riksdagen godkänner riktlinjerna för förändringar av pensioneringstidpunkten och för förändringen av beräkningen av pensionsnivån.
De konkreta förslagen avseende ersättningsnivåerna har sedermera lagts fram i proposition 1992/93:116. I proposition 1992/93:134 har förslag lagts om ytterligare kompensation till de sämst ställda pensionärerna med 700 miljoner kronor i form av höjda pensionstillskott och höjda kommunala bostadsbidrag utöver de 500 miljoner kronor som angetts i proposition 50.
I motion Fi37 (v) yrkandena 27 och 28 yrkas avslag på förslagen om höjd pensionsålder och sänkt pensionsnivå. I motion Fi41 av Annika Åhnberg (-) begärs ett klarläggande beträffande vissa oklarheter kring avtalspensionerna vid en höjning av pensionsåldern. I motion Fi36 (nyd) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande att de sämst ställda pensionärerna skall tillföras ytterligare 800 miljoner kronor utöver de 500 miljoner kronor som angetts i proposition 50.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt yttrande att yrkande 3 i motion Fi36 (nyd) är tillgodosett genom de förslag som förelagts riksdagen i proposition 50. Socialförsäkringsutskottet redovisar vidare att regeringens avsikt är att senare under riksmötet förelägga riksdagen en proposition med förslag till höjd pensionsålder. Med hänsyn härtill anser socialförsäkringsutskottet att även yrkande 27 i motion Fi37 (v) med förslag till andra riktlinjer för det fall pensionsåldern skall sänkas och motion Fi41 (-), som tar upp oklarheter beträffande avtalspensionerna vid en höjning av pensionsåldern, får prövas när den aviserade propositionen skall behandlas av riksdagen.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning beträffande motionerna Fi36 (nyd) yrkande 3 och Fi41 (-). De behöver således inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför av utskottet.
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att i det läge som nu råder utsätts den yrkesverksamma befolkningen för betydande påfrestningar. När statsfinanserna dessutom saneras är det motiverat att också justera pensionsförmånerna. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet det förslag till riktlinjer som läggs fram i proposition 50. Därmed avstyrker utskottet motion Fi37 (v) yrkandena 27 och 28.
Skatter (Finansdepartementet bilaga 5)
Kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt
Hösten 1991 beslutade riksdagen att sänka skatten på kapitalinkomster från 30 till 25% fr.o.m. 1993, för reavinster på aktier m.m. fr.o.m. 1992. Motsvarande ändringar genomfördes för skattereduktionen för underskott. Riksdagen beslutade också att förmögenhetsskatten skulle avvecklas och avskaffas helt fr.o.m. 1994. När det gäller arvs- och gåvoskatt sänktes skatteuttaget kraftigt.
I propositionen föreslås att sänkningen av skattesatsen för kapitalinkomster och för skattereduktionen skjuts upp till den 1 januari 1995. Även avskaffandet av förmögenhetsskatten skjuts upp till den 1 januari 1995. Skatteuttaget för reavinster på aktier m.m. berörs inte av förslaget och skall alltså enligt propositionen ligga fast vid 25%.
I motionerna Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) (yrkande 7) och Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) (yrkande 37) föreslås att skattesatserna för kapitalinkomster, och därmed också skattesatsen för skattereduktionen, skall bestämmas permanent till 30% och att åtgärden skall omfatta alla kapitalinkomster.
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande till finansutskottet om att den träffade överenskommelsen endast innebär att de åtgärder som har beslutats på detta område och som ännu inte har börjat tillämpas skall skjutas upp. Skattesatsen 25% för reavinster på aktier m.m. omfattas inte av överenskommelsen. De skäl som år 1991 låg till grund för en särbehandling av sådana inkomster gäller fortfarande och skatteutskottet har inte anledning att ändra ståndpunkt i denna fråga. Skatteutskottet tillstyrker alltså propositionen och avstyrker motionerna såvitt avser beskattningen av kapitalinkomster.
I motion Fi37 (v) yrkas också (yrkande 38) att förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten återställs till vad som gällde före riksdagens beslut hösten 1991.
Skatteutskottet avstyrker motion Fi37 (v) även i denna del.
Socialdemokraterna i skatteutskottet redovisar i en avvikande mening till yttrandet sin syn på överenskommelsen och tillstyrker motion Fi35 (s) yrkande 7.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och tillstyrker propositionen samt avstyrker motionerna Fi35 (s) yrkande 7 och Fi37 (v) yrkandena 37 och 38.
Allemanssparande m.m.
De särskilda skattelättnaderna för allemanssparkonton och ungdomsbosparandet slopas enligt regeringens förslag fr.o.m. 1993. Försäljningsvinster och utdelning på andelar i allemansfond beskattas dock liksom tidigare med 20%.
Skatteutskottet tillstyrker propositionen och föreslår av närmast tekniska skäl ett tillägg till övergångsbestämmelserna så att den skattefrihet som rått för bonusränta på ungdomsbosparande i fråga om bonus som har tillgodoräknats före 1992 får bestå.
Finansutskottet ställer sig bakom skatteutskottets förslag och förordar en ändring av övergångsbestämmelserna.
Statlig inkomstskatt
I propositionen föreslås att skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1994 och 1995 års taxeringar skall räknas upp endast med hänsyn till förändringarna av konsumentprisindex. Det s.k. reallöneskyddet med en uppräkning på två procentenheter per år skall således inte tillämpas vid dessa taxeringar.
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag. Förslaget innebär att skiktgränsen vid 1994 års taxering blir 190600 kr.
Grundavdraget
Grundavdraget sänks enligt propositionen med 2 400 kr fr.o.m. 1995 års taxering. Det särskilda grundavdraget för pensionärer berörs inte av förslaget.
I motion Fi37 yrkar Lars Werner m.fl. (v) -- yrkandena 50 och 51 -- avslag på propositionens förslag och att grundavdraget i stället slopas för inkomster över brytpunkten. Förslaget i motionen innebär också att avdraget trappas av gradvis för inkomster över 150 000 kr.
Som anförs i motionen innebär de avtrappningsregler som motionärerna föreslår att marginalskatten ökar med 10 procentenheter för inkomster i avtrappningsskiktet. Skatteutskottet avstyrker detta förslag och tillstyrker propositionen.
Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet att en avtrappning av grundavdraget på det sätt motionärerna föreslår skulle få icke önskvärda effekter på marginalskatterna. Motion Fi37(v) yrkandena 50 och 51 avstyrks därför av utskottet. Finansutskottet tillstyrker propositionen.
Särskild löneskatt m.m.
I syfte att förbättra kostnadsläget i näringslivet föreslås i propositionen att arbetsgivaravgifterna sänks med 4,3 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1993. Som en följd av denna sänkning föreslås bl.a. att också den särskilda löneskatten sänks.
I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas bl.a. -- i andra hand, som ett alternativ till en höjning av ATP-avgiften -- avslag på propositionen i vad avser löneskatt m.m. (yrkandena 55--58).
Finansutskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget om en sänkning av arbetsgivaravgifterna med tillsammans 4,3 procentenheter. Förslaget innebär förutom en sänkning en omfördelning av avgiftsuttaget mellan olika avgifter, men ATP-avgiften berörs inte av förändringarna. Skatteutskottet anser för sin del att följdfrågorna till den föreslagna sänkningen av arbetsgivaravgifterna bör lösas på det sätt som regeringen föreslår och avstyrker de aktuella yrkandena i motionen. Med hänvisning härtill tillstyrker finansutskottet förslagen i propositionen vad avser särskild löneskatt och avstyrker motion Fi37 (v) yrkandena 55--58.
Företagsbeskattning
I motion Fi37 av Lars Werner (v) yrkas (yrkande 39) att företagsbeskattningen ses över i syfte att uppnå ett ökat skatteuttag, bl.a. genom att begränsa reserveringsmöjligheterna.
Skatteutskottet har tidigare avstyrkt liknande yrkanden från Vänsterpartiets sida, senast i betänkandet 1991/92:SkU30. Med hänvisning till dessa ställningstaganden avstyrker även finansutskottet yrkande 39 i motion Fi37 (v).
Mervärdesskatt
I propositionen föreslås att den tidigare beslutade sänkningen den 1 januari 1993 av den generella mervärdesskattesatsen från 25 till 22% inte skall genomföras. Vidare föreslås att den lägre skattesatsen för livsmedel och vissa andra varor och tjänster skall höjas från 18 till 21%.
I den socialdemokratiska partimotionen Fi35 diskuteras de stabiliseringspolitiska effekterna av de olika skattehöjningarna. I uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna ingår vissa skattehöjningar som för nästa år motsvarar en köpkraftsindragning för hushållen med ca 25 miljarder kronor, om jämförelsen görs med redan beslutade regler. Härigenom försvagas en redan svag efterfrågan nästa år, vilket i sin tur leder till lägre tillväxt i ekonomin. Av stabiliseringspolitiska skäl är det därför motiverat, skriver Socialdemokraterna i sin motion, att utöver det sänkta grundavdraget senarelägga ytterligare skattehöjningar till 1994. Något yrkande härom framförs emellertid inte.
I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på propositionen och att mat- och turistmomsen sänks till 15% fr.o.m. den 1 januari 1993 (yrkandena 44 och 48). Vidare yrkas i motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) att momsen sänks till 6% för persontransporter och till 12,87% för hotell- och restaurangnäringarna.
Skatteutskottet instämmer i regeringens uppfattning att momsen bör höjas på det sätt som föreslås i propositionen och avstyrker alltså motionsyrkandena.
Ledamoten från Ny demokrati tillstyrker i en avvikande mening till skatteutskottets yttrande motion Fi36 (nyd). Därmed tillgodoses också motion Fi37 (v) i motsvarande del.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna syftar till en långsiktig sanering av statsfinanserna. Huvudinslaget utgörs av besparingar men även skattehöjningar ingår. De senare har från statsfinansiell utgångspunkt fördelen att de påverkar statsbudgeten med omedelbar verkan. Det är som utskottet ser det angeläget att åtgärder vidtas för att bromsa tillväxten av budgetunderskottet. Det statliga upplåningsbehovet ökar i mycket snabb takt. Det är därför ofrånkomligt att även skattehöjningar måste vidtas för att hejda denna utveckling.
Utskottet anser mot denna bakgrund det utomordentligt angeläget att den överenskommelse som träffats mellan regeringen och Socialdemokraterna om att långsiktigt sanera statsfinanserna fullföljs. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi36 (nyd) yrkande 22 och Fi37 (v) yrkandena 44 och 48.
Bensinskatt
I propositionen föreslås att bensinskatten höjs med 77 öre/l för blyfri och med 97 öre/l för annan bensin. Tillsammans med den i våras beslutade höjningen av koldioxidskatten innebär detta en prishöjning den 1 januari 1993 med ca 116 resp. 141 öre per liter, inkl. mervärdesskatt.
I motionerna Fi37 (yrkandena 40 och 41) av Lars Werner m.fl. (v) och Fi17 av John Andersson (v) yrkas avslag på propositionen i denna del och föreslås i stället en regional differentiering av bensinskatten. Även motion Fi68 av Arne Jansson m.fl. (nyd) innehåller yrkanden om avslag på propositionen i denna del (yrkande 1) och -- i andra hand (yrkande 4) -- om en regional differentiering av skatten. Den sistnämnda motionen innehåller också förslag om att det skattebortfall som dessa yrkanden kan medföra skall finansieras genom en höjning av skatten på alkohol och tobak (yrkande 2) eller av fordonsskatten (yrkande 3).
Enligt skatteutskottets uppfattning bör en ökad beskattning av bilismen genomföras i form av höjd bensinskatt och inte genom en höjning av fordonsskatten. Skatteutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna i dessa delar.
Frågan om en regionalt differentierad bensinskatt har utretts i annat sammanhang, och utredningsresultatet visar att en sådan differentiering inte är sakligt motiverad och skulle medföra gränsdragningsproblem och redovisningsproblem. Med hänvisning härtill avstyrker skatteutskottet även dessa yrkanden.
Skatteutskottets ställningstagande till dessa frågor innebär att yrkande 2 i motion Fi68 om alkohol och tobak inte kan anses aktuellt.
Ledamoten från Ny demokrati i skatteutskottet avstyrker propositionen i en avvikande mening till yrkandet.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och vill med hänvisning till vad utskottet nyligen anfört i anslutning till förslaget om mervärdesskatt ställa sig bakom propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi17 (v), Fi37 (v) yrkandena 40 och 41 samt Fi68 (nyd) yrkandena 1, 3 och 4.
Skatt på alkohol och tobak
I motionerna Fi18 av Karin Israelsson m.fl. (c), Fi20 av Carl-Johan Wilson (fp), Fi28 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) och Fi37 (yrkande 49) av Lars Werner m.fl. (v) framställs yrkanden om skattehöjningar på alkoholdrycker.
Alkoholbeskattningens höjd och utformning har nyligen prövats av riksdagen, och nya regler har genomförts med verkan fr.o.m. den 1 juli i år (prop. 1991/92:116, bet. SkU25). Enligt skatteutskottets uppfattning finns det inte skäl att redan nu ompröva dessa regler.
Finansutskottet avstyrker med hänvisning härtill motionerna Fi18, Fi20, Fi28, Fi37 yrkande 49 och Fi68 yrkande 2.
Beskattning av kraftvärme
I propositionen (bilaga 5 s.6) föreslås att det nuvarande avdraget för allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar skall slopas. Denna avdragsmöjlighet infördes våren 1991 som ett resultat av den överenskommelse om riktlinjer för energipolitiken som Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet ingick i januari 1991 (prop. 1990/91:88, bet. SkU26). Avsikten var att kraftvärmen skulle undantas från allmän energiskatt på de bränslen som används för produktionen och att endast koldioxidskatt skulle tas ut för det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar.
Förslaget i propositionen om att allmän energiskatt åter skall tas ut på fossila bränslen som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar skall genomföras successivt, på så sätt att undantag får göras till hälften under år 1993 och att full energiskatt tas ut fr.o.m. år 1994. Förslaget innebär, enligt regeringen, en budgetförstärkning för år 1993 på ca 100 miljoner kronor.
I propositionen föreslås också ändringar med innebörd att den del av bränslet som används vid kraftvärmeproduktion och som motsvarar nyttiggjord värme alltid -- oavsett produktionsteknik -- skall beskattas med såväl allmän energiskatt som koldioxidskatt. Ändringarna har till syfte att uppnå en likformig beskattning vid kraftvärmeproduktion oberoende av vilken produktionsteknik som tillämpas. Efter en dom i Regeringsrätten, den s.k. Visbydomen, anses allt bränsle som används i ett kraftvärmeverk med dieselteknik förbrukat för elproduktion. I enlighet härmed har inte bara energiskatt utan även koldioxidskatt i sin helhet fått dras av även för den del av bränslet som kan hänföras till värmeproduktion, i det fall att dieselteknik eller annan jämställd teknik har tillämpats i ett kraftvärmeverk. Förslaget i propositionen innebär, sägs det, i princip en återgång till den tillämpning, såvitt gäller dieselteknik, som gällde före Regeringsrättens dom och till den lagreglering i övrigt som gällde på kraftvärmeområdet fram till den 1 juli 1991.
I motion Fi37 (v) anförs att förslaget att slopa avdraget för allmän energiskatt för kraftvärmeanläggningar inte främjar en miljövänlig energiproduktion. I motionen yrkas avslag på propositionen i denna del (yrkandena 42 och 43). Annika Åhnberg (-) yrkar i motion Fi43 att befintliga kraftvärmeanläggningar undantas från de föreslagna reglerna. För de kommuner som har satsat på kraftvärme kommer den föreslagna förändringen att bli katastrofal, heter det i motionen. Det är, enligt motionären, inte acceptabelt att spelreglerna ständigt förändras.
Regeringen beslutade i juni 1992 att tillkalla en särskild utredare, regeringsrådet Leif Lindstam (Fi 1992:15), med uppgift att göra en teknisk översyn av energibeskattningen. Enligt direktiven (dir. 1992:80) skall utredaren särskilt belysa möjligheterna att utan skattebortfall åstadkomma en tekniskt neutral beskattning av el- och värmeproduktion som är oberoende av vald teknisk lösning för produktionen. Utredningsresultaten skall redovisas före utgången av år 1993.
I samband med riksdagens beslut våren 1992 om omläggning av energibeskattningen uttalades att regeringen i lämpligt utredningssammanhang förutsattes belysa effekterna av kraftvärmens energibeskattning och undersöka behovet av eventuella ytterligare åtgärder på området (prop. 1991/92:150, bet. FiU30). Någon sådan utredning har inte genomförts.
Näringsutskottet har uppmärksammat att med det förslag till ändrad beskattning av kraftvärme som regeringen lägger fram kan en olikformighet komma att uppstå jämfört med beskattningen av kondenskraft. Detta uppkommer genom att spillvärmen vid kondenskraftproduktion ej beskattas, medan bränslet vid kraftvärmeproduktion i sin helhet beskattas enligt regeringens förslag. Enligt näringsutskottets mening är det väsentligt att eventuella ändringar i beskattningen utformas på ett konkurrensneutralt sätt. Ett sätt att undvika att konkurrenssnedvridningar uppstår på kraftvärmeområdet till följd av det aktuella förslaget om ändrad beskattning kunde vara, skriver näringsutskottet, att uppskjuta ikraftträdandet vad avser den allmänna energiskatten till den 1 januari 1994.
Skatteutskottet framhåller att reglerna på energiområdet givetvis bör utformas på ett sätt som inte förrycker möjligheterna till en långsiktig planering. Den tidigare aviserade utredningen om effekterna av kraftvärmens energibeskattning, som riksdagen efterlyste våren 1992 men som ännu inte kommit till stånd, bör därvid kunna ge ett beslutsunderlag. Denna utredning bör således genomföras omgående.
Skatteutskottet tillstyrker att ikraftträdandet såvitt avser undantaget från energiskatt förskjuts ett år.
Med denna ändring tillstyrker såväl skatteutskottet som näringsutskottet regeringens förslag i dessa frågor och avstyrker motionerna till den del de inte är tillgodosedda.
Som finansutskottet tidigare anfört är det angeläget att åtgärder vidtas för att förbättra det statsfinansiella läget. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag men som skatteutskottet föreslagit bör den del av förslaget som avser 1991 års undantag från energiskatt senareläggas ett år. En senareläggning av ikraftträdandet innebär att en budgetförstärkning på 100 miljoner kronor för år 1993 faller bort. Motionerna Fi37 (v) yrkandena 42 och 43 samt Fi43 (-) avstyrks av utskottet.
Fjärrvärme
Enligt vårens riksdagsbeslut på energiområdet (prop. 1991/92:150, FiU30) skall någon allmän energiskatt inte utgå på bränsle som förbrukas vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning. Skatt som ändå har tagits ut i samband med produktion av sådan värme skall återbetalas efter ansökan hos Riksskatteverket. Reglerna har samma innebörd för den som utnyttjar en fjärrvärmeanläggning.
Enligt skatteutskottet har det framkommit att reglerna i vissa fall inte fungerar enligt de angivna intentionerna. Om en värmeleverantör tillhandahåller värme från en anläggning som har placerats t.ex. inom mottagarens industriområde kan leveransen enligt Riksskatteverkets uppfattning inte bedömas enligt reglerna för fjärrvärme. Skatteutskottet föreslår att detta tillämpningsproblem undanröjs genom att ordet "fjärrvärme" i 28§ energiskattelagen skall bytas ut mot "värme".
Finansutskottet har från sina utgångspunkter inte något att erinra mot förslaget, varför skatteutskottets förslag tillstyrks.
Lagförslagen på skatteområdet
Förslagen i propositionen på skatteområdet föranleder 22 lagförslag. En del av dessa förslag berör lagrum som aktualiseras även i andra propositioner som riksdagen behandlar i höst. Dessa olika förslag måste samordnas. Därtill kommer vissa ändringar som utskottet har berört i det föregående eller som har rent teknisk karaktär.
Skatteutskottet föreslår mot denna bakgrund att den rent lagtekniska regleringen av de aktuella frågorna bör anstå i avvaktan på riksdagens kommande ställningstaganden i sakfrågorna. Formellt kan detta gå till så att finansutskottet överlåter den lagtekniska regleringen åt skatteutskottet, som i så fall kommer att lägga fram sitt förslag för riksdagen omedelbart efter de kommande ställningstagandena till sakfrågorna.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning att lagförslagen på skatteområdet bör samordnas av skatteutskottet. Finansutskottet överlämnar därför lagförslagen i propositionens bilaga 5, som tillstyrks med de ändringar som utskottet redovisat, för samordning till skatteutskottet. Förslagen kommer att behandlas i skatteutskottets betänkande 1992/93:SkU18.
Bostadsstöd
Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994
I regeringens överenskommelse med Socialdemokraterna ingår att bostadssubventionerna skall begränsas. Finansminister Anne Wibble redovisar på s. 12 i propositionen överenskommelsens innebörd i denna del på följande sätt:
Enligt regeringens överenskommelse med socialdemokraterna skall bostadssubventionerna reduceras med 3 miljarder kronor från den 1 januari 1994 netto, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen. Effekterna på hyran skall fördelas så rättvist som möjligt. Det innebär att en kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i bestånden av bostäder. Den exakta utformningen av förslaget kommer senare att föreläggas riksdagen.
I bilaga 5 till propositionen (s. 8--10) lägger statsrådet Bo Lundgren fram förslag om en begränsning av räntesubventionerna med 3 miljarder kronor fr.o.m. den 1 januari 1994 och hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna förslaget. Syftet med förslaget sägs vara att varaktigt sänka nivån för statens kostnader för räntebidrag i förhållande till vad som annars skulle följa av tidigare fattade beslut. För att den eftersträvade besparingen skall uppnås måste åtgärderna riktas i första hand mot hus som har räntebidrag, dvs. hus som har byggts, byggts om eller förvärvats med stöd av räntebidrag enligt nuvarande eller äldre bestämmelser.
Bestående besparingseffekter hämtas enligt propositionen lämpligast in genom en extra höjning av de garanterade räntesatser som används för att beräkna de statliga räntebidragens storlek för hus påbörjade före år 1993. Med hänvisning till att de partier som står bakom uppgörelsen har betonat att effekterna av besparingen skall fördelas så rättvist som möjligt, förordas i propositionen att extrahöjningen genomförs på sådant sätt att den i möjligaste mån bidrar till att utjämna kapitalkostnaderna mellan räntebidragsberättigade hus av olika ålder.
Den föreslagna besparingen kommenteras närmare i fyra motioner. Vänsterpartiet avvisar i motion Fi37 förslaget som man anser vara oacceptabelt (yrkande 31 i denna del). Förslaget avvisas också av Ny demokrati som i motion Fi36 förordar att besparingen i stället tas ut genom en minskning av biståndet (yrkande 4). I motion Fi29 av Inger Lundberg och Ingegerd Sahlström (s) godtas besparingen men betonas vikten av neutralitet mellan olika boendeformer. Motionärerna begär också att man skall analysera hur kostnadsökningarna fördelar sig på olika boendeformer. Socialdemokraterna yrkar i motion Fi35 avslag på det i bilaga 5 framlagda besparingsförslaget (yrkande 1). I stället föreslår motionärerna att besparingen genomförs på det sätt som anges på s. 12 i propositionen (yrkande 2).
Bostadsutskottet godtar i sitt yttrande -- BoU2y -- att den mellan regeringen och Socialdemokraterna träffade överenskommelsen läggs till grund för en reduktion av bostadssubventionerna från den 1 januari 1994 och avstyrker därmed motionerna Fi37 (v) yrkande 31 i denna del samt Fi36 (nyd). Bostadsutskottet anser dock att det inte tillkommer utskottet att bedöma det förslag till alternativ besparing inom u-hjälpen som redovisas i Ny demokratis motion.
En indragning av bostadssubventionerna av den omfattning som nu diskuteras får enligt bostadsutskottet stor betydelse inte minst för de boende. Det finns, framhåller bostadsutskottet vidare, goda skäl för uppfattningen att ett beslut i frågan måste övervägas noggrant. Minskningen av subventionerna skall genomföras fr.o.m. den 1 januari 1994. Även om det i och för sig kan vara önskvärt att redan hösten 1992 fatta beslut om hur besparingseffekten skall uppnås, anser bostadsutskottet att det är viktigt att frågan bereds ytterligare. Om regeringen lämnar ett förslag i sådan tid att riksdagen kan fatta beslut i ärendet under våren 1993 ger det, enligt bostadsutskottets bedömning, rimliga förutsättningar för de förberedelser som beslutet kan föranleda.
Bostadsutskottet konstaterar att förslaget i bilaga 5 inte helt överensstämmer med den redovisning som finansministern lämnat på s. 12 i propositionen. De ytterligare överväganden som bostadsutskottet förordar bör enligt utskottet vägledas av vad finansministern anfört i frågan och av vad som föreslås i motion Fi35 (s) yrkande 2 beträffande fördelningen av besparingseffekterna. Det innebär, framhåller bostadsutskottet, att riksdagen inte bör godkänna det tämligen preciserade förslag till räntebidragsminskning som lagts fram i propositionens bilaga 5. Riksdagen bör, anser bostadsutskottet, göra ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.
Bostadsutskottet finner det självklart att regeringen utan särskild framställning från riksdagen noga analyserar de effekter som subventionsminskningen ger upphov till. Dessutom åligger det Boverket att studera bostadsmarknadens funktionssätt och utvärdera bostadsstödets effekter. Mot denna bakgrund är bostadsutskottet inte berett att tillstyrka det i motion Fi29 (s) framförda kravet på analyser.
I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare i bostadsutskottet förslaget i motion Fi36 (nyd). Vänsterpartiets företrädare ansluter sig till denna avvikande mening.
Finansutskottet får för egen del anföra följande. Utgångspunkten för uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna är att bostadssubventionerna skall reduceras med 3 miljarder kronor netto. Bakom uppgörelsen står fem av riksdagens partier. Därmed föreligger bred parlamentarisk enighet om vilken omfattning reduktionen skall ha. Finansutskottet ser detta som mycket värdefullt, eftersom en begränsning av bostadssubventionerna utgör ett nödvändigt inslag i arbetet med att komma till rätta med det strukturella budgetunderskottet.
Bostadsutskottet tillstyrker den föreslagna begränsningen men anser att en indragning av denna omfattning måste övervägas noggrant eftersom den får stor betydelse, inte minst för de boende. Bostadsutskottet förordar därför att frågan bereds ytterligare. Finansutskottet kan för sin del tillstyrka ett sådant uppskov, eftersom den nödvändiga förändringen inte är avsedd att genomföras förrän 1994 och tid för rådrum således ännu föreligger. Riksdagen måste dock ges möjlighet att fatta beslut i ärendet senast våren 1993.
Finansutskottet ansluter sig således till bostadsutskottets uppfattning och föreslår att formerna för begränsningen avgörs senare. Riksdagen bör alltså inte nu ta ställning till det tämligen preciserade förslag till räntebidragsminskning som redovisas i propositionens bilaga 5. Detta förslag avstyrks av finansutskottet. I enlighet med bostadsutskottets förslag bör den fortsatta beredningen vägledas av finansministerns uttalanden i frågan och av vad som föreslås i motion Fi35 (s) yrkande 2 beträffande nivån på åtstramningen och fördelningen av de effekter den ger upphov till. Vad finansutskottet här anfört med anledning av propositionen och motion Fi35 (s) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen. Finansutskottet avstyrker motionerna Fi36 (nyd) yrkande 4 och Fi37 (v) yrkande 31 i denna del.
Liksom bostadsutskottet avstyrker finansutskottet motion Fi29 (s).
Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1993
Våren 1992 fattade riksdagen beslut om en extra upptrappning av den garanterade räntan (prop. 1991/92:150 bil. 1:5, bet.BoU23 s. 23--28). Förändringen, som träder i kraft den 1 januari 1993, var delvis föranledd av att egnahemsägarnas kapitalkostnader skulle komma att öka till följd av en samtidigt genomförd ändring av skatten på kapitalinkomster. Besparingen väntades medföra att statens utgifter för räntebidrag skulle minska med 3,4 miljarder kronor räknat på helår. Härav har drygt 1,5 miljarder kronor samband med de ändrade reglerna för kapitalinkomstskatt.
Som ett led i uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna kommer beskattningen av kapitalinkomster inte att ändras vid årsskiftet. I ett tidigare avsnitt i detta betänkande har utskottet ställt sig bakom ett förslag av denna innebörd.
Med hänsyn till att den skatteomläggning som utgjorde motiv för en del av räntebidragsbesparingen nu inte kommer till stånd, föreslår Vänsterpartiet i motion Fi37 att 1,8 miljarder kronor skall återföras till räntebidragssystemet (yrkande 30). I motion Fi64 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s) framförs ett likartat förslag.
Bostadsutskottet håller med motionärerna om att man utifrån ett neutralitetsresonemang kan hävda att det tidigare riksdagsbeslutet om en extra upptrappning av den garanterade räntan bör rivas upp. Bostadsutskottet vill dock -- främst med hänsyn till den samhällsekonomiskt ansträngda situationen -- inte förorda att så sker. Bostadsutskottet anser således att motionerna Fi37 (v) yrkande 30 och Fi64 (s) bör avslås av riksdagen. I en meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare motion Fi37 (v).
Finansutskottet har i föregående avsnitt framhållit att en begränsning av bostadssubventionerna under 1994 är ett viktigt inslag i arbetet med att komma till rätta med det strukturella budgetunderskottet. Även om också finansutskottet har förståelse för de rättviseaspekter som anförs i motionerna är utskottet inte berett att tillstyrka att en sådan begränsning skall föregås av en uppräkning av räntebidragen. Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi37 (v) yrkande 30 och Fi64 (s).
Riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att ett nytt bostadsfinansieringssystem utformas. På sikt bör nuvarande generella subventioner minskas kraftigt. Det gäller såväl möjligheten till ränteavdrag som systemet med räntebidrag. Målet att alla skall ha möjlighet till en god bostad till rimligt pris ligger fast, framhåller motionärerna, som därför anser att minskningen måste balanseras med utvidgade selektiva insatser, däribland inkomstprövade bostadsbidrag. En parlamentariskt sammansatt utredning bör ges i uppdrag att utarbeta förslag om hur det minskade stödet till bostadssektorn skall utformas (yrkande 31 i denna del).
Bostadsutskottet avstyrker motionen. Riksdagen har nyligen beslutat om ett nytt bostadsfinansieringssystem. Bostadsutskottet finner det inte motiverat att redan innan detta system trätt i kraft låta utreda ett nytt. I en meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare motion Fi37 (v).
Finansutskottet instämmer i bostadsutskottets bedömning och avstyrker motion Fi37 (v) yrkande 31 i denna del.
Investeringar och underhållsåtgärder för ökad sysselsättning och tillväxt
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
I propositionen (bilaga 4) framhålls att det finns ett stort behov av att vidta underhållsåtgärder på det statliga vägnätet. Insatserna beträffande drift- och underhållsåtgärder står i dag inte i proportion till de investeringar som har gjorts i det svenska vägnätet under de senaste åren. Av framtida satsningar i vägar bör därför enligt propositionen en ökad andel inriktas på underhållsåtgärder.
Regeringen anser att i syfte att skapa ökad sysselsättning och tillväxt 1,5 miljarder kronor bör anvisas på anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Medlen skall användas för underhållsåtgärder samt investeringar i objekt på länsvägar i de s.k. traditionella skogslänen och därmed jämställda områden.
De anvisade medlen bör enligt propositionen ställas till Vägverkets disposition. Vid verkets fördelning av medlen på regioner och enskilda objekt skall stor hänsyn tas till arbetslöshetssituationen regionalt och lokalt. Åtgärderna skall därför kunna sättas i gång snabbt och vara sysselsättningsintensiva. Vidare bör hänsyn tas till vilka effekter åtgärderna ger för att tillgodose näringslivets behov av förbättrade transporter.
I motion Fi54 av Stina Gustavsson (c) framhålls att i Vägverkets region öst är Kronobergs län det län som har den högsta andelen grusvägar och att detta län utan tvekan är ett verkligt skogslän. Motionären anser därför att även Vägverkets östra region bör kunna få del av de anvisade medlen.
I motion Fi36 (nyd) yrkas att riksdagen beslutar att de 1,5 miljarder kronor som regeringen föreslår skall anvisas för reparationer och underhåll av länsvägar i framför allt skogslänen endast skall få användas produktivt, dvs. till att förbättra vägarna för den tunga kommersiella trafiken.
Trafikutskottet anser för sin del att det är angeläget med satsningar på infrastrukturen för att skapa sysselsättning och tillväxt. Trafikutskottet tillstyrker därför regeringens förslag att anvisa 1,5 miljarder kronor för underhållsåtgärder och investeringar på länsvägarna med den fördelning som föreslås i propositionen.
Trafikutskottet erinrar, med anledning av yrkandet i motion Fi54 (c), om att då riksdagen våren 1991 fattade beslut om det nya anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur framhölls att det var angeläget att bl.a. sydöstra Sverige skulle tillföras en större andel av ordinarie anslag. Regeringen har beaktat detta då direktiven för verkens investeringsplanering fastställts.
Med hänsyn till att det nya anslaget bl.a. skall syfta till att motverka arbetslösheten i utsatta delar av landet kan trafikutskottet inte ställa sig bakom yrkandet i motion Fi36 (nyd) att medlen endast skall få användas till förbättringar av vägarna för den tunga kommersiella trafiken. Som framhålls i propositionen skall Vägverket vid sina beslut om användning av anslaget dock ta hänsyn till näringslivets behov av förbättrade transporter.
Ledamoten från Ny demokrati i trafikutskottet tillstyrker motion Fi36 (nyd) i en avvikande mening till yttrandet.
Finansutskottet delar trafikutskottets uppfattning och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker motionerna Fi36 (nyd) yrkande 11 och Fi54 (c).
Övriga yrkanden om nya anslag till affärsverk
I motion Fi37 (v) yrkas att riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 3miljarder kronor till Banverket (yrkande 2), 2miljarder kronor till Vägverket (yrkande 3), 50 miljoner kronor till Sjöfartsverket (yrkande 4) och 750 miljoner kronor till Televerket (yrkande 5).
De järnvägslinjer som enligt motionen bör få tillgång till de extra medlen är bl.a. västra stambanan, södra stambanan, västkustbanan, ostkustbanan, norra stambanan, godsstråket genom Bergslagen, projekt enligt storstadsförhandlingarna samt länsjärnvägar. Pengarna till Vägverket skall främst användas för förbättrat underhåll, trafiksäkerhetshöjande investeringar och delfinansiering av skogsbilvägar.
Anslaget till Sjöfartsverket skall gå till projekt som verket tagit fram samt till projektering och utbyggnad av trafik- och miljöinformationssystem.
Televerkets anslag skall enligt motionärerna användas till modernisering av äldre stationer samt till utbildningsinsatser inom verket.
Trafikutskottet redovisar i sitt yttrande vad man vid flera tillfällen uttalat om att det är angeläget med ökade investeringar i trafikens infrastruktur och att dessa insatser bör tidigareläggas mot bakgrund av nuvarande lågkonjunktur.
Trafikutskottet redovisar vidare i yttrandet de olika medelsanvisningar som riksdagen tidigare beslutat om på dessa områden. Trafikutskottet erinrar också om att man ställer sig bakom förslaget att anvisa 1,5 miljarder kronor på anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt utöver de 2,2 miljarder kronor som riksdagen beslutade i juni 1992. Vidare föreslås i propositionen att riksdagen anvisar en miljard kronor till AMS för att möjliggöra tidigareläggning av vissa sysselsättningsintensiva investeringar i affärsverken.
Trafikutskottet är med hänvisning till det anförda inte berett att ställa sig bakom de krav på ytterligare medelsanvisningar som framförs i motionen.
Finansutskottet har samma uppfattning som trafikutskottet och avstyrker motion Fi37 (v) yrkandena 2--5.
Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt
I motion Fi35 (s) framhålls att en modernisering och effektivisering av infrastrukturen är nödvändig om Sverige skall kunna behålla sin position som en framstående industrination. Av miljöskäl är det nödvändigt att dagens dominans av vägtransporter bryts och att järnvägens och sjöfartens andel av transportarbetet ökar.
Motionärerna anser att regeringen måste utarbeta en plan för den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen (yrkande 11). I denna plan måste också anges hur finansieringen skall ske. Dessutom begär motionärerna att regeringen låter snabbutreda frågan om en banlag med väglagen som förebild (yrkande 14) samt att regeringen snarast för riksdagen föreslår åtgärder för att uppnå tidigareläggning av investeringar i infrastruktur (yrkande 15).
I trafikutskottet delar en majoritet bestående av socialdemokrater och ledamoten från Ny demokrati motionärernas uppfattning att en modernisering och effektivisering av infrastrukturen är nödvändig om Sverige skall kunna behålla sin position som en framstående industrination. Regeringen bör därför utarbeta en plan för hur den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen skall genomföras. Därvid måste också anges hur denna utbyggnad skall finansieras.
Som framhålls i motion Fi35 (s) är det angeläget, skriver trafikutskottet, att tidigarelägga investeringar i nuvarande lågkonjunktur. Därmed kan sysselsättning skapas och investeringar genomföras till 20--25% lägre kostnader än tidigare. Såväl Banverket som Vägverket har redovisat att de kan tidigarelägga projekt för nära 30 miljarder kronor. I kommunerna finns investeringar i gatu- och vägnätet på över 2miljarder kronor som kan tidigareläggas. Trafikutskottet anser, vilket också yrkas i motionen, att regeringen snarast bör utarbeta förslag till åtgärder som möjliggör tidigareläggning av investeringar i infrastruktur. Som exempel på en angelägen åtgärd vill trafikutskottet nämna att verken bör ges möjlighet att finansiera sina investeringar med lån. Det är enligt trafikutskottets mening riktigt att i en lågkonjunktur låna till för samhället produktiva investeringar. Däremot är det skadligt för landet om lönsamma investeringar inte kan genomföras till följd av budgetrestriktioner. Trafikutskottet vill vidare understryka betydelsen av att verken har beredskapsbanker med projekt som snabbt kan påbörjas i en lågkonjunktur.
Som framhålls i motion Fi35 (s) bör regeringen också skyndsamt utreda frågan om införandet av en banlag med väglagen som förebild. Syftet med en banlag skall vara att påskynda beslutsprocessen vid järnvägsbyggen.
Vad trafikutskottet anfört i sitt yttrande bör riksdagen enligt trafikutskottet som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi35 (s) yrkandena 11, 14 och 15 tillstyrks därmed av trafikutskottet.
Till trafikutskottets yttrande har ledamöterna fråm Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna fogat en avvikande mening där motionen avstyrks.
Finansutskottet delar trafikutskottets uppfattning och anser att vad trafikutskottet anfört med anledning av motion Fi35 (s) yrkandena 11, 14 och 15 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga infrastrukturfrågor
I motion Fi35 (s) yrkas att regeringen tillsätter en infrastrukturkommission för att påskynda de större projekten, medverka till att överenskomna delar i storstadspaketen påbörjas samt för att undanröja oklarheter i övriga pågående projekt (yrkande 12). Motionärerna yrkar vidare att Luftfartsverket och Banverket får i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga och driva en järnväg mellan Stockholm och Arlanda (yrkande 13).
Trafikutskottet redovisar i sitt yttrande att riksdagen på senare tid anvisat betydande extraanslag för investeringar i och underhåll av infrastrukturen. En stor del av de beslutade projekten är också påbörjade eller avslutade. Trafikutskottet har vidare erfarit att regeringen arbetar intensivt med frågor om framtida infrastruktursatsningar och hur de skall finansieras. Regeringen avser att i kommande budgetproposition för riksdagen redovisa sina ställningstaganden i dessa frågor. Något uttalande av riksdagen är därför inte erforderligt, anser trafikutskottet.
Trafikutskottet skriver vidare att man tidigare har uttalat att det är angeläget att Arlandabanan kan byggas. En utbyggnad av projektet har redan påbörjats på sträckan Stockholm--Rosersberg efter det att genom skilda beslut sammanlagt 750 miljoner kronor anvisats från det särskilda infrastrukturanslaget. Regeringen har vidare givit en finansiell rådgivare i uppdrag att utreda förutsättningarna för att genomföra projektet med en så begränsad statlig insats som möjligt. Denna utredning kommer inom kort att redovisas för regeringen.
Trafikutskottet avstyrker för sin del motion Fi35 (s) yrkandena 12 och 13.
De socialdemokratiska ledamöterna i trafikutskottet tillstyrker motionen i en avvikande mening till trafikutskottets yttrande.
Finansutskottet avstyrker motion Fi35 (s) yrkandena 12 och 13 med hänvisning till vad trafikutskottet anfört.
ROT-program för kommunala fastigheter m.m.
Socialdemokraterna begär i motion Fi35 att regeringen senast i samband med 1993 års budgetproposition lägger fram förslag till åtgärder för att motverka nedgången i byggandet. Tänkbara sätt att öka investeringarna är att tidigarelägga investeringar för vård och omsorg, reparation och underhåll av kommunala anläggningar som skolor och dylikt (yrkande 16). I motion Fi37 föreslår Vänsterpartiet ett ombyggnads- och reparationsprogram för skolor, ålderdomshem, daghem m.m. Åtgärderna skall finansieras med statliga lågräntelån som inriktas på varsam upprustning och som hindrar onödigt omfattande ombyggnader (yrkande 7). I motion Fi72 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) föreslås att fysiska personer skall ges rätt till avdrag för reparationer som utförs av momsregistrerad firma. Under inkomståret 1993 skall sådant avdrag medges med högst 15 000 kr per fastighet eller lägenhet (yrkande 1).
Bostadsutskottet delar uppfattningen i motionerna. Bostadsutskottet delar inställningen att överkapaciteten inom byggnadsindustrin bör kunna utnyttjas för ROT-verksamhet under de närmaste åren. Det är, anser bostadsutskottet, viktigt att vidta åtgärder som ökar sysselsättningen inom olika delar av byggsektorn. Av bl.a. propositionen framgår att detta också är regeringens ambition, påpekar bostadsutskottet.
Bostadsutskottet föreslår att riksdagen, med anledning av de tre motionerna, gör ett tillkännagivande till regeringen som går ut på att regeringen snarast bör redovisa om ytterligare åtgärder bör sättas in för att stimulera ROT-verksamheten.
Finansutskottet instämmer i bostadsutskottets uppfattning. Enligt vad utskottet erfarit avser också regeringen att i samband med 1993 års budgetproposition lägga förslag som leder till ökad ROT-verksamhet år 1993 och 1994.
Utskottet vill betona att i nuvarande arbetsmarknadsläge bör sysselsättningsskapande åtgärder inom byggsektorn också kunna inriktas mot vissa upprustningsbehov inom den offentliga sektorn. I de tre motionerna ges exempel på sådana där regeringen bör kunna överväga stimulansåtgärder. Vad finansutskottet här anfört med anledning av motionerna Fi35 (s) yrkande 16, Fi37 (v) yrkande 7 och Fi72 (nyd) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
ROT-program för va-nätet
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att kommunerna erbjuds statliga lån med gynnsamma villkor till renovering av va-näten (yrkande 6). I motion Fi25 för Robert Jousma (nyd) fram ett liknande förslag.
Bostadsutskottet uppger att det flera gånger tidigare behandlat motioner av snarlik innebörd. Bostadsutskottet har därvid påpekat att underhållet av va-nätet är en kommunal uppgift och att kommunerna har laglig rätt att fastställa va-taxan till en sådan nivå att nödvändiga investeringar kan genomföras. I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare i bostadsutskottet förslagen i motionerna Fi25 (nyd) och Fi37 (v). Vänsterpartiets företrädare ansluter sig till denna avvikande mening.
Finansutskottet anser i likhet med bostadsutskottet att frågan om reparation av va-nätet är en kommunal angelägenhet. Finansutskottet avstyrker med hänvisning härtill motionerna Fi25 (nyd) och Fi37 (v) yrkande 6.
Moderna museets lokaler
I motion Fi37 (v) erinras om att riksdagen vid riksmötet 1991/92 beslöt att som sin mening ge regeringen till känna att Byggnadsstyrelsen omgående borde få i uppdrag att påbörja projekteringen av nya lokaler för Moderna museet och Arkitekturmuseet (yttr. 1991/92:KrU6y, bet. 1991/92:FiU30 res. 26, rskr. 1991/92:350). Investeringar i kultur under en lågkonjunktur är enligt motion 1992/93:Fi37 ekonomiskt försvarbara och kan t.o.m. ge ett överskott på lång sikt. Mot denna bakgrund föreslås i motionen att riksdagen på tilläggsbudget för innevarande budgetår skall anvisa 350 miljoner kronor för att projekteringen och byggandet av Moderna museet skall kunna inledas omedelbart (yrkande 13).
Kulturutskottet noterar i sitt yttrande (1992/93:KrU5y) att regeringen efter riksdagens beslut den 10 juni 1992 beslutat att uppdra åt Byggnadsstyrelsen att projektera en ny- och ombyggnad för Moderna museet och Arkitekturmuseet. Projekteringen skall ske i enlighet med det byggnadsprogram som upprättats på grundval av den spanske arkitekten Rafael Moneos vinnande förslag. Projekteringsstart avses ske hösten 1992. Projektering och byggnadslov skall vara klara hösten 1993, varefter upphandling och schaktarbeten avses pågå under vintern 1994. Byggstart planeras till sommaren 1994. Två år senare, försommaren 1996, avses inflyttningen ske.
Kulturutskottet noterar att regeringen nu fattat beslut som innebär att projekteringen av ny- och tillbyggnad av Moderna museet och Arkitekturmuseet skall påbörjas. De nya möjligheter som denna ny- och tillbyggnad ger museerna och den nya byggnaden i sig kommer att få stor betydelse för kulturlivet i landet.
Enligt kulturutskottet sker finansieringen normalt genom att lån upptas i Riksgäldskontoret. Utskottet anser att i den mån regeringen bedömer det nödvändigt att av sysselsättningsskäl anvisa medel över statsbudgeten för denna investering ankommer det på regeringen att under den fyraåriga projekterings- och byggnadsperioden återkomma till riksdagen med förslag om medelsanvisning. Med det anförda avstyrker kulturutskottet motionen.
Finansutskottet instämmer i vad kulturutskottet anfört och föreslår att riksdagen avslår motion Fi37 yrkande 13.
Besparingar inom Utrikesdepartementets område
I propositionen föreslås besparingar på 1,5 miljarder kronor per år inom Utrikesdepartementets område avseende Sveriges bistånd.
I propositionen anges att Sverige under ett antal år har avsatt 1 % av bruttonationalinkomsten (BNI) till internationellt utvecklingssamarbete. Regeringen kommer även fortsättningsvis att använda sig av nuvarande beräkningsmetod. Sammantaget skall biståndsramen minskas med 1,5 miljarder kronor jämfört med innevarande budgetårs biståndsram. Nedskärningen kommer ej att beröra katastrofbiståndet eller bidragen till enskilda organisationer. Målet är att så snart Sveriges ekonomi så tillåter åter uppnå ett u-landsbistånd som motsvarar 1 % av BNI.
I motion Fi24 av Hans Göran Franck (s) yrkas att u-landsbiståndet utökas väsentligt i förhållande till vad som anges i propositionen (yrkande 1), att alla besparingsmöjligheter främst inom försvaret tillvaratas i syfte att utöka u-hjälpen (yrkande 2 i denna del), att en minskning av u-hjälpen endast görs tillfällig, dvs. begränsas till ett budgetår (yrkande 3).
I motionen sägs att det vore av stort värde, inte minst symboliskt, om u-hjälpen kunde ligga på oförändrad nivå. I vart fall bör, enligt motionären, en besparing på u-hjälpen göras väsentligt mindre än vad som föreslås i propositionen och endast tillfällig, dvs. begränsas till kommande budgetår.
Vidare sägs det i motionen bl.a. att den nuvarande utvecklingen innebär att praktiskt taget alla länder i Europa minskar sina försvarskostnader. Det finns enligt motionärens uppfattning möjligheter till ytterligare begränsningar av försvarskostnaderna. Även andra möjligheter till utökning av biståndet än via minskning av försvarsanslaget bör prövas.
I motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att nivån för biståndet sänks till 0,7% av BNI, vilket motsvarar besparingar på ca 4200 miljoner kronor per år (yrkande 2).
Motionärerna framhåller att detta motsvarar det mål som fastlagts av FN.
I motion Fi42 av Annika Åhnberg (-) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om besparing inom Utrikesdepartementets område på 1500 miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd.
I motion Fi73 av Lena Klevenås m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att öka opinionsbildningen för biståndets betydelse (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nedskärningarna ej bör drabba miljöbiståndet (yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör prövas att återställa biståndet till 1 % av BNI redan budgetåret 1994/95 (yrkande 3).
Motionärerna framhåller bl.a. att allmänhetens kunskaper om biståndets positiva effekter är bristfälliga. Därför behövs ytterligare satsningar på positiv information för att skapa en kraftfull opinion till försvar för tankarna om en rättvisare fördelning av jordens resurser och för ett generöst svenskt bistånd.
I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 32 yrkas avslag på propositionens förslag om besparingar inom Utrikesdepartementets område på 1 500 miljoner kronor.
I motionen anges att nedskärningen av u-landsbiståndet har ett starkt symbolvärde. När inte föregångslandet Sverige har råd med solidariteten får finansministrar i andra i länder i kris lättare att driva igenom liknande nedskärningar. Det har väckt stor oro i u-länderna och i FN-organ och är ett grovt svek mot de fattiga. U-landsbiståndet bör inte heller naggas i kanten genom att användas för att täcka asylkostnader, miljöbistånd till Östeuropa eller fredsbevarande FN-insatser.
I motion Fi37 (v) begärs också (yrkande 15) att ett specialdestinerat bidrag på 300 miljoner kronor skall avsättas till trähus för återvändande ryska officersfamiljer. Som villkor ställs att husen produceras i Sverige och att Ryssland uppfyller sina utfästelser och drar hem trupperna från Baltikum. Vidare pekas på behovet av kunskapsöverföring till Östeuropa (yrkande14).
Utrikesutskottet konstaterar i sitt yttrande 1992/93:UU4y att det uppkomna läget i den svenska ekonomin nödvändiggör kraftfulla besparingsåtgärder på en rad områden. De av regeringen föreslagna åtgärderna är av olika karaktär och måste betraktas var för sig. Den föreslagna minskningen av biståndsramen kan inte direkt kopplas till den svenska ekonomins strukturproblem, ej heller till andra sektorer av den svenska ekonomin, utan får snarare ses i perspektivet av det allmänt försämrade statsfinansiella läget.
Utrikesutskottet är av uppfattningen att ytterligare nedskärningar av biståndet, utöver de regeringen föreslagit, ej bör ifrågakomma. Regeringens mål är i stället att, så snart Sveriges ekonomi så tillåter, återgå till ett u-landsbistånd som motsvarar 1% av BNI. Det är inte möjligt att på förhand säga när detta låter sig göra. En återgång till 1-procentsnivån bör ske så snart det akuta statsfinansiella läget tillåter. Däremot finns det ej anledning att direkt koppla frågan om biståndet till en lösning av den svenska ekonomins strukturproblem.
Utrikesutskottet menar att kunskapen om och stödet för 1-procentsmålet är väl befäst i riksdagen och den allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till 1-procentsnivån också en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av det skälet bör prioriteras.
I propositionen framhålls att nedskärningen ej kommer att beröra katastrofbiståndet eller bidragen till enskilda organisationer. Utrikesutskottet menar att det är ett lämpligt förfarande. Utskottet tillstyrker propositionens förslag avseende biståndets storlek och inriktning och avstyrker de motionsyrkanden som avser u-landsbiståndet.
Finansutskottet biträder utrikesutskottets förslag och tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi24(s) yrkandena 1--3, Fi36 (nyd) yrkande 2, Fi37 (v) yrkandena 14--15 och 32, Fi42 (-) och Fi73 (s).
Besparingar inom Försvarsdepartementets område
Redovisning av erforderliga besparingar inom försvaret
För försvarets vidkommande innebär uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna att utgifterna vid fullt genomslag skall begränsas med 1,2 miljarder kronor per år. Det skall ske genom att Västgöta flygflottilj (F 6) i Karlsborg samt ytterligare en flygflottilj läggs ned, genom minskade värnpliktsförmåner samt genom besparingar inom civilförsvaret. Av propositionen framgår att det inte räcker med de föreslagna åtgärderna för att uppnå det eftersträvade sparbetinget. Chefen för Försvarsdepartementet kommer därför att inventera vilka möjliga ytterligare åtgärder som kan vidtas för att uppnå sparmålet inom den period som försvarsbeslutet omfattar. Dessa åtgärder kommer att redovisas i 1993 års budgetproposition.
Socialdemokraterna tar i motion Fi35 (yrkande 3) fasta på detta uttalande och föreslår att riksdagen genom ett tillkännagivande markerar att det är nödvändigt att nästa års budgetproposition innehåller ett trovärdigt besparingsprogram som berör såväl krigsorganisationen som fredsorganisationen.
Försvarsutskottet utgår i sitt yttrande (FöU4y) från att den till budgetpropositionen aviserade redovisningen kommer att innehålla de förslag som med hänsyn till en balanserad krigs- och fredsorganisation är möjliga att genomföra under innevarande försvarsbeslutsperiod. Med denna förutsättning får, enligt försvarsutskottet, yrkande 3 i motion Fi35 (s) anses bli tillgodosett.
Finansutskottet instämmer i försvarsutskottets bedömning och avstyrker motion Fi35 (s) yrkande 3.
Ytterligare besparingar på försvarsområdet
Försvarsutskottet påpekar att det aktuella sparmålet för med sig att de ekonomiska ramarna i 1992 års försvarsbeslut nu måste omprövas. Ekonomi- och verksamhetsförändringar bör prövas samlat när regeringen har redovisat sina förslag i 1993 års budgetproposition. Av denna anledning avvisar försvarsutskottet de ytterligare besparingskrav som förs fram av Vänsterpartiet i motion Fi37 (yrkande 33) och av Hans Göran Franck (s) i motion Fi24 (yrkande 2). Försvarsutskottet avvisar också det yrkande som Ny demokrati har i sin motion Fi36 (yrkande 5) om kostnadseffektiva och rationella satsningar på försvaret. I sak delar försvarsutskottet motionärernas uppfattning men anser att åtgärder för att uppnå förbättringar i dessa avseenden bör bedömas i sitt sammanhang och därför inte nu tas upp till prövning.
Finansutskottet är i likhet med försvarsutskottet inte berett att nu förorda några ytterligare besparingar eller omprövningar på försvarsområdet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi24 (s) yrkande 2 i denna del, Fi36 (nyd) yrkande 5 och Fi37 (v) yrkande 33.
Nedläggning av Västgöta flygflottilj
Två motioner har väckts med anledning av förslaget att lägga ned Västgöta flygflottilj (F 6) med början den 1 juli 1993. Båda motionerna tar upp de regional- och arbetsmarknadspolitiska problem detta ger upphov till.
I motion Fi26 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c) betonas att regeringen särskilt bör följa avvecklingen av F 6 och vidta åtgärder till stöd för en positiv utveckling i kommunen. I motion Fi45 av Jan Fransson m.fl. (s) framhålls statens ansvar för att ny verksamhet och nya arbeten tillförs Karlsborg. Motionärerna vill också att man utreder konsekvenserna för de industrier som svarar för motor- och apparatunderhållet på Viggenflygplan.
Försvarsutskottet, som biträder den föreslagna nedläggningen, är medvetet om den besvärliga arbetsmarknadssituationen i Karlsborg och de konsekvenser en nedläggning för med sig. Liksom vid tidigare strukturförändringar är det enligt försvarsutskottet synnerligen angeläget att insatser görs för den personal som berörs. Försvarsutskottet utgår från att regeringen noga kommer att följa utvecklingen i Karlsborgs kommun och tillsammans med berörda myndigheter vidtar de arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. som i detta sammanhang behövs i samband med nedläggningen. Med ett riksdagens uttalande av denna innebörd synes syftet med motionerna i huvudsak kunna bli tillgodosett, framhåller försvarsutskottet.
Finansutskottet tillstyrker den föreslagna nedläggningen och delar även i övrigt försvarsutskottets uppfattning. Det är enligt finansutskottets mening givet att statsmakterna vid en nedläggning av detta slag noga måste följa utvecklingen och vidta de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som bedöms lämpliga i sammanhanget. Finansutskottet utgår från att regeringen är medveten om problemet och anser det således inte erforderligt med ett särskilt tillkännagivande av det slag motionärerna begär. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi26 (c) och Fi45 (s).
Ändrade värnpliktsförmåner
Regeringen föreslår att det inte skall göras någon årlig uppräkning av de värnpliktigas kontantförmåner under 1993. Dessutom skall de värnpliktigas fria hemresor begränsas till i princip en resa var fjortonde dag. Denna förändring skall börja tillämpas den 1 januari 1993, och dess praktiska tillämpning skall enligt propositionen styras av lokala förhållanden. Så t.ex. skall de värnpliktiga kunna erhålla meningsfylld utbildning under ett mellanliggande veckoslut och därigenom få en sammanhängande ledighet på fyra dygn vid hemresan.
De föreslagna ändringarna avvisas av Vänsterpartiet i motion Fi37 (yrkande 34).
Försvarsutskottet som biträder förslaget anser i likhet med regeringen att de ändrade reseförmånerna bör kunna anpassas till lokala förutsättningar. Bl.a. bör detta gälla beträffande olika förbands utbildningsrytm och geografiska belägenhet, påpekar försvarsutskottet.
Även finansutskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna nya inriktningen av systemet för de värnpliktigas förmåner. Finansutskottet avstyrker därmed också motion Fi37 (v) yrkande 34.
Besparingar inom totalförsvarets civila del
De föreslagna besparingarna inom den civila delen av totalförsvaret skall uppgå till 100 miljoner kronor årligen och bedöms för närvarande kunna göras inom bl.a. funktionerna Ledning och samordning samt Befolkningsskydd och räddningstjänst. Inga motioner har väckts i anslutning till detta förslag. Försvarsutskottet tillstyrker propositionens förslag.
Finansutskottet har från sina utgångspunkter inget att erinra i frågan utan tillstyrker den föreslagna inriktningen av besparingarna inom den civila delen av totalförsvaret.
Övriga frågor
Besparingar inom Justitiedepartementets område
I propositionen föreslås bl.a. besparingar inom Justitiedepartementets område på sammanlagt 500 miljoner kronor per år. Besparingarna bör, enligt vad som anförs i propositionen (s. 13), bl.a. göras genom rationaliseringar inom polisväsendet och genom att reglerna för polisaspiranters studieförmåner förändras så att studiefinansieringen kommer att ske med studiemedel.
Justitieutskottet pekar i sitt yttrande (1992/93:JuU2y) på att konkreta förslag kommer att presenteras i budgetpropositionen år 1993.
Utskottet understryker att det pågår ett omfattande beredningsarbete när det gäller att på de olika nivåerna inom polisorganisationen effektivisera och rationalisera arbetet. I det besvärliga statsfinansiella läge som råder är detta ett utomordentligt angeläget arbete. Utskottet vill för sin del stryka under att besparingar inom polisområdet i första hand bör göras genom administrativa rationaliseringar. Utskottet vill också framhålla att indragningar i den redan ansträngda polisverksamheten på fältet måste undvikas. Däremot är det självklart så att också fältverksamheten skall bedrivas på ett sådant sätt att resurserna utnyttjas effektivt.
Justitieutskottet tillstyrker förslaget i propositionen om ändrad studiefinansiering för polisaspiranter. I detta sammanhang vill utskottet dock samtidigt aktualisera frågan om en översyn av polisutbildningen; förändringar härvidlag kan bli nödvändiga för att det skall vara möjligt att genomföra en studiemedelsfinansiering under hela eller delar av polisutbildningen. Utskottet utgår från att denna fråga övervägs i regeringskansliet i samband med att ett konkret förslag till finansiering av polisutbildningen utarbetas. Sammanfattningsvis förordar justitieutskottet att de föreslagna besparingarna inom Justitiedepartementet skall godkännas av riksdagen.
Finansutskottet har för sin del ingen annan uppfattning än den justitieutskottet redovisat och tillstyrker således propositionens förslag.
Besparingar inom Kommunikationsdepartementets område
I propositionen sägs att inom Kommunikationsdepartementets område skall utgifterna minska med 300 miljoner kronor. Besparingen kommer i huvudsak att tas ut i form av produktivitetskrav.
Trafikutskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om besparingar inom Kommunikationsdepartementets område.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än trafikutskottet. Riksdagen bör sålunda godkänna vad regeringen förordat i denna fråga.
Besparingar inom Jordbruksdepartementets område
Enligt uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna skall 250 miljoner kronor sparas inom Jordbruksdepartementets område. Regeringen begär i propositionen att riksdagen godkänner denna besparing.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag (mom. 9) att spara 250miljoner kronor per år inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde.
Dagbidrag och hälsoundersökningar för asylsökande
I propositionen (bilaga 8) redovisas minskade utgifter genom sänkning av dagbidraget till asylsökande och begränsning av hälsoundersökningar för asylsökande. Ingen av dessa åtgärder kräver beslut av riksdagen. Riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om besparingar på vardera 140 miljoner kronor för innevarande budgetår och 205 miljoner kronor nästa budgetår avseende dagbidrag och hälsoundersökningar för asylsökande. Denna besparing har inte föranlett något motionsyrkande.
I motion Fi36 (nyd) yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om en utredning om reducering av förläggningskostnader för asylsökande och omförhandling av förläggningsavtal.
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande att chefen för Kulturdepartementet har aviserat att en utredning skall tillkallas för en översyn av flykting- och invandringspolitiken. Socialförsäkringsutskottet förutsätter att frågor om framtida förläggningskapacitet kommer att tas upp i det sammanhanget. Vad angår omförhandling av nu gällande avtal mellan Statens invandrarverk och enskilda personer är detta helt en fråga som det ankommer på Invandrarverket att ta ställning till. Socialförsäkringsutskottet avstyrker bifall till motion Fi36 i denna del.
Finansutskottet som delar socialförsäkringsutskottets uppfattning har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen. Propositionen läggs därmed till handlingarna i denna del.
Finansutskottet avstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet det i motion Fi36 yrkande 7 framlagda förslaget om reducering av förläggningskostnader.
Barnbidrag
Efter förslag av regeringen i 1991 års budgetproposition beslutade riksdagen att det allmänna barnbidraget och det förlängda barnbidraget skulle höjas från 9 000 kronor till 10 200 kronor per barn och år fr.o.m. den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:100 bil. 7, bet. SoU12, rskr. 211). Hösten 1991 beslutade riksdagen att höjningen skulle flyttas fram till den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:38, bet. FiU10, rskr. 108).
I propositionen (bilaga 3 Socialdepartementet) föreslås nu att de beslut som tidigare fattats att höja det allmänna barnbidraget och det förlängda barnbidraget skall upphävas.
I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på propositionens förslag. I motionen anförs att barn- och studiebidragen kan bibehållas på nuvarande nivå om den av motionärerna förordade momssänkningen till 22 % får stöd.
Enligt finansutskottets mening innebär den nuvarande ekonomiska situationen att det av statsfinansiella skäl är nödvändigt att upphäva de tidigare besluten om höjningar av det allmänna barnbidraget och det förlängda barnbidraget. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motion Fi37 (v) yrkandena 45--47.
Besparingar inom studiestödsområdet
Enligt uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna skall ca 300 miljoner kronor per år sparas inom studiestödsområdet. Regeringen begär i propositionen (s. 13, mom. 10) att riksdagen godkänner denna besparing.
I motion Fi37 motsätter sig Vänsterpartiet besparingsförslaget (yrkande 35).
Socialförsäkringsutskottet biträder propositionen i denna del. I en meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37 (v).
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag (mom. 10) att spara ca 300 miljoner kronor per år inom studiestödsområdet och avstyrker motion Fi37 (v) yrkande 35.
Utebliven höjning av studiebidrag
Enligt tidigare beslut skall studiebidraget inom studiehjälpen höjas vid årsskiftet 1992/93. Studiebidraget är beloppsmässigt samordnat med det allmänna barnbidraget. Som en följd härav föreslås i propositionen (bilaga 6, mom. 1) att den beslutade höjningen inte genomförs. Detta väntas ge en besparing på 270 miljoner kronor för helår. I anslutning till förslaget redovisas ett förslag till lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i studiestödslagen (1973:349).
Finansutskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt att en redan beslutad höjning av barnbidraget inte skall komma till stånd. I konsekvens härmed bör också beslutet om en höjning av studiebidraget per den 1 januari 1993 upphävas. Finansutskottet tillstyrker att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i studiestödslagen.
Studiemedel till arbetsmarknadsutbildning
I propositionen föreslår regeringen att arbetsmarknadsutbildningen inom det reguljära utbildningsväsendet byggs ut med 23 000 heltidsplatser under vårterminen 1993, varav 13 000 vid komvux, 5 000 vid gymnasieskolan och 5 000 vid folkhögskolan. Detta förslag har utskottet behandlat i ett tidigare avsnitt i betänkandet. Som en del av denna satsning föreslås i propositionen (bilaga 6, mom. 2 och 3) att ytterligare 227 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget för innevarande budgetår till studiestöd för elever i komvux och folkhögskolan. Av beloppet anslås 142 miljoner kronor till särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och 85 miljoner kronor till studiemedel.
Kostnaden för studiehjälp till ytterligare 5 000 platser i gymnasieskolan under vårterminen 1993 beräknas till 20 miljoner kronor. Denna utgiftsökning täcks av den besparing som görs på anslaget genom den uteblivna höjningen av studiebidraget. Någon extra medelsanvisning erfordras därför inte för detta ändamål.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att riksdagen på tilläggsbudget anvisar ytterligare 84,5 miljoner kronor till studiemedel (yrkande 17) och ytterligare 141 miljoner kronor till vuxenstudiestöd (yrkande 18).
Socialförsäkringsutskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning. Socialförsäkringsutskottet utgår från att regeringen förutsättningslöst prövar fördelningen av de nya medlen över landet så att studiestöden följer utbildningsplatserna. I en meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37.
Finansutskottet har tidigare tillstyrkt regeringens förslag till satsning på arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet och i det sammanhanget avstyrkt ett förslag från Vänsterpartiet om att därutöver inrätta 15 000 årsstudieplatser. I konsekvens härmed tillstyrker finansutskottet regeringens förslag att på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 anvisa 85 miljoner kronor till Studiemedel m.m. och 142 miljoner kronor till Vuxenstudiestöd m.m. Finansutskottet avstyrker motion Fi37 (v) yrkandena 17 och 18.
Hemspråksundervisning
I motion Fi36 (nyd) yrkande 19 begärs att bidragen för hemspråksundervisning skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 1993. I samband med att ett nytt generellt statsbidrag till kommuner införs den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:150, FiU29), avvecklas ett stort antal specialdestinerade bidrag till kommuner, bl.a. sektorsbidraget till driften av det kommunala offentliga skolväsendet i vilket medel för hemspråksundervisning beräknas. Därefter kommer således kommunerna själva att avgöra hur medlen skall användas.
Utbildningsutskottet har under föregående riksmöte flera gånger behandlat samma yrkande av samma motionärer. Senast i ett yttrande till finansutskottet i anslutning till kompletteringspropositionen. Utbildningsutskottet framhöll bl.a. att det är en tillgång för vårt land om många av landets invånare har en naturlig tvåspråkighet. Utskottet föreslår med samma motivering att motionen avstyrks även nu.
Finansutskottet ser mot denna bakgrund inte något skäl att tillstyrka motion Fi36 yrkande 19.
Stöd till politiska partier
I propositionen föreslås att stödet till politiska partier skall minskas med 10 % fr.o.m. nästa mandatperiod. Syftet är att minska statens utgifter.
I motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) uttalas kritik över att minskningen av partistödet föreslås ske först i framtiden. I motionen yrkas i stället att riksdagen beslutar om en sänkning av det statliga partistödet för budgetåret 1993/94 att utgå med 80 % av 1992/93 års budgeterade belopp, för budgetåret 1994/95 med 60 % och för budgetåret 1995/96 med 50 %, allt i dagens penningvärde.
I konstitutionsutskottets yttrande 1992/93:KU3y konstaterar utskottet att en motion med liknande innehåll avstyrktes i samband med utskottets behandling av budgetpropositionen i februari 1992 (1991/92:KU29). Utskottet säger i yttrandet att man har noterat vad regeringen föreslagit beträffande en minskning av partistödet men vill inte tillstyrka ytterligare minskningar i enlighet med vad som föreslås i Ny demokratis motion. Konstitutionsutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motion Fi36 i berörd del.
Liksom konstitutionsutskottet ansluter sig finansutskottet till propositionens förslag och avstyrker således motion Fi36 (nyd) yrkande 6.
Presstöd och organisationsstöd
I motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkande 21 föreslås att det nuvarande presstödet bör avvecklas på tre år med början budgetåret 1993/94.
I samma motion anförs i anslutning till yrkande 20 att begränsningar bör göras i det s.k. organisationsstödet. Det statliga stödet uppgick enligt motionärerna till 7,5 miljarder kronor år 1989. Därtill kommer kommunala stöd med 5,5 miljarder kronor samma år. Det är, sägs det i motionen, nödvändigt att reformera hela systemet för förenings- och organisationsstöd. Nya regler bör genomföras successivt under tre år. Ny demokrati hävdar att det måste finnas ett omedelbart besparingsutrymme på 3 miljarder kronor utan att skada de mest behjärtansvärda ändamålen.
Konstitutionsutskottet behandlar motionsyrkandet om presstödet i sitt yttrande 1992/93:KU3y. Konstitutionsutskottet behandlade motsvarande motionsyrkande i samband med sitt ställningstagande till förslaget till anslag till presstöd i 1992 års budgetproposition (1991/92:KU27). Utskottet framförde därvid att dagstidningarnas roll för demokratin motiverar ett statligt presstöd. Om inte de tidningar som befinner sig i konkurrensmässigt underläge fick stöd skulle mångfalden minska. En sådan minskning skulle få negativa konsekvenser för läsarnas valfrihet och opinionsbildningen i landet. Konstitutionsutskottet motsatte sig därför en successiv avveckling av presstödet.
I sitt yttrande säger nu konstitutionsutskottet att stora svårigheter skulle uppstå för dagspressen om motionens krav skulle bifallas. Utskottet avstyrker därför motionen.
Finansutskottet delar helt den syn på presstödet som konstitutionsutskottet gett uttryck för i sitt yttrande och kan därför inte ställa sig bakom motionens förslag. Utskottet anser att frågan om organisationsstödets storlek och utformning bör prövas i annan ordning. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi36 (nyd) yrkandena 20 och 21.
Näringspolitikens inriktning
I Socialdemokraternas partimotion Fi35 anförs att det nu behövs en samlad näringslivspolitik. Näringspolitiken måste inriktas på att skapa goda förutsättningar för både små och stora företag, anför motionärerna. Samtidigt skall den medverka till att Sverige blir attraktivt för internationella företag, så att ett tillflöde av ny teknik och nya investeringar kan komma till stånd.
Staten måste nu, enligt motionärerna, på ett mer aktivt sätt engagera sig i näringspolitiken. Denna grundsyn har stöd i utvecklingen i andra länder. Industriproduktionen måste få ett ökat kunskapsinnehåll och en ökad förädlingsgrad.
Ett viktigt inslag i en ny näringspolitik är en ökad satsning på kompetensutveckling, sägs det i motionen. Ett tvåårsprogram för utveckling av kompetens, kvalitet och konkurrenskraft föreslås. Infrastrukturinvesteringar i form av vägar, järnvägar, broar, telekommunikationer etc. är också av central betydelse. En annan betydelsefull fråga anförs vara åtgärder för säkerställande av riskkapital för näringslivet.
Näringsutskottet behandlade senast våren 1992 frågor om näringspolitikens inriktning (bet. 1991/92:NU20). Utskottet anförde bl.a. att näringspolitiken skall ges en generell prägel; detaljstyrning och selektiva insatser skall undvikas. Denna grundsyn på hur näringspolitiken bör inriktas och utformas ligger fast.
De förslag till insatser på olika områden som förs fram i motion Fi35 (s) -- ökad satsning på kompetensutveckling, ökade infrastrukturinvesteringar och åtgärder för att underlätta företagens riskkapitalförsörjning -- är alla exempel på områden som regeringen prioriterar, skriver näringsutskottet. Utskottet nämner flera åtgärder som regeringen vidtagit eller planerar som bevis på detta. Med hänvisning härtill avstyrker näringsutskottet motion Fi35 (s) i berörd del.
I en avvikande mening till näringsutskottets yttrande tillstyrker Socialdemokraterna motionen.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning. Det är endast genom generella ekonomisk-politiska åtgärder som främjar marknadsekonomins funktionssätt som en varaktig tillväxt och resurser för välståndsutveckling kan skapas. Detta utgör grunden för meningsfulla arbetsinsatser. Finansutskottet avstyrker således motion Fi35 (s) yrkande 9.
De statliga företagen
Riksdagen beslöt i december 1991 att bemyndiga regeringen att sälja statens aktier i 34 angivna företag (prop. 1991/92:69, bet. NU10). Samtidigt beslutades att det statliga Förvaltningsaktiebolaget Fortia skulle avvecklas. Hittills har beslut fattats om försäljning av aktier i fyra bolag.
Enligt överenskommelsen i september 1992 mellan företrädare för regeringen och Socialdemokraterna skall det nu i princip införas ett moratorium för försäljning av statliga företag och fastigheter. Detta skall inte hindra omstruktureringar i de fall då sådana är lämpliga och nödvändiga. En marknadsmässig bedömning skall göras av de fortsatta möjligheterna till spridning av ägandet. Eventuell försäljning skall föregås av samråd mellan regeringen och Socialdemokraterna. Regeringen begär i propositionen att riksdagen godkänner vad som nu sagts om försäljning av statliga företag och fastigheter.
I motion Fi35 (s) begärs att Förvaltningsaktiebolaget Fortia skall återinrättas. Moratoriet innebär att förutsättningarna för Fortia har förändrats, sägs det i motionen. Det statliga ägarskapet kan förväntas komma att bestå under lång tid. Med den ordning som för närvarande tillämpas, där resp. departement utövar ägarskapet medan Näringsdepartementet har en sammanhållande funktion, kommer löpande företagsfrågor att vara återkommande arbetsuppgifter för statsråd, säger motionärerna.
Näringsutskottet tillstyrker det som förordas i propositionen beträffande försäljning av statliga företag och fastigheter. Detta ställningstagande innebär dock inte någon förändring av näringsutskottets principiella inställning till statligt ägande av företag, framhåller utskottet. All erfarenhet visar att ett privat ägande utgör den bästa grunden för ett ökat välstånd. Att moratoriet i sig skulle leda till en ändrad syn på behovet av ett särskilt statligt förvaltningsbolag kan näringsutskottet inte finna. Motion Fi35 (s) avstyrks därmed i berörd del.
I en avvikande mening till näringsutskottets yttrande tillstyrker Socialdemokraterna motionen.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och godkänner vad som förordas i propositionen beträffande försäljning av statliga företag och fastigheter.
Utskottet anser att motion Fi35 (s) yrkande 10 om återinförande av förvaltningsbolag för statliga företag bör avslås av riksdagen.
Förnybara energislag m.m.
I motion Fi37 (v) anförs att för att trygga energiförsörjningen och skapa ett uthålligt energisystem måste riksdagens beslut om omställning av energisektorn fullföljas. Detta innebär enligt motionärerna bl.a. att kärnkraften avvecklas, att användningen av icke förnybara fossila bränslen upphör och att det sker en uppbyggnad av alternativa, miljövänliga energislag. För att påskynda denna utveckling framläggs i motionen fyra förslag.
Riksdagen bör för det första besluta att investeringsstödet till vindkraftverk skall höjas från 25% till 35% den 1 januari 1993, sägs det i motionen. Regeringen borde också ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag till hur användningen av trädbränsle snabbt skall kunna öka. Vidare föreslår motionärerna att regeringen skall anmodas att låta snabbutreda vad som kan göras för att en massproduktion av förnybara energislag skall komma till stånd. En idé som framförs i motionen är lagstiftning om att energiförsörjningen av nybyggda lokaler skall vara -- åtminstone till en del -- baserad på förnybara energislag. Slutligen föreslås i motionen att Vattenfall AB skall tilldelas 500 miljoner kronor med syfte att höja verkningsgraden hos små kraftverk (uppgradering).
Näringsutskottet redovisar i sitt yttrande en lång rad åtgärder som riksdagen och regeringen vidtagit för att främja ökad användning av biobränslen och för att satsa på förnybar energi och energihushållning. Likaså har regeringen i en nyligen framlagd proposition, 1992/93:99 om vissa åtgärder inom klimatområdet och i Östersjöregionen (bil. 2), lämnat förslag om bl.a. en höjning av investeringsstödet till vindkraft liksom till solvärmeanläggningar från 25% till 35%.
Näringsutskottet konstaterar att statsmakterna på olika sätt verkar för att användningen av förnybara energislag skall öka. Mycket av det som förordas i motion Fi37 (v) håller på att genomföras eller är föremål för beredning. När det gäller förslaget om att anvisa medel till Vattenfall AB för en uppgradering av små kraftverk erinrar näringsutskottet om att det, efter bolagiseringen av Vattenfall, inte ankommer på riksdagen att besluta om investeringar i bolaget. Det kan vidare påpekas att åtgärder för att höja verkningsgraden ingår som ett normalt inslag i kraftverkens verksamhet.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet motion Fi37 (v) i här aktuella delar.
Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att motion Fi37 (v) yrkandena 8--11 bör avslås av riksdagen.
Underleverantörsprogram
I motion Fi37 (v) anförs att regeringen bör anmodas att lägga fram förslag om ett nytt underleverantörsprogram. Under de senaste åren har, enligt motionärerna, de svenska storföretagen skärpt kraven på underleverantörerna vad gäller leveranstidpunkt, kvalitet och pris. De ökade kraven vad avser priserna innebär utslagning av många underleverantörer, anför motionärerna. De menar att en starkare konkurrenslagstiftning skulle kunna motverka detta.
Näringsutskottet redovisar i sitt yttrande att i budgetpropositionen 1992 (bil. 13) anfördes att de särskilda insatserna riktade till underleverantörer borde upphöra i och med utgången av budgetåret 1991/92, dvs. ett år tidigare än planerat. Näringsutskottet ansåg (bet. 1991/92:NU20) att detta framstod som en naturlig åtgärd, mot bakgrund av grundsynen att näringspolitiken bör föras med generella medel och att selektiva åtgärder därför är mindre motiverade. Riksdagen följde utskottets förslag.
Näringsutskottet ser ingen anledning att nu inta någon annan ståndpunkt än som gjordes våren 1992 beträffande behovet av ett särskilt underleverantörsprogram. Motion Fi37 (v) avstyrks sålunda i denna del.
Socialdemokraterna i näringsutskottet anmälde en avvikande uppfattning.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker motion Fi37 (v) yrkande 1.
Forskningsprojekt
I motion Fi71 (v) framförs krav på ökade satsningar inom två områden. Det ena gäller ett forskningsprojekt med syfte att utveckla en mer uthållig industriproduktion i Norrbottens län. Ibland krävs statlig styrning för att riskfyllda miljöprojekt skall påbörjas, säger motionären.
Regeringen bör vidare, enligt motionären, överväga ytterligare satsningar på det utvecklingsprogram för sågverks- och trävarumanufakturindustrin -- Träman 90 -- som under flera år bedrivits i Norrlands inland.
Riksdagen avslog våren 1992 -- på förslag av näringsutskottet (bet. 1991/92:NU20) -- två likartade motionsyrkanden från samme motionär.
Näringsutskottet redovisar i sitt yttrande sina motiv för avstyrkandet. Näringsutskottet vidhåller sin uppfattning från våren 1992 i de två här aktuella frågorna. Motion Fi71 (v) avstyrks sålunda i berörda delar.
Inte heller finansutskottet anser att det finns skäl för riksdagen att ändra sin tidigare ståndpunkt. Utskottet avstyrker motion Fi71 (v) yrkandena 5 och 6.
Naturvårdsinsatser
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att 200 miljoner kronor utöver regeringens förslag skall anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 för naturvårdsinsatser (yrkande 12). Enligt motionärerna skall medlen användas till olika typer av projekt, allt från flora- och faunainventeringar till noggrannare miljökonsekvensbeskrivningar av mänskliga aktiviteter. Andra exempel är arealersättning till mark- och skogsbrukare för landskapsvård.
Finansutskottet är inte berett att anvisa ytterligare medel för de angivna ändamålen. Finansutskottet avstyrker således motion Fi37 (v) yrkande 12.
Ekonomisk brottslighet
I motion Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 8 begärs ett uttalande av innebörd att regeringen senast i samband med budgetpropositionen år 1993 skall redovisa konkreta och kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.
Justitieutskottet ger i sitt yttrande (1992/93:JuU2y) en ingående redovisning av frågans behandling i riksdagen under senare år. Utskottet redogör också för pågående utrednings- och beredningsarbete hos bl.a. Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren. Justitieutskottet hänvisar till sitt uttalande år 1991 om den ekonomiska brottslighetens skadeverkningar och framhåller vikten av att denna sorts brottslighet, i likhet med annan brottslighet, också i fortsättningen bekämpas med kraft. Utskottet anför att man erfarit att regeringen i början av december avser att presentera åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.
Härigenom tillgodoses enligt justitieutskottets uppfattning kravet i motion Fi35 på att regeringen snarast skall lägga fram ett åtgärdsprogram mot sådan brottslighet. Det saknas alltså anledning för riksdagen att göra något uttalande med anledning av motionen. Justitieutskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi35 i här behandlad del.
Finansutskottet instämmer i vad justitieutskottet anfört och avstyrker motion Fi35 (s) yrkande 8.
Skuldsaneringslag
Socialdemokraterna kräver i motion Fi35 att frågan om att införa någon form av skuldsaneringslag för överskuldsatta fysiska personer snarast bör prövas. Den ekonomiska krisen riskerar att försätta ett stort antal hushåll i stora ekonomiska svårigheter. De insatser som sker genom t.ex. budgetrådgivning är nödvändiga och bra men inte tillräckliga. En mer permanent ordning är därför angelägen att införa.
Lagutskottet tar upp frågan i sitt yttrande LU2y. Ett förslag till skuldsaneringslag lades fram hösten 1990 av 1988 års Insolvensutredning (SOU 1990:74). Efter betänkandets remissbehandling har olika konsekvenser av förslaget, främst organisatoriska och kostnadsmässiga, övervägts inom regeringskansliet.
Frågan om skuldsanering har vid ett flertal tillfällen behandlats av lagutskottet, senast våren 1992. Utskottet uttalade därvid att det är angeläget att en möjlighet till skuldsanering för fysiska personer införs i Sverige. En viktig utgångspunkt måste dock vara att regler om skuldsanering inte får leda till en allmän uppluckring av betalningsmoralen i samhället. Huruvida Insolvensutredningens förslag var en lämplig avvägning mellan dessa intressen ansåg sig inte utskottet böra uttala sig om. Man utgick dock från att förslaget noga övervägdes och att regeringen därefter skulle återkomma till riksdagen med någon form av förslag till skuldsanering för fysiska personer.
Lagutskottet noterar också att det nyligen inom regeringskansliet tillsatts en interdepartemental arbetsgrupp för att ytterligare bereda och bevaka de här aktualiserade frågorna. Enligt utskottets mening har behovet av möjligheter till skuldsanering för fysiska personer accentuerats under senare tid. Den ekonomiska situationen för överskuldsatta privatpersoner har således markant försämrats under det senaste halvåret. Vad utskottet uttalade våren 1992 har därför i allra högsta grad giltighet. Lagutskottet anser att ett särskilt tillkännagivande från riksdagens sida dock knappast skulle kunna påskynda en lösning av frågan om skuldsanering.
Finansutskottet kan för sin del ställa sig bakom de bedömningar som lagutskottet gjort när det gäller behovet att åstadkomma skuldsanering för fysiska personer. Utskottet kan mot bakgrund av den redovisning som lagutskottet lämnat konstatera att ett omfattande beredningsarbete pågår inom regeringskansliet. Finansutskottet anser i likhet med lagutskottet att ett tillkännagivande därför inte är nödvändigt. Med det anförda avstyrks motion Fi35 (s) yrkande 23.
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi16, 1992/93:Fi23 samt 1992/93:Fi37 yrkande 62, res. 1 (s) men. (v) - delvis
2. beträffande valutalånenormen att riksdagen med bifall till vad utskottet anfört och med anledning av motionerna 1992/93:Fi35 yrkande 22 och 1992/93:Fi37 yrkande 60 beslutar att avskaffa valutalånenormen och som sin mening ger regeringen detta till känna,
3. beträffande det finansiella systemet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi35 yrkandena 24 och 25 samt 1992/93:Fi37 yrkande 59, res. 2 (s) men. (v) - delvis
4. beträffande fullgörandegaranti att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi72 yrkandena 3 och 4, res. 3 (nyd)
5. beträffande en allmänhetens bankombudsman att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi35 yrkande 26, res. 4 (s)
6. beträffande kommunerna att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi22 yrkande 2 och 1992/93:Fi35 yrkande 21, res. 5 (s) men. (v) - delvis
7. beträffande besparingar i den statliga administrationen att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkande 36, men. (v) - delvis
Arbetsmarknadspolitiken
8. beträffande program för arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi35 yrkandena 17--20, res. 6 (s)
9. beträffande nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi36 yrkandena 8, 9, 12, 14, 16, 17 och 18, res. 7 (nyd)
10. beträffande tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 5 godkänner att högst 200 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till förstärkning av arbetsförmedlingen,
11. beträffande arbetslivsutveckling att riksdagen a) med anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7 momenten 1, 2 och 6 samt motion 1992/93:Fi66 och med avslag på motion 1992/93:Fi57 yrkandena 1--3 dels godkänner vad utskottet anfört, dels antar utskottets i bilaga 2 framlagda förslag till lag om arbetslivsutveckling och lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
b) med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 7 godkänner regeringens förslag i fråga om statsbidrag till anordnare av arbetslivsutveckling för arbetslösa,
c) lägger proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 12 till handlingarna, res. 8 (nyd)
12. beträffande ungdomspraktik att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 8 och med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 20 dels godkänner förslaget om ändrade regler för ungdomspraktik, dels godkänner vad utskottet anfört, men. (v) - delvis
13. beträffande utförsäkrads rätt till alternativt stöd att riksdagen lägger proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 13 till handlingarna,
14. beträffande företagsutbildning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi37 yrkande 21, 1992/93:Fi38 och 1992/93:Fi57 yrkande 6, res. 9 (nyd) men. (v) - delvis
15. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 9 och motionerna 1992/93:Fi19, 1992/93:Fi37 yrkande 19, 1992/93:Fi39 och 1992/93:Fi67 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi37 yrkande 16 och 1992/93:Fi57 yrkande 4 godkänner regeringens förslag om bidrag till den kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och folkhögskolan med den ändringen att de medel som beräknats för folkhögskolorna skall fördelas av Folkbildningsrådet till endast folkhögskolor, res. 10 (nyd) men. (v) - delvis
16. beträffande bidrag till affärsverksinvesteringar att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 10 om bidrag till affärsverksinvesteringar,
17. beträffande beredskapsarbeten att riksdagen avslår motion 1992/92:Fi57 yrkande 5, res. 11 (nyd)
18. beträffande anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 11 samt med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 22 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 8066000000 kr, men. (v) - delvis
19. beträffande sänkning av socialavgifterna att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment 4 i denna del och med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkandena 52--54 godkänner att de samlade socialavgifterna sänks med 4,3 procentenheter, men. (v) - delvis
20. beträffande arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A3 i denna del, 1992/93:A5 och 1992/93:Fi35 yrkande 5 avslår dels proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment 4 i denna del, dels proposition 1992/93:117 moment 2,
21. beträffande lagregleringen av socialavgiftssänkningen att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 6 samt med anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment 4 i denna del antar utskottets i bilaga 2 intagna förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
dels antar det i proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment 5 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter,
22. beträffande Arbetslivsfonden att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 23 antar det i proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 3 framlagda förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift, men. (v) - delvis
23. beträffande antalet semesterdagar att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi21, 1992/93:Fi37 yrkande 29 och 1992/93:Fi65 antar det i proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 4 framlagda förslaget till lag om ändring i semesterlagen (1977:480), men. (v) - delvis
24. beträffande antalet helgdagar att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi36 yrkande 13, res. 12 (nyd)
25. beträffande konjunkturanpassad arbetstid att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi36 yrkande 10, res. 13 (nyd)
26. beträffande krispolitikens effekter på kvinnors arbetsförhållanden att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkande 61, men. (v) - delvis
27. beträffande regionala sysselsättningsprogram att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi27, 1992/93:Fi30, 1992/93:Fi31, 1992/93:Fi32, 1992/93:Fi33, 1992/93:Fi34, 1992/93:Fi40, 1992/93:Fi44, 1992/93:Fi46, 1992/93:Fi47, 1992/93:Fi48, 1992/93:Fi49, 1992/93:Fi50, 1992/93:Fi51, 1992/93:Fi52, 1992/93:Fi53, 1992/93:Fi55, 1992/93:Fi56, 1992/93:Fi58, 1992/93:Fi59, 1992/93:Fi60, 1992/93:Fi61, 1992/93:Fi62, 1992/93:Fi63, 1992/93:Fi69, 1992/93:Fi70, 1992/93:Fi71 yrkandena 1--4 och 7--11, 1992/93:Fi74 och 1992/93:Fi75, res. 14 (s) men. (v) - delvis
Socialförsäkringsfrågor
28. beträffande sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi36 yrkandena 1 och 15 samt 1992/93:Fi37 yrkandena 24 och 25 godkänner de riktlinjer för den förändring av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna som förordats i proposition 1992/93:50 moment 1, res. 15 (nyd) men. (v) - delvis
29. beträffande allmän sjukförsäkringsavgift att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi35 yrkande 4 och 1992/93:Fi37 yrkande 26 godkänner de riktlinjer för införande av en allmän sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen som förordats i proposition 1992/93:50 moment 2, res. 16 (s) men. (v) - delvis
30. beträffande pensioner att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi36 yrkande 3, 1992/93:Fi37 yrkandena 27 och 28 och 1992/93:Fi41 godkänner de riktlinjer som förordats i proposition 1992/93:50 momenten 3 och 4 för dels förändringar av pensioneringstidpunkten, dels förändring av beräkningen av pensionsnivån, res. 17 (nyd) men. (v) - delvis
Skatter (Finansdepartementet bilaga 5)
31. beträffande kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 3, 4, 6, 7, 20 och 21 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi35 yrkande 7 och 1992/93:Fi37 yrkandena 37 och 38 godkänner vad utskottet anfört, res. 18 (s) men. (v) - delvis
32. beträffande allemanssparande m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 5 och 22 godkänner vad utskottet anfört, innebärande att till övergångsbestämmelserna görs ett tillägg att den skattefrihet som rått för bonusränta på ungdomsbosparande i fråga om bonus som har tillgodoräknats före 1992 får bestå,
33. beträffande statlig inkomstskatt att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 2 godkänner vad utskottet anfört,
34. beträffande grundavdraget att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 1 och med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkandena 50 och 51 godkänner vad utskottet anfört, men. (v) - delvis
35. beträffande särskild löneskatt m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 8--11 och med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkandena 55--58 godkänner vad utskottet anfört, men. (v) - delvis
36. beträffande företagsbeskattning att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkande 39, men. (v) - delvis
37. beträffande mervärdesskatt att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 12 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi36 yrkande 22 och 1992/93:Fi37 yrkandena 44 och 48 godkänner vad utskottet anfört, res. 19 (nyd) men. (v) - delvis
38. beträffande bensinskatt att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 13--17 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi17, 1992/93:Fi37 yrkandena 40 och 41 samt 1992/93:Fi68 yrkandena 1, 3 och 4 godkänner vad utskottet anfört, res. 20 (nyd) men. (v) - delvis
39. beträffande skatt på alkohol och tobak att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi18, 1992/93:Fi20, 1992/93:Fi28, 1992/93:Fi37 yrkande 49 och 1992/93:Fi68 yrkande 2, men. (v) - delvis
40. beträffande beskattning av kraftvärme att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 18 och 19 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi37 yrkandena 42 och 43 samt 1992/93:Fi43 godkänner vad utskottet anfört, men. (v) - delvis
41. beträffande fjärrvärme att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om att ordet "fjärrvärme" i 28§ energiskattelagen byts ut mot "värme",
Bostadsstöd
42. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994 att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 23 och motionerna 1992/93:Fi29, 1992/93:Fi36 yrkande 4 och 1992/93:Fi37 yrkande 31 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 21 (nyd) men. (v) - delvis
43. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1993 att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi37 yrkande 30 och 1992/93:Fi64, men. (v) - delvis
44. beträffande riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkande 31 i denna del,
men. (v) - delvis
Investeringar och underhållsåtgärder för ökad sysselsättning och tillväxt
45. beträffande anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga4 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi36 yrkande 11 och 1992/93:Fi54 till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1500000000 kr,
46. beträffande övriga yrkanden om nya anslag till affärsverk att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkandena 2--5,
men. (v) - delvis
47. beträffande utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi35 yrkandena 11, 14 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 22 (m, fp, c, kds)
48. beträffande övriga infrastrukturfrågor att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi35 yrkandena 12 och 13, res. 23 (s)
49. beträffande ROT-program för kommunala fastigheter m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fi35 yrkande 16, 1992/93:Fi37 yrkande 7 och 1992/93:Fi72 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
50. beträffande ROT-program för va-nätet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi25 och 1992/93:Fi37 yrkande 6, res. 24 (nyd) men. (v) - delvis
51. beträffande Moderna museets lokaler att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkande13,
men. (v) - delvis
Besparingar inom Utrikesdepartementets område
52. beträffande bistånd m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi24 yrkandena 1, 2 i denna del och 3, 1992/93:Fi36 yrkande 2, 1992/93:Fi37 yrkandena 14, 15 och 32, 1992/93:Fi42 och 1992/93:Fi73 godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 5 förordats om besparingar inom Utrikesdepartementets område på 1500 miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd, res. 25 (nyd) men. (v) - delvis
Besparingar inom Försvarsdepartementets område
53. beträffande redovisning av erforderliga besparingar inom försvaret att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi35 yrkande 3,
54. beträffande ytterligare besparingar på försvarsområdet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi24 yrkande 2 i denna del, 1992/93:Fi36 yrkande 5 och 1992/93:Fi37 yrkande 33, res. 26 (nyd) men. (v) - delvis
55. beträffande nedläggning av Västgöta flygflottilj att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi26 och 1992/93:Fi45 godkänner det i proposition 1992/93:50 bilaga 2 moment 1 framlagda förslaget att lägga ned Västgöta flygflottilj (F6),
56. beträffande ändrade värnpliktsförmåner att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 34 godkänner den i proposition 1992/93:50 bilaga 2 moment 2 föreslagna ändrade inriktningen av systemet för de värnpliktigas förmåner, men. (v) - delvis
57. beträffande besparingar inom totalförsvarets civila del att riksdagen godkänner den i proposition 1992/93:50 bilaga 2 moment 3 föreslagna inriktningen av besparingar inom den civila delen av totalförsvaret,
Övriga frågor
58. beträffande besparingar inom Justitiedepartementets område att riksdagen godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 6 förordats om besparingar inom Justitiedepartementets område på 500 miljoner kronor per år,
59. beträffande besparingar inom Kommunikationsdepartementets område att riksdagen godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 8 förordats om besparingar inom Kommunikationsdepartementets område på 300 miljoner kronor per år,
60. beträffande besparingar inom Jordbruksdepartementets område att riksdagen godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 9 förordats om besparingar inom Jordbruksdepartementets område på 250 miljoner kronor per år,
61. beträffande dagbidrag och hälsoundersökningar för asylsökande att riksdagen lägger proposition 1992/93:50 bilaga 8 till handlingarna,
62. beträffande reducering av förläggningskostnader att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi36 yrkande 7, res. 27 (nyd)
63. beträffande barnbidrag att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkandena 45--47 antar de i proposition 1992/93:50 bilaga 3 momenten 1--3 framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1992:383) om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, b) lag om ändring i lagen (1992:384) om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, c) lag om upphävande av lagen (1991:234) om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag, men. (v) - delvis
64. beträffande besparingar inom studiestödsområdet att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 35 godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 10 förordats om besparingar inom studiestödsområdet på ca 300 miljoner kronor per år, men. (v) - delvis
65. beträffande utebliven höjning av studiebidrag att riksdagen antar det i proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i studiestödslagen (1973:349),
66. beträffande anslaget Studiemedel m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment 2 och med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 17 till Studiemedel m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 85000000 kr, men. (v) - delvis
67. beträffande anslaget Vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment 3 och med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 18 till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 142000000 kr, men. (v) - delvis
68. beträffande hemspråksundervisningen att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi36 yrkande 19, res. 28 (nyd)
69. beträffande stöd till politiska partier att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi36 yrkande 6 godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 7 förordats om minskat stöd till politiska partier, res. 29 (nyd)
70. beträffande presstöd och organisationsstöd att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi36 yrkandena 20 och 21, res. 30 (nyd)
71. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi35 yrkande 9, res. 31 (s) men. (v) - delvis
72. beträffande försäljningar av statliga företag och fastigheter att riksdagen godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 11 förordats beträffande försäljning av statliga företag och fastigheter,
73. beträffande förvaltningsbolag för de statliga företagen att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi35 yrkande 10, res. 32 (s)
74. beträffande förnybara energislag m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkandena 8--11, men. (v) - delvis
75. beträffande underleverantörsprogram att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkande 1, res. 33 (s) men. (v) - delvis
76. beträffande forskningsprojekt att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi71 yrkandena 5 och 6, men. (v) - delvis
77. beträffande naturvårdsinsatser att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkande 12, men. (v) - delvis
78. beträffande ekonomisk brottslighet att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi35 yrkande 8, res. 34 (s)
79. beträffande skuldsaneringslag att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi35 yrkande 23. res. 35 (s)
Stockholm den 3 december 1992
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Lars Tobisson (m), Per Olof Håkansson (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Alf Egnerfors (s), Lars Ulander (s) och Carl B Hamilton (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Reservationer
1. Inriktningen av den ekonomiska politiken (mom.1, motiveringen)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med "Höstens akuta" och på s.43 slutar med "krisuppgörelsens åtgärdspaket" bort ha följande lydelse:
Den turbulens som drabbade finans- och valutamarknaden under hösten innevarande år saknar motstycke under efterkrigstiden.
Under andra hälften av augusti steg räntenivån snabbt i Sverige. Den utlösande orsaken var den tilltagande europeiska valutaoron, som förstärktes av att den ekonomiska återhämtningen tycktes utebli. Ränteuppgången avspeglade också en bristande tilltro till Sveriges möjligheter att bemästra sina grundläggande ekonomiska problem. Arbetslösheten steg kraftigt och budgetunderskottet föreföll öka okontrollerat. Finanskrisen förvärrades.
Den nya regeringen, som trots sin minoritetsställning valt att föra blockpolitik, deklarerade i utgångsläget sin avsikt att inte företa några ändringar av den förda ekonomiska politiken. Försvaret av den svenska kronan skulle enligt denna linje uteslutande upprätthållas av Riksbanken med penningpolitiska åtgärder. Valutaoron förvärrades och land efter land tvangs överge sin växelkurs. Detta ledde till alltmer drastiska motåtgärder av Riksbanken, som den 17 september satte marginalräntan för bankernas upplåning i Riksbanken till 500 %. Det hade då sedan flera veckor stått klart att regeringen inte förmådde bemästra den akuta krisen. En omedelbar och kraftfull omläggning av den ekonomiska politiken grundad på en bred majoritet i riksdagen framstod då som absolut nödvändig. En sådan förändring fordrade Socialdemokraternas aktiva medverkan.
Sedan regeringen övergivit fasthållandet av sin förda politik har under perioden den 20 september till den 4 november träffats tre uppgörelser med det socialdemokratiska partiet. Den 20 september träffades en uppgörelse om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. Den innehöll åtgärder för en kraftig minskning av det strukturella budgetunderskott, dvs. det underskott i de offentliga finanserna som kan befaras ligga kvar efter en konjunkturuppgång. Det innehåller vidare en satsning på arbetsmarknadspolitiken med bl.a. åtgärder för uppemot 130000 personer, åtgärder för att stabilisera fastighets- och kapitalmarknaderna och en framtida grundläggande förändring av sjukförsäkringen.
Den första uppgörelsen ledde till att valutautströmningen tillfälligt hejdades. Ett omedelbart hot mot den svenska kronan hade avvärjts. En rad faktorer, bl.a. den bristande internationella tilltron till det svenska finansiella systemets stabilitet och den svenska industrins konkurrenskraft, ledde emellertid till en förnyad valutautströmning och ett hot mot växelkursen. Räntorna steg på nytt. För att motverka detta och demonstrera den gemensamma beslutsamheten att fullfölja krisbekämpningen, träffade regeringen och Socialdemokraterna den 30 september en uppgörelse för att stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft genom en sänkning av arbetsgivaravgiften med 4,3% och en minskning av den lagstadgade semestern med 2dagar. Uppgörelsen den 20 september fullföljdes genom att åtgärderna blev fullt ut finansierade genom sänkta grundavdrag, utebliven sänkning av den generella mervärdesskatten och höjning av den särskilda mervärdesskatten.
När valutautströmningen ånyo tog fart i mitten av november fanns det inte längre några möjligheter för Riksbanken att upprätthålla försvaret för den fasta växelkursen. På eftermiddagen den 19 november överger Sverige den fasta växelkursen. Fr.o.m. denna tidpunkt flyter den svenska kronan.
Övergången till ett system med rörlig växelkurs innebär att den bedömning av den svenska ekonomins utveckling som redovisades i proposition 50 nu är inaktuell. Den 1 december överlämnade därför Finansdepartementet till finansutskottet en ny preliminär försörjningsbalansprognos.
Den mycket kraftiga depreciering av den svenska kronan som nu kan konstateras innebär att konsumentpriserna stiger mer än vad som förutsattes i proposition 50. Som framgått av den kommentar som utskottet tidigare i betänkandet gjort till Finansdepartementets nya prognos kommer år 1993 att bli ett ännu sämre år än vad som angavs i proposition 50.
Som utskottet ser det kan emellertid de depressiva tendenserna i svensk ekonomi bli kraftigare än vad finansutskottet utgått ifrån i den preliminära prognosen. Orsaken till detta är bl.a. att det blir alltmer uppenbart att Västeuropa nu går mot en utdragen lågkonjunktur och att regeringen har underskattat deprecieringens storlek. Mycket talar därför för att arbetslösheten kan komma att överskrida de 6% som anges i Finansdepartementets prognoser.
Utskottet vill understryka att den ekonomiska politiken inte får ges en sådan inriktning att vi under lång tid framöver överger ansträngningarna att motverka arbetslösheten. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Det finns skäl att erinra om att motiven till krispaketen främst var ett försök att slå vakt om den fasta växelkursen. Självfallet är det alltjämt en central uppgift att bekämpa inflationen, att minska budgetunderskottet och försvara de konkurrensfördelar som den svenska exportindustrin nu erhållit. Men det är lika viktigt att förhindra en så hård åtstramning av den inhemska efterfrågan under 1993 att läget på arbetsmarknaden ytterligare försämras och bestående skador på samhållsekonomin riskeras.
Krisöverenskommelsen innebär att nästan 10 miljarder kronor ytterligare satsas under resten av budgetåret för att bekämpa arbetslösheten. Överenskommelsen innebär även en kraftig satsning på utbildning och investeringar, att krafttag tas mot ungdomsarbetslösheten och att betydande satsningar görs för att bekämpa långtidsarbetslöshet och utförsäkring.
Dessa åtgärder kan emellertid visa sig vara otillräckliga för att möta en snabbt växande arbetslöshet. Utskottet utgår ifrån att regeringen har beredskap till att anpassa krisuppgörelsen till den nya situation som uppstått efter den 19 november. En möjlighet är därvid att tidsanpassa de åtgärder på skatteområdet som regeringen och Socialdemokraterna kommit överens om i krisuppgörelsen.
2. Det finansiella systemet (mom. 3)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "yrkande 59" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i vad som anförs i motion Fi35 (s) om att staten måste ta ett ansvar för betalningssystemet. Utskottet ser därför positivt på det förslag till åtgärder för att stärka det finansiella systemet som har lagts fram.
De krav på utredning och granskning som framförs i nyssnämnda motion anser finansutskottet vara väl motiverade. Det är angeläget att en bred utredning nu kommer till stånd. Vidare anser utskottet att det är angeläget att en granskning av de s.k. fallskärmsavtalen kommer till stånd. Det är eftersträvansvärt att det utvecklas en fast praxis för hur sådana avtal bör utformas. Alla avsteg från en sådan praxis bör därefter offentliggöras i företagens årsredovisningar. Om staten tvingas lämna stöd till en bank bör vidare en prövning ske av den rättsliga grunden för eventuella avgångsvederlag.
Yrkandet i motion Fi37 (v) om ett ökat statligt ägande i banker kan finansutskottet inte tillstyrka. Staten bör inte sträva efter att överta ägarrollen i något kreditinstitut; ett aktivt medansvar kan dock under vissa omständigheter visa sig motiverat. På längre sikt bör staten, enligt finansutskottets mening, inte eftersträva ett större ägande än för närvarande. De aktieinnehav som kan komma att tillfalla staten i samband med omstruktureringar bör avyttras, när det är affärsmässigt lämpligt. Även det nuvarande statliga ägandet i Nordbanken bör kunna reduceras i framtiden.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi35 (s) i berörda delar. Det aktuella yrkandet i motion Fi37 (v) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande det finansiella systemet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkandena 24 och 25 samt med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 59 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Fullgörandegaranti (mom. 4)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med "Finansutskottet gör" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Efterfrågan på fullgörandegarantier ökar för närvarande mycket kraftigt. För 1993 och 1994 bedöms behovet uppgå till ca 25 miljarder kronor per år. Det är som utskottet bedömer det högst osäkert om bankerna kommer att klara detta. Sedan försäkringsbolaget Njord och Svenska Kredit försatts i konkurs är möjligheterna att få försäkringsgarantier ytterst begränsade. Om företagen inte kan få fullgörandegarantier kommer de inte att få några uppdrag trots att de i övrigt är fullt kapabla att genomföra entreprenader. I motion Fi72 (nyd) diskuteras olika sätt att komma till rätta med denna situation. Eventuellt bör staten kunna ta på sig ett ansvar för att trygga fullgörandegarantin i det läge som nu har uppkommit. Regeringen bör därför enligt finansutskottets uppfattning ges i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med förslag till hur det uppkomna problemet bör lösas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande fullgörandegaranti att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi72 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. En allmänhetens bankombudsman (mom.5)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med "Det finns" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser till skillnad från lagutskottet att regeringen omgående bör låta utreda frågan om inrättande av en bankombudsman för allmänheten. Syftet bör därvid vara att stärka bankkundernas ställning gentemot bankerna och få till stånd en noggrann prövning av principiellt viktiga klagomål från bankkunderna. Det av Finansinspektionen framlagda förslaget är som utskottet ser det inte tillräckligt mot bakgrund av det stora behov som många kunder i dag har av att få hjälp och stöd i sina mellanhavanden med banker. Det är också, som framhålls i motion Fi35 (s), angeläget att konsumenter kan få kvalificerad hjälp med att få principiellt viktiga klagomål mot banker prövade. En sådan hjälp torde den av Finansinspektionen föreslagna byrån inte kunna tillhandahålla. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi35 (s) yrkande 26.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande en allmänhetens bankombudsman att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 26 hos regeringen hemställer om en utredning om en allmänhetens bankombudsman i enlighet med vad utskottet anfört,
5. Kommunerna (mom. 6) Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med "yrkande 21" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom kravet i motion Fi35 (s) att regeringen nu bör tillsätta en parlamentarisk beredning om den kommunala ekonomin.
Riksdagens beslut i våras att permanent dra in 7,5 miljarder kronor från kommuner och landsting tillsammans med vissa andra negativa ekonomiska förändringar av engångskaraktär för den kommunala verksamheten innebär enligt utskottet i huvudsak endast att ett underskott flyttas från statsbudgeten till de kommunala budgetarna. Därigenom förloras 25 000--30 000 arbetstillfällen inom barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Därmed ökar också arbetslösheten ytterligare och staten får tillbaka underskottet via a-kassorna och arbetsmarknadsfonden.
Utskottet delar inte regeringens uppfattning att detta skulle innebära en stor besparing. Det som inträffar är en finansiell rundgång som ger upphov till stora välfärdsförluster. Svenska kommunförbundet har för utskottet redogjort för att behoven under år 1993 jämfört med 1992 av kommunal service m.m. ökar medan den faktiskt utförda volymen beräknas minska.
Den av utskottet förordade beredningen bör få i uppdrag att skyndsamt redovisa hur skadorna av denna rundgång skall kunna begränsas.
Syftet med beredningens arbete skall även vara att skapa sådana ekonomiska villkor för den kommunala sektorn att det går att säkerställa och utveckla en behovsorienterad, rationell och effektiv kommunal verksamhet som bl.a. innefattar en utbildning av hög kvalitet, en god hälso- och sjukvård, en äldreomsorg som ger trygghet åt de gamla, en väl fungerande barnomsorg samt ett mångfasetterat fritids- och kulturutbud.
En viktig uppgift för beredningen är att föreslå åtgärder som även kan stimulera till tidigareläggning av sådana investeringar som kan bidra till att hålla tillbaka de kommunala driftkostnaderna.
I betänkande 1992/93:FiU2 Vissa kommunalekonomiska frågor behandlas bl.a. mera vittgående förslag än vad som yrkande 2 i motion Fi22 (-) omfattar. Utskottet konstaterar att om de socialdemokratiska reservationerna till betänkande 1992/93:FiU2 vinner riksdagens gillande, är yrkande 2 i motion Fi22 helt tillgodosett varför det kan avslås.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande kommunerna att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 21 samt med avslag på motion 1992/93:Fi22 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Program för arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 8)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet erinrar" och på s. 53 slutar med "Fi35 (s) yrkandena 17--20" bort ha följande lydelse:
En hårdnande internationell konkurrens ställer större krav på kompetens inom arbetslivet. Ny teknik sprids i dag snabbare och den tekniska utvecklingen accelererar. Givna kunskaper föråldras snabbt. Skräddarsydda produkter av hög kvalitet efterfrågas i allt högre utsträckning. Goda lösningar på svåra problem inom olika samhällsområden måste tas fram. Ny teknik måste utvecklas och nya produkter tillverkas inom många områden, t.ex. inom medicin samt miljö- och energiområdet.
Såsom framhålls i motion Fi35 (s) ställer förändringar i teknik och arbetsorganisation ökade krav på såväl kunskaper som förmåga att tillägna sig kunskaper. Till detta kommer att stora delar av vår arbetskraft har en utbildningsnivå som inte når upp till den som gäller i några av våra viktigaste konkurrentländer. Generellt gäller att utbildningsnivån inom industrin behöver höjas. Detta gäller såväl utbildning för bredare arbetskompetens som högskolekompetens.
Vid en internationell jämförelse ligger Sverige sannolikt ganska långt framme när det gäller allmän vuxenutbildning. Men tyvärr finns fortfarande en alltför låg andel i högre utbildning. Personalutbildningen är eftersatt. Skillnaden är tydligast vid jämförelser mellan LO-, TCO- eller SACO-anställda. Enligt utskottets mening bör långsiktigt ytterligare en årskull, dvs. ca 100000 personer delta i utbildning jämfört med slutet av 1980-talet. Det gäller alla typer av utbildning: högskola, yrkesutbildning, omskolning, allmän vuxenutbildning, men framför allt kompetensutveckling i arbetet. Det tar lång tid att nå upp till en sådan nivå. Därför är det viktigt att redan nu börja planera och inrikta resurserna mot ett sådant mål. När det gäller kompetensutveckling i arbetet bör industrins behov prioriteras.
Regeringen bör enligt utskottets mening senast i samband med budgetpropositionen lägga fram förslag om ett sådant program för utbildning och kompetensutveckling. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi35 (s) yrkande 17.
Enligt utskottets mening skall arbetsmarknadspolitiken vara inriktad på att hävda arbetslinjen. Det innebär att arbete, utbildning och rehabilitering skall komma i första hand, kontantstöd först i sista hand.
I syfte att fullfölja denna linje lade Socialdemokraterna i maj fram ett handlingsprogram för investeringar, utbildningar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta program skulle ha skapat arbets- och utbildningstillfällen för 100000 personer under två år och minskat behovet av kontantstöd.
Nu redovisade företrädare för samma parti åter i ett stort antal länsvis utformade motioner förslag på lämpliga projekt som kan sättas i gång för att stimulera sysselsättningen. Utskottet återkommer till dessa motioner längre fram i betänkandet.
Det säger sig självt att behovet av arbetslöshetsersättning och anspänningen på Arbetsmarknadsfonden minskar om det som alternativ till passivt kontantstöd finns aktiva åtgärder att erbjuda de arbetslösa. Aktiva satsningar som leder till arbete ger också ökade skatteintäkter för stat och kommun samt minskade kostnader för ohälsa och utslagning. På lång sikt har detta stor betydelse för de offentliga finanserna.
Omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska insatserna, som behövs under nästa budgetår, måste enligt utskottets mening, dimensioneras med hänsyn till vad som kommer att göras på andra områden, främst inom närings-, utbildnings- och investeringspolitikens områden.
Om insatserna på dessa områden präglas av fortsatt passivitet blir bördan på arbetsmarknadspolitiken väldigt stor. Om insatserna blir kraftfulla och om de snabbt sätts i verket blir bördan på arbetsmarknadspolitiken förhållandevis mindre.
Utskottet biträder mot denna bakgrund det i motion Fi35 (s) framförda förslaget att riksdagen nu bör kräva av regeringen att den lägger fram ett samlat program i syfte att pressa ned arbetslösheten. Detta program skall ha sin tyngdpunkt i investeringar, utbildning och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet tillstyrker därmed yrkande 18 i denna motion och de där framförda kraven på ett kraftfullt program som kan dras i gång redan vid nästa budgetårs början.
Såsom framhålls i samma motion måste regeringen i uppläggningen av arbetsmarknadspolitiken ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnornas situation. Det som nu kommer att ske på arbetsmarknaden innebär enligt regeringens egna prognoser en kraftig nedgång i sysselsättningen på områden där många kvinnor arbetar, t.ex. handeln, vården och omsorgen.
Till detta kommer problemen för de 80000 deltidsarbetslösa av vilka en stor majoritet är kvinnor. I år kommer minst 10000 deltidsarbetslösa att stå inför det omöjliga valet att antingen säga upp sig helt från sin anställning och stämpla på heltid eller försöka leva på en alltför låg inkomst. Situationen för dessa måste nu få en lösning. Det är enligt utskottets mening helt klart regeringens ansvar att föreslå en lösning på detta problem.
Som utskottet ser det är det dessutom nödvändigt att AMS lägger upp en långsiktig strategi för hur man skall motarbeta den ökande arbetslösheten bland kvinnor.
Vad utskottet här anfört om kvinnors situation på arbetsmarknaden och problemen för de deltidsarbetslösa innebär att utskottet tillstyrker motion Fi35 (s) yrkandena 19 och 20.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande program för arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkandena 17--20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom.9)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet avvisar" och på s. 55 slutar med "i dessa delar" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion Fi36 (nyd) om hur man bör motverka det resursslöseri som den stora arbetslösheten innebär. Ersättningar betalas ut till de arbetslösa utan att något nyttigt arbete blir utfört samtidigt som arbetslösheten medför stort mänskligt lidande. Det vore bättre om dessa arbetslösa kunde ges möjlighet till tillfällig anställning i företagen utan att omfattas av lagen om anställningsskydd. De skulle ha bibehållen arbetslöshetsersättning och företagen skulle betala mellanskillnaden upp till avtalsenlig eller marknadsmässig lön. De arbetslösa kan själva ta initiativet. Med ett sådant system skulle många tusen arbetslösa kunna få meningsfullt arbete. Självfallet måste vissa regler tillskapas så att missbruk förhindras. När konjunkturen vänder kan dessa personer i många fall få fast anställning och de företagsstimulerande åtgärderna få effekt. Resultatet skulle bli en nationalekonomisk vinst.
Finansutskottet anser också att ett nytt lärlingssystem måste införas med löner som står i rimlig proportion till vad ungdomarna kan tillföra produktionen. Frågan är av utomordentlig betydelse för näringslivet och dess framtid och därmed för de produktiva jobben.
Det är vidare utskottets uppfattning att arbetsrätten måste förändras och moderniseras i den riktning som anges i den borgerliga regeringens direktiv (dir. 1991:118) till Arbetsrättsutredningen. Det vore mycket olyckligt om Socialdemokraterna fick framgång i sina försök att förhindra de förändringar som är nödvändiga av hänsyn till det svenska näringslivet och dess konkurrenskraft och för möjligheten till utländska investeringar i Sverige. Utredningen måste alltså fullfölja sitt nuvarande uppdrag.
När det gäller arbetslöshetsförsäkringen anser utskottet att den bör reformeras i enlighet med det förslag som läggs fram i nydemokraternas motion. Arbetslöshetskassorna skall inte administreras av de fackliga organisationerna. I korthet går förslaget i övrigt ut på att staten skall stå för ett visst grundskydd under en begränsad period med fem karensdagar. Arbetsgivaren skall teckna en obligatorisk privat försäkring som täcker inkomstförluster därutöver upp till en viss inkomstrelaterad nivå, maximerad till vad som motsvarar en årslön på 7,5 basbelopp. För ytterligare inkomstförluster skall privat frivillig försäkring kunna tecknas, eventuellt kollektivt genom de fackliga organisationerna.
Genom att man nu lyfter ut arbetsskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen ur budgeten och ansvaret läggs på företagen, de anställda samt fackföreningarna kan arbetsgivaravgifterna sänkas ytterligare. Det bör ankomma på regeringen att lägga fram ett sådant förslag.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi36 (nyd) yrkandena 8, 9, 12, 14 och 16--18 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkandena 8, 9, 12, 14, 16, 17 och 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Arbetslivsutveckling (mom. 11)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet biträder" och på s. 59 slutar med "återgivna synpunkter" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet är kritiskt till regeringens förslag om arbetslivsutveckling. Som framhålls i motion Fi57 (nyd) måste politiken inriktas på att få det svenska näringslivet att börja blomstra och på att skapa verkliga arbeten. Om förslaget om arbetslivsutveckling genomförs kommer det att skapa en jättelik byråkrati med ett stort antal myndigheter, organisationer och företag inblandade. Man kan ställa frågan vem som skall ha det yttersta ansvaret för denna byråkrati. En bättre ordning hade möjligtvis varit att låta arbetsförmedlingen ensam få sköta arbetslivsutvecklingen, eftersom det är förmedlingen som har kunskap om marknaden, organisationerna, föreningarna osv. Man kan också fråga sig vilka företag som skulle vara villiga att ställa upp i det ekonomiska läge som nu råder, där alla krafter måste inriktas på att få företagen att gå ihop ekonomiskt. Till detta kommer att arbetslivsutvecklingen endast omfattar de A-kasseberättigade. Det finns andra kategorier som lika väl skulle behöva sysselsättning.
Utskottet är i och för sig positivt till att personer som uppbär arbetslöshetsersättning gör en samhällsinsats av något slag. Såsom framförs i motionen kan den s.k. Hallstahammarmodellen vara ett sätt. Det är ett obyråkratiskt system som anordnas av kommunen.
Av dessa skäl anser utskottet att regeringens förslag bör avslås av riksdagen.
De medel som var tänkta att avse vissa kostnader i sammanhanget bör i stället användas till köp av utbildning och utbildningsplatser hos det privata näringslivet. På det sättet skulle uppskattningsvis 10000 personer per månad kunna få yrkesutbildning med stora chanser till anställning, när konjunkturen vänder.
Det anförda innebär att utskottet anser att riksdagen med bifall till motion Fi57 (nyd) yrkandena 2 och 3 bör dels avslå regeringens förslag i motsvarande delar, dels ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande arbetslivsutveckling att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi57 yrkandena 1--3 samt med avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 7 momenten 1, 2, 6, 7 och 12 och motion 1992/93:Fi66 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Företagsutbildning (mom. 14)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet avstyrker" och slutar med "Fi57 (nyd) yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att systemet med utbildningsvikariat måste betraktas som ett misslyckande. Det är orealistiskt att tro att de privata företagen skulle anställa vikarier i någon större utsträckning. Därför bör, såsom begärs i motion Fi57 (nyd), utbildningsvikariaten inom det privata näringslivet utredas.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi57 (nyd) yrkande 6 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande företagsutbildning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi57 yrkande 6 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi37 yrkande 21 och 1992/93:Fi38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet (mom. 15)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anser" och på s. 64 slutar med "Fi57 (nyd) yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet biträder regeringens förslag till satsning på arbetsmarknadsutbildning i gymnasieskolan, komvux och folkhögskolorna. En förutsättning måste enligt utskottets mening dock vara att de medel som föreslås till komvux och folkhögskolorna, i enlighet med förslag i motion Fi57 (nyd), öronmärks för yrkesutbildning. På små orter finns enbart teoretisk utbildning, och folkhögskolorna har i princip enbart förberedande yrkesutbildningar. Därför bör det enligt finansutskottets mening klart anges att det skall vara fråga om yrkesutbildningar eller yrkeskompletteringar.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi57 (nyd) yrkande 4 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 9 och motion 1992/93:Fi57 yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi19, 1992/93:Fi37 yrkandena 16 och 19, 1992/93:Fi39 och 1992/93:Fi67 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Beredskapsarbeten (mom. 17)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.64 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet avstyrker" och på s.65 slutar med "avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets uppfattning är såväl arbetsförmedlingar som företag och arbetssökande otillräckligt informerade om att beredskapsarbete även kan ordnas inom privat företagsamhet. Information från AMS bör klargöra det riktiga förhållandet.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi57 (nyd) yrkande 5 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande beredskapsarbeten att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi57 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Antalet helgdagar (mom. 24)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.72 som börjar med "Konstitutionsutskottet vill" och slutar med "Fi36 (nyd) yrkande 13" bort ha följande lydelse:
Minskningen av semesterdagarna motiveras av det samhällsekonomiska läget. En nedskärning av antalet lagstadgade semesterdagar kommer att slå olika för skilda grupper beroende på om semestern regleras genom lag eller avtal. Det vore därför lämpligare att begränsa ledigheten genom att slopa ett antal helgdagar. Det finns dessutom helgdagar som på grund av sin placering i veckan direkt uppmuntrar folk att ta ut ytterligare ledighet. Utskottet föreslår därför att en utredning tillsätts i syfte att ta bort fyra helgdagar varav en klämdagsframkallande sådan. Detta bör riksdagen med bifall till motion Fi36 (nyd) yrkande 13 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande antalet helgdagar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Konjunkturanpassad arbetstid (mom. 25)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet avstyrker" och slutar med "Fi36 (nyd) yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:AU4 framfört att en friare arbetstidsförläggning är en viktig framtidsfråga. Arbetsmarknadsutskottet har dessutom utgått från att regeringen skall återkomma med förslag på detta område inom en nära framtid. Med hänsyn till att konjunktursvängningar inte kan undvikas anser utskottet att det emotsedda regeringsförslaget på arbetstidsområdet bör inrymma förslag om en konjunkturanpassad arbetstid. Inom vissa ramar, t.ex. mellan 80 och 120%, bör arbetsgivaren och det lokala facket själva kunna bestämma arbetstiden. Utskottet ställer sig således bakom nydemokraternas motion Fi36 i denna del.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi36 (nyd) yrkande 10 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande konjunkturanpassad arbetstid att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Regionala sysselsättningsprogram (mom. 27)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkandena 1--4 och 7--11" bort ha följande lydelse:
I efterföljande sammanställning ges en översikt över de aktuella motionerna och de typer av åtgärder som motionärerna förordar. I vissa av motionerna finns förteckningar eller hänvisningar till förteckningar över statliga och kommunala projekt som kan startas omgående eller tidigareläggas. De socialdemokratiska motionernas förslag till länsvisa eller regionala projekt utgår från vad som föreslagits i partimotion Fi35 (s).
___________________________________________________________________________
Motioner Region Åtgärder ___________________________________________________________________________
Fi27 av Georg Andersson Västerbottens län Ökad medelstilldelning, m.fl. (s) infrastrukturinvesteringar
Fi30 av Hans Stenberg Västernorrlands Infrastruktur; stöd till m.fl. (s) län exportindustrin; FoU; ut- lokalisering; riskvilligt kapital, stöd till Ånge
Fi31 av Sten-Ove Sundström Norrbottens län Infrastruktur; FoU; stöd m.fl. (s) kultur, turism, olika in- dustrier; kvinnliga kom- petenscentra
Fi32 av Martin Nilsson Jönköpings län Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; utbildning; sats- ning på kommunerna
Fi33 av Maj-Inger Klingvall Östergötlands Infrastruktur; tidigare- m.fl. (s) län läggning av statliga investeringar; kommunala byggprojekt; decentrali- sering av ansvar vid in- frastrukturinvesteringar
Fi34 av Håkan Strömberg Örebro län Infrastruktur; utbildning; m.fl. (s) tidigareläggning av stat- liga investeringar
Fi40 av Birthe Sörestedt Skåne Arbetstillfällen för kvin- m.fl. (s) nor; ökad kvinnoutbild- ning; ökade resurser till länsarbetsnämnderna i Skåne
Fi44 av Owe Andréasson Hallands län Kompetensutveckling; in- m.fl. (s) frastruktur; kommunala investeringar
Fi46 av Monica Widnemark Kronobergs län Infrastruktur; bygg- m.fl. (s) projekt
Fi47 av Birgitta Dahl Uppsala län Stärkande av näringslivet; m.fl. (s) investeringar; ytterligare medel till länet
Fi48 av Berit Andnor Jämtlands län Infrastruktur; långsiktig m.fl. (s) satsning på kompetensut- veckling och kvinnoarbete
Fi49 av Sten Östlund Göteborg Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; ytterligare medel till länet
Fi50 av Jan Fransson Skaraborgs län Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; utbildning
Fi51 av Magnus Persson Värmlands län Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; utbildning
Fi52 av Johnny Ahlqvist Skåne Infrastruktur; tidigare- m.fl. (s) läggning av statliga och kommunala investeringar
Fi53 av Hans Gustafsson Blekinge län Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; utbildning; kvin- nornas situation
Fi55 av Göran Persson Södermanlands Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) län jekt; satsning på mindre företag
Fi56 av Inger Hestvik Kopparbergs län Yrk. 1. Infrastruktur; m.fl. (s) byggprojekt, utbildning Yrk. 2. Länsarbetsnämnd- ernas medelsdisposition bör bli friare
Fi58 av Sverre Palm Bohuslän Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; utbildning
Fi59 av Stig Alemyr Kalmar län Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt: utbildning; ett in- dustri- och utvecklings- center
Fi60 av Rune Evensson Norra Älvsborg Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; utbildning
Fi61 av Ingvar Johnsson Fyrstadsregionen Infrastruktur, utbildning; m.fl. (s) industriell utveckling
Fi62 av Jan Fransson Västsverige Infrastruktur; produkt- m.fl. (s) och teknikutveckling; testområde
Fi63 av Arne Kjörnsberg Södra Älvsborg Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; utbildning; bättre handikappvänlighet
Fi69 Lena Hjelm-Wallén Västmanland Yrk. 1. Infrastruktur; m.fl. (s) utbildning; byggprojekt Yrk. 2. Arbetsmarknads- medel till beställning av tåget X 2000
Fi70 av Ulla Pettersson (s) Gotlands län Kompetensutveckling; kommunikationer, turism
Fi71 av Bengt Hurtig (v) Norrbottens län Yrk. 1--4, Infrastruk- tursatsningar inom Banverkets och Tele- verkets område, väg- nätet och flygplatser
Fi74 av Anita Johanson Stockholms län Infrastruktur; kommunala m.fl. (s) investeringar, ytter- ligare medel; räntefria investeringslån
Fi75 av Axel Andersson Gävleborgs län Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt
___________________________________________________________________________
Finansutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på det arbetsmarknadspolitiska läget i län och regioner. Enligt AKU-undersökningarna från tredje kvartalet 1992 varierade arbetslösheten i de olika länen mellan 3,6 % (Gotlands län) och 8,5 % (Norrbottens län). Arbetslösheten i Norrbottens län berör 11500 personer. Störst antal arbetslösa hade Stockholms län med 39 800 personer.
Sammanfattningsvis hade skogslänen en arbetslöshet på 6,6 % (59000 personer), medan motsvarande tal för storstadslänen uppgick till 4,8 % (83 200 personer) och för övriga Syd- och Mellansverige till 5,4% (102200 personer).
Finansutskottet har noterat AMS uppfattning att de kvinnodominerade tjänstenäringarna påtagligt kommer att beröras av minskande sysselsättning under det kommande året. Enligt AMS kommer då arbetslösheten bland kvinnor att stiga ungefär lika mycket som för männen varvid skillnaderna består.
Som framgår av motionssammanställningen finns det en mängd förslag till investeringar samt tidigareläggning av projekt över hela landet. Dessa förslag, som vittnar om framtidstro och styrka i ett svårt läge, bör enligt utskottets uppfattning utgöra grund för de bedömningar som de ansvariga verken och myndigheterna har att göra. Riksdagen bör dock inte i detta sammanhang uttala sig om de delvis annorlunda frågor som aktualiseras i motionerna Fi56 (s) yrkande 2 och Fi69 (s) yrkande 2.
Vad finansutskottet här anfört med anledning av motionerna Fi27, Fi30, Fi31, Fi32, Fi33, Fi34, Fi40, Fi44, Fi46, Fi47, Fi48, Fi49, Fi50, Fi52, Fi53, Fi55, Fi56 yrkande 1, Fi58, Fi59, Fi60, Fi61, Fi62, Fi63, Fi69 yrkande 1, Fi70, Fi71 yrkandena 1--4 och 7--11, Fi74 och Fi75 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande regionala sysselsättningsprogram att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fi27, 1992/93:Fi30, 1992/93:Fi31, 1992/93:Fi32, 1992/93:Fi33, 1992/93:Fi34, 1992/93:Fi40, 1992/93:Fi44, 1992/93:Fi46, 1992/93:Fi47, 1992/93:Fi48, 1992/93:Fi49, 1992/93:Fi50, 1992/93:Fi52, 1992/93:Fi53, 1992/93:Fi55, 1992/93:Fi56 yrkande 1, 1992/93:Fi58, 1992/93:Fi59, 1992/93:Fi60, 1992/93:Fi61, 1992/93:Fi62, 1992/93:Fi63, 1992/93:Fi69 yrkande 1, 1992/93:Fi70, 1992/93:Fi71 yrkandena 1--4, 1992/93:Fi74 och 1992/93:Fi75 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi56 yrkande 2, 1992/93:Fi69 yrkande 2 och 1992/93:Fi71 yrkandena 7--11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna (mom. 28)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.75 som börjar med "Som finansutskottet" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets uppfattning bör en total översyn göras inte bara av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen utan av hela socialförsäkringssystemet. Reglerna bör samordnas med reglerna för ersättning för vård av barn, förtidspension, arbetslöshet och garantilön på det sätt som förordas i motion Fi36 (nyd). Det i motionen förordade systemet innebär att det alltid lönar sig att arbeta, det uppmanar inte till fiffel mellan olika system och blir mer rättvist. Propositionens förslag är ett steg i rätt riktning men det är, enligt utskottets mening, bättre att omedelbart påbörja en omläggning i den riktning motionärerna förordar. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi36 (nyd) yrkandena 1 och 15. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkandena 1 och 15 avslår proposition 1992/93:50 moment 1 och motion 1992/93:Fi37 yrkandena 24 och 25 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Allmän sjukförsäkringsavgift (mom. 29)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med "Utgångspunkten bör" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utgångspunkten bör vara att avgiften debiteras den enskilde och att den beloppsmässigt skall motsvara totalt 3,7 miljarder kronor. Utskottet delar dock inte skatteutskottets uppfattning att avgiften skall tas ut som en bruttoavgift som skall kunna dras av mot förvärvsinkomster. Med tanke på skillnader i beskattning som föreligger skulle en sådan ordning få vissa oacceptabla effekter. Personer med inkomster strax ovanför brytpunkten får en lägre nettoavgift än de som ligger strax nedanför, vilket inte kan anses vara rättvist. Utskottet tillstyrker därmed yrkande 4 i motion Fi35 (s) om att införa en nettoavgift i sjukförsäkringen.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande allmän sjukförsäkringsavgift att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 4 samt med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 26 godkänner de riktlinjer för införande av en allmän sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen som förordas i proposition 1992/93:50 moment 2 med den ändringen att avgiften tas ut som en icke beskattad nettoavgift, lika för alla inkomsttagare,
17. Pensioner (mom. 30)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "27 och 28" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det tyvärr är ofrånkomligt att även pensionärerna måste drabbas av nedskärningar. Undantag måste emellertid göras för de allra sämst ställda pensionärerna, de s.k. fattigpensionärerna. Utöver vad som sägs i proposition 50 om att kompensera denna grupp med ca 500 miljoner kronor via höjda pensionstillskott och/eller kommunala bostadstillägg bör de tillföras 800 miljoner kronor. Utskottet återkommer senare till hur detta skall finansieras genom minskningar av biståndet. Utskottet konstaterar att regeringen så småningom tycks ha kommit till insikt om de sämst ställda pensionärernas situation. I en senare framlagd proposition (1992/93:134) har regeringen föreslagit att denna grupp i stort tillförs de ytterligare medel som utskottet här förordat. Vad utskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi36 (nyd) yrkande 3.
De oklarheter beträffande avtalspensionerna vid en höjning av pensionsåldern som tas upp i motion Fi41 (-) förutsätter utskottet kommer att tas upp när den aviserade propositionen om höjd pensionsålder behandlas av riksdagen. Motionen avstyrks därför av utskottet. Att helt frita pensionärerna från kravet på besparingar som förordas i motion Fi37 (v) kan utskottet i rådande läge inte tillstyrka. Yrkandena 27 och 28 i motion Fi37 avstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande pensioner att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi37 yrkandena 27 och 28 och 1992/93:Fi41 godkänner de riktlinjer för förändringar av pensioneringstidpunkten och pensionsnivån som förordats i proposition 1992/93:50 momenten 3 och 4 med de kompletteringar som utskottet förordat,
18. Kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt (mom.31)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "37 och 38" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Skatteomläggningen 1991 innehöll viktiga principer om bredare skattebaser, lägre skattesatser och mer likformiga regler. Regeringen har gjort markanta och allvarliga avsteg från dessa grundprinciper genom att föra en skattepolitik som inriktats på stora och ofinansierade skattesänkningar till företagare, kapitalägare och höginkomsttagare. Denna politik har försämrat ekonomins funktionssätt och medfört en stor omfördelning av köpkraft och ökade inkomstklyftor. Det är angeläget att skattereformen återställs i sitt ursprungliga skick. Den nu träffade överenskommelsen innebär att politiken åter vrids i rätt riktning med en bättre skattemässig balans mellan arbete och kapital. Bl.a. höjs kapitalinkomstskatten till 30%, förmögenhetsskatten kan behållas under minst hela mandatperioden och det s.k. reallöneskyddet för höginkomsttagare slopas under 1993 och 1994. Det bör också framhållas att värdet av ränteavdragen bibehålls både för villaägare och andra grupper som har lånefinansierat sitt boende. Sett i sin helhet är överenskommelsen gynnsam från fördelningspolitisk synpunkt. Så gott som alla medborgare kommer genom uppgörelsen att bidra till att förbättra statsfinanserna.
På två väsentliga punkter som berör skatteområdet avviker regeringens förslag enligt utskottets uppfattning från den träffade överenskommelsen.
När det gäller kapitalinkomster anser finansutskottet att överenskommelsen innebär en definitiv återgång till den skattesats på 30% som fastställdes genom skattereformen. Regeringens förslag bryter häremot på två sätt. Dels innebär propositionen endast ett tillfälligt uppskov i två år till den 1 januari 1995 med den sänkning av skattesatsen till 25% som regeringen genomdrivit med verkan fr.o.m. det kommande årsskiftet. Vidare innebär propositionen att man behåller det redan fr.o.m. 1992 sänkta skatteuttaget för vissa kapitalinkomster såsom reavinster på aktier o.d. samt för värdepappersfonder m.m., något som givetvis får snedvridande effekter i skattesystemet och leder till en ökad skatteplanering.
Skattereformen bör enligt utskottets uppfattning återställas fullt ut i dessa avseenden, inte minst för att undvika en framtida försämring av ränteavdragen som ökar hushållens boendekostnader och ytterligare försämrar läget på arbetsmarknaden. Som anförs i motion Fi35 (s) bör man alltså i enlighet med överenskommelsen återgå permanent till skattesatsen 30%. Uppgörelsen om en skattesats på 30% gäller alla typer av kapitalinkomster. Denna skattesats skall alltså tillämpas även för aktievinster m.m. fr.o.m. den 1 januari 1993. Utskottet yrkar bifall till motion Fi35 (s) yrkande 7 och avslag på motsvarande yrkanden i motion Fi37 (v).
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 7 och med anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 3, 4, 6, 7, 20 och 22 samt med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkandena 37 och 38 godkänner vad utskottet anfört om att skatten på kapitalinkomster skall bestämmas permanent till 30 %,
19. Mervärdesskatt (mom. 37)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "44 och 48" bort ha följande lydelse:
Vissa skattehöjningar ger emellertid inte något tillskott till statskassan. Den s.k. turistmomsen har lett till betydande bortfall av turistinkomster, vilket fått påtagligt negativa konsekvenser för hela Sverige. Utskottet anser därför i likhet med vad som anförs i motion Fi36 (nyd) yrkande 22 att turistmomsen bör sänkas ordentligt till 6 % på persontransporter och till 12,87% på hotell och restauranger. Motion Fi37 (v) blir därigenom delvis tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande mervärdesskatt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 22 och med anledning av motion 1992/93:Fi37 yrkandena 44 och 48 samt med avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 12 godkänner vad utskottet anfört,
20. Bensinskatt (mom. 38)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "3 och 4" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan inte dela skatteutskottets uppfattning. En höjning av bensinskatten vore en ur fördelningspolitisk synvinkel olycklig åtgärd. En kraftig höjning av bensinskatten skulle drabba barnfamiljer, glesbygdsbor, låginkomsttagare i t.ex. vården och i industrier med skiftarbete. I stora delar av vårt land är bilen en nödvändighet därför att andra transportmedel inte finns tillgängliga. Höginkomsttagare som ofta bor i större centralorter med väl utbyggd kollektivtrafik kommer lättare än andra att kunna undgå beskattningen. I likhet med vad som anförs i motion Fi68 (nyd) yrkandena 1 och 3 anser utskottet att i stället fordonsskatten bör höjas generellt. Därigenom skulle motionerna Fi17 (v) och Fi37 (v) tillgodoses i viss utsträckning.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande bensinskatt att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi17 yrkande 1, 1992/93:Fi37 yrkande 40 samt 1992/93:Fi68 yrkandena 1 och 3 samt med avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 13--17 och motionerna 1992/93:Fi17 yrkande 2, 1992/93:Fi37 yrkande 41 samt 1992/93:Fi68 yrkande 4 godkänner vad utskottet anfört,
21. Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994 (mom. 42)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med "Bostadsutskottet godtar" och på s. 86 slutar med "31 i denna del" bort ha följande lydelse:
Som anförs i partimotion Fi36 från Ny demokrati skulle ett genomförande av överenskommelsen till den del den avser en besparing om 3miljarder kronor på bostadssubventionerna drabba många som förmodligen inte klarar ytterligare ökningar av boendekostnaderna. Under perioden 1990--1993 uppgår besparingen på räntebidragen till bostäder till drygt 7 miljarder kronor. Till detta skulle alltså läggas ytterligare 3 miljarder kronor fr.o.m. den 1 januari 1994. Som anförs i den nu diskuterade motionen bör andra utvägar sökas för att förstärka samhällsekonomin, och det bör framför allt göras genom att biståndet begränsas. Utskottet återkommer till denna fråga längre fram i betänkandet.
Finansutskottet delar sålunda motionärernas uppfattning att någon ytterligare nedskärning av bostadssubventionerna inte skall genomföras. Motion Fi36 (nyd) tillstyrks alltså i denna del av utskottet. Med det anförda får förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi37 yrkande 1 i motsvarande del anses i inte ringa grad tillgodosett.
Med detta ställningstagande finns inte anledning för riksdagen att i sak behandla förslagen i propositionen samt i partimotion Fi35 (s) yrkandena 1 och 2 om hur besparingen på 3 miljarder kronor skall hämtas in. Dessa förslag avstyrks av bostadsutskottet i yttrande till finansutskottet.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994 att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 4 samt med avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 23 och motionerna 1992/93:Fi29, 1992/93:Fi35 yrkandena 1 och 2 samt 1992/93:Fi37 yrkande 31 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt (mom. 47)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Tom Heyman (m), Stefan Attefall (kds), Roland Larsson (c), Lennart Hedquist (m) och Carl B Hamilton (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Under beredningen av detta ärende har finansutskottet haft en utfrågning av statssekreteraren i Kommunikationsdepartementet. Vid denna utfrågning lämnades en redogörelse för planeringsläget för infrastrukturinvesteringarna.
Som bakgrund kan nämnas att investeringar i vägar och järnvägar finansieras genom årliga anslag på statsbudgeten. De årliga investeringsanslagen har under 1980-talet varit ca 4,5 miljarder kronor. Som framgått av vad som redovisats ovan har riksdagen på senare tid fattat beslut om betydande extraanslag. Detta innebär att investeringarna under budgetåret 1992/93 kan beräknas uppgå till ca 13 miljarder kronor.
De extramedel som anvisats till vägar har inneburit beslut om att ca 310 större investeringsprojekt och ca 950 underhållsprojekt skall genomföras. Av dessa har ca 300 investeringsprojekt och ca 500 underhållsprojekt redan påbörjats. Även ett stort antal järnvägsbyggen har påbörjats med hjälp av de extra anslagen för infrastruktursatsningar. Banverket beräknas sålunda med hjälp av dessa medel kunna öka sin produktionsvolym under åren 1992 och 1993 med 1,9 resp. 2,5 miljarder kronor.
Av den utfrågning som finansutskottet anordnade framgick att projekten till stor del är påbörjade eller avslutade. Detta beror på att många av de projekt som extraanslagen har använts till har kunnat sättas i gång snabbt och att de har haft kort byggtid.
Även om sålunda stora extraanslag har anvisats och många projekt har kunnat påbörjas med hjälp av dessa anslag vill utskottet understryka att det är väsentligt att infrastruktursatsningarna även fortsättningsvis hålls på en hög nivå. Det är nödvändigt både för att skapa goda tillväxtbetingelser för svensk industri och för att skapa arbetstillfällen i nuvarande lågkonjunktur. Det är självklart angeläget att beslutade projekt kan påbörjas snabbt och slutföras på kortast möjliga tid.
Trafikutskottet begärde våren 1992 i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:TU22 (rskr. 333) att regeringen för riksdagen borde presentera ett underlag som gör det möjligt att tydligare överblicka hur infrastrukturen och transportsystemet som helhet påverkas av en föreslagen investeringsinriktning. En sådan redovisning kommer regeringen att förelägga riksdagen våren 1993. Något särskilt uttalande från riksdagens sida, som går ut på att regeringen skall utarbeta en plan för den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen, är därför enligt finansutskottets mening inte erforderligt.
När det gäller yrkande 15 i motion Fi35 (s) om åtgärder för att möjliggöra tidigareläggning av investeringar vill utskottet erinra om förslaget i propositionen, som utskottet tillstyrkt ovan, om att anvisa 1miljard kronor till AMS, som skall användas till att tidigarelägga vissa sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken.
I motion Fi35 (s) begärs även att regeringen bör göra en snabbutredning om införandet av en banlag för att påskynda beslutsprocessen vid järnvägsbyggen. Vid den av utskottet anordnade utfrågningen framkom att sådana överväganden pågår i regeringskansliet. Någon åtgärd från riksdagens sida är därför inte erforderlig.
Med det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi35 (s) yrkandena 11, 14 och 15.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi35 yrkandena 11, 14 och 15,
23. Övriga infrastrukturfrågor (mom. 48)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med "Finansutskottet avstyrker" och slutar med "trafikutskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi35 (s) att det är anmärkningsvärt att regeringen saknar förmåga att genomföra beslutade infrastrukturprojekt. Som exempel kan nämnas att av de medel som anvisats för väginvesteringar i olika paket under perioden juli 1991 till april 1992 var endast ca 16% upparbetade t.o.m. september 1992. Regeringen bör därför tillsätta en infrastrukturkommission som med kraft skall arbeta med att få fart på de större infrastrukturprojekten. Kommissionen skall också se till att överenskomna delar av storstadspaketen påbörjas och övriga oklarheter i pågående projekt undanröjs.
I likhet med motionärerna anser utskottet också att regeringen snarast bör ge Banverket och Vägverket i uppdrag att bilda ett bolag som har till uppgift att projektera, låta bygga och driva en järnväg mellan Stockholm och Arlanda.
Av det anförda följer att finansutskottet tillstyrker motion Fi35 (s) yrkandena 12 och 13.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande övriga infrastrukturfrågor att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkandena 12 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. ROT-program för va-nätet (mom. 50)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 92 börjar med "Bostadsutskottet uppger" och på s. 93 slutar med "Fi37 (v) yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i motion Fi25 (nyd) och i partimotion Fi37 (v) yrkande 6 om att olika åtgärder bör vidtas i avsikt att öka reinvesteringarna i de kommunala va-näten och förbättra vatten- och avloppsstammarna i bostadshusen. Ett genomförande av ett investeringsprogram med detta syfte skulle ge ökade arbetstillfällen och ofta innebära att mycket betydande förluster som görs i va-näten skulle minska. Det finns därför goda skäl att överväga om det inte är både lämpligt och motiverat att låta en del av de medel som avsatts till arbetsmarknadspolitiska åtgärder specialdestineras för de åtgärder som nu diskuteras. Finansutskottet anser att riksdagen med anledning av de nu behandlade motionerna som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet nu anför om vissa s.k. ROT-åtgärder.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
50. beträffande ROT-program för va-nätet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi25 samt med anledning av motion 1992/93:Fi37 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Bistånd m.m. (mom. 52)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 96 som börjar med "Finansutskottet biträder" och slutar med "Fi73 (s)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den sänkning av det internationella biståndet med 1 500 miljoner kronor som föreslås i propositionen är ett steg i rätt riktning. Utskottet menar dock i likhet med Ny demokrati att biståndet skall sänkas ytterligare. Enprocentsmålet bör ersättas med det mål som FN fastställt, vilket är 0,7 % av givarlandets bruttonationalinkomst. Det är ett realistiskt mål med den ekonomiska verklighet som vi har i Sverige i dag.
Sverige bör också koncentrera biståndet till ett fåtal länder men samtidigt ha beredskap för katastrofinsatser varhelst de uppträder. En väsentligt större andel bör gå till länder i vår närhet, främst då till de baltiska länderna. Biståndet bör enligt utskottets uppfattning uppgå till ca 9 800 miljoner kronor, vilket är 4 200 miljoner kronor, mindre än vad som överenskommits i den s.k. krisuppgörelsen.
dels att utskottets hemställan under moment 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande bistånd m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 2 och med avslag på proposition 1992/93:50 moment 5 och motionerna 1992/93:Fi24 yrkandena 1, 2 i denna del och 3, 1992/93:Fi37 yrkandena 14, 15 och 32, 1992/93:Fi42 och 1992/93:Fi73 godkänner vad utskottet anfört,
26. Ytterligare besparingar på försvarsområdet (mom.54)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96 börjar med "Försvarsutskottet påpekar" och på s. 97 slutar med "Fi37 (v) yrkande 33" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet påpekar att det aktuella sparmålet för med sig att de ekonomiska ramarna i 1992 års försvarsbeslut nu måste omprövas. Av särskild betydelse är därför att satsningen på försvaret i fortsättningen görs kostnadseffektivt och rationellt. Såsom framhålls i motion Fi36 (nyd) måste försvarsindustrin ges möjlighet att konkurrera på lika villkor och har då en utomordentlig utvecklingspotential. Liksom försvarsutskottet avvisar finansutskottet de ytterligare besparingsförslag som förs fram i motionerna Fi24 (s) yrkande 2 och Fi37 (v) yrkande 33.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande ytterligare besparingar på försvarsområdet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi24 yrkande 2 i denna del och 1992/93:Fi37 yrkande 33 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Reducering av förläggningskostnader (mom. 62)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med "Finansutskottet avstyrker" och slutar med "av förläggningskostnader" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser emellertid med anledning av vad som anförs i motion Fi36 (nyd) att ett särskilt initiativ måste tas för att komma till rätta med den kraftiga ökningen av förläggningskostnaderna för asylsökande. Det är uppenbart att förhandlingarna om dessa inte sköts på ett tillfredsställande sätt. Utskottet anser därför i likhet med vad som föreslås i motion Fi36 (nyd) att en särskild delegation bör utses för att omförhandla gällande avtal och för att förhandla fram nya avtal. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Fi36 (nyd) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:
62. beträffande reducering av förläggningskostnader att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Hemspråksundervisningen (mom. 68)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med "Finansutskottet ser" och slutar med "yrkande 19" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi36 (nyd) yrkande 19 att den statligt och kommunalt finansierade hemspråksundervisningen om möjligt bör avbrytas vid årsskiftet 1992/93. En sådan åtgärd skulle förstärka såväl statsbudgeten som de kommunala finanserna. Som framhålls i den avvikande meningen till utbildningsutskottets yttrande innebär det inte något hinder för att invandrarna själva genom t.ex. föreningsverksamhet skall kunna underhålla sina hemspråk och sin kulturbakgrund. Det finnns dock som utskottet ser det inte skäl att finansiera denna verksamhet med offentliga medel. Vad finansutskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Fi36 (nyd) yrkande 19 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande hemspråksundervisningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Stöd till politiska partier (mom. 69)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med "Liksom konstitutionsutskottet" och slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottet är det positivt att regeringen som ett led i de ekonomiska åtgärderna för att förbättra svensk ekonomi föreslår nedskärningar i stödet till de politiska partierna. Det är särskilt viktigt i en tid då besparing och återhållsamhet är ett återkommande budskap från politikerna till allmänheten.
Förslaget innebär emellertid att en nedskärning skall ske först fr.o.m. nästa mandatperiod. Något skäl till detta finns inte. Nedskärningarna bör i stället börja redan fr.o.m. nästa budgetår. Partistödet har genom åren vuxit till orimliga proportioner. Dess omfattning måste oberoende av det ekonomiska läget successivt reduceras så att det har halverats fram till budgetåret 1995/96.
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande stöd till politiska partier att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 6 och avslag på proposition 1992/93:50 moment 7 godkänner vad utskottet anfört om minskat stöd till politiska partier,
30. Presstöd och organisationsstöd (mom. 70)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 103 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "20 och 21" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att svenska dagstidningar i dag får stora subventioner från staten. Således är dagstidningarna befriade från att betala mervärdesskatt, och de erhåller stora summor från staten i form av presstöd. Denna särställning för dagspressen kan enligt utskottet starkt ifrågasättas.
Det statsfinansiella läget motiverar nu att presstödet avvecklas. Visserligen är konjunkturerna för dagspressen för närvarande besvärliga. Så är emellertid också fallet för ett antal andra branscher i samhället. Någon anledning att särbehandla just dagspressen kan enligt utskottet inte anses föreligga. Utskottet föreslår därför att presstödet successivt avvecklas.
Begränsningar måste också göras i det statliga stödet till föreningslivet. År 1989 uppgick det offentliga stödet till 13 miljarder kronor, varav 7,5 miljarder kronor var statligt stöd. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att reformera hela systemet för organisations- och föreningsstöd. Nya regler bör genomföras successivt så att föreningar och organisationer får skäligt rådrum. Enligt utskottets mening är emellertid en omedelbar besparing på 3 miljarder kronor rimlig.
dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:
70. beträffande presstöd och organisationstöd att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkandena 20 och 21 godkänner vad utskottet anfört,
31. Näringspolitikens inriktning (mom. 71)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion Fi35 (s), att det behövs omfattande åtgärder på flera områden för att förhindra den hotande ekonomiska depressionen och för att bekämpa arbetslösheten. Ett område där det krävs åtgärder är inom näringspolitiken.
Staten måste på ett mer aktivt sätt än för närvarande engagera sig i näringspolitiken. Politiken måste präglas av en helhetssyn och ett väl fungerande samspel mellan näringsliv och den offentliga sektorn. Denna grundsyn har stöd i utvecklingen i andra länder. Inom EG finns det t.ex. ett program för industri och handelspolitik, enligt vilket statsmakterna spelar en viktig roll för näringslivsutvecklingen.
Enligt finansutskottet bör en mer aktiv näringspolitik ta sig uttryck i ökade satsningar på kompetensutveckling i nära samarbete mellan staten och parterna inom olika näringsgrenar. Av central betydelse är vidare att det sker omedelbara insatser för att påskynda de nödvändiga infrastrukturinvesteringarna. En annan viktig åtgärd är säkerställande av riskkapital för näringslivet. Det överenskomna moratoriet i försäljningen av statliga företag och fastigheter har härvid en ur näringspolitisk synpunkt viktig roll, genom att utrymme skapas på kapitalmarknaden för framför allt de små företagen.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi35 (s) yrkande 9.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:
71. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Förvaltningsbolag för de statliga företagen (mom.73)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 105 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion Fi35 (s) innebär moratoriet att förutsättningarna för det statliga ägandet har förändrats. Under lång tid kommer det statliga ägarskapet att bestå. I ett sådant läge krävs det en effektiv ledning för företagsgruppen. Det är inte rimligt att enskilda statsråd skall hantera löpande företagsfrågor. Förvaltningsbolaget Fortia bör i stället återinrättas. Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med förslag härom. Därmed tillstyrker finansutskottet motion Fi35 (s) yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:
73. beträffande förvaltningsbolag för de statliga företagen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om återinförande av förvaltningsbolag för statliga företag,
33. Underleverantörsprogram (mom. 75)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 106 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, i linje med vad som anfördes i en reservation (s) till betänkande 1991/92:NU20, att de särskilda insatserna riktade till underleverantörer borde ha fått fullföljas. Riksdagen bör sålunda göra ett uttalande om att underleverantörsprogrammet skall återupprättas. Därmed blir motion Fi37 (v) i sak tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:
75. beträffande underleverantörsprogram att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi37 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Ekonomisk brottslighet (mom. 78)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att konkreta och kraftfulla åtgärder behövs mot den ekonomiska brottsligheten. Om den inte stoppas utgör den ett allvarligt hot mot samhällsekonomin. Om detta slags brottslighet ostört får breda ut sig hotas i förlängningen en sund samhällsmoral och respekten för viktiga demokratiska värden.
Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringen bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett samlat program med omedelbara och kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Detta bör rikdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande ekonomisk brottslighet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett samlat program mot den ekonomiska brottsligheten,
35. Skuldsaneringslag (mom. 79)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar med "Finansutskottet kan" och slutar med "yrkande 23" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att behovet av skuldsanering för fysiska personer accentuerats i sådan grad under den senaste tiden att omedelbara åtgärder nu är påkallade. Bland de alternativ som kan komma i fråga är lagstiftningsalternativet det enda tänkbara. Utskottet anser därför att regeringen snarast bör framlägga förslag till lagstiftning på området. Tillräckligt underlag torde finnas i Insolvensutredningens betänkande och i underlag och erfarenheter från övriga nordiska länder. Genom den ovan redovisade interdepartementala arbetsgruppen finns vidare förutsättningar för regeringen att förhållandevis omgående ta sig an saken och lägga fram erforderliga lagförslag.
dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:
79. beträffande skuldsaneringslag att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Inriktningen av den ekonomiska politiken i proposition 50 är i grunden felaktig och måste avvisas. Den innebär om den genomförs att vi under lång tid framöver i praktiken har övergett ambitionen att nå det viktigaste ekonomisk-politiska målet av alla -- full sysselsättning.
En utdragen lågkonjunktur råder nu i Västeuropa. Om inte de stora industriländerna inom EG snarast lägger om sin politik, vilket i dag inte förefaller troligt, kommer den sedan 1970-talets slut höga arbetslösheten i Västeuropa att ytterligare öka. Den misär som skapats genom att många människor för all framtid tvingats lämna arbetsmarknaden kommer att förstärkas. Sveriges successiva närmande till EG, som är en ledstjärna för regeringens politik, innebär stora risker för att vi nu efterbildar den oacceptabla arbetsmarknadssituation som råder i flera av EG-länderna.
Den preliminära försörjningsbalansprognos som Finansdepartementet överlämnade till finansutskottet den 1december visar att år 1993 kommer att bli ett ännu sämre år än vad som förutsägs i proposition 50. Mycket talar för att arbetslösheten kommer att bli högre än de 6% för år 1993 som anges i Finansdepartementets prognoser.
Som ett alternativ till krispropositionen förordar Vänsterpartiet att den ekonomiska politiken förändras i två steg. I nuvarande situation, med en dramatiskt ökande arbetslöshet och minskande inhemsk efterfrågan, gäller det först och främst att stimulera ekonomin för att få i gång en ökad inhemsk efterfrågan. Det andra steget, som innebär att underskotten arbetas bort, vill vi ta först när konjunkturen vänder.
Vänsterpartiet vill nu sätta in åtgärder som snabbt ger jobb. Vi vill ha ett tredje krispaket med ökade anslag till arbetsmarknadspolitik, till utbildningssatsningar och till infrastrukturinvesteringar med miljöprofil. Vi vill också riva upp beslutet att ta 7,5 miljarder kronor från kommuner och landsting. Vi föreslår sänkt moms. Det leder till ökad efterfrågan på industrivaror.
Vårt förslag har en helt annan fördelningspolitisk profil än det som föreslås i krispropositionen. Vi vill att höginkomsttagarna beskattas mer, till förmån för låginkomsttagare. Därför föreslår vi att grundavdraget för höginkomsttagare slopas och matmomsen sänks. En omfördelning föreslås även mellan kvinnor och män och mellan företag.
Vi yrkar bl.a. avslag på förslagen om karensdag, höjd pensionsålder 1994, sänkt ersättning till arbetsskadade och sänkt u-landsbistånd.
Det andra spåret vill vi växla över till när konjunkturen vänder. Underskottet i statsbudgeten växer nu snabbt och hotar på sikt hela den svenska ekonomin. Underskotten måste därför åtgärdas. På sikt måste kraftfulla besparingar ske i statsbudgeten. Då är det naturligt att de stora utgiftsposterna i budgeten hamnar i blickpunkten. Det gäller bl.a. förändringar i pensionssystemet och i de generella bostadsubventionerna. Här föreslår vi en ny inriktning som styr stödet till svagare grupper på ett effektivt sätt.
Sedan september månads krisuppgörelser har argumenten för förslagen i vår motion stärkts. Genom övergången till en flytande växelkurs och kronkursens fall räknar regeringen nu med att den relativa enhetsarbetskostnaden minskar med mer än 15% nästa år. Om detta stämmer har konkurrenskraften för svensk industri stärkts tredubbelt mot vad den överenskomna sänkningen av arbetsgivaravgiften skulle medföra. Kronans fall innebär också att en dyrare import ger en starkare åtstramning av hushållens köpkraft än den planerade högre momsen. Den privata konsumtionen beräknas nu falla med 3,5 % jämfört med 2,5 % i propositionen. Den överenskomna "interndevalveringen" borde därmed vara överspelad. För kommunerna förvärras det ekonomiska läget efter kronans fall i och med ökade importkostnader och fördyrade utlandslån. Den kommunala konsumtionen beräknas 1993 minska med 0,4 % mot en ökning på 0,5 % i propositionen. Propositionen räknade vidare med ett bytesbalansunderskott 1993 på 0,8% av BNP. Den nya prognosen ger ett lika stort överskott. Därmed stärks argumenten mot förslaget att minska u-landsbiståndet vars realvärde dessutom sänks genom den lägre kronkursen.
Vad gäller konkreta åtgärder för att förbättra Sveriges ekonomiska situation hänvisar jag till förslagen i de avvikande meningar som Vänsterpartiets ledamöter fogat till fackutskottens yttranden till finansutskottet (jfr även hemställan i slutet av denna meningsyttring).
Jag vill dock göra följande tillägg till våra ställningstaganden.
Socialdemokraterna lägger i ett antal länsmotioner fram olika förslag för att främja sysselsättningen i olika län, men man anvisar inte några pengar för dessa åtgärder. Med våra förslag om ökade medel till affärsverken (se mom. 46) blir det däremot möjligt att genomföra förslagen i dessa motioner.
Vad gäller skatter på alkohol föreslås i motionen från Centern och Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna att alkoholskatten höjs med 5%. Jag vill här framhålla att eftersom vi kräver en okompenserad lägre moms på andra varor, så ändras relativpriserna till alkoholens nackdel. Detta tillgodoser till en del dessa motionärers syften.
I vår partimotion avvisar vi den generella bensinskattehöjningen. Vi föreslår i stället att regeringen skall komma tillbaka med ett förslag om differentierad bensinskatt. Avsikten med vårt förslag var att detta skulle ge statskassan lika mycket pengar som enligt krisuppgörelsen. Men av miljö- och rättviseskäl ville vi differentiera skatten, dvs. höja skatten mer i storstaden och mindre i glesbygden. Som en rimlig utgångspunkt föreslogs en trappa i två steg där storstädernas inner- och ytterområden fick 50 resp. 25 öre högre skatt jämfört med övriga landet. Rent tekniskt är förslaget fullt genomförbart.
Efter kronans fall får dock en skattehöjning av denna storleksordning orimliga konsekvenser i glesbygden. Vi anser därför att man kan nöja sig med att höja bensinskatten nu i en första etapp enbart i storstadsområdena. Vi kan också tänka oss att man höjer skatten generellt med förslagsvis 50 öre och kompenserar glesbygdsbilisterna på annat sätt.
Om det kan skapas en majoritet för en mer expansiv politik som ger fler jobb totalt är vi beredda att medverka till en konstruktiv uppgörelse om bensinskatten.
Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag
dels att utskottets hemställan borde ha haft följande lydelse under mom. 1, 3, 6, 7, 12, 14, 15, 18, 19, 22, 23, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 34, 35 36, 37, 38, 39, 40, 42, 43, 44, 46, 50, 51, 52, 54, 56, 63, 64, 66, 67, 71, 74, 75, 76 och 77:
Den ekonomiska politiken
1. beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi16 och 1992/93:Fi23 godkänner vad som förordas i motion 1992/93:Fi37 yrkande 62 om inriktningen av den ekonomiska politiken samt som sin mening ger regeringen detta till känna,
3. beträffande det finansiella systemet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 59 och med avslag på motion 1992/93:Fi35 yrkandena 24 och 25 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motion 1992/93:Fi37 yrkande 59 om ökat statligt ägande i banker som räddats av skattemedel och med framtida förväntad förmögenhetstillväxt,
6. beträffande kommunerna att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi22 yrkande 2 och 1992/93:Fi35 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna att beslutet att dra in 7,5 miljarder kronor från kommuner och landsting skall upphävas, 7. beträffande besparingar i den statliga administrationen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 36 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om besparingar på statlig administration,
Arbetsmarknadspolitiken
12. beträffande ungdomspraktik att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 20 samt med anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 8 dels godkänner det i propositionen framlagda förslaget till ändrade regler för ungdomspraktik, dels godkänner vad utskottet anfört samt vad som anförs i motionen om nödvändigheten av att göra åtskillnad mellan ungdomspraktik och ordinarie arbetstillfällen,
14. beträffande företagsutbildning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi38 och 1992/93:Fi57 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna att stimulansbidrag skall kunna utgå för kompetensutveckling i arbetslivet i enlighet med vad som föreslås i motion 1992/93:Fi37 yrkande 2,
15. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 16 samt med anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 9 och motionerna 1992/93:Fi19, 1992/93:Fi37 yrkande 19, 1992/93:Fi39 och 1992/93:Fi67 och med avslag på motion 1992/93:Fi57 yrkande 4 godkänner regeringens förslag om bidrag till den kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och folkhögskolan med de båda ändringarna att ytterligare 15000 utbildningsplatser skall inrättas med ungefär lika fördelning på folkhögskolan, vuxenutbildningen och gymnasieskolan samt att de medel som beräknats för folkhögskolorna skall fördelas av Folkbildningsrådet till endast folkhögskolor,
18. beträffande anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 22 samt med anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 11 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 11066000000 kr, varav 3000000000 kr utöver regeringens förslag skall användas för arbetsmarknadsutbildning i enlighet med motionärernas förslag,
19. beträffande sänkning av socialavgifterna att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 52--54 samt med anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment 4 i denna del godkänner att de samlade socialavgifterna sänks med 4,3 procentenheter samtidigt som ATP-avgiften höjs i motsvarande utsträckning,
22. beträffande Arbetslivsfonden att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 23 och med avslag på det i proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 3 framlagda förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift som sin mening ger regeringen till känna att någon överföring av 3000000000 kronor från Arbetslivsfonden till staten inte skall genomföras,
23. beträffande antalet semesterdagar att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi21 och 1992/93:Fi37 yrkande 29 samt med anledning av motion 1992/93:Fi65 avslår det i proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 4 framlagda förslaget till lag om ändring i semesterlagen (1977:480),
26. beträffande krispolitikens effekter på kvinnors arbetsförhållanden att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 61 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en utredning om krispolitikens effekter på mäns och kvinnors arbetstid samt på jämställdheten mellan könen,
27. beträffande regionala sysselsättningsprogram att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fi27 1992/93:Fi30 1992/93:Fi31, 1992/93:Fi32, 1992/93:Fi33, 1992/93:Fi34, 1992/93:Fi40, 1992/93:Fi44, 1992/93:Fi46, 1992/93:Fi47, 1992/93:Fi48, 1992/93:Fi49, 1992/93:Fi50, 1992/93:Fi51, 1992/93:Fi52, 1992/93:Fi53, 1992/93:Fi55, 1992/93:Fi56, 1992/93:Fi58, 1992/93:Fi59, 1992/93:Fi60, 1992/93:Fi61, 1992/93:Fi62, 1992/93:Fi63, 1992/93:Fi69, 1992/93:Fi70, 1992/93:Fi71 yrkandena 1--4 och 7--11, 1992/93:Fi74 och 1992/93:Fi75 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i det ovanstående,
Socialförsäkringsfrågor
28. beträffande sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 24 och 25 och med avslag på proposition 1992/93:50 moment 1 och motion 1992/93:Fi36 yrkandena 1 och 15 begär att regeringen återkommer med förslag om sänkt tak till 5 basbelopp som ersättningsgrundande inkomst i sjukförsäkringen,
29. beträffande allmän sjukförsäkringsavgift att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 26 avslår motion 1992/93:Fi35 yrkande 4 och förslaget i proposition 1992/93:50 moment 2 om att införa en allmän sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen,
30. beträffande pensioner att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 28 och med avslag på motion 1992/93:Fi36 yrkande 3 avslår förslaget i proposition 1992/93:50 moment 4 om sänkt pensionsnivå, dels med avslag på proposition 1992/93:50 moment 3 och motion 1992/93:Fi41 godkänner de riktlinjer om ändrad pensionsålder som förordas i motion 1992/93:Fi37 yrkande 27,
Skatter
31. beträffande kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 37 och 38 samt med avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 3, 4, 6, 7, 20 och 22 samt motionerna 1992/93:Fi35 yrkande 7 hos regeringen begär förslag som återställer skatteskalan för arvs-, gåvo- samt förmögenhetsbeskattningen och beskattningen av kapitalinkomster till vad som gällde före riksdagsbesluten med anledning av proposition 1991/92:60,
34. beträffande grundavdraget att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 50 och 51 och med avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 1 beslutar om en sådan ändring i kommunalskattelagen (1928:370) att grundavdraget avskaffas för inkomster över brytpunkten 1993 med avtrappning från en årsinkomst på ca 150000kr enligt vad i motionen anförs,
35. beträffande särskild löneskatt m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 55--58 avslår proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 8--11,
36. beträffande företagsbeskattning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 39 begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över företagsbeskattningen i enlighet med vad som i motionen anförs,
37. beträffande mervärdesskatt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 44 och 48 samt med avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 12 och motion 1992/93:Fi36 yrkande 22 beslutar att mat- och turistmomsen sänks till 15% den 1januari 1993,
38. beträffande bensinskatt att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi17 yrkandena 1 och 2 1992/93:Fi37 yrkandena 40 och 41 och med avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 13--17 samt motion 1992/93:Fi68 yrkandena 1, 3 och 4 beslutar om en regionalt differentierad bensinskatt enligt vad som anförs i det ovanstående,
39. beträffande skatt på alkohol och tobak att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 49 och med anledning av motionerna 1992/93:Fi18, 1992/93:Fi20, 1992/93:Fi28 och 1992/93:Fi68 yrkande 2 beslutar höja skatten på alkohol med 5%, i enlighet med vad som anförs i det ovanstående,
40. beträffande beskattning av kraftvärme att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 42 och 43 samt med anledning av motion 1992/93:Fi43 avslår proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 18 och 19,
Bostadsstöd
42. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994 att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 31 och med avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 23 och motionerna 1992/93:Fi29, 1992/93:Fi35 yrkandena 1 och 2 och 1992/93:Fi36 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som i motion 1992/93:Fi37 yrkande 31 i denna del anförs om att inkomstprövade bostadsbidrag skall öka och nuvarande generella bostadssubventioner minskas på lång sikt,
43. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1993 att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi37 yrkande 30 och 1992/93:Fi64 som sin mening ger regeringen till känna att 1800000000 kr skall återföras till räntebidragssystemet under år 1993,
44. beträffande riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 31 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om bostadsstödets långsiktiga inriktning,
Investeringar och underhållsåtgärder för ökad sysselsättning och tillväxt
46. beträffande övriga yrkanden om nya anslag till affärsverk att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 2--5 beslutar att dels till Banverket på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 3000000000kr,
dels till Vägverket på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 2000000000kr, dels till Sjöfartsverket på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 50000000kr, dels till Televerket på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 750000000kr,
50. beträffande ROT-program för va-nätet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 6 samt med anledning av motion 1992/93:Fi25 som sin mening ger regeringen till känna att kommunerna bör erbjudas statliga lån med gynnsamma villkor till renovering av va-nätet,
51. beträffande Moderna museets lokaler att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande13 beslutar att till Projektering och byggnation av Moderna museet på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 350000000kr,
Besparingar inom Utrikesdepartementets område
52. beträffande bistånd m.m. att riksdagen dels med bifall till motionerna 1992/93:Fi24 yrkandena 1, 2 i denna del och 3, 1992/93:Fi37 yrkande 32, 1992/93:Fi42 och 1992/93:Fi73 avslår proposition 1992/93:50 moment 5 samt motion 1992/93:Fi36 yrkande 2, dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 15 beslutar att till Trähus för återvändande ryska officersfamiljer på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under tredje huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 300000000kr, dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om kunskapsöverföring till Östeuropa,
Besparingar inom Försvarsdepartementets område
54. beträffande ytterligare besparingar på försvarsområdet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 33 samt med anledning av motion 1992/93:Fi24 yrkande 2 i denna del avslår motion 1992/93:Fi36 yrkande 5 och som sin mening ger regeringen till känna att inom Försvarsdepartementets ansvarsområde skall besparingarna uppgå till 0,5 miljarder kronor år 1993 och 1,0 miljarder kronor år 1994 utöver regeringens förslag,
56. beträffande ändrade värnpliktsförmåner att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 34 avslår den i proposition 1992/93:50 bilaga 2 moment 2 föreslagna ändrade inriktningen av systemet för de värnpliktigas förmåner,
Övriga frågor
63. beträffande barnbidrag att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 45--47 avslår proposition 1992/93:50 bilaga 3 momenten 1--3,
64. beträffande besparingar inom studiestödsområdet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 35 avslår proposition 1992/93:50 moment 10,
66. beträffande anslaget Studiemedel m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 17 och med avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment 2 beslutar att till Studiemedel m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 169000000 kr,
67. beträffande anslaget Vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 18 och med avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment 3 beslutar att till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 283000000 kr,
71. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi35 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna att näringspolitiken skall främja utvecklingen i hela landet samtidigt som ekologiska hänsyn tas,
74. beträffande förnybara energislag m.m. att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 8 beslutar att investeringsstödet till vindkraftverk höjs från 25 % till 35 % fr.o.m. den 1januari 1993, dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 9 begär att regeringen återkommer med förslag om ökad användning av trädbränsle i enlighet med vad som anförs i motionen, dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om massproduktion av förnyelsebara energislag, dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 11 beslutar att till Vattenfall på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 500000000 kr för uppgradering av små kraftverk,
75. beträffande underleverantörsprogram att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 1 begär att regeringen lägger fram förslag till nytt underleverantörsprogram i enlighet med vad som anförs i motionen,
76. beträffande forskningsprojekt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi71 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om forskningsprojekt för ny uthållig industriproduktion samt om utvecklingsprogram för träindustrin,
77. beträffande naturvårdsinsatser att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 12 beslutar att till Naturvårdsinsatser på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 200000000kr,
dels att utskottets hemställan under mom. 5, 48, 78 och 79 bort vara likalydande med dem i motsvarande socialdemokratiska reservationer.
Särskilt yttrande
Bensinskatten (mom.38)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anför:
Överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna om den ekonomiska politiken som träffades i september syftar bl.a. annat till att minska det strukturella budgetunderskottet. Detta skall ske genom både utgiftsnedskärningar och genom olika skattehöjningar.
Överenskommelsen innebar också att beslut om tidpunkt för skattehöjningarnas ikraftträdande skall fattas först när regeringen presenterat sin försörjningsbalans om den svenska ekonomins utveckling under åren 1993 och 1994.
I samband med att regeringen presenterade en försörjningsbalans föreslog vi att bensinskattehöjningen och/eller momshöjningen skulle träda i kraft först 1994. Skälet är att höjningen av skatterna innebär en minskning av hushållens disponibla inkomster och köpkraft. Det påverkar negativt den privata konsumtionen och bidrar till att ytterligare slå ut produktionskapacitet och öka arbetslösheten. Vår analys av de av regeringen presenterade försörjningsbalanserna har lett oss fram till slutsatsen att de nämnda skattehöjningarna bör senareläggas. På en punkt har också regeringen gått oss till mötes. Höjningen av grundavdragen skjuts upp ett år. Men denna köpkraftsförbättring för 1993 är inte tillräcklig. År 1993 sker en kraftig minskning av en redan mycket svag efterfrågan i ekonomin. Övergivandet av den fasta växelkursen innebär en kraftig depreciering, som ytterligare höjer priset på bensin och andra importprodukter. Mot den bakgrunden anser vi att det är motiverat av starka stabiliseringspolitiska skäl att bensinskattehöjningen bör träda i kraft först 1994. Överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna om den ekonomiska politiken innebär att eventuella ändringar av uppgörelsen skall ske med stöd av båda parter. Vi Socialdemokrater har konsekvent hävdat att ingångna uppgörelser med regeringen skall respekteras. Vi har av detta skäl avstått från att föreslå ett utskottsinitiativ i denna fråga. Men vi vidhåller vår uppfattning. Regeringen måste uppfylla sin del av avtalet och sakligt pröva den av oss Socialdemokrater aktualiserade frågan: efterfrågeläget 1993 och situationen för det svenska näringslivet och sysselsättningen.
Även när det gäller förslaget om sänkning av arbetsgivaravgifterna gör vi en annan bedömning än regeringen. Förslaget om en sänkning av arbetsgivaravgifterna på 4,3% var ett resultat av den andra krisuppgörelsen den 30 september. Syftet var att förbättra kostnadsläget för svensk industri.
Riksbankens beslut den 19 november att inte längre försvara kronans fasta värde har drastiskt förändrat förutsättningarna. Riksbankens beslut ledde till att värdet på kronan skrevs ned. Övergången till en flytande kronkurs har hittills medfört en väsentlig förbättring av konkurrensläget hos industrin.
Enligt vår mening saknas det skäl för att på detta sätt ytterligare förbättra den svenska industrins konkurrenskraft. Redan genom en gynnsam produktivitetsutveckling och en måttlig löneutveckling för nästa år kommer konkurrenskraften att förbättras markant i den konkurrensutsatta delen av näringslivet. Tillsammans med den nedskrivna växelkursen kommer dessa faktorer att leda till en betydande förbättring av industrins konkurrenskraft nästa år.
Eftersom en sänkning av arbetsgivaravgiften avses bli en permanent åtgärd leder det till en försämring av det strukturella budgetunderskottet. Det stärker vårt argument för att inte sänka arbetsgivaravgifterna.
Mot bakgrund av den konkurrensförbättring som sker utan att arbetsgivaravgifterna sänks och med hänsyn till de mycket ansträngda statsfinanserna anser vi att det saknas behov av den föreslagna sänkningen av arbetsgivaravgifterna.
I proposition 1992/93:50 framlagda lagförslag
Bilaga 1
6 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
7 Förslag till Lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar
8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1833) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272)
10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande
11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
12 Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall
13 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
14 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:685) om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
15 Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader
16 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.
17 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:885) om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
18 Förslag till Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt
19 Förslag till Lag om lagerskatt på viss bensin
20 Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
21 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:629) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)
22 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:630) om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.
23 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:879) om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt
24 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt
25 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:575) om ändring i lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.
26 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter
27 Förslag till Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande
28 Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i studiestödslagen (1973:349)
29 Förslag till Lag om arbetslivsutveckling
30 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
31 Förslag till Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift
32 Förslag till Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)
Av utskottet framlagda lagförslag Bilaga 2
1Förslag till Lag om om arbetslivsutveckling
Härigenom föreskrivs följande.
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 §
Den som av Länsarbetsnämnden anvisats till verksamhet för arbetslivsutveckling skall inte anses som arbetstagare när han deltar i verksamheten. När sådan verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall han dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1--9§§, 3 kap. 1--4 och 7--13§§, 4 kap. 1--4 och 8--10§§ samt 7--9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som upplåtit en arbetsplats för verksamhet för arbetslivsutveckling.
2§
Vad som föreskrivs om Den tid under vilken en arbetsmarknadsutbildning i försäkrad deltagit i 7§ 1 och 8§ andra verksamhet för stycket 2 och 31§ lagen arbetslivsutveckling i (1973:370) om enlighet med arbetslöshetsförsäkring Länsarbetsnämndens skall gälla också i anvisning jämställs med fråga om verksamhet som tid under vilken en avses i 1§. försäkrad enligt 6§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha utfört förvärvsarbete. Vid bestämmande av ramtid enligt samma bestämmelse räknas inte tid då den försäkrade varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och gäller till utgången av år 1994.
2Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 14§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1 skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
14§
Ersättning utgår under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Har försäkrad uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända är perioden i stället 450 dagar.
Utan hinder av bestämmelsen I ersättningsperioden i första stycket skall inräknas inte dagar, under ersättningsperioden vilka den försäkrade har förlängas med det antal anvisats verksamhet för dagar som motsvarar dagar, arbetslivsutveckling i under vilka den enlighet med föreskrifter försäkrade har anvisats som har meddelats av verksamhet för regeringen. arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.
I ersättningsperioden enligt första stycket inräknas i fall som avses i 10§ ersättningstid i den andra arbetslöshetskassan.
Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken den försäkrade fyller 65 år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1 Lagen omtryckt 1991:1334.
3Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter1 dels att 4 kap. 5 och 9 §§ samt punkterna 3 och 4 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1236) om ändring i nämnda lag skall upphöra att gälla, dels att 2 kap. 1 §, 3 kap. 1 och 4 §§ samt 4 kap. 8 § skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag 2 kap. 1 §2
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3--5§§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift 1. sjukförsäkringsavgift med 7,80 procent, med 7,80 procent,
2. folkpensionsavgift med 5,83 2. folkpensionsavgift med 5,66 procent, procent,
3. tilläggspensionsavgift 3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som efter den procentsats som anges i särskild lag, anges i särskild lag,
4. delpensionsavgift med 0,20 4. delpensionsavgift med 0,20 procent, procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent, procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 6. arbetsmarknadsavgift med 2,12 procent, 2,12 procent,
7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent samt
7. lönegarantiavgift med 8. lönegarantiavgift med 0,20 procent. 0,20 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2§ andra stycket skall dock beträffande ersättning som avses i 11 kap. 2§ första stycket m och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsavgift. Staten betalar inte arbetsskadeavgift.
3 kap. 1§3
En försäkrad som avses i 1 kap. 2§ skall på det avgiftsunderlag som anges i 3--5§§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 9,12 procent,
2. folkpensionsavgift med 5,83 procent,
3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,
4. delpensionsavgift med 0,20 procent samt
5. arbetsskadeavgift med 1,40 procent.
4 §4
Grunden för beräkning av avgift enligt 1§ 1 och 5 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2a § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Grunden för beräkning av avgift enligt 1§ 2--4 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.
4 kap. 8 §
Av influtna arbetarskyddsavgifter enligt 2 kap. 1§ förs 49,5 procent till staten för finansiering av Arbetarskyddsverkets och Arbetsmiljöinstitutets verksamhet.
Återstoden av influtna arbetarskyddsavgifter enligt 2 kap. 1§ förs till en fond, benämnd Arbetsmiljöfonden, vars tillgångar skall utgöra bidrag till 1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande arbetarskydd, 2. kostnader för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt, 3. kostnader för skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts enligt 6 kap. 2§ tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160), 4. kostnader för utbildning av styrelserepresentanter för de anställda, 5. kostnader för arbetstagarorganisationernas forskningsinitierande verksamhet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 3. Omfattar ett beskattningsår tid såväl före som efter utgången av år 1992, skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången av år 1992 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före utgången av år 1992 och hela beskattningsåret.
1 Lagen omtryckt 1989:633. 2 Senaste lydelse 1992:382. 3 Senaste lydelse 1992:381. 4 Senaste lydelse 1986:1139.
Konstitutionsutskottets yttrande
1992/93:KU3y Bilaga 3
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50 delvis)
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 november 1992 beslutat att bereda konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin jämte följdmotioner i de delar som berör konstitutionsutskottets beredningsområde.
Konstitutionsutskottet behandlar i detta yttrande den del av regeringens förslag som rör partistödet.
Med anledning av regeringens proposition har två motioner väckts som bl.a. rör konstitutionsutskottets beredningsområde, 1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) och 1992/93:Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s). Dessa behandlas i de delar de rör stöd till politiska partier, frågor om avskaffande av helgdagar i stället för lagstadgade semesterdagar och presstöd.
Stöd till politiska partier
Propositionen och motionen
I syfte att minska statens utgifter föreslås i propositionen att partistödet skall minskas med 10 % fr.o.m. nästa mandatperiod.
Frågan om minskning av partistödet tas upp i motion Fi36 (yrkande 6). Motionärerna ställer sig kritiska till att minskningen av partistödet föreslås ske först i framtiden. I motionen yrkas i stället att riksdagen beslutar om en sänkning av det statliga partistödet för budgetåret 1993/94 att utgå med 80 % av 1992/93 års budgeterade belopp, för budgetåret 1994/95 med 60 % och för budgetåret 1995/96 med 50 %, allt i dagens penningvärde.
Konstitutionsutskottet avstyrkte under budgetpropositionens behandling i februari 1992 bl.a. en motion av liknande innehåll som Fi36 (1991/92:KU29). Mot beslutet reserverade sig Harriet Colliander (nyd). I reservationen framförs att ett visst allmänt stöd till politiska partier är väsentligt för att undvika ekonomiskt inflytande i politiken från andra särintressen. Partistödet har emellertid enligt reservationen vuxit till orimliga proportioner. Stödets omfattning måste därför successivt reduceras. En sänkning av partistödet skulle även öka politikernas trovärdighet i allmänhetens ögon.
Utskottets bedömning
Konstitutionsutskottet har noterat vad regeringen föreslagit beträffande en minskning av partistödet fr.o.m. nästa mandatperiod. Utskottet vill inte tillstyrka ytterligare minskningar som föreslås i motionen. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motion Fi36 yrkande 6.
Helgdagar
Motionerna
I motion Fi36 (yrkande 13) av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) hemställs att riksdagen ger regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning syftande till att ta bort fyra helgdagar varav en klämdagsframkallande sådan. Motionärerna anför att de förutsätter att den av regeringen föreslagna reduceringen av semestern med två dagar skall drabba alla lika oavsett om semesterrätten grundas på lag eller avtal. Detta förutsätter att respektive avtalsparter solidariskt ställer upp på detta.
I motion Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s) framhålls att regeringens förslag om inskränkning av den lagstadgade semestern med två dagar drabbar skilda grupper av löntagare olika, varför förslaget bör avvisas. Om inskränkning i berättigad ledighet skall ske bör alla drabbas lika. Motionärerna hänvisar även till att det i debatten har diskuterats att i stället avskaffa annandag pingst som allmän helgdag.
Utskottets bedömning
Från de utgångspunkter konstitutionsutskottet har att beakta vill utskottet för sin del inte förorda en utredning av frågan. Motionerna Fi36 yrkande 13 och Fi65, såvitt nu är i fråga, avstyrks därför.
Presstöd
Motionen
I motion Fi36 (yrkande 21) av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslås att det nuvarande presstödet bör avvecklas på tre år med början budgetåret 1993/94.
Konstitutionsutskottet behandlade senast i samband med budgetpropositionens förslag till anslag till presstöd bl.a. frågan om en avveckling av detta (1991/92:KU27). Konstitutionsutskottet hänvisade därvid till uttalanden i proposition 1989/90:78 om reformerat presstöd. I denna framfördes att dagstidningarnas roll för demokratin motiverar ett statligt stöd. Om inte de tidningar som befinner sig i konkurrensmässigt underläge fick stöd skulle mångfalden minska. En sådan minskning skulle få negativa konsekvenser för läsarnas valfrihet och opinionsbildningen i landet. Den i propositionen 1989/90:78 föreslagna utformningen av presstödet hade i huvudsak godtagits av riksdagen (1989/90:KU31). Utskottet var därför inte berett att göra en annan bedömning än som gjorts då och avstyrkte motionen om en successiv avveckling av presstödet. Utskottet tillstyrkte emellertid med hänvisning till det statsfinansiella läget en minskning av anslagen till utvecklingsstöd och distributionsstöd.
I en reservation uttalade Harriet Colliander (nyd) beträffande presstödet i allmänhet bl.a. följande. Dagspressens särställning i samhället kan i dag starkt ifrågasättas. Det finns anledning att anta att de särregler som gäller för dagspressens del inte tillkommit i första hand för att skydda det fria ordet, den fria opinionsbildningen och konsumenternas bästa utan för att tillfredsställa det ekonomiskt-politiska etablissemanget. Det kan inte vara rimligt att riksdagens ledamöter beslutar om subventioner för dagstidningar som nästan samtliga har partipolitisk bindning. Presstödet hör vidare inte hemma i ett fritt, öppet och demokratiskt land där fri konkurrens och mindre statlig styrning eftersträvas. Presstödet borde därför avvecklas.
Utskottets bedömning
Stora svårigheter skulle uppstå för dagspressen om motionens krav skulle bifallas. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Fi36 yrkande 21.
Stockholm den 24 november 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Hans Göran Franck (s), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Odd Engström (s), Inger René (m), Elvy Söderström (s) och Björn von der Esch (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Stöd till politiska partier
Harriet Colliander (nyd) anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Utskottets bedömning som börjar med "Konstitutionsutskottet har" och slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:
I en tid där besparing och återhållsamhet är ett återkommande budskap från politikerna till allmänheten bör politiker föregå med gott exempel. Det är därför positivt att regeringen som ett led i de ekonomiska åtgärderna för att förbättra svensk ekonomi föreslår nedskärningar i stödet till de politiska partierna. Propositionens förslag innebär emellertid att en nedskärning skall ske först fr.o.m. nästa mandatperiod. Något skäl för att skjuta denna åtgärd först på framtiden föreligger inte. Nedskärningen bör i stället ske med början budgetåret 1993/94.
Partistödet har genom åren vuxit till orimliga proportioner. Dess omfattning måste oberoende av det ekonomiska läget successivt reduceras. Inte minst med tanke på de försämrade statsfinanserna kan en nedskärning med 10 % inte anses tillräcklig. Utskottet anser i stället att partistödet bör sänkas till 80 % för budgetåret 1993/94, till 60 % för budgetåret 1994/95 och till 50 % för budgetåret 1995/96.
2. Helgdagar
Harriet Colliander (nyd) anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Utskottets bedömning som börjar med "Från de" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Minskningen av semesterdagarna motiveras av det samhällsekonomiska läget. En nedskärning av antalet lagstadgade semesterdagar kommer emellertid att slå olika för skilda grupper beroende på om semestern regleras genom lag eller avtal. Det vore därför lämpligare om en indragning av ledigheten skedde i form av borttagande av helgdagar. Därvid kan påpekas att det finns helgdagar som på grund av sin placering uppmuntrar till uttagande av ytterligare ledighet. Utskottet förordar därför att en utredning tillsätts syftande till att ta bort fyra helgdagar, varav en klämdagsframkallande sådan.
3. Presstöd
Harriet Colliander (nyd) anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Utskottets bedömning som börjar med "Stora svårigheter" och slutar med "yrkande 21" bort ha följande lydelse:
Svenska dagstidningar är i dag föremål för stora subventioner från staten. Således är dagstidningarna befriade från skyldighet att betala mervärdesskatt och de erhåller stora summor från staten i form av presstöd. Denna dagspressens särställning i samhället kan enligt utskottets mening starkt ifrågasättas.
Det statsfinansiella läget motiverar nu att presstödet avvecklas. Visserligen är konjunkturerna för dagspressen för närvarande besvärliga. Så är emellertid också fallet för ett antal andra branscher i samhället. Någon anledning att särbehandla just dagspressen i detta avseende kan enligt utskottet inte anses föreligga. Utskottet föreslår därför att presstödet avvecklas successivt.
Skatteutskottets yttrande 1992/93:SkU3y Bilaga 4 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Till finansutskottet
Inledning
Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin och de motioner som har väckts i ärendet.
De förslag som läggs fram i propositionen innefattar omfattande åtgärder på en rad områden. Enligt beräkningarna där kommer de offentliga utgifterna att reduceras med ca 30 miljarder kronor och budgetens inkomstsida att förstärkas med drygt 8 miljarder kronor. Avsikten är också att pröva möjligheterna att flytta över huvudansvaret för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen på arbetsmarknadens parter, något som på sikt kan minska de offentliga utgifterna ytterligare. Som ett första steg mot den nya försäkringsmodellen skall en allmän sjukförsäkringsavgift införas. -- Förslagen på skatteområdet berör skattesatsen för kapitalinkomster, förmögenhetsskatten, skattelättnaderna för allemanssparandet, reallöneskyddet i skatteskalan, grundavdraget vid inkomstbeskattningen, den särskilda löneskatten, mervärdesskatten, bensinskatten, beskattningen av kraftvärme och tobaksskatten. Höjningen av tobaksskatten, som skall träda i kraft den 1 december 1992 (19 öre per cigarrett och en höjning även för andra tobaksvaror), har redovisats separat och har redan tillstyrkts av utskottet (prop. 1992/93:52, SkU1).
Förslagen grundar sig på en överenskommelse mellan regeringen och Socialdemokraterna. Även Ny demokrati stöder förslagens huvuddrag och nivå (motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl.). Vänsterpartiet däremot föreslår en annan inriktning av den ekonomiska politiken (motion Fi37 av Lars Werner m.fl.). Innebörden är huvudsakligen att man nu i stället bör stimulera ekonomin för att få i gång en ökad inhemsk efterfrågan och att man skall arbeta bort underskotten först när konjunkturen vänder. I motion Fi16 av Sten Söderberg (-) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag och godkänner vissa riktlinjer som bl.a. innebär att den inhemska efterfrågan stimuleras. Förutom dessa principiella ställningstaganden innehåller partimotionerna och övriga motioner många mer eller mindre långtgående förslag i de olika frågor som sammanhänger med propositionen.
Kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt
Hösten 1991 beslutade riksdagen att sänka skatten på kapitalinkomster från 30 till 25% fr.o.m. 1993, för reavinster på aktier m.m. fr.o.m. 1992. Motsvarande ändringar genomfördes för skattereduktionen för underskott. Riksdagen beslutade också att förmögenhetsskatten skulle avvecklas och avskaffas helt fr.o.m. 1994. När det gäller arvs- och gåvoskatt sänktes skatteuttaget kraftigt.
I propositionen föreslås att sänkningen av skattesatsen för kapitalinkomster och för skattereduktionen skjuts upp till den 1 januari 1995. Även avskaffandet av förmögenhetsskatten skjuts upp till den 1 januari 1995. Skatteuttaget för reavinster på aktier m.m. berörs inte av förslaget och skall alltså enligt propositionen ligga fast vid 25%.
Yrkande 7 i motion Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) och yrkande 37 i motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) innebär att skattesatserna för kapitalinkomster, och därmed också skattesatsen för skattereduktionen, skall bestämmas permanent till 30% och att åtgärden skall omfatta alla kapitalinkomster. Vidare yrkas i motion Fi16 av Sten Söderberg (-) att det skatteuttag på 25% som redan gäller för år 1992 för vissa värdepappersfonder m.m. skall höjas till 30%.
Den träffade överenskommelsen innebär endast att de åtgärder som har beslutats på detta område och som ännu inte har börjat tillämpas skall skjutas upp. Skattesatsen 25% för reavinster på aktier m.m. omfattas inte av överenskommelsen. De skäl som år 1991 låg till grund för en särbehandling av sådana inkomster gäller fortfarande och utskottet har inte anledning att ändra ståndpunkt i denna fråga. Utskottet tillstyrker alltså propositionen och avstyrker motionerna såvitt avser beskattningen av kapitalinkomster.
I motionen Fi37 yrkas också (yrkande 38) att förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten återställs till vad som gällde före riksdagens beslut hösten 1991.
Utskottet avstyrker motion Fi37 även i denna del.
Allemanssparande m.m.
De särskilda skattelättnaderna för allemanssparkonto och ungdomsbosparandet slopas enligt regeringens förslag fr.o.m. 1993. Försäljningsvinster och utdelning på andelar i allemansfond beskattas dock liksom tidigare med 20%.
I motion Fi16 av Sten Söderberg (-) anförs att det är fel att låta beskattningen av allemansfondsparandet ligga kvar på 20%.
Utskottet tillstyrker propositionen och föreslår av närmast tekniska skäl ett tillägg till övergångsbestämmelserna så att den skattefrihet som rått för bonusränta på ungdomsbosparande i fråga om bonus som har tillgodoräknats före 1992 får bestå.
Statlig inkomstskatt
I propositionen föreslås att skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1994 och 1995 års taxeringar skall räknas upp endast med hänsyn till förändringarna av konsumentprisindex. Det s.k. reallöneskyddet på två procentenheter skall således inte tillämpas vid dessa taxeringar.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Förslaget innebär att skiktgränsen vid 1994 års taxering blir 190 600 kr.
Grundavdraget
Grundavdraget sänks enligt propositionen med 2 400 kr fr.o.m. 1995 års taxering. Det särskilda grundavdraget för pensionärer berörs inte av förslaget.
I motion Fi37 yrkar Lars Werner m.fl. (v) -- yrkandena 50 och 51 -- avslag på propositionen och att grundavdraget i stället slopas för inkomster över brytpunkten. Förslaget i motionen innebär också att avdraget trappas av gradvis för inkomster över 150 000 kr.
Som anförs i motionen innebär de avtrappningsregler som motionärerna föreslår att marginalskatten ökar med 10 procentenheter för inkomster i avtrappningsskiktet. Utskottet avstyrker detta förslag och tillstyrker propositionen.
Löneskatt m.m.
I syfte att förbättra kostnadsläget i näringslivet föreslås i propositionen att arbetsgivaravgifterna sänks med 4,3 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1993, en fråga som faller utanför skatteutskottets beredningsområde. Som en följd av denna sänkning föreslås bl.a. att också den särskilda löneskatten sänks.
I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas bl.a. -- i andra hand, som ett alternativ till en höjning av ATP-avgiften -- avslag på propositionen i vad avser löneskatt m.m. (yrkandena 55--58).
Utskottet finner att följdfrågorna till den föreslagna sänkningen av arbetsgivaravgifterna bör lösas på det sätt som regeringen föreslår och avstyrker de aktuella yrkandena i motionen.
Sjukförsäkringsavgift
Som framgår av propositionen är regeringen och Socialdemokraterna eniga om att snarast tillsätta en beredning i syfte att genomföra en ny försäkringsmodell som innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten. Av statsfinansiella skäl, för att åstadkomma ett tydligare samband mellan avgifter och sjukförsäkringsförmåner och som ett första steg mot en ny försäkringsmodell skall en allmän sjukförsäkringsavgift införas. I proposition 50 föreslås att dessa riktlinjer godkänns av riksdagen. De konkreta förslagen om en sjukförsäkringsavgift läggs fram i proposition 136 och innebär att avgiften blir 0,95% av förvärvsinkomster upp till 7,5 basbelopp med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen.
I motion Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 4 yrkas att de aktuella riktlinjerna ändras så att den planerade sjukförsäkringsavgiften skall tas ut som en icke avdragsgill nettoavgift, lika för alla inkomsttagare.
I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på propositionen i vad avser en sjukförsäkringsavgift.
Enligt utskottets uppfattning är frågan om socialförsäkringsavgiften i allt väsentligt en socialförsäkringsfråga som faller utanför skatteutskottets beredningsområde. Utskottet vill dock framhålla att en avdragsrätt för avgifter av detta slag är motiverad med hänsyn till grundläggande beskattningsprinciper liksom att de ersättningar som kommer att utgå från försäkringen för förlorad arbetsinkomst vid sjukdom och liknande givetvis bör anses som skattepliktiga. Utskottet har alltså inte något att erinra mot regeringens förslag i denna fråga och avstyrker således aktuella motionsyrkanden.
Företagsbeskattning
I motion Fi37 av Lars Werner (v) yrkas (yrkande 39) att företagsbeskattningen ses över i syfte att uppnå ett ökat skatteuttag, bl.a. genom att begränsa reserveringsmöjligheterna.
Utskottet har tidigare avstyrkt liknande yrkanden från Vänsterpartiets sida, senast i betänkandet 1991/92:SkU30. Med hänvisning till dessa ställningstaganden avstyrker utskottet även det aktuella yrkandet.
Mervärdesskatt
I propositionen föreslås att den tidigare beslutade sänkningen den 1 januari 1993 av den generella mervärdesskattesatsen från 25 till 22% inte skall genomföras. Vidare föreslås att den lägre skattesatsen för livsmedel och vissa andra varor och tjänster skall höjas från 18 till 21%.
I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på propositionen och att mat- och turistmomsen sänks till 15% fr.o.m. den 1 januari 1993 (yrkandena 44 och 48). Vidare yrkas i motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) att momsen sänks till 6% för persontransporter och till 12,87% för hotell- och restaurangnäringarna.
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att momsen bör höjas på det sätt som föreslås i propositionen och avstyrker alltså motionsyrkandena.
Bensinskatt
I propositionen föreslås att bensinskatten höjs med 77 öre/l för blyfri och med 97 öre/l för annan bensin. Tillsammans med den i våras beslutade höjningen av koldioxidskatten innebär detta en prishöjning den 1 januari 1993 med ca 116 resp. 141 öre per liter, inkl. moms.
I motionerna Fi37 (yrkandena 40 och 41) av Lars Werner m.fl. (v) och Fi17 av John Andersson (v) yrkas avslag på propositionen i denna del och en regional differentiering av bensinskatten. Även motion Fi68 av Arne Jansson m.fl. (nyd) innehåller yrkanden om avslag på propositionen i denna del (yrkande 1) och -- i andra hand -- om en regional differentiering av skatten. Den sistnämnda motionen innehåller också förslag om att det skattebortfall som dessa yrkanden kan medföra skall finansieras genom en höjning av skatten på alkohol och tobak (yrkande 2) eller av fordonsskatten (yrkande 3).
Enligt utskottets uppfattning bör en ökad beskattning av bilismen genomföras i form av höjd bensinskatt och inte genom en höjning av fordonsskatten. Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna i dessa delar.
Frågan om en regionalt differentierad bensinskatt har utretts i annat sammanhang, och utredningsresultatet visar att en sådan differentiering inte är sakligt motiverad och skulle medföra gränsdragningsproblem och redovisningsproblem. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet även dessa yrkanden.
Utskottets ställningstagande till dessa frågor innebär att yrkande 2 i motion Fi68 om alkohol och tobak inte kan anses aktuellt.
Alkohol och tobak
I motionerna Fi18 av Karin Israelsson m.fl. (c), Fi20 av Carl-Johan Wilson (fp), Fi28 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) och Fi37 (yrkande 49) av Lars Werner m.fl. (v) framställs yrkanden om skattehöjningar på alkoholdrycker.
Alkoholbeskattningens höjd och utformning har nyligen prövats av riksdagen, och nya regler har genomförts med verkan fr.o.m. den 1 juli i år (prop. 1991/92:116, SkU25). Enligt utskottets uppfattning finns det inte skäl att redan nu ompröva dessa regler. Utskottet avstyrker således dessa yrkanden.
Kraftvärme
Våren 1991 undantogs -- med verkan fr.o.m. den 1 juli samma år -- bränsle som används för kraftvärmeproduktion från allmän energiskatt (prop. 1990/91:88, SkU26). Undantaget begränsades till allmän energiskatt och skulle inte avse koldioxidskatt. För elproduktionen skulle elskatt utgå på samma sätt som tidigare. Till grund för beslutet låg uppfattningen att man borde stärka konkurrenskraften hos kraftvärmeteknikens energieffektiva och därmed miljövänliga samproduktion av el och värme.
Under riksdagsbehandlingen av frågan framkom att den allmänna energibeskattningen inte omfattar kraftvärme som producerades i vissa typer av anläggningar. I proposition 1992/93:50 anförs nu att rättsläget för sådana anläggningar torde vara att även koldioxidskatten får dras av i sin helhet och att olika tekniker för värmeproduktion kan ge olikheter i beskattningen. Att avdragsrätten i sådana fall omfattar även koldioxidskatten har numera klargjorts av Regeringsrätten.
Det förslag som läggs fram i propositionen innebär att 1991 års undantag slopas och att såväl energiskatt som koldioxidskatt skall tas ut för det bränsle som åtgår för värmeproduktionen i kraftvärmeanläggningar.
I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) anförs att förslaget att slopa avdraget för allmän energiskatt för kraftvärmeanläggningar inte främjar en miljövänlig energiproduktion. I motionen yrkas avslag på propositionen i denna del (yrkandena 42 och 43). Annika Åhnberg (-) yrkar i motion Fi43 att befintliga kraftvärmeanläggningar undantas från de föreslagna reglerna.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag men med den kompletteringen att den del av förslaget som avser 1991 års undantag från energiskatt senareläggs ett år. Som anförs i propositionen bör man åstadkomma en större likformighet så att olika produktionstekniker för kraftvärme inte ger skillnader i beskattningen. Därtill kommer att den rättspraxis som numera föreligger innebär ett oförutsett och betydande skattebortfall som kan medföra ej avsedda snedvridningar även i förhållande till annan värmeproduktion. Samtidigt vill utskottet framhålla att reglerna på energiområdet givetvis bör utformas på ett sätt som inte förrycker möjligheterna till en långsiktig planering.
I förutsättningarna för riksdagens beslut på energiområdet våren 1992 har ingått att effekterna av kraftvärmens beskattning skall utredas. Någon sådan utredning har inte genomförts och utskottet saknar nu underlag för en allsidig bedömning av dessa frågor.
Utskottet anser mot denna bakgrund att ikraftträdandet såvitt avser undantaget från energiskatt bör förskjutas ett år. Den planerade utredningen bör genomföras omgående och redovisas i god tid innan riksdagsbeslutet träder i kraft.
Med denna ändring tillstyrker utskottet regeringens förslag i dessa frågor och avstyrker motionerna till den del de inte är tillgodosedda.
Fjärrvärme
Enligt vårens riksdagsbeslut på energiområdet (prop. 1991/92:150, FiU30)skall någon allmän energiskatt inte utgå på bränsle som förbrukas vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning. Skatt som ändå har tagits ut i samband med produktion av sådan värme skall återbetalas efter ansökan hos Riksskatteverket. Reglerna har samma innebörd för den som utnyttjar en fjärrvärmeanläggning.
Det har framkommit att reglerna i vissa fall inte fungerar enligt de angivna intentionerna. Om en värmeleverantör tillhandahåller värme från en anläggning som har placerats t.ex. inom mottagarens industriområde kan leveransen enligt Riksskatteverkets uppfattning inte bedömas enligt reglerna för fjärrvärme. Utskottet föreslår att detta tillämpningsproblem undanröjs genom att ordet "fjärrvärme" i 28§ energiskattelagen skall bytas ut mot "värme".
Lagförslagen
Förslagen på skatteområdet föranleder 22 lagförslag. En del av dessa förslag berör lagrum som aktualiseras även i andra propositioner som riksdagen skall behandla i höst. Dessa olika förslag måste samordnas. Därtill kommer vissa ändringar som utskottet har berört i det föregående eller som har rent teknisk karaktär. Den rent lagtekniska regleringen av de aktuella frågorna bör därför enligt skatteutskottets uppfattning anstå i avvaktan på riksdagens kommande ställningstaganden i sakfrågorna. Formellt kan detta gå till så att finansutskottet överlåter den lagtekniska regleringen åt skatteutskottet, som i så fall kommer att lägga fram sitt förslag för riksdagen omedelbart efter de kommande ställningstagandena till sakfrågorna.
Stockholm den 24 november 1992
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Ivar Franzén (c), Bruno Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m) och Karl Hagström (s).
Avvikande meningar
1. Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa, Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Karl Hagström (alla s) anför:
Som framhålls i motion Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) har Socialdemokraterna genom sin överenskommelse med regeringen lyckats avvärja planerna på att ytterligare undergräva de offentliga finanserna genom nya utgiftsåtaganden och nya skattesänkningar. Vi har därutöver medverkat till åtgärder som förstärker inkomsterna samtidigt som utgifterna begränsas.
På skattesidan innebär överenskommelsen att vi har kunnat hävda principen skatt efter förmåga. Skatteomläggningen 1991 innehöll viktiga principer om bredare skattebaser, lägre skattesatser och mer likformiga regler. Regeringen har gjort markanta och allvarliga avsteg från dessa grundprinciper genom att föra en skattepolitik som inriktats på stora och ofinansierade skattesänkningar till företagare, kapitalägare och höginkomsttagare. Denna politik har försämrat ekonomins funktionssätt och medfört en stor omfördelning av köpkraft och ökade inkomstklyftor. Det är angeläget att skattereformen återställs i sitt ursprungliga skick, och den nu träffade överenskommelsen innebär att politiken åter vrids i rätt riktning med en bättre skattemässig balans mellan arbete och kapital. Bl.a. höjs kapitalinkomstskatten till 30%, förmögenhetsskatten kan behållas minst under hela mandatperioden och det s.k. reallöneskyddet för höginkomsttagare slopas under 1993 och 1994. Det bör också framhållas att värdet av ränteavdragen bibehålls både för villaägare och andra grupper som har lånefinansierat sitt boende. Sett i sin helhet är överenskommelsen gynnsam från fördelningspolitisk synpunkt. Så gott som alla medborgare kommer genom uppgörelsen att bidra till att förbättra statsfinanserna.
Samtidigt vill vi med skärpa avvisa regeringens planer på att avskaffa generalklausulen mot skatteflykt. Som anförs i motionen är det i stället angeläget att genomföra ett samlat program mot den ekonomiska brottsligheten. Denna brottslighet, som utgör ett hot mot viktiga demokratiska värden, måste bekämpas med kraft och uthållighet genom konkreta och verkningsfulla åtgärder. Vi har tidigare presenterat strategier för en kraftfull offensiv mot denna typ av kriminalitet. Regeringen bör senast i budgetpropositionen i januari 1993 lägga fram förslag till insatser både på kort sikt och på lång sikt, och vi återkommer till denna fråga i detta sammanhang.
Beträffande detaljerna i den aktuella propositionen bör de överenskomna besparingarna genomföras i den takt som anges i propositionen. Som anförs i motion Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) bör däremot de föreslagna inkomstförstärkningarna, som innebär en kraftig indragning av hushållens köpkraft, ske i den takt som är bäst med hänsyn till produktion och sysselsättning. Det kan därför av stabiliseringspolitiska skäl vara motiverat att senarelägga vissa av de aktuella skattehöjningarna till 1994, i likhet med vad vi uppnått i fråga om grundavdraget. En sådan justering förutsätter givetvis enighet mellan samtliga de partier som står bakom överenskommelsen. Denna fråga kommer att prövas inom finansutskottet, och vi har inte anledning att nu gå in närmare på denna avvägningsfråga.
På två väsentliga punkter som berör skatteområdet avviker regeringens förslag enligt vår uppfattning från den träffade överenskommelsen.
När det gäller kapitalinkomster har vi förstått överenskommelsen som en definitiv återgång till den skattesats på 30% som fastställdes genom skattereformen. Regeringens förslag bryter häremot på två sätt. Dels innebär propositionen endast ett tillfälligt uppskov två år till den 1 januari 1995 med den sänkning av skattesatsen till 25% som regeringen genomdrivit med verkan fr.o.m. det kommande årsskiftet. Vidare innebär propositionen att man behåller det redan fr.o.m. 1992 sänkta skatteuttaget för vissa kapitalinkomster såsom reavinster på aktier o.d. samt för värdepappersfonder m.m., något som givetvis får snedvridande effekter i skattesystemet och leder till en ökad skatteplanering.
Skattereformen bör återställas fullt ut i dessa avseenden, inte minst för att undvika en framtida försämring av ränteavdragen som ökar hushållens boendekostnader och ytterligare försämrar läget på arbetsmarknaden. Som anförs i vår partimotion Fi35 bör man alltså i enlighet med överenskommelsen återgå permanent till skattesatsen 30%. Uppgörelsen om en skattesats på 30% gäller alla typer av kapitalinkomster, och denna skattesats skall alltså tillämpas även för aktievinster m.m. fr.o.m. den 1 januari 1993. Vi yrkar bifall till vår partimotion Fi35 i denna del och till motsvarande yrkanden i motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v).
När det gäller sjuk- och arbetsskadeförsäkringen innehåller uppgörelsen att en beredning skall tillsättas i syfte att lyfta ut försäkringen ur budgeten och att överföra huvudansvaret för försäkringen på arbetsmarknadens parter. Som ett första steg i de riktning skall de enskilda försäkringstagarna erlägga en allmän sjukförsäkringsavgift fr.o.m. den 1 januari 1993. Enligt proposition 136 skall avgiften utgå med 0,95% på förvärvsinkomster upp till 7,5 basbelopp och vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen.
I vår partimotion Fi35 yrkas att riksdagen beslutar att sjukförsäkringsavgiften skall tas ut som en icke beskattad nettoavgift, lika för alla inkomsttagare. Som anförs i motionen bör man av rättviseskäl utforma avgiften som en icke avdragsgill nettoavgift. Vi yrkar alltså bifall till motionen i denna del.
2. Peter Kling (nyd) anför:
Turistmomsen
I motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) framställs ett yrkande av innebörd att den s.k. turistmomsen skall sänkas till 6% för persontransporter och till 12,87% för hotell- och restaurangnäringarna (yrkande 22). Även de yrkanden som framställs i motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) beträffande momsen (yrkandena 44 och 48) innebär bl.a. att turistmomsen skall sänkas.
Som anförs i motion Fi36 har turistmomsen inte oväntat blivit en gigantisk minusaffär för de svenska skattebetalarna, med enorma proportioner. Med ledning av en rapport från NUTEK (R 1992:53) kan man beräkna nettoförlusten på turistmomsen till 6--8 miljarder kronor eftersom hänsyn bör tas till att andra skatter minskar och att kostnaderna för arbetslöshet ökar. Turismen minskade i Sverige under 1991 med ca 25% medan man i övriga nordiska länder kan peka på en uppgång med motsvarande siffror. Samtidigt ökade svenskarnas utlandsresor med 30%. Valutainkomsterna från turistnäringen har under åren 1989--1991 varit ca 16--17 miljarder kronor medan valutautgifterna för svenskar som åker utomlands under samma tid har stigit från 32 till närmare 37 miljarder kronor. Den svenska turistnäringen har stor betydelse och sysselsätter över 200 000 människor. Den negativa utvecklingen kommer givetvis att reducera antalet arbetstillfällen om inte riksdagen vidtar nödvändiga åtgärder för att stimulera denna mycket viktiga näring.
Motion Fi36 yrkande 22 bör alltså bifallas. Därmed tillgodoses också motion Fi37 i motsvarande del.
Bensinskatten
I motionerna Fi17 av John Andersson (v), Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) och Fi68 av Arne Jansson m.fl. (nyd) framställs olika yrkanden om avslag på den i propositionen föreslagna bensinskattehöjningen, en regional differentiering av bensinskatten och alternativa lösningar bl.a. i form av höjd fordonsskatt.
Som anförs i den sistnämnda motionen är en höjning av bensinskatten olycklig bl.a. från fördelningspolitiska och regionalpolitiska aspekter. En kraftigt höjd bensinskatt drabbar i särskilt hög grad barnfamiljer, glesbygdsbor, låginkomsttagare med skiftarbete osv. Andra ekonomiskt starka grupper som bor centralt och har god tillgång till kollektivtrafik behöver inte bidra i samma omfattning till statens nödvändiga inkomstförstärkningar. Även från arbetsmarknadssynpunkt är en bensinskattehöjning en dålig lösning som begränsar rörligheten på arbetsmarknaden. Därtill kommer negativa effekter för turismen. I stället för att göra en semesterresa med familjen inom landet kommer man att flyga utomlands, något som är billigare redan i dag, och allt flera utlänningar kommer att tycka att det blir för dyrt att resa hit med bil.
I motionen åberopas också vissa omständigheter som förringar värdet av den s.k. miljöprofilen i bensinskattehöjningen.
Mot denna bakgrund anser Ny demokrati att riksdagen med anledning av motionerna nu bör avslå propositionen i denna del och samtidigt ge regeringen i uppdrag att överväga alternativa lösningar, t.ex. med en lämplig utformning av fordonsskatten.
Särskilt yttrande
Ivar Franzén (c) och Harry Staaf (kds) anför:
De åtgärder för att stabilisera ekonomin som föreslagits och behandlats i proposition 1992/93:50 grundar sig på en överenskommelse mellan regeringen och Socialdemokraterna. Det innebär enligt vår mening att de partier som förhandlat fram överenskommelsen bör vara ense om eventuella förändringar. Denna grundsyn har varit vägledande för oss vid beslutet om skatteutskottets yttrande över motionerna Fi18, Fi20, Fi28 och Fi37 (yrkande 49) om skattehöjningar på alkoholdrycker.
Justitieutskottets yttrande
1992/93:JuU2y Bilaga 5
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Till finansutskottet
Inledning
Finansutskottet har i ett beslut den 3 november 1992 berett bl.a. justitieutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin jämte de motioner som kan komma att väckas med anledning av propositionen och som rör resp. utskotts beredningsområde.
I detta yttrande behandlar justitieutskottet propositionen såvitt avser besparingar inom Justitiedepartementets område jämte motion 1992/93:Fi16 av Sten Söderberg (-) (delvis) samt motion 1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) (yrkande 8).
Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.
Utskottet
Propositionen
Regeringen och Socialdemokraterna träffade i september 1992 en överenskommelse om ett antal ekonomisk-politiska åtgärder i syfte att stabilisera den svenska ekonomin. Det strukturella underskottet i statsbudgeten skall minskas kraftigt. Inkomstsidan skall förstärkas, bl.a. för att möjliggöra ökade arbetsmarknadspolitiska satsningar. Kostnadsläget i näringslivet skall förbättras.
Som en följd av överenskommelsen lämnas i propositionen förslag på en rad olika områden. Bl.a. föreslås besparingar inom Justitiedepartementets område på sammanlagt 500 miljoner kronor per år. Besparingarna bör, enligt vad som anförs i propositionen (s. 13), bl.a. göras genom rationaliseringar inom polisväsendet och genom att reglerna för polisaspiranters studieförmåner förändras så att studiefinansieringen kommer att ske med studiemedel.
Motionerna
I motion Fi16 anförs, såvitt nu är i fråga, att rationaliseringar inom polisens område bör ske genom en ny organisation med ett polisdistrikt i varje län. Vidare kan, framförs det i motionen, besparingar göras genom att minska resurserna för bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten som enligt motionären ändå inte bedrivs på ett effektivt sätt.
I motion Fi35 begärs ett uttalande av innebörd att regeringen senast i samband med budgetpropositionen år 1993 skall redovisa konkreta och kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.
Överväganden
Som nyss framgått anförs i propositionen att besparingarna inom Justitiedepartementets område skall göras bl.a. genom rationaliseringar inom polisväsendet. Konkreta förslag kommer att presenteras i budgetpropositionen år 1993.
I sammanhanget kan nämnas att Rikspolisstyrelsen i juni 1992 fick ett regeringsuppdrag (dnr 92-2521) att se över den centrala polisorganisationen mot bakgrund bl.a. av det nya systemet med rambudgetering som infördes för polisen i och med innevarande budgetår (prop. 1991/92:100 bilaga 3, JuU23, rskr. 230) och den nya regionala ledningsorganisationen inom polisen (prop. 1991/92:52, JuU9, rskr. 124). Vidare kan nämnas att länsstyrelserna, som är högsta polisorgan i varje län, fått i uppdrag att utarbeta ett program för en fortsatt rationalisering av polisverksamheten i resp. län i syfte att länets samlade polisresurser skall användas så effektivt som möjligt. Rationaliseringsprogrammet skall avse såväl den operativa verksamheten som administrativa och organisatoriska frågor inom länet (se regleringsbrevet för polisväsendet för budgetåret 1992/93). Slutligen har Rikspolisstyrelsen med anledning av den överenskommelse som ligger till grund för den i detta ärende aktuella propositionen hos regeringen hemställt om att få i uppdrag att göra en översyn av bl.a. polisdistriktsindelningen (dnr 92-3739). Skrivelsen bereds i regeringskansliet.
Som framgått pågår ett omfattande beredningsarbete när det gäller att på de olika nivåerna inom polisorganisationen effektivisera och rationalisera arbetet. I det besvärliga statsfinansiella läge som råder är detta ett utomordentligt angeläget arbete. Utskottet vill för sin del stryka under att besparingar inom polisområdet i första hand bör göras genom administrativa rationaliseringar. Utskottet vill också framhålla att indragningar i den redan ansträngda polisverksamheten på fältet måste undvikas. Däremot är det självklart så att också fältverksamheten skall bedrivas på ett sådant sätt att resurserna utnyttjas effektivt. Det pågående beredningsarbetet, som inrymmer vissa mycket komplicerade frågor, bör enligt utskottets uppfattning inte föregripas, och något riksdagens uttalande med anledning av motion Fi16 bör således inte komma i fråga. Justitieutskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motionen och tillstyrker bifall till regeringsförslaget i denna del.
Utskottet kan också tillstyrka förslaget i propositionen om ändrad studiefinansiering för polisaspiranter. I detta sammanhang vill utskottet dock samtidigt aktualisera frågan om en översyn av polisutbildningen; förändringar härvidlag kan bli nödvändiga för att det skall vara möjligt att genomföra en studiemedelsfinansiering under hela eller delar av polisutbildningen. Utskottet utgår från att denna fråga övervägs i regeringskansliet i samband med att ett konkret förslag till finansiering av polisutbildningen utarbetas.
Sammanfattningsvis anser justitieutskottet att finansutskottet bör godkänna vad som förordas i propositionen om besparingar inom Justitiedepartementets område.
I fråga om den ekonomiska brottsligheten uttalade utskottet år 1991 (1990/91:JuU23, s. 12 f, rskr. 213) att det behövdes en övergripande översyn av åtgärderna mot den. Detta gav också riksdagen som sin mening regeringen till känna. Riksdagens uttalande ledde till den begärda översynen. Denna redovisades av Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren i en gemensam rapport den 7 januari 1992 om vissa frågor om ekonomisk brottslighet.
I rapporten förs bl.a. resonemang om orsakerna till de bristande utredningsresurserna för ekobrott hos polisen och man kommer fram till att situationen bottnar i den frihet som systemet med fria resurser ger myndigheterna. Denna frihet kan, anförs det i rapporten, leda till att statsmakternas övergripande beslut om resursanvändningen inte alltid automatiskt överförs till verksamheten på lokal nivå.
I rapporten tas vidare upp en del frågor om lagstiftning som för närvarande övervägs inom regeringskansliet eller, i något fall, redan lett till förslag i riksdagen [se förslaget till ändring i delgivningslagen (1970:428) i prop. 1992/93:68 om ändringar i aktiebolagslagen m.m.].
I rapporten föreslås också andra åtgärder som kan vidtas av Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket inom ramen för den ordinarie verksamheten antingen av den enskilda myndigheten eller i samråd. Som exempel kan nämnas central metodutveckling, ändrade arbetsmetoder, utökad och ändrad utbildning för åklagare och poliser samt utveckling av vissa samverkansrutiner. De nämnda myndigheterna har av regeringen fått i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledning av rapporten i form av effektiviseringar inom ramen för myndigheternas ordinarie verksamhet. En delrapport skall avlämnas senast den 1 december 1992, och uppdraget skall slutredovisas före utgången av maj 1993 (dnr 91-1020, 91-3649, 92-67).
Här kan också nämnas att Riksåklagaren nyligen i en skrivelse (AD 679-92) till regeringen efter samråd med Finansinspektionen och Rikspolisstyrelsen hemställt om resurser för en särskild utredningsgrupp med uppgift att utreda eventuella brott inom banker och finansinstitut. Kostnaden beräknas exkl. lokaler m.m. till 6,2 miljoner kronor per år och gruppen förväntas behöva arbeta i två år. I skrivelsen konstateras att situationen alltjämt är utomordentligt dyster vad gäller utredning om ekonomisk brottslighet och att läget inte har förbättrats sedan den ovannämnda rapporten avlämnades strax efter årsskiftet; inom åklagarväsendet finns anmälningar om misstänkt brottslighet av mycket kvalificerat slag riktad mot banker och andra finansinstitut, och förutsättningarna för att med nuvarande resurser inom rimlig tid genomföra och avsluta förundersökningar ens i de mest graverande fallen är små. Skrivelsen bereds nu i regeringskansliet.
I sammanhanget kan också nämnas att riksåklagaren planerar ytterligare utbildning för ekobrottsåklagare.
Utskottet har under senare år återkommande behandlat frågor om ekonomisk brottslighet. Våren 1991 anordnade utskottet en offentlig utfrågning i ämnet och utskottets ställningstagande i samband med budgetbehandlingen det året (1990/91: JuU23 s. 12f) mynnade som nyss framgått ut i bl.a. en begäran om en övergripande översyn av åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. I sammanhanget anförde utskottet bl.a. i sitt av riksdagen godkända betänkande att den ekonomiska brottsligheten utgör ett stort samhällsproblem. Utskottet framhöll, i linje med tidigare enhälliga uttalanden, att den ekonomiska brottsligheten leder till en rad skadeverkningar för samhället; stora medborgargruppers lojalitet mot regelsystemet på främst skatterättens och det ekonomiska livets område i övrigt sätts på stora prov, statens och kommunernas finanser påverkas negativt varigenom fördelningspolitiska strävanden motverkas och snedvridna konkurrenssituationer uppstår mellan olika företag så att seriöst arbetande företag slås ut. Utskottet ansåg det angeläget att samhället vidtar kraftfulla åtgärder för att motverka den ekonomiska brottsligheten.
Vid behandlingen i våras av frågor om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten hänvisade utskottet i första hand till Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport som var under beredning i regeringskansliet (1991/92:JuU23, rskr. 230). Utskottet utgick från att regeringen skulle återkomma i frågan och avstyrkte bifall till ett antal motioner. I samma ärende tillstyrkte utskottet en motion (1991/92:Ju832 yrkande 1) om att avsätta resurser för en s.k. finanspolis som främst skall ha till uppgift att utreda tvätt av svarta pengar, dvs. pengar som utgjort vinning av brottslig verksamhet. Riksdagen följde utskottet.
Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag att i anslagsframställningen år 1993 rapportera om gjorda erfarenheter av finanspolisen. Därvid skall särskilt belysas frågor om arbetsmetoder, samarbete med andra myndigheter och med utländska organ samt resultatet av verksamheten. Vidare skall de rättsliga förutsättningarna för finanspolisens verksamhet ingående analyseras (se regleringsbrev för polisväsendet för budgetåret 1992/93).
Justitieutskottet har alltjämt den uppfattningen om den ekonomiska brottslighetens skadeverkningar som kom till uttryck i 1991 års ärende, och justitieutskottet vill framhålla vikten av att denna sorts brottslighet, i likhet med annan brottslighet, också i fortsättningen bekämpas med kraft. Justitieutskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi16 i den del den avser minskade resurser för kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Justitieutskottet har erfarit att regeringen avser att i början av december presentera åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.
Härigenom tillgodoses enligt utskottets uppfattning kravet i motion Fi35 på att regeringen snarast skall lägga fram ett åtgärdsprogram mot sådan brottslighet. Det saknas alltså anledning för riksdagen att göra något uttalande med anledning av motionen. Justitieutskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi35 i här behandlad del.
Stockholm den 19 november 1992
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Sigrid Bolkéus (s), Kent Carlsson (s), Anders Svärd (c), Ulf Eriksson (nyd), Alf Eriksson (s) och Lars Petersson (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Program mot den ekonomiska brottsligheten
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Härigenom tillgodoses" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Justitieutskottet vill nu ytterligare understryka att den ekonomiska brottsligheten, om den inte stoppas, utgör ett allvarligt hot mot samhällsekonomin. Om detta slags brottslighet ostört får breda ut sig hotas i förlängningen en sund samhällsmoral och respekten för viktiga demokratiska värden. Mot den bakgrunden anser utskottet att regeringen bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett samlat program med omedelbara och kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.
Justitieutskottet föreslår att finansutskottet hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad justitieutskottet anfört med anledning av motion Fi35 i här behandlad del.
Lagutskottets yttrande
1992/93:LU2y Bilaga 6 Skuldsanering och ett allmänhetens bankombud
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 17 november 1992 beslutat att bereda lagutskottet tillfälle att avge yttrande över motion 1992/93:Fi35, såvitt motionen berör lagutskottets beredningsområde. Motionen har väckts av Ingvar Carlsson m.fl. (s) med anledning av proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin.
Lagutskottet har beslutat att avge yttrande över de delar av motionen som gäller ett tillkännagivande om en skuldsaneringslag (yrkande 23) och en utredning om ett allmänhetens bankombud (yrkande 26).
I motionen anförs -- såvitt nu är i fråga -- att den ekonomiska krisen riskerar att försätta ett stort antal hushåll i stora ekonomiska svårigheter under de närmaste åren. Den försöksverksamhet med budgetrådgivning och skuldsanering som Konsumentverket kommer att bedriva under de närmaste två åren är angelägen och nödvändig. Motionärerna anser det dock synnerligen angeläget att införa en mer permanent ordning. Fråga om införandet av någon form av skuldsaneringslag för överskuldsatta fysiska personer bör därför snarast övervägas. I motionen anförs vidare att frågan om ett allmänhetens bankombud bör utredas. Ett sådant ombud skulle enligt motionärerna kunna stärka bankkundernas ställning gentemot bankerna och få till stånd en mer noggrann prövning av principiellt viktiga klagomål från bankkunderna.
Vad först gäller frågan om en skuldsaneringslag får utskottet anföra följande.
Med anledning av ett riksdagsbeslut (bet. 1987/88:12, rskr. 57) tillkallades år 1988 Insolvensutredningen (Ju 1988:02) med uppdrag att utreda ett antal spörsmål på konkursrättens område. I enlighet med vad som angavs i direktiven (dir. 1988:52) behandlade utredningen med förtur frågan om skuldsanering för fysiska personer. Utredningens förslag i den delen lades fram hösten 1990 i delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. Betänkandet innehåller förslag till lagstiftning som skall göra det möjligt för överskuldsatta fysiska personer som inte driver näringsverksamhet att under vissa förutsättningar genom beslut av tingsrätt få till stånd en lättnad i sin skuldbörda. Skuldsanering innebär att gäldenären helt eller delvis befrias från ansvar för betalningen av de skulder som enligt rättens beslut omfattas av skuldsaneringen. Till skillnad från vad som är fallet vid konkurs syftar skuldsanering till att slutligt reglera gäldenärens ekonomiska situation. Fullgör han den av rätten fastställda avbetalningsplanen finns ingen restskuld kvar för honom. Utredningen bedömer att man till en början får räkna med att åtskilliga ansökningar om skuldsanering ges in. Uppskattningsvis rör det sig om 8000--10000 ansökningar årligen. Av dessa kommer dock sannolikt, enligt utredningens bedömning, endast en mindre del att leda till bifall. De direkta kostnaderna för hanteringen av skuldsaneringsärenden som uppkommer hos tingsrätterna och kronofogdemyndigheterna har Insolvensutredningen uppskattat till drygt 40 miljoner kronor per år.
Efter betänkandets remissbehandling har olika konsekvenser av förslaget, främst organisatoriska och kostnadsmässiga frågor, övervägts inom regeringskansliet. Något förslag från regeringen med anledning av Insolvensutredningens betänkande har emellertid inte lagts fram för riksdagen.
Frågan om skuldsanering för fysiska personer har vid ett flertal tillfällen behandlats av utskottet, senast våren 1992 i betänkande 1991/92:LU28. Utskottet uttalade därvid att det är angeläget att en möjlighet till skuldsanering för fysiska personer införs i Sverige. Vidare framhöll utskottet, liksom man gjort hösten 1987 (bet. 1987/88:LU12), att en viktig utgångspunkt dock måste vara att regler om skuldsanering inte får leda till en allmän uppluckring av betalningsmoralen i samhället. Huruvida insolvensutredningens förslag om en skuldsaneringslag utgör en lämplig avvägning mellan dessa intressen ansåg sig utskottet då inte böra uttala sig om. Utskottet utgick emellertid från att förslaget noga övervägs inom regeringskansliet och att regeringen därefter återkommer till riksdagen med någon form av förslag till skuldsanering för fysiska personer. Något tillkännagivande med anledning av de då aktuella motionerna fann utskottet inte erforderligt.
I ett frågesvar den 13 oktober 1992 (se prot. 1992/93:5) förklarade justitieministern att hon av flera skäl är tveksam till att införa en lag om skuldsanering. Hon hänvisade därvid bl.a. till att det under alla förhållanden endast är ett fåtal -- enligt Insolvensutredningens beräkningar endast 2000 -- som skulle komma i åtnjutande av en sådan sanering. För många andra med stora skulder skulle en skuldsaneringslag bara väcka förhoppningar om en enkel lösning på deras skuldproblem. Enligt justitieministerns mening bör man i stället försöka finna vägar till frivilliga lösningar, vilka innebär att också banker och andra kreditinstitut får ta sin del av ansvaret i stället för att helt överföra konfliktlösningen på det allmänna.
I sammanhanget finns skäl att också närmare redovisa den i motionen omnämnda försöksverksamheten som Konsumentverket skall genomföra. Genom ett regeringsbeslut den 5 november 1992 (C92/971/FOK) har Konsumentverket fått i uppdrag att genomföra en försöksverksamhet med budgetrådgivning och skuldsanering på lokal, regional och central nivå. Verksamhetens syfte är att finna nya och effektivare former för hur man kan möta de enskilda hushållens ökade behov av budgetrådgivning och skuldsanering. I beslutet konstateras att Konsumentverket sedan slutet av 1970-talet aktivt verkat för att enskilda hushåll skall få tillgång till budgetrådgivning och skuldsanering på lokal nivå. Verkets utvärdering av den lokala budgetrådgivningen visar på positiva effekter för hushållen, och en undersökning i fem kommuner visar även på kommunalekonomiska vinster i form av minskade socialbidrag. Mot den bakgrunden och med hänsyn till den ökade efterfrågan behövs enligt beslutet också regionala och centrala insatser. Beslutet innebär att Konsumentverket skall genomföra utbildning av bl.a. kommunala konsumentvägledare och Ackordscentralens juridiska ombud i budgetrådgivning och skuldsanering för enskilda hushåll. Utbildningsverksamheten skall inriktas särskilt på att utveckla samarbetet mellan rådgivarna och Ackordscentralens juridiska ombud på regional nivå. Verket skall i samarbete med dessa bl.a. utarbeta kriterier för beviljande av underhandsackord. Vidare skall enligt beslutet Konsumentverket ta initiativ till att bilda en rådgivande nämnd på central nivå för hanteringen av övergripande frågor som rör skuldsanering. Nämnden skall bestå av företrädare för bl.a. kreditinstitut, kronofogdemyndigheter, Finansinspektionen, Ackordscentralen, Svenska Kommunförbundet, Socialstyrelsen, Konsumentverket och konsumentorganisationer. Dessutom skall Konsumentverket, för att kunna samordna försöksverksamheten, bilda en särskild projektgrupp med en representant för Civildepartementet. Försöksverksamheten skall pågå under två år och bedrivas i två kommuner.
Enligt vad utskottet erfarit har också nyligen inom regeringskansliet bildats en interdepartemental arbetsgrupp med företrädare för Justitiedepartementet, Socialdepartementet, Finansdepartementet och Civildepartementet. Arbetsgruppens uppgift är att ytterligare bereda och bevaka frågan bl.a. med utgångspunkt från de frågeställningar justitieministern tagit upp i det ovan redovisade frågesvaret. En annan huvuduppgift för gruppen är att följa utvecklingen på området, varvid även förhållandena i Danmark, Norge och Finland skall studeras. Danmark har sedan år 1984 ett skuldsaneringsinstitut som i huvudsak överensstämmer med Insolvensutredningens förslag. I Norge träder en särskild lag om skuldsanering -- Lov om frivillig och tvungen gjeldsordning for privatpersoner (Gjeldsordningsloven) -- i kraft den 1 januari 1993, och i Finland övervägs för närvarande lagstiftning i ämnet. (Se vidare Juridisk Tidskrift nr 2/1990-91 s. 234.)
Enligt utskottets mening har behovet av möjligheter till skuldsanering för fysiska personer accentuerats under senare tid. Den ekonomiska situationen för många överskuldsatta privatpersoner har bara under det senaste halvåret försämrats markant. Vad utskottet uttalade våren 1992 om angelägenheten av införandet av en möjlighet till skuldsanering har därför i allra högsta grad fortfarande giltighet.
Av vad som redovisats ovan kan utskottet med tillfredsställelse konstatera att det igångsatts ett omfattande arbete såväl inom som utom regeringskansliet med att finna lämpliga lösningar. Utskottet utgår från att olika vägar för att uppnå ett önskat resultat prövas, bl.a. en effektiviserad samverkan mellan kommunala budgetrådgivare, kronofogdemyndigheter och banker. Vidare förutsätter utskottet att den ovan redovisade försöksverksamheten som nyligen inletts i Konsumentverkets regi intensifieras och snarast utvidgas till att omfatta åtskilligt flera kommuner samt att ytterligare "kontrollstationer" införs.
Utskottet förutsätter även att i det pågående arbetet också övervägs viss ändrad lagstiftning för att skapa bättre möjligheter för skuldsanering. Utskottet vill därvid peka på att ett alternativ kan vara att införa ett särskilt skuldsaneringsinstitut efter mönster av vad som finns i Danmark och Norge eller som övervägs i Finland. Ett annat alternativ är enligt utskottet att underlätta frivilliga överenskommelser om skuldsanering mellan gäldenärer och enskilda fordringsägare genom att kombinera överenskommelserna med en möjlighet att helt eller delvis efterge det allmännas fordringar, dvs. främst skatter. Härigenom skulle en viktig likställighet mellan exempelvis banklån och skatteskulder uppnås i en skuldsaneringssituation. En sådan särskild skuldsaneringsmöjlighet för det allmännas fordringar skulle eventuellt kunna vara begränsad i tiden. En viktig utgångspunkt måste vara att regler om skuldsanering inte får leda till en allmän uppluckring av betalningsmoralen i samhället.
Genom den ovan redovisade interdepartementala arbetsgruppen finns förutsättningar för att göra erforderliga överväganden, och utskottet utgår från att arbetet bedrivs med skyndsamhet.
Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att ett särskilt tillkännagivande från riksdagens sida knappast skulle kunna påskynda en lösning av frågan om skuldsanering. Lagutskottet förordar följaktligen att yrkande 23 i motion Fi35 avstyrks.
När det sedan gäller frågan om ett allmänhetens bankombud vill utskottet anföra följande.
Enligt bankrörelselagen (1987:617) utövar Finansinspektionen en omfattande tillsyn över bankerna och deras verksamhet. Vid inspektionen utövas bl.a. en villkors- och produktgranskning i syfte att förbättra konsumentskyddet. Granskningen omfattar bl.a. utformning och tillämpning av standardvillkor samt utvecklingen av produktsäkerhet för olika tjänster. Någon i författning fastlagd rätt för allmänheten att hos inspektionen klaga över banker som står under inspektionens tillsyn finns inte. Det åligger dock inspektionen att följa sådana förhållanden som är av betydelse för en sund utveckling av bankernas verksamhet, och dit hör bl.a. att se till att bankerna uppträder korrekt mot kunderna. Utgångspunkten vid inspektionens handläggning av klagomålsärenden är, som framgår av inspektionens fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94, 1994/95 och 1995/96, att inspektionen i första hand skall koncentrera sina resurser till de klagomål som är av principiellt intresse eller på annat sätt av särskilt intresse ur tillsynssynpunkt. Beträffande sådana klagomål handläggs dessa genom ett sedvanligt remissförfarande varefter klaganden meddelas inspektionens ställningstagande i ärendet. Beslutet meddelas även andra som har anknytning till eller intresse av inspektionens ställningstagande.
Vidare vill utskottet peka på att det för enskilda bankkunder finns möjlighet att vända sig till Allmänna reklamationsnämnden. Sedan år 1990 finns vid nämnden en särskild avdelning som prövar tvister mellan, å ena sidan, konsumenter och, å andra sidan, banker och finansinstitut. De intresseledamöter som förutom ordföranden avgör ärendena på avdelningen har utsetts efter förslag av Konsumentverket, LO och TCO samt Finansbolagens Förening, Svenska Bankföreningen, Sparbanksgruppen AB och Sveriges Föreningsbankers Förbund. Vid sammanträdena deltar dessutom en representant från Finansinspektionen som observatör utan rösträtt. Tanken bakom denna ordning är att observatören skall kunna fånga upp problem av mer generell karaktär som kan kräva ingripanden från Finansinspektionens sida. Under verksamhetsåret 1990/91 behandlades nästan 500 ärenden på avdelningen.
Finansinspektionen har i sin ovan nämnda anslagsframställning uttalat att Allmänna reklamationsnämndens bankavdelning bör utnyttjas i betydligt högre grad för att slita tvister i ersättningsfrågor som kunden och banken inte förmått klara ut. Detta kan ske genom att inspektionen på olika sätt informerar om sin och reklamationsnämndens roller i sammanhanget. Vidare bör enligt inspektionen konsumenterna även ges möjligheter att få en tvist löst genom att få rådgivning m.m. hos en annan instans än Finansinspektionen. En motsvarighet till Konsumenternas Försäkringsbyrå, som funnits i många år inom försäkringsområdet, bör därför, enligt inspektionens mening, inrättas även inom kredit- och värdepappersområdet. Flera skäl talar enligt inspektionen för en gemensam byrå för hela inspektionens tillsynsområde. Finansinspektionen anser att frågan om en sådan byrå, upprättad och finansierad av branschorganisationerna, bör diskuteras närmare med berörda parter, och inspektionen har för avsikt att initiera sådana diskussioner. Om förslaget genomförs skulle inspektionens verksamhet kunna inriktas mer på övergripande insatser inom konsumentområdet och kvalitén i tillsynen på konsumentområdet förbättras med ett starkare konsumentskydd som följd.
Enligt utskottets mening tillgodoser det sålunda redovisade förslaget från Finansinspektionen delvis de önskemål som framställs i motion Fi35 yrkande 26. I vart fall anser utskottet att resultatet av de diskussioner som inspektionen avser att inleda med berörda parter i syfte att få till stånd en motsvarighet till Konsumenternas Försäkringsbyrå på bankområdet bör avvaktas innan riksdagen tar några initiativ i saken. Med det anförda förordar utskottet att motionsyrkandet avstyrks.
Stockholm den 24 november 1992
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Hans Stenberg (s), John Bouvin (nyd) och Widar Andersson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Maj-Lis Lööw, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar Thollander, Carin Lundberg, Hans Stenberg och Widar Andersson (alla s) anser
dels att den del av lagutskottets yttrande i avsnittet om en skuldsaneringslag som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "Fi35 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening har behovet av skuldsanering för fysiska personer accentuerats i sådan grad under den senaste tiden att omedelbara åtgärder nu är påkallade. Bland de alternativ som därvid kan komma i fråga framstår lagstiftningsalternativet som det enda tänkbara. Ett system med frivilliga lösningar i enlighet med vad justitieministern förordat i sitt ovan redovisade frågesvar torde nämligen innebära att statens fordringar på skatter och avgifter inte försvinner även om en överenskommelse träffas med övriga borgenärer. Utskottet anser därför att regeringen snarast bör framlägga förslag till lagstiftning på området. Ett tillräckligt underlag för överväganden torde finnas i Insolvensutredningens betänkande och i remissyttrandena. Vidare borde de erfarenheter som finns på området i Danmark, de överväganden som gjorts i Norge och det beredningsmaterial som finns i Finland kunna tjäna som lämpligt underlag för de bedömningar som bör göras. Genom den ovan redovisade interdepartementala arbetsgruppen finns vidare förutsättningar för regeringen att förhållandevis omgående ta sig an saken och lägga fram erforderliga lagförslag.
Ett lagförslag om skuldsanering i någon form behöver inte innebära att den försöksverksamhet som Konsumentverket nyligen påbörjat behöver upphöra. Detta arbete kan enligt utskottets mening läggas till grund för förslag till mer permanenta åtgärder i syfte att hjälpa dem som inte kan komma i åtnjutande av skuldsanering.
Vad sålunda har anförts förordar lagutskottet att riksdagen med bifall till motion Fi35 yrkande 23 ger regeringen till känna.
dels att den del av lagutskottets yttrande i avsnittet om ett allmänhetens bankombud som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det sålunda redovisade förslaget från Finansinspektionen i huvudsak positivt. Utskottet anser emellertid att förslaget som sådant inte är tillräckligt mot bakgrund av det stora behov som många bankkunder i dag har med att få hjälp och stöd i sina mellanhavanden med banker. Vidare är det, som också framhålls i motionen, viktigt att konsumenter kan få kvalificerad hjälp med att få principiellt viktiga klagomål mot banker prövade. Ett sådan hjälp torde den av Finansinspektionen föreslagna byrån inte kunna tillhandahålla. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att frågan om inrättande av ett allmänhetens bankombud bör utredas. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet förordar bifall till motion Fi35 yrkande 26.
Utrikesutskottets yttrande 1992/93:UU4y Bilaga 7 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett utrikesutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin jämte motioner i vad avser utrikesutskottets beredningsområde.
1. Propositionen
Propositionen avser ett antal ekonomisk-politiska åtgärder syftande till att stabilisera den svenska ekonomin. I propositionen yrkas, i den del som avser utrikesutskottets beredningsområde, att riksdagen godkänner vad föredragande statsråd förordat om besparingar inom Utrikesdepartementets område på 1500 miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd.
Som underlag till yrkandet anförs följande:
Sverige har under ett antal år avsatt 1% av bruttonationalinkomsten (BNI) till internationellt utvecklingssamarbete. Regeringen kommer även fortsättningsvis att använda sig av nuvarande beräkningsmetod. Målet är att så snart Sveriges ekonomi så tillåter åter uppnå ett u-landsbistånd som motsvarar 1 % av BNI. Sammantaget skall biståndsramen minskas med 1,5 miljarder kronor jämfört med innevarande budgetårs biståndsram. Nedskärningen kommer ej att beröra katastrofbiståndet eller bidragen till enskilda organisationer.
2. Motionerna
Yrkanden i anledning av proposition 1992/93:50 har, i de delar av propositionen som hänför sig till utrikesutskottets beredningsområde, framförts i motionerna 1992/93:Fi16 av Sten Söderberg (-), 1992/93:Fi24 av Hans Göran Franck (s), 1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister (nyd), 1992/93:Fi37 (v), 1992/93:Fi42 av Annika Åhnberg (-) och 1992/93:Fi73 av Lena Klevenås m.fl. (s).
I motion Fi16 av Sten Söderberg (-) konstateras att "nedskärningarna är ett svek mot tredje världen". Motionären motsätter sig regeringens förslag.
I motion Fi24 av Hans Göran Franck (s) yrkas att u-landsbiståndet utökas väsentligt i förhållande till vad som anges i propositionen (yrkande 1), att alla besparingsmöjligheter främst inom försvaret tillvaratas i syfte att utöka u-hjälpen (yrkande 2), att en minskning av u-hjälpen endast görs tillfällig, dvs. begränsas till ett budgetår (yrkande 3).
I motionen sägs att det vore av stort värde, inte minst symboliskt, om u-hjälpen kunde ligga på oförändrad nivå. I vart fall bör, enligt motionären, en besparing på u-hjälpen göras väsentligt mindre än vad som föreslås i propositionen och endast tillfällig, dvs. begränsas till kommande budgetår.
Vidare sägs det i motionen bl.a. att den nuvarande utvecklingen innebär att praktiskt taget alla länder i Europa minskar sina försvarskostnader. Det finns enligt motionärens uppfattning möjligheter till ytterligare begränsningar av försvarskostnaderna. Även andra möjligheter till utökning av biståndet än via minskning av försvarsanslaget bör prövas.
I motion Fi36 (nyd) yrkas att nivån för biståndet sänks till 0,7% av BNI, vilket motsvarar besparingar på ca 4200 miljoner kronor per år (yrkande 2).
Motionären framhåller att detta motsvarar det mål som fastlagts av FN.
I motion Fi42 av Annika Åhnberg (-) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om besparing inom Utrikesdepartementets område på 1500 miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd.
I motion Fi73 av Lena Klevenås m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att öka opinionsbildningen för biståndets betydelse (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nedskärningarna ej bör drabba miljöbiståndet (yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör prövas att återställa biståndet till 1 % av BNI redan budgetåret 1994/95 (yrkande 3).
Motionärerna framhåller bl.a. att allmänhetens kunskaper om biståndets positiva effekter är bristfälliga. Därför behövs ytterligare satsningar på positiv information för att skapa en kraftfull opinion till försvar för tankarna om en rättvisare fördelning av jordens resurser och för ett generöst svenskt bistånd.
I motion Fi37 (v) yrkande 32 yrkas avslag på propositionens förslag om besparingar inom Utrikesdepartementets område på 1500 miljoner kronor.
I motionen anges att nedskärningen av u-landsbiståndet har ett starkt symbolvärde. När inte föregångslandet Sverige har råd med solidariteten får finansministrar i andra i länder i kris lättare att driva igenom liknande nedskärningar. Det har väckt stor oro i u-länderna och i FN-organ och är ett grovt svek mot de fattiga. U-landsbiståndet bör inte heller naggas i kanten genom att användas för att täcka asylkostnader, miljöbistånd till Östeuropa eller fredsbevarande FN-insatser.
3. Utskottet
Utskottet konstaterar att hänsyn till det uppkomna läget i den svenska ekonomin, och inte minst då det statsfinansiella läget, nödvändiggör kraftfulla besparingsåtgärder på en rad områden. De av regeringen föreslagna åtgärderna är av olika karaktär och måste betraktas var för sig. Den föreslagna minskningen av biståndsramen kan inte direkt kopplas till den svenska ekonomins strukturproblem, ej heller till andra sektorer av den svenska ekonomin, utan får snarare ses i perspektivet av det allmänt försämrade statsfinansiella läget.
Utskottet är av uppfattningen att ytterligare nedskärningar av biståndet, utöver de regeringen föreslagit, ej bör ifrågakomma. Regeringens mål är i stället att, så snart Sveriges ekonomi så tillåter, återgå till ett u-landsbistånd som motsvarar 1% av BNI. Det inte är möjligt att på förhand säga när detta låter sig göra. En återgång till 1-procentsnivån bör ske så snart det akuta statsfinansiella läget tillåter. Däremot finns det ej anledning att direkt koppla frågan om biståndet till en lösning av den svenska ekonomins strukturproblem.
Utskottet menar att kunskapen om och stödet för 1-procentsmålet är väl befäst i riksdagen och den allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till 1-procentsnivån också en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av det skälet bör prioriteras.
I propositionen framhålls att nedskärningen ej kommer att beröra katastrofbiståndet eller bidragen till enskilda organisationer. Utskottet anser att detta är ett lämpligt förfarande.
Mot bakgrund av det sagda tillstyrker utskottet propositionens förslag avseende biståndets storlek och inriktning. Samtidigt avstyrks de delar som avser u-landsbiståndet i motionerna Fi16 (-), Fi24 (s) yrkandena 1--3, Fi36 (nyd) yrkande 2, Fi37 yrkande 32, Fi42 (-) och Fi73 (s) yrkandena 1--3.
Stockholm den 24 november 1992
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Alf Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Lena Boström (s), Richard Ulfvengren (nyd) och Alf Eriksson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Försvarsutskottets yttrande
1992/93:FöU4y Bilaga 8 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 november beslutat bereda bl.a. försvarsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin jämte motioner.
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen bl.a. att utgiftsnivån inom försvaret skall sänkas. I uppgörelsen mellan regeringspartierna och Socialdemokraterna anges besparingarna inom försvarssektorn till 1,2 miljarder kronor per år vid fullt genomslag. Det kan emellertid ifrågasättas om de föreslagna åtgärderna uppnår det angivna besparingsbeloppet. Chefen för Försvarsdepartementet kommer därför att inventera möjliga ytterligare åtgärder som kan vidtas för att uppnå besparingsmålet inom den period som försvarsbeslutet omfattar. Förslag om sådana åtgärder kommer att redovisas i budgetpropositionen 1993 för beslut under vårriksdagen.
Inom försvarsutskottets beredningsområde föreslår regeringen (prop. 1992/93:50, bil. 2) att besparingar skall ske bl.a. genom ändrad organisation för flygvapnet, förändrade värnpliktsförmåner samt neddragningar inom den civila delen av totalförsvaret. Regeringen föreslår sålunda riksdagen att
1.godkänna förslaget att lägga ned Västgöta flygflottilj (F6),
2.godkänna den föreslagna ändrade inriktningen av systemet för de värnpliktigas förmåner,
3.godkänna den föreslagna inriktningen av besparingar inom den civila delen av totalförsvaret.
Motioner
Med anledning av propositionen har avgivits sju motioner med yrkanden som kan hänföras till försvarsutskottets beredningsområde, nämligen Fi16 (-), Fi24 (s) yrkande 2, Fi26 (c), Fi35 (s) yrkande 3, Fi36 (nyd) yrkande 5, Fi37 (v) yrkandena 33 och 34 samt Fi45 (s).
Försvarsutskottet
Allmänna synpunkter
Utskottet vill erinra om att riksdagen så nyligen som i juni 1992 beslutade om en flerårig inriktning för totalförsvarets olika delar och tillhörande ekonomiska förutsättningar. Regeringspartierna och Socialdemokraterna har i rådande statsfinansiella läge kommit överens om att även försvarssektorn skall utsättas för besparingar. Motion Fi16 (-), som avvisar besparingar inom försvarssektorn, bör därför avslås.
Det nu aktuella sparmålet inverkar på planeringsramen för det militära försvaret och den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del. 1992 års försvarsbeslut behöver således ändras när det gäller de ekonomiska ramarna. Verksamhet och ekonomisk resurstilldelning hör ihop. Eftersom ännu underlaget är ofullständigt beträffande vilka åtgärder som bör vidtas för att innehålla besparingarna som helhet, anser utskottet att beslut om att förändra de ekonomiska planeringsramarna bör fattas först sedan regeringen i budgetpropositionen återkommit till riksdagen med förslag. Ekonomi- och verksamhetsförändringar kan då prövas samlat, dels för budgetåret 1993/94, dels för hela den återstående försvarsbeslutsperioden.
Det sagda innebär att utskottet inte kan ansluta sig till de i motion Fi37 (v) föreslagna verksamhetsbegränsningarna inom det militära försvaret, vilka enligt motionärernas beräkning motsvarar en ytterligare årlig ramreduktion på 2,6 miljarder kronor. Yrkande 33 i denna motion bör därför avslås.
Även motion Fi24 (s) föreslår ytterligare begränsningar av försvarets kostnader. Med stöd av nyss nämnda skäl bör inte heller denna motion bifallas.
Motion Fi36 (nyd) förordar effektiviseringar. Utskottet delar motionärernas uppfattning att försvarsverksamheten skall vara kostnadseffektiv och rationell. Åtgärder för att uppnå förbättringar i dessa avseenden bör dock likaledes bedömas i sitt sammanhang och därför inte nu tas upp till bedömning.
Motionärerna i motion Fi35 (s) gör samma bedömning som regeringen att de i propositionen föreslagna åtgärderna inte är tillräckliga för att uppnå det angivna sparmålet. De anser att det är nödvändigt att 1993 års budgetproposition innehåller ett trovärdigt besparingsprogram, berörande såväl krigs- som fredsorganisationen, för att sparmålet skall kunna uppnås inom den i propositionen angivna tidsramen.
Utskottet utgår från att den redovisning av åtgärder för att nå besparingsmålet som regeringen nu har aviserat för budgetpropositionen 1993 kommer att innehålla förslag som med hänsyn till en balanserad krigs- och fredsorganisationsutveckling är möjliga att genomföra under innevarande försvarsbeslutsperiod. Med denna förutsättning får yrkande 3 i motion Fi35 (s) anses bli tillgodosett.
Nedläggning av Västgöta flygflottilj (F6)
Regeringen hänvisar till den i 1992 års försvarsbeslut bestämda långsiktiga inriktningen av flygstridskrafterna med 16 divisioner i krigsorganisationen. Denna inriktning anses viktig att behålla för att Sverige även i framtiden skall kunna ha effektiva flygstridskrafter, särskilt för luftförsvar.
Regeringen hänvisar vidare till inriktningen av flygvapnets grundorganisation som bör omfatta färre men samtidigt större flottiljer än i dag. Överbefälhavaren har sålunda i uppdrag att till år 1995 föreslå en sådan förändrad grundorganisation.
För att möjliggöra besparingar bör enligt regeringen en minskning av antalet flottiljer göras redan nu. Härvid föreslås att Västgöta flygflottilj (F6) i Karlsborg avvecklas med början den 1 juli 1993. Nedläggningen bör vara genomförd senast den 30 juni 1995. Flygverksamheten bör minska successivt och upphöra senast den 30 juni 1994. Efter det att Överbefälhavaren år 1995 har redovisat sitt uppdrag bör, enligt regeringen, en ytterligare minskning av antalet flottiljer kunna beslutas.
I motion Fi26 (c) noterar motionärerna att det i proposition 1992/93:50 saknas uttalanden om den regionalpolitiska situationen i Karlsborg. Enligt motionärerna borde regeringen nu gjort ett motsvarande uttalande i denna fråga i likhet med vad som skedde i proposition 1991/92:102 inför det senaste försvarsbeslutet. Vidare anser motionärerna att regeringen särskilt bör följa avvecklingen av F6 och vidta åtgärder till stöd för en positiv utveckling i kommunen.
Även motion Fi45 (s) tar upp de arbetsmarknadsmässiga konsekvenserna om F6 läggs ned. Statens ansvar betonas, dels för att förbandsproduktionen vid flygflottiljen inte avvecklas snabbare än att ny verksamhet hinner tillföras Karlsborg, dels för att konsekvenserna utreds för de industrier som svarar för motor- och apparatunderhållet på Viggenflygplan.
Förslaget om nedläggning av F6 ingår, som framgått, i uppgörelsen mellan regeringspartierna och Socialdemokraterna. Syftet med åtgärden är att spara pengar. Utskottet har erfarit att avvecklingen avser en av F6 två krigsdivisioner samt flottiljadministrationen. Detta innebär att den långsiktiga inriktningen för flygvapnets krigsorganisation, senast bestämd i 1992 års försvarsbeslut, inte ändras. Utskottet förordar således bifall till regeringens framställning i denna del.
Utskottet är medvetet om den besvärliga arbetsmarknadssituationen i Karlsborg och konsekvenserna av en nedläggning av F6. Utskottet anser, liksom vid tidigare strukturförändringar, att det är synnerligen angeläget att insatser görs för den personal som berörs. Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen i Karlsborgs kommun och tillsammans med berörda myndigheter vidtar de arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. som i detta sammanhang behövs i samband med nedläggningen. Med ett riksdagens uttalande av denna innebörd synes syftet med motionerna Fi26 (c) och Fi45 (s) i huvudsak kunna bli tillgodosett.
Förändrade värnpliktsförmåner
Regeringen anser, i besparingssyfte, att den årliga uppräkningen av kontantförmånerna till de värnpliktiga inte bör ske under år 1993. Utöver denna åtgärd anser regeringen att de värnpliktigas reseförmåner bör ändras. Sålunda föreslås att kostnaderna för de fria hemresorna reduceras och att de värnpliktiga i princip skall ha rätt till en resa var fjortonde dag i stället för som nu varje vecka. Denna åtgärd bör enligt regeringens uppfattning träda i kraft redan den 1 januari 1993.
I motion Fi37 (v) yrkande 34 avvisas förslaget om ändrad inriktning av systemet för de värnpliktigas förmåner.
Det centrala värnpliktsrådet har vid en uppvaktning inför utskottet framfört argument mot att försämra värnpliktsförmånerna.
Utskottet noterar att Riksdagens revisorer i sitt förslag (förs. 1991/92:22) till riksdagen angående det militära försvarets resor gör bedömningen att betydande besparingar kan åstadkommas genom omprövning av de förmåner som utgår vid värnpliktsresor. Utskottet gör ingen annan bedömning och delar regeringens uppfattning att besparingsåtgärder i rådande läge måste kunna komma i fråga när det gäller värnpliktsförmåner. Den närmare utformningen av de förändrade reseförmånerna bör dock kunna anpassas till lokala förutsättningar, bl.a. beträffande olika förbands utbildningsrytm och geografiska belägenhet. Regeringens hemställan i denna del bör således godkännas av riksdagen och motion Fi37 (v) yrkande 34 avslås.
Neddragningar inom den civila delen av totalförsvaret
Inom den civila delen av totalförsvaret beräknar regeringen ett årligt sparbelopp på 100 miljoner kronor. Detta innebär att den i 1992 års försvarsbeslut fastställda ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del minskas från 2079,8 miljoner kronor till 1979,8 miljoner kronor. Besparingarna bedöms för närvarande bl.a. kunna göras inom funktionerna Ledning och samordning samt Befolkningsskydd och räddningstjänst.
Utskottet utgår från att regeringen i 1993 års budgetproposition återkommer med närmare förslag om verksamhetsmässiga och ekonomiska förändringar inom den civila delen av totalförsvaret i förhållande till 1992 års försvarsbeslut, dels för budgetåret 1992/93, dels gällande inriktningen för resten av försvarsbeslutsperioden. Med detta konstaterande anser utskottet att regeringens hemställan om besparingar bör godkännas av riksdagen.
Sammanfattning
Av det anförda framgår att utskottet ansluter sig till de av regeringen föreslagna riktlinjerna gällande försvarssektorn som ett led i ansträngningarna att stabilisera den svenska ekonomin.
Stockholm den 24 november 1992
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Wiggo Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m), Owe Andréasson (s) och Åke Carnerö (kds).
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1992/93:SfU2y Bilaga 9
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 november 1992 berett bl.a. socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin jämte de motioner som kan komma att väckas med anledning av denna, såvitt propositionen och motionerna berör socialförsäkringsutskottets beredningsområde.
De motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen och som berör socialförsäkringsutskottets område är motionerna Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 4--6, Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkandena 1, 3 och 7, Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkandena 17, 18, 24--28, 35, 52 och 53 samt Fi41 av Annika Åhnberg (-).
Som en följd av den överenskommelse som träffats mellan regeringen och Socialdemokratiska arbetarepartiet i september 1992 läggs i proposition 50, såvitt rör socialförsäkringutskottets beredningsområde, fram riktlinjer som innebär en bekräftelse av överenskommelsen till den del den innebär att en beredning snarast skall tillsättas i syfte att genomföra en ny försäkringsmodell som innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten. Utskottet har ingen erinran mot detta.
Vidare läggs i propositionen fram riktlinjer för förändringar av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna, införande av en allmän sjukförsäkringsavgift, förändringar av pensioneringstidpunkten och förändrad beräkning av pensionsnivåerna. Dessa riktlinjer har delvis redan kommit till uttryck i konkreta förslag till lagändringar i propositioner som hänvisats till socialförsäkringsutskottet.
De propositioner som hänvisats till utskottet och som är aktuella i detta sammanhang innehåller i korthet följande förslag. I proposition 1992/93:30 om ändring av begreppet arbetsskada föreslås att rekvisiten för rätt till arbetsskadeersättning skärps och i proposition 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. att en karensdag införs i sjukförsäkringen och att kompensationsgraderna inom denna försäkring sänks. I proposition 1992/93:116 föreslås att ersättningsnivåerna för de flesta pensionsförmånerna sänks, genom att ett särskilt basbelopp som utgör 98 % av basbeloppet används för beräkningen av förmånerna nästa år. I proposition 1992/93:136 föreslås att en allmän sjukförsäkringsavgift införs medan proposition 1992/93:134 innehåller förslag om kompensation till de sämst ställda pensionärerna i form av höjt pensionstillskott och höjda kommunala bostadsbidrag.
Utskottet, som kan ställa sig bakom att besparingar görs inom försäkringen i den storleksordning som förutsatts i proposition 50, kommer vid beredningen av de nämnda propositionerna att närmare pröva enskildheterna i förslagen. Detta gäller bl.a. den föreslagna metoden för sänkning av pensionsnivåerna. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att nu göra en närmare prövning av yrkandena 1 och 15 i motion Fi36 (nyd), som innebär riktlinjer för ett annat system för förändringar i sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna, yrkandena 24, 25 och 28 i motion Fi37 (v) som innebär avslag på riktlinjerna om införande av en karensdag och sänkta nivåer för sjukpenning och pensioner och riktlinjer för ett annat system för förändringar i sjukförsäkringen, yrkande 4 i motion Fi35 (s) som innebär andra riktlinjer för hur den allmänna sjukförsäkringsavgiften skall tas ut och yrkande 26 i motion Fi37 (v) som innebär att den nämnda sjukförsäkringsavgiften inte skall införas.
Regeringens avsikt är att senare under riksmötet förelägga riksdagen en proposition med förslag till höjd pensionsålder. Med hänsyn härtill anser utskottet att även yrkande 27 i motion Fi37 (v) med förslag till andra riktlinjer för det fall pensionsåldern skall sänkas och motion Fi41, som tar upp oklarheter beträffande avtalspensionerna vid en höjning av pensionsåldern, får prövas när den aviserade propositionen skall behandlas av riksdagen.
I motion Fi36 (nyd) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att de sämst ställda pensionärerna skall tillföras ytterligare 800 miljoner kronor utöver de 500 miljoner kronor som angetts i proposition 50. Detta motionsyrkande är tillgodosett genom de förslag som förelagts riksdagen i proposition 134.
I proposition 50 bilaga 3 läggs fram förslag om ändringar i lagen (1981:691) om socialavgifter som innebär att arbetsgivar- och egenavgifterna sänks med 4,3 procentenheter. Ett lagförslag med motsvarande effekt läggs fram i motion Fi35 (s) yrkandena 5 och 6, men med den ändrade inbördes förändringen av de olika socialavgifterna att arbetarskyddsavgiften, som föreslås slopad i lagförslaget i proposition 50, skall fastställas till 0,17 % och folkpensionsavgiften -- i förhållande till förslaget i proposition 50 -- skall sänkas ytterligare med en motsvarande procentenhet. Frågan om arbetarskyddsavgiftens storlek tillhör arbetsmarknadsutskottets beredningsområde. Socialförsäkringsutskottet anser därför att ställning till hur mycket folkpensionsavgiften skall sänkas får tas av finansutskottet och slutligen riksdagen sedan ställning först tagits till om arbetsskadeavgiften skall finnas kvar eller ej.
Med anledning av att lagförslagen såväl i proposition 50 som i motion Fi35 (s) utgår från att utbildningsavgiften skall slopas, vill socialförsäkringsutskottet understryka att detta förhållande inte skall påverka vuxenutbildningsförmånerna.
I motion Fi37(v) yrkande 52 begärs att riksdagen beslutar att höja tilläggspensionsavgiften med samma procentenhet som socialavgifterna skall sänkas med enligt regeringens lagförslag, eller med 4,3 %. Om detta yrkande inte skulle bifallas begär motionärerna i yrkande 53 att lagförslaget skall avslås. Utskottet avstyrker dessa motionsförslag med hänvisning till den träffade överenskommelsen.
Inom studiemedelsområdet föreslås i proposition 50 riksdagens godkännande av att besparingar i storleksordningen 300 miljoner kronor skall genomföras. Närmare förslag om hur besparingarna konkret skall genomföras föreligger ännu inte. I motion Fi37 (v) yrkande 35 yrkas avslag på dessa besparingar. Utskottet biträder propositionen i denna del.
Vidare föreslås i proposition 50 bilaga 6 att under åttonde huvudtiteln skall på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 till Studiemedel m.m. anvisas ett förslagsanslag på 85 miljoner kronor och till Vuxenstudiestöd m.m. ett reservationsanslag på 142 miljoner kronor. Medlen har beräknats utifrån det behov som följer av ett förslag i bilaga 7 i propositionen om ett utökat antal platser inom den kommunala vuxenutbildningen, folkhögskolan och gymnasieskolan under vårterminen 1993.
I motion Fi37(v) yrkandena 17 och 18 begärs att på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 skall anvisas ytterligare 84,5 miljoner kronor till Studiemedel m.m. och ytterligare 141 miljoner kronor till Vuxenstudiestöd m.m.
Utskottet har ingen erinran mot den av regeringen föreslagna medelsanvisningen. Huruvida ytterligare medel skall anvisas beror på om finansutskottet och riksdagen finner att ytterligare behov av utbildningsplatser föreligger. Utskottet utgår från att regeringen förutsättningslöst prövar fördelningen av de nya medlen över landet så att studiestöden följer utbildningsplatserna.
I proposition 50 bilaga 8 bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts om besparingar på tillhopa 140 miljoner kronor för innevarande budgetår och 205 miljoner kronor avseende dagbidrag och hälsoundersökningar för asylsökande. Denna besparing har inte föranlett något motionsyrkande. Däremot har i motion Fi36 yrkande 7 begärts ett tillkännagivande om en utredning om reducering av förläggningskostnader för asylsökande och omförhandling av förläggningsavtal.
Chefen för Kulturdepartementet har aviserat att en utredning skall tillkallas för en översyn av flykting- och invandringspolitiken. Utskottet förutsätter att frågor om framtida förläggningskapacitet kommer att tas upp i det sammanhanget. Vad angår omförhandling av nu gällande avtal mellan Statens invandrarverk och enskilda personer är detta helt en fråga som det ankommer på Invandrarverket att ta ställning till. Utskottet avstyrker bifall till motion Fi36 i denna del.
Stockholm den 24 november 1992
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik (s), Margit Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds), Leif Bergdahl (nyd), Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen (m) och Maud Björnemalm (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
Enligt min uppfattning bör finansutskottet i enlighet med yrkandena 24 och 25 i motion Fi37 föreslå riksdagen riktlinjer för besparingar inom sjukförsäkringen som innebär att att någon karensdag inte införs, utan besparingar i stället görs genom att taket för ersättningsgrundande inkomster sänks till fem basbelopp. Jag anser också att finansutskottet i enlighet med yrkandena 26, 28 och 52 i samma motion bör avstyrka riktlinjerna i proposition 50 i vad de innebär att en allmän sjukförsäkringsavgift skall införas och att pensionsnivåerna generellt skall sänkas och tillstyrka att tilläggspensionsavgiften höjs med 4,3 procentenheter.
Såvitt avser studiestödsområdet anser jag att finansutskottet i enlighet med yrkande 17 i motion Fi37 bör föreslå riksdagen att ytterligare 84,5 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget för innevarande budgetår till Studiemedel m.m. i konsekvens med Vänsterpartiets uppfattning att ytterligare utbildningsplatser bör inrättas för att undvika arbetslöshet. Finansutskottet bör vidare med bifall till yrkande 35 i motion Fi37 också föreslå riksdagen att inte godkänna vad som förordats i propositionen om besparingar inom studiestödsområdet på ca 300 miljoner kronor per år.
Kulturutskottets yttrande
1992/93:KrU5y Bilaga 10 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 november 1992 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin jämte motioner såvitt propositionen och motionerna berör utskottets beredningsområde.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionens bilaga 7 samt motionerna Fi19, Fi37, Fi39 och Fi67 i vad propositionen och motionerna avser bidrag till folkhögskolan samt motion Fi37 i vad den avser nybyggnad för Moderna museet och Arkitekturmuseet.
Utskottet
Folkhögskolan
I propositionen anförs att det bör öppnas ytterligare möjligheter för arbetslösa att komplettera sin utbildning. Därför bör särskilda kurser för arbetslösa i olika åldrar anordnas bl.a. inom folkhögskolan. Riksdagen föreslås beräkna 106 miljoner kronor under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) skall kunna lämna bidrag till en del av utbildningskostnaden vid de folkhögskolor som anordnar sådan utbildning. AMS bör enligt propositionen kunna lämna bidrag direkt till folkhögskolorna eller via Folkbildningsrådet. Medlen beräknas i propositionen räcka till statsbidrag till 5000 platser.
Utskottet tar i det följande först upp frågan om medelsanvisningens storlek och därefter frågan om fördelningen av anvisade medel.
I motion Fi37 (v) hemställs att riksdagen skall anvisa medel för ytterligare 15000 platser vid folkhögskolor (yrkande 16).
Kulturutskottet kan för sin del inte tillstyrka att medel beräknas till utbildning vid folkhögskolor utöver vad som förordas i propositionen. I enlighet härmed avstyrker utskottet yrkande 16 i motion Fi37 och tillstyrker förslaget i propositionen.
Enligt motionerna Fi19 (v), Fi37 (v) yrkande 19, Fi39 (s) och Fi67 (m) bör riksdagen besluta att Folkbildningsrådet skall fördela de medel som riksdagen anvisar till särskilda kurser för arbetslösa vid folkhögskola.
Kulturutskottet anser i likhet med motionärerna att den ordning som fr.o.m. budgetåret 1991/92 tillämpats beträffande fördelningen av statsbidrag till folkhögskolorna bör tillämpas även i det nu aktuella fallet. Det är viktigt att beslut om bidragsfördelningen kan fattas snabbt, eftersom utbildningen skall starta efter nyår. Därför bör inte några nya beslutsvägar införas. Det är också naturligt att Folkbildningsrådet får ansvaret för bidragsfördelningen, då rådet redan har kontakter med folkhögskolorna, rutiner för bidragsfördelning, ansvar för utvärdering m.m.
Kulturutskottet anser således att medlen till folkhögskoleutbildning bör fördelas via Folkbildningsrådet. Finansutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motionerna Fi19, Fi37 yrkande 19, Fi 39 och Fi67 som sin mening ge regeringen till känna vad kulturutskottet anfört.
Moderna museet och Arkitekturmuseet
I motion Fi37 (v) erinras om att riksdagen vid riksmötet 1991/92 beslöt att som sin mening ge regeringen till känna att Byggnadsstyrelsen omgående borde få i uppdrag att påbörja projekteringen av nya lokaler för Moderna museet och Arkitekturmuseet (yttr. 1991/92:KrU6y, bet. 1991/92:FiU30 res. 26, rskr. 1991/92:350).
Investeringar i kultur under en lågkonjunktur är enligt motion Fi37 ekonomiskt försvarbara och kan t.o.m. ge ett överskott på lång sikt. Mot denna bakgrund föreslås i motionen att riksdagen på tilläggsbudget för innevarande budgetår skall anvisa 350 miljoner kronor för att projekteringen och byggandet av Moderna museet skall kunna inledas omedelbart (yrkande 13).
Efter riksdagens ovan angivna beslut, som fattades den 10 juni, beslöt regeringen den 12 november 1992 att uppdra åt Byggnadsstyrelsen att projektera en ny- och ombyggnad för Moderna museet och Arkitekturmuseet. Projekteringen skall ske i enlighet med det byggnadsprogram som upprättats på grundval av den spanske arkitekten Rafael Moneos vinnande förslag. Projekteringsstart avses ske hösten 1992. Projektering och byggnadslov skall vara klara hösten 1993, varefter upphandling och schaktarbeten avses pågå under vintern 1994. Byggstart planeras till sommaren 1994. Två år senare, försommaren 1996, avses inflyttningen ske.
Kulturutskottet noterar att regeringen nu fattat beslut som innebär att projekteringen av ny- och tillbyggnad av Moderna museet och Arkitekturmuseet skall påbörjas. De nya möjligheter som denna ny- och tillbyggnad ger museerna och den nya byggnaden i sig kommer att få stor betydelse för kulturlivet i landet. Normalt sker finansieringen genom att lån upptas i Riksgäldskontoret (se härom i bet. 1992/93:KrU5). Utskottet anser att i den mån regeringen bedömer det nödvändigt att av sysselsättningsskäl anvisa medel över statsbudgeten för denna investering ankommer det på regeringen att under den fyraåriga projekterings- och byggnadsperioden återkomma till riksdagen med förslag om medelsanvisning. Med det anförda avstyrker kulturutskottet yrkande 13 i motion Fi37.
Stockholm den 24 november 1992
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Rose-Marie Frebran (kds), Ingegerd Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Monica Widnemark (s) och Simon Liliedahl (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Utbildningsutskottets yttrande
1992/93:UbU3y Bilaga 11
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50 bil. 7 delvis)
Till finansutskottet
TIONDE HUVUDTITELN
Finansutskottet har den 3 november 1992 berett utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin jämte motioner.
Regeringen konstaterar i propositionen att förutsättningarna för den ekonomiska politiken har förändrats och försämrats snabbt sedan riksdagen fattade beslut med anledning av 1992 års kompletteringsproposition. För att motverka de allt svårare problemen på arbetsmarknaden behövs enligt regeringen nu stora och temporära insatser. Mot bl.a. denna bakgrund har regeringen och Socialdemokraterna enats om ett stabiliseringsprogram för den svenska ekonomin.
I bilaga 7 (Arbetsmarknadsdepartementet) under avsnittet 2.2.4 Arbetsmarknadsutbildning framhåller föredragande statsrådet att en stor andel av de arbetslösa har behov av att komplettera sina praktiska och teoretiska kunskaper för att få en fast förankring på arbetsmarknaden, ett förhållande som gäller både ungdomar med tvååriga utbildningar i gymnasieskolan och vuxna som har en kort eller föråldrad utbildning. Det är därför angeläget att ytterligare möjligheter öppnas för arbetslösa att kunna göra kompletteringar av sin tidigare utbildning. Det kommunala offentliga skolväsendet bör ges förutsättningar att under våren 1993 kunna anordna kompletterande utbildningar för de arbetslösa i form av påbyggnadsutbildningar inom dels gymnasieskolan för de unga som tidigare lämnat gymnasieskolans tvååriga utbildningar, dels den kommunala vuxenutbildningen (komvux) för vuxna arbetslösa.
Regeringen föreslår att AMS skall beviljas sammanlagt 210 mkr för att kunna lämna bidrag till en del av utbildningskostnaden till de kommuner som anordnar ifrågavarande utbildningar. För komvux beräknas 143 mkr och för gymnasieskolan 67 mkr. Dessa medel beräknas räcka till en omfattning motsvarande 13000 heltidsplatser i komvux och 5000 heltidsplatser i gymnasieskolan, dvs. totalt 18000 platser inom det offentliga kommunala skolväsendet. Denna utökning av utbildningsplatserna skall avse kurser på heltid eller minst halvtid.
När det gäller högskoleutbildning aviseras ett förslag om ytterligare 2000 platser för vårterminen 1993 utöver den av regeringen tidigare beslutade satsningen på 4000 platser för innevarande budgetår. Medelsbehovet beräknas till ca 50 mkr. Nu tillkommande platser kommer om möjligt att förläggas till mindre och medelstora högskolor. Föredragande statsrådet anför att chefen för Utbildningsdepartementet avser att senare återkomma med förslag i denna fråga.
Enligt motion 1992/93:Fi37 (v) yrkande 16 är regeringens förslag till en utökning av antalet utbildningsplatser i gymnasieskolan och komvux otillräckligt. Motionärerna föreslår att ytterligare 15000 utbildningsplatser utöver regeringens förslag bör inrättas med ungefär lika stor fördelning mellan folkhögskolorna, vuxenutbildningen och gymnasieskolan. Fördelningen av dessa platser får rättas efter de praktiska möjligheter som finns inom de olika skolformerna.
Utbildningsutskottet instämmer i vad föredragande statsrådet anför om behovet av att arbetslösa ungdomar och vuxna ges möjlighet att komplettera sina praktiska och teoretiska kunskaper för att få en fast förankring på arbetsmarknaden.
I detta sammanhang vill utbildningsutskottet erinra om regeringens förslag i kompletteringspropositionen våren 1992 beträffande bl.a. åtgärder inom utbildningsområdet mot ungdomsarbetslösheten. Utbildningsutskottet ställde sig därvid positivt till regeringens förslag om dels ett tillskott av 8000 helårsplatser i gymnasieskolan för ett tredje utbildningsår, dels ett bemyndigande för regeringen att vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår. Medelsbehovet beräknades till 266 mkr. Riksdagen beslutade i enlighet med utbildningsutskottets yttrande och finansutskottets hemställan i denna del (prop. 1991/92:150, yttrande 1991/92:UbU4, bet. FiU29, rskr. 345).
Enligt förordningen (SKOLFS 1992:34) om särskilda åtgärder inom utbildningsområdet mot ungdomsarbetslösheten lämnas bidrag till kommunerna med 27000 kr per helårselev. Statsbidrag rekvireras av elevens hemkommun hos Statens skolverk. Ett extra statsbidrag lämnas till kommunerna för planerings- och informationsinsatser i samband med anordnandet av det tredje utbildningsåret. Skolverket skall till regeringen senast den 1 september 1993 redovisa vad bidraget lett till i fråga om utbildningsplatser, utbildningarnas längd och huvudsakliga innehåll. Av särskilt intresse är, enligt vad som framhålls i förordningen, en redovisning av hur många elever som genom ett tredje utbildningsår har fått utbildning huvudsakligen inom det tekniska området och vilka utbildningar som har anordnats. Vidare bör en motsvarande redovisning ske av utbildningarna inom området för språkstudier. Enligt vad utbildningsutskottet inhämtat har hittills ca 13000 nya platser tillskapats för ett tredje utbildningsår i gymnasieskolan. Ett regeringsbeslut den 29 oktober 1992 beträffande ändring i nämnda förordning innebär att statsbidrag lämnas för anordnande av ett tredje utbildningsår även för dem som avslutar en tvåårig utbildning i gymnasieskolan under höstterminen 1992.
Omfattningen av hittills anordnade utbildningsplatser för ett tredje utbildningsår i gymnasieskolan för arbetslösa ungdomar visar att platserna fyllt ett stort behov. De i föreliggande proposition föreslagna utbildningsplatserna för våren 1993 -- 13000 heltidsplatser i komvux och 5000 heltidsplatser i gymnasieskolan -- kommer likaså att bli ett värdefullt tillskott. Det gäller inte minst för de vuxna arbetslösa som vill komplettera sin tidigare utbildning. För denna kategori arbetslösa borde dock utbildningsinsatserna enligt utskottets uppfattning ha kunnat sättas in tidigare.
Som framgår av propositionen (bil. 7, s. 14) har Riksrevisionsverket (RRV) granskat den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen (Effektivitetsproblem i arbetsmarknadsutbildningen, F 1992:15). Granskningen har särskilt inriktats på hur förhållandet mellan beställare och leverantörer bl.a. påverkar kostnadseffektiviteten i utbildningen. Arbetsmarknadsverket upphandlar arbetsmarknadsutbildning av AMU-gruppen och andra utbildningsanordnare, däribland komvux. Enligt RRV:s iakttagelser hanteras upphandlingen inte alltid affärsmässigt av länsarbetsnämnderna då dessa underlåter att begära in anbud från fler än en anordnare. Tydliga kravspecifikationer avseende kursinnehåll, kvalitet m.m. bör upprättas. RRV:s granskning av arbetsmarknadsutbildningen visar att en hel del åtgärder kan och måste vidtas för att förbättra upphandlingskompetensen inom Arbetsmarknadsverket i syfte att få till stånd en bättre hushållning med de resurser som satsas på utbildning.
Utbildningsutskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen tillkallat en särskild utredare som enligt sina direktiv (dir. 1992:48) bl.a. skall utveckla statens roll som beställare av utbildning för vuxna och göra noggranna kostnadsjämförelser mellan olika typer av utbildning för vuxna. Enligt direktiven är det viktigt att statens upphandling sker i former som medverkar till ett rationellt och effektivt utnyttjande av alla de resurser som står till förfogande för utbildning. Utredaren förväntas komma med förslag senast den 1 mars 1993.
Som redovisats i det föregående ankommer det på Statens skolverk att i enlighet med bestämmelserna i en särskild förordning utbetala statsbidrag till kommunerna under budgetåret 1992/93 för kostnader för ett tredje utbildningsår i gymnasieskolan eller komvux, följa upp och till regeringen redovisa vad bidraget lett till i fråga om utbildningarnas innehåll, antal platser, fördelning på kommuner m.m. För de enskilda kommunerna, gymnasie- och komvuxenheterna kan det vara förvirrande vid planering och redovisning av utbildningarna att arbeta med två parallella resurssystem för i stort sett samma ändamål. Det är utbildningsutskottets bestämda uppfattning att medel för utbildningsinsatser inom det kommunala offentliga skolväsendet skall kanaliseras genom Statens skolverk och inte genom AMS.
Utbildningsutskottet finner den i propositionen föreslagna utbildningsvolymen för gymnasieskolan och komvux väl avvägd med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för planering och genomförande av utbildningarna i gymnasieskolan och komvux.
Utbildningsutskottet, som vill fästa finansutskottets uppmärksamhet på vad utskottet anfört om anvisningen under tionde huvudtiteln av de medel som av regeringen föreslås för utbildningsinsatser inom det kommunala offentliga skolväsendet, föreslår att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om bidrag till den kommunala vuxenutbildningen och gymnasieskolan (avsnitt 2.2.4). Därjämte bör finansutskottet avstyrka motion 1992/93:Fi37 yrkande 16.
I motion 1992/93:Fi35 (s) yrkande 17 begärs förslag till ett program för utbildning och kompetensutveckling i arbetet. Långsiktigt bör ytterligare en årskull, dvs. ca 100000 personer, delta i olika typer av utbildningar. Motionärerna framhåller bl.a. att vid en internationell jämförelse har stora delar av den svenska arbetskraften en lägre utbildningsnivå än den som uppnåtts i några av Sveriges viktigaste konkurrentländer på världsmarknaden. Regeringen bör senast i samband med budgetpropositionen 1993 lägga fram förslag om ett program för utbildning och kompetensutveckling. I motion 1992/93:Fi40 (s) föreslås att särskilda insatser bör göras för kvinnors sysselsättning och utbildning i Skåne. Motionärerna framhåller att utbildning är en viktig grund för att förbättra kvinnors utvecklingsmöjligheter och bidrar till att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Tillsammans med AMU spelar komvux en viktig roll när det gäller omskolning. Inom komvux är kvinnorna i majoritet bland kursdeltagarna, framhåller motionärerna. I motion 1992/93:Fi79 (v) yrkande 11 framhålls likaså vikten av utbildningsinsatser i kompetenshöjande syfte för kvinnor i Norrbottens län.
Utbildningsutskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
När det gäller förslaget i motion 1992/93:Fi35 att långsiktigt planera för att ytterligare en årskull, dvs. ca 100000 personer, skall kunna delta i utbildning vill utskottet erinra om riksdagens beslut (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) om en reformerad gymnasieskola med treårig utbildning på program för alla elever. Gymnasieskolans reformering skulle inledas fr.o.m. läsåret 1992/93 och vara genomförd läsåret 1995/96. Med hänsyn till det statsfinansiella läget beslutade dock riksdagen under föregående riksmöte (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. UbU10, rskr. 190) att senarelägga den statliga delen av gymnasiereformens finansiering. Utskottet utgick dock från att det skulle bli möjligt att budgetåret 1993/94 påbörja den statliga delen av finansieringen av gymnasieskolans reformering. Med hänsyn till den normala fördelningen av utbildningsplatser mellan tvååriga och treåriga linjer i gymnasieskolan innebär riksdagens beslut om en reformerad gymnasieskola att ytterligare ca en halv årskull, dvs. drygt 50000 elever, kommer att få ett tredje utbildningsår i gymnasieskolan när reformen är fullt genomförd i slutet av 1990-talet.
Utbildningsutskottet vill vidare erinra om sin redovisning av den planerade dimensioneringen av den grundläggande högskoleutbildningen i sitt betänkande 1991/92:UbU14. Utskottet konstaterade i likhet med vad utbildningsministern beräknade i budgetpropositionen 1992 att det sammanlagda antalet årsstudieplatser inom såväl utbildningslinjer som fristående kurser kommer att ha ökat med ca 22000 i slutet av nästa treårsperiod (utgången av budgetåret 1995/96) till följd av redan beslutade resp. föreslagna utbyggnader av antalet nybörjarplatser avseende budgetåren 1991/92 och 1992/93. Regeringen har aviserat sin avsikt att återkomma till frågan om den fortsatta dimensioneringen av högskolan under återstoden av 1990-talet i samband med budgetförslaget för nästa treårsperiod.
Utbildningsutskottet finner således att den i motion 1992/93:Fi35 angivna målsättningen att ytterligare en årskull skall få möjlighet till utbildning i olika former till en stor del kommer att uppfyllas genom en fortsatt utbyggnad av gymnasieskolan och högskolan under 1990-talet. Utbildningsutskottet delar motionärernas uppfattning att förutsättningarna för en allsidig kompetensutveckling i arbetslivet måste förbättras och att därvid industrins behov bör prioriteras.
När det gäller förslagen i motionerna 1992/93:Fi40 och 1992/93:Fi71 om särskilda utbildningsinsatser för kvinnorna i Skåne resp. Norrbottens län hänvisar utbildningsutskottet till aktuell statistik över arbetssökande utan arbete. Uppgifter från oktober 1992 visar att ca 47% av antalet nyanmälda arbetssökande utan arbete utgörs av kvinnor i riket som helhet, medan motsvarande andelar är 46 och 53% i Kristianstads resp. Malmöhus län och 41% i Norrbottens län. I gruppen kvarstående arbetssökande utan arbete är kvinnornas andel i riket 54%. I denna grupp är andelen för Kristianstads län och Malmöhus län 56 % resp. 63% och för Norrbottens län 48%. Någon påtaglig skillnad när det gäller arbetssökande kvinnor utan arbete mellan de i motionerna aktualiserade länen och riket som helhet föreligger således inte. Utbildningsutskottet är inte berett att i nu förvarande sammanhang föreslå finansutskottet att tillstyrka ett särskilt uttalande av riksdagen i enlighet med motionerna utan utgår från att regeringen som ett viktigt led i arbetsmarknadspolitiken uppmärksammar kvinnornas situation på arbetsmarknaden.
Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet att finansutskottet avstyrker motionerna 1992/93:Fi35 yrkande 17, 1992/93:Fi40 och 1992/93:Fi71 yrkande 11.
Enligt motion 1992/93:Fi36 (nyd) yrkande 9 bör ett modernt lärlingssystem införas med löner som står i rimlig proportion till vad lärlingarna kan tillföra produktionen.
Riksdagens beslut (prop. 1991/92:157, bet. UbU26, rskr. 311) om vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m. innebär bl.a. att en ny utbildning för lärlingar införs i gymnasieskolan inom ramen för individuella program. Den nya lärlingsutbildningen skall vara en kombination av sådan yrkesutbildning som sker i ett företags regi, inom ramen för ett anställningsförhållande, och studier av vissa ämnen i gymnasieskolan. Lärlingsutbildningen får härigenom ett delat huvudmannaskap. Företagen skall vara huvudman för den företagsförlagda delen av lärlingsutbildningen och ansvara för genomförandet av den. Lärlingarnas anställningsförhållanden under den tid de är i företagen är en fråga för parterna på arbetsmarknaden att komma överens om. Skolans del i utbildningen för lärlingar skall utgöras av ett s.k. utbildningspaket med de kärnämnen som studeras i gymnasieskolan. För dessa allmänna ämnen är kommunen huvudman (jfr 1kap. 4§ gymnasieförordningen).
Den nya lärlingsutbildningen ger möjligheter att utforma en viss yrkesutbildning på ett flexibelt sätt och anpassa den till såväl den enskilda lärlingen som företaget och till lokala förutsättningar. Mot denna bakgrund finner utskottet att motionsyrkandet i stort är tillgodosett, varför finansutskottet bör avstyrka motion 1992/93:Fi36 yrkande 9.
I samma motion yrkande 19 hemställs att riksdagen beslutar att bidragen till hemspråksundervisningen snarast skall upphöra, helst fr.o.m. den 1 januari 1993.
Utbildningsutskottet vill erinra om att bl.a. sektorsbidraget till driften av det kommunala offentliga skolväsendet, i vilket medel för hemspråksundervisningen och undervisningen i svenska som andraspråk beräknas, kommer att avvecklas från den 1 januari 1993. Från samma tidpunkt kommer att införas ett nytt generellt statsbidrag till kommuner, kallat statligt utjämningsbidrag (jfr prop. 1991/92:150 del 1 och 1991/92:100, bet. FiU:30, rskr. 350). Det ankommer således på kommunerna själva att avgöra hur det statliga bidraget till kommunal verksamhet skall nyttjas. Utbildningsutskottet har under föregående riksmöte behandlat flera yrkanden om slopandet av medel för hemspråksundervisningen (jfr bet. 1991/92:UbU10 och 1991/92:UbU19) och senast i sitt yttrande till finansutskottet beträffande kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 bil. 1:6, 1991/92:UbU4y). Utbildningsutskottet har avstyrkt ifrågavarande yrkanden och bl.a. framhållit att det är en tillgång för vårt land om många av landets invånare har en naturlig tvåspråkighet. Med samma motivering föreslår utbildningsutskottet att finansutskottet avstyrker motion 1992/93:Fi36 yrkande 19.
I motion 1992/93:Fi71 (v) framförs förslag till förbättringar av lokaler vid Högskolan i Luleå och förbättringar av den fysiska miljön i gymnasier och grundskolor i Norrbottens län. Medelsbehovet för dessa ändamål beräknas till 180 mkr resp. 120 mkr.
När det gäller lokalförsörjningen inom högskolan har utbildningsutskottet i sitt betänkande 1991/92:UbU16 med anledning av regeringens förslag i budgetpropositionen redovisat kostnadsramar uppförda för pågående och beslutade byggnadsobjekt inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde. I gällande investeringsplan finns uppförda projekt om sammanlagt ca 2158000000 kr. Varken i UHÄ:s och Byggnadsstyrelsens gemensamma lokalförsörjningsplan (UHÄ:s anslagsframställning för budgetåret 1992/93, bilaga 3) eller i Högskolans i Luleå anslagsframställning för budgetåret 1993/94 finns det i motionen aktualiserade byggnadsprojektet vid Högskolan i Luleå upptaget.
Beträffande statsbidrag till miljöförbättringar i skolan hänvisar utbildningsutskottet till riksdagens beslut (prop. 1991/92:10, bet. UbU6, rskr. 26) som bl.a. innebar att två årsbelopp av det av riksdagen tidigare beslutade stimulansbidraget till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna (bet. 1989/90:UbU9, rskr. 58) skulle tidigareläggas, och att ytterligare 600 mkr skulle anvisas under åttonde huvudtiteln på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92. Den beslutade tidigareläggningen av medelsanvisningen var en åtgärd i syfte att snabbt förbättra situationen på arbetsmarknaden.
Utbildningsutskottet är inte berett att i detta sammanhang ställa sig bakom de i motion 1992/93:Fi71 framförda förslagen till förbättringar av lokalbeståndet vid Högskolan i Luleå samt i gymnasieskolor och grundskolor i Norrbottens län, varför finansutskottet bör avstyrka motion 1992/93:Fi71 yrkandena 9 och 10.
Stockholm den 24 november 1992
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit: Ann-Cathrine Haglund (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s), Margitta Edgren (fp), Ingvar Johnsson (s), Larz Johansson (c), Berit Löfstedt (s), Bo Arvidson (m), Ewa Hedkvist Petersen (s), Stefan Kihlberg (nyd), Eva Johansson (s), Ulf Melin (m), Jan Björkman (s) och Tuve Skånberg (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Thommy Ohlsson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "När det gäller" och slutar med "och 1992/93:Fi71 yrkande 11" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet konstaterar att en hårdnande internationell konkurrens ställer ökade krav på kompetens inom stora delar av arbetslivet. Förändringar i teknik och arbetsorganisation medför krav på såväl kunskaper som förmåga att tillägna sig kunskaper. En internationell jämförelse i vad gäller utbildning och kompetens visar att den svenska arbetskraften har en utbildningsnivå som inte når upp till den som gäller i några av våra viktigaste konkurrentländer (jfr Långtidsutredningen, SOU 1992:19). Trots att utbildningsnivån på arbetskraften ökat påtagligt under de senaste årtiondena saknar fortfarande över 40% av arbetskraften utbildning utöver folk- eller grundskola. Det är således närmare 800000 svenskar i yrkesverksam ålder som har kortare utbildning än nio år. Vid en internationell jämförelse ligger Sverige ganska långt framme när det gäller allmän vuxenutbildning. Fortfarande finns dock en alltför låg andel av befolkningen i högre utbildning. Personalutbildningen i näringslivet är likaså eftersatt.
Mot denna bakgrund ställer sig utbildningsutskottet bakom förslaget i motion 1992/93:Fi35 att på sikt ytterligare en årskull, dvs. ca 100000 personer, bör delta i olika former av utbildning inom högskola, yrkesutbildning, omskolning, allmän vuxenutbildning och framför allt kompetensutveckling i arbetslivet. Det är viktigt att nu börja planera och inrikta resurserna mot ett sådant mål. Regeringen bör senast i samband med budgetpropositionen 1993 lägga fram förslag till ett program för utbildning och kompetensutveckling. I ett sådant program är det angeläget att kvinnornas utbildningssituation och kompetensutveckling särskilt uppmärksammas såväl regionalt som i riket som helhet.
Med hänvisning till det anförda bör finansutskottet hemställa att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:50, motionerna 1992/93:Fi40 och 1992/93:Fi71 yrkande 11 bifaller motion 1992/93:Fi35 yrkande 17.
2. Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Som redovisats" och slutar med "genom AMS" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet har inget att erinra mot att AMS beviljas föreslagna medel för att inom ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder upphandla utbildningar i gymnasieskolan och komvux för arbetslösa ungdomar och vuxna.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utbildningsutskottet vill" och slutar med "yrkande 19" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:Fi36 yrkande 19 att den statliga och kommunala ersättningen till hemspråksundervisningen om möjligt bör avbrytas vid årsskiftet 1992/93. En sådan åtgärd kommer att förstärka såväl statskassan som kommunernas finanser. Enligt utbildningsutskottets uppfattning innebär detta inget hinder för att invandrarna själva genom t.ex. föreningsverksamhet skall kunna underhålla sina hemspråk och sin kulturbakgrund. Men utbildning i ca 85 hemspråk skall inte ske på det allmännas bekostnad.
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker motion 1992/93:Fi36 yrkande 19 beträffande bidragen till hemspråksundervisningen.
Särskilt yttrande
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anför:
I den överenskommelse mellan företrädare för regeringspartierna och Socialdemokraterna som träffades den 20 september i år ingick att de tillkommande 2000 platserna inom högskolan om möjligt kommer att förläggas till mindre och medelstora högskolor. Denna överenskommelse utgör grunden för den nu aktuella propositionen.
Regeringen har dock ännu den dag då detta yttrande justeras, den 24 november, inte lagt fram något förslag om fördelningen av dessa extraplatser, trots att proposition utlovats under mycket lång tid. Därigenom försvåras avsevärt högskolornas möjligheter att starta nya utbildningar vid årets början med den korta planeringstid de får. Vi anser detta är mycket allvarligt.
Än mer anmärkningsvärt är regeringens agerande vad gäller höstens 4000 extra platser och de kvalitetsförstärkningar som propositionen också skall behandla. Regeringen beslutade om dessa extra utbildningsplatser kombinerade med olika kvalitetspåslag till högskolan den 20 augusti. Riksdagsbeslut om detta har ännu inte kunnat fattas trots att dessa förändringar redan är genomförda.
Utbildningsutskottets majoritet avvisade vid sitt sammanträde den 20 augusti det socialdemokratiska förslaget till utskottsinitiativ om fler utbildningsplatser. Regeringen har ännu inte formulerat sitt augustibeslut i proposition till riksdagen.
Regeringens hantering av högskolefrågorna denna höst är uppseendeväckande nonchalant mot riksdagen. Dessutom skapar oredan i beslutsordningen stora svårigheter för högskolorna och för dem som hoppas få genomföra studier på högskolan genom de nytillkomna platserna.
Riksdagens beslut (prop. 1991/92:157, bet. UbU26, rskr. 311) om vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor under våren 1992 innebar bl.a. införandet av en ny utbildning för lärlingar i gymnasieskolan. Vi anser att kommunen skall vara huvudman för den gymnasiala lärlingsutbildningen och hänvisar i övrigt till reservation 1 i utbildningsutskottets betänkande.
När det gäller statsbidrag till miljöförbättringar i skolan vill vi hänvisa till vår reservation i utbildningsutskottets betänkande 1991/92:UbU12, i vilken vi avvisade regeringens förslag att avskaffa stimulansbidraget till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna från budgetåret 1992/93.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Thommy Ohlsson (v) anför:
Vänsterpartiet anser i likhet med utbildningsutskottet att regeringens förslag till en utökning av antalet platser i folkhögskolor samt i gymnasieskolan och komvux är angeläget men att insatserna borde ha kommit tidigare för att ge utbildningsmöjligheter till arbetslösa ungdomar och vuxna. Den föreslagna utbildningsvolymen i förevarande proposition är dock otillräcklig. Riksdagen bör därför besluta om ytterligare 15000 utbildningsplatser, vilka kan fördelas efter de praktiska möjligheter som finns i folkhögskolorna, gymnasieskolan och komvux. Ytterligare medel bör anvisas för utbildning i gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen.
Finansutskottet bör hemställa att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:50 och med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen.
När det gäller förslaget om ett program för utbildning och kompetensutveckling instämmer Vänsterpartiet i vad som anförts i den av Socialdemokraterna avlämnade avvikande meningen.
I syfte att förbättra den fysiska skolmiljön i gymnasieskolor och grundskolor i Norrbottens län och tillgodose vissa lokalbehov vid Högskolan i Luleå och samtidigt ge nya arbetstillfällen för arbetslösa byggnadsarbetare bör finansutskottet tillstyrka motion 1992/93:Fi71 yrkandena 9 och 10.
Trafikutskottets yttrande
1992/93:TU2y Bilaga 12
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Till finansutskottet
Finansutskottet beslöt den 3 november 1992 att bereda trafikutskottet tillfälle att senast den 25 november 1992 avge yttrande över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin jämte de motioner som kan komma att väckas med anledning av denna, såvitt propositionen och motionerna berör trafikutskottets beredningsområde.
Propositionen
Trafikutskottet behandlar i detta yttrande följande yrkanden i propositionen: att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom Kommmunikationsdepartementets område på 300 miljoner kronor per år (yrkande 8), att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1500000000 kronor (bilaga 4).
Motionsyrkanden som har samband med trafikutskottets beredningsområde
Trafikutskottet behandlar i detta yttrande följande motionsyrkanden.
1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 11. att riksdagen hos regeringen begär att en plan utarbetas för den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen hos regeringen begär att en infrastrukturkommission tillsätts i enlighet med vad som anförts i motionen, 13. att riksdagen hos regeringen begär att Luftfartsverket och Banverket får i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda, 14. att riksdagen hos regeringen begär att en snabbutredning görs om införande av en banlag i enlighet med vad som anförts i motionen, 15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att uppnå tidigareläggning av investeringar i infrastruktur i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 12. att riksdagen beslutar att förslaget på 1,5 miljarder kronor för reparationer och underhåll av länsvägar i framför allt skogslänen endast får användas produktivt, dvs. att förbättra vägarna för den tunga kommersiella trafiken.
1992/93:Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen till Banverket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar tre miljarder kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts, 3. att riksdagen till Vägverket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar två miljarder kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts, 4. att riksdagen till Sjöfartsverket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 50 miljoner kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts, 5. att riksdagen till Televerket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 750 miljoner kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts.
1992/93:Fi54 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av anvisade medel för underhållsåtgärder för sysselsättning och tilläxt.
Trafikutskottets ställningstagande
1. Besparingar
I propositionen framhålls att inom Kommunikationsdepartementets område skall utgifterna minska med 300 miljoner kronor. Besparingen kommer i huvudsak att tas ut i form av produktivitetskrav. Trafikutskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om besparingar inom Kommunikationsdepartementets område. Riksdagen bör sålunda godkänna vad regeringen förordat i denna fråga.
2. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
I propositionen framhålls att det finns ett stort behov av att vidta underhållsåtgärder på det statliga vägnätet. Insatserna beträffande drift- och underhållsåtgärder står i dag inte i proportion till de investeringar som har gjorts i det svenska vägnätet under de senaste åren. Av framtida satsningar i vägar bör därför enligt propositionen en ökad andel inriktas på underhållsåtgärder. Regeringen anser att i syfte att skapa ökad sysselsättning och tillväxt bör 1,5 miljarder kronor anvisas på anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Medlen skall användas för underhållsåtgärder samt investeringar i objekt på länsvägar i de s.k. traditionella skogslänen och därmed jämställda områden. Med skogslänen avses Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län. Med skogslänen jämställda områden avses Ljusnarsbergs och Hällefors kommuner i Örebro län samt DalsEd, Bengtsfors och Åmål kommuner i Älvsborgs län. De anvisade medlen bör enligt propositionen ställas till Vägverkets disposition. Vid verkets fördelning av medlen på regioner och enskilda objekt skall stor hänsyn tas till arbetslöshetssituationen regionalt och lokalt. Åtgärderna skall därför kunna sättas i gång snabbt och vara sysselsättningsintensiva. Vidare bör hänsyn tas till vilka effekter åtgärderna ger för att tillgodose näringslivets behov av förbättrade transporter.
I motion Fi54 (c) framhålls att i Vägverkets region öst är Kronobergs län det län som har den högsta andelen grusvägar och att detta län utan tvekan är ett verkligt skogslän. Motionären anser därför att även Vägverkets östra region bör kunna få del av de anvisade medlen. I motion Fi36 (nyd) yrkas att riksdagen beslutar att de 1,5 miljarder kronor som regeringen föreslår skall anvisas för reparationer och underhåll av länsvägar i framför allt skogslänen endast skall få användas produktivt, dvs. till att förbättra vägarna för den tunga kommersiella trafiken.
Trafikutskottet anser för sin del att det är angeläget med satsningar på infrastrukturen för att skapa sysselsättning och tillväxt. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att anvisa 1,5 miljarder kronor för underhållsåtgärder och investeringar på länsvägarna. Medlen bör användas i de områden av landet som föreslås i propositionen. Utskottet vill, med anledning av yrkandet i motion Fi54 (c), erinra om att då riksdagen våren 1991 fattade beslut om det nya anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur framhölls att det var angeläget att bl.a. sydöstra Sverige skulle tillföras en större andel av ordinarie anslag. Regeringen har beaktat detta då direktiven för verkens investeringsplanering fastställts. Med hänsyn till att det nya anslaget bl.a. skall syfta till att motverka arbetslösheten i utsatta delar av landet kan utskottet inte ställa sig bakom yrkandet i motion Fi36 (nyd) att medlen endast skall få användas till förbättringar av vägarna för den tunga kommersiella trafiken. Som framhålls i propositionen skall Vägverket vid sina beslut om användning av anslaget dock ta hänsyn till näringslivets behov av förbättrade transporter. Av det anförda följer att trafikutskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker de båda motionerna.
3. Övriga yrkanden om nya anslag
I motion Fi37 (v) yrkas att riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 3miljarder kronor till Banverket (yrkande 2), 2miljarder kronor till Vägverket (yrkande 3), 50 miljoner kronor till Sjöfartsverket (yrkande 4) och 750 miljoner kronor till Televerket (yrkande 5). De järnvägslinjer som enligt motionen bör få tillgång till de extra medlen är bl.a. västra stambanan, södra stambanan, västkustbanan, ostkustbanan, norra stambanan, godsstråket genom Bergslagen, projekt enligt storstadsförhandlingarna samt länsjärnvägar. Pengarna till Vägverket skall främst användas för förbättrat underhåll, trafiksäkerhetshöjande investeringar och delfinansiering av skogsbilvägar. Anslaget till Sjöfartsverket skall gå till projekt som verket tagit fram samt till projektering och utbyggnad av trafik- och miljöinformationssystem. Televerkets anslag skall enligt motionärerna användas till modernisering av äldre stationer samt till utbildningsinsatser inom verket.
Trafikutskottet har vid flera tillfällen uttalat att det är angeläget med ökade investeringar i trafikens infrastruktur och att dessa insatser bör tidigareläggas mot bakgrund av nuvarande lågkonjunktur. Riksdagen beslutade våren 1991 om en planeringsram på 20 miljarder kronor för investeringar i trafikens infrastruktur utöver ordinarie anslag. Dessa investeringar avser främst projekt av nationell betydelse som gagnar tillväxten och miljön. I december 1991 beslutade riksdagen att inrätta ett nytt anslag på 1,5 miljarder kronor för vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder. I juni 1992 beslutade riksdagen att anvisa 2,2 miljarder kronor på anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Av den tidigare framställningen framgår att utskottet ställt sig bakom ett förslag av regeringen att anvisa ytterligare 1,5 miljarder kronor på detta anslag. Utskottet vill vidare erinra om att regeringen i den proposition som nu behandlas också föreslagit att riksdagen anvisar en miljard kronor till AMS för att möjliggöra tidigareläggning av vissa sysselsättningsintensiva investeringar i affärsverken. Trafikutskottet är med hänvisning till det anförda inte berett att ställa sig bakom de krav på ytterligare medelsanvisningar som framförs i motionen. Sålunda avstyrker utskottet motion Fi37 (v) yrkandena 2--5.
4. Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt
I motion Fi35 (s) framhålls att en modernisering och effektivisering av infrastrukturen är nödvändig om Sverige skall kunna behålla sin position som en framstående industrination. Av miljöskäl är det nödvändigt att dagens dominans av vägtransporter bryts och att järnvägens och sjöfartens andel av transportarbetet ökar. Motionärerna anser att regeringen måste utarbeta en plan för den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen (yrkande 11). I denna plan måste också anges hur finansieringen skall ske. Dessutom begär motionärerna att regeringen låter snabbutreda frågan om en banlag med väglagen som förebild (yrkande 14) samt att regeringen snarast för riksdagen föreslår åtgärder för att uppnå tidigareläggning av investeringar i infrastruktur (yrkande 15).
Trafikutskottet delar motionärernas uppfattning att en modernisering och effektivisering av infrastrukturen är nödvändig om Sverige skall kunna behålla sin position som en framstående industrination. Regeringen bör därför utarbeta en plan för hur den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen skall genomföras. Därvid måste också anges hur denna utbyggnad skall finansieras. Som framhålls i motion Fi35 (s) är det angeläget att tidigarelägga investeringar i nuvarande lågkonjunktur. Därmed kan sysselsättning skapas och investeringar genomföras till 20--25% lägre kostnader än tidigare. Såväl Banverket som Vägverket har redovisat att de kan tidigarelägga projekt för nära 30 miljarder kronor. I kommunerna finns investeringar i gatu- och vägnätet på över 2miljarder kronor som kan tidigareläggas. Trafikutskottet anser, vilket också yrkas i motionen, att regeringen snarast bör utarbeta förslag till åtgärder som möjliggör tidigareläggning av investeringar i infrastruktur. Som exempel på en angelägen åtgärd vill utskottet nämna att verken bör ges möjlighet att finansiera sina investeringar med lån. Det är enligt utskottets mening riktigt att i en lågkonjunktur låna till för samhället produktiva investeringar. Däremot är det skadligt för landet om lönsamma investeringar inte kan genomföras till följd av budgetrestriktioner. Utskottet vill vidare understryka betydelsen av att verken har beredskapsbanker med projekt som snabbt kan påbörjas i en lågkonjunktur. Som framhålls i motion Fi35 (s) bör regeringen också skyndsamt utreda frågan om införandet av en banlag med väglagen som förebild. Syftet med en banlag skall vara att påskynda beslutsprocessen vid järnvägsbyggen. Vad trafikutskottet nu anfört, vilket innebär att motion Fi35 (s) yrkandena 11, 14 och 15 tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
5. Övriga infrastrukturfrågor
I motion Fi35 (s) yrkas att regeringen tillsätter en infrastrukturkommission för att påskynda de större projekten, medverka till att överenskomna delar i storstadspaketen påbörjas samt för att undanröja oklarheter i övriga pågående projekt (yrkande 12). Motionärerna yrkar vidare att Luftfartsverket och Banverket får i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga och driva en järnväg mellan Stockholm och Arlanda (yrkande 13). Trafikutskottet har ovan redovisat att riksdagen på senare tid anvisat betydande extraanslag för investeringar i och underhåll av infrastrukturen. En stor del av de sålunda beslutade projekten är också påbörjade eller avslutade. Utskottet har vidare erfarit att regeringen arbetar intensivt med frågor om framtida infrastruktursatsningar och hur de skall finansieras. Regeringen avser att i kommande budgetproposition för riksdagen redovisa sina ställningstaganden i dessa frågor. Något uttalande av riksdagen är därför inte erforderligt. Utskottet har tidigare uttalat att det är angeläget att Arlandabanan kan byggas. En utbyggnad av projektet har redan påbörjats på sträckan Stockholm--Rosersberg efter det att genom skilda beslut sammanlagt 750 miljoner kronor anvisats från det särskilda infrastrukturanslaget. Regeringen har vidare givit en finansiell rådgivare i uppdrag att utreda förutsättningarna för att genomföra projektet med en så begränsad statlig insats som möjligt. Denna utredning kommer inom kort att redovisas för regeringen. Av det anförda följer att trafikutskottet för sin del avstyrker motion Fi35 (s) yrkandena 12 och 13.
Stockholm den 24 november 1992
På trafikutskottets vägnar
Rolf Clarkson
I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta Signell (s), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m), Bo Nilsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Lars Björkman (m), Jarl Lander (s), Lars Biörck (m), Ines Uusmann (s), Hugo Bergdahl (fp) och Ulrica Messing (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Kenneth Attefors (nyd) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 2. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "båda motionerna" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi36 (nyd) att de 1,5 miljarder kronor som regeringen föreslår skall anvisas på anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt i framför allt skogslänen enbart bör användas till att förbättra vägarna för den tunga kommersiella trafiken. Vad utskottet nu anfört med anledning av regeringens förslag vilket innebär att motion Fi36 (nyd) yrkande 12 tillstyrks bör av riksdagen ges regeringen till känna. Motion Fi54 (c) avstyrks.
2. Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt
Rolf Clarkson (m), Elving Andersson (c), Jan Sandberg (m), Lars Svensk (kds), Lars Björkman (m), Lars Biörck (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 4. Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt som börjar med "Trafikutskottet delar" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse: Investeringar i vägar och järnvägar finansieras genom årliga anslag på statsbudgeten. De årliga investeringsanslagen har sedan slutet av 1980-talet varit drygt 4,5 miljarder kronor. Som redovisats ovan har riksdagen på senare tid fattat beslut om betydande extraanslag. Detta innebär att investeringarna under budgetåret 1992/93 kan beräknas uppgå till ca 13 miljarder kronor. De extramedel som anvisats till vägar har inneburit beslut om att ca 310 större investeringsprojekt och ca 950 underhållsprojekt skall genomföras. Av dessa har ca 300 investeringsprojekt och ca 500 underhållsprojekt redan påbörjats. Även ett stort antal järnvägsbyggen har påbörjats med hjälp av de extra anslagen för infrastruktursatsningar. Banverket beräknas sålunda med hjälp av dessa medel kunna öka sin produktionsvolym under åren 1992 och 1993 med 1,9 resp. 2,5 miljarder kronor. Trafikutskottet menar att beslut har tagits om betydande extraanslag för underhåll av och investeringar i infrastrukturen. Projekten är också till stor del påbörjade eller avslutade. Detta beror på att många av de projekt som extraanslagen har använts till har kunnat sättas i gång snabbt och att de har haft kort byggtid. Även om sålunda stora extraanslag har anvisats och många projekt har kunnat påbörjas med hjälp av dessa anslag vill utskottet understryka att det är väsentligt att infrastruktursatsningarna även fortsättningsvis hålls på en hög nivå. Det är nödvändigt både för att skapa goda tillväxtbetingelser för svensk industri och för att skapa arbetstillfällen i nuvarande lågkonjunktur. Det är självklart angeläget att beslutade projekt kan påbörjas snabbt och slutföras på kortast möjliga tid. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:TU22 (rskr. 333) framhöll utskottet att regeringen för riksdagen borde presentera ett underlag som gör det möjligt att tydligare överblicka hur infrastrukturen och transportsystemet som helhet påverkas av en föreslagen investeringsinriktning. Utskottet har erfarit att regeringen kommer att förelägga riksdagen en sådan redovisning våren 1993. Något särskilt uttalande från riksdagens sida, som går ut på att regeringen skall utarbeta en plan för den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen, är därför inte erforderligt. När det gäller yrkandet i s-motionen om åtgärder för att möjliggöra tidigareläggning av investeringar vill utskottet erinra om förslaget i propositionen att riksdagen bör anvisa 1miljard kronor till AMS, vilka medel skall användas till att tidigarelägga vissa sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken. Beträffande yrkandet i motion Fi35 (s) om att regeringen bör göra en snabbutredning om införandet av en banlag för att påskynda beslutsprocessen vid järnvägsbyggen har utskottet erfarit att sådana överväganden pågår i regeringskansliet. Någon åtgärd från riksdagens sida är därför inte erforderlig. Av det anförda följer att trafikutskottet avstyrker motion Fi35 (s) yrkandena 11, 14 och 15.
3. Övriga infrastrukturfrågor
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnitt 5. Övriga infrastrukturfrågor som börjar med "Trafikutskottet har" och slutar med "yrkandena 12 och 13" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi35 (s) att det är anmärkningsvärt att regeringen saknar förmåga att genomföra beslutade infrastrukturprojekt. Som exempel kan nämnas att av de medel som anvisats för väginvesteringar i olika paket under perioden juli 1991 till april 1992 var endast ca 16% upparbetade t.o.m. september 1992. Regeringen bör därför tillsätta en infrastrukturkommission som med kraft skall arbeta med att få fart på de större infrastrukturprojekten. Kommissionen skall också se till att överenskomna delar av storstadspaketen påbörjas och övriga oklarheter i pågående projekt undanröjs. I likhet med motionärerna anser utskottet också att regeringen snarast bör ge Banverket och Vägverket i uppdrag att bilda ett bolag som har till uppgift att projektera, låta bygga och driva en järnväg mellan Stockholm och Arlanda. Av det anförda följer att trafikutskottet tillstyrker motion Fi35 (s) yrkandena 12 och 13.
Särskilt yttrande
Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt
Kenneth Attefors (nyd) anför:
Jag begärde den 12 november 1992 att trafikutskottet skulle ta ett initiativ med innebörden att regeringen skall gå snabbare fram när det gäller att bygga ut järnvägarna. Socialdemokraterna liksom övriga partier motsatte sig detta förslag. Nu framför Socialdemokraterna i sin motion Fi35 ett liknande krav. Ny demokrati är ett resultatinriktat parti som inte är långsint. Därför stöder jag de socialdemokratiska yrkandena som går ut på att regeringen skall utarbeta en plan över infrastrukturutbyggnaden och upprätta en beredskapsbank med projekt som snabbt kan påbörjas i en lågkonjunktur samt framlägga förslag om åtgärder som kan påskynda igångsättningen av investeringarna. Jag vill framhålla att Ny demokrati under ett och ett halvt år intensivt har drivit dessa frågor.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Övriga yrkanden om anslag
Karl-Erik Persson (v) anför:
Som framhålls i motion Fi37 (v) har investeringarna under många år legat på en för låg nivå. Om Sverige skall stå rustat för att klara en framtida konjunkturuppgång måste infrastrukturen bidra till uppgången och inte vara ett hinder. Man skall också investera nu då investeringskostnaderna är relativt låga. Riksdagen bör på tilläggsbudget anvisa 3miljarder kronor till Banverket, 2miljarder kronor till Vägverket, 50 miljoner kronor till Sjöfartsverket och 750 miljoner kronor till Televerket. Medlen bör användas på det sätt som anges i motionen. Finansutskottet bör sålunda tillstyrka motion Fi37 (v) yrkandena 2--5.
Näringsutskottets yttrande
1992/93:NU4y Bilaga 13 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin jämte motioner, såvitt avser näringsutskottets beredningsområde.
Upplysningar och synpunkter beträffande förslaget i propositionen om ändrad beskattning av kraftvärme har inför utskottet lämnats av företrädare för Värmeverksföreningen.
Näringsutskottet
Inledning
Näringsutskottet behandlar i sitt yttrande de delar av propositionen och motionerna som rör utskottets ansvarsområde, nämligen näringspolitikens inriktning, banksystemet, statliga företag, energifrågor samt vissa program och projekt avseende näringslivets utveckling.
Näringspolitikens inriktning
I Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförs att det nu behövs en samlad näringslivspolitik. Näringspolitiken måste inriktas på att skapa goda förutsättningar för både små och stora företag, heter det. Samtidigt skall den medverka till att Sverige blir attraktivt för internationella företag, så att ett tillflöde av ny teknik och nya investeringar kan komma till stånd.
Staten måste nu, enligt motionärerna, på ett mer aktivt sätt engagera sig i näringspolitiken. Denna grundsyn har stöd i utvecklingen i andra länder. Industriproduktionen måste få ett ökat kunskapsinnehåll och en ökad förädlingsgrad, heter det vidare.
Ett viktigt inslag i en ny näringspolitik är en ökad satsning på kompetensutveckling, sägs det i motionen. Ett tvåårsprogram för utveckling av kompetens, kvalitet och konkurrenskraft föreslås. Infrastrukturinvesteringar i form av vägar, järnvägar, broar, telekommunikationer etc. är också av central betydelse. En annan angelägen fråga anförs vara åtgärder för säkerställande av riskkapital för näringslivet.
Näringsutskottet behandlade senast våren 1992 frågor om näringspolitikens inriktning (bet. 1991/92:NU20). Företrädarna för regeringspartierna delade därvid den syn på näringspolitiken som regeringen hade redovisat i budgetpropositionen 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 13). Denna inställning tar sin utgångspunkt i grundsynen att marknadsekonomin är det enda ekonomiska system som kan åstadkomma tillväxt, meningsfulla arbeten och resurser för välståndsutveckling i hela landet, anfördes det. Näringspolitiken skall, menade utskottet, ges en generell prägel; detaljstyrning och selektiva insatser skall undvikas.
I en reservation (s) kritiserades regeringen för att den inte hade utformat näringspolitiken med hänsyn till den ekonomiska situation som Sverige befann sig i. Regeringens småföretagspolitik med bl.a. avveckling av s.k. riktade stöd och införande av generella stimulanser angavs medföra att ett vakuum för småföretagen skulle komma att uppstå, åtminstone under en övergångsperiod. Reservanterna förordade i stället en fortsatt utveckling och fördjupning av den småföretagspolitik som Socialdemokraterna hade bedrivit i regeringsställning.
Regeringens riktlinjer avseende näringspolitiken fick i huvudsak stöd i en annan reservation (nyd). Dock anfördes där att de av regeringen föreslagna åtgärderna inte var tillräckligt omfattande eller att de kunde befaras få effekt först efter en viss tid. Regeringen borde därför anmodas att återkomma med förslag till snabbt verkande åtgärder, särskilt riktade till småföretagen, ansåg reservanten.
I en meningsyttring (v) kritiserades regeringen för att i budgetpropositionen föra abstrakta resonemang om den ekonomiska tillväxten men i stor utsträckning negligera det ekologiska hänsynstagandet. Vad som i stället krävdes av en bra näringpolitik var, sades det, att den måste bidra till att hela landet utvecklas, att produktionen sker på ett ekologiskt tillfredsställande sätt, att olika näringsgrenar förnyas och utvecklas och att arbetstillfällen tillhandahålls för både män och kvinnor samt för både låg- och högutbildade personer.
Näringsutskottets grundsyn på hur näringspolitiken bör inriktas och utformas ligger fast. Näringspolitiken bör, som utskottet tidigare anfört, ges en generell prägel, och detaljstyrning och selektiva insatser bör undvikas.
De förslag till insatser på olika områden som förs fram i motion 1992/93:Fi35 (s) -- ökad satsning på kompetensutveckling, ökade infrastrukturinvesteringar och åtgärder för att underlätta företagens riskkapitalförsörjning -- är alla exempel på områden som regeringen prioriterar. En forskningspolitisk proposition är aviserad till våren 1993, vari bl.a. förslag om ökad inriktning mot för näringslivet relevanta forskningsinsatser kan förväntas. Vad gäller infrastrukturområdet vill näringsutskottet hänvisa till att i regeringens ekonomisk-politiska strategi, som bl.a. kommer till uttryck i regeringsförklaringen, anges utbyggnad av eftersatt infrastruktur som en förutsättning för att den industriella nedgången skall kunna brytas.
Beträffande riskkapital för små och medelstora företag vill näringsutskottet erinra om två förslag från regeringen, som riksdagen kommer att behandla inom den närmaste tiden. Det ena gäller bildandet av riskkapitalbolag med medel ur de förutvarande löntagarfonderna (prop. 1992/93:41, bet. FiU3), varöver näringsutskottet har yttrat sig (1992/93:NU3y). Det andra gäller förslag -- i proposition 1992/93:82 -- om bl.a. införande av nyföretagarlån. Näringsutskottet kommer inom kort att behandla detta förslag i betänkande 1992/93:NU19.
Med hänvisning till det anförda avstyrker näringsutskottet motion 1992/93:Fi35 (s) i berörd del.
Banksystemet
I propositionen aviseras (s. 16) att regeringen senare genom en särskild proposition kommer att föreslå åtgärder för att stärka betalningssystemet och säkerställa stabiliteten i kreditsystemet. Subventionsinslagen skall därvid minimeras, och återbetalning skall ske med de vinster som uppkommer när situationen har stabiliserats. Staten skall kunna kombinera de finansiella insatserna med krav på strukturåtgärder och rationaliseringar. Affärsverksamheten skall kunna bedömas vara lönsam i ett längre perspektiv, heter det. I annat fall skall en omstrukturering ske.
Frågor rörande banksystemet tas upp i tre motioner.
Socialdemokraterna är beredda att stödja ett förslag om en bankgaranti, sägs det i motion 1992/93:Fi35 (s). Det understryks att det är spararnas intressen -- och inte ägarnas -- som skall skyddas. En bankgaranti måste ha en affärsmässig uppläggning, så att staten kan återvinna sina medel, när banksystemet på nytt visar lönsamhet, heter det vidare.
Motionärerna begär att regeringen skall anmodas att låta göra en bred utredning om bankkrisen och om dess internationella karaktär, nationella förlopp och verkningar. Vidare krävs att riksdagen skall uttala sig för att en granskning av de s.k. fallskärmsavtalen för bl.a. avgångna bankchefer skall komma till stånd. I motionen efterlyses en fast praxis för denna typ av avtal. Där föreslås även att en utredning skall tillsättas med uppgift att studera frågan om inrättande av ett bankombud för allmänheten. Syftet skulle vara att stärka bankkundernas ställning gentemot bankerna och att en noggrann prövning av principiellt viktiga klagomål från bankkunderna skulle kunna komma till stånd.
I motion 1992/93:Fi72 (nyd) sägs att regeringen bör låta utreda reglerna för kreditinstituten i syfte att öka möjligheterna för dem att lämna s.k. fullgörandegarantier. Fullgörandegarantier, som är en säkerhet för en entreprenörs åtaganden, används inom byggnadsbranschen. Efterfrågan på sådana garantier ökar för närvarande mycket kraftigt, påpekar motionären. Han hävdar att sedan Försäkrings AB Njord och Svenska Kreditförsäkringsaktiebolaget försatts i konkurs är möjligheterna att få försäkringsgarantier ytterst begränsade.
Riksdagen bör uttala att staten skall ha ett ägande i sådana banker som erhåller statligt stöd och vars förmögenhet kan förväntas öka när de ekonomiska problemen har övervunnits, anförs det i motion 1992/93:Fi37 (v). Eftersom bankernas kreditförluster till en del har täckts med skattemedel vore det logiskt om skattebetalarna via ett ökat statligt ägande också fick del av eventuella framtida vinster, anser motionärerna. De erinrar om att det finns bedömare som anser att bankerna kan bli 1990-talets nya maktcentra, när fastighetspriserna åter börjar stiga.
I en promemoria från Finansdepartementet (daterad 1992-11-05) har ett utkast till den aviserade bankgarantin framlagts. Stödåtgärderna föreslås utformade på ett affärsmässigt sätt och så att statens långsiktiga kostnader för stödet minimeras. Kostnaderna för stödet skall återvinnas till staten, sägs det. Staten skall, enligt promemorian, eftersträva att i princip inte äga banker eller andra kreditinstitut. Stödsystemet skall kvarstå så länge det behövs och inte avvecklas förrän det kan ske utan att fordringsägarnas intressen riskeras, heter det vidare.
Promemorian har remissbehandlats, och en proposition planeras inom kort bli förelagd riksdagen. Näringsutskottet kommer att behandla ärendet i betänkande 1992/93:NU16.
Regeringen avser vidare, enligt vad utskottet har erfarit, att tillsätta en kommitté med uppgift att studera utvecklingen på kreditmarknaden. I uppdraget kommer att ingå att överväga behovet av ändrade riktlinjer för tillsynens innehåll och inriktning. Regeringen väntas i dagarna fatta beslut om tillsättande av utredningen.
Finansminister Anne Wibble har härutöver nyligen meddelat att regeringen, i rollen som aktieägare i Nordbanken, kommer att låta närmare studera frågan om de s.k. fallskärmsavtalens rättsliga ställning. Detta skulle kunna ske t.ex. genom att bankens styrelse uppdrar åt en fristående person -- justitieråd eller liknande -- att studera avtalen. Enligt vad utskottet har erfarit kommer ställning i frågan att tas inom den närmaste tiden.
Frågan om fallskärmsavtalen behandlades av näringsutskottet våren 1992 i samband med riksdagens beslut om rekonstruktion av Nordbanken (prop. 1991/92:153, bet. NU36). Med anledning av en motion (nyd) i frågan anförde utskottet att det är styrelsen för resp. företag som har det fulla ansvaret för avtalen och att det inte ankommer på riksdagen att utforma närmare riktlinjer för hur sådana avtal bör konstrueras. Näringsutskottet uttryckte samtidigt förståelse för den kritik som har riktats mot de aktuella avtalen och anförde att det från närmast etiska utgångspunkter kunde finnas anledning att allmänt diskutera avtalens konstruktion.
Fullgörandegarantier, som tas upp i motion 1992/93:Fi72 (nyd), är ett försäkringsinstrument som ingår i gruppen kreditförsäkringar. Fullgörandegaranti -- eller entreprenad- och leveransgaranti, som den oftare benämns -- är en garanti som ett företag kan ställa för ett åtagande. Försäkringen tecknas i allmänhet av en entreprenör eller en leverantör och utgör säkerhet för de förpliktelser som entreprenören eller leverantören har åtagit sig. Entreprenad- och leveransgarantin utfärdas som proprieborgen, dvs. en borgen såsom för egen skuld.
Efter Försäkrings AB Njords konkurs tillsattes i september 1992 en särskild utredare, f.d. ambassadören Kurt Malmgren, med uppdrag att utreda vissa frågor om kreditförsäkring och återförsäkring av kreditförsäkring. I betänkandet Kreditförsäkring -- Några aktuella problem (SOU 1992:30) diskuteras orsakerna till krisen på kreditförsäkringsområdet. Där lämnas också synpunkter på omfattningen av det skydd som försäkringstagarna har rätt att kräva och på omfattningen av det ansvar som åvilar ett försäkringsbolags styrelse och ledning. Vidare lämnas förslag av principkaraktär till åtgärder ägnade att stärka försäkringstagarskyddet och effektivisera samhällets tillsyn över försäkringsbolag och andra bolag på den finansiella sektorn. Betänkandet har remissbehandlats. Ärendet bereds för närvarande inom Finansdepartementet.
De svenska försäkringsbolagens koncessioner innefattar möjligheter att bedriva verksamhet på kreditförsäkringsområdet, inkl. entreprenad- och leveransgarantier. Det kan noteras att två utlandsägda företag -- det tyskägda Hermes Kreditförsäkrings AB och det nederländska Nederlandsche Krediet Verzekering Maatschappij NV (NCM) -- nyligen erhållit koncession för verksamhet i Sverige på kreditförsäkringsområdet.
Näringsutskottet behandlar först yrkandena i motionerna 1992/93:Fi35 (s) och 1992/93:Fi37 (v) och därefter yrkandet i motion 1992/93:Fi72 (nyd).
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i propositionen och i motion 1992/93:Fi35 (s), att staten måste ta ett ansvar för att förtroendet för betalningssystemet upprätthålls. Detta kommer att ske genom den aviserade propositionen om åtgärder för att stärka det finansiella systemet.
Vidare konstaterar näringsutskottet att de krav på utredningar som framförs i motion 1992/93:Fi35 (s) kommer att bli tillgodosedda genom åtgärder som aviserats av regeringen. Som tidigare nämnts avser regeringen att tillsätta en kommitté med uppgift att studera utvecklingen på kreditmarknaden. I detta utredningsuppdrag kommer att ingå att överväga behovet av ändrade riktlinjer för tillsynens innehåll och inriktning. Frågan om inrättande av ett bankombud för allmänheten kan därvid komma att aktualiseras. Även de s.k. fallskärmsavtalen planeras, som nämnts, bli föremål för en granskning.
Yrkandet i motion 1992/93:Fi37 (v) om ett ökat statligt ägande i banker tar näringsutskottet avstånd ifrån. Enligt näringsutskottet bör staten eftersträva att i princip inte äga banker eller andra kreditinstitut.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet motionerna 1992/93:Fi35 (s) och 1992/93:Fi37 (v) i berörda delar.
Utskottet övergår så till att behandla yrkandet om fullgörandegarantier i motion 1992/93:Fi72 (nyd).
Näringsutskottet menar att de farhågor som framförs i den nämnda motionen beträffande möjligheterna för entreprenörer inom byggnadsbranschen att få tillgång till entreprenad- och leveransgarantier är väl värda att ta fasta på. Efter konkurserna i Försäkrings AB Njord och Svenska Kreditförsäkringsaktiebolaget har ett tomrum uppstått på den svenska marknaden när det gäller denna typ av garantier.
Som tidigare nämnts har ett utredningsarbete genomförts avseende kreditförsäkring. Beredning av ärendet pågår inom Finansdepartementet. Utskottet vill också erinra om de två utlandsägda bolag som nyligen erhållit koncession för att bedriva verksamhet inom kreditförsäkringsområdet på den svenska marknaden.
Näringsutskottet utgår från att regeringen följer frågan om entreprenad- och leveransgarantier. Något behov av ett särskilt uttalande av riksdagen i frågan kan utskottet dock inte se. Motion 1992/93:Fi72 (nyd) avstyrks sålunda i berörd del.
Statliga företag
Riksdagen beslöt i december 1991 att bemyndiga regeringen att sälja statens aktier i 34 angivna företag (prop. 1991/92:69, bet. NU10). Samtidigt beslutades att det statliga Förvaltningsaktiebolaget Fortia skulle avvecklas. Hittills har beslut fattats om försäljning av aktier i fyra bolag, nämligen Nordiska Satellitaktiebolaget, SSAB Svenskt Stål AB, Svalöf AB och Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB).
Enligt överenskommelsen i september 1992 mellan företrädare för regeringen och Socialdemokraterna skall det nu i princip införas ett moratorium för försäljning av statliga företag och fastigheter. Detta skall inte hindra omstruktureringar i de fall då sådana är lämpliga och nödvändiga. En marknadsmässig bedömning skall göras av de fortsatta möjligheterna till spridning av ägandet. Eventuell försäljning skall föregås av samråd mellan regeringen och Socialdemokraterna. Regeringen begär i propositionen att riksdagen godkänner vad som nu sagts om försäljning av statliga företag och fastigheter.
I motion 1992/93:Fi35 (s) begärs att Förvaltningsaktiebolaget Fortia skall återinrättas. Moratoriet innebär att förutsättningarna för Fortia har förändrats, sägs det i motionen. Det statliga ägarskapet kan förväntas komma att bestå under lång tid. Med den ordning som för närvarande tillämpas, där resp. departement utövar ägarskapet medan Näringsdepartementet har en sammanhållande funktion, kommer löpande företagsfrågor att vara återkommande arbetsuppgifter för statsråd, säger motionärerna.
Näringsutskottet har nyligen behandlat 1992 års redogörelse för de statliga företagen, vilken har överlämnats till riksdagen med regeringens skrivelse 1992/93:20 (bet. 1992/93:NU8). Utskottet har föreslagit att skrivelsen skall läggas till handlingarna utan ytterligare åtgärd. I ett särskilt yttrande (s) -- med instämmande i en meningsyttring (v) -- sägs att förutsättningarna för de statliga företagen har förändrats sedan Fortia avvecklades. Med hänvisning härtill behövs en effektiv ledning av företagsgruppen, anförs det.
Näringsutskottet tillstyrker det som förordas i propositionen beträffande försäljning av statliga företag och fastigheter. Detta ställningstagande innebär dock inte någon förändring av näringsutskottets principiella inställning till statligt ägande av företag. Enligt utskottets mening visar all erfarenhet att ett privat ägande utgör den bästa grunden för ett ökat välstånd.
Att moratoriet i sig skulle leda till en ändrad syn på behovet av ett särskilt statligt förvaltningsbolag kan näringsutskottet inte finna. Fortia bör således inte återinrättas. Motion 1992/93:Fi35 (s) avstyrks därmed i berörd del.
Energifrågor
Beskattning av kraftvärme
I propositionen (bilaga 5 s.6) föreslås att det nuvarande avdraget för allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar skall slopas. Denna avdragsmöjlighet infördes våren 1991 som ett resultat av den överenskommelse om riktlinjer för energipolitiken som Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet ingick i januari 1991 (prop. 1990/91:88, bet. 1991/92:SkU26). Innebörden av beslutet var att kraftvärmen undantogs från allmän energiskatt på de bränslen som används för produktionen och att endast koldioxidskatt skulle tas ut för det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar.
Förslaget om att allmän energiskatt åter skall tas ut på fossila bränslen som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar kräver ändringar i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt och lagen (1990:582) om koldioxidskatt. Enligt förslaget i propositionen skall förändringen genomföras successivt, på så sätt att undantag får göras till hälften under år 1993 och att full energiskatt tas ut fr.o.m. år 1994. Förslaget innebär, enligt regeringen, en budgetförstärkning för år 1993 på ca 100 miljoner kronor.
I propositionen föreslås också ändringar i lagen om allmän energiskatt och lagen om bensinskatt med innebörd att den del av bränslet som används vid kraftvärmeproduktion och som motsvarar nyttiggjord värme alltid -- oavsett produktionsteknik -- skall beskattas med såväl allmän energiskatt som koldioxidskatt. Ändringarna har till syfte att uppnå en likformig beskattning vid kraftvärmeproduktion oberoende av vilken produktionsteknik som tillämpas. Efter en dom i Regeringsrätten, den s.k. Visbydomen (RÅ 1991 ref. 40), anses allt bränsle som används i ett kraftvärmeverk med dieselteknik förbrukat för elproduktion. I enlighet härmed har inte bara energiskatt utan även koldioxidskatt i sin helhet fått dras av även för den del av bränslet som kan hänföras till värmeproduktion, i det fall att dieselteknik eller annan jämställd teknik har tillämpats i ett kraftvärmeverk. Förslaget i propositionen innebär, sägs det, i princip en återgång till den tillämpning, såvitt gäller dieselteknik, som gällde före Regeringsrättens dom och till den lagreglering i övrigt som gällde på kraftvärmeområdet fram till den 1 juli 1991.
Regeringens förslag avvisas i motion 1992/93:Fi37 (v). Förslag om slopande av avdrag för allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar främjar inte en effektiv och miljövänlig energiproduktion, sägs det.
Befintliga kraftvärmeanläggningar bör undantas från förslaget om ökad beskattning, anförs det i motion 1992/93:Fi43 (-). För de kommuner som har satsat på kraftvärme kommer den föreslagna förändringen att bli katastrofal, heter det i motionen. Det är, enligt motionären, inte acceptabelt att spelreglerna ständigt förändras. Vidare anser hon att den föreslagna förändringen bidrar till att ytterligare försena kärnkraftsavvecklingen.
Regeringen beslutade i juni 1992 att tillkalla en särskild utredare, regeringsrådet Leif Lindstam (FI 1992:15), med uppgift att göra en teknisk översyn av energibeskattningen. Enligt direktiven (dir. 1992:80) skall utredaren särskilt belysa möjligheterna att utan skattebortfall åstadkomma en tekniskt neutral beskattning av el- och värmeproduktion som är oberoende av vald teknisk lösning för produktionen. Utredningsresultaten skall redovisas före utgången av år 1993.
I samband med riksdagens beslut våren 1992 om omläggning av energibeskattningen uttalades att regeringen i lämpligt utredningssammanhang förutsattes belysa effekterna av kraftvärmens energibeskattning och undersöka behovet av eventuella ytterligare åtgärder på området (prop. 1991/92:150, bet. FiU30). Någon sådan utredning har inte genomförts.
Näringsutskottet har uppmärksammat att med det förslag till ändrad beskattning av kraftvärme som regeringen lägger fram kan en olikformighet komma att uppstå jämfört med beskattningen av kondenskraft. Detta uppkommer genom att spillvärmen vid kondenskraftproduktion ej beskattas, medan bränslet vid kraftvärmeproduktion i sin helhet beskattas enligt regeringens förslag.
Enligt näringsutskottets mening är det väsentligt att eventuella ändringar i beskattningen utformas på ett konkurrensneutralt sätt. Den tidigare aviserade utredningen om effekterna av kraftvärmens energibeskattning, som riksdagen efterlyste våren 1992 men som ännu inte kommit till stånd, bör därvid kunna ge ett beslutsunderlag. Denna utredning bör således genomföras omgående. Ett sätt att undvika att konkurrenssnedvridningar uppstår på kraftvärmeområdet till följd av det aktuella förslaget om ändrad beskattning kunde vara att uppskjuta ikraftträdandet vad avser den allmänna energiskatten till den 1 januari 1994. Näringsutskottet förutsätter att regeringen dessförinnan återkommer till riksdagen med förslag som beaktar kravet på likformighet i beskattningen.
Med de förbehåll som gjorts tillstyrker näringsutskottet propositionen i berörd del och avstyrker de båda här aktuella motionerna, 1992/93:Fi37 (v) och 1992/93:Fi43 (-), i motsvarande delar.
Förnybara energislag m.m.
För att trygga energiförsörjningen och skapa ett uthålligt energisystem måste riksdagens beslut om omställning av energisektorn fullföljas, anförs det i motion 1992/93:Fi37 (v). Detta innebär, enligt motionärerna, bl.a. att kärnkraften avvecklas, att användningen av icke förnybara fossila bränslen upphör och att det sker en uppbyggnad av alternativa, miljövänliga energislag. För att påskynda denna utveckling framläggs i motionen fyra förslag.
Riksdagen bör för det första besluta att investeringsstödet till vindkraftverk skall höjas från 25 procent till 35 procent den 1 januari 1993, sägs det i motionen. Regeringen borde också ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag till hur användningen av trädbränsle snabbt skall kunna öka. Vidare föreslår motionärerna att regeringen skall anmodas att låta snabbutreda vad som kan göras för att en massproduktion av förnybara energislag skall komma till stånd. En idé som framförs i motionen är lagstiftning om att energiförsörjningen av nybyggda lokaler skall vara -- åtminstone till en del -- baserad på förnybara energislag. Slutligen föreslås i motionen att Vattenfall AB skall tilldelas 500 miljoner kronor med syfte att höja verkningsgraden hos små kraftverk (uppgradering).
Riksdagen beslöt våren 1992 att anvisa 625 miljoner kronor för främjande av ökad användning av biobränslen (prop. 1991/92:97, bet. NU25). Medlen skall finansiera olika statliga stöd till demonstrationsanläggningar och utvecklingsarbete. Stödet administreras av en särskild programstyrelse, knuten till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) -- Programstyrelsen för främjande av biobränsleanvändningen. I regleringsbrevet har preciserats att 400 miljoner kronor skall användas för stöd till utveckling av teknik för elproduktion med biobränslen.
Riksdagen beslöt också våren 1992 -- i anslutning till beslut om en omläggning av energibeskattningen -- att 500 miljoner kronor skulle avsättas för ytterligare satsningar på förnybar energi och energihushållning (prop. 1991/92:150 bil. 1:5, bet. FiU30).
Regeringen har i en nyligen framlagd proposition om vissa åtgärder inom klimatområdet och i Östersjöregionen (prop. 1992/93:99 bil. 2) lämnat förslag om ökade insatser för ny energiteknik med 16 miljoner kronor för innevarande budgetår. Medlen skall användas för att möjliggöra ett svenskt deltagande i EG:s program för utveckling av energisystemet. Programmen syftar bl.a. till att främja användningen av förnybara energislag och bidra till att miljö- och klimatpolitiska målsättningar uppnås. Vidare skall medlen användas för att finansiera en höjning av investeringsstödet till vindkraft liksom till solvärmeanläggningar från 25 procent till 35 procent. Näringsutskottet kommer att behandla detta förslag i betänkande 1992/93:NU20.
Biobränslekommissionens slutbetänkande Biobränslen för framtiden (SOU 1992:90), som presenterades i september 1992, innehåller en analys av de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning av biobränslen samt förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft. Kommissionen föreslår bl.a. att en koldioxidskatt på bränsle för elproduktion skall införas och att det nuvarande investeringsbidraget till biobränslebaserade kraftverk skall höjas. Beträffande trädbränsle, som tas upp i den aktuella motionen, sägs i betänkandet att det inte är tillgången utan snarare avsättningsmöjligheterna som är den begränsande faktorn för att användningen av detta bränsle skall kunna öka. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Enligt vad utskottet har erfarit väntas en proposition med anledning av betänkandet bli avlämnad under våren 1993.
Näringsutskottet konstaterar att statsmakterna på olika sätt verkar för att användningen av förnybara energislag skall öka. Mycket av det som förordas i motion 1992/93:Fi37 (v) håller på att genomföras eller är föremål för beredning. Förslag om att investeringsbidraget till vindkraft skall öka från 25 procent till 35 procent har som tidigare nämnts nyligen framlagts i en proposition. Remissbehandling av Biobränslekommissionens slutbetänkande pågår. När det gäller förslaget om att anvisa medel till Vattenfall AB för en uppgradering av små kraftverk vill näringsutskottet erinra om att det, efter bolagiseringen av Vattenfall, inte ankommer på riksdagen att besluta om investeringar i bolaget. Det kan vidare påpekas att åtgärder för att höja verkningsgraden ingår som ett normalt inslag i kraftverkens verksamhet.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet motion 1992/93:Fi37 (v) i här aktuella delar.
Underleverantörsprogram, forskningsprojekt m.m.
Näringsutskottet behandlar slutligen tre motionsyrkanden (v) angående medel till underleverantörsprogram, forskningsprojekt för uthållig industriproduktion och utvecklingsprogrammet Träman 90.
Regeringen bör anmodas att lägga fram förslag om ett nytt underleverantörsprogram, anförs det i motion 1992/93:Fi37 (v). Under de senaste åren har, enligt motionärerna, de svenska storföretagen skärpt kraven på underleverantörerna vad gäller leveranstidspunkt, kvalitet och pris. De ökade kraven vad avser priserna innebär utslagning av många underleverantörer, anför motionärerna. De menar att en starkare konkurrenslagstiftning skulle kunna motverka detta.
Genom ett regeringsbeslut år 1990 uppdrogs åt Statens industriverk (SIND), Styrelsen för teknisk utveckling (STU), Delegationen för verkstadsteknisk utveckling (VT-delegationen), Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) och Sveriges exportråd att genomföra ett treårigt åtgärdsprogram för underleverantörsindustrin. Syftet med insatserna var att bidra till att underleverantörsindustrins konkurrenskraft stärktes, genom medverkan vid omstrukturering samt kompetens- och produktionsutveckling. För vartdera budgetåren 1990/91 och 1991/92 anvisades 12 miljoner kronor.
I budgetpropositionen 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 13) anfördes att de särskilda insatserna riktade till underleverantörer borde upphöra i och med utgången av budgetåret 1991/92, dvs. ett år tidigare än planerat. Näringsutskottet ansåg (bet. 1991/92:NU20) att detta framstod som en naturlig åtgärd, mot bakgrund av grundsynen att näringspolitiken bör föras med generella medel och att selektiva åtgärder därför är mindre motiverade. Tre motionsyrkanden (s; v) med krav på fullföljande av det treåriga programmet avstyrktes samtidigt. Yrkandena fick stöd i en reservation (s) och en meningsyttring (v). Riksdagen följde utskottets förslag.
Näringsutskottet ser ingen anledning att nu inta någon annan ståndpunkt än som gjordes våren 1992 beträffande behovet av ett särskilt underleverantörsprogram. Motion 1992/93:Fi37 (v) avstyrks sålunda i denna del.
I motion 1992/93:Fi71 (v) framförs krav på ökade satsningar inom två områden. Det ena gäller ett forskningsprojekt med syfte att utveckla en mer uthållig industriproduktion i Norrbottens län. Ibland krävs statlig styrning för att riskfyllda miljöprojekt skall påbörjas, säger motionären.
Regeringen bör vidare, enligt motionären, överväga ytterligare satsningar på det utvecklingsprogram för sågverks- och trävarumanufakturindustrin -- Träman 90 --, som under flera år bedrivits i Norrlands inland.
Riksdagen avslog våren 1992 -- på förslag av näringsutskottet (bet. 1991/92:NU20) -- två likartade motionsyrkanden från samme motionär. Yrkandena fick stöd i en meningsyttring (v).
Beträffande det förstnämnda yrkandet hänvisade utskottet till det arbete som Avfallsforskningsrådet bedriver. Rådet har bl.a. till uppgift att verka för att teknik och styrmedel som leder till miljöanpassade produkter utvecklas. Vidare skall rådet tillse att forskningen får en inriktning som stämmer med de miljöpolitiska målen, samordna forskningsinsatser så att ett effektivt utnyttjande av dessa uppnås samt fördela medel till forskning.
Syftet med Träman 90-programmet, som tas upp i det andra yrkandet, är att öka vidareförädlingsgrad, produktivitet och lönsamhet i företag inom såväl sågverks- som trävarumanufakturindustrin. Programmet har bedrivits i samråd mellan NUTEK (tidigare SIND), de regionala utvecklingsfonderna och länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Norrlandsfonden samt företrädare för de berörda branscherna. NUTEK har låtit göra en utvärdering av programmet, i vilken bl.a. konstateras att de företagsinriktade insatserna i huvudsak bedömts ha varit positiva. NUTEK bidrog med 3 miljoner kronor för verksamheten under föregående budgetår.
Vid behandlingen våren 1992 av det nu aktuella yrkandet åberopade utskottet ett betänkande, Kunskap för konkurrenskraft -- skogsindustrins kunskapsförsörjning (Ds 1991:62), i vilket professor Lennart Schotte har lämnat förslag om ökade resurser till träteknisk utbildning vid de tekniska högskolorna. Förslag på området angavs komma att ingå i den forskningspolitiska propositionen våren 1993.
Näringsutskottet vidhåller sin uppfattning från våren 1992 i de två här aktuella frågorna. Motion 1992/93:Fi71 (v) avstyrks sålunda i berörda delar.
Stockholm den 24 november 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta Johansson (s), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Carl B Hamilton (fp), Henrik S Järrel (m) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Näringspolitikens inriktning
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Näringspolitikens inriktning -- som börjar med "Näringsutskottets grundsyn" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:Fi35 (s), att det behövs omfattande åtgärder på flera områden för att förhindra den hotande ekonomiska depressionen och för att bekämpa arbetslösheten. Ett område där det krävs åtgärder är inom näringspolitiken.
Staten måste på ett mer aktivt sätt än för närvarande engagera sig i näringspolitiken. Politiken måste präglas av en helhetssyn och ett väl fungerande samspel mellan näringsliv och den offentliga sektorn. Denna grundsyn har stöd i utvecklingen i andra länder. Inom EG finns det t.ex. ett program för industri och handelspolitik, enligt vilket statsmakterna spelar en viktig roll för näringslivsutvecklingen.
Enligt näringsutskottet bör en mer aktiv näringspolitik ta sig uttryck i ökade satsningar på kompetensutveckling i nära samarbete mellan staten och parterna inom olika näringsgrenar. Av central betydelse är vidare att det sker omedelbara insatser för att påskynda de nödvändiga infrastrukturinvesteringarna. En annan viktig åtgärd är säkerställande av riskkapital för näringslivet. Det överenskomna moratoriet i försäljningen av statliga företag och fastigheter har härvid en ur näringspolitisk synpunkt viktig roll, genom att utrymme skapas på kapitalmarknaden för framför allt de små företagen.
2. Banksystemet
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Banksystemet -- som börjar med "Näringsutskottet anser" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet instämmer i vad som anförs i motion 1992/93:Fi35 (s) om att staten måste ta ett ansvar för betalningssystemet. Utskottet ser därför positivt på det förslag till åtgärder för att stärka det finansiella systemet som har aviserats.
De krav på utredning och granskning som framförs i nyssnämnda motion anser näringsutskottet vara väl motiverade. Det är angeläget att en bred utredning nu kommer till stånd. Vidare bör regeringen låta utreda frågan om inrättande av ett bankombud för allmänheten. Syftet bör därvid vara att stärka bankkundernas ställning gentemot bankerna och få till stånd en noggrann prövning av principiellt viktiga klagomål från bankkunderna.
Näringsutskottet menar vidare att det är angeläget att en granskning av de s.k. fallskärmsavtalen kommer till stånd. Det är eftersträvansvärt att det utvecklas en fast praxis för hur sådana avtal bör utformas. Alla avsteg från en sådan praxis bör därefter offentliggöras i företagens årsredovisningar. Om staten tvingas lämna stöd till en bank bör vidare en prövning ske av den rättsliga grunden för eventuella avgångsvederlag.
Yrkandet i motion 1992/93:Fi37 (v) om ett ökat statligt ägande i banker kan näringsutskottet inte tillstyrka. Staten bör inte sträva efter att överta ägarrollen i något kreditinstitut; ett aktivt medansvar kan dock under vissa omständigheter visa sig motiverat. På längre sikt bör staten, enligt näringsutskottets mening, inte eftersträva ett större ägande än för närvarande. De aktieinnehav som kan komma att tillfalla staten i samband med omstruktureringar bör avyttras, när det är affärsmässigt lämpligt. Även det nuvarande statliga ägandet i Nordbanken bör kunna reduceras i framtiden.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1992/93:Fi35 (s) i berörda delar. Det aktuella yrkandet i motion 1992/93:Fi37 (v) avstyrks.
3. Statliga företag
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Statliga företag -- som börjar med "Näringsutskottet tillstyrker" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
I överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna ingår att ett moratorium skall införas för försäljning av statliga företag och fastigheter. Näringsutskottet tillstyrker sålunda det som anförs i propositionen på detta område.
Enligt näringsutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:Fi35 (s) innebär moratoriet att förutsättningarna för det statliga ägandet har förändrats. Under lång tid kommer det statliga ägarskapet att bestå. I ett sådant läge krävs det en effektiv ledning för företagsgruppen. Det är inte rimligt att enskilda statsråd skall hantera löpande företagsfrågor. Förvaltningsbolaget Fortia bör i stället återinrättas. Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med förslag härom. Därmed tillstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i berörd del.
4. Underleverantörsprogram
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Underleverantörsprogram, forskningsprojekt m.m. -- som börjar med "Näringsutskottet ser" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i linje med vad som anfördes i en reservation (s) till betänkande 1991/92:NU20, att de särskilda insatserna riktade till underleverantörer borde ha fått fullföljas. Riksdagen bör sålunda göra ett uttalande om att underleverantörsprogrammet skall återupprättas. Därmed blir motion 1992/93:Fi37 (v) i sak tillgodosedd i berörd del.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Vad gäller näringspolitikens inriktning står jag fast vid de synpunkter som jag framförde i en meningsyttring till näringsutskottets betänkande 1992/93:NU20 våren 1992. En bra näringspolitik bör sålunda främja utvecklingen i hela landet, samtidigt som ekologiska hänsyn tas. Den inriktning av näringspolitiken som förespråkas i motion 1992/93:Fi35 (s) svarar enligt min mening bättre mot de krav som den ekonomiska utvecklingen i Sverige för närvarande ställer än vad regeringens näringspolitik gör.
Beträffande yrkandena i motionerna 1992/93:Fi37 (v) och 1992/93:Fi35 (s) rörande banksystemet anser jag att riksdagen, i likhet med vad som krävs i den förstnämnda motionen, bör uttala att staten skall ha ett utökat ägande i sådana banker som erhåller statligt stöd. Det är rimligt att skattebetalarna, via ett ökat statligt ägande, skall kunna få del av de vinster som framöver kan förväntas i bankerna, eftersom man har bidragit till att täcka bankernas kreditförluster. Det finns bedömare som anser att bankerna kommer att bli 1990-talets nya maktcentra, när fastighetspriserna åter stiger. Genom ett sådant uttalande av riksdagen som jag förordar blir motion 1992/93:Fi37 (v) tillgodosedd i berörd del.
Jag noterar med tillfredsställelse att Socialdemokraterna nu intar samma ståndpunkt som Vänsterpartiet tidigare deklarerat när det gäller behovet av en utredning av bankkrisen. En sådan utredning kan omfatta såväl en granskning av de s.k. fallskärmsavtalen som en prövning av frågan om inrättande av ett bankombud för allmänheten.
Beträffande statliga företag instämmer jag i de synpunkter som framförs i en avvikande mening av företrädare för Socialdemokraterna.
När det gäller beskattning av kraftvärme anser jag, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:Fi37 (v), att regeringens förslag bör avslås. Förslaget främjar inte en effektiv och miljövänlig energiproduktion. Kraftvärmeproduktionen kommer att få en konkurrensnackdel jämfört med andra mindre miljövänliga alternativ. Jag tillstyrker sålunda den nämnda motionen i berörd del. Även motion 1992/93:Fi43 (-) blir i sak tillgodosedd genom det beslut jag förordar.
Beträffande yrkandena i motion 1992/93:Fi37 (v) om förnybara energislag m.m. anser jag att samtliga förslag är sådana som måste genomföras om riksdagens beslut om omställning av energisektorn skall kunna fullföljas. Det måste nu vidtas åtgärder så att kärnkraften kan avvecklas och så att användningen av icke förnybara fossila bränslen upphör. I stället måste alternativa miljövänliga energislag utvecklas.
Genom att öka stödet till vindkraftverk på det sätt som föreslås i nyssnämnda motion -- och även i proposition 1992/93:99 -- kan förutom positiva miljöeffekter också en ökning av arbetstillfällen förväntas -- i storleksordningen 20000--30000 arbetstillfällen. Satsningen på en ökad användning av trädbränsle kan vara ett led i strävandena att tillse att skogsindustrin inte blir en ny krisbransch. Bland de åtgärder som regeringen bör överväga, inom ramen för den i motionen förordade snabbutredningen med syfte att få i gång en massproduktion av förnybara energislag, bör ingå att via lagstiftning föreskriva att energiförsörjningen för nybyggda lokaler åtminstone till en del skall baseras på förnybara energislag. Jag instämmer också i kravet i motionen på att 500 miljoner kronor skall anslås till åtgärder med syfte att uppnå en uppgradering av små kraftverk. Därigenom skulle en energieffektivisering främjas.
Med det sagda tillstyrker jag motion 1992/93:Fi37 (v) i här berörda delar.
Jag tillstyrker också kravet i motion 1992/93:Fi37 (v) på att regeringen skall anmodas lägga fram förslag om ett nytt underleverantörsprogram. Underleverantörerna har en betydelsefull roll när det gäller möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen. Att ta till vara utvecklingskraften hos dessa företag är särskilt viktigt i den ekonomiska situation som Sverige för närvarande befinner sig i.
Beträffande kravet i motion 1992/93:Fi71 (v) på satsningar på ett forskningsprojekt med syfte att utveckla en mer uthållig industriproduktion i Norrbottens län vill jag erinra om mitt ställningstagande i frågan våren 1992, då ett likartat motionsyrkande behandlades (bet. 1991/92:NU20). Jag ansåg då att riksdagen borde anmoda regeringen att låta utarbeta ett program om miljöteknik och att yrkandet kunde bli tillgodosett inom ramen för ett sådant program. Jag står kvar vid mitt ställningstagande och tillstyrker därmed den nu aktuella motionen i berörd del.
Motsvarande gäller även beträffande yrkandet i samma motion om Träman 90-programmet. Mitt ställningstagande från våren 1992 om att det är mycket angeläget att detta program ges möjlighet att fortsätta kvarstår. Jag tillstyrker sålunda motionen också i denna del.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1992/93:AU2y
Bilaga 14
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 november 1992 beslutat bereda arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin och med anledning av den avgivna motioner. Arbetsmarknadsutskottet behandlar i föreliggande yttrande propositionens bilaga 7, Arbetsmarknadsdepartementet, jämte motioner på detta område samt därutöver frågor rörande arbetarskyddsavgiften enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Regeringens förslag om sänkning av arbetsgivar- och egenavgifter återfinns i den nämnda propositionens bilaga 3, Socialdepartementet. Även föreliggande motionsyrkanden på detta område behandlas av utskottet.
Under förutsättning av finansutskottets medgivande överlämnar arbetsmarknadsutskottet tillsammans med föreliggande yttrande proposition 1992/93:117 i den del den avser Arbetsmiljöfonden jämte motioner på detta område.
Utskottet yttrar sig i det följande över
dels proposition 1992/93:50 del av bilaga 3,
dels proposition 1992/93:50 bilaga 7,
dels proposition 1992/93:117 mom. 2 avseende Arbetsmiljöfonden,
dels följande med anledning av proposition 50 väckta motioner
1992/93:Fi16 av Sten Söderberg (-), 1992/93:Fi19 av Elisabeth Persson (v), 1992/93:Fi21 av Annika Åhnberg (-), 1992/93:Fi25 av Robert Jousma (nyd), yrkande 1, 1992/93:Fi27 av Georg Andersson m.fl. (s), 1992/93:Fi30 av Hans Stenberg m.fl. (s), 1992/93:Fi31 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s), 1992/93:Fi32 av Martin Nilsson m.fl. (s), 1992/93:Fi33 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s), 1992/93:Fi34 av Håkan Strömberg m.fl. (s), 1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), yrkandena 5, 6 och 17--20, 1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), yrkandena 8--10, 12, 14, 16 och 17, 1992/93:Fi37 av Lars Werner m.fl. (v), yrkandena 19--23, 29 och 61, 1992/93:Fi38 av Sigge Godin (fp), 1992/93:Fi39 av Anita Persson (s), 1992/93:Fi40 av Birthe Sörestedt m.fl. (s), 1992/93:Fi44 av Owe Andréasson m.fl. (s), 1992/93:Fi46 av Monica Widnemark m.fl. (s), 1992/93:Fi47 av Birgitta Dahl m.fl. (s), 1992/93:Fi48 av Berit Andnor m.fl. (s), 1992/93:Fi49 av Sten Östlund m.fl. (s), 1992/93:Fi50 av Jan Fransson m.fl. (s), 1992/93:Fi51 av Magnus Persson m.fl. (s), 1992/93:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s), 1992/93:Fi53 av Hans Gustafsson m.fl. (s), 1992/93:Fi55 av Göran Persson m.fl. (s), 1992/93:Fi56 av Inger Hestvik m.fl. (s), 1992/93:Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd), 1992/93:Fi58 av Sverre Palm m.fl. (s), 1992/93:Fi59 av Stig Alemyr m.fl. (s), 1992/93:Fi60 av Rune Evensson m.fl. (s), 1992/93:Fi61 av Ingvar Johnsson m.fl. (s), 1992/93:Fi62 av Jan Fransson m.fl. (s), 1992/93:Fi63 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s), 1992/93:Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s), 1992/93:Fi66 av Karl-Gösta Svenson (m), 1992/93:Fi67 av Ivar Virgin (m), 1992/93:Fi69 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s), 1992/93:Fi70 av Ulla Pettersson (s), 1992/93:Fi71 av Bengt Hurtig (v), yrkandena 1--4, 1992/93:Fi74 av Anita Johansson m.fl. (s), 1992/93:Fi75 av Axel Andersson m.fl. (s),
dels följande med anledning av proposition 117 väckta motioner
1992/93:A3 av Sten Söderberg (-), 1992/93:A5 av Ingela Thalén m.fl. (s).
Inledning
De nu aktuella regeringsförslagen är en följd av regeringens och Socialdemokratiska arbetarepartiets i september 1992 träffade överenskommelse om ett antal ekonomisk-politiska åtgärder i syfte att stabilisera den svenska ekonomin. Bakgrunden till överenskommelsen är en akut kris i svensk ekonomi. Det ökande budgetunderskottet, den växande arbetslösheten, den djupa finanskrisen samt internationella faktorer som resulterade i ökad oro på penning- och valutamarknaderna gjorde krisen uppenbar. Den utveckling som har ägt rum senare, främst Riksbankens beslut den 19 november att låta kronan flyta fritt mot andra valutor, kommer sannolikt att påverka det arbetsmarknadspolitiska läget. Effekterna av Riksbankens beslut på de arbetsmarknadspolitiska förutsättningarna kan i dag inte överblickas enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning. Starka skäl talar för en skärpt vaksamhet även fortsättningsvis. De förändringar beträffande de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som kan komma att bli erforderliga anser utskottet bör beredas i sedvanlig ordning.
Ett av inslagen i september månads krisuppgörelse mellan regeringen och Socialdemokratiska arbetarepartiet är att de arbetsmarknadspolitiska insatserna skall intensifieras. Innan arbetsmarknadsutskottet går in på regeringens förslag och motionsyrkandena i anslutning till dem kommer utskottet att redovisa vissa uppgifter om arbetsmarknadsläget.
Uppgifter om arbetsmarknadsläget
För att få perspektiv på dagens arbetsmarknadsläge kommer en kortfattad redovisning att göras utifrån frågan Vad har hänt på arbetsmarknadsområdet de senaste åren. Statistik från oktober 1990 och oktober 1992 kommer sammanfattningsvis att belysa utvecklingen. Statistiken baseras på dels SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU), dels AMS verksamhetsstatistik.
De till arbetsförmedlingen nyanmälda platserna har sjunkit från 42000 i oktober 1990 till 17 100 i oktober 1992.
Antalet personer i arbetskraften har minskat kraftigt sedan två år tillbaka, nämligen med 176 000 personer. För oktober 1992 gäller att i åldrarna 16--64 år deltog 82,8 % av männen (2293000 män) i förvärvslivet jämfört med 86,6 % två år tidigare. Motsvarande tal för kvinnorna är 78,4 % (2103000 kvinnor) jämfört med 82,4 % två år tidigare.
Antalet sysselsatta var i oktober 4 168 000 personer, vilket är en minskning med 324 000 personer jämfört med oktober 1990. Sysselsättningsminskningen har främst drabbat ungdomar under 25 år, nämligen 199000 personer.
Sysselsättningsminskningen har berört olika sektorer av ekonomin på följande sätt under de två senaste åren:
__________________________________________________
Sektor Minskning av antalet sysselsatta __________________________________________________
Industri 149 000 Handel 44 000 Byggnadsindustri 39 000 Offentliga tjänster 35 000 Samfärdsel, post, tele 25 000 Jord- och skogsbruk 23 000 Privata tjänster exkl. samfärdsel och handel 13 000
Den öppna arbetslösheten uppgick i oktober 1992 till 5,2 % av arbetskraften mellan 16 och 64 år; 4,0 % för kvinnorna och 6,2 % för männen. Mellan augusti och oktober 1992 har antalet arbetslösa minskat något samtidigt som antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kraftigt ökat. Två år tidigare uppgick arbetslösheten till 1,8 % av arbetskraften; 1,4 % för kvinnor och 2,1 % för män.
Antalet deltidsarbetslösa enligt AMS verksamhetsstatistik uppgick i oktober till ca 83 000 personer, varav 64 000 kvinnor (i oktober 1990 till 48 400, varav 39 200 kvinnor).
Ca 20 000 personer berördes i oktober månad av varsel om uppsägning. Motsvarande siffra var i oktober 1990 7100 personer.
Enligt den prognos som redovisas i propositionen beräknas arbetslösheten för år 1993 till 6,2 % och för år 1994 till 7,0%. Denna beräkning baseras på uppgifter från SCB, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Enligt AMS höstprognos kommer den öppna arbetslösheten att fortsätta stiga under hela år 1993 trots ökade arbetsmarknadspolitiska insatser. För år 1993 beräknas den genomsnittliga arbetslösheten till 7,7 %.
Internationellt sett kan konstateras att många andra länder i Europa har högre arbetslöshetstal än Sverige. I augusti 1992 registrerades i EG en relativ arbetslöshet på 9,5 % mot Sveriges 5,8 % under denna månad. (Källor: Eurostat, OECD, ländernas egen statistik. Uppgifterna är inte helt jämförbara.)
Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder framgår av följande tabell som gäller oktober månad resp. år.
_________________________________________________________________
Stödform 1988 1990 1992 _________________________________________________________________
Arbetsmarknadsutbildning exkl. företagsutbildning 45 100 40 000 100 800 Arbetsmarknadsinstitut 5 900 6 700* 7 800 Beredskapsarbete 12 100 7 500 16 000 Ungdomslag/Särskild inskolningsplats 8 800 3 200 Ungdomspraktik 57 300** Avtalade inskolningsplatser 1 700 1 400 3 000*** Rekryteringsstöd 4 000 2 400 13 800*** Lönebidrag 44 400 45 200 41 500*** Samhall 28 900 30 300 28 900*** Offentligt skyddat arbete 5 400 5 700 5 200***
* ny statistik fr.o.m. juli 1990 ** ny åtgärd fr.o.m. juli 1992 *** avser september månad
Källa: AMS
Ytterligare resurser för arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Proposition 50
För att motverka de allt svårare problemen på arbetsmarknaden läggs det i propositionen fram förslag om en omfattande satsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ytterligare drygt 7 miljarder kronor föreslås för olika slag av insatser som avser mer traditionell arbetsmarknadspolitik, till vilket kommer medel för infrastrukturella åtgärder och utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. En del av medlen för infrastrukturella åtgärder anvisas på anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som därigenom tillförs drygt 8 miljarder kronor. Medlen beräknas ge arbete eller utbildning för mer än 130000 personer.
De förslag som läggs fram innebär att drygt 600 miljoner kronor satsas på kurser inom det reguljära utbildningsväsendet, varigenom ca 25 000 personer skall kunna erbjudas utbildning under en sexmånadersperiod. Vidare är målsättningen att öka intresset hos arbetsgivarna så att utbildningsvikariaten skall kunna få en omfattning på ca 20 000 personer. En kraftig utökning av ungdomspraktiken föreslås. Ytterligare 36000 ungdomar skall kunna få inskolning genom sådan praktik. Kostnaden beräknas till 2900 miljoner kronor.
Ytterligare 2 500 miljoner kronor föreslås för investeringar i infrastruktur och byggande. Av dessa medel tilldelas AMS 1000 miljoner kronor varigenom det skapas möjligheter att av arbetsmarknadsskäl tidigarelägga vissa sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken.
Kampen mot långtidsarbetslöshet, utförsäkring och utslagning ges hög prioritet. En kraftig förstärkning föreslås av medlen till beredskapsarbeten huvudsakligen för utförsäkringshotade, totalt 3400 miljoner kronor med en beräknad sysselsättningseffekt om ca 30000 personer. En ny åtgärd, arbetslivsutveckling, föreslås för att bibehålla de arbetslösas förankring i arbetslivet.
Utskottet återkommer i det följande till de enskilda åtgärderna och till frågan om medelsanvisning.
Socialdemokraternas förslag
I sin partimotion Fi35 (yrkande 18) av Ingvar Carlsson m.fl. framför Socialdemokraterna synpunkter på behovet av ett samlat program för att pressa ned arbetslösheten, med tyngdpunkt på investeringar, utbildning och aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser. Behovet av insatser är stort och växande. Av ekonomiska och sociala skäl måste ambitionsnivån i politiken höjas, sägs det i motionen. Inriktningen måste vara att undvika passivt kontantstöd. Aktiva satsningar som leder till arbete ger inte bara ökade skatteintäkter utan minskar också kostnaderna för ohälsa och utslagning. Tillväxtfrämjande produktiva investeringar ger ekonomisk avkastning. På grund av den svaga efterfrågan är sådana investeringar särskilt lönsamma nu.
Socialdemokraterna anser att regeringen måste lägga fram ett samlat program för arbetslösheten senast i budgetpropositionen i januari 1993.
I den socialdemokratiska motionen anförs vidare att regeringen måste ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnorna i uppläggningen av arbetsmarknadspolitiken. Det som nu kommer att ske på arbetsmarknaden medför en kraftig nedgång i sysselsättningen på områden där många kvinnor arbetar, t.ex. handeln, vården och omsorgen. En långsiktig strategi måste läggas fram av AMS (yrkande 20). Till detta kommer problemen för de många deltidsarbetslösa, av vilka en stor majoritet är kvinnor. Regeringen måste föreslå en lösning, anser Socialdemokraterna (yrkande 19).
I motion Fi35 efterlyses också ett programförslag när det gäller vuxenutbildningen (yrkande 17). Den hårdnande internationella konkurrensen, den nya tekniken och förändringar i arbetsorganisationen ställer ökade krav på kunskaper. Långsiktigt bör ytterligare ca 100000 personer delta i vuxenutbildning jämfört med slutet av 1980-talet. Det gäller enligt motionen alla typer av utbildning, men framför allt kompetensutveckling i arbetslivet. Riksdagen bör hos regeringen begära ett förslag i enlighet med detta.
Arbetsmarknadsutskottet gör följande bedömning med anledning av de nu redovisade motionsyrkandena.
Vid behandlingen av årets budgetproposition och senare i samband med kompletteringspropositionen har utskottet redovisat sin uppfattning om den inriktning som bör gälla för arbetsmarknadspolitiken, en uppfattning som riksdagen ställt sig bakom. Uppgiften är att ge förutsättningar för tillväxt i hela landet för att skapa trygga jobb på sikt. Arbetsmarknadspolitiken i sig kan inte skapa varaktiga och trygga arbeten, men däremot motverka arbetslöshet och stödja människor i den anpassning som ekonomin nu genomgår. Särskilt starkt har understrukits att inriktningen måste vara att hålla fast vid arbetslinjen. Utsatta grupper skall prioriteras, långtidsarbetslöshet motverkas och jämställdheten på arbetsmarknaden öka.
De förslag som läggs fram i den nu behandlade propositionen baserar sig på överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokratiska arbetarepartiet. De innebär en markering av arbetslinjen som fundament i arbetsmarknadspolitiken. Utskottet kan därmed konstatera att det råder en bred politisk enighet om grunden för denna politik.
Förslagen skall enligt utskottets mening ses i ljuset av de omvälvande förändringar som skett och som ändrat och försämrat förutsättningarna för den ekonomiska politiken. Den kraftigt stigande arbetslösheten med en mycket snabb ökning av personer som riskerar utförsäkring ställer arbetsmarknadspolitiken på hårda prov. Behovet av akuta insatser är tydligt. De insatser som föreslås är av en omfattning som kanske bara för ett par år sedan framstod som osannolik.
Det är emellertid också tydligt att det rådande läget väcker frågan hur långt man med hjälp av arbetsmarknadspolitiken förmår möta arbetslösheten och hindra verkningarna av den.
Utskottet har ingen annan uppfattning än Socialdemokraterna när det gäller en hög ambitionsnivå i kampen mot arbetslösheten, där investeringar, utbildning och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall prioriteras framför passiva utbetalningar till de arbetslösa. Man kan dock inte blunda för att en sådan politik inte ensam kan lösa problemen. Utan en ekonomi i balans kan inte målet full sysselsättning uppnås.
Innan ramarna och den närmare utformningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för nästa budgetår läggs fast är det som utskottet ser det nödvändigt att göra en bedömning av de kraftigt ökade insatser som riksdagen beslutat om för innevarande budgetår. En samlad redovisning av insatserna och de effekter de beräknats få kommer enligt propositionen att överlämnas till riksdagen senare. Det är enligt utskottets mening därför inte påkallat för riksdagen att nu göra något uttalande om hur regeringen bör utforma ett program för arbetsmarknadspolitiska insatser, såsom begärs i den socialdemokratiska motionen.
När det gäller de deltidsarbetslösa har arbetsmarknadsutskottet nyligen i betänkandet om jämställdhet, 1992/93:AU1, framhållit att det är ytterst angeläget att finna en lösning på problemet med kvinnornas deltidsarbetslöshet, inte minst mot bakgrund av dagens arbetsmarknad. Utskottet konstaterade att frågan är aktualiserad hos AMS bl.a. genom styrelsens handlingsprogram för att öka jämställdheten i arbetslivet. Någon riksdagens åtgärd med anledning av den i sammanhanget behandlade motionen ansågs därför inte påkallad. Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag. Tilläggas kan att utskottet nyligen tillsammans med andra motioner som rör arbetsrätten tills vidare bordlagt motionsyrkanden, väckta under den allmänna motionstiden bl.a. av Socialdemokraterna, med krav på lagreglerad företrädesrätt till utökad arbetstid. Utskottet kan också konstatera att det förslag om en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, arbetslivsutveckling, som läggs fram i propositionen och behandlas längre fram i detta yttrande, också skall kunna komma de deltidsarbetslösa till del.
Med anledning av kravet på en strategi för att motverka ökande arbetslöshet bland kvinnor vill utskottet till en början framhålla att det är angeläget att Arbetsmarknadsverket i sin fördelning av insatser gör stora ansträngningar att ta fram platser åt sådana kategorier av arbetslösa, inte minst kvinnor, som inte berörs av de infrastrukturinvesteringar som ingår bland åtgärderna för att möta arbetslösheten.
Som framgått inledningsvis är kvinnornas arbetslöshet lägre än männens; i oktober i år var siffran 4,0 % jämfört med 6,2 % för männen. Ser man till antalet inkomna varsel om uppsägning under månaden är skillnaden påtaglig. Av nästan 20000 varsel avser 23 % kvinnor. Inom nästan samtliga näringsgrenar är män varslade i större omfattning. Det enda undantaget är bland kommunalt anställda, där kvinnorna utgör 74 % av de varslade, och inom restaurang- och hotellnäringen där 58 % av varslen avser kvinnor.
Även om tillgänglig statistik visar att män för närvarande är drabbade av arbetslöshet eller hot om arbetslöshet i betydligt större omfattning än kvinnor, manar enligt utskottets mening utvecklingen till försiktighet om slutsatser för framtiden. Utskottet förutsätter att AMS följer läget på arbetsmarknaden uppmärksamt och vid behov arbetar fram en sådan strategi som Socialdemokraterna efterlyser. Som nyss sagts måste man som en del i en sådan strategi finna lösningar anpassade till kvinnornas speciella förutsättningar och villkor. Utskottet återkommer i avsnittet om beredskapsarbete till de satsningar som där görs, bl.a. med hänsyn till behovet av beredskap för främst arbetslösa kvinnor vid omvandlingen av den offentliga sektorn.
Slutligen vill utskottet med anledning av det socialdemokratiska kravet på ett programförslag när det gäller vuxenutbildningen, till den del det avser kompetensutveckling i arbetslivet, hänvisa till det beredningsarbete som pågår inom regeringskansliet med anledning av Kompetensutredningens betänkanden (SOU 1991:56 och SOU 1992:7). Eftersom frågan således övervägs är något uttalande från riksdagens sida inte påkallat.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu behandlade yrkandena 17--20 i den socialdemokratiska partimotionen Fi35 bör avslås av riksdagen, i förekommande fall i motsvarande del.
Ny demokratis förslag
Arbetsmarknadsutskottet går nu över till vissa förslag på arbetsmarknadspolitikens område framförda i motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd). En antal förslag i samma motion behandlas på annat ställe i detta yttrande.
Förslagen innebär i korthet följande.
För att främja de arbetslösas möjligheter till arbete i den rådande lågkonjunkturen är det nödvändigt att ge dispens från lagen om anställningsskydd (LAS). De arbetslösa skall kunna få tillfällig anställning med bibehållet arbetslöshetsunderstöd. Arbetsgivaren betalar mellanskillnaden upp till avtalsenlig eller marknadsmässig lön. Vissa regler utfärdas för att förhindra missbruk (yrkande 8).
Ett modernt lärlingssystem bör införas med löner som står i rimlig proportion till vad ungdomarna kan tillföra produktionen (yrkande 9).
Arbetsrätten behöver förändras och moderniseras. Därför måste arbetet inom Arbetsrättsutredningen fortgå i ursprunglig riktning (yrkandena 12 och 14).
Arbetslöshetsförsäkringen, som inte bör handhas av fackföreningarna, reformeras och byggs upp i tre steg. Staten skall stå för ett grundskydd under maximalt 300 dagar. Arbetsgivare tecknar en obligatorisk privat försäkring upp till viss inkomstrelaterad nivå därutöver. För ytterligare inkomstbortfall kan den enskilde teckna frivillig privatförsäkring; det kan ske även genom kollektiva fackföreningsförsäkringar (yrkandena 16 och 17).
Arbetsmarknadsutskottet gör följande bedömning med anledning av förslagen från Ny demokrati.
Sådana arbetsmarknadspolitiska åtgärder som riskerar att störa den ordinarie arbetsmarknaden bör enligt utskottets mening undvikas så långt som möjligt. Utskottet ser i detta hänseende en stor risk med det system som förordas i nyd-motionen, där arbetslösa skulle få möjlighet att utföra vanligt arbete i företagen med bibehållen arbetslöshetsersättning. Ett av de syften som får antas ligga bakom motionen -- att förhindra passiva kontantstöd -- kan tillgodoses på andra och enligt utskottets mening bättre sätt. Utskottet återkommer senare till propositionens förslag om en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, arbetslivsutveckling.
När det gäller förslaget om ett lärlingssystem vill utskottet hänvisa till riksdagens beslut om vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m. (prop. 1991/92:157, UbU 26, rskr. 311) som innebär bl.a. att en ny utbildning för lärlingar införs i gymnasieskolan inom ramen för individuella program. Den nya lärlingsutbildningen skall vara en kombination av sådan utbildning som sker i ett företags regi, inom ramen för ett anställningsförhållande, och studier av vissa ämnen i gymnasieskolan. Lärlingarnas anställningsförhållanden under den tid de är i företagen är en fråga för parterna på arbetsmarknaden att komma överens om.
Frågan om Arbetsrättsutredningen och de av den borgerliga regeringen utfärdade direktiven (dir. 1991:118) är för närvarande föremål för diskussioner. Socialdemokraterna har framfört önskemål om att utredningen skall tillföras kompletterande utredningsuppdrag. Efter samråd skall, enligt vad som framgår av propositionen, tilläggsdirektiv på dessa områden övervägas. Med hänsyn härtill bör enligt arbetsmarknadsutskottets mening riksdagen inte nu göra något uttalande rörande det fortsatta utredningsarbetet. Som framgått tidigare har utskottet beslutat att motioner från allmänna motionstiden rörande arbetsrätten tills vidare skall vara bordlagda.
Överenskommelsen mellan företrädare för regeringspartierna och Socialdemokratiska arbetarepartiet innebär i fråga om arbetslöshetsförsäkringen att den aviserade höjningen av egenavgifterna i försäkringen inte skall ske. Den skall också i fortsättningen finansieras av egenavgifter och statsbidrag.
Utskottet ansluter sig till att arbetslöshetsförsäkringens inriktning bör vara den angivna. Innan man kan ta slutlig ställning till den närmare utformningen i fråga om ersättningsnivåer, finansiering, administration m.m. måste ingående överväganden göras. Till en början bör den särskilda utredning som har till uppgift att lämna förslag till utformning och finansiering av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (dir. 1992:24), genomföra sitt uppdrag. Redan av detta skäl kan utskottet inte ställa sig bakom motionsförslaget.
Vad utskottet anfört innebär sammanfattningsvis att utskottet avstyrker de nu behandlade yrkandena 8, 9, 12, 14, 16 och 17 i motion Fi36 (nyd).
I detta avsnitt tar utskottet även upp ett yrkande av Robert Jousma (nyd) i motion Fi25. Motionären anser att 2,5 miljarder kronor av de medel som anvisas till arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör specialdestineras till räntesubventioner avseende lån för vissa ROT-arbeten (yrkande 1).
Arbetsmarknadsutskottet anser att inriktningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som nu föreslås bör vara den av regeringen angivna. Motionärens förslag kan alltså inte biträdas. Motion Fi25 yrkande 1 avstyrks.
Utskottet återkommer i det följande till de övriga motioner som avser medelsanvisningen.
Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen
I propositionen i denna del (bilaga 7, avsnitt 2.2.1) vill regeringen ha riksdagens godkännande att 200 miljoner kronor av medlen på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder används för förstärkning av arbetsförmedlingen.
Det nuvarande läget på arbetsmarknaden innebär en väsentligt större belastning på arbetsförmedlingen än någonsin tidigare. En tillfällig personalförstärkning, betingad av konjunkturläget, under innevarande budgetår är nödvändig enligt propositionen. Det framhålls att de förslag som läggs fram väsentligt kommer att öka förmedlingens möjligheter att bistå enskilda arbetssökande, vilket samtidigt ökar arbetsbelastningen. Det bör vara möjligt att tillfälligt anställa personer -- i första hand arbetslösa -- för att fullgöra arbetsuppgifter vid förmedlingen.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens begäran.
En ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd -- arbetslivsutveckling
Proposition 50
Bakgrunden till förslaget om en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd (bilaga 7, avsnitt 2.2.2) är det nuvarande arbetsmarknadsläget med en snabb ökning av antalet långtidsarbetslösa. Långtidsarbetslösheten medför stora skadeverkningar. Människor bryts snabbt ned och blir passiviserade och isolerade, vilket försvårar eller omöjliggör att ta sig tillbaka till vanligt arbete. För samhället stiger kostnaderna för de sociala skyddssystemen. Arbetsmarknadens funktionssätt påverkas negativt när människor varaktigt förlorar sin anknytning till arbetsmarknaden. I tider av högkonjunktur förstärks överhettningstendenserna.
Tanken med arbetslivsutvecklingen är att möjliggöra en aktivare användning av medlen till arbetslöshetsförsäkringen. I korthet innebär systemet, som skall vara en försöksverksamhet under två år från den 1 januari 1993, följande.
Arbetslösa och deltidsarbetslösa personer med rätt till ersättning från arbetslöshetskassan erbjuds möjligheter att delta i aktiviteter. Denna åtgärd kan komma i fråga om den arbetslöse inte kan få arbete, utbildningsplats eller annan aktiv åtgärd. Syftet är att bibehålla och stärka den enskildes anknytning till arbetsmarknaden. Arbetslivsutvecklingen skall också bidra till stimulans till eget företagande och till kooperativ verksamhet.
Arbetslivsutvecklingen får inte störa den ordinarie arbetsmarknaden eller sådana arbetsmarknadspolitiska åtgärder som syftar till att främja rekrytering av personal. Den får inte heller äventyra konkurrensförhållanden. Åtgärden skall inte ersätta ordinarie arbete och inte heller fylla ett produktionsbehov hos arbetsgivare.
Den lokala arbetsförmedlingen samråder med näringsliv, offentlig sektor, fackliga organisationer, branschorganisationer och föreningsliv om den inriktning och organisation som arbetslivsutvecklingen bör ha. Det praktiska ansvaret för verksamheten överlämnas till stor del till anordnarna. Arbetsförmedlingen anvisar deltagandet. Om anvisningen avser en arbetsplats bör förmedlingen samråda med fackliga organisationer samt näringslivs- och branschorganisationer.
Under arbetslivsutvecklingen uppbär den enskilde ersättning motsvarande A-kasseersättningen.
Genom en särskild lag, lagen om arbetslivsutveckling, klargörs att den som anvisats till verksamhet för arbetslivsutveckling inte skall anses som arbetstagare när han deltar i verksamheten. Arbetsmiljölagen skall dock i princip vara tillämplig. Den som deltar skall ha motsvarande försäkringsskydd som vid deltagande i arbetsmarknadsutbildning, vilket innebär att personen omfattas av arbetsskadeförsäkring och statlig grupplivförsäkring.
Arbetslivsutvecklingen skall fungera på ungefär samma sätt som arbetsmarknadsutbildningen i skyddet mot utförsäkring.
Ca 20000 personer beräknas delta i arbetslivsutveckling varje månad. Departementschefen räknar med att anordnarna i många fall har sådant intresse av verksamheten att något särskilt statsbidrag inte skall vara nödvändigt. Belastningen på statsbudgeten föranleds av vissa kostnader för bl.a. planering och organisation av anordnarnas verksamhet, material, lokaler och liknande. Enligt propositionen är det arbetsförmedlingens sak att lägga fast dessa kostnadsramar. För de angivna ändamålen föreslås att 200 miljoner kronor anvisas.
Utbildningsbidraget motsvarar vad den arbetslöse annars skulle ha uppburit från A-kassan, vilket enligt propositionen innebär att det i princip endast sker en omdisposition av den ersättning som utbetalas av arbetslöshetskassorna.
Motionerna
Förslaget om arbetslivsutveckling tas upp i två motioner.
Karl-Gösta Svenson (m) anser enligt motion Fi66 att propositionen är oklar på vissa punkter. Enligt honom bör deltagandet vara frivilligt. Den som avböjer bör således inte kunna avstängas från ersättning under återstående period. Däremot bör en person som blir utförsäkrad efter att ha avböjt ett erbjudande om att delta i arbetslivsutveckling inte ha samma möjligheter till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som den som har varit aktiv under sin arbetslöshetstid. Motionären anser vidare att arbetslivsutvecklingen inte bör kvalificera för en ny ersättningsperiod utan enbart förlänga den löpande perioden. Det är vidare motionärens uppfattning att olika slag av arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte skall kunna avlösa varandra utan en mellanliggande period av arbetssökande. Slutligen bör det enligt motionären klargöras att den som deltar i arbetslivsutveckling står till arbetsmarknadens förfogande.
Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) är enligt motion Fi57 kritiska mot förslaget om arbetslivsutveckling. Systemet kommer att leda till byråkrati och oklara ansvarsförhållanden. Det är enligt motionärerna bättre om arbetsförmedlingen själv får sköta arbetslivsutvecklingen (yrkande 1). Systemet kommer bara att få en uppehållande funktion; tiden innan den arbetslöse blir utförsäkrad förlängs. Motionärerna för fram ett alternativt förslag. Medlen bör i stället användas för köp av utbildningsplatser eller utbildning i annan form hos privata arbetsgivare. De arbetslösa kan då få en yrkesutbildning som är till nytta när konjunkturen vänder (yrkande 2). Motionärerna kan också tänka sig att de som uppbär arbetslöshetsersättning gör en samhällsinsats av något slag, kanske enligt den s.k. Hallstahammarmodellen (yrkande 3).
Arbetsmarknadsutskottets överväganden
Allmän inriktning
Utskottet är positivt till grundtankarna bakom regeringsförslaget om arbetslivsutvecklingen som ett sätt både att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet och att förhindra utförsäkring. Såsom framförs i propositionen är långvarig arbetslöshet till skada för den enskilde och samhället. Det gäller alltså, om läget på arbetsmarknaden ger liten utsikt till ett ordinarie arbete, att finna vägar att förhindra passivisering och isolering. Arbetslöshetstiden bör användas så att den arbetslöse när läget ljusnar har möjligheter att ta sig tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden och -- kanske inte mindre viktigt -- själv ser sådana möjligheter. Genom arbetslivsutvecklingen kan kontakter skapas som på sikt kan underlätta återinträdet på arbetsmarknaden. Den arbetslöse kan skaffa sig nya kunskaper och lära känna andra arbetsområden. Intresse kan väckas för utbildning av olika slag.
Utskottet ställer sig också bakom de tankar som förslaget bygger på när det gäller den lokala förankringen. Genom att kommunen, de fackliga organisationerna och närings- och föreningslivet på orten engageras vinner man fördelen att de aktiviteter som kommer till stånd verkligen kan bli till nytta för hela orten, det må sedan vara insatser inom kultur- eller miljövård, inom folkrörelserna eller på olika arbetsplatser. Framför allt i det senare fallet är det dock, såsom betonas i propositionen, viktigt att insatserna inte stör den ordinarie arbetsmarknaden eller utgör konkurrerande verksamhet.
Det finns enligt utskottets mening skäl att understryka att arbetslivsutvecklingen trots allt är en åtgärd som skall tas till i sista hand. En anvisning måste föregås av en noggrann bedömning i varje enskilt fall om andra insatser är mer adekvata. Även i det fallet att det finns risk för utförsäkring måste det noga övervägas om beredskapsarbete eller arbetsmarknadsutbildning eller någon annan åtgärd är ett bättre sätt att öka den arbetslöses förutsättningar att återvända till den reguljära arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet vill i detta sammanhang väcka frågan om vilka kategorier av arbetslösa som skall kunna delta i arbetslivsutveckling. Regeringsförslaget innebär, som redan sagts, att endast personer med rätt till arbetslöshetsersättning omfattas. Utskottet anser att det bör övervägas om även personer med kontant arbetsmarknadsstöd skall kunna anvisas arbetslivsutveckling. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer i frågan. Utskottet återkommer i det följande till de regler som bör gälla för arbetslivsutvecklingen liksom till den motion som behandlar detta.
Dessförinnan tar utskottet upp motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd). Utskottet kan, vilket framgår redan av vad som nyss sagts, inte ansluta sig till den allmänt negativa inställning till arbetslivsutveckling som motionärerna ger uttryck för. Inte heller kan utskottet se det framförda motförslaget -- att de medel som är tänkta att gå till arbetslivsutveckling i stället skulle användas för att bekosta köp av utbildning och utbildningsplatser hos det privata näringslivet -- som ett alternativ till arbetslivsutveckling. Det primära hos många av de personer som kan komma att omfattas av arbetslivsutveckling är inte behovet av en yrkesutbildning eller annan utbildning. Det handlar i stället om att behålla kontakten med arbetslivet, att förhindra isolering och passivisering och att vidmakthålla kunskaper.
När det gäller det i motionen framförda förslaget om något slag av samhällsinsats från de arbetslösas sida har utskottet den kommentaren, att inriktningen av arbetsmarknadspolitiken är just att i möjligaste mån förhindra passiva kontantstöd. Arbetslöshetsförsäkringen bygger också på att den arbetslöse skall vara aktiv. Den som avböjer anvisningar om arbete eller utbildning riskerar avstängning från ersättning. Det skulle enligt utskottets mening däremot föra för långt och även bli administrativt betungande att införa ett generellt system som avkrävde den arbetslöse en samhällsinsats av något slag som villkor för ersättning.
Med det anförda avstyrker utskottet den nu behandlade motionens yrkanden 2 och 3.
Ansvar för genomförandet
I fråga om det i samma motion Fi57 framförda förslaget att arbetsförmedlingen i samråd med arbetsgivaren bör sköta arbetslivsutvecklingen har arbetsmarknadsutskottet såsom redan framgått ställt sig bakom propositionens tanke att de lokala parterna engageras i verksamheten. Det behöver inte vara en verksamhet som bedrivs hos en enda arbetsgivare utan flera intressenter kan vara involverade. Det är som utskottet ser det inte givet att arbetsförmedlingen skulle ha de bästa förutsättningarna att finna lämplig verksamhet för arbetslivsutvecklingen, som inte bara kan innefatta arbetsinsatser utan också utbildning av olika slag. Till detta kommer att förmedlingarna redan i dag har en ytterst ansträngd arbetssituation. Utskottet är därför positivt till idén med särskilda anordnare som i huvudsak ansvariga för den praktiska uppläggningen av arbetslivsutvecklingen medan arbetsförmedlingens roll blir att anvisa åtgärden och bestämma de yttre ramarna. Utskottet kan inte heller dela motionärernas farhågor att verksamheten kommer att leda till en stor byråkrati. Tvärtom betonas i propositionen att organisationen kring arbetslivsutvecklingen bör vara så obyråkratisk som möjligt. Med detta avstyrker utskottet även yrkande 1 i den nu behandlade motionen Fi57.
Regelverket
När det sedan gäller regelverket kring arbetslivsutvecklingen är arbetsmarknadutskottets uppfattning följande.
Utgångspunkten när man bestämmer vilka regler som bör gälla för verksamheten är att arbetslivsutvecklingen, sett ur den enskildes perspektiv, har två syften. Det är fråga såväl om att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet som att ge ett skydd mot utförsäkring. En förutsättning för att arbetslivsutvecklingen skall bli meningsfull är att den enskilde ser verksamheten som en möjlighet och inte som en skyldighet. Det bör därför inte vara ett tvång i egentlig mening att delta i verksamheten; däremot bör den som deltar hamna i bättre läge än den som varit passiv under arbetslöshetstiden.
Det nu sagda innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom regeringsförslaget i den del som det innebär att en försäkrad som vägrar att delta i arbetslivsutveckling i princip skall kunna avstängas från ersättning. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att det ligger i den enskildes intresse att delta -- den som avböjer ett erbjudande missar möjligheten att skydda sig mot utförsäkring, till vilket utskottet återkommer i det följande. Ett avböjande bör enligt utskottets mening även allmänt sett påverka den arbetslöses vidare möjligheter att erbjudas skydd mot utförsäkring. Det anförda innebär också att utskottet ansluter sig till motion Fi66, såvitt densamma rör frivilligheten i deltagandet.
En annan utgångspunkt är att arbetslivsutvecklingen måste vara en åtgärd i sista hand. Detta innebär, som redan sagts, att det måste göras en ingående bedömning av den arbetslöses möjligheter till arbete på den reguljära arbetsmarknaden eller till utbildning innan anvisning sker. Det innebär emellertid också att en anvisning inte bör ha en alltför lång varaktighet. Normalt bör enligt utskottets mening anvisningstiden inte överstiga sex månader. Om det blir fråga om anvisning under längre tid bör verksamheten inte få bedrivas på samma arbetsplats, såvida det inte finns mycket starka skäl för det. Innan frågan om förlängd eller förnyad anvisning förs på tal, måste självfallet en förnyad prövning göras mot ordinarie arbetsmarknad -- syftet med arbetslivsutvecklingen är att förbättra den arbetslöses förutsättningar i detta hänseende. Även frågan om utbildning måste prövas. Genom arbetslivsutvecklingen kan den arbetslöse ha kommit att inriktas mot nya områden, som kräver utbildningsinsatser.
För att arbetslivsutvecklingen skall fungera på motsvarande sätt som beredskapsarbete eller arbetsmarknadsutbildning när det gäller skydd mot utförsäkring bör den tid som den försäkrade deltar i arbetslivsutvecklingen jämställas med tid under vilken förvärvsarbete skall ha utförts för att arbetsvillkoret enligt 6 § arbetslöshetsförsäkringslagen skall vara uppfyllt. Det innebär alltså att den försäkrade genom sitt deltagande i arbetslivsutvecklingen skall kunna tjäna in en ny ersättningsperiod. En förutsättning för att tiden i arbetslivsutveckling skall tillgodoräknas som s.k. jämställd tid, bör dock enligt utskottets mening vara att verksamheten i arbetslivsutvecklingen utförs i enlighet med arbetsförmedlingens anvisning. Om arbetsmarknadsmyndigheten bedömt att arbetslivsutvecklingen bör pågå under viss tid, kan den försäkrade alltså inte i förtid avbryta sitt deltagande t.ex. därför att han på nytt uppfyllt arbetsvillkoret. Syftet med åtgärden är ju inte enbart att vara en garanti mot utförsäkring. För att tiden skall få tillgodoräknas som jämställd, måste arbetsförmedlingen ha lämnat sitt medgivande till att avbrott sker. Givetvis skall sådant medgivande kunna lämnas om den arbetslöse får ett reguljärt arbete eller möjlighet till utbildning men även andra skäl skall kunna godtas. Arbetslivsutvecklingen får i sådant fall anses ha utförts i enlighet med arbetsförmedlingens anvisning. Om arbetslivsutvecklingen inte fullföljs enligt anvisningen, blir den tid som den arbetslöse deltagit i arbetslivsutvecklingen i stället s.k. överhoppningsbar tid enligt 8 § lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Arbetsmarknadsutskottet anser med hänvisning till det anförda att 2§ i den föreslagna lagen om arbetslivsutveckling bör ha följande lydelse:
"Den tid under vilken en försäkrad deltagit i verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning jämställs med tid under vilken en försäkrad enligt 6 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha utfört förvärvsarbete. Vid bestämmande av ramtid enligt samma bestämmelse räknas inte tid då den försäkrade varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts."
Regeringsförslaget innebär att ersättningsperioden i arbetslöshetsförsäkringen skall förlängas med det antal dagar som motsvarar dagar under vilka den försäkrade har anvisats verksamhet för arbetslivsutvecklingen, vilket regleras genom ett tillägg till 14 § arbetslöshetsförsäkringslagen. Under denna tid uppbärs dagpenning som i arbetslöshetsförsäkringen, men ersättningen benämns utbildningsbidrag som skall särredovisas.
Det är enligt utskottets mening lättare för tanken om saken uttrycks så, att i ersättningsperioden inte inräknas dagar, under vilka den försäkrade har varit anvisad verksamhet för arbetslivsutveckling, dvs. den period då den uppburna ersättningen skall benämnas utbildningsbidrag. Någon saklig skillnad åsyftas inte. Arbetslivsutvecklingen kommer därmed även i detta hänseende att fungera på motsvarande sätt som beredskapsarbete eller arbetsmarknadsutbildning med utbildningsbidrag. Det nya andra stycket i paragrafen bör därför ha följande lydelse:
"-- -- --
I ersättningsperioden inräknas inte dagar, under vilka den försäkrade har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen."
Sammanfattningsvis anser arbetsmarknadsutskottet att riksdagen med anledning av propositionen i dessa delar och motion Fi66 i motsvarande del samt med avslag på motion Fi57 i motsvarande delar dels bör anta förslaget till lag om arbetslivsutveckling med den nyss angivna ändringen och förslaget till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad nyss anförts, dels bör godkänna vad utskottet i övrigt anfört.
Propositionen i övrigt i denna del bör läggas till handlingarna.
Åtgärder för ungdomar under 25 år
Med anledning av regeringens proposition 1991/92:124 fattade riksdagen i våras beslut om en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd för ungdomar, ungdomspraktik (1991/92:AU11, rskr. 252). Bakgrunden var den snabbt ökande arbetslösheten bland de yngre. Medel anvisades för 39000 ungdomspraktikplatser, som skulle finansieras inom befintliga budgetramar.
Åtgärden, som är tidsbegränsad, har mycket snabbt fått stort genomslag. I slutet av oktober 1992 var 57 300 ungdomar anvisade ungdomspraktik, dvs. betydligt fler än som beräknats medel för.
I proposition 50 (bilaga 7, avsnitt 2.2.3) föreslås nu att medel anvisas för ytterligare 36000 ungdomspraktikplatser, vilket innebär totalt 75000 platser. Den ytterligare kostnaden för detta beräknas till 2900 miljoner kronor.
Därutöver föreslås vissa ändrade regler för ungdomspraktiken.
En ungdom skall i vissa fall kunna anvisas en praktikplats utan föregående jobbsökaraktiviteter och viss anmälningstid hos arbetsförmedlingen. Dessa krav bör enligt propositionen inte upprätthållas om den unge funnit en lämplig praktikplats på egen hand. En anvisning skall dock alltid föregås av en sedvanlig prövning av att ingen bättre åtgärd kan vidtas. Enligt propositionen bör det inte heller ställas obligatoriskt krav på deltagande i jobbsökaraktiviteter vad gäller avtalade inskolningsplatser och arbete med rekryteringsstöd.
Det föreslås vidare att anvisningstiden sex månader på en ungdomspraktikplats skall kunna förlängas med ytterligare sex månader efter en lämplighetsprövning av arbetsförmedlingen. Den förlängda praktiken bör förläggas till en annan arbetsplats om inte synnerliga skäl talar emot. Efter genomgången ungdomspraktik skall arbete med rekryteringsstöd kunna anvisas direkt.
Av de medel som föreslås för ungdomspraktikplatser bör enligt propositionen högst 30 miljoner kronor kunna användas till ett särskilt bidrag i form av resekostnadsersättning m.m. Det avser främst ungdomar i glesbygd som inte kan få praktik på hemorten eller inom pendlingsavstånd och som därför har onormalt höga resekostnader.
Vidare bör enligt propositionen ungdomar under 25 år som genomgått en ungdomspraktikperiod kunna anvisas beredskapsarbete, i det fall att de varit etablerade på arbetsmarknaden före arbetslösheten. Detta bör gälla från den 1mars 1993.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner vad som föreslagits om ändrade regler för ungdomspraktiken.
Slutligen aviseras i propositionen att regeringen avser att i budgetpropositionen föreslå en förlängning ett år av systemet med ungdomspraktik.
I detta sammanhang tar utskottet upp yrkande 20 i v-motionen Fi37 av Lars Werner m.fl. Vänsterpartiet säger sig acceptera arbetsmarknadsinsatserna för ungdomar men vill markera skillnaden mellan ordinarie nya arbetstillfällen för ungdomar och den tillfälliga yrkeslivserfarenhet som ungdomspraktiken kan erbjuda. Eftersom arbetsmarknadspolitikens långsiktiga mål är att skapa varaktiga arbeten och jämlika arbetsvillkor för ungdomar är det viktigt att analysera praktikens effekter på arbetsmarknaden. Omprövning måste ske så snart konjunkturen och det ekonomiska läget så tillåter.
Arbetsmarknadsutskottet vill med anledning av motionen understryka att ungdomspraktiken är en exceptionell åtgärd i en lågkonjunktur med ett mycket svårt arbetsmarknadsläge särskilt för ungdomar. Systemet har tidsbegränsats. Om förlängning sker, såsom aviserats i propositionen, är det därför att ett fortsatt allvarligt arbetsmarknadsläge motiverar det. Något uttalande härutöver är enligt utskottets mening inte påkallat med anledning av motion Fi37 (yrkande 20), som således avstyrks.
Som nyss nämnts har arbetsmarknadsministern anfört att han mot bakgrund av utvecklingen ser behov av ungdomspraktiken även under nästa budgetår. Han anmäler sin avsikt att återkomma i frågan i den kommande budgetpropositionen.
Utskottet vill med anledning av detta framföra följande. Om systemet med ungdomspraktiken förlängs, är det som utskottet ser det nödvändigt att redan nu betona vikten av att ungdomspraktiken inte får störa den reguljära arbetsmarknaden under sommarmånaderna, då det finns goda möjligheter till semestervikariat för ungdomarna. För ungdomar med handikapp bör liksom nu gälla särskilda regler.
I detta sammanhang vill utskottet också ta upp en fråga som gäller den nedre åldersgränsen för ungdomspraktiken. Enligt de nu gällande reglerna omfattar systemet ungdomar i åldern 18--24 år. Även den som har fyllt 17 år och fullgjort en minst tvåårig gymnasieutbildning skall kunna komma i fråga. För ungdomar under 20 år gäller, att de skall ha fullföljt en minst tvåårig gymnasieutbildning; undantag medges vid synnerliga skäl. Tanken bakom det principiella kravet på gymnasieutbildning är att ungdomarna i första hand måste hjälpas in på den utbildning de önskar, samtidigt som det är angeläget att förhindra att ungdomar på grund av de ekonomiska villkoren styrs in mot arbetsmarknadspolitiska åtgärder när utbildning i det reguljära utbildningsväsendet med studiebidrag i vanlig ordning är det mest adekvata.
Denna huvudprincip bör gälla även fortsättningsvis. Utskottet kan dock tänka sig enskilda fall när en ungdomspraktikplats ter sig som det bästa alternativet, trots att det är fråga om en mycket ung person utan gymnasieskola bakom sig. Som exempel kan nämnas en person, som trots sin ringa ålder kan sägas vara etablerad på arbetsmarknaden genom att han eller hon har upparbetat en rätt till arbetslöshetsersättning. Det skall samtidigt framstå som mer eller mindre orealistiskt att denna person skulle fullfölja en gymnasieutbildning. I ett sådant liksom i andra mycket speciella fall anser utskottet att undantag bör kunna komma i fråga från de annars gällande principerna. Om det finns synnerliga skäl, skall alltså även den som är under 18 år och inte fullföljt en minst tvåårig gymnasial utbildning kunna anvisas ungdomspraktikplats. Detta förutsätter en ändring i förordningen (1992:330) om ungdomspraktikanter.
I sammanhanget skall även erinras om den referensgrupp med representanter för arbetsmarknadens parter och AMS som har till uppgift att kontinuerligt följa hur systemet med ungdomspraktik verkar i praktiken och om så är erforderligt komma med förslag till förändringar eller förbättringar. Om referensgruppen finner brister i systemet bör det enligt utskottets mening stå regeringen fritt att utan riksdagens hörande rätta till detta, i den mån det inte strider mot den utformning av ungdomspraktiken som riksdagen godkänt (prop. 1991/92:124, AU11, rskr. 252).
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens nu framlagda förslag om ändrade regler för ungdomspraktik.
Arbetsmarknadsutbildning
I september innevarande år deltog 90000 personer i arbetsmarknadsutbildning. Enligt propositionen (bilaga 7, avsnitt 2.2.4) är det med hänsyn till denna höga volym väsentligt att noga följa kostnadsutvecklingen och vidta åtgärder för att effektivisera resursanvändningen. RRV:s granskning av den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen visar enligt propositionen att en hel del åtgärder kan och måste vidtas för att förbättra upphandlingskompetensen.
I propositionen görs bedömningen att Arbetsmarknadsverket under innevarande budgetår bör kunna få ut fler än 2 000 nya platser inom arbetsmarknadsutbildningen för beräknade medel. Det betonas att också AMU-gruppen verksamt måste bidra till att fler arbetslösa får del i arbetsmarknadsutbildningen. Någon medelsökning föreslås inte.
I propositionen anförs att de som löper risk för utförsäkring från arbetslöshetskassan skall kunna erbjudas arbetsmarknadsutbildning som ett alternativ till beredskapsarbete, i de fall utbildning är ett bättre alternativ. Regeringen hemställer att riksdagen tar del av vad som anförts i detta hänseende.
Arbetsmarknadsutskottet anser att propositionen bör läggas till handlingarna i motsvarande del.
Vänsterpartiet anser i sin motion Fi37 av Lars Werner m.fl. att kompetensutvecklingen i arbetslivet måste stimuleras (yrkande 21). Direkta stimulansbidrag för kompetensutveckling bör kunna utges, eventuellt tillsammans med andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, såsom beredskapsarbete. En förutsättning bör dock vara att det finns ett lokalt avtal om en utbildningsplan.
Arbetsmarknadsutskottet har i det föregående behandlat frågan om kompetensutveckling i arbetslivet. Förslag från regeringen bör avvaktas. Detta gäller självfallet även i fråga om ekonomiska villkor och andra regler vid kompetensutvecklingen. Utskottet kan således inte tillstyrka Vänsterpartiets motion Fi37 (yrkande 21).
I sammanhanget behandlar utskottet även motion Fi38 av Sigge Godin (fp) som avser utbildning i företag. Det är motionärens uppfattning att bidrag bör kunna lämnas till arbetsgivarna inte bara till utbildningskostnaderna, utan också till lönekostnader. Lönekostnadsbidrag kan i dag enbart utgå till företag inom tillverkningsindustrin. Motionären understryker behovet i dagsläget av åtgärder som underlättar för företag att hålla kvar personal samtidigt som man kan ge de anställda kunskapsförnyelse. Han anser också att närings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör vara branschmässigt neutrala. En vidgning av stödvillkoren bör enligt motionären kunna täckas inom befintliga resursramar.
Utbildning i företag är enligt utskottets mening en betydelsefull form av utbildning som blir ett särskilt viktigt alternativ för att förhindra att uppsägningar eller permitteringar verkställs. Utskottet vill erinra om att bidraget till lönekostnader inom tillverkningsindustrin enbart är en försöksverksamhet, som med hänsyn till konjunkturläget förlängts att gälla även innevarande budgetår. Enligt utskottets mening bör denna försöksverksamhet utvärderas innan man tar ställning till om bidrag till lönekostnader bör kunna utges mera generellt. Utskottet avstyrker motion Fi38 med hänvisning till detta.
Vad gäller utbildningsvikariaten väntar sig arbetsmarknadsministern ett stort intresse från arbetsgivarnas sida. Bedömningen görs att i genomsnitt 20000 personer per månad skall omfattas av vikariaten under resten av innevarande budgetår.
Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) beskriver i motion Fi57 (yrkande 6), utbildningsvikariaten som ett misslyckande. Privata företag anställer inte gärna vikarier, sägs det. Frågan om utbildningsvikariat i det privata näringslivet bör utredas enligt motionärerna.
Utskottet delar inte motionärernas syn på utbildningsvikariaten och ser ingen anledning att utreda frågan. Motionen avstyrks således i den delen.
Till förstärkning av utbildningen i det reguljära utbildningsväsendet läggs det fram förslag om medel till den kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och folkhögskolan som skall anvisas på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det är enligt propositionen angeläget att arbetslösa kan komplettera sina tidigare utbildningar, och därför bör det kommunala offentliga skolväsendet och folkhögskolorna ges förutsättningar att anordna kompletterande utbildningar under våren 1993.
Regeringen föreslår att AMS beviljas 316 miljoner kronor för ändamålet, motsvarande 23000 heltidsplatser. Beloppet skall utgöra bidrag till en del av utbildningskostnaden för kommuner och folkhögskolor som anordnar dessa utbildningar. Till detta kommer medel för studiestöd m.m., som anvisas över Utbildningsdepartementets anslag.
Kostnaderna för utbildning vid komvux, exkl. studiestöd, beräknas till 143 miljoner kronor, motsvarande 13000 heltidsplatser, vid gymnasieskolan till 67 miljoner kronor för 5000 platser och vid folkhögskolan till 106 miljoner kronor också för 5000 platser.
Beträffande folkhögskolorna anges att AMS bör kunna lämna bidrag direkt till skolorna eller via Folkbildningsrådet.
I fyra motioner framförs kravet att medlen till folkhögskolorna bör kanaliseras direkt genom Folkbildningsrådet. Det är motionerna Fi37 (yrkande 19) av Lars Werner m.fl. (v), Fi39 av Anita Persson (s), Fi67 av Ivar Virgin (m) och Fi19 av Elisabeth Persson (v).
Arbetsmarknadsutskottet anser liksom motionärerna att goda skäl talar för att medlen till folkhögskolorna kanaliseras på vanligt sätt, dvs. genom Folkbildningsrådet. Det skall dock understrykas, att syftet är att vidga möjligheterna för de arbetslösa att öka sin kompetens. Vid fördelningen av medlen bör enligt utskottets mening samråd ske med Arbetsmarknadsverket.
Utskottet anser att regeringens förslag om bidrag till utbildning i det reguljära utbildningsväsendet bör godkännas, dock att den del av medlen som beräknats till folkhögskolorna, 106 miljoner kronor, bör fördelas av Folkbildningsrådet. Motionerna Fi19, Fi37 (yrkande 19), Fi39 och Fi67 tillstyrks därmed.
Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp motion Fi57 (yrkande 4) av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd). Motionärerna anser att de medel som avser komvux och folkhögskolan bör användas till yrkesutbildningar och yrkeskompletteringar.
Utskottet anser i denna fråga liksom regeringen att inriktningen vid användningen av de nu föreslagna medlen bör vara att ge arbetslösa möjlighet att komplettera tidigare utbildning och kan således inte ställa sig bakom motionskravet att det skall vara fråga om yrkesinriktad utbildning. Motion Fi57 avstyrks i motsvarande del.
Bidrag till affärsverksinvesteringar
I propositionen (bilaga 7, avsnitt 2.2.5) anförs att stora investeringar inom infrastrukturområdet -- vilka primärt motiveras av andra förhållanden -- har tidigarelagts av arbetsmarknadsskäl. Situationen på arbetsmarknaden är emellertid så allvarlig att den motiverar ytterligare infrastruktursatsningar. I propositionens bilaga 4, Kommunikationsdepartementet, föreslås ytterligare 1 500 miljoner kronor till Vägverkets disposition för reparationer och investeringar på länsvägnätet huvudsakligen i skogslänen.
I föreliggande bilaga 7 föreslår regeringen att AMS tilldelas medel så att myndigheten centralt i samråd med de affärsverk som finansierar sina investeringar utanför statsbudgeten samt med Byggnadsstyrelsen kan inventera och initiera lämpliga investeringar som snabbt kan komma i gång. Medlen skall utgöra bidrag till de kostnader som tidigareläggningen medför. Inriktningen skall enligt propositionen vara att skapa sysselsättning åt svaga grupper samt i regionalpolitiskt prioriterade områden. 1000 miljoner kronor beräknas för detta ändamål.
Arbetsmarknadsutskottet noterar att de medel som ställs till Vägverkets disposition enligt propositionen skall fördelas på ett sådant sätt att stor hänsyn tas till arbetslöshetssituationen regionalt och lokalt. Arbetsmarknadsutskottet vill i detta sammanhang återigen framhålla behovet av utvärdering av det antal personer som kan få sysselsättning genom olika infrastrukturåtgärder m.m. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse den samlade redovisning av arbetsmarknadsinsatserna och de effekter de beräknas få som regeringen aviserat. Enligt propositionen kommer en sådan redovisning att lämnas till riksdagen senare under innevarande budgetår. Utskottet förutsätter att denna redovisning lämnas i samband med budgetpropositionen för budgetåret 1993/94.
Arbetsmarknadsutskottet har intet att invända mot det av regeringen föreslagna bidraget till investeringar till affärsverken enligt ovan. Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således ett godkännande i fråga om bidrag till affärsverksinvesteringar.
Beredskapsarbete
I propositionen (bilaga 7, avsnitt 2.2.6) anförs att det är nödvändigt att kunna erbjuda fler arbetslösa beredskapsarbeten. De arbetslösa som riskerar att utförsäkras från arbetslöshetsförsäkringen skall uppmärksammas i detta sammanhang. Vidare måste AMS ha beredskap för insatser med tanke på omvandlingen av den offentliga sektorn, som kan leda till en ökning av kvinnornas arbetslöshet. Ytterligare ett skäl till en ökad omfattning av de sysselsättningsskapande åtgärderna är att ett stort antal personer kommer att slutföra olika former av arbetsmarknadsutbildning under budgetåret. Liksom i kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150, bilaga I:8) pekas på behovet av beredskapsarbeten inom den skogliga sektorn och till upprustning av skolans fysiska arbetsmiljö.
Det ytterligare behovet av medel för beredskapsarbete har för innevarande budgetår beräknats till 3 400 miljoner kronor, vilket motsvarar 30 000 personer i genomsnitt per månad under resten av budgetåret. I beloppet ingår också kostnader för rekryteringsstöd.
Vidare anförs i propositionen att ytterligare 250 miljoner kronor tillförs för otraditionella insatser på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vid användningen av dessa medel skall speciellt kvinnornas och ungdomarnas behov uppmärksammas.
I motion Fi57 (yrkande 5) av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen att beredskapsarbeten får sökas hos den privata företagsamheten.
Arbetsmarknadsutskottet informerar om att såväl statliga myndigheter, kommuner och landsting som enskilda arbetsgivare kan anordna beredskapsarbete. Lönen betalas ut av arbetsgivaren som -- vid enskilt beredskapsarbete -- får ett grundbidrag med högst 50 % av lönekostnaderna.
Utskottet erinrar om att enligt förordning (1987:411) om beredskapsarbete skall en arbetslös som riskerar att bli utförsäkrad anvisas ett beredskapsarbete om det inte finns särskilda skäl emot det. Naturligtvis skall arbetsgivarens önskemål om arbetskraft och den sökandes önskemål om arbete så långt som möjligt stämma överens. Med hänvisning till det anförda anser arbetsmarknadsutskottet att det här aktuella motionsyrkandet inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker således motion Fi57 (yrkande 5).
Medelsanvisningen
Enligt regeringens förslag bör till reservationsanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisas ytterligare 8 066 miljoner kronor. I och med de beslut riksdagen fattade på grundval av 1992 års kompletteringsproposition har tidigare 19 807 miljoner kronor anvisats till detta anslag (1991/92:Fi30, rskr. 350). Sammanlagt betyder detta att 27 873 miljoner kronor har beräknats för innevarande budgetår. Anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick under föregående budgetår till 17386 miljoner kronor.
Regeringens föreliggande medelsförslag är en konsekvens av den nu planerade inriktningen. Sammanfattningsvis innebär förslaget följande beräkning.
_________________________________________________________
Arbetsmarknadspolitisk åtgärd Miljoner kronor _________________________________________________________
Anordnande av arbetslivsutveckling 200 Ungdomspraktik 2 900 Utbildning i komvux, gymnasieskolan och folkhögskolor 316 Bidrag till affärsverksinvesteringar 1 000 Beredskapsarbete 3 400 Otraditionella insatser 250
Summa 8 066
Vänsterpartiet yrkar i sin motion Fi37 (yrkande 22) att ytterligare tre miljarder kronor utöver regeringens förslag anslås till arbetsmarknadsutbildningen, dvs. till anslaget Arbetmarknadspolitiska åtgärder. Liksom regeringen anser partiet att medlen till arbetsmarknadsutbildning bör användas så effektivt som möjligt. Den ökade efterfrågan har dock tärt på resurserna, vilket lett till en olycklig nedtrappning.
Arbetsmarknadsutskottet har ovan ställt sig bakom regeringens förslag i fråga om strukturen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Motionernas ändringsförslag har i huvudsak avstyrkts. Beträffande motion Fi37 (yrkande 22) vill utskottet erinra om att drygt 11,2 miljarder kronor beräknats under innevarande budgetår för köp av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag i samband med denna, vilket innebär en ökning i förhållande till budgetåret innan med 1,2 miljarder kronor på denna delpost. Vidare konstaterar arbetsmarknadsutskottet att regeringen i slutet på oktober i år uppdragit åt AMS att i samråd med AMU-styrelsen vidta åtgärder för att minska kostnaderna för anordnande av arbetsmarknadsutbildning. Bland annat bör affärsmässigheten i upphandlingsförfarandet stärkas och ingångna avtal ses över. Enligt uppdraget skall resultatet bli en väsentlig utökning av arbetsmarknadsutbildningen under återstoden av innevarande budgetår. AMS skall senast den 1 december 1992 redovisa vidtagna åtgärder och beräknade effekter av dessa.
Utskottet konstaterar en beräknad medelsökning mellan budgetåren för arbetsmarknadsutbildningen tillsammans med krav på effektivisering av medelsanvändningen.
Utskottet vill vidare erinra om att "storanslaget" Arbetsmarknadspolitiska åtgärder inrymmer kraftigt ökade resurser för innevarande budgetår jämfört med föregående budgetår. Som anförts tidigare emotser utskottet regeringens samlade redovisning av arbetsmarknadsinsatserna och de effekter de beräknas få i samband med budgetpropositionen. Utskottet tillstyrker därmed den av regeringen begärda anslagsförstärkningen på 8 066 000 000 kronor och avstyrker motion Fi37 (yrkande 22).
Arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden
I bilaga 3 till proposition nr 50 (Socialdepartementet) föreslås en sänkning av arbetsgivaravgifterna med totalt 4,30 procentenheter. Arbetarskyddsavgiften, som för närvarande uppgår till 0,35 % av löneunderlaget, föreslås helt avvecklad. Egenavgiften, för närvarande 0,20 %, föreslås likaledes helt avvecklad.
Sänkningen av arbetarskyddsavgiften grundar sig till en del på det beslut som riksdagen fattade i våras om att avveckla statsbidraget till företagshälsovården från den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:100 bil. 11, AU12, rskr. 251). Av arbetarskyddsavgiften har 53,3 % gått till ett särskilt konto hos Riksgäldskontoret för detta ändamål. Som en följd av avvecklingen av statsbidraget sänks arbetarskyddsavgiften med 0,18 procentenheter. Hela den del av egenavgiften som utgörs av arbetarskyddsavgift har gått till företagshälsovården; avvecklingen av statsbidraget innebär att arbetarskyddsavgiften helt slopas. I stället föreslås en motsvarande höjning av arbetsskadeavgiften, som därmed kommer att uppgå till 1,38 resp. 1,40 % av avgiftsunderlaget.
I övrigt grundar sig sänkningen av arbetsgivaravgifterna på överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokratiska arbetarepartiet. Den del, 0,17 procentenheter, som återstår av arbetarskyddsavgiften efter reduktion för företagshälsovården, föreslås slopad. Hela arbetarskyddsavgiften tas alltså bort.
Hur arbetsgivaravgiften skall användas regleras för närvarande i 4 kap. 8 § socialavgiftslagen. Enligt nu gällande regler skall de influtna arbetarskyddsavgifterna föras till -- förutom företagshälsovården --
a) staten för finansiering av verksamheten vid Arbetarskyddsverket och Arbetsmiljöinstitutet,
b) Arbetsmiljöfonden för vissa i paragrafen angivna ändamål.
I propositionen föreslås att 4 kap. 8 § upphävs. Effekten av detta är bl.a. att Arbetsmiljöfonden kommer att sakna finansiering. Inte heller kommer det att finnas någon lagreglering av vad fondens medel skall användas till.
I proposition 1992/93:117 om lönegarantifonden m.m., som också tar upp Arbetsmiljöfondens finansiering, konstateras att förslagen i proposition nr 50 medför att Arbetsmiljöfondens verksamhet kommer att sakna finansiering. Mot den bakgrunden föreslår arbetsmarknadsministern att medel anvisas på ett nytt anslag under tionde huvudtiteln, Bidrag till Arbetsmiljöfonden. För perioden den 1 januari 1993 -- den 30 juni 1993 beräknas medelsbehovet till 267 miljoner kronor, vilket motsvarar vad som enligt uppskattning skulle ha flutit in till Arbetsmiljöfonden från arbetarskyddsavgiften för samma tidsperiod.
Socialdemokraterna har invändningar mot regeringens förslag. I partimotionen Fi35 (yrkandena 5 och 6), anförs att krisuppgörelsen innebar att sänkningen av arbetsgivaravgifterna skulle avse andra än fondrelaterade avgifter. Regeringens förslag, som innebär att Arbetsmiljöfondens finansiering försvinner, strider därför mot uppgörelsen enligt Socialdemokraterna. De anser också att Arbetsmiljöfondens arbetsuppgifter måste regleras i lag. Enligt motionen bör 0,17 % av arbetarskyddsavgiften behållas. I stället kan folkpensionsavgiften sänkas i motsvarande mån.
Socialdemokraterna lägger fram lagförslag i enlighet med detta. I förhållande till proposition nr 50 innebär motionens förslag avseende arbetarskyddsavgiften att denna skall uppgå till 0,17 % av löneunderlaget i stället för att helt avvecklas (2 kap. 1 §) samt att 49,5 % av den skall föras till staten för finansiering av Arbetarskyddsverkets och Arbetsmiljöinstitutets verksamhet och återstoden till Arbetsmiljöfonden och där användas för samma ändamål som enligt nu gällande regler (4 kap. 8 §).
I motion A5 av Ingela Thalén m.fl. (s), som väckts med anledning av proposition 117 om lönegarantifonden m.m., motsätter sig motionärerna förslaget om att anslagsfinansiera Arbetsmiljöfondens verksamhet.
Med anledning av den sistnämnda propositionen har även väckts en motion A3 av Sten Söderberg (-) i vilken yrkas avslag på propositionen. Såvitt avser den nu berörda frågan innehåller motionen inte någon motivering.
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till regeringens förslag om att helt avveckla arbetarskyddsavgiften och som en följd därav upphäva bestämmelsen om användningsområdet för arbetarskyddsavgiften. Medel för Arbetsmiljöfondens verksamhet bör anslås över statsbudgeten. Eftersom det är fråga om ett bidrag som skall överföras till fonden är det enligt utskottets mening lämpligt att det anvisas i formen av ett obetecknat anslag. Utskottet noterar i sammanhanget att något förslag om ändrad inriktning av fondens verksamhet inte har lagts fram. Därmed utgår utskottet från att någon ändring inte är avsedd. Utskottet ansluter sig till medelsberäkningen.
Det anförda innebär att proposition nr 50 och proposition nr 117, båda i motsvarande delar, tillstyrks med den ändringen att medlen till Arbetsmiljöfonden bör anvisas i form av ett obetecknat anslag samt att motionerna Fi35 (yrkandena 5 och 6) samt A3 och A5 avstyrks.
Arbetslivsfonden
I propositionen (bilaga 7, avsnitt 2.2.7) föreslås att medel från Arbetslivsfonden -- 3 miljarder kronor -- skall överföras till statsbudgetens inkomsttitel (2811) Övriga inkomster av statlig verksamhet. Överföringen skall möjliggöras genom en särskild tidsbegränsad lag om avvikelse från 2 § lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Regeringens lagförslag återfinns i bilaga till propositionen. Det bör ankomma på regeringen, anförs det i propositionen, att besluta om överföringen under budgetåret 1992/93, dock tidigast två månader efter riksdagens beslut. Den nämnda åtgärden innebär att regeringsuppdraget till den centrala Arbetslivsfonden att rikta särskilda insatser till de små företagen, framför allt inom tillverkningsindustrin, inte kan fullföljas.
Vänsterpartiet yrkar i motion Fi37 (yrkande 23) avslag på regeringens förslag. Enligt Vänsterpartiet bidrar Arbetslivsfondens insatser till att minska kostnaderna inom arbetslivet och inom socialförsäkringssystemet; dvs. långsiktigt förväntas en positiv effekt på statsbudgeten. Eftersom fonden skapades genom en tidsbegränsad arbetsmiljöavgift kan en indragning av delar av dessa medel inte heller inverka på det strukturella underskottet i statsbudgeten. Vidare är de aviserade insatserna på småföretagens område välbehövliga enligt motionärerna.
Arbetsmarknadsutskottet anser att det är av största betydelse att på sikt skapa bättre förutsättningar för svensk ekonomi. Mot bakgrund av den ekonomiska krisen och den därav föranledda överenskommelsen mellan regeringen och det Socialdemokratiska arbetarepartiet anser utskottet att en överföring av 3 miljarder kronor från Arbetslivsfonden till statsbudgeten bör godkännas som ett led i de nödvändiga åtgärderna för att stabilisera den svenska ekonomin. Vänsterpartiets uppfattning att statsbudgeten skulle gagnas mera vid en utebliven överföring kan arbetsmarknadsutskottet inte ställa sig bakom.
Finansutskottet bör därför tillstyrka att regeringens förslag till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift antas samt avstyrka motion Fi37 (yrkande 23).
Semester och arbetstid
I propositionen (bilaga 7, avsnitt 2.2.8) föreslås att den lagstadgade rätten till semester inskränks från 27 till 25 dagar per semesterår. Samtidigt bör semesterlönen minskas från tretton till tolv procent av löneunderlaget (arbetstagarens under intjänandeåret förfallna lön i anställningen). Förändringen bör göras på motsvarande sätt som när semesterrätten utvidgades med två dagar (prop. 1989/90:59, AU10, rskr. 142, SFS 1990:102), dvs. den lägre semesterlönen skall tillämpas från och med det intjänandeår som börjar den 1 april 1993. Detta innebär att 25-dagarssemestern skall tillämpas från och med semesteråret den 1 april 1994 -- den 31 mars 1995. Regeringens lagförslag återfinns i bilaga till propositionen.
Vidare anförs i propositionen att för en stor del av arbetstagarna gäller avtal om 27 semesterdagar eller fler. Med hänsyn till den nuvarande ekonomiska situationen är det enligt regeringen angeläget att parterna på arbetsmarknaden i sina kollektivavtal minskar antalet semesterdagar med två.
I tre motioner begärs att regeringens förslag angående lag om ändring i semesterlagen avslås.
Vänsterpartiet motiverar i motion Fi37 (yrkande 29) ett sådant ställningstagande med konjunkturpolitiska skäl och rättviseskäl. Det är också orealistiskt att tro att denna åtgärd kan få genomslag på samtliga avtalsområden. På lång sikt bör den dagliga arbetstiden kortas enligt Vänsterpartiet.
Även i motion Fi21 anser Annika Åhnberg (-) att regeringens förslag bör avslås av såväl konjunkturskäl som rättviseskäl. Enligt hennes mening är det inte acceptabelt att man från regeringens sida försöker styra arbetsmarknadens parter.
Utan att anföra motivering motsätter sig Sten Söderberg (-) regeringsförslaget i motion Fi16.
Beträffande motionsmotiveringarna kan arbetsmarknadsutskottet inte hålla med om att 27-dagarssemestern bör bibehållas av konjunkturskäl. I likhet med regeringen vill utskottet peka på att en av förutsättningarna för att bevara och utveckla välståndet är att tillväxten ökar i den svenska ekonomin. Regeringens förslag om en minskning av den lagstadgade semestern med två dagar bör enligt utskottets uppfattning kunna bidra till en förstärkning av det svenska näringslivets konkurrenskraft gentemot omvärlden.
Arbetsmarknadsutskottet anser därför att riksdagen bör anta regeringens förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) och avslå motionerna Fi16 i motsvarande del, Fi21 samt Fi37 (yrkande 29).
I motion Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande att inskränkningar i berättigad ledighet skall drabba alla lika. Regeringens förslag angående kortare lagstadgad semester är orättfärdigt eftersom det i stort sett endast drabbar privatanställda, oftast lågavlönade och LO-medlemmar. Motionärerna menar att det finns alternativ till semesterförkortning.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt ovan nämnda betänkande 1989/90:AU10 refererat uppgifter från 1986 års semesterkommitté (betänkandet SOU 1988:54 Om semester) om att 97 % av de statligt anställda och 74 % av de anställda inom kommuner och landsting hade mer än fem veckors semester. Inom SAF/LO- och SAF/PTK-områdena däremot gällde i huvudsak endast den lagstadgade semestern. Någon ny undersökning av dessa förhållanden har inte gjorts. Om de nämnda siffrorna i stort sett kvarstår oförändrade kan utskottet förstå motionärernas krav att inskränkt ledighet skall drabba alla lika.
Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att utfallet av semesterförändringarna skall bli enhetligt för alla grupper på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutskottet vill därför starkt stryka under önskvärdheten av att parterna på arbetsmarknaden i sina kollektivavtal minskar antalet semesterdagar med två för de grupper som har 27 dagar eller fler. Utgångspunkten är att den nödvändiga avtalsmässiga anpassningen även fortsättningsvis skall fungera så att särskilda lagstiftningsåtgärder inte skall bli aktuella.
Med hänvisning till vad som anförts anser arbetsmarknadsutskottet att motion Fi65 bör avslås av riksdagen.
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begär i motion Fi36 (yrkande 10) en utredning om konjunkturanpassad arbetstid. Arbetsgivaren och det lokala facket bör inom vissa ramar, t.ex. mellan 80 och 120 % arbetstid, själva bestämma arbetstiden enligt motionärerna.
Arbetsmarknadsutskottet har så nyligen som den 3 november i år behandlat frågan om flexibla arbetstider och inom denna ram även konjunkturanpassad arbetstid. Arbetsmarknadsutskottet yttrade i sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:AU4 att friare arbetstidsförläggning är en viktig framtidsfråga och att utskottet utgår från att regeringen återkommer med förslag på detta område inom en nära framtid. Arbetsmarknadsutskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga. Något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av det aktuella yrkandet är därför enligt utskottets mening inte erforderligt. Motion Fi36 (yrkande 10) avstyrks därmed.
Vänsterpartiet föreslår i sin motion Fi37 (yrkande 61) en utredning av krispolitikens effekter på mäns och kvinnors arbetstid samt på jämställdheten mellan könen. Enligt Vänsterpartiet har många kvinnor uppfattningen att krisåtgärderna ensidigt drabbar kvinnorna.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att regeringen sedan år 1989 i budgetpropositionen eller på annat sätt redovisar fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Såväl löner, inkomster, arbetstider och pensionspoäng som könsfördelningen i statliga styrelser m.m. särredovisas, senast i proposition 1991/92:100, bilaga 12, underbilaga 12.5. Arbetsmarknadsutskottet har tidigare behandlat frågan om statistik över hur statsbudgetens resurser fördelas på kvinnor och män (senast i det av riksdagen godkända betänkandet 1990/91:AU17). Arbetsmarknadsutskottet står kvar vid sin då uttryckta uppfattning att vid framtagande av statistik på det statliga området, t.ex. i budgetpropositionen, är det naturligt att också den könsmässiga aspekten uppmärksammas. Därmed anser arbetsmarknadsutskottet att det aktuella motionsyrkandet inte påkallar någon riksdagens åtgärd. Motion Fi37 (yrkande 61) avstyrks således.
Förslag till regionala sysselsättningsprogram
I 29 motioner tas upp frågor rörande sysselsättningen regionalt. En översikt av de aktuella motionerna och de typer av åtgärder som motionärerna förordar ges i sammanställningen nedan. I vissa av dessa motioner finns förteckningar eller hänvisningar till förteckningar över statliga och kommunala projekt som kan startas omgående eller tidigareläggas. Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till dessa underlag. Vad gäller de socialdemokratiska motionerna finns yrkanden att vad som anförts i resp. motion och i partimotion Fi35 (s) beträffande sysselsättningssituationen i resp. län eller region skall ges regeringen till känna.
I det följande lämnas en sammanställning över förslagen
______________________________________________________________________________
Motioner Region Åtgärder ______________________________________________________________________________
Fi27 av Georg Andersson Västerbottens län Ökad medelstilldelning, m.fl. (s) infrastrukturinvesteringar
Fi30 av Hans Stenberg Västernorrlands Infrastruktur; stöd till m.fl. (s) län exportindustrin; FoU; ut- lokalisering; riskvilligt kapital, stöd till Ånge
Fi31 av Sten-Ove Sundström Norrbottens län Infrastruktur; FoU; stöd m.fl. (s) kultur, turism, olika in- dustrier; kvinnliga kom- petenscentra
Fi32 av Martin Nilsson Jönköpings län Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; utbildning; sats- ning på kommunerna
Fi33 av Maj-Inger Klingvall Östergötlands Infrastruktur; tidigare- m.fl. (s) län läggning av statliga investeringar; kommunala byggprojekt; decentrali- sering av ansvar vid in- frastrukturinvesteringar
Fi34 av Håkan Strömberg Örebro län Infrastruktur; utbildning; m.fl. (s) tidigareläggning av stat- liga investeringar
Fi40 av Birthe Sörestedt Skåne Arbetstillfällen för kvin- m.fl. (s) nor; ökad kvinnoutbild- ning; ökade resurser till länsarbetsnämnderna i Skåne
Fi44 av Owe Andréasson Hallands län Kompetensutveckling; in- m.fl. (s) frastruktur; kommunala investeringar
Fi46 av Monica Widnemark Kronobergs län Infrastruktur; bygg- m.fl. (s) projekt
Fi47 av Birgitta Dahl Uppsala län Stärkande av närings- m.fl. (s) livet; investeringar; ytterligare medel till länet
Fi48 av Berit Andnor Jämtlands län Infrastruktur; långsiktig m.fl. (s) satsning på kompetensut- veckling och kvinnoarbete
Fi49 av Sten Östlund Göteborg Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; ytterligare medel till länet
Fi50 av Jan Fransson Skaraborgs län Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; utbildning
Fi51 av Magnus Persson Värmlands län Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; utbildning
Fi52 av Johnny Ahlqvist Skåne Infrastruktur; tidigare- m.fl. (s) läggning av statliga och kommunala investeringar
Fi53 av Hans Gustafsson Blekinge län Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; utbildning; kvin- nornas situation
Fi55 av Göran Persson Södermanlands Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) län jekt; satsning på mindre företag
Fi56 av Inger Hestvik Kopparbergs län Yrk. 1. Infrastruktur; m.fl. (s) byggprojekt, utbildning Yrk. 2. Länsarbetsnämnd- ernas medelsdisposition bör bli friare
Fi58 av Sverre Palm Bohuslän Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; utbildning
Fi59 av Stig Alemyr Kalmar län Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt: utbildning; ett in- dustri- och utvecklings- center
Fi60 av Rune Evensson Norra Älvsborg Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; utbildning
Fi61 av Ingvar Johnsson Fyrstadsregionen Infrastruktur, utbildning; m.fl. (s) industriell utveckling
Fi62 av Jan Fransson Västsverige Infrastruktur; produkt- m.fl. (s) och teknikutveckling; testområde
Fi63 av Arne Kjörnsberg Södra Älvsborg Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt; utbildning; bättre handikappvänlighet
Fi69 av Lena Hjelm-Wallén Västmanland Yrk. 1. Infrastruktur; m.fl. (s) utbildning; byggprojekt Yrk. 2. Arbetsmarknads- medel till beställning av tåget X2000
Fi70 av Ulla Pettersson (s) Gotlands län Kompetensutveckling; kommunikationer, turism
Fi71 av Bengt Hurtig (v) Norrbottens län Yrk. 1--4, Infrastruk- tursatsningar inom Banverkets och Tele- verkets område, väg- nätet och flygplatser
Fi74 av Anita Johanson Stockholms län Infrastruktur; kommunala m.fl. (s) investeringar, ytter- ligare medel; räntefria investeringslån
Fi75 av Axel Andersson Gävleborgs län Infrastruktur; byggpro- m.fl. (s) jekt
Arbetsmarknadsutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på det arbetsmarknadspolitiska läget i län och regioner. Enligt AKU-undersökningarna från tredje kvartalet 1992 varierade arbetslösheten i de olika länen mellan 3,6 % (Gotlands län) och 8,5 % (Norrbottens län). Störst antal arbetslösa hade Stockholms län med 39 800 personer. Sammanfattningsvis hade skogslänen en arbetslöshet på 6,6 % (59 000 personer), medan motsvarande tal för storstadslänen uppgick till 4,8 % (83200 personer) och för övriga Syd- och Mellansverige till 5,4 % (102200 personer). Arbetsmarknadsutskottet har noterat AMS uppfattning att de kvinnodominerade tjänstenäringarna påtagligt kommer att beröras av minskande sysselsättning under det kommande året. Enligt AMS kommer då arbetslösheten bland kvinnor att stiga ungefär lika mycket som för männen varvid skillnaderna består.
Vad gäller infrastruktur i Norrbotten är motionsönskemålen likartade i motionerna Fi31 (i motsvarande del) av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) och Fi71 (yrkandena 1--4) av Bengt Hurtig (v). Ett flertal enligt motionärerna önskvärda projekt redogörs för i motionerna. Arbetslösheten på 8,5 % i Norrbottens län berör 11 500 personer (AKU, tredje kvartalet 1992).
De i dessa båda motioner upptagna järnvägsbanorna Bottniabanan resp. Boden--Haparanda-banan behandlas i trafikutskottets av riksdagen godkända betänkande 1991/92:TU19. Norrlands telekommunikationer tas upp i betänkandet 1991/92:TU20, som även det godkänts av riksdagen. Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till dessa betänkanden.
I motion Fi69 (yrkande 2) av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) anförs att en aktiv arbetsmarknadspolitik också måste karaktäriseras av att förhindra att arbetslöshet uppstår. I motionen begärs ett riksdagens uttalande att SJ bör ges möjlighet att omedelbart fullfölja tidigare planerad beställning av snabbtåget X 2000. Om SJ tvekar kan det enligt motionärerna leda till mycket stora problem för ABB i Västerås.
Frågan om svensk järnvägsindustri och snabbtåget X 2000 har behandlats vid en interpellationsdebatt i riksdagen den 5 november i år. Kommunikationsministern redovisade då sin grundinställning att SJ och ABB har ekonomiska förutsättningar att själva lösa frågan om snabbtågen. Han hade också underrättelser om att det pågår en diskussion i denna fråga mellan SJ och ABB.
Arbetsmarknadsutskottet har ingen annan mening än kommunikationsministern vad gäller de berörda företagens möjligheter att lösa frågan. Som utskottet har redovisat ovan är SJ ett av de affärsverk som kommer i fråga för bidrag från de 1000 miljoner kronor som i propositionen föreslås till AMS för affärsverksinvesteringar.
Enligt arbetsmarknadsutskottets mening möter de av regeringen föreslagna insatserna i föreliggande proposition en stor del av de krav som motionärerna har fört fram. Det gäller satsningar inom infrastrukturområdet, statliga byggprojekt samt insatser på utbildningsområdet. Utskottet har ovan behandlat frågor om olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, bidrag till utbildning, bidrag till affärsverksinvesteringar samt ett anslag på 8 066 miljoner kronor till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den väsentliga ökningen av medel för beredskapsarbete har bl.a. beräknats med tanke på omvandlingen av den offentliga sektorn och den väntade utvecklingen av kvinnornas arbetslöshet (se avsnittet Beredskapsarbete ovan). Därutöver har utskottet informerat om propositionsförslaget om 1 500 miljoner kronor till Vägverkets disposition för underhållsåtgärder på länsvägar i s.k. traditionella skogslän m.m.
Utskottet har i olika sammanhang pekat på att det är berörda myndigheters uppgift att fatta de detaljerade besluten om anslagsdisposition. De arbetsmarknadspolitiska medlen fördelas av AMS i enlighet med problemens svårighetsgrad.
Även de regionalpolitiska medlen inom ramen för det s.k. länsanslaget fördelas mellan länen i enlighet med problemens svårighetsgrad i de olika länen. Arbetsmarknadsutskottet vill i detta sammanhang informera om att regeringen i slutet av juni beslöt att förlänga inplaceringen av de områden som då var tillfälliga stödområden fram t.o.m. juni 1993. I vissa fall höjdes den procentuella nivån på det stöd som kan lämnas. Utskottet har vidare noterat att arbetsmarknadsministern i en interpellationsdebatt den 12 november i år har berört stödområdesinplaceringen. Enligt arbetsmarknadsministerns svar kommer regeringen senare under innevarande budgetår att göra en ny bedömning av vilka kommuner som har sådana problem att de motiverar en inplacering i tillfälligt stödområde.
Vidare skall motion Fi56 (yrkande 2) av Inger Hestvik m.fl. (s) kommenteras något. Enligt motionärerna bör länsarbetsnämnderna friare få disponera de medel som finns till förfogande för olika arbetsmarknadspolitiska insatser samt insatser för arbetshandikappade. Arbetsmarknadsutskottet kan inte biträda motionärernas uppfattning att länsarbetsnämnderna inte har frihet att välja arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom ramen för de existerande åtgärdernas utformning. Arbetsmarknadsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:AU11 (rskr. 164) ställt sig bakom den nya anslagsstruktur som innebär en stor frihet för Arbetsmarknadsverket att i varje situation välja den lämpligaste åtgärden. Denna frihet har också fortplantats inom Arbetsmarknadsverkets organisation.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna Fi27, Fi30, Fi31, Fi32, Fi33, Fi34, Fi40, Fi44, Fi46, Fi47, Fi48, Fi49, Fi50, Fi52, Fi53, Fi55, Fi56, Fi58, Fi59, Fi60, Fi61, Fi62, Fi63, Fi69, Fi70, Fi71 yrkandena 1--4 och Fi74.
Det arbetsmarknadspolitiska läget i Värmlands och Gävleborgs län tas upp i motionerna Fi51 av Magnus Persson m.fl. (s) resp. i Fi75 av Axel Andersson m.fl. (s). Arbetslösheten uppgick till 6,5 % (9 200 personer) i Värmlands län och till 7,6 % (11000 personer) i Gävleborgs län det tredje kvartalet 1992. Utskottet hänvisar till sina synpunkter ovan angående det arbetsmarknadspolitiska läget i län och regioner. Därmed avstyrker utskottet motionerna Fi51 och Fi75.
Stockholm den 25 november 1992
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Berit Andnor (s) och Inger Gustavsson (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser följande:
Regeringens proposition bygger på överenskommelser som träffats mellan Socialdemokraterna och de fyra regeringspartierna. I vissa viktiga delar avseende utskottets ansvarsområde innebär dock förslagen i propositionen att regeringen frångått överenskommelser som träffats. Ett sådant exempel är borttagandet av arbetarskyddsavgiften.
Detta innebär att finansieringen av Arbetsmiljöfonden försvinner, vilket strider mot uppgörelsen. En avgift om 0,085 % måste därför finnas kvar i form av en arbetarskyddsavgift. Likaså måste Arbetsmiljöfondens arbetsuppgifter, vilka nu skall tas bort enligt regeringens förslag, finnas kvar i lag. Hela arbetarskyddsavgiften om 0,17 % bör behållas. I stället kan folkpensionsavgiften sänkas i motsvarande mån.
Företrädare för de fyra regeringspartierna har i utskottet vägrat att återställa överenskommelsen på denna punkt. För att uppnå erforderlig majoritet har man stött sig på Ny demokrati.
Det har inte heller ännu klarats ut hur de arbetsrättsliga frågorna skall hanteras för framtiden.
Mot denna bakgrund är det inte meningsfullt för oss att närmare analysera och diskutera enskilda inslag i propositionen i övrigt. Överenskommelserna mellan oss och regeringen skall nämligen ses som en helhet.
2. Dispens från lagen om anställningsskydd m.m.
Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Ytterligare resurser för arbetsmarknadspolitiska åtgärder som börjar med "Sådana arbetsmarknadspolitiska" och slutar med "Fi36 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom tankarna i motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) om hur man bör motverka det resursslöseri som den stora arbetslösheten innebär. Ersättningar betalas ut till de arbetslösa utan att något nyttigt arbete blir utfört samtidigt som arbetslösheten medför stort mänskligt lidande. Det vore bättre om dessa arbetslösa kunde ges möjlighet till tillfällig anställning i företagen utan att omfattas av lagen om anställningsskydd. De skulle ha bibehållen arbetslöshetsersättning och företagen skulle betala mellanskillnaden upp till avtalsenlig eller marknadsmässig lön. De arbetslösa kan själva ta initiativet. Med ett sådant system skulle många tusen arbetslösa kunna få meningsfullt arbete. Självfallet måste vissa regler tillskapas så att missbruk förhindras. När konjunkturen vänder kan dessa personer i många fall få fast anställning och de företagsstimulerande åtgärderna få effekt. Resultatet skulle bli en nationalekonomisk vinst.
Utskottet anser också att ett nytt lärlingssystem måste införas med löner som står i rimlig proportion till vad ungdomarna kan tillföra produktionen. Frågan är av utomordentlig betydelse för näringslivet och dess framtid och därmed för de produktiva jobben.
Det är vidare utskottets uppfattning att arbetsrätten måste förändras och moderniseras i den riktning som anges i den borgerliga regeringens direktiv (dir. 1991:118) till Arbetsrättsutredningen. Det vore mycket olyckligt om Socialdemokraterna fick framgång i sina försök att förhindra de förändringar som är nödvändiga av hänsyn till det svenska näringslivet och dess konkurrenskraft och för möjligheten till utländska investeringar i Sverige. Utredningen måste alltså fullfölja sitt nuvarande uppdrag.
När det gäller arbetslöshetsförsäkringen anser utskottet att den bör reformeras i enlighet med det förslag som läggs fram i Nydemokraternas motion. Arbetslöshetskassorna skall inte administreras av de fackliga organisationerna. I korthet går förslaget i övrigt ut på att staten skall stå för ett visst grundskydd under en begränsad period med fem karensdagar. Arbetsgivaren skall teckna en obligatorisk privat försäkring som täcker inkomstförluster därutöver upp till en viss inkomstrelaterad nivå, maximerad till vad som motsvarar en årslön på 7,5 basbelopp. För ytterligare inkomstförluster skall privat frivillig försäkring kunna tecknas, eventuellt kollektivt genom de fackliga organisationerna.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi36 yrkandena 8, 9, 12, 14, 16 och 17 bör ges regeringen till känna.
3. Räntesubventioner avseende vissa ROT-arbeten
Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Ytterligare resurser för arbetsmarknadspolitiska åtgärder som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anser" och slutar med "yrkande 1 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till förslaget i motion Fi25 yrkande 1 av Robert Jousma (nyd) att 2,5 miljarder kronor av de medel som anvisas till arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör specialdestineras till räntesubventioner avseende lån för ROT-arbeten på vatten- och avloppsledningar i hus och mark. Vad som anförts med anledning av motionen i motsvarande del bör ges regeringen till känna.
4. Arbetslivsutveckling
Laila Strid-Jansson (nyd) anser att arbetsmarknadsutskottets överväganden i avsnittet En ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd -- arbetslivsutveckling bort ha följande lydelse:
Utskottet är kritiskt till regeringens förslag om arbetslivsutveckling. Som framhålls i motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson måste politiken inriktas på olika åtgärder för att få det svenska näringslivet att börja blomstra och för att skapa verkliga arbeten. Om förslaget om arbetslivsutveckling genomförs kommer det att skapa en jättelik byråkrati med ett stort antal myndigheter, organisationer och företag inblandade. Man kan ställa frågan vem som skall ha det yttersta ansvaret för denna byråkrati. Man kan också fråga sig vilka företag som skulle vara villiga att ställa upp i det ekonomiska läge som nu råder, där alla krafter måste inriktas på att få företaget att gå ihop ekonomiskt. Till detta kommer att arbetslivsutvecklingen endast omfattar de A-kasseberättigade. Det finns andra kategorier som lika väl skulle behöva sysselsättning.
Utskottet är i och för sig positivt till att personer som uppbär arbetslöshetsersättning gör en samhällsinsats av något slag. Såsom framförs i motionen kan den s.k. Hallstahammarmodellen vara ett sätt. Det är ett obyråkratiskt system som anordnas av kommunen.
Av dessa skäl anser utskottet att regeringens förslag bör avslås av riksdagen.
De medel som var tänkta att avse vissa kostnader i sammanhanget bör i stället användas till köp av utbildning och utbildningsplatser hos det privata näringslivet. På det sättet skulle uppskattningsvis 10000 personer per månad kunna få yrkesutbildning med stora chanser till anställning, när konjunkturen vänder.
Skulle riksdagen bifalla regeringens förslag om arbetslivsutveckling anser utskottet att vissa justeringar bör göras. Som redan nämnts kommer systemet att leda till en stor byråkrati. Såsom framhålls i motion Fi57 hade det varit bättre om arbetsförmedlingen ensam fått sköta arbetslivsutvecklingen eftersom det är förmedlingen som har kunskap om marknaden, organisationerna, föreningarna osv.
Det anförda innebär att utskottet anser att riksdagen med anledning av motion Fi57 yrkandena 2 och 3 bör dels avslå regeringens förslag i motsvarande delar, dels ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
Vid bifall till regeringens förslag bör riksdagen ge regeringen till känna vad som anförts om att arbetsförmedlingen bör handha arbetslivsutvecklingen (yrkande 1).
5. Utbildning i företag
Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsutbildning som börjar med "Utbildning i" och slutar med "till detta" bort ha följande lydelse:
Utbildning i företag är enligt utskottets mening en betydelsefull form av utbildning som blir ett särskilt viktigt alternativ för att förhindra att uppsägningar eller permitteringar verkställs, samtidigt som man kan stärka kompetensen hos de anställda. Utskottet ansluter sig därför till förslaget i motion Fi38 av Sigge Godin (fp) att bidrag till lönekostnaderna bör kunna utges inom alla branscher. Därmed vinner man också fördelen att bidraget blir branschneutralt. Som anförs i motionen bör en utvidgning av stödvillkoren kunna rymmas inom befintliga resursramar.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi38 bör ges regeringen till känna.
6. Utbildningsvikariaten
Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsutbildning som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "den delen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att utbildningsvikariaten måste betraktas som ett misslyckande. Det är orealistiskt att tro att de privata företagen skulle anställa vikarier i någon större utsträckning. Därför bör, såsom begärs i motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd), utbildningsvikariaten inom det privata näringslivet utredas.
Vad riksdagen anfört med anledning av motion Fi57 (yrkande 6) bör ges regeringen till känna.
7. Yrkesutbildningar och yrkeskompletteringar
Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsutbildning som börjar med "Utskottet anser i" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
De medel som föreslås till komvux och folkhögskolan bör, såsom begärs i motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd), öronmärkas för yrkesutbildning. På de små orterna finns enbart teoretisk utbildning, och folkhögskolorna har i princip enbart förberedande yrkesutbildningar. Därför bör det enligt utskottets mening klart anges att det skall vara fråga om yrkesutbildningar eller yrkeskompletteringar.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi57 (yrkande 4) bör ges regeringen till känna.
8. Beredskapsarbete i privat företagsamhet
Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Beredskapsarbete som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet informerar" och slutar med "Fi57 (yrkande 5)" bort ha följande lydelse:
Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är såväl arbetsförmedlingar som företag och arbetssökande otillräckligt informerade om att beredskapsarbete även kan ordnas inom privat företagsamhet. Information från AMS bör klargöra det riktiga förhållandet.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi57 (yrkande 5) bör ges regeringen till känna.
9. Konjunkturanpassad arbetstid
Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Semester och arbetstid som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet har så" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:AU4 framfört att en friare arbetstidsförläggning är en viktig framtidsfråga och att utskottet utgår från att regeringen återkommer med förslag på detta område inom en nära framtid. Med hänsyn till att konjunktursvängningar inte kan undvikas anser utskottet att det emotsedda regeringsförslaget på arbetstidsområdet bör inrymma en konjunkturanpassad arbetstid. Inom vissa ramar, t.ex. mellan 80 och 120%, bör arbetsgivaren och det lokala facket själva bestämma arbetstiden. Utskottet ställer sig således bakom Nydemokraternas motion Fi36 i denna del.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi36 (yrkande 10) bör delges regeringen.
10. Det arbetsmarknadspolitiska läget i Värmlands och Gävleborgs län
Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Förslag till regionala sysselsättningsprogram som börjar med "Det arbetsmarknadspolitiska" och slutar med "och Fi75" bort ha följande lydelse:
Enligt arbetsmarknadsutskottets mening är sysselsättningssituationen i Värmlands och Gävleborgs län utomordentligt oroväckande. I motionerna Fi51 och Fi75 finns intressanta uppslag till sysselsättningsskapande insatser vilka bygger på länens egna bedömningar. Utskottet instämmer i motionernas syn på behovet av framåtsyftande insatser som kan förstärka länens framtidsutsikter och arbetsmarknadssituation.
Vad utskottet med anledning av motionerna Fi51 och Fi75 har anfört bör ges regeringen till känna.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Med hänsyn till det mycket svåra arbetsmarknadsläget kan Vänsterpartiet inte ta avstånd från arbetsmarknadsinsatserna för ungdomar, men partiet vill ändå understryka vikten av att effekterna analyseras efter hand. Så snart konjunkturen vänder och det ekonomiska läget så tillåter måste ungdomspraktiken omprövas.
Kompetensutvecklingen i arbetslivet är av största betydelse, inte minst med dagens stora arbetslöshet. Om de lokala parterna har träffat avtal om en utvecklingsplan bör direkta stimulansbidrag för kompetensutveckling kunna utges, eventuellt tillsammans med andra arbetsmarknadspolitiska insatser.
Enligt Vänsterpartiets mening är det oförsvarligt att inte utöka arbetsmarknadsutbildningen under en tid av hög arbetslöshet. Med hänsyn till den stora efterfrågan på Arbetsmarknadsverkets resurser för arbetsmarknadsutbildning bör ytterligare 3 miljarder kronor beräknas för detta ändamål. Detta innebär att medelsanvisningen till anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 bör höjas med 3 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Vidare stöder vi inte regeringens förslag att dra in 3 miljarder kronor från Arbetslivsfonden med hänsyn till att Arbetslivsfondens insatser bidrar till långsiktigt minskade kostnader i statsbudgeten.
Vänsterpartiet avvisar regeringsförslaget att minska den lagstadgade semestern med två dagar; dvs. vi avvisar förslaget till lag om ändring i semesterlagen (1977:480).
Med hänsyn till att den ekonomiska politiken påverkar kvinnor och män olika anser Vänsterpartiet att regeringen bör låta utreda krispolitikens effekter på kvinnors och mäns arbetstid samt på jämställdheten mellan könen.
Jag ansluter mig således till synpunkterna i motion Fi37 (yrkandena 20--23, 29 och 61).
Bostadsutskottets yttrande 1992/93:BoU2y Bilaga 15 Åtgärder för att stimulera den svenska ekonomin
Till finansutskottet
Finansutskottet beslöt den 3 november 1992 bereda bostadsutskottet tillfälle att senast den 25 november 1992 avge yttrande över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin jämte de motioner som kunde komma att väckas med anledning av denna, såvitt propositionen och motionerna rör bostadsutskottets beredningsområde.
Propositionen
I yttrandet behandlar bostadsutskottet vad i propositionen anförts under rubriken Bostadssubventioner (s. 12). Finansministern anför där följande:
Enligt regeringens överenskommelse med Socialdemokraterna skall bostadssubventionerna reduceras med 3 miljarder kronor från den 1 januari 1994 netto dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen. Effekterna på hyran skall fördelas så rättvist som möjligt. Det innebär att en kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i bestånden av bostäder. Den exakta utformningen av förslaget kommer senare att föreläggas riksdagen.
Vidare behandlas förslaget i bilaga 5 i propositionen (s.8--11) såvitt avser avsnitt 2, Minskade bostadssubventioner. Statsrådet Lundgren hemställer i propositionen att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad i propositionen i denna del förordats om minskade räntebidrag för år 1994 för hus med räntebidrag enligt nu gällande bestämmelser. Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägande.
Motionerna
I yttrandet behandlas de med anledning av proposition 1992/93:50 väckta motionerna
1992/93:Fi16 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1992/93:50 och godkänner de riktlinjer som förordas i motionen.
1992/93:Fi23 av Lars Andersson (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin.
1992/93:Fi25 av Robert Jousma (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att en del av de pengar som avsätts till arbetsmarknadsåtgärder specialdestineras till räntesubventioner avseende lån för ROT-arbeten på vatten- och avloppsledningar i hus och mark, motsvarande 2,5 miljarder kronor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ROT-program rörande vatten- och avloppsledningar kommer i gång snarast.
1992/93:Fi29 av Inger Lundberg och Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av neutralitet mellan olika bostadsformer och behovet av en analys av kostnadsökningarna för olika bostadsformer inför 1994.
1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1992/93:50 bilaga 5 vad avser minskade räntebidrag för år 1994,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bostadssubventionerna från den 1 januari 1994 skall reduceras med 3 miljarder kronor netto, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen, så att effekterna på hyran fördelas så rättvist som möjligt och att en kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i bestånden av bostäder,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att motverka nedgången i byggandet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bostadssubventionerna inte skall reduceras med 3 000 miljoner kronor från den 1 januari 1994.
1992/93:Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ROT-program för va-nätet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt utvidgat ROT-program,
30. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om återförande av 1,8 miljarder kronor av räntebidragen 1993 enligt vad som förordats i motionen,
31. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om minskade bostadssubventioner godkänner de riktlinjer i motsvarande del som förordats i motionen.
1992/93:Fi64 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa i boendet.
1992/93:Fi72 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att fysisk person medges avdrag för reparationer, ombyggnad och underhåll utförda av momsregistrerad firma under inkomståret 1993 med högst 15 000 kronor per fastighet eller lägenhet.
Utskottet
Inledning
Med den ovan gjorda avgränsningen av förslagen i proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin jämte motioner behandlar bostadsutskottet i detta yttrande frågor om reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994, reduktion av dem fr.o.m. den 1 januari 1993, program för reparation, ombyggnad och tillbyggnad m.m. samt riktlinjer avseende bostadsfinansieringssystemet.
Reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994
Som framgår av ingressen till detta yttrande anför finansministern följande (prop. s. 12) under rubriken Bostadssubventioner:
Enligt regeringens överenskommelse med socialdemokraterna skall bostadssubventionerna reduceras med 3 miljarder kronor från den 1 januari 1994 netto dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen. Effekterna på hyran skall fördelas så rättvist som möjligt. Det innebär att en kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i bestånden av bostäder. Den exakta utformningen av förslaget kommer senare att föreläggas riksdagen.
Som också framgår av ingressen hemställer statsrådet Lundgren i bilaga 5 i propositionen (s. 10) att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad i propositionen förordats om minskade räntebidrag för år 1994 för hus med räntebidrag enligt nu gällande bestämmelser. Som motiv för förslaget i propositionen i denna del anges bl.a. att syftet med besparingen är att varaktigt sänka nivån för statens kostnader för räntebidragen i förhållande till vad som annars skulle följa av tidigare fattade beslut. För att uppnå den eftersträvade besparingen måste åtgärderna, enligt vad i propositionen anförs, riktas i första hand mot hus som har räntebidrag, dvs. hus som har byggts, byggts om eller förvärvats med stöd av räntebidrag enligt nuvarande eller äldre bestämmelser. Det nu anförda innebär att bestående besparingar lämpligast hämtas in genom extra höjning av de garanterade räntesatser som används för att beräkna de statliga räntebidragens storlek för hus som påbörjats före år 1993. Med hänvisning till att det i den ovan nämnda överenskommelsen betonas att effekten av besparingen avseende bostadssubventionerna skall fördelas så rättvist som möjligt förordas att extrahöjningen genomförs så att den, så långt möjligt med hänsyn till de faktiska förhållandena på marknaden, bidrar till att kapitalkostnaderna utjämnas mellan de hus av olika ålder för vilka räntebidrag lämnas.
Förslaget i propositionen om minskade bostadssubventioner har tagits upp i fem motioner. I två av dem, partimotionerna Fi36 (nyd) yrkande 4 och Fi37 (v) yrkande 31 i motsvarande del, föreslås riksdagen besluta att besparingen inte skall genomföras. I den förstnämnda motionen anses att en motsvarande besparing i stället skall ske genom en minskning av biståndet. I partimotionen (v) anförs att förslaget är oacceptabelt av fördelnings- och konjunkturpolitiska skäl. I de tre övriga motionerna, motionerna Fi16 (-), Fi29 (s) och partimotion Fi35 (s), accepteras i och för sig den nu diskuterade reduktionen men föreslås vissa förtydliganden och analyser.
Bostadsutskottet behandlar inledningsvis de två partimotionerna Fi36 (nyd) yrkande 4 och Fi37 (v) yrkande 31 i motsvarande del.
Frågan om inriktningen och omfattningen av det stabiliseringspolitiska program som behandlas i propositionen är främst en fråga som det från ett övergripande perspektiv får anses ankomma på finansutskottet att bereda för riksdagens ställningstagande. Från de utgångspunkter bostadsutskottet har att beakta finner dock utskottet sig kunna godta att överenskommelsen läggs till grund för en reduktion av bostadssubventionerna från den 1 januari 1994. Vad nu anförts är inte förenligt med vad i partimotion Fi37 (v) yrkande 31 i motsvarande del föreslagits. Förslaget i partimotion Fi36 (nyd) yrkande 4 om att reduktionen inte skall genomföras utan att i stället en besparing skall göras genom en minskning av biståndet kan, med den arbetsfördelning som gäller mellan riksdagens utskott, alltså inte anses vara en fråga som det tillkommer bostadsutskottet att bedöma.
I det följande behandlar utskottet i detta avsnitt vad i propositionen (s. 12) och i bilaga 5 anförts och föreslagits om bostadssubventionerna jämte partimotion Fi35 (s) yrkandena 1 och 2 samt motionerna Fi16 (-) och Fi29 (s). Yrkande 1 i partimotionen går ut på att riksdagen beslutar att inte godkänna vad i propositionens bilaga 5 förordats om minskade räntebidrag för år 1994 för hus med räntebidrag enligt nu gällande bestämmelser. Detta regeringsförslag, som redovisats ovan, innebär sammanfattningsvis att räntesubventionerna för hus påbörjade före den 1 januari 1993 minskas genom extra upptrappning av de garanterade räntesatserna. I yrkande 2 i partimotion Fi35 (s) föreslås riksdagen ge regeringen till känna att reduktionen av bostadssubventionerna skall göras i enlighet med vad finansministern anfört i propositionen (s. 12). I motion Fi29 (s) föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om vikten av neutralitet mellan olika bostadsformer och behovet av en analys av kostnadsökningarna för olika bostadsformer inför år 1994. I motion Fi16 (-) slutligen accepteras reduktionen av subventionerna. Motionären anser emellertid att effekterna blir förödande med en orättvis fördelning och med problem för bostadsföretagen som följd, eftersom reduktionen av subventionerna nu enligt hans mening görs för snabbt.
Bostadsutskottet får med anledning av förslagen i propositionen och motionerna anföra följande.
En indragning av bostadssubventionerna av den omfattning som nu diskuteras får stor betydelse inte minst för de boende. Det finns goda skäl för uppfattningen att ett beslut i frågan måste övervägas noggrant och med beaktande av de faktorer som nämnts ovan. Avsikten är att en minskning av subventionerna skall ske för tiden fr.o.m. den 1 januari 1994. Även om det i och för sig kan vara önskvärt med ett beslut hösten 1992 om hur besparingseffekten skall hämtas in anser utskottet det viktigt att frågan bereds ytterligare. Ett förslag i frågan från regeringen i sådan tid att riksdagen kan besluta i ärendet våren 1993 får anses ge rimliga förutsättningar för de förberedelser som beslutet kan föranleda.
Enligt vad som framgått ovan överensstämmer vad som förordats i propositionens bilaga 5 och vad finansministern anfört inte helt. Den exakta utformningen av vad finansministern anfört kommer senare att föreläggas riksdagen. De av bostadsutskottet nu förordade ytterligare övervägandena bör vägledas av vad finansministern anfört och av vad i yrkande 2 i partimotion Fi35 (s) föreslagits om fördelningen av effekterna av besparingen avseende bostadssubventionerna. Detta innebär att riksdagen inte bör godkänna det tämligen preciserade förslaget i propositionens bilaga 5 om minskade räntebidrag för år 1994 för hus med räntebidrag enligt nu gällande bestämmelser. Vad nu anförts om fortsatta överväganden bör riksdagen enligt bostadsutskottets uppfattning med anledning av propositionen och partimotion Fi35 (s) yrkandena 1 och 2 som sin mening ge regeringen till känna.
Med anledning av vad i motionerna Fi29 (s) och Fi16 (-) anförts bl.a. om analys av bostadskostnaderna inför år 1994 vill utskottet anföra att det närmast får anses självklart att regeringen utan en riksdagens begäran därom i samband med pågående och kommande överväganden om inriktningen av reduktionen av bostadssubventionerna noga analyserar vilka effekter subventionsminskningen får. Att studera bostadsmarknadens funktionssätt och utvärdera bostadsstödets effekter får vidare anses vara en uppgift för Boverket. Mot bakgrund av det anförda är bostadsutskottet inte berett att i förevarande sammanhang tillstyrka motionerna.
Reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1993
Riksdagen beslöt den 9 juni 1992 (prop. 1991/92:150 bil. I:5, BoU23 s. 26--28) om höjd garanterad ränta, m.m. år 1993 för hus med räntebidrag enligt nu gällande bestämmelser. Beslutet innebar att statens utgifter för räntebidragen begränsades med sammanlagt 3,4 miljarder kronor per helår.
I kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 bil. I:5 s. 61--62) anfördes bl.a. att regeringen vid beräkningen av räntebidragsanslaget för budgetåret 1992/93 förutsatt att kapitalkostnaderna för statligt subventionerade hyres- och bostadsrättshus skall höjas som en följd av ändrade regler för kapitalbeskattningen fr.o.m. den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:60, SkU10). De ändrade kapitalbeskattningsreglerna medför att lånekostnaderna för en egnahemsägare netto efter skatt kommer att öka från 70 till 75 %. Regeringen beräknade att en motsvarande höjning av kapitalkostnaderna i hyres- och bostadsrättshus förutsätter 700 miljoner kronor i minskade räntebidrag för ny- och ombyggnad för budgetåret 1992/93 och 80 miljoner kronor i minskade räntebidrag för underhåll och reparationer av bostäder. Sammantaget innebär detta utgiftsminskningar på drygt 1,5 miljarder kronor för helår. Även återstoden av besparingen, knappt 2 miljarder kronor, förutsattes ske genom extra upptrappning av den garanterade räntan. I detta yttrande skall behandlas den del av det ovan refererade regeringsförslaget och riksdagsbeslutet som rör den begränsning av räntebidragsanslaget som är hänförlig till förändringen av kapitalbeskattningen.
I den proposition (prop. 1992/93:50) som behandlas i detta yttrande anförs (s. 14) att sänkningen av kapitalskattesatsen från 30 till 25 % skjuts upp till den 1 januari 1995. Beslutet att sänka skattesatsen vid sistnämnda tidpunkt kritiseras bl.a. i Socialdemokraternas partimotion Fi35. Motionärerna anför att de inte är överens med regeringen om hur uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna skall tolkas på denna punkt. Enligt motionärerna skall kapitalskattesatsen 30 % gälla även efter utgången av år 1994. Denna fråga, som främst får anses ligga inom finans- och skatteutskottens beredningsområden, skall vidare inte behandlas i detta yttrande. Däremot finns anledning för bostadsutskottet att ta upp förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi37 yrkande 30 och i motion Fi64 (s). Dessa yrkanden går ut på att riksdagen skall riva upp sitt beslut från den 9 juni 1992 till den del beslutet beror på beslutade förändringar i kapitalbeskattningen, detta eftersom sänkningen av denna skatt nu inte kommer att förverkligas. Om beslutet rivs upp återställs enligt motionärerna den rättvisa och neutralitet mellan upplåtelseformerna som skattereformen förutsatte. Motionärerna har beräknat att 1,8 miljarder kronor av den totala besparingen är att hänföra till förändringar i kapitalbeskattningen.
Med anledning av vad nu redovisats om förslag i propositioner och motioner avseende den besparing på räntebidragsanslaget som beror på en ändring i kapitalbeskattningen vill bostadsutskottet anföra följande.
Utskottet delar det principiella resonemang som väglett förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi37 och i motion Fi64 (s). En oförändrad kapitalbeskattning innebär i och för sig att det utifrån ett neutralitetsresonemang kan hävdas att riksdagsbeslutet om höjning av den garanterade räntan bör rivas upp. Utskottet vill likväl, främst mot bakgrund av den samhällsekonomiskt ansträngda situationen, inte förorda att så sker. Med hänvisning till vad utskottet nu anfört och på de grunder som angivits i propositionen föreslår bostadsutskottet att Vänsterpartiets partimotion Fi37 yrkande 30 och motion Fi64 (s) avslås av riksdagen.
Program för reparation, om- och tillbyggnad -- ROT m.m.
I partimotionerna Fi35 (s) yrkande 16 i motsvarande del och Fi37 (v) yrkande 7 behandlas frågan om insatser för att få till stånd ökade investeringar avseende reparation, om- och tillbyggnad inte bara i bostäder utan också i skolor, ålderdomshem, kulturbyggnader och kommunala anläggningar, s.k. ROT-åtgärder. I motion Fi72 (nyd) yrkande 1 föreslås riksdagen besluta att fysisk person skall medges avdrag för reparationer, ombyggnad och underhåll om åtgärderna utförs av momsregistrerad firma. Under inkomståret 1993 föreslås avdrag medges med högst 15000 kronor per fastighet eller lägenhet.
Utskottet, som delar inställningen i de aktuella motionerna att den rådande överkapaciteten inom byggnadsindustrin bör kunna utnyttjas för ROT-verksamhet under de närmaste åren, vill betona vikten av att olika åtgärder vidtas i avsikt att öka sysselsättningen inom olika delar av byggsektorn. Att också regeringen arbetar med denna målsättning framgår bl.a. av den proposition som delvis behandlas i detta yttrande.
Enligt utskottets uppfattning bör regeringen snarast redovisa om ytterligare åtgärder bör sättas in för att stimulera ROT-verksamheten. Detta bör riksdagen med anledning av partimotionerna Fi35 (s) yrkande 16 och Fi37 (v) yrkande 7 samt motion Fi72 (nyd) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet finner inte tillräcklig anledning att tillstyrka förslagen i Vänsterpartiets partimotion Fi37 yrkande 6 och i motion Fi25 (nyd). I dessa motioner förordas bl.a. att staten går in med fördelaktiga lån i avsikt att öka reinvesteringarna i de kommunala va-näten. Som motiv för sitt ställningstagande vill utskottet anföra följande. Bostadsutskottet har flera gånger tidigare och senast våren 1992 behandlat motioner med i princip motsvarande yrkande. Utskottet har därvid anfört att underhållet av va-näten är en kommunal uppgift och att gällande lagstiftning ger kommunerna möjlighet att fastställa va-taxan till en sådan nivå att nödvändiga investeringar kan genomföras.
Riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet
I Vänsterpartiets partimotion Fi37 yrkande 31 i motsvarande del föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet. Motionärerna anser bl.a. att de generella subventionerna på sikt bör minskas kraftigt och att denna minskning måste balanseras med utvidgade selektiva insatser. En parlamentarisk utredning med representanter för samtliga riksdagspartier föreslås få i uppdrag att utarbeta förslag om hur det minskade stödet till bostadssektorn bör utformas.
Bostadsutskottet vill erinra om att riksdagen våren 1992 (bet. 1991/92:BoU23) beslöt om ett nytt finansieringssystem att börja gälla i princip från årsskiftet 1992/93. Detta system innebär bl.a. minskade generella subventioner.
Utskottet anser det inte motiverat att innan det nyligen beslutade finansieringssystemet trätt i kraft föreslå att en parlamentarisk utredning får överväga den genom motionen aktualiserade frågan. Det kan för övrigt erinras om att en avstämning av det system som införs vid årsskiftet 1992/93 skall göras efter år 1995. Det kan då finnas anledning att ta ställning till i vilken form dessa överväganden skall göras. Med det anförda avstyrker utskottet Vänsterpartiets partimotion Fi37 yrkande 31 i motsvarande del.
Stockholm den 24 november 1992
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m), Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Lars Stjernkvist (s) och Björn Ericson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) varit närvarande vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994
Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994 börjar med "Frågan om" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Som anförs i partimotion Fi36 från Ny demokrati skulle ett genomförande av överenskommelsen till den del den avser en besparing om 3 miljarder kronor på bostadssubventionerna drabba många som förmodligen inte klarar ytterligare ökningar av boendekostnaderna. Under perioden 1990--1993 uppgår besparingen på räntebidragen till bostäder till drygt 7 miljarder kronor. Till detta avses alltså komma ytterligare 3 miljarder kronor fr.o.m. den 1 januari 1994. Som anförs i den nu diskuterade motionen bör andra utvägar sökas för att förstärka samhällsekonomin. Till den del partimotion Fi36 (nyd) yrkande 4 kan anses falla inom bostadsutskottets beredningsområde tillstyrks den av utskottet. Med det anförda får förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi37 yrkande 1 i motsvarande del anses i inte ringa grad tillgodosett.
Vid den nu redovisade uppfattningen finns inte anledning för riksdagen att i sak behandla förslagen i propositionen samt i partimotion Fi35 (s) yrkandena 1 och 2 om hur besparingen på 3 miljarder kronor skall hämtas in. Samtliga dessa förslag avstyrks av bostadsutskottet.
2. Program för reparation av VA-näten m.m.
Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Program för reparation, om- och tillbyggnad -- ROT m.m. börjar med "Utskottet finner" och slutar med "kan genomföras" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet delar uppfattningen i motion Fi25 (nyd) och i partimotion Fi37 (v) yrkande 6 om att olika åtgärder bör vidtas i avsikt att öka reinvesteringarna i de kommunala VA-näten och förbättra vatten- och avloppsstammarna i bostadshusen. Ett genomförande av ett investeringsprogram med denna målsättning skulle betyda ökade arbetstillfällen och ofta innebära att mycket betydande förluster som görs i de VA-näten skulle minska. Det finns från de utgångspunkter bostadsutskottet har att beakta goda skäl att överväga om det inte är både lämpligt och motiverat att låta en del av de medel som avsatts till arbetsmarknadspolitiska åtgärder specialdestineras för de åtgärder som nu diskuteras. Bostadsutskottet anser att riksdagen med anledning av de nu behandlade motionerna som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet nu anför om vissa s.k. ROT-åtgärder.
Särskilda yttranden
1. Reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Marianne Carlström, Lars Stjernkvist och Björn Ericson (alla s) anför:
Med anledning bl.a. av den socialdemokratiska partimotionen Fi35 yrkandena 1 och 2 föreslår bostadsutskottet att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur besparingen av bostadssubventionerna om 3 miljarder kronor skall hämtas in. Utskottet har därvid anslutit sig till vad finansministern anfört i "kappan" i propositionen (s. 12), något som också innebär en anslutning till yrkande 2 i den ovan nämnda motionen. Detta innebär att besparingen skall genomföras så att effekterna på hyran fördelas så rättvist som möjligt, något som i sin tur innebär att en kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i bestånden av bostäder.
Som motivledes anförs i partimotionen innebär detta att de ökade bördorna måste fördelas över hela bostadsbeståndet och på alla upplåtelseformer. Som också anförs i motionen är detta nödvändigt av rättviseskäl men också för att undvika fortsatta påfrestningar på fastighetsmarknaden, vilket i sin tur leder till ytterligare påfrestningar på banker och bostadsinstitut.
Vi förutsätter att de kommande övervägandena utformas i enlighet med vad i den socialdemokratiska partimotionen Fi35 anförts.
2. Reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anför:
Det finns anledning att erinra om att mycket stora besparingar avseende räntebidragen gjorts under de senaste åren. Detta har i sin tur inte sällan inneburit stora ökningar av kapitalkostnaderna för hus med räntebidrag. Speciellt hårt har dessa ökningar drabbat ägare med ett litet fastighetsbestånd med övervägande nya hyreshus där en omfördelning av kostnaderna mellan årgångarna är mycket begränsad. I princip föreligger heller inga möjligheter till omfördelning avseende bostadsrätter och egnahem.
Vi förutsätter att olika möjligheter prövas i de kommande övervägandena när det gäller att fördela effekterna av en besparing om 3 miljarder kronor fr.o.m. den 1 januari 1994.
Alla möjligheter måste prövas när det gäller att fördela effekterna av besparingarna inom bostadssektorn så rättvist som möjligt.
3. Analys av boendekostnadsökningarna
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Marianne Carlström, Lars Stjernkvist och Björn Ericson (alla s) anför:
Vi har accepterat vad utskottet anfört om att en analys av boendekostnadsökningarna inför år 1994 torde komma att övervägas av regeringen och Boverket. Om den förutsatta analysen inte presenteras i 1993 års budgetproposition kommer vi att aktualisera frågan i januari under 1993 års allmänna motionstid.
4. Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1993
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Marianne Carlström, Lars Stjernkvist och Björn Ericson (alla s) anför:
Vi delar det principiella resonemang som väglett förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi37 och i motion Fi64 (s). En oförändrad kapitalbeskattning innebär i och för sig att det utifrån ett neutralitetsresonemang kan hävdas att riksdagsbeslut om höjning av den garanterade räntan skall rivas upp. Vi vill likväl, främst mot bakgrund av den samhällsekonomiskt ansträngda situationen och i detta sammanhang, inte förorda att så sker. I stället finner vi det väsentligt att den besparing på räntebidragsanslaget som nu diskuteras kan tillföras bostadsbyggnadssektorn. Åtgärder bör övervägas av regeringen i avsikt att öka sådana reinvesteringar i bostadsbeståndet som bör finansieras inom ramen för "den reguljära ombyggnadsverksamheten". Vi vill erinra om det s-förslag som riksdagen hade att behandla våren 1992 och som innebar att ramen för tilläggslån skulle ökas med 250 miljoner kronor under innevarande budgetår i förhållande till regeringens förslag (bet. 1991/92:BoU16 s. 42--43). Därmed skulle 425 miljoner kronor kunna utgå i tilläggslån. En ramvidgning skulle vara av stor betydelse inte minst när det gäller att avhjälpa byggnadstekniska brister i miljonprogramsområden. Tilläggslångivningen tillsammans med en ökning av statens insatser för att få till stånd en större ombyggnadsverksamhet är av stor vikt inte minst i tider då nybyggnadsinvesteringarna i bostäder och därmed sysselsättningen i allra högsta grad viker.
Vi förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen i frågan.
5. Riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Marianne Carlström, Lars Stjernkvist och Björn Ericson (alla s) anför:
I Vänsterpartiets partimotion Fi37 föreslås ett tillkännagivande om bostadsfinansieringssystemet och förordas att en parlamentarisk utredning ges i uppgift att utarbeta förslag till ett nytt system.
Vi anser det inte lämpligt att inom ramen för nu förevarande ärende överväga frågan om utformningen av bostadsfinansieringssystemet i hela dess vidd. Vi vill emellertid erinra om att vi våren 1992 (bet. 1991/92:BoU23 s. 41) i en reservation förordat att en parlamentarisk utredning -- i vilken samtliga riksdagspartier ingår -- tillsätts med uppgift att lämna förslag till ett nytt bostadsfinansieringssystem. Vi ämnar i annat sammanhang åter aktualisera även denna fråga.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Jag ansluter mig till de avvikande meningarna.
Jag ansluter mig också till det särskilda yttrandet (s) om en analys av boendekostnadsökningarna.
Jag vill dessutom anföra följande vad gäller:
Reduktion av besparingarna fr.o.m. den 1 januari 1993
Som framgått av vad utskottet anfört kan på goda grunder antas att den beslutade sänkningen av kapitalbeskattningen inte kommer att genomföras. Ett motiv att minska räntebidragen med ca 1,8 miljarder kronor genom extra upptrappning av den garanterade räntan fr.o.m. 1993 var att bibehålla neutraliteten mellan olika upplåtelseformer. Eftersom beslutet om skattesänkningen nu kommer att rivas upp bör också beslutet att dra in 1,8 miljarder i räntebidrag rivas upp. Härigenom bibehålls den eftersträvade neutraliteten mellan de olika upplåtelseformerna, något som måste anses mycket viktigt.
Jag anser att riksdagen bör bifalla förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi37 yrkande 30 och motion Fi64 (s).
Riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet
I Vänsterpartiets partimotion Fi37 anförs bl.a. följande om ett reformerat bostadsfinansieringssystem:
Vänsterpartiet anser att de generella bostadssubventionerna på sikt bör minskas kraftigt. Detta gäller såväl möjligheterna till ränteavdrag som systemet med räntebidrag. Ett omedelbart borttagande av dessa subventioner är emellertid varken möjligt eller eftersträvansvärt, utan avvecklingen måste av nödvändighet utsträckas över en relativt lång tidsperiod. Målet om att alla skall ha möjlighet till en god bostad till rimligt pris ligger fast. Minskade räntebidrag och avdrag måste därför balanseras med ett utvidgat stöd för selektiva insatser som inkomstprövade bostadsbidrag.
Hur övergången från generella till selektiva bostadssubventioner skall se ut i detalj vill vi här inte binda oss vid. Därför vill vi i detta sammanhang upprepa kravet från vårens bostadspolitiska partimotion: en parlamentarisk utredning med representanter för samtliga riksdagspartier bör utarbeta förslag om hur det väsentligt minskade statliga stödet till bostadssektorn bör utformas. Den fördelningspolitiska utgångspunkten är självklar. En annan viktig utgångspunkt bör vara att de direkta kostnadshöjningarna i det befintliga beståndet måste begränsas, också i ett längre perspektiv. Ett möjligt sätt att uppnå detta är att neddragningen av räntebidragen inriktas mot ännu ej byggda hus. Detta skulle kunna ske genom en successiv upptrappning av den garanterade räntesatsen för nybyggda fastigheter. Denna modell har den fördelen att subventionerna till redan byggda hus inte påverkas. Man bryter därigenom inte tidigare gjorda utfästelser. En annan fördel är att de framtida "spelreglerna" blir tydliga.
Den sociala bostadspolitiken skall vara vägledande även i ett reformerat bostadsfinansieringssystem.
Även om överväganden om ett nytt bostadsfinansieringssystem skyndsamt bör göras kan det mot bakgrund av den samhällsekonomiska situationen och den höga arbetslösheten inte anses lämpligt att införa det förordade förrän tidigast 1995.
Jag anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad i den nu behandlade partimotionen Fi37 (v) yrkande 3 i motsvarande del föreslagits.
Innehåll
Sammanfattning1 Inledning4 Förslagen i proposition 506 Förslagen i proposition 1179 Motionsyrkandena10 Motionsyrkanden med anledning av proposition 5010 Motionsyrkanden med anledning av proposition 11723 Proposition 5024 Motionerna26 Socialdemokraternas partimotion Fi3526 Ny demokratis partimotion Fi3629 Vänsterpartiets partimotion Fi3731 Utskottet34 Den ekonomiska politiken34 Den internationella utvecklingen34 Utvecklingen i Sverige37 Utvecklingen på arbetsmarknaden39 Krisen på de finansiella marknaderna40 Motiven för krisuppgörelsen och inriktningen av den ekonomiska politiken41 Valutalånenormen44 Det finansiella systemet45 Fullgörandegaranti47 En allmänhetens bankombudsman48 Kommunerna49 Besparingar i den statliga administrationen50 Arbetsmarknadspolitiken50 Ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser51 Program för arbetsmarknadspolitikens inriktning51 Nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m.53 Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen55 Arbetslivsutveckling55 Ungdomspraktik59 Utförsäkrads rätt till alternativt stöd60 Företagsutbildning61 Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet61
Bidrag till affärsverksinvesteringar64 Beredskapsarbeten64 Anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder65 Sänkning av socialavgifterna66 Arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden67 Arbetslivsfonden70 Antalet semesterdagar71 Antalet helgdagar72 Konjunkturanpassad arbetstid72 Krispolitikens effekter på kvinnors arbetsförhållanden73 Regionala sysselsättningsprogram73 Socialförsäkringsfrågor74 Sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna74 Allmän sjukförsäkringsavgift76 Pensioner76 Skatter (Finansdepartementet bilaga 5)77 Kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt77 Allemanssparande m.m.78 Statlig inkomstskatt78 Grundavdraget79 Särskild löneskatt m.m.79 Företagsbeskattning79 Mervärdesskatt80 Bensinskatt81 Skatt på alkohol och tobak81 Beskattning av kraftvärme82 Fjärrvärme83 Lagförslagen på skatteområdet84 Bostadsstöd84 Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 199484 Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 199387 Riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet87 Investeringar och underhållsåtgärder för ökad sysselsättning och tillväxt88 Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt88 Övriga yrkanden om nya anslag till affärsverk89 Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt90 Övriga infrastrukturfrågor91 ROT-program för kommunala fastigheter m.m.92 ROT-program för va-nätet92 Moderna museets lokaler93 Besparingar inom Utrikesdepartementets område94 Besparingar inom Försvarsdepartementets område96 Redovisning av erforderliga besparingar inom försvaret96 Ytterligare besparingar på försvarsområdet96 Nedläggning av Västgöta flygflottilj97 Ändrade värnpliktsförmåner97 Besparingar inom totalförsvarets civila del98 Övriga frågor98 Besparingar inom Justitiedepartementets område98 Besparingar inom Kommunikationsdepartementets område99 Besparingar inom Jordbruksdepartementets område99 Dagbidrag och hälsoundersökningar för asylsökande99
Barnbidrag100 Besparingar inom studiestödsområdet100 Utebliven höjning av studiebidrag101 Studiemedel till arbetsmarknadsutbildning101 Hemspråksundervisning102 Stöd till politiska partier102 Presstöd och organisationsstöd103 Näringspolitikens inriktning103 De statliga företagen104 Förnybara energislag m.m.105 Underleverantörsprogram106 Forskningsprojekt106 Naturvårdsinsatser107 Ekonomisk brottslighet107 Skuldsaneringslag108 Hemställan109
Reservationer
1. Inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 1, motiveringen) (s)118 2. Det finansiella systemet (mom. 3) (s)120 3. Fullgörandegaranti (mom. 4) (nyd)121 4. En allmänhetens bankombudsman (mom. 5) (s)121 5. Kommunerna (mom. 6) (s)122
6. Program för arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 8) (s)123 7. Nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom. 9) (nyd)125 8. Arbetslivsutveckling (mom. 11) (nyd)126 9. Företagsutbildning (mom. 14) (nyd)127 10. Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet (mom. 15) (nyd)127 11. Beredskapsarbeten (mom. 17) (nyd)128 12. Antalet helgdagar (mom. 24) (nyd)128 13. Konjunkturanpassad arbetstid (mom. 25) (nyd)129 14. Regionala sysselsättningsprogram (mom. 27) (s)129
15. Sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna (mom.28) (nyd)132 16. Allmän sjukförsäkringsavgift (mom. 29) (s)133 17. Pensioner (mom. 30) (nyd)133
18. Kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt (mom. 31) (s)134 19. Mervärdesskatt (mom. 37) (nyd)136 20. Bensinskatt (mom. 38) (nyd)136
21. Minskning av bostadssubventioner fr.o.m. 1994 (mom. 42) (nyd)137 22. Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt (mom. 47) (m,fp,c,kds)137 23. Övriga infrastrukturfrågor (mom. 48) (s)139 24. ROT-program för va-nätet (mom. 50) (nyd)139 25. Bistånd m.m. (mom. 52) (nyd)140 26. Ytterligare besparingar på försvarsområdet (mom. 54)141 27. Reducering av förläggningskostnader (mom. 62) (nyd)141 28. Hemspråksundervisningen (mom. 68) (nyd)142 29. Stöd till politiska partier (mom. 69) (nyd)142 30. Presstöd och organisationsstöd (mom. 70 (nyd)143 31. Näringspolitikens inriktning (mom. 71) (s)143 32. Förvaltningsbolag för de statliga företagen (mom. 73) (s)144 33. Underleverantörsprogram (mom.75) (s)144 34. Ekonomisk brottslighet (mom. 78) (s) 145 35. Skuldsaneringslag (mom. 79) (s)145
Meningsyttring av suppleant (v) beträffande mom.1, 3, 6, 7, 12, 14, 15, 18, 19, 22, 23, 26--31, 34--40, 42--44, 46, 50--52, 54, 56, 63, 64, 66, 67, 71 och 74--77 samt mom. 5, 48, 78 och 79, de senare likalydande med motsvarande reservationer (s)147
Särskilt yttrande Bensinskatt (mom. 38) (s)156
Bilagor 1.I proposition 50 framlagda lagförslag158 2.Av utskottet framlagda lagförslag205 3.Konstitutionsutskottets yttrande (1992/93:Ku3y)209 4.Skatteutskottets yttrande (1992/93:SkU3y)213 5.Justitieutskottets yttrande (1992/93:JuU2y)224 6.Lagutskottets yttrande (1992/93:LU2y)229 7.Utrikesutskottets yttrande (1992/93:UU4y)236 8.Försvarsutskottets yttrande (1992/93:FöU4y)239 9.Socialförsäkringsutskottets yttrande (1992/93:SfU2y)244 10.Kulturutskottets yttrande (1992/93:KrU5y)248 11.Utbildningsutskottets yttrande (1992/93:UbU3y)251 12.Trafikutskottets yttrande (1992/93:TU2y)261 13.Näringsutskottets yttrande (1992/93:NU4y)270 14.Arbetsmarknadsutskottets yttrande (1992/93:AU2y)286 15.Bostadsutskottets yttrande (1992/93:BoU2y)324
Tabeller
Tabell 1. BNP:s utveckling enligt Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och OECD i vissa OECD-länder35 Tabell 2. Nyckeltal38 Tabell 3. Preliminär försörjningsbalans39