Åtgärder för jobb och omställning
Betänkande 2008/09:FiU18
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 11 mars 2009
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Mer pengar till Arbetsförmedlingen, vuxenutbildning och infrastruktur (FiU18)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om ändringar i statens budget för 2009. Förslagen innehåller åtgärder för jobb och omställning. Ändringarna innebär mer pengar till bland annat Arbetsförmedlingen, vuxenutbildning och investeringar i infrastruktur. Sammanlagt betyder det att anslagen för 2009 höjs med 1,2 miljarder kronor.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 3
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2009-02-19
Justering: 2009-02-26
Trycklov: 2009-03-03
Trycklov till Gotab och webb: 2009-03-04
Trycklov: 2009-03-04
Justering: 2009-02-26
Trycklov: 2009-03-03
Trycklov till Gotab och webb: 2009-03-04
Trycklov: 2009-03-04
Reservationer: 3
Betänkande 2008/09:FiU18
Betänkande 2008/09:FiU18
Alla beredningar i utskottet
2009-02-19
Mer pengar till Arbetsförmedlingen, vuxenutbildning och infrastruktur (FiU18)
Finansutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om ändringar i statens budget för 2009. Förslagen innehåller åtgärder för jobb och omställning. Ändringarna innebär mer pengar till bland annat Arbetsförmedlingen, vuxenutbildning och investeringar i infrastruktur. Sammanlagt betyder det att anslagen för 2009 höjs med 1,2 miljarder kronor.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2009-03-11
Debatt om förslag 2008/09:FiU18
Webb-tv: Åtgärder för jobb och omställning
Dokument från debatten
- 2009-03-11Protokoll 2008/09:82
Protokoll från debatten
Anf. 1 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Thomas Östros och nio andra ledamöter från Socialdemokraterna har med åberopande av föreskriften i 3 kap. 13 § riksdagsordningen om rätt att väcka motion med anledning av händelse av större vikt lämnat en motion om statliga bonusdirektiv.
Med hänsyn till de konsekvenser av regeringens nya regler för ersättning till ledande befattningshavare som nu avslöjats samt den nära förestående bolagsstämmoperioden är det, enligt motionen, av yttersta vikt att riksdagen begär av regeringen att åtgärder vidtas. I motionen yrkas sålunda att regeringen omgående begränsar möjligheten till bonusbetalningar i de statliga företagen. Vidare yrkas att regeringen skyndsamt inför riksdagen redovisar hur pensionärerna ska hållas skadeslösa från de negativa effekter som de nya bonusdirektiven kan medföra.
Som skäl för rätten att nu få väcka motionen anges att det nu avslöjats vilka konsekvenserna blivit av de av regeringen den 3 juli 2008 införda reglerna för bonussystem i statlig verksamhet.
Motionen har föranlett följande bedömning från talmannens sida.
Rätten att väcka motion med anledning av händelse av större vikt infördes i samband med grundlagsreformen 1974. I grundlagspropositionen underströks att den föreslagna bestämmelsen var av undantagskaraktär.
Riksdagen har också tillämpat föreskriften restriktivt.
En förutsättning för att motion ska få väckas med anledning av händelse av större vikt är att händelsen inte kunde förutses eller beaktas under den allmänna motionstiden eller någon annan motionstid som anges i 3 kap. riksdagsordningen.
Talmannen konstaterar att regeringen beslutade de nya riktlinjerna för bonussystem i statlig verksamhet den 3 juli 2008. Riktlinjerna var alltså kända vid tiden för den allmänna motionstiden och effekterna möjliga att förutse.
Mot denna bakgrund anser talmannen att det inte finns skäl att få väcka motionen med stöd av 3 kap. 13 § riksdagsordningen.
Talmannen finner därför att hinder föreligger enligt 2 kap. 9 § riksdagsordningen för att ställa proposition på hänvisning av motionen till utskott.
Motionen lades till handlingarna.
Anf. 2 Thomas Östros (S)
Fru talman! Det är vid det här laget ett välkänt faktum att världen befinner sig i en finanskris. Denna kris har bromsat in handeln, inte bara på ett ställe och inte bara på ett område. Sverige, som är ett litet land med en stor del av basen för handeln i export, är mycket beroende av vad som händer i omvärlden. Även de länder som i vanliga fall köper våra varor är drabbade av krisen. Den globala finanskrisen kan liknas vid en våg som byggs upp och sprids ut över världen. Steg för steg försvagas marknaden, och i spåren av det kommer problem för företag med varsel, så även i Sverige.
Fru talman! För att dämpa effekterna och bygga framåt presenteras i detta betänkande en tilläggsbudget från regeringen med tre yrkanden om
1. ändring av användningen av anslag,
2. ett bemyndigande om att besluta om vissa utgifter för kommande år och
3. ändringar av fyra utgiftsområden som innebär att anslag för innevarande år sammanlagt höjs med 1 198 miljoner kronor.
Det är en rad åtgärder som kommer, till exempel ökade resurser till Arbetsförmedlingen och vuxenutbildningen och investeringar i infrastruktur.
Fru talman! Tre utskott har inkommit med yttranden till finansutskottet i ärendet: skatteutskottet, arbetsmarknadsutskottet och utbildningsutskottet. I ärendet har tre partimotioner väckts från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har i motionerna lämnat in yrkanden om andra anslagsförändringar än propositionens. I betänkandet finns tre reservationer och tre särskilda yttranden.
Anf. 4 Alice Åström (V)
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 3.
I dag har vi åter debatten om regeringens passivitet. Det känns ovanligt, fru talman, att i riksdagens talarstol gång på gång peka på hur krisen slår och hur varslen dagligen ökar. Det hände senast i dag; var tredje kommun kommer nu att varsla lärare. Våra barns och ungas framtid står på spel.
Regeringen säger som vanligt: Vi avvaktar. Vi analyserar. Vi granskar. Vi återkommer. Det är bara varsel. Det här har inte inträffat i verkligheten.
Jag har ett litet tips till majoriteten. Att styra är att se när krisen kommer. Att styra är att vidta åtgärder för att förhindra att krisen fördjupas och försämrar Sveriges läge. Det är att agera. Att styra är inte att analysera, vänta, avvakta och avvakta tills alla varsel har trätt i kraft. När alla lärare och välfärdsarbetare har gått ut i arbetslöshet är det för sent. Ni har ett ansvar i majoriteten för att agera.
Men, fru talman, jag ska erkänna att mitt hopp inte är särskilt stort. Gång på gång har oppositionen med motioner, med debatter och med interpellationer försökt förmå regeringen att agera. Men för varje steg regeringen har tagit har det krävts en oerhörd kraft från oppositionen för att få minsta lilla förslag att komma till riksdagens bord.
Även i dagens debatt, som handlar om åtgärder för jobb och omställning som bygger på regeringens egna förslag, är åtgärderna och paketen så små att sammanfattningen på första sidan inte ens täcker halva betänkandet. Och då ska ni inse att också beskrivningen av oppositionens motioner finns med i sammanfattningen. Så tunt och så svagt är regeringens agerande i den här djupa krisen.
Fru talman! Hoppet är tyvärr inte stort. Men vi från oppositionen ger oss inte, för det handlar inte om oss i oppositionen. Det handlar inte om Thomas Östros. Det handlar inte om Mikaela Valtersson. Det handlar inte heller om Alice Åström. Det handlar om människor av kött och blod som finns ute i verksamheten och i verkligheten. Det är deras vardag och deras liv som nu slås sönder. Det är inte Thomas Östros utbildning som jag är orolig för, utan det är för våra barn och unga som i dag får se sina lärare bli varslade och lämna skolan.
Men för regeringen tycks det här enbart vara ett spel. Regeringen och de borgerliga partierna gick till val på jobb framför allt. Jobb, inte bidrag - jag tror att det var mantrat som vi hörde ganska många gånger i valrörelsen. Ändå står regeringen passiv och ser hur människor blir varslade och går ut i arbetslöshet. Ni kallade ju tidigare också a-kassan för bidrag. Men uppenbarligen gäller inte den tesen längre.
Fru talman! Ju längre krisen går desto tydligare inser man att den här borgerliga regeringen har exakt samma mantra som alla borgerliga regeringar. De har varit få, men effekterna av dem har varit sorgliga. Det är exakt samma mantra: Sänk skatten! Sänk skatten för dem som har, för det kommer att bidra till att det faller ned smulor som gör att ekonomin kommer att gå i gång. Jobben kommer att komma. Avskaffandet av förmögenhetsskatten skulle innebära investeringar och satsningar i Sverige som skulle skapa jobb, så det var en jobbskaparåtgärd. Sänkningen av skatten för dem som redan har höga inkomster skulle också generera jobb och en vilja hos människor att skaffa sig jobb och höga inkomster så att man ska få del av skattesänkningarna.
Jag undrar vad de varslade säger i dag. Deras framtid handlar inte om att få del av regeringens skattesänkningar. Deras framtid handlar om en sämre arbetslöshetsförsäkring, högre avgifter till a-kassan och mycket försämrade ekonomiska villkor. Det är samma gamla mantra: Sänk skatten för dem som redan har. Då kommer det här att ge sådana marginaleffekter att vi kommer att se ekonomin rulla.
Jag tycker att regeringen borde sätta sig och granska alla siffror. Man kan faktiskt ta Thomas Östros anförande och titta på siffrorna och utvecklingen. Då kanske det borde ringa en liten, liten klocka hos majoriteten om att receptet inte tycks fungera så bra. Receptet tycks snarare leda till att det hela förvärras.
De borgerliga partierna drev frågan om utanförskap hårt i valrörelsen. Ni skulle avskaffa utanförskapet. Människor skulle ha jobb och självförtroende. De skulle kunna förverkliga sig själva och få leva på känslan av att ha sin egen inkomst och ett jobb att gå till.
Effekterna av er politik är att utanförskapet ökar. Antalet människor som har ett jobb att gå till minskar nu kraftigt dag för dag. Ändå säger majoriteten inte mycket om de varsel som finns i kommuner och landsting och om de vädjanden som kommer från Sveriges kommuner och landsting - från era egna partikamrater runt omkring i landet. Vi kommer att få minska antalet anställda i kommuner och landsting, säger de. Det här kommer att slå hårt mot välfärdens kärna. Era egna partikamrater vädjar. Men ni säger bara: Vi återkommer. Vi analyserar. Vi granskar. Vi ska inte agera oförståndigt.
Jag är ledsen, fru talman, men jag måste nog säga att det inte finns någon ekonom och inte några experter inom det här området som anser att regeringen gör rätt. Tvärtom säger man att det är högst oförståndigt att inte agera i den här krisen. Det är högst oförståndigt att agera på ett sätt så att krisen fördjupas och förvärras.
Fru talman! Utanförskapet ökar. Oron och rädslan ökar. Antalet människor som inte har ett jobb att gå till ökar. Våra barn och unga kommer att få sämre utbildning. Arbetslösheten bland unga som i dag borde vara ute i arbetslivet ökar dramatiskt.
Fru talman! Det som krävs är mod. Man måste våga agera och ta ansvar. Åtgärderna och förslagen finns om ni bara sväljer stoltheten och slutar att använda ert gamla mantra om att skattesänkningar är lösningarna på allt. Man har fått städa upp efter borgerliga regeringar tidigare, men det har inte varit det tuffaste. Tuffast har det varit för de människor som har fått betala priset för er politik. Låt inte fler människor betala priset! Våga ta ansvar! Våga regera och agera!
(Applåder)
Anf. 5 Mikaela Valtersson (Mp)
Fru talman! Den globala finansiella krisen är långt ifrån över. Den kommer att påverka människors vardag under lång tid framöver. Arbetslösheten fortsätter att stiga kraftigt, och produktionen minskar.
Den moderatledda regeringen kan kanske inte lastas för uppkomsten av finanskrisen, men genom sin politik, sin oförmåga och sitt bristande engagemang bidrar regeringen till att finanskrisen förvärras och till att lågkonjunkturen fördjupas.
Problemen är fortfarande stora på de finansiella marknaderna. Flera av de åtgärder som regeringen och riksdagen har vidtagit tycks dessvärre i stor utsträckning ha blivit ett slag i luften. Garantiprogrammet utnyttjas bara av en av de fyra storbankerna. Insatserna för fordonsindustrin kom för sent och följdes av många oklarheter om hur de skulle hanteras. Fortfarande har ingen enda fått del av undsättningslånen för företag i kris. Friska företag står utan fungerande finansiering. Risken är stor att sunda företag nu tvingas i konkurs.
Fru talman! Den politik som regeringen hittills presenterat saknar tillräckliga insatser för omställning, utbildning och investeringar. Mot detta ställer vi i Miljöpartiet förslag på kraftiga investeringar i klimat, jobb och utbildning för att motverka effekterna av den ekonomiska inbromsningen. Det skulle samtidigt leda till en viktig omställning av det svenska samhället.
De åtgärder som regeringen nu föreslår i den proposition som vi debatterar i dag kom först efter att vi i oppositionen satte mycket hård press på regeringen. Efter att oppositionen hade framfört krav på åtgärder och liknande krav hade framförts av många andra oberoende myndigheter och debattörer presenterade regeringen pliktskyldigast ett program i december och överlämnade sedan det i form av en proposition i slutet av januari. När vi från början formulerade de här kraven avfärdade regeringen behoven och insåg inte situationens allvar.
Fru talman! Det är hög tid att tackla finanskrisen och lågkonjunkturen med offensiva åtgärder som leder till klimatomställning samtidigt som man kan skapa nya jobb. Regeringens orättvisa fördelningspolitik måste bytas mot en human politik där man ser människor. Trygghetssystemen måste förbättras, och stora investeringar göras i utbildning.
För oss går skapandet av nya jobb och hållbar utveckling hand i hand. Vi menar att den lågkonjunktur vi nu upplever också kan innebära en möjlighet till offensiva åtgärder som skapar arbetstillfällen och bättre förutsättningar för hållbar utveckling.
Miljöpartiet är rätt överens med EU. I likhet med EU-kommissionen menar vi att de åtgärder som sjösätts bör verka för att stärka samhällets långsiktiga utveckling och leda till att de uppsatta klimat- och miljömålen lättare nås.
Hur ser det då ut om man tittar på regeringens åtgärder? Jag tror att vi måste se på innehållet i det man faktiskt gör. Om man granskar innehållet i regeringens väldigt magra åtgärder ser man att det är en otroligt liten del som går till framtidsinriktade satsningar som stärker en omställning. Varför använder ni inte den här tiden till att få i gång jobb och göra sådant som är vettigt och som bidrar till ett samhälle där vi på sikt kan leva bra utan att bidra till mer klimatutsläpp än vad jorden tål samtidigt som vi satsar på ny och offensiv teknik?
Redan i budgetmotionen hösten 2008 föreslog vi i Miljöpartiet en stor satsning på klimatsmart infrastruktur. I november 2008 föreslog vi ytterligare satsningar på infrastruktur. Regeringen föreslår nu att futtiga 400 miljoner ska tillföras kommunikationer. Merparten av dem går till väginvesteringar. Underhållet av järnväg är eftersatt i Sverige. Ytterligare underhållsarbete skulle snabbt kunna sättas i gång nu när konjunkturen vänder nedåt och mer ledig arbetskraft finns att tillgå.
Det finns stora behov av underhåll och investeringar i energieffektiviseringar i de så kallade miljonprogramsområdena. Även i andra bostadsbestånd finns det en stor potential att spara energi. Bygginvesteringarna går ned snabbt, vilket gör att behovet av statliga stimulanser ökar. En effektiv och beprövad metod för att mildra de här effekterna av nedgången i byggkonjunkturen är ROT-avdrag. Men det ROT-avdrag som regeringen föreslår ställer inte tillräckliga krav på energieffektivisering eller andra miljöåtgärder kopplade till ROT-avdraget. Regeringens förslag innebär dessutom att renoveringar av hyresrätter eller av fasader på hus ägda av bostadsrättsföreningar inte kan komma i fråga trots att det är just i flerfamiljshus som de största behoven finns. Det är mycket anmärkningsvärt att man undantar de fastigheter där de största behoven finns och där den största effekten på jobben skulle finnas. Var finns logiken i detta?
Hos landets kommuner och landsting planeras nu neddragningar i verksamheter inom äldreomsorgen, kultursektorn, vuxenutbildningen, grundskolan, förskolan och hälso- och sjukvården. Samtidigt har nu de så kallade tysta varslen börjat verkställas runt om i Sveriges kommuner och landsting. Det handlar om tusentals visstidsanställda människor inom vård och omsorg som har osäkra anställningar som löper ut. De försvinner utan att varslas och utan att det syns i statistiken. Många av dem saknar a-kassa och hamnar rakt in i försörjningsstöd. Det innebär färre anställda i vården, längre köer och sämre vård för människor.
Fru talman! När regeringens jobbpolitik misslyckas är det tyvärr kommunernas socialbidragsköer som kommer att växa. Det drabbar de människor som har de allra lägsta inkomsterna. Antalet fattiga barn i Sverige kommer att öka. När regeringen vägrar ge besked till landets kommuner och de måste minska på personalen i skola och förskola är det barnen som drabbas. Ekot rapporterade i morse om att över 1 000 lärare redan har varslats i landet.
När landsting och kommuner tvingas till nedskärningar i de offentliga välfärdstjänsterna slår det särskilt hårt mot kvinnor. Som offentligt anställda får de ta konsekvenserna i form av sämre löneutrymme, minskad bemanning och risk för uppsägning och arbetslöshet.
Det är olyckligt om läget kraftigt försämras i kommuner och landsting på grund av regeringens bristande intresse för läget i landets kommuner. När kommunerna ser sina skatteinkomster sjunka innevarande år och nästa år borde staten också ta ett ansvar för det. Tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet föreslår vi höjda statsbidrag årligen till kommuner och landsting.
Fru talman! Det krävs nu ett stort antal utbildningsåtgärder inom kvalificerad yrkesutbildning, yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning samt fler högskoleplatser. Vi har tillsammans med våra vänner i det rödgröna samarbetet presenterat ett flertal kraftfulla utbildningsåtgärder. Syftet med de satsningarna har varit att skapa förutsättningar för fler människor att omskola sig och fortbilda sig nu när arbetslösheten stiger. Det mildrar både effekterna av lågkonjunkturen och gör att fler människor blir rustade att ta nya jobb när konjunkturen sedan vänder. Regeringen gör precis tvärtom.
Regeringen har hitintills inte presenterat några aktiva insatser för att möta risken för ökad ungdomsarbetslöshet. Jobb till ungdomar är oerhört viktigt, och man visar nonchalans inför att åtgärda detta. I tider av ekonomisk oro är behovet av fungerande trygghetssystem som störst.
Regeringen har konsekvent sedan 2006 försämrat arbetslöshetsförsäkringen i detta land. Försäkringen har blivit dyrare och ersättningen har blivit lägre. Det har lett till att hundratusentals människor lämnat försäkringen, och de är nu utlämnade till försörjningsstöd om de blir arbetslösa.
Sverige har en tradition, fru talman, av att klara strukturomvandlingar i ekonomin med stor framgång. Men en viktig del i den framgången har varit att människor känt trygghet och därför kunnat vara mindre oroliga för att förlora sitt arbete. När regeringen nu har försämrat arbetslöshetsförsäkringen har också vår förmåga till omställning i det här landet blivit sämre, och lågkonjunkturen blir djupare och kommer att hålla i under längre tid. Detta är en mycket olycklig utveckling.
Jag yrkar bifall till vår gemensamma reservation från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, alltså reservation nr 3.
(Applåder)
Anf. 6 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag vill först yrka bifall till förslaget i finansutskottets betänkande i sin helhet.
Det råder ingen tvekan om att vårt land är i en svår ekonomisk situation. Hela världsekonomin har tvärnitat efter den finanskris som drabbade världen i september 2008. Det som i höstas såg ut som en normal lågkonjunktur och vissa problem på finansmarknaden främst i USA har blivit en recession i hela världsekonomin och en finanskris som har orsakat stora skador också på den reala ekonomin. Den förväntade lågkonjunkturen har därför fått ett djup och en bredd som vi inte skådat i modern tid.
Sverige som är en liten, öppen ekonomi är särskilt drabbat av denna kris. Just att krisen har slagit så hårt mot vår tillverkningsindustri gör det så allvarligt. Svenska tillverkningsföretag och vår exportindustri har ju starkt bidragit till att skapa vår gemensamma välfärd. Anställda och företagare inom denna sektor har skapat de resurser som har betalat mycket av våra skolor, vår sjukvård och vårt rättssystem.
Eftersom problemen är globala måste också lösningarna vara gemensamma i allt högre grad. Aldrig förr har internationellt samarbete varit så angeläget. Det har också gjorts många samordnade insatser, inte minst inom EU. Det har handlat om räntesänkningar, åtgärder mot finanskrisen, stimulanser av ekonomin med mera. Krisen visar både vårt gränslösa beroende av varandra och vikten av ökat samarbete framöver.
Fru talman! Det är naturligtvis inte bara industrin som har drabbats. Hushållen har i allra högsta grad fått känna på effekterna av krisen. Många upplever stor oro för sina jobb, och många har också fått fundera på om de har råd att amortera på sina lån. Många har varslats om uppsägning, och andra har redan förlorat sina jobb. Värdet på hushållens aktiefonder har minskat drastiskt i värde. Värdet på bostäder har sjunkit för många.
Människor är oroliga både för sin egen ekonomi och för hur skola och äldreomsorg ska finansieras i fortsättningen då också kommunernas ekonomi pressas alltmer framöver. Detta är en naturlig följd av de problem vi brottas med över hela världen.
Fru talman! Trygghet i det lilla är trygghet i det stora. Det ena ger det andra. När tryggheten i arbetet är hotad blir också behoven av den lilla världen än större. När makten över det egna livet ökar - när lönen kommer in varje månad och arbetskamraterna frågar efter en när man är borta - då växer också tryggheten.
Politikens roll blir därför att skapa så trygga och långsiktiga spelregler för samhällsekonomin och jobben som möjligt. Men hur duktig en svensk regering än är kan vi aldrig inbilla oss att vi kan glida igenom den världsvida ekonomiska krisen utan att påverkas. Vi måste också se till att det vi nu gör är sådant som inte föröder statsfinanserna och skapar andra långsiktiga problem. Därför har regeringens politik sedan tillträdet varit att dels skapa sysselsättning och bryta utanförskap, dels ha ordning och reda i statsfinanserna.
Vi har ett allvarligt läge, men det hade kunnat vara ännu värre. Våra statsfinanser är nämligen starkare än någonsin tidigare, och alliansens jobbpolitik har medverkat till att minska utanförskapet med uppemot 200 000 personer innan krisen slog till med full kraft. Arbetsförmedlingens egna prognoser visar att inte ens under 2009 och 2010 kommer sysselsättningen att understiga den nivå som gällde då regeringen tillträdde 2006.
Vårt utgångsläge att möta krisens effekter är därför ganska goda. Därför har också regeringen haft utrymme att i höstens budgetproposition samt genom de åtgärder som nu beslutas om i dag satsa över 40 miljarder kronor för 2009 på åtgärder för att öka efterfrågan i ekonomin och dämpa effekterna av nedgången som följer i krisens spår.
Kommuner och landsting har från och med i år redan fått skattelättnader och ökade intäkter på runt 10 miljarder kronor per år. Men mer behöver göras för att i rådande läge skapa rimliga förutsättningar för kommuner och landsting. Regeringen återkommer den 15 april i samband med vårpropositionen med besked i frågan så att kommuner och landsting vet vilka förutsättningar de har för sitt budgetarbete för 2010.
Men så används i den här debatten också påståenden från nyheterna nu på morgonen om att var tredje kommun varslar lärare. Det är uppgifter från en facklig organisation som har gjort en undersökning, och vi har inte de formella och officiella siffrorna på detta. Men att kommuner minskar antalet lärare beror främst på att vi får färre elever i framför allt grundskoleåldern. Däremot växer antalet barn i förskolorna. I exempelvis min egen hemkommun minskar antalet lärare i skolan - man varslar inte, men man krymper ändå antalet lärare - men man ökar antalet inom förskolan. Det är en naturlig utveckling när demografin förändras.
En intressant fråga till oppositionen är: Ska kommunerna inte agera så att man anpassar bemanning och verksamhet efter behov och efterfrågan?
Det som kan bli problem är om man utöver detta gör saker och ting som långsiktigt inte är sunda för välfärd och verksamheter.
Till det jag räknat upp här ska också läggas att regering och riksdag har utfärdat statliga garantier på mer än 2 300 miljarder kronor för att skapa stabilitet bland annat på finansmarknaden. Läser man också utskottets betänkande på s. 20-21 räknas det upp ett antal olika beslut vi har fattat om paket för att bemöta krisen och mildra effekterna och skapa stabilitet. Det har handlat om en stabilitetsplan vi har antagit, kapitaltillskott till Almi och Svensk Exportkredit, förstärkt exportfinansiering, fordonssektorpaket, lån till våra grannländer som exempelvis Island och arbetsmarknadspolitiska insatser. Och så påstår oppositionen att vi är passiva! Det är något märkligt.
Jag skulle vilja påstå att Sverige tillhör de EU-länder som gör störst satsningar på att bemöta krisen och som har en av de mest expansiva inriktningarna i finanspolitiken under de närmaste åren.
Som sagt var fattar vi i dag beslut om paket som omfattar över 8 miljarder kronor. Det handlar om att intensifiera Arbetsförmedlingens matchningsverksamhet med 3 miljarder kronor. Totalt satsar vi 6,6 miljarder på fler praktikplatser. Det motsvarar ungefär 53 000 platser under de närmaste åren. Vi höjer Arbetsförmedlingens anslag för att öka deras möjlighet att möta den ökade efterfrågan under detta år. Nystartsjobben som introducerades av regeringen för att stärka möjligheterna för långtidsarbetslösa att komma tillbaka in på arbetsmarknaden vidgas och får fler möjligheter att fungera. Det blir fler platser inom yrkesutbildningen och fler yrkesvuxutbildningsplatser etcetera.
Vi omfördelar också platser inom högskolan så att platser som inte besätts flyttas över till områden där det finns ett efterfrågetryck på högskoleplatser. Det gör vi så att vi i första hand använder befintliga resurser på ett effektivare sätt innan vi går in med nya resurser.
Läser man oppositionens motioner kan man ju snart tro att högskolor och universitet snarare är arbetsmarknadspolitiska inrättningar, och det ska de inte vara. Högskolor och universitet ska vara högskolor och universitet oavsett konjunkturläge, men självklart ska de möta efterfrågan på utbildningsplatser. Men som sagt ska första steget vara att använda befintliga platser på ett effektivt sätt.
Fru talman! Lågkonjunkturen inom bygg- och anläggningsindustrin är ett bra tillfälle att satsa på infrastrukturinvesteringar samtidigt som sysselsättningen ökar. Regeringen satsar nu sammanlagt 14,6 miljarder kronor för 2009 till Banverket och Vägverket för drift och underhåll av väg och järnväg.
Skattereduktionen för hushållsarbete vill jag säga är en succé. Mot bakgrund av detta och den försvagade byggkonjunkturen inför vi nu en motsvarande skattereduktion för byggsektorn. Satsningen motsvarar ett skattebortfall på ca 3,5 miljarder kronor årligen. Det är stora summor. Därigenom gör vi också en mycket verkningsfull insats mot svartarbete.
Som ordförande i riksdagens finansutskott men också som kristdemokrat är jag mån om att vi har ordning och reda i de offentliga finanserna. Det är en grundförutsättning för en långsiktigt hållbar politik. Den ekonomiska politiken ska också hålla en hög etisk profil. Med det menar jag att vi politiker ska hushålla med medborgarnas pengar. Varje skattekrona måste användas så effektivt som möjligt, och vi får inte dra på oss alltför stora skulder som dagens unga får betala dyrt för i framtiden.
Fru talman! När jag läser oppositionens motioner blir jag besviken. Det är ständiga utspel och krav om nya paket. Lägger man ihop alla uttalanden, debattartiklar och motioner här i riksdagen skulle effekterna på statsfinanserna bli förödande. Regeringen påstås vara passiv, men med samma logik skulle man kunna kalla oppositionspartiernas agerande hysteriskt. Sanningen är att oppositionens förslag är, vill jag påstå, oansvariga, oseriösa och ologiska.
De är oansvariga för att förslagen hotar statsfinanserna och driver upp budgetunderskottet till en nivå där vi riskerar att inte kunna finansiera vår gemensamma välfärd långsiktigt. Nu går vi från ett kraftigt budgetöverskott 2007 och 2008 till ett kraftigt underskott 2009. Det är delvis engångseffekter, men utvecklingen gör att vi måste höja ett varningens finger och vara varsamma med vad vi använder pengarna till.
Jag tycker att man är oseriös när man påstår, som exempelvis Socialdemokraterna, att man i den här motionen vill satsa ytterligare 3,5 miljarder på kommunerna - men läser man noggrant upptäcker man att det beträffande det mesta av pengarna handlar om sådant som kommunerna måste motprestera. Det handlar om traineeprogram, utbildningsvikariat och renoveringar. Alltså: För att få pengarna måste man göra motsvarande insatser från kommunkassan och troligtvis också mer därtill, för man ska också handleda de ungdomar som blir trainee och liknande saker. Det är bara en liten del som utgörs av nya, friska pengar. Kommunernas ekonomi förbättras alltså inte av detta, om det är det som är argumentet. Är det en arbetsmarknadspolitisk åtgärd finns det kanske mer logik i det hela, men försök inte slå i kommunpolitikerna att de får en bättre ekonomi i kommunerna av era förslag.
Det är ologiskt när man skiljer på reparation av det egna hemmet och möjligheten att köpa städtjänster. Ni är för att typiskt manliga tjänster ska få en skattereduktion, men mer typiskt kvinnliga tjänster får ingen skattereduktion. Var finns logiken i detta? Det kan ju inte vara så att man ser ned på arbeten som utförs i högre grad av kvinnor än av män.
Fru talman! I det anförande som jag höll här i kammaren den 18 juni i fjol, då ekonomin gick på högvarv och statsbudgeten uppvisade rekordstora överskott, manade jag till besinning när oppositionen ville öka statens utgifter. Jag sade så här: "Vi har också konjunkturkänsliga finanser som gör att det måste finnas reserver om det verkligen vänder nedåt i ekonomin framöver." Och där är vi nu.
Jag vet inte hur lång eller djup den här lågkonjunkturen kommer att bli. Det enda jag vet med säkerhet är att vi måste ha en beredskap att kunna göra ytterligare reformer och stimulanser om så krävs, och det kan vi inte göra om vi för tidigt spenderar alla resurser vi har, som man kan tro att oppositionen vill. Det är endast med en ansvarig ekonomisk politik, där varje insats prövas noga, som vi skapar så mycket av trygghet som möjligt i en allt otryggare värld.
(Applåder)
Anf. 7 Thomas Östros (S)
Fru talman! Det är en global kris som vi möter. Det innebär inte på något sätt att Sveriges regering och Sveriges riksdag kan avhända sig ansvaret för att möta den krisen. Det är det som vi är så djupt kritiska mot. Varför ska Sverige ha en galopperande ungdomsarbetslöshet, en arbetslöshet bland ungdomar som ökar mycket snabbare än i andra europeiska länder? Varför tar ni inte ansvar för att vända en sådan utveckling? Varför ska Sverige nu hamna i ett läge där socialbidragstagarna ökar och där människor inte längre tillhör försäkringar? Det är ju någonting som ni har åstadkommit genom att knuffa ut en halv miljon människor ur a-kassan strax innan vi går in i en djup recession.
Stefan Attefall är ordförande i riksdagens finansutskott. Tillsammans med Anders Borg tillhör du den lilla grupp som har störst ansvar för den situation vi nu är i, det vill säga att du har mycket illa förberett Sverige inför en lågkonjunktur. Det är inte bara det att du har bidragit till att knuffa ut människor ur a-kassan. Du kunde inte låta bli, när högkonjunkturen var som starkast, att sätta sprätt på pengarna genom skattesänkningar på 85 miljarder kronor, nästan allt koncentrerat till dem som har det riktigt gott ställt.
Det har gjort att du nu tvingas stå här och säga: Jag kan inte göra så mycket åt ungdomsarbetslösheten, jag kan inte göra så mycket åt kreditproblemen bland småföretagen och jag kan inte göra så mycket åt att stötta välfärden, därför att jag satte sprätt på pengarna.
Nu har vi en situation där det är så här: När man som löntagare blir pensionär får man höjd skatt. När man som löntagare blir arbetslös får man höjd skatt. När man som löntagare blir sjuk får man höjd skatt. Men du lånar pengar för att ge oss som tjänar mer än 50 000 kronor i månaden en skattesänkning på 13 000.
Tänker du fortsätta säga ja till en politik som lånar pengar till att sänka skatten för dem som har det riktigt gott ställt? Och på vilket sätt ger en sådan skattesänkning ett enda nytt jobb i Sverige?
Anf. 8 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag börjar med ungdomsarbetslösheten. Ja, det är bekymmersamt att ungdomar är de som ofta får gå först. De har kommit in sist på arbetsplatserna, och de har i högre grad också tillfälliga jobb.
Vi har sänkt skatten genom att sänka arbetsgivaravgiften för ungdomar från den 1 januari i år. Socialdemokraterna vill höja beskattningen av arbete för unga. Kommer det att bli fler jobb med en sådan politik, Thomas Östros?
Vi gör ytterligare insatser på utbildningsområdet för inte minst unga människor. Det kommer att vara verkningsfullt för att hjälpa många unga att få en ny start och en hjälp in på arbetsmarknaden.
Men det är bekymmersamt, och där måste vi följa utvecklingen och fundera över vad vi kan göra mer. Jag är lika bekymrad som du över situationen för ungdomar, men jag tror inte att den politik som Thomas Östros och Socialdemokraterna för kommer att leda till fler unga människor i arbete.
Visst, jag tar ett stort ansvar som riksdagsledamot, som ordförande i finansutskottet och som en del i alliansen. Men vi kan titta på exempelvis det här med högkonjunkturen. Då hade Socialdemokraterna i sitt budgetalternativ exakt samma saldo som regeringen. Det skilde några få kronor, tror jag. Det innebär att ni inte samlade något mer i ladorna. Det fanns däremot en skillnad i politisk inriktning. Ni hade mer bidrag, mer utgifter för mer bidrag, och vi hade lägre skatter, inte minst för löntagare. Det är en ideologisk skiljelinje - ja! Men påstå inte att Thomas Östros hade större saldo. I höstens budget, som vi antog, hade ni till och med räknat fel, så ni hade ett par miljarder sämre saldo än ni själva uppgav.
Anf. 9 Thomas Östros (S)
Fru talman! Ungdomsarbetslösheten visar vilken slösaktig politik som Stefan Attefall tillsammans med Anders Borg har bedrivit. En enad expertis säger: Slösa inte bort mycket stora resurser, 10-15 miljarder, på att sänka skatten i form av sänkt arbetsgivaravgift för de storföretag som har ungdomar anställda!
McDonalds fick i fickan miljontals kronor. Expertisen sade: Det ger inga ungdomsjobb.
Mycket riktigt, nu ökar ungdomsarbetslösheten snabbare i Sverige än i andra länder, och du har satt sprätt på pengarna. De ungdomarna hade behövt en gymnasieutbildning, för många av dem har inte fullgjort sin gymnasieutbildning. De ungdomarna hade behövt ett första steg in i arbetslivet. De ungdomarna hade behövt lite resurser så att vi skulle ha kunnat investera i dem så att de inte behöver gå som nu, helt sysslolösa, och riskera att slås ut ur arbetslivet.
Men Stefan Attefall kunde inte låta bli. Pengarna brände i fickan. Man satte sprätt på dem. Återigen upplevde vi samma sak.
Men nu ställde jag ju en fråga till Stefan Attefall. Hur var det med det här att låna pengar så att höginkomsttagarna ska kunna få ordentliga skattesänkningar på 13 000 kronor? Alla vet att det inte ger några jobb. Det är en fördelningspolitisk fråga. Pensionärerna får högre skatt än löntagarna. När man blir arbetslös får man inte bara en djävligt dålig a-kassa; man får dessutom höjd skatt. Och när man är sjuk får man dessutom höjd skatt. Men en höginkomsttagare får, med lånade pengar, en rejäl skattesänkning. På vilket sätt ger det jobb? Är du beredd att fortsätta en sådan politik?
Vi har vid varje tillfälle när ni sänkt skatten haft ett alternativ. Vi hade i dag haft en starkare välfärd. Vi hade i dag haft mer av infrastrukturprojekt. Vi hade i dag haft ett bättre trygghetssystem, och vi hade haft bättre trygghet också för småföretagare. Vid varje tillfälle har vi lagt fram alternativen. Ni är i majoritet. Ni kör igenom era skattesänkningar. Därmed sätter ni, återigen, sprätt på skattebetalarnas pengar.
Anf. 10 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Den fantastiska politik som Thomas Östros målar upp i sina anföranden har prövats. Thomas Östros har suttit i regeringen, haft flera ministerposter, prövat detta under högkonjunkturår. Ändå lyckades Thomas Östros inte bryta utanförskapet och minska arbetslösheten. Vi hade högre arbetslöshet 2006 än 2002, den sista mandatperioden då Thomas Östros parti var i regeringsställning. Hur kommer det sig att en så kallad arbetarregering under goda, normala konjunkturomständigheter misslyckas med att skapa fler arbeten?
När vi kom till makten ökade vi antalet människor i arbete och minskade utanförskapet. Vi har fler människor i arbete nu, och enligt alla ekonomiska experter är jobbskatteavdraget en del i en sådan verkningsfull politik. Förutom att det skapar arbete ökar det också människors makt över det egna livet. Man har mer egna pengar att leva på. Dessutom har det haft en stimulerande effekt i den lågkonjunktur vi gått in i.
Självklart ska ungdomar få utbildning. Vi kommer att se till att det inte är brist på utbildningsplatser för unga människor. Det finns fortfarande lediga platser exempelvis inom högskolan.
Sedan kommer de fördelningspolitiska resonemangen från oppositionens sida. De blandar hej vilt och ger extrema exempel med helårseffekter och månadseffekter. De blandar ihop korten så att vanliga människor har svårt att hänga med i retoriken.
Se på din egen regeringsperiod, Thomas Östros! Mellan 1995 och 2006 ökade inkomstspridningen i Sverige med 25 procent - under socialdemokratisk regeringstid. Förmögenhetskoncentrationen ökade ungefär lika mycket. Det är facit av Socialdemokraternas ekonomiska politik, men det döljs i en hög och vacker retorik. I praktiken leder det emellertid fel.
Anf. 11 Mikaela Valtersson (Mp)
Fru talman! Stefan Attefall ondgör sig i sitt anförande över att vi från oppositionen om och om igen kommer med krav på åtgärder. Jag ska berätta för kammaren att i denna djupa lågkonjunktur är jag och Miljöpartiet hellre hyperaktiva än sömniga och passiva.
Arbetsförmedlingens statistik visar på en dramatisk utveckling. Ett stort antal människor varslas varje månad. Antalet nyinskrivna ökar markant. Över tusen lärare har redan varslats, och det är barnen som drabbas när antalet lärare och förskollärare minskar. På samma sätt som under krisen i början av 90-talet är det barnen som drabbas, och de barn som är fattigast drabbas värst.
Hur kan ni sitta bredvid och se på denna utveckling utan att agera och skjuta till pengar? Har ni ingen som helst erfarenhet från budgetarbete i kommunerna när ni säger att ni ska komma med besked någon gång längre fram? De håller på för fullt med att planera och ta fram budgetar för kommande år och behöver därför få besked om hur deras verklighet och förutsättningar ser ut. Hur kan man slå ifrån sig det faktum att tusen lärare redan har varslats och i stället visa på goda exempel? Tror Stefan Attefall inte på den statistiken? Är Stefan Attefall inte orolig, fru talman, över den utveckling vi ser, över varslen i kommunerna och landstingen?
Det talas om naturlig demografisk utveckling. Självklart måste man hantera en sådan utveckling. Det måste man göra i varenda kommun. Det är vardag för dem. Men detta, Stefan Attefall, är någonting helt annat och kräver specifika åtgärder. Det är en exceptionell situation. Är ni över huvud taget oroliga?
Anf. 12 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Självklart är varje politiker som kan läsa och se orolig över vad som händer i vår värld och i vårt land. Vi är mitt inne i en mycket besvärlig tid, och den kommer inte att bli lättare under den närmaste tiden.
Det gäller att också göra en riktig analys. Mikaela Valtersson talar om kommunernas ekonomi. Ja, de fick på tre år över 30 miljarder kronor i sänkta skatter och ökade bidrag i den budget vi lade fram i höstas. Vi har sagt att vi är beredda att diskutera ytterligare insatser för kommunerna, och vi har sagt att vi ska ge besked i samband med vårpropositionen. Det är den 15 april. Hyperaktivismen hos Miljöpartiet får kanske vänta åtminstone några veckor, tills vi gjort en rejäl analys av läget i kommunerna och nya ekonomiska bedömningar hunnit tas fram.
Man måste också titta på vad som händer i kommunerna, på de mer naturliga förändringar som sker på grund av demografiska förändringar, såsom att allt färre barn är i grundskoleåldern. Det är klart att kommunerna då krymper den kostymen. Samtidigt vet vi att det blir fler barn i förskolan, och mig veterligen - det är möjligt att Mikaela Valtersson har bättre kunskap om det än jag - har det inte lagts några stora varsel på förskollärare. Tvärtom anställer många kommuner fler förskollärare och bygger ut sina förskolor då det just nu finns ett efterfrågebehov på förskollärare.
Vad är det som orsakas av krisen och vad är mer så att säga normala anpassningar till ett förändrat antal elever? Den analysen måste göras om regeringen är seriös och ansvarsfull. I opposition kanske man slipper det.
Kom ihåg att vi självklart är oroliga för utvecklingen, men tro inte - det vill jag gärna säga - att vi kan glida oss igenom den ekonomiska krisen utan att den påverkar oss på något sätt. Med statens budget kan vi inte undanröja den ekonomiska krisen, men vi ska göra allt vi kan för att motverka, dämpa och möta de effekter den innebär. Och det ska göras på ett sådant sätt att vi får en långsiktigt god ekonomisk utveckling och står rustade och är beredda när konjunkturen vänder uppåt.
Anf. 13 Mikaela Valtersson (Mp)
Fru talman! Stefan Attefall säger att det inte kommer att bli lättare i kommunerna. Men ni måste väl inse, Stefan Attefall, att när ni sitter i regeringen och styr har ni också makten att underlätta. Ni har makten och möjligheten att göra det något lättare, att hjälpa till att mota och möta lågkonjunkturen. Det väljer ni att inte göra.
Stefan Attefall står i talarstolen och sjunger långsamhetens lov. Han förklarar varför man inte gör någonting, säger att man ska analysera och att vi bara kommer rasande med olika åtgärder. Då kan jag berätta att vi har analyserat. Vi har till och med hamnat på ungefär samma slutsats som de flesta ekonomer och myndigheter i landet, nämligen att det behövs mer aktiva åtgärder, mer åtgärder för människor som står långt ifrån och drabbas värst i krisen. Vi har noga prövat varje insats och kommit fram till att åtgärder behövs inom utbildning, i investeringar och för en klimatomställning som samtidigt ger jobb.
Stefan Attefall säger att man minskat utanförskapet. Det är ett hån mot människor som nu blir arbetslösa. Det är ett slag i mellangärdet på folk på Scania och ute i kommunerna som varslats och nu är oroliga för att bli uppsagda. Er logik stämmer inte längre, Stefan Attefall. Den retorik som ni jobbade fram 2005 och 2006 fungerar inte längre. Att sänka skatten och säga att jobbskatteavdraget leder till jobb när det inte finns några jobb i dag, när det krävs helt andra åtgärder, är ett hån.
Anf. 14 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Ja, situationen i landets kommuner kommer att vara besvärlig den närmaste tiden. Vi ska möta den med ytterligare insatser. Vi har, som sagt, redan satsat över 30 miljarder de närmaste tre åren för att förstärka resurserna för kommunsektorn. Det är inga småpengar. Den 15 april, när vi ger besked i den frågan, ger vi också goda planeringsförutsättningar för kommunerna i deras budgetarbete inför 2010. Det är rimligt, och jag tror inte att någon behöver ha besked tidigare än så för att kunna göra ett bra budgetarbete i kommunerna.
När vi säger att vi har minskat utanförskapet är det självklart inte alltid samma människor som genom de åtgärderna fått jobb som i dag varslas, exempelvis på grund av problemen inom fordonsindustrin. De människor som upplever ett varsel känner förstås oro, men om man tittar på helhetssiffrorna, på utvecklingen bland förtidspensionerade, sjukskrivna, arbetslösa ser man att vi haft en mycket kraftig positiv utveckling. Det gör att vi står starkare som ekonomi, men också som arbetsmarknad, i den konjunkturnedgång vi nu befinner oss i. Det innebär att vi möter lågkonjunkturen från en bättre position än om vi varit i samma läge som när vi tog över makten 2006.
Jag vill påstå att den ekonomiska politik vi fört varit framgångsrik. Jag vill påstå att det nu krävs en ambitiös ekonomisk politik för att möta konjunkturnedgången. Vi har redan gjort mycket. Mer behöver göras. Men det måste göras med eftertanke och med noggranna analyser i botten. När man lägger ihop alla oppositionens utspel och uttalanden ger de inför medborgarna sken av att det finns hur mycket resurser som helst att användas till allt och alla. Problemet är bara att om oppositionen skulle komma i den situationen att allt ska verkställas i praktiken hamnar de i en ruskig svekdebatt. Det är tur att de slipper den.
Anf. 15 Alice Åström (V)
Fru talman! Tyvärr ser man i replikskiftena och framför allt i Stefan Attefalls anförande att det är som jag sade. Regeringen säger: Vi analyserar, vi följer och vi avvaktar - egentligen har vi inte så stora problem. Man säger att kommuner och landsting har fått mer resurser, mer pengar, och att det här är en demografisk fråga. Dessa signaler - om att man återkommer i vårpropositionen, att kommuner och landsting kan planera och att det inte är någon brådska - gör mig orolig. Insatserna lär ju inte bli särskilt stora om detta är den analys man gör.
Min fråga blir ganska enkel: Hur stort behov ser Stefan Attefall att kommuner och landsting har? Vilket spann anser Stefan Attefall, som finansutskottets ordförande, är en rimlig nivå på insatser? Jag frågar inte vad regeringen ska komma med, för jag vet att jag kommer att få svaret att vi får avvakta med det. Men vad gör Stefan Attefall som finansutskottets ordförande för analys av vad det finns för behov?
Sedan har jag en fråga till. Apropå högskolor och universitet sade du, Stefan Attefall, att de inte är någon arbetsmarknadsutbildning. Anser inte majoriteten att det i en tid med arbetslöshet är bättre att människor vidareutbildar sig, stärker sin kompetens och får ökad kunskap? Är inte det en mer positiv åtgärd än att gå ut i öppen arbetslöshet? Detta visar vilken brist på kunskap man har i majoriteten.
Anf. 16 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Möjligtvis uttrycker jag mig oerhört otydligt eftersom jag inte lyckas förklara för Alice Åström att jag är orolig för det ekonomiska läget. Den som på nytt lyssnar till mitt tal och till mina inlägg i replikskiftena tror jag kommer till en annan slutsats än Alice Åström. Möjligen är det så att Alice Åström väljer att lyssna på det hon vill.
Vi har ett allvarligt läge. Vi har stora bekymmer. Men jag kanske också försöker nyansera bilden lite grann. När man lyssnar på oppositionens företrädare kan man få intrycket att allt är nattsvart och att regeringen ingenting gör. Jag försöker säga att det faktiskt händer en hel del. Det har fattats ett antal viktiga beslut för att stabilisera finansmarknaderna och stimulera ekonomin, både i budgetpropositionen och i de beslut som vi ska fatta i dag. Det verkar som om dessa beslut inte existerar för Alice Åström och de andra i oppositionen. Det verkar som om de beslut vi fattar och de åtgärder som vidtas inte existerar.
Vilka behov finns då i kommunsektorn? Det finns behov av ökat stöd. Hur mycket är något som analyseras just nu, liksom vad vi totalt sett har för ekonomiskt utrymme. Detta är också beroende av en analys av hur utdragen lågkonjunkturen bli. Det är det bekymmersamma. Vi måste ju ha resurser att klara av hela konjunkturförloppet och inte bara ett år. Den analysen pågår, och innan den är klar vill jag inte uttala mig om några exakta summor.
Sedan vill jag säga några ord om högskoleutbildning. Högskoleutbildning ska inte vara en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det ska vara utbildning, och det ska vara bildning. Det ska finnas platser för detta, inte minst i en lågkonjunktur. Det är vi helt överens om. Men av en del av oppositionens texter får man intrycket att man vill göra en arbetsmarknadspolitisk institution av högskolan. Det motsätter jag mig. En högskola ska stå för en högskoleutbildning med hög kvalitet, och det ska vara samma spelregler oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur.
Anf. 17 Alice Åström (V)
Fru talman! Det är möjligt att jag lyssnar selektivt. Det skulle vara intressant att få höra av dem som har lyssnat på debatten om de fick några fler besked som jag inte lyckades höra. Jag lyckades inte med det - inte nu heller - för det var inga tydliga besked.
När det gäller insatser som regeringen har gjort pratar man om att det är viktigt att man analyserar, att man är noggrann och att man vidtar precis rätt åtgärder. Men med stabilitetsstärkande åtgärder för det finansiella systemet har regeringen misslyckats totalt. Där får man ingen uppslutning över huvud taget. Tydligen hade man inte analyserat tillräckligt noggrant, och paketet och insatsen för fordonssektorn utnyttjas inte alls.
De åtgärder ni har vidtagit har ju inte varit de rätta. De används ju inte. De har ju inte förändrat situationen ett dugg. Det är det som är det skrämmande. Man blir lite bekymrad över att det är just när det gäller välfärdssektorn som man ska analysera, följa och avvakta ännu längre.
Stefan Attefall säger att man inte ska pytsa ut allt på en gång. Det är ungefär som om det vore hål i taket på huset och en storm vore på väg. Det börjar småregna, men jag sätter inte upp alla brädorna på en gång utan bara en. Det regnar mer och mer och jag sätter upp en bräda till. Så avvaktar jag. Då kommer jag att ha ett hus som är förstört! Allt jag äger och har kommer att vara förstört. Den enda vettiga åtgärden hade varit att reparera taket när jag såg stormen komma. När man har instrumenten och brädorna och har möjlighet att agera ska man reparera för att hindra att skada uppstår.
Ni väljer att avvakta, följa och analysera och att snickra bit för bit. Detta kommer att falla sönder, och det drabbar människor.
Anf. 18 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Vi ger besked. Vi tar i dag beslut om ett arbetsmarknadspolitiskt paket på över 8 miljarder kronor. Det handlar om förstärkningar på Arbetsförmedlingen, fler utbildningsplatser, fler praktikplatser, fler platser inom yrkeskomvux etcetera. Det är ett ganska omfattande paket som antas i dag.
Vi har fattat beslut om stabilitetsplanen för det finansiella systemet. Det är sant att inte alla banker har gått med i garantiprogrammet. Det beror på de regelverk som finns i Europeiska unionen. Men stabilitetsplanen har varit viktig. Det säger alla banker. Den har bidragit till att skapa lugn och ro på marknaden, och den har bidragit till att sänka upplåningskostnaden. Det är bara att prata med företrädare för bankerna, om nu Alice Åström vågar närma sig kapitalet på det sättet.
I fråga om fordonsindustrin kan vi se att exempelvis nu i dagarna behandlades Volvos ansökan om lån i den europeiska investeringsbanken, vilket ju bygger på det beslut om statliga garantier som vi har fattat. Den frågan kommer säkert att klaras ut inom den närmaste tiden.
Alice Åström säger: Vi har ju instrumenten, varför gör vi inte mer? Då undrar jag: Vilka instrument har Alice Åström? Jo, en chockhöjning av skatten för Sveriges löntagare som gör det dyrare att anställa människor och ger mindre pengar i plånboken för Sveriges löntagare. Är det instrumentet för att lösa Sveriges ekonomiska problem och få en bättre fungerande arbetsmarknad? Tvärtom kommer det att förstärka problemen. Låt oss för allt i världen undvika de instrument som Alice Åström förordar!
Anf. 19 Lars Elinderson (M)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till finansutskottets förslag och avslag på reservationerna.
Jag ska inleda med att göra en liten analys av Thomas Östros inledning. Det är fascinerande och spännande att lyssna på Thomas Östros, inte minst när han står i talarstolen. Då har han ett annat tonläge än i det avspända samtalet över sammanträdesbordet. Thomas är en mästare på retorik, men han är inte precis någon nyansernas mästare. Han har också en tendens att blanda äpplen och päron som jag tycker är lite anmärkningsvärd med tanke på hans bakgrund.
Han talar om kortsiktiga konjunkturproblem i samma termer som han beskriver långsiktiga strukturella problem i ekonomin. Han talar om prognoser som om det vore verklighet, och han talar om ersättningsnivåer men aldrig om hur de finansieras.
Varje högkonjunktur följs förr eller senare av en lågkonjunktur. Under både högkonjunkturer och lågkonjunkturer är det viktigt att man har fokus inte bara på de aktuella problemen utan också på de långsiktiga strukturella frågorna och har en långsiktig plan för den ekonomiska utvecklingen.
Sverige har i dag hållfasta och långsiktiga regler för den ekonomiska politiken, framför allt för att förhindra att de kortsiktiga åtgärderna för att dämpa efterfrågan i en högkonjunktur och för att stimulera när konjunkturen går ned motverkar strävan mot en långsiktigt stabil ekonomisk utveckling.
Vi har både de finanspolitiska och de penningpolitiska ramverken för att förhindra en konflikt mellan de kortsiktiga behoven och de långsiktiga målen. Jag tycker att det någon gång i debatten borde framgå att det finns en konflikt mellan de långsiktiga strävandena och alltför yviga kortsiktiga åtaganden.
Det är viktigt att inte tappa fokus på de långsiktiga målen. Regeringen har under den här mandatperioden lyft fram flera sådana långsiktiga strukturella problem i den svenska ekonomin. Det viktigaste av de problemen är att alltför många människor hamnat utanför arbetsmarknaden eller aldrig kommit in i arbetslivet, och de tenderar att stanna i ett permanent, konstant utanförskap.
Vi har nu ett akut kortsiktigt problem som tas upp inte bara av Thomas Östros utan också av andra talare, nämligen att de som har sämst förankring på arbetsmarknaden drabbas av konjunkturen. Men det stora problemet med den gruppen - det gäller inte bara ungdomar och funktionshindrade - är att de inte bara hamnar konjunkturellt utanför arbetsmarknaden utan också långsiktigt strukturellt. Det problemet har vi haft i 10-15 år när det gäller ungdomar. Det är ett problem som Socialdemokraterna över huvud taget inte bryr sig om att engagera sig i.
Under det senaste året har arbetslösheten ökat. Fortfarande har varslen ökat betydligt mer, och det är prognoser om en snabbt ökande arbetslöshet. Men vi har fått en ökad arbetslöshet som är allvarlig och som regeringen vidtar åtgärder mot. Men sällan talas det om antalet sysselsatta, och aldrig från oppositionen.
Sedan 2006 har antalet sysselsatta i den svenska ekonomin ökat med över 80 000 personer, så även om arbetslöshetssiffrorna är allvarliga har vi fått en strukturell stabilisering av den svenska arbetsmarknaden. Det är fler människor i jobb. Fler kan försörja sig på sitt eget arbete.
Det var det som var det grundläggande problemet med den socialdemokratiska politiken, att man hade förlorat kontakten med det ursprungliga syftet med socialförsäkringssystemen.
Antalet sjuk- och förtidspensionsdagar per vuxen svensk, det så kallade ohälsotalet, har sjunkit från 43 dagar i slutet av 2003 till 35 dagar i slutet av 2008.
Under förra året sjönk ohälsotalet i alla län, och alla län med undantag för Jämtland ligger numera under den nivå som var genomsnittet 2006.
Det är viktigt att ha den här bakgrunden i åtanke när vi diskuterar åtgärder för att möta den allvarliga nedgång i ekonomin som vi i dag ser. De åtgärder vi vidtar för att lösa de akuta problemen får inte förhindra de långsiktiga målen. Åtgärderna får inte leda till en ny våg av människor som hamnar i ett långsiktigt utanförskap. De måste vara tillfälliga, komma vid rätt tidpunkt och vara träffsäkra. Även i kristider är det viktigt att inte tappa fokus på det långsiktiga perspektivet.
Först och främst måste vi ha uthålliga statsfinanser. Det gäller alla länder men i synnerhet ett handelsberoende land som Sverige. Den svenska ekonomin och statsfinanserna är extremt konjunkturkänsliga av två skäl.
Vårt stora handelsberoende innebär att en internationell konjunkturnedgång slår hårdare mot oss än mot andra länder. Det är någonting som vi har nytta av i en högkonjunktur, men det är någonting som gör det svårare för oss i en lågkonjunktur. Men det förhindrar inte att vi fortfarande måste ha fokus på det långsiktiga perspektivet.
Dessutom påverkas statens och kommunernas inkomster mer i länder där den offentliga sektorn och välfärdssystemen inte är lika omfattande som i Sverige.
Den här kombinationen av sänkta skatteintäkter och ökade bidrag i dåliga tider får budgetunderskottet att öka, men det innebär inte att vi långsiktigt finansierar vare sig skattesänkningar eller satsningar på välfärden med lånade pengar.
Man måste som ekonom, Thomas Östros, skilja mellan det strukturella underskottet och det tillfälliga konjunkturberoende underskottet.
Det finns två problem med den här frågan, det ökande budgetunderskottet på grund av lågkonjunkturen, som flera har pekat på.
Det ena är att krisen kan bli långvarig. Då minskar möjligheterna längre fram att via budgeten finansiera de åtgärder som krävs för att överleva hela lågkonjunkturen. Det gäller kanske inte bara 2009. I värsta fall får vi en vändning först under 2010, och då måste vi se till att vi har en tillräcklig beredskap så att vi kan vidta åtgärder utan att få ett strukturellt underskott i vår budget.
Det andra är mer en fråga om tajmning. Enligt läroböckerna i nationalekonomi, som vi båda har läst från pärm till pärm, ska de första tecknen på en vändning i ekonomin mötas av en åtstramning för att förhindra att uppgången övergår till överhettning och inflation.
När kommer den? Ja, ingen kan säga någonting om det i dag. Den erfarenhet vi har från tidigare lågkonjunkturer är att detta har kommit snabbare och att vi har varit för sena och då drabbats av en inflation.
Fru talman! Jag förstår behovet av hård retorik. Jag förstår också behovet av att i debatten blanda äpplen och päron. Men jag tycker ändå att det finns en trovärdighetsfråga i den här debatten. Det är en ständigt återkommande debatt med påståenden som inte är förankrade i verkligheten utan enbart förankrade i behovet av att skapa konflikt i en krissituation. Det ökar inte möjligheterna att få en bra lösning på den finansiella och ekonomiska kris som vi har i Sverige i dag.
(Applåder)
Anf. 20 Thomas Östros (S)
Fru talman! Låt mig säga att jag inte blir lugnad av Lars Elinderson.
Staten går i år med mycket stora underskott. Lånebehovet ligger på över 130 miljarder, och underskottsprognoserna är i ungefär samma storleksordning som det de har sänkt skatten med under den här mandatperioden. Då har Lars Elinderson hittat någon lärobok som säger att man trots allt inte lånar till skattesänkningar. Men ni gör det nu, Lars Elindersson. Ni lånar pengar för att sänka skatten, särskilt mycket för dem som tjänar över 50 000 kronor i månaden. Vi får 13 000 kronor i år i skattesänkning på lånade pengar. Ingen lärobok i världen kommer att hjälpa er i den argumentationen.
Dessutom kan du titta på vad ekonomerna i världen säger. Internationella valutafonden har gjort en bred översikt över den samlade kunskapen om hur man hanterar en jobbkris av den art som vi nu går igenom. Och de säger: Använd inte stora skattesänkningar riktade till höginkomsttagare! Det är att kasta pengar i sjön. Investera i välfärd, i infrastruktur, i utbildning, i sådant som vi vet fungerar för att klara sysselsättningen!
Ändå vidhåller Lars Elinderson att detta ska ske.
Kort och lång sikt är naturligtvis oerhört viktigt att ha klart för sig i politiken. Det är därför det är så bekymmersamt att Lars Elinderson inte tar till sig den ekonomiska kunskapen när det gäller hur man bekämpar arbetslöshet.
Konjunkturinstitutet visar i sin senaste prognos att jämviktsarbetslösheten, den arbetslöshet vi kan nå i bästa fall, inte har sjunkit under Lars Elindersons period vid makten. Den har stått stilla. Den sjönk under våra år i regeringsställning.
Då har Lars Elinderson raserat a-kassan, skapat mycket stora klyftor, riktat skattebonusar till höginkomsttagare och börjat rasera kvaliteten i välfärden till vinsten av ingen förändring av den långsiktiga arbetslösheten.
Det tycker jag är en förödande kritik från Konjunkturinstitutet som riktar sig rakt mot Lars Elinderson.
Anf. 21 Lars Elinderson (M)
Fru talman! Ja, det är möjligt att det inte bara är Alice Åström som ibland lyssnar selektivt, utan vi kanske gör det lite till mans. Någon av oss kanske också minns fel.
Det allra sista påståendet, att jämviktsarbetslösheten inte har minskat sedan 2006, vill jag bestrida.
Vi kan väl gå in och slå i böckerna och se vem som har rätt, du eller jag, Thomas Östros. Jag vill minnas att det är precis tvärtom. Vi har haft en minskning - det håller jag med om - men inte under det senaste året. Då är det exceptionella förhållanden som har påverkat situationen. Däremot hade vi det under 2007 och 2008.
Jag skulle vilja fråga: Är det en långsiktig strukturell arbetslöshetsökning som vi upplever i Sverige i dag? Eller har vi under de senaste åren upplevt en strukturell ökning av sysselsättningsnivån?
Att arbetslösheten ökar kan möjligen utöver konjunkturnedgången bero på att fler människor står till arbetsmarknadens förfogande och att ersättningssystemen är annorlunda utformade, vilket också påverkar jämviktsarbetslösheten.
Statistiska centralbyrån redovisade för mindre än en månad sedan siffror som talar om för oss att det är mer än 80 000 fler sysselsatta i Sverige än det var sommaren 2006. Det innebär inte att problemen för dem som är varslade är mindre. De finns fortfarande kvar. För de enskilda personer som drabbas av varsel spelar det ingen roll av vilket skäl de har blivit varslade.
Det är inte den ekonomiska politiken i Sverige som har skapat ökad arbetslöshet. Det är i huvudsak konjunkturen.
Anf. 22 Thomas Östros (S)
Fru talman! Det är den här trosvissheten som gör mig bekymrad. Det spelar ingen roll att det är jättestora underskott i statliga finanser. Vi fortsätter med skattesänkningarna till höginkomsttagare. Nu lånar vi till det, för Lars Elinderson har fått för sig att det är rätt. Jag tycker att det är orimligt och orättvist, och det skapar inte jobb.
Ekonomkåren är enig bakom detta. Det är en mycket ineffektiv politik. Men de fortsätter.
Lars Elinderson, du har förberett Sverige illa för en recession. Det beror på att du och dina kolleger i majoriteten kände och trodde att allt som vi rörde vid blev guld. Det var högkonjunktur och medvind. Sysselsättningen ökade. Jag vill påminna om att den ökade mycket kraftigt vårt sista år under förra mandatperioden, 2005-2006.
Det är då som finansutskottet sätts på prov och finansministern sätts på prov. Man ska inte inbilla sig att det är soligt väder för evigt. Det kommer sämre tider. Men Lars Elinderson satte sprätt på pengarna. Nu står vi här med underskott.
Är du beredd att fortsätta att låna till skattesänkningar för höginkomsttagare? Jag vill veta det i dag. Tycker du att det är klokt att göra det? På vilket sätt ger det mer jobb? Det vill jag att du förklarar, eftersom du hänvisar till din ekonomiska bakgrund.
Det som nu är på väg att ske, vilket jag är rädd för att också Konjunkturinstitutet och andra kommer att varna för, är att långtidsarbetslösheten och jämviktsarbetslösheten, det vill säga vad vi kan nå till i nästa högkonjunktur, börjar att öka igen. Varför? Jo, för att det nu slås ut så många människor från jobb. Många av dem har god yrkeskunskap, men de slås ut från en industri som har stora problem. Och de får ingen hjälp.
De hamnar i passivitet, de hamnar på mycket låg a-kasseförsörjning, de får ingen kvalificerad yrkesutbildning, och de hamnar i långsiktig arbetslöshet. Det är den politiken som nu riskerar att förvärra möjligheten att vid nästa högkonjunktur pressa tillbaka arbetslösheten så att vi når det som vi tycker är viktigast, full sysselsättning. Det du tycker är viktigast är att sänka skatten och öka klyftorna.
Anf. 23 Lars Elinderson (M)
Fru talman! 75-80 miljarder kronor av den ökade statsskulden har vi tillsammans röstat igenom i den här kammaren. En stor del av den ökade upplåning som staten måste ägna sig åt i år beror på de krispaket för att stabilisera finansmarknaden som vi har varit överens om. Lite mindre än hälften av den ökade upplåning som vi har tvingats att finna oss i är på grund av förändrade ekonomiska förutsättningar och finanskrisen. Den andra delen är uteslutande beroende på konjunkturnedgången.
Skatteinkomsterna minskar när färre människor arbetar. Det är ju så när fler människor blir arbetslösa. Budgeten innebar inte någon lånefinansierad skattesänkning.
Jag är övertygad om att de här två åren kommer finansministern och vi i majoriteten att tvingas vara mer återhållsamma med utgifter och vara mer begränsade när det gäller att minska våra intäkter. Men jag vill samtidigt påpeka att det inte bara är skattesänkningar som har skett under de här åren.
Vi har höjt skatten på en mängd olika områden. Vi har höjt energiskatterna. Vi har höjt de riktade skatterna mot alkohol, tobak och andra typer av varor. Vi har genomfört en ordentlig skattehöjning mot det kapital som tidigare med räntesnurror och liknande försvann utomlands. Skatteinstrumentet kan användas på olika sätt för att stimulera ekonomin eller få tillväxt till stånd.
Självklart förändrar den ekonomiska situationen prioriteringen för oss också. Men om man inte har en broms som man kan använda i en lågkonjunktur blir det svårt att ha resurser för att klara ut det om lågkonjunkturen blir långvarig eller resurser för att satsa den dag man behöver stimulera längre fram.
Anf. 24 Roger Tiefensee (C)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag.
Under det senaste året har vi sett en dramatisk omsvängning av världskonjunkturen. Finanskris och lågkonjunktur i världsekonomin slår extra hårt mot en liten, öppen och exportberoende ekonomi som den svenska. Och det slår snabbt, från att en lastbilstillverkare som Volvo hade all-time-high andra kvartalet 2008 till att det var tvärstopp det tredje kvartalet.
Vi har aldrig upplevt några sådana snabba svängningar i konjunkturen förut. Därför är det ett oerhört allvarligt ekonomiskt läge. Det är ett väldigt svårbedömt ekonomiskt läge också.
Fru talman! Det låter väldigt dystert, och det är ett allvarligt läge, men det är också viktigt att understryka att Sverige står bättre rustat än många andra länder att möta den här lågkonjunkturen. Vi står bättre rustade tack vare att vi har sparat i ladorna. Vi har haft stora överskott de senaste åren.
Regeringen har jobbat efter en tydlig arbetslinje. När vi gick in i den här lågkonjunkturen hade vi en hög sysselsättningsnivå.
Budgeten i höstas kunde därför vara offensiv. Vi kunde möta det här offensivt. Den innehöll investeringar i infrastruktur, närtidssatsningar på 10-11 miljarder de två närmaste åren, i år och nästa år, investeringar i utbildning, skattesänkningar för både företag och privatpersoner. Det var sammanlagt stimulanser till ekonomin i storleksordningen 32 miljarder.
Det som regeringen har gjort efter budgetpropositionen är inte lite heller. Det handlar om stabilitetsstärkande åtgärder för det finansiella systemet, för att få det finansiella systemet att fungera. Det finns fortfarande problem. Det är fel att kalla det en tvångströja, men vi kunde inte sätta avgifterna till stabilitetsprogrammet som vi ville. Så det finns fortfarande saker att göra på området. Vi ser ändå att finansmarknaden fungerar något bättre.
Vi har gett kapitaltillskott till Almi och Svensk Exportkredit för att underlätta för företag att få krediter och för att underlätta export. Vi har ett helt åtgärdspaket för fordonssektorn som nu börjar ge resultat. Vi vet att Volvo kommer att få lån från Europeiska Investeringsbanken som en direkt följd av det åtgärdspaketet.
Ännu har ingen haft möjlighet att utnyttja undsättningslånen. Det är en brist, och vi är beredda att forma om systemet för att man ska kunna använda det. Men att det, som det har påståtts tidigare i debatten, inte alls har kommit till någon nytta är felaktigt.
Vi har hjälpt våra grannländer, Island exempelvis. Vi har gjort förstärkningar av arbetsmarknadspolitiken.
I den tilläggsbudget som vi diskuterar nu är det ytterligare investeringar i yrkesutbildning. Det är investeringar i infrastruktur. Det är ökade resurser till Arbetsförmedlingen.
Sist men inte minst, och det är den stora ekonomiska delen i den här tilläggsbudgeten, handlar det om att vi nu utvidgar den skattereduktion för hushållstjänster som finns och inför ett ROT-avdrag för reparation, ombyggnad och tillbyggnad.
Detta kallas samlat för ett husavdrag, och den nya delen är en viktig stimulans till byggsektorn. När man pratar med byggföretagare säger de att de i höstas upplevde det totala tvärstoppet. En del sade att de aldrig haft så tomt i orderböckerna.
Det är alltså både en strukturell och konjunkturell åtgärd. Strukturell i så måtto att syftet också är att minska svartarbetet; därför är den inte tillfällig som oppositionen vill, utan vi vill göra en strukturell, permanent åtgärd.
Som centerpartist tycker jag att det är extra roligt att vi nu när regeringen presenterade sin havsmiljöproposition också kunde klargöra att husavdraget kommer att inkludera möjligheter till åtgärder när det gäller enskilda avlopp. I måndags besökte jag Trosa kommun tillsammans med allianskolleger på Sörmlandsbänken som är min länsbänk. I Trosa gör man en inventering av enskilda avlopp i hela kommunen. Man bedömer att det finns 1 500 - 750 var kända, de andra var okända men befarade.
De som har dessa enskilda avlopp kommer att få förelägganden. Det är klockrent att de kan få hjälp att göra denna investering. Det är klockrent konjunkturmässigt för den som får möjlighet att utföra arbetet, och det är klockrent för det enskilda hushållet som får en lägre kostnad. Och det är klockrent för miljön, eftersom det minskar övergödningen i Östersjön.
Fru talman! Oppositionen försöker skapa en bild, inte bara här utan även tidigare, av att regeringen inte gör någonting. Den bild man försöker skapa är av total passivitet. Jag tror att människor som följer den här debatten, människor som har följt utvecklingen av finanskris och lågkonjunktur, ser igenom detta försök till bildskapande och de dimridåer man försöker måla upp. Det blir inte helt trovärdigt att hela tiden ropa att det är för lite och för sent. Det är lite som att ropa "vargen kommer".
32 miljarder i investeringar i en budget och 8 miljarder i denna tilläggsbudget är inte lite pengar. Om man tycker att detta inte är någonting eller att det är lite pengar kanske man inte heller ska ha ambitionen att ha hand om skattebetalarnas pengar.
Vi kommer att behöva göra mer. Det ska vi inte sticka under stol med. Vi kommer att återkomma med besked till kommuner och landsting i vårbudgeten. Men det som är lite intressant är att Thomas Östros till exempel i sitt anförande här pratar om att de investeringar som oppositionen vill göra vill de göra genom att säga nej till skattesänkningar. Upplysningsvis kan jag säga att det inte finns några skattesänkningar att säga nej till. Det finns bara skattehöjningar att föreslå. De skatteförslag som Thomas Östros vill säga nej till är ju redan beslutade av Sveriges riksdag. Frågan är alltså vilka skatter som ska höjas. Är det, som Socialdemokraterna föreslog i höstas, en skattechock för att ha unga anställda som ska föreslås i det här konjunkturläget? Man kan retoriskt fråga sig, fru talman, hur smart det är.
13,6 miljarder räknade Socialdemokraterna i sitt eget budgetalternativ med att höja skatten för att ha unga anställda. Man för tillbaka 1 miljard för att företagen ska nyanställa unga. Hur smart är det? Först ska företagen tvingas avskeda unga för att det blir dyrare när unga redan i dag, i ett sådant här konjunkturläge, strukturellt är de som har det svårast. Först ska de alltså bli avskedade, sedan ska de bli återanställda och Socialdemokraterna ska skära emellan ett antal miljarder. Det är inte en hållbar politik.
Det skulle vara intressant att få ett svar på vilka skatter det är som ska höjas.
(Applåder)
Anf. 25 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Det ekonomiska läget är allvarligt. Arbetslösheten ökar, och varslen ökar.
I den situationen hör jag Thomas Östros hålla ett anförande i denna kammare i 14 minuter utan att en enda gång nämna ordet "företag" eller "företagare". Jag kunde inte höra att Thomas Östros talade om företag eller företagare.
Hur ska man kunna ha en trovärdig ekonomisk politik om man inte diskuterar företagsamhetens villkor? Det är ändå i små och medelstora företag som jobben kommer i Sverige, och om det är så, vilket det är, att skatteunderlaget i stat och kommuner viker beror det ju på minskade intäkter från den sektorn.
Alice Åström talade i 10 minuter men talade heller inte om företag eller företagare. Hur ska en trovärdig ekonomisk politik för fler jobb kunna skapas av en opposition med den inriktningen?
De verkar tro att jobben produceras i Arbetsförmedlingen, i Statistiska centralbyråns tabeller, i den offentliga sektorn. Men jobben i den offentliga sektorn ska ju finansieras någonstans ifrån. Jag skulle rekommendera dem att börja läsa våra morgontidningars ekonomisidor eller Dagens Industri. Där står sida efter sida om företag och företagsamhet och deras villkor.
Fru talman! Socialdemokraterna och Thomas Östros säger här att alliansen slösar bort pengar på stora skattesänkningar och att skattesänkningar är att kasta pengar i sjön. De skattesänkningar som vi har gjort var uppenbarligen helt fel, och då bjuder logiken att skatterna bör höjas igen - eller hur?
Alliansen, säger Thomas Östros, har slösat bort överskott. Budgeten borde alltså ha gått med överskott i dag. De underskott som prognostiserats borde då elimineras med högre skatter eller minskade utgifter - eller hur?
Thomas Östros säger att överskotten slösas bort på skattesänkningar. Det har bedrivits en slösaktig skattepolitik. Återigen - budgeten borde tydligen i stället visa överskott och skatterna borde, bjuder Östros logik, höjas så att det så kallade slöseriet upphör.
Slutsatsen blir att Socialdemokraterna står för en åtstramande politik med högre skatter i lågkonjunktur och kris. Socialdemokraternas skattepolitik skulle minska köpkraften i landet och driva landet till en högre arbetslöshet och en minskad sysselsättning. En massiv skattechock är det som ligger i Thomas Östros kritik av alliansens skattepolitik.
Men samtidigt säger sig Socialdemokraterna vilja öka utgifterna, och det gäller inte bara transfereringar som a-kassan. Socialdemokraterna vill även investera mer i utbildning, mer i infrastruktur, mer till klimatomställning och mer till välfärden. Det blir ofrånkomligen väsentligt mycket högre offentliga utgifter med Socialdemokraternas politik.
Konsekvent förespråkar Socialdemokraterna en politik som i praktiken är ogenomförbar utan att de genombryter budgetens utgiftstak. Det går inte, när man lyssnar på Thomas Östros, att komma till någon annan slutsats. Man kan skaka på huvudet, men det budskap som Thomas Östros har till sina väljare, till sina sympatisörer och till dem som lyssnar på denna och andra debatter är att det finns inget budgettak som Socialdemokraterna behöver ta hänsyn till. Det är bara att öka utgifterna och investeringarna; det går alltid att fixa.
Detta kommer att få vådliga konsekvenser för de offentliga finanserna. Vi får en ännu svagare växelkurs och så småningom en återgång till högre inflation och stigande räntor.
Raserade offentliga finanser är det andra benet i oppositionens politik. Det första benet är alltså en skattechock som minskar efterfrågan och ökar arbetslösheten.
(Applåder)
Anf. 26 Thomas Östros (S)
Fru talman! Jag vet inte vad Carl B Hamilton har sysslat med under förmiddagen. Först glömmer han att anmäla sig till debatten; sedan kom han på att han skulle vara med. Välkommen ändå!
Sedan visar det sig att han har nickat till under debatten. Jag hade ett helt avsnitt som talade om hur viktiga entreprenörerna är för att vi ska komma ur den här krisen. Jag ser att hans allianskolleger nickar förtjust över det inlägget. Det handlar om att lätta på bördan för entreprenörerna och inte som alliansen skarpt höja arbetsgivaravgifterna för småföretagen, till exempel hotellen och restaurangerna - de viktiga företagen i tjänstesektorn. Det är där jobben kommer när det väl händer. Där har de kraftigt höjt arbetsgivaravgiften på ett obegripligt sätt. Det handlar om att öka tryggheten för småföretagen.
När de nu har vaknat till får jag däremot en obehaglig déjà vu-känsla av Carl B Hamilton. Det var nämligen så att Carl B Hamilton var i central position förra gången Sverige var i djup ekonomisk kris och förde då fram precis samma ekonomiska teori som nu, ofinansierade eller lånefinansierade skattesänkningar, mest till dem som har det bäst.
Då var det också avskaffad förmögenhetsskatt. Dessutom var det vårdnadsbidrag. Allt detta skulle genomföras i snabb takt. Statsfinanserna raserades. Carl B Hamilton satt i förarsätet och drev denna utveckling mot allt större underskott, allt högre arbetslöshet. Nu ser vi Carl B Hamilton här igen.
Efter vår erfarenhet av Carl B Hamiltons försök att styra Sverige införde vi strikta budgetregler i Sveriges riksdag, utgiftstak, ordning och reda samt överskottsmål. Det var högern emot. Överskottsmålen kallades för överbeskattning, precis det. Man skulle minsann sätta sprätt på pengarna så fort det blev överskott.
Oroa dig inte för vår syn på reglerna för budgetreglering, Carl B Hamilton! De är våra. Dem håller vi väldigt strikt. Men idén att man varje gång det blir ett överskott ska sätta sprätt på de pengarna med stora ofinansierade skattesänkningar driver du återigen igenom i förarsätet.
Anf. 27 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Låt mig korrigera historien. Det var faktiskt den borgerliga regeringen som började införa de nya budgetreglerna. Det var också så att Socialdemokraterna reserverade sig blankt mot införandet av en självständig riksbank. Jag satt själv i Riksbanksutredningen. Jag vet precis vad Jan Bergqvist och Anita Gradin gjorde - total reservation. När de sedan kom till makten insåg de att en självständig riksbank var bra, men det var först då. Försök inte att skriva om historien!
Min poäng, Thomas Östros, är att du anser att skatterna har sänkts för mycket. Det upprepar du här. Det är fel skatter som har sänkts och de har sänkts för mycket. Då bjuder ju logiken att vi ska höja skatterna. Det är Vänsterpartiet mycket intresserat av. Hela Alice Åströms anförande gick ju ut på det. Högre skatter ger ett bättre land.
Då är min fråga till Thomas Östros: Hur mycket tänker ni höja skatterna? De har blivit sänkta med mellan 60 och 80 miljarder. I det här konjunkturläget skulle det innebära en dramatisk åtstramning av ekonomin och ökad arbetslöshet. Men det är ändå det budskap som ni trummar fram i talarstol efter talarstol, vid möte efter möte, att skatterna borde vara högre. Hur mycket högre, och när ska de höjas?
Anf. 28 Thomas Östros (S)
Fru talman! Jag noterar att Carl B Hamilton försöker gå förbi med tystnad att han inte lyssnade på mitt inlägg. En liten ursäkt hade varit på plats eftersom entreprenörer är så viktiga för mig och var en så viktig del av mitt anförande.
Nu är vi där igen! Carl B Hamilton tycker att i ett dåligt konjunkturläge ska man låna pengar för att rikta skattebonusar till höginkomsttagare. Det har vi voterat om här i kammaren. Jag skäms inte ett dugg för att jag tyckte att det var fel. Av de 40 miljarder i stimulanser som de stoltserar över och som de säger var viktiga för den politik som de slog fast i augusti månad, innan krisen briserade, består 25 miljarder av skattesänkningar.
Ändå är ekonomkåren överens och IMF har gett skarpa rekommendationer som säger att det är fel väg om man vill skapa sysselsättning i ett läge av mycket skarp recession. Men Carl B Hamilton är så övertygad om vad skattesänkningens olika scenarier kan ge i form av jobb att han till och med är beredd att låna för att höginkomsttagare ska få en rejäl skattedusör.
Varför är det rimligt, Carl B Hamilton, att du som höginkomsttagare får 13 000 kronor i skattesänkning på lånade pengar när du samtidigt säger att vi inte har råd att satsa på välfärden, att vi inte har råd att satsa på utbildning för de arbetslösa och att vi inte har råd att se till att trygghetssystemen fungerar? Du förberedde oss i Sverige väldigt illa för en recession genom att driva en konkret och tydlig skattesänkningspolitik och samtidigt förstöra trygghetssystemen. Nu står vi där, och du säger att ni inte har råd att investera i jobben. Nej, för du satsade allt på skattesänkningarna.
Vid varje tillfälle har vi haft ett alternativ. Vi är i minoritet så det blir aldrig som vårt alternativ säger, för vi förlorade valet. Det innebär naturligtvis att när vi kommer tillbaka till makten efter 2010 går det inte att i rask takt återställa på alla områden. I en djup ekonomisk kris måste man vara försiktig med skatteförändringar. Så ser verkligheten ut. Men du har förberett Sverige väldigt illa genom ofinansierade skattesänkningar till höginkomsttagare.
Anf. 29 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Det börjar bli intressant nu. Är den ökade upplåningen fel, Thomas Östros? Det är ju de automatiska stabilisatorerna som slår till här. Det är det som gör att överskottet går till underskott. Menar Thomas Östros att det är fel, att man skulle motarbeta de automatiska stabilisatorernas genomslag? I så fall är det en helt ny politik som Socialdemokraterna för.
Jag tror inte att Thomas Östros är så, vad ska jag säga, oskicklig som ekonomisk politiker att han faktiskt skulle föreslå att man skulle bromsa de automatiska stabilisatorerna. Om han är så klok som jag tror kommer det att bli stor upplåning. Jag vill verkligen fråga Thomas Östros, är du emot .
(TREDJE VICE TALMANNEN: Thomas Östros har inte möjlighet till ytterligare repliker.)
Förlåt! Då kan jag inte ställa den frågan. Jag kan bara svara Thomas Östros ytterligare.
(THOMAS ÖSTROS (s): Det vore en bra idé.)
Ja, det är en god idé. Nu har jag glömt .
(THOMAS ÖSTROS (s): Låna till skattesänkningar för höginkomsttagare.)
(TREDJE VICE TALMANNEN: Det är Carl B Hamilton som har ordet.)
Thomas Östros målar ut det som att det är skattesänkningarna - jobbavdraget till låg- och medelinkomsttagare, som jag vill understryka att det är - som liksom är boven i dramat. Men det som orsakar de stora underskotten är ju som jag nämnde de automatiska stabilisatorerna.
Det du säger om klyftorna, Thomas Östros, är intressant. Du som lever på retorik om klyftor borde glädja dig nu när förmögenheterna har minskat genom att börsen har fallit med 50 procent, eller hur? Du borde gå ut och ordna ett tårtkalas här. Det är ju det som är din framtid. Det som du ser som den stora tillgången i livet är när människor som har tillgångar blir något mindre rika.
Anf. 30 Agneta Gille (S)
Fru talman! Det är mycket som jag har reagerat på under den här debatten. Ibland funderar jag på om vi lever i samma land och verkligen finns i samma verklighet.
I går lämnade jag Riksdagshuset för att ha en heldags praktik på Arbetsförmedlingen. Jag var där tidigt på morgonen och stannade hela dagen till sent på kvällen. Jag skulle, fru talman, vilja uppmana den här högermajoriteten att göra detsamma, lämna huset och vara ute i praktik för att möta de människor som finns på Arbetsförmedlingen, bland annat arbetsförmedlarna som gör ett fantastiskt jobb.
Det som berörde mig mest var att möta de människor som kom in på Arbetsförmedlingen och anmälde sig som sökande till ett arbete därför att de hade blivit av med sitt. Det som jag tror grep mig allra mest var en äldre kvinna som hade ett deltidsarbete. Den borgerliga regeringen har ju tagit bort hennes möjlighet att stämpla mer än 75 dagar. Nu hade hon ett deltidsarbete och stämplingsdagarna var slut. Hon stod hos min handledare på Arbetsförmedlingen och grät. Hon sade: Ska jag behöva lämna mitt arbete? Måste jag säga upp mig? Jag klarar mig inte på min halvtidslön, och det är omöjligt för min arbetsgivare att förändra till en heltid.
Jag skulle vilja fråga: Vad säger ni inom alliansen som har ansvaret i dag i Sverige till dessa kvinnor som nu lämnar sina deltidsarbeten för att gå ut i heltidsarbetslöshet och sitta hemma och inte ha någonting att göra? Det är den verklighet som finns i dag för dessa kvinnor. Vi kan se i all statistik nu att det inte har blivit ett enda mer heltidsjobb av den politik som ni har bedrivit, utan kvinnor får gå ut i heltidsarbetslöshet i stället för att ha ett deltidsarbete.
En annan stor fråga som har debatterats här är ungdomsarbetslösheten. Arbetsförmedlarna förmedlar så mycket de kan av de få arbeten som finns. Till Arbetsförmedlingens resurser kommer nu jobbcoacher. Problemet är bara att det finns väldigt få jobb att coacha mot. Ändå står majoriteten i talarstolen och säger att det nu ska ske en matchning. Det kan vara bra med jobbcoacher i en högkonjunktur när det finns något att matcha, men i dag när det är svårt att hitta lediga arbeten är det svårt att matcha arbeten.
En ung person, 19 år, var ledsen över att inte ha något att göra på dagarna. Ungdomsarbetslösheten stiger i rasande takt, och problemen växer. Han gav mig en skrämmande bild. Först och främst måste ungdomarna vara arbetslösa i tre månader innan det händer något. Det händer ingenting från regeringens sida för att ta tag i frågorna.
Den regering som tog över är som en brandbil. Det var en brandbil som fylldes med vatten när regeringen tog över 2006. Vattnet används till att fylla de välbärgades pooler i deras hem - pool efter pool. När det sedan brinner som värst lånar regeringen vatten någonstans, men då har regeringen inte mod eller kraft att släcka några eldar. Då står man där tomhänt och har inget att komma med. De välbärgade har redan fått allt vatten. Det är skrämmande att vara ute.
Anf. 31 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Även som suppleant i finansutskottet äger man rätt att yttra sig i en sådan här fråga.
Vi gör olika besök i verkligheten. Jag tog mig för häromdagen att åka till McDonalds i Rissne. Det är också en arbetsplats av betydande mått. Det är inte en arbetsförmedling utan där är det verkliga jobb. Jag noterade att i Rissne, som ligger i Sundbyberg, fanns det i stort sett bara ungdomar under 26 år anställda. Jag kunde med mina ögon notera att flertalet av dem, nästan en betydande majoritet, hade annat etniskt ursprung än det svenska.
Det är intressant att se att dessa personer hade anställts med hjälp av sänkt arbetsgivaravgift. Thomas Östros tycker att det är dålig politik att göra så, det vill säga att behålla de sänkta arbetsgivaravgifterna. Men om de inte hade funnits är det inte säkert att ungdomarna hade funnits kvar. Då hade McDonalds inte kunnat ha så många anställda. Det är viktigt att se, Thomas Östros, att om inte jobben skapas i företagen blir det inte några jobb och därmed inte heller några statsinkomster till att klara välfärden.
Det är här den stora skillnaden finns i debatten. Det är alliansen som ser till att skapa förutsättningar för företagsamheten så att det går att skapa jobb och få skatteintäkter så att det finns pengar till välfärden.
Ni har, med Carl B Hamiltons ord, satsat stenhårt på retorik om fördelningspolitik. Det är riktigt att det finns en del klyftor i det här landet, men jag håller med Carl B Hamilton om att ni borde glädjas åt att det är många som blir fattigare i det här landet. Tvärtom måste vi lyfta människorna ur fattigdom så att de får jobb, och det kan inte göras på Arbetsförmedlingen. Vi måste se till att företag får förutsättningar att i Hillerstorp och andra områden anställa ungdomar och många andra.
(Applåder)
Beslut, Genomförd
Beslut: 2009-03-11
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2009-03-11Protokoll 2008/09:82
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Tilläggsbudget 1 för 2009
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
a)
Riksdagen godkänner den föreslagna användningen av det under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning uppförda ramanslaget 1:15 Statligt stöd till vuxenutbildning.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:97 punkt 1.
b)
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2009 för det under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning uppförda ramanslaget 1:15 Statligt stöd till vuxenutbildning besluta om bidrag till kvalificerad yrkesutbildning och yrkeshögskoleutbildning, som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 350 000 000 kr under 2010 och högst 250 000 000 kr under 2011-2013.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:97 punkt 2.
c)
Riksdagen godkänner ändrade ramar för utgiftsområden och anvisar ändrade anslag enligt specifikation i bilaga 2.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:97 punkt 3 och avslår motionerna
2008/09:Fi15 av Mona Sahlin m.fl. (s) yrkande 1 och
2008/09:Fi17 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkande 1.- Reservation 1 (s, mp)
- Reservation 2 (v)
Ytterligare åtgärder mot konjunkturnedgången
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2008/09:Fi15 av Mona Sahlin m.fl. (s) yrkandena 2-9,
2008/09:Fi16 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 1-14, 15.1 i denna del och 16 samt
2008/09:Fi17 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkandena 2-10.- Reservation 3 (s, v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (s, v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 114 0 16 m 85 0 0 12 c 25 0 0 4 fp 25 0 0 3 kd 24 0 0 0 v 0 20 0 2 mp 0 17 0 2 Totalt 159 151 0 39