Åtgärder mot barnäktenskap och tvångsäktenskap (Betänkande 2003/04:LU19 Lagutskottet)

Anf. 143 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Våren 2002 förordade lagutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande ett tillkännagivande om att lagstiftningsåtgärder borde komma till stånd i syfte att förhindra barnäktenskap och arrangerade äktenskap. I dag ska regeringens proposition Åtgärder mot barnäktenskap och tvångsäktenskap debatteras i kammaren. Därutöver behandlas ett antal motionsyrkanden från 2001, 2002 och 2003. Propositionen innehåller förslag på förändringar i äktenskapsbalken med flera lagar. Enligt förslagen ska hindersprövning inför svensk myndighet alltid ske med tillämpning av svensk lag. Om ingen av parterna har anknytning till Sverige genom medborgarskap eller hemvist ska för var och en av dem även medborgarskapslandets eller hemvistlandets lag tillämpas. En konsekvens av förslagen är att ingen längre kan ingå äktenskap inför svensk myndighet före 18 års ålder utan särskilt tillstånd. Villkoren för att få ett sådant tillstånd föreslås också bli skärpta. Det föreslås vidare en ny regel som förbättrar och förtydligar möjligheten att vägra erkänna ett utländskt äktenskap som har ingåtts under tvång eller som inte tillåtits vid en svensk hindersprövning. Propositionen innehåller också förslag till lagförändringar som ska förebygga att äktenskap ingås inför svensk myndighet i strid mot gällande ordning. Möjligheten till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid föreslås utvidgad till att även omfatta fall där äktenskapet ingåtts under tvång eller i strid mot ålderskravet. Allmän åklagare ska kunna föra talan om äktenskapsskillnad i dessa fall. Förslagen berör i tillämpliga delar också registrerade partnerskap. Slutligen, herr talman, vill jag säga att lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2004. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår samtliga motioner.

Mia Franzén (Fp)

Anf. 144 Mia Franzén (Fp)

Herr talman! Ärade kolleger och åhörare! Jag vill först tala om att vi i Folkpartiet länge har krävt åtgärder mot barnäktenskap. Därför är vi glada att propositionen har kommit. Den ser i stora delar väldigt bra ut, men vi har vissa önskemål om kompletteringar. Däremot är vi i utskottet helt eniga om att det behövs en skärpning av lagstiftningen men att det också behövs olika informationsinsatser och andra typer av åtgärder för att se till att färre omyndiga än i dag vigs till äktenskap, frivilligt eller under någon form av tvång. Lagstiftningen kan, som sagt, nå en bit, men strukturer, kulturer och sedvänjor kan bara ändras genom ökad kunskap och en gemensam värdegrund. Dit har vi ännu en bit att gå på alla nivåer i samhället. Folkpartiet liberalerna anser med andra ord att propositionen har förutsättningar att leva upp till sitt vällovliga syfte, även om vi, som sagt, har funnit några punkter där vi vill komplettera propositionen. Därför är det ganska många folkpartistiska reservationer i betänkandet. I dag tänker jag dock yrka bifall endast till reservation nr 5 under punkt 5, även om vi givetvis står bakom samtliga reservationer i betänkandet som Folkpartiet har skrivit under. Vi väljer att yrka bifall till just denna reservation eftersom propositionen inför en möjlighet till kollektiv bestraffning av ett helt samfund. Ett samfund kan mista hela sin vigselrätt på grund av att en enskild vigselförrättare missbrukar sin vigselrätt. Detta är som att hota med att såga ned ett helt träd när det är en gren som är mögelangripen. Kollektiv bestraffning har inte tidigare varit en del i svenskt rättssystem. Vi hade i stället önskat ett strängt individuellt ansvar för samtliga vigselförrättare, även för dem i Svenska kyrkan. En viktig del i informationsinsatserna som vi önskar få återrapporterad till riksdagen är den rena upplysningen om att föräldrabalkens regler är långt mer skyddande av barn som själva blivit föräldrar än vad äktenskapsbalken är. Att lagen om äktenskap skulle ge en tryggare tillvaro rent juridiskt för en ung människa är en illusion med historiska vingslag. I Sverige har en ensamstående ung mamma inte samma utsatta situation i dag som för några årtionden sedan. Tiden tycks ännu inte vara mogen för ett totalstopp, men med propositionens skärpningar torde antalet barnäktenskap ändå minska. Föräldrabalken stadgar att föräldrarna och - om dessa inte har möjlighet - socialnämnden är skyldiga att sörja för att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. Detta ansvar upphör dock före 18-årsgränsen om barnet ingår äktenskap. Föräldrarna kvarstår som förmyndare. Det reella ansvaret och möjligheten att skydda barnet upphör från föräldrarnas sida. Enligt äktenskapsbalken ska de bägge jämställda makarna ansvara för varandras ekonomiska försörjning. Om makas eller makes utbildning står det ingenting i äktenskapsbalken. Det finns heller inga undantag för om äktenskap ingåtts mellan en omyndig och en myndig person, det vill säga mellan ett barn och en vuxen, trots att denna situation faktiskt skapar en obalans i rättshandlingsförmåga. Om den ena maken försummar sin underhållsskyldighet får domstolen dessutom ålägga den maken att betala underhållsbidrag till den andra maken. Det kan i praktiken innebära att ett omyndigt barn kan få försörja en myndig make. Tyvärr har också utvecklingen i praxis varit sådan att dispens från ålderskravet givits per automatik om det funnits gemensamma barn eller om flickan varit gravid. Någon verklig helhetsbedömning av om äktenskapet skulle vara bra för den underårige har inte skett. Men nu hoppas vi ju samtliga att denna praxis bryts. Därför vill vi också ha en snar utvärdering av hur lagändringarna får genomslag i verkligheten. Från Folkpartiets sida har vi också påpekat att det inte finns någon reell anledning att särbehandla homosexuellas dispensmöjlighet från ålderskravet vad gäller partnerskap - detta särskilt när signalen ska bli tydlig om att gemensamma barn inte ska kunna utgöra enda skäl för dispens. Regeringen menar nu att utredningen vid ansökan om dispens från ålderskravet får ske i första hand genom samtal mellan den underårige, vårdnadshavarna och den tilltänkte maken, enskilt liksom gemensamt. I lagtexten föreslås däremot omnämnas enbart särskilt hörande av vårdnadshavare. Här skulle vi i Folkpartiet ha velat få in även i lagtexten att Socialstyrelsen ska höra den underåriga, detta inte enbart för att få en uppfattning om dennas inställning till vigseln utan även för möjligheten att bedöma den ungas mognad.

Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 145 Yvonne Andersson (Kd)

Herr talman! Den här propositionen rör två viktiga fundament i kristdemokratisk ideologi. Det ena är äktenskapet som är en grund i samhällsbygget. Det andra rör våra barns bästa, barnperspektivet. Dessa båda viktiga fundament måste hanteras varsamt just för att de ska gynna ett gott samhälle, vilket faktiskt är ett mål för oss alla som sitter här. Regeringen har tagit ett rejält grepp för att förhindra barnäktenskap och tvångsäktenskap, och det välkomnar vi. Det är precis vad som behövs för att stå upp för äktenskapet och för barnen. Äktenskapet är ett förbund som inte ska kunna ingås hur som helst, inte kunna lösas upp hur som helst och som faktiskt har en viktig funktion i vårt samhälle. Det är därför viktigt att det finns lagar som avgör vilka som har rätten att ingå ett äktenskap, vilket skydd som ska finnas för dem som är äkta makar och vilka förhållanden som gäller om ett äktenskap behöver upplösas. För att äktenskapet ska vara det viktiga fundament i samhället och för familjebildning som det är måste det finnas en tydlig lagstiftning. Att äktenskap inte ska kunna ingås av barn är exempel på sådant som tydligt ska framgå där. Våra barn är samhällets framtid. Ett barn måste få vara barn den tid som det ska utvecklas för att senare kunna axla vuxenvärldens ansvar och skyldigheter. Barnperspektivet innebär att man ska se till barnets bästa i alla lägen. Barn ska därför inte axla det vuxenansvar som äktenskap och familjebildande innebär. Barn behöver tid för att mogna och finna den partner de vill älska och leva tillsammans med. Kristdemokraterna är emot barnäktenskap och tvång som ofta finns inblandat i dessa sammanhang. Herr talman! Regeringen föreslår dock en möjlighet att ändå godkänna barnäktenskap om det finns särskilda skäl. Detta gör först och främst systemet väldigt otydligt och oförutsebart, och det öppnar upp för subjektiva överväganden beträffande vad särskilda skäl innefattar. Vad innebär särskilda skäl, och hur kan detta begrepp förändras över tid visavi praxis? Bland de omständigheter som enligt regeringens förslag kan leda till att ett äktenskap ändå erkänns är att makarna efter det att äktenskapet har ingåtts har fått barn. En sådan reglering skulle enligt min mening få negativa följder både för makarnas barn och för den underåriga som själv är ett barn. Om det trots allt vid tillämpningen av denna lag skulle visa sig att det finns behov av en möjlighet att erkänna utländska äktenskap i vissa fall, anser jag att en sådan regel måste vara klar att tillämpa. Då utgår jag från att regeringen återkommer till riksdagen. Herr talman! Regeringen föreslår också att det ska finnas större möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid. Detta kan innebära att den part som en gång ingick äktenskapet som underårig efter många år ska kunna få ut skilsmässa utan betänketid. Om parterna sedan har barn kommer det inte att finnas någon betänketid, vilket normalt krävs med hänsyn till barnets bästa. Detta måste noga följas. Därför föreslår vi i en reservation tillsammans med Folkpartiet att lagändringarna bör utvärderas två år efter det att lagen har trätt i kraft och att utgångspunkten i utvärderingarna ska vara barnens bästa. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 under punkt 1 men står självklart bakom våra övriga reservationer.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 146 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Vi har alla ett ansvar att förhindra barnäktenskap. Att riksdagen kommer att ställa sig bakom den proposition som vi debatterar i dag innebär ett ställningstagande för barns rätt till sin barndom, ett klargörande att vi inte längre accepterar barnäktenskap och tvångsäktenskap. Det har vi förvisso inte gjort på länge, men nu visar vi det genom en lagändring. Tvångsäktenskap enligt min och Vänsterpartiets mening är ett äktenskap som arrangeras mot en persons vilja eller mot ett barn. Lagen som tillåter barnäktenskap för barn som är utländska medborgare är ett svek mot barn, ett svek från oss i riksdagen och ett svek från regeringen - ett svek från samhället. Det visar onekligen på att vi alla har haft en överdriven rädsla för att göra etnocentriska övertramp, en rädsla för att framstå som intoleranta mot andra kulturer. Men att inte tillåta barnäktenskap och tvångsäktenskap är inte en fråga om intolerans. Den nuvarande lagen har kritiserats av FN:s kommitté för barnens rättigheter eftersom den bland annat är diskriminerande och strider mot barnkonventionen. Vi har alltså i dag en lag som bara skyddar svenska barn eller barn med enbart svenskt medborgarskap från barnäktenskap. Detta är diskriminerande och ett otroligt svek mot alla barn med utländskt medborgarskap. Herr talman! Den här propositionen är resultatet av ett samarbete mellan s-regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I sin helhet står Vänsterpartiet bakom hela detta lagförslag, men vi har så klart vissa synpunkter. Vi är alla överens om att vi vill ta bort lagen som tillåter barnäktenskap för barn med utländsk bakgrund, vilket är ett steg i rätt riktning. Lagen ska börja gälla från den 1 maj. Det är mycket bra. Jag vill poängtera att även om lagen nu ändras kvarstår problemet med att unga flickor och pojkar gifts bort. Att vi ändrar lagen och inte tillåter barnäktenskap är visserligen en ytterst viktig signal för att motverka barnäktenskap, men det behövs ytterligare åtgärder för att skydda de här flickorna och pojkarna, för att skydda dessa barn. Jag vill peka på några åtgärder som vi alla måste ta till oss. Det gäller inte bara oss här i riksdagen som lagstiftare, utan det gäller även våra kolleger i kommunerna och i landstingen, kommun- och landstingspolitikerna, socialtjänsten, skolan, föräldrar, syskon, medmänniskor och så vidare. Jag vill lyfta fram att vi alla måste vara duktiga på att lyssna på de erfarenheter som framför allt många flickor i vår omgivning har - att lyssna. Feminismen och kvinnorörelsen påminner oss hela tiden om att kvinnors mänskliga rättigheter aldrig får inskränkas och aldrig får kränkas. Traditioner och religionsfrihet ursäktar inte övergrepp mot kvinnors mänskliga rättigheter. I Sverige i dag finns det flickor som i likhet med många flickor som har blivit utsatta för hedersrelaterade brott alltmer högljutt hävdar rätten till sitt eget liv och sin egen kropp. De ifrågasätter mäktiga uttolkare av traditioner, seder och bruk. Och de behöver vårt stöd och vår hjälp. Därför ska skola, socialtjänst och lagstiftning stå på deras sida, och det ska ske med tydlighet. Det finns värden som inte kan relativiseras bort. Den här frågan handlar givetvis också om integrationspolitiken. Vi måste få till stånd en bättre integrationspolitik, en integrationspolitik som handlar om att förändra och förbättra människors möjligheter, att skapa förutsättningar för människor att delta och medverka i samhället. Integrering är alltså inte detsamma som lobotomering. Integrationspolitik måste handla om att samhället ska skapa mekanismer som är processinriktade. Integrationspolitiken måste hela tiden pågå och kan därför aldrig betraktas som säkerställd. En central del av detta handlar om att kvinnor och män, oavsett hudfärg eller medborgarskap, ska ha rätt till bostad, till arbete och ett liv utan att samhället diskriminerar dem. Det handlar inte heller om att moralisera över människors egna värderingar och livsval så länge ingen annan kommer till skada eller blir kränkt. Herr talman! Jag vill hålla fram ett område som vi hela tiden vi debatterat frågan om barnäktenskap specifikt har lyft fram. Det handlar då om att vi måste kunna ställa krav på de föräldrar som gifter bort sina döttrar. Från Vänsterpartiets sida efterlyses en juridisk ordning liknande den som finns vid könsstympning. Straffet för kvinnlig könsstympning är hårt i Sverige. Vi vet att det finns människor i Sverige som inte respekterar denna lag. Det krävs mer för att skydda barnen - flickorna, de unga kvinnorna och pojkarna. De föräldrar som gifter bort sina barn ska kunna ställas till svars för det. Skulden ska inte läggas på flickorna och pojkarna, på barnen. Föräldrarna har ett ansvar för att inte gifta bort sina barn. I den här frågan har vi i Vänsterpartiet ett särskilt yttrande i betänkandet. Där tas den straffrättsliga aspekten upp. Vi skulle gärna ha sett att det nu föreliggande förslaget även innehöll ett straffrättsligt ansvar för föräldrar som gifter bort sina döttrar och söner, för i likhet med den ordning som gäller för könsstympning ska föräldrarna kunna ställas till svar även då. Herr talman! Norge har infört en liknande lagstiftning där själva det faktum att det handlar om en minderårig är att likställa med tvång, vilket då per automatik blir straffbart. De som har ansvar för sina barn är just föräldrarna. Men med risk för att detta skulle dra ut på tiden har vi nöjt oss med att inte "propsa" och lyfta frågan gällande straffbestämmelserna och att de nu inte erbjuder ett tillfredsställande skydd mot barnäktenskap och tvångsäktenskap. Där har regeringen sagt att man i ett annat sammanhang kommer att överväga de här frågorna. Just därför har jag valt att inte reservera mig i det här avseendet. Tidigare i dag har utrikesutskottet debatterat utrikespolitik. Även där är frågan väldigt viktig, för där måste Sverige - precis som Sverige gör i dag - arbeta på att bli ännu mer aktivt i det internationella arbetet, inte minst gentemot de länder som i dag väntar på att få bli EU-medlemmar. Jag syftar då specifikt på Turkiet som än i dag tillåter barnäktenskap. Man måste ställa krav internationellt. Därför är detta en fråga som inte handlar enbart om den lagstiftning och den ordning som vi här i Sverige beslutar, utan det internationella och det bilaterala arbetet måste vara i fokus även i frågan om barnäktenskap. Vi kan inte ens nöja oss med det, utan vi måste också då gå vidare. Men även om vi går vidare återstår väldigt mycket att göra. Bara därför att vi ställer oss bakom propositionen och talar oerhört vackert om generositet, solidaritet, jämlikhet, valfrihet och samspel mellan svenskar och invandrare betyder det inte att det genast blir så. Det krävs minst en tvåsidig kommunikation. Vi kan inte ändra på en medeltida mentalitet enbart genom informationskampanjer. Ett sätt att ändra på den här mentaliteten är att föra en ständig dialog och att ha ett tålmodigt arbete mitt bland och tillsammans med alla de progressiva krafter som finns till exempel i invandrarorganisationer, i de politiska partierna, i kvinnorörelser etcetera. Vi kommer faktiskt mycket längre i frågor när vi är överens över våra språkgränser, könsgränser och partigränser, så denna lag är ett bevis för detta. Vi måste alltså alla stå upp för allas likvärdighet och lika rättigheter. Herr talman! Vi har tillsammans med Folkpartiet reserverat oss i frågan om uppföljning. Här menar vi att lagen omgående måste utvärderas, särskilt vad gäller den praktiska hanteringen av dispensärendena - i likhet med vad Mia Franzén tidigare tog upp. Här finns även de informationsinsatser som jag tidigare har tagit upp och som spelar en mycket viktig roll. I frågan om dispens vad gäller 18-årsgränsen är det mycket märkligt att det faktiskt finns och ska vara olika regler för äktenskap och partnerskap. Givetvis vill vi i Vänsterpartiet ha lika regler för både äktenskap och partnerskap. I grunden vill vi, herr talman, faktiskt ta bort partnerskapet och ha en äktenskapslag som gäller lika för alla. Men det är ju en debatt som vi längre fram i vår kommer till. Med anledning av att det pågår ett arbete inom Regeringskansliet i frågan har vi valt att inte reservera oss. Men jag kan hålla med om att det är märkligt att vi nu kommer att fatta beslut om en lag som även fortsatt kommer att ge olika regler för äktenskap och partnerskap. Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation nr 6.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 146 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Vi har alla ett ansvar att förhindra barnäktenskap. Att riksdagen kommer att ställa sig bakom den proposition som vi debatterar i dag innebär ett ställningstagande för barns rätt till sin barndom, ett klargörande att vi inte längre accepterar barnäktenskap och tvångsäktenskap. Det har vi förvisso inte gjort på länge, men nu visar vi det genom en lagändring. Tvångsäktenskap enligt min och Vänsterpartiets mening är ett äktenskap som arrangeras mot en persons vilja eller mot ett barn. Lagen som tillåter barnäktenskap för barn som är utländska medborgare är ett svek mot barn, ett svek från oss i riksdagen och ett svek från regeringen - ett svek från samhället. Det visar onekligen på att vi alla har haft en överdriven rädsla för att göra etnocentriska övertramp, en rädsla för att framstå som intoleranta mot andra kulturer. Men att inte tillåta barnäktenskap och tvångsäktenskap är inte en fråga om intolerans. Den nuvarande lagen har kritiserats av FN:s kommitté för barnens rättigheter eftersom den bland annat är diskriminerande och strider mot barnkonventionen. Vi har alltså i dag en lag som bara skyddar svenska barn eller barn med enbart svenskt medborgarskap från barnäktenskap. Detta är diskriminerande och ett otroligt svek mot alla barn med utländskt medborgarskap. Herr talman! Den här propositionen är resultatet av ett samarbete mellan s-regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I sin helhet står Vänsterpartiet bakom hela detta lagförslag, men vi har så klart vissa synpunkter. Vi är alla överens om att vi vill ta bort lagen som tillåter barnäktenskap för barn med utländsk bakgrund, vilket är ett steg i rätt riktning. Lagen ska börja gälla från den 1 maj. Det är mycket bra. Jag vill poängtera att även om lagen nu ändras kvarstår problemet med att unga flickor och pojkar gifts bort. Att vi ändrar lagen och inte tillåter barnäktenskap är visserligen en ytterst viktig signal för att motverka barnäktenskap, men det behövs ytterligare åtgärder för att skydda de här flickorna och pojkarna, för att skydda dessa barn. Jag vill peka på några åtgärder som vi alla måste ta till oss. Det gäller inte bara oss här i riksdagen som lagstiftare, utan det gäller även våra kolleger i kommunerna och i landstingen, kommun- och landstingspolitikerna, socialtjänsten, skolan, föräldrar, syskon, medmänniskor och så vidare. Jag vill lyfta fram att vi alla måste vara duktiga på att lyssna på de erfarenheter som framför allt många flickor i vår omgivning har - att lyssna. Feminismen och kvinnorörelsen påminner oss hela tiden om att kvinnors mänskliga rättigheter aldrig får inskränkas och aldrig får kränkas. Traditioner och religionsfrihet ursäktar inte övergrepp mot kvinnors mänskliga rättigheter. I Sverige i dag finns det flickor som i likhet med många flickor som har blivit utsatta för hedersrelaterade brott alltmer högljutt hävdar rätten till sitt eget liv och sin egen kropp. De ifrågasätter mäktiga uttolkare av traditioner, seder och bruk. Och de behöver vårt stöd och vår hjälp. Därför ska skola, socialtjänst och lagstiftning stå på deras sida, och det ska ske med tydlighet. Det finns värden som inte kan relativiseras bort. Den här frågan handlar givetvis också om integrationspolitiken. Vi måste få till stånd en bättre integrationspolitik, en integrationspolitik som handlar om att förändra och förbättra människors möjligheter, att skapa förutsättningar för människor att delta och medverka i samhället. Integrering är alltså inte detsamma som lobotomering. Integrationspolitik måste handla om att samhället ska skapa mekanismer som är processinriktade. Integrationspolitiken måste hela tiden pågå och kan därför aldrig betraktas som säkerställd. En central del av detta handlar om att kvinnor och män, oavsett hudfärg eller medborgarskap, ska ha rätt till bostad, till arbete och ett liv utan att samhället diskriminerar dem. Det handlar inte heller om att moralisera över människors egna värderingar och livsval så länge ingen annan kommer till skada eller blir kränkt. Herr talman! Jag vill hålla fram ett område som vi hela tiden vi debatterat frågan om barnäktenskap specifikt har lyft fram. Det handlar då om att vi måste kunna ställa krav på de föräldrar som gifter bort sina döttrar. Från Vänsterpartiets sida efterlyses en juridisk ordning liknande den som finns vid könsstympning. Straffet för kvinnlig könsstympning är hårt i Sverige. Vi vet att det finns människor i Sverige som inte respekterar denna lag. Det krävs mer för att skydda barnen - flickorna, de unga kvinnorna och pojkarna. De föräldrar som gifter bort sina barn ska kunna ställas till svars för det. Skulden ska inte läggas på flickorna och pojkarna, på barnen. Föräldrarna har ett ansvar för att inte gifta bort sina barn. I den här frågan har vi i Vänsterpartiet ett särskilt yttrande i betänkandet. Där tas den straffrättsliga aspekten upp. Vi skulle gärna ha sett att det nu föreliggande förslaget även innehöll ett straffrättsligt ansvar för föräldrar som gifter bort sina döttrar och söner, för i likhet med den ordning som gäller för könsstympning ska föräldrarna kunna ställas till svar även då. Herr talman! Norge har infört en liknande lagstiftning där själva det faktum att det handlar om en minderårig är att likställa med tvång, vilket då per automatik blir straffbart. De som har ansvar för sina barn är just föräldrarna. Men med risk för att detta skulle dra ut på tiden har vi nöjt oss med att inte "propsa" och lyfta frågan gällande straffbestämmelserna och att de nu inte erbjuder ett tillfredsställande skydd mot barnäktenskap och tvångsäktenskap. Där har regeringen sagt att man i ett annat sammanhang kommer att överväga de här frågorna. Just därför har jag valt att inte reservera mig i det här avseendet. Tidigare i dag har utrikesutskottet debatterat utrikespolitik. Även där är frågan väldigt viktig, för där måste Sverige - precis som Sverige gör i dag - arbeta på att bli ännu mer aktivt i det internationella arbetet, inte minst gentemot de länder som i dag väntar på att få bli EU-medlemmar. Jag syftar då specifikt på Turkiet som än i dag tillåter barnäktenskap. Man måste ställa krav internationellt. Därför är detta en fråga som inte handlar enbart om den lagstiftning och den ordning som vi här i Sverige beslutar, utan det internationella och det bilaterala arbetet måste vara i fokus även i frågan om barnäktenskap. Vi kan inte ens nöja oss med det, utan vi måste också då gå vidare. Men även om vi går vidare återstår väldigt mycket att göra. Bara därför att vi ställer oss bakom propositionen och talar oerhört vackert om generositet, solidaritet, jämlikhet, valfrihet och samspel mellan svenskar och invandrare betyder det inte att det genast blir så. Det krävs minst en tvåsidig kommunikation. Vi kan inte ändra på en medeltida mentalitet enbart genom informationskampanjer. Ett sätt att ändra på den här mentaliteten är att föra en ständig dialog och att ha ett tålmodigt arbete mitt bland och tillsammans med alla de progressiva krafter som finns till exempel i invandrarorganisationer, i de politiska partierna, i kvinnorörelser etcetera. Vi kommer faktiskt mycket längre i frågor när vi är överens över våra språkgränser, könsgränser och partigränser, så denna lag är ett bevis för detta. Vi måste alltså alla stå upp för allas likvärdighet och lika rättigheter. Herr talman! Vi har tillsammans med Folkpartiet reserverat oss i frågan om uppföljning. Här menar vi att lagen omgående måste utvärderas, särskilt vad gäller den praktiska hanteringen av dispensärendena - i likhet med vad Mia Franzén tidigare tog upp. Här finns även de informationsinsatser som jag tidigare har tagit upp och som spelar en mycket viktig roll. I frågan om dispens vad gäller 18-årsgränsen är det mycket märkligt att det faktiskt finns och ska vara olika regler för äktenskap och partnerskap. Givetvis vill vi i Vänsterpartiet ha lika regler för både äktenskap och partnerskap. I grunden vill vi, herr talman, faktiskt ta bort partnerskapet och ha en äktenskapslag som gäller lika för alla. Men det är ju en debatt som vi längre fram i vår kommer till. Med anledning av att det pågår ett arbete inom Regeringskansliet i frågan har vi valt att inte reservera oss. Men jag kan hålla med om att det är märkligt att vi nu kommer att fatta beslut om en lag som även fortsatt kommer att ge olika regler för äktenskap och partnerskap. Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation nr 6.

Viviann Gerdin (C)

Anf. 147 Viviann Gerdin (C)

Herr talman, ledamöter och åhörare! Äntligen, vill jag säga, har vi kommit så långt att vi nu lagstiftningsvägen tar steget mot ett bättre skydd för att förhindra att minderåriga flickor mot sin vilja blir bortgifta. Betänkande LU19 är resultatet av att lagutskottet våren 2002 framfört krav till regeringen på att omgående återkomma med ett lagförslag för att förhindra barn- och tvångsäktenskap. Jag känner mig mycket delaktig i detta eftersom jag har deltagit i utskottets diskussioner och följt frågan hela vägen ut. Jag yrkar bifall till lagutskottets förslag i betänkandet, bortsett från punkt 2. Från Centerpartiets sida välkomnar vi föreslagna förändringar i äktenskapsbalken som innebär att man tydligt tar ställning mot barnäktenskap och tvångsäktenskap. Vi anser att det är viktigt att klargöra att äktenskap ej ingångna enligt svensk lag inte ska erkännas i vårt land. Att den svenska lagens bestämmelser ska gälla vid hindersprövning vid vigsel inför svensk myndighet är lika viktigt som att vi lagstiftningsvägen utökar möjligheten att vägra att erkänna vissa utländska äktenskap som ingåtts i strid med svensk lag. Med vetskap om de krav och förväntningar som många unga minderåriga flickor från andra kulturer lever med är det vårt ansvar att via lagen skydda minderåriga flickor från förtryck och tvångsäktenskap - detta oavsett kulturbakgrund. Det är vår skyldighet att medverka till att unga kvinnor som lever i vårt land ges en bra start i livet och till att de med lagens hjälp ska kunna hävda sin rätt att själva avgöra när och med vem de eventuellt vill gifta sig. Enligt äktenskapsbalken kommer det även framdeles att vara möjligt att gifta sig när man är under 18 år men först efter en dispensansökan till länsstyrelsen, dessutom med angivande av särskilda skäl. Vid denna dispensansökan till länsstyrelsen ges vårdnadshavaren enligt lagen rätt att yttra sig. Tyvärr har lagutskottet inte lagstiftningsvägen medverkat till att även den underårige ges rätt att lämna sitt yttrande vid dispensansökan. Det tycker vi är en stor brist, och detta kan medföra nackdelar för den underårige. Att ingå äktenskap är ett stort steg in i vuxenlivet och ett val av samlevnadsform som medför stora förändringar för till exempel en ung gymnasiestuderande flicka eller pojke som tvingas till äktenskap och måste avbryta sina studier. Vi i Centerpartiet anser därför att även den underåriges egen inställning borde höras och att den rätten ska skrivas in i lagen - i syfte att utröna bakomliggande orsaker till ett äktenskap före 18 års ålder. Jag vill därför, herr talman, yrka bifall till Folkpartiets och Centerpartiets reservation nr 2. Centerpartiet välkomnar också regeringens förslag om en ny regel som ger de här utökade möjligheterna att vägra erkänna vissa utländska äktenskap utifrån skälet att de sannolikt har ingåtts på grunder som inte är förenliga med svenska värderingar. Beträffande svenska äktenskap ingångna enligt lag men av misstag eller under svek tycker vi att situationen är lite annorlunda och att dessa äktenskap tills vidare får upplösas enligt gällande bestämmelser. Kärnfrågan för oss är att svensk lagstiftning ska följas. Även utskottets förslag i betänkandet om möjlighet till skilsmässa utan betänketid stöder vi, med hänvisning till de speciella bakomliggande skäl som kan finnas när det gäller en underårig med utländsk bakgrund som ingår äktenskap. Föräldrarnas medverkan till och ansvar för underårigas äktenskap har också diskuterats, likaså om det ska vara straffbart att arrangera barnäktenskap. Lagutskottet har dock valt att avstå från att i dagsläget föreslå straffrättsliga åtgärder. Det är vår förhoppning att vi med den nya lagen, tillsammans med ökad information och en dialog med föräldrar med ursprung i andra kulturer, kan medverka till att de unga flickorna i högre grad ska känna samhällets stöd och att vi därmed också ska kunna undvika tvångsäktenskap. Då det gäller punkten om dispens från 18-årsgränsen för registrering av partnerskap delar vi utskottsmajoritetens ställningstagande att för närvarande inte möjliggöra dispens för partnerskap för dem som är under 18 år.

Maria Hassan (S)

Anf. 148 Maria Hassan (S)

Herr talman! De föreslagna lagändringarna i betänkandet LU19 syftar till att förbättra skyddet för enskilda mot påtvingade och förtidiga äktenskap och därigenom förhindra barn- och tvångsäktenskap. När jag läser och hör orden barnäktenskap och tvångsäktenskap ser jag framför mig förlorade drömmar och förlorade möjligheter. Trots att Sveriges lagstiftning sätter barnens rättigheter i centrum står en grupp barn med hemvist i Sverige helt oskyddade inför de vuxnas makt och påtryckningar. Enligt dagens lagstiftning kan utländska medborgare gifta sig inför svensk myndighet utan att svensk lag tillämpas vid hindersprövning. I stället tillämpas hindersprövning enligt medborgarskapslandets lag. Eftersom låg ålder i vissa länder inte utgör något hinder utnyttjar föräldrarna sin makt och tar ifrån barnen deras rätt att själva kunna bestämma sin framtid. Jag behöver inte gå igenom de tragiska händelserna när ungdomar, särskilt flickor, utsatts för vuxnas påtryckningar, våld och även mord. Det kan inte vara acceptabelt som det är i dag att barn till utländska medborgare med hemvist i Sverige inte har samma lagliga skydd som barn till svenska föräldrar. Det är uppenbart att detta är en form av diskriminering som måste avskaffas. Sverige har anslutit sig till barnkonventionen, och FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har uppmanat Sverige att vidta åtgärder för att förbättra skyddet för minderåriga i fråga om äktenskap. Detta skydd ska omfatta både svenska barn och barn till utländska föräldrar med hemvist i Sverige. Som lagstiftare inser vi att frågan i mycket handlar om attitydförändringar. Vi behöver föra en bred samhällsdialog för att dessa förändringar ska ske. Att samtliga partier står bakom dessa lagändringar sänder tydliga politiska signaler om att barnäktenskap och tvångsäktenskap inte är accepterade. Trots att det råder enighet i stort finns det i betänkandet sju reservationer och två särskilda yttranden. Jag kommer att gå igenom lagändringarna och argumentera för varför vi avstyrker samtliga reservationer. I betänkandet förslås att den svenska lagens bestämmelser om äktenskapshinder alltid ska tillämpas vid hindersprövning för vigsel inför en svensk myndighet. Tillstånd att gifta sig före 18 års ålder ska ges av länsstyrelsen endast om det finns särskilda skäl. Även utländska medborgare som är under 18 år eller som är halvsyskon ska inte längre få gifta sig i Sverige utan dispens. En sådan dispens ska meddelas endast om det finns särskilda skäl. Det är lite svårt att förstå reservationen från Folkpartiet och Centerpartiet. Dispensprövningen handlar i första hand om att skydda omyndiga från förtidiga äktenskap, inte att ge dem rätten att ingå äktenskap. Det föreslås också att förtydliga och utöka möjligheterna att vägra erkänna vissa utländska äktenskap. Ett utländskt äktenskap ska inte erkännas i Sverige om det är sannolikt att det har ingåtts under tvång och minst en av parterna hade anknytning till Sverige eller om det skulle ha funnits hinder mot äktenskapet enligt svensk lag vid den tidpunkt då det ingicks. Ett äktenskap kan erkännas om det finns särskilda skäl. Jag förstår mycket väl Yvonne Anderssons krav att dessa skäl borde vara tydligt reglerade. Som bekant är dock livet oförutsägbart, och det kan finnas omständigheter som vi politiker inte ser i dag. Låt oss se hur lagen kommer att tillämpas! När vi utvärderar lagen ser vi tydligt vilka förändringar vi måste vidta. Det föreslås utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid. Många har redan gått igenom den lagändringen, men jag tillåter mig att upprepa det. Om en make har tvingats att ingå äktenskapet eller om maken har gift sig före 18 års ålder utan tillstånd ska maken ha rätt till omedelbar skilsmässa. Även allmän åklagare ska kunna föra talan om äktenskapsskillnad i sådana fall. Tvång och våld leder till straffrättsliga påföljder. Här vill jag svara Tasso Stafilidis att det i dag finns en möjlighet att straffa föräldrar som tvingar sina barn till äktenskap. Straff för olaga tvång enligt brottsbalken är böter eller fängelse i högst två år. Om brottet bedöms som grovt kan straffet uppgå till sex år. Ytterligare en viktig lagändring handlar om att kontrollen av vigselförrättare, registreringsförrättare och trossamfund med vigseltillstånd ska förbättras. Vi vet att det sker positiva attitydförändringar bland de flesta samfund som har vigseltillstånd. Dokument inifrån visade för några månader sedan att de flesta samfund som har vigseltillstånd följer lagen. Samtidigt förekommer det att obehöriga vigselförrättare håller religiösa ceremonier som inte har någon rättslig verkan. Att utge sig för att vara behörig är straffbart enligt bestämmelser om brottet föregivande av allmän ställning. Om ett sådant förhållande upptäcks kan det leda till disciplinansvar, åtalsanmälan, avskedande eller entledigande. I vissa fall ska även allmän åklagare underrättas. Ett trossamfunds vigseltillstånd ska dras in om samfundet inte längre uppfyller de för tillståndet uppställda kraven. Samfundet måste göra en tydlig skillnad mellan religiösa ceremonier som inte har någon rättsverkan och civilrättsligt giltiga vigselförrättningar. Det framgår tydligt att det finns flera steg av påföljder innan samfundet förlorar sitt vigseltillstånd. Mot bakgrund av detta yrkar jag avslag på Folkpartiets reservation 5. Lagstiftningen mot barnäktenskap och tvångsäktenskap är en del i ett större åtgärdsprogram från regeringens sida för att stödja ungdomar i patriarkala familjer. Vår utgångspunkt är att svenska myndigheter inte ska medverka i tillkomsten av äktenskap som strider mot grundläggande värderingar i vårt samhälle. Ingen får ta ifrån barnen rätten att kunna förverkliga sina drömmar. Jag yrkar bifall till betänkandets förslag och avslag på alla reservationer.

Mia Franzén (Fp)

Anf. 149 Mia Franzén (Fp)

Herr talman! Jag tänkte fråga dig, Maria, lite om det instrument som vi har föreslagit med återgång av äktenskap. Det är en viss skillnad mellan det som vi föreslår och det som regeringen anför i propositionen om att äktenskapsskillnad är det som man kan använda sig av i de fall då en enskild vigselförrättare har brustit i något av de avseenden som gäller, till exempel åldershindersprövningen. Man kan ställa vigselförrättaren till svars; det har vi hört. Man kan börja undersöka om trossamfundet missköter sin vigselrätt. Däremot upphör inte själva det äktenskap som vigselförrättaren, kanske med ont uppsåt, har sett till kommit till stånd. Det upphör inte per automatik, och det finns ingen nullitet. Det man hänvisar till i stället är omedelbar - möjligtvis - äktenskapsskillnad. Det som händer när man dömer till äktenskapsskillnad är att arvsrätten under en viss period påverkas. Man ärver ju varandra under äktenskapet. Det presumerade faderskapet blir ju också en konsekvens av äktenskapet, och en underhållsskyldighet finns också med. Vidare gäller det även bodelning. Min fråga är: Varför inte återgång av äktenskap, som vi ser som ett mer riktigt instrument?

Maria Hassan (S)

Anf. 148 Maria Hassan (S)

Herr talman! De föreslagna lagändringarna i betänkandet LU19 syftar till att förbättra skyddet för enskilda mot påtvingade och förtidiga äktenskap och därigenom förhindra barn- och tvångsäktenskap. När jag läser och hör orden barnäktenskap och tvångsäktenskap ser jag framför mig förlorade drömmar och förlorade möjligheter. Trots att Sveriges lagstiftning sätter barnens rättigheter i centrum står en grupp barn med hemvist i Sverige helt oskyddade inför de vuxnas makt och påtryckningar. Enligt dagens lagstiftning kan utländska medborgare gifta sig inför svensk myndighet utan att svensk lag tillämpas vid hindersprövning. I stället tillämpas hindersprövning enligt medborgarskapslandets lag. Eftersom låg ålder i vissa länder inte utgör något hinder utnyttjar föräldrarna sin makt och tar ifrån barnen deras rätt att själva kunna bestämma sin framtid. Jag behöver inte gå igenom de tragiska händelserna när ungdomar, särskilt flickor, utsatts för vuxnas påtryckningar, våld och även mord. Det kan inte vara acceptabelt som det är i dag att barn till utländska medborgare med hemvist i Sverige inte har samma lagliga skydd som barn till svenska föräldrar. Det är uppenbart att detta är en form av diskriminering som måste avskaffas. Sverige har anslutit sig till barnkonventionen, och FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har uppmanat Sverige att vidta åtgärder för att förbättra skyddet för minderåriga i fråga om äktenskap. Detta skydd ska omfatta både svenska barn och barn till utländska föräldrar med hemvist i Sverige. Som lagstiftare inser vi att frågan i mycket handlar om attitydförändringar. Vi behöver föra en bred samhällsdialog för att dessa förändringar ska ske. Att samtliga partier står bakom dessa lagändringar sänder tydliga politiska signaler om att barnäktenskap och tvångsäktenskap inte är accepterade. Trots att det råder enighet i stort finns det i betänkandet sju reservationer och två särskilda yttranden. Jag kommer att gå igenom lagändringarna och argumentera för varför vi avstyrker samtliga reservationer. I betänkandet förslås att den svenska lagens bestämmelser om äktenskapshinder alltid ska tillämpas vid hindersprövning för vigsel inför en svensk myndighet. Tillstånd att gifta sig före 18 års ålder ska ges av länsstyrelsen endast om det finns särskilda skäl. Även utländska medborgare som är under 18 år eller som är halvsyskon ska inte längre få gifta sig i Sverige utan dispens. En sådan dispens ska meddelas endast om det finns särskilda skäl. Det är lite svårt att förstå reservationen från Folkpartiet och Centerpartiet. Dispensprövningen handlar i första hand om att skydda omyndiga från förtidiga äktenskap, inte att ge dem rätten att ingå äktenskap. Det föreslås också att förtydliga och utöka möjligheterna att vägra erkänna vissa utländska äktenskap. Ett utländskt äktenskap ska inte erkännas i Sverige om det är sannolikt att det har ingåtts under tvång och minst en av parterna hade anknytning till Sverige eller om det skulle ha funnits hinder mot äktenskapet enligt svensk lag vid den tidpunkt då det ingicks. Ett äktenskap kan erkännas om det finns särskilda skäl. Jag förstår mycket väl Yvonne Anderssons krav att dessa skäl borde vara tydligt reglerade. Som bekant är dock livet oförutsägbart, och det kan finnas omständigheter som vi politiker inte ser i dag. Låt oss se hur lagen kommer att tillämpas! När vi utvärderar lagen ser vi tydligt vilka förändringar vi måste vidta. Det föreslås utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid. Många har redan gått igenom den lagändringen, men jag tillåter mig att upprepa det. Om en make har tvingats att ingå äktenskapet eller om maken har gift sig före 18 års ålder utan tillstånd ska maken ha rätt till omedelbar skilsmässa. Även allmän åklagare ska kunna föra talan om äktenskapsskillnad i sådana fall. Tvång och våld leder till straffrättsliga påföljder. Här vill jag svara Tasso Stafilidis att det i dag finns en möjlighet att straffa föräldrar som tvingar sina barn till äktenskap. Straff för olaga tvång enligt brottsbalken är böter eller fängelse i högst två år. Om brottet bedöms som grovt kan straffet uppgå till sex år. Ytterligare en viktig lagändring handlar om att kontrollen av vigselförrättare, registreringsförrättare och trossamfund med vigseltillstånd ska förbättras. Vi vet att det sker positiva attitydförändringar bland de flesta samfund som har vigseltillstånd. Dokument inifrån visade för några månader sedan att de flesta samfund som har vigseltillstånd följer lagen. Samtidigt förekommer det att obehöriga vigselförrättare håller religiösa ceremonier som inte har någon rättslig verkan. Att utge sig för att vara behörig är straffbart enligt bestämmelser om brottet föregivande av allmän ställning. Om ett sådant förhållande upptäcks kan det leda till disciplinansvar, åtalsanmälan, avskedande eller entledigande. I vissa fall ska även allmän åklagare underrättas. Ett trossamfunds vigseltillstånd ska dras in om samfundet inte längre uppfyller de för tillståndet uppställda kraven. Samfundet måste göra en tydlig skillnad mellan religiösa ceremonier som inte har någon rättsverkan och civilrättsligt giltiga vigselförrättningar. Det framgår tydligt att det finns flera steg av påföljder innan samfundet förlorar sitt vigseltillstånd. Mot bakgrund av detta yrkar jag avslag på Folkpartiets reservation 5. Lagstiftningen mot barnäktenskap och tvångsäktenskap är en del i ett större åtgärdsprogram från regeringens sida för att stödja ungdomar i patriarkala familjer. Vår utgångspunkt är att svenska myndigheter inte ska medverka i tillkomsten av äktenskap som strider mot grundläggande värderingar i vårt samhälle. Ingen får ta ifrån barnen rätten att kunna förverkliga sina drömmar. Jag yrkar bifall till betänkandets förslag och avslag på alla reservationer.

Maria Hassan (S)

Anf. 150 Maria Hassan (S)

Herr talman! Jag vet inte om jag riktigt har förstått frågan, men jag försöker svara. Min utgångspunkt är att det finns annat skydd i samhället för barnen än äktenskapet. Vi kan inte sända signaler ut till samhället om att för att skydda dig och för att ha några ekonomiska fördelar så måste du gifta dig.

Mia Franzén (Fp)

Anf. 151 Mia Franzén (Fp)

Herr talman! Det var inte riktigt det jag tänkte på. Om det brister i något formkrav nu så blir äktenskapet en nullitet; då finns inte den rättshandlingen. Det har inte blivit något äktenskap. Det som händer om man säger att det har funnits ett äktenskap och att det ska bli äktenskapsskillnad är att bodelning måste ske och så vidare. Det var det jag frågade om. Varför vill man inte gå med på en återgång av äktenskap? Detta är någonting som har framkommit som ett problem, även om det kanske bara är enstaka fall som man nämner i handlingarna. Ett fall är i alla fall ett fall för mycket.

Maria Hassan (S)

Anf. 152 Maria Hassan (S)

Herr talman! Jag håller med om att ett fall kan vara för mycket just i de äktenskap som du pratar om, Mia Franzén. Men i dag har vi inget underlag för att fatta beslut. Jag hoppas att vi återkommer till frågan. I dag pratar vi enbart om barnäktenskap och tvångsäktenskap. Vi saknar underlag för de andra äktenskap som du nämnde.

Viviann Gerdin (C)

Anf. 153 Viviann Gerdin (C)

Herr talman! Jag vill ställa några frågor till Maria Hassan angående punkt 2, tillstånd att ingå äktenskap före 18 års ålder. Centerpartiet står med på reservationen tillsammans med Folkpartiet. Jag tycker att det är viktigt att utskottsmajoriteten verkligen tolkar reservationen som att man ska utgå från att man faktiskt inte vet. Det står här om att man ändå vill gifta sig före 18 års ålder. Det är ju just det man ska ta reda på! Det är därför jag har reserverat mig för det här; jag tycker att det är så viktigt att man även hör den underåriga, och inte bara vårdnadshavaren. Man kan inte med hundraprocentig säkerhet utgå från att den underåriga verkligen vill ingå ett äktenskap när någon söker dispens. Det kan faktiskt ligga påtryckningar bakom som gör att de underåriga godkänner att man lämnar in en dispensansökan. Vi vet att det sker och att det har skett hittills. Det är en svaghet i lagstiftningen. Det är otroligt viktigt för oss att man ger möjligheter i lagen inte bara till vårdnadshavaren utan även till den underåriga så att han eller hon får samtala med personer utan att vårdnadshavaren är närvarande. Min fråga till Maria Hassan är: Varför kan ni inte se att det fortfarande ligger en risk i lagen som den är utformad på den här punkten?

Maria Hassan (S)

Anf. 154 Maria Hassan (S)

Herr talman! Tänk att jag visste att den frågan skulle komma upp! Jag slog upp betänkandet, och på s. 12 står det tydligt och klart att i propositionen anför regeringen att utredning i första hand får ske genom samtal med den underåriga, vårdnadshavarna och den tilltänkta maken. Mer klart kan man inte skriva. Dessutom utgår jag ifrån att principen om barnens bästa genomsyrar hela samhället, så jag litar på att våra tjänstemän vid olika myndigheter klarar av det.

Viviann Gerdin (C)

Anf. 155 Viviann Gerdin (C)

Herr talman! Jag har också läst betänkandet, och jag kan se en särskiljning i utformningen som ger vårdnadshavaren en större makt och en större styrka än den minderåriga. Så har man formulerat det. Visst - den minderåriga ska få komma till tals, men i lagstiftningen har man inte uttryckt det som att det skulle vara tvingande. Det är just den skillnaden som finns. Vårdnadshavaren har den rätten, men i betänkandet är den inte lika stark för den underåriga. Det är det som är kärnfrågan.

Maria Hassan (S)

Anf. 156 Maria Hassan (S)

Herr talman! Eftersom det är vuxna som utövar påtryckningar mot barn så tycker jag att man i första hand ska lyssna på vårdnadshavarna. Då kan man i hög grad bedöma redan vid samtalet om det pågår påtryckningar. Barnen är offer. Därför måste man i första hand lyssna på de vuxna. Varför anser de att deras minderåriga son eller dotter ska gifta sig?

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 157 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Jag tänker ta upp den bit som handlar om de straffrättsliga bestämmelserna. Det är mycket riktigt så som Maria Hassan påpekar i sitt anförande; det finns straffrättsliga bestämmelser när det handlar om tvång. Men det som jag har lyft upp och tjatat om i utskottet och så vidare handlar om att likställa alla under 18 år när det gäller tvång. Det är det som min fråga handlar om. I dag görs inte det i lagstiftningen. Man behöver alltså inte vara tvingad. Jag har träffat flera unga flickor under 18 år - inte minst vid mina studiebesök på vissa skolor som jag har redogjort för i tidigare debatter - som har haft ett mindre helvete hemma i sina familjer. De har sett det som en tillflykt att kunna lämna familjen och gifta sig och få en ny "frihet" genom att gifta sig som underåriga. Bara för att de själva vill när de är 18 år så tycker inte jag att det är acceptabelt. Det är den aspekten jag talar om - när det inte handlar om tvång utan enbart om ett barn som inte har fyllt 18 år och att det ska likställas med tvång. Därför vill jag ställa en fråga till Maria Hassan. Jag hoppas att hon har uppfattat vad jag har strävat efter. Det är inte själva tvånget; jag vet att vi har en straffrättslig bestämmelse om det. Anser Maria Hassan att man här bör likställa barn, när det handlar om barn under 18 år, med tvång? Det är det som jag efterlyser och hoppas att regeringen så snart som möjligt ska ta itu med.

Maria Hassan (S)

Anf. 158 Maria Hassan (S)

Herr talman! Tasso Stafilidis beskrivning är alldeles riktig. Jag har själv träffat många flickor som anser att äktenskapet är det enda sättet att fly från sina familjer. Du har rätt i det. Men låt oss se den här lagen verka innan vi fattar beslut om nya lagar. Sedan kanske vi återkommer när vi utvärderar lagen efter en viss tid - det kan bli om ett eller två år. Tanken är inte helt främmande för mig, men låt oss anta lagen först och sedan återkomma till frågan.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 159 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Det är det som jag hoppas att vi gemensamt ska göra i vårt samarbete - att vi kommer tillbaka till frågan och ser att det eventuellt kommer att finnas en lucka i de här fallen. Det är ett sätt där man kan avskräcka och framför allt visa vad vi tycker och var ansvaret ligger. Ansvaret ska inte ligga på de här flickorna eller pojkarna. Det är det som jag tycker att vi på något sätt gör med den här lagen; vi lägger ansvaret på barnen. I stället för att hjälpa till att förändra deras verklighet lägger vi ansvaret på barnen när vi inte gör detta straffbart. I fall där man enbart är minderårig ska det räknas på samma sätt som tvång och det ska bli straffrättsliga efterspel. Jag hoppas att vi kommer tillbaka till den här frågan. Jag tror att vi kommer att få svar på detta genom de utvärderingar som måste till så snart som möjligt. Det kommer att bli oerhört viktigt och intressant att se hur praxisen kring dispenserna kommer att utvecklas och hur lagen kommer att fungera i praktiken.

Maria Hassan (S)

Anf. 160 Maria Hassan (S)

Herr talman! Jag har ingenting att tillägga. Jag ser fram emot att få se lagen i verkligheten. Sedan hoppas jag på en snabb utvärdering.

Inger René (M)

Anf. 161 Inger René (M)

Herr talman! Äntligen, kan jag också säga med hänvisning till Selma Lagerlöf och Gösta Berlings saga . Äntligen står vi här. Det betänkande som vi nu ska ta ställning till kan lagutskottet känna sig stolt över enligt min mening. Det är ett utskottsinitiativ. Vi i utskottet är föräldrar till propositionen om åtgärder mot barnäktenskap och tvångsäktenskap. Våren 2002, för nästan precis två år sedan, fanns i ett motionsbetänkande några motioner som ville förhindra barnäktenskap. Lagutskottet begärde i ett tillkännagivande att lagstiftningsåtgärder omgående skulle komma till stånd i syfte att förhindra äktenskap mellan barn eller med barn inblandade och äktenskap som ingås under tvång. Det känns i dag mycket tillfredsställande att vi nu står i begrepp att fullfölja utskottets eniga vilja som manifesterades för två år sedan. Några av er var ju med vid den tiden. Möjligen hade jag varit ännu mer tillfreds dels om utskottet hade tillstyrkt en moderat motion av Cristina Husmark Pehrsson som väcktes ett år tidigare men som då tyvärr vändes av utskottet, dels om arbetet i departementet hade kunnat snabbas på. Då hade lagen kunnat träda i kraft före förra sommaren. Vi i utskottet gjorde ansträngningar i den vägen men lyckades inte få departementet med oss. Det är begripligt att frågor med politiskt skiljaktiga åsikter tar tid, men i den här frågan var vi alla överens. Man kan tycka att det borde ha gått undan lite snabbare. Men sedan får jag väl möjligen erkänna att frågan är mer komplicerad än vad åtminstone jag i förstone kunde ana. Nu träder i varje fall lagen i kraft den 1 maj. Det var den tidigaste tidpunkten som Justitiedepartementet kunde klara av detta till. Själva lagförslaget är måhända inte fulländat i varje del. Lagrådet hade ju en del synpunkter, men remissinstanserna är i stort sett nöjda. För mig och Moderaterna har det också varit viktigt att lagen skulle kunna träda i kraft just nu före sommaren. Frågan om att under hot och tvång, våld och ofrihet ingå äktenskap är en mycket komplex materia. Därför utgår vi i utskottet ifrån att regeringen på sedvanligt sätt följer utvecklingen och utvärderar den nya lagstiftningen och återkommer till oss i riksdagen om det behövs. Det är nog inte heller någon överdrift att säga att vi är många här kammaren som kommer att följa hanteringen av den här nya lagstiftningen mycket noga. Om vi ser att det finns behov gissar jag att det kommer motioner i den riktningen, kanske redan till den allmänna motionstiden i höst. Vi moderater har alltså inga reservationer i det här betänkandet. Jag har själv varit så rädd att störa denna sköra planta så att den inte skulle kunna träda i kraft den 1 maj. Vi vill till fullo bifalla förslaget i betänkandet.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 162 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Inte heller vi i Miljöpartiet har några reservationer, men det beror på att vi inte har någon ledamot i utskottet. Jag vill också säga att detta är ett väldigt bra betänkande. Det är ett arbete av Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet tillsammans. Det har blivit ett utmärkt förslag i en samarbetsproposition. Man kan verkligen säga att äntligen kommer det. Det har tagit tid efter utskottets initiativ våren 2002. Men det här är ju, precis som Inger René sade, mycket mer komplicerat än vad man först tror. Frågan har varit uppe till debatt många gånger i medierna också. Jag tycker nog att vi har tagit ett stort steg framåt i den här frågan. Vi får en bättre lagstiftning när det gäller åtgärder mot barnäktenskap och tvångsäktenskap. Frågan är ju svår, inte minst mot bakgrund av att vi är ett mångkulturellt land. Vi behöver därför hitta en bra skrivning här. Jag vet att det har varit mycket diskussion om detta med dispensmöjligheter och att det borde vara tydligare. Det kan man ju önska. Men jag tror också att det är väldigt svårt att skriva en lagtext så precist och så exakt att man utesluter alla olika möjligheter. Jag tror att det är mycket bra att ha den här chansen att kunna ge dispens. Därefter ska man utvärdera detta och följa arbetet mycket noga. Därför är jag beredd att yrka bifall till en enda liten reservation, nämligen nr 6 som handlar om uppföljning. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi tar fasta på detta och jobbar med att utvärdera lagen. Dessutom måste vi också ge information om detta. Informationen ska nå ut till så många olika grupper, inte minst till grupper som kanske inte är vana att ta emot samhällsinformation i vardagen. Därför tror jag att vi behöver fler informationsinsatser om detta. Jag kan hålla med om det som står i vissa av reservationerna, men jag tycker ändå att vi ska var nöjda med det betänkande som finns. Jag uppmärksammar bland annat det särskilda yttrandet från Tasso Stafilidis om registrerat partnerskap. Jag har samma uppfattning som Vänsterpartiet att samma regler borde gälla för partnerskap som för äktenskap. Egentligen vill jag ha könsneutralt äktenskap, men det är en annan diskussion som vi kommer tillbaka till längre fram. Jag tycker att det är ganska viktigt, och det är synd att det inte blev så. Det pågår ju arbete där, precis som Tasso Stafilidis skriver i sitt särskilda yttrande. Jag tycker att det är bra nog. Jag yrkar alltså bifall bara till reservation nr 6 och i övrigt till förslaget i betänkandet.

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	122	0	22
m	42	0	13
fp	39	0	9
kd	0	27	6
v	23	0	7
c	18	0	4
mp	13	0	4
Totalt	257	27	65

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	124	0	20
m	42	0	13
fp	0	39	9
kd	27	0	6
v	23	0	7
c	0	18	4
mp	13	0	4
Totalt	229	57	63

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	124	0	20
m	42	0	13
fp	0	39	9
kd	27	0	6
v	23	0	7
c	18	0	4
mp	13	0	4
Totalt	247	39	63

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	124	0	0	20
m	42	0	0	13
fp	0	39	0	9
kd	1	0	26	6
v	0	23	0	7
c	18	0	0	4
mp	0	13	0	4
Totalt	185	75	26	63

Åtgärder mot barnäktenskap och tvångsäktenskap

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Barnäktenskap och tvångsäktenskap ska förhindras med ny lag (LU19)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Barnäktenskap och tvångsäktenskap ska förhindras med ny lag (LU19)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Åtgärder mot barnäktenskap och tvångsäktenskap

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 143 Raimo Pärssinen (S)

Anf. 144 Mia Franzén (Fp)

Anf. 145 Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 146 Tasso Stafilidis (V)

Anf. 146 Tasso Stafilidis (V)

Anf. 147 Viviann Gerdin (C)

Anf. 148 Maria Hassan (S)

Anf. 149 Mia Franzén (Fp)

Anf. 148 Maria Hassan (S)

Anf. 150 Maria Hassan (S)

Anf. 151 Mia Franzén (Fp)

Anf. 152 Maria Hassan (S)

Anf. 153 Viviann Gerdin (C)

Anf. 154 Maria Hassan (S)

Anf. 155 Viviann Gerdin (C)

Anf. 156 Maria Hassan (S)

Anf. 157 Tasso Stafilidis (V)

Anf. 158 Maria Hassan (S)

Anf. 159 Tasso Stafilidis (V)

Anf. 160 Maria Hassan (S)

Anf. 161 Inger René (M)

Anf. 162 Ulf Holm (Mp)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Lagförslagen

Beslut:

Utskottets förslag:

Tillstånd att ingå äktenskap före 18 års ålder

Beslut:

Utskottets förslag:

Dispens från 18-årsgränsen för registrering av partnerskap

Beslut:

Utskottets förslag:

Ogiltigförklaring eller återgång av inhemska äktenskap, m.m.

Beslut:

Utskottets förslag:

Förbättrad kontroll

Beslut:

Utskottets förslag:

Straffrättsliga bestämmelser

Beslut:

Utskottets förslag:

Uppföljning, m.m.

Beslut:

Utskottets förslag: