Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Avskaffande av åldersgräns

Betänkande 2006/07:SoU15

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
23 maj 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Avskaffande av åldersgräns (pdf, 283 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2006/07:15 Avskaffande av åldersgräns

Beslut

Åldersgräns för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster avskaffas (SoU15)

Den nu gällande åldersgränsen, 70 år, för läkare och sjukgymnaster för att få ersättning tas bort. Beslutet gäller ersättning enligt lagen om läkarvårdsersättning respektive lagen om ersättning för sjukgymnastik. Lagändringen börjar gälla den 1 juli 2007.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren beslöt bifalla utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 3
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-04-24
Justering: 2007-05-10
Trycklov till Gotab och webb: 2007-05-11
Trycklov: 2007-05-11
Reservationer: 2
Betänkande 2006/07:SoU15

Alla beredningar i utskottet

2007-04-24

Åldersgräns för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster avskaffas (SoU15)

Den nu gällande åldersgränsen, 70 år, för läkare och sjukgymnaster för att få ersättning tas bort. Förslaget gäller ersättning enligt lagen om läkarvårdsersättning respektive lagen om ersättning för sjukgymnastik. Lagändringen börjar gälla den 1 juli 2007. Socialutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-05-23
Stillbild från Debatt om förslag 2006/07:SoU15, Avskaffande av åldersgräns

Debatt om förslag 2006/07:SoU15

Webb-tv: Avskaffande av åldersgräns

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Marianne Kierkemann (M)
Anf. 174 Marianne Kierkemann (M)
Herr talman! Vi ska i dag debattera socialutskottets betänkande 2006/07:SoU15 Avskaffande av åldersgräns . I betänkandet behandlas regeringens proposition 2006/07:97 Avskaffande av åldersgränsen för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt tre motioner som väckts med anledning av propositionen. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att åldersgränsen 70 år tas bort i lagen 1993:1651 om läkarvårdsersättning respektive lagen 1993:1652 om ersättning för sjukgymnastik. Lagförändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2007. I betänkandet finns också två reservationer. Med denna korta inledning överlämnar jag betänkandet för debatt.
Per Svedberg (S)
Anf. 175 Per Svedberg (S)
Herr talman! Övriga ledamöter! I dag ska vi debattera frågan om åldersgränsers vara eller icke vara. Vad jag förstår har det varit en diskussion om detta tidigare i kammaren, och gränsen har höjts ganska nyligen. Vi socialdemokrater ställer oss frågan vad motivet är till att höja gränsen ytterligare. Av vilken anledning går regeringen fram med förslaget? Förmodligen får jag svar i de inlägg som kommer framgent, men låt mig ändå peka på några punkter som kan bli lite problematiska i och med förslagets införande. Vi ställer ofta krav på ålder och vigör när vi ska tillåta folk att göra olika saker. Det gäller i många sammanhang. En läkare som passerat 70-årsstrecket kommer förmodligen att fungera ypperligt. Kontrollen av honom eller henne utförs på ett speciellt sätt, och jag kan faktiskt inte utläsa hur det kommer att ske. Det innebär att risken för missar och felhantering är uppenbar. Den nuvarande lagstiftningen är utformad så att landstingen kan ge dispens till de läkare som passerar 70-årsstrecket. Det i sin tur innebär per automatik att man har en kontrollstation för att se huruvida läkaren utför sitt uppdrag på ett bra sätt, om han är uppmärksam, noggrann, hänger med i den medicinska utvecklingen med mera. Jag säger inte att det alltid är så, men risken finns när vi åldras att vi kanske inte riktigt är med på att så sker. Det kan man se på sina nära och kära. När man ifrågasätter om morfar verkligen ska fortsätta att köra bil tycker morfar att han ska det. Vi övriga i släkten kan ha svårt att få honom att inse att det är dags att lägga bilnyckeln på hyllan. Därför blir jag lite orolig när man höjer gränsen i princip till oändlighet. Hur kommer patientsäkerheten att tryggas med förslaget? Man skriver i propositionen att patientkontakten kommer att bibehållas, vilket innebär en trygghet för patienten. Ja, det kanske är sant. Samtidigt kan man fundera på om det kanske är så att patienten går miste om de senaste innovationerna inom det läkeområde som han eller hon söker för. Min erfarenhet är i alla fall den att ju äldre man blir desto mindre aktiv blir man. Man kanske inte är så otroligt framåt när det gäller att söka nya innovationer, nya lösningar. Hur kommer det att tryggas utifrån ett patientperspektiv? Patienten måste väl ändå vara den som står i fokus. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till vår reservation, nr 1. I detta anförande instämde Christer Engelhardt (s).
Elina Linna (V)
Anf. 176 Elina Linna (V)
Herr talman! Socialutskottet har återigen lagt fram ett betänkande som går ut på att avskaffa en lag som stiftades här i kammaren bara för några år sedan. Den här gången handlar det om att avskaffa åldersgränsen för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. Och bråttom är det igen. Redan den 1 juli i år ska lagen träda i kraft. Det är anmärkningsvärt att regeringen lagt fram propositionen, eftersom man har för avsikt att göra en mer omfattande översyn av lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik. Regeringen försvarar sitt beslut genom att skriva i propositionen att det är "angeläget att de läkare och sjukgymnaster som i dag omfattas av regelsystemet får möjlighet att upprätthålla sin verksamhet och inte behöver upphöra med den enbart för att de uppnått åldersgränsen." Den åldersgräns vi talar om är 70 år. Man kan undra hur många personer vi då talar om. Patientsäkerhet och kvalitet talas det däremot inte om i lagförslaget. Regeringen kan inte vänta på sin egen översyn för att ett antal läkare och sjukgymnaster hinner fylla 70 år och vill fortsätta att arbeta innan översynen är färdig. Vad är det regeringen håller på med? Regeringen vet att landstingen kan skriva vårdavtal med läkare eller sjukgymnaster som fyllt 70 år. Läkarna och sjukgymnasterna har med dagens lagstiftning möjlighet att fortsätta att vara yrkesverksamma som privatpraktiker även efter att de fyllt 70 år. Det vet både regeringen och vi. Den lag som nu avskaffas innebär alltså inte något absolut hinder för att driva verksamheten vidare efter 70 års ålder, men i praktiken är åldersgränsen ändå en kontrollstation som kan fästa landstingens uppmärksamhet vid dessa äldre läkare. Regeringen menar att en sådan kontrollstation är onödig och struntar därmed i tunga remissinstanser som Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen. Sveriges Kommuner och Landsting skriver i sitt remissvar att det nuvarande systemet med övre åldersgräns i ersättningslagarna är det mest ändamålsenliga sättet att värna om kvaliteten och patientens säkerhet. Även Socialstyrelsen poängterar att frågan om åldersgränser inte är helt oproblematisk. Herr talman! Det handlar inte om åldersdiskriminering. Det finns vissa yrken som ställer stora krav på yrkesutövarens förmåga att hålla sig ajour med utvecklingen inom yrket. Det är väl inget ovanligt med det. Vi har under den senaste tiden i en av våra stora dagstidningar fått läsa skrämmande beskrivningar på läkare som utövat sitt yrke på ett långt ifrån tillfredsställande sätt, läkare som riskerat patientens säkerhet genom till exempel förskrivning av narkotiska preparat på ett sätt som leder till beroende. Visst finns det också yngre och medelålders läkare bland dessa, men Socialstyrelsen har i sin tillsynsrapport kommit fram till att äldre läkare, som varit eller är privatpraktiserande, utgör en riskgrupp vad gäller överförskrivning av läkemedel. Det är märkligt att det i regeringens proposition inte beskrivs några farhågor alls med att avskaffa åldersgränsen. Däremot skrivs att förutsättningarna att klara personalförsörjningen inom vården kommer att förbättras. Vad är det vi talar om? Är det fråga om en promille eller en hundradels promille? Vad är det för siffror vi talar om? Det handlar om ytterst få läkare. År 2005 hade totalt 1 037 läkare ersättning enligt den nationella taxan. Det måste rimligen vara en mycket liten andel av dessa som är i 70-årsåldern och som dessutom vill fortsätta att bedriva sin praktik. Om jag inte missminner mig menar Läkarförbundet att bara behovet av allmänläkare redan i dag ligger på 2 000 personer. Är det den personalförsörjningen som regeringen tänker förbättra med lagen? Vänsterpartiet menar i stället att vi behöver utbilda fler läkare. Regeringen borde ha viktigare saker att syssla med än att stifta lagar som denna. Herr talman! Jag avslutar med att yrka bifall till reservation 1.
Thomas Nihlén (Mp)
Anf. 177 Thomas Nihlén (Mp)
Herr talman! I detta betänkande har Miljöpartiet två reservationer, men vi vill yrka bifall endast till reservation 1, som är en gemensam reservation med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I propositionen som vi nu ska debattera föreslås att privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som i dag får ersättning enligt den så kallade nationella taxan ska kunna fortsätta att få det oavsett ålder. Den nu gällande åldersgränsen är 70 år. Landstingen har i dag möjlighet att ge dispens från detta. Att ha en fast åldersgräns som avgörande faktor för när någon är lämplig att sköta ett arbete eller inte skulle man kunna se som en form av åldersdiskriminering. Däremot finns förstås ett allmänintresse av att människor är välfungerande i yrken där man har ett stort och avgörande ansvar för andra människor. Dit anser vi att läkaryrket hör. År 1994 införde den dåvarande borgerliga regeringen möjlighet till etableringsfrihet för läkare och sjukgymnaster. År 1995 skrotade den då nytillträdda socialdemokratiska regeringen etableringsfriheten. Ett antal läkare och sjukgymnaster hann under detta år etablera en privat verksamhet, vilket också ger möjlighet till att få ersättning från landstinget eller regionen enligt den så kallade nationella taxan. Miljöpartiet tycker inte att det är rimligt att de privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som i dag får ersättning enligt den nationella taxan, oavsett ålder, ska kunna fortsätta att lyfta denna ersättning från landstinget eller regionen oavsett om landstinget anser sig ha behov av deras tjänster. Ur landstingsperspektivet handlar det också om att man inte har någon möjlighet att styra eller påverka dessa privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. Inte heller finns det någon möjlighet till utvärdering eller uppföljning av deras arbete. Vi tror inte att landstingen nekar speciellt många privatpraktiserande läkare som efter att de fyllt 70 år ansöker om dispens. Om den aktuelle läkaren eller sjukgymnasten bedriver en seriös och efterfrågad verksamhet som uppfyller kraven på patientsäkerhet tror vi att landstinget med största sannolikhet ger dispens. Detta förfaringssätt med dispensmöjlighet enligt dagens regelverk ligger också helt i linje med det kommunala självstyret, som regeringen åtminstone i andra sammanhang brukar påstå sig värna om. Kanske kommer landstingen och regionerna att få bättre möjligheter att kontrollera de läkare och sjukgymnaster som får ersättning enligt den nationella taxan om SKL:s krav på medicinska revisioner av dessa grupper får gehör hos regeringen. Tyvärr ser det ut så att ett begränsat antal av de här privatläkarna missbrukar sin förskrivningsrätt och skriver ut stora mängder narkotikaklassade läkemedel till missbrukare. Flera av de läkarna har visat sig vara över 70 år. Vi anser visserligen att åldersgränsen 70 år är otymplig, men tillsammans med dispensmöjligheten anser vi att den är tillräcklig för att läkarkompetensen även ska kunna tas till vara efter 70-årsgränsen. Det stora krav på patientsäkerhet som det offentliga måste ställa gör det befogat att ha kvar dagens regler som de är tills vidare, eftersom det för närvarande inte finns något bättre system. Det är därför som vi säger nej till regeringens proposition. Herr talman! Däremot anser vi att ansvars- och lämplighetsregler för läkarkåren i sin helhet, privatpraktiserande eller inte, och även annan hälso- och sjukvårdspersonal behöver ses över. Det är viktigt ur ett kvalitets- och patientsäkerhetsperspektiv. När vi skrev vår motion när det gäller yrkande 2 om krav på en utredning kring just det här hade vi ännu inte sett direktiven till den av regeringen nu tillsatta Patientsäkerhetsutredningen. Efter att ha läst direktiven känner vi oss försiktigt positiva. Det finns dock ingenting tydligt skrivet om att man ska titta på möjligheterna att sjukvårdspersonal efter en viss ålder bör genomgå regelbundna läkarundersökningar eller lämplighetsprövningar. Det handlar både om förmåga till utövande av yrket på ett tillfredsställande sätt och om förmåga att hålla sig uppdaterad inom forskning och utveckling. En sådan reglering skulle kunna vara ett sätt att slippa att ha fasta åldersgränser för yrkesutövande och samtidigt ett steg i rätt riktning för en bättre patientsäkerhet. Vi hoppas att Patientsäkerhetsutredningen kommer att belysa även denna aspekt för att öka patientsäkerheten.
Kenneth Johansson (C)
Anf. 178 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! För några veckor sedan beslutade vi om att upphäva stopplagen. I dag utgår jag från att vi kommer att besluta om att avskaffa 70-årsgränsen för läkare och sjukgymnaster för att få ersättning enligt lagen om läkarvårdsersättning respektive lagen om ersättning för sjukgymnastik. Det aviseras en mer omfattande översyn av de så kallade ersättningslagarna, bland annat för att ge ökade möjligheter till ersättningsetablering och för att se över vårdgivarnas rapporteringsskyldighet, landstingens uppföljningsmöjligheter, formerna för att fastställa ersättningsnivåer, patientsäkerhet med mera. Det är tydligt i regeringens förslag att i avvaktan på den översynen är det bra att det tas omedelbara beslut. Precis som tidigare talare vill jag återge och få till protokollet: Det är angeläget att läkare och sjukgymnaster får möjlighet att upprätthålla sin verksamhet och inte behöver upphöra med den enbart för att de uppnått åldersgränsen. Jag tycker att det är precis vad det handlar om, ett omedelbart beslut i väntan på att helheten kan tas. Det hänger ihop i två steg. Centerpartiet och övriga allianspartier står fullt ut bakom propositionen. Jag yrkar således bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Vi delar regeringens bedömning att förslaget kan bidra till att förbättra förutsättningarna att klara personalförsörjningen, öka mångfalden inom hälso- och sjukvården och öka kontinuiteten mellan vårdgivare och patient. Att ta till vara värdefull kompetens och erfarenhet i ett läge då personalbehovet är mycket stort känns ganska självklart, rätt och riktigt. Jag ser fram emot ytterligare förslag som går i samma linje, och de är på gång. Det handlar om avknoppningsstöd, bättre förutsättningar för ideella och idéburna verksamheter, och så vidare. Nytänkande och ökad mångfald av vårdgivare stimulerar utvecklingen av kostnadseffektiva lösningar, förbättrar tillgängligheten och ökar valfriheten både för patienter och personal. Utskottets vänsteropposition säger nej i vanlig ordning: Det behövs en kontrollstation. Vi måste ha patientsäkerheten, vårdkvaliteten och kvalitetsskäl i fokus. Herr talman! Jag undrar egentligen vad reservanterna har för kunskaper som inte jag och övriga har när det gäller att en 71-åring behöver kollas i en kontrollstation men inte en 69-åring. Jag tycker att det är åldersdiskriminering. Det är rimligt, tycker jag, att ni talar om varför det är så mycket farligare med en 71-årig erfaren doktor eller sjukgymnast än vad det är med en 69-åring. När det handlar om patientsäkerhet är det självklart. Det ligger alltid till grund för alla bedömningar. Men nu är det ju så att vi har en tillsynsfunktion på Socialstyrelsen som har den uppgiften, som har bra koll på var det finns anledning att ha ett extra vakande öga. Det gäller oavsett om man är 35, 69 eller 73 år. Det är Socialstyrelsens tillsynsuppgift. Det är naturligtvis en självklarhet att det också i detta fall måste få vägas in. Jag tycker att det är mycket överdrivet, och det är åldersdiskriminerande att föra upp att det blir så farligt helt plötsligt om man har uppnått 70-årsgränsen. Med det, herr talman, hoppas jag att vi inom en halvtimme har beslutat om att ta steg 2 när det gäller att jobba för en ökad mångfald och valfrihet inom sjukvården. (Applåder)
Per Svedberg (S)
Anf. 179 Per Svedberg (S)
Herr talman! Det är intressant. Jag har suttit och lyssnat på ganska många debatter där man pratar om att man gör förändringar för att sedan göra en utredning om hur man ska ha det. Återigen kommer vi till en sådan situation. Kenneth sade i sitt anförande att man håller på med en översyn för att se på helheten. Det är ju jättebra. Det är gräsligt bra, säger vi hemma. Men varför gör man denna förändring innan man har sett hur helheten ska se ut? Återigen: Patientsäkerheten måste stå i första rummet. Det sade även du, Kenneth. Så är det. Punkt. Hur kan man då få till det så att man ändå vidtar den här åtgärden? Hur det än är, om vi tittar ut över yrkeslivet för åtminstone det stora flertalet av svenskarna, så slutar man ju tidigare än 70 år. Vi hade en höjning - var det 2004 - från 67 till 70 med argumentationen att den kunskapsmassa och den erfarenhetsmassa som fanns skulle kunna tas till vara. Jag frågade i mitt anförande: Hur långt kan vi gå i den utvecklingen? Någonstans måste det ändå finnas någon typ av gräns. Så Kenneth, vilket skäl är det egentligen? Och varför inte titta på helheten innan ni gör förändringarna?
Kenneth Johansson (C)
Anf. 180 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Långt innan Per Svedberg fanns i riksdagen har vi debatterat och röstat om denna fråga i separat ordning. Och från alliansens partier, som tyvärr då var i opposition, har vi haft anledning att reservera oss ett antal gånger. Vi har pekat ut att det då liksom nu är en åldersgräns som är diskriminerande. Och vi ser att det finns mer saker att göra. Vi ser att det finns en helhet, men i den helheten är vi övertygade om att en avveckling av 70-årsgränsen är ett självklart moment och inslag. Och vi har rapporterat att det finns ganska många enskilda som tar kontakter och är oroliga för att det tyvärr drar ut på tiden, även för oss, när det gäller att förändra reglerna kring ersättningsetablering. Ni kommer säkert att säga nej även där, men vi jobbar för en förändring. Och i väntan på att man ska kunna få överlåta en verksamhet som man har investerat mycket pengar i och som man har byggt upp tycker vi att detta är en i högsta grad rimlig åtgärd. När det gäller patientsäkerheten vill jag ställa frågan: Varför är en 71-åring farligare än en 69-åring? Har inte Per Svedberg samma uppfattning som jag, att vi har en samhällelig funktion i Socialstyrelsens tillsynsenhet för att se till att det funkar oavsett vilken ålder som finns på berörd befattningshavare?
Per Svedberg (S)
Anf. 181 Per Svedberg (S)
Herr talman! Patientsäkerheten stod nog högst på Socialdemokraternas lista även tiden innan jag satt i riksdagen. Jag är ganska säker på att det var den argumentationen som fanns då, även om jag kanske inte är riktigt påläst i den frågan. Så är det nog. Faktum är att det har funnits dispensmöjligheter. Innan riksdagstiden var jag faktiskt landstingspolitiker. Jag har faktiskt beviljat ett antal dispenser för att människor ska få fortsätta med den gärning som de har hållit på med, för att den har varit nyttig och bra för befolkningen. Och risken för eventuella felaktigheter och besvär för patienten har varit väldigt liten. Så det i sig är väl inte något bekymmer. Givetvis ska det vara en granskning. Kenneth Johansson har säkert följt debatten och kanske tittat på tv. Häromsistens kunde man se att vi har läkare ute i det svenska samhället som inte har en giltig legitimation. Det är beklagligt i sig. Då blir ju följdfrågan: Kommer man då att utöka Socialstyrelsens möjligheter att kontrollera? Kenneth säger att det är åldersdiskriminering. Det handlar inte om en åldersdiskriminering. Om du får en dispens när du är 70 år från landstinget hemmavid kan du hålla på till 72. Och sedan görs nästa granskning då landstinget gör en utvärdering: Behöver vi ha verksamheten kvar? Är människan kapabel att fortsätta med sitt yrke? Ja, då kan du få hålla på till 73. Det intressanta blir där att man gör bedömningen lokalt. Man ser behoven lokalt i sitt eget område, i regionen eller länet. Då ser inte jag problemet. Då tänker jag så här: Det måste vara några andra underliggande krav som gör att man processar det här så fort.
Kenneth Johansson (C)
Anf. 182 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Åter till patientsäkerheten. Det är grunden. Frågan tas upp om att man på ett felaktigt sätt kommer över eller säger sig ha en legitimation. I de här fallen där doktorer och sjukgymnaster oftast har haft avtal under lång tid behöver man nog inte vara orolig för att de inte har legitimation. Det finns ett mycket ambitiöst och målmedvetet arbete hos Socialstyrelsen, i den utredning som ska påbörjas nu, för att vi ska få en ännu säkrare vård. Ett stort antal fackliga organisationer inom vårdsektorn har också verkligen lyft fram behovet av att vi hittar former för detta. Nu har Per Svedberg inte någon möjlighet att återkomma med replik. Men jag undrar återigen: Varför är en 71-åring farligare än en 69-åring? Det har vi inte fått något svar på. Det finns inte något svar. Och det är väl förklaringen till att vi inte har fått något svar. Det är nog ändå den enskildes förmåga, möjligheter, kompetens och bakgrund som måste ligga till grund. Och om man inte har den kompetens och den förmåga som man behöver ska tillsynsuppgiften sättas in, och man ska vidta åtgärder. Både när det gäller åldersdispenser och när det gäller ersättningsetableringsdispenser är min erfarenhet att det är en ganska tandlös sak, åtminstone i s-styrda landsting. Det finns undantag, men generellt sett är det inte ofta de dispenserna ges. Det är min erfarenhet.
Finn Bengtsson (M)
Anf. 183 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Som Kenneth Johansson och Centerpartiet har framfört är det här en glädjens dag för oss i alliansen, när vi får yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Varför det? Jo, vid sidan av den principiellt viktiga frågan att inte syssla med politisk diskriminering av något slag, i det här fallet åldersdiskriminering, är naturligtvis utmönstringen ur svensk politik av det praktiska yrkesförbud som den tidigare regeringen kollektivt lagt på dessa välfärdsarbetande yrkesgrupper en välgärning för medborgarna av stora mått. Från uppbyggnaden av vårt offentligfinansierade välfärdssystem under 1960-talet och framåt tilläts läkare och sjukgymnaster att utan ett fixt åldershinder i privat regi bedriva sin välgörande verksamhet för otaliga patienter. Det finns inga rapporter om några negativa konsekvenser för patienterna under de 25 år som denna naturliga ordning på sjukvårdens arbetsmarknad rådde. Men i samband med att den dåvarande socialdemokratiska regeringen upphävde husläkarlagen 1994/95 kunde man inte hålla fingrarna borta från att samtidigt med lag hindra de läkare och sjukgymnaster som fyllt 65 år att verka som tidigare. År 2000 fann man för gott att höja denna gräns för att dessa personer skulle få utöva sitt yrke på rättvisa villkor till 67 års ålder. 2004/05 höjde man igen till en förutbestämd fixt uppnådd 70-årsdag. Man ställer sig då frågan: Vad är det som inträffar kroppsligt och mentalt när en människa fyller 65 år och sedan fyller 67 år och sedan fyller 70 år, som gäller för hela samhället under denna tidsrymd av tio år? Det är ju en intressant biologi som vi måste studera närmare. När vi i alliansen nu vill befria läkar- och sjukgymnastyrkena från en sådan här förlegad och moraliskt förkastlig fix åldersdiskriminering motionerar och reserverar sig hela vänsterkartellen mot detta beslut med motiveringen att 70 år är en rimlig avvägning. Herr talman! Rimlig avvägning - för vem då? Är det för den yrkeskunnige läkare eller sjukgymnast som har ett helt yrkesliv av erfarenhet att falla tillbaka på, som är frisk och kry i kropp och själ, som kanske kör bil till jobbet som bevis på detta och som fortfarande brinner för sitt kall att vilja hjälpa otaliga tacksamma patienter i deras lidande? Knappast! Alla läkare och sjukgymnaster underkastar sig utan tvekan strikt kontroll av deras yrkesutövning i alla åldrar, av Socialstyrelsen, som vi har hört här. Att vid ett fixt klockslag med lagtext från staten bestämma över huvudet på folk vilka läkare och sjukgymnaster som duger respektive inte duger åt det offentliga åtagandet genom ännu mer regelkrångel för just de äldre är inte bara allmänt omoraliskt. Det är inte klokt. Herr talman! Vänsterpolitiker i denna kammare har ända sedan alliansregeringen tillträdde försökt påskina att de, men inte vi, skulle vara banerförare för kampen mot diskriminering. Men när det ska upp till bevis i praktisk politisk handling visar sig janusansiktet. På klassiskt socialistiskt manér kan man inte avhålla sig från att fortsatt bekräfta en klart diskriminerande lagstiftning. Inga individuella hänsyn ska tillåtas gälla, vare sig för de sjukvårdsarbetande eller för deras patienter. Här bestämmer kollektivet vad som är bra för alla - basta! Herr talman! Det är i samband med den votering som kommer att ske i denna kammare i detta ärende som vi kommer att se hur kraftig oppositionens vilja är att fortsätta diskriminera människor på grund av ålder, trots att man på gator och torg predikar motsatsen. De som väljer att reservera sig mot utskottsmajoritetens förslag har i mina ögon förlorat all trovärdighet när det gäller att stå upp för en kamp mot diskriminering av människor i vårt samhälle - nu till priset av att sälja ut en annars högt lovprisad grupp, just våra äldre. Reserverande riksdagsledamöter har också att förklara hur ett av sjukvårdens största infrastrukturella problem ska lösas genom att man bildligt talat hugger de läkande armarna av yrkeskunnigt folk i vården just den dag de fyller 70 år. Vi har gång efter annan i denna kammare konstaterat att svensk sjukvård lider av dålig tillgänglighet, bland annat på grund av för få, inte för många, yrkesverksamma läkare och sjukgymnaster. Herr talman! Sammanfattningsvis vill jag ställa fyra frågor till dem som tänker reservera sig mot utskottsbeslutet i detta ärende. 1. På vilka rationella grunder är en fix ålder ett allt-eller-intet-fenomen för en människas funktionsnivå? 2. På vilka vetenskapliga och moraliska grunder är ett politiskt beslut av bättre medicinsk kvalitet än det som fattas av en patient själv som väljer att söka upp en yrkeserfaren läkare eller sjukgymnast? 3. På vilka praktiska grunder avhjälper vi läkar- och sjukgymnastbristen i vården genom att lagstifta bort yrkeskunnigt och mycket erfaret folk efter en viss ålder? 4. På vilka etiska grunder kan man säga sig värna om en kamp mot diskriminering om man sedan, vid första bästa tillfälle man bjuds möjligheten att i aktiv handling visa på det motsatta, ändå gör tvärtom? (Applåder)
Barbro Westerholm (Fp)
Anf. 184 Barbro Westerholm (Fp)
Herr talman! Jag hör till den farliga läkargenerationen. Jag fyller 74 år om tre veckor, men min kliniska verksamhet begränsas till att ordna fästingvaccin åt familjemedlemmarna. Jag koncentrerar mig på att finnas här i Sveriges riksdag och vara beslutsfattare. För det finns det uppenbarligen ingen 70-årsgräns. Herr talman! Det är tredje gången jag i kammaren tar upp att det är EU:s år för lika möjligheter. Det är för mångfald och mot diskriminering i alla former, inklusive åldersdiskriminering. Den socialdemokratiska regering som fanns år 2000 sade ja i EU till ett direktiv mot åldersdiskriminering. Men här säger Socialdemokraterna någonting annat. Man tillsatte en utredning som fick så mycket tid på sig att vi ännu inte har någon lag. Men den nuvarande regeringen arbetar i en sådan lags anda. Borttagandet av 70-årsgränsen är att se som ett led i det arbetet och att i avsaknad av lagen ändå leva upp till direktivet. Det finns i övriga EU-länders lagstiftning med undantag för Luxemburg och Sverige. Flera har talat om att äldre läkare inte håller sig uppdaterade i ny medicinsk kunskap och sådant. Jag håller inte med. Det ni inte tar upp som en värdering är den livserfarenhet som man får av att se många patienter och att följa deras förlopp. Somligt kan man läsa i bok och vetenskapliga tidskrifter. Men att följa patienter i verkligheten är kanske den allra viktigaste läroboken. Det är någonting som har undervärderats. Kronologisk ålder är inget bra instrument att skilja agnar från vetet. Några av er har tagit upp överförskrivande läkare. Jag har haft tillsyn över läkemedelsförskrivning under ett antal år. Det fanns läkare i alla åldersgrupper. Vi hittade en gång en grupp som var lite äldre privatpraktiserande. De var hårt pressade av sina patienter att skriva ut. De levde faktiskt under hot: Om du inte skriver ut, så . De gick själva med på att bli av med sin förskrivningsrätt. De fick psykiater som backup dit de kunde skicka patienterna. På det sättet kom man till rätta med problemet. Jag tror att tillsynen är en mycket viktigare sak att satsa på än att invagga sig själv i en känsla av falsk säkerhet med kronologisk åldersgräns. Socialstyrelsens möjligheter att göra någonting åt de fel och brister man hittar är på grund av dålig lagstiftning begränsade. Socialstyrelsen har tagit upp det med tidigare regeringar gång efter annan. Men det har inte gjorts något. När fallen har kommit upp i kammarrätten har vederbörande gått fri. Det har inte varit till gagn för läkarkåren, patienterna - det är naturligtvis värst för patienterna - och inte för någon. Det är därför väldigt bra att det nu kommer en utredning om patientsäkerhet. Jag har ställt en fråga till Göran Hägglund. Han har i sitt svar utvecklat detta, och överförskrivningar och felbehandlingar är kärnpunkten i utredningen. Det togs upp att vi behöver fler läkare. Det finns också på regeringens program. I bristens tid ska vi inte dra undan mattan för de läkare som vill och kan fortsätta efter 70 år. Där kommer naturligtvis frågan om ersättningsetablering upp. Jag är glad över att åldersgränsen tas bort. Jag är ledsen över den syn som oppositionen har på äldre läkare. Jag var på Samfundet äldre läkares årsmöte i helgen. Det var ett par hundra personer med en mycket hög samlad kompetens där. Många av dem går nu in och vikarierar där det är brist på läkare. Jag är övertygad om att de lojalt gör ett väldigt gott jobb. De hade kanske velat använda sin tid till något annat. Men i lojalitet med patienterna och sjukvården ställer de upp. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)
Thomas Nihlén (Mp)
Anf. 185 Thomas Nihlén (Mp)
Herr talman! I debatten låter det som att det med dagens reglering skulle vara förbjudet för doktorerna och sjukgymnasterna att jobba efter 70 år. Om det skulle vara så kan jag hålla med om att det är åldersdiskriminering. Men nu ser inte regleringen ut så. Landstingen har en dispensmöjlighet. Tror Barbro Westerholm att något landsting skulle neka en läkare dispens att jobba efter 70 år om man bedömer att man behöver läkarens tjänster? Jag har väldigt svårt att se det. Är det verkligen ett problem? Hur många läkare är det som landstingen har nekat dispens? Jag vet inte. Jag tror inte att det är ett problem.
Barbro Westerholm (Fp)
Anf. 186 Barbro Westerholm (Fp)
Herr talman! Jo, det är ett problem. Man har nekat dispens. Man har sagt att det inte har funnits behov av doktorerna. De är i händerna på landstingen på ett sätt som jag inte kan ställa upp på. Jag har inte antalet. Jag har inte bett riksdagens utredningstjänst leta fram de fall som har funnits. Annars skulle vi inte ta upp frågan på det här sättet. Herr talman! Här har vi olika bilder. Jag tror att det var Västerbottens läns landsting som hade problem med ett par läkare. Vi mister också etableringarna. Det kommer inte nya doktorer i stället därför att landstingen vill hålla sitt hårda grepp över det hela.
Thomas Nihlén (Mp)
Anf. 187 Thomas Nihlén (Mp)
Herr talman! Barbro Westerholm tar upp Västerbotten. Där tror jag att Barbro Westerholm har fel. Jag har själv suttit i landstingsfullmäktige i Västerbotten i tre mandatperioder. Vi har åtminstone gett dispenser till läkare. Är detta verkligen ett problem? Jag har svårt att se det. Skillnaden mellan oppositionen och alliansregeringen är just i den här frågan att vi har större förtroende för det kommunala självstyret och landstingens möjligheter att bedöma om en läkare ska få dispens och fortsätta att jobba efter 70 år. Det är egentligen vad det handlar om. Det är vad som är den stora skillnaden.
Barbro Westerholm (Fp)
Anf. 188 Barbro Westerholm (Fp)
Herr talman! Om antalet är stort eller litet är som jag ser det inte det väsentliga, utan det är synen på äldre doktorer: att man ska ifrågasättas när man har passerat den här åldersgränsen. Det är det som lyser igenom oppositionens reservation och debatt och som är så stötande. Man är ju en individ, och utifrån det ska man också kunna välja och behandlas. I läkaryrket vill man arbeta för och med andra människor. Alla vårdyrken innehåller detta, och det är bland det finaste som finns. Att då få i ansiktet att en kronologisk åldersgräns stämplar ut en känner jag är oerhört diskriminerande, negativt, förolämpande och förnedrande.
Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Anf. 189 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Herr talman! Kära vänner! Man slutar aldrig att förvånas i den här kammaren. Det finns så mycket märkligt som på något sätt sitter i väggarna hos eller i kropparna på socialdemokraterna. Ni måste tänka om! Det är inte så att en åldersgräns gör oss olämpliga eller lämpliga för någonting. Det är så många andra faktorer. Ni har ju nästan gjort en grej av att stifta stopplagar. När jag hörde den förste talaren prata om bilkörning tänkte jag att nu kanske Mona Sahlin och ni går ut och säger att får vi regeringsmakten så får man inte köra bil efter 70 år. Man måste ju försöka att se signaler, som Barbro Westerholm sade. Vad ger det för signaler att man över huvud taget har en fast åldersgräns där man inte får ersättning? Jag tycker att vi borde ha kommit längre med den kunskap vi har i denna kammare. Jag är mycket stolt över att vi har propositionen framför oss i dag och ett betänkande där en majoritet tycker att den här åldersgränsen ska bort. Patientsäkerheten är oerhört viktig, och det är därför denna nytänkande regering också har tillsatt en utredning om detta. Jag är glad över att Thomas Nihlén är positivt inställd till det, och det hoppas jag att vi alla ska vara. Vi talar väldigt mycket om diskriminering i andra sammanhang - alltifrån diskriminering utifrån könstillhörighet och annat. Men åldersdiskriminering finns också fast vi inte erkänner den. Nu visar vi att vi inte vill ha någon åldersdiskriminering utan att det ska vara lämpligheten som avgör det hela. Ni vet ju att det finns personer som blivit presidenter efter 70. De har regerat alldeles utmärkt. Jag tror att Sverige i dag behöver mindre stopp och mera öppning. Alla behövs och de resurser och de kompetenser vi alla har tillförskaffat oss genom livet är värdefulla. Livserfarenhet och kompetens är något bra. Det är fantastiskt att människor vill jobba längre än till 70 år. Vi som är eller kommer att bli patienter behöver ju detta så innerligt väl. Därför känns det så bra att vi nu strax ska få votera om detta och få säga: Ja! Välkomna - ni kommer att behövas! Jag ger ett glatt bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-05-23
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Avskaffande av åldersgräns

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,
    2. lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:97 och avslår motionerna 2006/07:So17, 2006/07:So18 yrkandena 1 och 2 samt 2006/07:So19 yrkande 1.
    • Reservation 1 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0118012
    m88009
    c24005
    fp23005
    kd22002
    v01903
    mp01603
    Totalt157153039
    Ledamöternas röster
  2. Utredning om ansvars- och lämplighetsregler

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So19 yrkande 2.
    • Reservation 2 (mp)