Bank- och försäkringsfrågor
Betänkande 1993/94:NU18
Näringsutskottets betänkande
1993/94:NU18
Bank- och försäkringsfrågor
Innehåll
1993/94 NU18
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1993/94:100 bilaga 8 (Finansdepartementet) littera D (vissa centrala myndigheter m.m.) punkt 8 och littera G (Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet), dels regeringens skrivelse 1993/94:238 med redogörelse för vidtagna åtgärder för att stärka det finansiella systemet, dels två motioner från allmänna motionstiden år 1993, dels -- helt eller delvis -- 21 motioner från allmänna motionstiden år 1994, dels en motion som har väckts med anledning av regeringens skrivelse 1993/94:238.
Generaldirektör Claes Norgren, Finansinspektionen, har inför utskottet lämnat upplysningar i ärendet.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att det skall anslås drygt 98 miljoner kronor till Finansinspektionen och 14 miljoner kronor till Bankstödsnämnden för budgetåret 1994/95. Det formella anslaget på 1 000 kr till åtgärder för att stärka det finansiella systemet tillstyrks också.
Utskottet anser att kreditmarknaden inte fungerar tillfredsställande, vilket främst visas av de stora skillnaderna mellan in- och utlåningsräntorna. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionsyrkanden med krav på att regeringen snarast skall återkomma med förslag till hur konkurrensen inom banksektorn kan förbättras. I en reservation (m, fp, c, kds) anförs att det genom statsmakternas åtgärder nu finns goda förutsättningar för ett ökat konkurrenstryck inom denna sektor och att det ankommer på Finansinspektionen och Konkurrensverket att följa utvecklingen på kreditmarknaden.
I betänkandet lämnas en redovisning av de åtgärder som främst Finansinspektionen vidtagit för att förbättra dels tillsynen över det finansiella systemet, dels den interna kontrollen i kreditinstituten. Med hänvisning härtill avstyrks motionsyrkanden rörande tillsyns- och revisionsfrågor. En reservation (nyd) har avgetts till stöd för motionerna.
Övriga motioner avseende bank- och försäkringsväsendet och värdepappersmarknaden avstyrks av utskottet. Företrädaren för Ny demokrati har avlämnat reservationer angående försäljningen av Nordbanken och avgift för bankgarantin. En meningsyttring (v) har avgetts i frågan om jämställdheten vid pensionsförsäkringar.
Propositionen
I proposition 1993/94:100 bilaga 8 (Finansdepartementet) framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under sjunde huvudtiteln för budgetåret 1994/95. Under här angivna rubriker föreslås följande:
D 3. Finansinspektionen (s. 77) att riksdagen till Finansinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 98 147 000 kr.
G 1. Bankstödsnämnden (s. 151) att riksdagen 1. till Bankstödsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 031 000 kr, 2. bemyndigar regeringen att vid behov meddela nya föreskrifter för uttag av avgifter för finansiering av Bankstödsnämndens verksamhet.
G 2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet (s. 153) att riksdagen till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Skrivelsen
I regeringens skrivelse 1993/94:238 lämnas en redogörelse för vilka åtgärder som har vidtagits för att stärka det finansiella systemet.
Motionerna
De motioner från allmänna motionstiden år 1993 som behandlas här är följande:
1992/93:N260 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kreditmarknadsbolagslagen bör kompletteras så att den omfattar kreditverksamhet bedriven av ekonomisk förening, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föreningsbankslagen bör bli kvar som en del av den generella banklagstiftningen.
1992/93:N303 av Tage Påhlsson och Birger Andersson (båda c) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag till ändring i kreditmarknads[bolags]lagen så att den kompletteras till att även omfatta kreditverksamhet bedriven av ekonomiska föreningar, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föreningsbankslagen bör vara kvar som en del av den generella banklagstiftningen.
De motioner från allmänna motionstiden år 1994 som behandlas här är följande:
1993/94:Fi412 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag till Finansinspektionen för budgetåret 1994/95 med 7 039 000 kr och således anvisar 91 108 000 kr.
1993/94:N201 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av Finansinspektionens tillsynsverksamhet.
1993/94:N204 av Bengt Kronblad och Krister Örnfjäder (båda s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förbättrade regler och arbetsinstruktioner för revisorer, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett utbildningsprogram med kompetensnivåkriterier för revisorer.
1993/94:N215 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyldighet för bankerna att en gång per år, t.ex. i det årliga deklarationsbeskedet, informera om räntenivån på sparkonton etc.
1993/94:N230 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bankrevisorernas roll.
1993/94:N231 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etik-kodex för bankväsendet.
1993/94:N238 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i försäkringsrörelselagen att den s.k. skälighetsprincipen blir könsneutral.
1993/94:N239 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkringsbolags aktieinnehav.
1993/94:N241 av Jan Fransson och Magnus Persson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återupprätta provinsbankstanken inom ramen för statliga Nordbanken/Gota Bank.
1993/94:N242 av Catarina Rönnung (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de banker och kreditinstitut som omfattas av den statliga bankgarantin skall erlägga en särskild avgift härför.
1993/94:N258 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge Konkurrensverket uppdraget att undersöka oligopolsituationen på den svenska kreditmarknaden och återkomma med förslag till åtgärder.
1993/94:N259 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om andelsägarinflytande i s.k. värdepappersfonder och fondbolag, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kopplingen mellan banker, fondbolag och värdepappersfonder.
1993/94:N262 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering av sparkassor, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en tillåtlighetsbestämmelse införs i bankrörelselag och kreditmarknadsbolagslag med avseende på spar- och låneföreningar med hänvisning till lagen om ekonomiska föreningar, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att spar- och låneföreningar bör anmälas till EU som underlag till EU:s kreditinstitutdirektiv genom tillägg i EES-avtalet, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föreningsbankslagen bibehålls och moderniseras samt att kapitaltäckningskravet för kooperativa banker jämställs med sparbanker, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bankgarantin bör utsträckas till att omfatta inlåningsmedel i sparkassor och spar- och låneföreningar, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offentlig tillsyn, 7. -- vid avslag på yrkande 6 -- som sin mening ger regeringen till känna att om offentlig tillsyn ändock bedöms erforderlig, t.ex. till följd av bankgarantin, bör tillsynen i första hand utövas av registreringsmyndigheten (PRV) eller granskningsmyndigheten (länsstyrelsen).
1993/94:N266 av Inger Lundberg och Berit Löfstedt (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i försäkringslagstiftningen i syfte att undanröja regler, som innebär att kvinnor diskrimineras i privata pensionsförsäkringar.
1993/94:N270 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkringsmäklares ansvarsförsäkringar.
1993/94:N273 av Anita Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bankernas informationsskyldighet när det gäller amorteringslån.
1993/94:N281 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (10 delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kapitalförsörjningen.
1993/94:N300 av Tage Påhlsson (c) och Roland Sundgren (s) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagen om kreditmarknadsbolag bör kompletteras så att den även omfattar kreditverksamhet bedriven av ekonomisk förening.
1993/94:N305 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (7) att riksdagen begär att regeringen i kompletteringspropositionen återkommer med förslag till hur konkurrenssituationen inom banksystemet kan förbättras.
1993/94:N307 av Jan Fransson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att såväl Skaraborgsbankens som den gamla Götabankens roll som provinsbanker bör återupprättas.
1993/94:A450 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (15) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bankernas utlåningspolitik.
Den motion som väckts med anledning av skrivelse 1993/94:238 är
1993/94:N34 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast lägga fram ett förslag på hur Finansinspektionen bättre skall kunna utföra en effektivare kontroll av det finansiella systemet, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att med ändring av tidigare beslut behålla full garantiavgift för de garantier som staten har lämnat till enskilda banker, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av Nordbanken.
Utskottet
Kreditmarknadens utveckling
Inledning
I skrivelse 1993/94:238 lämnar regeringen en redogörelse för finanskrisens bakgrund och förlopp samt för hur olika banker påverkats av krisen. Vidare beskrivs de statliga stödinsatserna. En översikt ges också över kreditmarknadens utveckling under senare år. De ackumulerade kreditförlusterna under perioden 1990--1993 beräknas till över 180 miljarder kronor. Kreditförlusternas storlek förutses emellertid nu ha kulminerat. Det konstateras vidare att bankernas intjäningsförmåga har förbättrats till följd av en ökning av skillnaden mellan ut- och inlåningsräntor, en nedgång av den allmänna räntenivån och en ökning av provisionsintäkter. Härutöver har omfattande rationaliseringar vidtagits i bankerna. De nämnda faktorerna tillsammans med det förhållandet att några banker genom nyemissioner har fått in riskkapital medförde att kapitaltäckningsgraden under år 1993 ökade från knappt 9 % till drygt 11 % för bankerna sammantaget.
Av skrivelsen framgår också att utlåningsstocken under år 1993 minskade med 5 %, vilket motsvarar närmare 100 miljarder kronor. Det bedöms att bankerna för närvarande har ett betydande utrymme för utlåning inom ramen för den lagstadgade miniminivån för kapitaltäckningen. Det heter vidare i skrivelsen att skillnaden mellan ut- och inlåningsräntor kan förklaras av att samtliga svenska kreditinstitut på grund av kreditförlusterna har haft behov av att öka intjäningsförmågan samtidigt som låneefterfrågan har varit extremt svag och konkurrensen av liten omfattning. I och med att den finansiella situationen nu medger en mer aktiv kreditverksamhet bör också räntemarginalen minska, sägs det.
Konkurrensförhållandena på bankmarknaden
Bankerna -- såväl i Sverige som i vår omvärld -- står inför en rad utmaningar av strukturell karaktär vad gäller nya finansieringsformer och nya konkurrenter, anförs det i skrivelsen. Det konstateras att vårt banksystem är av oligopolkaraktär. Regeringen menar vidare att det inte är självklart vilken uppgift som staten skall ha när det gäller att utforma en lämplig struktur på de finansiella marknaderna. Stabilitet och konsumentskydd är centrala element, och en sund konkurrens är nödvändig, sägs det. Förutsättningen för att konkurrenstrycket skall upprätthållas är att etableringshinder undanröjs och att tjänsteutbudet inte i onödan segmenteras. På dessa områden har det skett stora förändringar, såsom att utländska banker kan konkurrera genom filialer och att inhemska banker kan bildas för smalare områden. De nya bankerna bör kunna bidra till ökad konkurrens och förnyelse, påpekar regeringen.
I motion 1993/94:N305 (s) begärs att regeringen skall återkomma med förslag till hur konkurrenssituationen inom banksystemet kan förbättras. Motionärerna framhåller att staten har ett generellt ansvar för att kapitalförsörjningen fungerar. Detta har varit motivet till insatserna inom banksektorn. Bankerna måste nu, heter det, svara upp mot dessa insatser genom att sänka de stora räntemarginalerna, som slår hårt mot framför allt småföretagen. Konkurrensen inom banksektorn fungerar inte, och därför borde regeringen så snart som möjligt lägga fram förslag till åtgärder som kan förbättra situationen.
Även i motion 1993/94:N258 (nyd) hävdas att konkurrensen inte fungerar inom bankväsendet. Motionärerna anser att skattebetalarna drabbas inte bara av de direkta kostnaderna för bankstödet utan även av att bankerna tar ut alldeles för höga räntemarginaler. I bankkrisens spår har små och medelstora företag svårt att få krediter till rimlig ränta, sägs det vidare i motionen. Detta är utomordentligt allvarligt när Sverige behöver tillväxt som kan ge nya jobb. Utlåningen till små och medelstora företag har minskat under åren 1991--1993. Den normala tillgångs- och efterfrågemekanismen och den fria konkurrensen tycks enligt motionärerna inte fungera. Detta visas av att återhämtningen inom banksektorn inte har lett till sänkning av räntemarginalen. Konkurrensverket bör därför ges i uppdrag att utreda oligopolsituationen och föreslå åtgärder, anförs det i motionen.
Bankerna är överdrivet försiktiga med utlåningen, påpekas det i motion 1993/94:N281 (v). Kreditsystemet måste börja fungera igen. Staten bör därför direkt som bankägare och indirekt via Bankstödsnämnden kräva att bankerna bedriver normal utlåning till företagen och att de inte genom stora ränteskillnader låter kunderna betala för bankkrisen, anser motionärerna och föreslår ett uttalande av riksdagen i frågan.
I sitt trevande efter en ny policy för utlåning blockerar bankerna ofta önskvärda investeringar, sägs det i motion 1993/94:A450 (s). Regeringen måste sätta press på bankerna för att få en bättre tingens ordning, anför motionärerna och begär ett initiativ av riksdagen.
Utskottet har behandlat förhållandena på kreditmarknaden vid flera tillfällen. Vid behandlingen av bankstödsfrågorna våren 1993 (bet. 1992/93:NU24) uppmärksammades bl.a. konkurrensförhållandena och räntemarginalerna. Utskottet betonade (s. 13) det angelägna i att konkurrensen på kreditmarknaden ökar och utgick från att Finansinspektionen och Konkurrensverket löpande följer utvecklingen på området. Utskottet förutsatte också att den s.k. Bankkriskommittén (Fi 1993:02; utredare: docent Jan Wallander) noggrant analyserar konkurrensförutsättningarna och lämnar erforderliga förslag som kan bidra till mångfald och konkurrens på lång sikt.
I fråga om kreditgivningen underströk utskottet (s. 19) att livskraftiga företag kan drabbas om bankerna är alltför försiktiga med sin utlåning. Samtidigt noterades att kreditförlusterna och bestämmelserna om kapitaltäckning kunde förklara den neddragning av kreditgivningen som då hade skett.
Beträffande räntemarginalerna hänvisade utskottet (s. 20) till utredningar av Riksbanken och Svenska Bankföreningen. Utskottet framhöll att det är angeläget att sänkningen av det allmänna ränteläget får ett genomslag i kreditinstitutens räntesättning. Utskottet utgick från att bankerna tar intryck av de synpunkter som framförts rörande räntesättningen och efter hand justerar ner ränteskillnaderna.
I mars 1994 presenterade Riksbanken en rapport om in- och utlåningsräntorna per den sista december 1993. Skillnaden mellan de genomsnittliga ut- och inlåningsräntorna i bankerna för lån i svenska kronor var 6,3 procentenheter, vilket är en minskning med 1,1 procentenheter sedan den 31 december 1992. Under februari 1994 minskade skillnaden med ytterligare 0,2 procentenheter. Jämfört med räntan på en sexmånaders statsskuldväxel var utlåningsräntan 4,7 procentenheter högre vid utgången av år 1993, medan skillnaden ett år tidigare uppgick till 5,6 procentenheter.
I samband med att EES-avtalet började gälla vid årsskiftet 1993/94 trädde vissa ändringar i den svenska banklagstiftningen i kraft. Dessa rör bl.a. förutsättningarna för att etablera bankrörelse i Sverige. Banker som har oktroj att driva bankrörelse i ett land inom EES kan numera med stöd av denna oktroj starta verksamhet i Sverige via en filial utan tillstånd av svensk myndighet. Genom tidigare ändringar har det blivit möjligt att etablera banker som tillhandahåller tjänster endast inom vissa verksamhetsgrenar. Med stöd av de nya reglerna har oktroj hittills under år 1994 beviljats för en ny bank (Postgirot Bank AB). Regeringen prövar för närvarande tre ytterligare ansökningar om oktroj. Härutöver bereder Finansinspektionen två ansökningar om bildande av bank. Inspektionen skall med eget yttrande överlämna dessa till regeringen som fattar det slutliga beslutet. Det kan vidare nämnas att ett tiotal utländska banker antingen har etablerat filial eller bedriver bankverksamhet i Sverige från kontor i utlandet.
Den tidigare nämnda Bankkriskommittén tillsattes under våren 1993. Kommittén skall göra en kartläggning och beskrivning av utvecklingen på kreditmarknaden samt en analys av orsakerna till finanskrisen. En annan del av uppdraget består i att analysera de effekter som problemen på kreditmarknaden medförde för övriga delar av ekonomin. Slutligen skall kommittén göra en översyn av tillsynens innehåll och inriktning. I direktiven (dir. 1992:105) sägs vidare att kommittén är oförhindrad att ta upp angränsande frågor i sitt arbete. En slutrapport skall avlämnas före utgången av år 1994.
Enligt utskottets mening är det uppenbart att kreditmarknaden inte fungerar tillfredsställande. Detta visas framför allt av de för närvarande -- historiskt och internationellt sett -- höga marginalerna mellan ut- och inlåningsräntorna. De är ett tydligt tecken på en bristande konkurrens och medför att räntebördan för hushåll och småföretag blir oacceptabelt stor. Vidare fullgör inte bankerna sin roll som kreditförmedlare, vilket bekräftas av det förhållandet att bankerna har kapacitet för en betydande utlåningsökning samtidigt som i synnerhet små och medelstora företag inte beviljas lån till angelägna satsningar.
Staten har ett ansvar för att kreditförsörjningen fungerar. Det var ett viktigt motiv för att införa bankstödet. Det är nödvändigt, anser utskottet, att bankerna nu svarar upp mot de statliga insatserna genom att sänka räntemarginalerna och öka utlåningen och därmed bidra till att få fart på den svenska ekonomin. Härutöver måste det övervägas om det krävs ytterligare strukturella åtgärder eller lagändringar för att kreditmarknaden på längre sikt skall kunna fungera mer tillfredsställande. Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma med förslag till hur konkurrensen inom banksektorn kan förbättras. Med hänvisning till vad som här anförts tillstyrker utskottet motion 1993/94:N305 (s) i berörd del. Med ett uttalande av riksdagen i enlighet med vad som nu sagts blir även de aktuella yrkandena i motionerna 1993/94:A450 (s), 1993/94:N258 (nyd) och 1993/94:N281 (v) i huvudsak tillgodosedda.
Nordbanken
Den väsentligaste förändringen av bankstrukturen under år 1993 var Nordbankens förvärv av Gota Bank, sägs det i skrivelsen. I nästa steg kommer en privatisering att ske av Nordbanken. Detta skall förberedas av ett särskilt holdingbolag som avses ta över ägandet i Nordbanken, Securum AB och Retriva AB.
För att åstadkomma en riktig konkurrens på bankmarknaden bör köpare till Nordbanken sökas i t.ex. Japan eller Taiwan, anförs det i motion 1993/94:N34 (nyd). Därmed skulle även dessa länders företag bli intresserade av att investera i Sverige. En annan lösning som skisseras i motionen är att ge svenska folket aktier i Nordbanken, eftersom de redan äger banken.
I motionerna 1993/94:N241 (s) och 1993/94:N307 (s) erinras om att bl.a. de tidigare utpräglade provinsbankerna Skaraborgsbanken och Wermlandsbanken numera ingår i Nordbanken/Gota Bank. Provinsbankerna utgjorde en betydande tillgång för utvecklingen av näringslivet i resp. region, anför motionärerna. De menar att provinsbankerna borde kunna återupprättas. Eftersom Nordbanken är i statlig ägo kan riksdag och regering ta initiativ till detta. Enligt motionärerna borde det ligga i ägarens/statens intresse att återskapa provinsbankerna. Detta skulle kunna ske genom att regionala huvudkontor inrättas och reella beslutsbefogenheter över omfattande krediter delegeras till dessa kontor.
I samband med att bankstödet inrättades i december 1992 bemyndigades regeringen av riksdagen att besluta om avveckling av statligt ägande som kan uppkomma genom stödåtgärderna (prop. 1992/93:135, bet. NU16). Riksdagen hade tidigare bemyndigat regeringen att sälja aktierna i Nordbanken (prop. 1991/92:153, bet. NU36).
Ett motionsyrkande angående bevarande av Gota Banks regionala karaktär avstyrktes av utskottet hösten 1993 (bet. 1993/94:NU7). Utskottet anförde att riksdagen delegerat till regeringen att besluta om en avveckling av det statliga ägandet i Gota Bank. En meningsyttring (v) avgavs med innebörd att en köpare av Gota Bank borde garantera den regionala förankringen. Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag och avslog motionen.
Statsrådet Bo Lundgren uppgav i ett frågesvar i januari 1994 (RD 1993/94:51 s. 45), dvs. efter det att Nordbanken hade förvärvat Gota Bank, att denna bank tills vidare skulle drivas som dotterbolag till Nordbanken och att den regionala prägeln skulle bevaras. Firmorna Götabanken, Wermlandsbanken och Skaraborgsbanken kommer att behållas, meddelade statsrådet.
Enligt uppgift har Nordbanken beslutat att s.k. områdeskontor, som är en särskild nivå över lokalkontoren och där det skall finnas specialister på olika banktjänster, skall inrättas i bl.a. Skövde och Karlstad. Dessa kontor skall också kunna bevilja större krediter än lokalkontoren. Nordbanken kommer vidare att benämna sina kontor inom de berörda regionerna "Wermlandsbanken" resp. "Skaraborgsbanken". Dessa åtgärder har vidtagits både av kommersiella skäl och för att tillgodose den lokala opinionen.
Mot bakgrund av att regeringen bemyndigats att besluta om avveckling av det statliga ägandet i Nordbanken avstyrker utskottet motion 1993/94:N34 (nyd) i denna del.
Även motionerna om Nordbankens regionala förankring avstyrks av utskottet. Det får anses vara en fråga för bankens ledning att utforma organisationen. Utskottet noterar dock att bankens beslut, som beskrivits i det föregående, ligger i linje med de önskemål som framförs i motionerna.
Bankstödet
Anslag
Av skrivelsen framgår att utgifterna för att förstärka det finansiella systemet (bankstödet) uppgick till 23,5 miljarder kronor under budgetåret 1992/93. Den sammantagna belastning på statsbudgeten av bankstödet är hittills 60,2 miljarder kronor, medan de totala åtagandena uppgår till 90,5 miljarder kronor. Härvid har även statens garantier inräknats. Av de statliga åtagandena avser 51 miljarder kronor Nordbanken inkl. Securum och 30 miljarder kronor Gota Bank inkl. Retriva. Härutöver har statliga insatser gjorts i förhållande till Sparbanken Sverige och Föreningsbanken.
En betydande del av det statliga stödet kan komma att återvinnas, sägs det i skrivelsen. Det kan ske genom försäljning av statens aktier i Nordbanken och genom försäljning av tillgångar som Securum och Retriva övertagit och förädlat. Viss återvinning sker också genom att staten erhåller garantiavgifter enligt avtal med några banker.
I budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 154) anförs att det inte nu går att bedöma om och i vilken omfattning bankstöd kan erfordras under det kommande budgetåret. Med hänsyn härtill föreslås ett formellt anslag på 1 000 kr till åtgärder för att stärka det finansiella systemet.
Utskottet tillstyrker nämnda förslag.
Avgift för den generella bankgarantin
Det statliga budgetunderskottet och den samlade statsskulden inger oro, anförs det i motion 1993/94:N242 (s). Motionären hänvisar till riksdagens beslut om stöd och garantier till bankerna och konstaterar att dessa har förbättrat sin lönsamhet avsevärt. Hon anför att det därför ter sig skäligt att banker och andra kreditinstitut betalar en avgift för att de omfattas av bankgarantin.
I skrivelsen berörs frågan om avgift för bankgarantin. Där sägs bl.a. att när statens åtagande tillkom var det inte motiverat att genom pålagor ytterligare urholka institutens soliditet. Att nu införa en avgift är behäftat med ett antal problem förutom att det kan ses som konkurrenssnedvridande i olika avseenden, hävdas det i skrivelsen.
Vidare erinras i skrivelsen om att de flesta länderna inom EG har ett inlåningsförsäkringssystem som skyddar kontoinnehavarnas medel då ett institut inte förmår infria sina förpliktelser. Utarbetande av ett direktivförslag i frågan pågår, och förslaget väntas bli antaget under år 1994. En anpassning till EG:s regelsystem kommer att kräva att Sverige inför ett officiellt erkänt försäkringssystem. Som regel finansieras systemen av de anslutna instituten genom årliga bidrag baserade på inlåningsvolymen. Av skrivelsen framgår att frågan om ett svenskt försäkringssystem bereds inom regeringskansliet, men att den närmare utformningen och tidpunkten för dess införande blir beroende av de krav som det slutliga EG-direktivet ställer.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om ett insättarskydd och då redogjort för det då aktuella direktivförslaget (bet. 1992/93:NU24 s. 11). Vidare anförde utskottet att ett insättarskydd så småningom bör införas, men att det är naturligt att det anpassas till det väntade direktivet. De berörda motionerna avslogs av riksdagen på förslag av utskottet.
Enligt uppgift har en s.k. förlikningskommitté tillsatt av Europaparlamentet och det europeiska rådet nyligen nått en överenskommelse om ett direktivförslag. Detta väntas bli antaget av parlamentet och rådet före sommaren 1994. Medlemsländerna skall enligt förslaget ha anpassat sin lagstiftning till direktivet den 1 juli 1995.
Utskottet vill erinra om att det i samband med införandet av bankstödet betonades att det skulle utformas så att det så långt som möjligt kunde återvinnas till staten. Detta har även kommit till direkt uttryck i lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut. Regeringen och Bankstödsnämnden tillämpar dessa regler i samband med att avtal om stöd sluts med enskilda banker. Utskottet har tidigare -- bl.a. med hänvisning till det internationella förtroendet -- även markerat vikten av att grunderna för det statliga stödet inte ändras. Mot denna bakgrund och med hänvisning till vad som anförts i skrivelsen i denna del avstyrker utskottet motion 1993/94:N242 (s).
Utskottet vill emellertid i detta sammanhang betona det angelägna i att ett förslag om insättarskydd utarbetas så att det kan träda i kraft senast den 1 juli 1995.
Garantiavgift i enskilda avtal
I motion 1993/94:N34 (nyd) citeras ett avsnitt i skrivelsen (s. 25) angående ett avtal om statens åtagande gentemot de elva sparbanksstiftelser som är huvudägare i Sparbanken Sverige. Den citerade texten lyder: "Om lånen under tiden fram till och med den 1 juli 1996 har återbetalats med ett belopp om sammanlagt minst 2,8 miljarder kr, skall garantiavgiften på återbetalat belopp endast vara 0,5 procent. Skulle en högre garantiavgift ha erlagts i samband med återbetalning före sistnämnda dag skall mellanskillnaden restitueras." Med hänvisning till vad som sägs i skrivelsen ifrågasätter motionärerna varför avgiften sänks. De föreslår att det skall utgå full garantiavgift för de garantier som staten har lämnat till enskilda banker.
Texten är ett utdrag ur en beskrivning av ett avtal mellan Bankstödsnämnden och sparbanksstiftelserna. Regeringen har godkänt avtalet, som är slutet med stöd av riksdagens bemyndigande. I avtalet anges att garantiavgiften uppgår till olika procentsatser beroende på i vilken takt återbetalningen sker. Till en början är avgiften 1,5 % per år på garantibeloppet för att den 1 juli 1997 stiga till 2 %. Om emellertid stiftelserna före den 1 juli 1996 återbetalat ett visst lägsta belopp skall garantiavgiften endast vara 0,5 % på detta belopp. Enligt uppgift från Bankstödsnämnden har denna konstruktion valts för att ge sparbanksstiftelserna incitament att återbetala lånen så fort som möjligt.
Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motion 1993/94:N34 (nyd) i aktuell del.
Bankgarantins omfattning
I motion 1993/94:N262 (s) hävdas att det är otillfredsställande att bankgarantin inte omfattar sparkassor och spar- och låneföreningar. Detta straffar de "goda" aktörerna och snedvrider konkurrensen, anför motionärerna. De föreslår därför att bankgarantin skall utsträckas till att omfatta inlåningsmedel även i sparkassor och angivna föreningar.
Frågan om vilka institut som skulle omfattas av den statliga garantin behandlades i propositionen som låg till grund för beslutet om bankstödet (prop. 1992/93:135 s. 20). Garantin omfattar banker med svensk oktroj och deras dotterbolag samt vissa kreditinstitut med statlig anknytning. Institut såsom fristående finansbolag och försäkringsbolagen lämnades utanför med hänvisning till att deras verksamhet inte är av det slaget att "en betalningsinställelse omedelbart leder till allvarliga störningar i betalningssystemet eller får vittgående konsekvenser för den långsiktiga kreditförsörjningen". Samma resonemang fördes i propositionen beträffande sparkasseverksamheten inom HSB (Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningar).
Utskottet avstyrker motionsyrkandet i fråga med hänvisning till vad som anförts i den nämnda propositionen och till vad utskottet tidigare sagt om stabilitet i utformningen av bankstödet. Det skall härutöver noteras -- vilket utskottet återkommer till i det följande -- att förslag angående den framtida regleringen av sparkassor samt spar- och låneföreningar inom kort kommer att presenteras. Detta kan även ha betydelse för om de aktuella föreningarna skall komma att omfattas av bankgarantin.
Bankstödsnämnden
Anslaget till Bankstödsnämnden får användas för löne- och andra förvaltningskostnader som uppkommer vid beredning av ansökan om stöd och hantering av beviljat stöd. Verksamheten skall finansieras genom avgifter. Om antalet institut som behöver stöd blir litet kan det bli oskäligt att kräva att dessa skall finansiera Bankstödsnämndens hela verksamhet, anförs det i budgetpropositionen (bil. 8 s. 152). En möjlighet som skisseras i propositionen är att avgift i stället skall tas ut från samtliga banker och kreditinstitut som omfattas av det statliga åtagandet. Med hänvisning till att flera lösningar är möjliga föreslås att regeringen skall bemyndigas att utfärda nya föreskrifter om avgifter för att täcka kostnaderna för nämndens verksamhet.
I budgetpropositionen föreslås vidare att det till Bankstödsnämnden för budgetåret 1994/95 skall anvisas ett ramanslag på ca 14 miljoner kronor.
Av skrivelsen framgår att Bankstödsnämndens arbetsuppgifter minskar framöver och kommer att bestå av att förvalta ingångna stödavtal, att lämna information om innebörden av statens åtagande samt att dokumentera och föra vidare kunskaper som stödhanteringen har gett. Nämnden skall också ha beredskap för nya insatser. Så länge som det generella åtagandet består bör nämnden finnas kvar som självständig myndighet, anförs det i skrivelsen.
I den s.k. kompletteringspropositionen (prop. 1993/94:150), som nyligen avlämnats, sägs (bil. 1 s. 61) att Bankstödsnämndens organisation och arbetsuppgifter skall ses över för att anpassas till den nya situationen på de finansiella marknaderna.
Utskottet tillstyrker förslagen om anslag till Bankstödsnämnden och om att regeringen skall bemyndigas att utfärda nya föreskrifter om avgifter till nämnden.
Tillsynen över de finansiella marknaderna
Utredning om den finansiella tillsynen
De övergripande målen för Finansinspektionen är att bidra till att skapa stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet, att upprätthålla förtroendet för och effektiviteten hos de finansiella instituten och marknaderna samt att ge ett gott konsumentskydd. I budgetpropositionen (bil. 8 s. 80) föreslås att dessa mål skall gälla även under den kommande treårsperioden.
Regeringen understryker att verksamheten inom tillsynsområdet kommer att ställa väsentligt ändrade och högre krav på Finansinspektionen. Inom de verksamhetsområden som avser kreditinstituten, försäkringsväsendet och värdepappersmarknaden gäller, sägs det i propositionen, att den aktiva tillsynen och samarbetet med tillsynsmyndigheterna inom övriga länder inom EES måste utvecklas. Det betonas därför att det är angeläget att arbetet med kompetensutveckling fortsätter. Det nämns att inspektionen har inlett ett förändringsarbete som syftar till att utveckla tillsynen och normgivningen.
En fungerande finanstillsyn motiveras av de speciella skyddsintressena på området, anförs det i motion 1993/94:N201 (fp). Motionären hävdar vidare att huvudansvaret för bankkrisen åvilar bankerna, men att ett tungt ansvar även bärs av "lojala" bankrevisorer och särskilt av Finansinspektionen. Det krävs en omfattande satsning på förebyggande åtgärder för att en ny bankkris inte skall inträffa, sägs det vidare i motionen. I första hand behövs en reorganiserad och kompetensförstärkt Finansinspektion med en kraftfull tillsynsfunktion, anförs det. Därutöver erfordras utökade insynsmöjligheter och en förstärkt revisorsroll. Tillsynsrollen måste preciseras både beträffande arbetsuppgifter och befogenheter, heter det vidare. De övergripande målen för tillsynen borde sammanfattas i begreppen stabilitet, effektivitet och sundhet. Motionären understryker också betydelsen av internkontrollen i instituten och av att inspektionen samverkar med tillsynsmyndigheterna i övriga länder inom EES. Mot den angivna bakgrunden föreslår han att det görs en översyn av Finansinspektionens tillsynsverksamhet.
Även i motion 1993/94:N34 (nyd) efterlyses förslag till hur Finansinspektionen skall kunna utföra en effektivare kontroll av det finansiella systemet. I motionen erinras om att Finansinspektionen bl.a. skall verka för att det finansiella systemet värnas och att allmänhetens förtroende för systemet upprätthålls. Det är uppenbart, anser motionärerna, att inspektionen inte lyckats fullgöra sina åtaganden. Därför bör Bankkriskommittén snarast lämna ett delbetänkande om Finansinspektionen, sägs det i motionen.
Den senaste tidens kreditförluster inom den finansiella sektorn är till betydande del en direkt följd av bristen på internkontroll, hävdas det i motion 1993/94:N204 (s). Tiotals miljarder kronor hade kunnat räddas om bankerna tillåtit sina internrevisioner att utvecklas i takt med den finansiella expansionen, anför motionärerna. De beskriver den interna kontrollkedja som finns i bankerna och som består av primärkontroll (att följa bankens egna instruktioner), sekundärkontrollen (internrevisionen) och Finansinspektionen (som har ett övergripande ansvar för internkontrollen i bankerna). Revisorerna måste få ökade möjligheter att följa verksamheten internt, anser motionärerna. Revisorernas rapporter borde kontinuerligt innehålla besked om den finansiella situationen. För att internrevisionen skall bli bättre föreslår motionärerna att Finansinspektionen skall se över nuvarande regler och arbetsinstruktioner för revisorerna samt utforma ett utbildningsprogram för dessa.
I motion 1993/94:N230 (fp) sägs att det under bankkrisen framgick att bankrevisionen fungerade otillfredsställande. Det framstår som obegripligt att ingen enda bankrevisor slog larm i avgivna revisionsberättelser, sägs det. En ingående analys av bankrevisorernas funktion är nu nödvändig, anser motionären. Han menar att det därvid bör övervägas att lagfästa skärpta krav på bankrevisorer.
Finansinspektionen har genom undersökningar av bankkrisens utveckling och av förmögenhetsbrott i bankerna kunnat konstatera att den interna kontrollen i bankernas verksamhet under senare år blivit allvarligt åsidosatt inom centrala riskområden. Inspektionen har därför gjort en samlad genomgång av de brister som konstaterats hos bankerna. Resultatet av kartläggningen har i februari 1994 redovisats i promemorian Intern kontroll och internrevision i bankerna. Där redovisas följande slutsatser: Brister i kreditgivningen. Befogenheter i kreditinstituten har i många fall överträtts och kontroll av formalia har försummats. Detta har bidragit till bankernas kreditförluster. Brister i ADB-stöd. Viktig ekonomisk information om verksamheten har ofta funnits i olika ADB-system isolerade från varandra. Helhetsbilden av ett kundengagemang har i många fall fått tas fram manuellt ur olika tekniska system. Brister har konstaterats i avstämningar mellan å ena sidan uppgifter i trading- och treasuryrörelsen och å andra sidan den centrala affärsbokföringen. Brister i manuella kontrollrutiner och behörighetskontroller i samband med den traditionella kassaverksamheten.
En viktig slutsats som Finansinspektionen dragit av kartläggningen är att internrevisionens ställning och roll måste stärkas. Inspektionen inleder nu en dialog med banker och andra kreditinstitut om inriktningen på den framtida tillsynen. Syftet är att under år 1994 komma ut med nya riktlinjer i form av allmänna råd om riskhanteringen inom instituten. Dessa råd avses gälla centrala riskområden såsom kreditrisker, internkontroll, likviditet samt ränte- och marknadsrisker.
I den nämnda promemorian om bankernas internkontroll och internrevision anger inspektionen hur den anser att internrevisorerna skall garanteras oberoende och få en tillräcklig status inom banken. Det föreslås ske genom att de skall placeras i en stabsavdelning direkt under verkställande direktören och genom att de skall arbeta efter en instruktion fastställd av bankens styrelse. Inspektionen markerar vikten av att ledningen av internrevisionsavdelningen har hög kompetens och stor revisionserfarenhet. En nära samverkan mellan interna och externa revisorer krävs när det gäller planeringen av revisionsverksamheten. Med syfte att god revisionssed skall följas skall de externa revisorerna bedöma internrevisionens kompetens och fackmässighet i arbetet samt revisionsavdelningens ställning och självständighet.
För att stärka den operativa tillsynen och få en kraftfullare organisation för finansiell analys har inspektionen gjort en omorganisation, som trädde i kraft den 1 april 1994.
Som tidigare redovisats har Bankkriskommittén till uppgift att bl.a. göra en översyn av tillsynens innehåll och inriktning. Den skall utreda om det hade varit möjligt att förhindra att problemen fick en sådan omfattning, om tillsynen och verksamhetsreglerna haft en annan utformning. Kommittén skall lämna förslag till erforderliga förändringar. Arbetet skall, som redan nämnts, vara slutfört före utgången av år 1994.
Riksrevisionsverket (RRV) genomför också en granskning av statens finansiella tillsyn. Granskningens syfte är att identifiera problem och föreslå åtgärder vad avser inriktningen och genomförandet av tillsynsuppgiften. Rapporten väntas bli klar i maj 1994.
Det finns även anledning att i detta sammanhang redovisa vissa åtgärder som enskilda organisationer vidtagit på området. Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) har utfärdat en rekommendation om den interna revisionen. Svenska Bankföreningens revisionskommitté har gett ut allmänna riktlinjer för internrevision i bank. Vidare kan nämnas att Institutet för Revisorsutbildning har utbildningsprogram för såväl externa som interna revisorer. Årligen genomförs temadagar om bl.a. revision i banker och finansbolag. Det kan också noteras att det finns en särskild förening för internrevisorerna. Denna avser att bilda en sektion med inriktning på bankerna. Föreningen har etiska regler och har påbörjat certifiering av internrevisorer som genomgått särskild utbildning och uppfyller angivna krav.
Utskottet anser att de frågor rörande Finansinspektionens tillsynsverksamhet och revisionen i bankerna som tas upp i de aktuella motionerna är av stor betydelse. Det är uppenbart att finanskrisen måste leda till skärpningar på dessa områden. Av den redogörelse som utskottet lämnat framgår att tillsynen numera tillmäts en ökad vikt. Vidare har Finansinspektionen vidtagit omfattande åtgärder för att förbättra dels sina egna möjligheter att utföra en effektiv operativ och finansiell tillsyn, dels bankernas internkontroll och riskhanteringssystem. Det kan också här nämnas att Bankstödsnämnden har till uppgift att dokumentera och föra vidare erfarenheterna av finanskrisen. Härutöver är tillsynen över det finansiella systemet föremål för utredningar av såväl RRV som Bankkriskommittén. Underlag för vidare överväganden om hur tillsynen skall bedrivas kan därför väntas senare under år 1994. Mot denna bakgrund saknas det enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen att nu initiera ytterligare utredningar på detta område. Utskottet avstyrker därför de aktuella motionerna i berörda delar.
Finansinspektionens anslag
Regeringen föreslår att Finansinspektionen får ett resurstillskott för budgetåret 1994/95 på 5,8 miljoner kronor för att möjliggöra nyrekryteringar. Samtidigt gäller ett rationaliseringskrav på inspektionen. Nettoeffekten av resurstillskott, rationaliseringskrav samt pris- och löneomräkning är att anslaget föreslås öka med drygt 7 miljoner kronor till ca 98 miljoner kronor.
Det anförs vidare att det är svårt att få en klar bild av inspektionens framtida arbetsuppgifter, eftersom flera utredningar pågår som rör verksamhetsområdet. Särskilt omnämns Bankkriskommittén, som bl.a. skall belysa kreditmarknadens utveckling mot bakgrund av tillsynens och regelverkens utformning.
I motion 1993/94:Fi412 (nyd) föreslås att anslaget till Finansinspektionen för nästa budgetår skall uppgå till ca 91 miljoner kronor, dvs. samma belopp som för innevarande budgetår.
För att Finansinspektionen skall kunna förstärka sin kompetens och därmed effektivisera sin tillsyn är det enligt utskottets mening nödvändigt att den får ytterligare resurser. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till anslag och avstyrker motion 1993/94:Fi412 (nyd) i denna del.
Finansiell verksamhet i ekonomisk förening
I de nära likalydande motionerna 1992/93:N260 (s) och 1992/93:N303 (c) konstateras att lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag innebär att kreditverksamhet får bedrivas endast i aktiebolagsform. Detta aktualiserar frågan om neutralitet mellan företagsformerna. Motionärerna hänvisar till tidigare uttalanden av Kreditmarknadskommittén (SOU 1988:29) och näringsutskottet (bet. 1992/93:NU9) om värdet av att olika företagsformer kan bedriva finansiell verksamhet. På den oligopolliknande kreditmarknaden har intresse uppkommit att starta nya kreditföretag, påpekas det i motionerna. Föreningsformen -- där medlemmen är både ägare och användare -- ger förutsättningar för en stark och uthållig relation, vilket är särskilt viktigt för finansiell verksamhet, understryker motionärerna. De framhåller vidare att det är angeläget att inte bryta mot svensk och europeisk rättstradition, som tillåter variation och mångfald i fråga om företagsformer. Ägarna måste själva få avgöra vilken företagsform som är bäst lämpad för att tillgodose deras intressen. I motionerna föreslås därför att lagen om kreditmarknadsbolag kompletteras så att den omfattar kreditverksamhet bedriven även av ekonomisk förening och att föreningsbankslagen (1987:620) behålls som en del av den generella banklagstiftningen.
Liknande förslag om en komplettering av lagen om kreditmarknadsbolag återfinns i motion 1993/94:N300 (c, s).
I motion 1993/94:N262 (s) anges att det finns flera starka skäl för att finansiering av kooperativ verksamhet genom medlemsinlåning via sparkassor inte skall omfattas av den finansiella lagstiftningen. De argument som anförs är bl.a. att det inte är fråga om finansiell verksamhet och att inlåningen är en del av den kooperativa särarten. Motionärerna hävdar vidare att en reglering skulle snedvrida konkurrensen för huvudverksamheten och att gränsdragningsproblem skulle kunna uppstå mellan sparkasse- och huvudverksamheten.
Spar- och låneföreningar bedriver däremot finansiell verksamhet, påpekas det. Att sådana föreningar är reglerade på många håll utomlands utgör inte skäl för reglering i Sverige. Motionärerna anser att det bör klargöras att in- och utlåning för medlemmar i ekonomisk förening får bedrivas utan hinder av bankrörelselagen (1987:617). I motionen föreslås vidare att befintliga spar- och låneföreningar skall undantas från EG:s direktiv angående kreditinstitut och att föreningsbankslagen skall omarbetas så att den i realiteten ger utrymme för kooperativa banker. Även frågor om offentlig tillsyn tas upp i motionen.
Riksdagen avslog hösten 1992 på förslag av utskottet ett motionsyrkande om att den inlåningsverksamhet som JAK (Jord Arbete Kapital) och Fria kulturfonden bedriver borde undantas från tillämpningen av EG:s direktiv angående kreditinstitut. Utskottet (bet. 1992/93:NU9 s. 8) anförde därvid bl.a. följande: "Frågan om att särskilt undanta t.ex. HSB:s och KF:s sparkassor eller JAK och Fria kulturfonden från gällande lagstiftning bör enligt utskottets mening anstå till dess att det redovisats någon närmare bedömning av om verksamheten är att hänföra till bankrörelse eller annan auktorisationspliktig finansieringsverksamhet, eller om det finns skäl att införa särskild lagstiftning för just sådana institut."
Betaltjänstutredningen (Fi 1992:14) har genom tilläggsdirektiv (dir. 1993:56) i maj 1993 fått i uppgift att göra en översyn av den verksamhet som bedrivs av sparkassor och andra föreningar. Utredningen skall kartlägga vilka institut som för närvarande bedriver in- och utlåningsverksamhet men som inte omfattas av någon reglering. Utredningen skall vidare bedöma resp. verksamhet utifrån existerande regelverk för banker och andra finansieringsinstitut. Frågan om föreningarna kan komma att betraktas som kreditinstitut enligt EG:s första banksamordningsdirektiv skall särskilt belysas. Utredningen skall också överväga om särskild lagstiftning behöver införas för dessa institut.
Betaltjänstutredningen väntas avge betänkande i dessa frågor i maj 1994. Utredningen kommer därvid enligt uppgift bl.a. att föreslå ändringar i kreditmarknadsbolagslagen så att verksamhet som avses där kan bedrivas även av ekonomiska föreningar. Vidare kommer utredningen att föreslå en förändring av föreningsbankslagen så att bankrörelse även kan bedrivas av ekonomisk förening. Förslagen innebär att det blir klarlagt hur olika sparkassor samt spar- och låneföreningar berörs av den finansiella lagstiftningen.
Här kan också erinras om riksdagens nyligen gjorda uttalande till regeringen -- på förslag av utskottet (bet. 1993/94:NU15 s. 51) -- angående likabehandling av kooperativa företag jämfört med andra företagsformer.
Utskottet anser att det är angeläget att ekonomiska föreningar så snart som möjligt ges samma legala förutsättningar att bedriva finansiell verksamhet som aktiebolag har. Utskottet utgår från att regeringen på grundval av de förslag som Betaltjänstutredningen inom kort väntas avge återkommer till riksdagen med förslag i den angivna riktningen. Mot bakgrund härav saknas det anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i frågan. De berörda motionerna avstyrks därför såvitt här är i fråga.
Konsumentfrågor på bankområdet Antalet kontoslag som bankerna erbjuder sina kunder ökar, och det är svårt för den enskilde bankkunden att veta om den sparform han eller hon en gång valt ger den bästa räntan, sägs det i motion 1993/94:N215 (s). Bankerna borde därför åläggas att årligen på kontoutdrag inte endast ange räntans storlek utan också räntesatserna på bankens övriga konton. Bankkunden skulle därefter kunna göra önskade omplaceringar, påpekar motionären.
I motion 1993/94:N231 (fp) erinras om att de rättsliga regelsystemen inom flera samhällsområden kompletteras med någon form av etisk norm, t.ex. god advokatsed. Någon sådan motsvarighet finns inte inom det svenska bankväsendet, hävdar motionären. Han hänvisar till en etikmodell som tillämpas i Australien. Grundtanken i den är att främja relationerna mellan bankerna och kunderna genom att bl.a. etablera minimistandarder för bankens verksamhet. Främst handlar det om bättre service och möjlighet till klagomål. Enligt motionären tas bl.a. följande frågor upp i denna kodex: informationens omfattning och innehåll, synen på kunders integritet, långivningen, marknadsföringen samt klagomålsprocedurens utformning. Tillämpningen av kodexen kan följas upp av en oberoende instans. Motionären föreslår att en svensk banketikkodex skall utarbetas av Finansinspektionen i nära samverkan med bankerna och Konsumentverket.
Ett vanligt villalån amorteras vanligtvis en gång i kvartalet, sägs det i motion 1993/94:N273 (s). Med tätare amorteringar skulle kostnaderna för den enskilde minska betydligt. Möjligheten att välja amorteringsperiod finns när ett lån läggs upp, men bankerna informerar inte om detta, anför motionären. Hon föreslår därför att regeringen skall anmodas uppdra åt Finansinspektionen att utforma regler om skyldighet för bankerna att ge fullgod information om amorteringsvillkoren.
Frågan om ränteinformation behandlades av utskottet senast våren 1993 (bet. 1992/93:NU24 s. 24). Ett yrkande likalydande med det nu aktuella avstyrktes då, eftersom det ansågs vara i huvudsak tillgodosett, och avslogs senare av riksdagen. Utskottet konstaterade nämligen att Finansinspektionen verkar för att bankerna skall informera om hur räntan beräknas och om vilka räntesatser som gäller för olika konton. Flertalet banker lämnar också information på det sätt som motionären efterlyste. Utskottet underströk att det är ett viktigt konsumentintresse att lättillgänglig information ges om räntevillkoren. Utskottet sa sig utgå från att berörda institut skyndsamt efterkommer berättigade krav på ökad information från Finansinspektionens sida.
Härefter har Finansinspektionen gett ut allmänna råd om information för inlåningskonton m.m. (FFFS 1993:20), där det bl.a. hänvisas till vad utskottet anfört i det nyssnämnda betänkandet. Inspektionen fortsätter sitt arbete med att få bankerna att ge tydlig information om sina produkter. Det kan vidare noteras att den nyinrättade Konsumenternas Bankbyrå avser att ge ut branschinformation om räntevillkoren.
Innehållet i den australiensiska banketikkodex som beskrivs i motion 1993/94:231 (fp) överensstämmer, enligt bedömning inom Finansinspektionen, till mycket stora delar med det konsumentskydd som finns på bankområdet i Sverige. Flera olika organ verkar för att ta till vara kundernas intressen. Finansinspektionen har ansvar för tillsynen över avtalsvillkor, information och produktutformning. Konsumentverket övervakar marknadsföringen. Allmänna reklamationsnämnden kan lösa vissa tvister. Den nya bankbyrån ger råd och information till bankkunder och hjälper dem till rätt instans. Klagomålsansvariga finns på de olika bankernas huvudkontor. Inspektionen ger ut allmänna råd till bankerna, bl.a. i en egen författningssamling. Det finns allmänna råd om t.ex. tillämpningen av konsumentkreditlagen (1992:830), om information beträffande inlåningskonton och om lämnande av borgen.
I detta sammanhang bör även nämnas att frågan om inrättande av en allmänhetens bankombudsman för närvarande utreds efter initiativ från utskottets sida (bet. 1993/94:NU7). Utredaren (f.d. hovrättslagmannen Peter von Möller) skall lämna sitt förslag senast i maj 1994.
Då det gäller frågan om amorteringsperioder kan konstateras att Finansinspektionen, enligt uppgift, får mycket få klagomål på detta område. I de fall det förekommer brukar önskemålet snarare vara att kunden vill amortera långsammare. De olika bostadsinstituten och bankerna har skilda regler för amorteringsperiodernas längd. En del erbjuder både månads- och kvartalsvis amortering, andra endast kvartalsvis. Hos vissa institut har kunderna även möjlighet att amortera snabbare genom att gå över till en annan amorteringsplan. Resp. instituts policy baserar sig på en bedömning av vad kunderna efterfrågar.
Utskottet vidhåller sin uppfattning om vikten av att bankkunderna får god information om räntevillkoren. Av den tidigare redogörelsen framgår dock att det aktuella motionsyrkandet om ränteinformation får anses vara tillgodosett. Det avstyrks därför.
Då det gäller förslaget om en banketikkodex kan utskottet konstatera att innehållet i den kodex som motionären nämner som en förebild till övervägande del motsvaras av vad som anges i lagar, föreskrifter, allmänna råd m.m. för konsumentskydd på det finansiella området. Det saknas därför, enligt utskottets uppfattning, anledning för riksdagen att ta något initiativ till att det skapas ytterligare regler på detta område. Utskottet anser emellertid att en kodex, enligt den beskrivning som ges i motionen, kan ha ett stort värde genom att den ger en överblick över vad kunderna bl.a. har rätt att kräva av kreditinstituten i fråga om konsumentskydd. Enligt vad utskottet har erfarit kommer Finansinspektionen att överväga hur en sammanställning kan göras av föreskrifter, allmänna råd, branschöverenskommelser m.m. som är relevanta för bankkunderna. Med hänvisning till vad utskottet nu anfört avstyrks den här aktuella motionen.
Hur amorteringsvillkor utformas och vilken information som ges om dem är enligt utskottets uppfattning i första hand en fråga för de berörda instituten. Inom ramen för Finansinspektionens allmänna uppdrag att verka för ett gott konsumentskydd ligger också att bevaka hur lånevillkoren utformas och tillämpas i detta hänseende. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet även motion 1993/94:N273 (s).
Försäkringsfrågor
Försäkringsvillkor och jämställdhet
I två motioner begärs sådana förändringar i försäkringsrörelselagstiftningen att den s.k. skälighetsprincipen kan tillämpas könsneutralt. I motion 1993/94:N238 (fp) påpekas att kvinnor får lägre pensionsbelopp men högre efterlevandeskydd än männen enligt de privata pensionsförsäkringarna. Männen tjänar och kvinnorna förlorar på detta, hävdar motionären.
De privata pensionsförsäkringarna är utformade så att de diskriminerar kvinnor med anledning av att de i genomsnitt lever längre än männen, sägs det i motion 1993/94:N266 (s). I den allmänna försäkringen däremot ligger genomsnittsåldern för samtliga män och kvinnor till underlag för pensionsberäkningen. Skatteavdragen för privata pensionsförsäkringar, utan solidarisk utjämning mellan män och kvinnor, innebär att samhället subventionerar förmåner på ojämlika villkor. Motionärerna föreslår därför att riksdagen tar initiativ till att försäkringslagstiftningen ändras så att diskrimineringen undanröjs.
Frågan om könsdiskriminerande villkor i privata pensionsförsäkringar behandlades av utskottet senast i november 1993 (bet. 1993/94:NU5). Utskottet avstyrkte därvid motioner med motsvarande yrkanden som de nu aktuella. Utskottet hänvisade till att Försäkringsutredningen (Fi 1990:11) överväger om skälighetsprincipen kan tolkas så att det finns utrymme för likabehandling av män och kvinnor i försäkringshänseende eller om försäkringsrörelselagen (1982:713) behöver förändras. Meningsyttring (v) avgavs till förmån för motionerna. Riksdagen följde utskottets förslag.
Försäkringsutredningen väntas lägga fram sina förslag före utgången av år 1994.
Utskottet vidhåller den uppfattning som redovisats i nyssnämnda betänkande. Motionerna avstyrks därför.
Placeringsregler
Av försäkringsbolagens totala tillgångar på 650 miljarder kronor är ca 70 miljarder kronor placerade i aktier, varav endast 7 miljarder kronor i onoterade aktier och då främst i lokala fastighetsbolag, sägs det i motion 1993/94:N239 (c, m, fp, kds). Försäkringsbolagen bidrar alltså i stort sett inte alls till de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning, heter det vidare. Detta beror bl.a. på att försäkringsbolagen inte får äga mer än 5 % av röstvärdet i ett onoterat bolag. Denna gräns bör höjas till 25 %, anser motionärerna och föreslår ett uttalande av riksdagen i frågan.
Enligt försäkringsrörelselagen får ett försäkringsbolag inte äga större andel av aktierna i ett enskilt aktiebolag än som svarar mot ett röstetal om högst 5 % av rösterna för samtliga aktier. Det finns däremot inget hinder mot att äga en större andel av kapitalet. Bestämmelsen gäller både noterade och onoterade aktier. I betänkandet Placeringsregler för försäkringsbolag (Ds 1993:57) föreslås att denna s.k. femprocentsregel skall upphöra att gälla. Förslaget har remissbehandlats. En proposition kan väntas till hösten 1994.
Med hänvisning till vad som redovisats anser utskottet att det inte finns anledning för riksdagen att nu göra något uttalande i frågan. Den aktuella motionen avstyrks därför.
Försäkringsmäklare
I motion 1993/94:N270 (c) aktualiseras en fråga om försäkringsmäklare. Dessa svarar för oberoende försäkringsrådgivning och står under tillsyn av Finansinspektionen. En mäklare måste ha ansvarsförsäkring. De svenska reglerna ställer dock större krav än vad som gäller inom EG, hävdar motionären. Försäkringspremien för en ensam mäklare kan uppgå till 150 000 kr per år i Sverige mot ca 30 000 kr inom EG. Motionären kräver därför en översyn av reglerna så att svenska försäkringsmäklare inte diskrimineras i förhållande till de utländska konkurrenterna.
En fråga från motionären om ansvarsförsäkring för försäkringsmäklare besvarades av statsrådet Bo Lundgren i februari 1994 (RD 1993/94:56 s. 45). Statsrådet nämnde att det finns två principer som tillämpas för ansvarsförsäkringar. Den s.k. orsaksteorin är huvudregel för mäklare som förmedlar livförsäkringar samt skadeförsäkringar till konsumenter och små företag. Orsaksteorin innebär att försäkringen skall täcka skador som orsakats medan försäkringen är i kraft, oavsett när de anmälts. En försäkring som bygger på denna teori gäller även efter det att mäklaren slutat med sin verksamhet. Det har visat sig svårt att få fram försäkringar som bygger på denna teori, uppgav statsrådet.
Försäkringsmäklare som bara förmedlar skadeförsäkringar till näringsidkare med fler än tio anställda behöver inte ha en ansvarsförsäkring baserad på orsaksteorin, utan kan använda sig av den s.k. claimsmade-principen. Denna innebär till skillnad från orsaksteorin att försäkringen måste vara i kraft när skadan anmäls.
Av statsrådets svar framgick vidare att det inom EG finns en rekommendation om att en mäklare bör ha en försäkring eller garanti. Det anges inte närmare vilka villkor som bör gälla för en sådan försäkring. De nationella reglerna om ansvarsförsäkring varierar kraftigt.
Statsrådet Lundgren omtalade också att det inom regeringskansliet övervägs om de svenska kraven på ansvarsförsäkringar kan modifieras. En liberalisering måste dock vara förenlig med den höga konsumentskyddsstandard som gäller i Sverige, avslutade han.
Utskottet avstyrker den aktuella motionen med hänvisning till att frågan bereds inom regeringskansliet.
Inflytande i värdepappersfonder
Andelsägarnas inflytande i värdepappersfonder och kopplingen mellan fondbolag och banker tas upp i motion 1993/94:N259 (m). Motionären hävdar att frågan huruvida de som sparar i en värdepappersfond också skall ges inflytande över hur fonderna t.ex. använder sina röster på bolagsstämmor har fått förnyad aktualitet. Han hänvisar till den debatt som föregick den extra bolagsstämma i AB Volvo där ställning skulle tas till förslaget om samgående med Renault SA. Betydande uppmärksamhet ägnades åt hur de olika fondbolagen avsåg att rösta, men intresset för hur spararna ville att fonderna skulle agera på stämman var nära nog obefintligt, hävdar motionären. Han erinrar om att motioner tidigare har väckts med förslag om att andelsägarna skall få ett direkt inflytande på sammansättningen av fondbolagens styrelser. Motionären anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga.
Många av värdepappersfonderna är i alltför hög grad knutna till de stora bankerna, anför motionären vidare. Det finns risk för konflikt mellan bankens och fondens intressen. En ökad bodelning mellan fonder och banker är därför önskvärd, sägs det i motionen.
Riksdagen avslog hösten 1992 ett likalydande yrkande från samme motionär om inflytande för andelsägarna (bet. 1992/93:NU10). Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning bl.a. till att enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall fondbolaget handla uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse. Inget hindrar ett fondbolag från att ge andelsägarna rätt att utse styrelseledamöter i bolaget. Utskottet nämnde vidare att det inom EG inte införts krav på inflytande för andelsägarna.
Ett yrkande som sammanfaller med motionärens andra yrkande om kopplingen mellan banker och fonder avslogs av riksdagen våren 1992 på förslag av finansutskottet (bet. 1991/92:FiU21).
Frågor om värdepappersfondernas storlek och andelsägarnas inflytande behandlades av utskottet även våren 1993 (bet. 1992/93:NU31). Därvid avstyrktes en motion med yrkanden om begränsning av fondernas storlek och om att varje fond skulle ha en självständig placeringsverksamhet. Utskottet hänvisade till att vissa av dessa frågor bereddes inom regeringskansliet. Motionen fick stöd i en reservation (s), men avslogs av riksdagen.
I det nyligen avlämnade betänkandet (SOU 1994:50) Allemanssparandet -- en översyn föreslås det att den särskilda lagstiftningen om allemanssparandet som nu finns skall avvecklas. I betänkandet behandlas även frågan om fondandelsägarnas inflytande. Utredaren (byrådirektören Jörgen Appelgren) föreslår att allemansfonderna ombildas till vanliga värdepappersfonder. För närvarande gäller att andelsägarna i en allemansfond har ett visst inflytande genom att de utser flertalet av ledamöterna i fondbolagets styrelse. Endast dessa ledamöter deltar i beslut om rösträtt för fondens aktieinnehav. I en värdepappersfond har andelsägarna numera inte detta inflytande. Utredaren anser att det finns nackdelar med att andelsägarnas inflytande skulle slopas genom hans förslag om ombildning av allemansfonderna. Ett slopande kan leda till ökad maktkoncentration, och därför måste frågan sättas in i ett större sammanhang om hur det institutionella ägandet utövas, anförs det i betänkandet. Allemansfonderna svarar tillsammans med övriga värdepappersfonder för ca 10 % av börsvärdet. Utredaren bedömer att sparande i fonder av olika slag kommer att öka. Det finns ett samhällsekonomiskt värde i att rösträtten utnyttjas, anser utredaren. Han föreslår därför att frågan om hur ett aktivt ägaransvar i fonder av olika slag kan uppmuntras/säkerställas skall bli föremål för en översyn.
Utredaren påtalar även att det finns en potentiell risk för att bankledningar utövar påtryckningar på fondbolagen -- som i flera fall ägs av banker -- för att dessa skall agera i banksfärens intresse. En översyn bör därför, enligt hans mening, även försöka tillgodose önskemålet att det enbart är fondspararnas intressen som skall styra agerandet.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Som framgår av den lämnade beskrivningen har frågan om andelsägarnas inflytande i värdepappersfonder fått förnyad aktualitet. Under senare tid har det visats tendenser till att vissa institutionella ägare -- till vilken kategori fonderna hör -- intar en aktivare roll i förhållande till de bolag i vilka de äger aktier. Med anledning härav och av vad som föreslagits i nyssnämnda betänkande övervägs inom regeringskansliet om det kan behöva göras en särskild översyn av det institutionella ägandet och hur det utövas. I ett sådant sammanhang kommer bl.a. frågan om fondandelsägarnas inflytande att tas upp. Mot denna bakgrund bedömer utskottet att det inte finns anledning för riksdagen att nu göra något uttalande rörande de berörda frågorna. De aktuella motionsyrkandena avstyrks sålunda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande konkurrensförhållandena på bankmarknaden att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N305 yrkande 7 och med anledning av motionerna 1993/94:N258, 1993/94:N281 yrkande 10 i ifrågavarande del och 1993/94:A450 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (m, fp, c, kds)
2. beträffande försäljning av Nordbanken att riksdagen avslår motion 1993/94:N34 yrkande 3, res. 2 (nyd)
3. beträffande Nordbankens regionala organisation att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N241 och 1993/94:N307 yrkande 6,
4. beträffande anslag till bankstödet att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 8 punkt G 2 till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
5. beträffande avgift för den generella bankgarantin att riksdagen avslår motion 1993/94:N242,
6. beträffande garantiavgift i enskilda avtal att riksdagen avslår motion 1993/94:N34 yrkande 2, res. 3 (nyd)
7. beträffande bankgarantins omfattning att riksdagen avslår motion 1993/94:N262 yrkande 5,
8. beträffande Bankstödsnämnden att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 8 punkt G 1 a) till Bankstödsnämnden för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 14 031 000 kr, b) bemyndigar regeringen att vid behov meddela nya föreskrifter för uttag av avgifter för finansiering av Bankstödsnämndens verksamhet,
9. beträffande regeringens skrivelse att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1993/94:238 till handlingarna,
10. beträffande utredning om den finansiella tillsynen att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N34 yrkande 1, 1993/94:N201, 1993/94:N204 och 1993/94:N230, res. 4 (nyd)
11. beträffande anslag till Finansinspektionen att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 8 punkt D 3 och med avslag på motion 1993/94:Fi412 yrkande 1 till Finansinspektionen för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 98 147 000 kr,
12. beträffande finansiell verksamhet i ekonomisk förening att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N260, 1992/93:N303, 1993/94:N262 yrkandena 1--4, 6 och 7 och 1993/94:N300 yrkande 2,
13. beträffande konsumentfrågor på bankområdet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N215, 1993/94:N231 och 1993/94:N273,
14. beträffande försäkringsvillkor och jämställdhet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N238 och 1993/94:N266, men. (v)
15. beträffande placeringsregler att riksdagen avslår motion 1993/94:N239,
16. beträffande försäkringsmäklare att riksdagen avslår motion 1993/94:N270,
17. beträffande inflytande i värdepappersfonder att riksdagen avslår motion 1993/94:N259.
Stockholm den 3 maj 1994
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s), Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Konkurrensförhållandena på bankmarknaden (mom. 1)
Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Jan Backman (m) och Roland Lében (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med "Enligt utskottets" och slutar på s. 9 med "huvudsak tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Då det gäller frågorna om konkurrensförhållandena på kreditmarknaden, kreditgivningen och räntemarginalerna vidhåller utskottet de ståndpunkter som anfördes vid behandlingen av liknande motioner våren 1993 och som redovisats i det föregående. Det skall noteras att utskottet då var enigt i sitt avstyrkande av krav på att en kommission skulle tillsättas för att utreda finanskrisen. Utskottet hänvisade härvid till den då nyligen tillsatta Bankkriskommittén. Även i bedömningen av konkurrensförhållandena på kreditmarknaden var utskottet enigt.
Utskottets hänvisning till de tidigare redovisade ståndpunkterna innebär sammanfattningsvis att utskottet vill betona det angelägna i att konkurrensen ökar på kreditmarknaden. De åtgärder som statsmakterna vidtagit för att liberalisera lagstiftningen och stärka det finansiella systemet har emellertid gjort att det nu finns goda förutsättningar för ett ökat konkurrenstryck. Att dessa förändringar börjar ge resultat visas av antalet oktrojansökningar och av att ett ökat antal utländska banker driver verksamhet här.
Som framgår av skrivelsen har bankerna en betydande kapacitet att öka utlåningen. Mot denna bakgrund vill utskottet påminna om vad som anfördes vid den tidigare behandlingen av frågan, nämligen att ett syfte med införandet av bankstödet var att säkerställa kreditförsörjningen; en alltför försiktig utlåning kan drabba livskraftiga företag och nya satsningar.
Utskottet utgår vidare från att kreditinstituten tar intryck av kritiken mot den stora skillnaden mellan ut- och inlåningsräntor och efter hand minskar denna marginal. Utskottet vill i detta sammanhang även understryka betydelsen av att det förs en sådan ekonomisk politik att det skapas förutsättningar för en fortsatt sänkning av den allmänna räntenivån.
Det ankommer på Finansinspektionen och Konkurrensverket att följa utvecklingen på kreditmarknaden och vid behov lägga fram förslag till ytterligare åtgärder för att främja konkurrensen. Även Bankkriskommitténs arbete har betydelse härvidlag. Mot denna bakgrund saknas det enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen att ta initiativ till ännu en utredning om förhållandena på bankmarknaden. De aktuella motionsyrkandena avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande konkurrensförhållandena på bankmarknaden att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N258, 1993/94:N281 yrkande 10 i ifrågavarande del, 1993/94:N305 yrkande 7 och 1993/94:A450 yrkande 15.
2. Försäljning av Nordbanken (mom. 2)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste strävan vara att en försäljning av Nordbanken skall bidra till en ökad konkurrens på bankmarknaden. Därför krävs det, på sätt som framgår av motion 1993/94:N34 (nyd), ett aktivt sökande efter kapitalstarka intressenter i olika länder. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen med denna innebörd. Därmed tillstyrker utskottet den nämnda motionen i nu aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande försäljning av Nordbanken att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N34 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Garantiavgift i enskilda avtal (mom. 6)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är av stor vikt att staten återvinner så mycket som möjligt av bankstödet. Därför måste de avgifter staten tar ut för sina garantiåtaganden vara höga. Någon reduktion bör inte förekomma. Det får ankomma på regeringen att ange striktare regler för hur avgifterna skall bestämmas. Med ett uttalande i enlighet härmed blir motion 1993/94:N34 (nyd) tillgodosedd i nu aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande garantiavgift i enskilda avtal att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N34 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Utredning om den finansiella tillsynen (mom. 10)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Det är helt klart att Finansinspektionen inte kunnat uppfylla de mål som ställts upp för verksamheten. Detta är, menar utskottet, en av förklaringarna till utvecklingen av finanskrisen. Till inspektionens uppgifter hör att värna om det finansiella systemet och upprätthålla dess förtroende bland allmänheten. Det krävs nu betydande insatser för att rekonstruera inspektionen och göra den till en effektiv och kompetent myndighet. Olika utredningar har tillsatts, men deras arbete -- såväl Bankkriskommitténs som RRV:s -- har försenats. Kommittén borde enligt sina direktiv ha lämnat ett delbetänkande vid utgången av år 1993. Dessa förseningar är ytterst otillfredsställande eftersom åtgärder brådskar. Regeringen måste nu agera för att påskynda Bankkriskommitténs arbete och komplettera den med personer så att uppdraget kan slutföras inom en nära framtid. Riksdagen bör göra ett uttalande i enlighet härmed, vilket innebär att motion 1993/94:N34 (nyd) tillstyrks i denna del. Det sagda ligger delvis i linje med vad som begärs i övriga nu berörda motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande utredning om den finansiella tillsynen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N34 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1993/94:N201, 1993/94:N204 och 1993/94:N230 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Jag anser att försäkringsbolagen gör sig skyldiga till diskriminering av kvinnorna, när de tillämpar olika villkor för kvinnor och män för pensionsförsäkringar. Med hänvisning till vad jag anförde i min meningsyttring till betänkandet 1993/94:NU5 anser jag att regeringen bör anmodas att utfärda tilläggsdirektiv till Försäkringsutredningen så att den får i uppdrag att lägga fram förslag om könsneutrala försäkringsvillkor. Med ett uttalande av riksdagen i enlighet med vad jag nu har föreslagit blir motionerna 1993/94:N238 (fp) och 1993/94:N266 (s) i huvudsak tillgodosedda.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande försäkringsvillkor och jämställdhet att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:N238 och 1993/94:N266 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Skrivelsen2
Motionerna2
Utskottet5 Kreditmarknadens utveckling5 Inledning5 Konkurrensförhållandena på bankmarknaden6 Nordbanken9 Bankstödet10 Anslag10 Avgift för den generella bankgarantin10 Garantiavgift i enskilda avtal11 Bankgarantins omfattning12 Bankstödsnämnden12 Tillsynen över de finansiella marknaderna13 Utredning om den finansiella tillsynen13 Finansinspektionens anslag16 Finansiell verksamhet i ekonomisk förening17 Konsumentfrågor på bankområdet18 Försäkringsfrågor20 Försäkringsvillkor och jämställdhet20 Placeringsregler21 Försäkringsmäklare21 Inflytande i värdepappersfonder22 Hemställan24
Reservationer 1. Konkurrensförhållandena på bankmarknaden (m, fp, c, kds)26 2. Försäljning av Nordbanken (nyd)27 3. Garantiavgift i enskilda avtal (nyd)27 4. Utredning om den finansiella tillsynen (nyd)27
Meningsyttring av suppleant (v)28