Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Barn och föräldrar

Betänkande 2006/07:CU8

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
22 mars 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Barn och föräldrar(pdf, 288 KB)
PDF
Barn och föräldrar(pdf, 288 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2006/07:8 Barn och föräldrar

Beslut

Nej till motionsförslag om barn och föräldrar (CU8)

Riksdagen sade nej till motioner som rör rättsförhållandet mellan barn och föräldrar. Riksdagen hänvisar till pågående arbete och tidigare ställningstaganden från riksdagens sida. Motionerna lämnades in under den allmänna motionstiden 2006.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 21

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-01-25
Justering: 2007-02-20
Trycklov till Gotab och webb: 2007-02-26
Trycklov: 2007-02-26
Trycklov: 2007-03-05
Reservationer: 12
Betänkande 2006/07:CU8

Alla beredningar i utskottet

2007-01-23, 2007-01-25

Motioner om barn och föräldrar (CU8)

Civilutskottet förelår att riksdagen säger nej till motioner som rör rättsförhållandet mellan barn och föräldrar. Utskottet hänvisar till pågående arbete och tidigare ställningstaganden från riksdagens sida.

Motionerna lämnades in under den allmänna motionstiden 2006.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-03-22
Stillbild från Debatt om förslag 2006/07:CU8, Barn och föräldrar

Debatt om förslag 2006/07:CU8

Webb-tv: Barn och föräldrar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Hillevi Larsson (S)
Anf. 98 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Vänsterpartiet har åtta reservationer i det här betänkandet, men jag tänker yrka bifall enbart till reservation 1 och reservation 10. Trots att jag bara yrkar bifall till två reservationer står jag naturligtvis bakom även de övriga vänsterreservationerna. Om man läser våra motioner och reservationer i betänkandet märker man att vi anser att det behöver göras mycket på området barn och föräldrar. Tillsammans med den förra regeringen ändrade vi vårdnadslagstiftningen. Syftet med ändringarna var främst att ett barn inte skulle behöva leva med eller umgås med en förälder som utsätter barnet för övergrepp eller misshandel. Vänsterpartiet hade inför arbetet med lagändringen tagit del av en mängd domar och utredningar från vårdnadstvister där barnets bästa helt kommit i skymundan. Ambitionen med den lagändring som trädde i kraft i juli i fjol var att ändra på detta. Snart har alltså tingsrätter och socialtjänst tillämpat den nya lagen i ett år. Frågan är om lagändringen har fyllt sitt syfte eller inte. För oss som lagstiftare är det mycket viktigt att få veta om och hur det har fungerat. Räcker de ändringar som vi har gjort eller måste vi göra flera ändringar för att de barn som riskerar att fara illa ska tas på allvar i vårdnadstvister? Just därför har Vänsterpartiet motionerat om att domstolarnas och socialtjänstens tillämpning av den nya lagen bör utvärderas fortlöpande. Tyvärr har majoriteten i utskottet valt att avslå vårt krav. Man gör det med motiveringen att man utgår ifrån att regeringen följer utvecklingen och att man vid behov återkommer till riksdagen. Jag menar att det är att ta alldeles för lätt på frågan. Det betyder att vi inte kommer att få nödvändig och kontinuerlig information om hur lagen efterlevs. Det, herr talman, går direkt ut över de barn och de kvinnor som är utsatta för våld från närstående män. Vi i Vänsterpartiet har därför valt att i utskottet reservera oss till förmån för en utvärdering av de nya vårdnadsreglerna. När det gäller frågan om juridiskt ombud för barn finns det redan från den förra mandatperioden ett tillkännagivande från riksdagen om att barn ska ha rätt till ett eget biträde i alla mål om vårdnad, boende och umgänge. Majoriteten i utskottet har hänvisat till det pågående arbete som sker inom Regeringskansliet när de har avslagit vårt krav på att snabbt lagstifta om detta. Justitieministern är tyvärr inte här i dag, men om hon hade varit det hade jag velat fråga henne hur långt man har kommit med det här arbetet. Det är verkligen synd om den här viktiga reformen ska dra ut mer på tiden än vad som är nödvändigt. Det är framför allt synd om alla de barn som upplever att varken domare eller föräldrarnas advokater lyssnar på dem trots att det är deras framtid som avhandlas i vårdnadsrättegången. Vi har därför reserverat oss i den här frågan trots att det finns ett tillkännagivande från riksdagen. Frågan om beslutsfattande vid gemensam vårdnad är fortfarande föremål för den utredning som Vänsterpartiet var med och tillsatte före valet. När utredningen kommer i sommar förväntar jag mig att regeringen agerar snabbt för att få fram förslag till lagändringar eftersom dagens reglering gör att en av föräldrarna kan blockera barnets tillgång till hälso- och sjukvård. Att föräldrarna inte är överens i en så viktig fråga ska inte gå ut över barnet. Herr talman! Jag tänker lyfta fram ytterligare en av våra reservationer, nämligen den om föräldraskap vid assisterad befruktning. Så sent som i januari deltog jag i en interpellationsdebatt med justitieministern. Debatten handlade om juridisk trygghet för barn till samkönade föräldrar. Interpellationen skrev jag när jag fick kännedom om att två lesbiska kvinnor hade fått avslag i tingsrätten på sina ansökningar om att få adoptera sin partners barn. Lyckligtvis har hovrätten ändrat besluten till kvinnornas fördel. Fallen är ändå typiska exempel på att lagstiftningen i dag inte ger alla barn samma rättigheter och skydd. Det är oacceptabelt. Utredningen om föräldraskapet vid assisterad befruktning som kom i januari och som utskottet hänvisar till i betänkandet har lämnat förslag som i korthet går ut på att lika lagstiftning ska gälla för såväl heterosexuella föräldrapar som lesbiska föräldrapar. Alla barn ska enligt förslaget omfattas av lagstiftningen. Ingen skillnad ska göras beroende på om föräldrarna har valt att göra inseminationen hemma eller utomlands. Justitieministern verkade under interpellationsdebatten vara villig att arbeta vidare med den här frågan. Det är glädjande för oss i Vänsterpartiet. Vi har under flera år drivit kravet om lika lagstiftning för alla barn. Jag vill poängtera att det är viktigt att regeringen ser till att lagförslaget inte drar ut på tiden. Kvinnor som lever i samkönade relationer kommer att fortsätta att åka utomlands för att få behandling, och de kommer att fortsätta att utföra inseminationer i hemmet. Som det ser ut i dag finns det tyvärr en risk för att de barn som tillkommer på det sättet kommer att stå utan juridiska vårdnadshavare.
LiseLotte Olsson (V)
Anf. 99 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Det är viktigt att samhället genomsyras av ett barnperspektiv och att vi på allvar lever upp till innehållet i barnkonventionen. Barn är det viktigaste och mest värdefulla vi har. Den insikten innebär att vi måste stå upp för ett samhälle där inget barn diskrimineras på grund av härkomst, kön, religion, etnicitet, funktionshinder, social bakgrund eller annat. Barnets bästa måste alltid vara vägledande vid allt beslutsfattande och vid alla åtgärder som rör barn och unga. Det är avgörande att barn och unga tillåts att utvecklas i sin egen takt och utifrån sina egna förutsättningar och att de även ges möjlighet att framföra och få respekt för sina åsikter i frågor som berör dem. Barns och ungas familjesituation ser i dag helt annorlunda ut än för bara några årtionden sedan. Många barn växer i dag upp i andra typer av familjer än den traditionella kärnfamiljen. Det kan vara familjer med en, två eller flera föräldrar. Det kan vara föräldrar av samma eller olika kön. En del barn växer upp med andra än sina föräldrar. Det är inte ovanligt att det är mor- eller farföräldrar som i praktiken utgör vuxenförebilderna. Livsvillkoren ser alltså i det praktiska livet helt olika ut för olika barn. Därför måste vi, anser Miljöpartiet, se till att lagstiftningen förändras så att den fungerar i dagens mångskiftande samhälle. När vi politiker debatterar så händer det ofta att ledamöter hänvisar till verkligheten. Då är det lätt att också påstå att debattmotståndaren inte har kunskap om den där omtalade verkligheten. Det hände senast i går när vi i civilutskottet debatterade bostads- och hyresrätt. Jag tror inte att man ska ta så allvarligt på det eftersom vi faktiskt lever i olika verkligheter. I går lärde vi oss att de klyftor som de borgerliga politikerna uppenbarligen ännu inte ser har blivit så stora att vi helt enkelt klarar av att leva i parallella men ack så skilda världar, sida vid sida, i vårt land. I den verklighet som jag lever i är det vanligt att barn föds utanför äktenskapet. I den värld som jag lever i är äktenskapet över huvud taget inte något som de flesta funderar över, möjligen som en dyrbar fest för de rika. Men det betyder inte att barn i dessa familjer på något vis skulle ha det sämre än barn i traditionella kärnfamiljer. I dag får ett barn som föds inom ett äktenskap automatiskt båda som föräldrar, medan det barn som föds till exempel inom ett partnerskap inte har samma rättighet. Då måste barnet adopteras av den ena partnern, om inte barnet har blivit till med hjälp av svensk statlig vård. Men barn kommer till på många olika sätt, i alla fall i den värld som jag lever i. Många barn har exempelvis kommit till genom insemination, där två homosexuella par, en man och två kvinnor eller en kvinna och två män kan vara involverade. I sådana situationer kan det vara fler än två vuxna människor som betraktar sig som föräldrar till ett barn och som barnet, inte att förglömma, betraktar som sina föräldrar. Barnets bästa innebär att man måste förstå vilken värld barnet lever i och hur barnet uppfattar sin verklighet. I många fall finns det i verkligheten mer än två föräldrar, men trots det är det bara två vuxna personer som kan vara juridiska vårdnadshavare. Miljöpartiet vill att barns bästa alltid ska vara det avgörande och vägledande. Ett sätt att stärka barnets situation är att man tillåter att barnet har fler än två vårdnadshavare. Då skulle de vuxna som i praktiken, i det verkliga livet, är barnets vårdnadshavare också dela det rättsliga och formella ansvaret för barnet. En sådan förändring skulle självklart få många olika och ganska omfattande rättsliga och ekonomiska konsekvenser. Det krävs därför en hel del utredande, vilket vi är fullt medvetna om. Det är därför som Miljöpartiet vill att man utreder om det är möjligt för barn att ha fler än två formella vårdnadshavare. En annan konsekvens med anledning av det som händer i den värld som jag lever i borde vara att lagstiftaren tar sig en funderare på begreppen far och mor i lagstiftningen. Allt fler barn växer i praktiken upp med två föräldrar för vilka de traditionella rollerna som far eller mor inte längre är relevanta. Allt fler föräldrar är varken far eller mor, samtidigt som många föräldrar är både far och mor på samma gång. En viss förändring har redan skett i lagstiftningen, där de gamla begreppen far och mor har bytts ut mot föräldrar som är ett mer könsneutralt och, i mitt tycke, mer funktionellt begrepp. Men Miljöpartiet vill att lagstiftningen så långt som det är möjligt revideras med målet att begreppen blir mer könsneutrala. Under det förra riksmötet klarade man av att göra ett tillkännagivande till regeringen om vikten av att barn har rätt till ett juridiskt ombud vid vårdnadstvister. Regeringen fick då det uppdrag som den nu arbetar med. Jag tror att majoriteten genomgående väljer att avslå alla förslag där det pågår arbete i Regeringskansliet. Jag tycker att det är lite sorgligt att se hur ni som skulle förnya även politiken, som jag uppfattade det, faller in i detta gamla betongsossesätt att hantera frågor i riksdagen. Det skulle definitivt inte hota regeringsmakten eller regeringsarbetet om riksdagen någon gång uttryckte en viljeinriktning även på områden där övervägandena i Regeringskansliet inte är färdiga. När det nu till och med finns ett tillkännagivande från det förra riksmötet så kan ju regeringen, åtminstone rent teoretiskt, uppfatta ett uteblivet tillkännagivande i år som att riksdagsmajoriteten inte längre anser att frågan är lika viktig. Jag var ganska gammal när jag blev politiker, och jag såg med mycket stor skepsis på både politik och politiker. Jag tror därför att jag har ganska lätt att förstå varför det så kallade politikerföraktet är så starkt. Därför vädjar jag till er i majoriteten att försöka hitta de där frågorna där ni skulle kunna göra beslutsgången mer transparent och lätt att förstå för väljarna. Nu skulle ni till exempel kunna göra ett tillkännagivande om juridiska ombud, utformat som en enkel beställning om utredning. Sedan antar jag att det raskt skulle komma ett förslag från regeringen eftersom jag förstår att man jobbar med det. Och ni förfogar ju fortfarande över hela innehållet. Det blir mycket lättare att begripa än att ni nu säger nej till att efterfråga något som ni förmodligen under detta riksmöte eller till hösten kommer att tacka ja till innehållet i. Det är väldigt märkligt och svårt för en väljare att förstå. Jag tycker att vi som sitter i civilutskottet, som är ett nytt utskott, borde kunna ta på oss rollen att även försöka förnya riksdagsarbetet. Det är ett nytt utskott, och vi kunde se på lite nya möjligheter. Jag upplevde faktiskt detta maktspel som lika löjeväckande under mina tidigare två år i riksdagen som ledamot i ett parti som då samarbetade med regeringen som jag upplever det nu när regeringen tydligen inte vill samarbeta med mitt parti ens i de frågor där vi har samma åsikter. Det blir ett konstigt spel. Men jag hoppas att vi så småningom ska få en ärendehantering mellan riksdag och regering som synliggör både det verkliga och det formella maktförhållandet mellan riksdag och regering i stället för att man, som jag tycker, manifesterar regerandets ofelbarhet. Det är ett underligt mål för arbetet. Herr talman! Jag vill avsluta med att jag inte anser att Karthago ska rivas men att dubbelspåret mellan Falun och Borlänge ska byggas. Jag står självklart bakom alla Miljöpartiets reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 2.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 100 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Civilutskottets betänkande 8 är ett motionsbetänkande där rättsliga förhållanden mellan barn och föräldrar behandlas. Det finns 30 motionsyrkanden som har gett upphov till 12 reservationer, och jag yrkar avslag på alla reservationer. I stället yrkar jag bifall till utskottets förslag i alla delar. En stor del av frågeställningarna och motionerna handlar om behandlingen av barn och barns förhållanden vid föräldrars skilsmässa. Att skydda den svagaste parten är ledord i all lagstiftning. Och det torde inte vara någon som ifrågasätter att barn vid en skilsmässa verkligen är den svagaste parten. Att det som är bäst för barnet ska vara utgångspunkten i lagstiftningen är självklart för oss alla. Men att det är svårt att stifta lag på detta område visar det faktum att dessa lagar under senare tid har varit relativt kortlivade. Vi försöker ständigt göra det som vi tror är förbättringar. Då är det lite sorgligt och mycket vemodigt att ta del av Rädda Barnens nyligen gjorda undersökning I skilda världar . Där redovisas vilka genomgripande spår som en skilsmässa kan ge upphov till hos barn och ungdomar. Man talar med väldigt tydliga förtecken om att umgänget med föräldrarna påverkas negativt. Barnen och ungdomarna får sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter och huvudvärk. Skilsmässan förknippas med mycket stark sorg. Och barn tycker att de inte fick stöd av någon. De tycker att det är tufft att få styvföräldrar. Och de tycker att det är ännu tuffare att få styvsyskon. Många barn och ungdomar redovisade att de inte hade någon att tala med, någon som frågade: Hur har du det? Hur mår du? Där, menar jag, har vi i vuxenvärlden ett ansvar inte bara som lagstiftare utan också som medmänniskor, ett ansvar som vi antagligen - jag får väl tala för mig i alla fall - inte har tagit i tillräcklig omfattning. Där borde vi vuxna vara en resurs för barn som, kan man gott säga, genomlider en skilsmässa. Alla känner vi säkert barn och ungdomar som bär på tunga funderingar som de skulle må bra av att få dela med sig av med en vuxen. Att få styvsyskon och styvföräldrar är för många barn det värsta med en skilsmässa. Bara 3 procent av barnen i nämnda undersökning hade goda erfarenheter av styvsyskon och styvföräldrar. I Sverige är det inte få äktenskap som slutar med skilsmässa - enligt den senaste statistiken, år 2003, 54 procent. Det genomsnittliga äktenskapet i vårt land varade i tolv år. Det rör sig alltså i sammanhanget om åtskilliga barn och ungdomar varje år. Siffran för Sverige ligger över den genomsnittliga europeiska siffran när det gäller antalet skilsmässor. Men när det gäller antalet år ligger vi ungefär i mitten sett till Europas länder. Den senaste lagstiftningen på det här området trädde i kraft för mindre än ett år sedan. Därför menar vi att det är i kortaste laget att göra en utvärdering. Men alldeles självklart kommer lagen att följas upp inom vad man brukar kalla för rimlig tid. Dessutom har Socialstyrelsen i sitt regleringsbrev fått i uppdrag att sammanställa kunskapsläget när det gäller hur riskbedömningar ska göras när en socialnämnd utreder frågor om vårdnad, boende och umgänge. Socialstyrelsen ska också redovisa hur metoder inom området ska utvecklas. Uppdraget ska redovisas senast den 30 november i år. Ytterligare en utredare ska analysera vilka nackdelar som kan uppkomma för barn vid gemensam vårdnad när föräldrar inte kan komma överens. Den utredningen ska vara färdig i juli i år. I ett antal motioner och reservationer slår man, menar jag, in öppna dörrar. Utredningar är tillsatta - en del är slutförda - och regeringen bereder ärendena på vanligt sätt. Det är få ärenden som vi debatterar här i kammaren som vi är så överens som om när det gäller den här delen av familjepolitiken. Vi har alla, vilket nästan har blivit slagord, barnets bästa för ögonen. Det är bra slagord - så ska det vara! Jag är övertygad om att vi kommer att se fram emot flera förslag och flera beslut som förbättrar situationen för barn och ungdomar i denna utsatta situation. Jag yrkar, som sagt, bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.
Inger René (M)
Anf. 101 Inger René (M)
Fru talman! De allra flesta föräldrar vill sina barns bästa och gör allt som står i deras makt för att barnen ska få vad de behöver för att ha en trygg och säker uppväxt. Att det i de allra flesta fall också är det bästa för barnen att ha en god och nära kontakt med båda föräldrarna råder det ingen tvekan om. Tyvärr är det inte alla barn och föräldrar som lever upp till detta. Det som kan hända vid uppslitande vårdnadstvister är att barnen får bli verktyg i det krig som föräldrarna för. Barnen får bli budbärare mellan föräldrarna. Ibland får de till och med välja bort den ena föräldern. På en skola på den plats som jag kommer från ställde skolsköterskan frågan: Vad är det som ni är allra mest rädda för? Frågan ställdes till en klass på mellanstadiet. 20 av 24 elever svarade att de var allra mest rädda just för att föräldrarna skulle skiljas. Exakt samma svarade de barn - det här var när kriget i det forna Jugoslavien pågick som mest - som hade varit utsatta för krig. En bra regel i det här sammanhanget är att föräldrarna ska sätta sina barns behov före sina egna. Ibland kan föräldrarna behöva stöd och hjälp. Socialtjänsten är då det verktyg som finns och som är bra. De kan ge stöd i form av familjesamtal. Nu är det dock så beskaffat att det är mycket ojämnt i landet. Man ska ha tur för att få det man behöver om man vid en skilsmässa hamnar i en vårdnadstvist. Socialnämnden har även i uppdrag att se till att barnet får möjlighet att regelbundet ha umgänge med mor- och farföräldrar eller med annan barnet närstående person. Att detta sker är väldigt viktigt för att barnet ska få möjlighet att växa upp i ett sammanhang. Det är inte så länge sedan detta över huvud taget inte var möjligt; det fanns inte med. Barnets rätt till båda föräldrarna får inte, som föregående talare här sagt, innebära att barnet måste leva och umgås med en förälder under alla förhållanden - som det var enligt den kortlivade lag som fanns för ett tag sedan. För de flesta var det lika självklart att båda ska ha rätt till delad vårdnad som att solen går upp. Men för dem som det inte var bra för blev det rent katastrofala följder, så vi är väldigt glada över att det nu är borta. När det gäller hot och våld på barnet och inom familjen bör umgängesrätten särskilt prövas. En överflyttning av vårdnaden kan till och med bli aktuell. Inget barn ska behöva bli utsatt för våld, hot eller annan kränkande behandling. Med den senaste ändringen i vårdnadsreglerna markerar lagtexten ytterligare den betydelse som risken att ett barn far illa måste få vid beslut som rör vårdnad, boende och umgänge. Det är en mycket bra och välkommen ändring. Fru talman! Centerpartiet och jag ser med tillfredsställelse på att Socialstyrelsen i sitt regleringsbrev för det här budgetåret har fått i uppdrag att sammanställa kunskapsläget i fråga om hur riskbedömningar ska göras när socialnämnden utreder frågor om vårdnad, boende och umgänge samt att redovisa hur metoder inom området kan utvecklas. Just metoder ser jag som särskilt viktigt, för det här är ett styrmedel för att kunna få en god kvalitet och en likvärdig bedömning. Det uppdraget ska redovisas senast den 30 november i år. Det som är viktigt när det gäller alla frågor som rör barn och umgänge är att man särskilt prövar varje enskilt fall. Det farliga med lagstiftningen i sådana här ärenden är ju när det blir en total sanning: Det här är sant . Det går inte att generalisera i de här frågorna. Det som är helt fel för den ena kan vara helt rätt för den andra. Fru talman! Jag tycker att det finns en viss poäng i att samla all lagstiftning som rör barn i en särskild barnbalk där barnets rätt sätts främst. Föräldrabalken är ofta starkare och får företräde framför barnets rätt. Införandet av en barnbalk skulle också ligga i linje med FN:s konvention om barns rättigheter. Slutligen yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Maria Kornevik Jakobsson (C)
Anf. 102 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Fru talman! I detta betänkande, liksom i övriga motionsbetänkanden, behandlas ganska många olika ärenden. När man ska bestämma sig för att gå upp och hålla ett anförande får man självfallet välja ut några saker. Då väljer man naturligtvis sådant som ligger en varmast om hjärtat. Jag vill därför börja med frågan om juridiskt biträde för barn. Den frågan - för att ge lite historik - kom upp under 1990-talet här i riksdagen, och i slutet av 1990-talet tillsattes en utredning som i januari 2002 kom med det betänkande som jag här visar upp. Det innehöll en färdig lagtext för att kunna förordna juridiskt biträde åt barn om synnerliga skäl fanns för att göra detta vid vårdnads- och umgängesrättstvister. Betänkandet blev liggande hos departementet. Våren 2004 avslog dåvarande riksdags majoritet motioner om lagstiftning. Våren 2005 hände samma sak. Våren 2006 ville Socialdemokraterna avslå igen, men då hade tålamodet uppenbarligen tagit slut hos Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilket var mycket glädjande. Båda partierna har ju varit med på denna fråga ganska länge, och de ställde då upp tillsammans med oss i de borgerliga partierna. Vi fick till stånd ett tillkännagivande med lydelsen att det ska finnas ett eget juridiskt biträde i alla mål om vårdnad, boende och umgänge. Det känns lite egendomligt - även om LiseLotte Olsson och Jan Lindholm är i stort sett nya här i riksdagen - att höra att vi nu borde göra ett nytt tillkännagivande ett år efter det förra tillkännagivandet, när ni uppenbarligen inte lyckades få den tidigare regeringen att göra någonting på flera år. Det fanns ju uppenbarligen möjligheter till det för er med det nära samarbete som ni hade under den tiden. Ni kan vara övertygade om att vi som sitter i civilutskottet för de borgerliga partierna har ett nära samarbete med Justitiedepartementet. Vi diskuterar de här frågorna och kommer att fortsätta att driva frågan om att få fram ett juridiskt biträde så hårt som det bara är möjligt. Dock finns det prioriteringsproblem som ni säkert känner till väl allihop. Om ni inte gör det kan ni studera dagens skrivelse nr 75 och se hur mycket som ligger hos Justitiedepartementet. Den socialdemokratiska regeringen lämnade faktiskt efter sig en ansenlig mängd. Det kan vi inte städa upp på sex månader eller ett år, utan det kommer att ta lite tid. Frågan om juridiskt biträde åt barn är dock högprioriterad, och den försöker vi att göra så mycket som vi kan med. Jag vill också säga några ord om problematiken kring gemensam vårdnad och hälso- och sjukvård för barn. En utredning kommer att bli färdig i sommar, och det ser vi fram emot mycket. Vi hoppas att vi ska kunna göra några snabba ställningstaganden, för det är oerhört angeläget att komma till rätta med denna problematik så att inga barn på något vis går miste om hälso- eller sjukvård på grund av att föräldrarna är oense. Jag tänkte nu ägna en stund åt en fråga som jag har ägnat mig åt ganska mycket under föregående mandatperiod, nämligen skuldsatta barn. Vi fick under förra mandatperioden mycket tidigt klart för oss att det finns ett antal olika skulder som drabbar barn. Det är inte bara så kallade fordonsrelaterade skulder där man registrerar barnen som ägare till fordon, utan det handlar också om skatter och avgifter för att man använder barnen för att sälja aktier eller fonder utan att betala reavinsten. Det finns böter som drabbar barn, och det finns skadestånd och konsumtionsskulder av olika slag, till exempel telefoni, Internet, skolfoto och läkarbesök. Vi fick den socialdemokratiska regeringen att lägga fram förslag beträffande de fordonsrelaterade skulderna. Det var vi väldigt tillfredsställda med, även om problematiken för dem som redan fanns hos kronofogden inte blev löst. Det finns ju fortfarande ett antal barn som sitter rätt illa till. Vi fick - och det var kanske det absolut viktigaste - en anmälningsskyldighet för kronofogdemyndigheten till överförmyndarna. Jag tror att det är en av orsakerna till att skulderna på barn har gått ned ganska ordentligt. Men det finns problem kvar. Jag tror att många av er kommer ihåg när Konsumentombudsmannen berättade om fallet med den 13-åriga flickan som besökte en läkarmottagning tillsammans med sin mamma som inte hade möjlighet att betala patientavgiften på 120 kronor. Flickan fick när hon fyllde 18 år krav från kronofogdemyndigheten på att betala patientavgiften. Då var det inte 120 kronor, utan det hade blivit strax över 2 000 kronor med avgifter och räntor. Detta beror naturligtvis på att folk i allmänhet inte kan reglerna. Vi fick för någon vecka sedan läsa en artikel om att tusentals barn är registrerade hos kronofogden för obetalda skolfoton. Som jag har uppfattat situationen har det gått till så att fotoföretaget har skickat med barnen en beställningsblankett som en av föräldrarna har skrivit på. Sedan har fotona levererats, men betalningen har uteblivit. Blanketten kan mycket väl vara utformad så att föräldern inte har skrivit på som beställare av skolfotot utan har skrivit på ett godkännande av att barnet beställer skolfotot. Då skulle man juridiskt sett kunna komma fram till att barnet faktiskt är bundet att betala för skolfotot. Dock strider det mot en bestämmelse i föräldrabalken, nämligen att förmyndare inte får ingå skuldförbindelser för barnens räkning utan Överförmyndarens samtycke. Men det här känner ju folk i allmänhet inte heller till. Om de hade känt till detta och hade bestridit kraven som nu ligger hos kronofogden tror jag inte att rättsmaskineriet hade dömt ut barnen som betalningsskyldiga. Skulle de göra det beror det på utformningen av beställningsblanketten. Det är synnerligen oetiskt om skolfotoföretaget har formulerat beställningsblanketten på detta vis, och det borde i varje fall skolledningarna se upp med så att de inte medverkar till detta. Den förälder som beställer skolfoto eller går med barnet till läkarmottagningen är naturligtvis den som ska betala - inte barnet. Jag tycker att det är viktigt att försöka klarlägga denna situation. Jag har inte så stor förhoppning om att detta når ut till allmänheten, men jag har en förhoppning om att vi kommer att få ändra reglerna och göra mycket tydligare vilket ansvar föräldrarna har och i vilka situationer det över huvud taget är möjligt att skuldsätta barn. Avslutningsvis vill jag betona problematiken kring talerätten beträffande faderskap efter mannens död. I vissa situationer, beroende på hur faderskapet har blivit fastställt, kan den efterlevande makan eller arvingarna väcka talan. I andra situationer går det inte att göra det. Vi har i dag en modern dna-teknik som även efter mannens död kan fastställa om faderskapet verkligen är rätt. Vi tycker att man bör få möjlighet att väcka talan i alla de situationer där man ifrågasätter faderskapet. Det är naturligtvis viktigt framför allt för barnet att faderskapet blir fastställt, men det har också med till exempel arvsrätt att göra. Vi arbetar vidare med Justitiedepartementet, och vi hoppas att vi också ska kunna få in denna problematik i någon lämplig utredning inom den närmaste tiden och på det viset få möjlighet att säkerställa att faderskap faktiskt blir riktigt fastställda.
Jan Ertsborn (Fp)
Anf. 103 Jan Ertsborn (Fp)
Fru talman! Vad vore livet utan barn, brukar jag säga. Barn och föräldrar heter det betänkande som vi diskuterar. Det handlar om väldigt många olika typer av motioner om allt från barns skuldsättning till talerätt i mål om umgänge. Det är inte så länge sedan vi hade den här typen av frågor uppe. Det var i maj förra året, då det var en annan majoritet i riksdagen. Nu diskuterar vi frågorna från det perspektiv vi har i dag, och jag hoppas att vi äntligen ska kunna förstärka barnperspektivet. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. Varje år är ca 50 000 barn med om en skilsmässa. Antalet ökar nu för första gången på några år. För många vuxna kan det vara lite trivialt kanske, men en skilsmässa är aldrig en rolig händelse för någon. Det är alltid bekymmer med det, inte minst för barnen som oftast drabbas hårdast. Vi skiljer oss av någon anledning. Ofta vet barnen inte om den anledningen, utan i stället känner de kanske själva skuld till att föräldrarna skiljer sig. Det är en uppochnedvänd värld där våra behov tycks styra. Vi kristdemokrater har länge talat om det förebyggande arbetet i form av till exempel utveckling av familjecentraler, fungerande psykiatrisk vård, fungerande arbetsmarknad, bra barnomsorg, familjerådgivning och föräldrautbildning. Familjen måste också få det samhälleliga stöd som ibland är nödvändigt för att man ska kunna hålla ihop. Familjepolitiken bör ge gott stöd när föräldrar och familjer hamnar i kris, till exempel vid dödsfall, separationer eller skilsmässor. Politiken måste bidra till trygghet för barnen. Den kanske viktigaste aspekten vid skilsmässor där barn är inblandade rör vårdnaden av dem. Här kommer barnen ofta i kläm. De vuxna bråkar över deras huvuden om vad som är bäst för dem, men man lyssnar inte på barnen själva. Vuxna som inte kommer överens tar saken till domstol och skaffar sig vanligtvis juridiskt biträde, men barnen blir utan trots att saken angår dem lika mycket. Barn behandlas helt enkelt inte som eget rättssubjekt. Rädda Barnen gör en stor insats för våra barn. De utkom nyligen med en rapport, som vi redan har hört nämnas här, och har en webbsida för barn som har varit med om skilsmässor. Den har haft mellan 12 000 och 13 000 besökare sedan starten för drygt ett år sedan. Syftet med den är att barn som varit med om en skilsmässa lättare ska kunna komma i kontakt med vuxna och andra barn som lyssnar på dem och få det vuxenstöd som föräldrarna inte alltid förmår ge. Rädda Barnen erbjuder de här barnen stöd via mejl, samtal, telefon eller personliga besök och har också satt upp en referensgrupp för barn och föräldrar. De har samlat barns tankar och känslor i samband med skilsmässa för att bättre kunna bedriva sitt påverkansarbete. Slutsatserna från arbetet är att skilsmässa är minst lika mycket en livskris för barn som för föräldrarna och att många barn upplever att de inte får det stöd som de behöver. Rädda Barnen konstaterar slutligen att den uppsökande verksamheten är dålig på många håll. Man framhåller det som jag gärna vill lyfta fram här i dag: Det behövs en genomgripande attitydförändring i samhället när det gäller effekterna av skilsmässa. Därför menar Rädda Barnen att familjerådgivningen bör inkludera barnen. Vi har påtalat den här attitydförändringen, och jag tror att den är på gång. När frågan om barns rättigheter i familjeprocesser var uppe i lagutskottet under förra mandatperioden avstyrktes yrkanden från bland annat min kollega Peter Althin om att barn skulle ha eget biträde i familjetvister, med hänvisning till pågående utredningsarbete inom Regeringskansliet. I en departementspromemoria har man föreslagit, som vi också hörde här, att Sverige skulle ratificera den europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter i syfte att stärka barns ställning vid familjerättstvister. Nu äger Justitiedepartementet frågan, men det görs mycket även på annat håll. Låt mig nämna till exempel det nationella centrum för barns rättigheter som socialminister Göran Hägglund invigde i förra veckan i Örebro. Detta centrum, som kommer att bli en del av Örebros universitet, ska fungera just som en mötesplats mellan praktik och forskning kring barnets rättigheter. Det ska samla och sprida kunskap och hitta nya vägar till genomförande av barnkonventionen i Sverige. Samtidigt med det här har regeringen tagit beslut om att ge Statskontoret i uppdrag att göra en översyn av myndighetsstrukturen just för barnpolitiken, eftersom Barnombudsmannens egna undersökningar har visat på brister i genomförandet av barnkonventionen bland myndigheter, kommuner och landsting. Sammantaget tror jag därför att vi inom en snar framtid kommer att se en förstärkning av barns rättigheter i hela landet, och det känns väldigt tryggt.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-03-22
Förslagspunkter: 16, Acklamationer: 13, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Utvärdering av de nya vårdnadsreglerna

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C206 yrkande 1.
      • Reservation 1 (v)
    2. Risken för att barnet far illa

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C351 och 2006/07:So381 yrkande 6.
    3. Juridiskt biträde för barn

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C206 yrkande 4.
      • Reservation 2 (v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s940036
      m770020
      c20009
      fp170011
      kd18006
      v01705
      mp01603
      Totalt22633090
      Ledamöternas röster
    4. Beslutsfattandet vid gemensam vårdnad

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C206 yrkande 2.
      • Reservation 3 (v)
    5. Fler än två vårdnadshavare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:So463 yrkande 21.
      • Reservation 4 (mp)
    6. Talerätt i mål om umgänge

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C208 och 2006/07:C270.
    7. Olovligt bortförda barn i internationella förhållanden

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C213.
    8. Barnbalk

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C206 yrkande 3.
      • Reservation 5 (v)
    9. Könsneutrala författningar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:K312 yrkande 11.
      • Reservation 6 (v, mp)
    10. Förmyndare och god man

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C328 och 2006/07:C364.
    11. Barns skuldsättning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C248 och 2006/07:C249.
      • Reservation 7 (mp)
    12. Myndighetsåldern

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:K280 och 2006/07:C211.
    13. Talerätt i mål om hävande av en faderskapspresumtion m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C293 och 2006/07:C311.
    14. Utredningar om faderskap

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C223.
      • Reservation 8 (v)
    15. Föräldraskap vid assisterad befruktning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:So204 yrkandena 1, 2 och 4.
      • Reservation 9 (s)
      • Reservation 10 (v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      Totalt0000
      Ledamöternas röster
    16. Adoption

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C201 yrkandena 1 och 3, 2006/07:C253 och 2006/07:C379.
      • Reservation 11 (s)
      • Reservation 12 (v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (s)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s095035
      m770020
      c170111
      fp180010
      kd20004
      v00175
      mp00163
      Totalt132953488
      Ledamöternas röster