Barnfrågor
Betänkande 1997/98:SoU13
Socialutskottets betänkande
1997/98:SOU13
Barnfrågor
Innehåll
1997/98 SoU13
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1997/98:79 med redovisning av arbetet med de allmänna barnfrågorna, 26 motionsyrkanden som väckts med anledning av skrivelsen, ett nittiotal motionsyrkanden rörande barn från den allmänna motionstiden 1997 samt två yrkanden som väckts med anledning av proposition 1997/98:55 Kvinnofrid och som överlämnats från justitieutskottet. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet har fogats 21 reservationer.
Regeringens skrivelse
Regeringen redovisar i skrivelsen några av de insatser som genomförts under de senaste åren för att stärka barnets ställning och skapa goda uppväxtvillkor för barn och unga. I skrivelsen lämnas också en redogörelse av regeringens fortsatta arbete med allmänna barnfrågor. Redovisningen omfattar bl.a. områdena barn- och familjepolitik, FN:s konvention om barnets rättigheter, barnstatistik, barn inom socialtjänsten och barns miljö. Skrivelsen anger huvudsakligen arbetet med barnfrågor inom Socialdepartementets bevakningsområde.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av skrivelsen 1997/98:So6 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av komplettering av skrivelsen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattepolitiken för barnfamiljerna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förebygga och bekämpa sexuella och andra övergrepp mot barn, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om situationen för barn med funktionshinder. 1997/98:So7 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om FN:s barnkonvention, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöden till barnfamiljerna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnfrågor inom EU. 1997/98:So8 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för att barnkonventionen tillämpas i kommunerna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om analys av och diskussion kring begreppet "barnets bästa i främsta rummet", 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att hjälpa de barn som mår dåligt, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldraansvaret och det offentliga stödets funktion. 1997/98:So9 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om situationen för barn på landets flyktingförläggningar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Rädda Barnens rapport till FN om barns rättigheter i Sverige, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det kraftigt ökande antalet barnavårdsutredningar, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot våld och sexuella övergrepp mot barn, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för efterlevnaden av FN:s konvention för barnets rättigheter, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas arbete med FN:s konvention för barnets rättigheter. 1997/98:So10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar och inkorporering av barnkonventionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av konsekvensanalyser av beslut om barn, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barns lika rätt till barnomsorg, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnets rätt till släktkontakt och familjens rätt till familjerådslag, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samordnad barnpolitik i hela landet, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillskott ur statskassan till kommunernas basverksamhet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om amnesti för gömda barnfamiljer. 1997/98:So11 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur barnpolitiken bör bedrivas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för att informera och kontrollera efterlevnaden av barnkonventionen.
Motioner väckta med anledning av regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid 1997/98:Ju28 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunala handlingsplaner för arbete med barn utsatta för misshandel eller sexuella övergrepp. 1997/98:Ju29 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en statlig barnvåldskommission.
Motioner från allmänna motionstiden 1997 1997/98:So201 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lekterapi för barn som vårdas på sjukhus. 1997/98:So211 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade kunskaper om situationen för de barn som växer upp i sekter. 1997/98:So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnsjukvårdens utveckling, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnläkarkompetens i primärvården, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationella riktlinjer för skolhälsovården, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handlingsplaner inom barnhälsovårdens förebyggande arbete, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommission med uppgift att analysera situationen för särskilt utsatta barn, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitetssäkring, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet vårdplatser inom barnsjukvården, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barncentrum, 1997/98:So220 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot fetalt alkoholsyndrom (FAS). 1997/98:So247 av andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förekomsten av manlig omskärelse i Sverige. 1997/98:So252 av Alf Eriksson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsskyldighet för hälso- och sjukvården vid behandling av unga alkohol- eller narkotikapåverkade. 1997/98:So257 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om en oberoende rådgivning för infertila. 1997/98:So282 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valfrihet i barnhälsovården. 1997/98:So304 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att se över situationen vad avser fosterhem med annan kulturell bakgrund samt hur man kan åstadkomma fler fosterhem med annan kulturell bakgrund, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätt till manlig omskärelse för den som så önskar skall införas i hälso- och sjukvårdslagen samt att kostnaden skall motsvaras av gällande sjukvårdsavgift, 1997/98:So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barn till alkoholmissbrukande föräldrar behöver stöd och kunskap om att de inte är ensamma om att ha denna situation, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att mödrahälsovård och barnhälsovård bibehålls och förstärks, att psykologiskt stöd måste ges missbruksfamiljer samt om ökad samverkan mellan sjukvårdande och sociala myndigheter. 1997/98:So314 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om smärtlindring vid omskärelse. 1997/98:So315 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statligt organisationsstöd skall utgå till Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd. 1997/98:So339 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetet med en svensk amningsstrategi. 1997/98:So607 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnpsykiatrisk mottagning med specialkompetens på sexuella övergrepp finns tillgänglig för alla i landets olika delar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen i uppdrag att se över utbildningar för alla yrkesgrupper som arbetar med barn samt yrken inom rättsväsendet för att återkomma med förslag för att förbättra kunskapen om sexuella övergrepp mot barn, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett nationellt forsknings- och kunskaps- och utvecklingscentrum inrättas i ämnet sexuella övergrepp/misshandel mot barn. 1997/98:So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stärka familjen, 6. att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av unga i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So613 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tydlig lagstiftning som reglerar omhändertagande och utredningsförfarande vid omhändertagandet av barn, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjens rätt till familjerådslag, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att hjälpa familjen efter ett omhändertagande, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om syskonplacering, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnens rätt till släktkontakt, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det bör tillsättas en kommitté med uppdrag att se över lagstiftningen för att skapa ett humanare omhändertagande av barn samt större rättssäkerhet. 1997/98:So614 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en informationskampanj om anmälningsskyldigheten. 1997/98:So621 av Siri Dannaeus (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett likvärdigt stöd till föräldrar i hela landet. 1997/98:So622 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som garanterar barn en ?frizon? under den tid som erfordras för en omsorgsfull utredning i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So624 av Majléne Westerlund Panke (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samordning inom ett ansvarsområde i frågor som rör barn. 1997/98:So625 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av familjerådslag på behandlingshem m.m. 1997/98:So629 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om separationer ur ett folkhälsoperspektiv, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrautbildning vid mödra- och barnavårdscentralerna, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett handlingsprogram i syfte att nå alla förstabarnsföräldrar med föräldrautbildning, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrastödjande arbete, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstlagen och familjerådgivningens förebyggande verksamhet, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nationell utvärdering och uppföljning av familjerådgivningen, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till ensamstående föräldrar. 1997/98:So631 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förverkligande av barnkonventionens intentioner på kommunal nivå. 1997/98:So640 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förstärkning av det statliga ansvaret för barnkonventionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur kommunala handlingsplaner kan användas i arbetet med barnkonventionens tillämpande, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av konsekvensanalyser. 1997/98:So642 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning skall tillsättas som ser över de långtidsplacerade barnens situation och som lämnar förslag till åtgärder för att garantera särskilt de långtidsplacerade barnens behov av stabilitet, trygghet och bestående relationer. 1997/98:So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 4. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att tillsammans med Folkhälsoinstitutet initiera hur arbetet med barn till missbrukare skall genomföras i socialtjänsten, skolan och hälso- och sjukvården. 1997/98:So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om unga missbrukare, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barn till missbrukare. 1997/98:So653 av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten bör stödja en omfattande rekrytering av vuxna som vill engagera sig som jourfamiljer, fosterföräldrar, kontaktfamiljer etc. och att utbildning för uppgiften med fördel kan ske inom folkbildningen. 1997/98:So654 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivilligt kontraktsförfarande, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kvalitetssäkring av ungdomsvården, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning. 1997/98:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resurser till anhöriga till missbrukare. 1997/98:So657 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt utsatta barn, barn i riskzonen. 1997/98:So662 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den utformar ett direktiv om barnkonsekvenser som ett obligatorium för alla statens offentliga utredningar. 1997/98:So671 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av avgiftssystemet vid Statens institutionsstyrelses behandlingshem för unga. 1997/98:So672 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en riksomfattande kampanj mot barnmisshandel, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en kommission kring barnmisshandel och övergrepp mot barn. 1997/98:So673 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fritidsgårdars fortsatta utveckling och överlevnad, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om homosexuella ungdomar. 1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att erbjuda föräldrautbildning även när barnen är i tonåren, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om olika åtgärder syftande till att stödja personer som lider av stamning, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om olika åtgärder för att förhindra barnmisshandel och för att stödja de barn som utsatts för misshandel, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till barn i svåra miljöer. 1997/98:So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en analys av nedgången i barnafödandet, 7. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten, 8. att riksdagen hos regeringen begär en plan för utvidgad verksamhet vid familjerådgivningsbyråer, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka möjligheterna att utse kontaktperson/ombud för barn. 1997/98:So678 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av mer resurser för behandling av barn som utsatts för sexuella övergrepp, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en bestämmelse om att barn som utsatts för misshandel eller sexuella övergrepp inte skall behöva träffa förövaren under utredningstiden, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av rekommendationer till berörda myndigheter om snabbt och kompetent agerande vid misstanke eller kännedom om sexuella övergrepp mot barn, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en handlingsplan för att åtgärda bristerna i kunskap om situationen för flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp i sitt hemland eller i Sverige. 1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Barnkonventionen och dess tillämpning i praktiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla en metod för konsekvensanalys med barnet i fokus, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett barnperspektiv skall beaktas i olika myndigheters verksamhet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vidareutveckling av föräldrautbildning, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett tydligt barnperspektiv i den nationella forskningsplanen kring ojämlikhet i hälsa, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett barnperspektiv i övergripande mål och riktlinjer för hälso- och sjukvårdens medverkan i folkhälsoarbetet, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad forskning, kunskap och information angående barnmisshandel. 1997/98:K343 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om inkorporering av barnkonventionen. 1997/98:Sf262 av Ingbritt Irhammar och Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vidareutvecklad föräldrautbildning, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pappagrupper inom föräldrautbildningen. 1997/98:Sf306 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna bör få rätt att införa familjerådslag i socialtjänstens verksamhet från den 1 januari 1998. 1997/98:Ub204 av Margareta E Nordenvall (m) vari yrkas 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en översyn av föräldrautbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:A806 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rådgivning och familjesamtal.
Utskottet
Skrivelsen i huvuddrag I skrivelsen anges att det i Sverige i dag finns ca 2 miljoner barn, dvs. personer i åldern 0-18 år. Barnen utgör 22 % av befolkningen. Målet för den svenska barn- och familjepolitiken är enligt regeringen att garantera alla barns rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Föräldrarna bär huvudansvaret medan samhället har till uppgift att stödja och komplettera föräldrarna så att goda och trygga uppväxtvillkor kan garanteras för alla barn. Andra familjepolitiska mål är att göra det möjligt för både män och kvinnor att kombinera föräldraskap och yrkesarbete samt att garantera en rimlig levnadsstandard för barnfamiljerna. Regeringen anför att den ekonomiska krisen med arbetslöshet och nedskärningar som följd har drabbat barnfamiljer mer än andra grupper. I skrivelsen redogörs för hur regeringen på olika sätt bevakat hur barnens uppväxtvillkor har påverkats av de offentliga besparingarna. Analysen av barnfamiljernas ekonomiska situation behöver enligt regeringen fördjupas och breddas. Enligt regeringen har födelsetalen minskat under den senare delen av 1990-talet och nedgången väntas fortsätta. Statistiska centralbyrån (SCB) har fått i uppdrag att närmare analysera orsakerna till det minskade barnafödandet. Hänsyn till barnets bästa skall enligt skrivelsen tas i alla sammanhang där barn berörs. Intentionerna i barnkonventionen skall genomsyra all verksamhet som rör barn. I skrivelsen redogörs för regeringens arbete med att genomföra barnkonventionen samt för kommunernas tillämpning av konventionen. Barnombudsmannen kommer även under 1998 och 1999 att genomföra enkäter till kommunerna avseende hur barnkonventionen tillämpas på lokal nivå. Om det visar sig nödvändigt kommer regeringen därefter att överväga vilka ytterligare åtgärder som behövs för att påskynda genomförandet av den lokala anpassningen till barnkonventionens bestämmelser. Regeringen avser att under 1998 genomföra en översyn av BO:s organisation och uppgifter. Vidare överväger regeringen att, i sina anvisningar för de statliga myndigheternas budgetarbete, rekommendera myndigheterna att i anslutning till sina budgetframställningar också analysera vilka effekter budgetförslagen har för barn. Regeringen anför att kunskaperna om barn behöver förstärkas ytterligare. I skrivelsen anges att regeringen givit SCB i uppdrag att utarbeta ett förslag till basstatistik om barn och deras familjer. Regeringen framhåller vikten av att statistiken och kunskapsinsamlingen kan tjäna som underlag dels för politiska beslut, dels för en uppföljning och beskrivning av regionala och lokala beslut. I skrivelsen redovisas vidare insatser för barn med särskilda behov av stöd, skydd och hjälp. Regeringen har för avsikt att tillsätta en särskild utredare för frågor om barnmisshandel och därmed sammanhängande frågor. En särskild utredning som behandlar modeller för att skapa varaktighet vid långvariga familjehemsplaceringar planeras också. Enligt regeringen bör övervägas att se över lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) för att stärka barnperspektivet. Skrivelsen berör även barns fysiska och psykiska hälsa samt barns miljö. Regeringen ser med oro på att skolhälsovårdens resurser på många håll har minskat under 1990-talet. Regeringen anser det angeläget att hälsoproblemet med allergier hos barn tas på allvar och har för avsikt att ge Boverket och Folkhälsoinstitutet ett gemensamt uppdrag rörande förbättringar av innemiljön i lokaler där barn vistas. När det gäller barns utemiljö avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om hur den statliga tillsynen på området skall utformas. Slutligen redovisas i skrivelsen insatser för barn och ungdomar på internationell nivå, dvs. genom bl.a. Förenta Nationerna, Europarådet och Nordiska rådet.
Barn- och familjepolitik
Skrivelsen Enligt regeringen sätter den svenska familjepolitiken barnets bästa i centrum. Målet för barn- och familjepolitiken är att garantera alla barns rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Föräldrarna åläggs genom bestämmelserna i föräldrabalken huvudansvaret för vård och fostran av sina barn. Samhällets uppgift är att stödja och komplettera föräldrarna så att goda och trygga uppväxtvillkor kan garanteras för alla barn. Ett annat viktigt familjepolitiskt mål är enligt regeringen att möjliggöra för både män och kvinnor att kombinera föräldraskap och yrkesarbete. En väl utbyggd barnomsorg i kombination med föräldraförsäkringen skapar en valfrihet för föräldrarna, anförs det. I skrivelsen anges vidare att barn- och familjepolitiken också syftar till att garantera en rimlig levnadsstandard för barnfamiljerna. Ett viktigt instrument i det sammanhanget är det ekonomiska familjestödet i form av bl.a. barnbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd. I skrivelsen påpekas att den svenska välfärdspolitiken för barn och barnfamiljer huvudsakligen är av generell natur. Insatser i form av exempelvis barnbidrag, föräldraförsäkring, barnhälsovård, barnomsorg och skola med hög kvalitet har enligt regeringen visat sig vara av stor betydelse för barnens levnadsförhållanden. De generella insatserna ger alla en trygghet och skapar förutsättningar för en god start i livet. Enligt regeringen visar alla tillgängliga erfarenheter att god kvalitet i de generella insatserna är den bästa hjälpen som kan ges till barn som har behov av särskilt stöd. Utvecklingen under de senaste fem åren har präglats av en stram finanspolitik där regeringen tvingats till långtgående åtgärder för att sanera den svenska ekonomin. I stort sett alla sektorer har tvingats till omprövningar, effektiviseringar och besparingar. Det har varit ofrånkomligt att den nödvändiga saneringen av statsfinanserna också har påverkat barn och ungdomar. Samtidigt är enligt regeringen en sanerad ekonomi en förutsättning för att Sverige även i fortsättningen skall kunna garantera goda uppväxtvillkor för barn och unga. Ett fortsatt budgetunderskott skulle ha ökat den svenska statsskulden och intecknat framtiden. Inte minst med tanke på barnen har det varit nödvändigt att vända den utvecklingen, anförs det. Regeringen framhåller att Sverige, enligt en jämförelse med sju andra europeiska länder, trots de genomförda besparingarna fortfarande är ett av de länder som satsar mest på stöd till barn och barnfamiljer mätt som andel av landets utgifter. Regeringen har under 1990-talet på olika sätt bevakat hur barnens uppväxtvillkor har påverkats av de senaste årens besparingar. Bl.a. har Socialstyrelsen följt upp förhållandena inom barnomsorgen och Skolverket bevakat utvecklingen inom skolan. Den ekonomiska krisen med arbetslöshet och nedskärningar som följd har enligt skrivelsen drabbat barnfamiljerna mer än andra grupper. Enligt regeringen behöver analysen av barnfamiljernas ekonomiska situation fördjupas och breddas. Det finns ännu inte en fullständig bild av de effekter som förändringarna under 1990-talet har inneburit, bl.a. hur barnen påverkas av t.ex. föräldrarnas arbetslöshet och hur barnens syn på sina egna framtida utsikter på arbetsmarknaden påverkas av föräldrarnas arbetslöshet. En del av det fortsatta analysarbetet kommer enligt skrivelsen att göras inom Socialtjänstutredningen (dir. 1997:109). Analysarbetet bör också inriktas på att öka kunskaperna om vilka grupper som behöver stöd och vilka åtgärder som kan hjälpa människor att ordna sin egen försörjning genom arbetsinkomster. Vissa ensamföräldrar har drabbats hårt av de ekonomiska förändringarna under 1990-talet. Exempelvis har arbetslösheten bland de ensamstående föräldrarna ökat mer än i andra grupper. Enligt regeringen är det en angelägen uppgift att ta reda på vad som ligger bakom detta och hur vägen till förvärvsarbete och egen försörjning ser ut för bl.a. ensamföräldrarna. För att Sverige långsiktigt skall kunna föra en bra barnpolitik och för att kunna uppfylla åtagandena enligt barnkonventionen måste enligt regeringen kunskaperna om barn förstärkas och en bra basstatistik byggas upp. Regeringen har givit SCB i uppdrag att utarbeta ett förslag till basstatistik om barn och deras familjer med inriktning på barns familjeförhållanden. Arbetet måste emellertid enligt regeringen gå vidare och omfatta fler aspekter av barns liv såsom hälsa, utbildning, sociala förhållanden, kultur och fritid etc. Statistiken och kunskapsinsamlingen måste få sådan bredd att de kan tjäna som underlag för en uppföljning och beskrivning av regionala och lokala beslut. Det är också viktigt att kunskaperna tas om hand, analyseras och blir till underlag för politiska beslut. Berörda myndigheter måste utveckla såväl analysresurser som analysmetoder. BO har ett samordningsansvar för denna verksamhet. I skrivelsen påpekas att födelsetalen har minskat under den senare delen av 1990-talet. I början av 1996 nådde de samma nivå som när de var som lägst under 1980-talet. Enligt regeringen visar nedgången ännu ingen tendens till att stanna av. År 1997 föddes 91 000 barn, vilket kan jämföras med 124 000 födda barn år 1990, då den senaste toppen i barnafödandet nåddes. Kraftiga förändringar i födelsetalen kan enligt regeringen vara signaler om problem i samhället i stort. De senaste årens nedgång kan hänga samman med den osäkerhet som följer av hushållens försämrade ekonomi, av hög arbetslöshet och av genomförda och aviserade besparingar i de offentliga utgifterna. Enligt skrivelsen har Statistiska centralbyrån fått regeringens uppdrag att närmare analysera orsakerna till det minskade barnafödandet. Uppdraget skall redovisas senare under 1998.
Motionerna I motion So6 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet av komplettering av skrivelsen (yrkande 1). Enligt motionärerna ger skrivelsen inte på långt när en korrekt bild av vad den dåvarande borgerliga regeringen gjorde och vad den nuvarande socialdemokratiska regeringen gjort för barnen i Sverige. Det är anmärkningsvärt att regeringen i en historisk redogörelse för vilka åtgärder som vidtagits under 1990-talet inte nämner den reform som den borgerliga regeringen genomförde 1994, nämligen rätten för alternativa barnomsorgsformer att erhålla samma stöd som de offentliga, avdragsrätten för barnomsorgskostnader samt vårdnadsbidraget. Enligt motionärerna gav reformen föräldrarna en reell valfrihet baserad på de enskilda familjernas önskningar och behov. Den nuvarande regeringen har en alltför inskränkt syn på vad valfrihet för föräldrarna innebär, anförs det. Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om skattepolitiken för barnfamiljerna (yrkande 2). Motionärerna vänder sig mot att skrivelsen inte berör sambandet mellan den förda högskattepolitiken och barnfamiljernas allt mindre marginaler. Genom att höja skatterna ökar hushållens behov av bidrag vilket i sin tur leder till krav på ytterligare skattehöjningar för att finansiera den ökande omfattningen av bidrag. Enligt motionärerna går det inte att föra en politik som innebär att skatterna tar en allt större del av barnfamiljernas inkomster samtidigt som bidragsberoendet konstant ökar. Barnbidragshöjningen från årsskiftet äts upp av den höjning av egenavgifterna som trädde i kraft samtidigt. En skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare är enligt motionärerna en av de viktigaste sociala reformerna som skulle kunna genomföras. I motionen yrkas vidare att regeringen skall ges till känna vad i motionen anförts om situationen för barn med funktionshinder (yrkande 4). Motionärerna ger exempel på hur de funktionshindrades rättigheter har försvagats sedan regeringsskiftet 1994. Funktionshindrade barn och ungdomar drabbas t.ex. av urholkningen av handikappreformen, av att stödet till rekreationsanläggningar för funktionshindrade halverats och av att avlösning inte längre är en rättighet för föräldrar som vårdar funktionshindrade barn i hemmet utan ett frivilligt åtagande för kommunerna. Enligt motionärerna skall alla funktionshindrade, särskilt barnen, och deras anhöriga kunna lita på att deras trygghet, vård och omsorg alltid prioriteras högt. I motion So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stärka familjen (yrkande 4). Det måste enligt motionärerna vara möjligt för föräldrar att ge sina barn den kärlek, omtanke, stöd och ledning som varje barn har rätt till och som i sin tur leder till att barnen växer upp till trygga och harmoniska människor. I detta sammanhang är det viktigt att framhäva det tankemönster som är alltför utbrett i landet, nämligen att någon annan tar över ansvaret i och med att skatten är betald, anförs det. I motion So7 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om stöden till barnfamiljerna (yrkande 2). Enligt motionärerna ger det familjepolitiska stödet inte den flexibilitet och valfrihet som borde vara en självklarhet i ett modernt välfärdssamhälle. Lika väl som det skall finnas tillgång till barnomsorg så att båda föräldrarna kan förvärvsarbeta skall det vara möjligt att med samhällets stöd kunna avstå från förvärvsarbete på hel- eller deltid medan barnen är små. Motionärerna anser att ett samlat stöd, motsvarande föräldraförsäkring, barnbidrag och flerbarnstillägg, bör utgå för varje barn mellan 0 och 6 år. Det skulle både ge rättvisa och stor valfrihet för föräldrarna. Enligt motionärerna bör regeringen tillsätta en utredning om det familjepolitiska stödet och därefter återkomma med förslag till ett samlat familjestöd byggt på grundtrygghet. I motion So11 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om hur barnpolitiken bör bedrivas (yrkande 1). Enligt motionärerna har många barn drabbats mycket hårt av regeringens besparingar och av den förda politiken, exempelvis genom sänkningen av barnbidraget, nedmonteringen av vård och omsorg, ändringarna i LSS samt den misslyckade sysselsättningspolitiken. Motionärerna hänvisar till motion 1997/98:So674, vari delar av partiets barnpolitik utvecklas. I motion So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en analys av nedgången i barnafödandet (yrkande 1). Motionärerna anför att det minskade barnafödandet kortsiktigt har hjälpt till att sanera statsfinanserna rejält men att minskningen kommer att bli förödande på lång sikt. Regeringen bör analysera anledningarna till att barnafödandet minskat och lägga fram förslag till åtgärder. I samma motion yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten (yrkande 7). Motionärerna anför att det tidigare funnits god tillgång till barnvårdare i hemmen för barn som blivit sjuka och inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen men att antalet barnvårdare minskat i takt med kommunernas allt kärvare ekonomi. Införandet av en karensdag i sjukförsäkringen har medfört att allt fler barn tvingas till dagis och skolan när de i stället borde ha stannat hemma. Värst utsatta är barn till ensamföräldrar, anförs det. Motionärerna anser att barnvårdarverksamheten bör prioriteras. I motion So10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts dels om barns lika rätt till barnomsorg, dels om en samordnad barnpolitik i hela landet (yrkandena 3 och 5). Många kommuner kan i dag förvägra ett barn en barnomsorgsplats med hänvisning till att föräldrarna inte förvärvsarbetar eller att ett syskon tillkommit i familjen. Enligt motionärerna måste en uppföljning göras och en samordnad barnpolitik komma till stånd i hela landet. I motion So8 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om föräldraansvaret och det offentliga stödets funktion (yrkande 4). Enligt motionärerna är det de enskilda familjernas möjligheter att skapa goda och trygga miljöer, där barnen blir sedda och får tid och kärlek, som på ett avgörande sätt bestämmer om barnen skall få en god uppväxt. Motionärerna anser att vårdnadsbidraget är ett värdefullt inslag i denna process. Förskollärare, lärare, kuratorer etc. skall vara ett stöd för föräldrarna i deras föräldraskap, inte ses som en ersättning för föräldrarna. I motion So629 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till ensamstående föräldrar (yrkande 13). Förutom ekonomisk hjälp har de flesta ensamstående föräldrar behov av kontakt med andra i samma situation samt av vila och avlastning. För den som inte har släktingar eller något annat nätverk bör samhället kunna erbjuda nätverksstöd i form av en stödperson eller stödfamilj. Jourhavande dagmamma/barnvakt eller nätverksgrupper i bostadsområdet kan enligt motionärerna vara en lösning. Motionärerna anser att kommunerna bör pröva ett system med hemvårdare som ger tillfällig hjälp i hemmet när föräldern själv eller barnet är sjukt.
Bakgrund och tidigare behandling I betänkande 1996/97:SoU8 Barnfrågor behandlade utskottet motioner om åtgärder för att stärka familjen. Utskottet anförde följande:
Ansvaret för barnen är i ett modernt samhälle delat mellan familjen och samhället. Utskottet har tidigare uttalat att familjepolitikens mål bör vara att ge barnen en god start i livet samt att ge båda föräldrarna möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till tidiga och nära relationer med sina barn. Detta förutsätter, anfördes det vidare, en flexibel föräldraförsäkring, lika barnbidrag för alla barn, bostadsbidrag, utbyggd barnomsorg av god kvalitet och en bra skola. Utskottet vidhåller att denna familjepolitik ser till både barnens och föräldrarnas bästa, främjar jämställdheten och ökar valfriheten för både kvinnor och män. Samhället bör på olika sätt stödja föräldrarna i försörjningen av och omvårdnaden om barnen. Den svenska generella välfärden har enligt utskottets mening varit oöverträffad i sin förmåga att skapa rättvisa och trygghet. Utskottet delar inte den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna - - - om att den offentliga sektorn försvårar för föräldrar att ge sina barn kärlek och omtanke samt stöd och ledning genom uppfostran och normgivning. Motionerna avstyrks. I samma betänkande behandlades ett yrkande om återuppbyggande av barnvårdarverksamheten. Utskottet vidhöll sin vid flera tidigare tillfällen redovisade inställning, nämligen att barnvårdarverksamheten är ett nödvändigt komplement till barnomsorgen men att det bör ankomma på den enskilda kommunen att avgöra vilken omfattning verksamheten skall ha. Samtliga motioner avstyrktes. Riksdagen följde utskottet. I betänkande 1997/98:SfU1 Anslag inom socialförsäkringsområdet behandlade socialförsäkringsutskottet motioner om familjepolitik, bl.a. yrkanden om grundavdrag för barn, lagstadgad rätt och skydd för alternativa barnomsorgsformer, avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader, vårdnadsbidrag samt ett yrkande från Centerpartiet om en utredning om ett nytt samordnat familjestöd. Socialförsäkringsutskottet gjorde följande bedömning:
Svensk familjepolitik sätter enligt utskottets uppfattning barnens bästa i centrum och har som mål att stödja föräldrarna i uppgiften att ge barnen en god uppväxt oavsett familjetyp. Familjepolitiken är samtidigt en del av den generella välfärdspolitiken. Den bygger på principer om jämställdhet mellan kvinnor och män och individuella rättigheter. Målet är att ge barnen en god start i livet och att ge båda föräldrarna möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till nära och tidiga relationer till sina barn. Den svenska familjepolitiken spänner över ett vitt område som inte bara innefattar det ekonomiska stödet utan också bygger på respekt för barn och ungdomar som egna sociala individer. Sverige har också kommit långt när det gäller att utveckla det barnper- spektiv som bl.a. FN:s barnkonvention ger uttryck för. I budgetpropositionen framhålls att centrala delar av familjepolitiken är utformade för att stödja föräldrarnas möjligheter att förvärvsarbeta. Vidare anförs att för att underlätta för barnfamiljerna har samhället byggt upp ett stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk grundtrygghet under den period de har en stor försörjningsbörda. Genom de olika stödens utformning omfördelas resurser över livscykeln och mellan familjer med och utan barn. Det ekonomiska familjestödet är också utformat så att det tillgodoser ett antal specifika stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar och hos föräldrar till funktionshindrade barn. De tre senaste årens sanering av statsfinanserna är enligt regeringen i och med årets budgetproposition fullt ut genomförd. Flerbarnsfamiljer och ensamföräldrar har enligt regeringens fördelningspolitiska analys drabbats något hårdare av de företagna budgetåtgärderna i jämförelse med andra familjetyper. Flera studier har analyserat barnens situation i det svenska samhället. Rapporten Barn idag (Ds 1996:57) och en under våren 1997 genomförd uppföljningsstudie Barnens bästa - Vår framtid har enligt regeringen visat att barnen i Sverige till övervägande del lever under goda förhållanden. Trots vissa försämringar i de generella stödsystemen går det i flertalet fall att upprätthålla en bra kvalitet i basverksamheten. Det förtjänar också enligt utskottets mening att framhållas att Riksrevisionsverket (RRV) i två rapporter (1997:24 och 1997:7) framhållit att effektiviteten i barnbidragssystemet är hög och att målen nås på ett tillfredsställande sätt samtidigt som läckagen av statliga medel är små och effektiviteten i föräldraförsäkringen är förhållandevis hög. Försäkringen uppfyller enligt RRV i huvudsak de i systemet uppsatta målen nämligen kort- och långsiktig försörjningsförmåga, jämställdhet mellan kvinnor och män och barnens möjligheter till kontakt med båda föräldrarna. Enligt utskottets mening bör den nuvarande inriktningen av familjepolitiken bibehållas då denna erbjuder flexibla lösningar av olika familjesituationer och främjar jämställdheten samt har en god fördelningspolitisk inriktning. Socialförsäkringsutskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden. Riksdagen följde utskottet. I yttrandet 1997/98:SkU1y över budgetpropositionen 1998 behandlade skatteutskottet motionsyrkanden om skattelättnader. Utskottet uttalade att Sverige åter står starkt tack vare en framgångsrik sanering av de offentliga finanserna och att det nu finns en fast grund för en mera offensiv fördelningspolitik. Utskottet delade regeringens uppfattning att det utrymme som står till buds i första hand skall gå till ändamål som bäst gynnar en rättvis fördelning och mest bidrar till tillväxt och ökad sysselsättning och att de som burit de tyngsta bördorna i saneringen av de gemensamma finanserna bör stå främst. Enligt utskottet borde således de krav på långtgående skattelättnader i olika hänseenden som framställts i motionerna fortfarande stå tillbaka för andra mer angelägna ändamål. Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet. Utbildningsutskottet behandlade i betänkande 1997/98:UbU5 Förskoleklass, grundskolans timplan, mobbning m.m. motioner om barnomsorg till barn vars föräldrar är arbetslösa. Utskottet ansåg det oroande att rätten till barnomsorg har urholkats när det gäller t.ex. barn till arbetslösa. Utskottet betonade att barnomsorgen fyller såväl föräldrars som barns behov. Föräldrarna behöver kunna arbeta eller studera medan barn har behov av trygga förhållanden och pedagogisk verksamhet. Detta gäller inte minst barn som har arbetslösa föräldrar. Ett av huvudskälen till att bestämmelserna om barnomsorgen förs över från socialtjänstlagen till skollagen är - som utskottet såg det - behovet av att stärka förskolans pedagogiska roll för att ge en god grund för det fortsatta lärandet. Utskottet var inte berett att förorda en ändring i berört hänseende av gällande bestämmelser men utgick från att kommunerna tar sitt ansvar och att Skolverket noga följer utvecklingen. Socialstyrelsen avlämnade våren 1997 Social rapport 1997 till regeringen. Enligt rapporten visade redan den första sociala rapporten från 1994 att klyftorna mellan olika grupper i samhället började öka och att vissa gruppers resurser höll på att försvagas mot slutet av 1980-talet. Denna situation gällde ungdomar, ensamstående föräldrar och invandrare. I dag märks enligt rapporten dessa gruppers försvagade resurser och positioner med ännu större tydlighet, och de hör till dem som drabbats allra mest av den ekonomiska krisen och dess följder i form av bl.a. arbetslöshet och dålig ekonomi. Gruppen ensamstående kvinnor med barn har högst andel socialbidragstagare. Socialstyrelsen har gjort en utvärdering av handikappreformen. Av slutrapporten 1997 (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1997:4) framgår bl.a. att familjer med funktionshindrade barn har en mer likartad situation med den övriga befolkningen än vad vuxna funktionshindrade har. 90 % av föräldrarna är nöjda med kvaliteten på de habiliteringsinsatser som barnet har. Visst missnöje finns kring samordning av insatser: Nästan hälften av föräldrarna anser att deras barn har behov av ytterligare eller andra hjälpmedel. De anhöriga är överlag nöjda med både barnomsorgen och skolbarnsomsorgen men betonar vikten av att personalstödet fungerar, exempelvis genom en assistent. Ca 11 % av föräldrarna saknar avlastning trots att de anser sig behöva sådan. Av dem som har avlastning anser 33 % att de skulle behöva mer. Enligt 2 a kap. 6 § skollagen (1985:1100) skall förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov. Bestämmelsen fanns tidigare i 14 a § socialtjänstlagen. I förarbetena till paragrafen anfördes att det bör vara en strävan att ett barn, om föräldrarna så önskar, får behålla en plats i förskolan även vid förändrade sociala förhållanden, till exempel om en förälder blir arbetslös eller tar ledigt för vård av ett yngre syskon. Det bör undvikas att barnet rycks upp ur barngruppen när sådana förändringar inträffar. Bedömningen bör således i dessa fall göras med beaktande av barnets behov av trygga förhållanden och av att delta i pedagogisk verksamhet, angavs det (prop. 1993/94:11 s. 33). I proposition 1997/98:93 Läroplan för förskolan anförs att regeringen med oro kunnat konstatera att barn till arbetslösa i ökande omfattning utestängs från förskoleverksamheten. I hälften av landets kommuner får barn behålla platsen i förskoleverksamheten också när deras föräldrar blir arbetslösa medan barnen i resten av kommunerna mister sin plats direkt eller inom några månader. Regeringen anser att det är värdefullt för barn till arbetslösa föräldrar att få behålla sina platser i förskoleverksamheten men att frågan i första hand bör lösas av kommunerna själva. Regeringen ser allvarligt på att vissa grupper av barn, för vilka förskolan skulle kunna vara ett stort stöd, riskerar att inte alls få del av den. Det kan gälla barn med invandrarbakgrund och barn i socialt utsatta områden med hög arbetslöshet. Enligt regeringen finns det mycket som talar för att förskola borde erbjudas alla barn. Utan ökade resurser är det dock inte möjligt att med bibehållen god kvalitet införa en allmän förskola. Barnpsykiatrikommittén har utrett stödet och vården till barn och ungdomar med psykiska problem. I sitt huvudbetänkande Det gäller livet (SOU 1998:31) anför kommittén att möjligheten för barn att ha kvar eller erhålla plats inom barnomsorgen trots föräldrars arbetslöshet kan vara en mycket viktig insats när det gäller barns psykiska hälsa och utveckling i övrigt. Kommittén föreslår ett tillägg i skollagen om att barn som erhållit plats inom barnomsorgen skall ha rätt att behålla sin plats även om någon av föräldrarna blir arbetslös. När det gäller kommunernas skyldighet att erbjuda förskoleplats menar kommittén att möjligheten att jämställa arbetslösa föräldrar med föräldrar som arbetar bör utredas. Storstadskommittén beskriver i sitt delbetänkande Att växa bland betong och kojor (SOU 1997:61) barns och ungdomars uppväxtvillkor i storstädernas utsatta områden. Kommittén föreslår en försöksverksamhet som innebär att de sju berörda storstadskommunerna skall vara skyldiga att erbjuda avgiftsfri deltidsförskola till de barn i åldern 3-5 år som står utanför den reguljära barnomsorgen i de utsatta stadsdelarna. Barnkommittén anför i sitt huvudbetänkande Barnets bästa i främsta rummet (SOU 1997:116) att regler som på ett generellt sätt begränsar barnets rätt till barnomsorgsplats när en förälder är arbetslös inte kan anses överensstämma vare sig med barnkonventionens bestämmelser och anda eller med socialtjänstlagen. En individuell bedömning utifrån barnets bästa måste göras i varje enskilt fall. För många barn har möjligheten att behålla barnomsorgsplatsen stor betydelse medan förälderns ökade tid för barnet i andra fall kan upplevas positivt. Kommittén anför vidare att det är oroväckande att andelen barn som lever i familjer med små ekonomiska resurser ökar. Denna utveckling måste noggrant följas, särskilt när det gäller situationen för barn med en ensamstående förälder och barn i invandrarfamiljer. Enligt kommittén är syftet med uppföljningen att i tid kunna uppmärksamma och förhindra att prioriteringar görs som ytterligare försämrar den ekonomiska situationen för dessa grupper.
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens uppfattning att målen för barn- och familjepolitiken skall vara att garantera alla barns rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran, att ge båda föräldrarna möjlighet att förvärvsarbeta samt att garantera en rimlig levnadsstandard för barnfamiljerna. Föräldrarna har huvudansvaret för att barnen får en god och trygg uppväxt medan samhället har till uppgift att stödja och komplettera föräldrarna. Generella insatser av god kvalitet - t.ex. barnhälsovård, barnomsorg och skola samt ekonomiskt stöd i form av barnbidrag och föräldraförsäkring - skapar enligt utskottet rättvisa, trygghet och förutsättningar för att barnen skall få en god start i livet. Dagens väl utbyggda barnomsorg och flexibla föräldraförsäkring ger föräldrarna valfrihet och möjlighet att kombinera föräldraskap och yrkesarbete. Det ekonomiska familjestödet ger barnfamiljerna en ekonomisk grundtrygghet under den period de har en stor försörjningsbörda samt tillgodoser även speciella stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar och hos föräldrar med funktionshindrade barn. Enligt utskottet sätter den rådande familjepolitiken barnets bästa i centrum, möjliggör flexibla lösningar av olika familjesituationer, främjar jämställdheten och gynnar en god fördelningspolitik. De senaste årens strama finanspolitik, med åtföljande effektiviseringar och besparingar inom de flesta sektorer i samhället, har även påverkat barn och ungdomar. Den ekonomiska krisen, arbetslösheten och nedskärningarna har drabbat barnfamiljerna mer än andra grupper. Saneringen av statsfinanserna har varit nödvändig sett på lång sikt. Utskottet delar skatteutskottets bedömning att det utrymme i de offentliga finanserna som nu står till buds inte i första hand skall gå till skattelättnader utan till ändamål som bäst gynnar en rättvis fördelning och mest bidrar till tillväxt och ökad sysselsättning. De som burit de tyngsta bördorna i saneringen av de gemensamma finanserna bör stå främst. Utskottet konstaterar att Sverige trots besparingarna fortfarande är ett av de länder som satsar mest på stöd till barn och barnfamiljer mätt som andel av landets utgifter. Enligt utskottet är det dock angeläget att regeringen fortsatt noga följer barnens uppväxtvillkor. Utskottet ser positivt på att regeringen har för avsikt att fördjupa och bredda analysen av barnfamiljernas ekonomiska situation och på att ett förslag till basstatistik om barn och deras familjer skall utarbetas. Utskottet anser att regeringens skrivelse ger en i huvudsak korrekt bild av de lagstiftningsåtgärder och andra insatser som genomförts när det gäller barn och deras familjer under 1990-talet och som fortfarande är aktuella. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna So6 (m) yrkandena 1, 2 och 4, So7 (c) yrkande 2, So8 (kd) yrkande 4, So11 (fp) yrkande 1 och So610 (m) yrkande 4. Enligt skrivelsen har regeringen givit Statistiska centralbyrån i uppdrag att närmare analysera orsakerna till det minskade barnafödandet. Motion So677 (v) yrkande 1 är tillgodosedd och avstyrks därför. Utskottet vidhåller sin inställning att barnvårdarverksamheten är ett nödvändigt komplement till barnomsorgen men att det bör ankomma på den enskilda kommunen att avgöra vilken omfattning verksamheten skall ha. Utskottet avstyrker därmed motionerna So677 (v) yrkande 7 och So629 (kd) yrkande 13. Utskottet delar utbildningsutskottets oro över att rätten till barnomsorg har urholkats när det gäller t.ex. barn till arbetslösa. Barnomsorgen fyller såväl föräldrarnas behov av att kunna arbeta eller studera som barnens behov av trygga förhållanden och pedagogisk verksamhet. Detta gäller inte minst barn som har arbetslösa föräldrar. Något tillkännagivande till regeringen med anledning av motion So10 (mp) yrkandena 3 och 5 behövs enligt utskottets mening inte. Utskottet avstyrker motionen.
FN:s konvention om barnets rättigheter
Skrivelsen Enligt skrivelsen skall hänsyn tas till barnets bästa i alla sammanhang där barn berörs. Intentionerna i barnkonventionen skall genomsyra all verksamhet som rör barn. Artikel 4 i barnkonventionen innebär att staten är skyldig att vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra konventionen. Det är statens ansvar att åtagandena i konventionen genomförs oavsett på vilken administrativ nivå ansvaret för olika åtgärder ligger. Stora insatser i arbetet med att genomföra barnkonventionen har enligt regeringen gjorts fram till nu och insatserna kommer att behövas även i fortsättningen. Arbetet med att utbilda och informera om barnkonventionen måste pågå ständigt eftersom det hela tiden tillkommer nya barn och vuxna som behöver känna till konventionen. Det är enligt regeringen viktigt att barnkonventionen blir känd och att den ingår som ett vardagligt instrument i arbetet hos dem som arbetar med eller fattar beslut i frågor som rör barn. Kommuner, landsting och statliga myndigheter är viktiga målgrupper för genomförandearbetet. Enligt skrivelsen bereds inom Regeringskansliet för närvarande frågor om formerna för detta arbete. Under 1998 avser regeringen även att göra en översyn av BO:s uppgifter och organisation. Det kommunala självstyret innebär att mycket av den direkta tillämpningen av barnkonventionen sker på den kommunala nivån. Det gäller t.ex. beslut som berör utformningen av samhällelig service som skola och barnomsorg, hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Att ansvaret för skolan nu ligger på kommunerna ger enligt regeringen goda förutsättningar att nå de intentioner som anges i barnkonventionens artikel 12 om barns rätt till inflytande samt är en av förutsättningarna för att det skall gå att efterleva artikel 3 om barnets bästa. Det lokala beslutsfattandet gör det möjligt att på ett aktivt sätt engagera barn och unga i hur beslutet fattas i frågor som på olika sätt berör dem. Regeringen redogör för resultatet av den enkät som BO genomförde under våren 1997 när det gäller kommunernas tillämpning av barnkonventionen. Enligt skrivelsen avser Socialdepartementet att ge BO i uppdrag att följa upp 1995 och 1997 års enkäter till kommunerna genom nya undersökningar under 1998 och 1999. Skulle det visa sig att många kommuner fortfarande släpar efter med den lokala anpassningen till barnkonventionens bestämmelser kommer regeringen att överväga vilka ytterligare åtgärder som är nödvändiga för att påskynda genomförandet. De ideella organisationerna har enligt regeringen gjort betydande insatser för att göra barnkonventionen känd. Informationen har i första hand nått ut till de egna organisationerna, till barn och ungdomar genom framför allt lärarna samt till olika grupper av barnprofessionella som t.ex. förskollärare, kulturarbetare, barnhälso- och skolhälsovårdspersonal och barnpsykologer. Regeringen fattade år 1996 beslut om ytterligare en stor satsning på information om barnkonventionen. Under en tvåårsperiod får sammanlagt 20 miljoner kronor användas av olika frivilligorganisationer för projekt som ökar kunskaperna om barnkonventionen bland förtroendevalda och anställda i kommuner och landsting. Enligt skrivelsen är regeringens målsättning att varje kommun i slutet av år 1998 skall ha kommit ett steg vidare i arbetet med att införliva barnkonventionen i det dagliga arbetet. Enligt skrivelsen har det sedan lång tid tillbaka funnits önskemål om att regeringen, i anslutning till budgetpropositionen, skall utarbeta en särskild ?barnbilaga? där de särskilda effekter som budgetförslaget får för barnen skall redovisas. Eftersom staten endast förfogar över en mindre del av den totala summa som samhället satsar på barn och unga medan huvuddelen av pengarna fördelas efter beslut i kommunerna, har regeringen inte ansett en sådan barnbilaga särskilt meningsfull. I anslutning till 1996 års budgetarbete producerades i stället promemorian Barn i dag (Ds 1996:57), i avsikt att ge en aktuell bild av barns uppväxtvillkor. Enligt regeringen förefaller det naturligt att varje departement, i anslutning till sitt budgetarbete, gör analyser av konsekvenserna för barnen av sina förslag. Detta arbetssätt understryker också att varje departement självständigt ansvarar för barnfrågorna inom sitt bevakningsområde, anförs det. Enligt skrivelsen överväger regeringen att i sina anvisningar rekommendera de statliga myndigheterna att i anslutning till sina budgetframställningar analysera vilka effekter budgetförslagen har för barn. Sverige påverkas av den internationella utvecklingen även när det gäller synen på barn och ungdomar. Enligt regeringen är det möjligt att Sverige också, i viss mån, påverkar den internationella utvecklingen. I det internationella arbetet är inte minst forskning och forskningssamarbete ett viktigt inslag. Även det bilaterala regeringsarbetet innebär ett idéutbyte länder emellan. I skrivelsen redogör regeringen bl.a. för samarbetet inom FN och Europarådet och med de nordiska länderna. Inom Utrikesdepartementet pågår en översyn av barnfrågorna i det internationella samarbetet.
Motionerna I motion So801 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnkonventionen och dess tillämpning i praktiken (yrkande 2). Motionärerna anser att barnkonventionen skall genomföras på liknande sätt som handlingsprogrammet Agenda 21 fått genomslag i kommunerna, dvs. genom kommunala handlingsplaner och genom en nationell strategi som innefattar mål och en tidsplan för det kommunala genomförandet. Alla som arbetar med barn eller fattar beslut om barn måste enligt motionärerna få utbildning om barnkonventionen. Det gäller såväl politiker som lärare, socialarbetare, stadsplanerare, jurister, poliser, åklagare, domare, psykologer samt personal inom sjukvården och barnomsorgen etc. Även alla barn och ungdomar måste få kännedom om barnkonventionen, anförs det. Motionärerna hemställer vidare om ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att utveckla en metod för konsekvensanalys med barnet i fokus (yrkande 3). Motionärerna påpekar att det, till skillnad från vad som gäller på miljöområdet, inte finns några krav på barnkonsekvensbeskrivningar vid olika beslut i t.ex. samhällsplaneringen eller på det sociala området. Enligt motionärerna måste barnkonsekvensbeskrivningar göras innan beslut fattas. Motionärerna anser att Socialstyrelsen, Skolverket och Boverket bör få i uppdrag att tillsammans utveckla en metod för konsekvensanalyser. Regeringen bör även ta upp överläggningar med kommunförbundet i samma fråga, anförs det. Motionärerna begär även ett tillkännagivande om att ett barnperspektiv skall beaktas i olika myndigheters verksamhet (yrkande 4). Motionärerna anför att barnkonventionen berör alla departement och att det därför är viktigt att regeringen har en samlad syn på barn- och ungdomsfrågor. För att barnkonventionen skall få genomslag måste det enligt motionärerna framgå av regeringens anvisningar till myndigheterna att ett barnperspektiv skall beaktas i verksamheterna. I motion So7 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om FN:s barnkonvention (yrkande 1). Samma synpunkter framförs som i motion So801 yrkande 2. I motionen begärs även ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om barnfrågor inom EU (yrkande 3). Motionärerna anför att det inom EU finns goda möjligheter att påverka den internationella utvecklingen när det gäller synen på barn och ungdomar. Enligt motionärerna har Sverige en skyldighet att agera för att förverkliga barnkonventionen i hela Europa. Regeringen bör agera för att placera barnets rättigheter på den politiska dagordningen inom EU. Den gemensamma politiken inom EU bör grundas på barnens rätt, anförs det. I motion So11 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om statens ansvar för att informera och kontrollera efterlevnaden av barnkonventionen (yrkande 2). Staten delegerar mycket av ansvaret för barnhälsovård, skola och barnomsorg till kommunerna, vilkas ekonomiska läge under senare år resulterat i stora neddragningar. Motionärerna anser att regeringen bör återkomma med ett förslag om hur staten på ett mer effektivt sätt kan kontrollera att kommunerna efterlever barnkonventionen. Motionärerna anför vidare att huvudansvaret för att informera makthavare och andra aktörer om vilka skyldigheter de har enligt barnkonventionen ligger hos regeringen och statsmakterna. Det finns en risk med att delegera detta ansvar till andra delar av det allmänna, anförs det. I motion K343 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om inkorporering av barnkonventionen (yrkande 1). Enligt motionärerna skulle en inkorporering av barnkonventionen i svensk lag göra genomförandet effektivare än vid transformering av konventionen. Motionärerna anför bl.a. att det finns bestämmelser i konventionen som är tekniskt och rättsligt detaljerade. Om domstolarna skulle tolka konventionen i inskränkande riktning kan regering och riksdag utnyttja rätten att införa eller behålla nationella bestämmelser som går längre än konventionen när det gäller att förverkliga barnets rättigheter. Motionärerna anför vidare att det hela tiden kommer att dyka upp nya diskrepanser mellan den nationella lagstiftningen och barnkonventionen och att den enda möjligheten att få ett fullt genomslag i svensk rätt för konventionen är att inkorporera den. I motion So9 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om Rädda Barnens rapport till FN om barns rättigheter i Sverige (yrkande 2). De krav och förslag som Rädda Barnen redovisar sammanfaller väl med motionärernas egna åsikter. Rädda Barnen anser att kommunala handlingsplaner måste upprättas och att beslutsfattare på olika nivåer måste få utbildning om barnkonventionen. Regeringen bör ha en övergripande samordningsfunktion knuten till Regeringskansliet. Barnens rätt till kunskap om konventionen måste förbättras. Informationen till barnen måste ökas, anpassas till olika åldrar och finnas tillgänglig på alla invandrarspråk. Rädda Barnen efterlyser vidare barnkonsekvensbeskrivningar samt barnkonventionsdirektiv avseende statliga utredningar. Rädda Barnen anser också att de regler som gäller för förvärv av svenskt medborgarskap inte uppfyller barnkonventionens krav. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande om statens ansvar för efterlevnaden av FN:s konvention för barnets rättigheter (yrkande 5). Motionärerna anför att det övergripande politiska ansvaret för konventionens genomförande ligger hos staten men att statens roll i arbetet med barnkonventionen i dag är för svag och behöver förstärkas. Motionärerna hemställer vidare om ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om kommunernas arbete med barnkonventionen (yrkande 6). Arbetet med kommunala handlingsplaner för barn och ungdomar är enligt motionärerna väsentligt och bör intensifieras. Regeringen bör därför få i uppdrag att till riksdagen lämna förslag om hur sådana handlingsplaner kan användas i arbetet med barnkonventionen i kommunerna. Vidare anser motionärerna att det måste finnas beslutsunderlag som beskriver vilka konsekvenser ett beslut kan väntas få för barn. Utan sådana analyser kan barnkonventionens intentioner inte uppnås, anförs det. I motion So640 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) framförs i yrkandena 1-3 liknande synpunkter som i motion So9 yrkandena 5 och 6. I motion So10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om statens ansvar och inkorporering av barnkonventionen (yrkande 1). Enligt motionärerna är barnkonventionens tillämpning väsentlig på den kommunala nivån. Det är emellertid statens ansvar att följa upp och säkerställa att barnen verkligen får sina rättigheter enligt konventionen tillgodosedda. Motionärerna anser att barnkonventionen skall inkorporeras i svensk lagstiftning. I motionen begärs även ett tillkännagivande om vikten av konsekvensanalyser av beslut om barn (yrkande 2). Under 90-talet har många beslut fattats om nedskärningar som slagit hårt mot barnen. Motionärerna anser att alla beslut som rör barn samt alla statens offentliga utredningar skall föregås av konsekvensanalyser för att tillförsäkra barnen deras rättigheter enligt barnkonventionen. I motion So662 av Per Lager m.fl. (mp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att den utformar ett direktiv om barnkonsekvenser som ett obligatorium för alla statens offentliga utredningar. Motionärerna anser att alla offentliga utredningar bör förses med ett särskilt barndirektiv, på samma sätt som jämställdhetsperspektivet i dag är obligatoriskt. Med utgångspunkten att barnen är framtiden och den minsta gemensamma nämnaren för samhället, blir alla beslut avhängiga av hur de påverkar barnens situation, anförs det. I motion So8 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om statens ansvar för att barnkonventionen tillämpas i kommunerna (yrkande 1). Det finns enligt motionärerna ett behov av uppföljningsmekanismer för att säkerställa att barnkonventionen verkligen tillämpas i kommunerna. Kommunerna gör exempelvis inte några konsekvensanalyser av hur olika beslut påverkar barnen, och kunskaperna om konventionen är ofta bristfälliga hos de lokala politikerna och tjänstemännen. Enligt motionärerna bör staten därför ta ett större ansvar för barnkonventionens tillämpning och utforma handlingsplaner för dess genomförande i samarbete med kommunerna. I motionen yrkas vidare ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om analys av och diskussion kring begreppet ?barnets bästa i främsta rummet? (yrkande 2). Även ett demokratiskt land som Sverige kan uppleva svårigheter i tillämpningen av barnkonventionen. En djupare debatt kring målkonflikter, olika vägval och prioriteringar skulle enligt motionärerna bidra till ett berikande erfarenhetsutbyte och till att begreppet ?barnets bästa? får ett konkret innehåll. I motion So624 av Majléne Westerlund Panke (s) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet av samordning inom ett ansvarsområde vad gäller frågor som rör barn. Enligt motionären är det viktigt att alltid ha en samlad överblick över barnens situation och villkor i samhället och att kunna samordna de resurser som finns för barnen. Det är därför väsentligt att frågor som rör barn samlas inom ett ansvarsområde, anförs det. I motion So631 av Ronny Olander (s) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om förverkligande av barnkonventionens intentioner på kommunal nivå. Motionären anser det rimligt att alla kommuner före utgången av år 1998 utarbetar barn- och ungdomsplaner som visar hur de tänker genomföra barnkonventionen, bl.a. hur barns och ungdomars inflytande skall stärkas. Enligt motionären är det arbetssätt som används i Agenda 21-arbetet en bra förebild. Kommunerna skall ha en utbildningsplan för både politiker och anställda. I varje kommun bör det även finnas någon som har ett samordningsansvar i frågor som rör barn. Motionären efterlyser vidare bättre uppföljningssystem och konsekvensbeskrivningar.
Bakgrund och tidigare behandling I utskottets betänkande 1996/97:SoU8 Barnfrågor behandlades ett stort antal motionsyrkanden rörande barn. I flera motioner begärdes tillkännagivanden om FN:s barnkonvention, bl.a. om behovet av utbildning och kunskapsspridning om konventionen, om kommunala barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner och om barnkonsekvensbeskrivningar. Yrkandena avstyrktes med hänvisning till det arbete som redan pågick. Riksdagen följde utskottet. I betänkandet, vartill hänvisas, redogörs för bl.a. barnkonventionens innehåll och tillkomst m.m., Barnombudsmannens verksamhet samt olika åtgärder som vidtas i syfte att konventionens intentioner skall beaktas på olika nivåer i samhället (s. 8-16). Sverige lämnade sin andra rapport till FN:s kommitté för barnets rättigheter i september 1997. En svensk version av rapporten är under utarbetande. För att få reda på vilket genomslag barnkonventionen har fått i kommunerna har Barnombudsmannen genomfört två undersökningar i samtliga kommuner, På spaning efter barnkonventionen 1995 och Spaningen går vidare 1997, den senaste i samarbete med Socialdepartementet. Resultaten kommer att följas upp av både BO och Ungdomsstyrelsen under 1998. Den senaste enkäten besvarades av 88 % av kommunerna. Enligt BO har barnkonventionen ännu inte fått något större genomslag i kommunerna. Kommunernas intresse för barnkonventionen har dock ökat under de senaste åren. Andelen kommuner som behandlat barnkonventionen i kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen har ökat från 7 till drygt 25 % mellan åren 1995 och 1997. 20 kommuner uppgav att de fattat beslut om att anta eller arbeta fram en barn- och ungdomsplan med utgångspunkt i barnkonventionen. Fyra kommuner (Stockholm, Krokom, Trollhättan och Jönköping) har fattat ett beslut som innebär att konventionen skall beaktas av kommunens samtliga organ. Andra kommuner anser att de redan arbetar med utgångspunkt från barnkonventionen men att de saknar strukturer för tillämpningen. 1997 hade 51 % av kommunerna, jämfört med 35 % 1995, fattat beslut om att öka ungas inflytande i kommunerna. 100 kommuner har någon form av ungdomsråd och 8 kommuner har inrättat ett ungdomsparlament. Behovet av vägledning i att tillämpa konventionen är stort. Enligt BO vill fyra av fem kommuner ha mer information och kunskap kring tillämpningen. Barnombudsmannen har i uppdrag att ta fram en informationsskrift om hur kommunerna kan arbeta med att integrera barnkonventionen i sin verksamhet samt att därvid lyfta fram exempel på hur barns och ungas åsikter och inflytande bäst kan tas till vara. I november 1997 presenterades en preliminär version av skriften Ett steg framåt för barnkonventionen - en handbok för beslutsfattare i kommuner och landsting. Enligt regleringsbrev för budgetåret 1998 skall Barnombudsmannen senast den 30 november 1998 göra en kartläggning över hur centrala myndigheter arbetar med barnkonventionen. BO skall vidare samordna informationssatsningen Dags för barnkonventionen och senast den 1 mars 1999 avlämna en lägesrapport över hur arbetet fortgår. I Barnombudsmannens årsrapport 1997 föreslås att regeringen skall fastslå en nationell strategi som innefattar mål för ett kommunalt genomförande av barnkonventionen samt en tidsplan för detta. I budgetpropositionen 1997/98:1 anger regeringen som en av prioriteringarna för 1998 att hänsyn till barnets bästa skall tas i alla sammanhang där barn berörs och att intentionerna i barnkonventionen skall genomsyra verksamheter som rör barn. Barnkommittén anför i sitt huvudbetänkande Barnets bästa i främsta rummet bl.a. följande. När det gäller genomförandet av barnkonventionen anför Barnkommittén sammanfattningsvis bl.a. följande. Genom åtagandet i konventionen är staten skyldig att vidta sådana åtgärder att de rättigheter som konventionen ger barnen verkligen genomförs och kommer alla barn i landet till godo. Det krävs enligt kommittén en kombination av åtgärder, bl.a. lagstiftning, effektiva styrsystem, opinionsbildning och upplysning. När det gäller de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna skall staten vidta åtgärder till det yttersta av sina resurser. Genomförandet av barnkonventionen är ett politiskt ansvar för staten, inte bara för regering och riksdag utan för alla myndigheter och offentliga organ. Kommittén har kommit fram till att barnkonventionen inte bör inkorporeras i det svenska rättssystemet utan att den hittills valda vägen med s.k. transformering är att föredra. Konventionen innehåller bl.a. många relativt vaga formuleringar som är svåra att direkt tolka av en domstol. För ett land med så omfattande barnrättslig lagstiftning som Sverige finns det enligt kommittén inte mycket att vinna på att ge barnkonventionen status av nationell lag. Viktigare är att det sker en ordentlig genomgång av att lagarna stämmer överens med konventionen och att dess anda och innebörd fortsättningsvis beaktas i varje lagstiftningsärende. Kommittén menar att tolkningen av barnkonventionen bör göras politiskt av riksdagen, som därvid kan stifta de lagar som krävs för att rättigheterna i konventionen bäst skall slå igenom. Kommittén påpekar att barnkonventionen berör samtliga departement och anser att det är en brist att det inom Regeringskansliet inte finns någon enhet som har en uttalad samordningsfunktion i frågor som rör barn. En sådan samordning borde bl.a. innefatta att granska alla lagförslag och andra förslag från regeringen ur ett barnperspektiv. Vidare anser kommittén att det bör ges ett generellt ?barnkonventions- direktiv? till de utredningar som tillsätts av regeringen, liknande det jämställdhetsdirektiv som finns. Kommittén anser att det bör formuleras en nationell strategi för genomförandet av barnkonventionen på alla nivåer i samhället. I strategin bör ingå nationella mål samt ställas krav på kommunala handlingsplaner. Det bör också anges mekanismer för en fortgående uppföljning av hur de nationella målen förverkligas. Utbildning om barnkonventionen och barnperspektivet för de yrkesgrupper som arbetar med barn och ungdom bör enligt kommittén vara ett viktigt element i den nationella strategin. Barnkommittén konstaterar att det inte på någon samhällsnivå görs en samlad uppföljning av budgetnedskärningarnas betydelse för barn och ungdomar. Konsekvenserna för barn av varje tänkt åtgärd måste analyseras. Kommittén efterlyser bättre uppföljningssystem och konsekvensbeskrivningar på lokal, regional och nationell nivå. Kommittén föreslår att varje kommun i Sverige före utgången av 1998 skall ha upprättat en kommunal barn- och ungdomsplan i vilken skall ingå en plan för genomförande av barnkonventionen, en utbildningsplan för såväl politiker som anställda samt förslag om hur barns och ungdomars inflytande skall förstärkas. Det arbetssätt som används i Agenda 21-arbetet bör tjäna som förebild, anförs det. Alla beslutsfattare som på något sätt kommer i kontakt med frågor som regleras i barnkonventionen måste enligt kommittén ha utbildning i och kunskaper om konventionen. Det är av stor vikt att det sker en central genomgång av kursplaner inom olika utbildningsområden i syfte att lyfta in barnkonventionen i utbildningen. Vidare bör enligt kommittén regeringen ta initiativ till utbildning av personal inom rättsväsendet (domstolar, polis och åklagarväsende) om vad barnkonventionen står för och vilka krav den ställer när det gäller hantering av frågor som rör barn. Konventionen bör också vara obligatorisk i all skolundervisning, anförs det. Kommittén konstaterar att barnfrågorna har fått liten uppmärksamhet inom ramen för arbetet i EU. Detta beror på att EU huvudsakligen är ett samarbete av ekonomisk karaktär och inte har någon mer långtgående kompetens vad gäller sociala frågor. Genom Maastrichtfördraget skapades en särskild social dimension inom EU men denna har främst syftat till att komplettera EU:s ekonomiska sida. Inga rättsakter inom EU berör direkt barnets rättigheter. Kommissionen kan samordna och sprida information och forskning på området och har framför allt uttalat sig mot sexturism. Ministerrådet har inte officiellt diskuterat barnkonventionen eller barnets rättigheter som sådana. Barnkommittén konstaterar dock att rådet under senare tid behandlat åtskilliga frågor med anknytning till sexualbrott mot barn. Regeringen avser att under våren 1998 lämna en proposition till riksdagen, byggd på Barnkommitténs och Föräldrautbildningsutredningens betänkanden. Kommittén om lärarutbildningen (U 1997:07) tillsattes i april 1997 för att lämna förslag till förnyelse av lärarutbildningen. I direktiven anges att FN:s barnkonvention är ett grundläggande dokument för alla som arbetar med barn och att det är viktigt att skola och lärare uppmärksammar innehållet i denna.
Utskottets bedömning Enligt utskottet måste bestämmelserna och intentionerna i FN:s barnkonvention genomsyra arbetet med frågor som rör barn på alla nivåer i samhället. Hänsyn skall tas till barnets bästa i alla sammanhang där barn berörs. Sverige har utan förbehåll ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter. Staten är därmed skyldig att vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen. Enligt konventionen åligger det staten att genom lämpliga och aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland såväl vuxna som barn. Det är statens ansvar att åtagandena i konventionen genomförs oavsett på vilken administrativ nivå ansvaret för olika åtgärder ligger. Utskottet kan konstatera att stora satsningar på att genomföra barnkonventionen har gjorts och fortfarande pågår, bl.a. genom insatser av enskilda kommuner, Barnombudsmannen och olika frivilligorganisationer. Utskottet delar regeringens uppfattning att arbetet med att utbilda och informera om barnkonventionen måste pågå ständigt. Alla som arbetar med frågor som rör barn och barns rättigheter måste få utbildning om barnkonventionen och hur den kan användas i det dagliga arbetet. Den direkta tillämpningen av barnkonventionen sker i stor utsträckning på den kommunala nivån. Utskottet delar därför vad som anförs i flera motioner om att det är viktigt att barnkonventionen verkligen beaktas i kommunerna. Informationssatsningen Dags för Barnkonventionen, vilken riktar sig till förtroendevalda och anställda i kommuner och landsting, pågår för närvarande. Enligt Barnombudsmannens senaste rapport hade barnkonventionen då fortfarande inte fått något större genomslag i kommunerna. Intresset för konventionen har dock ökat under senare tid. Utskottet ser mycket positivt på att regeringen följer utvecklingen och kommer att överväga åtgärder för att påskynda genomförandet om vissa kommuner fortsätter att släpa efter med den lokala anpassningen till barnkonventionen. Utskottet instämmer med regeringen att varje departement i anslutning till sitt budgetarbete bör analysera de konsekvenser för barn som de egna förslagen får. Enligt skrivelsen överväger regeringen att rekommendera de statliga myndigheterna att i anslutning till sina budgetframställningar beskriva vilka effekter förslagen har för barn. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen och Skolverket verkar för att förändringar i de kommunala verksamheterna genomförs med respekt för barnens bästa. Även de offentliga utredningarna bör ske med barnets bästa för ögonen. Enligt Barnkommittén bör barnkonventionen inte inkorporeras i det svenska rättssystemet, bl.a. av det skälet att konventionen innehåller många relativt vaga formuleringar som är svåra för domstolar att tolka. Kommittén anser att transformeringen av konventionen bör fortsätta. Nyligen har i socialtjänstlagen och utlänningslagen införts portalparagrafer om att särskilt beakta vad barnets bästa kräver när åtgärder rör barn. Förslag har lagts om en liknande bestämmelse i 6 kap. föräldrabalken. Frågor om genomförandet av barnkonventionen, kommunala barn- och ungdomsplaner, utbildning och information om konventionen och om konsekvensanalyser av förslag och beslut som rör barn kommer sannolikt att behandlas i regeringens kommande proposition med anledning av bl.a. Barnkommitténs betänkande. Enligt utskottet bör propositionen inte föregripas. Samtliga länder inom EU har ratificerat FN:s barnkonvention. Det får enligt utskottets mening i första hand anses åligga varje enskild stat att genomföra de rättigheter som stadgas i konventionen i respektive land. Utskottet vidhåller dock samtidigt sin tidigare inställning att barnens bästa bör beaktas vid utarbetandet av förordningar, direktiv och förslag från EU. Utskottet anser också att det är viktigt att frågan om barnets rättigheter uppmärksammas i olika sammanhang inom EU. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So7 (c) yrkandena 1 och 3, So8 (kd) yrkandena 1 och 2, So9 (v) yrkandena 2, 5 och 6, So10 (mp) yrkandena 1 och 2, So11 (fp) yrkande 2, So624 (s), So631 (s), So640 (v, s, m, c, fp, mp, kd) yrkandena 1-3, So662 (mp), So801 (c) yrkandena 2-4 och K343 (v) yrkande 1 eftersom de i huvudsak är tillgodosedda.
Barn med särskilda behov
Motionerna I motion So9 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om det kraftigt ökande antalet barnavårdsutredningar (yrkande 3). Enligt Socialstyrelsen har antalet barn upp till 12 år som mår dåligt ökat med drygt 40 % sedan år 1993. Antalet barn som är aktuella i barnavårdsutredningar har under samma period ökat från ca 12 000 till närmare 20 000. Motionärerna anser att ökade insatser från samhällets sida måste sättas in för att ge stöd till barn och ungdomar i kris. Exempelvis är bristerna i skolans elevvårdande verksamhet stora. Det är enligt motionärerna orimligt att en skolläkare har ansvar för upp till 12 000 elever och att en skolsköterska har 800 elever på sin lott. I motion So10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs om ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om tillskott ur statskassan till kommunernas basverksamhet (yrkande 6). Motionärerna anför att det är vuxna som står för trygghet och stadga i barnens vardag. Motionärerna känner stor oro över att skolans elevvårdspersonal skärs ned och vill återinföra de viktiga vuxna i barnens vardag genom att tillföra ytterligare medel ur statskassan till kommunernas basverksamhet. Det är dessa verksamheter som står för de generella insatserna och som skapar goda uppväxtbetingelser för barn och unga, anförs det. I motion So8 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om ett åtgärdsprogram för att hjälpa de barn som mår dåligt (yrkande 3). Flera rapporter visar att många barn och ungdomar i dag far illa på olika sätt. Många upplever att de inte syns eller behövs och saknar vuxna att prata och umgås med. Motionärerna anser att regeringen snarast skall presentera ett åtgärdsprogram. Åtta motioner handlar om sexuella övergrepp mot och/eller misshandel av barn m.m. I motion So6 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om åtgärder för att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp och andra övergrepp mot barn (yrkande 3). Motionärerna anför att statsmakterna har en skyldighet att garantera barnens behov av skydd mot sexuella övergrepp. Varken polisen eller det övriga rättsväsendet ges emellertid de resurser som krävs för att effektivt kunna förebygga och bekämpa sexualbrott och andra övergrepp riktade mot barn. Motionärerna anför vidare att bestämmelserna i socialtjänstlagen om anmälningsskyldighet för misstänkta övergrepp mot barn inte fungerar på ett tillfredsställande sätt eftersom personalen inte vågar göra någon anmälan. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till lagändring som kommer till rätta med problemet, anförs det. I motion So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om olika åtgärder för att förhindra barnmisshandel och för att stödja de barn som utsatts för misshandel (yrkande 8). Motionärerna anser att såväl socialtjänstens personal som domstolspersonal behöver utbildning och ytterligare kunskap för att korrekt kunna handlägga ärenden om misshandel och sexuella övergrepp mot barn. När det gäller sexuella övergrepp anför motionärerna att det är angeläget att få veta hur många barn som faktiskt utsätts för sådana övergrepp, att myndigheter som kommer i kontakt med barn som utsatts för sexuella övergrepp skall vara skyldiga att polisanmäla övergreppen, att skolhälsovården måste stärkas, att barnombudsmannen bör ta initiativ till att alla barn tidigt i grundskolan får information om barnkonventionen och barns rättigheter och vart man kan vända sig för att få hjälp samt att särskilda handlingsrutiner bör upprättas för polis, barnomsorg, skola samt social- och sjukvård. I motion Ju28 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om kommunala handlingsplaner för arbete med barn som utsatts för misshandel eller sexuella övergrepp (yrkande 5). Enligt motionärerna bör kommunerna ges i uppdrag att utveckla särskilda handlingsplaner för hur man skall arbeta bl.a. med barn som utsatts för sexuella övergrepp och barn till misshandlade kvinnor. I motion So678 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet av mer resurser för behandling av barn som utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 2). Dessa resurser måste enligt motionärerna ökas väsentligt. I dag tvingas t.ex. redan överbelastade PBU-mottagningar att avstå från att behandla familjer eftersom resurserna inte räcker till. Motionärerna yrkar vidare att riksdagen hos regeringen begär förslag till en bestämmelse om att barn som utsatts för misshandel eller sexuella övergrepp inte skall behöva träffa förövaren under utredningstiden (yrkande 3). Motionärerna anser att barnet måste få en frizon under tiden det pågår en utredning. Vidare anser motionärerna att om en förälder är dömd för misshandel eller övergrepp mot ett barn, skall barnet inte tvingas till umgänge med föräldern. I motionen hemställs vidare om ett tillkännagivande till regeringen om behovet av rekommendationer till berörda myndigheter om snabbt och kompetent agerande vid misstanke eller kännedom om sexuella övergrepp mot barn (yrkande 5). Motionärerna anser att Socialstyrelsen snarast bör gå ut med rekommendationer till PBU-klinikerna och kommunernas socialförvaltningar och skolor om snabbt och kompetent agerande samt att regeringen bör agera så att detta sker. Motionärerna yrkar också att riksdagen hos regeringen begär förslag till en handlingsplan för att åtgärda bristerna i kunskap om situationen för flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp i sitt hemland eller i Sverige (yrkande 6). Motionärerna anser att det på flyktingförläggningarna måste finnas adekvat kunskap om sexuella övergrepp mot barn och att Invandrarverket behöver tillföras kompetens i dessa frågor. I motion So9 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om åtgärder mot våld och sexuella övergrepp mot barn (yrkande 4). I motionen framförs samma synpunkter som i motion So678 yrkandena 2 och 3 samt 5 och 6. Motionärerna anför vidare att rättsväsendet - åklagare, domare, jurister och polisen - måste prioritera sexuella övergrepp mot barn och behandla dessa brott med förtur. I motion So607 av Kia Andreasson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att barnpsykiatrisk mottagning med specialkompetens på sexuella övergrepp finns tillgänglig för alla i landets olika delar (yrkande 1). Motionärerna anför att barn ur alla samhällsklasser riskerar att utsättas för sexuella övergrepp men att det är de barn som kommer från problem- eller missbrukarfamiljer som har sämst utgångsläge att bearbeta sina upplevelser med professionell hjälp eftersom familjen självmant måste ta initiativ till att få hjälp. Detta får inte vara en klassfråga utan det är av stor vikt att alla barn får möjlighet till terapeutisk hjälp, anförs det. I motionen yrkas vidare att riksdagen ger regeringen i uppdrag att se över utbildningar för alla yrkesgrupper som arbetar med barn och yrken inom rättsväsendet samt att återkomma med förslag för att förbättra kunskapen om sexuella övergrepp mot barn (yrkande 2). För att kunna hjälpa barn som blivit utsatta för övergrepp bör enligt motionärerna alla yrkesgrupper som kommer i kontakt med dessa barn vara väl insatta i problematiken. Det är viktigt att barnen blir bemötta med respekt och att man tror på dem när misstankar blottläggs. Motionärerna anser det vara av stor vikt att yrkesgrupper såsom socialarbetare, psykologer, skolkuratorer, sjukvårdspersonal, personal på barnavårdscen-traler, barnomsorgspersonal, lärare och personal inom rättsväsendet utbildas i ämnet sexuella övergrepp mot barn. Motionärerna begär vidare att regeringen skall ges till känna att ett nationellt forsknings-, kunskaps- och utvecklingscentrum bör inrättas i ämnet sexuella övergrepp/misshandel mot barn (yrkande 3). Enligt motionärerna är i dag mycket av informationen rörande sexuella övergrepp mot barn spridd över hela landet och därmed svårarbetad. För att bättre kunna bedriva en aktiv forskning, sammanställa kunskaper för metodutveckling och få djupare insikt i ämnet bör det enligt motionärernas mening inrättas ett nationellt kunskaps- och forskningscentrum. I motion So622 av Stig Grauers (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som garanterar barn en ?frizon? under den tid som erfordras för en omsorgsfull utredning i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionären vänder sig mot att barn som berättat att de utsatts för övergrepp av sin far tvingas att umgås med denne under utredningstiden. Modern förmår inte skydda eller hjälpa sitt barn utan myndigheternas stöd och skydd utan tvingas till eftergifter och till att acceptera ett umgänge för att inte riskera att förlora vårdnaden om barnet. En åtgärd, som enligt motionären skulle kunna stärka barnets och mammans ställning samt förbättra de utredande myndigheternas möjligheter, är att ge barn ett fungerade skydd under den tid ärendena utreds. I motion So672 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en riksomfattande kampanj mot barnmisshandel (yrkande 1). Motionärerna påpekar att antalet polisanmälningar rörande misshandel mot barn i åldern 0-6 år ökade med 250 % mellan åren 1985 och 1995. Ungefär tio barn dödas varje år i Sverige. Motionärerna anser det nu vara hög tid att genomföra en riksomfattande kampanj mot misshandel av barn. Någon rikstäckande information om aga och våld mot barn har inte givits sedan agaförbudet infördes 1979. I motion So801 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet av ökad forskning, kunskap och information angående barnmisshandel (yrkande 17). Motionärerna påpekar att antalet fall av barnmisshandel ökat kraftigt under de senaste tio åren. Över 5 000 fall polisanmäldes förra året men mörkertalet är mycket stort. Motionärerna anser att barnmisshandel hör till de allvarligaste problemen i samhället och att det därför är nödvändigt med ökad forskning inom området. Det är enligt motionärerna också nödvändigt att alla som arbetar med och kommer i kontakt med barn får goda kunskaper såväl om hur man upptäcker att ett barn far illa som om anmälningsskyldigheten. I fyra motioner begärs att en utredning tillsätts med uppdrag att analysera situationen för särskilt utsatta barn. I motion So672 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att tillsätta en kommission kring barnmisshandel och övergrepp mot barn (yrkande 2). Motionärerna anför att det är 22 år sedan barnmisshandeln utreddes i Sverige, trots att det dessutom tillkommit en växande insikt om problematiken kring sexuella övergrepp mot barn. Det är enligt motionärerna hög tid att tillsätta en statlig kommission med uppgift att närmare redovisa forskning och kompetens på området samt föreslå åtgärder för ökad kunskap och förbättrad statistik på området. I motion Ju29 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om behovet av en statlig barnvåldskommission (yrkande 3). Kommissionen bör studera situationen för barn som själva utsatts för eller varit vittne till misshandel eller dolt våld. Motionärerna påpekar att ingen har klart för sig effekterna av förändringarna i samhället, t.ex. neddragningen i skolorna. I motion So657 av Siw Persson (fp) hemställs om ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om särskilt utsatta barn. Motionären anser att det finns all anledning till oro för barn i s.k. riskzon, dvs. barn som riskerar att få en ogynnsam utveckling på grund av misshandel och övergrepp, svåra levnadsförhållanden m.m. Enligt motionären bör en kommission tillsättas med uppgift att analysera situationen för särskilt utsatta barn samt ange förslag till en strategi för hur arbetet i Sverige skall bedrivas för att ge barnen en mer gynnsam utveckling. I arbetet bör också ingå en genomgång av den kunskap och forskning som finns om störningar hos vuxna (i form av t.ex. missbruk, kriminalitet och psykiska problem) och om de riskindikatorer som finns i barndomen, anförs det. I motion So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en kommission med uppgift att analysera situationen för särskilt utsatta barn (yrkande 5). Enligt motionärerna bör kommissionen även ange förslag till en strategi för hur arbetet i Sverige skall bedrivas för att på olika sätt kunna ge dessa barn en mer gynnsam utveckling. En motion handlar om skyldigheten att anmäla när barn far illa. I motion So614 av Ronny Olander (s) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om en informationskampanj om anmälningsskyldigheten. Genom den ändring av 71 § socialtjänstlagen som träder i kraft den 1 januari 1998 kommer alla som yrkesmässigt arbetar med barn, dvs. fortsättningsvis även personal på privata daghem, att omfattas av anmälningsskyldigheten vad gäller barn som far illa. Motionären anser att samhället i större grad än nu bör bidra med upplysning om anmälningsskyldigheten och att regeringen bör ta initiativ till en sådan informationskampanj. I fem motioner berörs barn till missbrukare m.m. I motion So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om att barn till alkoholmissbrukande föräldrar behöver stöd och kunskap om att de inte är ensamma om att vara i denna situation (yrkande 7). Enligt motionärerna överger männen oftast sina missbrukande hustrur. Barnen får ta ett mycket stort ansvar för sina mödrar och deras barndom innebär ofta isolering och rädsla. Enligt motionärerna växer ca 100 000 barn upp i hem med föräldrar som missbrukar alkohol. Vändpunkten vid Ersta har visat en användbar väg att nå dessa barn, anförs det. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande av vad som anförts om att mödrahälsovård och barnhälsovård måste bibehållas och förstärkas, om att psykologiskt stöd måste ges missbruksfamiljer samt om ökad samverkan mellan sjukvårdande och sociala myndigheter (yrkande 8). Enligt motionärerna avstår gravida kvinnor som har kända alkoholproblem inte med säkerhet från alkohol under graviditeten. Ca 100 barn per år föds i Sverige med fetalt alkoholsyndrom. Mödrar med missbruksproblem behöver vidare allt stöd som kan ges. Deras eget beroende gör dem ofta helt olämpliga som vårdnadshavare till barn med skador orsakade av alkoholbruket, anförs det. Ofta döljer dessa kvinnor sitt missbruk. I motion So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om barn till missbrukare (yrkande 11). Enligt motionärerna måste landsting och kommuner bedriva en aktiv uppsökande verksamhet och ge särskilt stöd till barn till missbrukare. Alla insatser för barn i en utsatt situation måste enligt motionärerna vara avgiftsfria. I motion So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om stöd till barn i svåra miljöer (yrkande 10). Enligt motionärerna måste stödet till barn vars föräldrar missbrukar, omfattas av kriminalvården eller är psykiskt sjuka avsevärt förbättras. Det kan ske genom bättre utbildning av barnomsorgens, skolans och fritidsverksamhetens personal om vilka problem dessa barn möter och vilket stöd de behöver samt genom samarbete över yrkesgränserna. I motion So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att tillsammans med Folkhälsoinstitutet initiera hur arbetet med barn till missbrukare skall genomföras i socialtjänsten, skolan och hälso- och sjukvården (yrkande 4). Som skäl för hemställan anger motionärerna att det på de flesta håll i landet fortfarande inte finns något stöd att erbjuda barn till missbrukare. Det arbete som bedrivs erbjuds av olika aktörer som sinsemellan konkurrerar. Inom de flesta verksamheter intar arbetet med barn till missbrukare en undanskymd plats och bedrivs ofta i projektform med osäker finansiering. Motionärerna anser vidare att utbildning av olika personalgrupper om dessa barns behov måste komma till stånd. I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resurser till anhöriga till missbrukare (yrkande 14). Motionärerna anför att det är en riskfaktor för en rad problem senare i livet att växa upp i en familj med missbruk. Om barnet får en bra kontakt med en vuxen i omgivningen som lyssnar och stöder kan emellertid riskerna för problem minska. Alla tillgängliga resurser bör sättas in för att stödja och hjälpa barn till missbrukare, anförs det. Två motioner rör flyktingbarn. I motion So9 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs om ett tillkännagivande om situationen för barn på landets flyktingförläggningar (yrkande 1). Enligt motionärerna måste regeringen göras observant på de miserabla förhållanden som barn lever under på flyktingförläggningarna. De vuxna orkar inte med barnen. Barnens behov blir åsidosatta, vilket yttrar sig i att barnen blir uppgivna, inåtvända eller omotiverat aggressiva. Miljön är torftig och skolgången blir eftersatt. Motionärerna redogör för den situation som råder på flyktingförläggningen i Flen men menar att detta fall inte är unikt. I motion So10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att regeringen skall ges till känna vad i motionen anförts om amnesti för gömda barnfamiljer (yrkande 7). Det finns många barn i landet som hålls gömda och som under lång tid inte ens har vågat gå utomhus för att få frisk luft eller motion, än mindre skolundervisning eller sjukvård. Motionärerna vill uppmärksamma flyktingbarnens speciella problematik och anser att gömda barnfamiljer skall få amnesti. I tre motioner betonas vikten av de insatser för barn som görs av jourfamiljer, kontaktpersoner, personal på fritidsgårdar m.fl. I motion So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att öka möjligheterna att utse kontaktperson/ombud för barn (yrkande 10). Kontaktpersonens uppgift skall enligt motionärerna vara att se till barnets bästa i krislägen, t.ex. vid skilsmässa. Såväl barnet, socialnämnden, vårdnadsutredaren som någon barnet närstående person skall ha rätt att begära förordnande av kontaktperson eller ombud, anförs det. I motion So653 av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörnsson (kd) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att staten bör stödja en omfattande rekrytering av vuxna som vill engagera sig som jourfamiljer, fosterföräldrar, kontaktfamiljer etc. och att utbildning för uppgiften med fördel kan ske inom folkbildningen (yrkande 2). Det finns familjer som inte kan erbjuda en god uppväxtmiljö för sina barn. Enligt motionärerna måste samhället göra allt för att ge dessa föräldrar stöd och för att inspirera andra vuxna i kärnfamiljens närhet till stödjande insatser. I motion So673 av Johan Lönnroth m.fl. (v) hemställs att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om fritidsgårdars fortsatta utveckling och överlevnad (yrkande 4). Enligt motionärerna främjar fritidsgårdarna ett levande lokalt kulturliv och ger många unga en social trygghet. Eftersom verksamheten inte är lagreglerad är den särskilt utsatt i tider av kommunala nedskärningar. Fritidsgårdsbeståndet minskade med 22 % mellan 1990 och 1993. Motionärerna anser att det är väsentligt att undersöka vilka insatser som behövs för att fritidsgårdarna skall utvecklas och överleva. Ett motionsyrkande rör homosexuella ungdomars utanförskap. I motion So673 (v) begärs ett tillkännagivande rörande homosexuella ungdomar (yrkande 6). Enligt Ungdomsstyrelsen är den viktigaste frågan när det gäller homosexuella ungdomars situation hur det utanförskap som många känner skall kunna brytas. Motionärerna anser att frågan bör prioriteras. Barn som växer upp i sekter berörs i en motion. I motion So211 av Carina Hägg (s) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet av ökade kunskaper om situationen för de barn som växer upp i sekter. Enligt motionären föreligger inte i dag tillräcklig kunskap om villkoren för de barn som växer upp i sekter. Få vuxna kontakter utanför sektens kontroll gör det svårt att upptäcka problem hos barnen. Motionären ifrågasätter om barn i sekter får tillräckligt med uppmärksamhet och stöd från samhället.
Skrivelsen I skrivelsen anges exempel på grupper av barn som traditionellt brukar anses vara i behov av särskild uppmärksamhet inom socialtjänsten för att deras behov av stöd, skydd och hjälp skall tillgodoses. Det rör sig bl.a. om barn som utsatts för fysisk eller psykisk misshandel, sexuella övergrepp, barn som växer upp i miljöer där det förekommer våld, barn till missbrukare samt barn till psykiskt sjuka. Regeringen anser att det mer är allvaret i barnets problem som avgör hur arbetet inom socialtjänsten skall prioriteras än vilket slags problem barnet har. Utvecklingsarbete pågår inom olika delar av socialtjänsten för att förbättra det sociala arbetet med barn, bl.a. med stöd av medel från Socialstyrelsen och länsstyrelserna. Regeringen påpekar att antalet polisanmälda fall av barnmisshandel har ökat markant under de senaste tio åren. Oavsett om detta beror på ökad anmälningsbenägenhet eller en faktisk ökning av barnmisshandel och våld mellan barn och ungdomar är det enligt regeringen angeläget att åter fästa uppmärksamhet på problemet med barnmisshandel. Regeringen har för avsikt att tillsätta en särskild utredning om barnmisshandel och därmed sammanhängande frågor. Regeringen anför vidare att frågor om sexuella övergrepp mot barn har varit i fokus under hela 1990-talet. Antalet rapporterade sexualbrott har ökat stadigt under de senaste tjugo åren men minskar enligt BRÅ nu något. Minskningen är tydlig när det gäller sexualbrott mot barn begångna i en nära relation. Antalet anmälda fall av annat sexuellt ofredande har dock fortsatt att stiga. Vid en hearing hösten 1997 med företrädare för frivilligorganisationerna diskuterades regeringens förslag till handlingsplan mot kommersiell sexuell exploatering av barn (Ds 1997:54). Efter ytterligare beredning kommer regeringen under våren 1998 att presentera en sådan nationell handlingsplan. Delar av de förslag som Barnkommittén, Barnpsykiatrikommittén och Föräldrautbildningsutredningen har lämnat kommer enligt skrivelsen att arbetas in i den proposition som regeringen har för avsikt att lämna under våren 1998.
Bakgrund och tidigare behandling Regeringen anför i budgetpropositionen 1997/98:1 att kommunernas insatser för barn och ungdom generellt ges hög prioritet. En bred samverkan mellan kommuner och andra aktörer utvecklas på många håll i syfte att ge effektivare hjälpinsatser. Utvecklingen av adekvata stöd- och behandlingsinsatser för förebyggande och tidiga åtgärder i öppenvård fortsätter, anförs det. Socialstyrelsen har haft i uppdrag att göra en uppföljning av rapporten Barns villkor i förändringstider i de delar som styrelsen fann mest angelägna. Socialstyrelsen har med anledning av uppdraget redovisat rapporterna Individ- och familjeomsorgens arbete med barn 0-12 år samt Individ- och familjeomsorgens arbete med ungdomar (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1998:4 respektive 5). Av rapporterna framgår bl.a. att resurserna för socialtjänstens arbete med utsatta ungdomar har ökat i mer än hälften av kommunerna sedan 1993. När det gäller socialtjänstens barnavårdsinsatser har kommunerna visserligen inte skurit ned resurserna men antalet barnavårdsanmälningar, ansökningar och utredningar har ökat i större kommuner och storstadsområdena under de senaste åren. Antalet barn som är föremål för en barnavårdsutredning har ökat från ca 6 600 år 1993 till närmare 10 000 år 1997. Förklaringarna kan enligt Socialstyrelsen vara att risken för att barn far illa uppmärksammas mer och anmäls mer till socialtjänsten än tidigare, att skolorna skurit ned sina elevvårdsresurser, att socialtjänsten förbättrat sitt samarbete med andra verksamheter, främst skolan, samt att anmälningar och utredningar börjat dokumenteras och registreras bättre. Enligt styrelsen måste konsekvenserna av det ökade inflödet av barnavårdsanmälningar till socialtjänsten särskilt följas och analyseras. En arbetsgrupp tillsatt av Sveriges Läkarförbund har nyligen presenterat en rapport om våldet i samhället, Läkare om våld - medicinska aspekter på våldet och dess konsekvenser. Ett av syftena med rapporten är att redovisa möjligheter och metoder för att förbättra omhändertagandet av våldsoffren och deras anhöriga. Enligt rapporten har antalet anmälda fall av misshandel mot barn under 15 år ökat från ca 950 fall 1994 till nästan 4 400 1995. Under 1994 rapporterades drygt 1 000 fall av sexualbrott mot barn under 15 år. I betänkande 1996/97:SoU8 behandlade utskottet motionsyrkanden om förebyggande arbete i syfte att förhindra en negativ utveckling hos barn. I betänkandet, till vilket hänvisas, finns en utförlig redovisning av olika insatser och verksamheter på området (s. 27-33). I motionerna begärdes tillkännagivanden om bl.a. förebyggande arbete på olika nivåer i samhället, vikten av samverkan mellan myndigheter, barn i familjer med missbruksproblem och om en utredning kring särskilt utsatta barn. Utskottet avstyrkte motions-yrkandena med hänvisning bl.a. till redan utfört arbete och pågående verksamheter på området samt till den kommande socialtjänstpropositionen. Utskottet avstyrkte även ett motionsyrkande om att öka möjligheterna att utse kontaktman/ombud för barn med motiveringen att det inte var berett att ta ett sådant initiativ. Riksdagen följde utskottet. I betänkande 1996/97:SoU18 behandlade utskottet regeringens proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen samt motioner om bl.a. stöd till missbrukares anhöriga. Utskottet anförde att det är särskilt angeläget att socialtjänsten tidigt uppmärksammar och stöder barn till missbrukare. Ett gott samarbete behövs mellan bl.a. socialtjänsten och mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen, skolan, barnpsykiatrin och polisen för att tidigt kunna upptäcka och stödja barn som lever i familjer med missbruk. Utskottet påpekade bl.a. att antalet verksamheter som riktar sig till barn till missbrukare ökar samt att regeringen i den ifrågavarande propositionen föreslagit att anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen skulle utvidgas. Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet. Regeringen har i skrivelse 1996/97:93 lämnat en redogörelse för metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet behandlade skrivelsen i betänkande 1996/97:SoU16, vari ges en utförlig redogörelse för de insatser som görs för dessa barn och för det arbete som i övrigt sker när det gäller sexuella övergrepp mot barn. I betänkandet behandlades även ett antal motionsyrkanden om sexuella övergrepp mot barn, bl.a. om behovet av ett ökat rättsskydd för barn och av utbildning för personal inom rättsväsendet, polisen, socialtjänsten, hälso- och sjukvården, barnomsorgen och skolan samt om att ge barn en ?frizon?. Utskottet uttalade i denna del bl.a. följande:
Utskottet delar uppfattningen i skrivelsen att ärenden där barn varit utsatta för sexuella övergrepp är mycket känsliga och komplicerade. De yrkesgrupper som kommer i kontakt med dessa barn i sin verksamhet behöver goda kunskaper och genomtänkta arbetsmetoder. Dessa ärenden fordrar också nära samarbete mellan olika myndigheter. Utredningar och insatser måste samordnas. De samrådsgrupper som nu finns i allt fler kommuner har här en viktig uppgift. I samrådsgrupperna ingår representanter för socialtjänsten, åklagarmyndigheten och/eller polisen samt BPU/PBU. Företrädare för andra myndigheter deltar i den mån de är berörda. Ett välutvecklat samarbete mellan berörda myndigheter förbättrar förutsättningarna för en bra handläggning och ett effektivt stöd till det berörda barnet. Utskottet vill vidare betona vikten av att utredningen bedrivs skyndsamt. Korta handläggningstider måste eftersträvas hos polis och åklagare. Utskottet instämmer med justitieutskottet att det är av största vikt att uppmärksamma formerna för handläggningen av dessa ärenden. I propositionen om ändring i socialtjänstlagen föreslås att vissa tidsfrister införs i socialtjänstlagen för att markera att dessa utredningar skall bedrivas skyndsamt. Utskottet vill betona att i socialnämndens utredningsansvar också ingår att överväga frågan om barnets kontakt under utredningstiden med den som misstänks ha utsatt barnet för övergrepp. Barnets behov av skydd från fortsatta övergrepp och risken för hot och påtryckningar måste enligt utskottets mening ha helt avgörande betydelse för socialnämndens bedömning av om kontakten kan och bör upprätthållas under utredningstiden. Utskottet vill även betona vikten av en god utbildning av berörda yrkeskategorier. Såväl grundutbildningen som vidareutbildningen för poliser är föremål för översyn. I dagarna har regeringen beslutat om direktiven till en översyn av lärarutbildningarna (dir. 1997:54). Enligt direktiven ingår även att se över vidareutbildningen av lärare. Utskottet utgår från att i utbildningarna även kommer att ingå kunskap om barn som utnyttjats sexuellt eller misstänks ha utnyttjats sexuellt. Slutligen kan utskottet konstatera att förslag till en nationell handlingsplan presenteras i dagarna för att ligga till grund för det fortsatta arbetet med ärenden om barn som utsatts för sexuella övergrepp. Även motionsyrkanden om stöd och behandling för barn som utsatts för övergrepp behandlades. Utskottet anförde i denna del följande:
Utskottet delar uppfattningen i motionerna att det är angeläget med ett kvalificerat stöd till de barn som utsatts för sexuella övergrepp. I regeringens skrivelse redovisas det metodutvecklingsarbete som pågår på olika håll i landet. Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete som syftar till att belysa det aktuella kunskapsläget om sexuella övergrepp mot barn. I arbetet ingår att samla in och ställa samman resultat från forskning, utvecklingsinsatser och kvalificerat utredningsarbete. Arbetet, som beräknas vara klart i början av år 1998, kan bl.a. komma att leda till en revidering av styrelsens allmänna råd. Frivilligorganisationer som arbetar med att utveckla metoder för att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp prioriteras när det gäller stöd från Allmänna arvsfonden. Barnpsykiatrikommittén, som skall slutföra sitt arbete till den 31 december 1997, kommer att särskilt belysa strukturen inom barnpsykiatrin och socialtjänsten för att garantera metodutveckling och möjliggöra insamling av kunskap om sexuella övergrepp och misshandel av barn och ungdomar. Ett värdefullt arbete bedrivs också vid BUP- Elefanten i Linköping med inriktning på behandling av barn som utsatts för sexuella övergrepp samt forskning och metodutveckling. Där bedrivs också utbildning av personal från polisen, socialtjänsten och den psykiatriska hälso- och sjukvården. Inom Statens institutionsstyrelse bedrivs aktivt behandlingsarbete med ungdomar och vuxna som utsatts för sexuella övergrepp som barn. Här finns också behandlingsmöjligheter för ungdomar som begått sexuella övergrepp. En arbetsgrupp kommer inom kort att presentera förslag till en nationell handlingsplan för åtgärder mot sexuell exploatering av barn. Ett omfattande arbete pågår således när det gäller att utveckla hjälpen och stödet till barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen och skyndsamt vidtar ytterligare åtgärder om det behövs. Utskottet anförde följande med anledning av en motion om flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp:
Utskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning att det är särskilt viktigt att barnens situation uppmärksammas i asyl- och kommunmottagandet. Portalparagrafen i utlänningslagen har kompletterats med en bestämmelse om att det i alla fall som rör ett barn särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Flyktingbarn har rätt till samma hälso- och sjukvård som barn som är bosatta i Sverige. För barn som kommer ensamma till Sverige finns en särskild mottagningsverksamhet. Det ingår som en normal del i mottagandet av flyktingfamiljer att Invandrarverkets personal beaktar att många flyktingbarn har utsatts för olika trauman och kan behöva hjälp med att hantera dessa. Socialarbetare, barnomsorgspersonal och skolpersonal har en viktig uppgift att möta dessa barn och se de särskilda behov de kan ha. Fortbildningsverksamhet om barnkonventionen och bemötandet av barn har nyligen hållits inom verket. Inför hösten planeras utbildning om hur barns trauma skall beaktas i utredningar och hur föräldrar kan motiveras att ta ett aktivt föräldraansvar. Utskottet vill här peka på att flyktingbarn kan ha utsatts för både sexuella övergrepp och krigstrauman, vilket kräver särskilda insatser av Invandrarverkets personal. Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen när det gäller flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp. Ett enigt utskott avstyrkte samtliga motioner, de flesta med motiveringen att de i huvudsak var tillgodosedda. Riksdagen följde utskottet. Socialförsäkringsutskottet behandlade i betänkande 1996/97:SfU5 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv motionsyrkanden om amnesti till gömda barnfamiljer. Utskottet ansåg att det är ett allvarligt problem att många personer kan antas hålla sig gömda i Sverige kanske långa tider. Särskilt allvarligt är det när barn finns med i bilden med hänsyn till riskerna för att barnet skadas i sin hälsa och utveckling. Utskottet påpekade att såväl Flyktingpolitiska kommittén som Barnkommittén är av uppfattningen att samhällets åtgärder måste inriktas på att dels minimera antalet barn som gömmer sig, dels begränsa skadeverkningar för de barn som drabbas. Kommittéerna har bl.a. framhållit att det gäller att skapa bättre förståelse för de beslut som fattas. Utskottet uttalade att om familjer som får avslag på sina ansökningar kan förutse att de får stanna om de håller sig undan en tid kommer med all sannolikhet ännu fler barn att gömmas. Insatserna måste i stället ha den inriktning som Flyktingpolitiska kommittén och Barnkommittén anvisat. Utskottet underströk betydelsen av väl motiverade beslut för att skapa förståelse för att ansökningar om uppehållstillstånd avslås, när sökandena inte har tillräckliga skäl att stanna i landet. Utskottet förutsatte också att de berörda myndigheterna verkar för fortlöpande kontakter med frivilligorganisationer och samfund. Motionsyrkandena avstyrktes. Den 1 januari 1998 trädde nya bestämmelser i socialtjänstlagen i kraft, bl.a. om anmälningar till socialtjänsten om barn som far illa. Enligt 71 § första stycket socialtjänstlagen bör anmälan göras av var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Stycket har ändrats för att markera att en anmälan till socialtjänsten inte förutsätter att det står klart att ett barn utsätts för skadlig behandling utan att det räcker att man har grundad anledning att misstänka missförhållanden. En annan ändring är att uppmaningen inte längre inskränks till fall när den unge far illa i hemmet. I 71 § andra stycket regleras anmälningsskyldigheten för myndigheter vars verksamhet rör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Anmälningsplikt gäller numera även för dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. I den nya 7 a § i socialtjänstlagen stadgas att insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet och att det för utförande av socialnämndens uppgifter skall finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. I proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen anförs att frågan om kompetens och kunskapsutveckling är av central betydelse för socialtjänstens möjligheter att erbjuda insatser av god kvalitet. Kompetensutveckling måste ske ute i verksamheten och vara en integrerad del i en ständigt pågående underhålls- och förnyelseprocess. Eftersom inriktning och kvalitet på grund- och vidareutbildningarna spelar en betydande roll för senare satsningar på intern kompetensutveckling, är det vidare av stor vikt att samhällets utbildningssatsningar följer de nya krav som verksamheter i ständig förändring ställer. I propositionen anförs att socialtjänsten bör beakta behovet av tidiga insatser inom alla verksamheter för vuxna, barn och ungdomar. Särskilt stöd bör ges åt barn som tidigt uppvisar problembeteenden eller som har föräldrar som har svårt att klara sin fostrande roll. Enligt regeringen är det angeläget att missbrukares barn tidigt uppmärksammas och ges stöd. Genom tidiga stödinsatser för barn och andra anhöriga till missbrukare kan framtida skador förebyggas. Enligt regeringen ger insatser för gravida missbrukare och missbrukande föräldrar, som ofta bedrivs i samarbete mellan socialtjänsten och mödra- och barnhälsovården, goda utsikter att kunna bryta missbruk under graviditet och barnets första levnadsår. Relativt små insatser har bedömts kunna ge goda resultat, anförs det. Regeringen betonar vidare vikten av att socialtjänsten får stöd av och samverkar med andra samhälleliga verksamheter, t.ex. psykiatrin, sjukvården, mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen, skolan och polisen. Ambitionen att på ett tidigt stadium få kontakt med familjer vars barn och ungdomar är i behov av särskilt stöd kan lättare förverkligas om socialtjänsten har ett gott samarbete med dessa verksamheter, anförs det. I propositionen framhålls även betydelsen av det frivilliga sociala arbetet som utförs av olika organisationer och föreningar men också av enskilda och familjer som svarar för betydande insatser som kontaktpersoner eller kontaktfamiljer och familjehem. I proposition 1997/98:55 Kvinnofrid föreslår regeringen att ett nytt brott, grov fridskränkning, införs i brottsbalken. Brottet avser upprepade kränkningar av en närstående eller tidigare närstående person, dvs. av bl.a. barn eller styvbarn. Regeringen anför att socialtjänsten i sitt arbete med utsatta barn bör ägna särskild uppmärksamhet åt de barn som växer upp i miljöer där det förekommer våld och misshandel. Det är inte ovanligt att dessa barn varit vittne till våldet och de kan också själva ha blivit utsatta för våld i familjen. Det är enligt regeringen angeläget att utveckla metoder och kunskaper om barn i riskmiljöer. Enligt regeringen bör resultaten av bl.a. det utredningsarbete som pågår avvaktas. Därefter bör en samlad bedömning göras av behovet av ytterligare åtgärder för att förbättra situationen för barn som lever i misshandelsmiljöer. Projektet Barn i dag har pågått inom Socialdepartementet under 1996 och 1997 och resulterat i två rapporter, Barn i dag (Ds 1996:57) och Barnens bästa - vår framtid (Gothia 1997). Den förstnämnda rapporten innehåller en utförlig redogörelse för barns livsvillkor i Sverige i dag. I den andra rapporten bearbetas delar av materialet från Barn i dag och kompletteras med en rad exempel på verksamheter som utvecklats positivt under de senaste åren men också aktuella problem och oroande tendenser. Rapporten är mer åtgärdsinriktad och ger bl.a. förslag till olika arbetssätt. Den vänder sig framför allt till dem som arbetar med barn samt politiker i kommuner och landsting. Regeringen fattade i april 1997 beslut om att ställa 15 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden till Folkhälsoinstitutets förfogande för stöd till olika ideella organisationers barn- och ungdomsprojekt, vilka ligger i linje med den nationella handlingsplanen för alkohol- och drogförebyggande insatser. Enligt uppgift från Socialdepartementet kommer en utredning om elev- och skolhälsovården att tillsättas inom kort. Utredningen skall bl.a. kartlägga utvecklingen inom skolhälsovården över tid samt variationerna i verksamheten mellan olika kommuner. Avsikten är bl.a. att få en bild över situationen när det gäller stödpersonal och elever med särskilda behov. Utredningen skall även ge förslag till åtgärder som förbättrar skolhälsovården. Folkhälsoinstitutet har regeringens uppdrag att bl.a. ansvara för en övergripande samordning av insatser för homosexuella, att följa utvecklingen av homosexuellas situation i samhället samt att vidta egna åtgärder och följa andra myndigheters informationsinsatser. FHI gav 1997 ut skriften Vad hände se´n? Riksdagsbeslut och myndigheters åtgärder för att förbättra homosexuellas situation (Folkhälsoinstitutet rapport nr 1997:28). Rapporten belyser vilka åtgärder olika myndigheter har vidtagit för att motverka kvarvarande diskriminering av homosexuella. Syftet är även att aktualisera frågan om homosexuellas situation samt att visa hur olika myndigheter kan medverka till att förbättra den. I rapporten anges att enligt Ungdomsstyrelsens uppfattning är de i dag viktigaste frågorna när det gäller homosexuella ungdomars situation frågor om hur det utanförskap som många känner skall kunna brytas. FHI delar denna bedömning och anser att det är viktigt att ta frågan på fullt allvar. Hittills har åtgärder, frånsett skolområdet, inte skett i någon större omfattning. Det är enligt FHI angeläget att försöka finna lämpliga former för det fortsatta arbetet att minska homosexuella ungdomars utanförskap. Rädda Barnen arbetar med opinionsbildning i frågor som rör våld mot barn och med direkt stöd till familjer där det finns risk för att våld tillgrips. Verksamheten Rädda Barnens hjälptelefon syftar till att stödja och stärka föräldrar i deras föräldraroll. Organisationen har ur Allmänna arvsfonden beviljats 2,4 miljoner kronor för att under en av sina barndagar i mars 1998 anordna en satellitkonferens på temat barnmisshandel. Genom denna satsning nås ett stort antal personer som arbetar med barn och ungdomar i olika verksamheter runt om i landet. Inom Rädda Barnen pågår sedan 1996 projektet Barn som bevittnat eller själva varit utsatta för våld i sina familjer. Det syftar till att kartlägga hur samhällets stöd till dessa barn ser ut och hur stödet kan utvecklas. I boken Barnmisshandel redovisar Barbro Hindberg och Rädda Barnen bl.a. omfattning, orsaker och konsekvenser av barnmisshandel. Med boken avses att ge kunskap om problemet samt inspiration och vägledning när det gäller insatser inom såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten. BRIS (Barnens rätt i samhället) är en ideell organsation som bistår barn som far illa. BRIS huvudsakliga verksamheter är stödtelefonerna Barnens hjälptelefon och BRIS vuxentelefon, opinionsbildning för att förbättra barns och ungdomars villkor samt informations- och utbildningsverksamhet. Barnkommittén påpekar i sitt huvudbetänkande att det enligt barnkonventionens artikel 19 åligger konventionsstaterna att vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barn mot alla former av missförhållanden, vanvård, skada eller våld. Enligt kommittén bör flera olika utbildningsinsatser tolkas in under konventionstexten; föräldrautbildning, utbildning av socialsekreterare, lärare och annan personal inom skolan, barnomsorgspersonal, domare och barnen själva. Det är viktigt att intensifiera arbetet med kompetensutveckling av alla personalkategorier som har att hantera ärenden med barn som far illa. Kommittén ser med oro att antalet fall av barnmisshandel tenderar att öka och föreslår därför att Socialstyrelsen får i uppdrag att noggrant följa utvecklingen och att lämna förslag till erforderliga åtgärder. Det är vidare viktigt, anför kommittén, att ge socialtjänsten och andra myndigheter som arbetar med barn de resurser som krävs ekonomiskt och kompetensmässigt samt att möjliggöra samverkan mellan olika myndigheter. Kommittén föreslår vidare att skollagen skall kompletteras med nationella mål och en rikstäckande basnivå för skolhälso- och elevvård, motsvarande de nationella mål som finns för barnhälsovården. Barnkommittén konstaterar att skolhälsovården, om man ser på landet som helhet, inte drabbats av särskilt stora nedskärningar men att det föreligger stora variationer mellan olika delar av landet. Den stora variationen mellan kommunerna kan enligt kommitténs mening inte anses ligga i linje med barnkonventionens bestämmelser och anda. Barnpsykiatrikommittén föreslår i sitt huvudbetänkande Det gäller livet bl.a. att elevvårdsresurserna skall förstärkas. En grundläggande princip för elevvården skall vara att skolrelaterade problem skall hanteras inom skolan. Elevvårdspersonal bör finnas tillgänglig så att elever själva kan ta kontakt. Elevvårdsteamet skall besitta specialpedagogisk, psykologisk, medicinsk och social kompetens. När en förälder vårdas eller söker hjälp för sitt missbruk eller sina psykiska funktionshinder eller när en förälder är svårt sjuk eller skadad eller när en förälder plötsligt dör, skall enligt kommittén särskilt beaktas barnets behov av information, råd och stöd. Kommittén föreslår att bestämmelser om detta införs i socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen och åliggandelagen. För att ytterligare understryka anmälningsskyldigheten i 71 § socialtjänstlagen och göra den bättre känd för personal utanför socialtjänsten, föreslår kommittén att hälso- och sjukvårdslagen, åliggandelagen och skollagen kompletteras med en hänvisning till paragrafen. Enligt kommittén bör Socialstyrelsen ges i uppdrag att ta fram ett nationellt utvecklingsprogram avseende misshandel och sexuella övergrepp mot barn. Programmet bör omfatta planering för uppbyggnad av regionala kunskaps-centrum, bl.a. för att tillgodose behovet av utbildning och metodutveckling samt av handledning och konsultation ute i kommuner och landsting. Barnpsykiatrikommittén har även avgivit delbetänkandet Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa (SOU 1997:8). I betänkandet anges att den samlade bilden av förekomsten av psykiska problem hos barn är svårtolkad samt att allvarliga oklarheter också råder i fråga om utvecklingen över tid i Sverige. Kommittén föreslår mot bakgrund härav att Socialstyrelsen skulle få i uppdrag att utarbeta en modell för systematisk bevakning och analys av barns och ungdomars psykiska hälsa. Socialstyrelsens Epidemiologiska Centrum (EpC) har haft regeringens uppdrag att utarbeta en sådan modell och avlämnade en rapport i december 1997. Huvudförslaget i rapporten innebär att en ny nationell studie initieras för att mäta barns och ungdomars psykiska hälsa genom att det vart tredje år görs tvärsnittsundersökningar bland en hel årskurs elever i åldern 11-16 år. Barnpsykiatrikommittén föreslår i sitt slutbetänkande att regeringen skall ställa erforderliga medel för fortsatt utredningsarbete och pilotstudier till Socialstyrelsens och EpC:s förfogande, så att modellen för mätning av barns och ungdomars psykiska hälsa kan färdigutvecklas. Kommittén föreslår vidare att den epidemiologiska bevakningen därefter förverkligas och att regeringen tillser att erforderliga medel finns att tillgå. Utredningen om föräldrautbildning ger i sitt betänkande Stöd i föräldraskapet (SOU 1997:161) exempel på olika former av stöd för föräldrar som sviktar i sin föräldraroll och som har behov av riktat stöd eftersom de inte kan förväntas söka hjälp själva, exempelvis föräldrar med psykosociala problem och misshandlade mödrar. Som nämnts ovan kommer regeringen under våren 1998 att presentera en proposition baserad på Föräldrautbildningsutredningens och Barnkommitténs betänkanden. I delbetänkandet Att växa bland betong och kojor belyser Storstadskommittén den snedfördelning av livschanser som finns mellan olika grupper av barn och ungdomar i storstäderna. Snedfördelningen förstärks ytterligare av de kraftiga nedskärningar som kommunerna gjort i barn- och ungdomsverksamheterna. Kommittén föreslår bl.a. att ett pedagogiskt utvecklingsanslag skall inrättas. Ur detta skall skolor kunna söka medel för att bl.a. utveckla och förnya pedagogiken i skolan för att på så sätt bättre kunna svara mot de behov och villkor som eleverna i de utsatta områdena har. Kommittén anser vidare att särskilda medel skall avsättas ur Allmänna arvsfonden för att ideella organisationer skall kunna utveckla sommarlovsverksamhet för barn och ungdomar i de aktuella bostadsområdena. Efter ett tillkännagivande från riksdagen (bet. 1995/96:SoU17) har regeringen tillkallat en särskild utredare med uppgift att undersöka hur samhället, med bevarad respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna, på ett bättre sätt än i dag kan stödja människor som utträtt ur nyandliga rörelser och som därvid hamnat i psykiska kristillstånd. Enligt direktiven (dir. 1996:121) är i dag kunskapen om omfattningen av detta problem, liksom vilken typ av stöd som är påkallad, bristfällig. Utredaren skall därför bl.a. göra en översiktlig bedömning av problemets omfattning och kartlägga icke tillgodosedda behov av stödinsatser. Utredaren skall också överväga vad som kan göras för att förebygga att människor hamnar i kristillstånd av nämnt slag. En utgångspunkt kan enligt direktiven vara att ytterligare uppmuntra ett kritiskt förhållningssätt och förmåga till självständigt tänkande i bl.a. skolan. Uppdraget skall redovisas i september 1998.
Utskottets bedömning Svenska barn och ungdomar är kroppsligt bland de friskaste i världen. När det gäller barnens psykiska hälsa finns det dock tecken på att den goda utvecklingen kan ha brutits och på att skillnaderna i hälsotillstånd ökar mellan barn i olika socioekonomiska grupper. Regeringen anger i budgetpropositionen att kommunernas insatser för barn och ungdom generellt ges hög prioritet. Socialstyrelsen har nyligen konstaterat att kommunerna inte skurit ned sina resurser när det gäller barnavårdsinsatser men att antalet anmälningar, ansökningar och utredningar har ökat markant under de senaste åren. Orsakerna till ökningarna är dock oklara och bör enligt utskottet analyseras och vid behov åtgärdas. Det är angeläget att utvecklingen av stöd- och behandlingsinsatser fortsätter och att insatserna av olika myndigheter samordnas väl. God kvalitet inom barnomsorg, skola och fritidsverksamhet är till gagn för alla barn, i synnerhet för barn med särskilda svårigheter. Det är enligt utskottet viktigt att uppmärksamma de effekter som gjorda besparingar på området har på barnen. Utskottet delar regeringens oro över att skolhälsovårdens resurser på många håll har minskat under 1990-talet och välkomnar därför den kommande utredningen om elev- och skolhälsovården. Utredningen skall bl.a. kartlägga utvecklingen inom skolhälsovården och ge förslag till åtgärder för att förbättra verksamheten. Även Barnpsykiatrikommittén och Barnkommittén framhåller vikten av en god skolhälsovård. Antalet anmälda fall av barnmisshandel har stigit markant under de senaste tio åren. Antalet rapporterade sexualbrott mot barn begångna i en nära relation har visserligen minskat men annat sexuellt ofredande har fortsatt att öka. Utskottet ser med oro på situationen. Det är enligt utskottet angeläget att barn som utsatts för misshandel och sexuella eller andra övergrepp uppmärksammas mer. Utskottet ser därför positivt på att en särskild utredning om barnmisshandel och därmed sammanhängande frågor kommer att tillsättas. Regeringens kommande nationella handlingsprogram mot kommersiell sexuell exploatering av barn kommer att sätta dessa barn i fokus. Anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen när ett barn far illa har nyligen utvidgats. Ett nytt brott, grov fridskränkning avseende upprepade kränkningar av bl.a. barn, föreslås i propositionen om kvinnofrid införas i brottsbalken. Flera kommittéer som nyligen avslutat sitt arbete, bl.a. Barnpsykiatrikommittén, tar upp frågor om särskilt utsatta barn. Ärenden där barn varit utsatta för misshandel eller sexuella övergrepp är mycket känsliga och komplicerade. Det är viktigt att de yrkesgrupper som kommer i kontakt med dessa barn - personal inom socialtjänsten, polisen, domstolarna, skolan, hälso- och sjukvården osv. - har goda kunskaper och genomtänkta arbetsmetoder samt att ett nära samarbete mellan olika myndigheter etableras. Vikten av att personalen inom socialtjänsten har lämplig utbildning och erfarenhet har understrukits genom införandet nyligen av en bestämmelse härom i socialtjänstlagen. Utskottet anser det viktigt att utredningarna i ärenden hos bl.a. socialtjänsten och inom rättsväsendet om barn som misshandlats eller utsatts för sexuella övergrepp bedrivs så skyndsamt som möjligt, dock utan att intresset av att utredningarna blir noggranna och välgjorda åsidosätts. En bestämmelse har nyligen införts i socialtjänstlagen om att utredningar i ärenden om skydd eller stöd av barn skall bedrivas skyndsamt och som regel vara slutförda senast inom fyra månader. I 15 § föräldrabalken stadgas att domstolar i mål om umgänge bl.a. skall beakta risken för att barnet i samband med umgänget utsätts för övergrepp eller annars far illa. När det gäller frågan om ett barn bör ha kontakt med den som misstänks för eller dömts för övergrepp mot barnet, måste risken för att barnet kommer att fara illa beaktas noga. Barnets bästa måste enligt utskottet vara utgångspunkten vid socialnämndernas och domstolarnas bedömning. Det är enligt utskottet angeläget att de barn som utsatts för sexuella eller andra övergrepp erhåller kvalificerat stöd. Utskottet vill även betona vikten av forskning och metodutveckling vad gäller förebyggande och behandlande arbete. BUP-Elefanten i Linköping, vars verksamhet stöds av Socialstyrelsen, utgör ett centrum för aktiv forskning och metodutveckling kring barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet konstaterade i betänkande 1996/97:SoU16 att det pågår ett omfattande arbete när det gäller att utveckla hjälpen och stödet till barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen när det gäller dessa barn och de barn som misshandlats och vidtar ytterligare åtgärder om det visar sig nödvändigt. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna So6 (m) yrkande 3, So9 (v) yrkande 4, So214 (kd) yrkande 5, So607 (mp) yrkandena 2 och 3, So614 (s), So622 (m), So657 (fp), So672 (s, m, c, fp, v, mp, kd) yrkandena 1 och 2, So674 (fp) yrkande 8, So678 (v) yrkandena 2 och 3 samt 5 och 6, So801 (c) yrkande 17, Ju28 (v) yrkande 5 och Ju29 (c) yrkande 3 i huvudsak är tillgodosedda. Motionerna avstyrks därför. Utskottet anser inte att det behövs något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionerna So8 (kd) yrkande 3, So9 (v) yrkande 3 och So10 (mp) yrkande 6. Motionerna avstyrks. I motion So607 (mp) yrkande 1 anförs att barnpsykiatrisk mottagning med specialkompetens på sexuella övergrepp skall finnas tillgänglig för alla. Hur hjälpen och stödet till barn som utsatts för sexuella övergrepp skall organiseras inom hälso- och sjukvården är enligt utskottets mening en landstingskommunal fråga. Motionen avstyrks därmed. När det gäller barn till missbrukare vill utskottet åter framhålla att det är mycket angeläget att socialtjänsten tidigt uppmärksammar och stöder dessa barn. En viktig förutsättning härför är att samarbetet fungerar väl mellan bl.a. socialtjänsten och mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen, skolan, barnpsykiatrin och polisen. Utskottet konstaterade i betänkande 1996/97:SoU18 att antalet verksamheter som riktar sig till barn till missbrukare har ökat. Barnpsykiatrikommittén lägger i sitt slutbetänkande fram förslag för att förbättra situationen för barn till bl.a. missbrukare och psykiskt sjuka. Något tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna So305 (c) yrkandena 7 och 8, So644 (fp) yrkande 4, So649 (v) yrkande 11, So655 (mp) yrkande 14 och So674 (fp) yrkande 10 behövs inte enligt utskottets mening. Utskottet avstyrker motionerna. Statens invandrarverk har huvudansvaret för mottagandet av bl.a. asylsökande samt driver förläggningar. Invandrarverket skall erbjuda asylsökande på förläggning någon form av sysselsättning under väntetiden. För barn och ungdomar upp till 16 år anordnas s.k. familjebaserad verksamhet. Asylsökande barn i grundskoleåldern får undervisning genom kommunens försorg medan Invandrarverket ansvarar för undervisningen av ungdomar i gymnasie-åldern. Enligt utskottet är det viktigt att barnens situation särskilt uppmärksammas i flyktingmottagandet och att berörda huvudmän tillgodoser barnens behov. Ett sådant tillkännagivande som begärs i motion 9 (v) yrkande 1 anser utskottet dock inte nödvändigt varför motionsyrkandet bör avslås. Utskottet delar socialförsäkringsutskottets bedömning att det är ett mycket allvarligt problem att barnfamiljer håller sig gömda i Sverige under långa tider eftersom barnens hälsa riskerar att skadas och deras utveckling försenas. Utskottet instämmer i att samhällets åtgärder måste inriktas på att minimera antalet barn som gömmer sig och begränsa skadeverkningarna för dessa barn. Motion So10 (mp) yrkande 7 om amnesti för gömda barnfamiljer avstyrks. För att socialnämnden skall kunna utse en kontaktperson för barn under 15 år krävs enligt 10 § tredje stycket socialtjänstlagen att barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om barnet självt begär eller samtycker till det. Utskottet är inte berett att ta något sådant initiativ som begärs i motion So677 (v) yrkande 10 och avstyrker därför motionsyrkandet. Av Socialstyrelsens nyligen presenterade rapporter om individ- och familjeomsorgens arbete med barn respektive ungdomar framgår att antalet insatser i form av kontaktfamilj eller kontaktperson ökat kraftigt under de senaste åren och att det i vissa kommuner är svårt att få tag på människor som vill ställa upp som kontaktpersoner. Enligt utskottet gör jourfamiljer och kontaktpersoner m.fl. värdefulla insatser genom att vara ett stöd för barnet och ofta även för föräldrarna. Det är angeläget att kommunerna kan tillgodose behovet av dessa insatser för utsatta barn och ungdomar. Det ankommer på kommunerna att rekrytera dessa personer. Utskottet avstyrker därför motion So653 (kd) yrkande 2. Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion So673 (v) yrkande 4 om att fritidsgårdarna främjar ett levande lokalt kulturliv och bidrar till att ge många unga en social trygghet. Utskottet anser det därför viktigt att kommunerna stöder verksamheten på fritidsgårdarna. Något tillkännagivande till regeringen behövs dock inte. Motionen avstyrks. Såväl Ungdomsstyrelsen som Folkhälsoinstitutet har uppmärksammat regeringen på homosexuella ungdomars situation och på behovet av att bryta deras känsla av utanförskap. Något tillkännagivande till regeringen behövs inte. Motion So673 (v) yrkande 6 avstyrks. Motion So211 (s) handlar om barn som växer upp i sekter. Utskottet anser att förslagen från utredningen om särskilt krisstöd bör avvaktas och avstyrker därför motionen.
Omhändertagande av barn m.m.
Motionerna I motion So613 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om en tydlig lagstiftning som reglerar omhändertagande och utredningsförfarande vid omhändertaganden av barn (yrkande 1). När barn far illa i hemmet är det samhällets skyldighet att ingripa. Ett sådant ingripande måste emellertid enligt motionärerna ske med stor försiktighet och på ett rättssäkert sätt. Enligt motionärerna har många signaler kommit om att socialutredningar görs på ett oacceptabelt sätt, genom att utredaren tar upp det som talar mot klienten och utelämnar det som är till klientens fördel. En lagstiftning liknande bestämmelserna i rättegångsbalken om utredningar i brottmål behövs enligt motionärerna när det gäller utredningar inom socialtjänsten. Lagen måste vidare ändras så att beslut om omhändertagande av barn inte kan delegeras till en mindre grupp. Det bör vara socialnämnd eller motsvarande som fattar dessa beslut, anförs det. I motionen begärs också att ett tillkännagivande görs till regeringen om åtgärder för att hjälpa familjen efter ett omhändertagande (yrkande 3). Enligt motionärerna är det alltför vanligt att familjen lämnas åt sitt öde när barnet tagits om hand. Åtgärder måste vidtas för att lösa den situation som föranlett omhändertagandet. Även familjen/föräldrarna måste erhålla erforderlig hjälp, anförs det. Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om syskonplacering (yrkande 4). När det finns flera syskon som skall placeras måste man enligt motionärerna eftersträva att syskonen placeras i samma familjehem. Om detta inte är möjligt skall syskonen inte placeras längre från varandra än att de kan ha en normal kontakt. Socialtjänsten skall hjälpa barnen till en god kontakt, anförs det. Vidare begärs i motionen ett tillkännagivande om barnens rätt till släktkontakt (yrkande 5). Enligt motionärerna måste barnens rätt till ett naturligt umgänge med sina släktingar tillgodoses. Om det inte finns mycket speciella skäl som talar däremot, måste barn som är familjehemsplacerade ha samma rätt som alla andra barn att få träffa sina anhöriga när de själva vill det. Motionärerna begär slutligen att det görs ett tillkännagivande till regeringen om att det bör tillsättas en kommitté med uppdrag att se över lagstiftningen för att skapa ett humanare omhändertagande av barn samt större rättssäkerhet (yrkande 8). Kommittén skall se över nuvarande lagstiftning och dess tillämpning samt lägga fram förslag till förändringar i syfte att skapa rättssäkerhet och humanare omhändertaganden av barn och ge fosterbarn samma rätt till umgänge med sina anhöriga som andra barn redan har. I motion So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av unga i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 6). Motionärerna anser att socialtjänstlagen skall kompletteras med ett återinförande av den tidigare barnavårdslagens 26 §. Åtgärderna enligt lagrummet vidtogs stegvis och i samråd med den enskilda familjen och inleddes med att de sociala myndigheterna i samarbete med familjen planerade åtgärder som syftade till att stötta familjen. Hjälpte inte detta fanns det möjlighet att komma med förmaningar och eventuellt varningar till familjen. Därefter kunde de sociala myndigheterna lämna föreskrifter om barnets levnadsförhållanden och sedan beordra övervakning av barnet. Först som en sista åtgärd kunde beslut om omhändertagande bli aktuellt. Genom denna bestämmelse bevarades och respekterades familjen som en enhet som själv skulle kunna förbättra sin situation. Nu kommer socialnämndernas åtgärder och agerande ofta överraskande och dessutom för sent, menar motionärerna. I motion So654 av Alice Åström m.fl. (v) hemställs om ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om frivilligt kontraktsförfarande (yrkande 2). Enligt motionärerna bör bestämmelsen om mellantvång utgå ur LVU. Ett tvång i ett inledningsskede, vilket mellantvånget nästan alltid är, skapar undantagslöst motstånd och vanmakt hos den som berörs av åtgärden. Motionärerna föreslår att mellantvånget ersätts med en möjlighet till ett frivilligt kontraktsförfarande mellan myndighet och föräldrar/den omhändertagne. Motionärerna begär vidare att regeringen ges till känna vad som anförts om en kvalitetssäkring av ungdomsvården (yrkande 3). Motionärerna anser att vårdens kvalitet skall ha en överordnad betydelse och vill därför ha en medveten kvalitetssäkring av vårdinnehållet så att en differentiering och individanpassning kommer till stånd. Slutligen begärs i motionen ett tillkännagivande av vad som anförts om forskning (yrkande 4). Enligt motionärerna krävs det en samlad forskning för att finna alternativen och den differentiering som är nödvändig. Motionärerna vill ha en utökning av den forskning som riktar in sig på att få fram adekvata behandlingsformer för ungdomar med psykosociala problem som yttrar sig i hög kriminalitet. I motion So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om unga missbrukare (yrkande 8). Enligt motionärerna måste insatser för unga missbrukare bygga på en aktiv pedagogik och utgå från en social helhetssyn. Tvångsåtgärder mot unga missbrukare med sociala problem kan endast accepteras inom ramen för socialtjänstens verksamhet. All vård som sker med tvång måste underställas en kontinuerlig och noggrann kvalitetskontroll, anförs det. I motion So642 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning skall tillsättas som ser över de långtidsplacerade barnens situation och som lämnar förslag till åtgärder för att garantera särskilt de långtidsplacerade barnens behov av stabilitet, trygghet och bestående relationer. I motion So304 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen bör se över situationen vad avser fosterhem med annan kulturell bakgrund samt hur man kan åstadkomma fler fosterhem med annan kulturell bakgrund (yrkande 11). Enligt motionären rycks barn med utländsk bakgrund ofta helt ur sitt sammanhang när samhället går in med åtgärder med stöd av LVU. Ofta hamnar barnen hos en svensk fosterfamilj som av naturliga skäl inte kan tillgodose barnets behov av en kulturell identitet som fungerar i samspel med det omgivande samhället och som är mycket viktig för ett barn på väg in i vuxenlivet. Enligt motionären finns det i dag alldeles för få fosterhem med annan etnisk bakgrund. I motion So671 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om en översyn av avgiftssystemet vid Statens institutionsstyrelses behandlingshem för unga. Enligt motionärerna tar SIS behandlingshem ut dygnsavgifter som är nästan dubbelt så höga som på andra behandlingshem, trots att de uppbär statsbidrag för sin verksamhet och därmed borde kunna hålla en lägre taxa. Motionärerna anser att en översyn av avgiftssystemet snarast bör genomföras. Fyra motioner handlar om familjerådslag. I motion Sf306 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) hemställs om ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att kommunerna bör få rätt att införa familjerådslag i socialtjänstens verksamhet från den 1 januari 1998 (yrkande 5). Försöksverksamheten med familjerådslag har enligt motionärerna slagit så väl ut att Socialstyrelsens utvärdering av verksamheten inte behöver avvaktas. Redan i dag bör de kommuner som är intresserade av att införa familjerådslag som en arbetsmetod i socialtjänsten ges möjlighet till detta. I motion So10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om barnets rätt till släktkontakt och familjens rätt till familjerådslag (yrkande 4). Motionärerna anser att barnets familj och nätverk måste ges tillfälle att delta i ärenden före beslut om omhändertaganden och placeringar av barn. Familjerådslag bör bli en rättighet i landets alla kommuner. Barnet måste vidare ges samma möjligheter att träffa sina anhöriga och umgås med sin släkt som alla andra barn har, utom då det strider mot barnets bästa. Även i motion So613 (mp) begärs ett tillkännagivande om familjens rätt till familjerådslag (yrkande 2). I motion So625 av Sigrid Bolkéus (s) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet av familjerådslag på behandlingshem m.m. Sammanfattningsvis anser motionären följande: Socialtjänsten skall aldrig placera ett barn enligt 6 § socialtjänstlagen utan det är föräldrarna som skall ta hjälp av institutionen med bistånd från socialtjänsten. Socialsekreterarna bör ge familjer bistånd i ett tidigt skede på deras egna villkor eftersom det lönar sig ekonomiskt på längre sikt. Korttidsinstitutioner bör utnyttjas mer flexibelt med växelvård och olika former av familje- och nätverkssamlingar. Det bör ske ett närmare samarbete mellan socialtjänst, familj, skola och institution där man deltar på lika villkor och i en dialog försöker komma vidare ur svårigheterna. Beslutsfattare bör ge direktiv om att ha ett tydligare fokus på familjen/nätverket och dess resurser då man ger bistånd enligt socialtjänstlagen, såväl vad gäller ansvar, delaktighet som uppdrag. Allt bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen bör ske på nätverkets villkor.
Skrivelsen Regeringen redogör i skrivelsen för de ändringar i socialtjänstlagen som gäller fr.o.m. den 1 januari 1998 och som införts i syfte att stärka barnets ställning inom socialtjänsten. Länsstyrelserna och Socialstyrelsen skall i sitt tillsynsarbete under 1998 särskilt följa hur ändringarna i socialtjänstlagen om barnets bästa får genomslag i arbetet i kommunerna. Enligt regeringen behöver barn som vistats länge i familjehem uppmärksammas. En särskild utredning kommer att tillsättas med uppdrag att behandla modeller för att skapa varaktighet i de fall familjehemsplaceringar blir långvariga. Regeringen anser även att det bör övervägas att se över LVU för att stärka barnperspektivet.
Bakgrund och tidigare behandling I betänkande 1996/97:SoU18 Ändring i socialtjänstlagen behandlade utskottet motionsyrkanden om bl.a. barn- och ungdomsfrågor. Utskottet anförde med anledning av ett yrkande om att ta bort mellantvånget och om kvalitetssäkring av vården att det är först när frivilliga insatser anses otillräckliga som bestämmelserna i LVU om exempelvis mellantvång blir tillämpliga och fann inte någon anledning att ta bort möjligheten att besluta om sådant tvång. Utskottet konstaterade vidare att det i propositionen 1996/97:124 föreslagits en bestämmelse om att socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet samt att regeringen uttalat att en förtroendefull samverkan mellan den enskilde och socialtjänstens personal är av stor betydelse för kvaliteten och att det är väsentligt att den enskilde har ett reellt inflytande över de insatser som ges. I betänkandet behandlades även ett yrkande om att införa en motsvarighet till 26 § barnavårdslagen i LVU. Utskottet vidhöll sin tidigare inställning att de åtgärder som var möjliga enligt barnavårdslagen kommit att sakna praktisk betydelse långt innan lagen upphörde att gälla och att de möjligheter till förebyggande åtgärder som stadgas i LVU fick anses tillräckliga. Ett yrkande om att delegationsrätten för beslut om omhändertagande enligt såväl socialtjänstlagen som LVU bör tas bort behandlades också. Utskottet uttalade att det självklart är angeläget att så långt som möjligt minimera risken för felaktiga beslut i ärenden om omhändertagande av barn och att regeringen därför föreslagit att utredningarna skall förbättras och att kompetensen hos socialarbetarna stärks. Utskottet ansåg inte att socialnämndens möjlighet att delegera beslutsrätten till annan skulle tas bort. Utskottet behandlade även motionsyrkanden om en översyn av rutiner och lagstiftning när det gäller omhändertaganden av barn samt anförde därvid följande:
Regeringen konstaterar att kritik har riktats mot socialtjänstens utredningar i ärenden rörande barn och ungdom. Utskottet anser det angeläget att ingripanden när det gäller barn sker med barnets bästa som målsättning. I propositionen föreslås nya bestämmelser om att socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet samt att dess personal skall ha lämplig utbildning och erfarenhet. Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete med syfte att höja kompetensen hos yrkesgrupper som arbetar med utsatta barn. Möjligheterna till ut- och fortbildning på området har också utökats. De föreslagna bestämmelserna i 50-52 samt 70 a och 70 b §§ SoL om utredningar och dokumentation på socialtjänstens område och om den enskildes rätt till insyn i dokumentationen stärker enligt utskottets mening såväl rättssäkerheten för familjen och den enskildes integritet som skyddet för barnet i fråga. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen vid sin tillsyn av socialtjänsten även fortsättningsvis uppmärksamt följer utvecklingen av kvaliteten i utredningsarbetet rörande vård av barn och unga. Flera motionsyrkanden om familjerådslag behandlades också. Utskottet ansåg att arbetsmetoden bör utvärderas innan ytterligare satsningar på modellen görs. Utskottet avstyrkte samtliga yrkanden. Riksdagen följde utskottet. Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller nya bestämmelser i socialtjänstlagen som syftar till att stärka barnens ställning i socialtjänsten. 1 § har kompletterats med en bestämmelse med lydelsen att när åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Vidare har i 9 § införts en bestämmelse om barns rätt att komma till tals. Sedan årsskiftet gäller även nya regler om socialtjänstens utredningsskyldighet i ärenden som rör underårigas behov av skydd eller stöd. Vid bedömningen av behovet av insatser får socialnämnden konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen skall bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet och inte göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet. Den som berörs skall underrättas om att en utredning inleds. Utredningen skall bedrivas skyndsamt och, om inte särskilda skäl föreligger, vara slutförd inom fyra månader (50 a § SoL). Socialtjänsten skall vara skyldig att slutföra en utredning även om den underårige byter vistelseort, dock inte om den nya kommunen samtycker till att ta över utredningen av ärendet (50 b § SoL). I proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen anför regeringen att utredningar som gäller barn som kan behöva skydd bör ha högsta prioritet inom socialtjänsten och skall inledas utan dröjsmål. Hur utredningsarbetet genomförs beror mer på utredarens kompetens och mindre på lagregler. Enligt regeringen kan ändå de nya reglerna avhjälpa vissa förekommande brister. Det får inte råda något tvivel om att en utredning pågår. Familjen skall alltid informeras om nämndens beslut och avsikter. Regeringen förutsätter vidare att eventuella konsulter informeras om i vilket syfte de anlitas, vilka frågeställningar socialtjänsten vill ha besvarade osv. Ett tydligare utredningsförfarande skapar bättre förutsättningar för ett ökat förtroende för socialtjänstens arbete hos allmänhet och hos andra myndigheter, anförs det. Ytterligare bestämmelser om dokumentation har också införts i socialtjänstlagen, främst i förtydligande syfte och som komplement till förvaltningslagens regler (51 och 52 §§ SoL). Reglerna stadgar bl.a. att handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling skall dokumenteras, att dokumentationen skall utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse samt att dokumentationen skall ske med respekt för den enskildes integritet. 22 § SoL om vård utanför det egna hemmet har också ändrats. Bestämmelsen i tredje stycket om att vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och kontakt med hemmiljön har kompletterats till att omfatta kontakt även med andra närstående än dem som räknas som anhöriga. Vid placering av barn bör vidare i första hand övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående. Barnets bästa skall dock alltid beaktas (22 § fjärde stycket SoL). Regeringen uttalar i proposition 1996/97:124 att de krav som lagen ställer i fråga om samhörighet och kontakt med hemmiljön inte bara handlar om geografisk närhet. Att språkliga och kulturella skillnader i synsätt och bakgrund beaktas och att man väljer ett hem som kan samarbeta med barnets biologiska föräldrar är av största vikt vid alla placeringar och i synnerhet vid placeringar av invandrarbarn. Socialtjänstens personal måste vara lyhörd för föräldrarnas egna önskemål utan att för den skull ge avkall på den professionella bedömningen av vad som är ett lämpligt hem för det enskilda barnet, anförs det. Regeringen anför vidare att föräldrar till placerade barn kan behöva stöd och hjälp under den tid barnet är placerat. Socialtjänsten bör aktivt erbjuda vårdnadshavarna råd, stöd och annan hjälp som de behöver för att upprätthålla en god kontakt med den underårige och familjehemmet, anförs det. Enligt 47 § SoL får uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar ges åt en särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden bl.a. i ärenden som avser medgivande till att ett barn tas emot i ett enskilt hem för stadigvarande vård och fostran (25 § socialtjänstlagen), omprövning av sådana frivilliga placeringar (28 § samma lag) samt omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU. Om nämndens beslut enligt den sistnämnda paragrafen inte kan avvaktas får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om omhändertagande. I 22 § LVU stadgas att socialnämnden under vissa angivna förhållanden får besluta att den unge skall hålla regelbunden kontakt med en särskilt utsedd kontaktperson eller delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten (s.k. mellantvång). Socialstyrelsen anför i rapporten Individ- och familjeomsorgens arbete med barn 0-12 år att generellt sett har kvaliteten i handläggningen av barnavårdsärenden höjts. Handläggningskompetensen har ökat och barnperspektivet har stärkts. Bl.a. länsstyrelsens tillsyn visar dock att det fortfarande finns allvarliga brister. Enligt Socialstyrelsen måste arbetet för att uppfylla de krav som socialtjänstlagen ställer på utredningsarbetet få hög prioritet. Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att utveckla och stärka familjehemsvården. Uppdraget har resulterat i tre rapporter. En del i uppdraget gällde frågan om överflyttning av vårdnaden om familjehemsplacerade barn till familjehemsföräldrarna, för att trygga tillvaron i familjehemmet för de barn som trots alla ansträngningar inte kan återvända hem. I rapporten Ovisshetens barn (SoS-rapport 1995:8) sammanställs kunskap om samt framhålls och förtydligas problem och möjligheter med långvarig vård i familjehem. En ?svensk modell? för varaktighet i familjehemsvården diskuteras, vilken enligt rapporten skulle kunna rymma möjlighet att flytta vårdnaden för barn i de fall det är möjligt och lämpligt, att göra tydliga planer för varaktig familjehemsvård enligt SoL och eventuellt även att fatta beslut om långvarig vård enligt LVU. En annan del av Socialstyrelsens uppdrag var att följa utvecklingen för invandrarbarn i familjehem och bedöma vad som krävs för att de skall kunna bibehålla kontakten med den egna kulturen. Uppdraget avslutades genom rapporten Invandrarbarn i familjehem (SoS-rapport 1995:7). I rapporten konstateras bl.a. att, med undantag av barn med finska föräldrar och ensamma flyktingbarn, närmare 60 % av de placerade invandrarbarnen finns i helt svenska familjehem, 30 % hos släktingar och 5 % i andra familjer med samma etniska bakgrund som barnet. Socialstyrelsen anför att det inte finns några enkla svar på vilken typ av familjehem som bäst tillgodoser invandrarbarnens behov men att ett ökat erfarenhetsutbyte kring svårigheter och lösningar kan vara ett sätt att utveckla kvaliteten i arbetet. Det är vidare angeläget att kommunerna ger familjehem med invandrarbarn, i synnerhet de familjehem som själva är invandrare, ett förbättrat stöd. I Socialstyrelsens Allmänna råd 1986:2 Individinriktade insatser för invandrarfamiljer anförs att bl.a. följande bör beaktas vid beslut om placering av invandrarbarn utanför hemmet: Sträva efter att placera barnet i ett familjehem som har samma kulturella, etniska och språkliga bakgrund som barnet. Undvik särskilt att placera icke svensktalande barn i åldern 2-5 år i svenskt familjehem eftersom barn i den åldern är särskilt känsliga med avseende på bl.a. språkutveckling. I vissa lägen måste etnisk och kulturell närhet gå före geografisk närhet. De längre avstånden mellan biologiskt hem och familjehem måste då kompenseras på annat sätt. Det är dock alltid barnets behov som skall fälla avgörandet vid valet av familjehem, varför det kan bli aktuellt att placera barnet i svenskt familjehem. Det familjehemsplacerade barnet har alltid rätt till sitt ursprung. Före placering i svenskt familjehem skall därför en konkret plan göras upp för hur barnet skall bibehålla kontakten med sitt ursprung. Svenska Kommunförbundet har i samarbete med Socialdepartementet genomfört ett tvåårigt projekt för att pröva modellen med familjerådslag i Sverige. Modellen går ut på att familjen själv kommer fram till bra och hållbara förslag till beslut om hur deras barn skall fostras och växa upp. Föräldrar, barn, släktingar och eventuellt också vänner, grannar och andra i familjens nätverk träffas, diskuterar och gör en handlingsplan. Familjerådslaget förbereds och genomförs av en samordnare som skall vara fristående från socialtjänsten och oberoende av familjen. Socialtjänsten skall godkänna familjens plan och därefter stödja och hjälpa familjen att genomföra planen. Socialtjänsten har också uppföljningsansvaret. Försöksverksamhet med familjerådslag pågick i tio svenska kommuner och avslutades hösten 1997. En av Socialstyrelsen utsedd forskargrupp utvärderar projektet och kommer att avlämna en rapport under hösten 1998. I januari 1998 startade Svenska Komunförbundet ett nytt projekt, familjerådslag för unga brottslingar. Kommittén för brottsförebyggande arbete är uppdragsgivare. Projektet kommer att pågå i elva kommuner under två år. Statens institutionsstyrelse (SiS) har sedan starten 1994 haft en ökande obalans i ekonomin. För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem, innebärande större differentiering framför allt beträffande ungdomsvården, införts. Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag genomfört en utvärdering av SiS verksamhet i syfte att hitta förutsättningar för balans mellan tillgång och efterfrågan (Statens institutionsstyrelse - en granskning av tvångsvårdens organisation och administration). RRV föreslår att SiS vidtar en rad åtgärder för att förbättra kostnadseffektiviteten. SiS har påbörjat arbetet med anledning av RRV:s rapport. Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av SiS organisationsstruktur, finansiella styrning av verksamheten och framtida platsbehov (dir. 1997:113). Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1998. Barnkommittén har bl.a. gjort en genomgång av rättspraxis när det gäller beredande av vård enligt LVU. Kommittén är kritisk mot det sätt lagen är uppbyggd på och utformningen av dess rekvisit och anför att tyngdpunkten i målen synes komma att ligga mer på en utredning av föräldrarnas tillkortakommanden än på en analys av vad som är bäst för barnet. Barnkonventionens utgångspunkt i dessa sammanhang, dvs. det enskilda barnets bästa och respekten för dess åsikter och rättigheter, framgår inte särskilt tydligt, anförs det. Enligt kommittén är det angeläget att se över LVU. Liksom socialtjänstlagen måste LVU förstärkas med ett tydligare barnperspektiv så att det klarare framgår att lagen är en skyddslag där barnets bästa är det primära. Översynen av LVU bör enligt kommittén även avse frågan om att utforma en modell för varaktighet i de fall familjehemsplaceringar blir långvariga. Barnets rätt måste stärkas även när det gäller familjehemsplaceringar. Barnets rätt till kontinuitet i olika avseenden är mycket viktig, oavsett om det handlar om korta eller långa placeringar. Enligt kommittén bör det utvecklingsarbete som har påbörjats av Socialstyrelsen för att stärka barnet i familjehemsvården intensifieras och ges resurser. Kommittén redogör för den ?svenska modell? för varaktighet i familjehemsvården som diskuteras i rapporten Ovisshetens barn och menar att modellen är intressant att vidareutveckla. I Barnpsykiatrikommitténs slutbetänkande behandlas bl.a. utagerande ungdomar med sammansatt problematik i form av missbruk, kriminalitet och psykiska problem. Enligt kommittén är det oacceptabelt att ungdomar som i dag vårdas enligt LVU eller SoL inte alltid erhåller adekvat hjälp för sina psykiska problem genom hälso- och sjukvårdens försorg. Kommittén föreslår att en bestämmelse skall införas i socialtjänstlagen om att socialnämnden skall kunna besluta om ett s.k. behandlingsråd där företrädare för barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten samt personal från hem för vård eller boende tillsammans planerar den unges vård. Landstinget skall ha en skyldighet att delta. Utredningen om föräldrautbildning anger i sitt betänkande Stöd i föräldraskapet att föräldrar med placerade barn behöver råd, stöd och hjälp under den tid som barnet är placerat för att upprätthålla en god kontakt med barnet och familjehemmet. Utredningen betonar att socialtjänsten aktivt bör erbjuda vårdnadshavarna sådant stöd och föreslår att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att utveckla metoder för detta arbete. En särskild utredning har tillsatts med uppgift att göra en översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter (S 1997:16). Utredningen skall bl.a. lämna förslag till hur tillsynen över socialtjänsten kan förbättras och effektiviseras. Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 1999.
Utskottets bedömning Utskottet vill på nytt betona att det är angeläget att ingripanden när det gäller barn sker med beaktande av barnets bästa. I socialtjänstlagen har införts nya bestämmelser om god kvalitet i socialtjänstens insatser, om lämplig utbildning och erfarenhet hos personalen, om utredningsskyldigheten i ärenden som rör skydd eller stöd av underåriga samt om dokumentation. Bl.a. stadgas att utredningen skall bedrivas skyndsamt och på ett sådant sätt att ingen onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Den som berörs skall underrättas om att en utredning inleds. Dokumentationen i ärenden skall utformas med respekt för den enskildes integritet och det skall antecknas om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig. De nya bestämmelserna i socialtjänstlagen stärker rättssäkerheten för familjen, den enskildes integritet och skyddet för barnet i fråga. Någon anledning att ta bort delegationsrätten för beslut om omhändertagande av barn föreligger enligt utskottets mening inte. Socialstyrelsen har konstaterat att kvaliteten i handläggningen av barnavårdsärenden höjts de senaste åren, att handläggningskompetensen ökat och att barnperspektivet stärkts men att det fortfarande finns brister. Utskottet vill framhålla vikten av att arbetet för att uppfylla de krav som lagstiftningen ställer på utredningsarbetet ges hög prioritet. Utskottet förutsätter att utvecklingen följs noga även fortsättningsvis. Enligt 22 § socialtjänstlagen gäller att vården av ett barn utanför hemmet bör utformas så att den främjar barnets samhörighet med anhöriga och andra närstående samt barnets kontakt med hemmiljön. I linje härmed ligger enligt utskottet att socialtjänsten bör eftersträva att placera syskon i samma familjehem eller i vart fall så att kontakten mellan syskonen underlättas så långt som möjligt. I 26 § socialtjänstlagen stadgas att socialnämnden är skyldig att lämna vårdnadshavarna till barn som placerats utanför hemmet råd, stöd och annan hjälp som de behöver. Eftersom huvudprincipen är att barnet så småningom skall återvända till den ursprungliga miljön är det enligt utskottet nödvändigt att de biologiska föräldrarna får hjälp att reda ut den situation som föranlett omhändertagandet av barnet. Enligt skrivelsen överväger regeringen att tillsätta en utredning för att se över LVU i syfte att stärka barnperspektivet. Utskottet anser att motion So613 (mp), yrkandena 1, 3-5 och 8, i huvudsak får anses tillgodosedd. Motionen avstyrks därför. De åtgärder som var möjliga enligt 26 § barnavårdslagen hade kommit att sakna betydelse långt innan lagen år 1982 upphörde att gälla. Utskottet vidhåller att de möjligheter till förebyggande åtgärder som LVU ger får anses tillräckliga och att det saknas anledning att införa en motsvarighet till nämnda paragraf i LVU. Motion So610 (m) yrkande 6 avstyrks. Utskottet har tidigare anfört att det saknas anledning att ta bort möjligheten att besluta om s.k. mellantvång enligt LVU. Utskottet har inte ändrat uppfattning och avstyrker därför motion So654 (v) yrkande 2. I socialtjänstlagen har, som tidigare nämnts, införts en bestämmelse om att socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet. Regeringen uttalade i proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen att en förtroendefull samverkan mellan den enskilde och socialtjänstens personal är av stor betydelse för kvaliteten i socialtjänstens insatser och att det är väsentligt att den enskilde har ett reellt inflytande över de insatser som ges. Regeringen framhöll samtidigt vikten av en kontinuerlig uppföljning och utvärdering av socialtjänstens insatser och betonade Socialstyrelsens roll när det gäller att bl.a. ge stöd till lokalt utvecklingsarbete och att utveckla modeller för utvärdering. Utskottet avstyrker med vad som nu anförts motionerna So654 (v) yrkande 3 och So649 (v) yrkande 8. Barnpsykiatrikommittén tar i sitt slutbetänkande upp undersökningar som gjorts kring s.k. utagerande ungdomar med blandproblematik samt presenterar ett förslag som syftar till att förbättra vården av dessa ungdomar. Betänkandet kommer att remissbehandlas. Utskottet, som anser att regeringens kommande förslag bör avvaktas, avstyrker motion So654 (v) yrkande 4. Regeringen har för avsikt att tillsätta en utredning med uppdrag att överväga olika modeller för att skapa varaktighet i de fall familjehemsplaceringar blir långvariga. Enligt utskottet är motion So642 (kd, m, c, fp) tillgodosedd och bör därför avslås. Socialtjänsten bör enligt Socialstyrelsen sträva efter att placera invandrarbarn i ett familjehem med samma kulturella, etniska och språkliga bakgrund som barnet. Vidare framgår av 22 § fjärde stycket socialtjänstlagen att det vid placering av barn i första hand bör övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående men också att barnets bästa alltid skall beaktas. Utskottet anser det särskilt angeläget att ett barn med invandrarbakgrund kan behålla kontakten med sitt etniska ursprung. Huvudregeln bör därför vara att placera barnet hos släktingar eller i ett annat hem med samma kulturella, etniska och språkliga bakgrund som barnet. En bedömning av vad som är barnets bästa måste dock göras i varje enskilt fall. Om barnet placeras i ett svenskt familjehem bör socialtjänsten på andra sätt hjälpa barnet att behålla kontakten med sitt ursprung. Enligt utskottet är det angeläget att kommunerna satsar på att öka andelen utländska familjehem men även att de som nu finns erhåller ett gott stöd. Utskottet avstyrker motion So304 (mp) yrkande 11. En särskild utredare har fått i uppdrag att göra en översyn av SiS organisationsstruktur, finansiella styrning av verksamheten och framtida platsbehov. Utredaren skall bl.a. se över den nuvarande blandfinansierade modellen samt bedöma i vilken grad kommunernas ansökan och beslut om vård vid SiS institutioner påverkas av avgifternas storlek. Motion So671 (s) får därmed anses tillgodosedd och avstyrks därför. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ om familjerådslag innan utvärderingen av arbetsmetoden är klar. Inget hindrar en kommun att redan nu involvera barnets familj och nätverk i utredningen inför t.ex. ett beslut om omhändertagande och placering av ett barn. Av den tidigare nämnda rapporten från Socialstyrelsen om individ- och familjeomsorgens arbete med barn framgår att det berörda barnets nätverk i flertalet av de undersökta kommunerna har fått ökad betydelse i det sociala arbetet. Utskottet avstyrker därmed motionerna So10 (mp) yrkande 4, So613 (mp) yrkande 2, So625 (s) och Sf306 (fp) yrkande 5.
Hälsovård för barn och ungdomar
Motionerna I motion So801 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs om ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om ett tydligt barnperspektiv i den nationella forskningsplanen kring ojämlikhet i hälsa (yrkande 13). Enligt motionärerna krävs det speciella insatser för att stimulera och stödja en tvärvetenskaplig forskning kring orsakerna till skillnaderna i ohälsa bland barn med olika social bakgrund. Den nationella forskningsplanen kring ojämlikhet i hälsa bör inkludera ett tydligt barnperspektiv. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande av vad som anförts om vikten av ett barnperspektiv i övergripande mål och riktlinjer för hälso- och sjukvårdens medverkan i folkhälsoarbetet (yrkande 14). I de övergripande målen och riktlinjerna måste enligt motionärerna vikten av ett tydligt barnperspektiv betonas. Det är nödvändigt att skapa ett generellt heltäckande system för förebyggande vård som innefattar individ-, familje- och samhällsinriktade insatser och som bedrivs i nära samverkan med bl.a. föräldrar, skolan, socialtjänsten och frivilliga organisationer, anförs det. I motion So282 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om valfrihet i barnhälsovården (yrkande 11). Motionärerna vill införa en form av barnhälsovårdspeng så att föräldrarna själva kan välja barnavårdsmottagning. Samma kvalitetskrav skall gälla för den privata verksamheten som inom landstingets verksamhet, anförs det. I motion So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om barnsjukvårdens utveckling (yrkande 1). Motionärerna påpekar att antalet vårdplatser för sjuka barn har minskat med ca 15 % de senaste tio åren och att verksamheter ofta centraliserats till de större sjukhusen. Motionärerna framhåller att avståndet till sjukvården kan vara avgörande för utgången i akuta fall samt att närheten till anhöriga och kamrater är viktig vid sjukdom. Enligt motionärerna bör bassjukvården finnas så nära medborgarna som möjligt medan den mest specialiserade sjukvården av kvalitetsskäl bör ges på större sjukhus. Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om antalet vårdplatser inom barnsjukvården (yrkande 8). Motionärerna anför att vårdtiderna på sjukhus tenderar att bli allt kortare. Det är tungt och jobbigt för föräldrarna att ta på sig hela ansvaret för ett sjukt barn i hemmet. När de känner sig trötta, pressade och kanske oroliga upplever även barnet otrygghet. En ytterligare dag på sjukhuset kan enligt motionärerna då vara ovärderlig. Motionärerna påtalar även att många har långt till närmaste barnklinik och att det är avgörande från både medicinsk synvinkel och ur trygghetsperspektiv att snabbt kunna komma tillbaka om sjukdomen skulle förvärras. Enligt motionärerna måste därför behovet av vårdplatser inom barnsjukvården noga följas upp. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande om barnläkarkompetens i sjukvården (yrkande 2). Enligt motionärerna sköts barnavårdscentralernas verksamhet numera i stort sett av distriktssköterskor och allmänläkare. Motionärerna anser att barnläkarkompetensen skall vara en naturlig del i primärvården och att konsultverksamhet av barnläkare bör vara ett minimikrav. Såväl barnpsykologer som kuratorer har vidare en viktig uppgift, anförs det. Om teamet fungerar skapas förutsättningar för en riktig helhetsbedömning och nödvändiga åtgärder kan vidtas snabbt. Vidare får hela teamet en bredare kompetens, vilket kommer barnen till godo. Motionärerna yrkar även att regeringen skall ges till känna vad i motionen anförts om nationella riktlinjer för skolhälsovården (yrkande 3). Dessa riktlinjer bör enligt motionärerna undanröja den ojämlikhet som råder mellan olika kommuner vad gäller tillgång till skolhälsovårdande resurser. Motionärerna påpekar att utformningen och resurserna till skolhälsovården ofta utgår från bedömningar gjorda av enskilda rektorer, vilka sällan har nödvändig kompetens för att göra dessa avvägningar. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande om handlingsplaner inom barnhälsovårdens förebyggande arbete (yrkande 4). Enligt motionärerna är vi dåliga på att uppmärksamma psykosociala problem hos barn. Motionärerna anser att arbetet med de familjer som har behov men inte efterfrågar hjälp bör intensifieras och att konkreta handlingsplaner bör upprättas. Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om kvalitetssäkring (yrkande 6). Motionärerna anser att arbetet med kvalitetssäkring för barnhälsovården skall prioriteras och utvecklas för att vården även fortsättningsvis skall kunna garanteras ett bra innehåll och goda resultat oberoende av organisationsform. Inom all kvalitetssäkring är det resultaten som är viktigast att mäta. Inom barnsjukvården kan dock resultaten många gånger avläsas först efter mycket lång tid. Det finns enligt motionärerna därför anledning att vidga perspektivet och även se på faktorer i vårdens struktur och process som har betydelse för ett gott resultat. I motionen begärs också ett tillkännagivande till regeringen om barncentrum (yrkande 9). Enligt motionärerna har många länssjukhus och universitetssjukhus byggt upp s.k. barncentrum där alla barn och ungdomar i åldrarna 0-18 år vårdas, oberoende av diagnos och kliniktillhörighet. Barn är hela tiden i utveckling, både kroppsligt och själsligt, vilket ställer särskilda krav på medicinska ställningstaganden och omvårdnad. För att ha reella möjligheter att ha ett heltäckande team är det enligt motionärerna ofta nödvändigt att ha alla barnen på samma klinik. Motionärerna anser därför att erforderliga initiativ bör tas för att bygga ut verksamheten med barncentrum. I motion So201 av Barbro Westerholm (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lekterapi för barn som vårdas på sjukhus. Motionären anför att nedrustningen vid lekterapienheterna inverkar negativt på sjukhusvårdade barns situation eftersom lekterapin är av största betydelse för deras livskvalitet och möjligheter till tillfrisknande. Motionären anser att Socialstyrelsen därför bör ges i uppdrag att inom ramen för sitt tillsyns- och kvalitetssäkringsansvar se till att barnens behov av lekterapi blir tillgodosett, att de nedskärningar som negativt går ut över barnen stoppas och att resurserna återställs till en nivå som tillgodoser barnens behov. I motion So252 av Alf Eriksson m.fl. (s) yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om informationsskyldighet för hälso- och sjukvården vid behandling av unga alkohol- eller narkotikapåverkade. Enligt motionärerna är det oklart huruvida personal inom hälso- och sjukvården är skyldiga att informera vårdnadshavarna när ungdomar kommer till sjukhus med anledning av sitt missbruk, akut eller på grund av någon drogrelaterad sjukdom. Det har inträffat att föräldrarna inte fått någon information, vilket fått till följd att missbruket kunnat fortsätta utan vårdnadshavarnas kännedom. Motionärerna anser det angeläget att lagen tydligt anger att då minderåriga besöker sjukvården på grund av missbruk skall, om synnerliga skäl inte föreligger, vårdnadshavaren informeras om det inträffade. I motion So339 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) hemställs att regeringen skall ges till känna vad i motionen anförts om arbetet med en svensk amningsstrategi. Enligt motionärerna visar amningsstatistiken en glädjande ökning, men det är ändå över en femtedel av barnen som vid två månaders ålder inte längre får enbart bröstmjölk. Personalen på ett s.k. amningsvänligt sjukhus fann vid en undersökning att en tredjedel av de nyfödda barnen får bröstmjölksersättning på BB. Motionärerna välkomnar de signaler som kommit om att återuppliva arbetet med WHO:s Baby Friendly Hospitals Initiative och vill understryka behovet av en god samordning av insatser från myndigheter och frivilligorganisationer. I motion So315 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) hemställs om ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att statligt organisationsstöd skall utgå till Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd. Föreningen har enligt motionärerna som mål att stödja familjer som förlorat barn i plötslig spädbarnsdöd samt att sprida information och befrämja forskning kring plötslig spädbarnsdöd. Enligt motionärerna behöver föreningen komma i åtnjutande av statligt organisationsstöd för att kunna fortsätta sin verksamhet. Motionärerna anser att nuvarande regler för att erhålla statligt organisationsstöd bör ändras så att även organisationer som Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd kan erhålla sådant stöd. I motion So220 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot fetalt alkoholsyndrom (FAS). Motionärerna anför att det enligt uppgift föds mellan 100 och 150 barn i Sverige varje år med FAS, dvs. skador som orsakats av att modern druckit alkohol under graviditeten. Därtill kommer 200-300 barn som får mindre omfattande skador men ändå bestående handikapp. Den mänskliga tragedin bakom siffrorna är oerhörd, anför motionärerna. Dessutom uppgår samhällskostnaderna för FAS till 550 miljoner kronor årligen. Dessa pengar borde enligt motionärerna i stället användas till exempelvis upplysning om alkoholens risker för unga kvinnor och till vård och rehabilitering av kvinnliga missbrukare. I motion So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om olika åtgärder syftande till att stödja personer som lider av stamning (yrkande 4). Enligt motionärerna uppskattas mellan 4 och 5 % av befolkningen tala stammande under någon period av sitt liv. Motionärerna anser att utbildningskapaciteten för logopeder måste ökas och att vakanta logopedtjänster, särskilt inom primärvården, måste tillsättas. Barn med stamning kan i dag få vänta flera år innan de får remiss till specialist, med risk för att stamningen blir befäst. Motionärerna anser vidare att en kompetensutveckling behövs hos BVC-personal, husläkare och lärare om stamningens orsaker och behandlingsmöjligheter. Enligt motionärerna bör Socialstyrelsen och Skolverket få i uppdrag att utarbeta ett rikstäckande program för hur barn, ungdomar och vuxna som stammar på ett tidigt stadium skall kunna få hjälp för sina problem. Tre motioner handlar om manlig omskärelse. I motion So247 av Görel Thurdin (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förekomsten av manlig omskärelse i Sverige. Enligt motionärerna bör utredningen kartlägga omfattning och tillvägagångssätt samt ge svar på vilka som utför ingreppen, vilken ålder de barn som omskärs har och vilka risker dessa barn kan utsättas för. I motion So314 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett tillkännagivande om smärtlindring vid omskärelse. Om omskärelse sker inom hälso- och sjukvården måste hälso- och sjukvårdslagens krav på bl.a. god hygien och smärtlindring vara uppfyllda. Enligt motionären bör det med utgångspunkt från barnkonventionen vidtas åtgärder för att möjliggöra erforderlig smärtlindring även vid omskärelse som sker utanför hälso- och sjukvården. I motion So304 av Yvonne Ruwaida (mp) begärs ett tillkännagivande om att rätt till manlig omskärelse för den som så önskar skall införas i hälso- och sjukvårdslagen samt att kostnaden skall motsvaras av gällande sjukvårdsavgift (yrkande 13). Manlig omskärelse är enligt motionärens uppfattning ett ingrepp som varken skadar eller gör någon illa. I vissa kulturer har omskärelse en rent hygiensk funktion. Enligt motionären bör svensk sjukvård stå till tjänst med detta ingrepp mot normal sjukvårdsavgift.
Skrivelsen Enligt regeringen har samhällets ambitioner att distribuera välfärden så att alla får del av den varit framgångsrika då det gäller barnens fysiska hälsa. Flera olika undersökningar visar att svenska barn och ungdomar kroppsligt sett är bland de friskaste i världen. Förbättringarna har kommit alla till del men resultaten har varit tydligast för dem som tidigare hade det sämst, anförs det. När det gäller barns psykiska hälsa tycks dock skillnaderna i hälsotillstånd öka mellan olika socioekonomiska grupper. Regeringen anför att en väl fungerande barnhälsovård och skolhälsovård med all sannolikhet är en del av förklaringen till de svenska barnens allmänt goda hälsotillstånd och anser det därför oroande att skolhälsovårdens resurser på många håll har minskat under 1990-talet. Det beslut som många landsting nu fattat om fri sjukvård för barn och ungdomar är enligt regeringen ett viktigt inslag i arbetet för att bevara den goda hälsan hos barn och ungdomar.
Bakgrund och tidigare behandling Spri och Barnläkarföreningen inledde 1987 ett samarbete med verksamhetsuppföljning inom barnsjukvården. Syftet är att utveckla arbetssätt, metoder och verksamhetsmått för att kontinuerligt kunna definiera och följa vårdresurser, vårdutnyttjande och kostnader. Enligt en nyligen presenterad sammanställning av data från 38 kliniker avseende 1996 års vård går utvecklingen mot ett sjunkande antal vårdplatser för barn (från i snitt 7,9 platser per 10 000 barn är 1995 till 7,4 år 1996). Samtidigt har både antalet vårdtillfällen och vårdtiderna minskat något liksom antalet jourfall och öppenvårdsbesök. Av rapporten framgår även att det råder stora regionala skillnader vad gäller resurser och vårdkonsumtion inom barnsjukvården. Alltfler barn omhändertas i öppna vårdformer och barnklinikerna satsar på att bygga ut dag- och hemsjukvården. I betänkande 1997/98:SoU2 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor behandlades motioner om sjukvårdens finansiering, organisation och inriktning (s. 9 f.), bl.a. ett yrkande om införande av barnhälsovårdspeng. Utskottet uttalade med anledning härav bl.a. att erfarenheter från utländsk sjukvård och de goda erfarenheterna av det svenska systemet utgjorde starka skäl för att slå vakt om skattefinansieringen av hälso- och sjukvården. Beträffande motionsyrkanden rörande vårdnivåer, organisationen av vården, centrumbildningar m.m. uttalade utskottet följande:
Hälso- och sjukvården bör präglas av närhet, tillgänglighet, helhetssyn och kontinuitet. Primärvården är basen i sjukvårdssystemet. Alla patienter har rätt till en fast läkarkontakt enligt HSL. Den nationella husläkarlagen har upphävts. Utskottet vidhåller att det är viktigt att hälso- och sjukvårdsinsatserna utförs på rätt vårdnivå eftersom det är mest kostnadseffektivt. - - - Bl.a. kvalitetsaspekter, geografisk närhet och bättre resursutnyttjande kan dock motivera att vissa verksamheter koncentreras och profileras. Kort avstånd mellan sjukhus ger förutsättningar för att profilera verksamheten vid vart och ett av dem utan att servicen till befolkningen i området försämras. - - - I flera motionsyrkanden framförs detaljerade förslag om hur vården bör vara organiserad. Det ankommer emellertid, enligt utskottet, på sjukvårdshuvudmännen att besluta om vårdens organisation m.m. med utgångspunkt i hälso- och sjukvårdslagens bestämmelser. I samma betänkande behandlades tre motioner om fetalt alkoholsyndrom (FAS). På s. 80 f. finns en bakgrundsredogörelse, till vilken hänvisas. Utskottet gjorde följande bedömning:
Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av att informera om riskerna med användning av alkohol och droger under graviditet. Insatser görs också redan inom mödrahälsovården. Hälsoupplysning under graviditeten ges främst för att fostrets och barnets hälsa skall utvecklas gynnsamt men kan även ha betydelse för modern i ett längre perspektiv. Genom att utnyttja kvinnans starka motivation att skydda fostret kan mödrahälsovården medverka till att hon under graviditeten ändrar ett hälsofarligt beteende. Socialstyrelsen har nyligen i rapporten Hälsovård före, under och efter graviditet lämnat förslag på hur detta arbete bör fortsätta. Utskottet avstyrkte samtliga motioner. Riksdagen följde utskottet. Utskottet har vid flera tillfällen (bl.a. i betänkande 1997/98:SoU2) uttalat att frågor om satsningar på enskilda sjukdomar eller om att vården av dessa bör organiseras på visst sätt i första hand skall bedömas av sjukvårdshuvudmännen och att Socialstyrelsen vid behov skall tillhandahålla underlag för sådana bedömningar. I 14 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) stadgas att sekretess för uppgift till skydd för en underårig gäller även i förhållande till vårdnadshavaren och inte får efterges av denne om det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren. I samband med att bestämmelsen infördes uttalade konstitutionsutskottet (1988/89:KU34) att utskottet delade regeringens uppfattning att det finns fall där det föreligger behov av ett förstärkt sekretesskydd för underåriga gentemot sina vårdnadshavare. Utskottet ansåg i likhet med socialutskottet, som yttrat sig, att bestämmelsen var väl avvägd. Konstitutionsutskottet ansåg vidare att det självfallet var av största vikt att den nya bestämmelsen tillämpades på ett korrekt sätt och att lagändringen inte fick leda till att vårdnadshavare i icke avsedda fall undanhölls information om sina barn och att därigenom vårdnadshavares möjlighet att fullgöra sitt vårdnadsansvar försvårades. Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande 1996/97:KU23 en motion vari anfördes att sekretessen inom bl.a. hälso- och sjukvården inskränker föräldrars möjlighet att hålla sig informerade om sina barns totala livssituation. Konstitutionsutskottet hänvisade till sin tidigare bedömning och avstyrkte motionen. Utskottet behandlade motionsyrkanden om ekonomiskt stöd till Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd senast i betänkande 1993/94:SoU20 Socialpolitik - inriktning och anslag. Utskottet ansåg att föreningen har en angelägen verksamhet samt att regeringen borde överväga om organisationen kan erhålla statligt stöd från något anslag. Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr. 248). I budgetpropositionen 1994/95:100 anförde regeringen beträffande Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd att föreningens verksamhet är angelägen och att en möjlighet bör ges för denna och liknande föreningar att söka bidrag från Folkhälsoinstitutet under förutsättning att föreningarna inte erhåller bidrag som utbetalas från andra statliga anslag. I proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle anförs att det finns indikationer på att klasskillnader mellan barn ökar. Enligt regeringen är det viktigt att få en klar bild av bl.a. hur barns hälsa utvecklats, inom vilka områden det finns en positiv utveckling respektive var problemen finns och vilka orsakerna är till skillnader i hälsotillståndet mellan barn med olika socioekonomisk bakgrund. Regeringen anför vidare att analyser av orsaker till sociala och könsrelaterade skillnader i hälsa kräver en tvärvetenskaplig ansats och tvärvetenskapliga forskningsmiljöer och att Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) därför skulle få i uppdrag att i samråd med berörda forskningsråd och övriga organ utarbeta ett nationellt forskningsprogram för forskning om ojämlikhet i hälsa. I regleringsbrev för 1997 gav regeringen SFR ovannämnda uppdrag, vilket skall pågå även under 1998. Folkhälsoinstitutet har beviljat Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd ekonomiskt stöd för projekt till hälsofrämjande arbete gällande förebyggande av plötslig spädbarnsdöd med 600 000 kr för perioden juli 1995-december 1996, med 320 000 kr för år 1997 och med 288 000 kr för år 1998. I FHI:s verksamhetsplan för 1998 anges att minst 1 % av alla gravida kvinnor beräknas ha alkoholproblem. Under 1998 kommer institutets insatser på området att vidareutvecklas, t.ex. genom konferenser och produktion av utbildnings- och informationsmaterial, bl.a. ett material i multimediaform, avsett för mödravårdscentralernas väntrum. Socialstyrelsen har i samarbete med Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd givit ut skriften Plötslig spädbarnsdöd (SoS-rapport 1996:15). Rapporten har till syfte att dels medverka till spridning av faktakunskaper om plötslig spädbarnsdöd, dels ge information och synpunkter som kan vara av värde för omvårdnaden av drabbade familjer. Av rapporten framgår att allt färre barn dör i plötslig spädbarnsdöd, ca ett av 2 000 levande födda spädbarn, dvs. knappt 50 barn per år. Plötslig spädbarnsdöd är dock fortfarande den vanligaste enskilda dödsorsaken bland barn mellan en veckas och ett års ålder. I skriften Amning av barn födda 1995, utgiven av Socialstyrelsens Epidemiologiska Centrum (Statistik - hälsa och sjukdomar 1997:7), anges att amningsfrekvensen gick upp kraftigt fram till mitten av 1980-talet. Därefter tycks en viss minskning ha inträffat men från början av 1990-talet har amningsfrekvensen åter stigit. Ökningen sammanfaller enligt rapporten till stor del med en förnyad aktualisering av amningsstödjande åtgärder (Baby Friendly Hospitals Initiative, BFHI), som startades på initiativ från UNICEF och som fått stor genomslagskraft och drivits framgångsrikt i Sverige, där benämningen är Amningsvänliga sjukhus. I ett första steg riktar man in sig på rutiner, utbildning, information och attityder i samband med förlossningen och vistelsen på BB. Sverige ligger för närvarande troligen högst bland i-länderna i fråga om amningsfrekvens; 70 % av barnen ammas fortfarande vid sex månaders ålder. Enligt rapporten har Socialstyrelsen sedan länge verkat för att stimulera amning och genom information påpekat betydelsen av att upprätthålla en hög amningsbenägenhet, åtminstone under barnets första halvår. Barnpsykiatrikommittén anför i sitt huvudbetänkande att det är viktigt att barnsjukvården tar hänsyn till barns psykiska behov. Barn på sjukhus behöver ha föräldrarna nära, möjlighet att få leka och få skolundervisning samt ha tillgång till barnkunnig personal. Barn bör inte vårdas på vuxenavdelningar som saknar speciellt barnutbildad personal och rutiner och vårdmiljö som är anpassad för barn. Kommittén anför att det har skett en uttunning av barnkompetensen inom BVC. Barnsjuksköterskor har ersatts av distriktssköterskor och barnläkare av allmänläkare. Kommittén föreslår huvudmännen att distriktssköterskor med uppgift inom BVC ägnar minst halva tiden åt barnhälsovård och att allmänläkare vid BVC har tillräckligt stor mottagning för att vidmakthålla en vidgad erfarenhet av barnhälsovård. Goda möjligheter till konsultation hos barnläkare och barnhälsopsykolog måste finnas liksom fortlöpande vidareutbildning av såväl distriktssköterskor som allmänläkare. Utredningen om föräldrautbildning har haft i uppdrag att ta fram modeller för information till föräldrar om det skadliga för barns hälsomässiga utveckling i att bruka alkohol, narkotika och tobak under graviditeten. Utredningen anser att det är angeläget att förebyggande insatser även fortsättningsvis kan hanteras inom Folkhälsoinstitutet och ger i sitt betänkande bl.a. en kortfattad beskrivning av FHI:s insatser på området. Enligt utredningen är det angeläget att alla som arbetar direkt med föräldrar med missbruksproblem har god kunskap och kompetens när det gäller att väcka medvetenhet om risker med att använda alkohol och andra droger under graviditeten. Utredningen (U 1995:14) om funktionshindrade elever i skolan har i uppdrag att utreda hur ansvaret för utbildning och omvårdnad i anslutning till utbildning av funktionshindrade elever skall fördelas mellan stat, kommun och landsting samt vem som skall finansiera verksamheten. Uppdraget skall redovisas den 15 mars 1998. Utredningen (S 1997:04) om bemötande av personer med funktionshinder syftar bl.a. till att kartlägga och analysera i vilken mån faktorer i olika verksamheters organisation, ledarskap och struktur samt personalens kompetens kan bidra till ett förbättrat bemötande och en bättre kvalitet på insatserna. Stamning är ett av de funktionshinder som kommer att belysas inom ramen för båda dessa uppdrag. Statens institut för handikappfrågor i skolan bedriver ett projekt som syftar till att öka medvetenheten om stamning både hos lärare och elever. Personer som är väl förtrogna med stamning söker upp intresserade skolor och sprider kunskap och påverkar förhållningssätt hos lärare och övrig personal utifrån ett speciellt framtaget studiematerial. Socialministern besvarade den 17 februari 1998 en interpellation om barn och vuxna med stamningsproblem. Ministern uttalade bl.a. att en tidig diagnos liksom tidig behandling är viktigt för möjligheterna till rehabilitering och att det därför är mycket betydelsefullt att BVC-personal, skolhälsovårdspersonal och lärare blir medvetna om de problem som stamning medför och hur man kan hjälpa barn med detta problem. Enligt ministern är det mycket viktigt att de som har behov av en kvalificerad stamningsterapi får möjlighet att genomgå en sådan. Socialministern uppgav sig vara beredd att ta upp diskussioner med Socialstyrelsen om att kartlägga behovet av hjälp och rehabilitering för personer som lider av stamning. Enligt Socialstyrelsen utgör omskärelse av pojkar av etniska och kulturella skäl inte någon hälso- och sjukvårdande åtgärd och faller därför utanför bestämmelserna i bl.a. hälso- och sjukvårdslagen och åliggandelagen. Vissa landsting tillhandahåller ändå sådana tjänster. Läkarna är dock inte skyldiga att utföra ingreppen. När omskärelse sker på svenska sjukhus äger ingreppen alltid rum under bedövning. Högsta domstolen har i en dom meddelad den 29 september 1997 (mål nr B 2237/96) ogillat ett åtal för misshandel avseende omskärelse utan bedövning. Pojkarnas föräldrar hade givit sitt samtycke till ingreppen. HD ansåg att omskärelse av religiösa skäl uppfyller kriteriet för s.k. social adekvans och att samtycke till ett sådant ingrepp därför kan medföra frihet från ansvar trots att handlandet annars skulle vara att bedöma som misshandel. Ingreppet måste emellertid utföras på ett sådant sätt att barnet inte utsätts för onödig smärta eller för hälsorisker på grund av förhållandena vid omskärelsen. Om omskärelser sker utanför hälso- och sjukvården krävs det enligt HD att förutsättningarna inte är nämnvärt sämre för barnet. Domstolen uttalade bl.a. att hänsynen till ifrågavarande tradition bland såväl judar som muslimer måste få vika om ett barn utsätts för alltför stor smärta vid en omskärelse utan bedövning. Huruvida detta generellt bör anses vara fallet ansåg sig domstolen inte kunna uttala sig om på grundval av den utredning som förebringats i målet. Enbart den omständigheten att den tilltalade inte använt bedövning vid de olika ingreppen var därför inte tillräcklig för en fällande dom. Det kunde heller inte anses visat att de hygieniska förhållandena var så bristfälliga eller att föräldrarnas samtycke till ingreppen av någon annan anledning inte skulle medföra ansvarsfrihet för den tilltalade. Hovrätten över Skåne och Blekinge dömde i november 1996 en man för bl.a. misshandel genom att ha omskärt tre pojkar. Hovrätten fann att den tilltalade genom att vid ingreppen använda otillräcklig bedövning förorsakat pojkarna avsevärda smärtor och att han måste ha insett att ingreppen skulle komma att förorsaka pojkarna betydande smärta. Hovrätten fann vidare att vårdnadshavarna i betydande utsträckning vilseletts om vilken grad av smärta ingreppen skulle medföra och att det därmed inte förelegat något giltigt samtycke till omskärelserna. Domen överklagades till Högsta domstolen som den 6 februari 1998 beslutade att inte meddela prövningstillstånd.
Utskottets bedömning I forskningspropositionen 1996/97:5 angav regeringen att det finns indikationer på att klasskillnader mellan barn ökar och att hälsoutvecklingen hos barn därför bör ges särskild uppmärksamhet. Regeringen ansåg det viktigt att få en klar bild bl.a. av vilka orsakerna är till skillnader i hälsotillstånd mellan barn med olika socioekonomisk bakgrund. Socialvetenskapliga forskningsrådet fick därefter regeringens uppdrag att i samråd med bl.a. berörda forskningsråd utarbeta ett nationellt forskningsprogram för forskning om ojämlikhet i hälsa. Utskottet förutsätter att forskningsprogrammet kommer att omfatta även skillnaderna i hälsa bland barn. Enligt utskottet är motion So801 (c) yrkande 13 tillgodosedd och avstyrks därför. Kommittén för nationella folkhälsomål har i uppdrag att bl.a. föreslå mål för hälsoutvecklingen samt strategier för att nå dessa mål. Måldokumentet skall enligt direktiven vara en av utgångspunkterna i ett offensivt och multisektoriellt folkhälsoarbete på alla nivåer. Utskottet förutsätter att kommittén tar upp barnrelaterade folkhälsoproblem, t.ex. allergier och barnolycksfall, samt anger mål för barnens hälsa och strategier för hur målen skall kunna uppnås. Motion So801 (c) yrkande 14 avstyrks därmed. Utskottet vidhåller sin uppfattning att starka skäl föreligger för att slå vakt om skattefinansieringen av hälso- och sjukvården. Utskottet avstyrker därför motion So282 (fp) yrkande 11 om barnhälsovårdspeng. Vård och omsorg av barn skall liksom annan hälso- och sjukvård kännetecknas av trygghet, kvalitet och delaktighet. Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade inställning att det är viktigt att hälso- och sjukvårdsinsatserna utförs på rätt vårdnivå eftersom det är mest kostnadseffektivt. Bl.a. kvalitets-aspekter, geografisk närhet och bättre resursutnyttjande kan dock motivera att vissa verksamheter koncentreras och profileras. Enligt 31 § hälso- och sjukvårdslagen skall kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna So214 och So201 bl.a. om att det är viktigt för en god barnhälsovård att behovet av vårdplatser inom barnsjukvården följs upp, att primärvården har tillgång till barnläkarkompetens samt att behovet av barncentrum och lekterapienheter beaktas. Frågor om vårdens organisation m.m. ankommer det emellertid enligt utskottet i första hand på sjukvårdshuvudmännen att besluta om. Skolhälsovården kommer inom kort att behandlas i en särskild utredning. Såväl Barnkommittén som Barnpsykiatrikommittén betonar skolhälsovårdens och barnavårdscentralernas betydelse för barnens hälsa, liksom vikten av barnkompetens inom dessa verksamheter. Motionerna So214 (kd) yrkandena 1-4, 6, 8 och 9 samt So201 (fp) får anses delvis tillgodosedda och avstyrks därför. När det gäller frågan om hälso- och sjukvårdspersonalen skall underrätta vårdnadshavarna om att deras barn sökt vård med anledning av alkohol- eller narkotikamissbruk, delar utskottet konstitutionsutskottets tidigare bedömning att bestämmelsen i 14 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen är väl avvägd. Utskottet instämmer i att det är av största vikt att personalen tillämpar bestämmelsen på ett korrekt sätt och inte undanhåller vårdnadshavarna information i icke avsedda fall och därigenom försvårar deras möjlighet att fullgöra sitt vårdnadsansvar. Utskottet anser inte att lagen bör ändras och avstyrker därför motion So252 (s). Enligt utskottet är amning en viktig förebyggande friskvårdsinsats. Utskottet ser därför mycket positivt på den ökande amningsfrekvensen i Sverige, vilken sannolikt är den högsta bland i-länderna. Arbetet med att göra sjukhusen amningsvänliga och på andra sätt stimulera amning fortsätter. Riksdagen bör inte ta något initiativ i frågan. Motion So339 (s, m, c, fp, v, mp, kd) avstyrks. Utskottet anser att Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd utför ett angeläget arbete. Verksamheten erhåller stöd från Folkhälsoinstitutet. Enligt utskottets mening bör bestämmelserna om statligt organisationsstöd inte ändras på det sätt som begärs i motion So315 (c, s, m, fp, v, mp, kd). Motionen avstyrks därför. Utskottet vidhåller att det är ytterst angeläget att informera om riskerna med att använda alkohol och droger under graviditeten. Viktiga insatser görs redan i dag inom mödrahälsovården och genom Folkhälsoinstitutets försorg. Socialstyrelsen har vidare i rapporten Hälsovård före, under och efter graviditet (SoS-rapport 1996:7) visat hur arbetet med att förmå kvinnor att ändra ett hälsofarligt beteende kan bedrivas. Motion So220 (kd) får anses i huvudsak tillgodosedd och avstyrks därför. Såväl Utredningen om funktionshindrade elever i skolan som Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder kommer att behandla stamning inom ramen för sina uppdrag. Statens institut för handikappfrågor i skolan bedriver ett projekt för att öka medvetenheten om stamning ute på landets skolor. Enligt ett interpellationssvar i riksdagen från socialministern kan vidare en kartläggning av behovet av hjälp och rehabilitering av personer som lider av stamning bli aktuell. Enligt ministern är det mycket viktigt att de som har behov av kvalificerad stamningsterapi får möjlighet att genomgå sådan. Motion So674 (fp) yrkande 4 får enligt utskottet anses i huvudsak tillgodosedd och avstyrks därför. Enligt uppgift pågår en utredning inom Socialstyrelsen kring omskärelse, varvid diskuteras bl.a. smärtlindring och landstingens befogenheter enligt kommunallagen. Även inom Statens medicinsk-etiska råd pågår arbete kring omskärelse. Enligt utskottet bör resultatet av dessa diskussioner avvaktas innan riksdagen överväger något initiativ på området. Motionerna So247 (c), So304 (mp) yrkande 13 och So314 (fp) avstyrks.
Föräldrautbildning
Motionerna I motion Ub204 av Margareta E Nordenvall (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en översyn av föräldrautbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 6). Föräldrar bör enligt motionären erbjudas kunskap om barnets behov för en harmonisk utveckling. Vid regelbunden kontakt med mödra- och barnavårdscentral och i föräldrautbildningen kan föräldrar få information om betydelsen av att kroppslig och själslig utveckling går hand i hand, anförs det. I motion So801 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vidareutveckling av föräldrautbildning (yrkande 7). Motionärerna anser att det bör finnas olika former av föräldrautbildning och föräldrastöd som attraherar så många familjer som möjligt. Den bör starta tidigt och pågå under barnens hela uppväxt. Enligt motionärerna behöver papparollen stärkas. De särskilda pappagrupperna inom föräldrautbildningen måste därför fortsätta och utvidgas. Föräldrautbildningen skall vara frivillig och genomföras så att alla föräldrar får möjlighet att delta. Utbildningen bör bedrivas inom ramen för barnhälsovården, barnomsorgen och skolan och kompletteras med insatser från frivilliga organisationer. Motionärerna anser att föräldrautbildningen måste värnas som en viktig förebyggande verksamhet där man med förhållandevis små medel kan nå många föräldrar. Föräldrautbildning har i forskningsprojekt i England framgångsrikt använts vid behandling av föräldrar med problem. Enligt motionärerna bör regeringen återkomma med förslag till en vidareutvecklad föräldrautbildning. Liknande synpunkter framförs i motion Sf262 av Ingbritt Irhammar och Kerstin Warnerbring (c) (yrkandena 4 och 5). I motion So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att erbjuda föräldrautbildning även när barnen är i tonåren (yrkande 1). Alla barn skall ha rätt till en god tillsyn och omsorg samt utbildning anpassad till det enskilda barnets behov. Motionärerna anför att föräldrarnas ansvar för sina barn utgör grunden för att nå detta mål men att föräldrarna kan behöva råd, hjälp och stöd för att klara sin uppgift. Enligt motionärerna bör därför föräldrautbildning erbjudas inte bara föräldrar till de minsta barnen utan också till föräldrar med barn långt upp i tonåren. I motion So621 av Siri Dannaeus (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett likvärdigt stöd till föräldrar i hela landet. Motionären anför att tidiga insatser kan minska kostnader för samhället på längre sikt och att föräldrautbildning därför är en mycket viktig åtgärd. Den kartläggning av föräldrastödet som gjorts visar på stora brister och neddragningar i verksamheten. Det krävs enligt motionären kraftfulla åtgärder och förändringar av föräldrastödet så att det kommer alla i landet till del. I motion So629 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om föräldrautbildning vid mödra- och barnavårdscentralerna (yrkande 4). Småbarnsföräldrar ställs inför många krav vilket sätter förhållandet på prov. Många föräldrar separerar också under småbarnsåren. Enligt motionärerna bör alla blivande föräldrar erbjudas föräldrautbildning, kompletterad med möjligheter att få annan rådgivning. Par som skall gifta sig kan erbjudas utbildning om hur man ger förhållandet en bra start och hur man undviker att kriserna leder till splittring. Mödra- och barnavårdscentralerna är en självklar plats för föräldrautbildning och annat förebyggande arbete, anförs det. Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om socialtjänstlagen och familjerådgivningens förebyggande verksamhet (yrkande 10). Enligt motionärerna måste samarbetet mellan mödra- och barnavårdscentralerna och familjerådgivningen stimuleras för att stärka stödet till föräldrarna och fånga upp de behov som finns. Familjerådgivarna kan t.ex. berika föräldragruppernas arbete med samlevnads- och relationsfrågor samt ordna kurser. Enligt motionärerna bör socialtjänstlagen kompletteras med avsnitt om vikten av familjerådgivningens förebyggande verksamhet i föräldrautbildningen. Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande till regeringen om att Socialstyrelsen bör utarbeta ett handlingsprogram i syfte att nå alla förstabarnsföräldrar med föräldrautbildning (yrkande 5). I barnhälsovårdens föräldrautbildning deltar drygt 70 % av förstabarnsföräldrarna. Enligt motionärerna måste insatser göras för att alla förstabarnsföräldrar skall nås och för att papporna skall känna det meningsfullt att delta. I motionen yrkas vidare att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om föräldrastödjande arbete (yrkande 6). Andra viktiga platser för utbildning, rådgivning och nätverksförebyggande verksamhet kan enligt motionärerna vara vårdcentraler, kyrkor och samfund, studieförbund, folkrörelser och ideella organisationer. Allt det viktiga föräldrastödjande arbete som bedrivs skall uppmuntras och stödjas, anförs det.
Bakgrund och tidigare behandling I betänkande 1996/97:8 behandlade utskottet ett antal motioner om föräldrautbildning. Utskottet påpekade att regeringen avsåg att tillsätta en utredning med uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder när det gäller föräldrautbildningen i Sverige samt avstyrkte motionerna i avvaktan på utredningsarbetet. Riksdagen följde utskottet. I betänkandet, vartill hänvisas, redogörs för olika slags föräldrastödjande verksamheter, bl.a. i Folkhälsoinstitutets regi (s. 20-21). Utredningen om föräldrautbildning föreslår i sitt betänkande Stöd i föräldraskapet att begreppet föräldrautbildning ersätts med samlingsbegreppet stöd i föräldraskapet, med vilket utredningen avser den kunskap och det stöd som samhället förmedlar till föräldrar för att utveckla deras kompetens och stärka deras trygghet i föräldrarollen, alltifrån det de väntar barn och under barnets hela uppväxttid. Enligt utredningen bör landstingen ansvara för stöd i föräldraskapet under graviditeten och fram till dess barnet fyller ett år och kommunerna för stödet till föräldrar med barn i åldrarna 1-18 år. Alla föräldrar med barn upp till 18 års ålder skall vid flera tillfällen under barnets uppväxt erbjudas stöd i föräldraskapet. Frågor om parrelationer anges vara särskilt angelägna att ta upp i föräldragrupper. Vidare bör pappor genom aktiva åtgärder uppmuntras att delta i dessa grupper. Enligt utredningen har mödra- och barnhälsovården ett ansvar för att följa upp varför föräldrar avstår från att delta i föräldrautbildningen och om möjligt öka deltagandet från föräldrarnas sida. Regeringen bör vidare överväga att genom särskilda medel stimulera till försöksverksamheter som syftar till att inom barnomsorgen, skolan och skolbarnsomsorgen utveckla dels föräldrainflytandet och föräldrasamarbetet, dels dessa verksamheters roll som mötesplatser för föräldrar och närsamhälle. Idrottsrörelsen, föreningar och andra organisationer, kyrkliga samfund m.fl. är enligt utredningen viktiga samarbetsparter för kommuner och landsting i det föräldrastödjande arbetet. Familjerådgivningens särskilda kompetens vad gäller samlevnadsfrågor bör tas till vara för föräldrastöd/föräldrautbildning samt utbildning och fortbildning av gruppledare för föräldragrupper, anförs det. Regeringen kommer, som tidigare nämnts, under våren 1998 att lägga fram en proposition som baseras bl.a. på betänkandet från Föräldrautbildningsutredningen.
Utskottets bedömning Enligt utskottet bör regeringens kommande proposition om bl.a. föräldrastödjande verksamheter inte föregripas. Utskottet avstyrker därför motionerna So621 (fp), So629 (kd) yrkandena 4-6 och 10, So674 (fp) yrkande 1, So801 (c) yrkande 7, Sf262 (c) yrkandena 4 och 5 samt Ub204 (m) yrkande 6.
Familjerådgivning m.m.
Motionerna I motion A806 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs om ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om rådgivning och familjesamtal (yrkande 20). Enligt motionärerna bör föräldrar i kris erbjudas rådgivning och familjesamtal med både manlig och kvinnlig familjerådgivare närvarande. Motionärerna anser att mans- och kvinnojourer här ofta kan fylla en viktig funktion som de bör få samhällets stöd för. I motion So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en plan för utvidgad verksamhet vid familjerådgivningsbyråer (yrkande 8). Barnens rätt till båda sina föräldrar borde enligt motionärerna vara en självklarhet. En bra familjerådgivning kan bidra till att reda ut problem i samband med skilsmässa eller till att skilsmässa helt kan undvikas. Motionärerna vill att en plan upprättas för hur en utvidgad avgiftsfri familjerådgivning skall kunna förverkligas i alla kommuner. I motion So629 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om separationer ur ett folkhälsoperspektiv (yrkande 1). Enligt motionärerna är relationsproblem inom familjen och de separationer som ofta blir följden ett hot mot folkhälsan. Frånskilda män lever i genomsnitt tio år kortare tid än gifta och sammanboende män. Ensamstående mammor konsumerar fem gånger så mycket lugnande medel som gifta och sammanboende kvinnor. Självmordsfrekvensen bland ensamstående mammor är också oroväckande hög. Att satsa på förebyggande åtgärder när det gäller separationer skulle innebära stora vinster framför allt för många barn och föräldrar men också för folkhälsan i det svenska samhället, anförs det. Enligt motionärerna bör därför Folkhälsoinstitutet ges i uppdrag att belysa separationerna ur ett folkhälsoperspektiv. Motionärerna yrkar även att regeringen skall ges till känna vad i motionen anförts om en nationell utvärdering och uppföljning av familjerådgivningen (yrkande 11). Motionärerna uppger att alltfler föräldrar söker sig till familjerådgivningen för samtal i samband med skilsmässa och att efterfrågan på många håll är så stor att hjälpen kommer för sent. Enligt motionärernas mening måste en nationell utvärdering och uppföljning av familjerådgivningen göras för att kartlägga vilka behov som föreligger. I motion So257 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en oberoende rådgivning för infertila. Motionärerna anser att människor som drabbas av infertilitet skall erbjudas en kvalificerad rådgivning hos sjukhuskuratorerna eller familjerådgivningen. Genom rådgivningen skall de kunna få hjälp med att komma fram till det för dem rätta alternativet: genomgå en medicinsk behandling, ansöka om adoption eller avstå från båda alternativen.
Bakgrund och tidigare behandling Familjerådgivning är sedan den 1 januari 1995 en lagstadgad verksamhet enligt 12 a § socialtjänstlagen. Kommunerna skall enligt lagrummet sörja för att familjerådgivning kan erbjudas dem som begär det. Enligt 35 § socialtjänstlagen får kommunen för denna tjänst ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer men ej överstigande självkostnaderna. I proposition 1993/94:4 lades förslaget om kommunernas skyldighet att erbjuda familjerådgivning fram. Regeringen anförde att verksamheten måste anpassas så att väsentliga väntetider normalt inte uppstår. Regeringen ansåg det inte vara lämpligt med lagstiftning i denna fråga utan förutsatte att länsstyrelserna inom ramen för sin tillsynsverksamhet skulle följa väntetidernas utveckling. I propositionen angavs att familjerådgivning torde vara en sådan socialtjänst som kommunerna har möjlighet att ta ut avgifter för. I betänkande 1993/94:SoU10 Familjerådgivning behandlade utskottet propositionen. Utskottet ansåg att kommunerna borde ges möjlighet att ta ut skäliga avgifter för familjerådgivningen och föreslog att 35 § socialtjänstlagen skulle ändras så att detta klart framgår. Enligt utskottet borde avgifterna emellertid inte läggas på en sådan nivå att de avhåller enskilda från att vända sig till familjerådgivningen. Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner med krav på en plan för utvidgad avgiftsfri verksamhet vid familjerådgivningsbyråer. I betänkande 1996/97:SoU8 uttalade utskottet att det inte var berett att ta ett sådant initiativ och avstyrkte ifrågavarande motionsyrkande. Riksdagen följde utskottet. I Socialstyrelsens årsbok Social service, vård och omsorg i Sverige 1996 anförs att tillgången till familjerådgivning tycks svara väl mot behoven. År 1995 var väntetiden för att komma till familjerådgivning mindre än två veckor för ca 75 % av mottagningarna. I kommuner med färre än 20 000 invånare var väntetiden kortare än två veckor medan den var något längre än två veckor i kommuner med över 20 000 invånare. Rådgivningen var kostnadsfri i en fjärdedel av kommunerna medan 45 % av kommunerna tog ut en avgift. Övriga kommuner tog ibland betalt, ibland inte. Avgiften varierade mellan 50 och 200 kr.
Utskottets bedömning Enligt utskottet är det angeläget att så långt som möjligt förebygga konflikter, kriser och separationer mellan föräldrar, inte minst för barnens skull. Tidiga insatser i form av t.ex. familjerådgivning bör därför ges hög prioritet. Socialstyrelsens undersökning av familjerådgivningen år 1996 utvisade acceptabla väntetider i de flesta kommuner. Utskottet förutsätter att utvecklingen noga följs även utan något initiativ från riksdagen. Motion So629 (kd) yrkande 11 avstyrks. I motion So629 (kd) yrkande 1 anförs att ensamstående och frånskilda kvinnor och män har sämre hälsa än många andra grupper. Utskottet uttryckte i betänkandet 1997/98:SoU11 om folkhälsofrågor sin oro över de stora skillnaderna i hälsa mellan olika sociala grupper i Sverige och betonade att folkhälsoarbetet med inriktning på de mest utsatta grupperna bör intensifieras. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Mot bakgrund av det arbete som pågår och planeras när det gäller att minska skillnaderna i hälsa mellan olika grupper av befolkningen anser utskottet att något initiativ med anledning av motionen inte är nödvändigt. Motion So629 (kd) yrkande 1 avstyrks därför. Hur familjerådgivningsverksamheten närmare skall organiseras är en kommunal fråga. Utskottet avstyrker därför motion A806 (fp) yrkande 20. Utskottet vidhåller sin inställning rörande en plan för utvidgad avgiftsfri familjerådgivning och avstyrker därför motion So677 (v) yrkande 8. Utskottet anser det angeläget att människor som fått beskedet att de är infertila har möjlighet att få kvalificerad rådgivning för att lättare kunna ta ställning till de alternativ till barnlöshet som finns. Något tillkännagivande i enlighet med vad som yrkas i motion So257 (s) behövs dock inte. Utskottet avstyrker motionen.
Regeringens skrivelse Regeringens skrivelse bör enligt utskottet inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande barn- och familjepolitiken att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So6 yrkandena 1, 2 och 4, 1997/98:So7 yrkande 2, 1997/98:So8 yrkande 4, 1997/98:So11 yrkande 1 och 1997/98:So610 yrkande 4, res. 1 (m) res. 2 (c) res. 3 (fp) res. 4 (kd) 2. beträffande det minskade barnafödandet att riksdagen avslår motion 1997/98:So677 yrkande 1, res. 5 (v) 3. beträffande barnvårdarverksamheten att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So629 yrkande 13 och 1997/98:So677 yrkande 7, res. 6 (kd) 4. beträffande barnomsorg för arbetslösa att riksdagen avslår motion 1997/98:So10 yrkandena 3 och 5, 5. beträffande FN:s barnkonvention att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So7 yrkandena 1 och 3, 1997/98:So8 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So9 yrkandena 2, 5 och 6, 1997/98:So10 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So11 yrkande 2, 1997/98:So624, 1997/98:So631, 1997/98:So640 yrkandena 1-3, 1997/98:So662, 1997/98:So801 yrkandena 2-4 och 1997/98:K343 yrkande 1, res. 7 (c) res. 8 (v) 6. beträffande övergrepp mot barn att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So6 yrkande 3, 1997/98:So9 yrkande 4, 1997/98:So214 yrkande 5, 1997/98:So607 yrkandena 2 och 3, 1997/98:So614, 1997/98:So622, 1997/98:So657, 1997/98:So672 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So674 yrkande 8, 1997/98:So678 yrkandena 2, 3, 5 och 6, 1997/98:So801 yrkande 17, 1997/98:Ju28 yrkande 5 och 1997/98:Ju29 yrkande 3, res. 9 (m) res. 10 (v) 7. beträffande insatser för barn som far illa att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So8 yrkande 3, 1997/98:So9 yrkande 3 och 1997/98:So10 yrkande 6, res. 11 (kd) 8. beträffande barnpsykiatrisk mottagning för barn som utsatts för sexuella övergrepp att riksdagen avslår motion 1997/98:So607 yrkande 1, 9. beträffande barn till missbrukare att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So305 yrkandena 7 och 8, 1997/98:So644 yrkande 4, 1997/98:So649 yrkande 11, 1997/98:So655 yrkande 14 och 1997/98:So674 yrkande 10, 10. beträffande barn på flyktingförläggningar att riksdagen avslår motion 1997/98:So9 yrkande 1, 11. beträffande amnesti för gömda barnfamiljer att riksdagen avslår motion 1997/98:So10 yrkande 7, 12. beträffande förordnanden av kontaktpersoner att riksdagen avslår motion 1997/98:So677 yrkande 10, 13. beträffande rekrytering av kontaktpersoner m.fl. att riksdagen avslår motion 1997/98:So653 yrkande 2, 14. beträffande fritidsgårdar att riksdagen avslår motion 1997/98:So673 yrkande 4, 15. beträffande homosexuella ungdomar att riksdagen avslår motion 1997/98:So673 yrkande 6, 16. beträffande barn i sekter att riksdagen avslår motion 1997/98:So211, 17. beträffande rättssäkerhet vid omhändertaganden av barn m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:So613 yrkandena 1, 3-5 och 8, 18. beträffande återinförande av 26 § barnavårdslagen att riksdagen avslår motion 1997/98:So610 yrkande 6, res. 12 (m) 19. beträffande mellantvång enligt LVU att riksdagen avslår motion 1997/98:So654 yrkande 2, res. 13 (v) 20. beträffande kvalitetssäkring av ungdomsvården att riksdagen avslår motionerna So649 yrkande 8 och 1997/98:So654 yrkande 3, 21. beträffande vård av ungdomar med blandproblematik att riksdagen avslår motion 1997/98:So654 yrkande 4, 22. beträffande långvariga familjehemsplaceringar att riksdagen avslår motion 1997/98:So642, res. 14 (m, fp, kd) 23. beträffande familjehem med annan kulturell bakgrund att riksdagen avslår motion 1997/98:So304 yrkande 11, 24. beträffande avgiftssystemet vid Statens institutionsstyrelser att riksdagen avslår motion 1997/98:So671, 25. beträffande familjerådslag att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So10 yrkande 4, 1997/98: So613 yrkande 2, 1997/98:So625 och 1997/98:Sf306 yrkande 5, 26. beträffande barnperspektiv i forskning och folkhälsoarbete att riksdagen avslår motion 1997/98:801 yrkandena 13 och 14, 27. beträffande barnhälsovårdspeng att riksdagen avslår motion 1997/98:So282 yrkande 11, res. 15 (fp) 28. beträffande hälso- och sjukvård för barn att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So201 och 1997/98:So214 yrkandena 1-4, 6, 8 och 9, 29. beträffande sekretess inom hälso- och sjukvården gentemot vårdnadshavare att riksdagen avslår motion 1997/98:So252, 30. beträffande amning att riksdagen avslår motion 1997/98:So339, 31. beträffande Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd att riksdagen avslår motion 1997/98:So315, 32. beträffande fetalt alkoholsyndrom att riksdagen avslår motion 1997/98:So220, 33. beträffande stamning att riksdagen avslår motion 1997/98:So674 yrkande 4, 34. beträffande manlig omskärelse att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So247, 1997/98:So304 yrkande 13 och 1997/98:So314, 35. beträffande föräldrautbildning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So621, 1997/98:So629 yrkandena 4-6 och 10, 1997/98:So674 yrkande 1, 1997/98:So801 yrkande 7, 1997/98:Sf262 yrkandena 4 och 5 samt 1997/98:Ub204 yrkande 6, res. 16 (m) res. 17 (c) res. 18 (fp) res. 19 (kd) 36. beträffande en utvärdering av familjerådgivningen att riksdagen avslår motion 1997/98:So629 yrkande 11, res. 20 (kd) - delvis 37. beträffande separationer ur ett folkhälsoperspektiv att riksdagen avslår motion 1997/98:So629 yrkande 1, res. 20 (kd) - delvis 38. beträffande familjerådgivare av båda könen att riksdagen avslår motion 1997/98:A806 yrkande 20, res. 21 (fp) 39. beträffande avgiftsfri familjerådgivning att riksdagen avslår motion 1997/98:So677 yrkande 8, 40. beträffande rådgivning för infertila att riksdagen avslår motion 1997/98:So257, 41. beträffande regeringens skrivelse att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna. Stockholm den 26 mars 1998
På socialutskottets vägnar
Ingrid Andersson
I beslutet har deltagit: Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kd) och Elisebeht Markström (s).
Reservationer
1. Barn- och familjepolitiken (mom. 1) Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 19 slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att regeringens skrivelse inte på långt när ger en korrekt bild av vad den dåvarande borgerliga regeringen gjorde och vad den socialdemokratiska regeringen gjort för barnen i Sverige. Det är anmärkningsvär att regeringen i en historisk redogörelse för vilka åtgärder som vidtagits unde 1990-talet inte nämner den reform som den borgerliga regeringen genomförde 1994 nämligen rätten för alternativa barnomsorgsformer att erhålla samma stöd som de offentliga, avdragsrätten för barnomsorgskostnader samt vårdnadsbidraget. Reformen gav föräldrarna en reell valfrihet baserad på den enskilda familjernas önskningar och behov. Den nuvarande regeringen har enligt utskottet en alltför inskränkt syn på vad valfrihet för föräldrarna innebär. Utskottet vill också rikta kritik mot att regeringen i skrivelsen inte berör sambandet mellan den förda högskattepolitiken och barnfamiljernas allt mindre marginaler. Genom att höja skatterna ökar hushållens behov av bidrag vilket i sin tur leder till krav på ytterligare skattehöjningar för att finansiera den ökande omfattningen av bidrag. Enligt utskottet går det inte att föra en politik som innebär att skatterna tar en allt större del av barnfamiljernas inkomster samtidigt som bidragsberoendet konstant ökar. Barnbidragshöjningen från årsskiftet äts upp av den höjning av egenavgifterna som trädde i kraft samtidigt. En skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare är enligt utskottet en av de viktigaste sociala reformerna som skulle kunna genomföras. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So6 (m) yrkandena 1 och 2 ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande barn- och familjepolitiken att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So6 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna 1997/98:So6 yrkande 4, 1997/98:So7 yrkande 2, 1997/98:So8 yrkande 4, 1997/98:So11 yrkande 1 och 1997/98:So610 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Barn- och familjepolitiken (mom. 1) Roland Larsson (c) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 19 slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Det nuvarande familjepolitiska stödet ger inte den flexibilitet och valfrihet som borde vara en självklarhet i ett modernt välfärdssamhälle. Lika väl som det skall finnas tillgång till barnomsorg så att båda föräldrarna kan förvärvsarbet skall det också vara möjligt att med samhällets stöd kunna avstå från förvärvsarbete på hel- eller deltid medan barnen är små. Det vårdnadsbidrag som infördes under den borgerliga regeringen uppfyllde en del av dessa krav. Utskottet vill nu gå vidare och införa ett samlat stöd för alla barn mellan 0 och 6 år, motsvarande föräldraförsäkring, barnbidrag och flerbarnstillägg. Dett skulle ge grundtrygghet, rättvisa och stor valfrihet för föräldrarna. Enligt utskottet bör regeringen tillsätta en utredning om det familjepolitiska stödet och därefter återkomma med förslag till ett samlat familjestöd byggt på grundtrygghet. Detta bör riksdagen med anledning av motion So7(c) yrkande 2 ge regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande barn- och familjepolitiken att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So7 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1997/98:So6 yrkandena 1, 2 och 4, 1997/98:So8 yrkande 4, 1997/98:So11 yrkande 1 och 1997/98:So610 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Barn- och familjepolitiken (mom. 1) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 19 slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Regeringens besparingspolitik har haft socialt oacceptabla konsekvenser. Sänkningen av barnbidraget som nu återställts var en sådan besparing som slog hårt mot de barnfamiljer som befann sig på marginalen av sin ekonomi. Tillsammans med regeringens totala misslyckande med att öka sysselsättningen ha besparingspolitiken drabbat många barn och föräldrar. Just den rekordstora arbetslösheten är kanske den största enskilda orsak som försatt många barn i en svår situation. Barn till föräldrar som är arbetslösa mår ofta sämre än barn till föräldrar som har ett arbete att gå till. Den socialdemokratiska nedmonteringen av vård och omsorg har även resulterat i att köerna till barn- och ungdomspsykiatrin växer. Funktionshindrade barn har inte alltid rätt till personlig assistans när de vistas i daglig kommunal verksamhet osv. Det är ett obestridligt faktum att den socialdemokratiska regeringens förda politik har försämrat situationen för barnen i vårt land. Utskottet återkommer det följande till olika förslag om hur barnpolitiken kan utvecklas. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So11 (fp) yrkande 1 g regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande barn- och familjepolitiken att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So11 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:So6 yrkandena 1, 2 och 4, 1997/98:So7 yrkande 2, 1997/98:So8 yrkande 4 och 1997/98:So610 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Barn- och familjepolitiken (mom. 1) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 19 slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Regeringens skrivelse ger inte på långt när en korrekt bild av vad den tidigare borgerliga regeringen gjorde och vad den nuvarande socialdemokratiska regeringen gjort för barnen i Sverige. Regeringen nämner t.ex. inte den reform som den borgerliga regeringen genomförde 1994, nämligen att införa rätt för alternativa barnomsorgsformer att erhålla samma stöd som offentliga, avdragsrät för barnomsorgskostnader samt vårdnadsbidrag. Reformen gav enligt utskottet föräldrarna en reell valfrihet baserad på de enskilda familjernas önskningar oc behov. Den nuvarande regeringen har en alltför inskränkt syn på vad valfrihet för föräldrarna innebär. Enligt utskottet är det de enskilda familjernas möjligheter att skapa goda och trygga miljöer, där barnen blir sedda och får ti och kärlek, som på ett avgörande sätt bestämmer om barnen skall få en god uppväxt. Utskottet anser att införandet av ett vårdnadsbidrag är ett värdefull inslag i denna process. Förskollärare, lärare, kuratorer etc. skall vara ett stöd för föräldrarna i deras föräldraskap, inte ses som en ersättning för föräldrarna. Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna So6 (m) yrkande 1 och So8 (kd) yrkande 4 bör riksdagen ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande barn- och familjepolitiken att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So6 yrkande 1 och 1997/98:So8 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1997/98:So6 yrkandena 2 och 4, 1997/98:So7 yrkande 2, 1997/98:So11 yrkande 1 och 1997/98:So610 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Det minskade barnafödandet (mom. 2) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 19 börjar med ?Enligt skrivelsen? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Den gigantiska budgetsanering som genomförts har varit mycket kännbar, särskilt för barnfamiljer. För att klara livets nödtorft tvingas ca 700 000 personer söka socialbidrag. Hushållens försämrade ekonomi, hög arbetslöshet, genomförda och aviserade besparingar i de offentliga utgifterna har enligt utskottet lett till att barnafödandet minskar dramatiskt och trenden är nedåtgående. Så föddes t.ex. under åren 1990 och 1991 nära 124 000 barn, mot endast 95 000 förra året, en dramatisk nedgång. De som väljer bort att föda bar är kvinnor med låg inkomst. Om inte något görs kan barn komma att bli en klassfråga. Samtidigt konstaterade regeringen i tilläggsbudgeten 1997 att utgifterna för familjepolitiken minskat med drygt 2 miljarder kronor ?p.g.a. den demografiska utvecklingen?. Att det svenska födelsetalet är nere i de lägsta siffrorna på många år tycks inte bekymra regeringen. I stället ses det minskade antalet barn som något positivt för budgeten. En av anledningarna till det tidigare höga födelsetalet i Sverige är enligt utskottet den generella välfärden som gjort de möjligt för kvinnor att kombinera förvärvsarbete med skötsel av små barn. För bara några år sedan födde den svenska kvinnan flest barn i Europa. Internationellt sett betraktades detta som ett resultat av en familjepolitik som förenade arbete och familj. Att nativiteten nu sjunker är enligt utskottet ett svidande underbetyg åt regeringens familjepolitik. Kortsiktigt har det minskade barnafödandet hjälpt till att sanera statsfinanserna rejält, men på längre sikt kommer det att bli förödande. Om man ser frågan krasst ekonomiskt, kan man se det minskade barnafödandet som en utebliven investering av närmare 30 000 framtida producenter i vårt samhälle nu och framöver. Om man betänker att varje person under sin livstid tillför ekonomin ca 400 000 kr i genomsnitt per år under sina produktiva år förstår man dimensionerna. Visserligen kan samhället kortsiktigt tjäna ett antal miljarder på ett lågt barnafödande de närmaste tjugo åren, men därefter kommer kostnadern att bli desto större. Det minskade barnafödandet är en viktig parameter som saknas i regeringens finansplan. Vänsterpartiet anser att nedgången i barnafödandet måste tas på allvar, och vi vill därför att regeringen analyserar anledningarna och kommer med förslag till åtgärder. Vänsterpartiet vill i detta sammanhang hävda jämställdhetsdirektivet (1994:124). Vad utskottet anfört med anledning av motion 1997/98:So677 (v) yrkande 1 bör riksdagen ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande det minskade barnafödandet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So677 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Barnvårdarverksamheten (mom. 3) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 19 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?yrkande 13? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att de flesta ensamstående föräldrar förutom ekonomisk hjälp har behov av kontakt med andra i samma situation samt av vila och avlastning. För den som inte har släktingar eller något annat nätverk bör enlig utskottet samhället kunna erbjuda nätverksstöd i form av en stödperson eller stödfamilj. Jourhavande dagmamma/barnvakt eller nätverksgrupper i bostadsområde kan vara en lösning. Utskottet anser att kommunerna bör pröva ett system med hemvårdare som ger tillfällig hjälp i hemmet när föräldern själv eller barnet ä sjukt. Vad utskottet anfört med anledning av motion So629(kd) yrkande 13 bör riksdagen ge regeringen till känna. Motion So677 (v) yrkande 7 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande barnvårdarverksamheten att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So629 yrkande 13 och med avslag p motion 1997/98:So677 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. FN:s barnkonvention (mom. 5) Roland Larsson (c) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med ?Utskottet kan? och på s. 28 slutar med ?är tillgodosedda? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att barnkonventionen skall genomföras på liknande sätt som handlingsprogrammet Agenda 21 och härigenom få ett starkare genomslag i kommunerna, dvs. genom kommunala handlingsplaner och genom en nationell strateg som innefattar mål och en tidsplan för det kommunala genomförandet. Alla som arbetar med barn eller fattar beslut om barn måste enligt utskottet få utbildning om barnkonventionen. Det gäller såväl politiker som lärare, socialarbetare, stadsplanerare, jurister, poliser, åklagare, domare, psykologer samt personal inom sjukvården och barnomsorgen etc. Även alla barn och ungdoma måste få kännedom om barnkonventionen. Till skillnad från vad som gäller på miljöområdet finns det inte några krav på barnkonsekvensbeskrivningar vid olika beslut i t .ex. samhällsplaneringen eller på det sociala området. Enligt utskottet måste barnkonsekvensbeskrivningar göras innan beslut fattas. Socialstyrelsen, Skolverket och Boverket bör få i uppdrag att tillsammans utveckla en metod för konsekvensanalyser. Regeringen bör även ta upp överläggningar med Kommunförbundet i samma fråga, anser utskottet. Barnkonventionen berör alla departement, och det är därför viktigt att regeringen har en samlad syn på barn- och ungdomsfrågor. För att barnkonventionen skall få genomslag måste det framgå av regeringens anvisningar till myndigheterna att ett barnperspektiv skall beaktas i verksamheterna. Detta bör riksdagen med anledning av motion So801(c) yrkandena 2-4 ge regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande FN:s barnkonvention att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So801 yrkandena 2-4 och med avsla på motionerna 1997/98:So7 yrkandena 1 och 3, 1997/98:So8 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So9 yrkandena 2, 5 och 6, 1997/98:So10 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So11 yrkande 2, 1997/98:So624, 1997/98:So631, 1997/98:So640 yrkandena 1-3, 1997/98:So662 och 1997/98:K343 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. FN:s barnkonvention (mom. 5) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 28 börjar med ?Frågor om? och slutar med ?inte föregripas.? bort ha följande lydelse: Enligt utskottet skulle en inkorporering av FN:s barnkonvention i svensk lag göra genomförandet effektivare än vid transformering av konventionen. Det finns bl.a. bestämmelser i konventionen som är tekniskt och rättsligt detaljerade. Om domstolarna skulle tolka konventionen i inskränkande riktning kan regering och riksdag utnyttja rätten att införa eller behålla nationella bestämmelser som gå längre än konventionen när det gäller att förverkliga barnets rättigheter. Det kommer hela tiden att dyka upp nya diskrepanser mellan den nationella lagstiftningen och barnkonventionen, och den enda möjligheten att få ett fullt genomslag i svensk rätt för konventionen är enligt utskottet att inkorporera den. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna K343 (v) yrkande 1 och So10 (mp) yrkande 1 bör riksdagen ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande FN:s barnkonvention att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K343 yrkande 1 och 1997/98:So10 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98: So7 yrkandena 1 och 3, 1997/98:So8 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So9 yrkandena 2, 5 och 6, 1997/98:So10 yrkande 2, 1997/98:So11 yrkande 2, 1997/98:So624, 1997/98:So631, 1997/98:So640 yrkandena 1-3, 1997/98:So662 och 1997/98:So801 yrkandena 2-4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Övergrepp mot barn (mom. 6) Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 44 börjar med ?Antalet anmälda? och på s. 45 slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att statsmakterna har en skyldighet att garantera barnens behov av skydd mot sexuella övergrepp. Varken polisen eller det övriga rättsväsendet ges emellertid de resurser som krävs för att effektivt kunna förebygga och bekämpa sexualbrott och andra övergrepp riktade mot barn. Bestämmelserna i socialtjänstlagen om anmälningsskyldighet för misstänkta övergrepp mot barn fungerar inte på ett tillfredsställande sätt eftersom personalen inte vågar gör någon anmälan. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till en lagändring som kommer till rätta med problemet. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So6 (m) yrkande 3. Övriga motioner avstyrks. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande övergrepp mot barn att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So6 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1997/98:So9 yrkande 4, 1997/98:So214 yrkande 5, 1997/98:So607 yrkandena 2 och 3, 1997/98:So614, 1997/98:So622, 1997/98:So657, 1997/98:So672 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So674 yrkande 8, 1997/98:So678 yrkandena 2, 3, 5 och 6, 1997/98:So801 yrkande 17, 1997/98:Ju28 yrkande 5 och 1997/98:Ju29 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Övergrepp mot barn (mom. 6) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 45 börjar med ?Mot bakgrund och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Enligt utskottet bör vidare kommunerna ges i uppdrag att utveckla särskilda handlingsplaner för hur man skall arbeta bl.a. med barn som utsatts för sexuell övergrepp och barn till misshandlade kvinnor. Det nu sagda bör riksdagen med anledning av motion Ju28 (v) yrkande 5 ge regeringen till känna. Övriga motione avstyrks. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande övergrepp mot barn att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju28 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1997/98:So6 yrkande 3, 1997/98:So9 yrkande 4, 1997/98:So214 yrkande 5, 1997/98:So607 yrkandena 2 och 3, 1997/98:So614, 1997/98:So622, 1997/98:So657, 1997/98:So672 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So674 yrkande 8, 1997/98:So678 yrkandena 2, 3, 5 och 6, 1997/98:So801 yrkande 17 och 1997/98:Ju29 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Insatser för barn som far illa (mom. 7) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 45 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Flera rapporter visar att många barn och ungdomar i dag far illa på olika sätt. Många upplever att de inte syns eller behövs och saknar vuxna att prata och umgås med. Utskottet anser att regeringen snarast skall presentera ett åtgärdsprogram för att hjälpa de barn som mår dåligt. Detta bör riksdagen med anledning av motion So8 (kd) yrkande 3 ge regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande insatser för barn som far illa att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So8 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1997/98:So9 yrkande 3 och 1997/98:So10 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Återinförande av 26 § barnavårdslagen (mom. 18) Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 55 börjar med ?De åtgärder? och slutar med ?yrkande 6 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att socialtjänstlagen skall kompletteras på så sätt att innehållet i den tidigare barnavårdslagens 26 § återinförs. Åtgärderna enligt det lagrummet vidtogs stegvis och i samråd med den enskilda familjen och inleddes med att de sociala myndigheterna i samarbete med familjen planerade åtgärder som syftade till att stötta familjen. Hjälpte inte detta fanns det möjlighet att komma med förmaningar och eventuellt varningar till familjen. Därefter kunde de sociala myndigheterna lämna föreskrifter om barnets levnadsförhållanden och sedan beordra övervakning av barnet. Först som en sista åtgärd kunde beslut om omhändertagande bli aktuellt. Genom denna bestämmelse bevarades och respekterades familjen som en enhet som själv skulle kunna förbättra sin situation. Nu kommer enligt utskottet socialnämndernas åtgärder och agerande ofta överraskande och dessutom för sent. Detta bör riksdagen med anledning av motion So610 (m) yrkande 6 ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande återinförande av 26 § barnavårdslagen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So610 yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Mellantvång enligt LVU (mom. 19) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 55 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse: Enligt utskottet bör bestämmelser om s.k. mellantvång utgå ur LVU. Ett tvång i ett inledningsskede, vilket mellantvånget nästan alltid är, skapar undantagslös motstånd och vanmakt hos den som berörs av åtgärden. Utskottet föreslår att mellantvånget ersätts med en möjlighet till ett frivilligt kontraktsförfarande mellan myndighet och föräldrar/den omhändertagne. Detta bör riksdagen med anledning av motion So654 (v) yrkande 2 ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande mellantvång enligt LVU att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So654 (v) yrkande 2 som sin menin ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Långvariga familjehemsplaceringar (mom. 22) Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 56 börjar med ?Regeringen har? och slutar med ?därför avslås? bort ha följande lydelse: I dag lever ca 12 000 barn i familjehem. Många av dessa är långtidsplacerade och lever i ständig ovisshet om sin framtid. Deras behov och rättigheter skydda inte tillräckligt av dagens lagstiftning och praxis. Enligt socialtjänstlagen och lagen om vård av unga skall placeringen övervägas/omprövas varje halvår. Placeringen kan hela tiden avbrytas och barnet flyttas, med eller mot sin vilja När det gäller barn som placerats som spädbarn eller som mycket små och som bor kvar i samma hem under hela sin uppväxttid är detta särskilt anmärkningsvärt. Även barn som varit äldre när de placerades kan uppleva ovissheten som mycket svår. Dessa barn lever i en oförutsägbar och oviss värld. Barn har ett stort behov av att leva i en stabil tillvaro med en permanent familj; detta pekar också FN:s barnkonvention på. Trots detta görs ingenting för att förbättra dess barns situation. Sammanfattningsvis anser utskottet att det är viktigt att dess barn får större inflytande över besluten om var de skall bo. Det är hög tid att hitta lösningar även för de långtidsplacerade familjehemsbarnen. Därför föreslå utskottet att en utredning tillsätts som ser över dessa barns situation och som lämnar förslag till åtgärder för att garantera särskilt de långtidsplacerade barnens behov av stabilitet, trygghet och bestående relationer. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning av motion So642 (kd, m, c, fp) dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande långvariga familjehemsplaceringar att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So642 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Barnhälsovårdspeng (mom. 27) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 65 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?om barnhälsovårdspeng? bort ha följande lydelse: De allra flesta föräldrar vill enligt utskottet ha sin barnhälsovård i sin geografiska närhet. Barnavårdscentralerna och motsvarande barnmottagningar hos vissa distriktssköterskor i landstingets regi ger en mycket god barnhälsovård med hög kvalitet. Även i framtiden kommer huvuddelen av familjerna att söka sig till denna vårdform. En del föräldrar vill dock få sin barnhälsovård hos någon annan. Utskottet anser därför att en form av barnhälsovårdspeng bör införas, så att föräldrarna själva kan välja barnhälsovårdsmottagning. Samma kvalitetskrav skall gälla för den privata verksamheten som inom landstingets verksamhet. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So282 (fp) yrkande 11. dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande barnhälsovårdspeng att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So282 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Föräldrautbildning (mom. 35) Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 69 börjar med ?Enligt utskottet? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att föräldrar bör erbjudas kunskap om barnets behov för en harmonisk utveckling. Vid regelbunden kontakt med mödra- och barnavårdscentral och i föräldrautbildningen kan föräldrar få information om betydelsen av att kroppslig och själslig utveckling går hand i hand. Detta bör ges regeringen til känna med anledning av motion Ub204 (m) yrkande 6. Övriga motioner avstyrks. dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande föräldrautbildning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ub204 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1997/98:So621, 1997/98:So629 yrkandena 4-6 och 10, 1997/98:So674 yrkande 1, 1997/98:So801 yrkande 7 och 1997/98:Sf262 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Föräldrautbildning (mom. 35) Roland Larsson (c) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 69 börjar med ?Enligt utskottet? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det bör finnas olika former av föräldrautbildning och föräldrastöd som attraherar så många familjer som möjligt. Den bör starta tidig och pågå under barnens hela uppväxt. Papparollen behöver stärkas. De särskilda pappagrupperna inom föräldrautbildningen måste därför fortsätta och utvidgas. Föräldrautbildningen skall enligt utskottet vara frivillig och genomföras så at alla föräldrar får möjlighet att delta. Utbildningen bör bedrivas inom ramen fö barnhälsovården, barnomsorgen och skolan och kompletteras med insatser från frivilliga organisationer. Utskottet anser att föräldrautbildningen måste värna som en viktig förebyggande verksamhet där man med förhållandevis små medel kan nå många föräldrar. Föräldrautbildning har i forskningsprojekt i England framgångsrikt använts vid behandling av föräldrar med problem. Enligt utskottet bör regeringen återkomma med förslag till en vidareutvecklad föräldrautbildning Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna So801 (c) yrkande 7 och Sf262 (c) yrkandena 4 och 5. Övriga motioner avstyrks. dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande föräldrautbildning att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So801 yrkande 7 och 1997/98:Sf262 yrkandena 4 och 5 och med avslag på motionerna 1997/98:So621, 1997/98:So629 yrkandena 4-6 och 10, 1997/98:So674 yrkande 1 och 1997/98:Ub204 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Föräldrautbildning (mom. 35) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 69 börjar med ?Enligt utskottet? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse: Alla barn skall enligt utskottet ha rätt till en god tillsyn och omsorg samt utbildning anpassad till det enskilda barnets behov. Föräldrarnas ansvar för sina barn utgör grunden för att nå detta mål, men föräldrarna kan behöva råd, hjälp och stöd för att klara sin uppgift. Enligt utskottet bör därför föräldrautbildning erbjudas inte bara föräldrar till de minsta barnen utan ocks till föräldrar med barn långt upp i tonåren. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So674 (fp) yrkande 1. Övriga motioner avstyrks. dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande föräldrautbildning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So674 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:So621, 1997/98:So629 yrkandena 4-6 och 10, 1997/98:So801 yrkande 7, 1997/98:Sf262 yrkandena 4 och 5 och 1997/98:Ub204 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Föräldrautbildning (mom. 35) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 69 börjar med ?Enligt utskottet? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse: Småbarnsföräldrar ställs inför många krav vilket sätter förhållandet på prov. Många föräldrar separerar också under småbarnsåren. Enligt utskottet bör alla blivande föräldrar erbjudas föräldrautbildning, kompletterad med möjligheter at få annan rådgivning. Par som skall gifta sig kan erbjudas utbildning om hur man ger förhållandet en bra start och hur man undviker att kriserna leder till splittring. Mödra- och barnavårdscentralerna är en självklar plats för föräldrautbildning och annat förebyggande arbete. Enligt utskottet måste samarbetet mellan mödra- och barnavårdscentralerna och familjerådgivningen stimuleras för att stärka stödet till föräldrarna och fånga upp de behov som finns. Familjerådgivarna kan t.ex. berika föräldragruppernas arbete med samlevnads- och relationsfrågor samt ordna kurser. Enligt utskottet bör socialtjänstlagen kompletteras med avsnitt om vikten av familjerådgivningens förebyggande verksamhet i föräldrautbildningen. I barnhälsovårdens föräldrautbildning deltar drygt 70 % av förstabarnsföräldrarna. Enligt utskotte måste insatser göras för att alla förstabarnsföräldrar skall nås och för att papporna skall känna det meningsfullt att delta. Andra viktiga platser för utbildning, rådgivning och nätverksbyggande verksamhet kan enligt utskottet var vårdcentraler, kyrkor och samfund, studieförbund, folkrörelser och ideella organisationer. Allt det viktiga föräldrastödjande arbete som bedrivs bör uppmuntras och stödjas. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So629 (kd) yrkandena 4-6 och 10. Övriga motioner avstyrks. dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande föräldrautbildning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So629 yrkandena 4-6 och 10 och me avslag på motionerna 1997/98:So621, 1997/98:So674 yrkande 1, 1997/98:So801 yrkande 7, 1997/98:Sf262 yrkandena 4 och 5 och 1997/98:Ub204 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. En utvärdering av familjerådgivningen m.m. (mom. 36 och 37) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 71 börjar med ?Socialstyrelsens undersökning? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Allt fler föräldrar söker sig till familjerådgivningen för samtal i samband med skilsmässa, och efterfrågan är på många håll så stor att hjälpen kommer för sent. Enligt utskottets mening måste en nationell utvärdering och uppföljning a familjerådgivningen göras för att kartlägga vilka behov som föreligger. Enligt utskottet är relationsproblem inom familjen och de separationer som ofta blir följden ett hot mot folkhälsan. Frånskilda män lever i genomsnitt tio år kortare tid än gifta och sammanboende män. Ensamstående mammor konsumerar fe gånger så mycket lugnande medel som gifta och sammanboende kvinnor. Självmordsfrekvensen bland ensamstående mammor är också oroväckande hög. Att satsa på förebyggande åtgärder när det gäller separationer skulle enligt utskottet innebära stora vinster framför allt för många barn och föräldrar men också för folkhälsan i det svenska samhället. Folkhälsoinstitutet bör därför ge i uppdrag att belysa separationerna ur ett folkhälsoper-spektiv. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So629 (kd) yrkandena 1 och 11. dels att utskottets hemställan under 36 och 37 bort ha följande lydelse: 36. beträffande en utvärdering av familjerådgivningen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So629 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 37. beträffande separationer ur ett folkhälsoperspektiv att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So629 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Familjerådgivare av båda könen (mom. 38) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 71 börjar med ?Hur familjerådgivningsverksamheten? och slutar med ?yrkande 20? bort ha följande lydelse: Enligt utskottet bör föräldrar i kris erbjudas rådgivning och familjesamtal med både manlig och kvinnlig familjerådgivare närvarande. Utskottet anser att mans- och kvinnojourer här ofta kan fylla en viktig funktion som de bör få samhällets stöd för. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion A806 (fp) yrkande 20. dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse: 38. beträffande familjerådgivare av båda könen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 20 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Regeringens skrivelse.................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................9 Skrivelsen i huvuddrag 9 Barn- och familjepolitik 10 Utskottets bedömning 18 FN:s konvention om barnets rättigheter 19 Utskottets bedömning 27 Barn med särskilda behov 28 Utskottets bedömning 43 Omhändertagande av barn m.m. 46 Utskottets bedömning 54 Hälsovård för barn och ungdomar 56 Utskottets bedömning 65 Föräldrautbildning 67 Utskottets bedömning 69 Familjerådgivning m.m. 69 Utskottets bedömning 71 Regeringens skrivelse 72 Hemställan 72 Reservationer........................................75