Bidrag mot royalty
Betänkande 1990/91:NU21
Näringsutskottets betänkande
1990/91:NU21
Bidrag mot royalty
Innehåll
1990/91 NU21
Ärendet
Riksdagen beslutade år 1989 att anslå medel för statens medverkan i finansieringen av ett flygplansprojekt vid Saab-Scania AB. Som kompensation för denna medverkan har staten fått rätt till royalty på intäkterna från försäljningen av flygplanet. I detta betänkande behandlas två motionsyrkanden (m) -- varav ett väcktes i anslutning till nämnda riksdagsärende -- om möjligheten för privata intressenter att medverka i finansiering på motsvarande sätt.
Sammanfattning
Inhämtade uppgifter och remissynpunkter tyder på att det är möjligt för en privat intressent att lämna bidrag till ett projekt hos ett annat företag mot en rätt till royalty på intäkterna av projektet och därvid erhålla skattemässigt avdrag för värdeminskningen på den anskaffade rättigheten. Utskottet anser med hänsyn härtill att något initiativ av riksdagen i saken inte är påkallat och avstyrker de två aktuella motionsyrkandena (m). Dessa följs upp i en reservation (m, fp, c, mp). Där begärs att en utredning skall tillsättas med uppgift att lämna förslag till kompletteringar i lagstiftningen som undanröjer osäkerheten om rättsläget.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1989/90:N24 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av möjligheterna för företag att erhålla villkorslån från privata intressenter i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:N255 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (10) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskkapitalförsörjning.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Statens stöd till Saab-Scanias flygplansprojekt SAAB 2000
Saab-Scania AB har satt i gång utveckling av ett nytt civilt flygplan, SAAB 2000. Detta flygplan avses bli större och snabbare än flygplanet SAAB 340, som med statligt stöd utvecklades i början av 1980-talet. Den totala kostnaden för det nya flygplansprojektet har beräknats till ca 3800 milj.kr. i 1989 års prisläge. De första leveranserna planeras kunna äga rum år 1993.
På regeringens förslag beslutade riksdagen år 1989 att staten skulle medverka i finansieringen av det nya projektet (prop. 1989/90:51, 1989/90:NU18). Riksdagen har anvisat 1200 milj.kr. för detta ändamål. Enligt det avtal som har upprättats mellan staten och Saab-Scania skall staten under åren 1989--1994 utbetala sammanlagt lägst 1050 milj.kr. och högst 1200 milj.kr. till företaget. Staten erhåller samtidigt rätt till royalty på intäkterna från försäljningen av flygplanet och reservdelar till detta. För de 30 först levererade flygplanen utgår dock ingen royalty. Royaltyn uppgår till en i avtalet angiven procent av fakturavärdet av levererade flygplan. För försålda reservdelar skall en royalty med 5% av fakturavärdet utgå. Rätten till royalty upphör vid utgången av år 2014.
Storleken på statens royalty har beräknats så att staten och Saab-Scania erhåller en likvärdig avkastning på insatt kapital under perioden 1989--2009. Med hänvisning till den långa avtalstiden har intagits bestämmelser i avtalet om jämkning av royaltyutbetalningarna. Enligt dessa bestämmelser har båda parter rätt att påkalla förhandling om en sådan jämkning om resp. parts sammanlagda avkastning under en längre tid avsevärt understigit den andra partens avkastning.
I avtalet finns också en bestämmelse om jämkning av avtalet om Saab-Scanias möjligheter att fullfölja projektet väsentligen skulle försvåras. I sådant fall har parterna förklarat sig vara beredda att förhandla om sådana jämkningar eller åtgärder, som med hänsyn till det inträffade i möjligaste mån tillgodoser såväl Saab-Scanias behov av jämkning av åtagandena i avtalet som statens bevekelsegrunder för att medverka i finansieringen av projektet.
Saab-Scania har i avtalet utfäst sig att förlägga huvuddelen av utvecklingen, konstruktionen samt tillverkningen och monteringen av flygplanet i Sverige. Även vissa andra åtaganden från företagets sida om industriell verksamhet i landet följer med avtalet.
Tidigare lämnade stöd till den civila flygindustrin
Staten har tidigare på olika sätt medverkat i finansieringen av civila flygplansprojekt i Sverige. Sålunda beslutade riksdagen år 1980 att staten skulle anslå 350 milj.kr. som stöd till Saab-Scania för utveckling av ett nytt trafikflygplan i samarbete med det amerikanska företaget Fairchild Industries Inc. (prop. 1979/80:115, NU 1979/80:63). I utbyte skulle staten erhålla royalty. Utbetalningarna av royalty skulle ursprungligen inträda när 100 flygplan hade sålts. Sedan samarbetsavtalet mellan Saab-Scania och Fairchild Industries hade upphört år 1985 beslutade riksdagen år 1988 om ändrade villkor för statens rätt till royalty (prop. 1987/88:100 bil. 14, NU 1987/88:18). Denna rätt inträder nu först sedan 300 flygplan har sålts.
Riksdagen har också beslutat om liknande stöd till Volvo Flygmotor AB. Åren 1979 och 1980 anslogs 138 milj.kr. resp. 160 milj.kr. som stöd till detta företag för utveckling och tillverkning av civila flygplansmotorer i samarbete med amerikanska företag (prop. 1979/80:13, NU 1979/80:6; prop. 1979/80:115, NU 1979/80:63).
Stöd från Industrifonden och de regionala utvecklingsfonderna
Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) är en statlig stiftelse med uppgift att genom riskdelning bidra till långsiktigt ökande lönsamhet och tillväxt i den svenska industrin. Fonden skall hos främst små och medelstora företag stödja potentiellt lönsamma men riskbetonade projekt, särskilt sådana som innebär satsningar på avancerad teknik.
Stöd från Industrifonden kan lämnas bl.a. i form av bidrag mot royalty. Bidraget utbetalas normalt i ett antal delposter i takt med projektets utveckling. Som kompensation får Industrifonden royalty på intäkterna från projektet.
De regionala utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet med stöd av förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond. Fonderna kan finansiera utvecklingsprojekt bl.a. genom s.k. utvecklingskapital, som kan lämnas antingen som medelstillskott eller som villkorligt lån. Återbetalning av medelstillskott kan lämnas genom en engångsavgift eller i form av royalty eller annan löpande avgift.
Beskattningen av statliga stöd
Ofta föranleder statligt stöd till näringsidkare inte någon beskattning. Det gäller t.ex. i fråga om återbetalningspliktiga lån, vid garantiåtaganden eller vid insats av ägarkapital. Ett mottaget lånebelopp utgör sålunda inte skattepliktig inkomst, och återbetalning av en kapitalskuld är inte en avdragsgill kostnad.
Stöd som har karaktär av bidrag är normalt skattepliktiga. Under lång tid saknades uttryckliga bestämmelser om denna beskattning. År 1973 infördes i kommunalskattelagen (1928:370) regler om beskattning av statsbidrag (prop. 1973:190, SkU 1973:71). Dessa regler utgjorde i huvudsak ett lagfästande av de principer för beskattningen av statsbidrag till näringsidkare som tidigare hade utvecklats i praxis. År 1983 beslutade riksdagen om vissa ändrade regler för beskattningen av statliga bidrag till företag (prop. 1982/83:94, SkU 1982/83:44). I huvudsak behölls dock reglerna oförändrade. Beteckningen statsbidrag ersattes emellertid med beteckningen näringsbidrag. För att gränsdragningen mellan bidrag och lån skulle klarläggas infördes vidare en uttrycklig definition av begreppet näringsbidrag.
I den proposition som låg till grund för 1983 års lagändringar tog föredragande statsrådet, finansminister Kjell-Olof Feldt, upp frågan om redovisningen och beskattningen av statliga bidrag som är kombinerade med en rätt för staten att erhålla royalty på intäkterna av ett visst projekt. I propositionen (prop. 1982/83:94 s. 44) exemplifierades denna stödform med de stöd -- beskrivna i det föregående (s. 3) -- som staten hade lämnat till Saab-Scania och Volvo Flygmotor åren 1979 och 1980. Det konstaterades i propositionen att stöden hade behandlats olika i bolagens årsredovisningar trots att avtalsvillkoren var i stort sett desamma. Volvo Flygmotor hade redovisat det mottagna stödet som en skuld, medan Saab-Scania hade intäktsfört beloppen i takt med att kostnader hade lagts ned på projektet. Enligt finansministern borde den aktuella avtalstypen ses som en kommersiell transaktion varigenom staten förvärvar en rätt till inkomster avseende framtida försäljningar -- avkastningsrätt. Det statliga stödet utgör en skattepliktig inkomst för företaget, och de belopp i form av royalty som senare kan komma att betalas till staten är avdragsgilla för företaget.
Det angavs i propositionen att staten torde vara berättigad till avdrag för värdeminskning på de förvärvade rättigheterna enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen (numera punkt 16 av anvisningarna till 23 §). Detta påpekande saknar betydelse för staten, som inte är skattskyldig för erhållna intäkter. Någon särskild lagstiftning för den nu aktuella stödformen behövdes inte, ansåg statsrådet.
Anvisningar från bokföringsnämnden
Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Nämnden utarbetar allmänna råd inom sitt ansvarsområde.
I skilda sammanhang har bokföringsnämnden haft anledning att ta ställning till hur olika finansiella tillskott från det allmännas sida skall redovisas. Nämnden har i ett uttalande i december 1988 (BFN U 88:13) behandlat frågan huruvida lämnade statliga bidrag -- t.ex. från Industrifonden och de regionala utvecklingsfonderna -- med rätt till royalty bör intäktsföras eller skuldföras hos mottagaren.
Nämnden konstaterar i sitt uttalande att två principiellt olika synsätt är tänkbara. Enligt det ena kan någon realiserad intäkt inte anses föreligga redan då medlen mottas eftersom tillskottet är tänkt att återbetalas. Enligt det andra synsättet jämförs dessa tillskott med upplåtelse av patent m.m. mot periodiska betalningar som är knutna till framtida försäljning eller produktion. I detta fall, framhåller nämnden, föreligger enligt god redovisningssed ingen skyldighet att skuldföra gjorda åtaganden. Bokföringsnämnden anser att övervägande skäl talar för det sistnämnda synsättet och rekommenderar sålunda att bidraget intäktsförs. Bidraget kan intäktsföras i sin helhet när det mottas eller -- beroende på villkoren -- periodiseras så att intäkten ställs mot de kostnader som tillskottet avser att täcka. Återbetalningen av royalty skall i konsekvens härmed bokföras som en kostnad för företaget. Enligt nämndens rekommendation bör företaget vidare i balansräkningen ange omfattningen av företagets förpliktelser enligt royaltyavtalet.
Remissyttranden
På begäran har bokföringsnämnden och riksskatteverket avgivit yttranden över det aktuella yrkandet i motion 1989/90:N24 (m). Bokföringsnämnden hänvisar inledningsvis till sitt uttalande (BFN U 88:13) om redovisningen av statliga bidrag mot royalty, vilket har refererats i det föregående. Uttalandet kan enligt nämnden ses som ett uttryck för principen att reserveringar för framtida utgifter bör göras först när det med rimlig grad av säkerhet kan bedömas hur stora utgifterna kommer att bli. Det mottagande företaget skall alltså bokföra bidraget som en intäkt. Det företag som erlägger bidraget bör enligt nämnden i konsekvens härmed kostnadsföra bidraget och lämna upplysningar om detta i en not i balansräkningen.
Det ankommer inte på bokföringsnämnden att uttala sig om de bolagsrättsliga eller skatterättsliga aspekterna på den i motionen väckta frågan huruvida det är möjligt för privata företag att på motsvarande sätt medverka i finansieringen av ett projekt hos ett annat företag. Enligt nämnden synes dock varken den bolagsrättsliga eller den skatterättsliga lagstiftningen utgöra något hinder mot ett avtal av sådant slag.
Riksskatteverket har i ett första yttrande redovisat den skattemässiga behandlingen av villkorslån och andra lån. Senare har verket inkommit med ett kompletterande yttrande. I detta har åberopats de här tidigare refererade uttalandena i proposition 1982/83:94 om avkastningsrätter. Enligt verket tyder inget på att bedömningen i propositionen skulle vara begränsad till att avse staten som finansiär. Därför torde, sägs det i yttrandet, även privata intressenter som förvärvar en avkastningsrätt vara berättigade till avdrag för värdeminskning på anskaffningskostnaden för en sådan rättighet. Riksskatteverket betonar dock att rättsläget för behandlingen av avkastningsrätter är oklart.
Utskottet
År 1989 beslutade riksdagen att anslå 1200 milj.kr. för statens medverkan i finansieringen av ett nytt flygplansprojekt vid Saab-Scania AB, SAAB 2000. Samtidigt har staten fått en tidsbegränsad (t.o.m. år 2014) rätt till royalty på intäkterna från försäljningen av flygplanet. I motion 1989/90:N24 (m), som väcktes med anledning av regeringens förslag i frågan (prop. 1989/90:51), begärs att en utredning skall tillsättas med uppgift att utreda möjligheten för företag att erhålla en motsvarande finansiering från en privat intressent. Med gällande lagstiftning är detta inte möjligt, hävdar motionärerna. Ett yrkande av liknande innebörd har framställts i motion 1990/91:N255 (m), som har väckts under allmänna motionstiden i år. Från olika politiska partier har under allmänna motionstiden också väckts andra motioner om företagens riskkapitalförsörjning, av vilka vissa har hänvisats till näringsutskottet. Dessa motioner avser utskottet att behandla i ett betänkande (1990/91:NU35) om näringspolitik, vilket avlämnas senare under våren 1991.
Stöd från Industrifonden och de regionala utvecklingsfonderna kan lämnas bl.a. i form av bidrag mot rätt till royalty på intäkterna från det aktuella projektet. En väsentlig fråga härvidlag är om bidraget skall intäktsföras eller skuldföras hos mottagaren. Enligt anvisningar från bokföringsnämnden skall, som tidigare har redovisats (s. 5), bidraget intäktsföras. Nämnden jämför ett sådant bidrag med upplåtelse av patent mot periodiska betalningar som är knutna till framtida försäljning eller produktion. I sådant fall föreligger enligt god redovisningssed ingen skyldighet att skuldföra gjorda åtaganden. För företaget kan det i vissa fall vara av avgörande betydelse att det inte behöver skuldföra bidraget.
Den aktuella stödformen, bidrag mot royalty, berörs inte i lagstiftningen. Som har redogjorts för i det föregående (s. 4) tog emellertid finansminister Kjell-Olof Feldt upp frågan om redovisningen och beskattningen av sådant bidrag från staten i en proposition som avlämnades år 1983 (prop. 1982/83:94 s. 44). Han menade att denna avtalstyp borde ses som en kommersiell transaktion varigenom staten förvärvar en rätt till inkomster avseende framtida försäljningar -- avkastningsrätt. Det statliga stödet utgör med detta synsätt en skattepliktig inkomst för företaget, och de belopp i form av royalty som senare kan komma att betalas till staten är avdragsgilla kostnader för företaget.
I anslutning därtill uttalade finansministern att staten torde vara berättigad till avdrag för värdeminskning på de förvärvade rättigheterna enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370). Enligt numera punkt 16 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen har skattskyldig rätt till avdrag för värdeminskning på anskaffad patenträtt eller liknande tidsbegränsad rättighet. Finansministerns påpekande saknar betydelse för staten, som inte är skattskyldig för erhållna intäkter. Det uttalas inte i propositionen att finansministerns bedömning är begränsad till fall när staten lämnar bidraget. Tvärtom sägs att bedömningen är ett uttryck för vad som är gällande rätt när "stöd av staten eller någon annan" ställs till ett företags förfogande.
Bokföringsnämnden och riksskatteverket har på begäran avgett yttranden i frågan. Bokföringsnämnden erinrar om sina anvisningar beträffande den aktuella stödformen, vilka alltså innebär att bidraget skall intäktsföras hos mottagaren. I konsekvens härmed, anför nämnden, borde det företag som erlägger bidraget kostnadsföra detta. Enligt bokföringsnämnden synes varken den bolagsrättsliga eller den skatterättsliga lagstiftningen utgöra något hinder mot att en privat intressent medverkar i finansieringen av ett projekt hos ett annat företag.
Riksskatteverket hänvisar till finansminister Kjell-Olof Feldts bedömning om den skattemässiga behandlingen av avkastningsrätter och anför att en privat intressent torde vara berättigad till skattemässigt avdrag för värdeminskningen på en sådan anskaffad rättighet. Verket betonar dock att rättsläget på området är oklart.
Den föregående redovisningen tyder sålunda på att det är möjligt för en privat intressent att lämna bidrag till ett projekt hos ett annat företag mot en rätt till royalty på intäkterna av projektet och därvid erhålla skattemässigt avdrag för värdeminskningen på den anskaffade rättigheten. En förutsättning för detta synes vara att givaren tar en affärsmässig risk med sin medverkan i finansieringen av projektet. Vidare måste rätten till royalty vara tidsbegränsad. För att berörda parter i förväg skall få full klarhet i frågan torde det krävas att de i ett konkret ärende begär förhandsbesked hos riksskatteverkets nämnd för rättsärenden, rättsnämnden.
Med hänsyn till det sagda anser utskottet att något initiativ av riksdagen i saken inte är påkallat. De aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N24 (m) och 1990/91:N255 (m) avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande bidrag mot royalty att riksdagen avslår motion 1989/90:N24 yrkande 3 och motion 1990/91:N255 yrkande 10. res. (m, fp, c, mp)
Stockholm den 19 februari 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Björn Kaaling (s), Bertil Danielsson (m) och Håkan Hansson (c).
Reservation
Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m), Bertil Danielsson (m) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
För berörda parter som står i begrepp att träffa avtal om bidrag mot royalty för ett aktuellt projekt måste det vara otillfredsställande att frågan om bidragets skattemässiga behandling inte kan avgöras förrän riksskatteverkets nämnd för rättsärenden, rättsnämnden, har prövat ärendet. En sådan prövning kan dra ut på tiden, särskilt med hänsyn till att -- såsom riksskatteverket har påpekat -- rättsläget på området är oklart. Utskottet tillstyrker därför kraven i motionerna 1989/90:N24 (m) och 1990/91:N255 (m) på att en utredning skall tillsättas med uppgift att lämna förslag till kompletteringar i lagstiftningen som undanröjer osäkerheten om rättsläget. Regeringen bör dra försorg om att en sådan utredning tillkallas.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande bidrag mot royalty att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N24 yrkande 3 och motion 1990/91:N255 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.