Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Bildande av ett familjemedicinskt institut m.m.

Betänkande 2001/02:SOU5

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
30 januari 2002

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC
Bildande av ett familjemedicinskt institut m.m.(doc, 180 KB)
PDF
Bilaga: bet_200102_sou_5(pdf, 484 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2001/02:5 Bildande av ett familjemedicinskt institut m.m.

Beslut

Familjemedicinskt institut bildas (SoU5)

Riksdagen beslutade att ett familjemedicinskt institut ska bildas. Syftet är att genom kunskapsutveckling och kunskapsspridning utveckla den primärvård som finansieras av landstinget och kommunerna. Riksdagen gjorde, med anledning av motionsförslag, ett tillkännagivande om att verksamhetens inriktning bör utvidgas till att gälla även folkhälsoaspekter. Vidare gav riksdagen regeringen i uppdrag att se över språkutbildningen för utländsk vårdpersonal. Detta i enlighet med ett förslag från Riksdagens revisorer.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 29
Propositioner: 1
Framställningar / redogörelser: 1

Från regeringen

Från riksdagens organ

Motioner från ledamöterna

Beredning

Senaste beredning i utskottet: 2001-12-12
Justering: 2002-01-17
Justering: 2002-01-22
Trycklov: 2002-01-23
Reservationer: 11
Betänkande 2001/02:SOU5

Alla beredningar i utskottet

2001-12-12

Familjemedicinskt institut bildas (SoU5)

Socialutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om att bilda ett familjemedicinskt institut. Syftet är att genom kunskapsutveckling och kunskapsspridning utveckla den primärvård som finansieras av landstinget och kommunerna. Utskottet föreslår, med anledning av motionsförslag, ett tillkännagivande om att verksamhetens inriktning bör utvidgas till att gälla även folkhälsoaspekter. Vidare föreslås att riksdagen ger regeringen i uppdrag att se över språkutbildningen för utländsk vårdpersonal. Detta i enlighet med ett förslag från Riksdagens revisorer.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2002-01-30
Stillbild från Debatt om förslag 2001/02:SOU5, Bildande av ett familjemedicinskt institut m.m.

Debatt om förslag 2001/02:SOU5

Webb-tv: Bildande av ett familjemedicinskt institut m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Leif Carlson (M)
Anf. 46 Leif Carlson (M)
Herr talman! Närhelst vår regering ser ett problem föreslår den en ny myndighet eller ett institut. Det gör den oavsett om det finns några verkliga skäl att tro att ett sådant skulle tillföra något. Ja, den gör det även om det är uppenbart att det snarare försämrar än för- bättrar möjligheterna att ta tag i problemen. För en regering som inte vill ta i problemen är så- dana pseudolösningar naturligtvis en bekväm smit- väg. Vi anser att propositionen Bildandet av ett fa- miljemedicinskt institut bör avslås just för att den inte löser något utan i stället försvårar lösningar. Skälen härtill är följande: Den utgår inte från patientpers- pektivet utan från en yrkesgrupps egenintresse. Den riskerar därmed att fjärma discipliner som måste samverka runt patienten i primärvården i stället för att närma dem. Herr talman! Ibland skäms man för att våra skat- tepengar används där nyttan är så uppenbart liten. Det finns redan i dag ett stort antal organisationer och myndigheter som arbetar med frågor om kunskap och kunskapsspridning inom primärvården och som ar- betar förebyggande och med folkhälsa. Det finns också, utan att något institut tillskapas, förutsättningar för att åstadkomma en bättre fungerande fortbildning för att stärka samarbetet och för att stödja primärvår- dens utveckling. Herr talman! Med alla dessa redan befintliga aktö- rer måste man fråga sig vad det familjemedicinska institutet egentligen kan tillföra som är av nytt eller bestående värde och som berättigar att 20 miljoner kronor om året används och 60 miljoner under den första planerade tiden. Risken är uppenbar att revir befästs i stället för att murar rivs mellan primärvård och andra organisationer. Jag kan som exempel peka på att det i dag finns behov av ett ökat samarbete när det gäller omvårdna- den av äldre. Ökningen av antalet äldre ställer väldigt stora krav på samarbete mellan kommuner, landsting, sjukvård och äldreomsorg. För en adekvat medicinsk behandling av de äldre behövs därför fortlöpande kontakter mellan allmänläkare, geriatriker och psyko- geriatriker. Sådana specialister måste samarbeta naturligt med allmänläkarna. Det behövs det inte ett familjemedi- cinskt institut till. Men det behövs den förnyelse av primärvården som vi upprepade gånger föreslagit. I stället för att försöka lösa problem genom ett särskilt institut måste de i dag verksamma inom området ges ökat handlingsutrymme för att förbättra arbetssätt, och det måste ges bättre fortbildningsmöjligheter. Herr talman! För att utveckla primärvården krävs det också att patienterna kan få ett helt annat infly- tande genom valfrihet, mångfald och konkurrens i utbudet så att patienterna kan välja bort dålig vård och välja till god vård. Det ger incitament till en ut- veckling som överensstämmer med patienternas öns- kemål. Då skulle man utgå från patientperspektivet. Herr talman! Visst behövs forskning inom pri- märvården, och visst behövs klinisk forskning. Den kliniska forskningen i Sverige har blivit alltmer efter- satt. Primärvårdens integrering med kliniskt utveck- lingsarbete måste förstärkas och tydliggöras långt mer än vad regeringen föreslår. Vi hade därför gärna sett ett forskningspolitiskt initiativ från regeringens sida där primärvården ingår som en del i en alltmer speci- aliserad vård i stället för ett förslag som ett institut som innebär kostnadsposter utan några som helst garantier för att det kommer att åstadkomma något som är till gagn för patient eller personal. Det finns i dag goda förutsättningar vid universitet och högskolor att i samarbete med primärvården forska inom vida områden. För att skapa möjligheter för den verkligt högkvalitativa forskningen har vi föreslagit att man tillskapar ett nationellt institut för medicin och hälsa när det gäller spetsforskningen. Något sådant hade vi velat se i stället för ett förslag som inget löser. Huvudmannaskapet för det föreslagna institutet ska begränsas till kommuner och landsting. Här stick- er bockfoten fram. Regeringens förslag, herr talman, tyder tveklöst på en styrning från den alternativt driv- na till den offentliga drivna primärvården. Det är en uppenbar risk att huvudmannaskapet för institutet kommer att innebära en ökad politisk styrning av vården. Det är det sista den hårt prövade svenska sjukvården behöver. Det är de som arbetar i vården som måste ha större inflytande över den liksom pati- enterna, som jag tidigare berört. Politisk styrning måste ge plats för kompetens och utveckling. Herr talman! Personalfrågorna i vården är nog- grant kartlagda. Det gäller både bedömningar av behovet av personal som vad som ger vården bättre förutsättningar att locka personal och få den att trivas på arbetet. Det behövs inget familjemedicinskt insti- tut för att, som det står i propositionen, identifiera och sprida kunskap om faktorer som är viktiga för rekry- tering av vårdpersonal. Det behövs inget institut för att konstatera att rekryteringsfrågor löses bäst genom att tillåta mångfald med många andra arbetsgivare och konkurrens för att stimulera goda arbetsinsatser. På så sätt skapas också en riktig arbetsmarknad med konkurrerande lönesättning, vilket också är rekryte- ringsbefrämjande. Det som behövs är god fortbildning av all perso- nal såväl enskilt som i samverkande team i primär- vården samt gränsöverskridande arbete mellan lands- ting och den kommunala primärvården. Jag ska åter ta ett exempel från primärvårdens insatser inom äld- reomsorgen som belyser detta. Kunskapen om olika demenssjukdomar är fortfarande bristfällig i primär- vården. Många av dem som i dag diagnostiseras som dementa lider i själva verket av s.k. falsk demens som beror på depression. För det finns väl fungerande behandlingar. Det behövs inget institut för den fort- bildning som behövs eftersom vi vet vad som behövs. Det behövs inte en lösning som förstärker revir utan att man praktiskt samarbetar i verkligheten med andra specialiteter, som jag skissade förut. Herr talman! En primärvård på patientens villkor uppnås inte med det institut som regeringen nu före- slår. Risken är stor att man långsiktigt gör ont värre genom att motivationen till andra förändringar mins- kas. I stället för att genom förändringsarbete lösa vårdens problem riskerar man att de tillförda resur- serna leder till nya projekt av allehanda slag som alltid gläder någon men som enbart höjer kostnadsni- vån utan att därför lösa något av sjukvårdens grund- läggande problem. Jag anser att de problem som primärvården står inför i dag kan lösas med den stora kunskap och erfa- renhet som finns hos vårdens befintliga aktörer om med den utveckling mot mångfald och ökat patientin- flytande som vi föreslår. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1, och jag står givetvis också bakom vår andra reservation.
Rolf Olsson (V)
Anf. 47 Rolf Olsson (V)
Herr talman! Vänsterpartiet anser att primärvår- den är en av de viktigaste funktionerna inom hälso- och sjukvården. Primärvården är första linjens sjuk- vård. Det ställer stora krav på verksamheten. Det krävs både specialisering och generalistkompetens. En väl fungerande primärvård är effektiv såväl vad avser medicinsk säkerhet som ur kostnadssynpunkt. Metodutveckling och forskning är betydelsefulla komponenter för att uppfylla dessa krav. Därför är det självklart för oss i Vänsterpartiet att tillsammans med regeringen och Miljöpartiet med- verka till ett resurstillskott om 9 miljarder till primär- vården, psykiatrin och äldreomsorgen de närmaste åren. På dessa områden behövs strategiska satsningar. Låt oss noggrant analysera vad som nu händer med dessa satsningar, och låt oss föra en öppen diskussion om att i framtiden kunna göra ytterligare satsningar på inte minst primärvården. Fru talman! Vi är alltså med och står för ekono- miska förstärkningar av primärvården. Men vi var och är kritiska till delar av inriktningen på den natio- nella handlingsplanens skrivningar om primärvården. Vi menar att de är alltför ensidigt inriktade på läka- rens roll i vården och enligt vår mening idealiserar privatisering av primärvårdens drift om en utveck- lingsväg. I den nationella handlingsplanen aviserades också ett familjemedicinskt institut. Det har nu resul- terat i föreliggande betänkande. Här har vi en rad kritiska synpunkter kvar, men det är roligare att börja med de positiva omdömena. Vi i Vänsterpartiet anser att det är bra att det ges möjlighet till metodutveckling och forskning inom primärvården utifrån dess specifika situation. Under utskottsbehandlingen har en mycket viktig förstärkning av denna inriktning skett genom att ut- skottet beslutat om ett tillkännagivande av att institu- tet också ska beakta folkhälsoaspekter som en del av utvecklingsarbetet. Samverkan ska ske med Statens folkhälsoinstitut. Det är en utvidgning av uppdraget som sker utifrån motioner av Vänsterpartiet och Centerpartiet, där glädjande nog utskottet efter dis- kussioner står bakom de nya skrivningarna. Det är mycket bra! Ett annat mycket positivt ställningstagande i be- tänkandet är att utskottet beslutat att i enlighet med riksdagsrevisorernas förslag tillkännage till regering- en en översyn av språkutbildningen för utländsk vårdpersonal. Vi ser fram emot en sådan översyn och lyfter därför inte fram vår motion på området. Men vi fortsätter att bevaka denna fråga mycket noggrant. Jag går så över till några mer kritiska synpunkter. Vi ställer oss ytterst tveksamma till begreppet och benämningen familjemedicin. Vi har vid flera tillfäl- len fått höra, som enda motivering till namnbytet, att det är en internationellt anpassning. Men vad är fa- miljemedicin? Att andra länder har valt att kalla pri- märvården för familjemedicin kan inte vara ett till- räckligt tungt argument utifrån våra förhållanden. Vi har ju, tycker vi i Vänstern, ganska goda socialpoli- tiska traditioner och idéer i vårt land. Vilka tillstånd, vilka sjukdomar och vilka patienter har anknytning till familjen? Jag kan lätt tänka mig in i situationen att en äldre kvinna som sedan länge är änka med vuxna barn känner sig väldigt främmande inför att gå till familjeläkaren. Det är dessutom mycket tveksamt om det i dag finns ett behov av eller önskemål om att familjens alla medlemmar ska gå till samma läkare. Jag frågar mig också: Varför byta till begrepp som familjemedicin och familjeläkare men ha kvar dist- riktssköterska som begrepp? Eller är förslag på gång om familjesköterska? Jag hoppas verkligen inte det. Vänsterpartiet anser att ett mer lämpligt namn på institutet och specialiteten vore primärmedicin. Det skulle i högre grad motsvara dess faktiska uppgift och placering, menar vi. Det skulle mer vara i linje med våra social- och hälsopolitiska traditioner. Fru talman! Primärvårdens patienter är i dag ofta människor som kan ha ett flertal olika sjukdomar av både akut och kronisk karaktär och som berör kropp, själ och sociala villkor. Det krävs därför ett folkhäl- sotänkande i primärvården innefattande också klass- och könsperspektiv. Det krävs också att primärvården organiseras mer utifrån ett teamtänkande. Glädjande nog finns det skrivningar som pekar hän mot ett tän- kande i denna riktning. Det är en bra utveckling jäm- fört med den nationella handlingsplanen. Men om vi fortsätter dessa tankar leder de åtminstone oss i Vänsterpartiet till att anse att primärvården även har behov av samverkan med andra specialistfunktioner än den allmänmedicinska. Det kan vara geriatriker, som är viktiga inte minst när det gäller äldreboende, psykiatriker och pediatriker - det är kanske några av dem som närmast ligger till hands. Vi har lyft fram dessa aspekter i ett särskilt yttrande, och kommer givetvis att följa också denna fråga noga framöver. Fru talman! I propositionen tar man inte ställning till institutets placering. Men Vänsterpartiet vill un- derstryka att det är viktigt att betona att metodut- vecklingen inom primärvården måste gälla hela lan- det. Villkoren och behoven skiljer sig mycket åt mellan glesbygd och storstad och mellan småstad och förort. Vi anser därför att institutet bör rekommende- ras en placering utanför storstadsområdena. I dag har vi en teknisk utveckling som medger en närhet i kun- skapsutbyte som inte är beroende av den geografiska placeringen. Det finns därför mycket goda skäl att placera det föreslagna institutet utanför storstadsom- rådena om vi menar allvar med att hela Sverige ska leva och utvecklas rättvist. Fru talman! Det är mycket positivt och alldeles nödvändigt att som föreslås utvärdera verksamheten noggrant och löpande under den treårsperiod som nuvarande finansiering avser. Det är en viktigt förut- sättning för oss i Vänsterpartiet. Vi har som sagt fortfarande kritiska synpunkter och reservationer, men vi ser också möjligheter att återkomma och fort- sätta att arbeta för en förbättrad primärvård. Fru talman! Vi i Vänsterpartiet står bakom alla våra reservationer, men jag nöjer mig för tids vinnan- de med att yrka bifall till reservationerna 9 och 10.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 48 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Kristdemokraterna ställer upp bakom bildandet av ett familjeinstitut. Vi tycker att det är viktigt att det finns ett nationellt stöd för kunskapsut- veckling inom primärvårdens alla olika verksamheter och yrkesgrupper. Primärvården är oerhört viktigt. Den är basen och den första linjens sjukvård. Vi vet också att den inte har fungerat som medborgarna och vi skulle ha öns- kat. Därför tror vi att detta är en del i att det ska bli bättre, och vi ställer upp bakom det. Fru talman! I betänkandet finns också en rad mo- tioner från den allmänna motionstiden. Jag tänkte ägna min talartid åt att tala om dem. Först har jag bara en kommentar till Rolf Olsson och Vänsterpartiet. Det är knappast någon hemlighet för vare sig kammarens ledamöter eller medborgarna i Sverige att Vänstern utropar: Död åt familjen! Ock- så här ondgör man sig över begreppet familjemedi- cinskt institut. Jag tycker snarast att det är egendom- ligt att man kommer tillbaka till detta i varje sam- manhang. Det kan väl inte vara en huvudfråga att önska död åt familjen - det borde snarare vara liv åt familjen. Fru talman! Av och till kommer det upp skräckscenarier upp av en verklighet som ingen av oss vill ha. Nu senast var det Gislaved, och en senil- dement kvinna som behandlades illa. Det upprör oss naturligtvis långt inne i själen att detta får ske. Tyvärr tror väl ingen av oss att det här var vid det enda till- fälle eller på det enda ställe i landet som detta sker, utan på alltfler håll är den vård som vi ger våra äldre inte en värdig vård. Jag vet att alla riksdagens och kammarens ledamöter beklagar detta. Frågan är vad vi gör åt det, när vi nu inser att det finns felaktigheter. I flera av de motioner som Kristdemokraterna står bakom har vi lyft fram geriatrikern som en oerhört viktig funktion för våra äldre i dag. Jag vill göra det här i kammaren i dag också. Jag kan inte förstå att det ska vara en specialitet som är så lågprioriterad i ut- bildningarna. Jag tycker att det borde vara en specia- litet som ska ha högsta prioritet, för detta handlar om en stor grupp människor som ofta har nedsatt auto- nomi. Det är alltså en av de grupper som i priorite- ringsbeslutet sätts i grupp ett. Samtidigt vet vi att geriatriker på våra särskilda boenden ute i kommu- nerna faktiskt bara är konsulter. De allra flesta går inte ens rond på det särskilda boendet. Jag beklagar det. Samtidigt vet vi också att ungefär 40 % av alla som arbetar med de äldre är outbildade. Många av de här människorna har stor erfarenhet, kanske från kommunens hemtjänst osv., och jag förringar inte den. Men det räcker inte när man har svårt sjuka äldre människor som vi som politiskt beslutande försam- ling har bestämt ska vårdas i kommunens regi. Det är inte tillräckligt, mina vänner! Fru talman! Jag tycker också att landstingen har en stor uppgift när det gäller våra äldre. I Kalmar läns landsting, som är vänsterstyrt, raserar man nu i prin- cip geriatriken. Man lägger ned vårdplatserna på alla de tre sjukhusen. Samtidigt vet vi att mängder av äldre människor som inte har fått någon ordentlig demensutredning ändå finns på det äldreboende som existerar. Jag vill komma tillbaka till frågan om vad det är som är kvalitet för patienten - och nu vill jag att Rolf Olsson, Socialdemokraterna och alla andra ska lyss- na! I Gislaved kunde detta hända trots att det var i kommunens regi och offentligt styrt. Ni står här i kammarens talarstol gång på gång och talar om att om det är offentligt styrt så är det en garanti för god kvalitet. Givetvis vet jag att sådant här kan hända överallt, men jag vill påminna om att det inte är drift- formen som är det viktiga utan innehållet i vården. Kristdemokraterna har under många år, från det att vår partiledare myntade ordet värdighetsgaranti, lyft fram detta på olika sätt. Jag är helt övertygad om att det inte finns några som har bättre nytta av en värdighetsgaranti än de som inte själva kan tala för sig. Jag vill verkligen uppmana den sittande regeringen att komma med ett förslag så att det blir en förändring. Vi kan inte hela tiden bolla över mellan olika ansvarsområden. Vi har till syvende och sist ansvar för att äldre och sjuka människor ska få den vård de behöver. Det gäller speciellt den grupp som inte själva kan tala för sig. Jag vill inte höra talas om att de äldre ska komma i någon andra klassens prioriteringsgrupp - tvärtom. Människovärdet ligger inte i åldern, utan det ligger faktiskt i att vi är människor. Jag tror att de larmsignaler som kommer behöver tränga in i oss. Det är klart att sonen som fick den här bekräftelsen var illa berörd personligen, men jag känner mig också väldigt illa berörd. Jag känner mig illa till mods när detta upprepas gång på gång. Jag skulle helt enkelt vilja fråga Socialdemokra- ternas företrädare: Vad ämnar regeringen och Social- demokraterna, som sitter vid makten med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, göra åt detta? Det räcker inte med att man tycker en massa saker här i kammaren. Nu måste det till åtgärder. Man måste ta sitt ansvar. Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till reser- vation 2 och reservation 7. Jag står givetvis bakom övriga reservationer där Kristdemokrater finns med, men för tids vinnande nöjer jag mig med detta.
Rolf Olsson (V)
Anf. 49 Rolf Olsson (V)
Fru talman! Det är väl ganska typiskt att Kristde- mokraterna reagerar på att någon gör en kritisk granskning av begreppet familjemedicin, Chatrine Pålsson. Det reagerar Kristdemokraterna direkt på. I Vänsterpartiet har vi den uppfattningen att vi le- ver i ett samhälle där kärnfamiljen på många sätt fortfarande utgör normen för hushållsbildning och samlevnad mellan människor trots att de facto miljo- ner människor i vårt land inte lever i kärnfamiljer. Det finns, för att använda ett av Kristdemokraterna och andra borgare mycket omhuldat uttryck, en stor mångfald när det gäller hur människor väljer att leva sina liv i dag. Därför reagerar vi på att normen i be- greppsbildningen fortfarande utgörs av kärnfamiljen. Därav det något tillspetsade uttrycket "död åt famil- jen" som Kristdemokraterna naturligtvis också drar fram i detta sammanhang. Nu har ju Chatrine Pålsson chansen att i stället svara på mina frågor om varför det kallas familjeme- dicin och varför det kallas familjeläkare. Det var det jag ifrågasatte i mitt anförande. Vad är det som ligger bakom det här begreppet? Varför väljer Kristdemo- kraterna att ställa upp bakom det begreppet, som tidigare varit främmande i svensk sjukvårdsdebatt? Ska vi gå över till en annan tradition med rötterna i de latinska länderna runt Medelhavet, där familjen alltid utgjort grundvalen i det socialpolitiska nätet? Det håller faktiskt också på att förändras i dessa länder, men vi tar i stället ett steg tillbaka. Jag tycker att det är att gå baklänges. Sedan till frågan om att vi skulle påstå att allt är gott och väl så länge det är offentligt styrt. Det är en lögn Chatrine Pålsson. Det har vi aldrig påstått så oförblommerat som Chatrine Pålsson påstår. Det händer naturligtvis mycket negativt och oacceptabelt i den offentliga vården - det ska vi öppet diskutera och kritisera - likaväl som det händer i de privata institu- tionerna. Jag väntar på att Chatrine Pålsson ska ta upp de negativa saker som händer i de privata institutio- nerna. Hittills har jag inte någon gång hört Chatrine Pålsson säga något om det.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 50 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Om Rolf Olsson inte har hört mig sä- ga det någon gång, så ska jag säga det i dag. Jag be- klagar all vanvård oavsett driftsform. Jag har faktiskt också ett stort hjärta för personalens situationen inom de olika driftsformerna. Det är inte så enkelt att hinna och orka med det man åläggs och inte har utbildning för. Det handlar alltså om att vi måste underlätta så att man kan ge god vård enligt ett djupt etiskt mönster om människovärde. Kära Rolf Olsson, oavsett vad Vänsterpartiet tycker föds vi alla in i en familj. Vi har ingen möjlig- het att komma till på något annat sätt, alltså finns det en basfamilj. Begreppet familjeläkare har säkert kommit till därför att man tror att en hel familj ska välja samma doktor eftersom man har lättare att se helheten då. Man har lättare att se den grupp som finns där och kanske förstå situationen i olika sam- manhang. Det är viktigt att komma ihåg att vi männi- skor är en helhet med ande, själ och kropp, med soci- ala, andliga, fysiska och psykiska behov. Ingen män- niska lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. Jag vet att man lever och bor tillsammans på olika sätt, men de allra flesta har en liten trygg gemenskap runt sig. Begreppet familjemedicinskt centrum visar kan- ske inte riktigt vad det handlar om, men det står ju familjeläkare. Som sjuksköterska skulle jag själv inte ha någonting emot att kallas familjesköterska.
Rolf Olsson (V)
Anf. 51 Rolf Olsson (V)
Fru talman! Det är bra att Chatrine Pålsson i dag är så tydlig med att hon också kan tänka sig att kriti- sera privata institutioner. Jag hoppas att den inställ- ningen håller i sig. Jag har inte tyckt att den har varit särskilt förhärskande tidigare. Låt mig gå över till begreppet familjemedicin. Alldeles oavsett vad Chatrine Pålsson säger anser jag att vi i stället bör bygga vidare på de traditioner som jag tycker har varit förhållandevis framgångsrika i vårt land internationellt sett. Vi har haft individen i centrum för de åtgärder som vi har byggt. Vi har haft en generell välfärdspolitik som har gynnat alla oav- sett vilka familjeförhållanden man har haft. Jag tycker att det är efter den linjen man bör utveckla primärme- dicinen och se den som den första linjens kvalificera- de hälso- och sjukvård där man betonar teamtänkande och ett samarbete med andra specialiteter i stället för att införa ett mystifierande begrepp som familjemedi- cin.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 52 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Jag tror självfallet att det familjeme- dicinska centrumet kommer att spela en otroligt bra roll och ta kontakter och utforma sin verksamhet som de anser bäst. Det är jag inte ett dugg rädd för. Jag tror inte heller att individen inte kan komma i cent- rum om det kallas ett familjemedicinskt institut. Jag hoppas att inte Rolf Olsson tror det heller. Det är faktiskt den socialdemokratiska regeringen, som Rolf Olsson egentligen stöder, som har lagt fram förslaget. Sedan verkar det som om jag ska stå till svars för det, och det gör jag gärna. Med det är fak- tiskt ni som är stödparti där. När det gäller kvaliteten i vården har jag sagt oer- hört många gånger att den inte beror på driftsformen utan på bemötandet. Jag har t.o.m. sagt att jag tror att de allra flesta som kommer inte ens frågar vem per- sonalen får sin lön av. Jag tror inte att någon äldre, när man får sin hjälp morgon, middag och kväll av hemtjänsten, frågar: Var får du din lön ifrån? Det är viktigast att se vilken kvalitet det är och vilket bemötande och vilken respekt jag får. Det är därför som det är så viktigt att komma ihåg att det är utifrån individens perspektiv som vi ska bygga en god kvalitet i sjukvården. Ju mer åren går, desto mer övertygad blir jag om att vi behöver en värdighetsga- ranti på olika nivåer för att garantera detta. Jag hop- pas att Rolf Olsson kan ställa upp på det, och att vi också kan få andra att ställa upp på det.
Kenneth Johansson (C)
Anf. 53 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2 och 10, men jag står självfallet även bakom övriga reservationer där Centerpartister finns med. Fru talman! En riksdagsmajoritet där Centerpartiet ingick beslutade under hösten 2000 att ställa sig bak- om den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvård. I handlingsplanen ingick att ett familjemedicinskt institut skulle utredas. Ekonomiska medel anvisades. Svensk förening för allmänmedicin var, som jag uppfattat det, idégivare. Primärvården är basen för hälso- och sjukvården. Den erbjuder en bred och vardagsnära hälso- och sjukvård. Primärvården har en viktig uppgift att före- bygga ohälsa, vårda och behandla och vid behov remittera vidare. Alla som jobbar inom primärvården, hela teamet, har en avgörande roll för ett bra resultat. Centerpartiet har i högsta grad medverkat till att nya resurser kommer primärvården till del. Nu räcker det inte med enbart resurser. I lika hög grad fordras åtgärder för att stimulera utveckling av kunskap och verksamhets- och arbetsformer för primärvården. Det rör läkarnas kompetensutveckling, men minst lika viktigt är det att beakta även övriga personalkategori- ers behov av kompetensutveckling. Centerpartiet ser med tillfredsställelse på tillkomsten av ett familjeme- dicinskt institut och känner sig delaktigt i tillkomsten av institutet. Centerpartiet tillstyrker också den av regeringen föreslagna inriktningen och organisationen av insti- tutet. Vi saknade dock såväl i utredningen som i pro- positionen ett ordentligt besked om att folkhälsoar- betet är ett mycket viktigt uppdrag för primärvården och en mycket viktig uppgift för det föreslagna fa- miljemedicinska institutet. Centerpartiet och Vänsterpartiet har i motioner fö- reslagit tillägg om att institutets inriktning även ska vara att arbeta med kunskapsutveckling för förebyg- gande åtgärder inom primärvården, och till min glädje finns det nu en utskottsmajoritet för ett tillkännagi- vande i den delen. Det gläder mig mycket. Folkhälsan är nästa stora steg i arbetet med vård och omsorg. Vi behöver en mer hälsoinriktad hälso- och sjukvård - och där har primärvården en oerhört viktig uppgift. Centerpartiet har den uppfattningen att riksdagen bör besluta om lokaliseringen av det familjemedi- cinska institutet. Vi anser att institutet ska lokaliseras utanför storstadsområdena. Men i vanlig ordning är 08-perspektivet inte lätt att bryta. Jag är besviken över detta men egentligen inte ett dugg förvånad. Det handlar om politisk vilja och om attityder. Förslaget till stadgar för institutet beskriver detta övertydligt. I § 8 om sätet i Stockholm står det om föreningsstäm- man: "Stämman skall hållas i Stockholm. Om extra- ordinära omständigheter kräver det får stämman hål- las på annan ort." Tack för det! Jag hoppas och tror att det familjemedicinska in- stitutet kommer att lyckas och vill via protokollet önska institutet lycka till. Fru talman! Utskottet har även behandlat några motioner som inte direkt berör institutet. För Center- partiets del handlar det bl.a. om kvalitetsregister och vår vilja att öppna desamma för medborgarna. Vi menar att patienter som vill utnyttja sin valfrihet vid val av vårdgivare måste har rätt att ta del av vårdar- betets resultat och kvalitet. Ett steg mot den konsu- mentmakt som samhället i många andra sammanhang eftersträvar är att kvalitetsregistren blir tillgängliga för vårdsökande. Jag vet att Socialstyrelsen arbetar med detta. Det är en process som Centerpartiet vill påskynda. Centerpartiet står slutligen bakom utskottets bifall till Riksdagens revisorers förslag om en översyn av utformning, lokalisering och dimensionering av språkutbildningen för utländsk vårdpersonal. Jag och Centerpartiet har härutöver, vilket framgår av reser- vation nr 11, föreslagit ytterligare åtgärder för att underlätta för utländsk vårdpersonal att komma in på arbetsmarknaden. Behovet av personal inom vård och omsorg är stort. Vi måste alla hjälpas åt med att klara detta.
Kerstin Heinemann (Fp)
Anf. 54 Kerstin Heinemann (Fp)
Fru talman! I över 25 år har Folkpartiet liberaler- na fört en kamp för att förbättra primärvården, den vård som även riksdagen har uttalat ska utgöra basen i hälso- och sjukvården. Det viktigaste inslaget för vår del har varit genomförandet av husläkarreformen, som garanterar alla medborgare en fast läkarkontakt inom primärvården. Som ett resultat av den borgerli- ga valsegern 1991 infördes husläkarreformen i början av 1993, men den socialdemokratiska regeringen avskaffade den efter regeringsskiftet 1994. Men efter 25 år av motstånd inte minst från Soci- aldemokraterna kom den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvården, och husläkarreformen genomfördes och beslutades till stor del av riksdagen i slutet av år 2000. Primärvården har blivit bättre tack vare att alltfler har insett betydelsen av en fast kontakt med vården, naturligtvis i första hand med husläkaren men själv- klart också med övrig personal. Bristen på läkare har dock gjort att ännu inte alla invånare har fått den fasta läkarkontakten. Också en ovilja i en del landsting - eller kanske man kan uttrycka det på följande sätt: en vilja att satsa på slutenvården i stället för på primär- vården - har gjort att primärvården ännu inte fungerar på ett bra sätt. Folkpartiet liberalerna ställde sig i huvudsak bak- om den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården och även inrättandet av ett familjemedicinskt institut eller - som vi hellre hade kallat det - ett husläkarinstitut. Vi känner att det är angeläget att det drivs ett aktivt arbete för att utveckla primärvården genom kunskapsutveckling och kun- skapsspridning. Också kvalitetsarbete och metodut- veckling är viktiga delar i institutets arbete. Rekryteringsfrågorna är, som jag tidigare nämnt, en orsak till de brister som finns, och de faktorer som har betydelse för rekryteringen behöver analyseras och belysas på ett sätt som gör att personalrekryte- ringen kan tryggas långsiktigt. Fru talman! Det kan naturligtvis finnas många viktiga arbetsuppgifter för institutet, men vår mening är att institutets viktigaste uppgift är att skapa kon- takter och kommunikation mellan alla primärvårdens intressenter. Det finns på flera håll i landet intressanta arbetssätt som har utvecklats inom primärvården, och det gäller inte minst de privata husläkarmottagning- arna. Landstingens mottagningar har varit något trö- gare när det gäller förnyelse, och vi ser det som en viktig uppgift för institutet att även ta till vara och sprida de goda exempel som finns. Utskottet har i betänkandet gjort ett tillägg när det gäller verksamhetsinriktningen så att den utvidgas till att avse även folkhälsoaspekterna, detta i enlighet med ett motionsförslag från Centerpartiet. Folkpartiet liberalerna välkomnar detta tillägg, och vi tycker att det är bra att alla partier - utom Moderaterna, som yrkar avslag på hela propositionen - nu står bakom tillägget. Primärvården är en viktig aktör på folkhälsoom- rådet, kanske inte minst vid patientkontakter - och då menar jag inte bara patient-läkar-kontakten utan även kontakten med övrig personal - liksom inte minst inom barnhälsovården och mödrahälsovården. Pri- märvårdens uppgift på folkhälsoområdet innefattar också att förmedla kunskap till andra aktörer. Inom folkhälsoområdet krävs samverkan mellan många olika aktörer om arbetet ska bli framgångsrikt. Fru talman! I det här betänkandet behandlas också ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden och Riksdagens revisorers förslag om svenskunder- visning för invandrare och invandrares arbetsmark- nad. Vi har i det här betänkandet med en motion från allmänna motionstiden, där vi har ett yrkande om den bristande medicinska kompetensen i äldreboenden. Folkpartiet liberalerna kräver samverkansavtal mellan kommuner och landsting som ger fler läkare, gärna med geriatrisk kompetens, i äldreboendet. Till varje äldreboende bör knytas en läkare som har ansvar för att regelbundet besöka enheten och se till att de som bor där får en god medicinsk vård. Det kan vara en husläkare eller en geriatriker. Denna läkare ska självfallet också vara ett stöd för persona- len. Enligt vår mening ska det dessutom vara så att den enskilde boende ska kunna välja att ha en egen huslä- kare. Utskottets majoritet är välvilligt inställd till det och har så varit under flera år, men vi tycker att det händer för lite. Det går för sakta, och under tiden far äldre människor illa. Vi får tyvärr alltför ofta rappor- ter om brister inom äldreomsorgen som till stor del handlar om brister i den medicinska vården. Vi vid- håller alltså vårt yrkande. Jag yrkar bifall till vår reservation nr 8 under punkt 7. Vad gäller avsnittet om Riksdagens revisorers för- slag har Folkpartiet även där två motioner som hand- lar om invandrares svårigheter att komma in på ar- betsmarknaden, i det här fallet vården. Där har våra yrkanden tillgodosetts genom att utskottet förordar bifall till Riksdagens revisorers förslag att en särskild översyn ska göras av utformningen, lokaliseringen och dimensioneringen av språkutbildningen för ut- ländsk vårdpersonal. Fru talman! Jag yrkar i övrigt bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Anf. 55 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Fru talman! Ett av sjukvårdens grundläggande problem är att sjukdom uppstår. Därför är det väsent- ligt att ett familjemedicinskt institut kommer till stånd. Institutet ska jobba förebyggande. Det famil- jemedicinska institutet har fått en väldigt viktig upp- gift i folkhälsoarbetet, med anledning av Vänsterpar- tiets och Centerpartiets motioner som utskottet har ställt sig bakom. Uskottet föreslår alltså ett tillkänna- givande om ett nära samarbete med Folkhälsoinstitu- tet. Vi såg i går i ett TV-inslag från det stora diabetes- seminariet ett exempel på hur en vårdcentral kan jobba förebyggande. Docent Melker Falkenberg job- bar på en vårdcentral i Kisa och har gjort ett pionjä- rarbete ur folkhälsoaspekt när det gäller diabetes. Vad jag inte kan förstå är de olika begrepp som förekommer. Tidigare hade vi husläkare. Nu talas det om familjeläkare. Jag vet inte om jag hörde rätt men jag tyckte att jag hörde en betecknande felsägning i Chatrine Pålssons första anförande. Hon talade om ett familjeinstitut. Det är ju en sammandragning av "familjemedicinskt institut", en ganska betecknande förkortning. Jag ställer mig frågande till begreppen familjeläkare och husläkare. Vad är det för fel med begreppen primärvård och allmänläkare? Chatrine Pålsson påpekar också att tanken med en familjeläkare är att en hel familj ska söka samma doktor. Det kanske är det synsättet som förklarar att jag och många med mig studsar inför begreppet fa- miljeläkare och associerar till barnavårdscentralen. Jag har haft svårt för det begreppet. Nu är jag ny i socialutskottet och kanske inte inne i terminologin. Jag ställer mig bakom Vänsterpartiets förslag att vi ska kalla det för primärmedicinskt centrum. Primärvården är ett etablerat begrepp. Jag förstår inte vad det är för fel med det. Kanske hade jag sökt familjeläkare för några år sedan, när mina barn bodde hemma. Men vad ska jag hos familjeläkaren att göra nu? Min gamla mamma, vad ska hon till familjeläka- re att göra? Hon behöver en geriatriker. Vad är det för fel på begreppet allmänläkare? Var- för har denna situation uppstått? Vi fick en förklaring tidigare. Jag vet inte om det är den som gäller. På den punkten finns en reservation från Miljöpartiet. Annars ställer vi oss bakom utskottets förslag i betänkandet. När det gäller institutets placering är vi flera par- tier - Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Centern och Miljöpartiet - som tycker att det är helt galet att man i en så decentraliserad vårdform ska centralisera själva institutet till Stockholm. Det är alldeles omotiverat med tanke på att man ska jobba mycket med IT. Även den reservationen ställer jag mig bakom. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva- tionerna 9 och 10 för Miljöpartiets del.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 56 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Förr, på den gamla tiden, hade pro- vinsialläkaren ansvar för allt och jobbade nästan dyg- net runt. Man kom till provinsialläkaren med nästan allting. Då fanns det en helhet. Sedan rådde en socialistisk princip under många år: Vården var områdesindelad. Alla som bodde i ett område skulle ha samma doktor. Den borgerliga regeringen 1991-1994 föreslog husläkarsystemet, som jag också hade synpunkter på. Ett hus behöver ju inte gå till doktorn. Men jag för- stod innebörden och tyckte att begreppet inte var så viktigt att man skulle diskutera det. Tanken med familjeläkare är att man tror att det finns en vinst i att alla i en familj väljer samma all- mänläkare. Det är utifrån det synsättet man ska se allmänläkaren, som också är specialist. Det är så oerhört viktigt att man kan se helheten i en familj. Olika faktorer kan ses ur många perspektiv. Jag tycker att det är ett fint namn och har ingen svårighet att ställa upp på det. Men jag får respektera andra som absolut inte kan tänka sig det. Jag nöjer mig med det.
Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Anf. 57 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Fru talman! Jag är väl förtrogen med de historiska begreppen, både provinsialläkare och distriktsläkare. Jag studsar inför begreppet husläkare, precis som Chatrine Pålsson påpekade. Det finns i och för sig sjuka hus. Allmänmedicin är mycket riktigt en specialitet som är mycket användbar inom primärvården. Jag tycker att vi kan hålla kvar vid de begrepp som vi är bekanta med. Kristdemokraterna bortser från den personliga utveckling som sker hos de olika indivi- derna i en familj. Barnen flyttar hemifrån och gamla mamma blir ensam kvar. Jag tackar för att man blir respekterad när man tycker att begreppet känns lite egendomligt. Jag är också tacksam för att Kristdemo- kraterna inte beskyller Miljöpartiet för att önska död åt familjen, bara för att vi stöder reservation 9.
Lars U Granberg (S)
Anf. 58 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Det betänkande vi nu debatterar handlar om hur vi socialdemokrater vill stimulera och utveckla primärvården i Sverige. Svensk sjukvård har varit mycket framgångsrik under de senaste decenni- erna. Den medicinsk-tekniska utvecklingen har flyttat gränserna för det möjliga. Vi kan rädda liv och öka livskvaliteten för många människor. Framgångarna har inte varit förbehållna någon särskild grupp i samhället. Alla har kommit i åtnju- tande av dem. Men framgångarna har också en baksi- da. De medicinska landvinningarna gjordes samtidigt som staten sakta men säkert gick mot en finansiell kris. Den besparingspolitik som vi socialdemokrater tvingades tillgripa för att få landets ekonomi på fötter genomfördes delvis till priset av att sjukvården inte kunde räkna med nya friska pengar under många år. Det medförde kraftiga personalnedskärningar. Sjuk- vården, i synnerhet sjukhusen, slimmade sina organi- sationer för att effektivisera sin verksamhet. Någonstans här på vägen förlorade också vården på många håll sin omvårdnadsuppgift. Konsekven- serna av detta möter vi dagligen när vi besöker sjuk- vården eller läser de svarta rubrikerna i pressen om krisen i vården. Vi socialdemokrater lyckades dock vrida ekono- min i rätt riktning. I ett par år har vi socialdemokrater nu gjort ett flertal satsningar för att stärka sjukvårdens två grundläggande mål: Dels gäller det sjukvårdens allemansrätt som in- nebär att varje människa ska få vård efter behov, oavsett hennes ekonomiska eller sociala omständig- heter. Det kräver i sin tur att sjukvården är solidariskt och gemensamt finansierad samt att den är demokra- tiskt styrd. Dels gäller det en fungerande vårdkedja som in- nebär att patienten vid behov snabbt kommer i kon- takt med primärvård som behandlar eller remitterar patienten till rätt specialist. Vad vi för att klara dessa mål hittills gjort är den största statliga satsningen på sjukvården någonsin, totalt 14 miljarder kronor. Men det kommer inte att räcka. Bristerna i tillgänglighet inom primärvården, som är vårdkedjans första länk, kräver ytterligare satsningar vad gäller både pengar och kompetens. Primärvården, som alltså är basen för svensk sjukvård, har genomgått stora förändringar under de senaste decennierna. Den medicinska utvecklingen har gjort det möjligt att inom primärvården i större utsträckning behandla många sjukdomar som tidigare krävde slutenvård. Patienterna kan i stället kurera sig hemma, inte på sjukhuset. Framtidens primärvård måste alltså bygga ut sin kapacitet för att möta beho- vet av planerade besök och jourbesök av läkare och sjuksköterskor i patienternas hem. Vi bör också utgå från att primärvårdens resurser kommer att inriktas på den allt större gruppen äldre i landet. I den nationella handlingsplan för sjukvård som den socialdemokratiska regeringen lade fram år 2000 och som riksdagen ställde sig bekom fastslogs att läkartätheten inom primärvården ska öka från drygt 1 läkare på 2 000 invånare till 1 läkare på 1 500 invånare samt att patienterna ska ha möjlighet till en fast kontakt hos en familjeläkare. För att offensivt stödja och stimulera utvecklingen av primärvården, så att den snabbare och bättre kan möta de här utmaningarna, vill vi socialdemokrater skapa ett familjemedicinskt institut. Institutets huvuduppgift ska vara att genom ut- veckling och spridning av kunskap bidra till att ut- veckla primärvården och därigenom stärka den svenska familjemedicinen. Institutet får därmed också rollen som nationellt stöd och inspirationskälla för kompetensutveckling av alla personalgrupper inom primärvården. Då talar vi om sjukgymnaster, läkare och alla andra personalgrupper som framtidens pri- märvård kan omfatta. Fru talman! Låt mig gå vidare och utveckla vår syn på institutets uppgifter. När det gäller fortbildningen tror jag att man ska vara försiktig och inte på ett så här tidigt stadium lasta på institutet och detaljstyra institutet alltför mycket. Det viktiga för det här institutet är att stimu- lera och utveckla modeller för teamgemensam kun- skapsutveckling mellan landstingens och kommuner- nas primärvård. I övrigt ska institutet inrikta sig på att ge perso- nalen den fortbildning som personalen behöver. Det handlar då om att institutet får i uppgift att initiera och utveckla fortbildningsinsatser. Här handlar det om att vara en spindel i nätet som ska samordna redan i dag goda insatser samt framtida nya idéer och tankar på fortbildningsområdet. När det gäller kvalitetsarbete och metodutveckling är god kvalitet grundläggande inom hälso- och sjuk- vården. Institutet ska här jobba med att utveckla ar- betsmetoder inom primärvården och också beakta folkhälsoaspekterna. Det handlar om att sprida kun- skaper och erfarenheter kring betydelsen av hälso- främjande och förebyggande arbete. Fru talman! Sedan har vi vården av äldre. Här vet vi att det finns ett stort behov av utveckling inom primärvården så att denna bättre motsvarar de krav som man ska kunna ställa på vården av äldre med omfattande behov. Institutets roll blir att förbättra kunskapsutveck- lingen på området. Särskilt bör diagnostisering vara ett fokuserat område för institutet att arbeta med och sprida kunskap om. Vi måste tidigare och med större säkerhet kunna fastställa rätt diagnos; detta för att vi ska kunna forma rätt sorts kompetens och insatser inom den framtida primärvården. När det gäller detta med ett ökat antal specialister på olika områden håller Socialstyrelsen i just ett pla- neringsstöd för tillförskaffandet av specialister. Kombinationen av teamuppbyggnad och nämnda insats på diagnostisering tycker jag ska vägleda in- stitutet när det gäller att självt komma med förslag och att fatta viktiga beslut. Avslutningsvis, fru talman, återkommer jag till det som är viktigt när det gäller institutets roll och inriktning. Institutets arbete ska inriktas på konkreta och all- mänt förekommande frågor som berör primärvården för att på så sätt utgöra ett stöd för personalen i pri- märvården. Detta är ett viktigt område. Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande ar- bete i samverkan med Folkhälsoinstitutet är också en viktig roll och inriktning. Vad vi nu snart ska fatta beslut om är ett nätverk för att stärka och utveckla primärvården - ett nätverk som ska ha referenser från vård i glesbygd och stor- stad att arbeta med - men också för att arbeta med att sprida redan goda lösningar till alla delar inom den svenska primärvården. Med detta, fru talman, yrkar jag avslag på reser- vationerna och bifall till utskottets förslag i betänkan- det i dess helhet.
Leif Carlson (M)
Anf. 59 Leif Carlson (M)
Fru talman! Förutom den något intressanta dis- kussionen om vad institutet ska heta som väl mer belyser dess onödighet skulle jag vilja fråga Lars U Granberg vad institutet egentligen ska göra. Här har getts förklaringen att det ska göra si och så. Men även regeringen skriver att det redan i dag finns ett stort antal organisationer och myndigheter som arbetar med frågor om kunskap och kunskapsspridning inom primärvården, såväl nationellt som regionalt och lokalt. Vad är det som institutet ska tillföra? Vad är det för kunskap som inte sprids genom de kanaler som finns? Vad är det som hindrar landsting och kommu- ner att utveckla teamsamarbete och som gör att det behövs ett institut som går in och talar om att ut- veckla ett teamsamarbete? Vad är det som saknas i fråga om folkhälsan? Vi har ju Socialstyrelsen som arbetar med det området. Vi har också Folkhälsoin- stitutet samt regionala folkhälsoenheter ute i lands- tingen, och kommunerna arbetar med folkhälsa och prevention. Vad är det som institutet ska tillföra som inte dessa kan göra om de får stimulans att arbeta och ges sådana villkor? Vad som behövs är inte ett nytt institut som ska sitta och bevaka sitt område, ta kontakter och byrå- kratisera vägarna. I stället behövs det lite smörjmedel så att man har krav på att de resurser som vi redan sätter av fungerar. Sedan säger Lars U Granberg att Socialdemokra- ternas stora mål med vad de har gjort är att de har velat säkra allemansrätten i sjukvården. Under de sju år som ni har haft regeringsmakten har allemansrätten eroderats, grävts ur. Det är ju nu som folk har allt svårare att få tillgång till sjukvården och primärvår- den. Det var betydligt bättre under den borgerliga regeringen. Nu måste människor skaffa sig privata försäkringar därför att de inte kan lita på primärvår- den och sjukvården i övrigt. Lars U Granberg säger att Socialdemokraterna säkrar allemansrätten. Det är ju det som ni totalt har misslyckats med.
Lars U Granberg (S)
Anf. 60 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Jag var inne på huvuduppgiften för institutet i mitt anförande. På de områden där det finns goda kunskaper att tillgå ska institutet utgöra ett nätverk. Man ska samla ihop kunskaper och se till att de sprids. Man kan tyvärr inte säga att det finns en team- känsla i primärvården runtom i hela Sverige. Detta institut kan samla på sig kunskaper från ställen där teamarbetet har nått längre och sprida dem vidare till de områden som inte har lyckats komma så långt. En annan viktig orsak till att vi lägger fram detta förslag är att professionen var väldigt positivt inställd till institutet, förutom en grupp och det var Läkare- sällskapet. Man betonade att institutet kan få betydel- se för utveckling av professionalism inom primärvår- den. Det är också ett argument för att vi vill inrätta institutet.
Leif Carlson (M)
Anf. 61 Leif Carlson (M)
Fru talman! Jag är något förvånad. Nätverk kän- netecknas just av det är ett nätverk för kommunika- tion. Men här ska man tillgodose nätverkets behov genom att centralisera och byråkratisera kontakterna. Jag undrar om Lars U Granberg vet hur mycket konferenser som hålls. Varför ska ett institut behöva att sprida kunskap om olika modeller? Problemet är snarare att det är för mycket konferenser, vilket gör att folk är borta från sina arbetsplatser. I stället för att vårda sina patienter deltar folk i konferenser om hur de ska samarbeta, men sedan samarbetar de inte. Felet ligger ju på en helt annan nivå. Det finns möjlighet att sprida kunskap via IT. Varenda vårdcentral är uppkopplad på nätet och där kan man gå in och skaffa sig kunskaper, inte bara från Sverige utan från hela världen. Det hela är en illust- ration av hur man bygger upp någonting som - precis som Lars U Granberg säger - en del av professionen var positiv till. Svensk förening för allmänmedicin var positiv. För dem är detta lite grann av att få en liten guldkant och möjlighet att visas upp. Men det finns ju inget patientperspektiv här, och det finns inget stöd från andra. Man anser att detta i stället riskerar att cemen- tera det revir som redan finns och där det är svårt för allmänmedicinare att samarbeta med övriga specia- lister. Detta bör i stället rivas upp, och man bör se till att det kommer till stånd ett verkligt samarbete. Det var naturligtvis ett krav från Svensk förening för allmänmedicin på regeringen att man måste lägga det här offret på föreningens altare för att de skulle stödja den nationella handlingsplanen som antogs för ett par år sedan. Då hade föreningen detta som krav. Men det tillför ju inte patienterna och inte utveckling- en av vården någonting, utan det är bara en åtgärd för att visa att man har gjort någonting. Men det är ing- enting som tillförs vården.
Lars U Granberg (S)
Anf. 62 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Leif Carlson och jag har helt olika syn på det här institutet och dess möjligheter. Institutet ska jobba i tre års tid. Det kommer att göras löpande utvärderingar av institutets arbete, och vi kan säkert ta del av vad man åstadkommer respek- tive inte åstadkommer under dessa tre år. Vi får nog återkomma längre fram till den debatt som vi är inne på nu. Men vi har helt skilda åsikter om vad institutet kan åstadkomma.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 63 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Jag förstår att Lars U Granberg har planerat att hålla ett anförande om bildandet av ett familjemedicinskt institut. Men jag vill ändå fråga: Vad ska regeringen göra åt äldrevården och det som inte fungerar? Jag är solklar över att om detta hade uppdagats i någon vård med en annan driftsform hade regeringen agerat. Jag undrar: Hur ska man agera? Man kan inte bara säga att det ska bildas ett familje- medicinskt institut. Tycker Lars U Granberg att införandet av en vär- dighetsgaranti skulle vara en lösning på problemet?
Lars U Granberg (S)
Anf. 64 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Först vill jag gå in på Catherine Påls- sons huvudanförande där hon tog upp händelserna i Gislaved. Det som har hänt är tragiskt för alla som jobbar inom äldrevården. Många gånger handlar det om personers lämplighet att jobba med människor, vilket är väldigt svårt att skydda sig emot oberoende vilken driftsform man tillämpar eller vilka regler som man sätter upp. I det här fallet handlar det kort och gott om personer. Vad ska vi göra för att komma till rätta med pro- blemet? Jag tror att det är viktigt att inrätta ett famil- jepolitiskt institut och att det får jobba med just dia- gnostisering kopplat till en primärvård som har möj- ligheter att genom teamverksamheter rotera special- kunskaper från landstinget till primärvården. Team- verksamheten ska hela tiden vara flexibel och kunna anpassas efter behov. Dessa behov ska institutet läsa av. Det är en av deras uppgifter.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 66 Chatrine Pålsson (Kd)
Jag vill erinra om att debatten gäller ärendet om bildande av ett familjemedicinskt institut.
Lars U Granberg (S)
Anf. 67 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Jag tycker att vi ska hålla oss till det som vi ska debattera. Jag tror att det finns många goda idéer. Man har jobbat olika ute i kommunerna. I min hemkommun Piteå har man en väldigt bra äldrevård och äldreom- sorg. Man har gjort forsknings- och utvecklingsinsat- ser. Det finns inga köer. Det är hela tiden möjligt för äldre att få plats när de så behöver det. Personalen känner sig väl till mods med sitt arbete i den organi- sationen. Låt detta institut, som förvisso ska jobba på pri- märvårdssidan, vara det som snappar upp goda idéer och sprider dem vidare till andra delar. På så sätt skapar man ringar på vattnet.
Kerstin Heinemann (Fp)
Anf. 68 Kerstin Heinemann (Fp)
Fru talman! Vi är överens när det gäller det fa- miljemedicinska institutet. Men vi har ett antal mo- tioner från allmänna motionstiden, och vår reserva- tion handlar om läkarmedverkan inom äldrevården. Vi är tydligen enligt betänkandet ändå överens om att det här är väldigt viktigt. Men åtminstone vi i Folk- partiet tycker att det har gått så lång tid och ingenting händer. Under tiden blir det många människor som far illa av att de inte får den medicinska vård som de verkligen är i behov av. Därför vill jag fråga Lars U Granberg: Har Soci- aldemokraterna några konkreta förslag för att på- skynda att medicinsk vård kommer till stånd även för människor i särskilt boende? Då menar jag läkarmed- verkan men även medverkan av sjuksköterskor, som verkligen kan ta tag i de problem som människorna har på äldreboendena.
Lars U Granberg (S)
Anf. 69 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Det som vi slog fast i den nationella handlingsplanen ligger väldigt mycket i linje med det som Kerstin Heinemann tar upp om vad man ska ha rätt att tillgå i äldreboenden. I det betänkande som vi nu behandlar finns inga förslag om riktade medel eller extra pengar till insat- ser på det området. Om det är det som Kerstin Hei- nemann vill ha, måste vi komma tillbaka i en debatt om det någon annan gång.
Kerstin Heinemann (Fp)
Anf. 70 Kerstin Heinemann (Fp)
Fru talman! Det handlar ju inte bara om pengar när det gäller att se till att den medicinska vården ska fungera. Det har hitintills talats väldigt mycket om att det här är en sak som kommuner och landsting ska kunna samverka kring, och se till att det fungerar. Det är ändå så att Socialdemokraterna har ett stort inflytande i många av landstingen i Sverige men även i många kommuner. Kanske regeringen skulle kunna ta ytterligare initiativ för att se till att samarbetet kommer i gång. Det handlar inte om något yrkande om pengar i vår motion, utan det handlar om att man måste sätta fart på den här processen så att människor slipper fara illa.
Lars U Granberg (S)
Anf. 71 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Jag kan dela den uppfattningen. Vi får väl stöta på regeringen så att man kommer tillbaks med sådana förslag. Det är det enda jag kan säga.
Kenneth Johansson (C)
Anf. 72 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Lars U Granberg och jag är överens om institutets tillkomst och inriktning. Därför ska jag begränsa mig till en enda fråga, och den gäller just lokaliseringen. Livskraft i hela landet, säger ju Centerpartiet, och det är då speciellt viktigt att pröva möjligheterna att förlägga nya verksamheter utanför storstadsområde- na. Ett exempel har vi just i dag, där möjligheten är uppenbar att det, enligt min uppfattning, skulle kunna fungera alldeles utmärkt med en lokalisering utanför storstadsområdena. Min fråga till Lars U Granberg är: Varför tar inte ni och den socialdemokratiska regeringen chansen att sprida verksamheter när möjligheten nu finns?
Lars U Granberg (S)
Anf. 73 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Kenneth Johansson vet mycket väl att jag är norrbottning och kommer från Piteå. Kanske skulle det då vara någon sorts garanti för att jag skulle ställa mig upp och slåss för en etablering utanför storstadsregionerna. Det är två invändningar som jag har mot det. För det första: Det är inte regeringen som ska be- sluta om det, utan det är föreningen själv som ska fastställa var institutet ska etableras. För det andra: Jag tror inte att treåriga projekt - om det är det som Centerpartiet hänger upp sin livs- kraft i hela landet på - och nätverk med en eller två personer här och en eller två personer där ger mycket till livskraft, tyvärr. Därför tycker jag inte att vi över huvud taget ska lägga oss i frågan om lokaliseringen.
Kenneth Johansson (C)
Anf. 74 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Det är en fråga om vilja. En av delta- garna i institutet är faktiskt staten. Har man intresse av att sprida verksamheter, även om det ger ett be- gränsat antal arbetstillfällen, tycker jag att man ska ta dessa tillfällen - många bäckar små. Det är väl uppenbart att det här som i all lokalise- ringspolitik är en skiljelinje. Lars U Granberg repre- senterar ett centralistiskt parti, och jag representerar ett decentralistiskt parti. Jag tycker att man ska ta möjligheterna när de finns, även om det ger relativt få arbetstillfällen, att sprida verksamheter över landet. Det må vara Dalarna, det må vara Norrbotten, det må vara övriga delar av landet som har problem med befolkningsutvecklingen. Jag tror att vi ska ha en ödmjukare inställning, och där vi kan hitta verksam- heter och utvecklingsmöjligheter där ska vi ta dem. Förringa inte ett mindre antal arbetstillfällen! Jag konstaterar att vi åter missar en möjlighet. Men vi från Centerpartiet kommer inte att ge oss, utan vi letar hela tiden efter möjligheter att sprida ut verksamheter över landet. Och någon gång vore det roligt att få ett stöd från Socialdemokraterna i det jobbet.
Lars U Granberg (S)
Anf. 75 Lars U Granberg (S)
Fru talman! När det gäller frågor om etablering ute i landet skulle jag kanske vilja ge ett stöd till nå- got som är större än ett nätverk som ska vara i gång i tre års tid. Det är mitt svar på frågan. Jag ska gå tillbaka till vad vi gör. Jag tycker att jag var ganska tydlig i mitt huvudanförande på hur jag och vi socialdemokrater ser på det arbete som det familjmedicinska institutet ska utföra. Det är viktigt att det finns ett informationsflöde mellan landsbygd och storstad när det gäller de vårdproblem som skiljer dessa, vad jag kallar, två ytterligheter åt. Sedan tror jag inte att vi ska gå in och styra, utan vi ska ge det här institutet en möjlighet att bildas på rätt sätt och få en verksamhet som fungerar. Återigen: Tre års tid och mycket av nätverks- struktur - om det hade varit något mer rejält kanske jag hade kunnat sträcka ut en hand för att hjälpa Da- larna.
Carina Moberg (S)
Anf. 76 Carina Moberg (S)
Fru talman! Tillskapandet av ett institut till stöd för primärvårdens kunskapsutveckling är mycket positivt och helt i linje med de krav som primärvår- den har på sin verksamhet för att fortlöpande utveck- las. Man bör kunna ha stora förhoppningar på insti- tutet som en gemensam arena för alla verksamma inom primärvården. Jag känner dock ett behov av att bidra till debatten genom att föra ett kort resonemang om de två begreppen generalist och specialist ur ett kompetensutvecklingsperspektiv. I utredningen som ligger till grund för regeringens förslag betonas att det familjemedicinska institutet ska arbeta med kompetensutveckling av det generella och inom allmänmedicin, inte när det gäller det speci- fika eller inom specialistområden. Jag anser att man kan diskutera hur definitionen av vad som är generellt ska göras. Enligt utredarens definition är det läkare och distriktssköterskor som är generalister. Övriga yrkesgrupper är "till viss del generalister men mest specialister". Alla professioner arbetar i team, så detta område ska institutet syssla med, men inte specialisternas områdesspecifika kompetensutveckling. Redan reso- nemanget med generalist och specialist kan alltså skapa problem när det gäller hur resurserna ska an- vändas och vad de ska räcka till. Låt mig ta sjukgymnaster som exempel. Sjuk- gymnaster har generell kompetens att bedöma alla typer av patienter, men enligt Socialstyrelsens all- männa råd om kompetenskrav för anställning ska en sjukgymnast för att ge god vård också kunna erbjuda områdesspecifik kompetens inom sex områden. Sjuk- gymnasters åtgärder är av hög kvalitet och mycket skiftande inom olika områden, vilket ställer krav även på specifik kunskap och kompetens. Enligt Sjönells förslag finns det en risk att sjuk- gymnasters kompetenshöjning inom dessa sex områ- den skulle kunna klassificeras som specifik kompe- tens och alltså inte innefattas i det familjemedicinska institutets verksamhet. Det är i detta sammanhang viktigt att komma ihåg att sjukgymnaster i primärvår- den inte kan remittera patienter till sjukgymnaster i sluten vård utan endast hänvisa till annan kollega i primärvården, där kompetensen måste finnas och utvecklas. Enligt min mening måste vi se till att institutets resurser enligt förslaget kommer att räcka till fort- bildning för andra personalgrupper än läkare och att det kommer att räcka till fortbildning och utveckling av team. Syftet med institutet får inte bli att rekrytera och utbilda läkare i allmänmedicin. Det är bra att utskottet ger regeringen till känna att även folkhälso- arbetet bör beaktas. Fru talman! Arbetet i primärvården kräver ett tän- kande som avspeglar helheten, och detta kan inte vara förbehållet några få yrkeskategorier. Det krävs en ömsesidig respekt mellan yrkeskategorierna och deras olika kompetenser för att uppnå målen med den na- tionella handlingsplanen. Jag har inget eget yrkande utan ställer mig bakom utskottsmajoritetens förslag. Jag vill bara passa på att konstatera att i denna debatt som i så många andra nämns alltid läkarna när vi pratar om yrkeskategorier inom vården. Också sjuksköterskorna nämns alltid. Sedan kommer resten av alla skickliga yrkesutövare som "övriga". Tack för ordet!

Beslut, Genomförd

Beslut: 2002-01-30
Förslagspunkter: 14, Acklamationer: 7, Voteringar: 5

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Bildande av ett familjemedicinskt institut

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner regeringens förslag om att ett familjemedicinskt institut skall bildas enligt avsnitt 4 i propositionen. Riksdagen avslår därmed motionerna 2001/02:So7 och 2001/02:So10.
    • Reservation 1 (m)
    Ledamöternas röster
  2. Institutets roll och inriktning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen dels godkänner regeringens förslag om det familjemedicinska institutets roll och inriktning enligt avsnitt 4 i propositionen, dels tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2001/02:So8 yrkande 2 och 2001/02: So11 yrkande 1.
  3. Fortbildning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So347 yrkande 3, 2001/02:So380, 2001/02:So503 yrkande 3 och 2001/02:So566 yrkande 6.
    • Reservation 2 (c, kd)
    Ledamöternas röster
  4. Kvalitetsarbete och metodutveckling

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So264 yrkande 2, 2001/02:So364 yrkande 2, 2001/02:So479, 2001/02:So488 yrkandena 1 och 2, 2001/02: So549, 2001/02:So598 och 2001/02:Kr416 yrkande 3.
    • Reservation 3 (v)
    • Reservation 4 (kd)
  5. Kvalitetsregister
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:So303 yrkande 8.
    • Reservation 5 (c)
  6. Delegering

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:So554.
  7. Vård av äldre

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande 16, 2001/02:So212 yrkande 2, 2001/02:So362 yrkande 2, 2001/02:So402, 2001/02:So610 yrkandena 3, 4 och 7, 2001/02:So613 yrkande 8, 2001/02:So628 yrkande 9 och 2001/02:So630 yrkande 9.
    • Reservation 6 (m)
    • Reservation 7 (kd)
    • Reservation 8 (fp)
    Ledamöternas röster
  8. Specialistläkare

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:So610 yrkandena 5, 6 och 8.
  9. Äldres läkemedelsanvändning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:So362 yrkande 1.
  10. Institutets namn

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:So8 yrkande 1.
    • Reservation 9 (v, mp)
    Ledamöternas röster
  11. Institutets placering

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So8 yrkande 3, 2001/02:So9 och 2001/02:So11 yrkande 2.
    • Reservation 10 (c, kd, v, mp)
    Ledamöternas röster
  12. Institutets verksamhetsform

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om institutets verksamhetsform enligt avsnitt 4 i propositionen.
  13. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar de av utskottet i bilaga 3 framlagda förslagen till dels lag om ändring i lagen (2001:1149) om ändring i sekretesslagen (1980:100), dels lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
  14. Riksdagens revisorers förslag
    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört om en översyn av utformningen, lokaliseringen och dimensioneringen av språkutbildningen för utländsk vårdpersonal. Riksdagen bifaller därmed Riksdagens revisorers förslag (punkt 4) samt motion 2000/01:Ub40 yrkande 4. Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So303 yrkande 31, 2001/02:So527, 2001/02:So628 yrkande 4 i denna del och 2000/01:Ub38 yrkande 4.
    • Reservation 11 (c)