Biskoparna i kyrkomötet, m.m.
Betänkande 1990/91:KU35
Konstitutionsutskottets betänkande
1990/91:KU35
Biskoparna i kyrkomötet, m.m.
Innehåll
1990/91 KU35
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas proposition 1990/91:122 om biskoparna i kyrkomötet, m.m. jämte två motioner som väckts med anledning av propositionen och fem motioner från den allmänna motionstiden 1990. I propositionen föreslås bl.a. att biskoparna och den biträdande biskopen i Uppsala stift ges förslagsrätt i kyrkomötet. I följdmotionerna och två av motionerna från den allmänna motionstiden yrkas att biskoparna ges ställning som självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Två motioner rör utnämningen av biskopar, och en motion tar upp frågan om titulärt biskopssäte för biträdande biskopen. Utskottet har tillstyrkt propositionen och avstyrkt samtliga motioner. En reservation (m och fp) föreligger i frågan om biskoparnas ställning i kyrkomötet.
Propositionen
1990/91:122 vari yrkas att riksdagen dels i den ordning som anges i punkt 9 första stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar det i bilaga1 intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan,
dels antar det i bilaga 1 intagna förslaget till lag om ändring i prästanställningslagen (1988:184).
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1990/91:K43 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar anta i motionen angivet förslag till ändringar i lagen om svenska kyrkan och i lagen om kyrkomötet.
1990/91:K44 av Bertil Danielsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar anta nedanstående Förslag till Lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan
5 §
Kyrkomötet sammanträder varje år. Biskoparna i stiften är självskrivna ledamöter i kyrkomötet.
Motioner från allmänna motionstiden 1990
1989/90:K610 av Jan-Erik Wikström och Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lag om svenska kyrkan och i lag om kyrkomötet att biskoparna blir självskrivna ledamöter av kyrkomötet.
1989/90:K613 av Hugo Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att tjänst såsom biträdande biskop enligt proposition 1989/90:11 knyts till ett titulärt biskopssäte inom svenska kyrkan och vederbörande stift.
1989/90:K620 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av förfarandet vid tillsättning av biskopar så att svenska kyrkans centralstyrelse får överta regeringens uppgift att utse en av tre på förslag uppsatta kandidater.
1989/90:K631 av Lars Ahlmark m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att regeringens befattning med biskopsvalen i svenska kyrkan skall upphöra.
1989/90:K638 av Göran Åstrand m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att biskoparna skall vara självskrivna i kyrkomötet.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås bl.a. att den som utnämns till biskop eller biträdande biskop inte skall behöva vara prästvigd, vilket i princip innebär en återgång till vad som gällde före den 1 januari 1989. Vidare föreslås vissa ändringar i fråga om biskoparnas ställning i kyrkomötet. Förslaget innebär i huvudsak att de som innehar tjänster som biskop eller biträdande biskop skall närvara vid kyrkomötets sammanträden samt att de skall få väcka motioner, delta i kyrkomötets överläggningar och ställa yrkanden, men delta i besluten bara om de är ledamöter av kyrkomötet.
Frågan om biskoparnas ställning i kyrkomötet har varit föremål för kyrkomötets behandling vid flera tillfällen under 1980-talet. Frågan har gällt om biskoparna -- i likhet med vad som gällde före kyrkomötesreformen 1982 -- skall vara självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Vid 1984 års kyrkomöte avslogs en motion om självskrivenhet för biskoparna som väckts under föregående kyrkomöte. Kyrkolagsutskottet hade tillstyrkt motionen. När motionen återkom 1985 bifölls den av kyrkomötet.
1986 beslöt regeringen låta utvärdera kyrkomötesreformen. 1988 års kyrkomöte överlämnade tre motioner i ärendet till regeringen för beaktande i det pågående utvärderingsarbetet. Sedan utvärderingen redovisats, bl.a. med bedömningen att kyrkomötet skulle vinna på att biskoparna blev självskrivna ledamöter (Ds 1989:58 s.36), behandlade 1990 års kyrkomöte ett förslag från svenska kyrkans centralstyrelse om självskrivenhet för biskoparna i kyrkomötet. Kyrkomötet, som avslog förslaget, hemställde i stället hos regeringen om sådan lagändring att biskoparna och biträdande biskopen ges förslagsrätt i kyrkomötet.
Biskoparnas ställning i kyrkomötet
Motionerna
I de båda följdmotionerna till propositionen och i motionerna K610 och K638 yrkande 2 från den allmänna motionstiden 1990 begärs att biskoparna skall vara självskrivna ledamöter i kyrkomötet.
I motion 1990/91:K43 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) framhålls att en biskop bör stå fri från de väljargrupper inom svenska kyrkan som kandiderar till beslutande organ på olika nivåer och att detta uppnås om biskoparna blir självskrivna ledamöter. Dessutom framhålls att den s.k. dubbla ansvarslinjen, innebärande att kyrkans organ bygger på en förening av prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad självstyrelse, ofta ansetts grundläggande för svenska kyrkans organisation. Den kommer till uttryck i biskopens självskrivenhet som ordförande i stiftsstyrelsen och i kyrkoherdens självskrivna ledamotskap i kyrkorådet. Motionärerna hänvisar också till att alla andra lutherska kyrkor och troligtvis alla andra kristna kyrkor ger sina biskopar rösträtt i sina beslutande församlingar. Slutligen framhålls i motionen att kyrkomötet både 1985 och 1988 enhälligt begärt att biskoparna skall ges rösträtt i kyrkomötet genom att de ges självskriven ställning, och att 1990 års beslut delade kyrkomötet i två närmast lika stora grupper för och emot. Denna motion, liksom motion 1989/90:K610 (fp), innehåller förslag till ändring i lagen om svenska kyrkan och i lagen om kyrkomötet.
I motion 1990/91:K44 av Bertil Danielsson m.fl. (m) hänvisas till svenska kyrkans episkopala tradition som kommer till uttryck i biskopens självskrivenhet som ordförande i domkapitlet och stiftsstyrelsen. Mot bakgrund av att biskopen inte bara är stiftets främste företrädare för ämbetet utan även när det gäller organisation och verksamhet är det enligt motionärerna självklart att biskopens ställning på kyrkomötet måste stärkas. Motionärerna hänvisar till att en betydande minoritet i kyrkomötet ville ge biskoparna självskrivenhet och understryker det viktiga och nödvändiga i att biskoparna återigen blir självskrivna i kyrkomötet. Också i motion 1989/90:K638 (m) framhålls mot bakgrund av svenska kyrkans episkopala struktur det närmast självklara i att biskopen skall vara självskriven ledamot i kyrkomötet.
Utskottet
Bakom propositionens förslag när det gäller biskoparnas ställning i kyrkomötet ligger en hemställan från 1990 års kyrkomöte. Enligt utskottets mening finns det inte anledning att frångå kyrkomötets ställningstagande i denna fråga. Motionerna 1989/90:K610 och 1989/90:K638 yrkande 2 samt 1990/91:K43 och 1990/91:K44 avstyrks således. Propositionen tillstyrks i denna del, liksom när det gäller frågan om behörighet till biskopstjänster och biträdande biskopens jämställdhet med övriga biskopar i kyrkomötet.
Propositionens förslag gäller bl.a. ändring i lagen om svenska kyrkan. Sådan ändring skall enligt punkt 9 första stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen beslutas på samma sätt som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Om ärendet inte skall vila över ett riksdagsval krävs viss kvalificerad majoritet i riksdagen.
För att de av regeringen föreslagna lagändringarna i enlighet med propositionen skall kunna träda i kraft den 1 juni 1991 krävs således att tre fjärdedelar av de röstande och minst hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet.
I propositionen framhålls att det får ankomma på kyrkomötet att genom kyrklig kungörelse meddela de föreskrifter som behövs i fråga om biträdande biskopens möjlighet att ta del i kyrkomötets beredning av dess ärenden. Av andra kyrkolagsutskottets betänkande 1990:4 framgår att biträdande biskopen avsågs jämställas med övriga biskopar när det gäller bl.a. ledamotskap i läronämnden, men att detta inte särskilt behövde anges i arbetsordningen eftersom biträdande biskopen fick anses omfattad av de bestämmelser som rör biskop. Mot bakgrund av att den nu aktuella propositionen konsekvent skiljer mellan den som innehar tjänst som biskop och den som innehar tjänst som biträdande biskop får det ankomma på kyrkomötet att meddela de föreskrifter som behövs för att uppnå överensstämmelse i redaktionellt hänseende. Det ankommer också på kyrkomötet att besluta de föreskrifter som behövs i fråga om förslagsrätt för biskoparna utöver motionsrätten.
Utnämning av biskopar
Motionerna
I två motioner från den allmänna motionstiden 1990 -- 1989/90:K620 av Anders Svärd (c) och 1989/90:K631 av Lars Ahlmark m.fl (m) -- begärs att regeringens befattning med utnämningen av biskop skall upphöra. I den förstnämnda motionen framhålls att biskoparnas viktigaste uppgift är att vara andliga ledare för sina stift. Motionären framhåller att svenska kyrkan på senare år fått allt större inflytande över sina egna inre angelägenheter och att ett naturligt steg vidare på den vägen vore att nu låta kyrkan själv få tillsätta sina biskopar utan inblandning från statsmaktens sida. En sådan reform skulle öka klarheten i ansvarsfördelningen mellan kyrkan och samhället i övrigt. Praktiskt kunde tillsättningsförfarandet enligt motionen gå till så att svenska kyrkans centralstyrelse fick överta regeringens roll.
I motion K631 (m) understryks att val av biskop uppenbarligen är en fråga som det borde ankomma på kyrkan att självständigt besluta i. Enligt motionärerna är det högst otidsenligt att svenska kyrkan inte har förtroende att utse sina biskopar. Vidare sägs att regeringens inblandning ger utrymme för godtycke och otillbörlig påverkan.
Bakgrund
Enligt 11 § andra stycket lagen (1982:942) om svenska kyrkan utnämner regeringen till ärkebiskop eller biskop en av de tre som har föreslagits i den ordning som föreskrivs i lag. Gällande regler i lagen (1963:633) om biskopsval innebär i korthet att biskopen utses av regeringen efter förslag från domkapitlets ledamöter samt präster och lekmän i stiftet.
Frågan om förfarandet vid utnämning av biskop har behandlats av utskottet vid några tillfällen under 1980-talet. I betänkandet KU1983/84:12 fann utskottet inte skäl föreligga att föreslå en ändring i gällande regler om biskopsutnämning. Denna ståndpunkt vidhölls i betänkandet KU1984/85:3. Utskottet påpekade då vidare att biskoparna är chefer för domkapitlen, vilka är statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen, medan centralstyrelsen avsågs bli en förvaltningsmyndighet under kyrkomötet.
1986 års kyrkomöte behandlade frågan om utnämning av biskop med anledning av ett motionsyrkande om att utnämningsrätten skulle flyttas över till svenska kyrkans centralstyrelse. Kyrkolagsutskottet hänvisade till att regeringens rätt att utnämna biskoparna har sin grund i det nuvarande förhållandet mellan staten och kyrkan. Som chefer för domkapitlen är biskoparna i administrativt hänseende underställda regeringen. Svenska kyrkans centralstyrelse är däremot i konstitutionellt hänseende en statlig förvaltningsmyndighet under kyrkomötet (punkt 11 övergångsbestämmelserna till regeringsformen och 8§ första stycket lagen om svenska kyrkan). Kyrkolagsutskottet uttalade att en ordning enligt vilken centralstyrelsen utser biskopar, vilka är chefer för statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen strider mot den grundlagfästa ordningen när det gäller statsskickets grunder. Kyrkolagsutskottet underströk vidare att domkapitlen också efter ikraftträdandet av kommande nya organisation skulle ha betydelsefulla myndighetsfunktioner gentemot de i stiften anställda prästerna som har statligt reglerade tjänster. -- 1987 års kyrkomöte avslog en motion i frågan om regeringens befattning med biskopsutnämningar med hänvisning till föregående kyrkomötes ställningstagande.
Utskottet
Enligt uppgift som utskottet inhämtat är frågan om domkapitlens konstitutionella ställning och den därmed sammanhängande frågan om utnämning av biskopar för närvarande föremål för behandling i den s.k. ERK-utredningen under ledning av hovrättspresidenten Carl Axel Petri. Enligt utskottets mening bör resultatet av denna utredning avvaktas innan riksdagen tar ställning i frågan. Utskottet avstyrker således motionerna 1989/90:K620 och 1989/90:K631.
Titulära biskopssäten
Motionen
I motion 1989/90:K613 av Hugo Hegeland (m) begärs att tjänst som biträdande biskop skall knytas till ett titulärt biskopssäte inom svenska kyrkan och vederbörande stift. Motionären framhåller att rent titulära biskopar inte anses vara i överensstämmelse med kyrklig tradition. Han hänvisar till att både katolska kyrkan och den engelska kyrkan har ett system med hjälp- eller suffragansbiskopar som lyder under residerande ärkebiskopar och biskopar. Dessa hjälp- eller suffragansbiskopar saknar jurisdiktion över bestämt stift men är formellt knutna till ett titulärt biskopssäte.
Bakgrund
Genom lagändring den 1 januari 1990 infördes möjlighet för regeringen att inrätta en tjänst som biträdande biskop i Uppsala stift (prop. 1989/90:11, KU17), och beteckningen biträdande biskop i Uppsala stift infördes i skilda bestämmelser i prästanställningslagen m.fl. lagar. Utgångspunkten för lagändringen var den alltmer ökande arbetsbördan för ärkebiskopen, som är biskop i Uppsala stift. Under 1990 inrättade och tillsatte regeringen tjänsten som biträdande biskop.
Utskottet
Frågan om titulärt biskopssäte för biträdande biskopen i Uppsala stift är enligt utskottets mening i första hand en fråga för svenska kyrkan. Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att nu ta ställning i frågan. Motion 1989/90:K613 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande biskoparnas ställning i kyrkomötet
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1989/90:K610, 1989/90:K638 yrkande 2, 1990/91:K43 och 1990/91:K44 antar i bilaga 1 intaget förslag till lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan, res. (m, fp)
2. beträffande behörighet till biskopstjänster
att riksdagen med bifall till propositionen antar regeringens i bilaga 1 intagna förslag till lag om ändring i prästanställningslagen (1988:184),
3. beträffande utnämning av biskopar
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K620 och 1989/90:K631,
4. beträffande titulärt biskopssäte
att riksdagen avslår motion 1989/90:K613.
Stockholm den 11 april 1991
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v), Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s) och Stig Bertilsson (m).
Reservation
Biskoparnas ställning i kyrkomötet (mom. 1)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Bakom propositionens" och slutar med "ikraftträdandet uppskjutas" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att biskoparna ges ställning som självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Ett skäl är att biskoparna bör stå fria från väljargrupperna inom svenska kyrkan. Till detta kommer betydelsen av den s.k. dubbla ansvarslinjen, som innebär att kyrkans organ bygger på en förening av prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad självstyrelse, och som kommer till uttryck i biskopens självskrivenhet som ordförande i stiftsstyrelsen och i kyrkoherdens självskrivna ledamotskap i kyrkorådet. Biskopens självskrivenhet i stiftsstyrelserna stämmer också helt med den svenska kyrkans episkopala tradition. Slutligen vill utskottet hänvisa till att alla andra lutherska kyrkor och troligtvis alla andra kristna kyrkor ger sina biskopar rösträtt i sina beslutande församlingar. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de ställningstaganden som gjordes av 1985 och 1988 års kyrkomöten anser utskottet att biskoparna åter -- i likhet med vad som gällde före 1982 års kyrkomötesreform -- bör ges ställning som självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Utskottet tillstyrker således motionerna 1989/90:K610, 1989/90:K638 yrkande 2, 1990/91:K43 och 1990/91:K44.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande biskoparnas ställning i kyrkomötet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K43 och med anledning av motionerna 1989/90:K610, 1989/90:K638 yrkande 2 och 1990/91:K44 antar i bilaga 2 intaget förslag till lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan och lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet.
Bilaga 1
Reservationens lagförslag Förslag till Lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 3--5 §§ lagen (1982:942) om svenska kyrkan1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Kyrkomötet består av Kyrkomötet består av
valda ombud för svenska tvåhundrafemtioen valda
kyrkan. Det har ombud för svenska kyrkan
tvåhundrafemtioen och dem som innehar tjänst
ledamöter. För som biskop eller biträdande
ledamöterna skall finnas biskop i svenska kyrkan.
ersättare. För de valda ledamöterna
skall finnas ersättare. Den
som innehar tjänst som
biskop eller biträdande
biskop är inte valbar till
ledamot eller ersättare.
Endast den som tillhör svenska kyrkan och är myndig kan vara ledamot av kyrkomötet eller ersättare för ledamot.
4 §
Ledamöterna av Andra ledamöter av
kyrkomötet och kyrkomötet än biskop och
ersättarna för dessa biträdande biskop samt
utses genom indirekta val. ersättarna för dessa
ledamöter utses genom
indirekta val.
Val till kyrkomötet förrättas vart tredje år. Varje val gäller för tiden från att det nyvalda kyrkomötet har samlats till dess det närmast därefter valda kyrkomötet samlas. Denna tid är kyrkomötets valperiod.
5 §
Kyrkomötet sammanträder varje år.
Biskoparna i stiften skall närvara vid kyrkomötets sammanträden och får deltaga i kyrkomötets överläggningar, men i besluten endast om de är ledamöter i kyrkomötet.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1991. 1 Lagen omtryckt 1988:1429.
Förslag till Lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet. Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1982:943) om kyrkomötet skall upphöra att gälla vid utgången av maj 1991.