Bostadsdomstolen och hyresnämnderna
Betänkande 1990/91:JuU26
Justitieutskottets betänkande
1990/91:JUU26
Bostadsdomstolen och hyresnämnderna
Innehåll
1990/91 JuU26
Propositionen
I proposition 1990/91:98 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,
2. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,
3. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Lagförslagen har följande lydelse.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1990/91:Ju26 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till domstolsutredningen om att överväga de partssammansatta specialdomstolarna i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ju27 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en fullständig översyn av systemet med partssammansatta domstolar och specialdomstolar i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:Ju28 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att hyresnämnden skall bestå av tre ledamöter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning och övervägande av förstärkta resurser till hyresnämnder.
1990/91:Ju29 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett avskaffande av hyresnämnderna, arrendenämnderna och bostadsdomstolen samt till en lämplig handläggningsform för de tvister som i dag handläggs av hyresnämnder och arrendenämnder, i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förutsättningslös utredning av behovet av partssammansatta specialdomstolar.
1990/91:Ju30 av Berith Eriksson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsdomstolen, i mål där part är antingen en facklig organisation som ej har representation i domstolen eller medlem i facklig organisation som ej företräds av organisation, skall bestå enbart av ämbetsmannaledamöter.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden
1990/91:Ju401 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att hyresnämnd och bostadsdomstol avskaffas och ärendena överförs till allmän domstol. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo402.
1990/91:Ju406 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en fullständig översyn av systemet med partssammansatta domstolar och specialdomstolar i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ju411 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att bostadsdomstolens och hyresnämndernas verksamhet överflyttas till de allmänna domstolarna. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo252.
1990/91:Ju810 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minska antalet specialdomstolar,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avveckla bostadsdomstolen och hyresnämnderna i enlighet med vad som anförts i motionen. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk636.
Utskottet
Inledning
Den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (europakonventionen) tillkom år 1950. Sverige anslöt sig till konventionen år 1952. Sedan den ursprungliga konventionen antogs har nya rättigheter tillagts i s.k. tilläggsprotokoll.
Europakonventionen är ett internationellt fördrag. Genom att ansluta sig till den har de anslutna staterna gjort vissa åtaganden som de är folkrättsligt förpliktade att uppfylla. Staterna måste därvid bringa den inhemska lagstiftningen i överensstämmelse med de krav som ställs i konventionen.
Flera organ inom Europarådet vakar över att de anslutna staterna uppfyller sina förpliktelser enligt konventionen, däribland den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (europadomstolen).
De rättigheter som är skyddade av konventionen är de s.k. medborgerliga och politiska rättigheterna. Hit hör bl.a. den enskilda medborgarens rättigheter på rättsväsendets område. Flera av konventionens bestämmelser tar sikte på att ge den enskilde medborgaren skydd i samband med domstolsförfaranden och domstolsavgöranden; frågor som är aktuella i detta ärende.
Europadomstolen fann i en dom den 22 juni 1989 i målet Rolf Langborger mot Sverige (Langborgermålet) att Sverige kränkt konventionens bestämmelser när det gällde att se till att envar, när det gäller prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter, skall vara berättigad till en opartisk och offentlig rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol.
Mot bakgrund av domen utarbetades i justitiedepartementet promemorian (Ds 1990:33) Bostadsdomstolens och hyresnämndernas sammansättning i vissa fall, m.m. Promemorian har remissbehandlats.
Till grund för förslagen i propositionen ligger den nyssnämnda promemorian och remissbehandlingen av den. Förslagen har granskats av lagrådet.
I ärendet har även inkommit en skrift den 26 mars 1991 från Hyresgästernas Riksförbund.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att reglerna för bostadsomstolens och hyresnämndernas sammansättning ändras, bl.a. för den typ av tvist som aktualiserades i Langborgermålet. De föreslagna ändringarna går ut på att intresseledamöter från fastighetsägarsidan resp. hyresgästsidan, som representerar sådana organisationer som kan antas ha gemensamma intressen som står i strid med den ena partens intressen i tvisten, inte får delta i dessa mål. Om en sådan situation föreligger skall målet i stället handläggas av enbart juristdomare. En hyresnämnd skall avgöra ett sådant mål med två lagfarna ledamöter och bostadsdomstolen med tre lagfarna ledamöter.
Propositionen innehåller också ett par andra förslag som rör intresseledamöter. Det ena förslaget innebär att icke lagfarna ledamöter i arbetsdomstolen, bostadsdomstolen och hyresnämnderna inte får uppträda som partsombud i den domstol eller nämnd där de är förordnade att tjänstgöra som ledamöter. Enligt det andra förslaget avskaffas den nuvarande åldersgränsen vid 70 år för intresseledamöter i hyresnämnder och arrendenämnder.
Härutöver redovisas i propositionen intresseledamöters deltagande i andra domstolar och nämnder, bl.a. arbetsdomstolen, och regeringens överväganden i frågan om europadomstolens dom i Langborgermålet borde föranleda några ändringar i sammansättningen för dem. Den slutsats som dras är att några ändringar i sammansättningsreglerna inte behövs för dessa domstolar och nämnder.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
Bakgrund
Rolf Langborger hade fört en hyrestvist till bostadsdomstolen bl.a. för att få prövat om en s.k. förhandlingsklausul som fanns intagen i hans hyresavtal skulle tas bort ur avtalet. Enligt förhandlingsklausulen bestämdes hyran för Langborgers lägenhet vid förhandlingar mellan två lokala hyresvärds- och hyresgästsorganisationer. Dessa organisationer tillhörde de två etablerade riksorganisationerna på hyresmarknaden, Sveriges fastighetsägarförbund och Hyresgästernas Riksförbund. När målet avgjordes i bostadsdomstolen deltog två lagfarna ledamöter och två ledamöter som var utsedda efter förslag av de båda riksorganisationerna (intresseledamöter). Enligt europadomstolen innebar detta att Langborger vid prövningen i bostadsdomstolen inte fått sin sak bedömd av en oavhängig och opartisk domstol.
I domskälen uttalade europadomstolen bl.a. följande.
34. På grund av sin särskilda erfarenhet förefaller de lekmannaledamöter som sitter i bostadsdomstolen tillsammans med yrkesdomarna i princip vara utomordentligt väl kvalificerade att delta i bedömande av tvister mellan hyresvärdar och hyresgäster och av de särskilda frågor som kan uppstå i sådana tvister. Detta utesluter emellertid inte möjligheten att deras oavhängighet och opartiskhet kan bli föremål för tvivel i något särskilt fall.
35. I detta fall finns ingen anledning att hysa tvivel om lekmannaledamöternas personliga opartiskhet då inget bevis om motsatsen föreligger.
Då det gäller deras objektiva opartiskhet och frågan huruvida de föreföll oavhängiga beaktar emellertid domstolen att de föreslagits av och hade nära förbindelse med två sammanslutningar som båda hade intresse av att förhandlingsklausulen skulle bestå. Eftersom klaganden yrkat att denna klausul skulle utgå ur hans hyresavtal kunde han rimligen befara att lekmannaledamöterna hade ett gemensamt intresse som stod i motsats till hans eget och att således den intressebalans, som ligger i bostadsdomstolens sammansättning i andra fall, riskerade att rubbas då domstolen skulle besluta angående hans eget yrkande.
Det faktum att bostadsdomstolen också bestod av två yrkesdomare vilkas oberoende och opartiskhet inte har ifrågasatts medför ingen ändring i detta avseende.
36. Således har kränkning av artikel 6, punkt 1, förekommit.
Överväganden
Allmänt
Frågor om intresseledamöters medverkan i den dömande verksamheten har sedan lång tid tillbaka varit föremål för diskussion, bl.a. i riksdagen. Den diskussion och kritik som har förekommit har regelmässigt kretsat kring frågor om intresseledamöternas ställning i domstolarna och nämnderna, i vilken utsträckning reglerna om jäv är tillämpliga på intresseledamöter och om sådana ledamöter kan bedöma frågorna i ett mål opartiskt (se t.ex. LU 1982/83:19 och JuU 1985/86:28 och SOU 1987:13 s.166). Frågor om jäv för intresseledamöter har även prövats av högsta domstolen (se NJA 1978:464 och 1982:564).
Europadomstolens dom i Langborgermålet knyter an till debatten så till vida att domstolen slår fast att det enligt europakonventionen följer vissa begränsningar vad gäller intresseledamöters möjligheter att delta i den dömande verksamheten. Det står numera klart att den svenska lagstiftningen i de -- relativt begränsade -- fall som avses i domen inte till fullo uppfyller konventionens krav.
Samtidigt bör det redan här understrykas att europadomstolen uttryckligen konstaterar att intresseledamöterna i bostadsdomstolen är utomordentligt väl kvalificerade att delta i bedömande av tvister mellan hyresvärdar och hyresgäster m.m. just på grund av sin särskilda erfarenhet. Domen i Langborgermålet kan således inte tas till intäkt för att en ordning med intresseledamöter generellt skulle vara oförenlig med Sveriges konventionsåtaganden.
Den inriktning som regeringsförslaget fått såvitt avser sammansättningen av hyresnämnderna och bostadsdomstolen tillgodoser, enligt utskottets uppfattning, de krav som kan ställas med anledning av europadomstolens uttalanden i Langborgermålet om tolkningen av artikel 6 punkt 1 i europakonventionen.
Utskottet kan således ställa sig bakom principen att intresseledamöterna i vissa fall ersätts av juristdomare i bostadsdomstolen och hyresnämnderna.
Bostadsdomstolen och hyresnämnderna
Regeringen föreslår att reglerna för bostadsdomstolens och hyresnämndernas sammansättning ändras i sådana mål där det med nuvarande sammansättningsregler kan antas att en parts talan i målet kan stå i strid med ett gemensamt intresse hos de organisationer som intresseledamöterna i domstolen eller nämnden har anknytning till. Dessa mål skall i stället, som framgått, handläggas av enbart juristdomare.
För bostadsdomstolens del föreslås att den i de aktuella fallen skall vara domför med tre juristdomare. Utskottet anser att den ordningen är lämplig, och utskottet föreslår riksdagen att anta propositionen i den delen.
När det sedan gäller hyresnämnden föreslås i propositionen att den i här aktuella fall skall vara domför med två juristdomare. Häremot riktas invändningar i motion Ju28. Motionärerna anser att hyresnämnden i dessa fall skall bestå av tre ledamöter. De begär vidare att hyresnämndernas resursbehov med anledning av den föreslagna ordningen ses över.
Enligt 20 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder (nämndlagen) skall bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken (RB) om omröstning i tvistemål tillämpas i hyresnämnderna. Detta innebär, som motionärerna påpekar, att ordföranden i hyresnämnden i praktiken ensam kommer att fälla avgörandet om ordföranden och den andre ledamoten är oense.
Här bör nämnas att regeln i 1 kap. 3 a § sista stycket RB leder till motsvarande resultat -- där stadgas nämligen att rätten vid huvudförhandling i tvistemål är domför med två juristdomare om den tredje domaren fått förfall under huvudförhandlingen (se prop. 1988/89:95, JuU23, rskr. 288).
I den propositionen anförde justitieministern (s. 63) att hon inte kunde se några avgörande hinder mot att låta en ordning med två domare gälla i de undantagssituationer det var frågan om.
Utskottet vill tillägga att den beskrivna effekten av omröstningsreglerna inte innebär att den andre ledamoten skulle sakna inflytande över rättens dom och beslut. Tvärtom har han den viktiga uppgiften att ge möjlighet till diskussion om olika möjligheter till domslut och motiveringar och han skall naturligtvis också kritiskt granska olika förslag till domsutkast. Och stannar han i en skiljaktig mening får denna givetvis sin betydelse vid sakens fortsatta hantering.
Utskottet kan mot den bakgrunden för sin del acceptera tvådomarsammansättningen även i här aktuella undantagsfall. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju28 i denna del.
I fråga om kostnaderna för den föreslagna ordningen konstaterar justitieministern (prop. s. 39) att den inte kommer att orsaka extra kostnader för staten. Utskottet delar den bedömningen och avstyrker bifall till motion Ju28 i denna del.
Arbetsdomstolen
Förfarandet i arbetsdomstolen regleras i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen). Sammansättningsreglerna finns i 3 kap.
I arbetsdomstolen finns tre olika kategorier ledamöter; ämbetsmannaledamöter (som inte samtliga behöver vara jurister), arbetsgivarledamöter och arbetstagarledamöter (2 och 3 §§). Arbetsdomstolen sammanträder i olika sammansättningar (6 §); för en närmare redogörelse hänvisas till propositionen (s. 17 f). I samtliga fall gäller att arbetsgivarledamöter och arbetstagarledamöter skall vara lika många (6 § första stycket).
Huvudregeln är att arbetsdomstolen sammanträder i den s.k. större sammansättningen som består av ordförande och sex andra ledamöter. Av de sistnämnda är två ämbetsmannaledamöter, två arbetsgivarledamöter och två arbetstagarledamöter.
Den närmare sammansättningen av arbetsgivar- och arbetstagarledamöter i ett enskilt mål är beroende av vilken typ av tvist det är som skall prövas (se 5 och 6 §§ förordningen [1988:1137] med instruktion för arbetsdomstolen). I mål av mera allmän och principiell betydelse, t.ex. i fråga om tillämpning av allmän arbetsrättslig lagstiftning, dömer arbetsdomstolen i s.k. allmän sammansättning. I denna ingår en SAF-ledamot, en offentlig arbetsgivarledamot, en LO-ledamot och en TCO-ledamot.
I propositionen föreslås inga förändringar i reglerna om arbetsdomstolens sammansättning.
I motion Ju30 däremot förordas en ordning som innebär att också arbetsdomstolen i vissa fall skulle vara domför med enbart ämbetsmannaledamöter. Motionären tänker på fall där en enskild arbetstagare för talan och antingen är medlem i en facklig organisation som inte utser ledamöter i arbetsdomstolen, t.ex. syndikalisterna (jfr 3 § arbetstvistlagen) eller som inte företräds i domstolen av sin fackliga organisation genom juridiskt ombud även om denna i och för sig utser sådana ledamöter.
En utgångspunkt för detta lagstiftningsärende är europadomstolens tolkning av artikel 6 punkten 1 i europakonventionen. I domskälen framhålls bl.a. att det förhållandet att den balans som normalt råder mellan intresseledamöterna rubbas är en anledning att ifrågasätta domstolens objektivitet. En sådan rubbad balans uppstår i lägen som beskrivs i domen och som innebär att organisationsföreträdarnas intressen dels sammanfaller, dels står i strid med en parts intressen.
Utskottet vill först erinra om att i arbetsdomstolen, när den sammanträder i allmän sammansättning, deltar organisationsföreträdare från alla delar av arbetsmarknaden. I dessa mål kan knappast en sådan situation som i Langborgermålet uppstå. Och för att avgöra mål i en sammansättning med endast tre ledamöter (ordförande och en arbetsgivarledamot och en arbetstagarledamot) är en förutsättning att målet saknar betydelse för ledning av rättstillämpningen och även i övrigt är av enklare beskaffenhet.
Mot den bakgrunden kan utskottet dela justitieministerns uppfattning (s. 32 f) att det i arbetsdomstolen inte skall behöva uppstå en situation som liknar den i Langborgermålet och att Langborgermålet således inte ger anledning att vidta några ändringar i reglerna om arbetsdomstolens sammansättning.
Inte heller i övrigt finner utskottet anledning föreslå åtgärder med anledning av motionen, och utskottet avstyrker bifall till den.
Vissa andra motionsspörsmål
I motionerna Ju26, Ju27, Ju29, Ju406 och Ju810 begärs en översyn av samtliga specialdomstolar i syfte att avskaffa dem och i motionerna Ju29, Ju401, Ju411 och Ju810 föreslås att bostadsdomstolen och hyresnämnderna skall avskaffas.
Detta är frågor som utskottet behandlat under en följd av år, senast förra våren i sitt betänkande om expertmedverkan i domstolarna (1989/90:JuU32). Vissa liknande motionsyrkanden behandlades också i höstas (se 1990/91:JuU7) beträffande fastighetsdomstolarna, och utskottet intog då samma ståndpunkt som tidigare, nämligen att någon utredning med sikte på att avskaffa dessa domstolar inte skulle göras.
I förra vårens betänkande (s. 5) betonade utskottet att utskottet slog vakt om principen om de allmänna domstolarnas breda sakliga kompetens och den därmed sammanhängande tanken att en domare bör ha en så djup kunskap om och överblick över hela det juridiska fältet som möjligt. Utskottet var emellertid då inte berett att förorda en översyn i syfte att avskaffa specialdomstolarna. Tvärtom anförde utskottet att det inte krävdes någon ytterligare utredning för att komma fram till att expertmedverkan i vissa typer av mål även i framtiden skulle komma att behövas. Behovet av expertmedverkan fick enligt utskottet även framgent i viss utsträckning tillgodoses genom specialdomstolar.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motionerna Ju26, Ju27, Ju29, Ju406 och Ju810 i här behandlade delar.
När det sedan gäller yrkandena om att avskaffa bostadsdomstolen m.m. konstaterade utskottet i samma ärende (s. 6) att rättegångsutredningens förslag i den delen hade mötts av starkt negativa reaktioner bl.a. från hyresgästernas och fastighetsägarnas organisationer. Bl.a. mot den bakgrunden borde förslaget inte genomföras.
Även i denna del vidhåller utskottet sin inställning. Utskottet avstyrker bifall till nu behandlade yrkanden i motionerna Ju29, Ju401, Ju411 och Ju810.
Övrigt
Utskottet har noterat att 5 § nämndlagen föreslås ändrad även i proposition (1990/91:92) om ny bostadsrättslag som nyligen behandlats av bostadsutskottet (BoU13). Den i detta ärende aktuella ändringen bör därför göras i 5 § i den av bostadsutskottet föreslagna lydelsen.
I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av propositionen och motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande bostadsdomstolens sammansättning att riksdagen antar det i proposition 1990/91:98 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol såvitt avser en ny paragraf, 14 a §,
2. beträffande hyresnämndernas sammansättning att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju28 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder såvitt avser en ny paragraf, 5 a §,
3. beträffande 5 § i det i moment 2 nämnda lagförslaget att riksdagen dels avslår lagförslaget såvitt avser 5 §, dels antar följande
Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:000) om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder
Härigenom föreskrivs att lagen (1991:000) om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder skall ändras så att 5 § samt ikraftträdandebestämmelsen får följande lydelse:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Hyresnämnd består av Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och lagfaren ordförande och två andra ledamöter, om två andra ledamöter, om ej annat följer av tredje ej annat följer av tredje stycket. Av de senare stycket eller av 5 a §. Av ledamöterna skall den ene de senare ledamöterna skall vara väl förtrogen med den ene vara väl förvaltning av förtrogen med hyresfastighet och den andre förvaltning av vara väl förtrogen med hyresfastighet och den andre bostadshyresgästers vara väl förtrogen med förhållanden eller, bostadshyresgästers när ärendet rör annan förhållanden eller, lägenhet än när ärendet rör annan bostadslägenhet, med lägenhet än näringsidkande bostadslägenhet, med hyresgästers näringsidkande förhållanden. I hyresgästers ärenden enligt 2 kap. 10 förhållanden. I §, 4 kap. 6 §, 9 kap. 16 ärenden enligt 2 kap. 10 § första stycket 1 och §, 4 kap. 6 §, 9 kap. 2 eller 11 kap. 2 § 16 § första stycket 1 bostadsrättslagen och 2 eller 11 kap. 2 § (1991:000) skall vad som sagts bostadsrättslagen nu om hyresfastighet och (1991:000) skall vad som sagts hyresgästers nu om hyresfastighet och förhållanden i hyresgästers stället avse förhållanden i bostadsrättsfastighet och stället avse bostadsrättshavares bostadsrättsfastighet och förhållanden. bostadsrättshavares förhållanden.
Hyresnämnd får anlita expert att biträda nämnden, om ärendets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.
Bestämmelserna i 2 § andra -- fjärde styckena äger motsvarande tillämpning i fråga om hyresnämnd.
Regeringen kan förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.
Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdelning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Äldre bestämmelser gäller alltjämt om ett ärende i vilket intresseledamöter har deltagit har påbörjats före ikraftträdandet.
1 Nuvarande lydelse enligt prop. 1990/91:92, BoU13.
4. beträffande arbetsdomstolens sammansättning att riksdagen med anledning av propositionen avslår motion 1990/91:Ju30, res. 1 (v)
5. beträffande de i moment 1 och 2 nämnda lagförslagen i övrigt att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen såvitt de inte omfattas av utskottets hemställan ovan,
6. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,
7. beträffande översyn av specialdomstolarna att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju26, 1990/91:Ju27, 1990/91:Ju29 yrkande 2, 1990/91:Ju406 och 1990/91:Ju810 yrkande 3, res. 2 (m, fp, c)
8. beträffande avskaffande av bostadsdomstolen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju29 yrkande 1, 1990/91:Ju401, 1990/91:Ju411 och 1990/91:Ju810 yrkande 4. res. 3 (m, fp, c)
Stockholm den 16 april 1991
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
Närvarande: Britta Bjelle (fp), Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister Skånberg (mp), Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s) och Jan Andersson (s).
Reservationer
1. Arbetsdomstolens sammansättning (mom. 4)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Mot den" och slutar med "till den" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening handlar det emellertid inte enbart om risken att en sådan situation som i Langborgermålet skall uppstå. Den risken finns för övrigt alldeles klart åtminstone när arbetsdomstolen prövar mål i en sammansättning med tre ledamöter.
Det handlar också om att en facklig organisation eller en enskild facklig medlem som är part i ett mål skall kunna känna förtroende för domstolen. Det är mot den bakgrunden orimligt att en intresserepresentant från LO skall ingå i domstolen i ett mål där en syndikalistisk organisation för talan. Detsamma gäller naturligtvis om parten är en enskild medlem i syndikalisterna. Och lika orimligt är det att en intresserepresentant för ett fackförbund deltar i målet efter det att samma fackförbund förklarat sig inte vilja hjälpa den enskilde medlemmen att föra sin talan.
Mot den här angivna bakgrunden drar utskottet slutsatsen att arbetsdomstolen bör bestå av enbart ämbetsmannaledamöter i tre typfall. Det första är om en facklig organisation som för talan tillhör en centralorganisation som inte har rätt att utse representanter i domstolen. Det andra är om en enskild medlem som är part i ett mål är medlem i en sådan organisation eller inte medlem i någon organisation alls. Och det tredje är om en enskild part är medlem i en organisation som inte juridiskt biträder den enskilde medlemmen och den organisationen har rätt att utse intresserepresentanter i domstolen. Regeringen bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett förslag för riksdagen i enlighet med de riktlinjer som nu dragits upp.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande arbetsdomstolens sammansättning att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Översyn av specialdomstolarna (mom. 7)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp) och Anders Svärd (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet är nu berett att ompröva detta ställningstagande, och utskottet anser att en översyn av specialdomstolarna bör göras. Arbetet bör bedrivas med utgångspunkten att flertalet specialdomstolar bör avskaffas, och utskottet vill särskilt understryka att starka rättssäkerhetsskäl talar för en förändring i den riktningen. En sådan förändring av domstolsorganisationen kan komma att medföra ett ökat behov av expertmedverkan inom de allmänna domstolarna. Även den frågan bör därför ingå i det utredningsuppdrag som enligt utskottets uppfattning bör ges till domstolsutredningen. Regeringen bör alltså ge domstolsutredningen tilläggsdirektiv med den inriktning som utskottet nu angett. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande översyn av specialdomstolarna att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju26, 1990/91:Ju27, 1990/91:Ju29 yrkande 2, 1990/91:Ju406 och 1990/91:Ju810 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Avskaffande av bostadsdomstolen m.m. (mom. 8)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp) och Anders Svärd (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Även i" och slutar med "och Ju810" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det för sin del utifrån principiella utgångspunkter betänkligt att intresseorganisationer är representerade i de dömande organen -- att utskottet i det föregående godtagit att regeringsförslaget nu genomförs beror på att förslaget gör en i och för sig otillfredsställande situation något bättre. Utskottet är inte heller berett att medverka till att intresseorganisationerna ges ett avgörande inflytande över utformningen av den dömande verksamheten. Utskottets uppfattning är sålunda att rättegångsutredningens förslag bör genomföras. Att utskottets uppfattning har fog för sig bekräftas för övrigt av att justitieministern i direktiven till domstolsutredningen konstaterar att organisationen av arrende- och hyresnämnderna inte är helt lyckad från effektivitets- och kostnadssynpunkt.
Regeringen bör sålunda få i uppdrag att lägga fram ett förslag för riksdagen som innebär att bostadsdomstolens och nämndernas verksamhet överförs till de allmänna domstolarna och som även innefattar erforderliga resursförstärkningar, främst till de små tingsrätterna. En målsättning bör vara att den av utskottet förordade ordningen kan genomföras den 1 juli 1992. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju29, Ju401, Ju411 och Ju810 uttalat bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande avskaffande av bostadsdomstolen m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju29 yrkande 1, 1990/91:Ju401, 1990/91:Ju411 och 1990/91:Ju810 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.