Bostadspolitik

Anf. 30 Roger Hedlund (SD)

Herr talman! Det är en tuff situation på den svenska bostadsmarknaden i dag. Bostadsräntorna har nära nog tredubblats jämfört med toppåret 2021. Byggkostnaderna har stigit med 27 procent. Bostadspriserna har fallit med 14 procent. Det kommer att dröja innan hushållens köpkraft återställs.

Därför genomför Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen inflationsbekämpande åtgärder, förenklar byggreglerna, kortar ledtiderna och försöker förbättra utnyttjandet av det befintliga beståndet genom till exempel omvandling av lokaler till bostäder. Folk ska ha råd att efterfråga de bostäder som byggs. Långsiktiga förändringar och konkurrensskapande åtgärder behövs på det bostadspolitiska området. Man behöver möjliggöra för fler att äga det egna boendet.

Herr talman! Vi står inför en uppförsbacke efter att ha tagit över styret från en socialdemokratisk regering. Arbetsmarknaden lider av en stor bostadsbrist, och lika illa är det med studenternas möjligheter att få studentbostad. Trångboddheten är stor, och bostadsbristen har lett till prisökningar på bostäder. Oron i bostadsområdena och den ökade otryggheten har brett ut sig stort.

En stor orsak till problematiken på bostadsmarknaden i dag är tidigare regeringars migrationspolitik. Enligt Boverket, den myndighet som lämnar rapporter om dessa frågor, har det sedan 2006 byggts upp ett latent behov på 175 600 bostäder på grund av att bostadsbyggandet inte har kunnat motsvara den befolkningsökning som skett de senaste tio åren.

Jag kan exemplifiera med de senaste tio åren, även om bostadsmarknaden påverkats starkt av migrationen under mycket längre tid än så. De senaste tio åren har befolkningen ökat med 1 miljon. Det är klart att det under sådana förutsättningar är svårt att ha en långsiktighet på det bostadspolitiska området. Det är också svårt att bygga i kapp den bostadsbrist som finns när man bedriver den formen av migrationspolitik.

Befolkningsökningen under de närmaste tio åren kommer enligt SCB:s prognos att vara 500 000 personer. Det är en siffra som kommer att justeras i och med de Tidöavtalsförändringar som kommer att genomföras på det migrationspolitiska området och som inte är inräknade i den nya befolkningsprognosen. Därtill ska läggas de stimulansåtgärder som vi genomför gällande återvandringen.

Herr talman! Aldrig någonsin lyckades den tidigare regeringen nå Boverkets mål för hur många bostäder som behöver byggas. Det är en allvarlig situation som den gamla regeringen har försatt oss i. Nu behöver en lång rad åtgärder vidtas. Det jobbar vi på tillsammans med regeringen i dag. Vi behöver en långsiktighet. Vi behöver skapa efterfrågan och flyttkedjor och skapa trygghet i våra bostadsområden igen.

Därför har vi tillsammans med regeringen i den senaste budgeten infört planeringsstimulans för småhus. Vi vet att sju av tio personer vill bo i ett småhus. Vi har också infört en planeringsstimulans för omvandling av lokaler till bostäder, eftersom vi vet att det i dag finns ett stort överskott av lokaler, bland annat på grund av de pandemiåtgärder som vidtogs; fler arbetar nu hemifrån. Där finns en möjlighet att få fram fler bostäder genom att skapa förutsättningar för kommunerna att kunna arbeta med den frågan bättre.

Det har också lagts fram ett förslag om ändrat bolånetak som Finansinspektionen nu tittar på. Det är ännu en åtgärd från regeringssidan för att möjliggöra för fler att äga sin egen bostad. Vi utreder också såklart utvecklingen av effektivare privatuthyrning för att kunna använda oss av det bestånd som finns på ett bättre och effektivare sätt. Utveckling av hyrköpsmodellerna utreds för att fler ska kunna få möjlighet att äga sin bostad och för att skapa förutsättningar för att få till fler bostäder på marknaden.

En kommitté ser över amorteringskravet. Som Sverigedemokraterna tillsammans med regeringspartierna har lyft under en väldigt lång tid har det varit en begränsande åtgärd för människors möjlighet att äga sin egen bostad. Amorteringskravet är en viktig fråga för att få igång bostadsbyggandet i framtiden. Vi har också gett Boverket i uppdrag att kolla på lättnader i byggkrav för studentbostäder. Detta innebär tillsammans med många andra åtgärder som det nu läggs fram förslag om möjligheter att i framtiden få bättre förutsättningar för den svenska bostadsmarknaden.

Vidare behövs åtgärder på det trygghetsskapande området. Sverigedemokraterna har under åren lyft fram flera förslag som vi nu tillsammans med regeringen för första gången får möjlighet att genomföra. Det gäller till exempel utredningen om att förstärka tryggheten i bostadsområdena genom så kallat BID, liksom vistelseförbud, visitationszoner - eller säkerhetszoner, som vi benämner dem numera - och skärpta regler för uppsägning vid brott i närområdet för dem som bor i hyreslägenhet. Det här är viktiga åtgärder för att återigen skapa trygghet på det bostadspolitiska området.

Vidare, icke att förglömma, behöver vi snart också få till en möjlighet för startlån för förstagångsköpare, en möjlighet för unga att komma in på bostadsmarknaden, tillsammans med förändringar av amorteringskravet, hyrköpsmodeller och en rad andra åtgärder som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna lägger fram. På så sätt kan vi återigen, när saker och ting förändras och inflationen dämpas, skapa förutsättningar för den svenska bostadsmarknaden att åter komma på benen och ge möjlighet för fler människor att komma in på den. Vi kan skapa flyttkedjor som möjliggör för människor att faktiskt ha råd att efterfråga nyproduktion så att andra hushåll kan ta vid i det äldre beståndet.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Anf. 31 Katarina Luhr (MP)

Herr talman! Jag tror att Sverigedemokraterna och jag är överens om en sak, nämligen att vi står mitt i en byggkris och har svårt att matcha bostäder med människors inkomster. Vi behöver alltså göra förändringar.

Under rekordåret 2021 byggstartades 71 000 nya bostäder under en rödgrön regering. Det tycker jag att vi ska komma ihåg. Byggtakten var hög.

Sedan den nya regeringen tillträdde har man tagit bort investeringsstödet, men vi ser väldigt få åtgärder på plats. Roger Hedlund lyfter flera saker som kunde vara intressanta, men vi ser inte att några finns i dag i detta läge där vi kanske kommer att vara nere på en byggnivå under 20 000 bostäder i år.

Tycker Sverigedemokraterna verkligen på allvar att det är migrationspolitiken som är den stora lösningen på bostadskrisen och bostadsbristen i Sverige?

Anf. 32 Roger Hedlund (SD)

Herr talman! Tack, Katarina Luhr, för din fråga! Det är jättebra att den här diskussionen dyker upp och att du ställer just frågan om migrationspolitikens påverkan på bostadsmarknaden.

Det är ganska lätt att konstatera, om man tittar på diagrammen utifrån ett historiskt perspektiv, hur högt bostadsbyggande vi hade under den tidigare regeringen där Miljöpartiet var med kontra hur hög migrationen har varit. Vi ser då att den regering som du har stött och som Miljöpartiet har ingått i har bidragit till att bygga upp ett latent bostadsunderskott i Sverige. Det är bara att läsa Boverkets rapport. Där framgår alla de här siffrorna.

Det är den tidigare regeringen tillsammans med andra regeringar som har bidragit till den situation vi har i dag. Det går inte att komma ifrån. När vi står i den situationen behöver vi såklart förändra migrationspolitiken för att kunna uppnå en möjlighet till balans på bostadsmarknaden. Så länge vi har en hög migration blir det svårt att komma i kapp. Det är en grundförutsättning för att komma i kapp. Sedan behövs det åtgärder för att stimulera förutsättningarna för fler att kunna efterfråga bostäder så att vi kan bygga fler bostäder. Att vi bygger fler bostäder innebär ju inte att människor har råd att efterfråga dem.

Där kommer de åtgärder in som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna föreslår. Man utreder amorteringskravet, som den tidigare regeringen vägrat att titta på. Man tittar på förutsättningarna för hyrköpsmodeller med startlån och andra åtgärder för att skapa konkurrens på bostadsmarknaden och få ned priserna så att folk kan efterfråga en bostad. Där ser jag ingenting, varken historiskt eller i dag, från Miljöpartiet och den gamla regeringen.

Anf. 33 Katarina Luhr (MP)

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag tolkar det som att Sverigedemokraternas största verktyg är att minska Sveriges befolkning i stället för att bygga nya bostäder. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Vi kan gå tillbaka till de olika siffrorna från både Tillväxtverket och Svenskt Näringsliv över hur svårt det är att rekrytera i Sverige, hur svårt vi har det med kompetensförsörjning och hur svårt det är att fylla jobb på olika platser.

Byggsektorn har det nu väldigt svårt. Vi ser en stor risk att de som jobbar inom byggsektorn kommer att lämna Sverige och börja jobba någon annanstans, vilket kommer att göra det ännu svårare att fortsätta bygga bostäder när väl konjunkturen vänder och vi får fart på bostadsbyggandet igen. Jag förstår inte riktigt vilken lösningen kommer att vara på hur vi ska få Sverige att fortsätta fungera, hur vi ska ta hand om våra äldre, hur vi ska kunna bygga fler bostäder och hur vi ska kunna få alla de här tjänsterna som vi vill ha i Sverige om vi för den politik som Sverigedemokraterna nu propagerar för.

Anf. 34 Roger Hedlund (SD)

Herr talman! Jag tycker att vi glider iväg lite grann i diskussionen om bostadspolitiken, men jag tar gärna upp den handsken.

Den migration som har pågått i Sverige under väldigt lång tid har inte varit en migration som utgjort en kompetenshöjande resurs för det här landet. Att mena att vi är i behov av en hög migration för att kunna få till de förutsättningar som företagen efterfrågar är bara rent nonsens.

Det är inte heller så, och det ska man komma ihåg, att alla som kommit till Sverige genom den migration som den tidigare regeringen tillsammans med Miljöpartiet har drivit har varit människor i 20-årsåldern som varit utbildade och kunnat gå direkt ut på arbetsmarknaden. Det har handlat om människor i alla åldrar, även människor som gått direkt in i äldreomsorgen. Att tro att migrationen på något sätt har löst problemen med den arbetskraft som vi behöver inom bland annat äldreomsorgen är bara en komisk analys av en havererad migrationspolitik.

Jag hävdar absolut att om man tittar på siffrorna och läser Boverkets rapporter framgår tydligt precis det som Sverigedemokraterna har pratat om i alla år: Migrationen är en orsak som kraftigt har påverkat bostadsutbudet i Sverige. Det har varit ett av grundproblemen bakom att vi inte har kunnat bygga i kapp bostadsbristen i Sverige.

Konsekvensen av bostadsbristen i Sverige vet vi. Den påverkar arbetsmarknad, studier, tryggheten i samhället och en rad andra områden. Har vi inte bostäder kan vi inte skapa förutsättningar för att motverka alla de problem som jag lyfter upp. Därför är migrationen avgörande. Med en kraftigt begränsad migration, tillsammans med alla de åtgärder som jag stått och läst upp här, kan vi dock åter få balans på bostadsmarknaden.

Jennie Nilsson (S)

Anf. 35 Jennie Nilsson (S)

Herr talman! Jag tackar Roger Hedlund för anförandet. Det var klargörande i vissa stycken. Det var felaktigt i sak i flera delar. Jag ska inte kommentera alla utan nöjer mig med att först ställa en fråga.

Lyssnar man på Roger Hedlund verkar det, precis som min kollega sa här tidigare, som att återvandring är Sverigedemokraternas lösning på bostadsbristen. Då måste jag fråga: På vilket sätt, rent konkret, löser återvandring kompetensförsörjningsbehovet i exempelvis Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland?

Anf. 36 Roger Hedlund (SD)

Herr talman! Återvandring är såklart en åtgärd för att möjliggöra att vi får en fungerande integrationspolitik i Sverige i dag, eftersom vi i dag har väldigt många personer som har svårt att bli en del av det svenska samhället och komma ut på arbetsmarknaden och dessutom, som vi hört i den här bostadspolitiska debatten, på bostadsmarknaden. Det är en orsak till att vi i dag har de otrygga bostadsområden som vi ser runt omkring i Sverige. Vi har en bostadsmarknad som inte fungerar. Vi har trångboddhet, vi har otrygghet och vi har en rad andra problem som ligger bakom detta. Migrationspolitiken är en direkt påverkande orsak till att vi har det som vi har det i Sverige i dag.

Herr talman! Jennie Nilsson lyfter upp kompetensen. Det handlar om att skapa förutsättningar för att regionerna som nämns ska kunna bygga bostäder så att kompetensen ska kunna komma in. Regeringen har bett en utredare titta på förslagen för att möjliggöra för bättre förutsättningar.

Vi har också en förlängning på fem år för att ha tillfälliga bostäder i Norrbotten. Det ska göra det möjligt att flytta och att ha tillfälliga bostäder under tiden regionerna bygger. Det handlar om förutsättningar för att få in kompetens som det i dag finns ett stort behov av.

Jag tycker att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har hanterat den situationen väldigt bra utifrån vad vi har fått överlämnat från den gamla regeringen.

Jennie Nilsson (S)

Anf. 37 Jennie Nilsson (S)

Herr talman! Jag kan konstatera att Roger Hedlund blir svaret skyldig. Uppfattningen i dessa regioner eller andra regioner där stora företagsetableringar är på gång och behovet av att det ska byggas mycket är skriande är inte att Sverigedemokraterna och regeringen har gjort tillräckligt. Deras uppfattning är att regeringen och Sverigedemokraterna inte har gjort någonting alls.

I sitt anförande påstod Roger Hedlund att ingen regering någonsin har lyckats möta det byggbehov som Boverket bedömer finns. Det är per definition inte sant. Det har gjorts enskilda år. Framför allt kan man konstatera att det under förra regeringens period byggdes i snitt 60 000 bostäder per år. Det är om inte exakt på märket så väldigt nära märket. Det är med andra ord fullt möjligt att genom aktiv bostadspolitik bygga mycket.

Det görs ett antal tankevurpor när man resonerar om hur man ska lösa bostadsbrist genom återvandring och migrationspolitik. Roger Hedlund lyfter upp att befolkningsökningen har varit 1 miljon på tio år. Det har också varit en förutsättning för den ekonomiska tillväxt som vi har sett i Sverige. Med stagnerad eller minskad befolkningsutveckling skulle det automatiskt bli minskad ekonomisk tillväxt. Det skulle bli mindre pengar att ge till sjukvård, till skola, till polis, till trygghetssystem och så vidare. Allt det tänker Sverigedemokraterna och Roger Hedlund bort i sitt resonemang.

Roger Hedlund lyfter upp några saker som man har gjort. En sak är att man har gett Finansinspektionen ett uppdrag när det gäller bolånetak. Jag kan upplysa Roger Hedlund om att Finansinspektionen har svarat. De säger nej.

Man lyfter upp startlån. Det finns en majoritet, tillsammans med Socialdemokraterna, som är för att få det på plats. Se till att regeringen skickar det!

Anf. 38 Roger Hedlund (SD)

Fru talman! Finansinspektionen avvaktar med att ge besked i väntan på utredningar på annat håll.

Intressant i sammanhanget är att Jennie Nilsson talar mycket om vad regeringen inte gör, men hon tar inte ansvar för vad den egna, tidigare regeringen inte lyckades åstadkomma under alla år. Det man lyckades åstadkomma var ett stort underskott på bostäder. Det är bara att läsa Boverkets rapport. Vi har ett latent underskott på 175 600 bostäder, och det har byggts upp under en tioårsperiod. Det är konsekvensen av den tidigare regeringens bostadspolitik.

Sedan står man här och hävdar att man haft höga byggtal. Det hjälper inte, fru talman. När vi tittar på facit ser vi att migrationen översteg antalet bostäder som byggdes. Att ha höga byggtal gör detsamma om man samtidigt ökar på obalansen på bostadsmarknaden. Det är konsekvensen.

Om Sverigedemokraterna hade regerat under den tioårsperioden hade situationen såklart sett helt annorlunda ut, med Sverigedemokraternas politik. Vi hade haft samma goda förutsättningar att uppnå de höga byggtalen under en tid utan den kraftiga inflation och de höga räntor som vi ser i Sverige i dag. Men skillnaden hade varit att vi inte hade haft den stora migrationen, som den tidigare regeringen stod bakom och som skapade denna situation.

Vi hade alltså haft en mycket bättre, godare utsikt på bostadsmarknaden med Sverigedemokraternas politik, som är en kombination av sund migrationspolitik och god framförhållning inom bostadspolitiken. Det är något som den tidigare regeringen aldrig var intresserad av. Bostäder bygger man inte på två år. Planeringstiden är lång. Då kan man inte ha en havererad migrationspolitik som förstör bostadsmarknaden på så kort tid.

Anf. 39 Malcolm Momodou Jallow (V)

Fru talman! Jag blir upprörd av att sitta och lyssna på verklighetsfrånvända, hatiska politiker. Jag ska hålla mitt anförande och hoppas att man tar replik.

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets motivreservation i betänkandet.

Sverige befinner sig i en kris, en omfattande bostadspolitisk kris som den nuvarande SD-regeringen saknar politisk vilja och kompetens att lösa. Det är inte bara Vänsterpartiet som kritiserar regeringens obefintliga bostadspolitik och oförmåga att inse allvaret i dagens situation. I princip alla samhällsaktörer har höjt rösten.

Även i år fortsätter hyrorna att rusa i höjden, även i år fortsätter antalet vräkningar av barnfamiljer att öka och även i år fortsätter pensionärer som har jobbat hela livet att få allt svårare att betala mat och hyra.

Det är fortfarande 180 kommuner som uppger att de har underskott på bostäder. Och enligt siffror från SCB:s senaste konsumentprisindex var kostnad för boende den kostnad som ökade mest i genomsnitt förra året. Räknat på årsmedel steg priserna för boende med hela 12,2 procent under 2023. Kaoset på bostadsmarknaden fortsätter med andra ord, och regeringens passivitet likaså.

Från regeringen hör vi samma gnatande om att bygga småhus och samma tjat om att fler människor ska hyra bostad på en andrahandsmarknad med absurda hyror. I framför allt storstäderna är ungdomar och andra hänvisade till denna andrahandsmarknad. Och i Norrland riskerar samhällets gröna omställning att stoppas eftersom det saknas bostäder. Detta är resultatet av regeringens passiva inställning till bostadspolitik.

Fru talman! I det betänkande som vi nu diskuterar kan man läsa att byggtakten minskade med 55 procent förra året jämfört med året innan. Minskningen förväntas dessutom öka ytterligare under 2024, så att antalet påbörjade bostäder blir cirka 19 500. Det kan jämföras med de 67 000 bostäder som i själva verket skulle behöva tillkomma, enligt Boverket.

Viktiga skäl till det kraftiga fallet i bostadsbyggandet är försvagad köpkraft hos hushållen samt svårigheter med finansiering av nyproduktion. En regering kan inte ordna allt i samhället, men detta är saker som en regering skulle kunna påverka genom en aktiv politik, om man vill. Men viljan, eller möjligen kunskapen, verkar saknas, trots att alla tänkbara samhällsaktörer tycks vara överens.

Svenskt Näringsliv, LO, Byggnads och Stockholms Handelskammare är några av de många som undrar vart den politiska handlingskraften har tagit vägen. De sistnämnda presenterade häromveckan en rapport där man menar att byggkrisen kan komma att kosta 1 000 miljarder kronor fram till år 2030. Jag citerar Stockholms Handelskammares vice vd: "Det går inte att understryka nog att det är tid för politisk handlingskraft."

Tankarna går tillbaka till 90-talskrisen. Då lämnade stora delar av byggbranschens arbetskraft yrket, vilket ledde till en utdragen kris. Det är en kris som till exempel Byggnads menar att vi i viss mån lider av än i dag. Nu händer samma sak igen. När byggbranschen slås ut sprider det sig nämligen till andra närliggande branscher. Det drabbar sysselsättningen och kompetensen i hela landet.

Men mitt i allt detta meddelar regeringen att inga fler åtgärder behövs för att få igång byggandet. Man har inte gjort någonting, men man menar ändå att det är tillräckligt. Ingen mer än regeringen själv anser att regelförenklingar, fortsatta utförsäljningar av de få billiga hyresrätter som finns och större vinster för den villa- eller bostadsrättsägare som vill hyra ut sin bostad i andra hand kan lösa dagens kris. Det är helt enkelt oseriöst.

Inte någonstans i dagens betänkande eller i höstens budget framgår det hur regeringen avser att hjälpa till att få fram fler billiga bostäder eller hur man avser att stävja arbetslösheten i byggbranschen, utöver det dyra, orättvisa och ineffektiva rotavdraget, som man tycks tro ska kunna lösa alla problem.

Efter ett par år vid makten är det nu tydligt att regeringens ointresse för vanliga människors situation är väl cementerad. Förståelsen för landets hyresgäster, byggarbetare, hemlösa och fattigpensionärer är noll och obefintlig. Det råder en total oförmåga att förstå hur svårt det är för många människor i dagens Sverige att få pengarna att räcka till det mest basala. Det finns inget mer att dra ned på när hyran återigen höjs med 5 eller 15 procent. Allt fler människor har helt enkelt inte tillräckligt med pengar och allt fler i byggbranschen saknar arbete.

Fru talman! Om många är överens om att regeringen inte gör tillräckligt är lika många överens om att det finns sätt att komma närmare en lösning. Det går att sätta in insatser för att minska bostadsbristen och samtidigt skapa jobb i byggsektorn. Det är en vinn-vinnsituation.

Här kommer några exempel som aktörer i branschen efterlyst. Högt på mångas önskelista står en blocköverskridande överenskommelse om införandet av ett nytt, utökat och långsiktigt investeringsstöd för byggande av hyresrätter.

Byggnads och GS-facket pekar ut de stora möjligheterna med att utveckla ett mer cirkulärt byggande med mindre avfall och mer återvunnet material. Sverige skulle kunna bli ledande på hållbart byggande och samtidigt skapa fler jobb.

Ge länsstyrelserna ett större ansvar för att stimulera byggandet genom att peka ut områden för bostadsbyggande! Ställ högre krav på kommuner att frigöra byggklar mark! Kommunernas ansvar i det lagstadgade bostadsförsörjningsansvaret måste förtydligas.

Ge kommunerna ekonomiska incitament att bygga mer utifrån faktiska behov, och inför vite för dem som inte bygger enligt angivna mål!

Öka antalet utbildningsplatser med krav på lärlingsplatser inom byggsektorn så att viktig kompetens kan leva kvar även efter krisen!

Det är några av de förslag som regeringen väljer att inte bry sig om i sin iver att sitta still i båten och se på när krisen fördjupas ytterligare. Vänsterpartiet ställer sig bakom alla dessa förslag.

Fru talman! Den gröna omställningen av samhället är ett måste. Bostäder och lokaler står för runt en tredjedel av landets energianvändning. Byggsektorn står för 35 procent av allt avfall inom EU, och i Sverige står sektorn för över 20 procent av koldioxidutsläppen. Ekvationen är inte så svår. Lägre energianvändning innebär lägre miljöpåverkan. Mer återvinning främjar det hållbara samhället.

Bygg- och bostadssektorn är helt enkelt en väldigt viktig pusselbit om den gröna omställningen ska bli verklighet. EU försöker ta tag i frågan bland annat genom direktivet om byggnaders energiprestanda, men medlemsländerna får själva välja vilka styrmedel och åtgärder som ska användas för att uppnå de överenskomna nivåerna. Sveriges regering valde självklart att omgående när man tillträdde avveckla det tidigare energieffektiviseringsstödet som skulle förbättra energiprestandan i befintliga flerbostadshus. Man avvecklade det och ersatte det med i princip ingenting.

I dagsläget finns förvisso ett energieffektiviseringsbidrag som infördes förra året men som enbart - inte så förvånande, kanske - riktar sig till ägare av småhus. Det behövs betydligt mer än så. Om vi ska få till en ordentlig grön omställning måste även staten våga investera ekonomiskt.

Fru talman! Vänsterpartiet har många bra och viktiga förslag som kan bidra till en ny bostadspolitik där staten tar sin roll på allvar och där orden att bostaden är en social rättighet betyder något på riktigt. Det handlar om en bostadspolitik som också satsar på den nödvändiga gröna omställningen.

Vi behöver en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad, och vi behöver en ny bostadsförsörjningslag som omfattar både stat och kommun.

Vi behöver en statlig bostadspolitik som vågar satsa på bostadsbyggandet och bidra även ekonomiskt, inte minst i dessa kristider.

Vi behöver en statlig bostadspolitik som förstår att det gröna samhällsbygget förutsätter både trygga och klimateffektiva bostäder i hela landet. En effektiv klimatomställning kräver att både nybyggnation och befintlig bebyggelse minskar sin klimatpåverkan. Då räcker det inte att staten bara satsar på ägare av småhus.

Vi behöver en statlig bostadspolitik som gör riktade investeringar mot ett ökat byggande i trä. Trots att Sverige är ett av världens mest skogstäta länder är det fortfarande bara 13 procent av flervåningshusen som byggs i trä. Om i stället hälften av alla flervåningshus byggdes i trä år 2025 skulle klimatpåverkan i byggskedet kunna minskas med så mycket som 40 procent per år.

Vi behöver en statlig bostadspolitik som satsar på reformer som ökar andelen återbrukat byggmaterial.

Vi behöver en statlig bostadspolitik som värnar barns rätt till bostad i stället för att som regeringen gör föreslå reformer som med hundraprocentig säkerhet kommer att leda till att ännu fler barn vräks.

Vänsterpartiet har en bostadspolitik som uppfyller allt detta.

Fru talman! Alla ska ha någonstans att bo, ett hem där man är trygg och får stanna kvar. Att alla har ett eget hem kommer för Vänsterpartiet alltid att vara viktigare än att några enstaka fler ska kunna köpa sig ett småhus.

Fokus för en statlig bostadspolitik måste vara att skapa bättre och mer rättvisa regelverk och villkor, som bättre återspeglar bostaden som en mänsklig rättighet. Fokus kan inte vara att de som äger sin bostad ska få ta del av en mängd bidrag medan resten får klara sig bäst de kan på en andrahandsmarknad där de som äger bostäder får styra och ställa och tjäna orimligt med pengar på de bostadslösas bekostnad.

När andra partier väljer att avveckla alla stöd till hyresmarknaden väljer Vänsterpartiet en annan väg. Finansiellt stöd från staten är nödvändigt om vi ska stoppa bostadskrisen med påföljande arbetslöshetskris.

När regeringen väljer en politik som enligt Klimatpolitiska rådet gör att Sverige för första gången på decennier kommer att öka utsläppen väljer Vänsterpartiet motsatt väg.

När regeringen inte levererar några reformer som hjälper mot den kris vi är mitt uppe i är Vänsterpartiet berett att göra det.

Fru talman! Efter några år i opposition till denna regering börjar min tro på att de ska genomföra reformer som kan öka bostadsbyggandet ärligt talat sina. Jag vill belysa detta, mitt något uppgivna uttalande, genom att avsluta med ett citat av vd:n på Trä- och möbelföretagen: "Det enda skarpa förslaget för att gynna nyproduktion som regeringen presenterat är 60 miljoner kronor till kommunerna för ökad småhusplanering. Det är en häpnadsväckande låg ambition inför en av de värsta byggkollapserna på 100 år."

Fru talman! Jag vill också passa på att säga: Befria Palestina!

Anf. 40 David Josefsson (M)

Fru talman! Rakt över gatan från min busshållplats på Danska vägen i Göteborg finns det ett djupt schakt. I schaktet står en byggkran. På staketet runt schaktet sitter reklamskyltar för ett projekt med bostadsrätter. Det är en parkeringsplats som förtätas.

Vad som inte står på skyltarna är att bygget just nu är pausat. Kranen står kvar, men byggjobbarna är inte där och arbetar. Lägenheterna säljer inte i dagens konjunkturläge.

Fru talman! Den tomma byggarbetsplatsen är en bra symbol för var svensk bostadspolitik har hamnat. Jag tänkte ägna min tid i talarstolen åt att berätta varför vi är där vi är, och hur vi ska ta oss ur det.

När den moderatledda regeringen tillträdde för knappt ett och ett halvt år sedan kom vi inte till ett dukat bord. Sverige präglades av otrygghet och gängskjutningar. Vi hade ett volatilt elpris som ständigt slog nya prisrekord och ett havererat elnät som gjorde att industrisatsningar fick läggas på is.

Inflationen hade tagit fart, och Magdapriser hade blivit ett begrepp runt köksborden. På bostadssidan hade Sverige sedan decennier präglats av bostadsbrist, låg rörlighet och ständigt stigande byggpriser. Trots en brinnande högkonjunktur och nollräntor var det bara något enstaka år som bostadsbyggandet nådde de nivåer som Boverket bedömer som nödvändiga för att klara behoven.

Samtidigt hade reformtakten inom bostadspolitiken varit låg de gångna åtta åren. Förutom ett investeringsstöd som gödde prisutvecklingen och gladde fastighetsutvecklarna på börsen handlade den största reformen om viss bygglovsfrihet för altaner. Det enda som höll hög takt var takten i att byta bostadsministrar. Flyttkartongerna bars in och ut från bostadsministerns kontor snabbare än i en andrahandslägenhet i en studentstad.

Fru talman! Väljarnas frustration över läget i landet var uppenbar. Valet 2022 slutade i ett tydligt mandat till Tidöpartierna att få ordning på Sverige. Det är ett mandat där regeringen och Sverigedemokraterna nu har börjat leverera.

På bara 18 månader har vi dämpat inflationen och sänkt skatten för vanliga människor. Skattetrycket är nu det lägsta sedan 1975. Det är lägre än under Bohman, Bildt och Borg. Steg för steg har vi gett polis och åklagare nya verktyg för att trycka tillbaka otryggheten och de kriminella gängen. Vi har tagit viktiga första steg mot att bygga ny kärnkraft och gett tillstånd för rekordmånga vindkraftverk.

Fru talman! Vi har börjat lägga om svensk bostadspolitik för att åter få en bostadsmarknad som fungerar. Vad är det då som inte har fungerat? I dag har bostadsbyggandet störtdykt som en konsekvens av att priser och räntor stigit kraftigt. Det är svårt eller till och med omöjligt att få kalkylerna att gå ihop när man bygger nytt i dag, oavsett om man ska hyra ut eller sälja lägenheterna som bostadsrätter. Hushållen vågar inte ta risken att bygga småhus.

Enligt en rapport från Byggföretagen från december förra året har byggkostnadernas ökningstakt bara varit lika stor vid två tidigare tillfällen sedan 1950, under Koreakriget och under oljekrisen 1973. Magdapriserna har inte bara drabbat hushållen hårt. De har också lett till ett historiskt stort fall i bostadsbyggandet.

Samtidigt råder det enligt Boverket bostadsbrist i 180 av landets 290 kommuner, och störst är bristen i våra storstäder och tillväxtorter. De hårdast drabbade är bland annat unga vuxna.

I rapporten Unga vuxnas boende från Hyresgästföreningen konstateras att mer än var fjärde person i åldern 20-27 år fortfarande bor kvar hemma hos sina föräldrar. Rapporten visar också att var tredje tvekar att flytta för att gå en utbildning eller börja ett jobb för att man är orolig för att inte hitta en bostad. Man till och med tvekar inför att bilda familj. Så här har situationen sett ut i decennier, konstaterar Hyresgästföreningen.

Fru talman! I Sverige har vi extremt långa ledtider i byggandet. Detaljplaneprocessen för bygget mittemot min busshållplats inleddes i september 2015. Om inte bygget återupptas inom kort kommer man att slå tioårsvallen från att processen inleddes till att någon kan flytta in.

Enligt initiativet Bygg i tid, som ett antal bygg- och fastighetsbolag står bakom och som mäter ledtider i byggprocessen, tar det i snitt fem år från det att en planprocess inleds tills att tillstånd getts och ett första spadtag kan tas. Det är snittiden. Då räknar man inte in exempelvis tiden för en markanvisning innan eller i väntan på att en planprocess ska inledas. Sedan återstår också själva byggtiden.

Fru talman! Allt det här har varit väl kända och accelererande problem under flera decennier. Ändå valde den S-ledda regeringen under Stefan Löfven och Magdalena Andersson att inte vidta några åtgärder. Man tog inte tag i att bostadsbristen tagit sitt grepp om Sverige och att ungdomar men också barnfamiljer och pensionärer har svårt att hitta bostäder som passar.

Man tog inte tag i de accelererande byggkostnaderna som tryckt upp priset på såväl småhus och bostadsrätter som hyreslägenheter. Man tog inte tag i de långa ledtiderna, som gör att det fortfarande bara är ett schakt och en övergiven byggkran mitt emot busshållplatsen på Danska vägen.

Fru talman! Den moderatledda regeringen har nu börjat arbetet med att få ordning på bostadsmarknaden. Vi ser över regelverket för att få till förenklingar och minska byggkostnader. Bland annat har vi gett ett skarpt uppdrag till Boverket om möjligheten att undanta studentlägenheter från vissa krav för att möjliggöra för fler och billigare studentbostäder.

Vi ökar tillgången på byggbar mark genom att se över strandskyddsreglerna och arbetar vidare kring bland annat bullerregler och riksintressen. Vi tittar brett över ledtider, bland annat utifrån de förslag som initiativet Bygg i tid har lagt fram. Här är det inte ett enskilt problem som måste lösas, utan en process som måste börja fungera bättre.

Men regeringen gör också andra saker för att få en bättre fungerande bostadsmarknad. Vi stärker tryggheten i hyresrätten genom att göra det enklare att vräka grovt kriminella som använder bostaden för att begå brott eller skapar otrygghet i sitt närområde.

Det är den kriminelle, inte den laglydige grannen, som ska behöva flytta. Ingen ska kunna hålla en hel trappuppgång, ett hus eller en stadsdel som gisslan. Vi har tillsatt en utredning för att se över hur samverkan för ökad trygghet mellan exempelvis fastighetsägare, civilsamhälle och det offentliga kan stärkas genom lagstiftning. Det är två viktiga reformer för att öka tryggheten i våra bostadsområden.

Vi utreder också hur befintliga bostäder kan omvandlas till ägarlägenheter och hur vi kan skapa en lagstiftning om hyrköpsmodeller. Det är viktiga reformer för att bredda ägandet, skapa fler boendeformer och minska tröskeln in på bostadsmarknaden.

Vi utreder hur man kan underlätta för privatpersoner att hyra ut hela eller delar av sin bostad för att få ett bättre utnyttjande av redan befintligt bestånd.

Det gör vi utifrån ett tydligt mandat som vi har fått från det svenska folket och som vi i Tidöpartierna också har en bred politisk majoritet i riksdagen för. Men vårt politiska värv handlar inte bara om att få ordning på Sverige här och nu. Det finns också en vision om ett bättre Sverige vid horisonten.

Fru talman! I Moderaternas Sverige ska det inte ta år i bostadskö, miljoner på banken eller goda kontakter för att få tag i en bostad.

I Moderaternas Sverige ska man inte behöva tacka nej till drömutbildningen, drömjobbet eller drömpartnern för att man inte hittar en bostad.

I Moderaternas Sverige ska man själv kunna välja hur man vill bo, oavsett om det är en bostadsrätt i city, ett problemfritt hyrt boende eller ett hus med en egen trädgård.

I Moderaternas Sverige sker nybyggnation efter vad folket efterfrågar, inte efter vilka monument arkitekter vill lämna efter sig.

I Moderaternas Sverige är ingen hemlös på grund av att det är brist på bostäder, och den som av sociala skäl behöver hjälp av samhället för sitt boende får just det.

I Moderaternas Sverige är inte regelverk utformade så att kalkylen inte går ihop, utan där blir det ekonomiskt möjligt att både bygga och förvalta bra fastigheter där de boende trivs och är trygga.

Fru talman! Efter åtta år med Socialdemokraterna vid makten finns det mycket som behöver göras. Inflationsmonstret måste brottas ned, tryggheten återvinnas och energiförsörjningen tryggas. Det måste bli enklare att bygga, planprocesserna måste ta kortare tid och den byggbara marken måste öka för att vi ska få igång byggandet när konjunkturen vänder. Det arbetet har vi nu inlett på bara 18 månader.

Går inflationen ned och räntorna stabiliseras ökar också möjligheten att bygget vid Danska vägen kan återupptas. I stället för ett tomt hål i marken, som ett monument över den havererade svenska bostadspolitiken, kan det bli ett hus fyllt med människor där det tidigare var en tom parkeringsplats - ett monument över att framtidstron har återvänt och ett monument i det lilla, över att vi åter börjat få ordning på Sverige.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Anf. 41 Alireza Akhondi (C)

Fru talman! Jag hade inte tänkt ta replik i dag, men ärligt talat blev jag rätt provocerad av David Josefssons tio minuter långa anförande om allt som man tittade på och utredde och alla dessa monument runt om i Sverige.

Jag vill ställa en konkret fråga till David Josefsson: Alla dessa utredningar och allt som regeringen tittar på, när kommer de till riksdagen för behandling? När jag tittar på propositionslistan kan jag inte se några förslag om dessa monument som ska komma på plats.

Anf. 42 David Josefsson (M)

Fru talman! Jag får be talmannen om ursäkt om Centerpartiet blir provocerat av att Moderaterna berättar om sin bostadspolitik. Tyvärr är det väl collateral damage, alltså sådant man får räkna med ibland.

Jag kan väl börja med att konstatera att det finns en ganska bred enighet i den här kammaren just när det gäller regelförenklingar och den typen av reformer. Jag hoppas att vi ganska snart ska kunna återkomma med olika förslag.

Men låt mig svara på den konkreta frågan. Jag är rädd att ledamoten från Centerpartiet, Alireza Akhondi, inte har läst propositionslistan. Det kommer en proposition nu under våren om att göra det enklare att vräka kriminella. Den har skickats på lagrådsremiss, och jag hoppas att förändringarna ska kunna bli lagstiftning redan i slutet av maj, enligt tidsplanen.

Jag skulle också önska att det fanns ännu fler förslag på bordet och att Axel Oxenstiernas förvaltningsmodell gick snabbare, men vi jobbar så fort vi kan. Jag hoppas att vi kommer att få till stånd nödvändiga, viktiga och bra förändringar av hyresrättslagstiftningen redan till sommaren, så att vi kan göra våra bostadsområden tryggare och så att kriminella inte ska kunna hålla trappuppgångar, torg eller stadsdelar gisslan. Det är inte den laglydige grannen som ska flytta utan den kriminelle.

Anf. 43 Alireza Akhondi (C)

Fru talman! David Josefsson bekräftar alltså att regeringen inte har några förslag om hur dessa monument ska komma på plats, förutom en proposition som man avser att komma till riksdagen med under våren. Man har dessutom för avsikt att snabbprocessa den propositionen.

Eftersom David Josefsson själv tog upp ämnet tänkte jag ställa honom samma fråga som jag ställde till den journalist som ringde mig och ville ha en kommentar om just detta. Om man begår brott i sin hyresrätt är det väl rätt rimligt att man ska anses ha förverkat sin hyresrätt. Redan i dag finns det sådana möjligheter för fastighetsägaren.

Om en person har begått brott i anslutning till sin hyresrätt kan man väl, om man vill vara tuff, anse att hyresrätten är förverkad. Men i debatten verkar det som om regeringen har för avsikt att inkomma med en proposition där man föreslår att den som är brottsling - hur man nu definierar vikten av olika brott - inte ska ha rätt att ha någon hyresrätt över huvud taget.

Då vill jag höra från David Josefsson hur denna proposition är tänkt att utformas. Ska statssekreterare som begår ålfiskebrott bli av med sin fastighet eller sin hyresrätt?

Anf. 44 David Josefsson (M)

Fru talman! Det finns en historia om en centerpartistisk ledamot som i den här talarstolen ska ha sagt: Centerpartiet har alltid velat och kommer alltid att vela.

Först kritiserar Centerpartiet regeringen för att det går för långsamt och att det händer för lite. Sedan kritiserar man regeringen för att det händer för mycket och går för fort. Kritiken måste ju vara konsekvent: Gör vi saker för långsamt eller för fort? Här gör vi tydligen saker både för långsamt och för fort.

Sedan tycker jag att kritiken är ganska tramsig i ett väldigt allvarligt ämne. Jag har stått utanför en lägenhet där det har skett knarkförsäljning. Utanför lägenheten var en lekplats. Inga barn lekte på den lekplatsen, för man vågade inte. Ingen vågar släppa ut sina barn på en lekplats där det sker knarkförsäljning genom ett fönster.

Jag har stått i en loftgång där en lägenhetsinnehavare sköt ihjäl två personer. Vem vågar bo kvar i ett sådant område? Jag har sett hus där man har sprängt portar, hus där det har förvarats narkotika och hus där det förvarats sprängmedel.

Sedan handlar kritiken från oppositionen, med ett tramsigt resonemang, om huruvida man har fiskat ål med tillstånd eller inte och om man då ska bli vräkt! Jag utgår från att den som är bostadspolitisk talesperson för ett parti och har en åsikt om regeringens proposition åtminstone har läst lagrådsremissen och förstår vad förslaget handlar om.

Jag blir orolig om vi inte kan få en bred parlamentarisk förankring när det gäller tämligen självklara saker, till exempel att det inte är den laglydige medborgaren som ska behöva flytta utan den grovt kriminelle. Detta handlar om grovt kriminella människor som använder sin bostad för brott eller begår brott i nära anslutning till sin bostad. Det är ett konkret och viktigt förslag som jag är stolt över att den här regeringen genomför.

(Applåder)

Anf. 45 Malcolm Momodou Jallow (V)

Fru talman! Låt mig fortsätta diskussionen om förslaget om tryggare bostadsområden. David Josefsson säger att det är den kriminelle som ska vräkas och inte den laglydige. Det håller jag med om till hundra procent. Men förslaget säger faktiskt att om ett barn som bor i en lägenhet med sin familj och begår brott i nära anslutning till bostaden kommer hela familjen att vräkas. Det är alltså hela familjen som ska vräkas och inte bara den individ som har begått brott.

Jag försöker vara så tydlig som möjligt, för David Josefsson kommer annars att börja prata om just den som har begått brott. Jag vill inte prata om den som har begått brott, för där är vi överens. Begår man brott ska man straffas i enlighet med lagen.

Nu vill jag prata om alla andra som bor tillsammans med den person som begår brott. Det handlar om mamman, pappan eller syskonen, som inte har begått brott. De ska alltså vräkas.

Detta går inte ihop med det som David Josefsson säger, att det är den som begår brott som ska vräkas och inte de laglydiga. Menar David Josefsson att om ett barn i en familj begår brott är hela familjen skyldig till brottet? Det blir kollektiv bestraffning som David Josefsson hänvisar till. Jag vill verkligen ha ett ärligt svar på detta. Fokusera inte återigen på just den som har begått brott, David Josefsson, utan på alla andra som inte har begått brott.

Anf. 46 David Josefsson (M)

Fru talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för frågan! Det är precis som ledamoten säger. Det här är en del av förslaget. Detta ska vara grund för förverkande av hyreskontraktet inte bara när den kriminella står på hyreskontraktet utan också när någon annan står på det.

Jag ska börja med att konstatera att det inte handlar om en bestraffning. Det är inte en kollektiv bestraffning. Det är inte heller en individuell bestraffning. Det är ett skydd för de grannar som bor runt omkring. De ska inte behöva leva med grovt kriminella.

Fru talman! Jag kan också konstatera, precis som jag konstaterade i det förra replikskiftet, att frågan faktiskt besvaras redan i lagrådsremissen.

Låt oss säga att vi har en familj där en eller ett fåtal begår brott men andra står på hyreskontraktet och att de som står på hyreskontraktet passivt låter brotten ske. De ingriper alltså inte mot den störning som slår mot grannarna. Då har de - och detta är egentligen redan tydligt i hyreslagstiftningen - ett ansvar för vad som händer i eller runt lägenheten.

En familjemedlem som på riktigt är orolig för att någon begår brott, som hör av sig till socialtjänsten, som berättar för polisen och som ser till att det inte förvaras narkotika eller vapen i lägenheten kommer givetvis inte att vräkas. Men om man låter detta ske, om man tittar bort eller om man tittar på och är tyst och inte berättar för myndigheterna är det faktiskt grund för uppsägning. Jag tycker inte att det är särskilt kontroversiellt.

Anf. 47 Malcolm Momodou Jallow (V)

Fru talman! Jag är inte lika säker på att de andra, som inte har begått brott, kommer att skyddas även om de gör allt. Alla föräldrar som jag har träffat, vars barn har hamnat i kriminella miljöer, har gjort allt för att få hjälp. Vi har sett tv-program om detta. Föräldrar har sagt: Jag har kontaktat socialtjänsten. Jag har kontaktat polisen. Jag behöver hjälp.

Det är de föräldrarna och deras andra barn, som inte har begått brott, som kommer att hamna på gatan med denna lagstiftning.

Frågan som jag vill ställa är: Vart ska alla dessa barnfamiljer, framför allt de som inte har begått brott, ta vägen när ni har lyckats vräka dem? Att ha en bostad är en rättighet. Denna lagstiftning kommer hundraprocentigt att leda till att flera barnfamiljer vräks. När ni har lyckats göra detta, vart ska dessa barn och föräldrar ta vägen? Hur ska detta hjälpa integrationen? Jag vill verkligen gärna ha svar på dessa frågor. Vart ska de ta vägen när de väl är vräkta?

Det andra som David Josefsson nämner är ett argument som man använder från regeringssidan: Vi vill skydda alla grannar. Om någon bor i en lägenhet eller en bostad och den personen utsätts för hot, våld, bomb eller vad det nu är måste den personen avlägsnas eller i alla fall flytta eller vräkas från sitt boende.

Jag är politiker. För ett par veckor sedan blev min familj hotad. Man hotade att bomba mitt hem. Jag har inte begått något brott, men det kan vara så att mina grannar blir väldigt rädda och oroliga. Ska jag och min familj vräkas för att jag blev utsatt för ett bombhot? Är det regeringens resonemang?

Jag håller med om att grannarna ska kunna känna sig trygga, men jag ska också kunna känna mig trygg. De familjer vars barn har hamnat i kriminella miljöer ska också kunna känna sig trygga. Varför skapar vi inte en förutsättning för att avlägsna bara den som har hamnat i kriminella miljöer, i stället för att vräka familjerna, så att resten kan stanna kvar?

Anf. 48 David Josefsson (M)

Fru talman! Om man ska kunna ha en seriös politisk diskussion om ett förslag måste man ha läst vad förslaget handlar om. Självklart kommer inte ett brottsoffer som inte har begått några brott att vräkas. Detta är ren desinformation. Det är ren vantolkning. Jag tycker faktiskt att det är ovärdigt att i denna talarstol över huvud taget dra sådana slutsatser.

Jag skulle vilja ställa en motfråga till Malcolm Momodou Jallow. Vi känner alla till de familjer där man försöker ingripa mot sina barn. Det man ska vara medveten om är, även om det är svårt att acceptera, att det faktiskt också finns släktbaserade nätverk i Sverige där man uppfostrar sina barn in i kriminella strukturer. Brottsligheten blir ett familjeföretag eller ett släktföretag. Det är inte så att alla familjer inte vill att barnen ska begå brott. Jag kan konstatera att dessa familjer aldrig kommer att höra av sig. De kommer aldrig att höra av sig till mig. De kommer inte heller att höra av sig till Malcolm Momodou Jallow.

Då är frågan: Vart ska dessa släktbaserade nätverk flytta?

Min fråga är: Vart ska alla människor flytta som i dag vill flytta för att det begås brott i deras närområde - det langas narkotika i trapphuset eller på lekplatsen, och det förvaras narkotika, vapen och sprängmedel i källaren? De vågar inte bo kvar eftersom det helt enkelt är otryggt.

Den riktigt viktiga och svåra frågan, som jag tycker att de som motsätter sig detta förslag ska svara på, är: Vart ska dessa människor flytta? Varför är det rimligt att det är de laglydiga medborgarna som inte vill utsättas för brott som måste flytta och att man bryr sig om de gängkriminellas familjer? Det är min fråga.

Jennie Nilsson (S)

Anf. 49 Jennie Nilsson (S)

Fru talman! Vi har inte haft en så här låg nivå på bostadsbyggandet sedan förra gången Kristersson satt i en regering. Byggkrisen är ett faktum. Alla kurvor pekar nedåt, och Boverket pekar på att nedgången förväntas fortsätta.

I ett läge då det behöver byggas 67 000 bostäder per år fram till 2030 påbörjades endast strax över 20 000 bostäder under de tre första kvartalen 2023. Det är en minskning med 55 procent jämfört med samma period året innan.

Den negativa trenden bedöms fortsätta såväl under 2024 som under 2025. Då ska man komma ihåg att underskottet ackumuleras. För varje år som behovet av 67 000 bostäder inte uppnås ökar betinget för kommande år. Trots det verkar regeringen inte ha någon plan för att hantera krisen.

Det lilla man har gjort har varit otillräckligt och framför allt i stora stycken felaktigt. I en begynnande lågkonjunktur valde man att skära ned på just den politik som underlättar byggandet. Man valde att bryta ingångna avtal om Sverigeförhandlingar och investeringsstöd utan att ersätta det med något annat, vilket sannolikt starkt har bidragit till den byggkris vi nu ser.

Kortfattat kan man sammanfatta regeringens och Sverigedemokraternas politik så här långt med att de i stället för att satsa på bostadsbyggande har dragit undan mattan för bygg- och trähusindustrin.

Vi ser hur anrika företag som klarat sig igenom både finanskriser och pandemi nu knäcks av Tidölagets bostadspolitik. Trähusindustrin har under hösten sett fler konkurser än under pandemin. Under sista kvartalet 2023 var antalet konkurser i byggsektorn på en nivå som vi inte har sett sedan 90-talskrisen. Detta fortsätter under 2024. Under februari ökade antalet konkurser inom byggsektorn med hisnande 84 procent.

Med byggkris och konkurser kommer varsel. Totalt ökade antalet varslade byggnadsarbetare med 154 procent under 2023. Siffran för i år lär bli ännu högre. För trähusindustrin ser det ännu mörkare ut. GS-facket rapporterar att antalet varsel inom träindustrin ökade med hela 270 procent förra året jämfört med året innan.

Trots det skär regeringen ned inte bara på bostadspolitiken utan också på jobb- och utbildningspolitiken. Man väljer också att i det här läget avisera att Sverigedemokraterna och regeringen nu är överens om att trappa ned a-kassan efter 100 dagar. Det är ett dråpslag för de bygg- och träindustriarbetare som nu tvingas ut i arbetslöshet, inte för att deras kompetens inte längre behövs utan som ett resultat av regeringens och Sverigedemokraternas politik, eller kanske snarare avsaknad av politik.

Vi ser nu hur fack och arbetsgivare, när regeringen sviker, själva tvingas agera för att rädda svenska jobb. Den hårt drabbade trähusindustrin aktiverar ett eget korttidsstöd, utan statligt stöd, som ett sätt att hantera konsekvenserna av den byggkris som regeringen har orsakat. Systemet liknar det vi socialdemokrater fick på plats under pandemin, men utan statens stöd. Det är ett styrkebesked som visar på parternas förmåga att ta ansvar för svenska jobb. Men det visar också på Sverigedemokraternas och regeringens oförmåga.

Fru talman! Vi har den värsta byggkrisen sedan 90-talskrisen. Den kommer om inget görs att permanenta bostadsbristen på en hög nivå för lång tid framöver, och konsekvenserna blir stora. Färre unga kan flytta hemifrån, färre kan skilja sig och våldsutsatta kvinnor kan tvingas stanna kvar i våldsamma relationer. Fler blir trångbodda, samtidigt som färre kan flytta från ett hus som blivit för stort. Färre kommer att kunna flytta för att ta ett jobb eller för att utbilda sig, vilket påverkar kompetensförsörjning, jobb och tillväxt. Och Sverige blir fattigare.

Konjunkturinstitutet bedömer att det minskade byggandet sänker Sveriges bnp med 1 procentenhet. Det motsvarar ungefär 60 miljarder kronor som kunde ha lagts på skola, sjukvård, polis, pensioner eller trygghetsförsäkringar - listan på behov är lång. Och möjligen är den siffran lågt räknad.

Stockholms Handelskammare har tagit fram en rapport, Notan för byggkrisen, som belyser effekterna av byggkrisen fram till 2030 i Stockholmsregionen. Enligt rapporten beräknas produktionstappet för ett enskilt år uppgå till mellan 30 och 49 miljarder, bara i Stockholmsområdet. Deras siffra för riket är svindlande 88-153 miljarder kronor.

Den negativa sysselsättningseffekten beräknas kunna bli så stor som 3,4 procent färre sysselsatta. Det motsvarar 55 000 färre jobb i regionen. För byggsektorn räknar man med att mellan 20 000 och 33 000 fler blir arbetslösa, och detta återigen bara i Stockholmsområdet.

Fru talman! Sverige har inte råd att låta byggsektorn kollapsa. Vi socialdemokrater har därför levererat ett antal förslag för att mildra krisen. Vi har föreslagit en byggstimulans i form av ett produktionsstöd till orter med stora företagsetableringar, samt till studentlägenheter. Vi har föreslagit förmånlig statlig medfinansiering i form av statliga byggkrediter till nyproduktion.

Vi vill se ett riktat stöd för energieffektivisering av flerbostadshus och en rotreform som räddar jobb och sänker elräkningarna. Vi har krävt att regeringen omgående skickar det färdigberedda förslaget om startlån till riksdagen för beslut och att man går vidare med förslaget om att allmännyttan ska undantas från krav om att tillämpa lagen om offentlig upphandling.

Detta är bara några exempel som hade gjort skillnad här och nu. Regeringen och Sverigedemokraterna har röstat ned samtliga förslag. Man vägrar också hårdnackat och konsekvent att lyssna på vädjan från näringslivet, facken, Hyresgästföreningen med flera, som samtliga vill se någon form av kriskommission med syfte att hantera och mildra krisen.

Fru talman! Vi socialdemokrater anser att det allvarliga läget kräver ett gemensamt politiskt ansvarstagande. Sverige har vid flera tillfällen tidigare visat att det är möjligt att ta gemensamt ansvar i svåra tider. Både 90-talskrisen och de blocköverskridande bostadspolitiska samtalen under 2016 är goda exempel på det.

Vi är beredda att medverka i ett arbete som syftar till att klargöra vilka akuta åtgärder som är nödvändiga att vidta och vad som krävs för att få på plats nödvändiga långsiktiga spelregler. Vi vill att regeringen tillsätter en bostadskommission med representanter från byggbranschen, parterna och politiken, som i första hand ska ha till uppgift att hantera den akuta byggkrisen men som också ska arbeta för att ta fram långsiktiga förutsättningar för en hög och stabil nivå av byggande över tid.

Avslutningsvis noterade jag att David Josefsson i sitt anförande för en liten stund sedan i brist på politik föll tillbaka i valrörelseretorik. Som en kort reflektion på det får jag väl konstatera, David Josefsson, att i Moderaternas Sverige är det byggkris. I Moderaternas Sverige får man väl då säga att vi numera har Uffepriser och kanske Jimmiehyror.

Det är resultatet av att vi nu ser ut att få en förlorad mandatperiod. Det är resultatet av att vi trots byggkris inte får några förslag som faktiskt hanterar den här krisen på riksdagens bord. Propositionsförteckningen innehåller tre förslag som man, om man är välvillig, kan säga berör bostadsbyggandet i Sverige.

Det ena - detta debatterades i replikskiftet - finns inte omhändertaget i den här debatten, men jag ser fram emot att diskutera det sedan. Det är viktigt att man tryggar våra bostadsmiljöer, men det innebär inte att det byggs mer. Det andra är en skrivelse från Riksrevisionen, och det tredje är att man ska iaktta aktsamhet vid byggning, rivning med mera. Detta är vad regeringen har lyckats leverera, och det är underkänt.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till reservation 1.

(Applåder)

Anf. 50 Larry Söder (KD)

Fru talman! En stigande inflation skapade dagens problem tillsammans med högre ränta. Bostadsbyggandet minskade kraftigt, som vi har hört i dagens debatt, och det till låga nivåer som ingen av oss kan vara stolta över eller acceptera över huvud taget.

Vi har varit i den här situationen förut, under 90-talet. Jag hoppas att vi inte gör om 90-talets problem, det vill säga att vi ser till att vi har arbetskraft som kan ta vid när vändningen kommer så att vi kan bygga med stark kraft sedan.

Vi har försökt att förstärka med rot, vi har infört en planeringsbonus och vi har infört en omvandlingsbonus för att omvandla lokaler till lägenheter. Vi har gjort lättnader i studentbostadsbyggandet. Boverket har fått i uppgift att kartlägga byggbar mark för småhusbyggande. Detta är några delar som redan har gjorts.

Vi måste konstatera att de problem vi har på bostadsmarknaden inte startade nu. Köerna till hyresrätter har varit långa i storstäderna ganska länge. Långa handläggningstider hos kommuner och myndigheter för att planera nya bostäder har funnits där hela tiden. Stigande overheadkostnader samt stigande varukostnader i snabbare takt än vad kunder har fått i ökade intäkter i sin plånbok har också funnits där ganska länge.

EU har i sin iver att göra fler saker lite krångligare för oss svenskar också bidragit till att vi kanske framgent har en problematik med renoveringskrav för energieffektivisering och svårt att använda vårt trä till att bygga bostäder.

Jag menar att detta är saker som vi också måste tänka på att arbeta bort. Men det är tyvärr ingen quickfix.

Det kom en rapport om nationellt ledtidsindex som man kan titta på. Man kan fundera på om inte detta är en del av problematiken. Ledtiderna för detaljplaner och bygglov i kommunerna ligger på mellan 3 och 6,6 år med ett genomsnitt på 4 ½ år - om du har tur.

Lägg därtill osäkerheten om vilka utredningar som behövs när man påbörjar processen, om hur lång tid en överklagandeprocess tar och vad den slutar med, om vilken karusell man hamnar i och om man i slutänden över huvud taget får bygga.

Jag menar att staten har en hemläxa att göra när det gäller både vad som förväntas av våra myndigheter och vad staten förväntar sig av kommunerna.

Jag menar att man ibland har glömt vem som betalar kalaset. Det är den enskilde, alla gånger, som betalar kostnaden för de nya bostäderna. Kommunerna och företagen vältrar ju över kostnaderna på slutkunden, vilket de måste göra. Det är otydligt vad som egentligen gäller och vad som förväntas. Det drabbar den enskilde.

Jag menar att vi måste ta ansvaret för att reformera processen för byggnation av bostäder. Vi ska inte bara göra det innovativt med nya bidrag utan våga ta debatten. Vad är det som gör att det är så dyrt att bygga bostäder i Sverige? Varför tar det så lång tid?

Den här regeringen har försökt sätta långsiktigheten i fokus genom att ha sex stycken ledmeningar: Förenkla reglerna för att bygga! Korta ledtiderna i plan- och byggprocessen! Öka tillgången till byggbar mark, särskilt i attraktiva lägen! Fler ska kunna ta steget till den ägda bostadsmarknaden! Nyttja beståndet mer effektivt! Ge långsiktiga och förutsägbara villkor för att öka viljan att investera!

Jag menar att om vi har en regering som lyckas leverera detta har vi kommit en bit på väg. Men ingenting startade i går. Ingenting startade 2018 eller 2014. Det har funnits ganska länge, och vi måste faktiskt vara ärliga och säga att vi har ett gemensamt problem som vi måste lösa på ett eller annat sätt. Det går inte fort. Vi måste försöka ge det den tid det behöver och sedan försöka debattera oss fram till en gemensam lösning.

Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Anf. 51 Malcolm Momodou Jallow (V)

Fru talman! Som jag sagt här tidigare är det inte ofta jag är överens med Larry Söder i sakpolitiska frågor, men jag har respekt för honom. Därför vill jag ställa två frågor.

Den ena handlar om någonting som vi hört från Sverigedemokraterna, som är samarbetsparti till Larry Söders regering.

Vi vet att SD grundades av nazister, och Europas historia talar om för oss vad nazismen står för. Nazitysklands lösning på alla problem var att bli av med judarna.

Sverigedemokraternas lösning på alla problem i Sverige är att bli av med alla invandrare. Att driva människor med invandrarbakgrund från Sverige är en sådan besatthet och en så central fråga för SD att det överskuggar allt. All sans och rimlighet drunknar i detta vansinne och detta hat man har mot invandrare, framför allt sådana som ser ut som jag. Det är så pass att det nu även blivit invandrarnas fel att vi har bostadsbrist i Sverige.

En kollega, vice ordföranden i civilutskottet, sa häromdagen att om man bara skickar iväg alla invandrare eller icke vita löser man problemen med bostadsbristen. För mig kommer det inte ur ett tomrum, utan det bygger på Sverigedemokraternas politik från dag ett.

Jomshof tyckte att min partikollega Daniel Riazat borde lämna landet.

Vi hörde också Jimmie Åkesson säga att man ska kunna identifiera enskilda individer som inte passar in i samhället och utvisa dem.

Min fråga är helt enkelt om Larry Söder delar SD:s slutsats att om man skickar iväg alla de här invandrarna, mig inkluderad, kommer man att lösa bostadsproblematiken. Delar Larry Söder den slutsatsen?

Anf. 52 Larry Söder (KD)

Fru talman! Jag kan konstatera att ledamoten bara hann med en fråga, inte två. Vi kanske tar den andra i nästa replikskifte.

Jag är bostadspolitisk talesperson för Kristdemokraterna. Jag svarar för vår politik och vår regeringskonstellation.

Jag kan konstatera att min och partiets uppfattning är att alla människor som finns i Sverige ska ha rätt till en bostad, alldeles oavsett varför man är här eller hur man är här, så länge man är här. Vi löser inte problemet genom att exkludera människor från bostäder, utan vi löser det genom att inkludera människor i bostäder.

Min uppfattning är, som jag sa i talarstolen, att vi ska öka bostadsbyggandet för att människor ska kunna få en bostad. Det gäller både hyresrätter och eget ägt boende.

Sedan kan jag konstatera att denna regering har en konstellation där det är tre stycken regeringspartier och ett samarbetsparti. För mig personligen har det fungerat alldeles utmärkt i bostadspolitiken. Vi har ungefär samma syn på många olika frågor men olika tankar i andra delar, där vi kan diskutera och komma fram till en lösning. Jag tycker att regeringen håller ihop. Jag tycker att regeringen gör bra saker. Men ideologiskt är jag kristdemokrat och står för den kristdemokratiska ideologin.

Anf. 53 Malcolm Momodou Jallow (V)

Fru talman! Det var glädjande att höra det svaret från Larry Söder.

Den andra frågan handlar om bostadsbristen.

"Vill du också ha ett jobb att gå till? Att unga ska kunna flytta hemifrån? En trygg bostad som du har råd att bo i?" Dessa retoriska frågor ställdes av Byggnads inför en demonstration som hölls i Stockholm den 6 februari i år under parollen Bygg bort krisen. Det överlämnades också över 18 000 namnunderskrifter för ökat byggande till bostadsminister Andreas Carlson.

Det är alltså inte bara Vänsterpartiet som kritiserar den här regeringen. Det är alla parter och aktörer inom bostadsmarknaden som har samma kritik när det gäller regeringens passivitet.

Min fråga är hur ni tänker agera för att få fart på byggandet och därmed stävja den varselvåg som nu sköljer över landets byggbransch. Jag vill veta det, inte hur ni ska gynna dem som äger sina bostäder ännu mer än ni redan gör. Det har vi hört, så det är inte det jag är ute efter. Jag vill gärna veta vilka andra reformer ni kommer att genomföra i syfte att öka byggandet för att på så sätt motverka den pågående bostads, bygg och samhällskrisen.

Varselvågen som vi nu ser påverkar väldigt många människor. Inom träindustrin ökade antalet varsel med 270 procent 2023 jämfört med 2022. I byggbranschen varslades totalt 3 512 anställda under det sista kvartalet 2023. Det är väldigt många människor. Det här är en samhällskris, och alla skriker. Ser ni inte hur allvarligt det här är? Vad tänker ni göra - nu?

Anf. 54 Larry Söder (KD)

Fru talman! Jag kan ta upp några siffror som Malcolm Momodou Jallow nämnde i sitt anförande.

Ledamoten talade om att bostadskostnader har ökat med 12,2 procent. Jag kan redovisa att 2023 ökade lönerna med 3 procent. Det betyder att det är väldig skillnad på vad människor faktiskt klarar av att betala.

I mitt anförande försökte jag påvisa var problematiken ligger. Någon måste ta ansvar för kostnadsökningen på ett eller annat sätt. Det kan vara staten genom att man subventionerar eller ser till att reformera bostadsbyggandet på ett sådant sätt att kostnaderna hålls i schack.

Jag väljer det senare. Jag tror att det är långsiktiga spelregler och långsiktiga reformer som gör att människor kan ha råd att ha ett boende som de kan betala för. Jag tror inte att korta subventioner gör detta. Jag tror inte att ekonomiska incitament skulle klara av att överbrygga de 7 procent som är skillnaden.

Jag tror att vi måste inse att bostadsmarknaden har varit dysfunktionell i 20-30 år. Nu är det faktiskt dags att vi gör någonting åt det. Någon måste våga ta sig an de långsiktiga spelreglerna och jobba med dem så att vi får en bostadsmarknad där alla faktiskt kan få en bostad.

Man kan vara stolt över att vi byggde 60 000-70 000 bostäder för några år sedan. Jag är inte stolt över det. Under den tiden skulle vi ha byggt 100 000 eller 120 000. Problemet var att vi hade en bostadsmarknad som inte fungerade. Vi subventionerade bostäder för att kunna få den lösningen.

Jag menar att vi måste ha en bostadsmarknad som klarar sina egna villkor. Men då måste vi också våga stå för de reformer som görs.

Vi har samma tanke i slutänden om målet, men vägen dit har vi lite olika syn på.

Anf. 55 Alireza Akhondi (C)

Fru talman! I dag debatterar vi svensk migrationspolitik - eller förlåt, svensk bostadspolitik. Jag ber om ursäkt för förvirringen, men till mitt försvar vill jag säga att det inte är så svårt att landa där när man lyssnar till Sverigedemokraternas inlägg i talarstolen i dag. Så i sann sverigedemokratisk anda ska jag passa på att i denna debatt ta upp en del andra ovidkommande saker.

Fru talman! Visste ni att arbetskraftsinvandringen bidrar med 44 miljarder kronor per år till svensk ekonomi, eller att den ger ett nettotillskott till den svenska statskassan på ungefär 16 miljarder kronor per år? Visste ni att antalet helårspersoner som lever på socialförsäkringar har minskat från cirka 1,3 miljoner i början av 90-talet till drygt 800 000 i dag, samtidigt som Sveriges befolkning har ökat med 1,8 miljoner?

Nej, just dessa siffror, som är fakta, verkar inte finnas med i sverigedemokratisk retorik. Men låt oss inte fastna där, utan låt oss återgå till ämnet för dagen.

Under 2023 gick 1 714 byggfirmor, entreprenörer, i konkurs, enligt UC. Antalet påbörjade byggnationer 2023 var 29 350, en minskning med 49 procent jämfört med året innan. Under 2023 varslades 9 126 personer i byggsektorn, en ökning med 154 procent jämfört med året innan.

Boendekostnaderna för ett hushåll har skenat iväg med drygt 50 000 kronor sedan regeringen tog makten.

Kommuner är ytterst besvikna över slopade planer på stambanor, trots löften och påbörjade processer och trots att de har tagit på sig rätt stora kostnader för att uppfylla sin del av de överenskommelser med staten som var på gång.

Fru talman! Jag var i Skellefteå för några veckor sedan och besökte de baracker som satts upp för att möjliggöra en nyindustrialisering i norra Sverige som vi inte har sett någon motsvarighet till i modern tid. Jag pratade med kommundirektören och med det kommunala fastighetsbolaget, och de var ytterst besvikna på regeringen - eller snarare på regeringens saktfärdighet med att komma med förslag som både kortsiktigt och långsiktigt kan skapa förutsättningar så att regionen kan fortsätta sin tillväxt och denna viktiga del av Sverige får möjlighet att bli ännu starkare.

Jag vet att det pågår en utredning och att ett första delbetänkande har lämnats. Men det vi borde se i denna kammare, en massa förslag och propositioner som förbättrar situationen för den krisande bostads- och fastighetssektorn, lyser fortfarande med sin frånvaro. När man frågar både statsråd och kollegor från Tidöpartierna i utskottet när och vad som är på gång blir svaret alltid: Det kommer senare, vi tittar, och vi utreder. Någonstans är det faktiskt viktigt att man ger alla entreprenörer och byggföretag - alla som är verksamma i byggsektorn - svar om vad som är på gång och om de kan vänta sig en ljusning längre fram vid horisonten.

Fru talman! Vad vill då Centerpartiet med svensk bostadspolitik? Ja, rätt mycket. Vi vill naturligtvis förenkla byggreglerna; just det tror jag att det råder rätt bred samstämmighet om i denna kammare. Vi vill också förändra reglerna för överklaganden för att säkerställa att de ledtider på omkring fem år som min kollega var inne på kan minska så att vi kan snabba på processerna.

Vi ville förändra strandskyddslagstiftningen, ett förslag som Tidögänget sköt i sank i slutet av förra mandatperioden och som man dyrt och heligt har lovat är återuppståndet någonstans på Regeringskansliet.

Vi vill förändra hyressättningsmodellen för att skapa möjligheter för fler nybyggen.

Vi vill bygga fler stambanor och uppfylla löftet till kommunerna för att på så sätt också skapa möjligheter till fler boenden.

Vi vill se över bostadsskatterna för att få ökad rörlighet. Vi har kämpat med näbbar och klor för det gröna avdraget, som även tar sikte på energieffektivisering i bostadssektorn.

Vi vill öka byggtalen för bostäder på landsbygden genom till exempel förändrade regler för avskrivning och ökade kreditgarantier.

I våra förslag finns alltså en massa uppslag för regeringen att arbeta med och komma till riksdagen med. Det gör mig verkligen ledsen att när vi som första parti i utskottet lade fram förslag om att vi skulle tillsätta en kriskommission för svensk fastighets- och bostadsmarknad avslogs detta av Tidöpartierna.

Jag hoppas verkligen att regeringen tar sig i kragen och bjuder in till blocköverskridande samtal om dessa viktiga frågor. Svenskt bostadsbyggande behöver långsiktiga förutsättningar. Då spelar det ingen roll att Tidöpartierna har en knapp majoritet på ett par ledamöter här i kammaren denna mandatperiod. Man måste ändå kunna se att dessa frågor kräver långsiktighet.

Jag vill avslutningsvis, fru talman, yrka bifall till vår reservation 2 i betänkandet.

Anf. 56 Larry Söder (KD)

Fru talman! Jag skulle vilja ta tillfället i akt att få höra lite grann om vad Centerpartiet anser om regeringens långsiktiga mål, eller de punkter som jag redovisade i talarstolen. Jag tänker upprepa dem, så får vi diskutera kring dem:

förenkla reglerna för att bygga

korta ledtiderna i plan- och byggprocessen

öka tillgången till byggbar mark, särskilt i attraktiva lägen

fler ska kunna ta steget till marknaden för ägda bostäder

nyttja beståndet mer effektivt

ge långsiktiga och förutsägbara villkor för att öka viljan att investera i.

Min fråga hänför sig till att 50 procent av Alireza Akhondis anförande i princip handlade om situationen i dag, medan förslagen som levererades i talarstolen är långsiktiga. Med andra ord gör Centerpartiet samma reflektion som regeringen, det vill säga att det är de långsiktiga spelreglerna som vi måste komma åt för att kunna bygga mer i Sverige under längre perioder. Vi ska inte vara beroende av högkonjunktur eller lågkonjunktur hela tiden, utan det ska vara en jämnare fördelning av bostadsbyggandet.

Mina frågor är två. Vilket av de sex områdena är det som Centerpartiet inte ställer upp på? Om regeringen skulle leverera inom dessa sex områden, blir ni i Centerpartiet nöjda då? Min andra fråga är: Om det kommer en proposition om fri hyressättning av bostäder i nyproduktion, kommer Centerpartiet då att rösta ja till den?

Anf. 57 Alireza Akhondi (C)

Fru talman! Jag ska först svara på frågorna väldigt konkret.

Om det läggs fram en proposition om friare hyressättning i nyproduktion kommer vi att rösta ja. Det är något som vi har drivit länge och som vi fortfarande står för.

Svaret på fråga nummer två är att om regeringen kommer med de här förslagen kommer vi förmodligen att rösta ja, lite beroende på hur förslagen är utformade. De är jättebra, och det är vi väldigt glada för. Är vi nöjda? Nej, det är vi inte, för svensk bostadsmarknad kräver fler åtgärder för att kunna komma åt den enorma byggskuld som finns inbyggd i systemet.

Nu när jag har svarat på Larry Söders frågor vill jag säga så här: Larry Söder, det är ni som sitter vid makten. Ni har ju suttit där i över tre terminer. Efter tre terminer kan man ändå förvänta sig att regeringen har hunnit utreda det som man vill utreda och återkomma till riksdagen med förslag om det som man vill få förändrat.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa en motfråga till Larry Söder. När tror Larry Söder att alla fina förslag som han redogjorde för läggs på riksdagens bord, så att vi faktiskt kan trycka på den gröna knappen och tycka att vi är med och bidrar till att lösa krisen?

Anf. 58 Larry Söder (KD)

Fru talman! Att trycka på knappen kanske för andra människor kan tyckas vara en liten sak, men för oss riksdagsledamöter är det viktigt. Det handlar om lag som stiftas, lag som ska föräras detta land. Det är det som gör att vi faktiskt förändrar landet.

Många utredningar är på gång. En del är snart i slutskedet, en del är inte startade men kommer att startas.

Allteftersom tiden går kommer ledamoten att få se fler utredningar som bli propositioner för att kunna nå målen i de sex delarna. Jag är övertygad om att på alla dessa sex områden kommer man att ha levererat före valet 2026. Samtidigt är det många processer som inte kommer att vara färdiga när man fattar beslut om lagförslag, för det är processer som också måste genomföras hos myndigheter.

Ett sådant här reformförslag kommer att ta tid. Det kanske inte har gjorts under tidigare mandatperioder, eftersom det tar lång tid. Men någon måste starta processen.

Jag tror att vi måste vara eniga om att någon måste hålla i taktpinnen. Alireza Akhondi har ett antal gånger sagt att det inte finns något område inom bostadspolitiken som inte är utrett. Då kan jag säga att det inte finns något område som inte har diskuterats. Varför har det då inte kommit till sak på något sätt? Jo, det är för att man kanske inte har satt upp målet och inte har velat ta den tid som behövs. Det är det som händer just nu som har upptagit all tid i världen. Men vi måste kunna hålla bägge bollarna i luften, det vill säga att se på den kris som vi har i dag och också kunna leverera med långsiktighet. Regeringen ska försöka göra båda delarna, men det tar tid. Jag håller med om det.

Anf. 59 Alireza Akhondi (C)

Fru talman! Nu är det inte lämpligt att ställa en fråga när ledamoten inte kan svara, men jag kan komma med en vädjan.

Jag hoppas att regeringen innan mandatperioden är slut lägger fram förslagen om förändrat strandskydd och till exempel frågor som adresserar hemlösheten och den typen av frågor som påverkar målgrupper som jag vet att Larry Söder värnar extra mycket om. Det är en ödmjuk vädjan.

Sedan vill jag tillägga att jag tror att skälet till att vi är där vi är i dag är att det har saknats politiskt ledarskap för att adressera en helhet.

Bostadsmarknaden är komplex. Den berör ett flertal politikområden och i allt väsentligt också skattesystemets utformning.

Om man inte tar ett helhetsgrepp bedömer jag att man hamnar i låsningar, vilket gör att det blir mycket svårare att komma framåt. Då blir det bara en putsning av ytan, för att använda en byggterm. Det var mot bakgrund av detta som Centerpartiet och jag lade fram ett förslag om en större kriskommission som ska se till helheten, så att vi kommer framåt i stället för att hamna i låsningar.

Jakob Olofsgård (L)

Anf. 60 Jakob Olofsgård (L)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Det är alltid mörkast innan det ljusnar. Det är alltid så mörkt innan det blir ljust. Nu är det mörkt. Det är den verklighet som våra byggaktörer just nu upplever. Efter en oerhört tuff tid med höga räntor och hög inflation sviktar likviditeten, och konkurserna och uppsägningarna är ett faktum. Just nu ser det inte ljust ut för de byggplaner som planerades att sjösättas under 2024. Allt handlar om att övervintra, att ta sig igenom mörkret.

Den barnfamilj som så länge hoppats kunna köpa det där radhuset eller den där villan får nu fortsätta tränga ihop sig på en liten yta, därför att inflationen har tärt på kapitalet och banken ser att de höga räntorna inte är möjliga för dem att ta sig an, trots att båda föräldrarna har fast arbete.

År 2024 är och kommer för många att vara ett tufft år. Det är därför som denna regering har fullt fokus på att fullfölja den linje som handlar om att banka ned kärninflationen. Som har påpekats tidigare i denna talarstol är det den enda vägen framåt, om än den är smal och tuff.

Hur får vi det då att bli ljusare igen? Förutom kärninflationen, som just nu sakta sjunker, finns det inga genvägar. En bred väg med en generell lösning som vill fresta oss till enkla lösningar består mest av att byggherrar önskar investeringsstöd. Riksrevisionen tittar just nu på effekterna av subventioner och hur sådana stöd har fungerat bakåt, vilket ska bli mycket intressant att ta del av framöver.

Fru talman! De som kämpar för att hålla villadrömmen vid liv i det mörker som råder just nu vet att banken kommer att möta dem med en tuff kalkyl. Det är självklart viktigt att ekonomin går ihop, både för bankens skull och för att man inte ska tvingas att göra sig av med sin villadröm.

Det är därför väldigt viktigt att den makroöversyn av ekonomin och de finansiella lånebitarna som just nu utreds och är klara lagom till hösten, förhoppningsvis i ett stabilare ekonomiskt läge, resulterar i en helhet och en översyn av både amorteringskraven och bolånetaket. På departementens bord finns förslag om både startlån och bosparande att gå fram med som en helhet. Att Finansinspektionen väljer att vänta med bolånetaket handlar just om att vi behöver ta det här som en helhet när ekonomin och inflationen är mer under kontroll. Lägger vi dessutom till förslagen om hyrköp finns det ekonomiska reformer som jag är övertygad om kommer att möjliggöra att kalkylen går ihop för den som just nu, om än i ett mörkt läge, bär på en villadröm.

Alla goda ting är tre. Därför vill jag nämna tre saker för att denna dröm ska bli verklighet.

För det första: Kalkylen! Vi måste börja i ekonomin, hur tråkigt det än må vara. För den som sitter i samtal med banken är det där man måste börja. Därför sker nu en makroöversyn av den finansiella biten som ska vara klar lagom till hösten. Det är den som är nummer ett.

För det andra: Alla byggen börjar med en hörnsten. Som bondpojk vet jag att man alltid bygger husen eller ladugården efter den hörnsten som allting vilar på och som riktar in allt det andra. Grunden byggs på mark, och markfrågan är den enskilt största delen, både ekonomiskt och när det gäller hur du kan påverka ett husbygge i dag. Ungefär en tredjedel av hela kostnaden för villadrömmen kommer innan du sätter spaden i marken, och detta påverkar villadrömmen.

Det är väldigt svårt att bygga utan mark - prova så får du se! Därför är det viktigt att kommunerna prioriterar byggbar mark för småhus, vilket den här stimulansen ska främja och inspirera till, men det är också viktigt att kommuner och politiken i sin helhet förstår att sju av tio i dag vill bo i ett eget ägt boende, i en villadröm, i ett småhus någonstans. Det är det som är önskan, och detta kräver först och främst byggbar mark.

Från talarstolen i dag har nämnts Initiativet Bygg i Tid. Där finns flera bra och politiskt förankrade förslag som departementet just nu jobbar med. Vi har även uppdragit till länsstyrelserna att stödja kommuner som vill ta fram byggbar mark och se möjligheter i detta i stället för att motarbeta det.

En av de intressantaste utredningarna som just nu ligger på departementets bord handlar om riksintressen. Där tror jag att vi är överens om ett bredare omtag när det gäller hur vi kan prioritera marken ute i vårt land.

Det tredje och sista men absolut inte det oviktigaste är att du som byggherre bärande på en villadröm behöver tre bra kompisar för att möjliggöra ett husbygge: arkitekten, konstruktören och byggaren.

Arkitekten har koll på hur drömmen kan landa på papper och bli något som man kan se och ta på. Förhoppningsvis kommer ju villadrömmen att stå där i 100 år. Konstruktören vet förutsättningarna för mark och hållbarhet. Till sist har du byggaren - den som står där med hammaren i sin hand. De här tre kompisarna behöver du jobba ihop med.

Notera att jag ingenstans nämnde kommunen, staten eller politiken. Det var medvetet, eftersom det är politikens roll att möjliggöra för de här tre kompisarna att jobba ihop. Därför jobbar nu Boverket med regelförenklingar inom projektet Möjligheternas byggregler som är intressanta att titta på. Det är viktigt att avreglera den överreglerade bostadssektorn, där varken byggare eller tjänstemän hittar ut utan går vilse.

De här tre kompisarna ska vi skapa förutsättningar för, och det är det som är den långsiktiga politikens viktigaste uppdrag.

Till sist, fru talman, vill jag lyfta fram de saker som ligger mig som liberal varmt om hjärtat.

Vi är för en mångfald av boendeformer, både ägda och hyrda. När det gäller den hyrda delen finns det en utredning, Fri hyressättning i nyproduktion, som utan tvekan behöver gå ut på remiss för att kalkylen ska gå ihop, för att man ska våga bygga igen och för att vi ska börja tillämpa det som i de flesta andra länder kallas för en enda sak: en vanlig hyra.

För egen del vill jag landa ned där vi inom bostadspolitiken kanske brister allra mest, nämligen att vi i dag inte klarar att möta den strukturella hemlösheten. Det handlar bland annat om barnfamiljer och våldsutsatta kvinnor som inte har tak över huvudet. Metoden Bostad först är väldigt bra, men den möter inte just dessa människors behov. Vi behöver inse att vi egentligen aldrig har lyckats möta denna strukturella hemlöshet, och nu har den gruppen ökat i antal. Den generella sociala bostadspolitiken har nått vägs ände. Den har inte fungerat sedan andra världskriget, för den ser inte till individens behov. Man blir bara ihopklumpad. Därför behöver vi ta tag i detta.

Fru talman! Just nu står Liberalerna för det enda politiska förslaget. Vi kallar det behovsbostäder. Det behövs en social bostadssektor här i landet, för sociala bostadskontrakt räcker inte till och har aldrig gjort det. Om den våldsutsatta kvinnan ändå lyckas få tag i ett boende är det oftast inte i den tryggaste delen av staden. De går från en utsatthet till en annan.

En social bostad efter behov får inte ligga i ett utsatt område. Den ska vara en trygghet som löper över flera år, och det ska vara möjligt att bo där med redan befintliga bidrag. Dessa bostäder ska finnas både i det befintliga och i det nybyggda bostadsbeståndet. Det ska vara ett tak över huvudet - någonting att kalla sitt hem - om nu politiken vill skapa de förutsättningarna förstås. Även denna natt sover någon någon annanstans. I natt har många inget hem. För dem är drömmen om en egen bostad väldigt långt borta. För dem är det fortfarande mörkt.

Anf. 61 Katarina Luhr (MP)

Fru talman! Jag ska försöka att hålla mig till dagens rubrik, Bostadspolitik.

Att vi just nu står i en kombinerad bostads- och byggkris är inte någon nyhet. Det har vi debatterat många gånger det senaste året. Att regeringen fortsätter att sitta på händerna blir därför mer och mer uppseendeväckande.

Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Örebro och numera också Norrbotten, Västerbotten, Blekinge och många fler larmar tillsammans om en helt otillräcklig byggtakt. Man lyfter samtidigt de stora utmaningarna att kunna bygga bostäder till priser som gör att bostadssökande har råd att efterfråga bostaden.

När bostadsbyggandet avstannar kan det bli svårare att flytta till arbete eller etablera sig på bostadsmarknaden. I områden med en stark industri eller försvarsutveckling kan det också bli svårt att få till sig arbetskraft när bostäder saknas. Dessutom riskerar inte minst de hushåll som redan har små ekonomiska marginaler att få mycket svårare att hitta en bostad som uppfyller deras behov eller, i vissa fall, att alls hitta en fast bostad när nya bostäder inte byggs i tillräcklig takt. Hemlösheten riskerar också att öka med en otillräcklig bostadspolitik.

Boverket beräknar att det behövs 67 300 nya bostäder per år till år 2030. I år räknar vi med kanske 20 000, vilket är långt ifrån den uppmålade moderata visionen. Att bygga upp en bostadsskuld samtidigt som byggsektorn krackelerar är inte ett särskilt bra sätt att bygga trygghet på, och oavsett vilken politisk sida man står på finns det många vägval man skulle kunna göra för att i alla fall minska konjunktureffekterna på byggsektorn.

Det finns inte en enskild lösning, utan det behövs många olika åtgärder för att öka antalet bostäder och bygga så att människor kan få sina behov uppfyllda, fortsätta att arbeta för den gröna omställningen och undvika att kompetens inom byggsektorn försvinner någon annanstans.

Miljöpartiet har föreslagit fortsatta investeringsstöd och även stora riktade investeringsstöd för områden med en kraftig och snabb grön industriutveckling. Vi har lyft upp frågan om blandad bebyggelse, olika upplåtelseformer, startlån för förstagångsköpare, höjda bostadsbidrag, ett grönt bosparande, lånegarantier, hyresgarantier, stöd till byggemenskaper, en nationell bostadsstiftelse, stöd för renovering av tomställda hus och så vidare.

Än så länge finns dock inga krisåtgärder på plats som ökar antalet tillgängliga bostäder. Bostadsbyggandet har avstannat, och människor varslas. På sikt kommer siffrorna över hur många bostäder som behöver byggas per år att behöva justeras upp igen, och bostadsskulden växer för varje år som vi inte lyckas nå våra byggmål.

Jag vill därför i dag yrka bifall till Miljöpartiets reservation 3 i betänkandet, som syftar till att åtgärder ska vidtas för att snabbt få igång ett både hållbart och långsiktigt bostadsbyggande.

För att detta ska ske vill vi, precis som många andra partier i dag, att regeringen ska tillsätta en kriskommission med uppgift att snabbt utreda, föreslå och genomföra konkreta åtgärder för att få igång bostadsbyggandet. Åtgärder behövs, och de behövs nu.

I väntan på att byggandet tar fart igen finns det annat som behöver göras, och där skulle vi kunna ta vara på den kompetens som finns inom byggsektorn, som i dag får mindre och mindre jobb med att bygga.

Vi står i dag mitt i en klimatkris som kräver åtgärder, och ju snabbare vi kommer igång med åtgärder, desto mer samhällsnytta kommer vi att få - nyttor som vi alla kan ta del av.

För att öka takten i både energirenoveringar och klimatanpassning i bebyggd miljö vill vi att staten går in och ger stöd för de åtgärder som gör skillnad. Genom att ge stöd i dag kan vi spara pengar på sikt för våra samhällen samtidigt som vi kan ta vara på den kompetens på byggsidan som annars riskerar att flytta någon annanstans.

I veckan fattas beslut om energirenoveringar inom EU, och Sverige måste göra sin del. Genom att minska energianvändningen i byggnader kan energi frigöras för annat och energipriserna hållas nere. Vi föreslår därför att staten ska stötta energieffektivisering i alla typer av bostäder för att snabbt få igång ett större arbete med att sänka både energianvändning och energikostnader.

Byggsektorn står för en stor del av Sveriges klimatpåverkan och är också den näst största producenten av avfall i Sverige, tvåa efter gruvsektorn. När kostnaden för byggmaterial ökar, som i dag, behöver vi fler innovativa metoder för att bygga, och frågan om ökad cirkularitet inom byggsektorn har börjat lyftas upp som något som inte bara är en hållbarhetsfråga utan också något som skulle kunna bidra till en bättre ekonomi i olika byggprojekt.

För att få igång en mer cirkulär hantering av byggmaterial behövs också att politiken tar initiativ. Vi vill se ett nytt nationellt mål för att öka andelen byggmaterial som återbrukas eller återanvänds från rivning, renovering och nybyggnation. Vi ser också att det behövs ett helhetsgrepp med allt från ekonomiska styrmedel och kompetensutveckling inom demontering till ett ökat fokus på digitalisering av byggprocessen och certifiering av återbrukade byggmaterial.

Genom ett ökat fokus på en mer cirkulär byggprocess kan vi minska klimatutsläpp och avfall och spara både resurser och pengar samtidigt som nya gröna jobb kan skapas - en win-win för de flesta alltså.

Fru talman! Jag vill slutligen lyfta upp frågan om klimatanpassning i den byggda miljön, en fråga som också hanteras i betänkandet. Vi väntar fortfarande på den nationella klimatanpassningsstrategin, som skulle ha varit klar förra året men som vi nu hoppas är på rull och snart kommer att presenteras. Det är en förhoppning vi har.

Så här års glömmer man lätt sommarens värmebölja och torka, men vi slipper inte undan problemen med stora vattenmängder och risker för skred och ras när snön smälter i olika delar av landet. Samtidigt ger de stora variationerna i temperatur nu skador på både vägar och viktig infrastruktur.

De senaste veckorna har vi till exempel kunnat följa översvämningarna i Östergötland, där vattnet nu börjar sjunka undan, vilket samtidigt ökar riskerna för skred och ras. Vi hade alltså behövt ha strategin med åtgärder på plats redan i dag eller kanske redan förra året.

Arbetet med att klimatanpassa vår omgivning måste stärkas. Kommunerna är nyckelspelare i klimatanpassningsarbetet, och alla kommuner behöver arbeta med klimatanpassning och den fysiska miljön, både för att skydda människors liv och hälsa och för att motverka skador på viktig infrastruktur.

För att kunna göra detta behöver den statliga styrningen och uppföljningen förbättras. Det behövs bättre vägledning och stöd från statliga myndigheter, och länsstyrelserna måste ställa tydligare krav på kommunernas klimatanpassningsarbete. Kommunernas arbete måste också följas upp och utvärderas på nationell nivå. Detta arbete kommer att bli omfattande och i vissa fall komplicerat, så det är viktigt att alla aktörer gör sin del. Staten behöver göra sin del och kroka arm med regioner och kommuner.

Jag har en förhoppning om att dessa frågor kommer att hanteras i den nya klimatanpassningsstrategin och att den är nära nu. Om den inte är det och om frågorna inte hanteras hoppas jag kunna prata mer om dessa helt avgörande frågor framöver.

I vårt utskott har vi stora och helt samhällsavgörande frågor på bordet. Att skjuta problemen framför sig kommer att innebära ännu större problem i framtiden. Jag hoppas därför att vi tillsammans kan ta ansvar och göra allt vi kan genom att bygga hållbart och långsiktigt och planera för klimatsmarta och klimatanpassade samhällen som blir bra och tillgängliga boendemiljöer för alla och att vi kan göra detta nu och inte senare, för alla människor behöver ett tryggt och säkert hem.

Anf. 62 Larry Söder (KD)

Fru talman! Mycket av det som Miljöpartiet säger stämmer väl överens med vad övriga partier har sagt här i dag, det vill säga att vi har en byggkris som vi på ett eller annat sätt måste hantera.

Jag anser nog dock att Miljöpartiet, likt andra partier, egentligen levererar mest förslag om långsiktigheten. Möjligtvis kan man tänka sig att investeringsstödet är en sak som skulle kunna göras nu direkt.

Den diskussion jag hade med Vänsterpartiet gällde kostnadsökningen, som var 12,2 procent under 2023, medan lönerna ökade med 3 procent, alltså en skillnad på 9,2 procentenheter. Jag skulle inte bli förvånad om skillnaden blir ungefär lika stor även 2024. Detta betyder att ett investeringsstöd näppeligen kommer att kunna minska denna skillnad så att man har råd att eftersöka en bostad. Jag tror därför att det finns andra saker som måste göras för att få bostadsbyggandet att öka igen, och det gäller långsiktigheten.

Jag kan hålla med Miljöpartiet om att återbruk är en sak som man skulle kunna jobba med, men också där ökar kostnaderna, i alla fall i dagsläget. Långsiktigt tror jag att det blir lägre kostnader därför att mängden ökar så pass mycket, men just nu ökar kostnaderna.

Jag tror också att träbyggnation är en sak som långsiktigt skulle hjälpa Sveriges nation, men där har vi ett EU som sätter stopp för att vi ska kunna använda trä på det sätt som vi önskar. Europa i övrigt förstår inte hur vi använder trä i Sverige.

Min fråga till Miljöpartiet är: Har ni andra åtgärder som ni skulle kunna ta fram och som kan hjälpa mot krisen just nu, eller är det bara investeringsstödet? Startlån och bosparande är också en sak som kommer att ta längre tid. Och hur ser Miljöpartiet på användning av trä i bostadsbyggandet framgent, om EU stoppar eller minskar det?

Anf. 63 Katarina Luhr (MP)

Fru talman! Jag tackar för frågorna.

Jag håller till stor del med om vad Larry Söder säger, att vi behöver både långsiktiga åtgärder och kortsiktiga åtgärder.

Anledningen till att vi nu yrkar bifall till förslaget om en kriskommission är att det behövs en samling kloka människor som kan sätta sig ned tillsammans och komma fram med kortsiktiga åtgärder just nu för hur vi ska få igång byggandet.

Det är egentligen det som alla oppositionspartier har yrkat på i denna debatt, alltså att vi behöver en kriskommission nu. Det behövs nämligen en bukett av åtgärder, och kortsiktiga åtgärder behöver vidtas nu.

När det gäller vad vi tror skulle kunna hjälpa just nu för att öka antalet bostäder handlar det om investeringsstöd. Vi har föreslagit 3 miljarder kronor i investeringsstöd för den gröna industriutvecklingen för de kommuner där människor i dag bor i containrar, som Alireza Akhondi pratar om.

Det är en åtgärd för att få igång byggande av infrastruktur som behövs för dem som ska bo där och för att få igång bostadsbyggande i de regioner där det finns en skriande brist på bostäder i dag.

Sedan tror vi också att man kan sänka priser om vi ger incitament för att få igång det cirkulära, eftersom byggmaterial är en del i att det kostar mycket just nu.

Vi vill också, precis som ni, titta på hur man bygger om lokaler till bostäder. Men vi vill också titta på om man kan skanna ödehus. Till exempel i norr finns det faktiskt en stor samling hus som står tomma i dag. Man skulle kunna tillsätta grupper som kan jobba med hur de bättre fördelas. Vi vill utreda hur man gör detta bättre och ger stöd till det.

Det behövs massor med goda idéer. Det är därför som vi inte sitter och säger att vi har lösningar, utan vi behöver denna kriskommission som kan se vad vi kan göra just nu.

För att hålla byggsektorn under armarna vill vi vidta åtgärder i det befintliga beståndet också, vilket vi tror är nödvändigt för framtiden.

Anf. 64 Larry Söder (KD)

Fru talman! Det skulle ha varit intressant att lägga ut ett uppdrag hos er för att se om dessa kostnadsökningar på 9,2 procent innebär någon skillnad och vad det är i antal miljarder som läggs på kostnaderna hos medborgarna. Jag tror att de 3 miljarder kronor som man vill lägga på investeringsstöd bara är ett spott i havet. Det behövs andra åtgärder i så fall om man skulle vilja minska den skillnaden. Annars är vi där vi är. Bostadsbyggandet är för dyrt och för osäkert just nu. Då måste vi ha långsiktiga spelregler.

Jag har respekt för att man vill ha en dialog och en kommission. Men jag har aldrig förstått vad ni vill ha den till. Ni debatterar era förslag varje år i kammaren, och de är vitt kända. Men jag har inte hört några nya förslag. Branschen har varit med i diskussionen med Regeringskansliet om vilka förslag de har, och de är vitt kända.

Därför vet jag inte, ärligt talat, vad ni tror att man ska få fram genom att ha en kommission som sitter och diskuterar runt ett bord. Jag tror att det är handling som gäller. Vi vet vad vi har för förutsättningar. Vi vet vad det finns för åtgärder. Det gäller att utreda vad som är möjligt och sedan gå till verket.

Jag tror inte att byggbranschen är överens med oppositionen om de inser att en kriskommission som sätter sig ned ska debattera och diskutera med varandra och efter ett år komma med ett förslag. Då är det ett förlorat år. Frågar man byggbranschen om de vill ha en kriskommission säger de ja. Men vad innebär en kriskommission? Kommer det några nya och innovativa förslag? Nej, det tror jag inte. Vi är väl medvetna om vilka förslag som finns och vilka problem som finns. Och jag tror inte att byggbranschen är betjänt av att vi väntar ett år. Därför yrkar vi avslag på alla dessa förslag, för det är inte det som Sverige behöver just nu. Sverige behöver handling, och Sverige behöver en regering som kan leverera långsiktiga reformer före 2026.

Anf. 65 Katarina Luhr (MP)

Fru talman! Jag tackar Larry Söder för detta. Jag tycker att han sätter fingret på precis varför det behövs en kriskommission. Vi står här år ut och år in och debatterar förslag som det inte blir någonting av.

Vi ser också att regeringen som snart har styrt halva mandatperioden inte presenterar några förslag som är tillräckliga. Det är därför som vi behöver tillsätta en grupp som snabbt kan få fram akuta lösningar för hur vi ska jobba för att minska detta ras inom byggsektorn och försöka hålla kvar människor inom vårt land som kan fortsätta att bygga. Det är precis detta som vi vill åt, alltså att vi inte ska stå här och debattera och debattera utan att någonting händer.

Jag tror att den långsiktiga lösningen för att få till någonting är att vi faktiskt tar in experter. Som vi har diskuterat många gånger tidigare är det inte civilutskottet som är en kriskommission. I så fall hade det redan hänt saker.

Jakob Olofsgård (L)

Anf. 66 Jakob Olofsgård (L)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hennes anförande. Jag noterade att hon inte någonstans i sitt anförande nämnde den sociala bostadspolitiken. I mitt anförande nämnde jag att det i dagsläget är bara Liberalerna som har tagit fram ett socialt, politiskt bostadsprogram. Men jag vet att Miljöpartiet under förra mandatperioden föredömligt lyfte fram de sociala frågorna med bland annat Karolina Skogs utredning. Vi tittar nu bland annat på förslag om till exempel hyresgarantier.

Jag undrar om det finns någon anledning till att Katarina Luhr valde att inte ta upp den sociala bostadspolitiken. Är den helt bortglömd nu inom Miljöpartiet? Jag saknar den och lite mer engagemang i frågan.

Vi lägger fram förslag om bostäder efter behov - en social bostadssektor. Jag noterar att även Kristdemokraterna pekar på att vi behöver ha en mer behovsanpassad social bostadspolitik, att bostäderna inte ska finnas i socialt utsatta områden och att de ska finnas både i det befintliga beståndet och i det nybyggda beståndet. Detta behövs för just den strukturella hemlösheten, för de kvinnor som är våldsutsatta och som i dag inte får hjälp och för de barnfamiljer som står utan bostad. Bland andra Stadsmissionen här i Stockholm, Hela Människan i Jönköping och Räddningsmissionen i Göteborg bygger upp en egen social bostadssektor nu.

Skulle Miljöpartiet inte ta ställning för en sådan bostadspolitik?

Anf. 67 Katarina Luhr (MP)

Fru talman! Jag tackar Jakob Olofsgård jättemycket för att han lyfter fram en fråga som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Detta är en jätteviktig fråga just nu.

Vi har länge jobbat för att till exempel barnfamiljer inte ska vräkas. Nu ser vi en politik som går i motsatt riktning med förslag om att man ska kunna vräka familjer. Vi ser att det byggs för lite. Vi behöver större lägenheter för specifikt barnfamiljer. Vi behöver åtgärder för till exempel kvinnor som lever i destruktiva förhållanden. Det finns väldigt många saker att ta tag i här.

Som ledamoten lyfte fram i sin fråga tog Karolina Skog fram en utredning som nu kanske behandlas i Regeringskansliet. Jag vet att det har kommit uttalanden om att statliga hyresgarantier ska utgå till barnfamiljer, vilket jag tycker är väldigt bra. Men det finns många saker i den utredningen som ännu inte har lyfts fram, och vi sitter fortfarande och väntar. Jag är väldigt positiv till alla förslag i utredningen och att man går vidare med dem, eftersom jag tror att det kommer att göra skillnad. Men jag vet inte riktigt var det har fastnat, eftersom jag inte tycker att det är så uppseendeväckande förslag.

Vad gäller just förslaget om behovslägenheter, eller social housing, har jag och Jakob Olofsgård debatterat det tidigare flera gånger. Det som är utmanande med ett förslag om att bygga just för dem med låga inkomster och att de får ett specialspår är att man lätt fastnar i ett specialspår för lägenheter.

Jakob Olofsgård lyfte i sitt anförande fram att det finns för lite sociala lägenheter i dag. Men det som man ser när det byggs social housing i andra länder är att det oftast finns för lite social housing för den grupp som man bygger för och att människor inte kommer in på den andra bostadsmarknaden och hamnar i en annan bostadskö där.

Vi har diskuterat de specifika förslagen och att ni vänder er till väldigt breda grupper.

Jakob Olofsgård (L)

Anf. 68 Jakob Olofsgård (L)

Fru talman! Jag tackar Katarina Luhr för ett halvt svar. Jag ger henne möjlighet att komplettera sitt svar i sin slutreplik.

Har Miljöpartiet en social bostadspolitik som löper efter Karolina Skogs utredning? Hon konstaterade i sin utredning att det behövs en ny utredning och nya förslag för att komma vidare till denna grupp. Har Miljöpartiet helt glömt bort den sociala bostadspolitiken nu? Bryr man sig inte om dem som lever i strukturell hemlöshet? Till exempel Stadsmissionen för tydligt fram att det behövs en social bostadssektor. Tycker ledamoten och Miljöpartiet det eller inte?