Cirkulär och giftfri ekonomi och Riksrevisionens rapport om hantering av uttjänta solcellspaneler och vindturbinblad

Anf. 187 Helena Storckenfeldt (M)

Herr talman! Årets Europaval äger rum i en mycket osäker tid. Inte sedan andra världskriget har säkerhetsläget i Europa varit så allvarligt som det är nu. Det har blivit allt tydligare just hur viktigt det är att bibehålla en stabil grund.

Försörjningstrygghet är ett ord som har aktualiserats av pågående kriser. Det var länge sedan livsmedelsförsörjning, samhällskritiska resurser och krigsberedskap stod så högt upp på agendan. En del i försörjningstryggheten är inflödet och bevarandet av grundläggande samhällsviktiga resurser. En annan del är hur vi använder oss av dessa resurser. Jag är övertygad om att vi i framtiden står starkare inför kommande kriser om vi i dag fattar beslut som leder oss in på en mer cirkulär och hållbar bana.

Att skapa förutsättningar för ett resurseffektivt samhälle ligger högt upp på Moderaternas agenda. Det finns många fördelar ur både ett miljömässigt och ett ekonomiskt perspektiv med att återvinna mer och fler material samt att optimera användningen av de resurser som finns. En genomsnittlig europé konsumerar mellan 1O och 20 ton resurser varje år. Om en större andel av dessa resurser återvinns minskar behovet av att utvinna nya. Politikens uppgift är därför att skapa goda förutsättningar för olika aktörer att ta ansvar för sitt avfall och värna principen om att förorenaren betalar.

Vi kan glädjas åt att medvetenheten kring det cirkulära har ökat. Sedan den industriella revolutionen har människan verkat i en ekonomi som bygger på råvaruuttag, produktion, konsumtion och avfall - en linjär modell som fungerar bra så länge man antar att jordens resurser är oändliga, tillgängliga och billiga.

Nu vet vi bättre. Resurserna är ändliga, och råvarupriserna har mångdubblats. Den linjära modellen håller inte längre. Många politiska beslut fattas nu runt om i världen i en hållbar och cirkulär riktning. Det är bra. Besluten är ofta tänkta att bidra till innovation och minskad påfrestning på miljö och klimat. Problemet är när besluten snarare bidrar till det motsatta.

Den förra regeringens införande av plastpåseskatten är ett sådant exempel, där skattens konstruktion, som likställer fossilbaserade plastpåsar med dem som har producerats av återvunnen eller biobaserad plast, inte har gynnat vare sig cirkularitet eller innovationskraft. Ett av den S-ledda regeringens påstådda argument var att få renare hav, vilket vi givetvis stöder. Men eftersom 90 procent av plastskräpet i världshaven kommer från tio floder i Asien och Afrika menar vi att det är mer effektivt att i stället försöka stoppa utsläppen vid källan.

Beslut som plastpåseskatten kommer med ett högt pris för svenska konsumenter och företag men med liten nytta för miljö och klimat. Det är dålig politik. Precis som inom andra politikområden måste omställningen till en cirkulär ekonomi präglas av kostnadseffektivitet och resultatfokus. Uppnår man inte önskvärt resultat måste beslutet omprövas, något som den borgerliga regeringen nu tagit tag i. Den 1 november 2024 avskaffas plastpåseskatten.

Jag skulle även vilja betona vikten av att kemikalieskatten bör avskaffas för begagnade produkter. Det är ytterligare en skatt som träffar helt fel och sätter käppar i hjulen för en nödvändig omställning mot cirkularitet.

Herr talman! En naturlig del av livsmedelsförsörjningen är att minska matsvinnet. Världen måste göra mer för att begränsa matsvinnet. Ur ett internationellt perspektiv är en av de stora frågorna hur vi ska kunna mätta alla munnar när jordens befolkning stadigt växer.

För att minska matsvinnet behövs informationsinsatser om vad bästföredatum innebär för olika livsmedel och hur livsmedlen ska förvaras. Här har mycket kunskap gått förlorad under senare decennier.

Herr talman! Om tio dagar stänger vallokalerna, och det är viktigt att alla går och röstar. Behovet av en mer cirkulär ekonomi är tydligt, och i Europaparlamentet har Moderaterna varit extra drivande. Vi har lett flera förhandlingar som har mynnat ut i kloka och väl avvägda beslut för att öka cirkulariteten i EU.

Begreppet hållbar utveckling är varken en motsägelse eller en abstrakt vision utan en grundförutsättning för att Europa ska kunna leda med exempel och få med sig andra aktörer i den gröna omställningen.

Sverige har en viktig roll att spela i det arbetet, och det är något som vi borde lyfta upp på EU-nivå. Våra företag besitter djup kunskap när det gäller hållbarhet, och med vår exportorienterade industrimodell är vi särskilt väl positionerade att driva på för en effektiv cirkulär marknad i Europa.

Arbetet mot en cirkulär ekonomi är en möjlighet att ta styrketag i vårt klimatarbete och stärka den inre marknaden samtidigt som vi stärker svensk konkurrenskraft.

Herr talman! Vi omges dagligen av tusentals kemikalier. Många är livsnödvändiga och har varit avgörande för att bygga det samhälle vi har i dag. Kemikalier har bland annat möjliggjort längre hållbarhet för mat, hållfasta byggmaterial och minskad risk för brand i elektronikprodukter. Kemikalier möjliggör också utveckling av mediciner som förlänger och räddar liv. Vårt moderna samhälle är på många sätt beroende av innovationer som drar nytta av kemikalier. Därigenom kan kemikalier också utgöra viktiga bidrag till den ekonomiska och sociala välfärden för medborgarna genom handel och sysselsättning.

Samtidigt, herr talman, finns det risker med många kemikalier. Med en allt större kemikalieanvändning tillkommer också ett större ansvar för vilka kemikalier vi sprider och hur dessa långsiktigt påverkar både miljön och oss människor. Alla kemikalier är inte önskvärda överallt.

Moderaterna är måna om att de kemikalier som finns i samhället ska vara säkra för människors hälsa och för miljön när de används på ett normalt sätt.

Herr talman! PFAS är vad man kallar evighetskemikalier. De bryts ned väldigt, väldigt sakta om ens alls. PFAS-ämnen har skapats för att stöta bort fett, smuts och vatten och är otroligt användbara under rätt förutsättningar. I dag finns tusentals olika sorter på marknaden. De finns i stekpannor, funktionskläder, tyger, skidvalla, brandskum, teknologi, försvarsmateriel och mediciner. Men den senaste tiden har vi blivit alltmer uppmärksamma på deras negativa effekter.

PFAS kan ha effekter på reproduktionsförmågan och orsaka leverskador och hormonstörningar. Vissa sorter misstänks även vara cancerframkallande.

Herr talman! Det finns fortfarande många frågetecken kring PFAS-ämnen, men det är tydligt att det krävs hårdare begränsningar så att PFAS inte hamnar på fel plats och orsakar skador på människors hälsa och naturen.

För att begränsa fortsatta utsläpp fortsätter regeringen Sveriges aktiva arbete nationellt, inom EU och internationellt för att fasa ut användningen av PFAS-ämnen.

Herr talman! Det här är ett väldigt brett betänkande. Det finns mycket att säga inom ramen för betänkandet - det handlar trots allt om cirkulär ekonomi, om kemikalier och om en rapport från Riksrevisionen som jag inte hunnit tala om än. Men jag stannar där och yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Anf. 188 Stina Larsson (C)

Herr talman! Tack, ledamoten Helena Storckenfeldt, för anförandet! Jag uppskattade verkligen inledningen om att vi ska vara försiktiga med våra resurser. Jag instämmer i detta till fullo.

I och med klimatförändringarna kommer vattenfrågan upp på agendan. I vintras såg vi stora översvämningar i flera delar av landet. I min hemkommun var det Kävlingeån som svämmade över eftersom myndigheterna var tvingade att säkerställa tillgång till rent dricksvatten.

Det medför stora utmaningar inom jordbruket när fälten står under vatten och det är tid för vårbruk. Men andra år har det varit precis tvärtom. Vi minns alla 2018, då det var torka och den bristande tillgången till vatten ledde till krismöten och konflikter om hur vi ska ransonera vattnet.

Vi är alla överens om att trädgårdspooler inte ska ingå i den första prioriteringen. Men sedan, då? Ska vi förbjuda tvätt av bilen, bevattning av våra trädgårdsland och jordbruksgrödor eller vatten till våra djurstallar?

En sak är i alla fall säker: Vi behöver minska onödig vattenanvändning. Det vill jag och Centerpartiet ska ingå i EU:s ekodesigndirektiv. Det är också en fråga vi är tydliga med i EU-valrörelsen - att vi ska gynna innovationer och styra mot mer vattensnål teknik.

Men detta har Moderaterna och regeringen sagt nej till. Det står också i dagens betänkande. Varför har Moderaterna och regeringen den inställningen, Helena Storckenfeldt?

Anf. 189 Helena Storckenfeldt (M)

Herr talman! Ja, det finns väldigt mycket som vi skulle vilja göra för att få en mer cirkulär ekonomi och få bättre produkter och mer teknologi som faktiskt lyckas åstadkomma vad jag tror att både jag och Stina är ute efter.

Stina Larsson inledde sin replik med att tala om vatten. Där skulle jag vilja förtydliga med något som jag ser framför mig och som jag själv går och tänker på rätt ofta. Jag skulle vilja att vi i Sverige tar fram en vattenstrategi, för vi ser år efter år att det kommer att bli mer och mer relevant hur vi hanterar vatten och vattenflöden och hur vi ska tänka framåt när vi befinner oss i en klimatkris som kommer att orsaka mer extremväder. Där ser jag en möjlighet att gå före och se till att vi har en strategi på plats innan det är för sent.

Herr talman! Jag ska vara ärlig och säga att jag inte riktigt förstod resten av Stinas replik. Hon får gärna upprepa den.

Anf. 190 Stina Larsson (C)

Herr talman! Jag ska försöka förklara det igen.

Först vill jag bara säga om en vattenstrategi: Absolut, om vi tillsammans kan få till en bra strategi ser jag verkligen fram emot det. Det efterfrågas runt om i vårt land, framför allt av kommuner som står för den stora kostnaden för vatten och avlopp.

Men jag säger så här: När vi minskar vattenförbrukningen minskar vi också vattenbristen och behovet av nya vattentäkter och nya avloppsreningsverk. Framför allt i de södra och östra delarna av Sverige finns det en stor oro att detta kommer att kräva stora investeringar i framtiden.

Men på hushållsnivå kan vi med relativt enkla åtgärder bidra till mer effektiv vattenförbrukning. Genom ett skarpare ekodesignkrav sätts ju högre standarder för utformning av produkter redan i tillverkningsfasen. Det är där vi vill vara tydliga och säga att redan i designen, i ekodesigndirektivet i Sverige och i förlängningen i EU, vill vi att detta ska ingå.

Vi har sett exempel på det redan i dag. Toaletter som är snålspolande eller använder gråvatten förekommer ju redan. Studier visar att man kan spara nästan 50 procent av vattnet om man har rätt typ av åtgärder. Därför tycker jag att vi redan i EU-sammanhang ska styra mot detta.

Förutom vattenstrategin, som jag tycker låter som en bra idé men som behövs redan nu, undrar jag vilka övriga förslag Moderaterna tycker att vi borde genomföra redan i dag. För mig är det en akut fråga, men vad anser ledamoten om tillgången till vatten? Är det ett bekymmer i dag eller inte?

Anf. 191 Helena Storckenfeldt (M)

Herr talman! Då förstår jag frågan mycket bättre.

Jag är inne på samma spår. Fler kommuner borde investera i snålspolande toaletter och se till att man vid nybyggnation använder sig av gråvatten på ett bättre sätt. Det finns väldigt många sådana lösningar som jag vet att många kommuner, som också har ansvar för den här utvecklingen på lokal nivå, brinner för.

Vår egen Lisa Andersson, KSO i Kungsbacka kommun, driver den här frågan starkt. Det är en fråga som absolut inte är främmande för Moderaterna utan snarare någonting som vi stöder.

Sedan tror jag att alla i den här kammaren vet hur det kan se ut och låta runt förhandlingsbordet på EU-nivå. Vi har åtminstone hört det från våra parlamentariker. Det är ett givande och ett tagande. Där har vi varit drivande i att se till att vi får fram bra förslag för ekodesign. Vår egen Jessica Polfjärd har varit drivande i den frågan.

Jag misstänker att när det kommer till EU-nivå är det kanske inte gråvatten eller snålspolande toaletter som är det absolut mest prioriterade. Det fanns nog andra saker som var högre prioriterade vid just det förhandlingsbordet.

Jytte Guteland (S)

Anf. 192 Jytte Guteland (S)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Helena Storckenfeldt för inledningen i den här viktiga debatten om cirkulär ekonomi.

Jag vill påpeka att vi socialdemokrater delar det som framfördes om vikten av att få till de cirkulära materialflödena. Vi har i dag ett alldeles för linjärt synsätt i produktion - och konsumtion, för den delen. Detta behöver vi verkligen komma till rätta med gemensamt och arbeta partiöverskridande med.

Jag noterade stoltheten över avskaffandet av plastskatten. Jag kan själv tycka att tajmingen var märklig då det finns väldigt stora behov just nu, inte minst i välfärden, och då dessa 650 miljoner kronor i skatteintäkter hade varit välbehövliga under en kostnadskris för Sverige. Plastfrågan är ju också bekymmersam, inte minst eftersom det är ett väldigt resursslöseri att vi använder så oerhört mycket plast.

Vad gäller synen på vilka floder som är mest förorenade kan man notera att också Medelhavet har en väldigt hög koncentration. Även ett hav som är väldigt älskat av svenska folket och där svenska folket är väldigt närvarande, inte minst under olika turisttider, är väldigt förorenat. Det är alltså viktigt att komma till rätta med plastfrågan.

Min fråga gäller dock kemikaliepolitiken. Jag vill höra hur Moderaterna och regeringen resonerar när det gäller att få till stånd en skarpare kemikalielagstiftning under kommande mandatperiod i Europaparlamentet. Det är tätt sammankopplat med den cirkulära ekonomin. Utan bättre kemikaliepolitik kan vi inte få till en riktigt bra cirkulär ekonomi. Vi får då en kemikaliecocktail som blir besvärlig.

Anf. 193 Helena Storckenfeldt (M)

Fru talman! Det är alltid enklare att införa en skatt än att ta bort en skatt. Detta tror jag är kärnan i vad som skiljer Socialdemokraterna från Moderaterna.

Socialdemokraterna ser alltid en möjlighet att införa en skatt och ser det sedan som ett problem när man väljer att ta bort en skatt. Socialdemokraterna vill hellre använda skatter för att göra det enklare för hushåll och företag och fördela det på det sätt som Socialdemokraterna tycker.

Vi tycker snarare motsatsen: Det är bättre för hushållen och företagen att de får behålla de pengarna i plånboken och själva får avgöra hur de ska spenderas i stället för att belastas med en extra skatt.

Lösningen är inte alltid subventioner och skatter, utan de allra bästa lösningarna för just frågor som den cirkulära ekonomin är att underlätta för företag att faktiskt innovera och komma fram till nya tekniska lösningar. Det bästa sättet att arbeta, både i Sverige och i Europa, är att ta bort fler regler. Vi måste minska regelbördan, och vi måste se till att vi har en god konkurrenskraft i EU.

Vi ser att Europa halkar efter, inte minst när vi har länder som USA som inför stora subventionspaket för att stötta sitt näringsliv och driva på den gröna omställningen där. Det är jättebra att USA tar de stegen, men vad gör det med konkurrenskraften och konkurrensförutsättningarna?

Vi tror väldigt starkt på marknaden. Vi tror att marknaden har möjligheten att skapa rätt förutsättningar för en mer cirkulär ekonomi. Vi skulle vilja se mer fokus på detta på EU-nivå.

Jytte Guteland (S)

Anf. 194 Jytte Guteland (S)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Storckenfeldt för redogörelsen för den ekonomiska politiken.

Vi socialdemokrater tycker att det har varit en riktig vargavinter, både för staten, kommunerna och hushållen, och att det hade varit möjligt att lindra den genom att se till att behålla skatteintäkter och kunna fördela bättre.

Det har varit en väldigt tuff tid för svenska folket, och det fortsätter att vara så. Vi ser vräkningar. Vi ser att kommunerna inte kan hjälpa till ordentligt när det gäller människor som är väldigt utsatta eftersom det har varit dyrtider på många olika håll för svenska folket. Det hade varit välkommet med en stat som hade kunnat hjälpa kommuner och kunnat fördela bättre, kanske med ett extra barnbidrag. Det är dock en annan debatt.

När det gäller kemikaliepolitiken hade det varit välkommet att höra från ledamoten Storckenfeldt hur man vill begränsa den kemikaliecocktail som vi översköljs med i vår vardag. Såväl ledamoten som undertecknad och svenska folket lever med 5 000 kemikalier runt om oss i vardagen som blandas i en cocktail och som påverkar vår hälsa. Det gäller alltifrån fertilitet till problematik med vissa cancertumörer och exempelvis sköldkörtelproblem.

Det finns oerhört många sjukdomar som svenska folket drabbas av, och det gäller även andra befolkningar inom EU. Vi behöver göra mycket mer för att stärka kemikalielagstiftningen. Jag hörde ingenting från ledamoten om detta.

Anf. 195 Helena Storckenfeldt (M)

Fru talman! Jag inser att jag missade kemikaliefrågan när jag gick igång ordentligt på plastpåseskatten.

Moderaterna är måna om att de kemikalier som finns i samhället ska vara säkra för människors hälsa och för miljön; det sa jag också i mitt anförande. Kemikalielagstiftningen ska vara väl förankrad i vetenskap och utgå från ordentliga riskbedömningar. Vi står fortsatt bakom försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen.

Tack vare svenska miljölagar, skärpt lagstiftning inom EU och internationella överenskommelser har användningen av många farliga kemikalier minskat. Detta är något som vi kommer att fortsätta att driva på för.

Jag vet att det är väldigt svårt när det kommer till frågan om PFAS eftersom det finns så otroligt många olika sorter som används till olika saker som faktiskt är samhällsnödvändiga. Just när det kommer till PFAS handlar det om två saker.

Det gäller att begränsa de fortsatta utsläppen av PFAS-ämnen, och där fortsätter vårt arbete både nationellt, inom EU och internationellt för att fasa ut användningen av dessa ämnen. Det gäller att vara försiktig och inte göra det på ett felaktigt sätt som skulle äventyra exempelvis livsmedelsindustrin eller försvaret. Vi vet också att teknikbranschen behöver dessa ämnen för att fortsätta.

Det handlar också om att hantera konsekvenserna av den tidigare spridning som redan har skett. Där satsar vi på att sanera dessa områden. Det är svårt att veta när det inte finns någon specifik som man kan peka på som är ansvarig. Hur hanterar man det?

Vi har avsatt särskilda medel för detta i saneringsanslaget för förorenade områden. Det är något som vi kommer att fortsätta driva.

Emma Nohrén (MP)

Anf. 196 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Vi är här för att debattera cirkulär och giftfri ekonomi men också Riksrevisionens rapport om uttjänta solcellspaneler och vindturbinblad.

Fru talman! Förra året när vi hade debatten om cirkulär ekonomi påpekade jag att när jag började i riksdagen 2014 hette det här betänkandet Avfall. Jag sa då att jag var glad över att vi har kommit så långt på vägen att det faktiskt har hänt någonting och att vi nu ser avfallet som en resurs och även som en del av ekonomin.

Men när jag nu satt och läste på inför den här debatten blev jag lite ledsen. Jag tyckte att jag hade koll på det här området, men i den circularity gap-rapport som togs fram 2022 - det är en rapport som görs i flera olika europeiska länder och även utanför EU där man tittar på gapet mellan vad som skulle kunna vara cirkulärt och vad som är cirkulärt - framgår det att Sverige är väldigt dåligt. Man räknar med att 3,4 procent av vår ekonomi är cirkulär medan snittet i EU är 13,7. Vi har alltså ett cirkularitetsgap, som det kallas, på över 96 procent. Jag trodde faktiskt inte att det var så illa.

Genomsnittet i världen ligger på 8,9 procent, så vi är sämre än världen, och absolut bland de sämre i EU. Högst ligger Österrike med 9,7 procent och Nederländerna med 24,5 procent. Undersökningen finns att läsa, och det är bland andra Rise som har varit med och tagit fram den.

I Sverige tillförs 266 miljoner ton resurser vår ekonomi varje år, och det betyder att materialkonsumtionen per capita - från bebis till jättegammal - är 25 ton per skalle, alltså 70 kilo per dag i Sverige. Det är en siffra som har ökat år för år och som ser ut att fortsätta att öka framöver.

Den inhemska resursutvinningen är i ungefär samma storleksordning. Sverige har alltså den fjärde största resursutvinningen i världen per capita. Det beror förstås på att vi har mycket råmaterial. Vi har gruvor, och vi har skog som vi exporterar och gör varor av. Men när vi nu har det borde vi också vara bättre på att göra det cirkulärt.

Oavsett hur det ser ut måste konsumtionen av jungfruligt material minska för att Sverige ska kunna bli ett föregångsland för hållbar konsumtion eller för hållbarhet över huvud taget, så som vi så gärna vill.

Sverige är som tur är ett rikt land. Vi är rustade att bli ledande i detta. Vi har kunskap, vi har innovationskraft, vi har kapital och vi har också enorma resurser i form av gruvor och skogar och även inhemsk utvinning av resurser som vi har rådighet över.

Vi har också fantastiska företag som vill göra detta. Jag tror att alla vi som deltar i debatten har varit med på otaliga seminarier med branschföreträdare som vill bidra till detta på olika sätt, som vill göra skillnad och som vet att det som tidigare var avfall faktiskt kan vara en resurs om det får lite hjälp.

Detta är något som vi har diskuterat många gånger i denna kammare, där vi ofta också är överens. Jag lyssnade på ledamoten Helena Storckenfeldt här tidigare, och jag håller med om mycket av det hon sa när det gäller själva grundproblemet. Hur vi sedan ska nå fram handlar om andra saker.

Döm om min förvåning när jag läste Svenskt Näringslivs brev till regeringen, som kom i veckan och som var ställt till statsministern, finansministern, miljö- och klimatministern, energi- och näringsministern och landsbygdsministern. I brevet säger de att de är oerhört oroade över hur regeringen håller på att slarva bort det arbete som Naturvårdsverket gör. Det är den myndighet som har hand om cirkulär ekonomi och som också ska se till att flera av de olika nya lagstiftningar som kommer implementeras.

Svenskt Näringsliv, vars brev är underskrivet av 14 av deras olika undergrupperingar, skriver: "Hur väl implementeringen faller ut kommer att vara avgörande för svensk konkurrenskraft och därmed svenska företags möjligheter att fortsätta ligga i framkant vad gäller teknikutveckling, tillverkning av hållbara produkter samt att vara motorn i omställningen till ett cirkulärt och fossilfritt samhälle."

Man radar upp hur kommande förpackningsordning, som vi har diskuterat mycket och som är en del i hur vi ska kunna återbruka och veta vilka förpackningar vi ska använda. Utan Naturvårdsverkets hjälp kommer detta att bli försenat, och man kommer att tappa konkurrenskraft.

När det gäller ekodesignförordningen, som vi har sagt kommer att vara en av de stora delarna för att man ska kunna nå cirkularitet och där våra svenska företag har varit väldigt aktiva, säger de också att Naturvårdsverket är en av nyckelaktörerna.

Det finns ett nytt direktiv om vad man får säga och inte, så kallad greenwashing, alltså vilka miljöpåståenden som man får göra. Det är oerhört viktigt att det blir implementerat och att det blir regler som funkar. När någon sätter sin stämpel på något ska konsumenten kunna lita på att stämpeln betyder något. Detta hanteras också av Naturvårdsverket.

Summa summarum, fru talman, tycker jag att detta är en kraftig känga - en av de största jag sett - från näringslivet till regeringen om hur de håller på att sumpa chansen att vara med i omställningen.

Regeringen visste kanske inte själva vad de gjorde när de skar ned så mycket på pengarna till Naturvårdsverket. Kanske trodde de att det var andra saker som skulle hända, men 50 färre medarbetare och nya regleringsbrev gör skillnad. Det är inte så att Svenskt Näringsliv har velat mörka att de skickat brevet. De verkar ganska sura. Här gäller det att göra om och göra rätt.

Tittar man i stället i betänkandet på vad vi i Miljöpartiet vill göra ser man det är just att se till att förordningarna blir verklighet och att svenska företag och Sverige kan gå före. Vi har livsmedel, plast, textil, kritiska råvaror och bygg- och rivningsmaterial. Det är dessa delar vi måste ta tag i.

Visste fru talmannen att 87 procent av den plast som samlas in bränns upp eller går till energiåtervinning? Bara 10 procent återvinns och blir ny plast. Däremot ser man att i de delar där det finns pantsystem för petflaskor och annat är det 37 procent. Vi har en motion om att vi vill införa pant på fler områden. Detta är något som finns med i till exempel ekodesigndirektivet.

Vatten togs upp förut. Hur vatten ska återvinnas har vi också en motion om. Vi ser att vatten i dag missbrukas i processer, och det är också en del av den cirkulära ekonomin.

Något som också har tagits upp tidigare i debatten är kemikalier och Reachsystemet, som är det gemensamma system som vi använder inom EU. Där går det för långsamt. Man har pratat länge om att det ska förändras, att ämnen ska tas i grupp och att det ska gå lätt att förbjuda, men sedan händer inte riktigt någonting. Där måste Sverige ligga på. Sverige har sedan slutet av 90-talet varit ledande på detta område. Där har vi en gemensam reservation från Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet, som jag vill yrka bifall till. Det är nummer 34.

Vi vill också se ett europeiskt substitutionscenter. Ett sådant införde vi i Sverige under en rödgrön regering, och det har fungerat väl. Det gör att man kan forska så att man vet vilka ämnen man ska göra. Det borde skalas upp. Det borde vara ett svenskt initiativ att göra detta på europeisk nivå.

Sist men inte minst måste de som gör fel - de som skor sig på detta - straffas. Vi har sett en fruktansvärd brottslighet med avfall den senaste tiden, inte minst här i Stockholmsområdet. Det finns färger och annat inblandade i deras namn, som jag inte ska säga högt.

Vi vill se att man tar tag i denna brottslighet, att man utreder hur man kan komma åt den och att det blir strängare straff. Därför vill jag också yrka bifall till reservation 23. I övrigt står jag bakom alla reservationer, även den tidigare, men den här gången kändes det som att jag behövde yrka bifall till två reservationer.

Anf. 197 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Betänkandet har ett väldigt långt namn, så jag kommer inte ens försöka säga det eftersom jag inte har det med mig skriftligt. Cirkulär ekonomi är i alla fall grunden i det hela.

Cirkulär ekonomi är något av det kanske äldsta som över huvud taget finns i miljöarbetet, och man har hållit på med det så länge människan har funnits. Man har bara inte vetat att det heter så. Man gjorde det dock av andra skäl än skälen till vi ska gå över till en mer cirkulär ekonomi i dag.

När det gäller de motioner som behandlas i betänkandet noterar jag att det i de allra flesta fall är bra motioner som vi skulle kunna stå bakom, men det görs redan ett arbete på dessa områden. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

En sak som lyfts upp och som är jätteviktig är offentlig upphandling och hur vi i den kan underlätta vad gäller cirkulär ekonomi. Motionen i sig är jättebra, men Upphandlingsmyndigheten har redan fått ett uppdrag att jobba med detta. Den offentliga upphandlingen är så stor att det skulle göra ett jätteavtryck om vi kunde bli duktigare på cirkulär ekonomi just när det gäller offentlig upphandling.

En sak som jag inte tror, om jag har lyssnat uppmärksamt nog, har kommit upp i debatten i dag men som alltid brukar tas upp när det gäller cirkulär ekonomi är textil, inte minst med tanke på all den e-handel vi ser och hur man hanterar alla returer. Man har tagit fram flera strategier. Man har både på EU-nivå och på svensk nivå tagit fram en handlingsplan gällande cirkulär ekonomi. Vi vet också att det kommer en textilinsamling den 1 januari 2025.

Samtidigt, fru talman, ser vi en del utmaningar för de civilsamhällesorganisationer som tar emot insamlade kläder för att sedan skicka dem vidare till bättre behövande. Här behöver vi göra ett häv för att de inte ska drabbas.

Elektronik har flera varit inne på. Min kollega Emma Nohrén lyfte upp detta med pant. Det finns en utredning som gjordes för något år sedan och som visar att ett pantsystem inte skulle fungera på önskvärt sätt vad gäller just elektronik. Även om tanken i sig kanske var god visar utredningen något annat.

Här driver vi kristdemokrater en annan del, nämligen att kemikalieskatten ska tas bort. Den är rent kontraproduktiv.

Även vad gäller mineral och metall finns det motioner där man skriver om pant. Som sagt finns det en utredning som pekar på att det inte är genomförbart på ett sådant sätt som önskas. Sedan pågår det ett beredningsarbete för att förbättra cirkulära flöden av mineral och metall. Det är ju en självklarhet att cirkulariteten där ska öka, ingen tvekan om det, men kanske på andra sätt än just med ett pantsystem.

Den föregående debatten handlade om jordbruk. Där är kväve och fosfor viktiga delar för att vi ska få en växtlighet över huvud taget. Samtidigt har vi utmaningar med kväve och fosfor, till exempel när ämnena går ut i våra vattendrag. Här görs det nu ett arbete på Regeringskansliet för att se hur vi ska kunna dels minska användandet, dels ta upp det som redan finns ute i våra vattendrag, till exempel. Det är jätteviktigt att vi får möjlighet att recirkulera dessa ämnen.

Samtidigt ser vi att vi då har en kanske ännu större uppgift framför oss, nämligen att förändra hela va-systemet. Vi har ett va-system som verkligen kräver en rejäl renovering. Gör vi inte en sådan är risken att vi oavsett vad vi gör på jordbruksområdet inte kommer att lyckas vad gäller just dessa ämnen.

En annan motion rör bland annat skrotningspremien. Där har det avsatts pengar. Den ska komma igång. I och för sig kan man fundera på - det gjorde jag när jag läste om detta - vad en skrotningspremie har här att göra. Detta handlar ju om cirkulär ekonomi, och vid skrotning avslutar man något. Här handlar det om att gå över till bilar som går på el. Därför är detta med här, även om man kan diskutera det cirkulära i det.

Jag tror återigen att det var min kollega Emma Nohrén som lyfte detta med end of waste-kriterier, alltså att vi i allt högre grad måste se avfall som en resurs. Det görs ju, men här finns fler steg att gå. Det är jätteviktigt. Vi har många företag i landet som efterlyser hjälp med detta.

En sak som jag tror att jag tagit upp i varenda debatt om cirkulär ekonomi under mina år i riksdagen är matsvinn. Jag är upplärd till att man inte kastar mat, men ungefär en tredjedel av all mat som produceras, från producentledet till kylskåpet, kastas. Där har vi verkligen ett jobb att göra för att lära oss att hantera detta. Våra förfäder kunde det. De var verkligen upplärda till det. Problemet är kanske, fru talman, att vår mat har blivit för billig. Vi är inte rädda nog om den. Det borde vi vara.

Här har Vinnova fått ett uppdrag och också skickat pengar vidare till innovationsuppdrag på systemnivå för ett hållbart och konkurrenskraftigt matsystem. Där, fru talman, har vi ett ord som är jätteviktigt oavsett var i omställningen vi är: Förändringen ska ske på systemnivå, alltså på en övergripande nivå. Det är då vi verkligen gör de stora förändringar som måste göras.

Vad gäller att förenkla cirkulär ekonomi har regeringen en utredning som pågår gällande momsregler för både gåvor och begagnade varor för att underlätta detta och se till att vi kan få in än mer i våra secondhandbutiker. De ideella secondhandbutikerna har redan befrielse från moms, men det kanske går att göra ytterligare saker. Det är alltså en utredning som pågår och som ska bli intressant att följa.

PFAS har flera varit inne på. Där tror jag att enigheten är total i denna kammare: Vi ska få bort PFAS. Regeringen jobbar här i två spår. Det ena är att begränsa den spridning som nu pågår, och det andra är att hantera konsekvenserna av tidigare spridning. Det görs ett arbete nationellt men även på EU-nivå och internationellt, vilket är jätteviktigt. Detta är ju kemikalier som inte känner några gränser.

Samtidigt, fru talman, är det en utmaning. I vissa delar är nämligen PFAS i dag en fantastisk kemikalie - eller "en" är fel; det är tiotusen ämnen. I exempelvis cancermedicin är det bärare av medicinen, och i dag har man ingen annan bärare, vad man vet. Förhoppningsvis pågår en utveckling så att det kommer.

Vi ser det även i andra delar, där vi per i dag inte ser något som fungerar bättre än PFAS. Men självfallet är detta ett arbete som pågår, och jag hoppas att vi snart kan fasa ut alltmer.

Jag hade även tänkt säga lite om avfallsbrottsligheten, men jag ser att min talartid är ute. Just vad gäller Riksrevisionens rapport är regeringen enig med de påpekanden som Riksrevisionen kommer med. Därför har man gett uppdrag till Energimyndigheten och Kemikalieinspektionen för att komma till rätta med de utmaningarna.

(Applåder)

Emma Nohrén (MP)

Anf. 198 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Tack för anförandet, Kjell-Arne Ottosson! Jag hörde mig själv nämnas några gånger. Jag ska dock inte hugga på det, utan jag tänkte fråga om det brev som Svenskt Näringsliv har skrivit om vad som enligt dem försvårar den cirkulära omställningen, gör det svårt att implementera de nya EU-direktiven och så vidare.

Både de som skrivit brevet och vi som läst det och ser hur allvarligt det är undrar nu: Kommer regeringen att ta till sig detta? Kommer man att ändra budgeten?

Vi såg den här veckan att Naturvårdsverkets generaldirektör delade kritiken - eller kritiken ska jag inte säga, men han sa att de såg samma effekter av de neddragningar som gjorts och delade bedömningen att detta skulle bli effekterna. Snart går de som blivit uppsagda, och då ska man ta in nya.

Frågan är väl egentligen hur regeringen kommer att ta emot det här. Kommer man att ändra någonting så att vi inte tappar i konkurrenskraft och möjligheter till omställning?

Anf. 199 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Även jag har fått ta del av detta brev och har även haft möte med några av de aktörer som är undertecknare. Det var en nyhet för mig när de presenterade detta. Jag hade inte hört det tidigare. Därför tog jag det vidare till berörda aktörer.

Vad sedan regeringen kommer att göra tror jag att Emma Nohrén vet att jag inte kan svara på. Regeringen svarar när regeringen har berett detta och är färdig.

Det är dock ingen tvekan om att i alla fall jag har sett och vidarefört kritiken och jobbar i de kanaler som jag har.

Emma Nohrén (MP)

Anf. 200 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Tack för svaret, ledamoten Ottosson! Det är klart att du har tagit del av det.

Jag vet från tidigare debatter i kammaren att Naturvårdsverket inte alltid ligger högt upp i ledamotens förtroendelåda. Här ser vi nu vilket otroligt viktigt jobb de gör. Kommer du att arbeta för att vi får en ändring i höständringsbudgeten, till exempel? Detta är ju någonting som händer här och nu. Vi har massor av lagstiftning som ska implementeras. Vi har företag som måste få till det här. Detta är bråttom nu. Hur kommer detta att tas vidare?

Jag förstår att ledamoten har tagit del av det, men vad kommer ledamoten att arbeta för?

Anf. 201 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Emma Nohrén har rätt i att jag har varit ganska kritisk till hur Naturvårdsverket har agerat i vissa frågor. Jag skäms inte över det över huvud taget, utan jag kan verkligen stå för den kritiken.

Därför är det oerhört viktigt att regleringsbreven blir än tydligare, så att man verkligen gör det man ska göra och gör det på rätt sätt. Det gäller även att använda pengar där de faktiskt ska användas. Miljöpartiet och Kristdemokraterna har ju olika syn på hur vi vill att Naturvårdsverket ska jobba, och vi har verkligen olika syn på vad som ska prioriteras. Där är ju det här med hur regeringen styr, både genom regleringsbrev och genom pengapåsen, helt avgörande för att myndigheten ska hamna rätt.

Sedan måste man vara mycket tydlig gällande vad som är politikens intentioner, och vad gäller den här frågan är som sagt de signaler som har kommit till mig ändå mycket tydliga. Självfallet kommer jag att kolla upp det här mer; jag kommer inte bara att överlåta det åt regeringen och säga tack, utan jag kommer att kolla upp det mer och se vad som faktiskt ligger bakom, för att gå till botten med det hela.

Önskemål kan vem som helst komma med, och sedan är frågan hur grundade de är. Utifrån det jag har sett här tycker jag att det är ganska väl grundat, men jag vill ändå sätta mig in i det mer för att sedan se hur man ska kunna gå vidare. Sedan är det, precis som jag sa i mitt tidigare anförande, regeringen som bestämmer, och vad regeringen gör kan jag inte bestämma. Men jag kan i alla fall vara med och försöka påverka där så är lämpligt.

Anf. 202 Stina Larsson (C)

Fru talman! Tack, ledamoten Kjell-Arne Ottosson, för anförandet! Jag instämmer i flera av de punkter som ledamoten lyfte i anförandet. Det gäller flera områden, men det jag vill fokusera på är textil.

Textil står för ungefär 10 procent av de globala utsläppen, och det är verkligen en prioriterad fråga för oss. Vi har en bra EU-lagstiftning på gång med textilstrategin, ekodesignkraven och avfallsdirektivet - vi har diskuterat det vid ett flertal tillfällen på våra sammanträden - men det som händer i EU tar väldigt lång tid, och det räcker inte. Det krävs att EU pekar med hela handen.

Inför förhandlingar, i överläggningarna om den svenska ståndpunkten, har Centerpartiet vid ett flertal tillfällen tryckt på för innovation och ny teknik men fått nej från miljö- och klimatministern. Jag kan väl bara konstatera att vi inte gör samma prioriteringar och samma bedömning i denna fråga. Jag tycker inte riktigt att den får den tyngd den förtjänar.

Min fråga till ledamoten är egentligen: Vad vill Kjell-Arne Ottosson och regeringen göra för att öka återvinningen av textil?

Anf. 203 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Jag är helt enig med Stina Larsson om att det här är en fråga som verkligen ska ha tyngd, för när vi tittar på produktionen av textil ser vi hur stor klimatpåverkan den har.

Det är möjligtvis så att vi inte är helt eniga gällande de redskap som har tagits fram. Precis som jag sa i mitt anförande, och precis som Stina Larsson även nämnde i sin replik, har man tagit fram strategier. Vi har en handlingsplan på svensk nivå, och vi har det på EU-nivå vad gäller textilier. Vi vet nu att det blir textilinsamling från och med den 1 januari 2025.

Jag vet inte hur långt man har kommit med det, fru talman, men dessutom kommer det ett förbud mot att förstöra textil och skodon som kommer tillbaka inom e-handeln. Som jag nämnde är det tydligen jättemånga som handlar mycket kläder och skor via e-handel och sedan skickar tillbaka väldigt mycket - som förstörs. Där pågår det ett arbete, men jag vet som sagt inte hur långt det arbetet har kommit. Man ska dock rätt och slätt förbjuda aktörer att förstöra de här varorna.

Här har vi jättemånga verktyg som är sjösatta. Jag tänker att vi nu måste låta verktygen börja jobba så att vi ser hur långt de räcker. Sedan måste man hela tiden utvärdera för att se om något behöver ändras eller skärpas och vad vi behöver gå vidare med. Det är ett ständigt levande jobb. Men det vi ska göra nu är att se till att handlingsplanerna, strategierna och lagarna som har kommit till stånd blir verklighet och sjösätts. Det är verkligen steg ett.

Anf. 204 Stina Larsson (C)

Fru talman! Kjell-Arne Ottosson säger att verktygen ska börja jobba och att vi ska ha en insamling från och med den 1 januari. Det räcker inte. Jag kan bara konstatera att regeringen och Kjell-Arne Ottosson inte har några konkreta förslag.

Kommunerna är inte förberedda för att starta insamlingen den 1 januari. Textil är en väldigt speciell produkt som måste hållas undan väta. Textilierna kommer att förvaras i containrar, och det kommer att bli stora klädberg hos kommunerna innan de kan hantera detta. Vi har ingen industriell struktur och inga flöden för textil i Sverige i dag. Producentansvaret för textil, som egentligen är nyckeln i detta, kommer tidigast igång 2028. Så länge kan vi inte vänta.

Jag ser att vi måste införa en kvotplikt för återvunnet material i textilier - låt oss säga 5-10 procent - just för att öka lönsamheten i återvinningen. Därmed får vi bättre flöden och bättre system, eftersom de ekonomiska verktygen verkligen styr. Sedan måste vi också satsa på kvalitet. Vi måste se till att våra kläder produceras med hög kvalitet och får en längre livscykel, precis som ledamoten beskriver. Men då kan man inte samtidigt höja skatten på reparationer av kläder och skor, vilket regeringen faktiskt har gjort under ett år. Det blir dyrare och svårare, och färre reparerar sina kläder.

Jag tycker alltså att Kjell-Arne Ottosson behöver gå hem till sin regering och trycka på. Det duger inte att sitta och vänta på EU. Vi pratade om detta i valrörelsen - textilstrategin och avfallsdirektivet - och nu måste det verkligen hända någonting. Vi har pratat och förhandlat om detta år ut och år in, och än så länge har vi inget producentansvar. Nej, gå hem och gör läxan! Det skulle jag vilja säga till regeringen.

Anf. 205 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Med tanke på att klockan är över halv åtta hade jag gärna gått hem för länge sedan, men vi har en debatt att avhandla. Det får vi göra först.

Jag kan bara hålla med Stina Larsson vad gäller just detta med kvalitet, det vill säga att vi ska köpa bättre kvalitet och mer sällan - absolut, verkligen. Sedan är det inte alla som har den möjligheten, men har du den ska du verkligen göra det.

Vad gäller moms på reparationer visade det sig göra väldigt lite till eller från. Det gjordes utredningar om det som visade att det inte är momsnedsättningen som är avgörande utan att andra delar är betydligt mer avgörande för att vi ska komma vidare vad gäller just reparation. Sedan är det även det här med att ha faktiska möjligheter till det.

Jag vill fortfarande hävda att lagar och strategier som har sjösatts måste få lov att börja jobba. Man kan inte göra som EU-kommissionen gör i en del frågor, det vill säga sprutar ur sig förslag utan konsekvensanalyser och sedan ser hur de jobbar. Man kan inte bara komma med en massa förslag utan att faktiskt få till verkstad i det hela. Precis samma sak tänker jag att det är med detta - här måste det bli verkstad.

Mycket av det som Stina Larsson är rädd för är det faktiskt civilsamhällesorganisationer som ser till att lösa där kommunerna inte har möjlighet. Det är jättebra, för då har du civilsamhällesorganisationer som samlar in kläder för att sedan skänka dem till bättre behövande. Kläderna går till exempel utomlands, och det är jättebra. De kan då användas igen.

Civilsamhällesorganisationerna gör alltså det jobb som Stina Larsson hävdar att många kommuner i dag inte har möjlighet till. Därmed kan de använda sig av det som en lösning, vilket är jätteviktigt. Men det är en del lagändringar som måste göras för att vi ska underlätta än mer för det civila samhället. Där tror jag nämligen att vi har en stor del av lösningen om vi vill få till en cirkulär ekonomi.

Jytte Guteland (S)

Anf. 206 Jytte Guteland (S)

Fru talman, riksdagskollegor och svenska folket! Vi har en viktig debatt här i dag om den cirkulära ekonomin.

Å Socialdemokraternas vägnar vill jag för tids vinning yrka bifall enbart till reservation 38 om PFAS och hormonstörande ämnen, men vi står givetvis bakom alla våra reservationer.

Fru talman! Ökad konsumtion har inneburit att vi, inte minst i Sverige, har kunnat förbättra vår levnadsstandard. Det har inneburit många goda saker för oss människor, men det innebär också att vi nu använder resurser som motsvarar flera jordklot. Man brukar tala om att vi lever som vi i världen hade 1,7 planeter. Det är i synnerhet de rikare länder som överkonsumenerar. Vi i Sverige står i dag högt på listan. Om man tittar på den konsumtion som svenska folket står för ser man att det behövs ännu fler jordklot.

Det är samtidigt många miljarder på vår jord som skulle behöva öka sitt välstånd. De hungrar, svälter eller har alldeles för tuffa villkor att leva under. Det förstår var och en att det inte är hållbart. Det är ojämlikt, orättvist och farligt för vår planet.

I tider av säkerhetspolitisk oro och beredskap är det också en viktig investering att satsa på att bli mer resurssmart. Det gäller både energiförsörjning och våra materialflöden.

Fru talman! Den cirkulära ekonomin är en viktig prioritering för oss socialdemokrater. De miljömässiga fördelarna att övergå till en mer cirkulär modell från den linjära är uppenbara för de flesta. Men det finns också många samhällsekonomiska vinster att göra här.

Samhället måste helt enkelt hitta sätt att gå från det linjära till det cirkulära. Det har sagts förr. För att klara omställningen måste vi börja se avfallet mycket mer som en resurs och inte som ett avfall.

I dag har vi många system och lagar som motverkar den nödvändiga utvecklingen till en cirkulär ekonomi. Det motverkandet sker i alla led. Det är design, materialval, användning, återbruk och återvinning. I alla de skedena behöver vi tänka på nya sätt och hitta sätt att bli mer hållbara.

Det är i dag många gånger billigare att använda jungfruligt material trots att det borde vara tvärtom. Svenska företag ligger ändå ofta i framkant när det gäller att skapa cirkulära produkter och tjänster. Men oftast har regelverket inte hängt med. Det sätter krokben för de duktiga företagarna.

Det är viktigt att politiken hjälper till med smarta styrsystem och offentliga investeringar som möjliggör övergången. Det ska vara svårt att kunna gratis utnyttja naturen med stora skador som följd. Det ska i stället vara lätt att göra rätt.

När det kommer till politikens ansvar lade den socialdemokratiska regeringen fram en strategi och en handlingsplan för omställningen till en cirkulär ekonomi. Den socialdemokratiska regeringen tog också flera steg för att förbättra upphandlingslagstiftningen.

Varje år upphandlar staten, kommuner och regioner för ungefär 800 miljarder kronor. Det är en betydande del av samhällets ekonomi. Den offentliga sektorn är därmed en väldig möjlighet för att leda och vara pådrivande i den viktiga omställningen, som är bra både för planeten och för en grön teknik.

Genom inköpsprocesser som genomsyras av hållbarhetsperspektivet och den cirkulära ekonomin kan smart miljö- och klimatpåverkan verkligen få kraft i samhället. Sverige ska vara där. Vi ska ligga i framkant.

Fru talman! Arbetet för att skapa en cirkulär ekonomi stannar inte vid Sveriges gränser. Det är globala frågor. Det har flera av kollegorna varit inne på i debatten.

Vi lever i en global tid. Jag tror att vi behöver tala mer om det. Vi handlar internationellt, och därför måste vi jobba med cirkulära materialflöden också över landsgränser.

Vi socialdemokrater är därför positiva till att EU arbetar med så kallade end of waste-kriterier. Det har man börjat komma igång med. Det finns reglerat i EU:s ramverksdirektiv för avfall.

Avfall slutar därmed att vara avfall och blir i stället en resurs som kan användas till ett tydligt ändamål. Det måste skyndas på. Vi måste få in det i fler sektorer än de som nu ligger där.

Vi socialdemokrater kämpade för att få in exempelvis textilier, papper och däck i materialflödena. Men det räcker inte. Vi måste göra mycket mer.

Fru talman! Flera industrier har i dag stora utmaningar och därmed också möjligheter att förbättra sitt arbete. Men det är fler som just nu har det svårt och som inte gör tillräckligt.

Man kan exempelvis titta på textilindustrin. Trenden med fast fashion är ett av de mer extrema uttrycken för ett ohållbart slit-och-släng-samhälle. Så fort säsongen är slut är kläder omoderna. De ska ofta inte säljas vidare utan i stället hängas in i en garderob eller slängas.

Det fungerar inte att låta förra säsongens kläder bli något slags dinosaurier av miljöförstörelse i garderoben. Vi måste i stället se till att kläderna får se dagens ljus igen, att de får användas av någon annan eller att man använder materialet för att få till nya kläder.

De textilier som i dag så ofta landar på detta sorgliga sätt har också varit väldigt resursineffektiva. Vi slänger som sagt ungefär 10 kilo per person och år. Men en stor del av de kläderna har slängts oslitna.

Man talar också om att det har använts ungefär 2 kilo kemikalier och 55 badkar med vatten för att göra ett par nya jeans. Vi förstår alla att det inte fungerar. Vi måste få till en cirkularitet i alla industrier.

Fru talman! En hållbar cirkulär ekonomi måste också inkludera en bättre kemikalielagstiftning. Sverige har en stolt historia av att vara pådrivande i kemikaliepolitiken. Det är viktigt att det arbetet nu inte avstannar med den nuvarande regeringen.

Många av kemikalierna som finns i produkterna bildar cocktailar som blir farliga för oss människor eller för miljön om vi inte minskar på skadliga och farliga kemikalier.

Ett stort exempel som också har debatterats här i dag är PFAS. Vi vet att PFAS är skadliga för oss människor. Det kan leda till cancertumörer, risk för sköldkörtelproblematik eller sjukdomar och även svårigheter att få barn.

Dessa kemikalier är dessutom evighetslånga. Vi kan inte ens överblicka hur länge PFAS kommer att finnas kvar i miljön. Man talar också om att det årligen hamnar 75 000 ton av dessa evighetskemikalier i miljön.

Då duger inte regeringens lite stillasittande attityd i PFAS-frågan. Vill vi få en cirkularitet måste vi också komma igång med kemikaliepolitiken.

Jag vill avsluta med att säga att vi har en rad förslag i vår kommittémotion. Vi kommer att ligga i framkant om vi socialdemokrater får bestämma i frågor som handlar om att återvinna och återanvända textilier.

Vi vill se att man förbättrar insamlingssystemen. Vi vill ge kommunerna ett ökat inflytande. Vi vill öka återvinningen av mobiltelefoner och småelektronik, som vi ser som ett stort bekymmer.

Vi vill att avfall ska ses som en resurs så att det blir mer resurseffektivt i framtiden. Vi vill att Sverige driver på EU för skärpta kemikalielagstiftningar. Det har vi också en reservation om tillsammans med MP och V.

Vi vill verka för en lagstiftning där människor och miljö skyddas från PFAS och också från skadeverkningar av hormonstörande ämnen, bara för att nämna några av de förslag vi har i vår kommittémotion.

Elin Nilsson (L)

Anf. 207 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Jag ska inte hålla något jättelångt anförande, trots att det är en viktig fråga med många aspekter att lyfta fram. Jag hoppas ändå att jag får med det viktigaste.

Vi behöver bli mer cirkulära. Det är som ledamoten Storckenfeldt sa här i talarstolen innan mig: Den linjära modellen håller inte längre. Så är det verkligen. Att bli mer cirkulära är en av många faktorer som påverkar våra chanser att klara klimatomställningen. Vi behöver gå från det linjära till att bli mer cirkulära. Det är ett viktigt verktyg.

Det svenska näringslivet är en viktig drivkraft i omställningen. Genom företagande och innovation, baserat på cirkulära materialflöden och affärsmodeller, kan utvecklingen av en mer resurseffektiv, giftfri, cirkulär och biobaserad ekonomi stärkas i hela landet.

Fru talman! Det är bara i en växande ekonomi med en grön tillväxt vi kan styra mot ett mer hållbart samhälle. Cirkulär ekonomi handlar om att skapa större värden ur mindre resurser. Samma strävan är grunden för varje välmående ekonomi. Vi ska leva rika liv på planetens villkor.

Det handlar om att minska slöseriet med jordens resurser. Produkter ska vara tillverkade för att hålla. De ska kunna repareras, och materialen de är tillverkade av ska gå enkelt att återvinna. En effektivare användning av material gör det möjligt för oss att leva rika liv inom planetens gränser.

Precis som har lyfts här tidigare är EU-samarbetet är mycket viktigt för att åstadkomma den förändring som krävs. Tillsammans kan vi göra stor skillnad.

Fru talman! Vi måste minska slöseriet med jordens resurser. Produkter ska, som jag redan har sagt, vara tillverkade för att hålla. En effektivare användning av material gör det möjligt för oss att leva rika liv utan att föröda naturen.

Samtidigt kommer vi alltid att behöva gruvor, virke från skogen och andra resurser från naturen. Inte minst krävs det för att vi ska lyckas fasa ut kol, olja och gas. Men vi måste bli mycket bättre på att använda de material vi har utvunnit. EU måste gå före i detta arbete. Det finns en enorm styrka i att 27 länder har samma regler för produkter.

Fru talman! Jag säger det igen: Det är bara i en växande ekonomi med en grön tillväxt vi kan styra mot ett mer hållbart samhälle.

(Applåder)

Anf. 208 Stina Larsson (C)

Fru talman! Vår klimatpåverkan i Sverige är avsevärt högre än det globala genomsnittet. I Sverige är påverkan i dag i snitt åtta ton koldioxidekvivalenter per person och år.

Utsläppen från inrikes transporter står för en tredjedel av Sveriges totala växthusgasutsläpp. Huvuddelen av utsläppen uppkommer i vägtrafiken och kommer främst från personbilar och tunga fordon.

Utsläppen från trafiken har minskat under en lång tid, vilket är bra. Men trenden ser nu ut att vända. Trafikverket befarar att utsläppen från trafiken kommer att öka i år, och samma sak bekräftas av Drivkraft Sverige, drivmedelsföretagens branschorganisation, vars preliminära siffror för första kvartalet i år säger att utsläppen från vägtrafiken ökat med 24 procent.

Den främsta förklaringen till detta är att vi använder mindre biobränsle, och det beror också på sänkningen av reduktionsplikten. Dessutom ser elbilsmarknaden inte riktigt ut att öka så som man tänkt sig. Regeringen drog undan mattan när man slopade elbilsbonusen. Försäljningen av elbilar störtdök, och man ser fortfarande ingen tydlig återhämtning.

Regeringens svar på detta är en palett av åtgärder som finns beskrivna i klimathandlingsplanen - samma plan som ifrågasatts och kritiserats, inte minst av Klimatpolitiska rådet, och som inte innehåller de konkreta förslag som man ger sken av.

Det finns en färgklick kvar när det gäller åtgärder, nämligen skrotningspremien, som förväntas träda i kraft den 15 augusti om det går enligt plan med remisser och annat. Den kommer att vara tillfällig och gälla i ett och ett halvt år.

Min fråga till Elin Nilsson är: När vi pratar om elektrifieringens stora möjligheter, bedömer ni att utsläppen kommer att minska med denna tillfälliga skrotningspremie?

Elin Nilsson (L)

Anf. 209 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Tack, ledamoten Larsson, för frågan! Först en kort kommentar. Vi ser att utsläppen ökar som ett resultat av att reduktionsplikten slopades. Men detta var nödvändigt; vi var tvungna att ta ansvar för Sverige i en svår tid. Människor hade svårt att sätta mat på bordet, och bränslepriserna var för höga.

Vi jobbar aktivt med elektrifiering. Vi försöker underlätta för människor som har elektrifierade bilar att ladda, även utanför städerna - det är viktigt. Vi satsar på laddinfrastruktur.

När det gäller skrotningspremien återstår det såklart att se vad den får för effekter. Men förhoppningen är att den ska leda till att bilar som är negativa för klimatet skrotas och att vi i stället premierar investeringar i elektriska bilar.

Anf. 210 Stina Larsson (C)

Fru talman! Jag tror inte att denna tillfälliga premie räcker. Många aktörer har redan sågat detta förslag och tycker inte att det är tillräckligt. Elbilsbranschen säger själv att de som sitter med gamla bilar inte kommer att byta in dem och menar att det rör sig om alldeles för lite pengar. Jämfört med hur man satsat tidigare, först 3 miljarder och sedan ytterligare 4 miljarder på klimatbonusar 2021 och 2022, är detta, 250 miljoner kronor, som kaffepengar.

Jag och Centerpartiet har i vår budget prioriterat klimatbonusen och biodrivmedel som betydande delar i den gröna omställningen. Vi har i dagens betänkande också ett bredare förslag om en skrotningspremie, som innebär att man ska kunna få ersättning om man köper en begagnad miljöbil, en elcykel eller ett kollektivtrafikkort. Syftet är att minska utsläppen totalt sett, ändra beteenden och också minska både föroreningarna från våra vägbanor och bullret.

Varför vill inte ledamoten Elin Nilsson stå bakom vårt bredare förslag till skrotningspremie, som också skulle minska den totala trafiken på vägarna?

Elin Nilsson (L)

Anf. 211 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Tack, ledamoten Larsson, för den uppföljande frågan! Vi får som sagt utvärdera den skrotningspremie som nu finns och se vad den leder till innan vi tar ställning till hur vi ska arbeta framåt.

Vi är på väg ut ur ekonomiskt svåra tider. Vi har tagit ansvar för Sverige. Vi har haft en begränsad pengapåse att fördela. Vi har satsat på väldigt många viktiga saker i regeringens budget. Då blev det detta belopp vi kom fram till att vi skulle satsa.

Martin Kinnunen (SD)

Anf. 212 Martin Kinnunen (SD)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 21.

Som företrädare för Sverigedemokraterna, ett socialkonservativt parti som präglas av förvaltarskapstanken, blir utgångspunkten för denna debatt kring cirkulär ekonomi och kemikaliefrågor några centrala frågor.

Vi ska utnyttja resurser så varsamt och effektivt som möjligt. De allra flesta resurser vi utnyttjar har i något led en miljöpåverkan. Det blir således grundläggande att vi utnyttjar varje resurs så effektivt som möjligt. Men vad som är effektivt måste bedömas från fall till fall. Ibland kan det till exempel vara mest effektivt att återanvända. Ibland är det mest effektivt att materialåtervinna. Och ibland är det mest effektivt att energiåtervinna. Inget är nödvändigtvis bättre än det andra; det finns ingen konflikt här.

När det gäller jungfruliga råvaror är det inget att sträva efter - det är bättre att utnyttja råvaror som vi redan har utvunnit. Men oavsett hur duktiga vi är på det kommer vi alltid att behöva jungfruliga råvaror. Då är det grundläggande att ha en balans mellan behov, nytta och omsorg om djur och natur.

Fru talman! Kemikalier är livsnödvändiga för människors hälsa och måste användas utifrån vetenskapliga principer. En kemikalie kan vara livsfarlig men samtidigt livsviktig. Vi behöver således en balanserad kemikaliepolitik så att vi exempelvis kan undvika att PFAS hamnar i våra vatten samtidigt som vi förstår att PFAS i dag krävs för livsnödvändig cancermedicin, tillverkning av litiumjonbatterier, laboratorieutrustning, läkemedelsforskning, säkra flygplansmotorer, mobiltelefoner med mera.

Fru talman! Den cirkulära ekonomin har stor potential att växa. Det största akuta hotet här i Sverige är kanske den organiserade kriminaliteten, som under decennier har tillåtits bli en del även av den här branschen. Det är viktigt att miljöbrott ges prioritet hos de rättsvårdande myndigheterna då konsekvenserna av dem är ytterst allvarliga. Det är önskvärt att se över möjligheten att skärpa straffen för de grövre miljöbrotten.

De senaste åren har flera händelser ägt rum, där avfall flyttats mellan platser av oseriösa och ibland kriminella företagare för att de vill undvika att behöva stå för saneringskostnaderna. Här behöver tillsynen bli bättre. När man träffar företagare och branschorganisationer framstår en alltmer alarmerande bild. Kontrollen brister delvis på grund av rädsla - kontroller styrs ibland mot mer laglydiga företagare som följer reglerna samtidigt som man drar sig för att följa upp hur det funkar i företag och branscher med betydligt tydligare problembild. Här behöver sannolikt kommunerna ökat stöd, vägledning och stöttning av polis och andra myndigheter. Vi får inte finna oss i en situation där kriminella nätverk tar allt fler marknadsandelar på bekostnad av laglydiga företagare.

Fru talman! En grundläggande konflikt på området gäller hur man ser på förbrukade resurser. Traditionellt klassar man uttjänt material som avfall som människor behöver skydda sig från. I Sverige har vi en deponiskatt som har varit ett gott styrmedel, men samtidigt har vi i dag ett läge där man i flera länder har börjat gräva upp deponerat material för att med hjälp av ny teknik, som inte fanns tidigare, ge dessa varor nya användningsområden. Den svenska avfallsskatten gör att sådan verksamhet i Sverige i dag är olönsam. Där skulle man exempelvis kunna se över hur en förändrad avfallsskatt kan bidra till en omställning till ett mer cirkulärt samhälle.

Fru talman! Den internationella avfallsregleringen behöver reformeras för att möta utmaningar med ny teknik för att exempelvis utvinna kritiska råvarumaterial och hantera avfall som består av kritiska råvaror som finns i olika länder. Baselkonventionen och olika OECD-regelverk bidrar i dag till att hämma handeln med potentiellt viktiga avfallsflöden. För att främja innovation inom den cirkulära ekonomin behöver det bli enklare att förflytta avfall mellan länder, samtidigt som man på ett ändamålsenligt sätt kan minimera risken för illegal dumpning i tredje land.

Fru talman! Ekonomiska styrmedel är viktiga för att styra från farliga produkter och farliga kemikalier till mer miljövänliga alternativ. Samtidigt misslyckas politiken gång på gång med detta. Den svenska plastpåseskatten är ett utomordentligt gott exempel på ett dåligt styrmedel utan miljönytta. Senare i höst försvinner till slut denna mycket dåliga skatt. Men det finns mer att göra.

Här i debatten har man tagit upp kemikalieskatten, som delvis drabbar även exempelvis återvunna mobiltelefoner. Den skatten borde naturligtvis tas bort, inte bara för återvunna mobiltelefoner utan för all elektronik. Miljöstyrningen med skatt fungerar helt enkelt inte.

Anf. 213 Stina Larsson (C)

Fru talman! Tack för anförandet, Martin Kinnunen!

I förra veckan var det ett stort event på Brygghuset här i Stockholm som handlade om textil. Det var en träff med aktörer, företag, organisationer och myndigheter för att lära mer och nätverka kring hållbart mode. Underrubriken var Habit Impact Day.

Alla riksdagspartierna var inbjudna. De enda som kom var jag själv från Centerpartiet och en representant för Miljöpartiet. Jag stod på scenen och talade om EU:s lagstiftning gällande textilier, vad vi kan göra i Sverige och om vi kan öka återvinningen och cirkulariteten.

Vi fick många frågor om vad vi ville göra. En av frågorna var faktiskt riktad specifikt till Sverigedemokraterna och ledamoten Martin Kinnunen, som var anmäld som deltagare i eventet men av olika skäl inte var på plats. Jag lovade att ställa frågan vidare här i kammaren. Jag läser innantill direkt ur det underlag vi fick:

Det är en hel del EU-lagstiftning som är på gång för textilier, och en rad nya lagar är att vänta för modeföretagen. EU vill se längre livscykler på kläder och skor och att de designas för att hålla längre och cirkulera längre. Fråga till SD: Den 1 april 2023 höjdes momsen för reparationer av bland annat skor och kläder från 6 procent till 12 procent. Detta stod Sverigedemokraterna bakom. Hur tänkte ni?

Martin Kinnunen (SD)

Anf. 214 Martin Kinnunen (SD)

Fru talman! Tack, Stina Larsson, för frågorna! Det var bra att Stina Larsson hade möjlighet att närvara på seminariet. Det hade inte jag. Jag satt i utskottsmöte just då. Vi hade hoppats ha en ersättare på plats på utskottsmötet så att jag hade kunnat gå på seminariet, men i dessa valtider är det inte alltid så lätt att ordna med sådant.

Fru talman! Frågan om just momsen på reparationer har diskuterats tidigare här i kammaren. Det skedde som sagt en höjning från 6 procent till 12 procent.

Jag kan konstatera att skillnaden i kronor för en normal reparation till följd av detta är minimal. Som konsument av barnkläder slits jag också med tanken när jag köper jeans till min son: Ska jag låta reparera de här, eller ska jag köpa nya? Det påverkas ju av kostnaden. Så är det för mig i alla fall.

Men 6 procents moms eller 12 procents moms kommer inte att ha någon betydelse. Det kommer fortfarande att bli en alltför stor kostnad att låta någon lappa ihop jeansen när jag inte kan göra det själv. Det får ingen betydande effekt över huvud taget.

Det är dock slagkraftigt och populärt hos oppositionen att plakata om det, men i sak har det ingen betydelse. Det problem vi har i hela västvärlden är att det är relativt kostsamt med arbetskraft. Det blir alltså relativt kostsamt att anlita arbetskraft som ska reparera jeansen. Ofta kan det kosta ungefär lika mycket att köpa nya jeans på Hennes & Mauritz eller Kappahl i stället för att låta reparera dem hos skräddaren. Det har att göra med att man har betydligt högre löner i Sverige än i de länder där man tillverkar dessa byxor.

Anf. 215 Stina Larsson (C)

Fru talman! Ja, arbetskraft är dyrt i Sverige. Jag tycker absolut att vi borde ändra på det, men det är kanske inte detta som är i fokus här, utan jag tänker på just frågan om reparationerna.

Jag kan säga att i sammanhanget var det ingen som instämde med Sverigedemokraternas ingångar i detta. Alla där upplevde att det har blivit en försämring när man inte kan få sina kläder reparerade på samma sätt som tidigare eftersom det också finns färre aktörer, alltså färre skomakare, skräddare etcetera.

Vad ska man då göra för att öka cirkulariteten när det gäller textilier? I all enkelhet tänker jag att detta inte är någon stor fråga för regeringen och Sverigedemokraterna. Den är inte prioriterad och finns inte så högt på dagordningen. Möjligtvis finns, som ledamoten nämnde, ett intresse för cirkularitet när man talar om avfallsbrottslighet och handel med sopor och avfall. Det dumpas ju en hel del kläder i andra länder, i Afrika exempelvis. Det påverkar miljön där något oerhört och får förödande konsekvenser för människor och ekosystem. Det är ju inte i första hand där man ska lösa problemet. Vi borde egentligen ta tag i det som är det grundläggande skälet till att kläder dumpas över huvud taget.

Textilindustrin står för 10 procent av de globala utsläppen. Den svenska konsumtionen är förödande för klimatet. Vi måste göra något här.

Vi har presenterat en mängd förslag som vi står bakom. Det handlar om kvotplikter och ett tydligare producentansvar när det gäller textilier inom EU.

Vad tycker Sverigedemokraterna att vi kan göra för att underlätta detta? Vi måste ta små steg i taget, till exempel genom att just sänka skatten på reparationer. Men vad finns det mer som vi skulle kunna göra? Vilka förslag har Sverigedemokraterna när det gäller att få ordning på cirkulariteten?

Martin Kinnunen (SD)

Anf. 216 Martin Kinnunen (SD)

Fru talman! Återigen: Vad gäller reparationerna finns det ingen analys som visar att den ändrade momsen hade någon effekt. Vi kunde inte skönja någon prissänkning på reparationerna när momssänkningen skedde, och det är heller ingen som har lyckats identifiera någon prisökning efteråt. Jag har i alla fall inte märkt det när jag har fått saker reparerade hos skräddaren.

Jag tror snarare att prisökningarna har berott på den höga inflationen. Detta har också krävt att vi i budgetarbetet tvingats hushålla ansvarsfullt med statens resurser.

Fru talman! Sedan gäller det återvinning. Det grundläggande, som jag ser det, är de nya affärsmodeller som skapas. Det är marknadsekonomin som driver detta. Vi ser en ökad popularitet i att sälja secondhand, från enskilda. Vi ser nya företag startas upp. Det är en positiv utveckling vi skönjer.

Grundproblemet när det gäller slit-och-släng-modet är egentligen människors preferenser. Människor gillar att variera sig när det kommer till mode. Så är det oavsett vad EU-kommissionen skriver i sina fina och mycket tråkiga dokument om att man ska sträva efter att gå runt med samma kläder år ut och år in. Det ska vara hållbara kläder, kläder som kanske har producerats i Europa och som håller i flera år. Vanligt folk tycks faktiskt föredra att kunna variera sig mer. Man vill följa olika typer av trender. Det grundläggande problemet här ser jag är människors preferenser, och jag ser inte riktigt att man över en natt kommer att kunna förändra detta.

Det krävs nog opinionsbildning. Man måste förändra hur man reflekterar över saker och ting. Men jag tror också att man ska vara lite ödmjuk, när man jobbar i detta hus och har en ganska bra lön, gentemot människor som kanske köper kläder av sämre kvalitet, som är betydligt billigare.

Andrea Andersson Tay (V)

Anf. 217 Andrea Andersson Tay (V)

Fru talman! Enligt FN:s internationella resurspanel är ineffektiv resursanvändning orsak till hälften av världens klimatutsläpp, och den har orsakat 90 procent av förlusten av biologisk mångfald.

Resursförbrukningen är ojämnt fördelad både globalt och nationellt. En mer jämlik fördelning av resurser är en förutsättning för att en kraftigt minskad total resursanvändning ska kunna kombineras med en god materiell standard för alla. Omställningen till ett hållbart samhälle måste märkas mest bland dem som i dag har störst klimatpåverkan och som förbrukar mest resurser.

År 2022 presenterades för första gången en kartläggning av hur cirkulär Sveriges ekonomi är. Den analysen av hur Sverige konsumerar material visar att Sverige bara är cirkulärt till 3,4 procent. Det globala genomsnittet ligger på 8,6 procent. När det kommer till resursutvinning och resursanvändning visar det sig att Sverige hör till de länder som ligger sämst till i undersökningen.

Enligt en rapport från det tyska naturvårdsverket behöver materialfotavtrycket hållas inom gränsen 5-8 ton per person och år till 2050. Sverige förbrukar i dag cirka 25 ton per person och år. Det innebär att vårt materialfotavtryck behöver minska med 70-80 procent för att vi ska kunna hålla oss inom de planetära gränserna. Vänsterpartiet anser därför att Sverige måste anta mål om minst 75 procents minskning av materialfotavtrycket till 2050. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Det är politikens ansvar att införa regleringar och styrmedel för att uppnå ett mer resurseffektivt samhälle. Initiativ från marknaden och konsumenterna kan ta oss i rätt riktning, men det kommer att vara otillräckligt för att vi i tid ska nå en hållbar cirkulär ekonomi. I en cirkulär ekonomi är livslängden på material och produkter längre och utvinningen av naturresurser mindre. För det krävs miljöanpassad och giftfri produktion och att avfall används som en resurs. Det handlar om att i ökad utsträckning återanvända, reparera, återvinna, hyra och dela varor. För att det ska fungera krävs att konsumenter får relevant information och att det skapas strukturer som möjliggör för människor att dela och återbruka varor. Det är inte hållbart att ständigt utvinna nya råvaror och tillverka nya saker för att sedan låta dem hamna på soptippen.

Vänsterpartiet har länge jobbat för åtgärder som förlänger livslängden på det vi producerar. Vi vill införa förbud mot planerat åldrande och förbjuda handeln att slänga nya varor och mat som går att äta. Vi vill också öka kraven på producenterna för att underlätta återvinning och återanvändning. En mycket liten del av den plast som produceras återvinns i dag, även i Sverige. Om antalet plastsorter minskade skulle återvinningen underlättas.

Fru talman! Klimatomställningen kommer att kräva större tillgång till vissa metaller. I dag importerar Europa och Sverige till stor del dessa. Vänsterpartiet är öppet för att Sverige kan behöva bryta en del av de här metallerna inom landet för att minska vår egen sårbarhet och bidra till Europas klimatomställning. Men all gruvbrytning innebär stor påverkan på miljön och lokalsamhället, och därför krävs en gedigen miljöprövning.

För att minska behovet av nya gruvor behövs politiska åtgärder för att effektivisera användningen och återbruka och återvinna produkter i högre utsträckning. Styrmedel som gör att det blir dyrare att använda nyutvunna råvaror än återvunna måste införas.

Fru talman! För att material ska kunna cirkulera i samhället krävs också att de är giftfria. Tyvärr är vi långt ifrån den målbilden i dag. Det är både skrämmande och upprörande att vi har kemiska ämnen på marknaden i Sverige och Europa som kan ge allvarliga hälsoskador och orsaka förödande effekter i miljön.

Enligt FN står mänskligheten på global nivå inför tre stora kriser: global upphettning, förlust av biologisk mångfald och föroreningar. Vår användning av kemikalier bidrar till alla dessa tre kriser. Kemikaliebranschen ligger trea på listan över de sektorer inom industrin som släpper ut mest växthusgaser globalt. En stor del av de kemikalier som produceras är skadliga för människors hälsa och för andra arter och bidrar därmed till förlust av biologisk mångfald. Ett exempel är att antalet insekter har minskat dramatiskt de senaste decennierna till följd av användning av bekämpningsmedel.

80 procent av EU:s medborgare oroar sig för hur deras hälsa påverkas av kemikalier i vardagsprodukter. Det är inte utan anledning. Användningen av hormonstörande ämnen inom EU har beräknats kosta samhället 150 miljarder euro om året i sjukvårdskostnader och minskad produktivitet. De hälsorelaterade kostnaderna orsakade av PFAS har beräknats till över 50 miljarder euro varje år. Ett forskningsprojekt som har samlat in prover från tusentals människor runt om i Europa visar på utbredd förekomst av hälsoskadliga kemikalier i våra kroppar, i många fall i nivåer som man vet innebär risker för hälsan.

Vid bedömning av kemikalier borde försiktighetsprincipen gälla. Det innebär att förebyggande åtgärder ska vidtas när det finns farhågor om hot mot hälsa eller miljö, även om det råder osäkerhet. Inga nya kemikalier borde börja användas innan deras eventuella negativa påverkan har utretts. Kemikalier med egenskaper som inte är tillräckligt kända ska bedömas som farliga tills de har granskats.

EU-kommissionen antog 2020 en kemikaliestrategi som syftar till att förbättra skyddet för hälsa och miljö och främja innovation av säkra och hållbara kemikalier. Det är viktigt att den höga ambitionsnivån i kemikaliestrategin omsätts i lagstiftning. Framför allt EU:s kemikalielagstiftning Reach är i stort behov av förbättringar. En uppdatering av Reach har varit aviserad sedan länge men har skjutits upp efter påtryckningar från kemikalieindustrin. Det är av yttersta vikt att revideringen av Reach genomförs så snabbt som möjligt och att arbetet präglas av en hög ambitionsnivå.

En rad kemikalier som används i dag måste begränsas eller förbjudas. Det handlar till exempel om bisfenoler, ftalater och bromerade flamskyddsmedel. Inte minst handlar det om PFAS.

PFAS hittas i dag nästan överallt i miljön. Ämnena finns i en mängd olika produkter, bland annat textilier, matförpackningar, smink, mobiltelefoner och brandskum. De kan sprida sig långa sträckor och finns därför i dag över hela jorden. Vi vet att en rad PFAS är reproduktionsstörande, och flera misstänks vara cancerframkallande. Inom kemikalieindustrin har riskerna med PFAS länge varit kända, men producenterna har valt att inte offentliggöra den informationen och dra tillbaka ämnena. I stället har de fortsatt att tillverka dem i allt större mängder. Därmed har detta kunnat spridas i miljön och till oss människor genom vattnet vi dricker, maten vi äter och de saker vi omger oss med. Att det har kunnat ske är ett bevis på att dagens kemikalielagstiftning inte fungerar och måste skärpas.

De som har drabbats allra hårdast av PFAS-föroreningar är de boende i Kallinge i Blekinge. På grund av Försvarsmaktens användning av brandskum med PFAS förorenades deras vattentäkt. De har nu världens högsta halter i blodet. Trots att de har förgiftats på grund av statlig verksamhet har de inte fått någon hjälp eller kompensation från staten.

Förra veckan frågade jag Ulf Kristersson om regeringen tänker göra något för att de drabbade ska få den vård de behöver, men det visade sig att han inte ens kände till frågan. Det är pinsamt. Här har vi den kanske största kemikalieskandalen i Sverige sedan 70-talet, där 5 000 personer har blivit förgiftade och kämpat i över tio år för upprättelse, och statsministern har inte ens märkt någonting. Jag hoppas att regeringen skärper sig och ser till att de drabbade får hälsokontroller, för så här kan det inte få gå till i Sverige.

Fru talman! Det är av yttersta vikt att vi så snabbt som möjligt förbjuder de här ämnena. Kemikalieinspektionen har tillsammans med kemikaliemyndigheter i fyra andra europeiska länder tagit fram ett förslag som kraftigt skulle begränsa användningen av PFAS inom EU. Vänsterpartiet välkomnar förslaget och vill att det genomförs snarast utan att urvattnas. Vi får i dag främst i oss PFAS via inomhusmiljön och via mat och dricksvatten. Även om ämnena skulle förbjudas i dag kommer de att fortsätta att cirkulera i miljön under lång tid framöver, och vi kommer även i framtiden att hitta dem i livsmedel.

Myndigheterna måste arbeta för att minska människors exponering via mat och vatten. Det kan till exempel ske genom att stoppa försäljning av mat från förorenade områden och uttag av dricksvatten från förorenade vattendrag och genom sanering. Vänsterpartiet vill att regeringen inför etappmål i miljömålssystemet om att mat och dricksvatten ska vara fria från PFAS. Jag yrkar bifall till reservation 39.

Fru talman! Erfarenheten från de senaste decennierna lär oss att det inte räcker att förbjuda enstaka ämnen. Det räcker inte heller att se till att konsumenter får bättre information, utan kemikalielagstiftningen måste stärkas i grunden. Vi måste reglera kemikalier i grupp. Vi måste också hantera hur kemikalier fungerar i blandningar.

Det är industrin som ska ha bevisbördan. Det är industrin som ska bevisa att ämnen behövs och att de inte är skadliga. Först då ska de kunna släppas ut på marknaden. Låt oss slippa fler skandaler med giftiga ämnen som skadar människor och miljö.

(Applåder)