Demokrati för det nya seklet

Anf. 1 Nils Fredrik Aurelius (M)

Ärade riksdagsledamöter! Vår vän och kollega Rinaldo Karlsson rycktes hastigt och oväntat ifrån oss på skärtorsdagen under en skotertur i Arjeplogsfjäl- len. Rinaldo Karlsson, som var född 1942, växte upp i Clemensnäs och var vid sin död bosatt i Skellefte- hamn. Han gick åtta år i skolan, i den gamla enhets- skolan, och började arbeta redan när han var femton år. Han var metallarbetare och i många år fackligt aktiv i Svenska metallindustriarbetareförbundet och LO, där han även innehade många förtroendeposter. Han var också kommunalt engagerad, bl.a. som le- damot i kommunfullmäktige i Skellefteå åren 1979- 1988. Rinaldo Karlsson kom in i riksdagen år 1986 och hade med sina femton år i riksdagen en lång och gedigen erfarenhet av riksdagsarbetet. Han var leda- mot i socialutskottet sedan 1988 och suppleant i soci- alförsäkringsutskottet sedan 1991. Han var också suppleant i utbildningsutskottet 1986-1991. Rinaldo Karlsson var Socialdemokraternas talesman i alko- hol-, narkotika- och tobaksfrågor och hade regering- ens uppdrag som styrelseledamot i Kriminalvårdssty- relsen och som ordförande i Statens folkhälsoinstituts insynsråd. Han var också ledamot i Narkotikakom- missionens referensgrupp och tidigare ordförande i Alkoholinspektionens insynsråd. Vi - hans riksdagskolleger - kommer att sakna en god kamrat och en fin kollega. Vi minns en levande, omedelbar och skojfrisk person som rakryggad stod upp för det han värnade om. Han sade själv att hans förebilder inom politiken var de äldre lokala arbetar- kämparna, som trodde på idén om att föra demokratin framåt och stärka landet för de sämst ställda. Det var välfärdsfrågorna - ATP-striden i slutet på 50-talet - som förde honom in i politiken och som också ur olika aspekter präglade hans fortsatta politiska och fackliga verksamhet. Med rötterna och hjärtat i Väs- terbotten var han även en sann förkämpe för utveck- lingen i länet och hembygden. Våra tankar går i dag till Rinaldo Karlssons fa- milj. Vi vet att han tänkte lämna riksdagen i höst för att få mer tid till familjen, hustru Marianne, två dött- rar och barnbarn, och en möjlighet att leva ett friare och mindre inrutat liv. Vi vill uttrycka vår varma medkänsla med de an- höriga och lyser nu frid över hans minne. Vi hedrar detta med en stunds tystnad.

Anf. 1 Nils Fredrik Aurelius (M)

Anf. 3 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Det är både svårt och lätt att tala om demokratin. Det är lätt i den meningen att de demo- kratiska principerna och de demokratiska begreppen är centrala i den politiska diskursen, om jag får an- vända ett missbrukat uttryck. Det finns ett oreserverat stöd för demokratins principer bland nästan alla poli- tiska krafter och alla politiska krafter som finns repre- senterade i den svenska riksdagen. Det är ganska lätt att vara ense så länge man hål- ler sig någorlunda abstrakt och övergripande. Det är också ganska lätt att se demokratins brister och hoten mot demokratin. Det gör att det i viss mening är lätt att tala om demokrati. Men det är också svårt att tala om demokrati. Just abstraktionsnivån gör att man lätt förlorar kontakten med den konkreta politiska, sociala och ekonomiska verklighet där demokratin förverkli- gas eller inte förverkligas. Det är ofta svårt att hitta de reformer, förändringar och åtgärder som skulle kunna komma åt de problem som vi ser. Regeringens proposition Demokrati för det nya seklet är väl delvis en illustration av det för- hållandet. Propositionen har kritiserats och beskyllts för att vara en pratproposition fylld av fluffiga for- muleringar men med väldigt lite av konkreta förslag. Vid en ytlig betraktelse kan man tycka att det lig- ger en del i detta. Kritiken är också delvis missriktad, menar jag. Visst är det mycket prat i propositionen, men det är också viktigt att prata om demokrati. Regeringen och utskottsmajoriteten ansluter sig till ett uttryck från Demokratiutredningen: deltagar- demokrati med deliberativa kvaliteter - dvs. tanken att demokrati måste vara någonting mer än det for- mella regelverk som innebär bl.a. val vart fjärde år. Det måste innebära att medborgarna deltar i den poli- tiska processen även mellan valen, och det betonar dialogens och samtalets betydelse i den politiska processen. Detta är inte bara fluffiga formuleringar. Det är faktiskt en viktig avgränsning mot andra demokrati- uppfattningar. Det är framför allt en avgränsning mot den elitdemokratiska uppfattning som inte betonar folkstyret eller folkmakten som demokratins kärna utan bara ser till möjligheten för folket att med nå- gorlunda jämna mellanrum byta ut den elit som ska styra över landet. Där ser man politiska passivitet snarast som ett hälsotecken. Detta är en cynisk och apologetisk demokratiuppfattning - apologetisk i den meningen att den att den snarast är till för att motive- ra och legitimera den politiska och demokratiska passiviteten i framför allt USA. Denna demokratiupp- fattning har, kan vi notera, ett mycket svagt stöd i Sverige och Sveriges riksdag. Det är bra. Som sagt, det finns mycket att säga om demokra- tifrågor, och jag hinner inte komma in på mer än en bråkdel av dem. Problemet med propositionen är inte så mycket vad som står i den - det mesta i propositionen är alldeles utmärkt. Problemet är att propositionen, lik- som stora delar av demokratidebatten undviker det stora problemet även om faktiskt Nils Fredrik Aureli- us och Moderaterna brukar vara inne på det ibland. Det handlar om förhållandet mellan å ena sidan den politiska sfären, där demokrati förutsätts råda, och å andra sidan den icke offentliga eller privata sfären, där andra regler råder. I den offentliga sfären har vi demokrati, och där fattar vi beslut om lagstiftning och sådant. I den pri- vata sfären råder personliga relationer, och där base- ras beslutanderätten snarast på ägande. Här i kamma- ren beslutar vi om lagstiftning. Hemma beslutar jag vilken skjorta jag ska ta på mig, och jag beslutar i kraft av mitt ägande av skjortan. Så långt är det inga problem. Jag tror att vi inte ska fatta demokratiska beslut om klädedräkt åt var och en av oss. Problemet uppkommer i den sfär som är samhäl- lelig till sin karaktär - den berör oss alla, den hänger samman med hela samhället och den har avgörande betydelse för hela samhällsutvecklingen - dvs. pro- duktionens och ekonomins sfär. Där är maktrelatio- nerna inte baserade på demokratins principer utan på äganderättens principer. Där uppkommer konflikter och svårigheter, och där finns roten till de demokra- tiska problem som vi kan se. Jag tillhör ett parti som tog sig före att försöka väcka liv i arbetarrörelsens diskussion om den eko- nomiska och industriella demokratin. Vi hade en konferens och vi antog ett dokument. Det blev på sina håll ett väldigt liv om detta, vilket väl visar att detta är en nödvändig diskussion. Svårigheten med att komma till rätta med demo- kratins problem genom olika slag av förändringar i regelverket har att göra med att demokratins problem inte ligger inom den politiska sfär där demokrati råder. Roten till problemet ligger utanför denna sfär, i den ekonomiska och samhälleliga verkligheten. Där- för kan man inte med regelförändringar inom den politiska sfären komma åt de problem som beror på förhållanden utanför denna sfär. Men det innebär inte att vi inte ska försöka putsa och fila på det politiska system som vi nu har. Det gör vi i viss utsträckning med de beslut som vi nu ska fatta. Tiden går, och jag hinner inte utveckla detta när- mare. Jag ska kort referera de reservationer som trots allt även Vänsterpartiet har. Reservationerna handlar om åldergränsen för rösträtt, rösträtt för utländska medborgare, frågan om kommunala utjämningsman- dat, obligatoriska miljönämnder i kommunerna och möjligheten till direktval till kommundelsnämnder. Vi har en motivreservation tillsammans med Social- demokraterna när det gäller indelningsfrågorna. Vi anser att frågorna om folkinitiativ och folkomröstning bör beredas ytterligare. Samtliga dessa reservationer står Vänsterpartiet naturligtvis bakom, men för tids vinnande yrkar jag inte bifall till dem. Däremot yrkar jag bifall till reser- vation 23 om krav vid entreprenadupphandlingar, och reservation 24, som är en reservation tillsammans med Socialdemokraterna om insynen i fristående skolor. Båda dessa reservationer berör det problem som jag tidigare tog upp, alltså friktionen mellan å ena sidan demokratin, den politiska logik som vi är vana vid här i kammaren och i kommunfullmäktige osv., och å andra sidan en annan logik i den privata sfären, där demokrati inte råder. Nu finansierar vi med skat- tepengar verksamheter som bedrivs av privata före- tag. Då uppkommer frågan: Bör vi inte ha rätt att ha samma insyn i dessa entreprenadföretags verksam- heter som vi har i den egna kommunens verksamhet? Jo, självfallet måste vi kunna ställa det kravet. Här går vi några små steg i den riktningen. Det är bra, men vi tycker inte att vi går tillräckligt långt. Därför yrkar jag bifall till reservation 23. När det gäller reservation 24 om insyn i fristående skolor har vi även där velat gå något längre. Det re- geringen föreslår är bara en möjlighet för regeringen, eller den myndighet som regeringen utser, att före- skriva att man ska ha den här insynen i viss mån. Vi hade velat ha en skarpare skrivning som reglerar detta. Som framgår av vårt särskilda yttrande förenar vi oss med Socialdemokraterna i en gemensam reser- vation vad gäller detta. Tyvärr kan vi än en gång konstatera att Miljöpartiet tillsammans med de bor- gerliga partierna här inte vill försvara offentlighets- principen och insynen i denna typ av verksamhet, vilket jag beklagar.

Anf. 4 Nils Fredrik Aurelius (M)

Fru talman! Mats Einarsson förefaller att se detta med den privata sfären, den som inte är politiskt styrd, som något av ett problem. Marknadsekonomin är ju det system som bygger på enskilt ägande och fria byten. Om jag förstår Mats Einarsson rätt tycker han att det är för mycket av sådant och att politikerna borde bestämma mer. Det är alldeles tydligt att det är det han menar. Frågan är om demokratin då blir bättre. Jag ställer följande fråga till Mats Einarsson: Är inte marknadsekonomin en förutsättning för den väs- terländska demokratityp som vi har t.ex. här i Sveri- ge? Om det inte är så, var vänlig nämn något exempel på att demokrati i vår mening har kunnat förenas med något annat ekonomiskt system.

Anf. 5 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Ja, jag anser att det är ett problem att vi har för lite av demokrati i vårt samhälle. Jag anser att det är ett problem ur demokratisk synpunkt att större delen av det som utgör basen för hela vårt sam- hälle, nämligen produktionen och ekonomin, inte styrs enligt demokratiska principer. Jag erkänner att jag anser att det är ett problem. Frågan om marknad eller planering är delvis en annan fråga. Jag anser att marknaden är ett helt nöd- vändigt instrument i varje avancerad ekonomi. Men jag tror inte att det är det som Nils Fredrik Aurelius egentligen är ute efter. Han frågar om kapitalism, vilket ju är någonting annat även om den också kan innehålla en marknad, är en förutsättning för demo- kratin. Nej, jag tror inte det. Då säger Nils Fredrik Aurelius att jag ska visa ett annat exempel. Men jag kan inte visa något sådant exempel. Men därmed faller ju inte skälen för att verka för en utvidgning av demokratin även på ekonomins område. Detta är naturligtvis fullt möjligt, och det är dessutom nöd- vändigt.

Anf. 6 Nils Fredrik Aurelius (M)

Fru talman! Jag ansträngde mig faktiskt för att de- finiera begreppet marknadsekonomi för att minska Mats Einarssons förvirring något. Det är alltså ett system med enskilt ägande och fria byten. Ökar de- mokratin om man minskar det enskilda ägandet och rätten till fria byten? Är det Mats Einarssons uppfatt- ning? Om vi helt eliminerar det enskilda ägandet, utom möjligen i fråga om skjortor eller vad det var som Mats Einarsson talade om i sitt första inlägg, är demokratin då total? Är det så jag ska uppfatta Vänsterns demokratiuppfattning?

Anf. 7 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Nej, det är naturligtvis en fullständig missuppfattning som snarast styrs av retoriska behov än av intellektuell hederlighet. Om man eliminerar det enskilda ägandet får man självfallet inte med automatik demokrati i stället. Man kan få någon an- nan typ av diktatur i stället. Det är inte heller så att det enskilda ägandet i motsats till det statliga ägandet står i motsättning till demokratin. Tvärtom tror jag att ett ökat enskilt ägande, t.ex. ett ökat och demokratiskt kooperativt och kanske arbetarstyrt ägande, i stället för kanske statligt ägande i den meningen skulle kun- na vara ett steg i en demokratisk riktning. Det är inte så att det enda alternativet till den kapitalets diktatur, om jag får säga så, som vi trots allt har i den ekono- miska sfären är statliga företag. Alternativet kan mycket väl vara och är, menar jag, att bygga en de- mokrati underifrån på de arbetandes villkor och med deras deltagande.

Ingvar Svensson (Kd)

Anf. 8 Ingvar Svensson (Kd)

Fru talman! Mats Einarsson brukar beteckna sig som kommunist. Och jag har lärt mig att i den tradi- tionella kommunistiska ideologin omfattar politiken allt i livet, alla livsområden. Man kan då säga att Mats Einarsson reviderar denna uppfattning genom att säga att den politiska sfären är begränsad. Man kan då säga att allt hopp tydligen inte ute när det gäller Mats Einarsson. Fru talman! Först vill jag notera att delvis på grund av att demokratipropositionen kom sent finns det ett antal förslag som nyligen avhandlats av ut- skottet och kammaren. Vi för vår del har därför inte velat köra repriser på reservationer i denna omgång. Det gäller t.ex. författningsöversyn, den kommunala självstyrelsen, renodlade personval och regionala självstyrelseorgan. Vi har i ett särskilt yttrande mar- kerat detta. I vår motion med anledning av propositionen har vi tagit upp ett antal av dessa områden och noterat att krav väckts i annat sammanhang. Regeringens demokratiproposition innehåller någ- ra praktiska förslag av administrativ karaktär samt ett mer skarpt förslag om medborgares rätt att väcka medborgarförslag som ska behandlas i kommunfull- mäktige inom ett år. I övrigt påminner propositionen mer om en skrivelse till riksdagen där regeringen redovisar sin hållning. Den är alltså, som Nils Fredrik Aurelius tidigare sade skäligen tunn även om den är mångordig. Fru talman! Människan existerar i spänningsfältet mellan gott och ont. Hennes inneboende förmåga att skilja på rätt och fel ger henne samtidigt en stor po- tential och stora möjligheter att skapa ett gott sam- hälle. Hon har möjlighet och förutsättningar att ut- veckla sina personliga resurser och sin personlighet. I detta ligger tydliga drivkrafter att förändra männi- skors villkor i en positiv riktning bort från fattigdom, okunnighet och kränkande behandling. Människans ofullkomlighet innebär att för mycket makt inte får läggas i en enskild människas, en en- skild grupps eller ett enskilt partis händer. Det krävs alltid någon form av balansskapande maktdelning. Ofullkomlighetstanken ger också en realistisk grund för synen på demokratin som arbetsform. Ingen per- son, inget parti och ingen grupp vet allt om hur ett samhälle ska skötas, men genom samarbete kan det gemensamma bästa främjas. Kristdemokratin bygger bl.a. på idén om alla människors lika värde och att deras värdighet inte får kränkas. Den moderna demokratin är den bästa sty- relseformen eftersom den utgår från denna värde- grund. Denna värdegrund bör även prägla beteendet medborgare emellan. Den innebär att medborgarna måste visa tolerans gentemot varandra och respekt för de människor man inte är överens med. Värderingen ger skäl för empati och solidaritet, för ett engage- mang och ansvar som sträcker sig utöver egenintres- se, familjeband, kön, etnicitet, religion och så vidare. På denna värdegrund byggs den mellanmänskliga tillit, som i sin tur är en förutsättning för att konflikter ska kunna lösas på fredlig väg. Om inte denna värde- grund ständigt poängteras, prövas och vårdas riskerar den att undergrävas och förtvina. Frånvaron av denna värdegrund bereder plats för maktmissbruk, elitism och i förlängningen något mycket värre. Den moraliska grunden för demokratin formas i de sociala sammanhang som utgör ett samhälle. Gi- vetvis är hemmet och familjen, skolan, kyrkor, före- ningar, organisationer och folkrörelser av största betydelse. En demokratisk stat är beroende av att det finns ett värdevitalt samhälle med levande och med- vetandegjorda moraluppfattningar hos enskilda och grupper, samt att de moraluppfattningar som där finns ger grund och stöd för demokratin. Det ideal som Kristdemokraterna framhäver är en demokrati där varje medborgare ges möjligheter till deltagande, inflytande och delaktighet, inte bara vid valtillfället utan kontinuerligt. För det krävs att ar- betsformerna inom det representativa politiska syste- met, den offentliga förvaltningen och partierna ut- vecklas så att det aktiva deltagandet uppmuntras och att verkligt inflytande kan uppnås. En fungerande demokrati förutsätter jämställdhet mellan kvinnor och män. Fru talman! De dygder som vi vill lyfta fram som betydelsefulla för medborgarandan går tillbaka till den klassiska och den kristna kulturen i västerlandet. Det handlar om de fyra kardinaldygderna rättvisa, måttfullhet, mod och praktisk klokskap. Rättvisa rör relationer människor emellan. Var och en försvarar sina men respekterar också andras rättigheter. Mått- fullhet innebär att förnuftet bör råda över alltför vid- lyftiga önskningar. Mod betyder en moralisk styrka att våga möta faror och stå upp mot oförrätter. Det handlar om civilkurage och integritet, vilket innebär att uppriktigt både söka och stå för sanning och rätt, inte minst när det är inopportunt. Under påskveckan då vi faktiskt hade lite ledigt läste jag med stort intresse en bok just om den fjärde dygden, klokheten. Den heter just De prudentia. Jag är inte latinare, men det lär betyda klokhet. Den är skriven av Ola Sigurdson. Ola Sigurdson säger att det är viktigt att fundera över det moraliskt goda men också hur vi kommer dit. Han konstaterar det med anknytning till Aristoteles. Demokratidebatten hand- lar givetvis om värden som grund för samhällsarbetet men i stor utsträckning om hur vi ska få det goda samhället. Omdömesförmågan, erfarenheten och klokheten spelar förstås en stor roll i denna process. Den politiska gemenskapen och auktoriteten är till för det civila samhällets medlemmar och gemenska- per, inte tvärtom. Dess roll visavi det civila samhället är rättsskipande, reglerande, koordinerande och stöd- jande. För att dessa verksamheter ska kunna ske på rätt sätt, dvs. på ett sätt som respekterar människornas naturliga rättigheter och det civila samhällets legitima självbestämmande, bör staten låta sig vägledas av subsidiaritetsprincipen. Det är en klok princip. Den löser inte gränsdragningsfrågor om kompetens med automatik, men den är ett väldigt bra arbetsverktyg för det politiska tänkandet. Självklart innebär subsidiaritetsprincipen att en gemenskapsnivå ska begränsa sin verksamhet till just de uppgifter för vilka de tidigare s.k. underliggande nivåerna inte var tillräckliga. Det tänkande för vilket subsidiaritetsprincipen är en exponent bejakar alltså tillskapandet av nya högre gemenskapsnivåer men ställer sig samtidigt avvisande till alla centralistiska tendenser, dvs. försök att till en högre nivå överföra uppgifter som ändamålsenligt kan lösas av de lägre mindre gemenskaperna. Just ordet ändamålsenlighet är mycket central i principen. Större gemenskaper och högre nivåer har en sub- sidiär, dvs. stödjande, roll visavi enskilda och mindre gemenskaper i deras relation till mellanliggande nivå- er, i händelse av begångna orätter. Detta är en aspekt av subsidiaritetsprincipens logik som ibland glöms bort. Jag noterar t.ex. att i dag går motionsrätten ut vad gäller sanktionsförfarande gentemot kommuner som trotsar domstolsbeslut. Detta är ett stöd för individen i förhållande till mellanliggande nivå som är ett gott exempel i sammanhanget. Fru talman! Mot denna bakgrund talar alltså mycket för att subsidiaritetsprincipen bör vara ett styrande arbetsverktyg även för den nationella nivån i Sverige. Den bör ges en normerande roll. Den kan dock inte fastställas som sådan utan en grundlig genomgång av principen och dess effekter för svensk förvaltning och politik. Regeringen bör därför till- kalla en utredning som får i uppgift att genomföra ett nödvändigt analysarbete i syfte att göra den till en vägledande norm för den demokratiska uppbyggna- den. Därför vill jag yrka bifall till reservation 3. Fru talman! Några ljuspunkter i betänkandet att helt kort uppmärksamma är att regeringssidan har fått vika sig vad gäller försöket med dubbla insynsmöj- ligheter i fristående skolor. Glädjande är också att det finns en majoritet bakom kravet på ett folkinitiativ avseende kommunala folkomröstningar, som Nils Fredrik Aurelius här tidigare var inne på. Vidare är det positivt att Moderaterna och Folkpartiet ställer sig bakom det kristdemokratiska kravet på en utredning om en mer oberoende kommunrevision. Den tanken har framtiden för sig. Vårt krav på att kommunerna ska ha rätt att själva disponera sina egna resurser på barnomsorgssidan utan lagliga hinder har också vunnit ökad anslutning. Fru talman! Vi står självfallet bakom alla våra re- servationer men nöjer oss, som sagt, med att yrka bifall till reservation 3.

Åsa Torstensson (C)

Anf. 9 Åsa Torstensson (C)

Fru talman! Brukarinflytande, folkomröstningar, delaktighet och 10 000 nya förtroendevalda - ja, det var en framtidsvision som demokratiministern målade upp när hon för tre och ett halvt år sedan tillträdde på den nya ministerposten i den socialdemokratiska regeringen. Denna ministerpost skulle betona vikten av att lyfta fram demokratifrågorna till debatt och till agerande för att finna nya demokratiska former och redskap i 2000-talets Sverige. Många gånger har vi här i riksdagens kammare debatterat lågt valdeltagande och ungas brist på enga- gemang i olika politiska partier t.ex. Och många är vi som, när vi ställt frågor om vad den socialdemokra- tiska regeringen tänker göra med alla förslag som diskuterats och med alla utredningar som tillsatts och avslutats, ständigt har fått samma svar. Om det inte har varit en hänvisning till en ny utredning som till- satts har socialdemokratiska riksdagsledamöter hän- visat till den stora demokratiproposition som skulle hantera alla förslag som tidigare diskuterats i konsti- tutionsutskottet och som sedan avslagits i kammaren. Nu, fru talman, kan vi börja summera när det gäll- er den socialdemokratiska demokratiministern och den socialdemokratiska regeringens period och där- med den förda demokratipolitiken och dess sam- stämmighet med visionerna. Som en parentes måste jag få kommentera att hela propositionen dessutom höll på att bli hanterad just som en parentes med hänvisning till att de flesta frå- gor redan hanterats i andra betänkanden och därmed i princip redan avslagits. Tyvärr visar det sig åter att det är fråga om samma argument som tidigare använts i andra betänkanden när det gäller förslag om hur nya demokratiska red- skap kan utvecklas och prövas och hur de kan använ- das i praktiken. Inte heller i den efterlängtade demo- kratipropositionen finner vi de svaren eller frågorna, utan nu hänvisas många av förslagen från Socialde- mokraternas sida till Kommundemokratikommitténs utredning. Därmed har vi åter lyckats förpassa alla tänkta eller tänkbara förslag till en byrålåda, bort från den dagliga politiska agendan. Fru talman! Nej till kommundelningar och där- med till fler förtroendevalda, nej till starka direktval- da regioner, inskränkningar i kommunal självstyrelse samt nya lagar som beskär den lokala demokratin - ja, fru talman, det är så verkligheten ser ut. Delaktig- het, inflytande och gemenskap eller byråkrati, topp- styrning och överhet är två olika sätt att beskriva ett samhälle och synen på demokrati och människors engagemang. Det står var och en fritt att utifrån de här två olika beskrivningarna göra sin tolkning av den framlagda propositionen. Fru talman! Centerpartiets ambition är att stärka människors självbestämmande. Därmed menar vi att människors möjligheter att råda över sig själva enskilt och tillsammans måste stärkas. En förutsättning för detta är att beslut fattas så nära och tillsammans med de människor som berörs av frågeställningarna. Där- för har vi varit förväntantansfulla inför regeringens proposition Demokrati för det nya seklet. Vi var nog inte ensamma om den förväntansfullheten, speciellt som det tagit sådan tid för regeringen med demokra- timinister Britta Lejon i spetsen. Tyvärr var alltså vår förväntan förgäves. Aldrig förr har det tagit så lång tid att få fram en proposition med ett så svagt resultat - detta trots att regeringen har följt Centerpartiets krav på bl.a. medborgerlig förslagsrätt i fullmäktige, självförvaltningsorgan och rätten att behålla politiska uppdrag trots avflyttning. Vi kan inte längre låta den allvarliga utveckling som pågår i Sverige fortsätta. Valdeltagandet har börjat sjunka. Alltfler förtroendevalda i kommunerna väljer att hoppa av. Mer än var tionde politiker har valt att göra det. Vi kan inte blunda för det ansvar som vi har. Tyvärr är det ingen slump att antalet av- hopp accelererar just under en socialdemokratisk regering. Fru talman! En förnyad och levande demokrati handlar om att alla människor ska vara delaktiga och ansvariga för gemensamma angelägenheter. Det handlar om en konsekvent decentraliseringspolitik som tar fasta på att makten ska flyttas dit där den hör hemma - till människor, enskilt och i gemenskap. Det måste vara slut på regeringens tomma ord och löften angående dess omsorg om demokratin. Centerpartiets synsätt innebär att vi ställer oss bakom ett deltagardemokratiskt ideal där människor inte bara tillåts utan också förväntas delta i det ge- mensamma beslutsfattandet. En förutsättning för att detta ska vara möjligt är att människors deltagande också får leda till faktisk påverkan genom ett decent- raliserat beslutsfattande och genom tydliga direktde- mokratiska inslag. Det är fråga om ett starkt decent- ralistiskt synsätt som betonar den frivilliga samverkan mellan människor som grunden för beslutsfattande. Det civila samhället, familjen, kvarteret, vänkretsen och föreningarna stärks också som demokratiska arenor. Utgångspunkten för ett förnyat folkstyre är därför en radikal och konsekvent decentralisering av politis- ka beslut till lägre beslutsnivåer. Framför allt bör det kommunala självstyret tydligare grundlagsfästas. Det lokala demokratiska självbestämmandet ska också stärkas i förhållande till högre beslutsnivåer. Med detta stärks i realiteten folkets rätt att delegera makt underifrån. Tyvärr väljer regeringen gång på gång en mer centralistisk lösning. Centerpartiet fortsätter dock att föra talan om en stärkt deltagardemokrati. För några år sedan var vi det enda partiet i riksdagen som skrev motioner om en förbättrad demokrati. Glädjande nog börjar nu alltfler riksdagspartier inse vikten av detta, dock inte regeringen. Kommunal självstyrelse samt regionalisering lig- ger i vår blickpunkt med direktvalda självstyrelseor- gan. Makten bör delegeras till medborgarna och dele- gation underifrån, såväl enskilt som i samverkan och i lokala beslutande församlingar, ges ett större utrym- me. Kommunen bör bli mer självständig i förhållande till staten och ansvara för uppgifter som inte nödvän- digtvis måste hanteras på statlig nivå. Statens upp- gifter bör följaktligen bli färre, men dess kärnuppgif- ter får inte försvagas. Därmed yrkar jag bifall till reservation 4 som in- nehåller krav på en grundlagsutredning med underi- frånperspektiv. Fru talman! Vi hävdar att detta är ett i grunden annorlunda förhållningssätt än det som präglar dagens svenska demokrati där de politiska institutionerna alltmer har reducerats till leverantörer av tjänster och service till medborgarna. Ett starkt deltagardemokratiskt samhälle med tyd- liga redskap för var och en av medborgarna att även mer direkt påverka vem som ska vara deras företräda- re är också ett led i detta. Därför är Centerpartiet förespråkare av t.ex. ett renodlat personval, som andra här tidigare nämnt och som vi haft uppe i tidi- gare betänkanden. Att därtill stärka medborgarna genom att ge redskap för att kunna genomdriva folk- initiativ när det gäller folkomröstningar och att till- skapa beslutande kommunala folkomröstningar är ett led i detta. Därför yrkar jag bifall också till reserva- tion 32. I det här betänkandet behandlas också indel- ningslagen. Där har Centerpartiet en reservation som tydligare markerar vår ambition att stärka kommun- delens invånares och riksdagens roll vad gäller indel- ningsfrågor avseende den kommunala delen. Ärendet om indelningslagen hanteras i annan ordning, till- sammans med frågan om Heby kommun, som vi tidigare diskuterat i kammaren. Fru talman! Jag ställer mig naturligtvis bakom Centerpartiets reservationer, men jag yrkar alltså bifall bara till reservationerna 4 och 32 och kommer i ärendet om indelningslagen att ställa mig bakom majoritetstexten.

Anf. 10 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Jag noterar att något av eftertankens kranka blekhet kanske har infunnit sig vad gäller indelningen. Jag vill i alla fall ställa några frågor med anledning av reservation 30. Där säger Åsa Torstens- son: "Grundregeln bör vara att en kommundelning skall beviljas om en majoritet av invånarna i den kommundel som vill dela kommunen röstar ja till delning." Mina frågor blir då för det första: Påverkar inte en delning hela den odelade kommunen lika mycket, och varför ska då inte majoriteten i hela kommunen få avgöra frågan? För det andra: Ska merparten av en kommun kun- na dela en kommun mot en mindre kommundels vilja? Det här med kommundelar är ju ingenting som är fastslaget i lag. Kan tre fjärdedelar av en kommun besluta att man dela av sig från den sista fjärdedelen? För det tredje: Borde inte samma regler gälla för kommunsammanslagningar som för delningar? Om en majoritet i Göteborg eller Uddevalla finner att man vill slå sig samman med Strömstad, borde man inte få göra det enligt Centerns logik?

Åsa Torstensson (C)

Anf. 11 Åsa Torstensson (C)

Fru talman! Kommundelningar och kommundels- diskussionerna är ganska intressanta. De upprör en del känslor hos många riksdagsledamöter. Det har vi märkt under årets gång. Vad gäller kommunindelningar går den reserva- tion som det hänvisas till längre än själva huvudyr- kandet, eftersom den inte begränsar sig till ett områ- de, länstillhörigheten, och inte berör kommundel- ningarna. Vi har erfarenhet av hanteringen av kom- mundelar som vill frigöra sig, oftast i större kommu- ner. Det finns stora svårigheter för ett geografiskt område bestående av 3 % av en befolkning att över huvud taget kunna skapa ett intresse och en majoritet för att kunna genomföra en kommundelning. Så är t.ex. fallet med ärendet Torslanda i Göteborg. Det finns inte ett intresse från huvudkommunen, men i enlighet med indelningslagens intentioner har man lagt en stor vikt vid moderkommunens rätt att lägga in ett veto. Om vi har tilltro till att stärka den lokala nivån och därmed menar att små kommuner och när- mare relationer mellan förtroendevalda och kom- muninvånare är av stark demokratisk betydelse, är kommundelningar ett redskap för det. Därför före- språkar vi att man i indelningslagen lägger en större kraft på att den kommun som vill frigöra sig ska få betydligt mer att säga till om.

Anf. 12 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Jag noterar att Åsa Torstensson sorg- fälligt undviker att ens försöka besvara de frågor som jag ställde. Hon får en chans till i sin replik, och jag ska skicka med ytterligare en fråga. Samtidigt som man säger att invånarna i den avskiljande kommun- delen i princip ska få bestämma om de vill skilja av sig eller inte säger man att frågan om landets indel- ning i kommuner ska avgöras i lag och bestämmas av riksdagen. Därmed upphäver man en folkmajoritets möjlighet att besluta i sådana ärenden. Dessutom upphäver man den möjlighet som finns i dag att vän- da sig till regeringen och begära kommundelning. Invånarna i en kommun har ingen initiativrätt och kan inte ha någon initiativrätt i riksdagen, utan då bygger det helt och hållet på att riksdagsledamöter tar initia- tiv i sådana frågor. Skulle inte detta försvaga möjlig- heterna för en folkmajoritet i en kommun att ta initia- tiv till en kommundelning?

Åsa Torstensson (C)

Anf. 13 Åsa Torstensson (C)

Fru talman! Vi är inte förespråkade för avskaffan- de av indelningslagen, utan vi vill förändra tyngd- punkterna i indelningslagen av genomförandet av en kommundelning, hur detta ska ske eller inte ske. Det är där som regeringen i dag hela tiden hänvisar till en moderkommun och ger moderkommunen en vetorätt. Då är det dags att gå in i indelningslagen och förändra detta. Vi har inte lagt indelningslagen som lag i en enskild kommun, utan det är fortfarande ett nationellt ansvar. Vi vill därmed föra in den i riksdagen så att det blir en tydligare politisk hantering av den frågan i folkets valda forum.

Helena Bargholtz (Fp)

Anf. 14 Helena Bargholtz (Fp)

Fru talman! Liberal demokratipolitik sätter den enskilda människan i centrum. Inom ramen för det gemensamma beslutsfattande som demokratin utgör ska individen ha så stora möjligheter att påverka som möjligt. Ökade möjligheter till brukarstyre, rätt för kommunmedborgare att väcka motioner till fullmäk- tige och bättre demokratistatistik i all ära, men det räcker verkligen inte om man på allvar har ambitio- nen att vända trenden när det gäller valdeltagandet och antalet förtroendevalda politiker. Ingenting skrivs i förslaget om hur det ska bli lättare att få till stånd lokala folkomröstningar. Ingenting tas upp om hur kommunfullmäktiges roll ska kunna stärkas och bli en väsentlig politisk arena. Men framför allt saknas nya djärva grepp för att möta nutidens och framtidens verkligt stora utmaningar för demokratin. "Demokrati för det gamla seklet" hade varit en mer passande titel på denna proposition. Liberaler gick, tillsammans med Socialdemokra- terna, i spetsen för att införa demokratin i Sverige. Nu måste demokratin förnyas. Den unga generationen måste lockas att engagera sig i politiken, liksom svenskar med invandrarbakgrund. Rekryteringen till politiska uppdrag måste breddas. Ett stort ansvar vilar på de politiska partierna och på oss som är politiskt aktiva. Vi liberaler vill att ungdomar ska få rösta det år de fyller 18 år, eftersom de som blir 18 efter den tredje söndagen i september annars får vänta hela fyra år innan de får möjlighet att rösta och kandidera i ett val. Jag har mött många ungdomar som upplever detta som väldigt orättvist. Frågan var nyligen uppe för omröstning i riksdagen, men tyvärr avslogs vårt liberala förslag av en majoritet. Vi måste också bli bättre på att utnyttja de teknis- ka möjligheterna att använda Internet. På sikt kan röstning i de allmänna valen via Internet bli verklig- het. Men den stora revolutionen handlar om att allt- fler människor tack vare datorn och Internets hjälp kan ta del av information, debattera och läsa nyheter oavsett var de befinner sig. Det är beklagligt att re- geringen i denna proposition inte ansträngt sig mer för att undersöka möjligheterna att med hjälp av den nya tekniken stärka demokratin. Fru talman! Regeringens agerande hittills visar inte prov på någon direkt vilja till förändringar i de riktigt avgörande frågorna. Regeringen saknar helt enkelt idéer för att genomföra sina egna mål om ökat valdeltagande och fler förtroendevalda. I propositio- nen Demokrati för det nya seklet målar regeringen upp en mängd vackra målsättningar om att valdelta- gandet väsentligt ska öka i de nationella och kommu- nala valen, liksom i valet till Europaparlamentet. En ökad andel av medborgarna ska inneha någon form av politiskt förtroendeuppdrag. Ett första delmål är att antalet förtroendevalda i kommuner och lands- ting ska öka med 10 000 till år 2010, och antalet per- soner som någon gång i livet har innehaft ett politiskt förtroendeuppdrag ska också öka. Medborgarna ska ha bättre möjligheter än i dag att delta i och påverka den politiska processen. Det låter jättebra. Andelen medborgare som deltar ska också öka. Medborgarnas möjligheter att påverka den poli- tiska processen ska också bli mer jämlika än i dag, och andelen ungdomar, arbetslösa och personer med utländsk bakgrund som deltar i den politiska proces- sen ska öka. Fru talman! Det är väldigt lätt att instämma i må- len, men för att klara av att uppnå målen måste det finnas en strategi. Det gör det inte. Det saknas varje idé till plan för att göra politiken intressantare för väljare och arbetsformerna bättre för alla dem som är beredda att ge sig in i politiken. De förslag som re- geringen presenterar är dessvärre helt otillräckliga för att göra någonting åt problemen. Vi liberaler ser inga principiella hinder mot de få och harmlösa förslagen som regeringen presenterar, men vi tvingas konstatera att de förslag som vi hade hoppats att få se, bl.a. om personval fullt ut och skilda valdagar, lyser med sin frånvaro. Vi konstaterar också att det råder stor meningsskiljaktighet mellan reger- ingens och Folkpartiets uppfattning om hur männi- skor ska få mer inflytande. I propositionen skriver regeringen att många kommuner ser möjligheter för enskilda medborgare att välja tjänsteproduktion som en demokratiform. Rätt att välja mellan olika service- producenter kan vara ett sätt att förbättra kvaliteten på serviceutbudet och tillgodose enskilda individers önskemål. Däremot kan detta inte ses som en demo- kratireform. Detta framhåller alltså regeringen. Men vi libera- ler menar att besluten ska fattas så nära människorna som möjligt. Politiken ska inte fatta sådana beslut som individer och familjer gör bäst själva. Om jag förstod Mats Einarsson rätt var det på ni- vån vilken skjorta man ska få välja. Vi vill nog ha det på en något högre nivå. I den liberala visionen kommer valfriheten alla till del genom att välfärden finansieras gemensamt men utförs av aktörer av olika slag. Det är en viktig del. Människor ska känna att de har verklig makt över sina liv och sin vardag. Det är avgörande för tron på demokratin och viljan att delta i de allmänna valen. Det är den bristen som vi ser genom det minskade valdeltagandet. Vi liberaler har ett helt paket med förslag för att förbättra den svenska demokratin. Det handlar om att renodla personvalet, dvs. att räkna alla kryssen. Den nuvarande spärrgränsen på 5 % i kommun- och landstingsval respektive 8 % i riksdagsvalet måste enligt vår mening tas bort. Skilda valdagar har flera partier krävt länge. Debatt har nyligen förts om detta i riksdagen men tyvärr än så länge utan framgång. Det handlar om demokratin i regionerna. Medborgarnas inflytande på den regionala nivån bör stärkas genom direktvalda regionfullmäktige. Vi liberaler vill se ett alltmer demokratiskt EU. Därför behöver EU en klar författning som gör makt- fördelningen tydlig mellan unionen och medlemssta- terna. Utgångspunkten ska vara att beslut alltid ska fattas så nära den enskilda människan som möjligt. Det handlar också om att demokrati för alla kräver tillgänglighet för alla. Också fysiskt funktionshindra- de väljare ska få tillgång till vallokalerna. Alltför många vallokaler riskerar att vara stängda för männi- skor med funktionshinder. Fru talman! Slutligen handlar det om att ha di- rektvalda kommundelsnämnder. Genom att göra det möjligt för kommunerna att låta direktvälja kommun- delsnämnder, skulle den politiska diskussionen inför val kunna vitaliseras. Vi liberaler menar att positiv dynamik skulle kunna uppstå. Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga reservationer, men jag nöjer mig i sammanhanget med att yrka bifall till reservation nr 27. Det är just den reservation som handlar om direktvalda kom- mundelsnämnder.

Anf. 15 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Min liknelse med skjortan gick tydli- gen inte hem. Jag får hänvisa till protokollet. Jag kan ge en liten ledtråd: Det handlar om den privata ägan- derättens gränser. Sådana gränser erkänner också liberaler, även om vi kanske inte är överens om var de ska gå. Jag har ett par andra frågor: Vi har en ganska om- fattande verksamhet, som grundad på lag är obligato- risk för en stor del av svenska folket i en viss ålder. Verksamheten styrs till sitt innehåll av lag, förord- ningar och olika offentligt beslutna direktiv, och den finansieras till hundra procent genom skattemedel. Jag tänker alltså på utbildningsväsendet. Om delar av verksamheten ligger i privata bolag eller andra pri- vata konstellationer, varför ska man inte ha en för- stärkt offentlig insyn i verksamheten? Vad är det för fel på att till en del öka allmänhetens insyn i en verk- samhet som man själv är med och finansierar och som på ett övergripande sätt är styrd av demokratiska politiska beslut? Vad är skälet till att Folkpartiet inte vill ha denna insyn?

Helena Bargholtz (Fp)

Anf. 16 Helena Bargholtz (Fp)

Fru talman! Den här frågan har vi nyligen ingåen- de diskuterat i riksdagen. Den handlar om rättvisa villkor mellan olika typer av skolor. Menar Mats Einarsson att man ska ha större krav på de s.k. fristå- ende skolorna än på de kommunala skolorna? Vi förlitar oss på, fru talman, att föräldrar som väljer att sätta sina barn i fristående skolor, och elever som själva väljer fristående skolor, bl.a. gymnasie- skolan, också kan bedöma skolornas kvalitet. Jag kan inte se vad man skulle uppnå med en extra kommunal granskning av de fristående skolorna.

Anf. 17 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Det handlar inte alls om att ha olika villkor för friskolor och offentliga skolor. Det handlar tvärtom om att ha samma villkor. I den offentligt drivna skolan har vi offentlighetsprincipen osv. Det är bra. Nu har en del av utbildningsväsendet flyttats ut från den offentliga sfären och ligger i privata bolag, fast den är fortfarande offentligt finansierad och styrd av samma lagar som den offentliga skolan. Då finns det ett anspråkslöst, inte tillräckligt långtgående, men ändock ett steg i rätt riktning från regeringens sida om att öka möjligheterna till offentlig insyn även i de privata skolorna. Detta är Folkpartiet emot. Jag för- står fortfarande inte varför.

Helena Bargholtz (Fp)

Anf. 18 Helena Bargholtz (Fp)

Fru talman! Det har väl i någon mån att göra med vilken tilltro man har till de fristående skolornas möj- ligheter att sköta sin verksamhet. Jag vill väl hoppas att det inte innebär ett misstro- ende mot de fristående skolorna när man anser att det behövs en särskild insyn i de skolorna. Jag säger det än en gång: Det är fråga om att ge skolorna förtroen- det att driva verksamheten. De som gör bedömningen av skolornas verksamhet är naturligtvis, fru talman, de som väljer att gå i dessa skolor.

Anf. 19 Per Lager (Mp)

Fru talman! Demokrati betyder folkstyre. Ett folk- styre förutsätter att människor både vill och kan delta och att de verkligen ges inflytande och känner sig delaktiga både i beslutsfattandet och i samhället. Frågan är hur vi ska nå detta mål. Regeringen har dragit sitt strå till stacken med en demokratiproposi- tion som vi har väntat väldigt länge på. Det har i sin tur gjort att vi har samlat på oss en del frågor som borde ha behandlats tillsammans med demokratipro- positionen i ett betänkande men som har hamnat i andra betänkanden. Det här har gjort det lite svårt för oss ledamöter eftersom det hade varit naturligt att koppla vissa frågor till demokratipropositionen, men vi har avstått för att inte upprepa oss för många gång- er. I en del fall har vi ändå gjort det, för vi har känt att det är rätt märkligt att prata om demokrati om man inte har frågor som direkt är kopplade till demokrati- begreppet. Därför har det blivit lite till och från. Miljöpartiet har till betänkandet fogat åtta reser- vationer och fyra särskilda yttranden. Det handlar om att göra demokratin mer livaktig, se till att människor känner sig mer delaktiga. Efter de diskussioner vi har haft under ett antal år finns det nu ett batteri med förslag på vad man kan göra för att försöka förbättra demokratin, dvs. göra människor mer delaktiga och göra att de känner sig mer ansvariga. Men det handlar inte bara om det. Jag tror att det var Mats Einarsson som var inne på frågan om for- mella och icke-formella möjligheter att styra. Jag menar att det handlar mycket om livsstil och om ansvar. För att vanliga människor ska tycka att det är intressant att delta i samhället på de villkoren måste man göra det så pass inbjudande att även unga män- niskor söker sig till politiken och att äldre människor känner sig behövda och tas i anspråk i olika samman- hang på grund av den enorma erfarenhet som de be- sitter och på grund av att de ofta har insikt i problem som unga människor inte har och som vi alltid behö- ver ventilera i ett samhälle som utvecklas. Därför är det så viktigt att unga människor får ta del i politiken på ett sätt som de själva vill, att äldre människor får göra det och att funktionshindrade får göra det, så att alla människor i samhället får en stör- re möjlighet att delta. Jag har ibland tänkt att det hade varit fint med nå- got slags demokratiplikt i samhället, dvs. att man på något sätt deltar i en samhällstjänst som handlar om politik eller någonting annat, ungefär som militär- tjänsten. Jag vill inte utveckla det vidare, men i tan- ken ligger behovet av att visa hur viktigt det är att vi delar på de politiska uppgifterna i samhället, att det inte blir en särskild elit som sysslar med det och de andra klagar och får nöja sig med att ha rösträtt och att rösta. Det är väldigt bra, men det räcker inte. Det måste till ytterligare engagemang för att vi ska få utveckla vår demokrati, som vi värnar så noga om. Med detta sagt vill jag fortsätta med att säga att propositionen inte handlar om småpartispärren, mo- narki-republik, antalet riksdagsledamöter här i kam- maren, författningsdomstolsfrågor, finansieringsfrå- gor inför EMU-omröstningen, partistöd, personvals- frågor och funktionshindrades rätt att delta, på det sätt som man tycker att de borde ha gjort. Detta har tagits upp i andra sammanhang. Själv har jag poängterat en del frågor som reger- ingen har hanterat i olika sammanhang och bereder på ett sätt som jag tycker är godtagbart. Det handlar t.ex. om medborgarpaneler, demokratibokslut, som är väldigt intressant, barnkonsekvensanalyser och ut- vecklande av ungdomsråden till det jag vill kalla ungdomsfullmäktige, med ganska stort inflytande och möjligheter. Bland de reservationer som jag står bakom finns en om rösträtt och valbarhet för människor som kommer från andra länder som vi har tillsammans med Vänsterpartiet. Vi tycker att det är folkbokfö- ringen som ska avgöra om man har rösträtt eller inte. Det ska gälla inte bara EU-medborgare och folk från Island och Norge utan samtliga människor som vistas i detta samhälle, och även på alla nivåer. När det sedan gäller rösträttsåldern har Miljöpar- tiet föreslagit 16 år ända sedan vi startade partiet. Vi tycker att 16 år är en bra ålder för rösträtt. Vi har inte så stor framgång med detta här i kammaren i dag. Däremot har vi blivit fler och fler som tycker att det åtminstone borde vara kalenderår för 18 år, så att nästan hälften av ungdomarna slipper fylla 21 år innan de har möjlighet att rösta för första gången. Vi får inte glömma det. Det är svårt att säga att vi har 18 år som rösträttsålder när det ser ut på detta sätt. Många blir till åren komna innan de får rösta första gången. Det är viktigt med kalenderåret. Därför vill jag, fru talman, yrka bifall till reserva- tion 10. I frågan om skilda valdagar har vi ett särskilt ytt- rande med Folkpartiet. Författningsutredningen utre- der frågan, och den har hanterats många gånger. Vi har en reservation om tröghetsregeln när det gäller utförsäljning av strategisk verksamhet, det vi i Miljöpartiet kallar demokratigaranti. Vi tycker fortfa- rande att det är det bästa instrumentet för att se till att utvecklingen i våra samhällen inte rusar i väg, utan det finns en garanti för att demokratin får fungera på lång sikt. Vi har också en reservation om ekonomiskt stöd till enskild barnomsorg. Vi menar, precis som kd och Centern, att kommunerna måste ha rätt att kunna ge stöd till annan form av barnomsorg. Det här var ett krav som vi ställde i samband med att vi en gång gick med på maxtaxan, och det följer vi upp nu. Fristående skolor har diskuterats här. Det finns faktiskt den tillsyn från Skolverket som behövs och den insyn från kommunen som behövs, så det behövs inte mer. När det gäller obligatoriska miljönämnder har vi tillsammans med Vänstern ett krav på att de ska infö- ras igen. Vi tycker att miljöfrågorna har förflackats och försvunnit. De är så pass viktiga för framtiden att de måste ha en egen nämnd, som det var förut. Vi ställer upp på de direktvalda kommundels- nämnderna tillsammans med Vänstern, Centern och Folkpartiet. Det här måste vara en väg för att utveckla direktdemokratin och demokratin på det lokala pla- net. Det är inte värre än att de kommuner som önskar det ska kunna införa det. Vi begär att regeringen ska återkomma med förslag. När det gäller folkinitiativ om folkomröstningar är vi en majoritet för det. Det är bara att gratulera oss till att vi är det. Jag har ytterligare två reservationer, en om demo- kratifolder och en om bidrag till politiska kampanjer. Demokratifoldern är en trevlig idé. Några av er minns Om kriget kommer, en broschyr som alla hushåll fick en gång. När vi var i Sydafrika med utskottet fick vi se att konstitutionen fanns i nästan alla människors händer. Den fanns som bilderbok, och den fanns i mer avancerad form. De kände till sin konstitution mycket bättre än vad vi känner till vår, med vår långa tradition. Jag menar att vi ska se till att fixa det och göra en enkel folder som man skickar ut med telefon- katalogen så att den når alla hushåll. Den ska vara enkel, och alla ska kunna läsa sin konstitution. Fru talman! Min talartid har runnit ut, så jag får stanna där.

Anf. 20 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Jag måste ställa samma fråga till Per Lager som jag ställde till Helena Bargholtz. Per Lager har tyvärr anslutit sig till den utskottsmajoritet som inte vill att allmänheten ska få en större insyn i de fristående skolorna. Min fråga är helt enkelt: Varför? Har Miljöpartiet samma skäl som Folkpartiet, nämli- gen att man helt enkelt får lita på dem, att det är en förtroendefråga?

Anf. 21 Per Lager (Mp)

Fru talman! Jag vet egentligen inte vad det hand- lar om, Mats Einarsson. Kommunen är allmänhetens representant. Kommunen har full insyn. Vad är det som Mats Einarsson menar ska till ytterligare? Och varför har man fört in ett nytt begrepp, "allmänheten"? Jag vet inte när det fördes in i lag- stiftningen, men vad jag förstår är det ett nytt be- grepp. För mig är allmänheten representerad av kommu- nen, och om kommunen har insyn har allmänheten insyn. Har Skolverket dessutom tillsyn är det garante- rat att verksamheten fungerar som den ska. Sedan tycker jag självklart att vi ska ha tilltro till skolorna, inte bara till de fristående utan även till de offentliga skolorna, där jag själv har jobbat i 20 år.

Anf. 22 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Jag skulle nog vilja varna Per Lager lite grann för det sättet att argumentera, därför att det kan leda till den positionen att vi kan upphäva offent- lighetsprincipen helt och hållet. Kommunen har insyn i sin egen verksamhet. Var- för ska då offentligheten och allmänheten ha någon ytterligare insyn? Finns det en parallell? Javisst, kommunen har en viss insyn i de fristående skolorna, men här handlar det om medborgarnas insyn. Varför ska den inte öka i friskolorna? Varför ska man inte ha samma eller åtminstone lite bättre insyn än nu i de fristående skolorna när man har denna insyn i de kommunala?

Anf. 23 Per Lager (Mp)

Fru talman! Mats Einarsson menar alltså att kommunen inte utövar den insynsrätt som man har, utan han vill ha lite mera, extra insyn för allmänhe- ten. Hur ska det gå till? Hur ska det rent praktiskt gå till när allmänheten har insyn i fristående skolor om de inte utnyttjar sina kommunala politiker? Jag för- står inte det. Detta har inte med offentlighetsprincipen att göra, utan detta handlar om möjligheten att bedri- va verksamhet där man har både tillsyn och insyn och där olika representanter och politiker har möjlighet att lyfta upp allmänhetens frågor.

Ingvar Svensson (Kd)

Anf. 24 Ingvar Svensson (Kd)

Fru talman! Det här med direktvalda kommun- delsnämnder kan låta väldigt vackert med närheten till medborgarna osv. Även inom mitt parti finns det sådana som förespråkar detta, även om de i förhopp- ningsvis är i minoritet. Men det finns ett konstitutio- nellt problem eller ett kompetensproblem med den här typen av verksamhet. Anta att man direktväljer en kommundelsnämnd och att denna nämnd sedan driver en politik som står i strid med vad fullmäktige säger. Då drar fullmäktige in pengar och resurser från nämnden, och så står man där med sin direktvalda nämnd utan att ha någon egentlig kompetens. Som jag ser det måste man, om man ska införa detta, ha en konstitutionell kompetens för nämnderna, men Per Lager är motståndare till att kommunerna ska få denna tydliga kompetens i för- hållande till riksdag och regering.

Anf. 25 Per Lager (Mp)

Fru talman! Jag förstod nog inte det sista i fråge- ställningen, men jag håller helt med Ingvar Svensson om att detta inte är något helt problemfritt sätt att stärka demokratin. Jag inser också att kommundelen står i ett förhållande till kommunen, budgeten och hur man hanterar pengar. Detta måste självklart ha någon form av regelverk kring sig, så att både kommunen och kommundelen får kompetensen där de ska ha den.

Ingvar Svensson (Kd)

Anf. 26 Ingvar Svensson (Kd)

Fru talman! Det sista som Per Lager inte förstod gällde ju den kommunala självstyrelsen. Staten kan i dag intervenera, eftersom det inte finns något grund- lagsskydd för kommunernas kompetens. Per Lager har inte velat vara med och sätta i gång en process där man får en förstärkt kommunal självstyrelse i grund- lagen.