Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1993/94
Betänkande 1992/93:FiU30
Finansutskottets betänkande
1992/93:FIU30
Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1993/94 (prop. 1992/93:150 m.fl.)
Innehåll
1992/93 FiU30
Sammanfattning
Den ekonomiska utvecklingen
Den internationella konjunkturen fortsätter att försämras, främst beroende på att Tyskland i år går in i en recession. Därmed blir marknadstillväxten för svensk export låg, i första hand under år 1993 men även under år 1994. Även prognosen för Sverige anger en sämre utveckling i jämförelse med utskottets bedömning i början av året.
Bruttonationalprodukten (BNP) väntas falla med drygt 1,5 % i år, men år 1994 vänder utvecklingen och BNP ökar med något mer än 1%. Den sämre utvecklingen i år förklaras av ett kraftigare fall i både den privata och den offentliga konsumtionen. Någon ljusning i efterfrågeläget på arbetsmarknaden kan ännu inte skönjas. Den öppna arbetslösheten väntas öka successivt för att nästa år uppgå till 7 %.
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Som utskottet ser det finns det två huvudalternativ till riktlinjer för den ekonomiska politiken; regeringens och Socialdemokraternas. Regeringens förslag i den reviderade finansplanen innebär att finanspolitiken inriktas på att eliminera underskotten i de offentliga finanserna medan penningpolitikens uppgift skall vara att motverka inflationstendenser. Arbetsmarknadspolitiken skall inriktas på att nedbringa arbetslösheten.
Socialdemokraterna föreslår i sitt alternativ en expansiv finanspolitik (generell sänkning av mervärdesskatten) och lättnader i penningpolitiken. Dessa åtgärder tillsammans med arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall samverka för att lösa krisen.
Utskottet förordar det första alternativet, som bl.a. gör det möjligt att varaktigt sänka räntan, något som är nödvändigt för att öka tillväxten och minska arbetslösheten. Utskottet delar Lindbeckkommissionens syn på räntepolitiken, som innebär att man bör gå försiktigt fram och inte sänka räntan drastiskt i ett enda steg. Utskottet understryker vikten av att de successivt sänkta räntenivåerna får genomslag i kreditinstitutens utlåningsräntor. Enligt utskottets mening leder inte de socialdemokratiska förslagen till en ökning av den inhemska efterfrågan. Effekten kan i sämsta fall bli den motsatta.
Företrädarna för Socialdemokraterna reserverar sig till förmån för sitt förslag till inriktning av den ekonomiska politiken. Även Vänsterpartiet redovisar en annan uppfattning.
Utredning om fastighetsmarknaden
Utskottet tillstyrker, på inrådan av bostadsutskottet, förslagen i partimotionerna från Socialdemokraterna och Ny demokrati om att en utredning om fastighetsmarknaden omedelbart skall tillsättas. Reservation avlämnas från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centern och Kristdemokraterna.
Fördelningspolitiska analyser
Med anledning av en centermotion föreslår utskottet att en fördelningspolitisk analys kontinuerligt redovisas av regeringen i anslutning till t.ex. den preliminära eller reviderade nationalbudgeten.
Bosparande
Finansutskottet begär förslag om ett nytt bosparsystem. Med anledning av några motioner från allmänna motionstiden föreslår utskottet att det bör ankomma på regeringen att närmare överväga hur ett nytt statligt premierat bosparsystem skall utformas och att därefter underställa riksdagen ett förslag.
Arbetsmarknadspolitik
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till arbetsmarknadspolitiskt åtgärdsprogram. Tillsammans med åtgärder föreslagna i budgetpropositionen kan därigenom 400 000 personer erbjudas arbete eller utbildning.
I ett antal reservationer avvisar Socialdemokraterna regeringens förslag och förordar för egen del mer omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser. Även Ny demokrati och Vänsterpartiet redovisar på en rad punkter alternativ till regeringens arbetsmarknadspolitiska förslag.
Utbildningssatsningar och studiestöd
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om utbildningssatsningar och studiestöd. Satsningarna innebär bl.a. att 40 000 platser anvisas i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår och att 33 000 extra platser inrättas inom kommunal vuxenutbildning. Vidare utökas platserna inom folkbildningen och inom universitet och högskolor.
Socialdemokraterna redovisar i ett antal reservationer alternativ till regeringens förslag på flera punkter. De förordar bl.a. en mer omfattande satsning inom grundläggande högskoleutbildning och en annan fördelning av anslagen till studiestödet.
Bostadsstöd
Finansutskottet föreslår att den tidigare beslutade minskningen av bostadsstödet med 3 miljarder kronor år 1994 läggs ut på en treårsperiod. Genom extra upptrappning av den garanterade räntan skall statens utgifter för räntebidrag minskas med netto 0,5 miljarder kronor år 1994, 1,0 miljarder kronor år 1995 och 1,5 miljarder kronor år 1996.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet motsätter sig åtgärden.
Skatter
Utskottet föreslår att mervärdesskatten sänks från 21 % till 12 % den 1 juli 1993 för hotelltjänster, upplåtelse av campingplats m.m., personbefordran och skidliftar för att främja den svenska turistnäringens konkurrenskraft. Åtgärderna bedöms ha påtaglig regionalpolitisk effekt och påverka sysselsättningen positivt. Utskottet lägger fram ett eget lagförslag om ändring av mervärdesskatten (bilaga 2).
Genom att slopa grundavdraget vid den statliga beskattningen förstärks statsinkomsterna åren 1994 och 1995. Regeringen skall återkomma med lagförslag härom till hösten.
Utskottet uttalar sig också positivt om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten, att sänka och förändra företagsbeskattningen samt vad gäller att avskaffa den s.k. flyttskatten.
Socialdemokraterna föreslår i en reservation höjd statlig inkomstskatt och en generell sänkning av momsnivån. Även i meningsyttringen från Vänsterpartiet föreslås en höjning av den statliga inkomstskatten och en generell momssänkning.
Budgetpolitik
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998. Det innebär budgetförstärkningar på 81 miljarder kronor under perioden. Det skall ske genom att den offentliga sektorns utgifter begränsas med 35 miljarder kronor, genom att transfereringarna till hushållen minskas med 26 miljarder kronor, genom olika åtgärder som ökar statens inkomster med 15 miljarder kronor samt genom att ATP-systemet reformeras för motsvarande 5 miljarder kronor.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet redovisar var för sig alternativa lösningar.
Utredning om statsbudgeten
Utskottet föreslår på eget initiativ att frågan om en uppdelning av statsutgifterna i drifts- och kapitalutgifter bör utredas närmare. Likaså bör en översyn göras av vilka delar som bör kunna redovisas vid sidan av budgeten och vilka som bör ingå.
Postgirot
Utskottet upprepar också vissa markeringar beträffande avvecklingen av Postgirots ställning inom det statliga betalningssystemet. I anslutning härtill föreslår utskottet vissa förändringar i regeringens lagförslag (bilaga 2).
Övrigt
I övrigt tillstyrker utskottet förslagen i kompletteringspropositionen och avstyrker de med anledning därav väckta motionsyrkandena.
Socialdemokraterna har fogat 48 reservationer och ett särskilt yttrande till betänkandet som framgår av innehållsförteckningen.
Ny demokrati har 34 reservationer och 13 särskilda yttranden.
Inledning
Remittering av proposition 150 jämte motioner
Proposition 1992/93:150 med bilagorna 1--10 har hänvisats till finansutskottet som har beslutat att överlämna vissa delar av propositionen enligt följande:
Bilaga 2 Justitiedepartementet -- till justitieutskottet.
Bilaga 3 Försvarsdepartementet -- till försvarsutskottet.
Bilaga 4 Socialdepartementet -- till socialutskottet i vad avser yrkandena 2, 3 och 5--7.
Bilaga 5 Kommunikationsdepartementet -- till trafikutskottet med undantag av avsnitt K Övriga infrastrukturåtgärder.
Bilaga 6 Finansdepartementet -- till skatteutskottet i vad avser yrkandena 1--3 under avsnitt 1 Skattefrågor.
Bilaga 7 Utbildningsdepartementet -- till utrikesutskottet i vad avser avsnitt 2 Handelshögskola i Riga, Lettland.
Bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet -- till arbetsmarknadsutskottet i vad avser avsnittet Arbetslöshetsersättningar (s. 57--66).
Bilaga 9 Kulturdepartementet -- till kulturutskottet i vad avser littera B Kulturverksamhet m.m. och till konstitutionsutskottet i vad avser littera C Massmedier m.m.
Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:
1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), 1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 1992/93:Fi95 av Sten Söderberg (-), 1992/93:Fi96 av Leif Bergdahl och Arne Jansson (nyd), 1992/93:Fi97 av Bo Arvidson (m), 1992/93:Fi98 av Leo Persson m.fl. (s), 1992/93:Fi99 av Bengt Lindqvist (s), 1992/93:Fi100 av Marianne Jönsson (c), 1992/93:Fi101 av Stina Eliasson (c), 1992/93:Fi102 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson (fp), 1992/93:Fi103 av Roland Lében (kds), 1992/93:Fi104 av Ingvar Svensson och Margareta Viklund (kds), 1992/93:Fi105 av Sven-Olof Petersson (c), 1992/93:Fi106 av Lars Ulander m.fl. (s), 1992/93:Fi107 av Bo G Jenevall och Peter Kling (nyd), 1992/93:Fi108 av Siw Persson (fp), 1992/93:Fi109 av Göran Persson och Göran Magnusson (s), 1992/93:Fi110 av Johan Brohult (-), 1992/93:Fi111 av Jan Andersson (s), 1992/93:Fi112 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s), 1992/93:Fi113 av Johan Lönnroth m.fl. (v), 1992/93:Fi114 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 1992/93:Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v), 1992/93:Fi116 av Lars Bäckström m.fl. (v), 1992/93:Fi117 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 1992/93:Fi118 av Karin Israelsson och Rosa Östh (c), 1992/93:Fi119 av Birgitta Hambraeus (c), 1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), 1992/93:Fi121 av Birgitta Johansson m.fl. (s), 1992/93:Fi122 av Margareta Winberg m.fl. (s), 1992/93:Sk56 av Ivar Franzén (c), 1992/93:Sk57 av Lars Hedfors m.fl. (s), 1992/93:Ju34 av Berith Eriksson m.fl. (v), 1992/93:U25 av Pierre Schori m.fl (s), 1992/93:Fö8 av Bengt Rosén (fp), 1992/93:Fö9 av Bengt Kindbom m.fl. (c, kds), 1992/93:Fö10 av Jan Fransson m.fl. (s), 1992/93:Fö11 av Sture Ericson m.fl. (s), 1992/93:Fö12 av Alf Egnerfors och Reynoldh Furustrand m.fl. (s), 1992/93:Kr12 av Ulla Tillander och Lennart Brunander (c), 1992/93:T99 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s), 1992/93:T100 av Georg Andersson m.fl. (s), 1992/93:T101 av John Andersson (-), 1992/93:T102 av Leo Persson m.fl. (s), 1992/93:T103 av Karl-Erik Persson (v), 1992/93:T104 av Hans Karlsson och Anita Persson (s), 1992/93:T105 av Karl-Erik Persson m.fl. (v), 1992/93:T106 av Marianne Jönsson och Roland Larsson (c), 1992/93:A12 av Lennart Brunander (c) och 1992/93:A13 av Lars Sundin (fp).
Motionerna har hänvisats enligt följande:
till skatteutskottet motionerna Sk56, Sk57 och Fi93 yrkande 64, till justitieutskottet motion Ju34, till utrikesutskottet motion U25, till försvarsutskottet motionerna Fö8--Fö12, till kulturutskottet motion Kr12, till trafikutskottet motionerna T99--T106, till arbetsmarknadsutskottet motionerna A12, A13, Fi117 yrkandena 25--28 samt Fi120 yrkandena 25--28.
i övrigt till finansutskottet.
Finansutskottet har därefter överlämnat
till lagutskottet motion Fi92 yrkande 16, till socialförsäkringsutskottet motion Fi93 yrkandena 6, 7 och 19, till arbetsmarknadsutskottet motion Fi93 yrkande 8 samt till bostadsutskottet motion Fi94 yrkande 3.
Finansutskottets behandling
Finansutskottet behandlar
proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan i vad avser hemställan under 5 i sitt betänkande om statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 (1992/93:FiU31),
i vad avser hemställan under 6 och 7 i sitt betänkande om statsbudgetens utgifter för budgetåret 1993/94 (1992/93:FiU32),
i vad avser hemställan under 8 och 9 i sitt betänkande om anslag till räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1993/94 (1992/93:FiU28),
proposition 150 bilaga 6 Finansdepartementet
i vad avser avsnitt 7 Kommunal ekonomi, yrkandena 1--10, i sitt betänkande om den kommunala ekonomin (1992/93:FiU29).
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1992/93:100 (budgetpropositionen) bilaga 8 Finansdepartementet i vad avser punkt F 6 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.,
dels proposition 1992/93:150 (kompletteringspropositionen),
bilaga 1 Reviderad finansplan, i vad avser yrkandena 1--4 och 10--18,
bilaga 4 Socialdepartementet, i vad avser yrkandena 1 och 4,
bilaga 5 Kommunikationsdepartementet, i vad avser avsnitt K Övriga infrastrukturåtgärder,
bilaga 6 Finansdepartementet, med undantag av yrkandena 1--3 under avsnitt 1 Skattefrågor och avsnitt 7 Kommunal ekonomi,
bilaga 7 Utbildningsdepartementet, med undantag av avsnitt 2 Handelshögskola i Riga, Lettland,
bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet, med undantag av avsnittet Arbetslöshetsersättningar,
bilaga 9 Kulturdepartementet, i vad avser littera D Invandring m.m.,
bilaga 10 Civildepartementet,
dels proposition 1992/93:178 Vissa socialförsäkringsfrågor, i vad avser yrkande 10 beträffande anslaget Bidrag till sjukförsäkringen,
dels proposition 1992/93:194 Särskilt statsbidrag till kommuner för ytterligare platser i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår,
dels de med anledning av proposition 1992/93:150 väckta motionerna
1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 1--15 och 17--43, 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i vad avser yrkandena 1--5, 9--18, 20--63 och 65--92, 1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 1, 2 och 4--27, 1992/93:Fi95 av Sten Söderberg (-), 1992/93:Fi96 av Leif Bergdahl och Arne Jansson (nyd), 1992/93:Fi97 av Bo Arvidson (m), 1992/93:Fi98 av Leo Persson m.fl. (s), 1992/93:Fi99 av Bengt Lindqvist (s), 1992/93:Fi100 av Marianne Jönsson (c), 1992/93:Fi101 av Stina Eliasson (c), 1992/93:Fi102 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson (fp), 1992/93:Fi103 av Roland Lében (kds), 1992/93:Fi105 av Sven-Olof Petersson (c), 1992/93:Fi106 av Lars Ulander m.fl. (s), 1992/93:Fi107 av Bo G Jenevall och Peter Kling (nyd), 1992/93:Fi108 av Siw Persson (fp), 1992/93:Fi109 av Göran Persson och Göran Magnusson (s), 1992/93:Fi110 av Johan Brohult (-), 1992/93:Fi111 av Jan Andersson (s), 1992/93:Fi112 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s), 1992/93:Fi114 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 1992/93:Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v), 1992/93:Fi116 av Lars Bäckström m.fl. (v), 1992/93:Fi117 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1--8, 10--24 och 29, 1992/93:Fi118 av Karin Israelsson och Rosa Östh (c), 1992/93:Fi119 av Birgitta Hambraeus (c), 1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) i vad avser yrkandena 1--24, 1992/93:Fi121 av Birgitta Johansson m.fl. (s), 1992/93:Fi122 av Margareta Winberg m.fl. (s),
dels de med anledning av proposition 1992/93:194 väckta motionerna
1992/93:Ub155 av Sten Söderberg (-) och 1992/93:Ub156 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1992/93:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande13, 1992/93:Fi601 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s), 1992/93:Fi602 av Eva Zetterberg (v), 1992/93:Fi603 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), 1992/93:Fi604 av Christer Lindblom och Ingela Mårtensson (fp), 1992/93:Sk388 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande 17, 1992/93:Sk645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), 1992/93:Sk657 av Harriet Colliander och Richard Ulfvengren (nyd) och 1992/93:A478 av Karin Starrin (c) i vad avser yrkande 1.
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som behandlas i detta betänkande återfinns i bilaga 1.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett övriga berörda utskott tillfälle att avge yttrande över de förslag i proposition 150 jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.
Avlämnade yttranden från skatteutskottet (1992/93:SkU5y), justitieutskottet (1992/93:JuU4y), lagutskottet (1992/93:LU7y), utrikesutskottet (1992/93:UU7y), försvarsutskottet (1992/93:FöU10y), socialförsäkringsutskottet (1992/93:SfU4y), kulturutskottet (1992/93:KrU14y), utbildningsutskottet (1992/93:UbU6y), trafikutskottet (1992/93:TU4y), jordbruksutskottet (1992/93:JoU4y), näringsutskottet (1992/93:NU10y), arbetsmarknadsutskottet (1992/93:AU8y) och bostadsutskottet (1992/93:BoU9y) återfinns i bilagorna 3--15 till betänkandet.
Inkomna skrivelser
Under ärendets behandling har utskottet mottagit en skrivelse från Riksskatteverket samt ett antal skrivelser från organisationer och företag.
Offentlig utfrågning, m.m.
Utskottet anordnade den 30 mars 1993 en offentlig utfrågning med anledning av Ekonomikommissionens förslag Nya villkor för ekonomi och politik (SOU 1993:16). I utfrågningen deltog från kommissionens sida professor Assar Lindbeck, professor Torsten Persson, ekonomie doktor Birgitta Swedenborg och docent Olof Petersson.
Protokoll från utfrågningen återfinns i bilaga 17 till detta betänkande.
Vidare har under våren företrädare för Riksbanken, Svenska Bankföreningen och Finansdepartementet kallats till utskottet för att kommentera bankernas räntemarginaler.
Dessutom har ekonomer från LO, TCO samt Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen inför utskottet redovisat sina synpunkter på de ekonomisk-politiska förslagen i kompletteringspropositionen.
Företrädare för Postgirot, Postverket samt Bankgirot och Svenska Bankföreningen har redovisat sina synpunkter på utvecklingen av det statliga betalningssystemet.
Företrädare för Finansdepartementet har inför utskottet kommenterat de fördelningspolitiska studier som gjorts inom Finansdepartementet samt överlämnat en sammanfattning av den preliminära fördelningspolitiska bedömningen för perioden 1991--1994.
Riksbankschefen har i början av maj inför utskottet kommenterat penning- och valutapolitiken.
Propositionernas förslag
Proposition 100
I proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anne Wibble -- under punkt F 6 (s. 100) föreslagit att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 100000000 kr.
Proposition 150
I proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anne Wibble --
dels föreslagit
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i propositionen,
2. att riksdagen godkänner det saneringsprogram för de offentliga finanserna på 81 000 000 000 kr i 1994 års priser för åren 1994--1998 som förordats i propositionen,
3. att riksdagen godkänner riktlinjerna för statlig valutaupplåning som förordats i propositionen,
4. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i propositionen,
10. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,
11. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1993/94, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kr,
12. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser,
13. att riksdagen godkänner principerna för revision av statliga bolag och stiftelser i enlighet med vad som förordats i propositionen (avsnitt 7.1),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om
14. statliga garantiåtaganden (avsnitt 4),
15. årsbokslut för staten (avsnitt 5),
16. utnyttjandet av finansfullmakten (avsnitt 6),
17. finansiell styrning (avsnitt 7.2--7.4),
18. budgetar m.m. i internationella organisationer (avsnitt8).
I proposition 150 bilaga 4 Socialdepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Bo Könberg -- föreslagit
dels i avsnitt 1 (s. 1--5 och 14)
1. att riksdagen godkänner riktlinjerna för ändringar i systemet med ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. den 1 januari 1994,
dels i avsnitt 3 punkt C 1 (s. 12 och 14)
4. att riksdagen med ändring av förslagen i dels proposition 1992/93:100 bilaga 6, dels proposition 1992/93:178 till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 5353000000 kr.
I proposition 150 bilaga 5 Kommunikationsdepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Mats Odell -- under punkt K 2 (s.26--28) föreslagit att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1200000000 kr.
I proposition 150 bilaga 6 Finansdepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsråden Bo Lundgren (avsnitt 1) och Anne Wibble (övriga delar) --
dels i avsnitt 1 Skattefrågor (s. 1--17) föreslagit att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
6. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
7. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
8. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
9. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
10. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. samt
11. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet m.m.,
dels i avsnitt 2 (s.18--27) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om statens upplåning i utländsk valuta,
dels i avsnitt 3 (s. 28) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om Sverige och EMU,
dels i avsnitt 4 (s. 29--40) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om personalkonsekvenser vid strukturförändringar,
dels i avsnitt 5 (s. 41--43) föreslagit
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera anvisade anslag till departementen och Regeringskansliets förvaltningskontor i enlighet med vad i propositionen förordats,
2. att riksdagen till Gemensamma ändamål för Regeringskansliet m.m. för budgetåret 1993/94 under andra huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr,
dels i avsnitt 6 (s. 44--45) föreslagit
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om utförande av byggnadsprojekt inom det statliga fastighetsförvaltningsområdet till en sammanlagd kostnad av 800000000 kr,
2. att riksdagen till Vissa investeringar m.m. för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 800 000 000 kr,
3. att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 165 000 000 kr.
I proposition 150 bilaga 7 Utbildningsdepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Beatrice Ask --
dels under punkt B 9 (s. 2--4) föreslagit
1. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1992/93:UbU8, rskr. 207) och regeringens förslag i proposition 1992/93:194 till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1994849000 kr,
dels under punkt C 1 (s. 4) föreslagit
2. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1992/93:KrU13, rskr. 192) till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 2 456 463 000 kr,
dels under punkt D 1 (s. 5--7) föreslagit
3. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar 112 500 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:169,
dels under punkt F (s. 14--15) föreslagit
6. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
7. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1992/93:SfU13, rskr. 208) till Centrala studiestödsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 170 610 000 kr,
8. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1992/93:SfU13, rskr. 208) och regeringens förslag i proposition 1992/93:194 till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 350 780 000 kr,
9. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1992/93:SfU13, rskr. 208) till Studiemedel m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 389 095 000 kr,
10. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1992/93:SfU13, rskr. 208) till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 3 867 535 000 kr.
I proposition 150 bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund --
dels under punkt A 1 (s. 9) föreslagit att riksdagen under ramanslaget Arbetsmarknadsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar 820 000 kr utöver vad som tidigare anvisats med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 11,
dels under punkt A 2 (s. 9) föreslagit att riksdagen under reservationsanslaget Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett belopp som är 5 000 000 kr lägre än vad som tidigare anvisats med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 11,
dels under punkt B 2 (s. 10--55) föreslagit
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (avsnitt 2.3.1.3),
2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1980:80) om anställningsskydd (avsnitt 2.3.1.3),
3. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 2.3.1.1),
4. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1993:000) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter (avsnitt 2.8),
5. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling (avsnitt 2.13),
6. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen i fråga om statsbidrag för ROT-insatser,
7. att riksdagen godkänner att högst 350 miljoner kronor av anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till förstärkning av arbetsförmedlingen (avsnitt 2.2),
8. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om utbildningsbidrag med en lånedel vid viss arbetsmarknadsutbildning, (avsnitt 2.3.1.1),
9. att riksdagen godkänner vad som föreslagits i propositionen i fråga om upplåningen av medel för att finansiera utbildningsbidragets lånedel vid viss arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 2.3.1.1),
10. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om samordning av utbildningsbidrag med vissa socialförsäkringsförmåner och med lön (avsnitt 2.3.1.3),
11. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om garantibelopp vid samordning av utbildningsbidrag med andra förmåner (avsnitt 2.3.1.3),
12. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om det särskilda bidraget vid arbetsmarknadsutbildning m.m. (avsnitt 2.3.1.4),
13. att riksdagen godkänner den försöksverksamhet med statsbidrag till beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser som föreslagits i propositionen (avsnitt 2.3.2),
14. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de ändringar av flyttningsbidragen som kan komma att erfordras i enlighet med vad som angivits i propositionen (avsnitt 2.5),
15. att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen i fråga om praktik för invandrare med yrkesutbildning på högskolenivå (avsnitt 2.6.2),
16. att riksdagen godkänner vad som föreslagits i propositionen i fråga om bidrag till utbildning i företag (avsnitt 2.6.3),
17. att riksdagen godkänner förslaget till fortsatt försöksverksamhet för att stimulera till jämställdhet på arbetsmarknaden (avsnitt 2.6.4),
18. att riksdagen godkänner i propositionen framlagt förslag om en förlängning under tiden den 1 juli 1993--den 30 juni 1994 av försöksverksamheten med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar (ungdomspraktik) (avsnitt 2.9),
19. att riksdagen godkänner förslagen om ändrade villkor för anvisning till ungdomspraktik (avsnitt 2.9),
20. att riksdagen godkänner förslaget i fråga om rätt till ungdomspraktik för den som tackat nej till ett tredje gymnasieår (avsnitt 2.9),
21. att riksdagen godkänner förslaget om att 25--29-åriga nyexaminerade ungdomar med högskoleutbildning om 120 poäng eller längre skall kunna anvisas ungdomspraktik i högst tre månader (avsnitt 2.9),
22. att riksdagen godkänner förslaget om ändring av tidpunkten för anvisning till avtalad inskolningsplats och plats med rekryteringsstöd (avsnitt 2.9),
23. att riksdagen, med ändring av dels riksdagens beslut (bet. 1992/93:AU19, rskr. 258), dels regeringens förslag i proposition 1992/93:194, under tionde huvudtitelns reservationsanslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 28389655000 kr.
dels i avsnittet Finansieringen av arbetslöshetsersättningen (s. 66--67) föreslagit att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 55 000 000 000 kr under budgetåret 1993/94 för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag,
dels i avsnittet Finansieringen av den statliga lönegarantin (s. 68) föreslagit att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 7 000 000 000 kr under budgetåret 1993/94 för utbetalningar enligt lönegarantilagen,
dels under littera C (s. 68--74) föreslagit
1. att riksdagen godkänner den försöksverksamhet med ändrade regler för statsbidrag vid anställning med lönebidrag och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare som förordats i propositionen (avsnitt 2.1),
2. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om medel till s.k. otraditionella insatser för arbetshandikappade (avsnitt 2.2),
3. att riksdagen upphäver det tidigare under riksmötet (bet. 1992/93:AU12, rskr. 203) fattade beslutet om anslag till Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för budgetåret 1993/94,
4. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1992/93:AU12, rskr. 203) till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 6 956 220 000 kr (avsnitt 2.3),
dels under punkt D 11 (s. 74--75) föreslagit att riksdagen till Lokaliseringslån för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1000 kr.
I proposition 150 bilaga 9 Kulturdepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Birgit Friggebo -- under punkt D 9 (s. 11) föreslagit att riksdagen under elfte huvudtitelns ramanslag Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar 19 130 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 12,
I proposition 150 bilaga 10 Civildepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anders Björck -- under punkt B 1 föreslagit att riksdagen under trettonde huvudtitelns ramanslag Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar 48000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 14.
Proposition 178
I proposition 178 har regeringen (Socialdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Bo Könberg -- föreslagit
10. att riksdagen under femte huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till sjukförsäkringen anvisar ett belopp som är 750000000 kr högre än vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 6.
Proposition 194
I proposition 194 har regeringen (Utbildningsdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Beatrice Ask -- föreslagit
1. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar 330 000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 9,
2. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Studiehjälp m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar 72 600 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga9,
3. att riksdagen under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar 402,6 miljoner kronor mindre än vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 11,
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår utöver de 11 000 platser för vilka medel nu begärs.
Motionsyrkanden
Motionsyrkanden med anledning av proposition 150 1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1992/93:150 godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen avslår det förslag till långsiktigt program för att sanera statsfinanserna som förordats i propositionen,
3. att riksdagen med avslag på propositionen beslutar godkänna de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en avveckling av Postgirots ensamrätt till statliga betalningar inte bör ske förrän Postgirot fått möjlighet att förmedla betalningar till och från banksystemet genom debitering av bankkonton,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen och Riksbanksfullmäktige till känna vad i motionen anförts om penningpolitiken,
6. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att snabbutreda vilka åtgärder som kan vidtas för att stabilisera fastighetsmarknaden och därmed minska statens kostnader för bankstödet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den planerade extra höjningen av boendekostnaderna om 3000000000 kr uppskjuts tills fastighetsmarknaden har stabiliserats enligt vad i motionen anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utredning tillsätts med uppgift att skyndsamt presentera förslag hur näringslivets investeringar kan främjas inom en ram av 10 000 000 000 kr under åren 1993 och 1994,
9. att riksdagen beslutar ge AP-fonden en utökad ram på 10000000 000 kr för aktieplaceringar i små och medelstora företag,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den kraftfullt bör stödja initiativ i de internationella organisationerna som syftar till att stärka insatserna för tillväxt och bekämpa arbetslösheten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjukförsäkringen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de arbetsgivaravgifter som nu tillförs sjukförsäkringen i fortsättningen tillförs Arbetsmarknadsfonden,
13. att riksdagen beslutar att avgiften enligt 1 § lagen om allmän sjukförsäkringsavgift höjs till 1,9 % från den 1 januari 1994,
14. att riksdagen beslutar att sjukförsäkringsavgiften i lagen (1981:691) om socialavgifter fr.o.m. den 1 januari 1994 skall vara 7,23%,
15. att riksdagen beslutar att arbetsmarknadsavgiften i lagen (1981:691) om socialavgifter fr.o.m. den 1 januari 1994 skall vara 3,15%,
17. att riksdagen hos regeringen begär en samlad redovisning av åtgärder som vidtagits eller planerats inom socialförsäkringen och hur dessa uppfyller kravet på rationalitet och trygghet för individen,
18. att riksdagen beslutar att försvarskostnaderna för budgetåret 1993/94 skall minska med 600 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen beslutar att jordbruksstödet för budgetåret 1993/94 skall minska med 1 000 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att bedöma hur miljöavgifter skall kunna användas för att förstärka statsfinanserna och förbättra miljön,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny fastighetstaxering och breddad bas för mervärdesskatten,
22. att riksdagen beslutar att Invandrarverkets anslag skall minska med 1 100 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
23. att riksdagen beslutar att den tidigare gällande skatteflyktslagen återinförs,
24. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning om vad i motionen anförts om avgiftsfinansierad skatterevision,
25. att riksdagen beslutar att den årliga uppräkningen av såväl grundavdrag som brytpunkt i skatteskalan för arbetsinkomster korrigeras för den del av inflationen som är ett resultat av att kronan har fallit i värde och att denna avräkning skall bygga på Konjunkturinstitutets bedömning av den s.k. deprecieringseffekten,
26. att riksdagen beslutar att den statliga inkomstskatten fr.o.m. den 1 januari 1994 höjs till 25 % på inkomster över brytpunkten,
27. att riksdagen beslutar att den föreslagna inkomstskattehöjningen används för att finansiera kostnaderna för arbetslösheten och att skattehöjningen gäller till dess att Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans,
28. att riksdagen beslutar att mervärdesskatten under tiden den 1 juli 1993--den 31 december 1994 utgår med 20 % av beskattningsvärdet dock med 16 % av beskattningsvärdet för serveringstjänster, persontransporter och sådana livsmedel som i dag har en mervärdesskatt på 21 %,
29. att riksdagen beslutar att skattesatsen på fysiska personers och dödsbons kapitalinkomster skall vara 30 % även efter år 1994,
30. att riksdagen beslutar att skatten på reavinster på aktier och andra finansiella instrument som beskattas enligt aktievinstreglerna skall vara 30 % fr.o.m. den 1 januari 1994,
31. att riksdagen beslutar att skattesatsen på avkastning av kapitalförsäkringar och på värdepappersfonder skall vara 30 % fr.o.m. den 1 januari 1994,
32. att riksdagen beslutar att införa en ny energibeskattning för industrin i enlighet med det i motion 1992/93:Sk354 redovisade förslaget,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bekämpa ekobrottsligheten och olika former av skatteundandragande,
34. att riksdagen beslutar, att utöver vad regeringen föreslagit, anvisa 62 000 000 kr till Rikspolisstyrelsen för ekobrottsbekämpning, att användas på det sätt som redogörs för i motion 1992/93:Ju817,
35. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen föreslagit, anvisa 4 500 000 kr till kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter,
36. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen föreslagit, anvisa 6 500 000 kr till Riksåklagaren för utökning av antalet tjänster som ekoåklagare samt utbildning av ekobrottsåklagare,
37. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen föreslagit, anvisa 25 000 000 kr till Riksskatteverket för utökning av antalet tjänster samt utbildning av skatterevisorer,
38. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen föreslagit, anvisa 2 000 000 kr till Tullverket för att öka spanings- och utredningsinsatser mot internationell ekonomisk brottslighet riktad mot Sverige,
39. att riksdagen beslutar att dieseloljeskatten skall vara 1:35 kr/l och att nuvarande nivå på fordonsskatten för tyngre dieseldrivna lastbilar och släpvagnar skall gälla tills vidare,
40. att riksdagen beslutar att återinföra charterskatten,
41. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur beslutet om slopandet av förpackningsskatten skall finansieras,
42. att riksdagen beslutar att avkastningsskatten på privata pensionsförsäkringar skall vara 10 %,
43. att riksdagen beslutar att individuellt pensionssparande utan försäkringsinslag inte skall berättiga till ett allmänt avdrag på det sätt som i dag gäller för privata pensionsförsäkringar (p-försäkringar).
1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett system med behovsprövade barnbidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lyfta över ansvaret för trafikolycksfall från den allmänna sjukförsäkringen till trafikförsäkringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av arbetsskadeförsäkringen,
4. att riksdagen hos regeringen i enlighet med vad i motionen anförts begär förslag på enhetliga ersättningsnivåer vid frånvaro från arbete t.ex. på grund av sjukdom, arbetsskada, tillfällig vård av barn men även för lönegaranti, smittbärarpeng eller beredskapsarbete,
5. att riksdagen omedelbart beslutar sänka taket för lönegaranti till högst 50 000 kr att utgå under maximalt tre månader,
9. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i motionen förordats om kraftiga besparingar i det multilaterala biståndet och sänker ifrågavarande anslag med 1,3 miljarder kronor för budgetåret 1993/94,
10. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i motionen förordats om kraftiga besparingar i SIDA-anslaget och sänker ifrågavarande anslag med 4,1 miljarder kronor för budgetåret 1993/94,
11. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i motionen förordats om kraftiga besparingar i andra biståndsprogram (BITS m.m.) och sänker ifrågavarande anslag med 1,2 miljarder kronor för budgetåret 1993/94,
12. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i motionen förordats om kraftiga besparingar i administrationen av biståndsprogram m.m. och sänker ifrågavarande anslag med 0,2 miljarder kronor för budgetåret 1993/94,
13. att riksdagen höjer de tidigare anslagna medlen till Baltikum och Östeuropa med 1,1 miljarder kronor för budgetåret 1993/94,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundläggande förändringar i biståndspolitiken,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att snabba åtgärder vidtas inom flyktingpolitiken vilka omfattar strikt begränsning till konventionsflyktingbegreppet, strikt begränsning av anhöriginvandringen till att endast omfatta make/maka och deras barn, införande av skärpta viseringsregler samt kraftfulla åtgärder mot illegalt asylsökande,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det är betydligt billigare och betydligt bättre att människor som på grund av inbördeskrig, svält och arbetslöshet är på flykt hjälps i sitt närområde än i Sverige och att de svenska hjälpinsatserna koncentreras till sådana närområden,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skapas förutsättningar så att Invandrarverkets asylprövningstid snarast nedbringas till högst tre månader,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avdrag på dagbidraget skall göras om någon inte deltar i anbefallt arbete, uteblir från svenskundervisning eller undanhåller sig från utredning,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att schablonersättningen till kommunerna sänks med 20 %,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid utvisning samt vid utlandsboende pension och andra socialförsäkringsförmåner skall upphöra,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att asylsökande och flyktingar skall betala vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utländska medborgare under sina första två år i Sverige endast erhåller 80 % av socialbidragsnormen,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samhällets kostnader för hemspråksundervisningen skall slopas,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att outnyttjade kommunala bostäder måste utnyttjas som flyktingförläggningar i syfte att få ned dygnskostnaden,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en noggrann kontinuerlig granskning görs av Invandrarverkets verksamhet och kostnader,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en flyktingminister som sysslar med flyktingfrågor på heltid,
28. att riksdagen i fråga om förläggningskostnader beslutar om en sänkning av anslagsnivån med 1,5 miljarder kronor för budgetåret 1993/94,
29. att riksdagen beslutar sänka kommunbidraget för 1993/94 i enlighet med vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skapas sådana förutsättningar att användningen av fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn upphör eller i vart fall begränsas,
31. att riksdagen beslutar sänka partistödet i enlighet med vad som anförts i motionen,
32. att riksdagen beslutar om en avveckling av presstödet under tre år med en 30-procentig början budgetåret 1993/94, dvs. en sänkning till 352 miljoner kronor för 1993/94,
33. att riksdagen beslutar om en minskning av anslaget till Presstödsnämnden med 0,8 miljoner kronor,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ordentlig kartläggning av organisationsbidragen samt åtföljande nedskärningar,
35. att riksdagen beslutar att tidningar skall bli skyldiga att betala moms i enlighet med vad som föreslagits i motionen,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att chefer inom statliga verk, bolag och andra verksamheter skall tillsättas efter utannonsering av tjänsten och genom ett urval bland dem som innehar erforderlig kompetens,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att AMS, LAN och AMI läggs ner och att deras ansvar överförs till Arbetsmarknadsdepartementet och till de resursförstärkta arbetsförmedlingarna,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Invandrarverket måste bantas, rationaliseras och effektiviseras,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att SIDA, BITS och Swedecorp samt en del mindre myndigheter inom biståndsområdet läggs ihop till en ny operativ enhet,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingsmöjligheter inom SIDA redan under budgetåret 1993/94,
41. att riksdagen hos regeringen begär att en rationaliseringskommission tillsätts med uppgift att bl.a. utreda och lämna förslag på verk och myndigheter som kan avvecklas,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ändra både bolagsförhållanden och ägarförhållanden i riskkapitalbolagen och de s.k. portföljföretagen Atle och Bure i syfte att förhindra fortsatt missbruk,
43. att riksdagen beslutar införa ett investeringsavdrag på 30% för år 1993 i enlighet med vad som anförts i motionen,
44. att riksdagen beslutar införa ett startavdrag i form av en engångsavskrivning på maskiner m.m. upp till 200 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att garantibeloppet i fråga om investeringskrediter fyrdubblas, dvs. till 4 miljarder kronor,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nivån för de exportgarantier som utfärdas av Exportkreditnämnden höjs från nuvarande maximala 70 miljarder kronor till 100 miljarder kronor,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även OSS-staterna och baltstaterna skall ges möjlighet att söka s.k. u-krediter,
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att såväl u-krediter som exportkreditgarantier i högre grad än tidigare kanaliseras till småföretagen,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det snabbt måste skapas bättre förutsättningar för enskilda uppfinnare och små innovationsföretag,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att prioriterade fordringsägare vid konkurser bara skall erhålla 75 % av sin totala fordran,
51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid konkurser skall leverantörer förmånsprioriteras och skatter göras oprioriterade,
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att företag som drabbas av konkurs på grund av annans konkurs skall få någon form av konkursgaranti eller räntefria lån,
53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid presentationen av regeringens budgetförslag skall fästas större vikt vid upplåningsbehovet, som är det bästa begreppet för helheten i den svenska ekonomin,
54. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en genomgripande förändring av arbetsrätten,
55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det måste skapas förutsättningar för att effektivt minska fackets makt och i stället öka makten för den enskilde,
56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det nuvarande krångliga systemet med olika stödformer måste ersättas med ett enda anställningsstöd till arbetsgivarna, som är förhandlingsbart i både tid och procent,
57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i fråga om ungdomspraktikplatser som innebär att arbetsgivaren måste betala en viss del av lönen för ungdomspraktikanten, förslagsvis 2 500 kr per månad,
58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tiden för provanställning för ungdomar i åldern 18--25 år tillfälligt förlängs till 18 månader,
59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en genomgripande förändring av arbetsmarknadsutbildningen, bl.a. genom införande av lärlingssystem,
60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i fråga om arbetslivsutveckling i syfte att göra verksamheten effektiv, minska konkurrenssnedvridningar samt förhindra fusk,
61. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att starta-eget-bidrag måste användas optimalt på såväl nya som existerande företag,
62. att riksdagen avslår förslaget att satsa 151 miljoner kronor på arbetsmarknadsinsatser för flyktingar och invandrare,
63. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att flyktingar och invandrare inte skall vara en prioriterad grupp för starta-eget-bidrag,
65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kraftfull ROT-satsning i skolorna,
66. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklingar samt omfattande skattesänkningar för småföretagen i syfte att få en mera neutral företagsbeskattning,
67. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avkastningen på satsat kapital beskattas som kapitalinkomst vad gäller egenföretagare,
68. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beskattningen av egenföretagares avsättning till expansionskonto likställs med vad som gäller för aktiebolag,
69. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna om den schablonmässigt beräknade räntan tas bort då det egna kapitalet i verksamheten är negativt vad gäller egenföretagare,
70. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kapitalunderlag för beräkning av skatteutjämningsreserv nollställs,
71. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kvittning skall få göras av underskott i näringsverksamhet mot tjänste- och kapitalinkomster,
72. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att periodiseringsfonder skall införas,
73. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att företagen ges möjlighet till en viss avsättning av lönesumman till en obeskattad lönereserv,
74. att riksdagen beslutar om en kraftig sänkning av momsen inom turistnäringen,
75. att riksdagen beslutar sänka momsen till 12 % på hotell och restauranger,
76. att riksdagen beslutar sänka momsen till 9 % inom persontransporter,
77. att riksdagen beslutar sänka matmomsen till 9 %,
78. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att använda den allmänna momsen som en efterfrågestimulator,
79. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa fastighetsskatten under en tioårsperiod med början tidigast budgetåret 1994/95,
80. att riksdagen beslutar att omgående avskaffa den s.k. flyttskatten,
81. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att taxeringsvärdet på marken för egnahem maximeras till 100 000 kr,
82. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöskatterna anpassas till våra konkurrentländers så att likvärdiga förhållanden råder,
83. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att punktskatter på sikt sänks för att harmoniera med främst EG-ländernas,
84. att riksdagen beslutar att grundavdraget vid inkomster över brytpunkten sänks i enlighet med vad som anförts i motionen,
85. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen omedelbart vidtar nödvändiga åtgärder i syfte att snabbt få en räntesänkning till stånd,
86. att riksdagen upphäver beslutet om minskning av bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor fr.o.m. år 1994,
87. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för bosparande,
88. att riksdagen hos regeringen begär att en kvalificerad utredning tillsätts med uppgift att utreda fastighetsmarknaden och komma med förslag till åtgärder,
89. att riksdagen hos regeringen begär att en tvärpolitisk kommission tillsätts med uppgift att utreda den ekonomiska brottsligheten i enlighet med vad som anförts i motionen,
90. att riksdagen godtar de åtgärder som föreslagits i motionen i syfte att snabbt få en effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet,
91. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av klara och entydiga spelregler på en avsocialiserad marknad i syfte att skapa förutsättningar för önskvärda nysatsningar, att förhindra missbruk och ekonomisk brottslighet samt snedvridningar i konkurrensen,
92. att riksdagen beslutar godkänna Lindbeckkommissionens förslag som riktlinjer för den ekonomiska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i motsvarande del godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en effektiv bekämpning av arbetslösheten,
4. att riksdagen beslutar att höja pensionstillskottet till 70% av basbeloppet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadssubventionerna,
6. att riksdagen beslutar om en tillfällig sänkning av den högre momssatsen från 25 % till 21 % från den 1 juli 1993 till den 30 juni 1994,
7. att riksdagen beslutar om en sänkning av den lägre momssatsen på mat m.m. från 21 % till 18 % från den 1 juli 1993,
8. att riksdagen beslutar att höja statsskatten med 5 procentenheter för inkomster över 200 000 kr,
9. att riksdagen beslutar att höja statsskatten med 10 procentenheter för inkomster över 250 000 kr,
10. att riksdagen beslutar höja stämpelskatten till 1,75 %,
11. att riksdagen för inkomståret 1994 beslutar om ett avdragstak för bruttoräntor överstigande 110 000 kr,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återställd energibeskattning för industriell produktion enligt vad i motionen anförts,
13. att riksdagen beslutar att skattesatsen för produktion av elektrisk kraft höjs i genomsnitt med 1,3 öre per kWh enligt vad i motionen anförts,
14. att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgiften höjs med 3 procentenheter från den 1 juli 1993,
15. att riksdagen beslutar att sänka taket i sjukförsäkringen till fem och ett halvt basbelopp,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Gemensamma ändamål för regeringskansliet m.m. för budgetåret 1993/94 under andra huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 50 000 000 kr,
17. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i motsvarande del godkänner de riktlinjer för penning- och valutapolitik som i motionen förordats,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskkapitalfonderna,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens utlandsupplåning,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Postgirot och bankgirokartellen,
21. att riksdagen beslutar att biståndsmålet för budgetåret 1993/94 skall vara 1 % av BNI,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EG-medlemskapet som en belastning på statsbudgeten,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna till handel på Asien och Östeuropa,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt samarbete mot global arbetslöshet och fattigdom,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en politik för en hållbar utveckling,
26. att riksdagen med avslag på regeringens saneringsprogram för de offentliga finanserna för åren 1994--1998 i motsvarande del godkänner vad som förordats om alternativ försörjningsbalans och svångrem åt vänster,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällsmoral.
1992/93:Fi95 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1992/93:150.
1992/93:Fi96 av Leif Bergdahl och Arne Jansson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte godta den föreslagna överflyttningen från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen i fråga om ersättning till försäkringskasseanslutna privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster.
1992/93:Fi97 av Bo Arvidson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om platser för utbildning vid Statens skolor för vuxna (SSV).
1992/93:Fi98 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsvägar och länsjärnvägar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda förutsättningar för utbyggnad av Västerdalsbanan.
1992/93:Fi99 av Bengt Lindqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omdisponering av medel till SIH-läromedel i syfte att trygga synskadades tillgång till böcker och andra läromedel under budgetåret 1993/94.
1992/93:Fi100 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läromedel åt synskadade elever.
1992/93:Fi101 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ur reservationsanslaget på 800 000 000 kr för vissa investeringar 50000000 kr bör avsättas för stöd till icke-statliga kulturlokaler.
1992/93:Fi102 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en allmän satsning på teknikämnet bör följas upp och förverkligas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att resultaten från teknikstugan i Alingsås i tillämpliga delar kan stå modell för en sådan tekniksatsning.
1992/93:Fi103 av Roland Lében (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring i reglerna för starta-eget-bidrag.
1992/93:Fi105 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till arbetet med fastighetsregisterkartor med ny teknik.
1992/93:Fi106 av Lars Ulander m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till att säkra kreditgivningen till ny- och ombyggnad av fastigheter,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på ROT-området som motsvarar de sysselsättningseffekter riksdagen tidigare beslutat om.
1992/93:Fi107 av Bo G Jenevall och Peter Kling (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avveckla räntesubventionerna över en 20-årsperiod med början år 1995.
1992/93:Fi108 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen med ändring av regeringens förslag beslutar att omfördela 100 miljoner kronor från anslaget för länsvägar till sysselsättningsåtgärder på kulturområdet.
1992/93:Fi109 av Göran Persson och Göran Magnusson (s) vari yrkas
1. att riksdagen med ändring av regeringens förslag beslutar att i kompletteringspropositionen upptagna medel om 50 miljoner kronor för upprustning av allmänna samlingslokaler skall fördelas enligt reglerna i förordningen om statligt stöd till allmänna samlingslokaler,
2. att riksdagen beslutar att av anslaget för upprustning av allmänna samlingslokaler 10 miljoner kronor får användas för bidrag till underhållsåtgärder och maximalt 80 % av total godkänd kostnad på 1 miljon kronor per projekt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det statliga stödet till handikappanpassning av allmänna samlingslokaler.
1992/93:Fi110 av Johan Brohult (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvakta resultatet av Hälso- och sjukvårdsutredningens arbete innan man beslutar om ersättningssystem för den privata sjukvården.
1992/93:Fi111 av Jan Andersson (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att avvisa regeringens förslag till konstruktion av utbildningsbidraget vad avser konsekvenserna på rehabiliteringsområdet.
1992/93:Fi112 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektivare användning av resurserna i statens verksamhet.
1992/93:Fi114 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens möjlighet att ta över fastigheter i samband med förhandlingarna med bankerna enligt vad i motionen anförts.
1992/93:Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om AMS-medel till jurister och ekonomer i kampen mot ekonomisk brottslighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fler kvalificerade ekonomer och jurister och ekoåklagartjänster vid polisens ekorotlar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om datorisering av polisväsende och åklagarmyndighet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetensutveckling till ekobrottsbekämpare.
1992/93:Fi116 av Lars Bäckström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopat grundavdrag i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar höja den statliga skatten från 20 % till 25 % för inkomster över brytpunkten,
3. att riksdagen beslutar att höja den statliga skatten för inkomster över 250 000 kr från 20 % till 30 %.
1992/93:Fi117 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättningspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitisk inriktning,
3. att riksdagen till Tidigareläggning av affärsverksinvesteringar för budgetåret 1993/94 anvisar 800000000 kr utöver vad regeringen har föreslagit,
4. att riksdagen beslutar om ett nytt rekryteringsstöd enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen till Rekryteringsstöd för budgetåret 1993/94 anvisar 2000 000 000 kr,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetensutveckling i arbetslivet,
7. att riksdagen till Bidrag till utbildning i företag/kompetensutveckling i arbetslivet för budgetåret 1993/94 anvisar 1300 000 000 kr utöver vad regeringen har föreslagit,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering och bolagisering av statlig verksamhet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sex timmars arbetsdag m.m.,
11. att riksdagen till Beredskapsarbeten för budgetåret 1993/94 anvisar 2 000 000 000 kr utöver vad regeringen har föreslagit,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkning av statsbidraget till beredskapsarbeten med 10 % genom att föreskriva lägre arbetstid,
13. att riksdagen till Arbetsmarknadsutbildning och Utbildningsbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar 5 400 000 000 kr utöver vad regeringen har föreslagit,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om särskilt studielån för den som genomgår särskild arbetsmarknadsutbildning,
15. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkning av ersättningsnivån för utbildningsbidragen,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag till utbildningsbidrag med lånedel vid viss arbetsmarknadsutbildning,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändringar av det särskilda bidraget vid arbetsmarknadsutbildning m.m.,
18. att riksdagen till Särskilt bidrag för budgetåret 1993/94 anvisar 271 000 000 kr utöver vad regeringen har föreslagit,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ALU -- arbetslivsutveckling,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomspraktiken,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade villkor för anvisning till ungdomspraktik,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag i fråga om rätt till ungdomspraktik för den som tackat nej till ett tredje gymnasieår,
24. att riksdagen till Otraditionella insatser för budgetåret 1993/94 anvisar 300 000 000 kr utöver vad regeringen har föreslagit och att dessa öronmärks för ungdomsprojekt,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkning av Arbetsmarknadsfonden.
1992/93:Fi118 av Karin Israelsson och Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fördelningspolitisk analys.
1992/93:Fi119 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av anslaget till länsvägar i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 300 miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit,
2. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 16 116 miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den aktiva arbetsmarknadspolitiken,
4. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om beredskapsarbeten inom ROT-sektorn,
5. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om statsbidrag för ROT-åtgärder inom äldreboendet,
6. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om statsbidrag för underhåll av kommunala gator,
7. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa, ungdomar och akademiker,
8. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om utbildningsbidragens storlek,
9. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om räntestöd vid tidigareläggning av infrastrukturinvesteringar,
10. att riksdagen till anslaget B 2, Drift och underhåll av statliga vägar, för budgetåret 1993/94 anvisar 3 500 miljoner kronor utöver vad som föreslås i budgetpropositionen 1992/93:100 bilaga 7,
11. att riksdagen till Underhållsinvesteringar på Luftfartsverkets område anvisar ett reservationsanslag på 700 miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen till anslaget C 2, Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, för budgetåret 1993/94 beslutar anvisa ytterligare 1100 miljoner kronor utöver vad som föreslås i budgetpropositionen 1992/93:100 bilaga 7,
13. att riksdagen beslutar att till anslaget C 1, Bidrag till folkbildningen, för budgetåret 1993/94 anvisa 100 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit,
14. att riksdagen beslutar att till anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa 158 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit att fördelas i enlighet med vad som anförts i denna motion,
15. att riksdagen beslutar att till anslaget Studiehjälp m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa 39 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit,
16. att riksdagen beslutar att till anslaget Studiemedel m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa 145 905 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
17. att riksdagen beslutar att till anslaget Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa 41 935 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit,
18. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA) att studiestödet under en försöksperiod kan utges på ett mera flexibelt sätt enligt vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition 1992/93:150 bilaga 8 om en lag om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning,
20. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition 1992/93:150 bilaga 8 om att högst 350 miljoner kronor av anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till förstärkning av arbetsförmedlingen,
21. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition 1992/93:150 bilaga 8 om utbildningsbidrag med en viss lånedel vid viss arbetsmarknadsutbildning,
22. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition 1992/93:150 bilaga 8 om upplåning av medel för att finansiera utbildningsbidragets lånedel vid viss arbetsmarknadsutbildning,
23. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition 1992/93:150 bilaga 8 om att endast del av normal arbetstid skall vara bidragsgrundande vid beredskapsarbete,
24. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition 1992/93:150 bilaga 8 om att ungdomar med högskoleutbildning i åldern 25--29 år i vissa fall skall kunna anvisas ungdomspraktikplats under högst tre månader.
1992/93:Fi121 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till ett samlat näringspolitiskt program i ett Europaperspektiv för småföretag,
2. att riksdagen till ett samlat näringspolitiskt program i ett Europaperspektiv för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 500 miljoner kronor.
1992/93:Fi122 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vår svenska föräldraförsäkring.
Motionsyrkanden med anledning av proposition 194
1992/93:Ub155 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
1992/93:Ub156 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisa 402,6 miljoner kronor mindre än vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 11,
2. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1993/94 anvisa 1500000000 kr till kommunerna för stöd till anordnande av "det tredje gymnasieåret" i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer som i denna motion anförts beträffande behovet av satsning på "det tredje gymnasieåret" även budgetåret 1994/95,
4. att riksdagen beslutar att de medel som anvisas till stöd för kommunerna att anordna "det tredje gymnasieåret" i enlighet med vad som anförts i denna motion skall tillföras Skolverket genom anslag B 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet,
5. att riksdagen beslutar att för studiehjälp anvisa 315 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 till anslaget F 3 Studiehjälp m.m. utöver regeringens förslag,
6. att riksdagen beslutar att öka anslaget F 4 Studiemedel m.m. för budgetåret 1993/94 med 180 miljoner kronor,
7. att riksdagen beslutar att öka anslaget F 5 Vuxenstudiestöd m.m. med 270 miljoner kronor,
8. att riksdagen beslutar om sådan ändring i studiestödslagen att SVUXA under en försöksperiod kan utgå på ett mera flexibelt sätt.
Motionsyrkanden från allmänna motionstiden
1992/93:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
13. att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar 75000000 kr utöver vad regeringen föreslagit för utbildningsplatser i gymnasieskolan enligt vad i motionen anförts,
1992/93:Fi601 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrade villkor för ett långsiktigt bosparande.
1992/93:Fi602 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Boverket ges i uppdrag att ta fram ett förslag om bosparande enligt vad i motionen anförts.
1992/93:Fi603 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett särskilt bosparande.
1992/93:Fi604 av Christer Lindblom och Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett allmänt bosparande.
1992/93:Sk388 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
17. att riksdagen beslutar sänka den reducerade momsnivån till 18% från den 1 juli 1993.
1992/93:Sk645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen föreslås om att sänka momsen för persontransporter till 9 % och för hotell och restauranger till 12 % och att dessa momssatser skall gälla fr.o.m. den 1 april 1993.
1992/93:Sk657 av Harriet Colliander och Richard Ulfvengren (nyd) vari yrkas att riksdagen beslutar momsbelägga dagspressen.
1992/93:A478 av Karin Starrin (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ett anställningsstöd,
Proposition 150
Sverige befinner sig i en svår ekonomisk kris. I propositionen framhålls att det allvarliga läget är en följd av flera decenniers oförmåga att åtgärda djupgående obalanser i ekonomin. Krisen medför stora påfrestningar för enskilda människor. De allvarligaste problemen är den uteblivna tillväxten och den höga arbetslösheten.
Det övergripande målet för den ekonomiska politiken är att genom god tillväxt bygga en långsiktigt stabil grund för välfärden och sysselsättningen. För de närmaste åren anges i tio punkter i propositionen -- i enlighet med vad som också anfördes i finansplanen i januari -- följande riktlinjer för den ekonomiska politiken:
1. Den ekonomiska politiken skall präglas av ansvar för kommande generationer. Vi har som nation under lång tid levt över våra tillgångar. Nu måste vi tänka om. Vi får inte fortsätta att vältra över kostnader på våra barn och barnbarn.
2. Ett gott företagsklimat skall skapas. Detta sker genom strategiska skattesänkningar, satsningar på forskning, utbildning och infrastruktur och avregleringar för att öka konkurrensen. I detta sammanhang är EES-avtalet och ett framtida svenskt medlemskap i EG av central betydelse.
3. Arbetlösheten skall bekämpas. Detta kräver såväl långsiktigt som kortsiktigt verkande åtgärder. På lång sikt kan sysselsättningen endast tryggas genom en politik som leder till hög och uthållig tillväxt, god konkurrenskraft och varaktigt låg inflation. På kort sikt måste arbetslösheten mötas med en aktiv arbetsmarknadspolitik med arbetslinjen som grund. Målet skall vara att förhindra långtidsarbetslöshet och höja arbetskraftens kompetens.
4. Inflationstakten skall förbli låg. Detta är en nödvändig förutsättning för varaktigt lägre räntor och återskapad tillväxt. Det största misstaget i de senaste tjugo årens ekonomiska politik är att prisstabiliseringen alltför länge sköts på framtiden. Om inflationen åter tillåts öka skulle Sverige än en gång tvingas gå igenom den smärtsamma omställningen till lägre inflation. Finans- och penningpolitiken måste utformas så att detta förhindras. Den underliggande inflationstakten på ca 2 % bör bibehållas.
5. Underskottet i de offentliga finanserna skall minska. Detta kräver stegvis ökande budgetförstärkningar och åtgärder för att främja den ekonomiska tillväxten. En långsiktig plan för de närmaste årens budgetförstärkningar måste läggas fast. Om vi underlåter att sanera de offentliga finanserna kvarstår en viktig osäkerhetsfaktor i ekonomin vilket gör att återhämtningen fördröjs. Därför måste arbetet med att sanera de offentliga finanserna drivas vidare. Målet är att avlägsna det strukturella underskottet, dvs. den del av underskottet som inte försvinner när konjunkturen förbättras.
6. Det offentliga utgiftstrycket skall sänkas som ett led i saneringen av de offentliga finanserna. Detta förutsätter fortsatta och målmedvetna utgiftsminskningar. Omdaningen av socialförsäkringssystemen och åtgärder för att skapa konkurrens i den offentliga tjänstesektorn är viktiga delar av detta arbete. Syftet är att minska de offentliga utgifterna, effektivisera hushållningen med skattemedel och stärka motiven för arbete och sparande.
7. Den ekonomiska politiken skall bidra till att alla människor ges likvärdiga möjligheter i livet. Hög sysselsättning och tillväxt är grundläggande förutsättningar för en rättvis fördelning. Likaledes är en generell välfärdspolitik, valfrihetsrevolutionen i välfärden, en aktiv arbetsmarknadspolitik och åtgärder för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män viktiga byggstenar i arbetet för ett tryggt och rättvist samhälle. 8. Den ekonomiska politiken skall präglas av hänsyn till miljön och naturresurserna. Balansen mellan ekonomi och ekologi måste säkras. Genom ekonomisk tillväxt ökar utrymmet för nödvändiga miljösatsningar. En offensiv miljöpolitik är i sin tur en förutsättning för att tillväxten skall bli uthållig. Utvecklingen av ekonomiska styrmedel är ett centralt inslag i en sådan politik.
9. Den ekonomiska politiken skall tillvarata utvecklingsmöjligheterna i Sveriges alla regioner. Detta gäller inte minst landsbygden och de mindre orterna. Regionala obalanser var en bidragande orsak till överhettningen under 1980-talet. En kraftfull regionalpolitik är ett viktigt medel för att tillvarata resurser i hela landet. Satsningar på infrastruktur och åtgärder för att förbättra villkoren för de mindre företagen är i detta sammanhang av stor betydelse.
10. Samhällets förankring i en god etik är av central betydelse för en väl fungerande ekonomi. Till de växande obalanserna i svensk ekonomi under 1980-talet bidrog bristen på respekt för de normer och värderingar som är grunden för vårt välstånd. Politikens utgångspunkt skall vara den etik som betonar det personliga ansvaret. Därmed minskar behovet av hämmande detaljregleringar och förutsättningarna för en effektiv ekonomisk struktur förbättras.
Finanspolitiken måste ha en sådan inriktning att de offentliga underskotten elimineras. Detta sker genom stegvis ökande budgetförstärkningar och åtgärder för att främja den ekonomiska tillväxten.
Penning- och valutapolitiken är inriktad på prisstabilitet. Sedan Riksbanken tvingades lämna den fasta växelkursen har penningmarknadsräntorna successivt sänkts. Grunden för denna politik är att tilltron till prisstabiliteten inte får rubbas. Att den låga inflationstakten blir bestående är, framhålls det i propositionen, en förutsättning för en varaktigt lägre ränta. Detta ökar möjligheterna att höja aktivitetsnivån i ekonomin och därmed minska arbetslösheten. Finanspolitikens inriktning stöder målet om prisstabilitet.
Tillväxtpolitiken skall syfta till att långsiktigt förbättra den svenska ekonomins effektivitet och tillväxtkraft. Viktiga inslag i tillväxtpolitiken är utbyggnaden av den högre forskningpolitiken med bl.a. ett förstärkt samspel mellan forskningen och näringslivet, investeringar i trafikens infrastruktur och Europapolitiken. I propositionen betonas vikten av att Sverige genom fullt medlemskap i EG kan få möjlighet till medinflytande över EG:s regelverk.
Av de förstärkningar som föreslås inom ramen för budgetpolitiken består 61miljarder av besparingar. 5miljarder av förstärkningar av ATP och 15miljarder av ökade skatteinkomster. De fördelar sig enligt följande:
Saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998 Miljarder kronor
00>Begränsning av offentlig konsumtion 76>35
00>Minskade transfereringar till hushållen m.m. 76>26 03>Pensioner 70> 8 03>Arbetslöshetsförsäkringen m.m. 70>10 03>Sjuk- och arbetsskadeförsäkringen 03>samt avgifter inom sjuk- och tandvården 70> 4 03>Familjepolitik 70> 1 03>Bostadssektorn 70> 3
00>Reformerat ATP-system 76> 5
00>Ökade inkomster 76>15 03>Effektivare skatteindrivning 70> 4 03>Breddad bas för momsen 70> 2 03>Miljö- och punktskatter 70> 8 03>Ny fastighetstaxering 70> 1
00>Total omfattning 76>81
Budgetunderskottet för innevarande budgetår uppgår till 190,1miljarder kronor. Nästa budgetår väntas det bli 191,2miljarder kronor för att budgetåret 1994/95 sjunka till 155,5miljarder kronor. Därefter sjunker det ytterligare varje år. Statens upplåningsbehov är 233,9miljarder för innevarande budgetår och 244,3miljarder kronor för budgetåret 1993/94.
Sedan regeringsskiftet har beslut fattats som på sikt innebär förstärkningar av de offentliga finanserna, i huvudsak genom minskade offentliga utgifter, om sammanlagt 80miljarder kronor. De budgetförstärkningar som nu föreslås i kompletteringspropositionen uppgår till 81miljarder kronor. Sammanlagt ger detta förstärkningar på drygt 10% av BNP.
Partimotionerna om den ekonomiska politiken
Socialdemokraternas partimotion Fi92
I motion Fi92 (s) framhålls att Sverige nu befinner sig i ekonomisk depression. Arbetslösheten växer. De offentliga finanserna försvagas. Framtidstron sviktar. Kompletteringspropositionen visar, menar motionärerna, att regeringen ännu inte kommit till full insikt om krisens orsaker. Den vill inte erkänna att massarbetslösheten beror på den svaga inhemska efterfrågan och att underskottet i statens finanser beror på arbetslösheten. Den ser inte sambandet mellan sin egen politik och den ökande arbetslösheten och har inte kunnat utforma ett trovärdigt och verkningsfullt program för att ta Sverige ut ur krisen.
Den onda cirkeln måste brytas. Det behövs en ny inriktning av den ekonomiska politiken.
Inriktningen av den ekonomiska politiken bör utgå från det program för arbete och investeringar som presenteras i motionen och som kan sammanfattas på följande sätt.
Sänk räntan. Sedan den fasta växelkursen övergivits har utrymmet för penningpolitiken vidgats. Med hänsyn till det farliga läge som den svenska ekonomin befinner sig i bör riksdagen nu ange en ny inriktning för den ekonomiska politiken. Den bör formuleras på följande sätt:
För att värna sysselsättning och välfärd måste insatserna för att få i gång tillväxten överordnas andra ambitioner och krav. En prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för god tillväxt.
Genom att slå fast en sådan inriktning av den ekonomiska politiken kan riksdagen ge Riksbanken möjlighet att bedriva en penningpolitik som bidrar till en bättre balans mellan sparande och investeringar. Därmed stimuleras produktion och nyinvesteringar, och risken för inflationsdrivande flaskhalsar reduceras.
Sänk momsen tillfälligt. Riksdagen måste därutöver besluta om en tillfällig finanspolitisk stimulans både till hushållens och till företagens investeringar och förnyelse. Det bör ske i form av en tillfällig sänkning av momsen med 5 procentenheter från den 1 juli 1993 och till slutet av år 1994 för att lätta på den åtstramning som nu pressar ner hushållens konsumtion och därmed produktionen. Det bör vidare ske genom att den planerade extra höjningen av boendekostnaderna på 3 miljarder kronor skjuts upp tills dess att fastighetsmarknaden stabiliseras.
Stimulera näringslivets investeringar. För att snabbt få i gång produktionen bör företagen stimuleras att tidigarelägga investeringar under åren 1993 och 1994. Det bör ske inom en ram på 10 miljarder kronor. Riksdagen bör ta initiativet till en snabbutredning för att analysera vilka åtgärder som ger de bästa effekterna på sysselsättning och tillväxt. Det är angeläget att inte någon tid går förlorad på grund av att riksdagen inte är samlad under sommaruppehållet. Skulle utredningen komma fram till att finans- och skatteutskotten gemensamt kan fatta de nödvändiga besluten på riksdagens vägnar är det en utväg som kan komma i fråga för att åstadkomma så snabba och kraftfulla effekter som möjligt.
Tillgången på riskvilligt kapital bör förbättras. I motionen föreslås att AP-fonden får en utökad ram på 10 miljarder kronor för aktieplaceringar, vilket underlättar för växande företag att genomföra nyemissioner. Verksamheten i riskkapitalbolagen bör omprövas så att de små och medelstora företagen verkligen får tillgång till kapital, nu när behovet är särskilt stort.
Arbete och utbildning i stället för bidrag. Arbetsmarknadspolitiken måste läggas om från bidrag till åtgärder, från sämre åtgärder till bättre åtgärder och från åtgärder till arbete. Rekryteringsstöd bör utges med 80 % för att stimulera till nyanställningar i näringslivet och motverka långtidsarbetslöshet. Kommunerna bör medverka till att hävda arbetslinjen. Det bör ske genom att uppsägningstiderna förlängs för dem som nu är på väg att bli arbetslösa. Det gäller att nu ta till vara deras yrkeskunskaper i avvaktan på nya arbetstillfällen i näringslivet. De i budgetpropositionen avsatta medlen för kommunerna på 4,2 miljarder kronor bör förknippas med detta villkor. Därutöver behövs särskilda insatser mot långtidsarbetslösheten.
Ge företagen chans att växa. Näringspolitiken måste ges en ny inriktning. Den tekniska utvecklingen måste påskyndas och de bästa idéerna utomlands måste hämtas hem och spridas till de svenska företagen, framför allt till de mindre och medelstora företagen. Som ett led i en långsiktig tillväxtpolitik måste riksdagen vidare besluta om att öka omfattningen av den högre utbildningen så att 10 000 nya platser kommer till stånd, dvs. 7000 fler än i regeringens förslag.
Vad gäller budgetpolitiken framhåller motionärerna att det från tillväxtsynpunkt vore naturligt att nu undvika varje åtgärd som negativt påverkar hushållens köpkraft. Från statsfinansiell synpunkt är det emellertid angeläget att det finns utrymme för att förändra både utgifter och inkomster på ett sådant sätt som överensstämmer med den långsiktiga inriktningen av den ekonomiska politiken.
I det i motionen redovisade budgetalternativet har den linjen valts att redan nu genomföra en rad förändringar som bedöms som långsiktigt angelägna, trots att de begränsar köpkraften. De tillfälliga stimulansåtgärderna är dimensionerade på ett sådant sätt att den samlade effekten skall bli tillräckligt stark för att få i gång produktion och investeringar och uppnå den resurstillväxt som motionärerna eftersträvar. Budgetförslaget innebär att statsfinanserna på kort sikt försvagas genom stimulansåtgärderna men att de på ett par års sikt kraftigt förstärks såväl genom en högre produktion som genom de permanenta inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar som motionärerna vill genomföra. Effekterna av budgetförslaget för budgetåret 1993/94 sammanfattas i följande sammanställning.
Effekter på den konsoliderade statsbudgeten 1993/94
1. Tillfälliga stimulansåtgärder
sänkt moms 100> - 28 mdr investeringsstimulans 100> - 10 mdr minskade utgifter p.g.a. effekt på basbeloppet100> + 4,5 mdr
2. Åtgärder för att hävda arbetslinjen
ökade utgifter för aktiva arbetsmarknadsåtgärder100> - 20,5 mdr minskade utgifter för a-kassa, KAS m.m. 100> + 12,5 mdr ökade skatteintäkter100> + 5,0 mdr
3. Ökade inkomster
Effekter på produktion och sysselsättning av stimulanspolitiken100>- 10--20 mdr
4. Långsiktiga åtgärder
Utgiftsminskningar/inkomstförstärkningar100> + 110--130 mdr
Enligt motionärerna kan de viktigaste effekterna av den i motionen föreslagna inriktningen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken beskrivas på följande sätt:
Den kraftiga nedgången i den privata konsumtionen kan hejdas. Den samlade produktionen kommer att kunna hävdas i år och öka med 2,5 % nästa år, vilket innebär 24 miljarder kronor mer i år och ca 45 miljarder kronor mer år 1994 än vad det blir utan stimulanser.
Arbetslösheten kan pressas ned från ca 7 % till 6 % i år och 5 % nästa år i första hand genom de aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, men successivt under de närmaste åren genom en tillväxt av arbetstillfällen i näringslivet.
Ny demokratis partimotion Fi93
I motion Fi93 (nyd) understryks att nu gäller det för regering, riksdag och riksbank att sätta krisen i centrum, att lägga tidigare låsningar åt sidan och endast arbeta med konstruktiva lösningar. Den svenska krisen är nämligen mycket djup. Budgetunderskottet är västvärldens högsta. Det som nu måste göras bör vara
kraftfullt, trovärdigt och rättvist.
En satsning på människans initiativkraft och entreprenörskap bör vara en självklar del av den ekonomiska politiken. Politiskt ledarskap liksom en konstruktiv samverkan mellan politiker och riksbank är nu nödvändigt.
Av avgörande betydelse är att Riksbanken ändrar attityd. En låg ränta är nämligen en förutsättning för att vi ska kunna ta oss ur krisen.
De övergripande målen
De övergripande målen måste vara att få ner räntan och få upp jobben. Den effektiva räntan som folk och företag betalar måste ner och en satsning måste göras på de riktiga jobben.
Eftersom bankräntorna är dubbelt så höga som riksbanksräntan, så måste bankakutens arbete accelereras. Då kan de absurda räntemarginalerna i banksystemet trappas ner. Det måste gå fort. Utan ett fungerande kreditsystem får vi inget fungerande näringsliv och därmed inget återvunnet välstånd.
Ny demokrati i politiken
Partiets val är att tillsammans med regeringspartierna arbeta fram en förbättring av kompletteringspropositionen enligt de riktlinjer som skisserats ovan.
Nedanstående åtgärder skulle lägga grunden för fortsatt konstruktiva diskussioner:
utgiftssänkningar satsningar på jobben och företagandet skattesänkningar avsedda att öka inhemsk efterfrågan och ge nya jobb en justering av grundavdraget.
I motionen erinrar motionärerna om att Ny demokrati vid remissdebatten den 22 april garanterade att budgetförstärkningen verkligen kommer att beslutas i den storleksordning som regeringen aviserat i kompletteringspropositionen. Samtidigt framhölls också att partiet kommer att argumentera för bättre lösningar.
Motionärerna förutsätter att här redovisade förslag bemöts med respekt. Man framhåller att Ny demokrati allt sedan valrörelsen år 1991 pekat på exakt de problem som nu i förfärande takt aktualiseras och också rekommenderat den sorts lösningar som nu gradvis börjar accepteras av andra. De upprepade varningarna om den felaktiga valutapolitiken och den idoga argumentationen för sänkt ränta stöds i dag i mycket vida kretsar.
Ledarskap
Genom att sänka partistöd, presstöd och organisationsstöd genom att ta i med hårdhandskarna mot politiska utnämningar genom att ändra och begränsa fallskärmsavtalen i den offentliga sektorn genom att tänka på vad som uppfattas som rättvist av medborgarna genom att snabbast möjligt utarbeta en konsekvent och framtidsinriktad ungdomspolitik skulle riksdag och regering visa det ledarskap som i dag behövs.
Visst kan räntan sänkas under följande förutsättningar
Om riksbanksfullmäktige visar att de finns. Om politiken är en trovärdig kombination av att gasa och bromsa med rätt tidsperspektiv. Om vi når politisk stabilitet i riksdag (och regering!). Om inte återfall sker till socialistisk skattepolitik. Om Lindbeckkommissionens förslag accepteras som långsiktig riktlinje. Om bankakuten snabbt tar nya och tuffa grepp på bankkrisen (t.ex. tillgångsgaranti). Följs dessa rekommendationer då går räntan ner.
Efterfrågan behöver stimuleras
Ny demokrati anser att efterfrågan måste stimuleras på ett sätt som även ger jobb. Den privata konsumtionen är på väg att falla med 4 % -- kanske mer. Det privata sparandet är plötsligt högst i världen! Undra på det, med den osäkerhet och de absurda räntenivåer vi har i dag.
Samtidigt som räntan bearbetas enligt ovan, måste vi, framhåller motionärerna, få i gång efterfrågan. Som motionärerna ser det finns det bara ett snabbverkande medel och det är en momssänkning. Ny demokrati har tidigare rekommenderat sänkning av den s.k. turistmomsen, som garanterat ger jobb och gör det billigare för svenska folket att semestra i sitt eget land, och matmomsen, som samtidigt sänker kostnaderna för de sämst ställda. Desutom bör regeringen avkrävas ett löfte att använda den allmänna momsen som krisregulator. Risken är nämligen att hjulen stannar, konkurserna ökar och sysselsättningen minskar i de flesta samhällssektorer utanför exportindustrin. I motionen understryks att detta inte får ske. Problemen skulle växa Sverige över huvudet.
Sammanfattningsvis föreslår Ny demokrati att tillämpliga delar av Lindbeckkommissionens 113 punkter antas av riksdagen som riktlinjer för den ekonomiska politiken.
Budgeteffekterna av den inriktning av budgetpolitiken som föreslås i motionen kan sammanfattas genom följande sammanställning:
Budgeteffekter av Ny demokratis förslag -- exkl. dynamiska effekter
Vänsterpartiets partimotion Fi94
I motion Fi94 (v) anförs att regeringens arbetslöshetsprognos trots de dystra utsikterna för svensk ekonomi är alltför optimistisk. Erfarenheter från andra länder visar att en arbetslöshet på nivån 6--7 % under några år snabbt blir permanent. Arbetslösheten i åldrarna 16 till 24 år låg redan förra året på 11,5 %; också den kan befaras stiga nästa år. Vi börjar få en ungdomsgeneration som aldrig kommit in på den ordinarie arbetsmarknaden. Också många av de äldre som slås ut från arbetsmarknaden kommer inte tillbaka. Människor tappar självförtroendet, blir deprimerade och fungerar inte ens som det latenta konkurrenshot gentemot dem som redan har ett arbete, som de bör utgöra enligt nyliberal ekonomisk teori. Denna teori är ju dess värre vägledande för regeringens politik. Arbetslöshet är ett socialt gift som förstör samhället på alla nivåer, socialt och ekonomiskt. Långsiktigt och räknat samhällsekonomiskt kostar arbetslösheten dubbelt i form av skattebortfall, A-kassa, socialbidrag, AMS-åtgärder, sämre folkhälsa m.m. jämfört med vad det kostar att nu hålla kvar folk i arbete. Bekämpandet av arbetslösheten måste vara det övergripande målet för den ekonomiska politiken.
Det akuta problemet är låg efterfrågan i Sverige. Pengar måste tas från individer och företag som inte använder dem till konsumtion eller investering och ge dem till dem som gör det. I motionen föreslås att skatten höjs för dem som tjänar mer än 200000 kr om året och som har hög sparbenägenhet. Vidare föreslås bl.a. slopat grundavdrag för dem som tjänar mer än 200000 kr, höjda bostadsbidrag och pensionstillskott samt sänkning av den allmänna momsen från 25 till 21% under ett års tid. Matmomsen/lågmomsen bör sänkas till 18%. I motionen avvisas regeringens förslag som ger arbetslösa, lågavlönade, sjuka och låginkomstpensionärer -- dvs. grupper med hög konsumtionsbenägenhet -- sämre privatekonomi.
Mycket tyder på att en ny vinstexplosion är på gång inom exportindustrin. Samtidigt slås mängder av små och mellanstora företag med inriktning på hemmamarknaden och med långsiktig överlevnadsförmåga om de bara klarar dagens problem -- låg efterfrågan, höga räntor och brist på krediter -- nu ut på löpande band. Mot den bakgrunden bör det, enligt motionärerna, ske en omfördelning så att det extremt höga sparandet i de rika företagen kan omvandlas till investeringar. Annars får vi en polarisering mellan rika exportföretag och fattiga hemmamarknadsföretag som är skadlig för svensk ekonomi.
Motionärerna föreslår även höjda arbetsgivaravgifter och energiskatter. De utgiftsökningar som föreslås i motionen ger många arbeten och god miljöprofil inom i första hand små och mellanstora företag som opererar på hemmamarknaden. Förslagen i motionen syftar också till att minska arbetslösheten och budgetunderskottet på längre sikt. En omställning av ekonomin måste ske som möjliggör för Sverige att stå utanför EG. De pengar som skulle gått till EG:s budget och de vinster som svenska konsumenter kan tillgodoräkna sig genom att slippa EG:s högre handelsmurar vid ett medlemskap bör enligt motionärerna användas till en mer generös biståndspolitik men också till de strukturinvesteringar som krävs för en mer solidarisk handelspolitik.
Den alternativa försörjningsbalans för år 1998 som återfinns i motionen skiljer sig från regeringens genom främst ökad andel kommunal konsumtion på den privata konsumtionens bekostnad. Eftersom privat konsumtion till skillnad från offentlig har en relativt hög importandel, så leder här angivna förslag enligt motionärernas uppfattning sammantaget till en förbättrad handelsbalans trots att motionens exportprognos inte är fullt lika optimistisk som regeringens.
Både miljöskulden och det finansiella sparandeunderskottet i offentlig sektor måste reduceras och på sikt opereras bort. Detta kräver grundläggande förändringar i närings- och skattepolitiken med sikte på att göra miljövänlig produktion och konsumtion relativt sett mer ekonomiskt attraktiv. Men detta kräver också förbättrad effektivitet i offentlig sektor samt att de offentliga inkomstöverföringarna blir fördelningspolitiskt mer träffsäkra. Saneringsprogrammet för de offentliga finanserna är, sägs det i motionen, lika omfattande som regeringens, men förslagen har en helt annan fördelningspolitisk inriktning där hänsyn främst tas till dem som har lägst inkomster.
I motionen understryks att en starkare fördelningspolitik inte bara är nödvändig av moraliska skäl, den är också nödvändig för att det skall bli möjligt att genomföra de besparingar som långsiktigt är nödvändiga. Svenska folkets majoritet kommer nämligen aldrig att acceptera att dra åt sina egna svångremmar om börsklippare och direktörer med fallskärmsavtal går fria.
Riksbanksfullmäktige har beslutat att under den rörliga växelkursen skall prisstabilitet fortfarande vara övergripande mål för penningpolitiken. För år 1995 och följande år anges målet till en ökning av konsumentprisindex på 2 %, med en tolerans om plus/minus en procentenhet. Det är uppenbart att oviljan att nu mer kraftfullt sänka marginalräntan är ett resultat av dessa inflationsmål. Inflationsmål av den typ regeringen sätter upp har inte någon verkan om de inte kombineras med konkreta förslag till åtgärder om inflationsmålet spräcks. Som motionärerna ser det är de mest effektiva åtgärderna för att bromsa inflationen fördelningspolitiska. Om man minskar alltför höga inkomster och vinster kan också låginkomsttagare nöja sig med lägre löne- och inkomstkrav. Vänsterpartiet anser naturligtvis att det är önskvärt med en låg inflationstakt, men det är ännu viktigare att arbetslösheten nedbringas, vilket kräver dels åtgärder av den typ som här redovisats, dels lägre räntor. Det bör nu vara möjligt att stegvis sänka marginalräntan och därmed de korta räntorna generellt. Med en trovärdig politik för att på sikt få bort underskotten och genom att hålla inflationen under kontroll kan också den långa räntan falla. Besvikelse över alltför långsamma räntesänkningar nu kan försvaga valutan ytterligare, eftersom räntor på dessa höga nivåer förlänger lågkonjunkturen och därmed också strukturproblemen.
I motionen görs den bedömningen att det finns en möjlighet att få ner både korta och långa räntor rejält under det närmaste året.
Utskottet
Utskottet
Den ekonomiska politiken
Den internationella utvecklingen
Lågkonjunkturen har hållit tillbaka tillväxten i världshandeln de senaste åren. För år 1992 bedöms världshandeln ha vuxit med 4%. För innevarande år väntas en viss dämpning av tillväxten i OECD-områdets handel. Denna utveckling kan emellertid motverkas av en växande ekonomisk aktivitet i Sydostasien och Kina.
Den svenska exporten av varor stagnerade år 1990 och minskade år 1991 med drygt 2,5%. År 1992 skedde en återhämtning och varuexporten ökade drygt 1%. Denna utveckling har inneburit fortsatta andelsförluster, vilket till stor del kan förklaras av den svenska exportens starka inriktning mot varor på vilka efterfrågan växte särskilt långsamt på våra viktigaste utlandsmarknader.
Tabell 1. Sveriges export och import av varor år 1992
______________________________________________________________________________ Export Import _____________________________ __________________________ Andel Värdeförändring Andel Värdeförändring % av i % % av i % total __________________ total _________________ 92/91 91/90 92/91 91/90 ______________________________________________________________________________
EFTA 17,4 -5,0 -7,0 16,4 -12,0 -8,0 EG 55,8 -1,0 -1,0 55,5 -3,0 -8,0 Övr. Västeuropa 0,7 0,0 -26,0 0,7 36,0 -12,0 Central- och Östeuropa 2,5 17,0 11,0 3,1 18,0 -12,0
Afrika 1,3 -11,0 -11,0 0,8 19,0 24,0 Mellanöstern 2,4 -28,0 55,0 1,2 -4,0 8,0 Fjärran Östern 7,0 -3,0 4,0 11,0 -3,0 0,0 Oceanien 1,4 20,0 -22,0 0,4 -2,0 2,0 Nordamerika 9,4 -1,0 -10,0 9,3 -2,0 -9,0 Latinamerika 2,1 10,0 -10,0 1,4 -18,0 -14,0
Totalt 100,0 -2,0 -2,0 100,0 -4,0 -7,0 _______ _____ ____ ___ _____ ____ ____
Skogsvaror 18,1 -3,0 -4,0 3,3 1,0 -8,0 Mineralvaror 9,9 -3,0 -5,0 8,2 -6,0 -14,0 Kemivaror 9,9 6,0 11,0 12,0 0,0 -1,0 Energivaror 3,2 -4,0 4,0 8,7 -6,0 -9,0
Verkstadsvaror 48,8 -2,0 -3,0 42,7 -6,0 -10,0 Övriga varor 10,1 -7,0 -4,0 25,1 0,0 0,0
Totalt 100,0 -2,0 -2,0 100,0 -4,0 -7,0 _____ ____ ____ _____ ____ ____ ______________________________________________________________________________
En viktig förutsättning för att Sverige inom rimlig tid skall komma ur nuvarande negativa ekonomiska utveckling är att den internationella ekonomiska utvecklingen inte ytterligare kraftigt försämras. Sverige är ett starkt utrikeshandelsberoende land. Export- och importandelen uppgick år 1992 till drygt 30% av BNP. Som framgår av tabell1 avsätts 3/4 av vår export på marknader i Västeuropa. Bland enskilda länder är Tyskland den utan jämförelse största exportmarknaden. Produkter från verkstadsindustri och skogsindustri dominerar exporten.
I betänkandet till årets budgetproposition (1992/93:FiU10) konstaterades att recessionen inom OECD-området kulminerade våren 1991 men att återhämtningen går trögt. Den information som tillkommit efter årsskiftet motsäger inte denna bedömning. Dess värre är emellertid sannolikheten stor att återhämtningen i flera för svensk export viktiga avnämarländer går långsammare än vad som förutsattes i budgetpropositionen. Av tabell2 framgår att för OECD:s större industriländer med undantag för Storbritannien innebär den prognos för år 1993 som redovisas i den reviderade nationalbudgeten en sämre utveckling än den som presenterades i januari. Detta gäller även prognosen för de nordiska länderna.
Tabell 2. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring
_____________________________________________________________________________
Andel av 1991 1992 1993 1994 OECD-områdets totala BNP* i % _____________________________________________________________________________
Förenta staterna 36,0 -1,2 2,1 (2,0)** 3,0 (2,5) 3,5 (3,0) Japan 19,1 4,0 1,3 (1,8) 0,5 (2,3) 3,0 (3,3)
Västtyskland 8,8 3,1 1,5 (1,0) -1,8 (0,5) 1,0 (2,0) Frankrike 7,0 1,0 1,3 (2,0) 0,3 (1,3) 2,0 (2,8) Storbritannien 5,5 -2,2 -0,8 (-1,0) 1,3 (1,3) 2,5 (2,5)
Danmark 0,8 1,3 1,0 (1,3) 1,3 (1,5) 2,0 (2,3) Finland 0,7 -6,5 -3,5 (-2,0) 0,8 (1,3) 2,0 (1,8) Norge 0,7 1,9 2,9 (2,5) 1,3 (1,5) 2,0 (3,0)
Norden*** 2,2 -1,0 0,2 (0,5) 0,5 (1,5) 2,0 (2,3)
OECD-Europa 38,2 1,1 0,9 (1,0) 0,0 (1,0) 1,8 (2,3)
OECD-totalt 0,7 1,4 (1,5) 1,3 (1,8) 2,8 (2,8) _____________________________________________________________________________
* 1987 års BNP ** Uppgifterna inom parentes avser prognoser i den preliminära nationalbudgeten från december 1992. *** Exkl. Sverige
Särskilt anmärkningsvärd är utvecklingen i västra Tyskland där den totala produktionen år 1993 väntas falla med nära 2% och i Japan där ekonomin nu närmar sig nolltillväxt. För år 1994 förutses en mer positiv utveckling i OECD-området, men prognoserna ligger alltjämt under tidigare angivna tillväxttal.
Trots nedrevideringen av prognoserna för år 1994 innebär emellertid bedömningen att den ekonomiska situationen förbättras även i Västeuropa nästa år. Recessionen i Tyskland ersätts med tillväxt på 1% och i våra nordiska grannländer antas den totala produktionen öka med 2%.
Finansdepartementet har -- i likhet med majoriteten av övriga etablerade konjunkturbedömare -- alltsedan våren 1992 tvingats till successiva betydande nedskrivningar av prognoserna. Det finns flera förklaringar till att den ekonomiska utvecklingen i det nuvarande konjunkturläget har varit och är svårbedömbar. Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten är ett viktigt särdrag i den nuvarande konjunkturcykeln att många OECD-länder hämmas av den förmögenhetsanpassning hushåll och företag genomgår som en reaktion på fallande tillgångsvärden, främst för fastigheter. Ett centralt inslag i lågkonjunkturen är den kris i den finansiella sektorn som drabbat flera OECD-länder och som orsakades av denna utveckling. Variationer i tillgångsvärden och skuldnivåer är emellertid inte ovanliga i konjunktursvängningar. Nedgången i förmögenhetsvärdena och ökningen av skuldbördan för både hushåll och företag i nuvarande konjunkturcykel har emellertid i vissa länder varit extremt stora. Att bedöma och kvantifiera effekterna av här nämnda faktorer på t.ex. BNP-tillväxt och förändringar i arbetslösheten är förenat med mycket stora svårigheter.
Flera av de kontinentaleuropeiska länderna -- däribland Tyskland -- har inte utsatts för kraftigt fallande förmögenhetsvärden och finansiella kriser. Felbedömningen av den ekonomiska utvecklingen i Tyskland har främst sin förklaring i en underskattning av kostnaderna för återföreningen av de båda tyska staterna och de tendenser till överhettning av ekonomin som också var ett resultat av återföreningen. Den förda strama penningpolitiken för att motverka inflationstendenserna bidrar nu till att förstärka nedgången i ekonomin. I detta sammanhang finns det också anledning att framhålla att Tyskland -- i jämförelse med de två andra ekonomiska stormakterna Förenta staterna och Japan -- har ett väsentligt större utrikeshandelsberoende och därför är mer känsligt för utvecklingen i omvärlden.
Någon förändring av inriktningen av den ekonomiska politiken i de stora industriländerna, som på ett kraftfullt sätt skulle bidra till en snabb återhämtning i Västeuropa, kan knappast förväntas. Det tillväxtinitiativ som beslutades i december av EG-länderna anses få begränsad effekt på tillväxten. Ett undantag är Storbritannien där penningpolitiken snabbt lättats, vilket bl.a. fått till följd att de korta räntorna ligger klart under de tyska. Det är dock för tidigt att bedöma effekterna av den brittiska penningpolitiken. Av tabell2 framgår att Storbritanniens ekonomi utvecklas mer positivt i jämförelse med övriga länders i Västeuropa. Undantas produktionen i oljesektorn minskar dock den totala produktionen år 1993.
Det bör framhållas att den prognos som redovisas i tabell2 förutsätter att tyska Bundesbank successivt drar ner räntorna och att de övriga västeuropeiska länderna följer efter.
Betydande och i många fall växande underskott i de offentliga finanserna kännetecknar i dag de flesta OECD-länder. Detta begränsar starkt möjligheterna att genom finanspolitiska åtgärder öka den ekonomiska aktiviteten. I Förenta staterna har Clintonadministrationen aviserat ett stimulanspaket. Detta väntas emellertid endast ge marginella bidrag till ansträngningarna att påskynda återhämtningen.
Den japanska regeringen har under våren presenterat ett stimulanspaket som i omfattning inte har någon tidigare motsvarighet. De expansiva effekterna på den japanska ekonomin bör bli betydande. De kommer dock att motverkas av fortsatt fallande förmögenhetsvärden som håller tillbaka tillväxten i privat konsumtion och investeringar.
I tabell 3 anges de internationella förutsättningar som utgör en utgångspunkt för bedömningen i den reviderade nationalbudgeten av den svenska ekonomins utveckling. Till konjunkturprognosen för åren 1993 och 1994 har fogats en mer översiktlig kalkyl för de fyra efterföljande åren.
Tabell 3. Utvecklingen i OECD 1992--1998 Årlig procentuell förändring
___________________________________________________________________________
1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 ___________________________________________________________________________
BNP OECD (16)* 1,4 1,2 2,7 3,0 2,9 2,7 2,6 KPI OECD (16) 3,0 3,0 3,2 3,3 3,2 3,0 2,9 Råoljepris (dollar per fat) 19,3 18,6 20,3 Dollarkurs (i kr) 5,82 7,7 7,7 Växelkursförändring sv.kr/ecu 0,4 20,6 0,5 Marknadstillväxt OECD (14)** bearbetade varor 2,2 1,5 4,4 6,0 6,2 5,8 5,6 Timlöner OECD (14) tillverkningsindustrin 4,3 3,6 3,8 4,5 4,7 4,6 4,4 ULC OECD (14)** tillverkningsindustrin 1,7 0,8 0,9 1,5 2,2 2,6 2,4 ___________________________________________________________________________
* Sveriges 16 resp. 14 största konkurrentländer. ** ULC: relativ enhetsarbetskostnad.
Den konjunkturuppgång som beskrivs i tabell3 är betydligt långsammare än tidigare uppgångar under efterkrigstiden. Den årliga tillväxten är sålunda i jämförelse med motsvarande utveckling under 1980-talet klart lägre. Samtidigt innebär denna utveckling att inflationen ligger på en väsentligt lägre nivå än under 1970-och 1980-talen.
Det finns givetvis risk för att utvecklingen i OECD-området blir sämre än vad som här angivits vilket skulle få till följd att marknadstillväxten för svenska exportprodukter försämrades. Hotbilden är densamma som beskrevs i slutet av februari i utskottets betänkande om den ekonomiska politiken (1992/93: FiU10). Återhämtningen i Förenta staterna kan hämmas av en långsam uppgång av sysselsättning och hushållsinkomster. Hushållens benägenhet att minska sparkvoten ytterligare från den mycket låga nivån i utgångsläget torde vara mycket begränsad. I Japan är risken stor att anpassningsprocesserna drar ut på tiden. Effekterna av skuldsanering på hushållen kan visa sig bli större än beräknat. Företagens investeringar kan dämpas till en nivå mer i linje med övriga industriländers. Det går heller inte att bortse ifrån att nedgången i Tyskland med stor sannolikhet kan förlängas och fördjupas, vilket då håller tillbaka tillväxten i övriga delar av Europa. Handelspolitiska restriktioner, utebliven överenskommelse om liberalisering av världshandeln inom ramen för GATT etc. är faktorer som kan komma att verka hämmande på världsekonomin.
Internationellt samarbete för tillväxt
I motion Fi92 (s) yrkande 10 upprepas yrkandet att riksdagen bör uppdra åt regeringen att understödja initiativ i de internationella organisationerna, främst inom OECD, som syftar till att stärka insatserna för tillväxt och bekämpa arbetslösheten.
Vid behandlingen av budgetpropositionen framhöll utskottet (1992/93:FiU10 s.31) att man var av samma uppfattning som motionärerna att regeringen aktivt skall stödja möjligheterna till samordnade internationella ansträngningar för att undvika en fördjupad kris i Europa. Utskottet utgick emellertid ifrån att detta är en viktig del av regeringens uppgifter. Något skäl att i denna fråga göra ett särskilt tillkännagivande till regeringen förelåg därför inte enligt utskottets mening.
Utskottet finner inte någon anledning att ändra sitt tidigare ställningstagande och avstyrker yrkande10 i motion Fi92(s).
Motion Fi94 (v) tar i två motionsyrkanden upp frågor med anknytning till den internationella ekonomiska utvecklingen.
I yrkande 23 begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om möjligheterna till vidgad handel med Östeuropa och Asien. Motionärerna anser att den svenska utrikeshandeln är alltför koncentrerad till länderna inom EG. Förutsättningen för att Sverige skall kunna öka handeln med Östeuropa och Asien är dock att vi själva undanröjer våra handelshinder gentemot dessa länder, anförs det. Motionärerna värnar om att de frihandelsavtal som Sverige har slutit med de baltiska staterna skall behållas även vid ett medlemskap i EG. Inte heller borde Sverige vid ett EG-medlemskap återinföra importrestriktionerna på tekoområdet.
I sitt yttrande till finansutskottet framhåller näringsutskottet (NU10y) bl.a. att statsrådet Ulf Dinkelspiel i sitt anförande vid upptakten till Sveriges förhandlingar om EG-medlemskap den1 februari 1993 betonade att vi är beredda att anpassa oss till de tullnivåer som gäller i EG:s tullunion och harmonisera vår handelspolitik med gemenskapens i syfte att fullt ut kunna delta i den inre marknaden fr.o.m. inträdet. Vi måste emellertid, fortsatte statsrådet, försöka överbrygga de handelspolitiska skillnader som finns. Statsrådet anförde att han först och främst tänker på Sveriges frihandel med de baltiska staterna, vilken Sverige önskar bevara i syfte att understöjda deras reformsträvanden. Det borde vara möjligt att finna pragmatiska lösningar i avvaktan på att gemenskapen ingår liknande samarbetsavtal med de baltiska staterna, framhöll han. Beträffande restriktionerna för handeln med tekovaror erinrade statsrådet om att gemenskapen siktar mot en gradvis liberalisering på detta område och att det därför borde vara möjligt att finna lämpliga övergångsarrangemang på detta område.
Näringsutskottet instämmer i motionärernas uppfattning om vikten av en fri handel. En väl fungerande utrikeshandel är också av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi och utveckling.
Med hänvisning till vad näringsutskottet anfört och till vad som har anförts från svensk sida i nu aktuella frågor vid inledningen av förhandlingarna om EG-medlemskap avstyrker finansutskottet motion Fi94(v) yrkande23.
I samma motion framhålls att det är nödvändigt att åstadkomma ett vidgat internationellt samarbete mot global arbetslöshet och fattigdom. Sverige bör -- bl.a. på basis av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro -- verka för nya och mer rättvisa regler för Valutafondens och Världsbankens agerande. I motionen behandlas även övernationella stimulanspaket mot arbetslösheten m.m.
I sitt yttrande till finansutskottet framhåller utrikesutskottet (UU7y) att man under en följd av år (senast i bet. 1992/93:UU15) har behandlat motioner som i likhet med motion Fi94 framfört synpunkter på bl.a. Världsbankens regelsystem och agerande. Utrikesutskottet har därvid erinrat om att Sverige i sitt samarbete med Världsbanken under lång tid har understrukit behovet av långsiktighet samt att hänsyn bör tas till de sociala och miljömässiga dimensionerna. Världsbanken har också på senare tid kommit att tillmäta dessa aspekter allt större vikt.
Världsbanken antog sålunda år 1991 en strategi för att genom olika insatser söka minska fattigdomen. I utformningen och antagandet av denna strategi har Sverige och Norden varit pådrivande. Utrikesutskottet framhöll mot denna bakgrund i sitt betänkande UU15 som riksdagen biföll den 28april i år, att återhämtning ur en ekonomisk krissituation endast kan bli hållbar om de bakomliggande orsakerna till problemen undanröjs. För flertalet u-länder har det visat sig att ekonomisk-politiska reformer och institutionella förändringar för att öka tillväxt och export har gett det bästa resultatet, samt att även de sociala sektorerna gynnas genom den generella förbättringen, som är det eftersträvade målet.
Med hänvisning till vad utrikesutskottet anfört med anledning av yrkande24 i motion Fi94(v) avstyrker finansutskottet detta yrkande.
Utvecklingen i Sverige
Den negativa utvecklingen i vår närmaste omvärld är en förklaring till den sämre utveckling för den svenska ekonomin som förutses i kompletteringspropositionen i jämförelse med bedömningen i budgetpropositionen. Som de viktigaste orsakerna till nedrevideringen av prognosen anges den hastiga försämringen i Europa, främst i Tyskland, den betydande försvagningen av växelkursen, utfallet enligt den definitiva statistiken i slutet av år 1992 samt den ännu pågående skuldanpassningen.
Det bör dock framhållas att det inte bara är utvecklingen av exporten som kan sägas ha genererat den djupa lågkonjunktur som nu drabbat Sverige. Tecknen på en stagnerande inhemsk efterfrågan gjorde sig gällande redan år 1990. Från att år 1989 ha ökat med nära 4% steg den inhemska efterfrågan endast med knappt 1 % året därefter. Orsaken till nedgången var att den privata konsumtionen stagnerade samtidigt som ett markant fall inträffade i industriinvesteringarna. Den negativa utvecklingen inom industrin förstärktes under åren 1991 och 1992.
Minskningen av den privata konsumtionen år 1992 fick till följd att bruttonationalprodukten (BNP) föll med nära 2%. Den oväntat stora minskningen i den privata konsumtionen förklaras av hushållens ökade sparbenägenhet. Förändringen i hushållens sparbeteende inträffade emellertid redan under år 1991. De negativa effekterna av denna förändring på den privata konsumtionen motverkades då emellertid av en betydande höjning av hushållens disponibla inkomster.
Av den i kompletteringspropositionen redovisade försörjningbalansprognosen framgår att den inhemska efterfrågan i år förutses minska med något mer än 4%.
Tabell 4. Försörjningsbalans. Reviderad nationalbudget
___________________________________________________________________________
Miljarder Procentuell volymförändring kr 1991 ________________________________________ 1991 1992 1993 1994 ___________________________________________________________________________
BNP 1 436,5 -1,7 -1,7(-1,2)* -1,7(-1,4) 1,2 (1,6) Import 375,9 -5,1 1,1 (0,5) -1,6(-0,5) 3,5 (3,5) Tillgång 1 812,4 -2,6 -0,9(-0,7) -1,7(-1,1) 1,9 (2,1)
Privat konsumtion 772,3 0,8 -1,9(-1,5) -3,5(-3,2) -0,2 (0,0) Offentlig konsumtion 401,0 1,6 0,3 (0,9) -1,0(-0,5) -1,4(-0,8) Stat 116,9 1,5 1,1 (2,0) -0,5(-0,3) -1,0(-0,5) Kommuner 284,1 1,6 0,1 (0,5) -1,2(-0,6) -1,5(-0,9) Bruttoinvesteringar 243,8 -9,0 -11,0(-8,7) -8,9(-9,5) - 5,7(-3,0) Lagerinvesteringar** -5,3 -1,5 1,2 (0,9) -0,2 (0,2) 0,4 (0,5) Export 400,6 -2,5 2,0 (1,2) 4,7 (5,0) 9,0 (8,0) Användning 1 812,4 -2,6 -0,9(-0,7) -1,7(-1,1) 1,9 (2,1)
Inhemsk användning 1 411,8 -2,7 -2,0(-1,4) -4,1(-3,4) -1,1(-0,3) ___________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser prognoser i den preliminära national- budgeten från december 1992. ** Förändring i procent av föregående års BNP.
Detta innebär en neddragning av inhemsk efterfrågan med nära 1procentenhet i jämförelse med prognosen i budgetpropositionen i januari. Justeringen har förorsakats av att man förutser en kraftigare minskning i såväl den privata konsumtionen som i den offentliga konsumtionen. Utvecklingen av bruttoinvesteringarna förutses däremot inte bli lika negativ som i januariprognosen, vilket emellertid inte räcker för att motverka en ytterligare minskning av inhemsk efterfrågan.
Den privata konsumtionen
Den väntade minskningen i den privata konsumtionen med 3,5% i år förklaras inte av någon förändring i hushållens sparbeteende. Sparkvoten väntas sålunda i den nu föreliggande bedömningen i år bli 0,5procentenheter lägre i jämförelse med 1992 års sparkvot. I stället förklaras den kraftiga konsumtionsminskningen av hushållens försvagade köpkraft. Hushållens reala disponibla inkomster ökade förra året med drygt 3% men väntas i år minska med drygt 4%.
Tabell 5. Nyckeltal. Reviderad nationalbudget Årlig procentuell förändring
____________________________________________________________________________ 1991 1992 1993 1994 ____________________________________________________________________________
KPI (dec-dec) 8,0 1,9 (1,9)* 5,5 (4,9) 3,3 (2,9) Nettoprisindex (dec-dec) 5,1 2,9 (2,8) 4,0 (3,4) 3,0 (2,7) Timlön, kostnad 5,6 3,6 (3,5) 3,0 (3,0) 3,5 (3,5) Disponibel inkomst 4,9 3,1 (2,1) -4,2 (-3,7) -0,2 (0,1) Sparkvot (nivå) 3,4 8,1 (6,1) 7,4 (5,6) 7,5 (5,7) Industriproduktion -4,7 -3,0 (3,5) 0,0 (1,0) 9,0 (6,0) Sysselsättning (1000-tal personer) -76 -178 -173 -40
Relativ enhetsarbetskostnad 1,4 -0,7 (-0,9) -22,7 (-15,4) -0,7 (-1,1) Arbetslöshet (nivå) 2,9 5,3 (4,8) 6,9 (6,2) 7,0 (7,0) Handelsbalans (mdr kr) 30,1 34,5 (35,1) 62,6 (57,5) 87,7 (76,7) Bytesbalans (mdr kr) -20,7 -29,7(-25,6) -3,3 (-4,7) 34,4 (23,0) Bytesbalans ( % av BNP) -1,4 -2,1 (-1,8) -0,2 (-0,3) 2,3 (1,5) ____________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser prognosen i budgetpropositionen januari 1993.
Som framgår av tabell5 väntas i år de reala disponbila inkomsterna gå ned med drygt 4%.
Som kan avläsas i tabell5 fortsätter sysselsättningsnedgången i år, vilket delvis kompenseras på inkomstsidan av bidrag till arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den kraftiga nedgången av realinkomsterna beror till stor del på redan beslutade eller föreslagna finanspolitiska åtgärder som föranletts av ansträngningar att få ned budgetunderskottet. Ersättningen vid sjukdom, arbetslöshet och pension sänks. Inkomstbeskattningen höjs genom avskaffat schablonavdrag, lägre uppräkning av brytpunkten för statsskatten samt av att en egenavgift införs i sjukförsäkringen. Därtill kommer höjningar i den indirekta beskattningen och neddragningar av subventioner, vilket höjer konsumentpriserna.
Investeringsutvecklingen
Bruttoinvesteringarna fortsätter att falla i år och nästa år även om nedgången successivt dämpas. Ett positivt drag i utvecklingen är att industriinvesteringarna bedöms vända uppåt i år och stiga med 12% år 1994. Att investeringarna totalt ändå kommer att fortsätta minska beror på utvecklingen av bostadsbyggandet.
Tabell 6. Bruttoinvesteringar efter näringsgren
____________________________________________________________________________ Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr 1992 ________________________________________________ Löpande priser 1991 1992 1993 1994 ___________________________________________________________
Näringsliv 124,2 -15,5 -16,4 (-13,4)* -4,7 (-0,8) 5,0 (5,0) varav industri 34 -17,6 -15,3 (-12,0) 3,0 (1,0) 12,0 (10,0) Offentliga myndigheter 33,5 12,6 4,2 (6,2) 6,8 (-0,1) -2,8 (2,2) Bostäder 86,1 - 1,3 -6,5 (-6,0) -28,4 (-35,6) -39,9 (-36,6)
Totalt 243,8 -9,0 -11,0 (-8,7) -8,9 (-9,5) -5,7 (-3,0) därav maskiner 89,8 -12,5 -14,7 (-13,0) -3,6 (-2,3) 4,8 (4,4) ____________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser prognosen i budgetpropositionen.
Efterfrågan på bostäder väntas bli mycket låg de närmaste åren samtidigt som mer strukturella faktorer som avtrappningen av bostadssubventionerna kommer att innebära att bostadsbyggandet minskar under de närmast kommande åren. Minskningen i bostadsinvesteringarna med drygt 28% i år och med 40% nästa år är i ett historiskt perspektiv mycket kraftiga.
Offentlig konsumtion och investeringar
I tabell 4 anges för i år och nästa år en årlig minskning av den offentliga konsumtionen med 1%. Denna utveckling är främst en följd av att den kommunala konsumtionen dras ner. De offentliga investeringarna ökar med drygt 18% i år, vilket är väsentligt mer än vad som angavs i budgetpropositionen. Detta är ett resultat av tidigareläggningen av vissa infrastrukturinvesteringar. Däremot sker en kraftig minskning av de kommunala investeringarna på grund av den i de flesta kommuner alltmer pressade ekonomiska situationen.
Prisutvecklingen
Konsumentpriserna dras i år upp av de höjda importpriser som följer av den lägre kronkursen. Eftersom den inhemska efterfrågan är svag förväntas svenska importörer vara relativt återhållsamma i sina prishöjningar. Utöver effekter av stigande importpriser kommer förändrade indirekta skatter att höja prisnivån. Som framgår beräknas den faktiska prisnivåhöjningen under loppet av år 1993 bli 5,5% och för år 1994 bli 3,3%. Den underliggande inflationen -- KPI rensat från effekter av olika politiska beslut och deprecieringens direkta effekter -- stannar vid 1,5% resp. 2,5%.
SCB:s senaste rapport om arbetsmarknadsläget
Enligt SCB:s senaste redovisning från den 17maj av arbetsmarknadsläget har arbetslösheten fortsatt att öka och uppgick i april till 7,7% av arbetskraften. Den minskade sysselsättningen har nu drabbat samtliga näringsgrenar. Det innebär att under april var 329000 personer arbetslösa. Motsvarande antal i april förra året var 202000 eller 4,6%. Arbetslösheten fortsätter att vara högst bland ungdomar i åldern 16--24 år. Främst är det unga män som är drabbade. I april var nära 20% arbetslösa i denna grupp. Under det senaste året har antalet personer i arbetsmarknadsutbildning och särskilda åtgärder ökat med cirka 35000 personer och uppgick i april till ungefär 292000. Antalet långtidsarbetslösa -- dvs. personer med en arbetslöshetstid överstigande sex månader -- har fördubblats under det senaste året och var i april 96000.
Den ekonomiska utvecklingen fram till år 1998
I den reviderade nationalbudgeten presenteras även en bild av den ekonomiska utvecklingen fram t.o.m. år 1998.
Tabell 7. Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal Årlig procentuell förändring, 1985 års priser
_______________________________________________________________________ 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 _______________________________________________________________________
Försörjningsbalans BNP -1,7 -1,7 1,2 3,1 3,2 2,9 2,8 Import 1,1 -1,6 3,5 4,7 5,9 5,9 5,8 Tillgång -0,9 -1,7 1,9 3,5 4,0 3,8 3,7
Privat konsumtion -1,9 -3,5 -0,2 2,0 2,5 3,0 3,0 Offentlig konsumtion 0,3 -1,0 -1,4 -1,0 -1,0 -1,0 -1,0 Stat 1,1 -0,5 -1,1 -1,0 -1,0 -1,0 -1,0 Kommuner 0,1 -1,2 -1,5 -1,0 -1,0 -1,0 -1,0 Bruttoinvesteringar -11,0 -8,9 -5,7 4,0 7,7 8,5 7,8 Lagerinvesteringar* 1,2 -0,2 0,4 0,2 0,2 0,0 0,0 Export 2,0 4,7 9,0 7,6 6,7 5,6 5,4 Användning -0,9 -1,7 1,9 3,5 4,0 3,8 3,7
Inhemsk efterfrågan -2,0 -4,1 -1,1 1,7 2,7 2,9 2,9
Nyckeltal
Timlön 3,5 3,0 3,5 4,1 4,1 4,6 4,7 KPI (årsgenomsnitt) 2,4 5,5 3,5 2,2 2,3 2,5 2,5 Arbetslöshet** 5,3 6,9 7,0 6,8 6,4 5,8 5,3 Arbetsmarknads- politiska åtgärder** 3,7 5,8 7,0 6,8 6,4 5,8 5,3 Bytesbalans*** -2,1 -0,2 2,3 3,5 3,8 4,0 4,2 Bruttosparande*** 14,5 14,1 15,2 16,7 17,8 18,7 19,6 _______________________________________________________________________
* Förändring i procent av föregående års BNP. ** Procent av arbetskraften. *** Procent av BNP.
Bl.a. på grund av de kraftiga svängningarna i hushållens sparkvot, svängningarna i växelkursen och obalansen på finansmarknaderna är det förenat med betydande svårigheter att genomföra en bedömning av utvecklingen i ett medelfristigt perspektiv. Kalkylen skall därför ses som ett exempel på en möjlig och sannolik utvecklingsbana för den svenska ekonomin fram till år 1998.
Förutsättningarna för en relativt hög tillväxt under resten av 1990-talet förefaller, sett från utbudssidan, vara goda. I utgångsläget finns lediga resurser samtidigt som reformer genomförts eller håller på att genomföras som kan ge en snabbare produktivitetsutveckling. Den svenska ekonomins förbättrade konkurrenskraft möjliggör en betydande exportökning som i sin tur bör leda till en stark investeringsuppgång i den konkurrensutsatta sektorn. Det bör dock framhållas att exportsektorns andel av den totala ekonomin uppgår till knappt 20%. För den konkurrensskyddade sektorn visar kalkyler att investeringarna blir betydligt lägre.
Som framgår av tabell7 är en tillväxt i den svenska ekonomin under perioden 1995--1998 på ca 3% i genomsnitt per år fullt möjlig. I den reviderade nationalbudgeten framhålls att den mycket svaga ekonomiska utvecklingen de senaste åren, med en minskning av BNP med drygt 5% under perioden 1990--1993, skapat ett relativt stort gap mellan potentiell och faktisk produktion. Den efterfrågan som genereras i det tillväxtalternativ som redovisas i tabell7 innebär att halva detta gap kan hämtas in t.o.m. år 1998. Detta betyder att det vid utgången av år 1998 alltjämt finns produktionsresurser som inte utnyttjas. Enligt kalkylen kommer den öppna arbetslösheten vid kalkylperiodens slut att uppgå till drygt 5%, samtidigt som andelen sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att vara av samma storleksordning.
Risker för en försämrad utveckling
Hoten mot en utveckling enligt här redovisade bedömningar är i stort desamma som angavs i utskottets betänkande med anledning av budgetpropositionen. Som anförs i kompletteringspropositionen måste motorn i tillväxten under perioden fram till år 1998 vara den konkurrensutsatta sektorn. I utgångsläget utgör den dock en relativt liten del av ekonomin -- någon djupgående strukturell förändring inom industrin kan inte förväntas i ett så begränsat tidsperspektiv. För att utvecklingen i det medelfristiga perspektivet skall vara möjlig att uppnå måste befintliga företag uppvisa en mycket hög grad av flexibilitet och expansionskraft.
En viktig förutsättning för en återhämtning av den svenska ekonomin är att den internationella tillväxten inte blir lägre än förutsett. Stora anpassningsproblem i de ledande länderna, höga realräntor och restriktioner på det handelspolitiska området är några faktorer som kan påverka utvecklingen i negativ riktning. Därmed försämras också högst påtagligt Sveriges möjligheter att uppnå en god tillväxt under de kommande åren.
En omständighet som kan försena en återhämtning är obalanserna på de finansiella marknaderna. En väl fungerande banksektor är en nödvändig förutsättning för att utvecklingen inte skall bli sämre än vad som här redovisats. Därtill kommer att om företag och hushåll upplever att balansen mellan tillgångar och skulder är otillfredsställande och strävar efter en fortsatt konsolidering av sin finansiella ställning, föreligger det stor risk att investeringar och konsumtion kommer att utvecklas svagare än vad som här förutsatts.
Den största osäkerheten i bedömningarna är knuten till utvecklingen av den privata konsumtionen. Hur konsumtionen utvecklas beror på vad som händer med hushållens sparbeteende, en faktor som i dagens situation är mycket svår att förutse. År 1992 steg sparkvoten till 8,1%. Sedan bottennivån år 1988 har sparkvoten därmed höjts med 13procentenheter. Av tabell4 framgår att sparkvoten åren 1993 och 1994 bedöms ligga på en nivå på ca 7,5% vilket är en halv procentenhet lägre än 1992 års sparkvot. I den medelfristiga kalkylen görs antagandet att sparkvoten successivt faller, och att den år 1998 kommer att ligga strax över 4%.
En faktor som nu skulle kunna orsaka ett fall i sparkvoten är att hushållen som nämnts i år kommer att drabbas av kraftigt minskade realinkomster och då strävar efter att upprätthålla sin konsumtionsstandard. I andra riktningen pekar det förhållandet att för många hushåll är skuldanpassningen ännu inte avklarad.
Det går heller inte att bortse ifrån att det finns ett antal faktorer som bör ha påverkat hushållens långsiktiga inkomstförväntningar i negativ riktning. Hit hör framför allt den ökade arbetslösheten. I propositionen framhålls att i både Norge och Storbritannien, där hushållssektorn också drabbats av skuldprobelm, har samvariationen mellan arbetslösheten och sparkvoten varit slående. Både sparkvot och arbetslöshet har där ökat avsevärt och visar ännu inte tecken på att vända nedåt. Uppgången av den svenska arbetslösheten väntas bli något större än vad som varit fallet i dessa länder. Samtidigt har dock den svenska sparkvotsuppgången uppvisat ett hastigare förlopp, vilket kan ha att göra med att de disponibla inkomsterna ökat ansenligt under de senaste tre åren. Vidare har skattereformen, som gynnar ett ökat sparande, genomförts. Detta skulle eventuellt kunna tolkas som att anpassningen av sparkvoten i Sverige kan bli mindre utdragen än i Norge och Storbritannien. Några säkra slutsatser om sparkvotens framtida utveckling är det dock mycket svårt att dra. Den önskade nettoförmögenheten kan på grund av lägre inflation, högre räntekostnad och oro för framtida arbetslöshet mycket väl vara högre nu än tidigare. I sådana fall kan sparkvoten ligga på en högre nivå och förbli hög under flera år.
Möjligheter till en bättre utveckling
Förutsättningarna har i viktiga avseenden ändrats till följd av den dramatiska förändringen av industrins konkurrenskraft, en ökad integration med omvärlden och en rad reformer som syftat till att förbättra ekonomins funktionssätt. Med hänsyn härtill finns det en betydande osäkerhet när det gäller att bedöma den svenska ekonomins förmåga till återhämtning.
I propositionen görs en ganska försiktig bedömning av marknadsandelsutvecklingen för svensk export under prognosperioden 1993--1998. En alternativ och mer gynnsam utvecklingsväg kan vara möjlig. Företagen kan komma att sänka relativpriserna ytterligare de närmaste åren. Exporten kan därmed få en extra skjuts när den internationella efterfrågan åter tar fart. Det bör betonas att industrins konkurrenskraft nu avsevärt har förbättrats till följd av deprecieringen av kronan, sänkningen av arbetsgivaravgifterna i januari 1993 och en starkare produktivitetstillväxt inom industrin än i konkurrentländerna. Industrins internationella konkurrenskraft bör sålunda förbättras mer under prognosperioden 1993--1994 än i samband med devalveringarna i början av 1980-talet. Det beror på att lönekostnaderna, men framför allt på att produktiviteten inom industrin, bedöms utveckla sig gynnsammare relativt sett än konkurrentländerna jämfört med den tidigare perioden.
Det kan heller inte uteslutas att uppsvinget i världsekonomin får en mer "normal" karaktär än beräknat. Om skuldkonsolideringen i de anglosaxiska och de nordiska länderna snart är avklarad och om realräntorna i Europa snabbt faller, skapas gynnsamma tillväxtförutsättningar. Den positiva utväxlingen på den svenska ekonomin av ett sådant förlopp kan bli mycket stor med tanke på industrins starka konkurrenssituation och den i utgångsläget omfattande outnyttjade produktionskapaciteten.
Under de senaste åren har genomförts och aviserats en rad reformer där samhällsekonomiska överväganden varit en viktig utgångspunkt och ett huvudsyfte varit att förbättra ekonomins funktionssätt. Genom att stimulera arbete, sparande och investeringar och att genom bättre fungerande marknader effektivisera allokeringen av resurser, har det skapats förutsättningar för en högre tillväxt. Flera av dessa reformer bör få effekt redan nu eller kommer att få effekt under kalkylperioden 1993--1998.
Skattereformen har positiva effekter på ekonomin. Här kan tilläggas att även efter skattereformen har det genomförts en rad ytterligare skattesänkningar med syfte att minska skattebelastningen för företagande, bl.a. har förmögenhetsskatten på arbetande kapital slopats. De ekonomiska effekterna av en reformerad företagsbeskattning är mycket svåra att bedöma. Det kan dock konstateras att beskattningen på investeringar i Sverige nu är lägre än i många andra länder. I takt med att den internationella integrationen på kapitalmarknaden vidareutvecklas kan detta få en stor betydelse för den svenska investeringsutvecklingen.
Som framhålls i propositionen förbättrar konkurrens tillväxtförutsättningarna på flera olika sätt. För det första innebär konkurrens att pris- och marknadsmekanismen får större genomslag och därmed en mer effektiv resursallokering i ekonomin. För det andra pressar konkurrens till en effektivare resursanvändning.
Förutsättningarna för större konkurrens har förbättrats i flera avseenden. Ett flertal marknader har avreglerats eller kommer att avregleras och därmed öppnas för konkurrens. Det gäller t.ex. flyg, post- och telekommunikationer och elmarknaden. Konkurrenslagstiftningen skärps i och med den nya konkurrenslagen som införs från den 1juli 1993. Den innebär bl.a. att flera konkurrenshämmande åtgärder blir direkt förbjudna. EES-avtalet kommer att medföra att en större del av ekonomin öppnas för internationell konkurrens. Formerna för offentlig upphandling förändras, så att denna i ökad utsträckning måste ske i konkurrens.
Reformeringen av socialförsäkringarna är en viktig del av saneringen av statsfinanserna. Osäkerhet huruvida den långsiktiga budgetutvecklingen är under kontroll påverkar räntenivån och därmed investeringarna. De förändringar i socialförsäkringssystemet som innebär lägre statsutgifter bidrar till att öka förtroendet för den svenska valutan och leder nu till att räntenivån successivt pressas ned. Ett ökat förtroende i detta avseende för den svenska ekonomin kan därför ses som ett bidrag till en högre tillväxt genom att skapa ett bättre investeringsklimat. I kalkylen för perioden 1993--1998 har beslutade förändringar beaktats, liksom aviserade besparingar. Fortsatta reformer av pensionssystem, sjuk- och föräldraförsäkring bör innebära att det långsiktiga strukturella budgetunderskottet reduceras mer än vad kalkylen indikerar och därmed bidrar till att ytterligare stärka förtroendet för den svenska ekonomin.
Den reviderade nationalbudgeten och partimotionerna
I partimotionerna Fi92(s), Fi93(nyd) och Fi94(v) reses inga allvarliga invändningar mot de i kompletteringspropositionen redovisade prognoserna. I motionerna Fi92(s) och Fi94(v) presenteras alternativa försörjningsbalansprognoser. Dessa bedömningar har emellertid utarbetats under den förutsättningen att den ekonomiska politiken ges en inriktning som avviker från den som förordas av regeringen.
De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
Den förda ekonomiska politiken
Den svenska ekonomin är för närvarande inne i en svår kris. Den lågkonjunktur som flertalet industriländer nu genomgår har slagit särskilt hårt mot Sverige. Oförmågan att under 1980-talet komma till rätta med både struktur- och stabiliseringspolitiska problem i vår ekonomi har skapat obalanser som i ett konjunkturperspektiv är svårhanterbara med traditionella ekonomisk-politiska medel.
En rad steg har emellertid tagits för att rätta till de strukturella brister som under lång tid tillbaka har präglat den svenska ekonomin. Skattereformen, beslut om energipolitiken och förhandlingarna om EES-avtalet samt ansökan om medlemskap i EG är åtgärder som vidtogs under den förra mandatperioden. Efter regeringsskiftet hösten 1991 har omfattande sanerings- och förnyelsearbeten inletts. Åtgärder har genomförts för att stimulera konkurrensen i alla delar av ekonomin, för att stärka tillväxtkraften genom ett investeringsprogram som förbättrar den svenska infrastrukturen och för att befrämja sparandet för ökad enskild kapitalbildning. Genom denna inriktning av den ekonomiska politiken har grunden lagts för en exportledd expansion av den svenska ekonomin. Som framgått av det tidigare avsnittet i betänkandet om den svenska ekonomins utveckling väntas också en betydande ökning av exporten i år och nästa år.
Som framhålls i propositionen är det främsta stabiliseringspolitiska problemet den låga tillväxten och den höga arbetslöshet som denna leder till. Regeringens politik för att skapa nya arbetstillfällen måste därför bygga på en kombination av kraftfull tillväxtpolitik och sanering av de offentliga finanserna. Finans- och penningpolitiken måste inriktas på att bibehålla en låg inflationstakt. Detta är en förutsättning för en långsiktigt god ekonomisk utveckling med stabil växelkurs, varaktigt lägre räntor, hög tillväxt och tryggad sysselsättning.
Budgetunderskottet för såväl innevarande budgetår som för budgetåret 1993/94 beräknas ligga nära 200 miljarder kronor. Motsvarande ökning av statsskulden uppskattas till upp emot 300 miljarder kronor resp. 250 miljarder kronor. Den betydande omfattningen av den statliga upplåningen och det mycket stora budgetunderskottet innebär en hård restriktion på den ekonomisk-politiska handlingsfriheten.
Utskottet vill understryka att den allvarligaste konsekvensen av den ekonomiska krisen är den höga arbetslösheten. En hög arbetslöshet under lång tid ökar risken för bestående långtidsarbetslöshet och en omfattande utslagning från arbetsmarknaden. En sådan utveckling måste förhindras. Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen att en generell stimulanspolitik inte är en framkomlig väg för att få ned arbetslösheten. I dag skulle en finanspolitisk expansion, genom ofinansierade utgiftsökningar eller ofinansierade skattesänkningar, späda på budgetunderskottet och därmed ge näring åt de långsiktiga inflationsförväntningarna. Genom att hushållens sparbenägenhet i dag är hög skulle dessutom en betydande del av en ökning av hushållens disponibla inkomster inte stimulera inhemsk efterfrågan. På grund av växande underskott skulle förtroendet för den ekonomiska politiken allvarligt skadas. Risken för en ytterligare försvagning av kronan skulle då vara betydande. Nackdelarna av en allmän finanspolitisk expansion i form av ett bestående högre budgetunderskott och, på grund av den därav följande högre räntan, lägre förtroende och lägre investeringar överväger därför klart de fördelar som skulle kunna uppnås genom en på kort sikt något högre aktivitetsnivå.
Som utskottet ser det råder det i dag allmän enighet om att den ekonomiska politiken måste inriktas så att resultatet blir lägre räntor. En lägre räntenivå skulle innebära att det blir lättare att lösa de problem som sammmanhänger med skuldsättningen hos företag och hushåll och den finansiella krisen i övrigt. Det bör dock understrykas att en ekonomisk återhämtning inte är betjänt av tillfälliga räntesänkningar. Inriktningen av den ekonomiska politiken måste utformas på ett sådant sätt att man uthålligt uppnår en lägre räntenivå. Det bör i detta sammanhang betonas att en omläggning av penningpolitiken mot snabba och kraftiga räntesänkningar utan ett trovärdigt budgetsaneringsprogram skulle kunna riskera tilltron till låginflationspolitiken och därmed kunna pressa ned kronkursen och ge upphov till inflationsimpulser. Detta skulle skapa förväntningar om en högre inflation i framtiden och driva upp de långa räntorna. Låga räntor är möjliga endast om penning- och finanspolitiken i förening bidrar till att förtroende skapas för penningvärdets stabilitet.
De korta penningmarknadsräntorna har sedan Sverige övergav den fasta växelkursen fallit med nära fem procentenheter. Samtidigt har kronan deprecierats med ca 20%. Som nämnts är kravet på de ekonomisk-politiska åtgärderna att de inriktas så att utrymme skapas för räntesänkningar. Lika viktigt är att en rekonstruktion av banksektorn kommer till stånd så att räntemarginalerna -- skillnaden mellan utlåningsräntor och inlåningsräntor -- minskar. Utskottet vill här framhålla att det åvilar ett stort ansvar på Bankstödsnämnden att se till att arbetet med att återskapa en väl fungerande kreditmarknad snabbt slutförs.
Utskottet återkommer senare i betänkandet till frågor som rör riktlinjerna för penningpolitiken.
Slutsatsen av vad som här anförts om de kraftiga begränsningar som den omfattande statsupplåningen sätter på användningen av finans- och penningpolitiken för stabiliseringspolitiska ändamål blir att det i stort är arbetsmarknadspolitiken som måste utnyttjas för att nu mildra arbetslösheten.
Som framgått av vad utskottet tidigare i betänkandet anfört om den ekonomiska utvecklingen är läget på arbetsmarknaden mycket allvarligt. Sedan årsskiftet 1990/91, då nedgången började, har sysselsättningen minskat med ca 400000 personer eller med 9% av arbetskraften. Betydande insatser har gjorts för att bemästra den stigande arbetslösheten: en rad nya åtgärdsformer såsom ungdomspraktikplatser och arbetslivsutveckling har utvecklats, infrastrukturinvesteringar av en historisk omfattning har beslutats och tidigarelagts. Såväl gymnasiet som högskolan har ökat sin intagning. Dessutom utnyttjas hela arsenalen av traditionella arbetsmarknadsåtgärder. Prognoserna visar att arbetslösheten sannolikt kommer att kulminera under nästa budgetår. Utskottet delar den uppfattning som förs fram i propositionen att så många människor som möjligt måste kunna nås av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det nödvändiggör en koncentration och omläggning till billigare åtgärder. De medel som står till buds måste utnyttjas så att de räcker till fler. Risken för en kraftigare ökning av arbetslösheten än hittills bland kvinnor måste också särskilt uppmärksammas. Vidare krävs speciella åtgärder för att möjliggöra för unga människor att få sitt första arbete. Arbetslinjen ligger fast.
Utskottet kommer längre fram i betänkandet att mer utförligt behandla inriktningen av arbetsmarknadspolitiken, men kan här konstatera att förslagen i propositionen innebär en satsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder långt utöver vad som tidigare förekommit eller ansetts vara möjligt.
Enligt utskottet får inte de ansträngningar som nu görs för att få ned arbetslösheten leda till att ansträngningarna att återupprätta Sverige som tillväxt- och företagarnation kommer i andra hand. En exportledd tillväxt måste komma i gång parallellt med att de offentliga finanserna saneras. Ett villkor för en uthållig tillväxt är emellertid ett lågt ränteläge och en låg inflation.
De omedelbara behoven för att skapa ett tillväxtklimat har tillgodosetts genom insatser för att minska skattetrycket på strategiska resurser. Beskattningen av sparandet och energin har anpassats för att förbättra näringslivets villkor och arbetsgivaravgifterna har sänkts. Avregleringar och åtgärder för att öka utbudet av riskkapital underlättar mindre och nya företags expansion. Förändrade regler för beskattning och socialförsäkringar har stimulerat produktivitetsutvecklingen.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att den långsiktiga växtkraften nu förstärks genom bl.a. satsningar på forskningen och den högre utbildningen. Europapolitiken ökar Sveriges dragningskraft på investeringar, såväl svenska som utländska. Den öppnar också nya marknader inte minst när det gäller den offentliga upphandlingen som är av central betydelse för flera av Sveriges viktigaste företagsgrupper. De planerade infrastrukturinvesteringarna kommer att öka tillväxtpotentialen. Den pågående omdaningen av den offentliga sektorn ökar de konkurrensutsatta sektorernas möjlighet att expandera utan att hämmas av 1980-talets brist på resurser.
Oppositionspartiernas alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken
I motion Fi92 (s) uttalas att den ekonomiska politik som regeringen för bygger på en felaktig föreställning om vad som orsakat den nuvarande krisen i den svenska ekonomin. Det är inte, som regeringen hävdar, strukturfelen i ekonomin som orsakat den nuvarande massarbetslösheten och depressionen. Huvudorsaken anges i stället vara de extrema svängningarna i hushållens sparande.
Motionärerna riktar stark kritik mot den förda politiken. Det är fel att regeringen, som motionärerna tolkar propositionen, håller fast vid övertygelsen att det är inflationsbekämpningen som alltjämt måste överordnas andra ambitioner och krav. Hoten om en framtida inflation styr enligt motionärerna den ekonomiska politiken. Målet att trycka tillbaka inflationen till 2% och den politik som regeringen i övrigt förordar håller tillbaka den inhemska efterfrågan. Denna politik är en förklaring till att arbetslösheten växer men den förorsakar också en utslagning av produktionskapacitet. Enligt motionärerna är det främst en lägre potentiell produktionskapacitet som utgör det stora hotet för kraftiga prisstegringar när konjunkturen vänder och inte deprecieringen av kronan. Om den inhemska efterfrågan återigen ökar är risken stor att vi snabbt slår i produktionstaket med ett ökat inflationstryck som följd.
Med hänvisning till denna analys av det rådande ekonomiska läget föreslår motionärerna sammanfattningsvis följande inriktning av den ekonomiska politiken:
Sänk räntan. Riksdagen bör nu ange en ny inriktning för den ekonomiska politiken enligt följande.
För att värna om sysselsättning och välfärd måste insatserna för att få i gång tillväxten överordnas andra ambitioner och krav. En prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för god tillväxt.
Sänk tillfälligt momsen för att hävda hushållens köpkraft och för att därmed öka produktionen i näringslivet.
Uppskjut tills vidare den extra höjningen av boendekostnaderna.
Stimulera företagen att tidigarelägga investeringar och därmed undvika framtida inflationsdrivande "flaskhalsar".
Höj kompetensen genom ökad yrkesutbildning och högre utbildning.
Stimulera den tekniska utvecklingen och förnyelsen, särskilt i de mindre och medelstora företagen.
Bekämpa arbetslösheten genom att stimulera näringslivet att tidigarelägga ersättningsrekrytering och genom att få kommunerna att förlänga uppsägningstiderna till dess att det finns nya jobb.
Lägg fast ett långsiktigt program för att stärka statens finanser med minst 100 miljarder kronor.
Fördela bördorna rättvist, höj skatten för inkomster över brytpunkten.
Utskottet vill med anledning av den i motion Fi92 (s) föreslagna inriktningen av den ekonomiska politiken anföra följande.
Genom att hävda att svängningarna i sparkvoten är den yttersta förklaringen till krisen vill Socialdemokraterna i sin partimotion reducera problemen i den svenska ekonomin till ett traditionellt konjunkturbetingat problem. Den "tillfälliga" nedgången i den privata konsumtionen skulle med detta synsätt kunna, utan att allvarliga störningar i övrigt drabbar ekonomin, motverkas med en expansiv finanspolitik och lättnader i penningpolitiken. Utskottet har självfallet ingen annan uppfattning än motionärerna om att den mycket kraftiga höjningen av sparkvoten inneburit en minskning av den privata konsumtionen. Att vid en analys av det ekonomiska läget stanna vid iakttagelsen att en minskning av den privata konsumtionen är spegelbilden av en höjning av hushållens sparkvot är emellertid inte tillräckligt för att förklara hur Sverige hamnat i en svår ekonomisk kris. Det är i stället frågan varför hushållens sparbeteende ändrats som måste besvaras. Med stor sannolikhet är det 1980-talets ekonomiska politik som bär ansvaret för förändringarna i sparbeteendet. Den under senare delen av 1980-talet inflationistiska politiken i kombination med sådana strukturfel som exempelvis en illa fungerande lönebildning, en överdimensionerad offentlig sektor och ett i flera hänseenden dåligt utformat socialförsäkringssystem ledde till att ekonomin vid inledningen av den nuvarande lågkonjunkturen kollapsade. Motiven för hushållen att spara i det sena 1980-talets överhettade ekonomi blev obefintliga. Därtill kom att hushållens benägenhet till ökad skuldsättning förstärktes via avregleringen av kreditmarknaden. När sedan den finansiella krisen kom med fallande tillgångsvärden och mycket höga realräntor tvingades hushållen att minska sin skuldsättning, dvs. öka sitt sparande. Det snabbt stigande budgetunderskottet, vilket också är en följd av den tidigare förda politiken, har tvingat fram betydande neddragningar i de åtaganden som staten har gentemot hushållen. Den osäkerhet som hushållen hamnat i vad gäller utvecklingen av den framtida ekonomin måste också ha varit en faktor som drivit upp sparandet.
I motion Fi92 (s) hävdas att det nu är utslagningen av produktionskapacitet och inte försvagningen av kronan som utgör det främsta inflationshotet. Utskottet delar inte denna uppfattning. Av den översiktliga kalkyl över den svenska ekonomins utveckling i ett medelfristigt perspektiv, som tidigare redovisats i betänkandet, framgår att ekonomin med stor sannolikhet inte kommer att utnyttja hela det befintliga produktionsutrymmet vid slutet av år 1998.
Som utskottet ser det är det i flera avseenden olyckligt att, som motionärerna gör, ge en förenklad och förhoppningsvis oavsiktligt vilseledande beskrivning i vissa hänseenden av orsakssammanhangen bakom de rådande ekonomiska problemen. En sådan bild av utvecklingen kan ge näring åt uppfattningen att vi utan större svårigheter eller uppoffringar kan komma ur den nuvarande krisen.
Sverige genomgår en nödvändig och oundviklig anpassning till en sundare ekonomisk struktur. Att denna anpassning alltför länge sköts på framtiden har lett till smärtsamma övergångsproblem som bidrar till att krisen blivit så svår. De kortsiktiga och långsiktiga problemen i svensk ekonomi måste ses i ett sammanhang. Problemen kan bara lösas om stabiliseringspolitiken och strukturpolitiken samverkar.
I likhet med vad som sägs i propositionen vill utskottet understryka att det inte finns några snabba och enkla lösningar på Sveriges problem. Vägen ur krisen är lång och mödosam. Att bekämpa krisen kommer på kort sikt att kräva insatser av och medföra kännbara uppoffringar för alla medborgare. Om vi avstår från att ta itu med de ekonomiska problemen nu -- även strukturfelen måste successivt åtgärdas -- blir följden permanent hög arbetslöshet, varaktigt sänkt levnadsstandard och kraftigt minskade resurser till välfärdspolitiken. En sådan utveckling skulle medföra stora fördelningspolitiska problem och måste med kraft förhindras.
Utskottet övergår nu till att kommentera de konkreta åtgärdsförslagen i motion Fi92 (s).
I motionen föreslås en mer expansiv inriktning av finanspolitiken. De föreslagna åtgärderna innebär en påtaglig försvagning av de offentliga finanserna. Det centrala inslaget i åtgärdspaketet är en tillfällig generell sänkning av mervärdesskatten.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att den ökade internationaliseringen sätter gränser för stabiliseringspolitiken. Samtidigt innebär den rörliga växelkursen nya förutsättningar. Med fast växelkurs kunde penningpolitiken inte användas för att påverka den inhemska efterfrågan. Det innebar att finanspolitiken fick bära huvudansvaret för att skapa förutsättningar för en stabil efterfrågenivå. Vid en flytande växelkurs får emellertid finanspolitiken betydligt svagare effekter på efterfrågan. Under förutsättning att ambitionen att hålla tillbaka inflationen kvarstår, måste vid en mer expansiv finanspolitik Riksbanken motverka att ekonomin likvidiseras. Den högre efterfrågan på likviditet vid en expansiv finanspolitik tillgodoses då inte av Riksbanken, vilket driver upp realräntan. Detta ger i sin tur en starkare kronkurs. Räntestegringen och apprecieringen av växelkursen dämpar båda efterfrågan på svenska varor och motverkar därför expansionen på varu- och arbetsmarknaden.
En viktig förutsättning för att en momssänkning skall leda till en ökad efterfrågan är att den lägre skattesatsen slår igenom i lägre priser. En stor risk föreligger emellertid att många företag väljer att förstärka sin finansiella ställning i stället för att sänka priserna.
Som utskottet tidigare i betänkandet framhållit är det inte säkert att en generellt lägre moms skulle leda till ökad konsumtion. Ytterligare en omständighet, som gör att utskottet vill avvisa en generell momssänkning, är att läckaget i form av en ökad import i stor utsträckning kommer att reducera den avsedda positiva effekten på inhemsk produktion. Det är ofrånkomligt vid en tidsbegränsad momssänkning att hushållen försöker tidigarelägga sina inköp av kapitalvaror. För dessa varor gäller att importandelen är mycket hög.
Det andra centrala inslaget i det socialdemokratiska förslaget till inriktning av den ekonomiska politiken är en sänkning av räntan. Det utrymme för en aktivare penningpolitik som övergången till en flytande växelkurs ger bör utnyttjas. Som utskottet tidigare framhållit i betänkandet delar utskottet uppfattningen att en lägre räntenivå är ett nödvändigt villkor för att få fart på ekonomin och uppnå den långsiktiga tillväxt som anges i propositionen. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till vad Ekonomikommissionen (SOU 1993:16) anför om penningpolitiken.
Man kan, anför kommissionen, ha delade meningar om vilken strategi som är bäst: den svenska och tyska med successivt sänkt penningmarknadsränta eller den engelska med en aggressiv räntesänkning (först från 10 till 7% och senare ännu lägre). När Riksbanken nu valt en som Kommissionen kallar experimentell strategi med successivt sänkt penningmarknadsränta, vore det oklokt att plötsligt skifta till den engelska strategin med en plötslig sänkning av korträntan till exempelvis 6% nivå. Ett sådant plötsligt byte av strategi skulle för det första komma att uppfattas som att Riksbanken under påtryckningar givit upp den långsiktiga kampen mot inflationen. För det andra skulle det kunna vara svårt att vända tillbaka om kronan föll kraftigt vid en stor räntesänkning. Kommissionens slutsats blir att Riksbanken bör fullfölja sin nuvarande strategi.
Eftersom de mest besvärande räntorna i dag är bankernas låneräntor snarare än penningmarknadsräntorna är det också nödvändigt, som utskottet tidigare i betänkandet understrukit, att lösa finanskrisen med metoder som tar ner bankernas låneräntor.
Till förslagen i motion Fi92 (s) angående åtgärder inom bl.a. det arbetsmarknads-, bostads-, utbildnings- och näringspolitiska området återkommer utskottet senare i betänkandet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi92 (s) yrkande 1.
I motion Fi93 (nyd) framhålls att det nu gäller för regering, riksdag och Riksbank att sätta krisen i centrum, att lägga tidigare låsningar åt sidan och endast arbeta med konstruktiva lösningar. Den svenska krisen är mycket djup. Budgetunderskottet är västvärldens högsta. Riksdagen måste utan dröjsmål besluta om ett samlat åtgärdspaket som är kraftfullt, trovärdigt och rättvist. Motionärerna betonar att efterfrågan måste stimuleras. Bankräntorna måste ned, vilket kräver att Bankstödsnämndens arbete bör accelereras. Det måste gå fort. I motionen upprepas förslaget att sänka turistmomsen. En sådan åtgärd skulle, menar motionärerna, garanterat ge jobb. Matmomsen bör också sänkas, vilket skulle sänka levnadskostnaderna för de sämst ställda. Sammanfattningsvis föreslår motionärerna att tillämpliga delar av Ekonomikommissionens 113 punkter antas av riksdagen som riktlinjer för den ekonomiska politiken.
I likhet med vad som anförs i propositionen och i motion Fi93 (nyd) anser utskottet att Ekonomikommissionens analys är ett värdefullt bidrag till förståelsen av dagens ekonomiska problem och vad som behöver göras för att lösa dem. Dagens situation sägs vara präglad av en komplicerad blandning av akuta och kroniska problem. Lösningen innehåller därför både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Detta överensstämmer i hög grad med den analys regeringen gjort och gör. Det överensstämmer också med inriktningen av den ekonomiska politiken sedan regeringsskiftet.
Som anförs i propositionen är ett bärande inslag i rapporten betoningen av sambandet mellan långsiktiga och kortsiktiga inslag i den ekonomiska politiken. Kommissionen understryker vikten av att långsiktigt verkande åtgärder för att undanröja de värsta av dagens obalanser beslutas nu, helst i bred parlamentarisk enighet. Önskemålet om en bred majoritet i riksdagen sammanhänger med det faktum att åtgärder behöver genomföras under flera år med mellanliggande val.
Kommissionens förslag stödjer i grundläggande avseenden den inriktning av den ekonomiska politiken som regeringen beslutat. På ett flertal områden har konkreta steg redan tagits i den riktning som kommissionen föreslår. Detta gäller t.ex. främjande av konkurrens, förändring av den offentliga sektorn, reformering av socialförsäkringssystemen samt förstärkning av den högre utbildningen. På andra områden har regeringen tillsatt utredningar, t.ex. inom arbetsrättens område.
I och med att Ny demokrati i sin partimotion hänvisar till Ekonomikommissionens ställningstaganden vad gäller den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken anser utskottet att yrkande 92 i motion Fi93 (nyd) i stort är tillgodosett. Utskottet avstyrker därför detta yrkande.
I motion Fi94 (v) sägs att det akuta problemet är den låga efterfrågan i Sverige. Pengar skall tas från individer och företag som inte använder dem till konsumtion och investering och ges till dem som gör det. I motionen föreslås att skatten höjs för de grupper som tjänar mer än 200000kr om året och som har hög sparbenägenhet. Vidare föreslås bl.a. slopat grundavdrag för dem som har inkomster över 200 000 kr. Motionärerna föreslår höjda bostadsbidrag och pensionstillskott. Den allmänna momsen bör sänkas med fyra procentenheter under ett års tid. Matmomsen bör sänkas till 18%. Arbetsgivaravgifterna och energiskatterna bör höjas. Sverige bör stå utanför EG. De bidrag som vid svenskt medlemskap skulle gå till EG:s budget och de vinster som vi svenskar kan tillgodoräkna oss genom att slippa EG:s handelsmurar bör användas till bl.a. en mer generös biståndspolitik. I motionen framhålls vikten av att politiken inriktas så att vi når en hållbar utveckling. Med hållbar utveckling menar motionärerna en utveckling med låg arbetslöshet och reducering av såväl statsskuld som miljöskuld. För att nå målet låg arbetslöshet bör enligt motion Fi117 (v) yrkande 10 sex timmars arbetsdag genomföras. Samtidigt måste, som hävdas i samma motions yrkande 8, den pågående avregleringen och bolagiseringen som kastar ut människor i arbetslöshet upphöra. Avslutningsvis görs i motion Fi94 (v) ett uttalande att en nödvändig förstärkning av samhällsmoralen kräver en vänsterpolitik.
Utskottets ställningstagande till motion Fi94 (v) vad gäller riktlinjerna för den ekonomiska politiken sammanfaller i flera hänseenden med vad utskottet anförde i anslutning till den socialdemokratiska motionen Fi92 (s) om den ekonomiska politiken. Det gäller såväl förslagen om mervärdesskatten som inriktningen av penningpolitiken, frågor som utskottet mer ingående kommer att behandla senare i betänkandet.
I motionerna Fi94 (v) och Fi117 (v) visas enligt utskottets mening ingen förståelse för att vid utformningen av förslag till konkreta åtgärder måste de konjunkturella aspekterna kopplas ihop med strukturproblemen. Sålunda bör enligt motionärerna arbetet med att genom avreglering tillskapa bättre fungerande marknader upphöra. Det innebär att regeringens förslag om avreglering bl.a. på kommunikationsområdet, elmarknaden, bostadsmarknaden, kommunsektorn och utbildningssektorn skall läggas åt sidan. Det är också motionärernas uppfattning att vissa pågående åtgärder för att förbättra den offentliga sektorns funktionssätt -- t.ex. bolagisering av viss verksamhet -- bör stoppas. Vidare föreslås ett införande av sex timmars arbetsdag. Några överväganden om vilka effekter en sådan åtgärd på lång sikt skulle få på t.ex. arbetsutbudet förekommer inte i motionen. En sådan inriktning av den ekonomiska politiken som Vänsterpartiet genom här angivna förslag förordar avvisas bestämt av utskottet. Som utskottet tidigare framhållit i betänkandet måste de kortsiktiga och långsiktiga problemen ses i ett sammanhang. Stabiliseringspolitiken och strukturpolitiken måste samverka.
I motion Fi94 (v) tas även frågor upp med anknytning till ett framtida svenskt medlemskap i EG. I motionen antyds att om Sverige skulle stå utanför EG skulle vi få ökade resurser till bl.a. biståndsverksamheten. Detta är enligt utskottets mening en felsyn. Ett mycket nära samarbete med EG är en viktig förutsättning för att återigen få den svenska ekonomin att växa, vilket i sin tur ger möjligheter till ökat bistånd. Som anförs i propositionen är det först genom medlemskap i EG vi säkrar möjligheterna till en uthållig tillväxt. EES-avtalet utgör en viktig etapp på vägen mot ett svenskt deltagande i den europeiska integrationen. Men Sverige måste gå vidare och bli fullvärdig EG-medlem för att en långsiktigt hållbar tillväxt och välståndsutveckling skall komma till stånd.
En hållbar utveckling kräver, sägs det i motion Fi94 (v), att miljöskulden reduceras. I motionen betonas vikten av en aktiv miljöpolitik. Utskottet delar på denna punkt motionärernas uppfattning. Till skillnad mot motionärerna anser utskottet att regeringen prioriterar miljöpolitiken. Utskottet vill erinra om att riksdagen under vårriksdagen behandlar två propositioner -- prop. 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan och prop. 1992/93:180 om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling -- som tar upp centrala frågor inom det miljöpolitiska området.
I yrkande 27 i motion Fi94 (v) föreslås att riksdagen gör ett uttalande med den innebörden att det krävs en vänsterpolitik för att stärka samhällsmoralen.
Som framhålls i propositionen är samhällets förankring i en god etik av central betydelse för en väl fungerande ekonomi. Utskottet ställer sig emellertid oförstående till hur man kan hävda att det endast är inom partier med en socialistisk grundsyn som en god samhällsmoral kan inrymmas. Sådana uppfattningar borde höra historien till. Utskottet avstyrker yrkandet i motionen.
Med hänvisning till vad som här anförts avstyrker utskottet motion Fi94 yrkandena 1, 14, 22, 25 och 27 samt yrkandena 8 och 10 i motion Fi117.
Utskottet tillstyrker med det anförda de riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i den reviderade finansplanen och avstyrker de alternativ som redovisas i partimotionerna från Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet.
I motion Fi95 av Sten Söderberg (-) föreslås att riksdagen avslår samtliga hemställanspunkter i den reviderade finansplanen. Utskottet avstyrker motion Fi95 (-).
Utredning om fastighetsmarknaden
Den allt djupare lågkonjunkturen med vikande lönsamhet, högre räntor och fallande tillgångspriser som särskilt hårt drabbat fastighetsmarknaden, har inneburit att allt fler låntagare inte kunnat betala räntor och amorteringar. Denna utveckling har fått till följd att kreditinstitutens problemkrediter kraftigt vuxit i omfattning. En betydande del av kreditförlusterna härrör sålunda från utlåning till fastighetssektorn. Dagens finanskris är därför i stor utsträckning en fastighetskris.
I motion Fi92 (s) yrkande 6 och i motion Fi93 (nyd) yrkande88 tas frågan om fastighetskrisen upp. I motion Fi93 (nyd) anförs bl.a. att regeringen snarast och med hjälp av kvalificerade bedömare måste utreda hur fastighetsmarknaden kan stabiliseras.
I motion Fi106 (s) yrkande 1 krävs att bankväsendet snabbt ges förutsättningar för att kunna fungera som de kreditinstitut som de skall vara. Kreditinstituten måste kunna tillgodose byggmarknaden med krediter i rimlig omfattning.
Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden anföra följande.
I december 1992 beslöt regeringen tillkalla en utredning om utvecklingen på kreditmarknaden. Utredningen skall göra en kartläggning och beskrivning av utvecklingen på kreditmarknaden och analysera de effekter problemen på denna marknad har medfört och kan väntas medföra för övriga delar av ekonomin. En slutrapport bör lämnas före utgången av år 1994. Vidare har ett regeringsuppdrag lämnats till en revisionsbyrå att för statens räkning undersöka situationen på bostadskreditmarknaden med avseende på kreditriskerna på marknaden. Detta uppdrag kommer att redovisas inom kort.
I sitt yttrande (BoU9y) till finansutskottet anför bostadsutskottet att trots att olika utredningsuppdrag bl.a. om kreditmarknaden och dess problem pågår finns skäl för riksdagen att, i enlighet med förslagen i motionerna Fi92(s) och Fi93(nyd), förorda att en utredning görs i vilken fastighetsmarknaden och dess problem mera specifikt analyseras. En sådan utredning bör också ges i uppdrag att utreda orsakerna till de svårigheter som finns på bostadskreditmarknaden och lämna förslag till lösningar. Inte minst viktigt är det att ett fullgott underlag finns när beslut skall fattas i olika frågor som rör finansieringen av bostäder, bl.a. mot bakgrund av den långsiktighet som bör prägla sådana beslut. De olika aktörerna på bostadsmarknaden och då i första hand de boende och byggföretagen är naturligtvis i hög grad beroende av att dessa beslut kan fattas med tilltro till statsmakternas åtaganden.
Den utredning som bostadsutskottet förordar bör ledas av en kvalificerad utredare. Med tanke på att ökad klarhet snabbt bör vinnas i de nu diskuterade frågorna bör utredningen arbeta skyndsamt. Sammansättningen av utredningen får avgöras i samband med att ställning tas till direktiven för utredningen. Då får också övervägas hur det parlamentariska deltagandet i arbetet skall garanteras.
Finansutskottet delar den uppfattning som i denna fråga framförts av bostadsutskottet med det tillägget att utredningen måste drivas skyndsamt. Utredningen bör redovisa sitt resultat och förslag till åtgärder senast den 1 oktober i år.
Vad som här anförts med anledning av partimotionerna Fi92(s) yrkande6, Fi93(nyd) yrkande88 samt motion Fi106 yrkande1 om en utredning om problemen på fastighetsmarknaden bör riksdagen därför som sin mening ge regeringen till känna.
Bankstödet
I motion Fi114 (v) föreslås att staten skall överta en del av de fastigheter som bankerna i sin tur fått överta för att skydda sina fordringar. Staten skulle genom ett stort fastighetsinnehav kunna kontrollera marknaden och genom att vänta med försäljningen få prisfallet att stanna upp, anför motionärerna. På detta sätt skulle förlusterna för bankerna och staten minskas. Genom att överta fastigheterna kan staten vidare tillgodogöra sig en kommande värdestegring på dessa tillgångar, understryks det i motionen.
Genom beslut i december 1992 fastställde riksdagen riktlinjer för bankstödet (prop. 1992/93:135, bet. NU16). Det uttalades därvid att det svenska bank- och kreditväsendet bör vara privatägt och att staten inte skall eftersträva att äga sådana institut eller deras tillgångar. Av riktlinjerna framgår bl.a. att ett statligt övertagande av bankernas fastigheter skall kunna komma i fråga om en sådan lösning innebär fördelar framför andra stödåtgärder. Det påpekas att ett övertagande gör det möjligt för staten att återvinna sina kostnader vid en framtida försäljning. En strävan skall vara att en försäljning skall ske när det är affärsmässigt lämpligt.
Det kan här noteras att omstruktureringen av Nordbanken bl.a. inneburit att dess problemkrediter, varav en stor del är fastighetsrelaterade, har överförts till Securum AB. Detta bolag, som erhållit statliga kapitalinsatser och garantier på sammanlagt 34miljarder kronor, har staten förvärvat från Nordbanken. Förvaltningen av Securum har överförts till Bankstödsnämnden.
Näringsutskottet vidhåller i sitt yttrande till finansutskottet (1992/93:NU10y) sin tidigare principiella uppfattning att bankerna, inkl. de tillgångar de övertar för att skydda fordringar, i första hand skall vara privatägda. Det bör därför inte vara en strävan från statens sida att överta ägandet av bankernas fastigheter. Däremot skall ett sådant alternativ kunna väljas om det anses vara lämpligt. Vid sådana överväganden skall, enligt näringsutskottets mening, statens möjligheter att återvinna stödet tillmätas stor vikt. Det ankommer emellertid på regeringen och Bankstödsnämnden att, inom de av riksdagen fastställda riktlinjerna, i varje enskilt fall avgöra hur bankstödet bör vara utformat.
Med hänvisning till vad näringsutskottet anfört avstyrker finansutskottet motion Fi114(v).
Fördelningspolitiska analyser
I motion Fi118 av Karin Israelsson och Rosa Östh(c) anförs att 1980-talets spekulations- och inflationsekonomi skapade stora orättvisor. En ekonomi med hög inflation omfördelar på ett godtyckligt sätt förmögenheter. Därtill kom trendbrottet på arbetsmarknaden som innebar en ökad arbetslöshet. I motionen understryks att när nu ekonomin måste saneras får detta inte drabba lågavlönade mer än högavlönade.
Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att regeringen återkommer till riksdagen med en genomgripande analys av de fördelningspolitiska konsekvenserna av 1980-talets ekonomiska politik. En sådan redovisning bör presenteras antingen hösten 1993 eller i samband med 1994 års finansplan.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt för en regering att löpande analysera de fördelningspolitiska konsekvenserna av den förda politiken. Som också framhålls har detta skett inom ramen för långtidsutredningarna. I den senaste långtidsutredningen analyserades fördelningsfrågorna utifrån 1980-talets erfarenheter i tre bilagor. I 1992 års finansplan belystes särskilt de fördelningspolitiska frågorna. Yrkandet är, som utskottet ser det, väl tillgodosett. Som utskottet ser det bör regeringen även i fortsättningen vid analyser av den ekonomiska utvecklingen ge de fördelningspolitiska frågorna hög prioritet.
Vid en hearing i anslutning till utskottets behandling av kompletteringspropositionen redogjorde företrädare för Finansdepartementet för de fördelningspolitiska bedömningar som kontinuerligt genomförs inom departementet. Enligt utskottets mening bör en redovisning av dessa bedömningar kunna göras regelbundet t.ex. i anslutning till antingen den preliminära nationalbudgeten eller den reviderade nationalbudgeten.
Vad utskottet här anfört om fördelningspolitiska analyser med anledning av motion Fi118(c) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Penning-, valuta- och statsskuldspolitiken
Penningpolitiken
Fullmäktige i Riksbanken har enhälligt slagit fast att prisstabilitet alltjämt är det övergripande målet för penningpolitiken. För år 1995 och följande år anges målet till en ökning av konsumentprisindex på 2% med en tolerans om +-1 procentenhet.
I den socialdemokratiska partimotionen Fi92 anges, som första punkt i en politik för att bekämpa krisen, kravet: sänk räntan för att stimulera produktion och investeringar och skapa framtidstro hos medborgare och företag. Det råder, framhåller motionärerna, allmän enighet om behovet av att sänka räntorna och att krympa räntemarginalerna. I och med att den fasta växelkursen nu har övergivits har handlingsutrymmet för penningpolitiken vidgats anser motionärerna. Hittills har räntorna dragits ned i små steg i syfte att undvika att kronans värde ytterligare försvagas. I motionen påtalas att kronans värde emellertid har sänkts långt under den nivå som etablerades när den fasta växelkursen övergavs. Det har lett till att Riksbanken visat en betydande återhållsamhet när det gäller att utnyttja den handlingsfrihet som nu skapats. Den korta räntan, som Riksbanken påverkar, är fortfarande betydligt högre än i omvärlden. Det är hotet från en eventuell framtida inflation som styr utformningen av den ekonomiska politiken och därmed också penningpolitiken, inte uppgiften att åstadkomma balans mellan sparande och investeringar. Denna inriktning av politiken inger enligt Socialdemokraterna inte förtroende. Detta bestyrks av att Riksbanken trots ett högt ränteläge har tvingats intervenera för att motverka fallet i kronkursen. Motionärerna anser att denna inriktning av politiken är skadlig för samhällsekonomin. En fortsatt nedpressning av den inhemska efterfrågan leder till utslagning av produktionskapacitet och arbetskraft i stället för till nyinvesteringar och kompetensutveckling. Den svaga efterfrågan riskerar således enligt motionärerna att öka den långsiktiga inflationsbenägenheten snarare än att sänka den.
Även i Vänsterpartiets motion Fi94 framförs kritik mot riksbanksfullmäktige för att inflationsbekämpningen värderas för högt på arbetslöshetsbekämpningens bekostnad och att man överdriver riskerna för inflation om marginalräntan sänks ytterligare. Motionärernas bedömning är att det går att få ner både de korta och de långa räntorna rejält under det närmaste året.
Mycket skarp kritik framförs mot Riksbanken även i motion Fi93 (nyd). En vändning till det bättre i den svenska ekonomin kan ske endast under förutsättning att räntan sänks, skriver motionärerna. Riksbankens uppgift är att bedriva en penningpolitik som innebär sänkt ränta. Om så sker kommer marknaden att göra sitt, vilket motionärerna anser måste klargöras för Riksbanken.
Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Riksbanken har sedan kronan började flyta successivt sänkt marginalräntan. Sänkningarna har snarast accelererat efter det att kompletteringspropositionen presenterades och det klargjorts med uttalanden från Ny demokrati att regeringens långsiktiga ekonomiska politik kommer att vinna riksdagens stöd. Även kronkursen har stärkts efter den 24 april. Riksbankens marginalränta uppgår nu till 8,75% (den 25 maj 1993) att jämföra med 12,5% den 19 november 1992. De korta markanadsräntorna har samtidigt sjunkit med närmare fem procentenheter. Det är en betydande nivåsänkning som har fått genomslag även på den långa räntan och bostadslåneräntorna. Finansieringen av hushållens boende kan i dag ske till räntor som är de lägsta sedan regleringen av bostadslåneräntorna upphörde. Stadshypotekskassans 5-åriga villalåneränta är nu 10,75%, vilket är 3,5 procentenheter lägre än i slutet av november 1992. Att hushållen bl.a. på grund av ändringar i skattesystemet försöker minska sin skuldsättning och därmed kostnaderna härför kan kortsiktigt hålla tillbaka deras efterfrågan, men det är i grunden ett sunt beteende som på sikt skapar förutsättningar för större stabilitet i ekonomin.
Under våren 1993 har utskottet inför behandlingen av den reviderade finansplanen anordnat en utfrågning om bankernas räntedifferenser med företrädare för Bankföreningen, Riksbanken och Finansdepartementet. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att de successivt sänkta räntenivåerna får genomslag också i kreditinstitutens utlåningsräntor. Utskottet ser därför med tillfredsställelse på att bankernas och bostadslåneinstitutens räntedifferenser krympt under senare tid.
De korta räntorna har, som framhålls i motion Fi93 (nyd), stor betydelse för investeringsutvecklingen. Det är därför betydelsefullt att räntesänkningarna kan fortsätta och att räntan varaktigt kan hållas på en låg nivå. För detta krävs att den ekonomiska politiken utformas på ett sätt som innebär att det strukturella underskottet i de offentliga finanserna reduceras och på lite längre sikt elimineras. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i den reviderade finansplanen att låga räntor är möjliga endast om penning- och finanspolitiken i förening bidrar till att förtroende skapas för penningvärdets stabilitet. Utvecklingen på penning- och valutamarknaderna under de senaste månaderna har visat att osäkerhet om de politiska förutsättningarna för att bedriva en fast ekonomisk politik skapar omedelbar oro på dessa marknader. De effekter på ränta och växelkurs som följer av en sådan oro innebär stora kostnader för landet. Lindbeckkommissionen har uttalat att man bör gå försiktigt fram och inte sänka räntan drastiskt i ett enda steg. Om ett stärkt förtroende för den ekonomiska politikens långsiktighet skapas skulle den kortsiktiga handlingsfriheten för penningpolitiken kunna öka. Regeringen och partierna i Sveriges riksdag har härvid ett stort ansvar för att skapa detta förtroende. Utskottet anser inte att ensidiga uttalanden från riksdagen om att sänka räntan, utan att samtidigt ett förtroende för en långsiktigt sund finanspolitik har skapats, kan främja den ekonomiska utvecklingen. Det skulle tvärtom driva på inflationsförväntningarna och öka osäkerheten om vart vi är på väg.
I motionerna kritiseras Riksbanken för att inte beakta de effekter som penningpolitiken har på sysselsättningen, fördelningspolitiken etc. Enligt utskottets mening måste ansvarsfördelningen vara sådan att Riksbanken svarar för de monetära frågorna och bör därmed ägna sig åt att vårda penningvärdet. Det ankommer på regering och riksdag att göra de finanspolitiska övervägandena. Riksbanksutredningen (SOU 1993:20) har nyligen lagt fram förslag som skulle öka den kortsiktiga handlingsfriheten för penningpolitiken. Bland annat föreslås att Riksbankens mål att värna penningvärdet skall lagfästas och att formerna för att utse fullmäktige i Riksbanken bör ändras så att tilltron till penningpolitikens långsiktighet stärks. Vikten av detta har understrukits av Lindbeckkommissionen. I flera länder i Europa pågår eller planeras en reformering av centralbankens uppgifter och ställning med denna inriktning.
Vad utskottet anfört om penningpolitiken bör riksdagen som sin mening ge regeringen och fullmäktige i Riksbanken till känna. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi92 (s) yrkande 5, Fi93 (nyd) yrkande 85 och Fi94 (v) yrkande 17.
Statsskuldspolitiken
I samband med att riksdagen på utskottets förslag beslutade att avskaffa valutalånenormen (1992/93:FiU1, rskr.134) anmodades regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till riktlinjer för den framtida statliga valutaupplåningen. I kompletteringspropositionen tar regeringen upp frågan och föreslår följande:
Huvudparten av statens skuld bör även fortsättningsvis avse svenska kronor. Den statliga valutaupplåningen skall bedrivas så att förutsägbarhet främjas på kort sikt men flexibilitet upprätthålls på medellång sikt. Regeringen får, under beaktande av de övergripande riktlinjerna för valutaupplåningen, efter samråd med Riksbanken meddela Riksgäldskontoret beslut om i vilken utsträckning valutaupplåning skall ske. Regeringen skall årligen redovisa för riksdagen hur den statliga valutaupplåningen utvecklas.
I propositionen nämns vidare att den snabbt växande statsskulden i kombination med en relativt kort löptid på statsskulden medför en stor refinansieringsbörda i form av att förfallande lån kontinuerligt måste ersättas. Riksgäldskontorets styrelse har därför beslutat att förlänga den genomsnittliga löptiden för statsskulden från 2,7 år till 3,1 år.
I motion Fi94 (v) förordas att en större andel av det statliga upplåningsbehovet täcks genom lån utomlands. Så länge räntenivån är lägre i utlandet bör upplåningen där öka för att minska räntekostnaderna. Genom att minska statens anspråk på den inhemska marknaden kan räntan sänkas i Sverige.
Utskottet anser att med en ökad valutaupplåning ökar valutariskerna och som framhålls i propositionen kan en alltför stor upplåning i utländsk valuta leda till fördyrad upplåning. Utskottet delar därför uppfattningen att merparten av statens upplåning även i framtiden bör göras i kronor. För närvarande uppgår den statliga skulden i utländsk valuta till knappt en tredjedel av den totala statsskulden. Avsikten är att denna andel skall vara oförändrad under det närmaste året. En viss flexibilitet måste dock finnas för omfördelningar. Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag till inriktning och avstyrker motion Fi94 (v) yrkande 19.
Vad som redovisas i bilaga6 punkt 2 Finansdepartementet om statens upplåning i utländsk valuta föranleder inte någon erinran från utskottets sida.
Sverige och EMU
Riksdagen begärde på finansutskottets förslag (1991/92:FiU30, rskr. 350) våren 1992 en redogörelse av regeringens analysarbete vad gäller Sverige och det ekonomiska och monetära samarbetet i Europa. En redogörelse lämnades inför utskottet den 17 november 1992 om den rapport om det ekonomisk-politiska samarbetet inom EG efter Maastricht och följderna för Sverige (Ds 1992:116) som utarbetats av tjänstemän vid Finansdepartementets internationella avdelning. Denna redogörelse för analysarbetet har fogats till kompletteringspropositionen som en bilaga 6 punkt 3. Riksdagen bereds därmed tillfälle ta del av denna.
Redogörelsen föranleder inte något uttalande från utskottets sida.
Sparande
Bosparande
I fyra motioner väckta under allmänna motionstiden föreslås att staten skall stimulera ett långsiktigt, målinriktat bosparande. I motion Fi601 finner Sören Lekberg och Nils T Svensson (s) det angeläget att även vuxnas målinriktade bosparande ges en ställning som är minst lika gynnsam som övriga prioriterade sparformer, inte minst mot bakgrund av de väsentligt högre kontantinsatser som blir följden när staten begränsar stödet till bostadsfinansieringen. Eva Zetterberg (v) föreslår i motion Fi602 bl.a. att Boverket skall ges i uppdrag att utarbeta ett förslag om bosparande enligt den modell som finns i t.ex. Tyskland. Samma bosparmodell förordas också av Christer Lindblom och Ingela Mårtensson (fp) i motion Fi604. Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) ser i motion Fi603 ett fungerande bosparsystem som en nödvändig förutsättning för att reformeringen av bostadsfinansieringssystemet skall lyckas. Krav på ett särskilt bosparsystem framför Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) även i motion Fi93 yrkande 87 som väckts i anslutning till kompletteringspropositionen.
Finansutskottet vill med anledning av dessa förslag framhålla följande. De senaste årens utveckling har lett fram till en helt ny situation på bomarknaden. För de hushåll som äger sin bostad har skatteomläggningen inneburit att kostnaderna för bostadslån ökat relativt sett sedan värdet av ränteavdragen begränsats. Ett sätt att minska kapitalkostnaderna är att öka den egna insatsen. Även omläggningen av statens stöd till nyproduktion av bostäder har medfört att behovet av egen kapitalinsats blivit större. I framtiden kommer en allt större andel av förvärven att avse köp av äldre bostäder, vilket också ställer högre krav på den egna insatsen. Den fram till helt nyligen förhållandevis höga bostadslåneräntan talar likaså för att den egna kapitalinsatsen bör ökas.
Hushållssparandet har ökat mycket kraftigt de senaste åren. Detta sammanhänger i betydande utsträckning med att hushållen avvecklar tidigare tagna lån. Bosparande bör ses som ett långsiktigt sparande, som det är angeläget att stimulera. Det finns därför inte skäl att försöka sätta in detta i ett konjunkturellt sammanhang. Redan nu finns det två statligt premierade bosparformer, en inom ramen för allemanssparandet och en knuten till banksparandet. Båda sparformerna riktar sig emellertid till endast ungdomar. Enligt utskottets mening finns det därför skäl att införa ett mer generellt statligt premierat bosparsystem. Utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen redovisade i sitt slutbetänkande (SOU 1992:47) ett förslag till statligt stöd till bosparande. I de motioner som behandlas här pekas på ytterligare lösningar.
Finansutskottet föreslår sålunda att det bör ankomma på regeringen att närmare överväga hur ett nytt statligt premierat bosparsystem bör utformas och därefter underställa riksdagen ett förslag i frågan. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Fi93 (nyd) yrkande 87, Fi601 (s), Fi602 (v), Fi603 (nyd) och Fi604 (fp) bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
Arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
I propositionen (bil. 8, s. 1--9) framhålls att den rådande situationen på arbetsmarknaden är den största prövning som svensk samhällsekonomi stått inför på decennier. De arbetsmarknadspolitiska förslag som redovisas i propositionen är en offensiv för upprustning och förnyelse på bred front. Tillsammans med åtgärder som föreslagits i budgetpropositionen erbjuds totalt 400000 personer arbete eller utbildning. Upprustningen omfattar flera samhällssektorer alltifrån affärsverkens nyinvesteringar till utbyggd utbildning inom det ordinarie utbildningsväsendet.
Arbetsmarknadspolitiken skall i första hand inriktas på att hjälpa dem som riskerar att bli permanent utslagna. För att ge så många som möjligt tillfälle till utbildning måste kostnadsutvecklingen brytas. Den mer kostsamma arbetsmarknadsutbildningen får stå tillbaka för en kraftig expansion av det reguljära utbildningsväsendet. Resurserna skall användas så effektivt att så många personer som möjligt får del av dem. Ungdomspraktik och arbetslivsutveckling är exempel på åtgärder som genom sin administrativa enkelhet ger möjlighet till arbetsmarknadspolitiska insatser av större omfattning.
I propositionen understryks att arbetsmarknadspolitiken inte ensam kan klara krisen på arbetsmarknaden. De av regeringen vidtagna åtgärderna berör därför en rad politikområden och omfattar sådana insatser som infrastrukturprojekt, länstrafikinvesteringar och statliga byggnadsinvesteringar, ROT-insatser samt åtgärder på utbildningsområdet.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning tas upp i tre motioner. I den socialdemokratiska motionen Fi120 yrkande 3 förordas att den ekonomiska politiken läggs om och att kraftfulla åtgärder vidtas för att få i gång produktion, investeringar och sysselsättning. För att understödja en utveckling mot tillväxt måste de arbetsmarknadspolitiska insatserna öka i ett första skede av omläggningen. Målet är att inom några år halvera arbetslösheten och redan nästa budgetår minska den till 5%. Motionärerna vill på olika sätt stödja näringlivets utveckling, genomföra ROT-program, avdela resurser till trafikverken, tidigarelägga infrastrukturinvesteringar samt ge kommunerna möjlighet att övergångsvis behålla övertalig personal.
Det är enligt motionärernas mening oacceptabelt att mer och mer av de arbetsmarknadspolitiska resurserna flyttas över från åtgärder med hög kvalitet till åtgärder med låg kvalitet, såsom ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. I stället för att öka antalet ungdomspraktikplatser bör man ge ungdomarna riktiga jobb. Det kan bl.a. åstadkommas med ett rekryteringsstöd. Motionärerna vill också avdela ytterligare resurser till utbildningsområdet -- till arbetsmarknadsutbildning, folkbildning och grundläggande högskoleutbildning.
Vänsterpartiet framhåller i motionerna Fi94 yrkande2 och Fi117 yrkandena 1 och 2 att kampen mot arbetslösheten måste vara det övergripande målet för den ekonomiska politiken. Partiet förordar satsningar på infrastruktur och ROT-program, tidigareläggning av statliga industribeställningar samt satsningar inom energi- och miljöteknik. Näringspolitiska initiativ för underleverantörer ger en bas för industriell expansion, och exportstödjande initiativ för mindre och medelstora företag ger impulser till nya satsningar, framhåller motionärerna.
Vänsterpartiet kritiserar den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som regeringen valt eftersom den innebär att åtgärder som har införts som sistahandsåtgärder nu förordas i stor skala som ordinarie insatser. På sikt är det enligt partiets uppfattning billigare och ger dessutom väsentligt större sysselsättningseffekt att satsa på traditionella arbetsmarknadspolitiska insatser som arbetsmarknadsutbildning, rekryteringsstöd och beredskapsarbete.
Arbetsmarknadsutskottet förordar i sitt yttrande (AU8y) att arbetsmarknadspolitiken ges en inriktning som överensstämmer med förslagen i motion Fi120(s) yrkande3. Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således den socialdemokratiska motionen och anser att detta ställningstagande bör ges till känna för regeringen. Vänsterpartiets förslag får enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning anses vara i huvudsak tillgodosett med det anförda.
Regeringspartiernas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har i en avvikande mening biträtt regeringens förslag till inriktning av arbetsmarknadspolitiken.
Finansutskottet har tidigare i detta betänkande behandlat regeringens och oppositionspartiernas förslag till inriktning av den ekonomiska politiken. Utskottet har i det sammanhanget avstyrkt Socialdemokraternas förslag. Arbetsmarknadspolitiken ingår som en betydelsefull beståndsdel i den ekonomiska politiken och kan inte ses skild från denna. I konsekvens med utskottets tidigare ställningstagande -- och i motsats till arbetsmarknadsutskottets förslag -- avstyrker finansutskottet sålunda de av Socialdemokraterna förordade riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken. Likaså avstyrker finansutskottet motsvarande yrkanden i Vänsterpartiets motioner.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet ansluter sig till de förslag till riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som finns redovisade i propositionen och i den avvikande meningen till Arbetsmarknadsutskottets yttrande och avstyrker motionerna Fi94(v) yrkande2, Fi117(v) yrkandena 1 och 2 samt Fi120(s) yrkande3.
A 1. Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag att riksdagen under ramanslaget Arbetsmarknadsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ytterligare 820000 kr utöver tidigare beslut (1992/93:AU8, rskr. 204).
Finansutskottet ansluter sig till detta ställningstagande (bil.8,A 1).
A 2. Utredningar m.m.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens förslag att minska det av riksdagen beslutade (1992/93:AU8, rskr. 204) reservationsanslaget Utredningar m.m. med 5miljoner kronor.
Även finansutskottet biträder detta förslag (bil.8, A2).
B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I propositionen (bil.8, s.10--57) och i flera motioner framläggs förslag som berör medelsbehovet på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet behandlar först de olika sakförslagen och gör därefter en samlad bedömning av medelsbehovet på anslaget.
Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen
I propositionen (bil.8, s.13--14) föreslås att högst 350 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall få disponeras för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen under budgetåret 1993/94 (yrkande7).
I motion Fi120 (s) avvisas förslaget att använda anslaget på detta sätt för att finansiera personalförstärkningar inom Arbetsmarknadsverket (yrkande20). Personalförstärkningarna behövs, anser motionärerna, men dessa bör i stället finansieras över anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader som bör ökas med 300 miljoner kronor (yrkande1).
Arbetsmarknadsutskottet godtar regeringens förslag med hänsyn till att åtgärden är tillfällig. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker således den socialdemokratiska motionen.
Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än arbetsmarknadsutskottet. Finansutskottet biträder propositionens förslag i denna del (bil. 8, B 2 yrkande7) och avstyrker motion Fi120 (s) yrkandena 1 och 20.
Nedläggning av delar av Arbetsmarknadsverket
I motion Fi93 (nyd) föreslås att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Länsarbetsnämnderna (LAN) och Arbetsmiljöinstitutet (Ami) läggs ner och att deras uppgifter förs över på resursförstärkta arbetsförmedlingar och Arbetsmarknadsdepartementet (yrkande 37). Åtgärden skulle enligt motionärerna kunna leda till en besparing på ca en halv miljard kronor.
Arbetsmarknadsutskottet avvisar helt förslaget. Att tynga regeringsarbetet med den direkta styrningen av ca 330 arbetsförmedlingar kan inte anses vara en effektiv lösning. Riksdagen har nyligen behandlat ett liknande förslag från Ny demokrati och har då med samma motivering avslagit detta (1992/93:AU19, rskr. 258). I sitt yttrande noterar arbetsmarknadsutskottet även att arbetsmarknadsministern i propositionen anmäler att han senare kommer att föreslå regeringen att lägga ut ett uppdrag att granska Arbetsmarknadsverkets effektivitet.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 37.
Utbildningsbidragens storlek
Den som deltar i arbetsmarknadsutbildning får ett utbildningsbidrag som består av dels en dagpenning som lämnas för fem dagar i veckan, dels ett särskilt bidrag.
Riksdagen har tidigare under våren godkänt (1992/93:AU19, rskr. 258) de förslag till riktlinjer regeringen lagt fram i årets budgetproposition i fråga om bl.a. ersättningarna inom arbetslöshetsförsäkringen och utbildningsbidragen. Enligt riktlinjerna skall kompensationsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen sänkas från 90 till 80% av tidigare inkomst och utbildningsbidragen för kassamedlemmar sänkas i motsvarande omfattning. Likaså skall nivån på högsta dagpenning sänkas.
I den nu aktuella propositionen (s. 60--61) erinras om att nivån på utbildningsbidragen är kopplad till ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen. I överensstämmelse med det tidigare riksdagsbeslutet förordas sålunda dels att utbildningsbidraget sänks så att det motsvarar en kompensationsnivå på 80% av den tidigare inkomsten, dels att den maximala dagpenningen sänks från 598 till 564kr. Dagpenningen till dem som inte är berättigade till kassaersättning sänks på motsvarande sätt från 358 till 338 resp. från 253 till 239kr. De nya dagpenningbeloppen skall gälla fr.o.m. den 5juli 1993. Krontalsbeloppet för det bidrag som utgår till vissa handikappade i ungdomspraktik bör fr.o.m. samma tidpunkt sänkas från 504 till 475kr.
I motion Fi120 motsätter sig Socialdemokraterna de föreslagna sänkningarna av utbildningsbidragen (yrkande8). Samma uppfattning ger Vänsterpartiet uttryck för i motion Fi117 (yrkande15).
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till de nyligen fastställda riktlinjerna och godtar med hänsyn härtill de dagpenningbelopp som regeringen har redovisat samt avstyrker de båda motionerna.
I anslutning härtill tar arbetsmarknadsutskottet upp en annan fråga med anknytning till utbildningsbidraget. Detta fick sin nuvarande konstruktion år 1975, och regeringen har sedan dess bemyndigats att själv fastställa dagpenningbeloppen. Enligt det senast lämnade bemyndigandet (prop. 1987/88:114, bet. AU18 mom. 4, rskr.387) kan regeringen anpassa utbildningsbidragens nivå till förändringar i industriarbetarlöner, dvs. enligt samma beräkningsgrund som samtidigt infördes för ersättningarna vid arbetslöshet.
Enligt de nyligen fastställda riktlinjerna för arbetslöshetsersättningen skall denna metod för anpassning av utbildningsbidragen ändras. Bemyndigandet till regeringen bör därför nu förnyas, framhåller arbetsmarknadsutskottet och föreslår att regeringen bemyndigas att årligen anpassa utbildningsbidragens nivå till de ändringar som görs av dagpenningen vid arbetslöshet.
Arbetsmarknadsutskottets socialdemokratiska ledamöter har i en avvikande mening biträtt motionsyrkandena samt förordat att tidigare tillämpade beräkningsgrunder för utbildningsbidragen behålls.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets ställningstagande och avstyrker motionerna Fi117 (v) yrkande 15 och Fi120 (s) yrkande 8.
I enlighet med arbetsmarknadsutskottets förslag bör regeringen bemyndigas att årligen anpassa utbildningsbidragens nivå till de förändringar som görs av ersättningen vid arbetslöshet.
Utbildningsbidrag med lånedel
För närvarande finns det två olika studiestöd som direkt riktar sig till arbetslösa. Det är å ena sidan utbildningsbidrag som utgår när den arbetslöse efter ansökan beviljas utbildningen som arbetsmarknadsutbildning. Det är å andra sidan särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA) som kan utgå efter ansökan till Centrala studiestödsnämnden när den arbetslöse på eget initiativ börjar en utbildning.
Som framgår av benämningen lämnas utbildningsbidrag som ett bidrag. Endast i ett mycket begränsat avseende omvandlas utbildningsbidragen till lån.
SVUXA däremot består av en bidrags- och en lånedel. Bidragets storlek påverkas därvid av om den studerande är medlem i en arbetslöshetskassa och har kvalificerat sig för A-kasseersättning eller om han inte är berättigad till sådan ersättning.
För den som är berättigad till A-kasseersättning motsvarar bidragsdelen i SVUXA 65% av vad han skulle ha fått i utbildningsbidrag om han deltagit i arbetsmarknadsutbildning. Inkluderas även lånedelen är SVUXA efter skatt beloppsmässigt lika stort som utbildningsbidraget efter skatt. Den studerande kan avstå från att ta ut lån eller ta ut endast en del av lånet.
För den som inte är berättigad till A-kasseersättning blir bidragsandelen i SVUXA väsentligt lägre. I Utbildningsdepartementets bilaga till kompletteringspropositionen (bil.7) föreslås att dessa vuxenstuderande skall få samma studiestöd som de som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa. Detta förslag behandlar utskottet längre fram i betänkandet i avsnittet om Studiestöd -- SVUXA.
I propositionen (bil. 8, s.14--18) föreslår regeringen att även utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning i vissa fall skall ersättas av ett bidrag och ett studielån enligt samma principer som gäller för SVUXA.
De nya reglerna föreslås gälla alla ungdomar under 25 år som deltar i arbetsmarknadsutbildning samt alla som har fyllt 25 år och som deltar i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet.
Till det reguljära utbildningsväsendet hänförs i detta sammanhang utbildning på grundskole- och gymnasienivå inom kommunal och statlig vuxenutbildning i gymnasieskola eller på folkhögskola. De nya reglerna skall också gälla utbildning på högskolenivå vid universitet och högskola eller motsvarande eftergymnasial utbildning hos andra utbildningsanordnare.
Regeländringarna skall omfatta utbildning som beviljas fr.o.m. den 1juli 1993. Riksdagen föreslås anta ett förslag till ny lag om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning, i vilken de nya reglerna finns intagna. Lånen avses bli finansierade med upplåning genom Riksgäldskontorets försorg. Den närmare utformningen av reglerna, i huvudsak enligt studiestödslagens bestämmelser om SVUX och SVUXA, förutsätts ankomma på regeringen.
I motion Fi120 avvisar Socialdemokraterna de föreslagna ändringarna (yrkandena 19, 21 och 22). I motion Fi117 motsätter sig även Vänsterpartiet regeringens förslag (yrkandena 14 och 16). Jan Andersson (s) yrkar i motion Fi111 avslag på förslaget i vad avser konsekvenserna på rehabiliteringsområdet.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag och förordar att det till propositionen fogade lagförslaget i denna fråga antas av riksdagen. Samtliga i anslutning till dessa förslag väckta motionsyrkanden avstyrks av arbetsmarknadsutskottet som anför följande i denna fråga.
När vuxna arbetslösa söker sig till utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet på grundskole-, gymnasie- eller högskolenivå kan studiestöd komma att utgå antingen som helt bidrag i form av utbildningsbidrag eller som en kombination av bidrag och lån i form av särskilt vuxenstudiestöd för vuxna (SVUXA). Liksom regeringen anser arbetsmarknadsutskottet att det är skäligt att den enskilde betalar en viss del av kostnaderna för studier som leder till en allmän kompetenshöjning eftersom det här är fråga om utbildning som den enskilde själv har att ansöka om och antas till i konkurrens med andra personer.
Arbetsmarknadsutskottet anser det också skäligt att de ungdomar under 25 år som antagits till arbetsmarknadsutbildningens särskilt anordnade (upphandlade) kurser, dvs. till yrkesförberedande och yrkesinriktade kurser, får betala en del av studiekostnaderna liksom andra ungdomar som väljer andra studieformer och studievägar.
Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har i en avvikande mening ställt sig bakom avslagsyrkandena i motionerna Fi111 (s), Fi117 (v) och Fi120 (s).
Finansutskottet kan i likhet med vad som sägs i propositionen inte finna annat än att det måste anses som otillfredsställande att stöd med så skilda bidragsnivåer och bestämmelser i övrigt skall kunna utgå för i princip samma utbildning. Finansutskottet delar sålunda arbetsmarknadsutskottets bedömning och biträder propositionens förslag (bil.8, B2 yrkandena 3, 8 och 9) samt avstyrker motionerna Fi117 (v) yrkandena 14 och 16, Fi120 (s) yrkandena 19, 21 och 22 samt Fi111 (s).
Samordning av utbildningsbidrag med andra förmåner
I propositionen (bil.8, s.19--24) lägger regeringen fram förslag om hur utbildningsbidraget skall samordnas med vissa andra förmåner.
Den som deltar i arbetsmarknadsutbildning och blir sjuk får med nuvarande regler uppbära sjukpenning från försäkringskassan. Sjukpenningen minskar utbildningsbidragets dagpenning med motsvarande belopp.
Regeringen föreslår nu att kursdeltagarnas sjukpenninggrundande inkomst (SGI) skall förklaras vilande under utbildningstiden. Vid sjukfrånvaro skall deltagarna i stället behålla utbildningsbidragets dagpenning, med en karensdag vid varje sjuktillfälle. Förslagen medför att 3 kap. 5, 10och 10c §§ samt 4 kap. 14 a § lagen om allmän försäkring behöver ändras.
Vidare förordar regeringen ändrade regler för samordningen av andra förmåner. För periodiska ersättningar som partiella förtidspensioner/sjukbidrag och egenlivräntor föreslås samordning ske endast när ersättningarna är avsedda att täcka samma inkomstbortfall.
Sådana dagbaserade ersättningar som föräldrapenning och rehabiliteringsersättning skall enligt propositionen samordnas med utbildningsbidraget på så sätt att utbildningsbidragets dagpenning minskas med den andra förmånens belopp.
I dessa delar föreläggs riksdagen förslag till ändringar beträffande lagen om allmän försäkring i 8 kap. 12§ (efterlevandepension) och 22kap. 15§ (rehabiliteringspenning).
Privata pensionsförsäkringar skall enligt regeringen inte längre samordnas med utbildningsbidraget såvida inte försäkringsbeloppen utgår på grund av förvärvsarbete.
Vidare föreslås nya regler för hur dagpenningen skall samordnas med avgångsvederlag eller lön under uppsägningstid. Det finns enligt propositionen inte skäl för staten att ta över arbetsgivarnas ansvar för en del av uppsägningslönen bara för att arbetstagaren börjar en arbetsmarknadsutbildning. Denna regel som återfinns i 13§ lagen (1982:80) om anställningsskydd föreslår regeringen skall upphöra.
Därjämte föreslås att man skall slopa den regel som garanterar en kursdeltagare en dagpenning på minst 10 kronor, även om dagpenningen på grund av samordningsreglerna egentligen skall reduceras till 0 kr.
Slutligen förordar regeringen att man tar bort hittillsvarande möjligheter för kursdeltagarna att vid utbildningens början få förskott och vid utbildningens slut få ett lån motsvarande ett visst antal dagpenningbelopp.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker de föreslagna samordningsreglerna.
Även finansutskottet biträder regeringens här återgivna förslag till nya samordningsregler (bil.8, B2 yrkandena 1, 2, 10 och 11). Riksdagen bör sålunda anta de till propositionen fogade förslagen till ändringar i dels lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Särskilt bidrag
Den som deltar i arbetsmarknadsutbildning är förutom utbildningsbidrag berättigad till ett särskilt bidrag som skall bestrida kursavgifter, kostnader för läromedel, resekostnader, traktamente m.m.
I propositionen föreslås (bil.8,s.25--30) att självkostnaden höjs för de ändamål som det särskilda bidraget skall finansiera.
När det gäller läromedel föreslås att kursdeltagarnas nuvarande självkostnad på i genomsnitt 100kr per månad skall höjas så att den motsvarar halva kostnaden för studielitteraturen under studietiden. Läromedelskostnader som under hela studietiden inte uppgår till 300kr skall inte ersättas. För vissa läromedel och hjälpmedel för handikappade kursdeltagare skall särskilda regler gälla.
Kursdeltagarnas självkostnad för dagliga resor mellan bostad och utbildningsplats skall enligt förslaget höjas från 100 till 300 kr per månad. Resor med egen bil skall ersättas med 90 öre per kilometer -- mot för närvarande 80--120öre per kilometer.
Rätten till särskilt bidrag för resor mellan utbildningsorten och hemorten föreslås bli inskränkt från två hemresor per månad till en utom för vissa unga handikappade.
Vidare redovisas nya beräkningsregler för kost och logi vid internatutbildning, t.ex. på folkhögskolor, och för bidrag till boendekostnader för deltagare i korttidskurser utanför hemorten.
Det traktamentsbelopp som nu gäller, 103 kr per dag, föreslås bli höjt till 109 kr.
Kostnadsminskningarna genom de nu redovisade förslagen anges i propositionen till 271 miljoner kronor. Huvuddelen av besparingarna hänför sig till de ändrade reglerna för ersättningar till läromedel och resor.
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi117 de föreslagna ändringarna av det särskilda bidraget (yrkande 17) och föreslår att medlen till utbildningsbidrag räknas upp med 271 miljoner kronor (yrkande 18).
I detta sammanhang behandlar utskottet endast yrkande 17. Det senare yrkandet återkommer utskottet till i samband med prövningen av det samlade medelsbehovet på B 2-anslaget.
Arbetsmarknadsutskottet godtar regeringens förslag till ändringar av det särskilda bidraget och avstyrker avslagsyrkandet i motion Fi117(v).
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets uppfattning och tillstyrker propositionens förslag (bil.8, B2 yrkande 12) samt avstyrker motion Fi117(v) yrkande17.
Försöksverksamhet med beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser
Enligt gällande regler varierar bidragsnivån för beredskapsarbeten med hänsyn till vem som anordnar arbetet. Till statliga beredskapsarbeten lämnas sålunda bidrag med belopp som motsvarar högst hela kostnaden för arbetet. Till kommunala beredskapsarbeten inom de regionalpolitiska stödområdena lämnas bidrag med högst 70% av lönekostnaderna. I övriga delar av landet är bidragsandelen 60%. Till enskilda beredskapsarbeten lämnas bidrag med 50% av lönekostnaderna.
När det är fråga om beredskapsarbeten som medför investeringar lämnas tilläggsbidrag. Detta bidrag utgör högst 10% av skillnaden mellan den godkända, totala kostnaden för arbetet och lönekostnaderna för anvisade arbetstagare. Till kommunala beredskapsarbeten som varvas med utbildning får bidrag lämnas med högst 75% av lönekostnaderna.
Rekryteringsstöd lämnas som bidrag till lönekostnaderna och får enligt nuvarande regler uppgå till högst 60% av dessa. Vid anställning av en flykting eller invandrare som behöver svenskundervisning lämnas ett större stöd.
Bidraget till avtalade inskolningsplatser utgår f.n. med 60% av lönekostnaderna.
I propositionen föreslår regeringen (bil.8, s.30--34) att reglerna för beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser skall ändras på försök under budgetåren 1993/94 och 1994/95.
Statsbidraget skall även i fortsättningen utgöra en viss andel av lönekostnaden. Nytt är däremot att bidrag skall lämnas endast för kontant bruttolön inkl. sjuklön och semesterersättning samt lagstadgade sociala avgifter. Övriga kostnader som arbetsgivaren kan ha för t.ex. administration, lunchsubventioner, skyddskläder m.m. skall inte längre vara bidragsgrundande.
Nytt är också att bidragets storlek, uträknat i kronor, skall fastställas redan vid beslutstillfället och gälla för hela bidragsperioden. Detta förbättrar kostnadsredovisningen och innebär dessutom att arbetsgivaren får stå för de löneökningar som inträffar under bidragsperioden. Bidraget skall reduceras vid frånvaro.
Nytt är även att statsbidraget för beredskapsarbeten endast skall utgå för en veckoarbetstid som minskats med fyra timmar. Den tid som på detta sätt frigörs är enligt propositionen avsedd för att ge beredskapsarbetaren möjlighet att aktivt söka ett ordinarie arbete.
Nytt är likaså att det fastställda bidraget skall begränsas genom att ett tak införs. Statsbidraget föreslås sålunda utgå med högst 14300 kr per månad och anställd, vilket för ett beredskapsarbete av tjänstekaraktär motsvarar en månadslön exkl. arbetsgivaravgifter på ca 15000 kr.
Nytt är dessutom att enhetliga bidragsnivåer införs för alla anordnare. Bidragsnivåerna påverkas sålunda inte av om arbetet utförs i statlig, kommunal eller enskild regi.
Nytt är slutligen också de bidragsnivåer som föreslås gälla för olika typer av beredskapsarbeten. Bidragets andel av lönekostnaden skall enligt propositionen vara högst 65% för rekryteringsstöd, avtalade inskolningsplatser och samtliga beredskapsarbeten av tjänstekaraktär, högst 75% för en flykting eller invandrare som anställs med rekryteringsstöd och som är i behov av svenskundervisning, högst 80% för kommunalt beredskapsarbete som varvas med utbildning.
För skogliga beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom natur-, miljö- och fornvård föreslås att bidraget skall motsvara hela kostnaden för arbetet.
För beredskapsarbeten som medför investering skall nuvarande grund- och tilläggsbidrag ersättas av ett högstbestämt krontalsbelopp. Detta bidragsbelopp föreslås uppgå till högst 2500 kr per dag inom stödområdet och till högst 1500 kr per dag i övriga landet.
I motion Fi120 avvisar Socialdemokraterna förslaget att minska den bidragsgrundande veckoarbetstiden med fyra timmar (yrkande 23). Samma krav framförs av Vänsterpartiet i motion Fi117 (yrkande 12).
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att den föreslagna, tvååriga försöksverksamheten godtas i båda motionerna i alla avseenden utom ett. Arbetsmarknadsutskottet anser att den av regeringen föreslagna minskningen av den bidragsgrundande veckoarbetstiden får godtas av besparingsskäl. Utskottet biträder propositionens förslag och avstyrker de båda motionsyrkandena.
Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har i en avvikande mening ställt sig bakom det i motionerna framförda avslagsyrkandet på förkortad bidragsgrundande veckoarbetstid.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets bedömning. Riksdagen bör sålunda avstyrka motionerna Fi117(v) yrkande12 samt Fi120(s) yrkande23 samt godkänna att den föreslagna försöksverksamheten ges den utformning som förordas i propositionen (bil.8, B2 yrkande13).
Enhetligt anställningsstöd
Ny demokrati anser i motion Fi93 (nyd) att nuvarande krångliga system med olika stödformer bör ersättas av ett enhetligt anställningsstöd till arbetsgivarna (yrkande 56). Detta stöd bör vara förhandlingsbart både i fråga om tid och procentsats. I motion A478 föreslår Karin Starrin (c) att det bör införas ett enhetligt anställningsstöd som omfattar rekryteringsstöd, allmänna beredskapsarbeten, starta eget, arbetsutveckling och arbetsprövning (yrkande1).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att den föreslagna försöksverksamheten med statsbidrag till beredskapsarbeten m.m. också skall innefatta lönebidrag för arbetshandikappade, en bidragsform som är av betydande omfattning. Därmed tas steg i den riktning motionärerna önskar framhåller utskottet, som också erinrar om att detta stöd är förhandlingsbart i den meningen att statsbidragets nivå upp till en viss högsta nivå fastställs efter överenskommelse i varje enskilt fall.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de båda motionerna med hänvisning till att riksdagen först bör avvakta utfallet av den nu aktuella försöksverksamheten.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker sålunda motionerna Fi93 (nyd) yrkande 56 samt A478(c) yrkande1.
Flyttningsbidrag m.m.
Flyttningsbidrag kan utgå som respenning, starthjälp och merkostnadsbidrag. Dessa bidrag lämnas till arbetstagare. Till arbetsgivare kan lämnas medflyttandebidrag.
I reglerna för respenning ingår att kulturarbetare samt de byggnadsarbetare som är bosatta i skogslänen eller på Gotland kan få bidrag till två hemresor per månad vid anställning utanför hemorten.
I propositionen föreslås (bil.8, s 34--35) att merkostnadsbidraget samt bidraget till fria hemresor för kulturarbetare och byggnadsarbetare slopas från den 1juli 1993 liksom att den försöksverksamhet med bidrag till sökanderesor från Finland som påbörjades budgetåret 1979/80 skall upphöra från samma tidpunkt.
Av redovisningen framgår att det är regeringens avsikt att snarast inleda en översyn av de återstående bidragsformerna med hänsyn till det ringa utnyttjandet av bidragen. Regeringen begär ett bemyndigande av riksdagen att genomföra de förändringar i bidragen som översynen föranleder.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker de föreslagna ändringarna och förordar att regeringen får det begärda bemyndigandet. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter emellertid att de ändringar som görs anmäls för riksdagen i lämpligt sammanhang.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets uppfattning och biträder förslaget (bil.8, B2 yrkande14) att regeringen bemyndigas att vidta de ändringar av flyttningsbidraget som kan påkallas i anslutning till den planerade översynen. Liksom arbetsmarknadsutskottet förutsätter finansutskottet att regeringen på lämpligt sätt informerar riksdagen om de ändringar som görs.
Regeländringar beträffande åldersgränsen m.m. inom arbetsmarknadsutbildningen
Rätt till arbetsmarknadsutbildning har i princip bara den som fyllt 20 år. I propositionen föreslås (bil.8, s.36) att man skall slopa möjligheten att göra undantag från detta ålderskrav. Undantag skall dock även i fortsättningen kunna göras för ungdomar under 20 år med registrerat handikapp.
Arbetsmarknadsutbildningen är avsedd för personer som är arbetslösa eller riskerar att bli arbetslösa. I viss omfattning kan dock lediga platser inom den upphandlade utbildningen få användas även av icke arbetslösa, men endast för utbildning till yrken inom tillverkningsindustrin samt inom vård- och omsorgssektorerna. Regeringen anser att denna begränsning bör tas bort samtidigt som andelen icke arbetslösa sänks till högst 2 % av de tillgängliga platserna inom den upphandlade utbildningen mot f.n. 20%.
Efter förslag från AMS förordas i propositionen (bil.8, s.38) att utbildningsbidrag under en praktikperiod av sex månader skall kunna beviljas högutbildade invandrare för att de skall få möjlighet att förankra sig på den svenska arbetsmarknaden.
Budgetåret 1988/89 inleddes en femårig försöksverksamhet med s.k. otraditionell utbildning med syfte att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. För ändamålet har 30 miljoner kronor per år av medlen till arbetsmarknadsutbildning fått användas. I propositionen föreslås (bil.8, s.39--40) att verksamheten får fortsätta i oförändrad omfattning.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens förslag.
Finansutskottet delar denna bedömning och föreslår att riksdagen tillstyrker propositionen i dessa delar (bil. 8, B 2, yrkandena 15 och 17).
Bidrag till utbildning i företag
I propositionen föreslås (bil. 8, s. 38--39) att bidraget till utbildning i företag höjs från 40 till 60 kr per timme. Bidraget skall kunna lämnas för högst 920 timmar per person. Bidraget har hittills avsett företagets utbildningskostnader. Nuvarande möjlighet att i vissa fall förlänga bidragstiden slopas, och en nu pågående försöksverksamhet med bidrag med 50 kr per timme till lönekostnaderna vid utbildning av anställda inom tillverkningsindustrin föreslås upphöra.
Regeringen bedömer att utbildningsbehovet i företagen motsvarar i genomsnitt 28000 personer per månad till en kostnad av sammanlagt 2650 miljoner kronor. Innevarande budgetår har för utbildning i företag beräknats mindre än en fjärdedel av detta belopp.
Vänsterpartiet hänvisar i motion Fi117 till ett förslag från AMS och förordar att man i enlighet med det inför ett stöd till kompetensutveckling i arbetslivet. Vid utbildningen skall företagen få göra avdrag på arbetsgivaravgifterna med 90 kr per timme, vilket enligt motionärernas uppskattningar leder till ett inkomstbortfall för staten på 1,3 miljarder kronor (yrkande 6). För detta ändamål föreslår motionärerna att ett anslag på 1,3 miljarder kronor anvisas över statsbudgeten (yrkande 7).
Av Vänsterpartiets förslag behandlar utskottet i detta sammanhang endast förslaget om utbildningsstimulans. Utskottet återkommer till frågan om medelsanvisningen i samband med prövningen av det samlade medelsbehovet på B2-anslaget.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens förslag att höja timbidraget vid utbildning i företag samt de övriga ändringar som föreslås i detta sammanhang. Enligt arbetsmarknadsutskottet bör bidraget i fortsättningen dock utgå till företagens kostnader utan åtskillnad mellan utbildnings- och lönekostnader. Det anförda bör delges regeringen, anser arbetsmarknadsutskottet, som avstyrker motion Fi117 (v).
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets bedömning. Utskottet biträder således regeringens förslag till ändringar i fråga om timbidraget vid utbildning i företag (bil.8, B2 yrkande16) och avstyrker motion Fi117(v) yrkande6. I överensstämmelse med vad arbetsmarknadsutskottet framhållit bör timbidraget på 60kr per timme och deltagare inte bara vara ett bidrag till företagens utbildningskostnader utan även till en del kunna ses som ett tillskott till deras lönekostnader. Därmed undviker man att hamna i den situationen att bidraget skall reduceras om utbildningskostnaden är lägre än bidraget. Vad arbetsmarknadsutskottet anfört i denna fråga bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
Utbildningsvikariat
Utbildningsvikariat innebär att arbetsgivare får göra avdrag på arbetsgivaravgifterna, om de efter anvisning av arbetsförmedlingen anställer ersättare för den som utbildas. Avdraget uppgår under innevarande budgetår till 475 kr per dag. För utbildning som godkänts av länsarbetsnämnd får avdrag dessutom göras med högst 75 kr per utbildningstimme, dock med högst 30000kr per arbetstagare som utbildas.
I propositionen föreslås (bil. 8, s. 41--42) att systemet med utbildningsvikariat förlängs till att gälla även under budgetåret 1993/94. I anslutning härtill framläggs ett förslag till lagreglering av föreskrifterna om utbildningsvikariat.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker att systemet med utbildningsvikariat förlängs och biträder därmed även det framlagda lagförslaget.
Finansutskottet är i denna fråga inte av någon annan uppfattning än arbetsmarknadsutskottet. Finansutskottet förordar sålunda att riksdagen antar den av regeringen föreslagna ändringen i lagen (1993:237) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter (bil. 8, B 2 yrkande 4).
Ungdomspraktik
Ungdomspraktik är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd avsedd för ungdomar under 25 år. Den infördes som ett ettårigt försök den 1 juli 1992, och under innevarande budgetår har medel anvisats för totalt 75000 platser. Ungdomspraktikverksamheten har fått stor genomslagskraft. I februari i år var drygt 93 000 ungdomar anvisade ungdomspraktikplats. Antalet arbetslösa ungdomar uppgick då till ca 75 000.
I propositionen föreslås (bil. 8, s. 42--47) att ungdomspraktikverksamheten skall få fortsätta under nästa budgetår (yrkande 18). Mot bakgrund av det försämrade läget på arbetsmarknaden bedömer arbetsmarknadsministern att antalet ungdomspraktikplatser då bör ökas till i genomsnitt 100 000 per månad. Kostnaden härför beräknas till 7,9 miljarder kronor.
Regeringen anser (yrkande 19) att man skall undvika att anvisa ungdomspraktikplatser som löper under sommaren, och att den som redan har tilldelats en praktikplats skall göra ett två månader långt uppehåll under juni--augusti. Ungdomar med registrerat handikapp samt de ungdomar som annars skulle ha utförsäkrats från A-kassa eller KAS bör emellertid undantas från denna begränsning.
Bestämmelserna om ungdomspraktik bör enligt regeringen ändras i ytterligare några avseenden.
Enligt gällande regler får praktikplats anvisas bara till den som har fullföljt en minst tvåårig gymnasieutbildning. Föreligger synnerliga skäl kan undantag dock göras från denna regel. I propositionen föreslås att samma restriktion bör gälla om den unge har fullgjort en tvåårig gymnasieutbildning samt erbjudits men inte fullföljt ett tredje gymnasieår. Dessutom föreslås att ungdomar under 20 år som genomgått ungdomspraktik i maximala 12 månader inte bör få del av ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder innan de fullföljt en treårig gymnasieutbildning, om inte synnerliga skäl föreligger (yrkande 20).
Nyutexaminerade högskoleutbildade ungdomar i åldern 25--29 år med minst 120 poäng i examen bör enligt propositionen kunna anvisas ungdomspraktikplats i högst tre månader (yrkande 21). Förutsättning för en sådan anvisning är att den arbetssökande varit anmäld på arbetsförmedlingen i minst tre månader och aktivt sökt arbete. Vidare skall praktiken vara förlagd inom det verksamhetsområde till vilket utbildningen syftar och på s.k. akademikernivå. Efter tre månader bör praktiken övergå till arbete med rekryteringsstöd. Samma ekonomiska villkor skall gälla som för övriga ungdomspraktikanter. Omfattningen begränsas till högst 3 000 platser till en kostnad av 286 miljoner kronor.
Den som avslutat sin utbildning under våren får anvisas ungdomspraktikplats tidigast den 1 september. För arbete på avtalade inskolningsplatser eller arbete med rekryteringsstöd gäller i stället den 1 oktober. I propositionen föreslås att samma datum, den 1 september, skall gälla för alla tre åtgärderna (yrkande 22).
I den socialdemokratiska motionen Fi120 avvisas regeringens förslag att öka antalet ungdomspraktikplatser samt praktikplatser för akademiker över 24 år (yrkande 24). Enligt motionärerna har ungdomspraktikplatserna nu nått en sådan omfattning att de utgör ett hot mot de ordinarie jobben och allvarligt kan skada arbetsmarknadens funktionssätt, särskilt mot bakgrund av en väntad sysselsättningsökning under nästa år. I stället vill motionärerna börja omvandla ungdomspraktikplatserna till riktiga jobb med hjälp av ett rekryteringsstöd. Den föreslagna stödformen -- som utskottet behandlar på annan plats längre fram i betänkandet -- innebär att de arbetsgivare som anställer en ungdom som de haft som praktikant skall få ett rekryteringsstöd motsvarande 80 % av lönekostnaden. Rekryteringsstödet är tänkt att utgå under högst sex månader. I motionen föreslås att rekryteringsstöd av samma storlek även skall kunna utgå under tre månader för anställning av nyutexaminerade akademiker.
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi117 en höjning av anslaget till ungdomspraktikplatser med hänvisning till de satsningar partiet föreslår på andra områden, bl.a. i form av rekryteringsstöd, kompetensutveckling och beredskapsarbeten (yrkande 21). Vänsterpartiet yrkar även avslag på regeringens förslag om ändrade villkor för anvisning till ungdomspraktik samt förslaget i frågan om rätt till ungdomspraktik för den som tackat nej till ett tredje gymnasieår (yrkande 22). Motionärerna pekar på de många problem som är förknippade med ungdomspraktiken, bl.a. den omständigheten att endast 15 % fått erbjudande om anställning och att undanträngningseffekten bedöms uppgå till ca 15 %. Mot denna bakgrund anser motionärerna att en allsidig utvärdering av ungdomspraktikens effekter på arbetsmarknaden i vid mening bör komma till stånd.
Ny demokrati anser i motion Fi93 att finansieringen av ungdomspraktiken bör ändras så att företagarna får betala en viss del av lönen själva, exempelvis 2 500 kr i månaden per ungdom (yrkande 57). Enligt motionärerna skulle detta leda till en besparing för staten på ca 3 miljarder kronor räknat på 100000 jobb. Motionärerna föreslår i detta sammanhang också en tillfällig förlängning av provanställningstiden till 18 månader för ungdomar i åldern 18 till 25 år (yrkande 58).
I samma motion föreslås också att arbetsmarknadsutbildningen ändras, bl.a. genom att ett lärlingssystem införs (yrkande 59). Motionärerna anser att stora besparingar kan göras om arbetsmarknadsutbildningen integreras med företagens egen utbildning. Detta skulle enligt deras mening kosta mindre än hälften av nuvarande arbetsmarknadsutbildning, bl.a. genom att företagens egna resurser utnyttjas. I ett sådant lärlingssystem svarar staten för teoretisk utbildning och kontroll medan företagen organiserar och bekostar den övriga utbildningen.
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig i sitt yttrande till den uppfattning som kommer till uttryck i den socialdemokratiska motionen Fi120. Arbetsmarknadsutskottet avvisar sålunda den föreslagna utbyggnaden av antalet ungdomspraktikplatser och förordar att man i stället satsar på att åstadkomma riktiga jobb med hjälp av ett rekryteringsstöd.
Av samma skäl avvisar arbetsmarknadsutskottet förslaget om att ge akademiker över 24 år praktikplats. Även de skall ha riktiga jobb, vid behov med rekryteringsstöd.
Regeringens övriga förslag till ändringar av ungdomspraktiksystemet biträds emellertid av arbetsmarknadsutskottet. Utskottet föreslår sålunda att lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter får fortsatt giltighetstid intill utgången av juni 1994. Rätten till ungdomspraktik skall vidare kunna begränsas för den som tackat nej till ett tredje gymnasieår. Likaså tillstyrks förslaget om ändrad tidpunkt för anvisning till avtalad inskolningsplats och plats med rekryteringsstöd samt övriga föreslagna ändringar av villkoren för ungdomspraktik.
De i detta sammanhang behandlade yrkandena i Ny demokratis motion Fi93 avstyrks av arbetsmarknadsutskottet.
Regeringspartiernas företrädare i arbetsmarknadsutskottet ansluter sig i en avvikande mening till propositionens förslag och avstyrker de motionsförslag som väckts i anslutning härtill.
Finansutskottet har tidigare i detta betänkande förordat att arbetsmarknadspolitiken i enlighet med regeringens förslag bl.a. inriktas på att utnyttja tillgängliga resurser på ett sådant sätt att så många öppet arbetslösa som möjligt kan omfattas av stödinsatserna. Det innebär t.ex. att den mer kostsamma arbetsmarknadsutbildningen bör få stå tillbaka för en kraftig utbyggnad av det reguljära utbildningsväsendet. På motsvarande sätt bör man inom andra områden eftersträva att finna lösningar som utnyttjar resurserna effektivt och som ger stor bredd i deltagandet. En sådan inriktning överensstämmer f.ö. också med de rekommendationer som Ekonomikommissionen givit i sitt betänkande Nya villkor för ekonomi och politik (SOU 1993:36). Där förordar nämligen kommissionen att man skall öka utväxlingen på de arbetslöshetsrelaterade utgifterna genom att sänka nivåerna i programmen och ändra tyngdpunkten från dyra till billiga program, så att fler kan komma ur öppen arbetslöshet.
Socialdemokraterna avvisar en ytterligare utbyggnad av ungdomspraktikverksamheten och vill i stället att lika många arbeten skall komma till stånd med hjälp av en ny typ av rekryteringsstöd som innebär att staten står för 4/5 av lönekostnaderna under de sex första månaderna av en anställning. Utskottet återkommer längre fram till frågan om ett rekryteringsstöd men vill redan i detta sammanhang peka på att en sådan lösning är betydligt dyrare och leder till väsentligt ökade utgifter för staten, alternativt att stödformen når en mer begränsad krets av de öppet arbetslösa. Med den förespråkade bidragsnivån ligger förslaget därmed inte i linje med den inriktning som finansutskottet förordat för arbetsmarknadspolitiken. Det kan därför inte biträdas av utskottet. Detsamma gäller Vänsterpartiets förslag i detta sammanhang.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet, i motsats till arbetsmarknadsutskottet, biträder regeringens förslag i samtliga här berörda delar (bil. 8, B2 yrkandena 18--22) samt avstyrker motionerna Fi117 (v) yrkandena 21--23 och Fi120 (s) yrkande 24. I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser finansutskottet sålunda att lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter bör ges fortsatt giltighet intill utgången av juni 1994. Ett lagförslag av denna innebörd finns fogat till arbetsmarknadsutskottets yttrande. Riksdagen bör anta detta förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter.
Utskottet vill i detta sammanhang tillägga följande. I likhet med arbetsmarknadsministern ser utskottet med oro på utvecklingen av ungdomsarbetslösheten. Ungdomspraktiken har framgångsrikt bidragit till att ge ett stort antal ungdomar meningsfull praktik på arbetsmarknaden. Olika åtgärder bör övervägas för att i första hand förbättra ungdomarnas möjligheter att få en fastare förankring på arbetsmarknaden. Ambitionen bör vara att få ned ungdomsarbetslösheten till en nivå som är jämförbar med vad som gäller för andra grupper på arbetsmarknaden. De insatta åtgärderna bör vara så massiva att de motverkar att långtidsarbetslöshet alls uppkommer bland ungdomar.
De betydande resurser som nu ställs till Arbetsmarknadsstyrelsens förfogande skapar utomordentliga möjligheter att ge ungdomarna meningsfull sysselsättning. Tillsammans med de utbildningsinsatser som föreslås -- 89000 nya platser inom det ordinarie utbildningsväsendet -- ges ungdomarna tillgång till värdefull praktik och framåtsyftande utbildning.
Dessa åtgärder kan emellertid inte ensamma lösa det grundläggande problemet. Det behövs en bred mobilisering från hela samhället för att detta allvarliga problem skall kunna hanteras. Det politiska systemet har naturligtvis ett stort ansvar. Likaså har fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer ett ansvar. Förlegade inställningar om hur arbetslivet skall organiseras och regleras måste omprövas för att återskapa ungdomarnas tilltro till att de har en plats i arbetslivet. Naturligtvis har också ungdomarna själva ett ansvar, t.ex. att acceptera de jobb som finns att få.
Efterfrågan på arbetskraft är låg just nu och det drabbar särskilt ungdomarna som saknar erfarenhet. Detta är emellertid inget skäl för att inte satsa på ungdomarna. De utgör framtidens arbeskraft och måste tas till vara.
Vissa regler inom den arbetsrättsliga lagstiftningen kan utgöra hinder för ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden. Detta inverkar inte minst på de små och medelstora företagens möjligheter att anställa oprövad och oerfaren arbetskraft. Ökade möjligheter till provanställningar skulle kunna motverka detta särskilt vad gäller de mindre företagen. Dessa möjligheter bör övervägas ytterligare.
I detta avseende vilar ett stort ansvar på arbetsmarknadens parter. Lagstiftning kan undanröja vissa hinder, men för att få fullt genomslag för ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden krävs också en konstruktiv attityd hos arbetsmarknadens parter, t.ex. i lönebildningen.
En möjlighet som utskottet vill peka på i detta sammanhang är lärlingsutbildningen. För den som inte har genomgått gymnasieutbildning och som deltar i lärlingsutbildning bidrar samhället med undervisning i s.k.basämnen vid sidan av den mer yrkesinriktade utbildningen. Möjligheterna till lärlingsutbildning bör, enligt utskottets mening, utvecklas ytterligare. Det gäller inte minst förutsättningarna för de små och medelstora företagens möjligheter att erbjuda lärlingsplatser. Utskottet vill här erinra om den översyn som för närvarande sker av anställningsskyddslagen genom Arbetsrättskommittén.
Utskottet har erfarit att arbetsmarknadsministern kommer att ta upp diskussioner med arbetsmarknadens parter om åtgärder som kan undanröja hinder för ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund anser utskottet att det för närvarande inte är påkallat med något särskilt initiativ från riksdagens sida i denna fråga.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi93 (nyd) yrkandena 57--59.
Särskilt rekryteringsstöd
Som utskottet tidigare berört föreslår Socialdemokraterna i motion Fi120 att ett särskilt rekryteringsstöd införs (yrkande 7). Stödet skall utgå vid sidan av det traditionella rekryteringsstödet som motionärerna vill behålla. Det skall ges till företag som anställer långtidsarbetslösa alternativt ungdomar som varit verksamma som praktikanter i företaget eller arbetslösa nyutexaminerade akademiker. Stödet skall uppgå till 80% av lönekostnaderna. När det gäller långtidsarbetslösa räknar motionärerna med att stödet skall omfatta 25000 personer med en uppskattad sammanlagd bidragskostnad på 3,9 miljarder kronor.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 att ett nytt rekryteringsstöd införs motsvarande 20 procentenheter av arbetsgivaravgiften (yrkande 4). Motionärerna föreslår att 2 miljarder kronor anvisas för ändamålet, vilket enligt deras egna uppskattningar skulle kunna ge arbete åt ca 55000 personer (yrkande 5).
Av Vänsterpartiets förslag behandlar finansutskottet i detta sammanhang endast förslaget om nytt rekryteringsstöd. Utskottet återkommer till frågan om medelsanvisningen i samband med prövningen av det samlade medelsbehovet på B2-anslaget.
Arbetsmarknadsutskottet delar Socialdemokraternas uppfattning att den växande långtidsarbetslösheten måste angripas kraftfullt. De som är långtidsarbetslösa riskerar nämligen lätt att glida över i en permanent arbetslöshet. Arbetsmarknadsutskottet framhåller att insatserna för långtidsarbetslösa redan givits hög prioritet i det nuvarande åtgärdssystemet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet att man, i enlighet med motionärernas förslag, inför en lönesubventionering på en nivå som motsvarar lönebidragen för handikappade.
Även Vänsterpartiets förslag till rekryteringsstöd avstyrks av arbetsmarknadsutskottet.
Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har i en avvikande mening ställt sig bakom det i motion Fi120 (s) föreslagna särskilda rekryteringsstödet.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets förslag och avstyrker motionerna Fi117 (v) yrkande 4 samt Fi120 (s) yrkande 7.
Arbetsrätt
Ny demokrati tar i motion Fi93 upp frågan om anställningsformer och trygghetslagar. Enligt motionärerna är det främst ungdomarna som drabbas av nuvarande lagstiftning. De anser därför att en genomgripande förändring av arbetsrätten måste komma till stånd (yrkandena 54 och 55). De vill också att den enskildes makt skall stärkas på bekostnad av fackets (yrkande 55).
Arbetsmarknadsutskottet anser att motionärernas förslag inte bör påkalla någon åtgärd. Utskottet erinrar om att en särskild utredning för närvarande ser över arbetsrättslagstiftningen och att man i ett första utredningsbetänkande bl.a. har tagit upp frågan om vetorättsreglerna.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkandena 54 och 55.
Bidrag för att starta egen näringsverksamhet
Starta-eget-bidraget kan ges till arbetssökande som är eller riskerar att bli arbetslös eller som är bosatt inom de regionalpolitiska stödområdena. Bidraget får endast lämnas till den som fyllt 20 år och får i princip utgå under högst sex månader. Om det finns särskilda skäl kan dock bidraget lämnas för ytterligare sex månader.
Efterfrågan på bidraget är stor och överstiger kraftigt vad som beräknats för ändamålet.
I propositionen framhålls (bil.8, s.48) att medelsberäkningen bör anpassas till den faktiska förbrukningen. Kostnaderna för starta-eget-bidraget bör enligt propositionen för nästa budgetår beräknas till 450 miljoner kronor mot för närvarande i runt tal 100 miljoner kronor. Den föreslagna nivån motsvarar ca 4 000 årsbidrag. I propositionen nämns också att man bör eftersträva att öka andelen kvinnor bland dem som beviljas starta-eget-bidrag. Likaså framhålls att sökande ur de prioriterade grupperna, t.ex. flyktingar och invandrare, naturligtvis också måste få en så god företagsstart som möjligt.
Ny demokrati begär i motion Fi93 att starta-eget-bidraget skall användas optimalt på såväl nya som existerande företag (yrkande 61). Partiet anser också att flyktingar och invandrare inte skall anses som en prioriterad grupp i detta hänseende (yrkande 63).
Roland Lében (kds) föreslår i motion Fi103 att bidrag bör kunna ges även till 18- och 19-åringar. Åtgärden bör enligt motionären betraktas som ett likvärdigt alternativ till ungdomspraktik.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de båda förslag som Ny demokrati lägger fram i detta sammanhang. Mot bakgrund av de uttalanden som görs i propositionen om användningen av starta-eget-bidraget finns det inte anledning för riksdagen att göra något uttalande om optimal användning av bidraget. I motsats till Ny demokrati anser arbetsmarknadsutskottet dessutom att invandrare och flyktingar är en av de grupper som i detta svåra arbetsmarknadsläge skall anses som prioriterad.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker även motion Fi103 (kds). Utskottet hänvisar därvid till de nya regler för ungdomspraktik som bl.a. innebär att ungdomar som är under 20 år och som har fullgjort ungdomspraktik i första hand bör ges möjlighet att genomgå ett tredje gymnasieår innan någon annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd anvisas. Även om den unge har en treårig gymnasieutbildning bakom sig anser arbetsmarknadsutskottet att den valda åldersgränsen för att få tillgång till starta-eget-bidraget är rimligt avvägd.
Kristdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har i en avvikande mening ställt sig bakom motion Fi103 (kds).
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Det är självklart att starta-eget-bidraget liksom andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör användas så effektivt som möjligt. I så måtto delar utskottet Ny demokratis uppfattning. Utskottet har emellertid svårt att se att bidraget kan komma till optimal användning om det, som motionärerna förordar, utnyttjas som stöd till redan existerande företag. Syftet med bidraget är ju -- vilket också framgår av benämningen -- att i ett inledningsskede ge stöd åt den som vill etablera sig som företagare. Störst effekt får bidraget därvid om det är nya arbeten som tillkommer och inte om det utnyttjas som t.ex. ett driftstöd till olönsamma företag.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker motionerna Fi93 (nyd) yrkandena 61 och 63 samt Fi103 (kds).
Användningen av beredskapsmedel för fastighetsregisterkartor
Av propositionen framgår (bil.8, s.49--50) att kostnaderna för beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser väntas uppgå till 5363 miljoner kronor under nästa budgetår. Härav avses 20 miljoner kronor komma till användning för att införa byggnadsidentiteter i det fastighetsdatasystem som administreras av CFD, Centralnämnden för fastighetsdata (inte Lantmäteriverket som felaktigt anges i propositionen).
I motion Fi105 av Sven-Olof Petersson (c) framhålls att det är mycket lämpligt att använda beredskapsmedel för att förbättra fastighetsregistret. Enligt motionen har den karta som också ingår i fastighetsregistret inte rationaliserats på samma sätt som det skrivna registret. Med hänvisning till att en utveckling av kartan mot ADB är samhällsekonomiskt lönsam föreslår motionären att ytterligare medel skall sättas av för arbetet med registerkartan. Om detta inte kan ske föreslår han att de i kompletteringspropositionen avsatta 20 miljoner kronorna skall fördelas så att också arbetet med registerkartan kan utvecklas snabbare.
Bostadsutskottet anser att tillräckliga skäl saknas för att nu tillstyrka förslaget i motionen.
Finansutskottet ansluter sig till bostadsutskottets bedömning och avstyrker motion Fi105 (c).
ROT-programmet för kommunala lokaler
På förslag av finansutskottet (1992/93:FiU20, rskr. 189) har riksdagen fattat beslut om ett program för att stimulera reparation, om- och tillbyggnad av fastigheter. I ROT-insatserna ingår bl.a. ett bidrag för reparation och underhåll av vissa kommunala lokaler. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) disponerar ett anslag på 800 miljoner kronor från vilket bidrag utgår med 30% av kostnaden för reparations- och underhållsarbeten som påbörjas före den 1 juli 1994 och som slutförs senast den 30 juni 1995.
Av propositionen framgår (bil.8, s.8) att intresset för bidraget är stort och att det enligt arbetsmarknadsministern kan ifrågasättas om inte åtskilliga projekt skulle kunna komma till stånd även med en mindre bidragsandel. I enlighet härmed föreslår regeringen att bidraget bör utgå med högst 30%. Arbetsmarknadsverket bör i förhandling med intresserade kommuner komma överens om en lägre bidragsdel per objekt.
Arbetsmarknadsministern anser också att projekt som leder till ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder bör ges särskild uppmärksamhet vid prövningen av de olika projektansökningarna.
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Avsikten med stimulansbidraget är att öka kommunernas intresse för att tidigarelägga planerade ombyggnadsprojekt som är av sådan art att de ger största möjliga sysselsättningseffekt. Utskottet har inte något att erinra mot att ett lägre bidrag utbetalas om detta leder till att fler arbeten kommer till stånd. Den lägre bidragsnivån bör Arbetsmarknadsverket få tillämpa även på ansökningar som redan nu har kommit in.
Utskottet anser i likhet med vad som förordas i propositionen att det finns anledning att vid projektprövningen särskilt uppmärksamma projekt som leder till ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder. Utslagsgivande för bidragsgivningen bör dock även i dessa fall vara den sysselsättningseffekt som projektet väntas leda till.
Med det anförda tillstyrker utskottet den ändring av statsbidragsreglerna som föreslås i propositionen (bil.8, B2, yrkande 6).
Finansutskottet vill i anslutning härtill göra ett förtydligande av hur bidragsreglerna skall tillämpas i ett visst avseende. Som framgår av benämningen riktar sig bidraget till kommuner. Härmed bör enligt utskottets mening förstås kommuner enligt regeringsformens vidare innebörd, dvs. även landsting. Kyrkliga kommuner bör dock inte omfattas av bidragsgivningen. I enlighet härmed bör sålunda bidragsgivningen kunna omfatta projekt som avser reparation, om- eller tillbyggnad av byggnader som ägs av kommuner och landsting. Godkända fristående skolor bör också kunna beviljas bidrag, liksom privata sjukhem, ålderdomshem och daghem. En förutsättning härför är dock att verksamheten är berättigad till offentligt stöd eller att verksamheten har ett flerårigt driftavtal (motsvarande) med kommun eller landsting. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utökade ROT-satsningar m.m.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi120 att ytterligare insatser bör göras för att främja sysselsättningen. Motionärerna föreslår sålunda att ett nytt kommunalt ROT-program genomförs (yrkande 4). Det nya programmet, som är tänkt att komplettera den redan beslutade satsningen, skall ge sysselsättning åt 10000 byggnadsarbetare. Bidraget skall utgå som en lönesubvention med 1000 kr per arbetare och dag. Byggherren skall enligt förslaget göra en upphandling på marknaden av en byggentreprenör, men AMS skall anvisa arbetslösa byggnadsarbetare till projekten och subventionera deras löner. Ett snarlikt förslag framförs även av Lars Ulander (s) i motion Fi106 (yrkande 2).
I motion Fi120 föreslår Socialdemokraterna också ROT-åtgärder inom äldreomsorgen (yrkande 5). Statsbidraget bör därvid utgå med 45% av kostnaden, och satsningen beräknas av motionärerna ge sysselsättning åt 8700 personer.
Staten bör enligt Socialdemokraterna också stimulera kommunerna att ta igen eftersatt vägunderhåll med ett bidrag som motsvarar 50% av kommunernas investeringar (yrkande 6).
Ny demokrati förespråkar i motion Fi93 ett tillfälligt investeringsbidrag för reparation och ombyggnad av skolor (yrkande 65). Bidragsreglerna skall stämma överens med dem som gäller för den redan beslutade kommunala ROT-satsningen, och för ändamålet skall anvisas 1 miljard kronor.
Bostadsutskottet vill för sin del inte utesluta att det kan föreligga behov av att ytterligare stimulera byggarbetsmarknaden. Sådana förslag framförs också i kompletteringspropositionen framhåller bostadsutskottet, som även erinrar om att de tidigare beslutade ROT-satsningarna varit i funktion endast en kort tid. Bostadsutskottet förordar för sin del att utfallet av de hittills vidtagna åtgärderna avvaktas innan beslut om eventuellt nya insatser fattas. Med hänvisning härtill avstyrker bostadsutskottet de ROT-satsningar som föreslås i motionerna.
Socialdemokraternas företrädare i bostadsutskottet har i en avvikande mening ställt sig bakom det egna partiets förslag till ROT-åtgärder.
Arbetsmarknadsutskottet tar i sitt yttrande upp Socialdemokraternas förslag till underhåll av kommunala gator liksom de föreslagna ROT-åtgärderna i kommuner och äldreboendet. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker dessa förslag med samma motivering som bostadsutskottet. Arbetsmarknadsutskottet påpekar dessutom att riksdagen helt nyligen avvisat ett förslag som var identiskt med det motionärerna nu för fram beträffande kommunala ROT-åtgärder.
Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har i en avvikande mening ställt sig bakom det egna partiets förslag till ROT-åtgärder.
Finansutskottet ansluter sig till bostadsutskottets och arbetsmarknadsutskottets bedömning i denna fråga och avstyrker motionerna Fi93 (nyd) yrkande 65, Fi106 (s) yrkande 2 samt Fi120 (s) yrkandena 4--6.
Insatser för flyktingar och invandrare
I propositionen föreslås (bil.8, s.50--51) att den försöksverksamhet med särskilda arbetsmarknadsinsatser för flyktingar och invandrare som bedrivits under senare år skall fortsätta även under budgetåret 1993/94. För detta ändamål beräknas 151 miljoner kronor.
I motion Fi93 avstyrker Ny demokrati detta förslag med motiveringen att flyktingar och invandrare skall lära sig svenska inom ramen för befintliga utbildningsinsatser (yrkande 62).
Ett enhälligt arbetsmarknadsutskott anser att försöksverksamheten skall fortsätta även nästa budgetår och avstyrker Ny demokratis förslag.
Finansutskottet ansluter sig till denna uppfattning och avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 62.
Ändring av lagen om arbetslivsutveckling
I propositionen föreslås (bil.8, s.52--53) att den som vägrar att delta i arbetslivsutveckling (ALU) skall kunna avstängas från ersättning på samma sätt som den som avvisar en arbetsmarknadsutbildning. Enligt propositionen är skillnaden mellan en arbetsmarknadsutbildning och en verksamhet inom ALU -- sett ur den enskildes synpunkt -- inte sådan att det finns skäl till olika regler. Regeringen lägger i anslutning härtill fram ett förslag till ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling.
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi117 den föreslagna ändringen (yrkande 20). Enligt motionärerna bör ALU ses som en förmån för den arbetslöse som genom att anta erbjudandet avvärjer en hotande utförsäkring och samtidigt meriterar sig för en ny ersättningsperiod.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att riksdagen tidigare prövat denna fråga och därvid inte funnit anledning att införa någon avstängningsregel. Arbetsmarknadsutskottet anser inte heller nu att det föreligger tillräckliga skäl för att införa en bestämmelse av det slag som föreslås i propositionen. Det kan emellertid finnas anledning att noga följa vilka effekter denna tillämpning får. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker således propositionen i denna del och tillstyrker därmed motion Fi117 (v) yrkande 20.
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Som också framgår av propositionen är skillnaden mellan arbetsmarknadsutbildning och arbetslivsutveckling inte sådan att det finns skäl till olika regler i dessa avseenden. Det bör enligt utskottets mening finnas överensstämmelse mellan reglerna för dessa båda åtgärder. I motsats till arbetsmarknadsutskottet anser utskottet sålunda att det finns tillräckliga skäl att nu införa en bestämmelse av det slag som föreslås i propositionen. Finansutskottet biträder med det anförda förslaget i propositionen (bil.8, B2 yrkande5) och avstyrker motion Fi117(v) yrkande20.
Arbetslivsutveckling
Ny demokrati föreslår i motion Fi93 att ALU skall anordnas gemensamt av arbetsförmedlingar, kommuner och näringsliv i någon form av "näringspolitisk stiftelse", som skulle kunna vara ensam huvudman för denna åtgärd (yrkande 60). Dessutom bör ALU vara tillgänglig för alla arbetslösa, inte bara för dem som uppbär a-kassa eller KAS. Den föreslagna huvudmannen bör vara uppmärksam på att ALU-verksamheten inte snedvrider konkurrensen.
Vänsterpartiet understryker i motion Fi117 att ALU-åtgärden inte får betraktas som en volymåtgärd utan en åtgärd i sista hand (yrkande 19).
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till det uttalande utskottet gjorde då ALU infördes (1992/93:AU2y). Arbetsmarknadsutskottet framhöll då att arbetslivsutveckling trots allt är en åtgärd som skall tas till i sista hand. Utskottet fortsatte: "En anvisning måste föregås av en noggrann bedömning i varje enskilt fall om andra insatser är mer adekvata. Även i det fallet att det finns risk för utförsäkring måste det noga övervägas om beredskapsarbete eller arbetsmarknadsutbildning eller någon annan åtgärd är ett bättre sätt att öka den arbetslöses förutsättningar att återvända till den reguljära arbetsmarknaden."
Arbetsmarknadsutskottet har ingen annan uppfattning i dag och utgår från att sådana bedömningar görs. Något ytterligare uttalande är därför inte erforderligt anser arbetsmarknadsutskottet som avstyrker Vänsterpartiets förslag.
Ny demokratis förslag till ändringar i regelsystemet för ALU avstyrks också av arbetsmarknadsutskottet som erinrar om att utskottet så sent som i februari i år avvisade ett snarlikt motionsyrkande från samma parti.
Finansutskottet är inte av annan mening än arbetsmarknadsutskottet och avstyrker sålunda motionerna Fi93 (nyd) yrkande 60 samt Fi117 (v) yrkande 19.
Otraditionella insatser
Innevarande budgetår disponerar AMV 450 miljoner kronor för otraditionella insatser. I propositionen föreslås (bil.8, s.53--54) att 300 miljoner kronor skall få användas för denna åtgärd under nästa budgetår.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 att ytterligare 300 miljoner kronor avsätts för otraditionella insatser och öronmärks för ungdomsprojekt (yrkande 24).
Socialdemokraterna har i motiveringen till motion Fi120 föreslagit att 500miljoner kronor bör reserveras för otraditionella insatser för de avsedda ändamålen.
Arbetsmarknadsutskottet godtar regeringens bedömning av medelsbehovet för otraditionella insatser och avstyrker Vänsterpartiets förslag.
Finansutskottet biträder detta förslag och avstyrker motion Fi117 (v) yrkande 24.
Bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m.
Innevarande budgetår har riksdagen beslutat anvisa 1 000 miljoner kronor under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tidigareläggning av vissa sysselsättningsintensiva investeringar (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134, AU15, rskr. 188).
I propositionen föreslås (bil.18, s.54--55) att 200 miljoner kronor skall avdelas för samma ändamål under nästa budgetår.
Dessutom föreslås att AMS skall få disponera 90 miljoner kronor som bidrag till skogsbilvägar.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi120 att trafikverken ges möjlighet att tidigarelägga investeringar på sammanlagt 4 miljarder kronor. Den därvid uppkomna räntekostnaden på 275 miljoner kronor bör staten stå för (yrkande 9).
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 att anslaget för tidigareläggning av affärsverksinvesteringar bör räknas upp till 1 miljard kronor (yrkande 3).
Trafikutskottet hänvisar i sitt yttrande till de åtgärder som redan vidtagits eller föreslås av regeringen inom detta område och anser att ytterligare initiativ inte är påkallade.
Socialdemokraternas företrädare i trafikutskottet har i en avvikande mening ställt sig bakom det egna partiets förslag.
Även arbetsmarknadsutskottet avstyrker de båda motionsförslagen.
Finansutskottet ansluter sig till trafikutskottets och arbetsmarknadsutskottets bedömningar och avstyrker motionerna Fi117 (v) yrkande 3 och Fi120 (s) yrkande 9.
Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B2-anslaget
Riksdagen har för nästa budgetår tidigare anvisat 28 448,6 miljoner kronor över det på Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel uppförda anslaget B2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (1992/93:AU11, AU19, rskr. 258).
I en proposition om särskilt statsbidrag till kommuner för ytterligare platser i gymnasieskolan (prop. 194) har regeringen föreslagit att kostnaderna för 11000 helårsplatser skall finansieras över Utbildningsdepartementets huvudtitel och att erforderliga medel -- 402,6 miljoner kronor -- skall finansieras genom att anslaget B2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med ett lika stort belopp. Någon sådan reduktion har inte gjorts i samband med det tidigare riksdagsbeslutet.
I kompletteringspropositionen beräknas nu medelsbehovet på anslaget B2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 28 389,7 miljoner kronor. Av det tidigare anvisade beloppet har regeringen föreslagit att 1392 miljoner kronor skall omfördelas till Utbildningsdepartementets huvudtitel. Denna omfördelning -- som inkluderar förslaget i proposition 194 -- avser bidrag till komvux, gymnasieutbildning och utbildning vid folkhögskolor.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi120 att sammanlagt 16116 miljoner kronor anvisas på anslaget utöver vad regeringen har föreslagit (yrkande 2).
Vänsterpartiet framför i motion Fi117 en rad förslag som sammantaget ökar medelsbeovet på anslaget med 12 071 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Regeringens samt Socialdemokraternas och Vänsterpartiets förslag till medelsberäkning på anslaget B2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 kan därmed sammanfattas på följande sätt.
Tabell 8. Medelsbehov på anslaget B2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder budgetåret 1993/94 Belopp i miljoner kronor
____________________________________________________________ Prop 150 Fi120 (s) Fi117 ____________________________________________________________
AMU med utbildningsbidrag 10 709 +4 300 +5 671 Företagsutbildning 2 650 - +1 300 Beredskapsarbete, rekryteringsstöd 5 363 +6 475 +2 300 Särskilt rekryteringsstöd - +7 327 +2 000 Infrastruktur 200 +275 +800 Praktikplatser 8 180 -2 261 Flyktingar 151 - - Övrigt 1 137 - -
Samlat medelsbehov 28 390 +16 116 +12 071 _____________________________________________________________
Finansutskottet har vid behandlingen av de förslag som berör medelsberäkningen på anslaget genomgående ställt sig bakom regeringens förslag. I enlighet härmed bör sålunda anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för nästa budgetår föras upp med 28389655000 kr.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker propositionens förslag till medelsberäkning (bil.8, B2 yrkande 23) samt avstyrker motionerna Fi120 (s) yrkande 2 samt Fi117 (v) yrkandena 5, 7, 11, 13 och 18.
Eftersom förslaget i proposition 194 yrkande 3 är beaktat i kompletteringspropositionen bör detta inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida. I denna del bör propositionen sålunda av formella skäl avslås av riksdagen liksom de båda motioner som väckts i anslutning till den -- Ub155 (-) och Ub156 (s) yrkande 1.
Länsarbetsnämnderna har det ekonomiska ansvaret för och beslutar om rätten till utbildningsbidrag. Det är däremot försäkringskassorna som fastställer nivån på bidragen, i förekommande fall efter samordning med andra ersättningar, och beräknar storleken på det särskilda bidraget. Försäkringskassorna svarar även för utbetalningen. Till följd av det rådande arbetsmarknadsläget har omfattningen på detta arbete ökat mycket kraftigt.
Enligt finansutskottets mening skall AMS betala försäkringskassornas merkostnader för utbetalning av utbildningsbidrag, införande av ungdomspraktik m.m. Det bör ske enligt principer som Arbetsmarknadsverket och Riksförsäkringsverket kommer överens om.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
I kompletteringspropositionen (bil. 8, s. 70--74) läggs olika förslag fram beträffande särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Det gäller dels ändrade statsbidragsgrunder för anställning med lönebidrag och för skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare, dels medel för s.k. otraditionella insatser för arbetshandikappade. Dessutom föreslås en omdisponering av anslagen för finansieringen av utbildningsbidrag vid yrkesinriktad rehabilitering.
Lönebidragen lämnas enligt gällande regler med en viss andel av arbetsgivarens totala lönekostnader för den anställde arbetshandikappade som fastställs i varje enskilt fall. Vid offentligt skyddat arbete gäller en högsta procentsats, 75%, av den totala lönekostnaden. I propositionen föreslås att den försöksverksamhet för budgetåren 1993/94 och 1994/95 med krontalsbestämda bidrag som förordats för beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser även skall omfatta lönebidragen och bidragen till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare. Samma principer skall gälla med det givna undantaget i fråga om lönebidragen att de inte skall beräknas med utgångspunkt i fasta procentsatser som vid beredskapsarbeten m.m. utan med hänsyn till den handikappades arbetsförmåga och till graden av funktionsnedsättning.
En annan skillnad är att i bidragsunderlaget skall få inräknas inte bara lagstadgade utan även avtalade avgifter, dvs. avgifter för arbetsmarknadsförsäkringar eller motsvarande försäkringar. Såsom redovisats tidigare är det inte meningen att kostnader för avtalsförsäkringar skall räknas in i bidragsunderlaget för beredskapsarbeten m.m. I övrigt hänvisas till vad utskottet anfört i avsnittet Försöksverksamhet med beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser.
Försöken med de ändrade bidragsreglerna är avsedda att börja den 1 juli l993. De bidragsbeslut som då kommer att vara gällande förutsätts bli successivt omprövade av arbetsmarknadsmyndigheterna under andra halvåret 1993, så att bidragen för de arbetstagare det här gäller skall vara utformade enligt de nya reglerna senast från den 1 januari 1994.
I propositionen föreslås vidare att högst 30 miljoner kronor av medlen under anslaget till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade skall få användas för s.k. otraditionella insatser för att den vägen skapa sysselsättning åt handikappade.
Slutligen föreslås i propositionen att de medel som riksdagen har anvisat till utbildningsbidrag vid yrkesinriktad rehabilitering (bet. 1992/93:AU12, rskr. 203) omdisponeras från anslaget Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag till anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Den ram om högst 300000 deltagarveckor för yrkesinriktad rehabilitering som förutsatts för nästa budgetår skall inte längre gälla, utan arbetsmarknadsmyndigheterna skall själva kunna bestämma om lämplig volym för verksamheten inom ramen för tillgängliga medel.
Genom omdisponeringen kommer, enligt propositionen, möjligheten för arbetsmarknadsmyndigheterna att avväga fördelningen av medel till olika åtgärder att förbättras. Medlen till utbildningsbidrag till inskrivna sökande vid Ami blir genom förslaget mindre känsliga för kostnads- och volymförändringar.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag beträffande särskilda åtgärder för arbetshandikappade.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning och tillstyrker därmed förslagen i propositionen (bil. 8 avsnitt C, yrkandena 1--4).
Lokaliseringslån
Lokaliseringslånen återinfördes fr.o.m. innevarande budgetår som form för regionalpolitiskt företagsstöd. Stödformen bekostas förutom av räntor och avbetalningar på tidigare beviljade lån av medelsbehållningen på det senast för budgetåret 1989/90 anvisade reservationsanslaget Lokaliseringslån.
Med de regler som gäller för reservationsanslag upphör regeringens rätt att disponera över reservationsmedlen med utgången av innevarande budgetår. För att förlänga regeringens dispositionsrätt föreslås i kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 74--75) att riksdagen för nästa budgetår anvisar ett nytt reservationsanslag till Lokaliseringslån. Anslaget behöver föras upp med endast ett formellt belopp på 1000 kr.
Arbetsmarknadsutskottet lämnar i sitt yttrande regeringsförslaget utan erinran.
Finansutskottet tillstyrker förslaget i propositionen om lokaliseringslån.
Finansieringen av arbetslöshetsersättningen
I kompletteringspropositionen (bil.8, s.66--67) redovisar föredragande statsrådet beräkningar för finansieringen av arbetslöshetsersättningen. Av redovisningen framgår att intäkterna inte kommer att räcka till för att täcka statens kostnader för de kontanta understöden, permitteringslöneersättningen och vissa utbildningsbidrag under nästa budgetår. Arbetsmarknadsfonden måste därför, enligt propositionen, tillföras ytterligare medel. Riksförsäkringsverket disponerar för närvarande en rörlig kredit i Riksgäldskontoret om högst 20 miljarder kronor för de ändamål som skall finansieras ur Arbetsmarknadsfonden. Denna rörliga kredit föreslås utökad till högst 55 miljarder kronor för nästa budgetår.
Förslag beträffande finansieringen av Arbetsmarknadsfonden har väckts i två motioner, Fi92 (s) yrkandena 12--15 och 27 samt Fi117 (v) yrkande 29.
Enligt motion Fi92 (s) befinner sig arbetslöshetsförsäkringen i en finansiell kris. Det är därför, menar motionärerna, nödvändigt att snabbt åstadkomma en rimlig och hållbar finansiering. De förslag som hittills presenterats tillgodoser inte kraven på en långsiktig lösning, där försäkringen utgör en del i en aktiv arbetsmarknadspolitik. Motionärerna vill därför föreslå en genomgående omläggning av försäkringen och dess finansiering. Den grundläggande principen i denna bör vara att produktionen i allt väsentligt skall bära kostnaderna både för arbetslöshetsförsäkringen och för de aktiva åtgärderna i form av arbetsgivaravgifter. Det skall ske genom uttag av arbetsgivaravgifter, som förs till Arbetsmarknadsfonden. Framöver skall således även de aktiva åtgärderna finansieras ur fonden. Förslag om detta kommer enligt motionen att läggas fram senare.
Socialdemokraterna vill förstärka Arbetsmarknadsfonden med de arbetsgivaravgifter som hittills finansierat sjukförsäkringen (yrkandena 12--14). Det utrymme som frigörs genom höjning av egenavgiften i sjukförsäkringen bör utnyttjas för en sänkning av arbetsgivaravgiften för sjukförsäkringen med 1,03 procentenheter och en motsvarande höjning av arbetsmarknadsavgiften från kommande årsskifte. Socialdemokraterna vill därutöver tillfälligt förstärka fonden genom en höjning av skatten på inkomster över den s.k. brytpunkten, vilket beräknas öka statsinkomsterna med 4 miljarder kronor. Detta förslag behandlar finansutskottet under skatteavsnittet i detta betänkande. Den föreslagna inkomstskattehöjningen skall således, menar motionärerna i yrkande 27, finansiera kostnaderna för arbetslösheten. Ytterligare höjning av egenavgifterna i arbetslöshetsförsäkringen avvisas.
Vänsterpartiet anser i motion Fi117 (yrkande 29) att deras samlade förslag till åtgärder för att stimulera efterfrågan väsentligt skulle minska utbetalningarna från fonden. Även om så sker behövs en förstärkning av fonden. Detta skall ske genom att 1 procentenhet av den i annat sammanhang föreslagna höjningen av arbetsgivaravgiften avsätts som höjd arbetsmarknadsavgift.
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i sitt yttrande till sitt betänkande AU11. Som utskottet där anförde i samband med behandlingen av årets budgetproposition råder det inget tvivel om att man på något sätt måste komma till rätta med underfinansieringen av de kontanta understöden och utbildningsbidragen. Systemet har inte en uppbyggnad som är avpassad för den nuvarande nivån på arbetslösheten och den utveckling som kan förutses under den närmaste tiden. Underskottet i Arbetsmarknadsfonden, som kan väntas öka ändå snabbare under nästa budgetår, visar enligt utskottet med tydlighet att en rimligare balans måste åstadkommas mellan inkomster och utgifter för arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet hänvisar vidare till att frågan om ändrad beräkningsgrund för att fastställa ersättningsbeloppen för dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen och KAS, liksom sänkning av ersättningsnivån och införande av karensdagar, behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande 1992/93:AU20. Genom dessa förslag beräknas en besparing för staten på ca 5miljarder kronor.
Hela frågan om arbetslöshetsförsäkringen, dess utformning och finansiering, liksom om finansieringen av de kontanta understöden och det växande underskottet i Arbetsmarknadsfonden ingår i den pågående utredningen om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (A1992:03), som väntas lägga fram sina förslag inom kort. Enligt utskottets mening bör detta utredningsarbete och den efterföljande beredningen inom regeringskansliet avvaktas. Det saknas därför, enligt utskottet, anledning att nu göra något uttalande med anledning av de yrkanden som framställs av Socialdemokraterna (Fi92 yrkandena 12, 15 och 27) och Vänsterpartiet (Fi117 yrkande 29). Dessa bör därför avstyrkas. Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har i denna fråga avgivit en avvikande mening.
Mot bakgrund av den finansiella redovisningen i propositionen ställer sig arbetsmarknadsutskottet bakom förslaget att höja den kredit som får disponeras i Riksgäldskontoret till högst 55 miljarder kronor. Propositionen bör således enligt arbetsmarknadsutskottet bifallas i denna del.
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (SfU4y) att yrkandena 12--14 i motion Fi92 (s) beträffande kopplingen mellan Arbetsmarknadsfondens finansiering och finansieringen av sjukförsäkringen bör avstyrkas med anledning av att regeringen har utfärdat direktiv till en beredning med uppdrag att lämna förslag till ny ordning för lagfästa försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada.
Socialdemokraternas företrädare har avgivit en avvikande mening till yttrandet beträffande finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen.
Finansutskottet delar helt den syn som arbetsmarknadsutskottet och socialförsäkringsutskottet redovisat och kan därför tillstyrka propositionens förslag. Motion Fi92 (s) yrkandena 12--15 och motion Fi117 (v) yrkande 29 avstyrks. Beträffande yrkande27 i motion Fi92(s) hänvisas till avsnittet om skatter i betänkandet. Där avstyrks motionsförslaget om inkomstskattehöjning. Med anledning härav avstyrker utskottet även yrkande27.
Finansiering av den statliga lönegarantin
På grund av det stora antalet konkurser under de gångna åren har utbetalningarna från Lönegarantifonden ökat kraftigt. I propositionen görs bedömningen att antalet konkurser kommer att ligga kvar på en hög nivå under nästa budgetår. Kostnaden för den statliga lönegarantin beräknas därför uppgå till ca 4,7 miljarder kronor under budgetåret 1993/94, mot vilket skall ställas beräknade inkomster på 1,2 miljarder kronor. Kostnaderna kommer därmed att överstiga intäkterna med 3,5 miljarder kronor, till vilket skall läggas ett underskott för innevarande budgetår som beräknas till 3 miljarder kronor.
Enligt propositionen är det därför nödvändigt att för budgetåret 1993/94 förstärka Lönegarantifonden. Den rörliga kredit som Kammarkollegiet disponerar för lönegarantikostnader uppgår för närvarande till 4 miljarder kronor. I propositionen föreslås den höjd till högst 7 miljarder kronor under nästa budgetår.
I motion Fi93 (yrkande 5) föreslår Ny demokrati att den maximala statliga lönegarantin bestäms till 50 000 kr. Skälet härför är att det enligt motionärerna förekommer missbruk och att lönegarantin snedvrider konkurrensen.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i sitt yttrande att den nya lönegarantilagen, som trädde i kraft den 1 juli 1992, innebär att det maximala garantibeloppet för varje arbetstagare sänktes från drygt 400000 kr till ett fast belopp om 100000 kr. Därefter har en utredning tillsatts (dir.1992:103) med uppgift att se över vissa delar av lönegarantisystemet. Syftet är att åstadkomma sådana regeländringar som, utan att garantins sociala syfte går förlorat, sammantaget begränsar utgifterna för garantin och effektiviserar granskningen av att garantin används på det sätt den är avsedd för. Frågor som aktualiseras i Ny demokratis motion kan antas bli belysta i utredningen. Arbetsmarknadsutskottet anser att denna utredning bör avvaktas. Motionen bör därför avstyrkas i den nu berörda delen.
Utskottet har ingen erinran mot det i propositionen framförda förslaget om en höjning till högst 7 miljarder kronor av den rörliga krediten under nästa budgetår för utbetalningar av lönegaranti.
Finansutskottet erinrar om att det i propositionen anförs att frågan om en eventuell sänkning av ersättningsnivån till 80% för närvarande utreds. I motion Fi93(nyd) beräknas denna besparing kunna ge 700miljoner kronor redan budgetåret 1993/94. Den särskilda utredare som regeringen tillkallat för att se över frågor kring lönegarantin skall vara färdig senast den 1oktober 1993. Enligt utskottets mening talar såväl det statsfinansiella läget som de fortsatta uppgifterna om missbruk av systemet för att denna fråga behandlas med stor skyndsamhet.
Utskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att riksdagen bör anta propositionens förslag beträffande finansiering av en statlig lönegaranti.
Finansutskottet anser vidare att motion Fi93 (nyd) yrkande 5 om begränsning av lönegarantin bör avslås med anledning av den pågående utredningen.
Investeringar och underhållsåtgärder för ökad tillväxt
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
I propositionen (bil.5) föreslår regeringen att särskilda insatser bör göras under budgetåren 1993/94 och 1994/95 för att snabbt utveckla och förbättra de regionala transportnäten. Motivet för dessa särskilda insatser är det svåra arbetsmarknadsläget, varför det enligt propositionen är viktigt att dessa investeringar inriktas mot projekt som kan påbörjas snabbt och där sysselsättningseffekten är hög. Dessa särskilda insatser bör enligt regeringens proposition inriktas mot upprustning och underhåll av länsvägar och länsjärnvägar. Medlen bör fördelas med hänsyn till upprustningsbehovet och till arbetsmarknadsläget i länen. Vid fördelning av medlen bör hänsyn även tas till i vilka län övriga investeringar i det regionala transportnätet är av jämförelsevis mindre omfattning. Enligt propositionen bör det ankomma på regeringen att fördela medlen mellan länen, och hur medlen skall användas beslutas sedan av länsstyrelserna.
Regeringen föreslår att till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt anvisas 1200 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. För påföljande budgetår anges vidare att det är rimligt att räkna med ytterligare insatser som gör att motsvarande investeringsvolym kan upprätthållas.
I motion Fi98 av Leo Persson m.fl.(s) anges att Kopparbergs län, vid jämförelser med andra län, inte har fått sitt behov av upprustnings- och underhållsmedel tillgodosett i något avseende. Länsvägnätet är i behov av förstärkningsinsatser på grund av låg bärighetsstandard. Upprustningsbehov föreligger på järnvägsnätet både på bansträckan Västerås--Ludvika och för Västerdalsbanan. Motionärerna föreslår vidare att en utredning bör göras om att bygga ut Västerdalsbanan till Sälen.
Även i motion Fi119 av Birgitta Hambraeus (c) påtalas behovet av särskilda insatser i Kopparbergs län. Enligt motionären finns det fortfarande många dåligt underhållna grusvägar med bärighetsrestriktioner som måste förbättras.
I motion Fi108 av Siw Persson (fp) konstateras att väginvesteringar ger förhållandevis få arbetstillfällen per satsad krona till skillnad från insatser på kulturområdet. Mot denna bakgrund yrkas att 100 miljoner omförs från det föreslagna anslaget till sysselsättningsåtgärder på kulturområdet.
Trafikutskottet anger i sitt yttrande (TU4y) att utskottet för närvarande bereder regeringens förslag i proposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m. jämte motioner. Utgångspunkten för detta arbete är att för väginvesteringar bör inriktningen främst vara mot ekonomisk tillväxt, ökad trafiksäkerhet och bättre miljö samt regional balans. Inriktningen för järnvägsinvesteringar bör i första hand vara mot ökad tillgänglighet och bättre miljö.
Trafikutskottet bedömer mot bakgrund av detta att regeringens förslag om särskilda underhållsåtgärder för länsvägar och länsjärnvägar är en lämpligt avvägd förstärkning. Genom den föreslagna medelsinriktningen möjliggörs en angelägen komplettering till den långsiktiga uppbyggnaden av det nationella transportnätet. Utskottet förutsätter att de av länsstyrelserna tidigare anmälda investeringsbehoven för länsjärnvägarna därmed kan tillgodoses i väsentliga delar.
Beträffande regeringens riktlinjer för medelsfördelningen mellan länen har utskottet inga erinringar. Utskottet menar vidare att med den arbetsfördelning som lagts fast bör det normalt inte ankomma på riksdagen att ta ställning till krav på underhållsåtgärder i skilda regionala delar av trafiksystemet. Riksdagens uppgift bör främst vara att ange de övergripande ramarna och riktlinjerna samt svara för att det finns en effektiv organisation och uppföljning av de resurser som avsätts till trafikens infrastruktur. Detta betyder också, enligt utskottet, att det i första hand bör ankomma på berörda länsstyrelser att bedöma förslag om att tillsätta utredningar för utbyggnader av länsjärnvägar.
Av detta följer att trafikutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi98(s) och Fi119(c). Utskottet anser vidare att medelsramens storlek är lämpligt avvägd, varför även motion Fi108(fp) avstyrks.
Finansutskottet avstyrker motionerna Fi98(s), Fi119(c) och Fi108 (fp) med hänvisning till vad trafikutskottet anfört. Utskottet tillstyrker därmed regeringens proposition i denna del.
Underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser
I motion Fi120 (s) föreslås att Vägverkets och Banverkets underhållsanslag förstärks utöver de angivna beloppen i budgetpropositionen 1992/93:100 bilaga7. För att ta igen eftersatt vägunderhåll föreslås att Vägverkets anslag för drift och underhåll av statliga vägar höjs med 3,5miljarder kronor till sammanlagt 9,1miljarder kronor (yrkande10). Banverkets anslag för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar föreslås höjas med 1,1miljarder kronor till ett totalt anslag på drygt 3,9miljarder kronor (yrkande12). Vidare föreslås att Luftfartsverket ges möjlighet att tidigarelägga underhållsinvesteringar för 1miljard kronor, där verket bör stå för 30% av kostnaden. Detta innebär att motionärerna föreslår att 700miljoner kronor bör föras upp på statsbudgeten som ett nytt anslag (yrkande11).
Trafikutskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att underhållsinsatser kan tidigareläggas bl.a. mot bakgrund av nuvarande lågkonjunktur. Utskottet menar att så även har skett och hänvisar till att riksdagen i juni och december 1992 anvisat totalt 3,7miljarder kronor för främst underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt i vägar och järnvägar. Vägverket och Banverket har därutöver givits möjlighet att överföra konstaterade besparingar från vissa investeringsprojekt till underhållsåtgärder. Trafikutskottet anger vidare att utskottet avser behandla underhållsanslagen till vägar och järnvägar för budgetåret 1993/94 senare i vår (1992/93:TU35).
Trafikutskottet erinrar också om att Luftfartsverket som affärsverk självständigt bestämmer underhållsinsatsernas storlek och inriktning. Verksamheten finansieras genom trafikavgifter. Utskottet menar att detta är en riktig ordning och är därför inte berett att införa underhållsanslag till Luftfartsverket. Trafikutskottet avstyrker därmed motion Fi120(s) yrkandena 10--12.
Finansutskottet instämmer i trafikutskottets bedömning och avstyrker motion Fi120(s) yrkandena10--12.
Statliga byggnadsprojekt
I bilaga 6 Finansdepartementet till kompletteringspropositionen finns upptaget ett anslag benämnt Vissa investeringar m.m. (avsnitt 6.1 s.44 och 45). I propositionen anförs att i rådande läge med hög arbetslöshet särskilt på byggarbetsmarknaden är det angeläget att kunna tidigarelägga statliga byggnadsarbeten. Dessa bör kunna avse såväl ny- och ombyggnader som olika typer av underhållsåtgärder. Mot denna bakgrund hemställer regeringen om riksdagens bemyndigande att besluta om utförande av byggnadsprojekt inom det statliga fastighetsförvaltningsområdet till en sammanlagd kostnad av 800000000 kr. För finansieringen föreslås riksdagen anvisa ett reservationsanslag på 800000000kr till Vissa investeringar m.m. I den utsträckning som bemyndigandet utnyttjas för byggnadsobjekt som lånefinansieras kommer anslaget inte att belastas.
Kulturutskottet konstaterar i sitt yttrande (1992/93:KrU14y) att det bör finnas goda möjligheter att genomföra angelägna projekt beträffande bl.a. restaurering och underhåll av kulturhistoriskt intressanta byggnader och ruiner samt att snabbt igångsätta andra statliga byggnadsarbeten inom kulturområdet. Många sådana projekt är arbetsintensiva och är därför av betydelse för sysselsättningen.
I likhet med kulturutskottet tillstyrker finansutskottet att det begärda bemyndigandet för regeringen ges och att ett anslag till Vissa investeringar m.m. anvisas i enlighet med propositionens förslag för att möjliggöra tidigareläggning av statliga byggnadsarbeten.
I motion Fi101 av Stina Eliasson (c) föreslås att det ur det föreslagna anslaget Vissa investeringar m.m. avsätts 50miljoner kronor för stöd till icke-statliga kulturlokaler.
Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande (1992/93:BoU9y) till finansutskottet att utskottet inte nu är berett att förorda insatser i enlighet med förslaget i motion Fi101 (c). I yttrandet framhålls emellertid att det får förutsättas att regeringen noga följer frågan om ytterligare insatser avseende icke-statliga kulturlokaler. Om sådana överväganden visar på behov av en ökning av beslutsramen bör regeringen underställa riksdagen ett sådant förslag. Bostadsutskottet erinrar i detta sammanhang också om att bidragsgivningen, av sysselsättningsskäl tillförts 20miljoner kronor för innevarande budgetår.
Med hänvisning till vad bostadsutskottet anfört avstyrker finansutskottet motion Fi101 (c).
Bidrag till samlingslokaler
I propositionen föreslås att i anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 skall ingå 50miljoner kronor för bidrag till allmänna samlingslokaler och 15miljoner för lokalbidrag till trossamfund.
I motion Fi109 (s) menar motionärerna att de arbetsmarknadspolitiska regler som knyts till det föreslagna extra stödet till de allmänna samlingslokalerna inte kommer att medverka till ökad sysselsättning eller till förbättringar av dessa lokaler. För att uppnå bästa effekt av de extra medlen föreslås att de i stället fördelas inom den befintliga objektskön och enligt de regler som i dag gäller för sådant stöd (yrkande 1). Enligt motionen är dessutom många mindre samlingslokalsanläggningar i behov av stöd för att bevara och vidmakthålla lokalens funktion och standard. För att ytterligare bidra till en snabb sysselsättningseffekt yrkar motionärerna därför på att 10miljoner kronor av anslaget skall få användas som ett engångsunderstöd för underhållsåtgärder upp till 1 miljon kronor per projekt, där den maximala bidragsnivån får uppgå till 80 % (yrkande2). Motionärerna yrkar vidare på att bidraget för handikappanpassning av samlingslokalsanläggningar höjs (yrkande3).
Bostadsutskottet menar i sitt yttrande att det inte finns underlag för bedömningen att den av regeringen föreslagna utformningen av det tillfälliga samlingslokalsstödet inte skulle leda till någon ökad sysselsättning. Den av regeringen förordade utformningen av bidraget ger enligt utskottet utrymme för stöd till ett större antal projekt än vad en tillämpning av de bidragsregler som motionärerna förordar medger. Utskottet menar därmed att det med fog kan hävdas att sysselsättningseffekten av regeringens förslag blir större. Bostadsutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker yrkandena 1 och 2 i motion Fi109.
Vidare delar bostadsutskottet motionärernas uppfattning om värdet av att göra allmänna samlingslokaler tillgängliga även för personer med funktionshinder. Med avseende på den vikt som samhället fäster vid att tillgängligheten i det befintliga lokalbeståndet ökar har bl.a. maximibeloppet för stöd till handikappanpassning av allmänna samlingslokaler höjts med 15000 kr till 165000 kr så sent som fr.o.m. innevarande budgetår. Med hänvisning till detta avstyrker bostadsutskottet yrkande3 i motion Fi109.
Kulturutskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna ökade medelsanvisningen för lokalbidrag till trossamfund.
Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning och tillstyrker att medel för bidrag till allmänna samlingslokaler samt lokalbidrag för trossamfund anvisas under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i enlighet med propositionen. Finansutskottet avstyrker därmed motion Fi109(s).
Näringspolitiska åtgärder
Näringspolitiskt program
I motion Fi121 av Birgitta Johansson m.fl. (s) förordas en aktiv näringspolitik för att åter få fart på hjulen i svenskt näringsliv. Ett genomgående tema i en sådan politik bör vara att stärka småföretagen, anför motionärerna. De föreslår att ett samlat näringspolitiskt program med ett Europaperspektiv skall utarbetas inom en kostnadsram på 500miljoner kronor.
En viktig utgångspunkt för programmet skulle vara att en samordning sker med EG:s näringspolitik. Sveriges näringsstruktur kan dock kräva nationella program på särskilda områden, anförs det. Det är angeläget att den svenska gruvindustrin bevaras. Staten borde således ta ett stort ansvar för att baskarteringen och prospekteringen fortlever. Det näringspolitiska programmet skulle som en andra utgångspunkt innehålla stöd och stimulansåtgärder för att små och medelstora företag skall kunna komma ut på Europamarknaden.
Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande (NU10y) till att riksdagen tidigare under våren 1993 på förslag av näringsutskottet har avslagit socialdemokratiska motioner med liknande krav. Utskottet (NU25) anförde att näringspolitiken bör ges en generell prägel och att selektiva insatser bör undvikas. Motionerna följdes upp i en socialdemokratisk reservation.
Enligt näringsutskottets mening bör inte heller den nu aktuella motionen föranleda något initiativ från riksdagens sida. Den näringspolitik som förordas i motionen -- innebärande bl.a. förslag om selektiva insatser på olika områden -- är enligt utskottets uppfattning ingen framkomlig väg för att komma till rätta med Sveriges ekonomiska problem. Det visar erfarenheterna av Socialdemokraternas regeringspolitik under 1980-talet. Det viktiga är i stället att fullfölja den ekonomiska politik som regeringen har startat och som bl.a. innebär att det allmänna näringslivsklimatet skall förbättras genom generella åtgärder. Med det sagda avstyrker alltså näringsutskottet motion Fi121(s).
Socialdemokraterna och företrädaren för Ny demokrati i näringsutskottet har lämnat avvikande meningar till näringsutskottets yttrande.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker motion Fi121(s). Av ställningstagandet följer enligt utskottets mening att riksdagen även bör avslå motion Fi92(s) yrkande 8 med utredningskrav om hur näringslivets investeringar kan främjas inom en ram av 10 miljarder kronor under åren 1993 och 1994.
Riskkapitalbolagen
Genom riksdagens beslut hösten 1992 (prop. 1992/93:41, bet. FiU3) kanaliseras 6500 miljoner kronor från löntagarfondsmedlen till två nyinrättade portföljförvaltningsbolag -- Förvaltnings AB Atle och Förvaltnings AB Bure -- och sex direktinvesterande riskkapitalbolag. Den nya verksamheten skall vara inriktad mot att förse små och medelstora företag med olika former av riskkapital och skall drivas på affärsmässiga grunder.
Frågor om riskkapitalbolagens verksamhet har tagits upp i tre motioner. I motion Fi92(s) sägs att staten måste ta ett stort ansvar för att förse särskilt de små och medelstora företagen med riskvilligt kapital. Där anförs vidare -- dock utan yrkande i saken -- att verksamheten i riskkapitalbolagen bör omprövas så att de små och medelstora företagen verkligen får tillgång till det kapital som de behöver för att expandera.
I motion Fi93 (nyd) hävdas att det riskkapitaltillskott som beslutades om i samband med avvecklingen av löntagarfondsmedlen ser ut att till största delen missbrukas för andra ändamål. Motionärerna föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen påtalar behovet av ändrade bolagsförhållanden och ägarförhållanden i både portföljförvaltningsbolagen och riskkapitalbolagen i syfte att ett "fortsatt missbruk" skall förhindras.
I motion Fi94 (v) erinras om att bl.a. Vänsterpartiet motsatte sig utskiftningen av löntagarfondsmedlen till riskkapitalbolagen. Motionärerna kritiserar de nya bolagens verksamhet och menar att dessa inte på något sätt uppfyllt de löften om riskkapitaltillskott som gavs i samband med beslutet om utskiftning. Tyvärr har våra värsta farhågor bekräftats, heter det i motionen.
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande (NU10y) till finansutskottet att riskkapitalbolagen har till uppgift att förse små och medelstora företag med riskkapital. Denna inriktning av verksamheten framgår såväl av bolagsordningar som av den proposition som låg till grund för beslutet om överföring av medel från löntagarfonderna till riskkapitalbolagen. I näringsutskottets yttrande (NU3y) till finansutskottet över denna proposition framhölls vikten av att riskkapitalbolagen styr sin verksamhet just mot de små och medelstora företagen. Med hänvisning härtill har under våren 1993 näringsutskottet avstyrkt och riksdagen avslagit en motion (c) med krav på att riskkapitalbolagen skall prioritera de små företagen (NU25).
Med hänsyn till problemen för många små och medelstora företag att få sin riskkapitalförsörjning tillgodosedd har riksdagen nyligen, efter initiativ av näringsutskottet, beslutat att de utvecklingsfonder som har svårigheter med att kunna tillhandahålla medel till små och medelstora företag kan beviljas anstånd till december 1994 med de inbetalningar till staten som enligt tidigare beslut skulle ha gjorts under år 1993.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet -- och på basis av lämnade redovisningar från bolagen -- har de sex riskkapitalbolagen fram till i början av maj 1993 fattat beslut om totalt 44 investeringar till ett sammanlagt värde av ca 185 miljoner kronor. För närvarande är ett motsvarande antal ärenden under beredning. Huvuddelen av de förfrågningar med begäran om kapitaltillskott som bolagen fått har dock avböjts. Bolagen har för närvarande totalt 19 anställda men väntas inom tre månader öka antalet till ca 25.
Beslutet om överföring av löntagarfondsmedel till riskkapitalbolagen har, som tidigare nämnts, till syfte att främja de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning. Ombildningen av Industrifonden och uppskovet med utvecklingsfondernas inbetalningar av medel till staten har också förstärkt möjligheterna till finansiering av främst småföretagens verksamhet.
Portföljförvaltningsbolagen och riskkapitalbolagen har verkat endast under en kortare period. Enligt näringsutskottets uppfattning är det för tidigt att redan nu utvärdera deras verksamhet. Utskottet vill dock -- liksom tidigare -- betona det angelägna i att riskkapitalbolagen, i enlighet med sina bolagsordningar, styr sin verksamhet mot de små och medelstora företagen.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet de nu berörda yrkandena i motionerna Fi93 (nyd) och Fi94(v).
Socialdemokraterna och företrädaren för Ny demokrati i näringsutskottet har lämnat avvikande meningar till näringsutskottets yttrande i denna del. Även Vänsterpartiet har lämnat en meningsyttring i frågan.
Finansutskottet har inte någon annan uppfattning än näringsutskottet och avstyrker därmed motionerna Fi93 (nyd) yrkande 42 och Fi94(v) yrkande18.
AP-fondens placeringsrätt
Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) bör ges rätt att placera ytterligare 10 miljarder kronor i aktier, anförs det i motion Fi92(s). Därigenom skulle utbudet av riskkapital öka. Motionärerna säger sig vara beredda att överväga nya former för den utökade placeringsrätten i syfte att skapa en bred uppslutning kring verksamheten.
Första--tredje fondstyrelserna skall enligt vad som stadgas i reglementet för Allmänna pensionsfonden placera sina medel i första hand på obligations- och penningmarknaden. Fjärde och femte fondstyrelserna placerar sina medel huvudsakligen på aktiemarknaden. Till vardera fonden får överföras högst 1% av det sammanlagda anskaffningsvärdet på de tillgångar som förvaltas av första--tredje fondstyrelserna. Sammantaget för de båda förstnämnda fondstyrelserna uppgick detta belopp vid utgången av år 1992 till 8,8 miljarder kronor. Härav hade 7,2 miljarder kronor utnyttjats vid årsskiftet. Marknadsvärdet på deras innehav av börsnoterade svenska aktier var vid samma tidpunkt 22,4 miljarder kronor, vilket motsvarade 4% av börsvärdet.
Regeringen har i en proposition (prop. 1992/93:206) föreslagit att placeringsbestämmelserna för första--tredje fondstyrelserna skall förenklas inom ramen för nuvarande regler. Näringsutskottet tillstyrkte den 13maj 1993 (NU31) regeringens förslag.
Näringsutskottet behandlade tidigare i vår (NU25) en socialdemokratisk motion som väcktes under allmänna motionstiden med samma yrkande som det nu aktuella. Utskottet intog en principiellt avvisande hållning till yrkandet och anförde att statens roll bör vara att främja det enskilda företagandet genom att skapa stabila spelregler. De bästa förutsättningarna för en väl fungerande ekonomi uppnås genom ett enskilt ägt och decentraliserat näringsliv, fortsatte utskottet. Motionen fick stöd i en reservation (s) och i en meningsyttring (v). Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag och avslog motionen.
Näringsutskottet har därefter, den 13maj 1993, med liknande ställningstaganden från de olika partiföreträdarna i utskottet, återigen avstyrkt en socialdemokratisk motion av samma innebörd som den nu aktuella som har väckts med anledning av proposition 1992/93:206.
Näringsutskottet vidhåller i yttrandet (NU10y) sin uppfattning och avstyrker även det här berörda yrkandet i motion Fi92(s).
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker motion Fi92(s) yrkande9.
Stöd till uppfinnare och innovatörer
I ett skede när det krävs åtgärder som kan främja den industriella tillväxten, sägs det i motion Fi93 (nyd), måste bättre förutsättningar skapas för uppfinnare och innovatörer. Motionärerna föreslår därför att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall påtala vikten av att sådana förbättringar snabbt kommer till stånd.
Näringsutskottet har tidigare under våren 1993 i ett betänkande om vissa näringspolitiska frågor (NU25) behandlat ett stort antal motioner med krav på ökat stöd till uppfinnare och innovatörer. Härvid lämnades en redogörelse (s.20f.), till vilken nu hänvisas, över vilket finansiellt stöd som staten tillhandahåller till företag i olika utvecklingsskeden. Näringsutskottet instämde i kravet i flera av de aktuella motionerna på att regeringen på ett mer aktivt och direkt sätt bör pröva olika möjligheter att i ökad omfattning stödja uppfinnare och innovatörer. På förslag av utskottet beslutade riksdagen att hemställa att regeringen omgående utreder och lägger fram förslag till åtgärder med detta syfte. I en socialdemokratisk reservation föreslogs att ytterligare medel skulle anslås till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) för samma ändamål. En liknande uppfattning fördes fram av Vänsterpartiets representant i utskottet.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet pågår nu arbetet med att utforma direktiven till den av riksdagen begärda utredningen.
Med hänvisning till riksdagens nyligen gjorda uttalande i frågan om stödet till uppfinnare och innovatörer avstyrker näringsutskottet motion Fi93 (nyd) i nu aktuell del.
Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att det är angeläget att regeringen omgående utreder och lägger fram förslag till åtgärder om hur man på ett mer aktivt och direkt sätt kan stödja uppfinnare och innovatörer. Några åtgärder med anledning av motion Fi93 (nyd) yrkande 49 utöver de som näringsutskottet och riksdagen förordat torde därför inte erfordras. Yrkandet avstyrks därmed.
Exportkreditgarantier
Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av garantier främja svensk export. EKN:s garanti utgör en försäkring som skyddar företag mot förluster av vissa slag vid exportaffärer eller investeringar i utlandet.
På förslag av regeringen har riksdagen i april 1993 (prop. 1992/93:100 bil.4, bet. NU23) fastställt den totala ramen för exportkreditgarantier för nästa budgetår till 70 miljarder kronor. Genom riksdagens beslut avslogs bl.a. en motion (nyd) med krav på att en total ram på 100 miljarder kronor skulle fastställas. Näringsutskottet konstaterade att deprecieringen av den svenska kronan kunde innebära behov av ökade garantiramar. Emellertid utgick utskottet från att regeringen i sådant fall skulle återkomma till riksdagen i frågan. Motionen följdes upp av Ny demokratis företrädare i utskottet.
I motion Fi93 (nyd) framställs åter krav på att garantiramen skall höjas till 100miljarder kronor. Motionärerna anser att en sådan höjning är motiverad med hänsyn till den ökande exporten som en följd av beslutet att låta den svenska kronan flyta. I motionen begärs också att bl.a. exportkreditgarantierna i högre grad än tidigare skall kanaliseras till småföretagen.
Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande (NU10y) till riksdagens behandling av frågan om exportkreditgarantiramens storlek i april 1993 och avstyrker det nu berörda yrkandet i motion Fi93 (nyd). Även det andra aktuella kravet i denna motion om styrning av garantierna till småföretagen avstyrks. Enligt uppgift från Exportkreditnämnden finns det inga bestämmelser eller andra regler som begränsar lämnandet av exportkreditgarantier till små företag. Ansökningar från företag om exportkreditgarantier prövas oberoende av företagens storlek.
Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att motion Fi93 (nyd) yrkandena 45--48 bör avslås av riksdagen.
Utbildningssatsningar
I proposition 150 bil. 7 föreslår regeringen ökade satsningar inom utbildningsväsendet som ett led i den ekonomiska politiken. Satsningarna motiveras av flera skäl.
Den ekonomiska krisen bottnar inte enbart i internationella förhållanden utan även i strukturella brister i det svenska samhället. Det är väsentligt att klara den kunskapsmässiga omstruktureringen. Utbildningsväsendet har här en väsentlig uppgift i att möta dessa brister. Arbetskraftens kompetens måste höjas successivt för att underlätta strukturomvandlingen samt för att bidra till en hög tillväxt. Förmågan att tillvarata och utveckla människornas kunskap och kompetens är avgörande för landets konkurrenskraft. Det behövs, enligt propositionen, ökade utbildningssatsningar främst inom naturvetenskap och teknik, språk och informationsbehandling.
Satsningar inom utbildningsväsendet bereder också väg för en bättre fungerande arbetsmarknad. Genom utbildnings- och kompetenshöjande åtgärder blir de som berörs bättre förberedda för att möta arbetsmarknadens krav. När högkonjunkturen kommer är det av stor vikt att undvika överhettningstendenser då efterfrågan på arbetskraft tar fart. Detta kan bl.a. åstadkommas genom att arbetskraften är väl utbildad.
Enligt propositionen utgör utbildningssatsningar inom det reguljära utbildningsväsendet ett komplement till arbetsmarknadspolitiken i det påfrestande läge som uppkommit på arbetsmarknaden. När det gäller utbildning bör en ordinarie utbildningsplats prioriteras framför arbetsmarknadsutbildning eller annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är framför allt viktigt att ungdomarna går till det reguljära utbildningsväsendet för att de skall få en stabil och väldokumenterad utbildningsbakgrund.
I propositionen påpekas också att utbildningssatsningar fyller en långsiktigt betydelsefull funktion, vilket är viktigt att framhålla i en tid då utbildningsväsendet också bidrar till att mer kortsiktigt hålla nere den öppna arbetslösheten.
Även i proposition 1992/93:194 (Särskilt statsbidrag till kommuner för ytterligare platser i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår), som tillsammans med motionerna Ub155 (-) och Ub156 (s) överlämnats till finansutskottet från utbildningsutskottet för fortsatt beredning, föreslås utbildningssatsningar.
En rad motioner har väckts med anledning av såväl kompletteringspropositionen som proposition 194.
Det offentliga skolväsendet
I proposition 194 föreslår regeringen bl.a. att riksdagen skall anvisa medel för utbildning i gymnasieskolan av ytterligare 11 000 elever under nästa budgetår. Kommunerna bör enligt förslaget ges möjlighet att öka antalet platser för ett tredje gymnasieår. För detta ändamål föreslås i proposition 194 att 330 miljoner kronor anvisas under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen.
I motion Ub156 (s), yrkandena 2 och 4, föreslås att 1,5 miljarder kronor skall anslås nästa budgetår för att kommunerna skall beredas möjlighet att anordna utbildning i form av det tredje gymnasieåret för 50 000 ungdomar i åldern 18--24 år.
I kompletteringspropositionen återkommer regeringen med förslag om att anvisa 29 000 platser i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår utöver de 11 000 platser som tidigare föreslagits. Vidare föreslår regeringen 33 000 extra platser inom kommunal vuxenutbildning (komvux). Kostnaderna för dessa satsningar beräknas uppgå till 870 miljoner kronor resp. 752010000 kr och bör belasta anslaget B 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala offentliga skolväsendet.
I motion Fi97 (m) begärs att en mindre del av de nya platserna till komvux bör få disponeras för utbildning vid Statens skolor för vuxna (SSV).
Det under allmänna motionstiden väckta förslaget i motion Fi212 (v), yrkande 13, att anvisa 75 miljoner kronor för fler utbildningsplatser i gymnasieskolan än vad regeringen föreslog i budgetpropositionen har inte behandlats av riksdagen tidigare och tas därför upp i detta sammanhang.
Utbildningsutskottet ställer sig i sitt yttrande (UbU6y) bakom regeringens förslag i kompletteringspropositionen att ytterligare medel skall tillföras kommunerna i syfte att anordna utbildning för ungdomar som annars skulle riskera att gå ut i arbetslöshet. Utskottet utgår från att i första hand ungdomar under 20 år kommer att utnyttja möjligheten att gå ett tredje avslutande år i gymnasieskolan. Det är dock inget som hindrar att även en elev som sent påbörjat sina studier i gymnasieskolan eller en ung person som förvärvsarbetat några år efter avslutad tvåårig utbildning och som följaktligen nu är över 20 år får samma möjlighet att genomgå ett tredje gymnasieår. I en avvikande mening har de socialdemokratiska företrädarna föreslagit en alternativ text beträffande utskottets ställningstagande i denna del.
När det gäller SSV förordar utskottet att statens skolor för vuxna i Härnösand och Norrköping ges möjlighet att hos Skolverket begära extra medel för att anordna ytterligare utbildning på distans om behov föreligger.
Utbildningsutskottet föreslår sammanfattningsvis att finansutskottet tillstyrker att riksdagen med ändring av tidigare beslut (prop. 1992/93:100, bet. UbU8, rskr. 207) med bifall till proposition 150 bilaga 7 yrkande 1 och motion Fi97 (m), med anledning av proposition 194 yrkande 1 och motion Ub156 (s) yrkandena 2 och 4 för budgetåret 1993/94 till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet anvisar 1994849000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utbildningsutskottet anfört om SSV.
Finansutskottet biträder utbildningsutskottets yttrande. Eftersom yrkande 13 i motion Fi212 (v) därmed i stort är tillgodosett avstyrker utskottet det.
Bemyndigande att utöka antalet gymnasieplatser
I proposition 194 begärs (yrkande 4) ett bemyndigande för regeringen att under budgetåret 1993/94 vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår utöver de 11 000 platser för vilka medel begärs.
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande att regeringen vid beräkningen av anslagsbeloppet i proposition 194 utgått från 11 000 helårsplatser. Regeringens förslag i kompletteringspropositionen om medel för ytterligare 29 000 platser för ett tredje år i gymnasieskolan innebär, om riksdagen beslutar i enlighet med förslagen, att 40 000 ungdomar kommer att kunna erbjudas ett tredje utbildningsår i gymnasieskolan nästa budgetår. Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet biträder propositionen i denna del.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än utbildningsutskottet. Utskottet tillstyrker att riksdagen med anledning av proposition 194 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår.
Gymnasieplatser budgetåret 1994/95
I motion Ub156 (s), yrkande 3, anförs att en satsning behövs på ett tredje gymnasieår även budgetåret 1994/95. I utbildningsutskottets yttrande hänvisas till att riksdagen nyligen har avslagit ett liknande yrkande (bet. 1992/93:UbU8, rskr. 207). Utskottet utgick vid det tillfället från att regeringen kommer att bevaka denna fråga och återkomma till riksdagen i nästa års budgetproposition. Med samma motivering bör, föreslår utbildningsutskottet, finansutskottet avstyrka motionen i denna del.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och avstyrker därmed motion Ub156 (s) yrkande 3.
Läromedel åt synskadade elever
I motion Fi99 (s) begärs att riksdagen gör ett tillkännagivande om behovet av ytterligare medel för Statens institut för handikappade elever (SIH). Enligt motionären behöver SIH ytterligare minst 3,5 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 för att synskadade elever skall ha tillgång till böcker och andra läromedel. Finansiering bör ske genom omdisponeringar inom Utbildningsdepartementets område.
I sitt yttrande (UbU6y) hänvisar utbildningsutskottet till sitt betänkande 1992/93:UbU9 där ett liknande motionsyrkande behandlades. Utbildningsutskottet erfor vid detta tillfälle att frågan om ytterligare medel för SIH hade tagits upp inom Utbildningsdepartementet i syfte att förbättra läromedelssituationen för synskadade. Med hänvisning härtill finner utskottet att syftet i motionen i stort är tillgodosett, varför finansutskottet bör avstyrka den.
Finansutskottet avstyrker i likhet med utbildningsutskottet motion Fi99 (s).
Anslagstyp för anslaget B 3
Enligt motion Fi100 (c) bör anslagsbeteckningen för anslaget B 3. Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp ändras från reservationsanslag till förslagsanslag i syfte att tillgodose behovet av läromedel för synskadade elever.
Även i denna fråga hänvisar utbildningsutskottet (UbU6y) till tidigare behandling av frågan i betänkandet 1992/93:UbU9. Utskottet förutsatte att anslagstypen lämpligen borde övervägas i samband med frågan om kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna för läromedel för handikappade elever. Med samma motivering anser utbildningsutskottet att finansutskottet bör avstyrka motionen.
Finansutskottet vill med anledning av motionen anföra följande. Motionären har sannolikt misstolkat innebörden av anslagstypen förslagsanslag. Förslagsanslag kan överskridas av regeringen om detta föranleds av exempelvis pris- eller löneutveckling på området. Det ger däremot inte regeringen eller berörd myndighet möjlighet att öka anslagen utan riksdagens medgivande utöver den av riksdagen angivna ambitionsnivån. Finansutskottet anser i likhet med utbildningsutskottet att motion Fi100 (c) bör avslås av riksdagen.
Folkbildningen
Mot bakgrund av det kärva arbetsmarknadsläget föreslår regeringen i kompletteringspropositionen (bil. 7, s. 4) att 10 000 extra platser anordnas inom folkhögskolan för nästa budgetår. Kostnaden för dessa platser beräknas till 438 920 000 kr. Beträffande inriktningen av insatserna anför föredragande statsrådet att folkhögskolan och bildningsförbunden har goda förutsättningar att göra insatser för att bl.a. förbättra språkkunskaperna i landet (s. 2--3). Vidare föreslår regeringen att ytterligare 100 000 000 kr skall anvisas som särskilt bidrag för arbetsmarknadsanpassad utbildning inom folkhögskolan och studieförbunden. Medlen för budgetåret 1993/94 bör tillföras anslaget B 9 Bidrag till folkbildningen och platserna fördelas mellan utbildningsanordnarna av Folkbildningsrådet.
I motion Fi120 (s) framhålls att folkbildningen har en mycket viktig uppgift att fylla när det gäller insatser för arbetslösa. Detta gäller i synnerhet för utbildning av arbetslösa som saknar utbildning utöver folkskola eller grundskola. Motionärerna föreslår därför (yrkande 13) att 100 miljoner kronor satsas utöver vad regeringen föreslagit, vilket kan ge upp till 3 000 årsstudieplatser.
Kulturutskottet förordar i sitt yttrande (KrU4y) regeringens förslag. Utskottet är övertygat om att folkbildningen kommer att kunna uppfylla förväntningarna på snabbt utbyggd utbildning i enlighet med regeringens förslag. Däremot avstyrks yrkande 13 i motion Fi120 (s). De socialdemokratiska ledamöterna i kulturutskottet har anmält en avvikande mening vari motionen tillstyrks.
Finansutskottet delar kulturutskottets uppfattning och tillstyrker därmed propositionen i denna del och avstyrker motion Fi120 (s) yrkande 13.
Grundläggande högskoleutbildning
I kompletteringspropositionen (bil. 7, yrkande 3) föreslår regeringen att antalet utbildningsplatser i grundläggande högskoleutbildning ökas med 1500 fr.o.m. nästa budgetår. Ökningen bör i huvudsak komma i fråga inom distansutbildningen. Vidare föreslår regeringen platser för 1500 helårsstudenter på s.k. behörighetsgivande förutbildning vid universiteten och högskolorna. För satsningarna beräknar regeringen ett medelsbehov som exkl. studiemedelskostnader uppgår till 112,5 miljoner kronor, vilket belopp bör anvisas under anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. I beloppet är inräknat 3,5 miljoner kronor som regeringen avser att ställa till Verkets för högskoleservice förfogande för information till stöd för rekrytering till basåret och för insatser i det långsiktiga arbetet med att generellt stödja och stimulera ungdomars intresse för tekniska och naturvetenskapliga studier och för yrkesverksamhet med sådan inriktning.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi120 (s) yrkande 14 en större ökning av medlen för grundläggande högskoleutbildning än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att medel bör anvisas för ytterligare 5 000 helårsstudenter fr.o.m. budgetårets början och därutöver ytterligare 5 000 fr.o.m. vårterminen 1994. De föreslår att 158 miljoner kronor anvisas utöver regeringens förslag.
I motion Fi102 (fp) anförs att regeringens förslag om behörighetsgivande förutbildning är bra. Motionärerna föreslår att en allmän satsning på teknikämnet bör följas upp och förverkligas (yrkande 1) samt att teknikstugan i Alingsås i tillämpliga delar kan stå modell för en sådan tekniksatsning (yrkande 2).
Beträffande motion Fi102 (fp) hänvisar utbildningsutskottet i sitt yttrande (UbU6y) till tidigare behandling av en annan motion i ämnet (mot. 1992/93:UbU519, bet. UbU21 s. 8). Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att i förevarande sammanhang göra något särskilt uttalande om Alingsåsmodellen. Enligt utbildningsutskottet bör därför finansutskottet avslå motionen.
Vad beträffar ökat antal helårsstudenter i grundläggande högskoleutbildning delar utbildningsutskottet i sitt yttrande regeringens bedömning att det inte är möjligt att med upprätthållande av kvalitetskraven nu ytterligare öka kapaciteten inom traditionell högskoleutbildning. Vidare hänvisar utskottet till det nya resurstilldelningssystemet som ger universiteten och högskolorna incitament att ta in så många studenter som möjligt inom ramen för de medel som redan anvisats för nästa budgetår.
Med hänsyn tagen till att utbildningsutskottet tidigare föreslagit en viss förändring av här aktuellt anslag (UbU14) förordar utskottet att finansutskottet bör föreslå riksdagen att avslå motion Fi120 (s) yrkande 14 och att med bifall till regeringens förslag i förevarande proposition till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94 anvisa 112 500 000 kr utöver vad utbildningsutskottet föreslagit i betänkande 1992/93:UbU14. I en avvikande mening förordar de socialdemokratiska företrädarna att motionen bifalls.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och tillstyrker därmed förslaget i propositionen och avstyrker motion Fi102 (fp) och Fi120 (s) yrkande 14.
Studiestöd
För de föreslagna extra platserna inom skolväsendet, folkbildningen och den högre utbildning som utskottet redovisat i föregående avsnitt, föreslår regeringen i kompletteringspropositionen (bil. 7, yrkandena 1--5 och 7--10) att totalt 3 239,4 miljoner kronor anvisas för ett utökat studiestöd. Kostnaderna belastar anslaget Centrala studiestödsnämnden m.m. (CSN) med ytterligare 11 miljoner kronor, anslaget Studiehjälp m.m. med ytterligare 191,4 miljoner kronor, anslaget Studiemedel m.m. med ytterligare 259,1 miljoner kronor och anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med ytterligare 2 788,9 miljoner kronor. Regeringen har tidigare föreslagit i proposition 194, vilken utbildningsutskottet har överlåtit till finansutskottet för beredning, att till Studiehjälp m.m. skall anvisas 72,6 miljoner kronor utöver vad som föreslogs i budgetpropositionen.
Vidare föreslår regeringen (bil. 7, yrkande 6) vissa ändringar i lagen om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). Sålunda föreslås att SVUXA skall kunna utges till den som under kalenderåret fyller 21 år eller är äldre, i stället för som för närvarande 25 år, och att kravet på tidigare förvärvsarbete sänks från fyra till tre år. Även kravet på att den arbetslöse skall vara med i en arbetslöshetskassa föreslås slopat.
Med anledning av de båda propositionerna har olika förslag väckts beträffande studiestöden i två socialdemokratiska motioner (Ub156 och Fi120).
I motion Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) framhåller motionärerna att högskolans utbyggnad bör påskyndas och att antalet platser vid högskolorna bör ökas med 5 000 vid höstterminen 1993 och 5 000 vid vårterminen 1994. I motionen anförs att de i propositionen beräknade kostnaderna för ett utökat studiestöd för de föreslagna extra platserna inom skolväsendet, folkbildningen och den högre utbildningen förutsätter att samtliga dessa studerande är berättigade till särskilt vuxenstudiestöd. Motionärerna bedömer att sammansättningen av de studerande är annorlunda än vad regeringen förutsatt och anför att enligt deras beräkningar de totala kostnaderna för studiestöd uppgår till 2 970 miljoner kronor. Mot bakgrund av förslagen i motionen föreslår motionärerna i yrkande 15 att riksdagen till anslaget F 3. Studiehjälp m.m. anvisar 39000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit och i yrkande 16 att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit beträffande anslaget F 4. Studiemedel m.m. anslår ytterligare 145905000 kr. I yrkande 17 begärs att riksdagen beträffande anslaget F 5. Vuxenstudiestöd m.m. anvisar 41935000 kr mindre än vad regeringen föreslagit.
I yrkande 18 i samma motion begärs att riksdagen beslutar att villkoren för rätt till det särskilda vuxenstudiestödet (SVUXA) under en försöksperiod ändras så att möjligheter skapas att inom systemet erhålla ersättning på alla studienivåer samt även möjlighet att påbörja och avsluta längre utbildningar.
I den i anslutning till proposition 1992/93:194 väckta motionen Ub156 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) berörs i yrkandena 5--8 samma frågor som i motionen ovan.
Socialförsäkringsutskottet anser i sitt yttrande (SfU4y) inte att vad som anförts i motion Fi120 (s) i denna del ger tillräcklig grund för att frångå regeringens bedömning att det huvudsakligen kommer att vara personer som är arbetslösa eller ungdomar som har avslutat sin skolgång utan att få ett arbete som kommer att ta de nya utbildningsplatserna i anspråk. Finansutskottet bör därför avstyrka motion Fi120 (s) yrkandena 15--17 och Ub156 (s) yrkandena 5--7. Vad avser användningen av stöden förutsätter utskottet att regeringen och berörda myndigheter i tillämpningsföreskrifter m.m. strävar efter att stöden kan användas så flexibelt som möjligt inom ramen för lagstiftningen. I den mån yrkandena 18 i motion Fi120 (s) och 8 i motion Ub156 (s) inte tillgodoses med detta bör finansutskottet avstyrka bifall även till dessa motionsyrkanden. Med hänvisning härtill föreslår socialförsäkringsutskottet att finansutskottet tillstyrker regeringens lagförslag och förslag till medelsanvisning. I en avvikande mening förordar de socialdemokratiska företrädarna den medelsfördelning som föreslagits i motion Fi120 (s). De anser även att ett tillkännagivande bör göras beträffande SVUXA i enlighet med förslagen i motion Fi120 (s). Även utbildningsutskottet har yttrat sig över studiestöden (UbU6y) med anledning av proposition 1992/93:194 och motion Ub156 (s). Utbildningsutskottet biträder propositionens förslag och föreslår avslag på motionen i berörd del.
Även finansutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi120 (s) yrkandena 15--18 och Ub156 (s) yrkandena 5--8.
Socialförsäkringsfrågor
Samlad redovisning av åtgärder inom socialförsäkringen
I motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) kritiserar motionärerna regeringens förslag till program för besparingar under de kommande fem åren. Motionärerna är kritiska mot regeringens olika åtgärder inom socialförsäkringsområdet som enligt dem är på väg att ge splittrade och godtyckliga nivåer för olika försäkringar, och de anser att det nu är dags att göra en samlad bedömning av de åtgärder som vidtagits eller planeras för att säkerställa att åtgärderna uppfyller krav på rationalitet och trygghet för individen. I yrkande 17 begärs ett tillkännagivande härom.
Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt yttrande (SfU4y) önskvärdheten av att man strävar efter att åstadkomma så enhetliga nivåer som möjligt inom socialförsäkringssystemet. Utskottet vill dock erinra om att den splittrade bilden när det gäller nivåer inom sjukförsäkringen och angränsande försäkringsgrenar har uppstått som en följd av de beslut som fattats vid innevarande riksmöte, och vilka till en del ännu inte börjat tillämpas. Dessa beslut är vad gäller sjukförsäkringen en följd av de olika besparingsförslag som överenskoms mellan Socialdemokraterna och regeringen vid den s.k. krisuppgörelsen. Utskottet hade gärna sett att besluten hade präglats av mer långsiktighet och bättre analyserade konsekvenser ur ekonomisk och administrativ synpunkt samt ur rättvisesynpunkt. Utskottet finner att det kommer att bli en angelägen uppgift för den i betänkande 1992/93:SfU17 omnämnda beredningen med uppgift att utforma en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna att analysera effekterna av de ändringar som gjorts i dessa försäkringar och till dem knutna andra ersättningsformer och konstruera ett nytt system som präglas av rationalitet och trygghet för individen. Något särskilt tillkännagivande härom med anledning av motion Fi92 (s) yrkande 17 anser utskottet inte påkallat. Socialdemokraternas företrädare har på denna punkt anmält avvikande mening till socialförsäkringsutskottets yttrande.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets bedömning och avstyrker yrkande 17 i motion Fi92 (s).
Reformerad sjukförsäkring
I motion Fi92 (s) yrkande 11 begär motionärerna ett tillkännagivande om att det i en reformerad sjukförsäkring skall finnas ett starkare samband mellan lönebildning och inkomsttrygghet och att den försäkringsmässiga utformningen av försäkringen skall förstärkas genom en ny finansiering med egenavgifter. Motionärerna erinrar om att i år har första steget tagits i en reformering av sjukförsäkringen med inriktning på att nuvarande arbetsgivaravgifter till denna successivt ersätts med egenavgifter som betalas av löntagarna själva. Motionärerna framför i detta sammanhang även förslag beträffande sjukförsäkringsavgifterna vilka tidigare har behandlats av utskottet under avsnittet om arbetsmarknadspolitiken.
Socialförsäkringsutskottet hänvisar i sitt yttrande (SfU4y) till att regeringen utfärdat direktiv för en beredning med uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för lagfästa försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada. I avvaktan på beredningens arbete avstyrker socialförsäkringsutskottet motion Fi92 (s) yrkande 11.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning och avstyrker därmed motion Fi92 (s) yrkande 11.
Ersättningsnivåer inom socialförsäkringsområdet
I motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs i yrkande 4 ett tillkännagivande om enhetliga ersättningsnivåer vid frånvaro från arbetet. De områden som omnämns i motionen och som berör socialförsäkringsutskottets beredningsområde är sjukdom, arbetsskada, föräldrapenning vid tillfällig vård av barn och smittbärarpeng. I samma motions yrkande 3 föreslås förändringar inom arbetsskadeförsäkringen. Bl.a. föreslås att bevisregeln skärps, att reglerna ändras för livränteberäkning så att livräntorna bättre svarar mot normal och skälig inkomst samt att försäkringen privatiseras.
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Fi94 yrkande 15 att riksdagen beslutar sänka taket i sjukförsäkringen till 5,5 basbelopp.
Margareta Winberg m.fl. (s) framför i motion Fi122 sin oro över att regeringen har aviserat ett vårdnadsbidrag under innevarande mandatperiod samtidigt med neddragningar i föräldraförsäkringen. I motionen framförs argument mot en sådan handlingslinje, och motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om föräldraförsäkringen.
Socialförsäkringsutskottet (1992/93:SfU4y) ställer sig i princip bakom regeringens förslag till saneringsprogram för de offentliga utgifterna i de delar som berör utskottets område men avstår från att närmare gå in på de olika delarna i programmet med hänsyn till avsaknaden av konkreta förslag.
Som närmare behandlats i socialförsäkringsutskottets nyligen avgivna betänkande 1992/93:SfU17 har regeringen utfärdat direktiv för en beredning med uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för lagfästa försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada. Utskottet har med hänvisning till denna beredning avslagit olika motionsyrkanden om den framtida utformningen av försäkringarna i fråga, och utskottet anser att finansutskottet inte bör gå in i en närmare prövning av utformningen av försäkringarna eller dem näraliggande försäkringsersättningar såsom tillfällig föräldrapenning, närståendepenning eller smittbärarpenning utan avstyrka bifall till motionerna Fi93 (nyd) yrkandena 3 och 4 och Fi94 (v) yrkande 15.
Finansutskottet avstyrker mot denna bakgrund motionerna Fi93 (nyd) yrkandena 3 och 4 och Fi94 (v) yrkande 15. Även motion Fi122 (s), som socialförsäkringsutskottet inte yttrat sig över, avstyrks eftersom förslag om förändringar i föräldraförsäkringen och införande av vårdnadsbidrag inte föreligger till behandling för närvarande.
Höjning av pensionstillskott
I motion Fi94 (v) yrkande 4 begärs att pensionstillskottet skall höjas från nuvarande 55,5 % av basbeloppet, sedan detta reducerats med 2%, till 70 % av basbeloppet.
Socialförsäkringsutskottet hänvisar i sitt yttrande till sitt av riksdagen nyligen godkända betänkande 1992/93:SfU14. I detta avstyrker utskottet ett motsvarande yrkande om höjning av pensionstillskotten med hänvisning till att det i rådande svåra statsfinansiella läge saknas möjlighet att ytterligare öka statens utgifter. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionen.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och avstyrker motion Fi94 (v) yrkande 4.
Bidrag för vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
I kompletteringspropositionen (bil. 4, avsnitt 1, moment 1) föreslår regeringen riktlinjer för ändringar i systemet med ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m den 1 januari 1994. Förslaget innebär att sjukvårdshuvudmännen ges det direkta kostnadsansvaret för och övertar administrationen av ersättningen till försäkringsanslutna privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster från försäkringskassorna. Regeringen avser att återkomma senare med ett mer detaljerat förslag om hur förändringen skall genomföras, om vilken reglering som krävs för detta samt hur en effektiv kostnadskontroll skall kunna åstadkommas. Vidare föreslås en utgiftsram på totalt 2 703 miljoner kronor för år 1994 för bidrag till vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen.
I två motioner, motion Fi96 av Leif Bergdahl och Arne Jansson (nyd) och motion Fi110 av Johan Brohult (-), motsätter sig motionärerna att sjukvårdshuvudmännen övertar kostnadsansvaret för och administrationen av ersättningar till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. I motion Fi96 (nyd) framhålls att förslaget innebär att landstingens makt ökar och befästs, och motionärerna anser att det, mot bakgrund av HSU 2000:s utredningsarbete, finns starka skäl att inte låsa fast utvecklingen till landstingsmodellen. I motion Fi110 (-) begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör avvakta resultatet av utredningens arbete innan man beslutar om ersättningssystem för den privata sjukvården.
Socialförsäkringsutskottet hänvisar i sitt yttrande till sitt nyligen avlämnade yttrande 1992/93:SfU5y till socialutskottet över proposition 1992/93:160 om husläkare m.m. I detta tillstyrker utskottet bifall till propositionen. Utskottet kan i det nu förevarande ärendet, liksom föredragande statsrådet, konstatera att landstingen redan i dag reellt har det finansiella ansvaret för de privata försäkringsanslutna vårdgivarna. Utskottet anser därför att det föreliggande förslaget är konsekvent i förhållande till det förslag om finansiering av husläkarnas verksamhet som utskottet tillstyrkt. Utskottet har i sitt förenämnda yttrande till socialutskottet närmare redogjort för direktiven till HSU 2000 och därvid framhållit att ett beslut om ett husläkarsystem inte får vara ett hinder för HSU 2000 att arbeta enligt de direktiv som utredningen fått om att förutsättningslöst pröva vilken organisations- och finansieringsmodell som kan vara bäst för hälso- och sjukvården. Föredragande statsrådet har framhållit att vad han föreslagit beträffande finansiering och administration av privata läkares och sjukgymnasters ersättningar inte får vara något hinder för utredningens överväganden och förslag. Utskottet kan under denna förutsättning tillstyrka bifall till kompletteringspropositionen i nu behandlad del, varför utskottet avstyrker bifall till motionerna Fi96 (nyd) och Fi110 (-). Avvikande meningar har i denna del av socialförsäkringsutskottets yttrande lämnats av företrädarna för Socialdemokraterna, Moderata samlingspartiet och Ny demokrati där man anför sina resp. principiella ståndpunkter.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet och tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi96 (nyd) och Fi110 (-).
Bidrag till sjukförsäkringen
Riksdagen har i enlighet med förslag i budgetpropositionen beräknat de totala kostnaderna för sjukförsäkringen under nästa budgetår till 30991 miljoner kronor. Under anslaget C 1 under femte huvudtiteln har medel till Bidrag till sjukförsäkringen anvisats med 4649000000 kr, vilket motsvarar 15 % av kostnaderna för sjukförsäkringen (prop. 1992/93:100 bil. 6, SfU14, rskr. 286). Regeringen har därefter i proposition 1992/93:178 om vissa socialförsäkringsfrågor beräknat att utgifterna för sjukförsäkringen ökar under nästa budgetår med 4 500 miljoner kronor till följd av att rätten till arbetsskadesjukpenning från arbetsskadeförsäkringen i princip föreslås slopad fr.o.m. den 1 juli 1993, varefter sjukpenning i stället kommer att utges enligt sjukförsäkringens bestämmelser. Riksdagen har bifallit detta förslag. Med hänsyn till att regeringen därefter i kompletteringspropositionen lagt fram ytterligare förslag som berör anslaget har socialförsäkringsutskottet i betänkande 1992/93:SfU17 inte behandlat ett förslag i proposition 1992/93:178 om att anslaget C 1. Bidrag till sjukförsäkringen skall ökas med 750 miljoner kronor. Utskottet har överlämnat propositionen i denna del till finansutskottet för behandling.
I kompletteringspropositionen har under tionde huvudtiteln (Arbetsmarknadsdepartementet) lagts fram förslag om att den som uppbär utbildningsbidrag skall få behålla detta vid sjukdom under utbildningstiden. I konsekvens härmed föreslås att den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst skall vara vilande under utbildningstiden, och sjukpenning skall endast utges om den försäkrade förlorar inkomster som han har under utbildningstiden och för vilka en s.k. studietids-SGI beräknats. De föreslagna förändringarna innebär att kostnaderna för utbildningsbidragen ökar och att utgifterna för sjukförsäkringen minskar med ett belopp av 306 miljoner kronor, vilket innebär att belastningen på anslaget C 1. Bidrag till sjukförsäkringen minskar med 15 % härav eller med 46 miljoner kronor. I propositionen hemställs att riksdagen med ändring av förslagen i propositionerna 1992/93:100 bil. 6 och 1992/93:178 till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 5353000000 kr.
Socialförsäkringsutskottet utvecklar i anslutning till de nämnda förslagen om medelstilldelning sin syn på några av de beräkningar av finansiella konsekvenser på anslaget Bidrag till sjukförsäkringen som lagts fram i samband med förslag under innevarande riksmöte till ändringar som berört sjukförsäkringen. Socialförsäkringsutskottet förutser att de ändrade kompensationsnivåer som föreslagits i proposition 1992/93:31 inte kommer att innebära de besparingar som där beräknas. Orsaken är att kretsen av personer som kommer att få sjukpenning på kompensationsnivån 70 %, vid en avsedd och riktig tillämpning av reglerna, kommer att bli starkt begränsad. I stället för sjukpenning kommer t.ex. förtidspension/sjukbidrag att komma i fråga. Därmed kommer också besparingarna till följd av den nya kompensationsnivån 70 % att begränsas.
Socialförsäkringsutskottet ifrågasätter vidare de beräkningar som gjorts i proposition 1992/93:178 av hur sjukförsäkringskostnaderna kommer att öka till följd av att arbetsskadesjukpenningen slopas. Utskottet överlämnar åt finansutskottet att -- mot bakgrund av den begränsade praktiska tillämpningen av kompensationsnivån 70 % som utskottet kan förutse på grund av att andra högre kompensationsnivåer kommer att tillämpas vid en rehabilitering -- göra den slutliga bedömningen av vilket belopp som bör föras upp under anslaget C 1. Bidrag till sjukförsäkringen för nästa budgetår.
Finansutskottet instämmer i socialförsäkringsutskottets påpekande att ändrade beteenden i hög grad kommer att påverka belastningen av de olika anslagen inom socialförsäkringen som en följd av regeländringarna. Utskottet anser att en god beräkning av kostnadseffekter av olika förändringar alltid är eftersträvansvärd och att budgeten, naturligtvis, bör avspegla förväntade kostnader. Beträffande anslaget Bidrag till sjukförsäkringen har regeringen på sedvanligt sätt gjort en beräkning som bygger på statiska förhållanden, vilket förmodligen innebär att precisionen i kostnadsberäkningen är lägre än vad som är önskvärt. Att göra beräkningarna på ett sätt som tar hänsyn till dynamiska effekter innebär emellertid stora svårigheter. Till svårigheterna hör även att beräkna effekterna på andra anslag, t.ex. folkpensioner, som kan komma att beröras. Problemet är särskilt stort i detta fall, eftersom förändringarna på socialförsäkringsområdet har varit förhållandevis omfattande på senare tid. Det är därför sannolikt att en viss omfördelning mellan olika anslag på budgeten kan bli följden. Trots detta och med tanke på att anslaget är ett förslagsanslag finner utskottet det mest ändamålsenligt att inte företa några nya egna beräkningar utan förordar regeringens medelsberäkning.
Finansutskottet tillstyrker därmed att riksdagen med bifall till proposition 150 och med anledning av proposition 178 med ändring av tidigare beslut till anslaget Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 5 353 miljoner kronor.
Omläggning av trafikförsäkringen
I motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) förordas att den nuvarande trafikförsäkringen skall läggas om så att det ekonomiska ansvaret för trafikolycksfall lyfts av från den allmänna försäkringen till trafikförsäkringen. Därigenom, hävdar motionärerna, skulle staten och landstingen kunna spara minst 6 miljarder kronor genom att försäkringsbolagen bli mer intresserade av rehabilitering och trafiksäkerhet.
Lagutskottet framhåller i sitt yttrande 1992/93:LU7y att ett yrkande med samma innehåll behandlades och avstyrktes av utskottet i betänkandet 1992/93:LU35 om ändringar i trafikskadelagen. Utskottet hänvisar bl.a. till att regeringen nyligen tillkallat en beredning med uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna.
Finansutskottet delar lagutskottets uppfattning och avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 2.
Skatter
I kompletteringspropositionen läggs inte fram några förslag om förändringar i beskattningen. Däremot aviseras att regeringen till hösten kommer att lägga fram förslag om förändringar i företagsbeskattningen. Dessutom ingår vissa ändringar av punktskatter och av underlaget för mervärdesskatten i det saneringsprogram för de offentliga finanserna som presenteras i den reviderade finansplanen.
I partimotioner väckta med anledning av propositionen tas emellertid flera skattefrågor upp dels med anledning av förslaget om en långsiktig sanering av de offentliga finanserna, dels som inslag i en konjunkturanpassad ekonomisk politik i syfte att stimulera efterfrågan.
Utskottet behandlar i detta avsnitt dels de med anledning av propositionen väckta motionerna om skattefrågor, dels den del av propositionen om en effektivare skatteindrivning som ingår i bilaga 6, Finansdepartementet. I detta sammanhang behandlar utskottet även motioner om den ekonomiska brottsligheten.
Inkomstskatteskalan
I motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) föreslås en höjning av statsskatten på inkomster över brytpunkten. Den bör ske genom att statsskatten höjs med 5 procentenheter till 25% på inkomster över brytpunkten. Åtgärden beräknas ge ca 4 miljarder kronor i ökade statsinkomster, räknat på helår. Som motiv anförs att saneringsprogrammet för de offentliga finanserna måste ges en tydlig fördelningsprofil. En skatt för grupper med de högsta inkomsterna tillgodoser kravet på rättvisa och följer principen om skatt efter bärkraft. Inkomsterna av skattehöjningen skall tillföras Arbetsmarknadsfonden och bidra till att finansiera åtgärder mot arbetslösheten. Skatten bör utgå till dess balans mellan inkomster och utgifter uppnås i Arbetsmarknadsfonden.
I motion Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och i Fi116 av Lars Bäckström m.fl. (v) föreslås också en höjning av statsskatten för inkomster över brytpunkten. Höjningen bör vara 5 procentenheter för inkomster över brytpunkten och 10 procentenheter för inkomster över 250000 kr. Även här åberopas fördelningspolitiska motiv och att skatten går ut över höginkomsttagarnas onödigt höga sparande. I förslaget ingår också att man slopar grundavdraget i dessa inkomstgrupper. Utskottet återkommer till detta.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU5y) dessa motionsyrkanden med hänvisning till sin av riksdagen godkända behandling av dessa frågor i betänkandet 1992/93:SkU20. I betänkandet skrev utskottet att den marginalskattereform som genomfördes 1990--1991 var nödvändig och att bred enighet har rått om att marginalskatterna bör begränsas till högst 50%. Avsikten med reformen var att uppnå större likformighet och att tillgodose de fördelningspolitiska målen genom en rad åtgärder på olika områden, inom ramen för ett totalt sett oförändrat skattetryck.
Socialdemokraterna i skatteutskottet har fogat en avvikande mening till yttrandet där de tillstyrker motionens förslag.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och vill därutöver framhålla att de fördelningspolitiska aspekterna är viktiga att beakta men att det inte endast är en fråga om skatteskalans utformning. Av central betydelse för utvecklingen av medborgarnas ekonomiska förhållanden är framför allt att ekonomisk tillväxt kan skapas och hur inflationen och arbetslösheten utvecklas. De förändringar som genomförts i skattesystemet sedan hösten 1991 är ett led i en politik som syftar till att bryta den ekonomiska stagnationen och lägga grunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. Att begränsa marginalskatterna till högst 50% är därvid en viktig förutsättning. Den förda skattepolitiken innebär att skattetrycket successivt har sänkts, i första hand genom att sänka och avskaffa tillväxthämmande skatter. Det gäller nu att skapa förtroende för att denna politik skall fortsätta och inte vändas till att på nytt höja skattetrycket. Vissa omfördelningar av skatterna kan som framgår av den reviderade finansplanen bli aktuella, men i huvudsak måste saneringen av de offentliga finanserna ske genom att minska de offentliga utgifterna. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi92 (s) yrkande 26, Fi94 (v) yrkandena 8 och 9 samt Fi116 (v) yrkandena 2 och 3.
Grundavdraget
I motion Fi92 (s) yrkas att den årliga uppräkningen av såväl grundavdraget som brytpunkten i skatteskalan för arbetsinkomster skall korrigeras för den del av inflationen som är ett resultat av att kronan fallit i värde, den s.k. deprecieringseffekten. Motionärerna anser att beräkningen skall grundas på Konjunkturinstitutets bedömning av effekten.
I motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslås att grundavdraget av rättviseskäl sänks för inkomster över brytpunkten. Avdraget bör successivt sänkas från 8400kr till 5000kr enligt en skala som innebär att kraftiga marginaleffekter undviks. Härigenom får låg- och högavlönade samma skattereduktion (ca 2500 kr). Effekten på statsinkomsterna härav beräknas till 1,5miljarderkronor per år.
Även i motion Fi116 (v) föreslås att grundavdraget skall avtrappas. Motionärerna vill avtrappa grundavdraget från inkomster på ca 156000kr, så att det är helt slopat för de inkomstskikt som skall betala statlig inkomstskatt. Detta gör att marginalskatten stiger från ca 33% till 40% för inkomster mellan 156000 och 198800kr. Inkomstförstärkningen till följd härav beräknas till närmare 7 miljarder kronor.
Skatteutskottet avstyrker även dessa motionsyrkanden med hänvisning till att yrkanden som i stort sett liknar dessa har behandlats och avstyrkts av utskottet tidigare (1992/93:SkU20).
Finansutskottet vill med anledning av vad som anförs i motion Fi92 (s) om att justera grundavdraget för den s.k. deprecieringseffekten anföra följande. Regeringen har slagit fast att det inte finns något utrymme för kompensation för deprecieringens prishöjande effekter. De basbeloppsrelaterade förmånerna kommer därför att korrigeras för de direkta effekterna av deprecieringen, vilket bl.a. kommer att påverka grundavdraget. Den statliga inkomstskatteskalan för år 1993 har justerats med hänsyn till konsumentprisindex, men den i samband med skattereformen beslutade justeringen med hänsyn till reallöneskyddet slopades tillfälligt för åren 1993 och 1994. Någon ytterligare åtgärd med anledning av motion Fi92 (s) yrkande 25 anser inte utskottet påkallad.
Utskottet anser emellertid i likhet med vad som anförs i motion Fi93 (nyd) att en justering bör göras av grundavdraget. För att underlätta en bred förankring av krispolitiken bör denna justering genomföras endast på beskattningsbara inkomster över skiktgränsen till statlig inkomstskatt (vid 1994 års taxering 190600kr). Enligt utskottets mening bör detta emellertid inte ske på ett sådant sätt att de skadliga marginaleffekterna i skattesystemet på nytt skulle öka. En bättre metod är därför enligt utskottet att i stället slopa grundavdraget vid den statliga taxeringen. En sådan åtgärd leder inte till att nuvarande högsta marginalskatt på ca 50% höjs.
Effekten av en sådan åtgärd motsvarar att skiktgränsen för statlig inkomstskatt sänks med ca 8800kr, vilket ger en inkomstförstärkning för staten på ca 2miljarder kronor per år. Skattehöjningen för den enskilde inkomsttagaren blir därmed högst ca 1760kr.
Enligt utskottets mening bör höjningen av den statliga inkomstskatten avse 1995 och 1996 års taxeringar (inkomståren 1994 och 1995). Därefter bör skatten sänkas genom att grundavdraget återinförs vid taxeringen till statlig inkomstskatt.
Den som har till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst betalar enligt nuvarande regler statlig inkomstskatt med ett fast belopp på 100kr. Slopas grundavdraget vid taxeringen till statlig inkomstskatt bör också införas en regel som innebär att detta skattebelopp inte skall tas ut på inkomster under den nivå som motsvaras av nuvarande grundavdrag.
Riksdagen bör enligt utskottets mening hemställa hos regeringen att ett förslag med denna innebörd föreläggs riksdagen i sådan tid att det kan träda i kraft den 1 januari 1994. Det bör därför ankomma på regeringen att under hösten 1993 lägga fram erforderliga lagförslag. Därmed kan syftet med motion Fi93 (nyd) yrkande 84 i huvudsak anses vara uppnått.
En skatteskärpning av den modell som förordas i motion Fi116 (v), med effekter redan i lägre inkomstskikt och med kraftiga marginalskatteskärpningar, avstyrks av utskottet.
Mervärdesskatt
I motioner från de tre oppositionspartierna föreslås sänkningar av mervärdesskatten. I motion Fi92 (s) föreslås en sänkning av skatten på de varor och tjänster som omfattas av den nuvarande 25-procentsnivån till 20% och av de varor och tjänster som omfattas av 21-procentsnivån till 16%. I motion Fi93 (nyd) föreslås att den allmänna momsen bör användas som regulator om konsumtionen på grund av de hårda besparingarna skulle visa sig bli alltför låg. Därutöver föreslås, liksom i motion Sk645 (nyd), en skattesänkning på livsmedel från nuvarande 21-procentsnivån till 9%. Skattesatsen på hotell- och restaurangtjänster bör enligt motionärerna sänkas till 12% och till 9% för persontransporter. I motionerna Fi94 (v) och Sk388 (v) föreslås att den nuvarande 25-procentsnivån sänks till 21% och att 21-procentsnivån sänks till 18%.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande när det gäller de mångskiftande motionsförslagen om sänkning av mervärdesskattenivåerna att dessa bör tas upp i ett större sammanhang och prövas i en avvägning mellan samtliga de åtgärder av skilda slag som kan aktualiseras inom finansutskottet. Skatteutskottet vill dock i detta sammanhang poängtera vikten av att man vid eventuella ändringar beaktar kravet på konkurrensneutralitet och att man så långt det är möjligt anpassar reglerna till vårt förväntade medlemskap i den gemensamma marknaden. Aktuella motionskrav avstyrks därmed av skatteutskottet.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Den 1 januari 1992 sänktes skatten för vissa tillhandahållanden inom bl.a. turistnäringen. Den generella skattesatsen är nu således 25% medan skattesatsen för bl.a. hotelltjänster och upplåtelse av campingplats m.m., personbefordran och transport i skidlift är 21%. Utskottet finner det angeläget att ytterligare förbättra den svenska turistnäringens konkurrenskraft. I synnerhet de nu angivna tjänsterna är av sådan betydelse för kostnaderna vid turism i Sverige att starka skäl talar för att skatten bör sänkas ytterligare. Utskottet anser således att skatten på dessa områden bör sänkas till 12% den 1 juli 1993. Däremot bör skattesatsen även fortsättningsvis vara 21% för omsättning och import av livsmedel samt för restaurangtjänster. Frågan om mervärdesskatteuttaget på biljetter till nöjesanläggningar m.m. ingår i de frågor om konkurrensneutraliteten på mervärdesskatteområdet som för närvarande utreds. Utredningen skall vara klar under hösten. Förslag kan därmed föreläggas riksdagen under våren 1994 och kan träda i kraft till turistsäsongen 1994. Övriga varor och tjänster som för närvarande beskattas med 25% berörs inte av vad som nu sagts.
Det är utskottets uppfattning att en omläggning av mervärdesskatten med här angiven inriktning verksamt skulle bidra till att stimulera turismen i Sverige. Dels innebär det en ytterligare stimulans, utöver vad den förändrade kronkursen medfört, för utlänningars turistande i Sverige, dels bidrar det till att svenskarna i större utsträckning turistar i Sverige. Studier har visat att ökad turism ger stora regionalpolitiska effekter. Det är få branscher som har en sådan regional spridning som turistnäringen. Det är dessutom i hög grad en näring för småföretagen. Därmed kan sysselsättningseffekten bli betydande och få en stor regional spridning.
Det redovisade innebär att motionerna Fi93 (nyd) yrkandena 74--76 och Sk645 (nyd) om sänkt turistmoms i huvudsak blir tillgodosedda.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi92 (s) yrkande 28 i berörd del, Fi93 (nyd) yrkande 77, Fi94 yrkande 7 och Sk388 (v) yrkande 17 i vad avser skatt på livsmedel.
Vad utskottet anfört innebär också att utskottet avstyrker motionerna Fi92 (s) yrkande 28 i berörd del, Fi93 (nyd) yrkande 78 och Fi94 (v) yrkande 6 om en sänkning av mervärdesskattens generella nivå.
Breddad moms
I den reviderade finansplanen anges, som en del av det saneringsprogram för de offentliga finanserna som redovisas där, att en breddad bas för mervärdesskatten kan omfatta införd mervärdesskatteplikt för vissa områden som för närvarande är undantagna.
Frågan om basbreddning av mervärdesskatten tas också upp i två motioner. I motion Fi92 (s) redovisas en allmänt positiv inställning till en breddning av basen för mervärdesskatt. Motionärerna konstaterar dock att dagspressen är befriad från moms. Det är därför viktigt, anför man, att en momsbreddning inte leder till ökad koncentration inom tidningsbranschen.
I motion Fi93 (nyd) yrkas att tidningar skall bli skyldiga att betala moms. Något motiv härför anges emellertid inte i texten. Samma yrkande återfinns i den från skatteutskottet överlämnade motionen Sk657 av Harriet Colliander och Richard Ulfvengren (nyd).
Skatteutskottet redovisar i sitt yttrande (SkU5y) till finansutskottet att det för närvarande pågår två utredningar avseende mervärdesskatten. Den ena behandlar frågan om konkurrenssnedvridningar och den andra syftar till att komma med förslag om förändringar till följd av ett förväntat medlemskap i EG/EU. Skatteutskottet anser att omfattande förändringar inom mervärdesskatteområdet bör anstå i avvaktan på resultatet av det pågående utredningsarbetet och på det förslag som förväntas från regeringen avseende en ökad basbreddning.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker med hänvisning härtill motionerna Fi92 (s) yrkande 21 i berörd del, Fi93 (nyd) yrkande 35 samt Sk657 (nyd).
Fastighetsbeskattning
I propositionen aviserar regeringen förändringar i fastighetstaxeringen som beräknas inbringa ytterligare 1 miljard kronor. I motion Fi92 (s) ser man positivt på att gå över till rullande fastighetstaxeringar. Med sådana undviks stora och språngvisa förändringar i taxeringsvärden och fastighetsskatt. Det skapar också en bättre anpassning mellan rådande värden på fastighetsmarknaden och taxeringsvärdena.
I motion Fi93 (nyd) förordas att fastighetsskatten avvecklas under en tioårsperiod (yrkande 79). Av statsfinansiella skäl bör en sådan avveckling inte påbörjas förrän tidigast budgetåret 1994/95. Däremot bör taxeringsvärdena på mark för egnahem omedelbart maximeras till 100000kr för att utjämna skillnader mellan taxeringsvärden på likvärdiga hus i olika regioner (yrkande 81).
Bostadsutskottet (BoU9y) finner det från de utgångspunkter utskottet har att beakta inte lämpligt att tillstyrka förslagen i motion Fi93 (nyd). Med tanke på förslagens statsfinansiella effekter måste de enligt utskottet bedömas i ett större sammanhang.
Skatteutskottet har i ett betänkande (1992/93:SkU33), som riksdagen så sent som den 15 april 1993 ställde sig bakom, avstyrkt samma motionsyrkanden från samma motionärer. Företrädaren för Ny demokrati i skatteutskottet reserverade sig mot beslutet. Utskottet hänvisar till att denna fråga ingår i den pågående utredningen om beskattningen av fastigheter. De nu aktuella motionsyrkandena avstyrks med åberopande av den tidigare behandlingen.
Det finns enligt finansutskottets uppfattning inte anledning för riksdagen att göra något uttalande innan något konkret förslag om fastighetstaxeringar föreligger från regeringen. Motion Fi92 (s) yrkande 21 i denna del avstyrks därför av utskottet.
Frågan om fastighetsskattens utformning måste som bostadsutskottet påpekar sättas in i ett större statsfinansiellt sammanhang för att kunna bedömas. I likhet med skatte- och bostadsutskotten avstyrker finansutskottet motion Fi93 (nyd) yrkandena 79 och 81.
Realisationsvinstskatt på bostäder
I motion Fi93 (nyd) begärs att riksdagen skall avskaffa den s.k. flyttskatten. Denna skatt hämmar enligt motionärerna den fria flyttningen och förhindrar ett effektivt resursutnyttjande av bostadsbeståndet.
Skatteutskottet har behandlat samma yrkande från samma motionärer i sitt betänkande 1992/93:SkU33. Skatteutskottet instämmer i motionärernas uppfattning att reavinstreglerna på bostäder medför problem, särskilt i samband med byte av bostad. Dessa frågor har behandlats av skatteutskottet under en följd av år. Enligt vad utskottet då har anfört borde denna och andra frågor anstå i avvaktan på den förestående prövningen av bostadsbeskattningen och vad som därmed sammanhänger. Skatteutskottet förutsatte i mars 1992 att regeringen snarast möjligt redovisar sina överväganden i dessa frågor och lägger fram förslag till de förbättringar som kan uppnås. I avvaktan härpå avstyrkte skatteutskottet motionerna. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.
Ledamoten från Ny demokrati reserverade sig mot utskottets ställningstagande.
Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet och vad som redovisas i motionen att reavinstreglerna skapar problem i samband med byte av bostad. Det finns en uppenbar risk att dessa problem bidrar till att försämra fastighetsmarknadens funktionssätt och därmed bidrar till att förvärra krisen på fastighetsmarknaden. Det är därför, som skatteutskottet anförde, angeläget att regeringen snarast redovisar sina överväganden och förelägger riksdagen de förslag till förbättringar som kan uppnås.
I avvaktan härpå avstyrker utskottet motion Fi93 (nyd) yrkande 80.
Stämpelskatt
I motion Fi94 (v) upprepar Gudrun Schyman m.fl. förslaget från allmänna motionstiden om att stämpelskatten skall höjas med 0,25 procentenheter till 1,75 % (yrkande 10).
Stämpelskatten utgår bl.a. vid försäljning av fast egendom. Skatteutskottet redovisade i betänkandet 1992/93:SkU33 sin principiella uppfattning att speciella skatter av detta slag har snedvridande och hämmande effekter som bör undvikas. Eftersom motionärerna inte åberopade andra skäl för sitt yrkande än att denna skattehöjning ingick i deras budgetpolitik avstyrkte skatteutskottet motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottets förslag och avslog motionen. Skatteutskottet hänvisar i sitt yttrande till denna behandling och avstyrker motionen.
Finansutskottet har samma principiella uppfattning som skatteutskottet gav uttryck för i sitt betänkande SkU33. Finansutskottet ser mot denna bakgrund inte skäl att höja stämpelskatten. Utskottet återkommer i avsnittet om ett saneringsprogram för de offentliga finanserna till Vänsterpartiets budgetpolitiska förslag. Motion Fi94 (v) yrkande 10 avstyrks av utskottet.
Kapitalbeskattning
I motion Fi92 (s) upprepas de krav om skärpt kapitalbeskattning som samma motionärer framfört vid flera tillfällen under innevarande riksmöte. Skattesatsen på kapitalinkomster skall vara 30 % även efter år 1994 (yrkande 29). Reavinstskatten på aktier skall vara 30 % fr.o.m. år 1994 (yrkande 30). Skatten på avkastning av kapitalförsäkringar och värdepappersfonder skall också vara 30 % fr.o.m. år 1994 (yrkande 31).
I Vänsterpartiets motion Fi94 (v) yrkas att ett avdragstak för bruttoräntor införs för inkomståret 1994.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande dessa motioner med hänvisning till utskottets behandling i betänkandet 1992/93:SkU20. Skatteutskottet erinrade i betänkandet om att motiven för att sänka beskattningen till 25 % var att ge hushållen bättre förutsättningar för sparande och att uppnå en nivå på kapitalbeskattningen som innebär att Sverige skall kunna hävda sig internationellt i konkurrensen om kapital för investeringar. Dessa skäl kvarstår med oförminskad styrka. Skatteutskottet framhöll vidare att skatteuttaget fortfarande är högt och medför snedvridande effekter, särskilt som beskattningen drabbar alla slags nominellt beräknade kapitalinkomster.
Till skatteutskottets betänkande hade Socialdemokraterna i utskottet fogat en reservation.
Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet att vad skatteutskottet med riksdagens godkännande anförde i betänkandet SkU20 alltjämt äger giltighet. Motionerna Fi92 (s) yrkandena 29--31 och Fi94 (v) yrkande 11 avstyrks därför av finansutskottet.
Beskattning av pensionssparande
I motion Fi92 (s) förordas att avkastningsskatten på privata pensionsförsäkringar skall vara 10 % (ykande 42) samt att individuellt pensionssparande utan försäkringsinslag inte skall berättiga till allmänt avdrag (yrkande 43).
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande dessa motionsyrkanden med hänvisning till sin behandling av regeringens förslag till individuellt pensionssparande (prop. 1992/93:187, SkU31). Skatteutskottet anser med instämmande av näringsutskottet att det är en fördel att pensionssparandet inte begränsas till försäkringsbolag. Det är värdefullt för spararna att kunna välja mellan olika sparformer och institut. En ökad konkurrens kan bidra till att effektivisera förvaltningen och ge spararna högsta möjliga avkastning. Skatteutskottet har också så sent som den 12 maj 1993 tagit ställning till skattesatserna för avkastningsskatten. Förslaget i proposition 187 innebär en schablonmässig beskattning av pensionskapitalet. Detta innebär en förenkling av reglerna, och därmed behöver inte hänsyn tas till skatteeffekterna vid omplaceringar. Skattesatserna hade i propositionen justerats ned i förhållande till vad som föreslogs i lagrådsremissen, som i denna del överensstämde med motionärernas förslag. Som motiv för justeringen angavs att hänsyn tagits till utfallet av 1992 års taxering. Skatteutskottet såg inte anledning att avvika från propositionens förslag.
Till skatteutskottets betänkande i denna del fogade Socialdemokraterna i utskottet en reservation.
Finansutskottet ser inte skäl att göra en annan bedömning än skatteutskottet och avstyrker därmed motion Fi92 (s) yrkandena 42 och 43.
Företagsbeskattning
I motion Fi93 (nyd) föreslås ett antal förändringar i företagsbeskattningen, bl.a. införande av ett investeringsavdrag på 30 % (yrkande 43), startavdrag på maskiner (yrkande 44), förenklingar och omfattande skattesänkningar för småföretagare (yrkandena 66--73). Samma yrkanden väcktes under allmänna motionstiden (motion Sk362). Motionärerna framhåller att nyföretagandet är ekonomins spjutspets mot framtida välfärd. Det är i de små företagen som de nya möjligheterna och jobben finns. Skattereglerna måste därför utformas så att de underlättar nyföretagande och stimulerar investeringar.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande motionsyrkandena med hänvisning till frågornas tidigare behandling (SkU21). Utskottet framhöll i detta sammanhang att ett omfattande utredningsarbete har avslutats om fysiska personers näringsverksamhet. En utredning har i ett betänkande Neutral företagsbeskattning (SOU 1992:100) lagt fram förslag om ett nytt system för beskattning av enskild näringsverksamhet och handelsbolag. Förslaget innebär bl.a. att egenföretagare skall få samma möjlighet till att expandera verksamheten som aktiebolag. Förslaget bereds för närvarande i regeringskansliet.
Med hänsyn till ytterligare utredningsbehov rörande vissa andra företagsskattefrågor och nödvändigheten av att följa den internationella utvecklingen, främst inom EG, påbörjades sommaren 1992 ytterligare en utredning. Denna utredning, 1992 års företagsskatteutredning, har i delbetänkandet Fortsatt reformering av företagsbeskattningen (SOU 1992:67) lagt fram förslag som rör grundläggande delar i företagsbeskattningen. I det fortsatta arbetet skall utredningen se över dubbelbeskattningen av aktiebolag. Den delen av arbetet skall vara klart till sommaren 1993. Skatteutskottet ansåg att med hänsyn härtill borde utskottet avvakta med att ta ställning de frågor som togs upp i motionen. Yrkandena avstyrktes därför.
Ledamoten från Ny demokrati i skatteutskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkandena.
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi93 (nyd) att ett livskraftigt små- och nyföretagande är en förutsättning för ekonomisk tillväxt. Det är i de små företagen som de nya möjligheterna och arbetstillfällena finns. För att förbättra villkoren för produktion, investeringar och sparande är det angeläget att skatteuttaget för eget kapital görs likvärdigt med skatteuttaget för lånat kapital så att nuvarande skattemässiga diskriminering av eget kapital elimineras.
Den i den reviderade finansplanen utlovade departementspromemorian med förslag till ändringar i företagsbeskattningen som bygger på de båda ovannämnda utredningsbetänkandena har nu offentliggjorts (Ds 1993:28). I promemorian redovisas förslag som ger enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag skattevillkor som är likvärdiga med de som gäller för enmansaktiebolag. Vidare föreslås att bolagsskattesatsen sänks från 30% till 25%, samtidigt som möjligheten att göra avsättning till skatteutjämningsreserv (surv) slopas och en rätt att utjämna förluster mot tidigare års vinster införs. De nya reglerna föreslås gälla fr.o.m. den 1januari 1994.
Förslagen innebär att överbeskattningen av enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag elimineras. Förslagen om fortsatt reformering av bolagsskatten syftar till att minska inlåsningen av kapital och uppnå en bättre anpassning till vad som gäller internationellt. Sänkningen av den formella skattesatsen får en särskild betydelse i ett internationellt perspektiv. Avskaffandet av surven medför förenklingsvinster för både skattskyldiga och skattemyndigheter. Förslagen kommer att leda till en samhällsekonomiskt effektivare företagsbeskattning med bl.a. ökade investeringar som följd.
De nya reglerna för enskilda näringsidkare och handelsbolag beräknas ge ett varaktigt skattebortfall för den konsoliderade offentliga sektorn på 0,9 miljarder kronor. Omläggningen av juridiska personers beskattning är i huvudsak budgetmässigt neutral om survavsättningarna återförs till beskattning.
Som redovisats i kompletteringspropositionen avser regeringen att på grundval av promemorian lägga fram ett förslag för riksdagen under hösten.
Utskottet kan således konstatera att flera av de frågor som motionärerna tar upp är på väg att få en tillfredsställande lösning. Motionsyrkandena bör därför inte nu, innan förslagen förelagts riksdagen, föranleda några åtgärder från riksdagens sida. Motion Fi93 (nyd) yrkandena 43, 44 och 66--73 avstyrks därmed av utskottet.
Energibeskattningen
I Vänsterpartiets motion Fi94 föreslås att skatteuttaget på industrins energikonsumtion delvis skall återställas. Vidare föreslås att skattesatsen för produktion av elektrisk kraft skall höjas. Förslagen ingår som delar i Vänsterpartiets budgetalternativ.
I motion Fi92 (s) yrkas att sänkningen av dieseloljeskatten skall återtas. Vidare upprepas det förslag till ny energibeskattning som framfördes under allmänna motionstiden (Sk354).
Skatteutskottet avstyrker dessa motionsyrkanden med hänvisning till behandlingen av samma yrkanden i betänkandet SkU34. Ett viktigt inslag i den omläggning av energiskatterna som genomfördes den 1 januari 1993 var att nedsättningsreglerna för den energiintensiva industrin avvecklas fram till år 1995. Genom denna förändring blir energiskattebelastningen helt beroende av företagens energiförbrukning, och incitamenten till energieffektiviseringar och begränsningar av koldioxidutsläppen förstärks. Enligt skatteutskottets mening är det för närvarande inte befogat med några ytterligare klimatpolitiska åtgärder från statens sida gentemot industrisektorn.
Beträffande dieseloljeskatten anför skatteutskottet att det finns skäl att söka anpassa den jämförelsevis höga beskattning som gäller för transporter i Sverige till den nivå som beräknas gälla inom EG. Även om det i dag finns ett begränsat utrymme för skattesänkningar bör detta område prioriteras för att på så sätt stärka den svenska industrins konkurrenskraft och minska arbetslösheten.
Socialdemokraterna i skatteutskottet reserverade sig till förmån för motion Sk354 (s).
Finansutskottet har beträffande energibeskattningen inte någon annan uppfattning än skatteutskottet och avstyrker därför motionerna Fi92 (s) yrkandena 32 och 39 samt Fi94 (v) yrkandena 12 och 13.
Punktskatter
I motion Fi93 (nyd) accepteras den inriktning som redovisas i den reviderade finansplanen att punktskatter bör följa prisutvecklingen. På sikt bör emellertid vissa punktskatter sänkas för att harmoniera med främst EG-länderna hävdar motionärerna (yrkande83). Vidare anförs i motionen att miljöskatterna måste anpassas till våra konkurrentländers så att likvärdiga förhållanden råder (yrkande82).
Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena med hänvisning till det fortlöpande arbete som bedrivs inom regeringen med dessa frågor.
Finansutskottet delar uppfattningen att vissa punktskatter bör harmonieras med EG-ländernas beskattningsregler. Utskottet utgår liksom skatteutskottet från att regeringen fortlöpande följer utvecklingen och vid behov återkommer till riksdagen med förslag om att anpassa skattenivåerna till dem som gäller inom EG-länderna. Något särskilt uttalande härom anser utskottet inte erforderligt. Motion Fi93 (nyd) yrkandena 82 och 83 avstyrks därför.
Charterskatt
Riksdagen beslutade den 15 april 1993 att avskaffa charterskatten vid utgången av september månad 1993 (prop. 1992/93:166, SkU25, rskr. 264). I motion Fi92 (s) yrkas att detta beslut återtas.
Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandet med hänvisning till det av riksdagen nyligen fattade beslutet (SkU25). Socialdemokraterna i skatteutskottet reserverade sig mot beslutet.
Som framhålls i proposition 166 och i skatteutskottets betänkande SkU25 har skatten på vissa resor haft vissa skadliga effekter. Den har diskriminerat resor med flyg och i synnerhet charterflyg. Skatten har också skapat vissa olägenheter för flyget från Sturup som har att konkurrera med Kastrup där motsvarande reseskatt avskaffades den 1 september 1991. Finansutskottet delar uppfattningen att reseskattens skadeverkningar blivit alltför stora och avstyrker därför motionsförslaget Fi92 (s) yrkande 40 att bibehålla skatten.
Förpackningsskatt
Riksdagen beslutade den 15 april 1993 slopa skatten på vissa dryckesförpackningar fr.o.m. den 1 maj 1993 (prop. 1992/93:166, SkU25, rskr. 264). I motion Fi92 (s) begärs förslag om hur slopandet av förpackningsskatten skall finansieras.
Enligt vad skatteutskottet anför i sitt betänkande SkU25 finns det inte längre skäl att behålla skatten på vissa dryckesförpackningar. Det inkomstbortfall som uppkommer har beaktats i budgetförslaget för 1993/94. Motionsyrkandet avstyrks därför.
I betänkandet SkU25 reserverade sig Socialdemokraterna till förmån för en motion med samma yrkande som i den nu aktuella.
Finansutskottet vill framhålla att olika skatte- och utgiftsposter i budgeten måste ses i ett helhetsperspektiv. Det är generellt sett inte så att vissa skatter som t.ex. förpackningsskatten är avsedda att finansiera viss verksamhet. Motionärernas sätt att se på förpackningsskatten skulle innebära att inga skattesänkningar kan göras i en budget som uppvisar ett underskott. Detta synsätt skulle i nuvarande läge utgöra en långtgående begränsning vid utformningen av den ekonomiska politiken. Finansutskottet kan, liksom skatteutskottet, konstatera att slopandet av förpackningsskatten har beaktats i årets budgetförslag. Motion Fi92 (s) yrkande 41 avstyrks av utskottet.
Miljöavgifter
I motion Fi92 (s) anförs att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att pröva hur miljöavgifter skall kunna användas för att förbättra miljön och öka sysselsättningen (yrkande 20). I detta sammanhang bör frågan om avfallsavgift för osorterat industriavfall prövas.
Jordbruksutskottet (JoU4y) anser att från de synpunkter jordbruksutskottet har att företräda finns ingen anledning att nu föreslå ytterligare utredningar angående miljöavgifter. En omfattande utredning angående sådana avgifter m.m. har gjorts av den år 1988 tillsatta Kommittén om ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Frågan har behandlats i riksdagen i en mängd olika sammanhang. Flera av de miljöavgifter m.m. som föreslogs av utredningen har genomförts successivt. Jordbruksutskottet vill för sin del framhålla att det torde föreligga betydande politisk enighet om att ekonomiska styrmedel är ett effektivt medel i miljöpolitiken. Miljöavgifterna befinner sig enligt utskottets mening för närvarande i en genomförandefas snarare än i en utredningsfas.
Socialdemokraterna i jordbruksutskottet har fogat en avvikande mening till yttrandet i denna del.
Finansutskottet har för sin del inte något att erinra mot vad jordbruksutskottet anför och avstyrker därmed motion Fi92 (s) yrkande 20.
Utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet och åtgärder mot ekonomisk brottslighet
I proposition 150 (bilaga 6) tas Ekonomikommissionens förslag upp om en effektivare skatteindrivning som leder till att i demokratisk ordning beslutade skatter i ökad utsträckning faktiskt betalas in. Kommissionen gör bedömningen att detta kan ge en budgetförstärkning på ca 10 miljarder kronor. Förslaget tar främst sikte på den ekonomiska brottslighet som medför att stora belopp årligen undandras beskattning. Kommissionen förordar mot bakgrund härav en utbyggnad av skattekontrollen.
I budgetpropositionen görs en mer försiktig bedömning av vad som kan uppnås med en rimlig resursinsats. En total resursinsats i storleksordningen 200 miljoner kronor per år fram till år 1998 bedöms kunna öka skatteintäkterna med bortåt 4 miljarder kronor per år.
Som en första åtgärd för att förstärka skattekontrollen anser föredragande statsrådet att regeringen bör kunna medge skattemyndigheterna merutgift budgetåret 1993/94 i storleksordningen 20 miljoner kronor för särskilda insatser vad gäller mervärdesskatt.
Polisväsendet, åklagarmyndigheterna och kronofogdemyndigheterna har en viktig funktion att följa upp skattemyndigheternas arbete. I regeringens program mot den ekonomiska brottsligheten ingår kraftfulla åtgärder för att samordna och koncentrera myndigheternas brottsbekämpande arbete.
I motion Fi92 (s) hänvisas till det program mot den ekonomiska brottsligheten som Socialdemokraterna lade fram i januari. Det innehöll förslag om ökade resurser till polisens ekorotlar, ny organisation och ändrad lagstiftning. Dessa förslag upprepas delvis i den nu aktuella motionen. Sålunda begärs ett uttalande om vikten att bekämpa ekobrottsligheten (yrkande 33). Vidare föreslås ökade resurser till Rikspolisstyrelsen (yrkande 34), kronofogdemyndigheterna (yrkande 35), Riksåklagaren (yrkande 36), Riksskatteverket (yrkande 37) samt Tullverket (yrkande 38). Därutöver föreslås en förstärkning av skatterevisionen. En utredning begärs för att förbereda ett införande av avgiftsfinansierad skatterevision (yrkande 24). Genom en effektiv skatterevision och en effektiv indrivning bör det enligt motionärerna vara möjligt att öka skatteinkomsterna med minst 10, kanske 20--30 miljarder kronor.
Ett program mot den ekonomiska brottsligheten återfinns också i motion Fi93 (nyd). Motionärerna ställer sig bakom ett tiopunktersprogram som utarbetats av Förbundet jurister, samhällsvetare och ekonomer (JUSEK). Genomförs dessa åtgärder uppskattas besparingarna kunna uppgå till minst 10 miljarder kronor per år efter en uppbyggnadsperiod på tre år (yrkande 90 och 91). En tvärpolitisk kommission bör tillsättas för att följa myndigheternas arbete (yrkande 89).
I motion Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v) förordas att AMS-medel används för att utbilda och sysselsätta jurister och ekonomer i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Det är enligt motionärerna angeläget att stärka kompetensen för den personal som arbetar med dessa frågor samt att utveckla datorstödet.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU5y) att även försiktiga bedömningar ger vid handen att man med rimliga resursinsatser kan uppnå väsentliga förbättringar av skattekontrollen och skatteuppbörden och därmed öka samhällets nettointäkter. Enligt skatteutskottets mening är det viktigt att förbättra den nuvarande situationen bl.a. med tanke på de seriösa företagens konkurrenssituation och för att skapa en viktig preventiv effekt mot skatteundandraganden.
De planer som regeringen nu redovisar innebär att skattemyndigheterna får en direkt förstärkning av momskontrollen, där behovet av förbättringar är särskilt påträngande. Skatteutskottet utgår också från att regeringen så snart som möjligt redovisar förslaget om en allmän årlig förstärkning av skattekontrollen och indrivningen med 200 miljoner kronor. Enligt skatteutskottets mening finns det därför inte anledning att nu gå in på en närmare prövning av skatteförvaltningens anslagsfrågor.
Skatteutskottet anser beträffande förslaget om avgiftsfinansierad skatterevision att sanktioner av den typ som redan finns i form av uppdebitering av skatt, skattetillägg, böter och fängelse är tillräckliga korrektiv mot oriktiga redovisningar.
I en avvikande mening i yttrandet till finansutskottet motsätter sig skatteutskottets socialdemokrater beslutet att avstyrka motionen.
Justitieutskottet redovisar i sitt yttrande (JuU4y) som bakgrund vad som hittills företagits på detta område av justitieutskottet, regeringen och myndigheterna (Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren). Utskottet behandlade så sent som i mars i år ett antal motioner med yrkanden liknande de nu aktuella om Polisen. Dessa avstyrktes av utskottet med hänvisning till det pågående arbetet. I det sammanhanget underströk justitieutskottet på nytt att det fanns anledning att se allvarligt på den ekonomiska brottsligheten, och utskottet pekade på de pågående åtgärderna som syftar till att förstärka resurserna för bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten och på olika sätt att effektivisera arbetet på området. Utskottet konstaterade att vad som nu görs innebär att den ekonomiska brottsligheten sätts i centrum för den brottsbekämpande verksamheten på ett annat sätt än tidigare. Utskottet avstyrkte ett antal motioner med förslag om ökade resurser till Rikspolisstyrelsen och åklagarväsendet med hänvisning till de omprioriteringar och den treårsplanering som gjorts.
I yttrandet till finansutskottet (JuU4y) vidhåller justitieutskottet sin uppfattning och understryker att ett effektivt bekämpande av den ekonomiska brottsligheten inte bara, som anförs i motionerna Fi92 (s) och Fi93 (nyd), på sikt kan förväntas öka statens intäkter. Härtill kommer den positiva effekt på samhällsmoralen i stort som kan förväntas bli ett ytterligare resultat om ekobrottsligheten nedbringas. Samtidigt skapas sunda konkurrensförhållanden för seriöst arbetande företag. Utskottet uttrycker sin tillfredsställelse med det arbete som pågår inom regeringskansliet och på andra håll. Det är angeläget att arbetet fortsätter med oförminskad kraft och att det leder till konkreta resultat. Justitieutskottet utgår från att regeringen i nästa års budgetproposition redovisar sina åtgärder för riksdagen.
Mot den här bakgrunden kan inte justitieutskottet finna att det erfordras något tillkännagivande till regeringen om vikten av att bekämpa ekobrottsligheten som begärs i motion Fi92 (s). Socialdemokraterna redovisar dock en annan uppfattning i en avvikande mening till yttrandet.
Justitieutskottet kan inte heller tillstyrka yrkandet i motion Fi93 (nyd) om en tvärpolitisk kommission mot ekobrott. Det finns snarare en risk att en ny omfattande utredning skulle bromsa upp det pågående arbetet och således medföra att olika åtgärder förskjuts framåt i tiden, påpekar utskottet.
Justitieutskottet kan inte heller finna att något uttalande från riksdagens sida erfordras med anledning av de konkreta åtgärdsförslag för att effektivisera ekobrottsbekämpningen som föreslås i motionerna Fi93 (nyd) och Fi115 (v). I den delen konstaterar utskottet att de förslag som förs fram redan har aktualiserats i andra sammanhang. Det sagda hindrar inte att utskottet delar motionärernas syn beträffande många av de förslag som tas upp i motionerna.
När det gäller yrkandena i motion Fi92 (s) om högre anslag till Rikspolisstyrelsen och till Riksåklagaren hänvisar justitieutskottet till sina tidigare ställningstaganden i mars 1993 då likalydande yrkanden prövades.
Socialdemokraterna i justitieutskottet har avgivit en avvikande mening till förmån för motionen.
Lagutskottet ser inget skäl för utskottet att frångå riksdagens tidigare ställningstagande beträffande det nu upprepade motionsyrkandet i motion Fi92 (s) att till kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter anvisa 4,5 miljoner kronor utöver vad regeringen och riksdagen tidigare föreslagit och beslutat.
Beträffande förslaget i motion Fi115 (v) om att AMS-medel t.ex. i form av beredskapsarbeten skall kunna användas för att anställa arbetslösa jurister och ekonomer i kampen mot den ekonomiska brottsligheten anför arbetsmarknadsutskottet (AU8y) att det i dag inte finns något formellt hinder att göra på det sättet. Motionen bör därför enligt utskottet inte föranleda något uttalande från riksdagens sida.
Finansutskottet anser beträffande utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet i likhet med skatteutskottet och med vad som anförs i propositionen att det är mycket angeläget att förbättra skatteindrivningen så att skatteuppbörden i högre grad än för närvarande motsvarar vad riksdagen beslutat att skatterna skall uppgå till. Det är självfallet svårt att göra bedömningar om vad en effektivare skatteindrivning kan ge i ökade skatteintäkter. Klart är emellertid att en ökad satsning på en effektivare skatteförvaltning ger flerdubbelt större skatteintäkter. Finansutskottet anser därför att regeringen så snart som möjligt bör återkomma till riksdagen med förslag till förstärkning av skattekontrollen och indrivningen. Som framgår av propositionen bör sådana åtgärder till att börja med inriktas på kontrollen av mervärdesskatt. Motion Fi92 (s) yrkandena 37 och 38 avstyrks i den mån de inte tillgodoses av detta ställningstagande.
Finansutskottet anser i likhet med justitieutskottet att något tillkännagivande till regeringen om vikten av att bekämpa ekobrottsligheten så som begärs i motion Fi92 (s) inte är erforderligt. Motion Fi92 yrkande 33 avstyrks av utskottet.
Förslaget om en tvärpolitisk kommission mot ekobrott bör som justitieutskottet föreslår avslås. Yrkande 89 i Fi93 (nyd) avstyrks därmed av finansutskottet.
Finansutskottet förordar, i likhet med vad justitieutskottet och arbetsmarknadsutskottet i denna del anför, att de konkreta åtgärdsförslag för att effektivisera ekobrottsbekämpningen som föreslås i motionerna Fi93 (nyd) yrkandena 90 och 91 och Fi115 (v) avslås av riksdagen.
Finansutskottet instämmer i vad justitie- och lagutskotten anför om medelsanvisning för åtgärder mot ekobrottslighet, dvs. högre anslag till Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och kronofogdemyndigheterna. Motion Fi92 (s) yrkandena 34--36 avstyrks därmed av utskottet.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning om en utredning för att förbereda ett införande av en avgiftsfinansierad skatterevision och avstyrker motion Fi92 (s) yrkande 24.
Skatteflyktslag
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi92 att den tidigare gällande skatteflyktslagen skall återinföras (yrkande 23).
Skatteutskottet finner i sitt yttrande (SkU5y) inte skäl att ompröva sitt tidigare ställningstagande i denna fråga. Utskottet åberopade i sitt betänkande SkU22 att skatteflyktsklausulen utsatts för långvarig och kraftig kritik alltsedan sin tillkomst. Den innebar svårigheter för den enskilde att bedöma konsekvenserna i skattehänseende av olika rättshandlingar. Vidare anfördes att motiven för att behålla skatteflyktsklausulen försvagats efter skattereformen.
Socialdemokraterna i skatteutskottet uttalar sig i en avvikande mening för att skatteflyktsklausulen skall återinföras.
Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet att motion Fi92 (s) yrkande 23 bör avslås av riksdagen.
Konkursrättsliga frågor
I motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) tas tre frågor upp som gäller konkursrätten och angränsande lagstiftning. Det föreslås att prioriterade fordringsägare endast bör erhålla 75 % av sina fordringsbelopp vid en konkurs, att förmånsrättsordningen i samband med konkurser bör ändras samt att de företag som försätts i konkurs till följd av något annat företags konkurs skall erhålla någon form av konkursgaranti eller räntefria lån.
Lagutskottet förordar i sitt yttrande 1992/93:LU7 att yrkandena bör avslås. Utskottet framhåller att likalydande yrkanden nyligen behandlats och avstyrkts av utskottet i dess betänkande 1992/93:LU40.
Finansutskottet gör ingen annan bedömning än lagutskottet och avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkandena 50--52.
Utgiftsförändringar inom Utrikesdepartementets område
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslår i motionen Fi93 och Gudrun Schyman m.fl. (v) i Fi94 förändringar vad gäller anslagen inom Utrikesdepartementets område när de presenterar sina alternativ till regeringens ekonomiska politik. Motionsförslagen berör u-landsbiståndet, östbiståndet samt organiseringen av myndigheterna inom biståndsområdet.
U-landsbiståndets inriktning
I motion Fi93 (nyd) yrkande 14 föreslås en förändrad inriktning av biståndspolitiken. Förändringen motiveras med att det svenska biståndet är ineffektivt. Dessutom är landets ekonomiska läge så prekärt att biståndet bör minskas även av den anledningen. Besparingar på biståndet har den fördelen att de inte leder till minskad inhemsk efterfrågan. Den biståndspolitik som förordas i motionen innebär bl.a. att allt bistånd skall föras samman till ett anslag, vilket medför att stödet till Östeuropa (litt. G) kommer att redovisas inom biståndsramen. Den innebär också att Sveriges långsiktiga biståndsmål fastställs till 0,7 % av BNI -- samma mål som antagits av FN:s medlemsländer. I dagens kärva ekonomiska läge bör dock biståndet enligt motionärerna halveras till knappt 7,2 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 0,5 % av BNI.
Inriktningen av biståndspolitiken tas även upp i yrkande 21 i motion Fi94 (v). I denna förordas emellertid ett utökat bistånd. Klyftorna mellan rika och fattiga länder i världen fortsätter att öka. Svenska folket lever redan i dag på materiellt sett tillräckligt hög levnadsstandard. Felet är den ojämna fördelningen av välståndet. Motionärerna föreslår mot denna bakgrund att biståndsmålet för budgetåret 1993/94 skall vara 1 % av BNI.
Utrikesutskottet hänvisar i sitt yttrande (1992/93:UU7y) till tidigare behandling av biståndspolitiken och enprocentsmålet under innevarande riksmöte. Riksdagen har beslutat att sänkningen av biståndet skall vara temporär. Målet för u-landsbiståndet -- 1 % av BNI -- ligger fast. Så snart Sveriges ekonomi tillåter det skall biståndsramen ökas. Utskottet hänvisar även till regeringens långsiktiga konsekvensanalys i kompletteringspropositionen där det sägs att biståndet successivt skall ökas för att 1997/98 åter utgöra 1 % av BNI (bil. 1.2, s. 112). Utskottet påpekar att detta bör ses som en prognos och understryker att en återgång till enprocentsnivån bör prioriteras. Utskottet anser vidare att samarbetet med Central- och Östeuropa inte bör utgöra en del av utvecklingsbiståndet till tredje världen. Därmed anser utrikesutskottet att motionerna bör avstyrkas vad avser biståndspolitikens inriktning. I yttrandet anmäls avvikande mening från Ny demokratis representant.
Finansutskottet delar utrikesutskottets uppfattning och avstyrker motionerna Fi93 (nyd) yrkande 14 och Fi94 (v) yrkande 21.
Biståndsanslagen
I motion Fi93 (yrkandena 9--12) föreslås omprövning av tidigare beslut rörande anvisning av medel till anslag inom littera C. Internationellt utvecklingssamarbete. Motionärernas förslag skulle innebära en sänkning av den totala medelsramen för u-landsbiståndet i enlighet med de förändrade riktlinjer de förespråkar för biståndspolitiken.
Utrikesutskottet hänvisar i sitt yttrande även i dessa frågor till tidigare behandling under riksmötet (1992/93:UU15) av förslag som överensstämmer med de här lagda. I samtliga fall avstyrkte utskottet motionärernas förslag. Eftersom dessa ställningstaganden alltjämt äger giltighet anser utrikesutskottet att motionen bör avstyrkas i ovannämnda delar. Avvikande mening har avgivits av Ny demokratis representant.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än utrikesutskottet och avstyrker därmed motion FI93 (nyd) yrkandena 9--12.
Östbiståndet
I motion Fi93 yrkande 13 (nyd) föreslås att riksdagen höjer de tidigare anslagna medlen till stödet för Baltikum och Östeuropa. Motionärerna vill prioritera detta stöd och föreslår en höjning av anslaget till 2 miljarder kronor.
Återigen hänvisar utrikesutskottet i sitt yttrande till tidigare behandling under våren av ämnet (1992/93:UU16). Eftersom de prioriteringar som då gjordes fortfarande äger giltighet anser utskottet att motionen bör avstyrkas i denna del. Ny demokratis företrädare i utskottet har anmält avvikande mening.
Finansutskottet biträder utrikesutskottets förslag och avslår motion Fi93 (nyd) yrkande 13.
Organiseringen av myndigheterna inom biståndsområdet
Eftersom programländer-tanken bör avskaffas och ersättas med ett renodlat projekttänkande menar Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i motion Fi93 yrkandena 39 och 40 att en operativ biståndsmyndighet bör upprättas som ersätter SIDA, BITS, Swedecorp m.fl. mindre myndigheter. Motionärerna föreslår även att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingsmöjligheter inom SIDA redan under budgetåret 1993/94.
Utrikesutskottet noterar i sitt yttrande att de här aktuella förslagen också berördes i motion 1992/93:U265, vilka behandlades i betänkandet 1992/93:UU15. Utskottet ansåg då att de föreslagna förändringarna ej borde komma i fråga. Eftersom det ställningstagande som då gjordes fortfarande äger giltighet anser utskottet att motionen bör avstyrkas i dessa delar.
Finansutskottet delar utrikesutskottets uppfattning och avstyrker yrkandena 39 och 40 i motion Fi93 (nyd).
Utgiftsförändringar inom Kulturdepartementets område, flyktingpolitik
Utlänningsnämnden
I propositionen föreslår regeringen att på ramanslaget för Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 skall anvisas ytterligare 19130000 kr utöver vad som föreslagits i budgetproposition 1992/93:100 bilaga 12. För att Utlänningsnämnden skulle kunna behålla nuvarande extraordinära kapacitet skulle det behövas ett anslag på 70680000 kr, men med hänsyn till osäkerheten i planeringsförutsättningarna föreslogs i budgetpropositionen ett anslag på 51550000 kr. I kompletteringspropositionen menar regeringen emellertid att den hittillsvarande asyltillströmningen från f.d. Jugoslavien och de nu liggande ärendebalanserna hos Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden motiverar att ytterligare medel anvisas till Utlänningsnämnden.
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU4y) ingen erinran mot detta förslag.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och tillstyrker proposition 150 bilaga 9 avsnitt D att riksdagen under elfte huvudtitelns ramanslag Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar 19130000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 12.
Statens invandrarverk
I motion Fi92 (s) anförs att Sverige skall ha en generös flyktingpolitik, men att det krävs en effektiv administration av asylsökningarna och förläggningsverksamheten. Motionärerna bedömer att det finns goda möjligheter att klara en fortsatt human flyktingpolitik till betydligt lägre kostnader än i dag. De anser att under det kommande budgetåret bör en effektivisering av invandrar- och flyktingpolitiken inledas, som bl.a. kan innebära kortare handläggningstider och ökade insatser i näraliggande länder. I motionen konstateras även att Invandrarverket och Utlänningsnämnden f.n. har extra resurser för att verkställa avvisningsbeslut i den takt som sådana beslut fattas. Detta har inneburit att det vid utgången av år 1992 fanns 6300 personer på flyktingförläggningarna som väntade på polisens verkställighet. En situation som enligt motionärerna medför kraftigt ökade förläggningskostnader. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att Invandrarverket redan under innevarande budgetår ges i uppdrag att vidta åtgärder som medför ett med 10 % minskat anslagsbehov för budgetåret 1993/94, vilket innebär en minskning av förläggningskostnaderna med 1100 miljoner kronor (yrkande 22).
I motion Fi93 (nyd) yrkande 28 begärs att riksdagen i fråga om förläggningskostnader beslutar om en sänkning av anslaget med 1500 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Vidare begär motionärerna i yrkande 25 ett tillkännagivande om att outnyttjade kommunala bostäder måste utnyttjas som flyktingförläggningar i syfte att få ned dygnskostnaden.
I yrkande 26 begärs ett tillkännagivande om att en noggrann kontinuerlig granskning görs av Invandrarverkets verksamhet och kostnader. I yrkande 38 begärs ett tillkännagivande om att Invandrarverket måste bantas, rationaliseras och effektiviseras.
Vidare begär motionärerna i yrkande 16 ett tillkännagivande om att det är betydligt billigare och betydligt bättre att människor som på grund av inbördeskrig, svält och arbetslöshet är på flykt hjälps i sitt närområde än i Sverige och att de svenska hjälpinsatserna koncentreras till sådana närområden.
Socialförsäkringsutskottet bedömer i sitt yttrande (SfU4y) att de medel som anvisats för Statens invandrarverk och för förläggningskostnaderna för budgetåret 1993/94 behövs. Utskottet menar att några självklara besparingar inte åstadkoms även om Invandrarverket lyckas pressa dygnskostnaderna för de asylsökande på förläggningarna, eftersom antalet belagda platser på förläggningarna snarare är för lågt än för högt beräknade. Anslaget för förläggningskostnader har beräknats efter ett antal asylsökande om 30000 personer och ett genomsnittligt antal belagda platser på förläggningarna om 62000 med en genomsnittlig dygnskostnad om 281 kr. För närvarande befinner sig emellertid drygt 83000 personer på slussar och förläggningar med en genomsnittlig vistelsetid av drygt 8 månader, och tillströmningen från f.d. Jugoslavien är fortsatt hög. Utskottet utgår från att verket fortlöpande prövar vilka besparingar som går att göra på området, men anser inte att det finns anledning att redan nu räkna med besparingar på anslaget av de storleksordningar som föreslagits i de båda motionerna.
Socialförsäkringsutskottet avstyrker bifall till motionerna Fi92 yrkande 22 och Fi93 yrkande 28 och 25.
Utskottet konstaterar vidare att liknande yrkande om att en noggrann kontinuerlig granskning görs av Invandrarverkets verksamheter och kostnader behandlats i såväl betänkande 1992/93:SfU7 som betänkande 1992/93:SfU20. Utskottet framhöll då att den granskning som Riksrevisionsverket gjort av Invandrarverkets upphandling av förläggningsplatser inte ger belägg för att någon särskild granskning, utöver den som görs inom budgetprocessen, behövs. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Fi93 yrkande 26.
Socialförsäkringsutskottet avstyrker även yrkandet om att Invandrarverket måste bantas, rationaliseras och effektiviseras. Utskottet utgår från att de ytterligare besparingar och effektiviseringar av Statens invandrarverk som är möjliga att göra också görs fortlöpande. Utskottet finner inte anledning till något tillkännagivande med anledning av motion Fi93 yrkande 38.
Finansutskottet avstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet motionerna Fi92 (s) yrkande 22 och Fi93 (nyd) yrkandena 25 och 28 om besparingar på Statens invandrarverks kostnader för flyktingförläggningar. Utskottet delar även socialförsäkringsutskottets uppfattning att det inte föreligger något behov av granskning eller rationalisering av Statens invandrarverk. Utskottet avstyrker således motion Fi93 (nyd) yrkandena 26 och 38.
Finansutskottet avstyrker vidare yrkande 16 i samma motion med hänvisning till den parlamentariska kommitté som ska se över invandrings- och flyktingpolitiken. I kommitténs uppgifter ingår bl.a. att göra överväganden om flyktingpolitiska insatser internationellt och lägga fram förslag till hur vårt land på ett resursmässigt effektivt sätt skall kunna bistå utanför Sverige -- i krisens eller konfliktens närområde och på annat sätt. Utskottet anser i likhet med socialförsäkringsutskottet (1992/93:SfU7) att resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas och avstyrker därför motion Fi93 (nyd) yrkande 16.
Flyktingmottagningen
I motion Fi93 (nyd) kritiseras regeringens flyktingpolitik. Motionärerna anser att många åtgärder måste vidtagas omgående och inte skjutas på framtiden i avvaktan på den parlamentariska kommitténs ställningstaganden. De anser att Invandrarverkets asylprövningstid snarast måste nedbringas till högst tre månader och begär i yrkande 17 ett tillkännagivande om detta. I motionen begärs även i yrkande 15 ett tillkännagivande om behovet av att snabba åtgärder vidtas inom flyktingpolitiken omfattande strikt begränsning till konventionsflyktingbegreppet, anhöriginvandringen till att endast omfatta maka/make och deras barn, införande av skärpta viseringsregler samt kraftfulla åtgärder mot illegalt asylsökande.
Motionärerna begär vidare i yrkande 18 ett tillkännagivande om att avdrag på dagbidraget skall göras om den asylsökande inte deltar i anbefallt arbete, uteblir från svenskundervisning eller undanhåller sig från utredning. I yrkande 22 begärs ett tillkännagivande om att asylsökande och flyktingar skall betala vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård.
I yrkande 23 begärs ett tillkännagivande om att utländska medborgare under sina första två år i Sverige endast skall erhålla 80 % av socialbidragsnormen.
I yrkande 20 begärs ett tillkännagivande om att schablonersättningen till kommunerna sänks med 20 %. I yrkande 29 föreslås att kommunbidraget för budgetåret 1993/94 sänks i enlighet med vad som föreslagits i motionen. Detta yrkande överensstämmer således till sitt innehåll med yrkande 20.
I yrkande 21 föreslås att pension och socialförsäkringsförmåner skall upphöra vid utvisning samt vid utlandsboende.
Socialförsäkringsutskottet redogör i sitt yttrande för den parlamentariska kommitté som har till uppgift att se över invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken (dir. 1993:1). Med hänvisning till att resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas har utskottet i ett betänkande (1992/93:SfU7) nyligen avstyrkt yrkanden liknande Fi93 yrkandena 15 och 17. Utskottet vidhåller denna inställning.
Utskottet har i sitt betänkande 1992/93:SfU7 även behandlat yrkanden om avdrag på dagbidraget samt att asylsökande och flyktingar skall betala vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård. Mot bakgrund av att betänkandet Mottagande av asylsökande och flyktingar (SOU 1992:133) bereds i regeringskansliet ansåg utskottet att motionsyrkandena inte påkallade någon åtgärd av riksdagen. Utskottet föreslår, mot bakgrund av sitt tidigare ställningstagande, att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi93 yrkandena 18 och 22.
I samband med behandling av proposition 1991/92:172 om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar prövade utskottet ett yrkande som liknade yrkande 23 om att utländska medborgare under sina första två år i Sverige endast skall erhålla 80 % av socialbidragsnormen (1992/93:SfU1). Utskottet framhöll då att utländska medborgares behov av socialbidrag inte generellt kan bedömas vara mindre än andra invånares i en kommun, och att ett system med inskränkt rätt till socialbidrag för utländska kommuninvånare skulle innebära diskriminering. Utskottet håller fast vid denna uppfattning och avstyrker yrkande 23 i motion Fi93.
I SfU7 avstyrkte utskottet även ett yrkande om ett tillkännagivande om att schablonersättningen till kommunerna sänks med 20 %. Utskottet hänvisade till en arbetsgrupp inom Kulturdepartementet som har i uppgift att göra en översyn av vissa regler i förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. i syfte att skapa ökad kostnadseffektivitet och ökad rättvisa mellan kommuner. Utskottet menade då att resultatet av detta utredningsarbete bör avvaktas, vilket utskottet vidhåller, varför motion Fi93 yrkandena 20 och 29 avstyrks.
Ett motionsyrkande om att pension och socialförsäkringsförmåner skall upphöra vid utvisning och utlandsboende avstyrktes nyligen av riksdagen på förslag av utskottet i betänkande SfU14. Utskottet framhöll i detta betänkande att en indragning av den intjänade ATP-pensionen närmast skulle innebära en konfiskation. Utskottet har också erinrat om att folkpensionsförmån i princip inte utges till utländska medborgare när dessa är bosatta utanför Sverige och om att, för den händelse en socialförsäkringskonvention som Sverige ingått med annat land garanterar en exporträtt av svenska folkpensionsförmåner, en indragning av förmånen skulle innebära ett brott mot konventionen. Mot bakgrund av detta avstyrker utskottet yrkande 21 i motion Fi93.
Finansutskottet avstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet motion Fi93 (nyd) yrkande 15 i vilket begränsningar i flyktingmottagningen föreslås.
Liksom socialförsäkringsutskottet avstyrker utskottet även motion Fi93 (nyd) yrkandena 17, 18, 20, 21, 22, 23 och 29 om kostnader för flyktingmottagningen.
Flyktingminister
I motion Fi93 yrkande 27 begär motionärerna ett tillkännagivande om behovet av en flyktingminister som sysslar med flyktingfrågor på heltid.
I socialförsäkringsutskottets yttrande anges att utskottet i SfU7 avstyrkte ett yrkande om uttalande om behovet av en flyktingminister som sysslar med flyktingfrågor på heltid. Utskottet har därvid erinrat om att det enligt regeringsformen är regeringen som fördelar ärendena mellan departementen och statsministern som bland statsråden utser chefer för departementen. Utskottet avstyrker yrkande 27 i motion Fi93.
Finansutskottet avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 27 med hänvisning till vad socialförsäkringsutskottet anfört.
Hemspråksundervisning
I motion Fi93 (nyd) yrkande 24 begärs att riksdagen ger regeringen till känna att samhällets kostnader för hemspråksundervisning slopas. För budgetåret 1993/94 beräknas en besparing med 500 miljoner kronor.
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att utskottet nyligen i sitt betänkande 1992/93:UbU8 har behandlat liknande yrkanden om hemspråksundervisningen. Utskottet redovisade i betänkandet att lönekostnaden för drygt 2200 lärare i hemspråk läsåret 1991/92 beräknades till ca 370 miljoner kronor och att resurserna för undervisningen i hemspråk hade minskat med ca en tredjedel mellan läsåren 1990/91 och 1991/92. Utbildningsutskottet vill återigen erinra om att en parlamentarisk kommitté tillkallats för att se över invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken. Enligt direktiven (dir. 1993:1) bör kommittén pröva förutsättningarna att utveckla individens eget ansvar särskilt i fråga om upprätthållandet av det egna språket och kulturarvet. Mot denna bakgrund avstyrker utbildningsutskottet motion Fi93 yrkande 24.
Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anfört och avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 24.
Utgiftsförändringar inom Försvarsdepartementets område
Försvarskostnadernas storlek
I den socialdemokratiska partimotionen Fi92 framhålls att den krympning av det militära försvaret som nu pågår i flera länder i Europa gör det möjligt att också i Sverige ompröva försvarsutgifterna.
Långsiktiga besparingar som leder till lägre anslag fr.o.m. budgetåret 1994/95 uppnås enligt motionärerna genom att försvarsprisindex inte räknas upp till följd av kronans depreciering i november 1992. Vidare föreslås att den s.k. teknikfaktorn avskaffas från budgetåret 1997/98. Under senare delen av 1990-talet kommer detta att leda till besparingar i storleksordningen 5--6 miljarder kronor.
För budgetåret 1993/94 bör enligt motionärerna försvarets anslagsram minskas med 600 miljoner kronor. Detta skall ske genom att importen av krigsmateriel minskas med 200 miljoner kronor. Antalet värnpliktiga som kallas in de närmaste åren bör minska med 3000--4000 vilket leder till en besparing på 200 miljoner kronor redan budgetåret 1993/94. Dessutom bör anslagen inom den civila delen av totalförsvaret reduceras med 200 miljoner kronor genom en minskning av reservationerna bl.a. för industriella åtgärder och genom försäljning av materiel.
Försvarsutskottet hänvisar i sitt yttrande FöU10y till tidigare ställningstaganden i fråga om kostnaderna för försvaret. Utskottet erinrar om att det svenska försvarets ekonomiska nivå under en följd av år varit oförändrad eller minskat samtidigt som omvärldens stridskrafter tillförts ökade resurser. Utskottet anser inte att ytterligare neddragningar såsom föreslås i motion Fi92 (s) är förenliga med 1992 års försvarsbeslut.
När det gäller förslagen om försvarsprisindex, den s.k. teknikfaktorn, samt utbildningsvolymen värnpliktiga har utskottet nyligen avstyrkt motsvarande yrkanden i sitt betänkande 1992/93:FöU9. Utskottet gör nu samma bedömning och förordar även att förslagen om reduceringar av inköp av försvarsmateriel och besparingar inom det civila försvaret avslås.
Finansutskottet delar helt vad försvarsutskottet anfört om den föreslagna minskningen av försvarets anslagsram och avstyrker således motion Fi92 (s) yrkande 18.
Utgiftsförändringar inom Jordbruksdepartementets område
Jordbruksstödet
I motion Fi92 (s) anförs att riksdag och regering under det senaste året återgått till en jordbrukspolitik med ökade inslag av reglering och av subvention av livsmedelsexporten. Denna politik innebär en belastning för samhällsekonomin och för de offentliga finanserna. Enligt motionen har Socialdemokraterna under vårriksdagen presenterat förslag som innebär en besparing på jordbrukets område med ca 1 miljard kronor jämfört med riksdagsmajoriteten. Detta uppnås, menar motionärerna, genom att bibehålla det inkomststöd som ingick i 1990 års livsmedelspolitiska beslut, stå fast vid ett inlösenpris på spannmål på 90 öre per kg, begränsa ökningen av exportstödet samt bibehålla prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel och i stället omvandla dessa till en miljöavgift (yrkande 19).
Jordbruksutskottet konstaterar i sitt yttrande (JoU4y) att det inte framgår av motionen vilka anslag som avses då motionärerna föreslår en sänkning av jordbruksstödet med 1 miljard kronor. Av den kortfattade motiveringen drar utskottet slutsatsen att motionärerna avser uppnå en neddragning av jordbruksstödet, eller en budgetmässig spareffekt, genom en kombination av minskade bidrag, återinförda prisregleringsavgifter och möjligen också genom ändrad disposition av medel i jordbrukets regleringskassor.
Utskottet menar, efter en detaljerad redovisning, att dessa förslag inte ger några direkta besparingseffekter på budgetens utgiftssida för budgetåret 1993/94. När det gäller förslaget om inkomststöd konstaterar utskottet på grundval av s-reservationen i betänkandet 1992/93:JoU13 att en besparingseffekt visserligen kan uppnås om 248 miljoner kronor. Detta förutsätter emellertid att riksdagen med ändring av tidigare beslut sänker arealbidraget/inkomststödet från 700 kr till 500 kr per ha och anvisar ett motsvarande lägre belopp under anslaget B 10 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.
I fråga om t.ex. sänkt inlösenpris på spannmål framhålls att kostnaden slår igenom i budgeten endast om andra internavgifter är otillräckliga, vilket prognosen för budgetåret 1993/94 inte tyder på. Utskottet konstaterar vidare att om prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel återinförs som en miljöavgift så kan det ge ett tillskott till statskassan på ca 400 miljoner kronor. Det förutsätter emellertid att riksdagen frångår den tidigare fastlagda principen att internavgifterna skall användas inom jordbruksregleringen. Om avgiftsmedel av detta slag skall dras in till statskassan, utan denna förutsatta motprestation från statens sida, krävs att riksdagen genom en lagändring fattar ett nytt beslut om avgifternas rubricering och disposition.
Enligt jordbruksutskottet innebär det anförda sammanfattningsvis att motionärernas förslag kan ge en direkt besparingseffekt på statsbudgetens utgiftssida på ca 248 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Utskottet understryker dock att ett sänkt arealbidrag och sänkt inlösenpris på spannmål kan utgöra ett incitament till att anmäla ytterligare stora arealer för omställning. Med ett genomsnittligt omställningsbidrag om 4000 kr per ha under kommande budgetår kan den beräknade besparingseffekten mycket väl gå om intet och t.o.m. leda till ökade utgifter för statskassan.
Mot bakgrund av sin redovisning föreslår jordbruksutskottet att finansutskottet avstyrker motion Fi92 yrkande 19.
Finansutskottet anser i likhet med jordbruksutskottet att motion Fi92 (s) yrkande 19 bör avslås av riksdagen.
Utgiftsförändringar inom Finansdepartementets område
Regeringskansliets arbetsformer
I kompletteringspropositionen, bilaga 6 avsnitt 5, föreslås att regeringen får befogenhet att inom ramen för anvisade anslag till regeringskansliets verksamhet disponera anslagen till departementen och Regeringskansliets förvaltningskontor på ett med hänsyn till ändamålsbestämningen friare sätt. Därigenom skall effektiviteten i regeringskansliets verksamhet främjas. Vidare föreslås att ett nytt anslag på 50 miljoner kronor anvisas till Gemensamma ändamål för Regeringskansliet m.m. Som skäl därför anges i propositionen att ett utrymme bör skapas för vissa för Regeringskansliet gemensamma ändamål samt för oförutsedda angelägna insatser.
I motion Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas avslag på regeringens förslag till ett nytt anslag på 50 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Enligt motionärerna har kanslihuset redan svällt för mycket.
Finansutskottet har för sin del inget att erinra mot att regeringen för att kunna åstadkomma en effektivare internadministration får en friare dispositionsrätt till departementsanslagen under littera A 1, respektive departements utredningsanslag samt anslaget till Regeringskansliets förvaltningskontor.
När det gäller förslaget om ett nytt anslag på 50 miljoner kronor till regeringens förfogande har utskottet erfarit att det finns ett omedelbart behov att i samband med förhandlingarna om det fortsatta Europasamarbetet åstadkomma en ökad handlingsberedskap. Detta föreslås ske genom en samordning av medel som för närvarande disponeras av olika departement och centrala myndigheter. Konstruktionen skall ses som tillfällig och regeringen avser att återkomma med en mer permanent lösning i 1994 års budgetproposition. Utskottet utgår från att det nya anslaget i sin helhet finansieras genom omdisponeringar från befintliga anslag.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motion Fi94 (v) yrkande 16.
Bostadssubventioner
Ett av inslagen i höstens krisuppgörelse mellan regeringen och Socialdemokraterna var att bostadssubventionerna skulle begränsas med 3 miljarder kronor netto. När finansutskottet senare på hösten behandlade frågan i anslutning till proposition 1992/93:50 förordade utskottet på förslag av bostadsutskottet att de närmare formerna för begränsningen skulle avgöras längre fram. Förändringen skulle inte genomföras förrän år 1994 och utskottet ansåg därför att tid för rådrum förelåg. Det var dock nödvändigt, ansåg finansutskottet, att riksdagen gavs möjlighet att fatta beslut i ärendet senast våren 1993. Riksdagen beslutade i enlighet med finansutskottets förslag (1992/93:FiU1, rskr. 134).
I tre partimotioner begärs att bostadssubventionerna inte skall minskas fr.o.m. år 1994. I motion Fi92 (s) yrkande 7 föreslås sålunda att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen om att besparingen på 3 miljarder kronor på bostadssubventionerna skall skjutas upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats. I motion Fi93 (nyd) yrkande 86 begärs att riksdagen upphäver beslutet om minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. år 1994. Även i motion Fi94 (v) yrkande 5 avvisas den planerade neddragningen av bostadssubventionerna.
I motion Fi107 av Bo G Jenevall och Peter Kling (nyd) föreslås att räntesubventionerna skall avvecklas under en tjugoårsperiod med början år 1995.
Bostadsutskottet konstaterar i sitt yttrande att något regeringsförslag i frågan ännu inte förelagts riksdagen. Att nu avvakta ett sådant förslag är i praktiken inte möjligt om riksdagen skall kunna fatta beslut i ärendet under våren 1993. Bostadsutskottet finner det viktigt att så sker, så att tillräcklig klarhet kan skapas om subventionernas omfattning under de närmaste åren.
Även om de tre motionsförslagen inte till alla delar överensstämmer med varandra anser bostadsutskottet att riksdagen med anledning av dem som sin mening bör ge regeringen till känna att den nu diskuterade besparingen av bostadssubventionerna inte bör genomföras per den 1 januari 1994. Om, och i så fall när och hur, så skall ske får enligt bostadsutskottet bedömas mot bakgrund av bl.a. hur det ekonomiska läget, kreditmarknaden och fastighetsmarknaden kommer att utvecklas. Av betydelse i detta sammanhang är inte minst ränteutvecklingen eftersom kapitalkostnaderna ofta har stor betydelse för boendeutgifterna.
Regeringspartiernas företrädare i bostadsutskottet har i en avvikande mening framhållit att frågan om bostadssubventionernas omfattning måste ses i ett större sammanhang och då bedömas mot bakgrund av de mer övergripande frågorna om den ekonomiska politikens omfattning och inriktning. Denna fråga ankommer det på finansutskottet att bereda före riksdagens beslut. Det blir då möjligt att överväga en reduktion av bostadssubventionerna i relation till andra möjliga och lämpliga besparingar.
Det i motion Fi107 (nyd) framförda förslaget om en tjugoårig avveckling av bostadssubventionerna avstyrks av bostadsutskottet med hänvisning till att såväl dagens system som tidigare system innehåller regler som begränsar tiden för hur länge räntebidrag kan utgå. Om dessa regler behålls kommer räntebidragen att vara avvecklade praktiskt taget samtidigt med vad som skulle bli fallet om motionärernas förslag genomfördes.
Ny demokratis företrädare i utskottet har i en avvikande mening biträtt förslaget i motionen.
Finansutskottet vill i denna fråga framföra följande. Utgifterna för det statliga räntebidragssystemet har ökat mycket snabbt. Det sammanhänger framför allt med byggkostnadernas snabba ökning, de senaste årens höga ränteläge och en omfattande byggnation mot slutet av 1980-talet. Den årliga minskningen av räntebidraget har påskyndats genom att riksdagen vid ett antal tillfällen beslutat om extra upptrappning av de garanterade räntenivåerna. Fr.o.m. innevarande år gäller också ett nytt bostadsfinansieringssystem för nytillkomna bostäder. Trots vidtagna besparingar har statens utgifter för räntebidrag fördubblats på fem år, och för nästa budgetår är för detta ändamål anvisat 31,3 miljarder kronor.
Ett viktigt inslag i höstens uppgörelse mellan regeringen och Socialdemokraterna var att bostadssubventionerna nästa år skulle begränsas med 3 miljarder kronor netto. Socialdemokraterna begär nu att denna besparing skjuts upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats. Inte heller Ny demokrati och Vänsterpartiet är beredda att stödja en besparing av denna omfattning under nästa år.
Enligt finansutskottets mening är det med hänsyn till det statsfinansiella läget angeläget att bostadssubventionerna kan begränsas. Den tilltänkta besparingen utgör en mindre del av nuvarande bostadssubventioner, men är likväl så omfattande att den kan få återverkningar inte bara på hyresnivåer utan även på prisbildningen på fastighetsmarknaden i stort. Det finns därför skäl som talar för att besparingen inte bör genomföras i ett steg utan successivt.
Som framgår av utskottets redogörelse för utvecklingen på penningmarknaden har den korta räntan sänkts i betydande omfattning under våren 1993. Riksbankens marginalränta har på ett halvår sänkts med närmare 4 procentenheter och uppgår nu till 8,75%. Sänkningen har fått genomslag även på bostadslåneräntorna, och finansieringen av hushållens boende kan i dag ske till räntenivåer som är de lägsta sedan regleringen av bostadslåneräntorna upphörde. Förutsättningarna för en balanserad och planenligt genomförd minskning av bostadssubventionerna har därigenom förbättrats.
Finansutskottet delar bostadsutskottets bedömning att det är viktigt att riksdagen kan fatta beslut i detta ärende så snart som möjligt så att klarhet skapas om subventionernas omfattning under de närmaste åren.
Mot denna bakgrund förordar finansutskottet att statens utgifter för räntebidrag reduceras stegvis under de tre närmaste åren. De bör ske genom extra upptrappningar av de garanterade räntenivåerna med tyngdpunkten lagd på det äldre beståndet av bostäder. Om hänsyn tas även till behovet av höjda bostadsbidrag bör sålunda utgifterna för detta ändamål minskas med 0,5 miljarder kronor netto år 1994, med 1,0 miljarder kronor netto år 1995 och med 1,5 miljarder kronor netto år 1996.
Vad finansutskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet yrkar avslag på motionerna Fi92 (s) yrkande 7, Fi93 (nyd) yrkande 86 och Fi94 (v) yrkande 5.
Vad beträffar motion Fi107 (nyd) gör finansutskottet för egen del ingen annan bedömning än bostadsutskottet. Även finansutskottet avstyrker sålunda bifall till denna motion.
Utgiftsförändringar inom Socialdepartementets område
Inkomstprövade barnbidrag
I motion Fi93 (nyd) begärs ett förslag om att införa ett system med behovsprövade barnbidrag (yrkande 1). Enligt motionärernas förslag skall barnbidragen behovsprövas så att fullt bidrag utgår till barnfamiljer med inkomster upp till ca 320000 kr. Vid en hushållsinkomst på 500000 kr skall enligt förslaget inget bidrag utgå. Förslaget beräknas medföra en besparing på 3 miljarder kronor.
Socialutskottet har i samband med behandlingen av årets budgetproposition behandlat ett liknande yrkande (1992/93:SoU15). Utskottet ansåg att det nuvarande barnbidragssystemet bör behållas och hänvisade till tidigare ställningstagande (1991/92:SoU15) när det gäller införande av ett inkomst- och behovsprövat barnbidrag.
Finansutskottet har för sin del ingen annan uppfattning än den socialutskottet redovisat och avstyrker således motion Fi93 (nyd) yrkande 1.
Utgiftsförändringar inom Civildepartementets område
Länsstyrelserna
I propositionen (bil. 10) föreslås att under elfte huvudtitelns ramanslag Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisas 48000000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 14.
Till grund för regeringens förslag om att anvisa ytterligare 48 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 ligger de nya arbetsuppgifter som tillförs länsstyrelserna fr.o.m. år 1994. Från denna tidpunkt har länsstyrelserna att svara för dels den regionala administrationen av statens stöd för bostadsfinansiering, dels tillsynen över verksamheten enligt den nya rättighetslag för personer med svåra funktionshinder som då träder i kraft.
Bostadsutskottet redovisar i sitt yttrande (BoU9y) att riksdagen på förslag i budgetpropositionen till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94 har anvisat ett ramanslag på 1693900000 kr (bet. 1992/93:BoU17).
Utskottet konstaterar att riksdagen tidigare har ställt sig bakom de förslag som utgör grunden för den av regeringen förordade ökningen av anslaget till länsstyrelserna, varför även det nu aktuella förslaget tillstyrks.
Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning och tillstyrker således propositionens förslag att under elfte huvudtitelns ramanslag Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisas 48000000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 14.
Organisationsstöd m.m.
Partistöd
I motion Fi93 (nyd) föreslås att partistödet bör sänkas till hälften över en treårsperiod. För budgetåret 1993/94 föreslås en sänkning till 80 %, vilket innebär en besparing med 28 miljoner kronor för det statliga stödet (yrkande 31).
Konstitutionsutskottet har vid två tillfällen under innevarande riksmöte avstyrkt motioner med liknande innehåll. Utskottet uppgav i ett yttrande till finansutskottet (1992/93:KU3y) att utskottet noterat att regeringen föreslagit en minskning av partistödet, men ville inte tillstyrka de ytterligare minskningar som föreslogs i en motion från Ny demokrati. Finansutskottet anslöt sig till propositionens förslag och avstyrkte motionen (1992/93:FiU1).
Konstitutionsutskottet gjorde samma bedömning i sitt betänkande om stöd till politiska partier (1992/93:KU24).
Finansutskottet ställer sig bakom konstitutionsutskottets tidigare bedömningar och avstyrker därmed motion Fi93 (nyd) yrkande 31.
Presstöd
I motion Fi93 (nyd) föreslår motionärerna att stödet till dagspressen avvecklas under en treårsperiod med en 30-procentig början för kommande budgetår, vilket innebär en sänkning till 352 miljoner kronor för 1993/94 (yrkande 32). För Presstödsnämnden föreslås en minskning av anslaget med 0,8 miljoner kronor (yrkande 33).
Konstitutionsutskottet har behandlat frågan om presstödet och Presstödsnämnden dels i sitt betänkande om Presstöd m.m. (1992/93:KU27), dels i ett yttrande till finansutskottet över propositionen 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (1992/93:KU3y). I betänkandet konstaterar utskottet att presstödet reformerades den 1 juli 1990 på grundval av ett treårigt utredningsarbete av Dagstidningskommittén. I propositionen 1989/90:78 om reformerat presstöd framhölls att pressens roll i fråga om information, kommentarer, granskning samt kommunikation mellan olika grupper motiverade ett statligt stöd. Om inte de tidningar som befinner sig i ett konkurrensmässigt underläge fick stöd skulle mångfalden minska till förfång för läsarnas valfrihet och för opinionsbildningen.
Riksdagen godtog i huvudsak den föreslagna utformningen av presstödet (1989/90:KU31). Förra året uttalade utskottet att det inte var berett att göra en annan bedömning (1991/92:KU27). I årets betänkande anger utskottet emellertid att utvecklingen på mediaområdet gjort att man inom regeringskansliet överväger att företa en ny översyn av dagspressens situation. Konstitutionsutskottet förutsätter att det angelägna intresset av en rimlig mångfald i pressen gör att en sådan utredning kommer till stånd, och då under parlamentarisk medverkan. Med hänvisning till denna planerade översyn av dagspressens situation avstyrkte utskottet motionsyrkandena om nedskärningar i presstödet och avveckling av Presstödsnämnden.
I sitt yttrande till finansutskottet i höstas angående åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (1992/93:KU3y) avstyrkte utskottet ett liknande motionsyrkande på samma grunder som ovan. Utskottet bedömde att stora svårigheter skulle uppstå för dagspressen om kravet på avveckling av presstödet bifölls.
Finansutskottet delar helt den syn på presstödet och Presstödsnämnden som konstitutionsutskottet gett uttryck för dels i sitt yttrande från i höstas, dels i refererade betänkande. Utskottet kan därför inte tillstyrka motion Fi93 (nyd) yrkandena 32 och 33.
Organisationsstöd
I motion Fi93 (nyd) föreslår motionärerna en kartläggning av utgående organisationsbidrag och en nedskärning av dessa med 20 %, 20 % resp. 10 % över en treårsperiod (yrkande 34).
Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande (KrU14y) till sitt betänkande 1992/93:KrU12 om Ungdoms- och folkrörelsefrågor m.m. I detta betänkande redogörs för att regeringen tillkallat en särskild utredare med uppgift att se över och lämna förslag till de principer som bör gälla för statens bidrag till ideella organisationer, bl.a. i syfte att minska statsbidragen. Mot bakgrund av detta avstyrker utskottet motion Fi93 yrkande 34.
Finansutskottet ansluter sig till kulturutskottets bedömning och avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 34.
Budgetpolitiken
Budgetunderskott och upplåningsbehov
Statsskulden ökar mycket snabbt och kommer under sommaren 1993 att överstiga 1000 miljarder kronor. Nästa sommar väntas den uppgå till 1250 miljarder kronor. Statsskulden har då på endast tre år fördubblats i storlek. Denna accelererande försämring av statsfinanserna har fått ett snabbt genomslag på statsskuldräntorna som nästa budgetår väntas uppgå till 95 miljarder kronor. Statens ränteutgifter under ett år motsvarar då ca 14000 kr per vuxen svensk.
Kan inte utvecklingen mot allt större underskott brytas kommer statsskuldräntorna likt en gökunge successivt att tränga undan alltmer av angelägna utgiftsbehov. Redan nästa år tar de i anspråk 28% av statsbudgetens inkomster. I sin yttersta förlängning leder en utveckling av detta slag till att medborgarna även i fortsättningen måste erlägga höga skatter men inte får något i utbyte för dem eftersom statens utgifter till stor del består av räntebetalningar. Självklart kan en sådan situation inte accepteras. Den är fullt möjlig att undvika om tillräckligt kraftfulla motåtgärder vidtas. Hur detta lämpligen bör ske återkommer utskottet till längre fram i detta betänkande.
Statsskuldens ökning kan i första hand ses som en återspegling av de stora budgetunderskotten. Till en inte oväsentlig del sammanhänger emellertid ökningen också med att vissa, mycket stora utgifter har kommit att finansieras vid sidan av statsbudgeten. Underskotten i arbetsmarknadsfonden och lönegarantifonden finansieras sålunda med lån direkt i Riksgäldskontoret. Detsamma gäller stora delar av stödet till bankerna. Sedan mitten av 1980-talet har också statliga investeringar i affärsverk och myndigheter samt studielån lyfts ur statsbudgeten och finansierats direkt i Riksgäldskontoret. Under innevarande budgetår väntas statliga utgifter på sammanlagt44 miljarder kronor finansieras på detta sätt med lån direkt i Riksgäldskontoret. Regeringen har föreslagit att även infrastrukturinvesteringar skall finansieras i samma ordning, och för nästa budgetår skulle en sådan lösning innebära att den samlade direktupplåningen i Riksgäldskontoret skulle komma att uppgå till 64miljarder kronor.
En tredje faktor som påverkat statsskuldens storlek är den effekt deprecieringen av kronan haft på vår utlandsskuld samt de skulddispositioner som Riksgäldskontoret gör varje år.
Sambandet mellan budgetunderskott, lånebehov och statsskuldens årliga ökning framgår av nedanstående tabell i vilken uppgifterna avseende budgetåren 1992/93 och 1993/94 återger de prognoser som finns redovisade i kompletteringspropositionen. Noteras bör dock att propositionens uppgifter avseende inkomsterna under nästa budgetår har justerats ned med 2,1 miljarder kronor mot bakgrund av att effekterna av ett förslag på det kommunalekonomiska området inte har beaktats i de tabeller som finns intagna i propositionen. Det gäller förslaget att låta kommunerna kunna få behålla de skatteinkomster som uppkommer när grundavdraget sänks år 1994. Noteras bör även att fördelningen mellan utgifter inom resp. utanför statsbudgeten under nästa budgetår kan komma att påverkas av riksdagens ställningstagande till regeringens förslag till infrastrukturinvesteringar (prop.171). Trafikutskottet som bereder detta ärende (1992/93:TU35) har på inrådan av finansutskottet (FiU4y) förordat att finansieringen löses på ett delvis annat sätt än regeringen föreslagit.
Tabell 9. Budgetsaldo och upplåningsbehov för budgetåren 1990/91--1993/94 Miljarder kronor
___________________________________________________________________
1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 ___________________________________________________________________
Inkomster 403,5 397,7 375,0 344,0 Utgifter exkl. statsskuldräntor 377,0 418,5 492,1 442,3 Statsskuldräntor 61,0 60,0 73,0 95,0
Budgetunderskott -34,5 -80,8 -190,1 -193,3
Utgifter m.m. utanför statsbudgeten 9,4 7,9 43,8 64,1 Lånebehov 43,9 88,7 233,9 257,4
Skulddispositioner 0,3 -4,4 52,0 -10,0 Ökning av statsskulden under budgetåret 44,2 84,3 285,9 245,3
Statsskuld vid resp. budgetårs slut 626,7 711,0 996,9 1 242,2 ___________________________________________________________________
Utskottet kommer på sedvanligt sätt att senare i särskilda betänkanden redovisa förnyade beräkningar av statsbudgetens inkomster (FiU31) och utgifter (FiU32) för nästa budgetår. I det sammanhanget kommer utskottet också att beakta de ytterligare ändringar som gjorts under riksdagsbehandlingen av regeringens olika budgetförslag. För definitiva uppgifter om riksdagens ställningstaganden i dessa frågor hänvisar utskottet till dessa betänkanden liksom till utskottets sammanställning av statsbudgeten (FiU33).
Långsiktigt besparingsprogram
Regeringen begär i kompletteringspropositionen riksdagens godkännande av ett saneringsprogram för de offentliga finanserna under perioden 1994--1998 (bil. 1, yrkande 2). Programmet omfattar besparingar och inkomstförstärkningar på sammanlagt 81 miljarder kronor och väntas leda till att det konjunkturrensade underskottet i de offentliga finanserna avskaffas mot periodens slut.
Enligt regeringen är det av stor vikt att ett mera detaljerat långsiktigt budgetsaneringsprogram kan beslutas av riksdagen. En förstärkning av finanspolitiken i detta perspektiv gör det möjligt att stabilisera den offentliga finansiella skulden och undvika en accelererande offentlig skuldsättning. Ett åtgärdsprogram av detta slag ligger också i linje med de rekommendationer som Ekonomikommissionen lämnat i sitt betänkande Nya villkor för ekonomi och politik (SOU 1993:16).
Regeringens saneringsprogram bygger på en kombination av ekonomisk tillväxt med bevarad låg inflation, betydande effektivisering och besparingar inom den offentliga sektorn samt reducering av utrymmet för privat konsumtion genom i första hand minskade hushållstransfereringar och höjda avgifter samt vissa höjda skatter.
Utgifterna för den offentliga sektorns konsumtion skall enligt programmet behållas på en realt sett oförändrad nivå. Eftersom demografiska förändringar väntas leda till att servicebehoven ökar inom vissa områden innebär detta i praktiken att produktiviteten inom den offentliga sektorn måste förbättras med 2--3 % per år för att nuvarande servicenivåer skall kunna upprätthållas. Antar man att de reala utgifterna för den offentliga konsumtionen annars skulle ha vuxit med ca 2 % per år motsvarar den föreslagna begränsningen en begränsning av den offentliga sektorns resursanspråk med 35 miljarder kronor.
Transfereringarna till hushållen skall enligt programmet minskas med 26 miljarder kronor under perioden. Dessa nedskärningar berör pensionerna som skall minskas med 8 miljarder kronor genom att delpensioneringen avskaffas och genom olika åtgärder som höjer den genomsnittliga pensionsåldern med ett år. Vidare skall besparingar göras i arbetslöshetsförsäkringen vars finansiering för närvarande utreds. Ersättningsnivån inom lönegarantisystemet skall också sänkas till 80% av lönen. Statens utgifter för dessa båda ändamål väntas därigenom kunna minska med 10 miljarder kronor. Inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringen skall en besparing motsvarande 2 miljarder kronor göras och ett lika stort belopp skall dras in genom att patientavgifterna inom sjuk- och tandvården höjs. Inom föräldraförsäkringen kommer ersättningsnivån att sänkas från 90 till 80% av inkomsten samtidigt som även andra förändringar prövas. Mot slutet av perioden skall också bostadssubventionerna reduceras, vilket enligt regeringen t.ex. kan ske genom att räntebidragen minskas med 3 miljarder kronor åren 1997 och 1998.
Saneringsprogrammet skall också öka det offentligas inkomster med 15 miljarder kronor genom effektivare skatteindrivning, breddad bas för mervärdebeskattningen, successivt höjda miljö- och punktskatter samt genom en ny fastighetstaxering. I programmet ingår också en genomgripande reformering av ATP-systemet som bl.a. innebär att pensionsavgifterna helt eller delvis betalas av den enskilde själv i form av en egenavgift.
Regeringens förslag till långsiktigt saneringsprogram kan sammanfattas på följande sätt.
Tabell 10. Regeringens förslag till saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998 Miljarder kronor
___________________________________________________________
Begränsning av den offentliga konsumtionen 35
Minskade transfereringar 26
-Pensioner 8 -Arbetslöshetsförsäkring m.m. 10 -Sjuk- och arbetsskadeförsäkringen 2 -Avgifter inom sjuk- och tandvården 2 -Familjepolitik 1 -Bostadssektorn 3
Ökade inkomster 15
-Effektivare skatteindrivning 4 -Breddad bas för mervärdesskatten 2 -Miljö- och punktskatter 8 -Ny fastighetstaxering 1
Reformerat ATP-system 5
Totalt 81 ___________________________________________________________
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi92 det föreslagna saneringsprogrammet (yrkande 2). Enligt motionärerna är det omöjligt att åstadkomma balans i statsfinanserna genom ensidiga köpkraftsindragningar i ett läge när hushållens köpkraft och företagens investeringsvilja är svag. Det är, anser motionärerna, inte tillräckligt att nu enbart fatta beslut som avses träda i kraft vid en senare tidpunkt. Varaktiga besparingar måste börja genomföras omedelbart. För att inte efterfrågan kortsiktigt skall pressas tillbaka -- vilket skulle äventyra hela rekonstruktionen av Sveriges ekonomi -- förordar de tillfälliga stimulansåtgärder som är mer kraftfulla än vad som annars skulle ha varit motiverat. Det långsiktiga utgiftsprogrammet kan därigenom börja genomföras omedelbart utan att efterfrågan pressas ned på kort sikt.
Motionärerna ifrågasätter sålunda den allmänna uppläggningen av regeringens saneringsprogram och har dessutom invändningar mot några av de förslag som ingår i programmet. Sålunda förordas i motionen en alternativ lösning när det gäller finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Motionärerna avvisar också regeringens förslag att, som de ser det, dramatiskt höja egenavgifterna till ATP-systemet, minska bostadssubventionerna samt höja avgifterna inom sjukvården och tandvården. Däremot finner de det riktigt att man, som regeringen föreslagit, strävar efter att höja den faktiska pensionsåldern, förutsatt att detta sker genom rehabilitering och andra åtgärder som leder till att människor inte tvingas pensionera sig i förtid. De är också positiva till att pröva enhetliga nivåer i socialförsäkringssystemen, inkl. föräldraförsäkringen. Däremot avvisar de varje förslag om att använda en finanspolitiskt motiverad besparing i föräldraförsäkringen som anledning till att införa ett vårdnadsbidrag. Motionärerna ställer sig även bakom regeringens planer på att höja miljö- och punktskatter, bredda basen för mervärdesskatt samt genomföra en ny fastighetstaxering.
I motionen sammanfattas det socialdemokratiska alternativet på följande sätt.
Tabell 11. Socialdemokraternas förslag till långsiktigt åtgärdsprogram Miljarder kronor
______________________________________________________________________
Halverad arbetslöshet 55-60 Effektivare insatser mot ekobrott m.m. 10-20 Ny finansiering av sjukförsäkringen 30 Försvaret 5-6 Flyktingpolitiken 3-4 Jordbruksstödet 1-2 Vårdnadsbidrag 3 Miljö- och punktskatter 8 Breddad bas för mervärdesskatten 2 Ny fastighetstaxering 1
Totalt 118-136 ______________________________________________________________________
Vänsterpartiet vänder sig i motion Fi94 (yrkande 26) mot regeringens saneringsprogram. Det är, anser motionärerna, inte rimligt att låta den privata konsumtionen öka i takt med BNP, samtidigt som den offentliga konsumtionen i praktiken förutsätts sjunka. Motionärerna kan acceptera oförändrad nivå på den statliga konsumtionen och anser att man fram till år 1998 bör kunna omfördela 25% av militärutgifterna till folkbildning och högre utbildning. I motsats till regeringen anser de emellertid att den kommunala konsumtionen måste få växa med realt 2% i genomsnitt fram till år 1998.
Motionärerna är överens med både regeringen och Ekonomikommissionen om att den offentliga nettoskuldens tillväxt måste begränsas, men inriktningen av förslagen finner man vara fördelningspolitiskt oacceptabla. Enligt motionärerna kan det strukturella budgetunderskottet lättast opereras bort om det sker i kombination med kraftigt minskad arbetslöshet och en starkt utjämnande fördelningspolitik. Motionärernas alternativ till att minska procentandelen täckt inkomstbortfall i alla inkomstgrupper är sänkta tak och lägre procentandel täckning av inkomstbortfall för högre inkomster i systemen.
Problemet med budgetunderskotten kan enligt motionärerna inte lösas genom skattehöjningar, men det kan inte heller lösas utan vissa skattehöjningar. Motionärernas åtgärdsprogram innefattar sålunda inkomstförstärkningar som enligt deras egna uppskattningar uppgår till drygt 30 miljarder kronor. I enlighet härmed föreslår de skärpt kapitalbeskattning, begränsning av ränteavdrag, skärpt förmögenhetsbeskattning, höjd bolagsbeskattning, ökat uttag av energi- och miljörelaterade punktskatter samt breddad bas för fastighetsskatten.
Bostadsutskottet kommenterar i sitt yttrande (BoU9y) den del av regeringens saneringsprogram som omfattar besparingar i bostadsstödet. Bostadsutskottet anser det lämpligt att riksdagen på det sätt som nu sker ges möjlighet att bedöma hur regeringen ser på bostadssubventionernas omfattning i ett längre tidsperspektiv. Tidigare beslut om besparingar i bostadsstödet har inte sällan kritiserats för att ha fattats alltför nära inpå ikraftträdandetidpunkten. Bostadsutskottet har inga invändningar mot den nu tillämpade beslutsordningen, inte heller mot omfattningen av den föreslagna reduktionen av bostadssubventionerna under åren 1997 och 1998. Bostadsutskottet förutsätter att riksdagen i god tid föreläggs förslag om hur besparingen närmare skall genomföras och avstyrker vad som sägs i denna fråga i motion Fi92 (s). Bostadsutskottets socialdemokrater redovisar i en avvikande mening en annan uppfattning om det framtida bostadsstödet.
Finansutskottet vill i denna fråga framföra följande. Det är angeläget att komma till rätta med de rådande obalanserna i den offentliga sektorn och att dämpa den snabbt ökande skuldsättningen. Den leder nämligen till att dagens kostnader på ett orättfärdigt sätt vältras över på kommande generationer och bidrar samtidigt till en svagare realekonomisk utveckling genom att räntorna pressas upp. Skall de rådande problemen kunna lösas på ett varaktigt sätt, krävs att saneringen av de offentliga finanserna bedrivs målmedvetet och enligt en i förväg uppgjord plan som sträcker sig över flera år. Åtgärderna måste dessutom vara förenliga med en långsiktigt god ekonomisk utveckling med hög sysselsättning och låg inflation. Såsom också framhålls i propositionen är det betydelsefullt att tilltron till långsiktigheten i låginflationspolitiken och saneringen av de offentliga finanserna inte rubbas.
I anslutning till årets finansplan förklarade Socialdemokraterna att de var beredda att genomföra ett långsiktigt besparingsprogram av minst samma omfattning som regeringens. Något program redovisades dock inte i detta sammanhang. I det förslag som Socialdemokraterna nu redovisar uppskattas de samlade effekterna av det långsiktiga åtgärdsprogrammet till 110--130 miljarder kronor. Som utskottet ser det tycks motionärerna utgå från att den ekonomiska krisen i allt väsentligt är en kortsiktig efterfrågekris som kan lösas med hjälp av efterfrågestimulanser. I konsekvens härmed motsätter sig motionärerna nämligen flera av regeringens förslag till strukturell omprövning och förnyelse av svensk ekonomi.
Närmare hälften av den angivna förbättringen är sålunda en prissatt uppskattning av motionärernas ambition att halvera arbetslösheten. Självklart är det önskvärt att på olika sätt begränsa arbetslösheten. Som utskottet tidigare framhållit är det dock helt orealistiskt att tro att de socialdemokratiska åtgärderna i sig långsiktigt skulle leda till en halvering av arbetslösheten.
Starkt överdriven är enligt utskottets mening också motionärernas uppskattning av effekterna av andra förslag som de för fram. Så t.ex. förordar de, liksom regeringen, att insatserna mot ekobrott skall effektiviseras. Men medan regeringen anser det realistiskt att tro att statens inkomster skulle kunna öka med ca 4 miljarder kronor per år genom sådana åtgärder, utgår Socialdemokraterna från att det skall vara möjligt att få in ett upp till fem gånger så stort belopp, bl.a. genom en ny typ av avgiftsbelagd skatterevision.
Anmärkningsvärt är också att Socialdemokraterna räknar med att långsiktigt kunna spara 1--2 miljarder kronor på jordbruksstödet, trots att de liksom regeringen strävar efter att den svenska jordbrukspolitiken skall bli en del av en gemensam jordbrukspolitik inom EG. Vidare avvisar de regeringens planer på att reformera ATP-systemet med hänvisning till att detta leder till dramatiskt höjda egenavgifter. Trots det anser de sig vara oförhindrade att förorda betydligt mer långtgående höjningar av egenavgifterna till sjukförsäkringen, höjningar som enligt deras egna uppskattningar skall inbringa 30 miljarder kronor.
Motionärerna räknar också med att långsiktigt kunna spara tre miljarder kronor genom att inte införa ett vårdnadsbidrag, men anger inte hur detta skall ske. Eftersom något förslag om vårdnadsbidrag ännu inte föreligger måste den principiella innebörden av detta ställningstagande vara att Socialdemokraterna avvisar reformen som sådan men är beredda att obesett godta regeringens förslag till finansiering.
Sammanfattningsvis noterar utskottet sålunda att Socialdemokraterna liksom regeringen vill spara på kostnaderna för flyktingpolitiken genom att korta ner handläggningstiderna. Gemensamt är också förslaget om insatserna mot ekobrott. Liksom regeringen vill Socialdemokraterna under perioden även höja miljö- och punktskatter, bredda basen för mervärdesskatt samt genomföra en ny fastighetstaxering. Dessa gemensamma förslag kan långsiktigt stärka de offentliga finanserna med drygt 20 miljarder kronor. En gemensam syn tycks också föreligga i fråga om behovet av att höja den faktiska pensionsåldern samt att sänka förslaget om ersättningsnivåerna inom föräldraförsäkringen. I övrigt förordar emellertid Socialdemokraterna andra lösningar än regeringen, och av dessa alternativ är det som utskottet ser det bara två som skulle ha förutsättningar att leda till en varaktig förstärkning. Det är dels en föreslagen nedskärning av utgifterna inom försvaret med 5--6 miljarder kronor, dels den föreslagna höjningen av egenavgiften till sjukförsäkringen med 30 miljarder kronor, som i sig är en mycket kraftig köpkraftsindragning.
Det finns enligt utskottets mening skäl som talar för att sjukförsäkringssystemet bör ges en mer försäkringsmässig utformning än det nu har. Utskottet har berört denna fråga tidigare i betänkandet, och frågan om att lyfta ut sjuk- och arbetsskadeförsäkringen utreds för närvarande. Men medan tyngdpunkten i regeringens långsiktiga saneringsprogram ligger i olika typer av utgiftsbegränsningar, är de socialdemokratiska alternativa lösningarna mer inriktade på avgiftshöjningar. I sitt besparingsprogram bortser motionärerna dessutom från flera av de strukturella problem som finns i den svenska ekonomin. Förslaget har enligt utskottets mening därför inte den bärighet som fordras för att det skall kunna ligga till grund för en sanering av de offentliga finanserna.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi92 (s) yrkande 2.
Även Vänsterpartiet tycks helt blunda för de strukturella problemen i ekonomin. Detta understryks inte minst av att partiet förordar att den kommunala konsumtionen skall tillåtas växa realt med 2% per år fram till år 1998. Dessutom föreslås en rad skattehöjningar. En politik med denna inriktning kan utskottet inte biträda. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet även motion Fi94 (v) yrkande 26.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder regeringens förslag till saneringsprogram för de offentliga finanserna på 81 miljarder kronor i 1994 års priser för åren 1994--1998 (bil. 1 yrkande2).
De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken
Utskottet har i samband med behandlingen av årets finansplan ställt sig bakom det förslag till budgetpolitiska riktlinjer som regeringen redovisat där. Riktlinjerna innebär att budgetpolitiken i fortsättningen skall utformas i överensstämmelse med två normer enligt vilka det strukturella underskottet i de offentliga finanserna avskaffas och de offentliga utgifterna mätt som andel av BNP successivt sänks. Riktlinjerna innefattar även förslag om tillkommande besparingar som för nästa budgetår uppgår till 11,9 miljarder kronor.
Socialdemokraterna förespråkar i sin motion Fi92 ett mycket omfattande stimulanspaket. Tyngdpunkten i detta förslag ligger i en momssänkning, som väntas ge ett inkomstbortfall för staten på 28 miljarder kronor. Inkluderas även effekterna av att Socialdemokraterna motsätter sig den föreslagna minskningen av dagersättningen från arbetslöshetsförsäkringen och KAS kan, enligt utskottets bedömning, deras samlade alternativa förslag väntas försvaga de offentliga finanserna med i runt tal 50 miljarder kronor brutto under nästa budgetår. Beaktas även förslagens indirekta effekter begränsas försvagningen till grovt räknat halva detta belopp.
Utskottet har tidigare i detta betänkande avvisat Socialdemokraternas förslag till efterfrågestimulanser. Häri ligger att utskottet också avvisar det förslag till budgetpolitiska riktlinjer som förespråkas i motion Fi92 (s).
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer (bil. 1 yrkande 4) och avstyrker motion Fi92 (s) yrkande 3.
Statsbudgetens omfattning, uppdelningen av statens utgifter samt det statliga upplåningsbehovet
År 1981 slopades uppdelningen av statsbudgeten i en drift- och en kapitalbudget. Kapitalbudgeten syftade till att öppet redovisa förändringarna i den statliga förmögenheten. Intresset för förmögenhetsfrågorna kom under 1960-talet i bakgrunden, och större vikt lades vid budgetens stabiliseringspolitiska roll. Man skapade en totalbudget som inte gjorde skillnad på utgifter för driftkostnader och för investeringar.
Finansutskottet har vid flera tillfällen de senaste åren behandlat motioner som tagit upp frågan om att återinföra en drift- och en kapitalbudget. Utskottet har därvid avvisat sådana förslag bl.a. med hänvisning till att den gamla drift- och kapitalbudgeten var svåröverskådlig och ofullständig. På kapitalbudgeten togs endast de investeringar upp som kunde förväntas ge monetär avkastning. Till dessa investeringar hörde inte väginvesteringar. Investeringar i järnvägar togs endast upp till den del de motsvarade en bedömd avkastningsnivå. En återgång till en särskild kapitalbudget skulle således inte lösa de problem med finansieringen av infrastrukturinvesteringar som tagits upp i de aktuella motionerna.
Våren 1991 beslutade dock riksdagen på utskottets förslag (1990/91:FiU30) att ge den s.k. Riksdagsutredningen i uppdrag att närmare överväga vissa frågor om investeringarnas behandling i statsbudgeten som påtalats i en motion 1991/92:T43 av Lars Tobisson m.fl. (m). Utskottet anförde då att det arbete som pågår inom statsförvaltningen med anledning av den nya budgetprocessen med att utveckla styrformer och förbättra statens redovisning förhoppningsvis också skall resultera i en förbättrad redovisning till riksdagen. Utskottet anförde att en återgång till en uppdelning av budgeten i en drift- och en kapitalbudget inte skulle lösa de problem som redovisades i den då aktuella motionen. I stället borde andra metoder övervägas för att komma till rätta med de olägenheter som motionärerna påtalade.
I utskottets betänkande med anledning av finansplanen 1993 (1992/93:FiU10) behandlade finansutskottet ånyo ett antal motioner med förslag om att införa en drift- och en kapitalbudget. Utskottet var i betänkandet för sin del inte berett att tillstyrka att en drift- och en kapitalbudget skulle återinföras men ansåg att frågan om hur investeringarna i infrastruktur skulle finansieras, budgeteras och redovisas borde övervägas ytterligare.
I årets budgetproposition aviserade regeringen ett förslag till ändrad finansiering av investeringar i infrastruktur. I stället för direktfinansiering med anslag över statsbudgeten föreslogs en lånefinansiering direkt i Riksgäldskontoret. Förslaget innebar att kostnaderna för dessa lån skulle finansieras i efterhand över statsbudgeten på s.k. kapitalkostnadsanslag. Utskottet berörde detta i sitt betänkande med anledning av finansplanen (1992/93:FiU10 s. 64--68).
När regeringen därefter lade fram ett förslag till infrastrukturprogram (prop. 1992/93:176) där finansieringsmodellen utvecklades beredde trafikutskottet finansutskottet tillfälle att yttra sig över förslaget. Så skedde i yttrandet FiU4y. Finansutskottet anförde bl.a. följande.
Som skäl för att införa en ny finansieringsmodell anförs att flera mycket angelägna investeringar inte har gått att finansiera inom hittills anslagna ramar. I finansplanen sägs att genom en övergång till lånefinansiering kan investeringsnivån höjas ytterligare.
Som utskottet redovisat i ett yttrande till TU (1987/88:FiU3y) innebär en övergång till att finansiera investeringar med lån i Riksgäldskontoret (RGK) eller på kapitalmarknaden inte att det skapas något ökat realt utrymme som gör det möjligt att öka investeringarna i samhället. Att finansiera statliga investeringar genom lån i RGK i stället för över anslag skapar inte heller något ökat finansiellt utrymme. Även finansieringen via anslag innebär, i den mån inte statsinkomsterna räcker till, att lån upptas i RGK. Utskottet delar således inte uppfattningen att en finansiering av infrastrukturinvesteringar med lån i RGK skulle göra det möjligt att höja investeringarna utöver vad en finansiering över anslag skulle innebära. Däremot kan en sådan ordning påverka vilket inflytande riksdagen får över besluten om infrastrukturinvesteringarna. Enligt regeringens förslag skulle på statsbudgeten endast tas upp ett kapitalkostnadsanslag som skulle belastas med räntor och amorteringar på upptagna lån. Ett ställningstagande från riksdagens sida till omfattningen av ett eller flera kapitalkostnadsanslag kan inte ersätta ett inflytande över investeringarnas omfattning. Belastningen på kapitalkostnadsanslaget kommer att bestämmas genom en mekanisk framräkning baserad på gjorda investeringar. Det anslaget kan riksdagen i detta skede inte påverka. Ställningstagandet till kapitalkostnadsanslaget blir därför ointressant ur beslutssynpunkt.
Att periodisera utgifterna över investeringens beräknade livslängd, som ett kapitalkostnadsanslag i viss mening kan sägas innebära, kan vara värdefullt ur andra synvinklar, t.ex. för att kunna bedöma den statliga sektorns resursförbrukning. En förutsättning härför är emellertid att en sådan periodisering kan göras på någorlunda objektiva grunder. Det är angeläget att redovisningsprinciper utvecklas i enlighet med vad som brukar betecknas som god redovisningssed. Ändringar av principer får omedelbart genomslag på budgetsaldot och bör därför undvikas. I det gamla systemet med en uppdelning av statsbudgeten i en drift- och en kapitalbudget avskrevs investeringar direkt till den del de inte kunde förväntas ge monetär avkastning. Det innebar att de till denna del finansierades över driftbudgeten med löpande inkomster. Endast den del av investeringarna som kunde beräknas ge monetär avkastning fick tas upp på kapitalbudgeten och därigenom lånefinansieras. Den gamla drift- och kapitalbudgeten hade som utskottet ser det vissa förtjänster i dessa avseenden men även vissa svagheter. Den var framför allt svåröverskådlig och ofullständig.
De nu redovisade principerna för uppdelningen på en drift- och en kapitalbudget har sin motsvarighet i den företagsekonomiska redovisningskonventionen. Enligt denna konvention får ett företag inte redovisa en investering som tillgång om avkastningen från investeringen inte tillfaller företaget. De framtida inkomsterna från många statliga investeringar tillfaller emellertid inte staten direkt utan andra samhällssektorer.
I själva verket är den kanske viktigaste orsaken till att viss verksamhet kan bedrivas på ett samhällsekonomiskt mer effektivt sätt i offentlig regi än i privat regi att inkomsterna från verksamheten inte tillfaller ägaren utan sprids i samhället. Verksamheter som karaktäriseras av sådana svårigheter för ägaren att -- på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt -- få betalning för tillhandahållna tjänster brukar i ekonomisk teori benämnas kollektiva tjänster. Det anförda, som påpekas i finansplanen, visar att den företagsekonomiska redovisningskonventionen inte i alla delar är lämplig att använda för statlig verksamhet.
Investeringar i staten är av två huvudtyper. Dels är investeringar insatsresurser -- produktionsfaktorer -- för att myndigheterna skall kunna bedriva sin verksamhet (lokaler, datorer, telefonväxlar etc.), dels är investeringar resultat av vissa myndigheters verksamhet som skall utnyttjas av andra än producenten/myndigheten (vägar, järnvägar, skyddsrum etc.).
För myndigheter med förvaltningsanslag kan en modell vara att finansiera investeringar som utgör insatsresurser i myndigheterna med lån och låta kapitalkostnaderna belasta förvaltningsanslaget. Ett sådant system föreslås i årets finansplan. Utskottet återkommer till detta. Kapitalkostnaderna i ett sådant system minskar myndigheternas framtida utrymme för löpande utgifter. Myndigheterna får möjlighet att på ett rationellt sätt bedöma investeringarnas värde mot löpande utgifter, eller annorlunda uttryckt, myndigheterna får ta de ekonomiska konsekvenserna av sina investeringsbeslut. Detta resonemang är emellertid inte tillämpbart på infrastrukturinvesteringar, där den förväntade avkastningen inte tillfaller staten i form av inkomster. Av större betydelse är här den samhällsekonomiska bedömningen som kan göras av investeringens värde. Finns det resurser tillgängliga för att öka investeringarna? Vilka blir effekterna på samhällsekonomin i övrigt? Det är frågor som inte kan bedömas och avgöras inom en enskild myndighet eller ett verk.
Det finns som redovisas i proposition 176 motiv för att införa andra finansieringsformer för investeringar än via anslagsmedel. Det är därvid viktigt att överväga vilka budget- och redovisningsformer som bör tillämpas för denna typ av investeringar. Det är i vissa sammanhang väsentligt att behandla investeringar och kapitalkostnader på ett annat sätt än driftkostnader. Det är emellertid nödvändigt att i detta sammanhang beakta de krav som riksdagen ställer beträffande möjligheter till inflytande och överblick.
Enligt finansutskottets mening aktualiserar detta frågan på vilket sätt riksdagen skall utöva sin finansmakt. Det hittills vedertagna sättet att genom anslagsbeslut fastställa en budgetreglering för nästkommande budgetår skulle behöva utvecklas vidare till att omfatta även investeringsbemyndiganden och liknande långsiktiga utgiftsåtaganden. En närmare prövning bör därför göras av hur riksdagens finansmakt skall utformas.
Vad utskottet nu redogjort för visar att frågan hur investeringar skall budgeteras, finansieras och redovisas i den statliga verksamheten inte enbart är en riksdagsintern fråga. Med den utveckling frågan har fått anser utskottet att Riksdagsutredningen inte är rätt organ för att på ett allsidigt sätt hantera dessa frågor. Utskottet vill därför med stöd av sin initiativrätt hos regeringen hemställa om att en utredning tillsätts med uppgift att se över hur utgifter för statliga investeringar skall tas upp i statsbudgeten och hur de skall redovisas. Det är därvid av stor vikt att inte endast strävan att förbättra den statliga redovisningen beaktas utan även hur riksdagens beslutsunderlag skall utformas. Vidare bör bedömningar göras av vad riksdagen skall ta ställning till och hur sådana utgifter skall finansieras.
Den av utskottet förordade utredningen bör också överväga omfattningen av den statliga budgeten -- vilka principer som över huvud taget skall gälla för att statlig verksamhet skall redovisas över budgeten eller vid sidan av budgeten.
Som allmän princip för redovisning över statsbudgeten gäller att inkomster och utgifter skall redovisas brutto. Utskottet anser att ett viktigt kriterium för att redovisa viss verksamhet vid sidan av budgeten bör vara att underskott i verksamheten i princip inte skall vara möjliga. I vart fall skall inte eventuella underskott automatiskt finansieras mot statsbudgeten genom en nettoredovisning eller upplåning vid sidan av statsbudgeten utan att riksdagen får tillfälle att ta ställning till hur verksamheten skall finansieras. Det skulle innebära att nödvändiga förändringar i regelsystemen försenas. Utvecklingen av arbetsskadeförsäkringen, lönegarantiverksamheten och Arbetsmarknadsfonden är exempel på detta. Verksamheter där exempelvis inkomsterna däremot bestäms utifrån aktuariskt beräknade utgifter bör således kunna redovisas skilt från budgeten.
Riksdagen beslutade hösten 1992 om vissa riktlinjer för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som innebär att dessa skall flyttas ut ur statsbudgeten. Arbetsmarknadens parter bör enligt beslutet ges ansvaret för försäkringarna. Genom att sjuk- och arbetsskadeförsäkringen flyttas ut från statsbudgeten kommer verksamheten att bedrivas i ett system där underskott inte är möjliga. Villkoren måste anpassas till de ekonomiska förutsättningarna. Inledningsvis kommer finansieringen att ske med statsbidrag, men dessa kommer att avta i takt med att annan finansiering tillkommer.
Genom de stora förändringar som genomförts i statsbudgeten det senaste decenniet, genom avlyft av lån och investeringar, växlande redovisningsprinciper och tilltagande nettoredovisning mot budgeten, samtidigt som väsentliga delar av den statliga verksamheten bedrivs i varierande former vid sidan av statsbudgeten, saknas numera möjligheter att få en klar uppfattning av den statliga verksamheten. I själva verket har en utveckling ägt rum som innebär att en allt mindre del av statens samlade inkomster och utgifter ingår i statsbudgeten. Enligt Budgetpropositionsutredningens beräkningar minskade statsbudgetens andel av den totala statliga verksamheten från ca 68 % till ca 58 % från 1980 till 1988. Den statliga budgeten kan således inte längre sägas utgöra något tillfredsställande underlag för att bedöma den statliga verksamhetens samhällsekonomiska effekter.
Vad utskottet anfört om att utreda frågan om avgränsningar för statsbudgeten och i samband därmed överväga en uppdelning av statsbudgeten i drifts- och investeringsutgifter bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I motion Fi93 (nyd) yrkande 53 framhålls att det vid presentationen av budgeten bör fästas större vikt vid det statliga upplåningsbehovet, eftersom det är det bästa begreppet för helheten i statens finanser. Motionärerna begär att riksdagen skall göra ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.
Som framgått av vad utskottet redovisat har i takt med att en allt större andel av den statliga verksamheten börjat finansieras vid sidan av statsbudgeten förändringar i det statliga upplåningsbehovet blivit ett mått som bättre än budgetunderskottet återspeglar obalanserna i den samlade statliga verksamheten och den statliga sektorns finansiella anspråk. Framför allt har detta blivit märkbart under innevarande budgetår, då de utanför statsbudgeten finansierade underskotten i Arbetsmarknadsfonden och Lönegarantifonden vuxit mycket snabbt. Utskottet har i ett särskilt avsnitt i betänkandet närmare kommenterat detta förhållande.
I finansplanen och den reviderade finansplanen redovisas regelmässigt sedan lång tid tillbaka sambandet mellan budgetunderskott, statens lånebehov och förändringen av statsskulden. Mot bakgrund härav och med hänvisning till det utredningsuppdrag som utskottet här har förordat torde motionärernas önskemål om en sådan redovisning i allt väsentligt redan vara tillgodosett. Enligt utskottets mening är det med hänsyn härtill inte motiverat med ett särskilt uttalande i frågan. Utskottet avstyrker därför motion Fi93 (nyd) yrkande 53.
Bemyndigande för statens upplåning
Riksgäldskontoret ombesörjer upplåning för statens räkning. Enligt de regler som gäller får regeringen inte ta upp lån utan riksdagens medgivande. Regeringen måste därför inhämta riksdagens bemyndigande för att kunna ta upp erforderliga lån för statens räkning. Regeringen delegerar i sin tur till Riksgäldskontoret att ta upp sådana lån. Lånebemyndigandet som ges till regeringen varje år är beloppsmässigt opreciserat. De ändamål för vilka upplåning får ske anges i lagen (1988:1387) om statens upplåning.
I kompletteringspropositionen föreslås att riksdagen skall utfärda bemyndigande för regeringen att ta upp lån enligt denna lag. Utskottet tillstyrker att regeringen ges det begärda bemyndigandet.
Finansfullmakten
Om arbetsmarknadsläget kräver det, kan regeringen med stöd av finansfullmakten omedelbart besluta om utgifter för vissa sysselsättningsskapande åtgärder trots att särskilda medel inte har anvisats på statsbudgeten för ändamålet. Den beloppsmässiga omfattningen av detta bemyndigande omprövas varje år. Under en följd av år har finansfullmakten varit oförändrad och gällt utgiftsåtaganden intill ett sammanlagt belopp på 2 500 miljoner kronor. Finansfullmakten får enligt tidigare givna bemyndiganden användas för vissa specificerade ändamål. Dessa finns redovisade i finansutskottets betänkande 1990/91:FiU30 s. 80--81.
Av kompletteringspropositionen framgår (bil. 1 s. 61) att regeringen genom beslut den 31 januari 1993 utnyttjade finansfullmakten med 2000 miljoner kronor för utbildningsbidrag till ungdomar. Redovisningen av finansfullmaktens utnyttjande föranleder inte någon erinran från utskottet.
I kompletteringspropositionen föreslås att finansfullmakten skall gälla med oförändrat belopp, 2 500 miljoner kronor, även under budgetåret 1993/94 och för samma ändamål som tidigare. Utskottet biträder detta förslag.
Övrigt
Personalkonsekvenser vid strukturförändringar
I kompletteringspropositionen, bilaga 6 avsnitt4, redogör regeringen för personalkonsekvenserna av de pågående omstruktureringarna inom den statliga sektorn. Redovisningen är en uppföljning av de personalkonsekvenser som redovisades i 1992 års kompletteringsproposition.
Av redogörelsen framgår bl.a. att ca 24000 personer sagts upp mellan april 1990 och april 1993. Enligt regeringens bedömning riskerar mellan 23000 och 24000 personer att bli övertaliga under våren 1993 och de närmaste tre budgetåren. Bedömningarna i propositionen avser konsekvenserna av budgetpropositionen och andra propositioner som förelagts riksdagen under våren och baseras på underlag från fackdepartementen.
Enligt finansutskottets mening är den redovisning som lämnas i propositionen värdefull, och utskottet har ingen erinran mot vad som anförs. Utskottet har noterat att regeringen i årets budgetproposition anmält att den avser att i nästa års budgetproposition återkomma med en redovisning som förutom personalmässiga frågor även skall innehålla besparingseffekter och verksamhetsmässiga effekter av genomförda strukturförändringar.
Tillsättande av en rationaliseringskommission
I Ny demokratis partimotion Fi93 begärs en översyn av statliga verk och myndigheter. Staten skall bara bedriva sådan verksamhet som det är absolut nödvändigt att just staten bedriver. Enligt motionärerna bör den offentliga verksamheten kunna minska till ungefär den omfattning den hade år 1960. En rationaliseringskommission bör tillsättas med uppgift att utreda och föreslå vilka verk och myndigheter som skall avvecklas och i övrigt administrera avvecklingsverksamheten.
Finansutskottet behandlade ett i allt väsentligt likartat förslag från Ny demokrati i sitt betänkande FiU19 Statlig förvaltning, vilket godkändes av riksdagen så sent som den 14april 1993. Utskottet konstaterade därvid att statsförvaltningen för närvarande genomgår omfattande strukturförändringar som kommer att innebära en betydande reducering av antalet anställda. Detta framgår också av de redovisningar som regeringen sedermera lämnat i kompletteringspropositionen.
Utskottet framhöll också att målet för förändringarna bör vara att skapa en effektiv och ändamålsenlig statsförvaltning samt att ett visst antal anställda inte i sig är något mål. Slutligen kunde utskottet inte heller tillstyrka inrättandet av ett särskilt organ för avveckling. Detta skulle enligt utskottet innebära nya utgifter och besvärande gränsdragningsproblem.
Med hänvisning till vad utskottet här ånyo anfört om avveckling av myndigheter och om en rationaliseringskommission avstyrks motion Fi93 (nyd) yrkande41.
Effektivare resursanvändning i statens verksamhet
I motion Fi112 av Inga-Britt Johansson m.fl.(s) framhåller motionärerna att Sverige behöver en väl fungerande samhällsapparat, dvs. också en kunnig och aktiv statlig sektor. När ett företag minskar sin personal minskar samtidigt dess kostnader. När statliga myndigheter minskar personalen, sägs det i motionen, blir det bara en förflyttning av utgifter mellan olika konton i statsbudgeten.
Motionärerna understryker att det självklart behövs rationaliseringar och förändringar i den statliga sektorn. Men all kraft bör inte läggas på att bryta ned så mycket som möjligt av statlig verksamhet. De statliga myndigheterna behöver i stället bli effektivare och behöver förbättra sin verksamhet. Regering och riksdag måste ställa tydligare krav på myndigheter och verk samt ge goda förutsättningar. De nuvarande besparingskraven bör, enligt vad som framhålls i motionen, ersättas med konkreta krav på ökad samhälls- och brukarnytta av de avsatta medlen. I samband med övertalighet bör personalen, så länge den höga arbetslösheten består, erbjudas utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder.
Finansutskottet vill i sammanhanget peka på att införandet av mål- och resultatstyrning innebär en klarare rollfördelning mellan statsmaktsnivå och myndighetsnivå som ligger väl i linje med vad som anförs i motionen. Statsmakternas uppgift är att sätta upp mål för verksamheten, ställa tydliga krav på resultat samt att analysera och utvärdera de uppnådda resultaten (se bl.a. prop. 1991/92:100, bil.1, Finansplanen). Den nya styrningen ger myndigheter och verk större handlingsfrihet samt genom det treåriga perspektivet större möjlighet till framförhållning och långsiktighet. Detta bidrar i hög grad till att resurserna i statens verksamhet i enlighet med motionärernas önskemål används effektivare.
Utskottet vill samtidigt understryka att även den statliga sektorn givetvis måste lämna sitt bidrag till den av samhällsekonomiska skäl nödvändiga begränsningen av de offentliga utgifterna. En förutsättningslös prövning av omfattningen och inriktningen av all statlig verksamhet måste därför ske. I samband därmed måste också övervägas om verksamheten bör vara en statlig angelägenhet eller ej.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi112 (s).
Riksrevisionsverkets granskning av statliga bolag och stiftelser
I den reviderade finansplanen (prop. 1992/93:150, bil.1 yrkande12) föreslår regeringen en ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser. Ändringen syftar enbart till att åstadkomma en flexiblare och ändamålsenligare hantering av dessa frågor.
I anslutning därtill begär regeringen riksdagens godkännande av att RRV:s roll stärks i samband med den årliga revisionen. Enligt förslaget bör regeringen vid ombildning av statliga myndigheter och affärsverk till aktiebolag, i vilka staten som ägare ges ett bestämmande inflytande i aktiebolagslagens mening, se till att det tas in en bestämmelse i bolagsordningen att RRV skall utse revisor.
Finansutskottet tillstyrker förslagen i propositionen om RRV:s revision av statliga bolag och stiftelser.
Redovisning av statens garantiåtaganden
I kompletteringspropositionen (1992/93:150, bil.1 s.56) redovisar regeringen föreslagna förändringar för statliga garantiåtaganden i förhållande till redovisningen i budgetpropositionen (1992/93:100, bil.1). De största förändringarna är föranledda av stödet till bankerna. Redovisningen föranleder inget uttalande från utskottets sida.
Årsbokslut för staten budgetåret 1991/92
I kompletteringspropositionen redovisas på s. 57--60 i bilaga1 en preliminär balansräkning för staten som Riksrevisionsverket upprättat över verksamheten 1991/92. Redovisningen föranleder inget uttalande från finansutskottet.
Budgetar m.m. i internationella organisationer
I bilaga 1 till kompletteringspropositionen (1992/93:150, s.67) bereds riksdagen tillfälle att ta del av regeringens syn på budgetar m.m. i internationella organisationer. De sammanlagda bidragen från statsbudgeten till internationella organisationer omfattar över 100 organisationer och uppgick till över 5 miljarder kronor budgetåret 1991/92. I några av de internationella organisationer som Sverige tillhör har vissa brister påvisats i de ekonomiadministrativa styrsystemen. Detta gäller särskilt uppföljning och utvärdering av verksamheten men också i fråga om precisering av verksamhetsinriktning och prioriteringar.
Regeringen påpekar att det är ett svenskt intresse att ekonomiadministrationen i de internationella organisationerna håller en hög standard och anser att Sverige bör verka aktivt för en effektiv ekonomistyrning. Endast därigenom kan tillfredsställande garantier nås för att de resurser som, i konkurrens med nationella behov, ställs till organisationernas förfogande används på effektivast möjliga sätt.
Vidare påpekar regeringen att frivilliga bidrag vid sidan av de reguljära budgetarna medför risker för oönskade effekter på prioriteringarna i den reguljära budgeten. För att motverka sådana effekter verkar regeringen dels för att frivillig finansiering inte avser reguljär, löpande verksamhet, dels att verksamheter som finansieras med frivilliga bidrag så långt som möjligt planeras och budgeteras i samband med den reguljära planeringen och budgeteringen. För att undvika en splittrad och sporadisk presentation i budgetpropositionen av de internationella organisationernas verksamhet avser regeringen, i den utsträckning som det är möjligt, att inkludera systematisk redovisning av den frivilligfinansierade delen i budgetpropositionen.
Flera stora bidragsgivare till de internationella organisationernas reguljära budgetar har som generell politik drivit linjen om real nolltillväxt i de reguljära budgetarna. Sverige har i denna fråga intagit en mera flexibel hållning. En individuell prövning av varje organisation anses önskvärd. Mot bakgrund av svårigheterna att få fram tillräcklig information för individuell bedömning menar regeringen emellertid att det finns behov av en generell linje att falla tillbaka på och förordar därför principen om real nolltillväxt. Regeringen framhåller att kravet på real nolltillväxt endast bör tillgripas i fall då adekvat beslutsunderlag saknas.
Riksdagen behandlade under 1991/92 frågan om de internationella organisationernas effektivitet. Behandlingen var föranledd av att regeringen i budgetpropositionen (1991/92:100, bil. 4, s. 88--103) dels redovisade kommittébetänkandet Bistånd genom internationella organisationer (SOU 1991:48), dels redovisade slutsatserna av det Nordiska FN-projektet som avslutades i maj 1991. Utrikesutskottet (1991/92:UU15) fann kommittébetänkandet värdefullt och noterade med tillfredsställelse att FN-projektets rapport fått ett positivt mottagande. Vidare delade utskottet uppfattningen som angavs i propositionen om att Sverige aktivt bör verka för att genomföra förbättringar i syfte att uppnå ett effektivt fungerande multilateralt system. Denna uppfattning upprepades i samband med behandlingen av årets anslag (1992/93:UU15 s.73).
Regeringens redovisning föranleder ingen erinran från finansutskottets sida.
Finansiell styrning
I propositionen (bil. 1, avsnitten 7.2--7.4) redovisar regeringen utvecklingen beträffande den statliga finansiella styrningen inom tre områden. För det första redogörs för översynsarbetet av betalningstidpunkter för statliga betalningar. För det andra redovisas det pågående arbetet med att utforma rutiner med anledning av att riksdagen har bemyndigat regeringen att genomföra en räntebeläggning av statliga medelsflöden. Slutligen redovisas utvecklingen beträffande avvecklingen av Postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna.
Utskottet har inget att erinra mot redovisningarna. Beträffande Postgirot hänvisas emellertid till vad utskottet anför under avsnittet De statliga betalningarna och Postgirot.
Täckning av merkostnader för löner och pensioner
Den kompletterande ålderspensionen (den s.k. KÅPAN) är en tjänstepensionsförmån som infördes genom det statliga pensionsavtalet den 15 mars 1991. De anställda skall för tid fr.o.m. den 1 januari 1991 tillgodoräknas avsättningar (1,5 % av lönen). För handhavandet av KÅPAN har bildats en särskild förening, Försäkringsföreningen för det statliga området (FSO). Avsättningarna medför att staten skall erlägga skatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader.
För tiden den 1 januari 1991 -- den 30 juni 1992 har en premie betalats till FSO från det under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1991/92 uppförda anslaget C. 14 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. Den särskilda löneskatten för KÅPAN för tiden t.o.m. den 30 juni 1992, som beräknats till ca 165 miljoner kronor, har inte beaktats vid beräkningen av anslagen för 1991/92 eller 1992/93. För tiden fr.o.m. den 1 juli 1992 fördelades kostnaden för såväl den kompletterande ålderspensionen som den därav följande särskilda löneskatten på resp. anställningsmyndighet. Till den del dessa kostnader hänförs till anslagsfinansierad verksamhet ligger de fr.o.m. budgetåret 1992/93 inom beräknade anslag.
I kompletteringspropositionen (bil. 6, avsnitt 6.2) föreslås att den särskilda löneskatten på avsättningen för tiden den 16 mars 1991--den 30 juni 1992 bör belasta det på sjunde huvudtiteln för innevarande budgetår uppförda förslagsanslaget F 7. Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för att tillföras inkomsttiteln 1291 Särskild löneskatt. Dessa medel bör, enligt propositionen, anvisas på tilläggsbudget för innevarande år.
I budgetpropositionen (bil. 8 F 6) beräknas medelsförbrukningen under detta anslag till 100 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I beräkningen har hänsyn tagits till de nya riktlinjer för budgetering av myndigheternas anslag för förvaltningskostnader som redovisades i propositionen (bil. 1, avsnitt 2.2).
Utskottet tillstyrker förslaget i kompletteringspropositionen att till anslaget Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för innevarande budgetår tillföra medel på tilläggsbudget. Utskottet tillstyrker även förslaget i budgetpropositionen att riksdagen för nästa budgetår anvisar 100 miljoner kronor under samma anslag.
De statliga betalningarna och Postgirot
I en förordning (1974:591) som utfärdats av regeringen regleras frågan om statlig myndighets skyldighet att anlita Riksbanken eller Postgirot. Riksdagen gav för ett år sedan regeringen rätt att besluta om avveckling av Postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. FiU20, rskr. 128). I förra årets budgetproposition angavs bl.a. att förslaget om avveckling förutsatte en utveckling av det statliga betalningssystemet. Vidare anfördes att frågan om vilka förutsättningar som säkerställer Postgirots möjligheter att konkurrera på betalningsmarknaden behövde utredas ytterligare och bli föremål för samlad prövning.
I årets budgetproposition (bil. 7, Kommunikationsdepartementet) anfördes att utvecklingen av den svenska girerings- och betalningsmarknaden mot ökad konkurrens och förbättrad effektivitet bäst torde uppnås genom att två olika betalningssystem, Postgirot och bankerna/bankgirot, bevaras. Emellertid bör befintliga barriärer mellan de båda systemen reduceras för att uppnå en konkurrens på jämbördiga villkor. Som exempel på barriärer nämndes dels den subventionering som Postgirot uppbär genom den kvarvarande ensamrätten till statliga betalningar, dels de svårigheter som Postgirot har att erbjuda autogirolösningar till privatpersoner, eftersom man inte tillåts tillgång till alla affärsbankers lönekonton.
I årets finansplan (s. 134) anfördes att en översyn som gjorts visar att Postgirot inte är i behov av utökade befogenheter att driva verksamhet för att konkurrera på betalningsmarknaden. De minskade intäkter som kan bli följden av ökad konkurrens om statliga betalningar borde kunna kompenseras med ökade avgiftsintäkter. I den mån postgirorörelsen anser sig behöva komplettera betalningsförmedlingstjänsterna med andra rena banktjänster, borde detta lösas i samarbete med andra banker, anfördes det i finansplanen.
Utskottet anförde med anledning av vad som redovisades om det statliga betalningssystemet i finansplanen följande. Genom en avveckling av Postgirots kvarvarande monopol på statliga betalningar skapas förutsättningar för ökad konkurrens på betalningsmarknaden, vilket gynnar effektiviteten. Effektiv konkurrens förutsätter emellertid jämbördiga villkor. Som påpekades i budgetpropositionen (bil. 7 s. 146) hämmas effektiviteten i betalningssystemet av att vissa systemlösningar, exempelvis sådana som förutsätter att Postgirot får rätt att verkställa betalningar genom debiteringar på banklönekonton, inte har kunnat genomföras.
Utskottet ansåg det vara av stor vikt från konkurrenssynpunkt att Postgirot kan förmedla betalningar till och från banksystemet genom krediteringar och debiteringar av bankkonton. Regeringen gav RRV i uppdrag att i samband med upprättande av avtal om statens betalningsförmedling beakta denna aspekt och utan fördröjning rapportera till regeringen om hinder för den avsedda utvecklingen uppkommer. Utskottet ansåg att regeringen i kompletteringspropositionen borde redovisa för riksdagen hur dessa frågor utvecklas. Syftet med avvecklingen av Postgirots monopol på statliga betalningar är att skapa ökad konkurrens som främjar effektiviteten i systemet. Denna konkurrens måste ske på lika villkor. Frågan om Postgirots möjligheter att ge 360-dagarskrediter och ränta på innestående medel även till privatpersoner borde, enligt utskottet, kunna övervägas när Postgirots kvarvarande monopol på statliga betalningar avskaffats.
Med detta ställningstagande tillgodosågs ett motionsyrkande från socialdemokratiskt håll, och ett enigt utskott kunde avstyrka ett antal motioner med krav på att Postgirots särställning inte skulle tas bort.
I kompletteringspropositionen redovisas att RRV i sin skrivelse till regeringen bl.a. redogör för att parterna ännu inte har nått fram till någon lösning som möjliggör att Postgirot kan utföra debiteringar på alla bankers konton. Finansministern förutsätter att parterna fortsätter ansträngningarna att finna affärsmässiga lösningar i denna fråga. Målet är oförändrat att ett utvecklat statligt betalningssystem skall kunna införas den 1 juli 1993 och att förordningen (1974:591) om skyldighet att anlita Riksbanken eller Postgirot för statliga betalningar skall kunna upphöra att gälla.
I den socialdemokratiska partimotionen Fi92, som väckts med anledning av kompletteringspropositionen, sägs att en avveckling av Postgirots ensamrätt till statliga betalningar, innan det finns förutsättningar för konkurrens på lika villkor, innebär en stor risk för att bankerna genom bankgirosystemet får monopol på förmedling av betalningar till och från privatpersoners bankkonton. Ett gammalt monopol kommer i så fall att avlösas av ett nytt monopol. Enligt motionärerna bör en avveckling av Postgirots ensamrätt anstå till dess att verkligt fri konkurrens etablerats. En förutsättning för att detta skall kunna ske är att Postgirot får möjlighet att förmedla betalningar på alla bankers konton samt att Postgirots verksamhetsramar i övrigt anpassas till konkurrenssituationen.
Även i motion Fi94 från Vänsterpartiet uttalas att skyldigheten för statliga myndigheter att anlita Postgirot inte bör ändras förrän bankgirokartellen brutits upp och Postgirot släppts in i detta system. Riksdagen bör uttala att ensamrätten kommer att bibehållas om inte detta sker.
Under behandlingen av ärendet har utskottet uppvaktats av företrädare för Posten och Postgirot samt Bankföreningen och bankgirot.
Finansutskottet har samma uppfattning som tidigare. En avveckling av Postgirots särställning i det statliga betalningssystemet måste ske på ett sådant sätt att konkurrens skapas som främjar effektiviteten i betalningssystemet. För detta krävs en konkurrens på lika villkor.
När Postgirots särställning i det statliga betalningssystemet upphör kommer privatpersoner, företag och myndigheter att fritt kunna välja betalningsförmedlare vid betalningar till och från staten. För att detta val skall kunna ske på rationella grunder måste de båda systemen ha samma möjligheter att kunna erbjuda tjänster. Som utskottet tidigare redovisat innebär detta att man måste överväga att ge Postgirot möjligheter att kunna erbjuda 360-dagarskrediter och ge ränta på innestående medel även till privatpersoner. Det är också önskvärt, som utskottet tidigare uttalat, att avtal kan träffas mellan Postgirot och affärsbankerna om att ge Postgirot rätt att verkställa betalningar genom debiteringar på banklönekonton.
Regeringen bör återkomma till riksdagen och redovisa hur dessa frågor utvecklas och vid behov lämna förslag som bidrar till att upprätthålla konkurrens i betalningsförmedlingen och främja effektiviteten.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna Fi92 (s) yrkande 4 och Fi94 (v) yrkande 20 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vissa frågor om inbetalning av skatt och arbetsgivaravgifter
På skatteområdet finns i ett antal lagar bestämmelser om att inbetalning av skatt skall göras till ett särskilt postgirokonto. I kompletteringspropositionen (bil. 6, Finansdepartementet) föreslås att dessa bestämmelser ändras så att det även på skatteområdet blir möjligt att göra inbetalning till andra konton än postgirokonton. Vidare föreslås att avgiftsfriheten slopas och att avgiften i stället tas ut av inbetalaren. Härigenom kommer olika förmedlare att gentemot inbetalarna kunna konkurrera i fråga om såväl priser som andra villkor som är knutna till betalningstjänsterna.
Flertalet av ändringsförslagen i kompletteringspropositionen rör bl.a. bestämmelserna om när skatten skall anses betald. Med några undantag gäller i dag att skatten skall anses betald när inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till postanstalt. I propositionen föreslås att ordet postanstalt byts ut mot den som förmedlar betalningen. Utskottet anser i likhet med vad som förordas i propositionen att de aktuella bestämmelserna bör ändras så att de inte hindrar att andra än Postverket anlitas som förmedlare av skattebetalningar om det är lämpligt. Detta måste dock förutsätta att avtal har ingåtts som reglerar bl.a. förmedlarens ansvar för att betalningen inom viss tid kommer staten till handa. Det kommer inom överskådlig tid sannolikt inte att bli aktuellt med andra betalningsförmedlare än, förutom Postverket, bankerna och de post- eller bankanknutna giroinstituten. Utskottet föreslår med hänvisning härtill att propositionens uttryck den som förmedlar betalningen ändras till en postanstalt eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skattebetalningen med en bank eller ett giroinstitut, till banken eller giroinstitutet -- detta i syfte att undvika att vem som helst anser sig ha rätt att förmedla betalningar och kanske behålla betalningarna under en tid. Utskottets förslag till ny lydelse har utformats med hänsyn till vad som nu har sagts. I övrigt har endast några smärre redaktionella ändringar gjorts i förhållande till propositionens förslag.
I 52§ uppbördslagen har ordet särskilt lagts till framför ordet konto på två ställen. Även i lagen om sjömansskatt har ordet särskilda lagts till före konto.
Den i detta sammanhang föreslagna ändringen i lagen om arvsskatt och gåvoskatt bör brytas ut och behandlas tillsammans med en annan ändring i samma lagrum som föreslås i proposition 1992/93:198 (se bet. 1992/93:SkU27). Vidare bör påpekas att de nu aktuella ändringarna i 19 § kupongskattelagen och 8 § lagen om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. innefattar även de ändringar som föreslagits i proposition 1992/93:196 och som brutits ut vid riksdagsbehandlingen av den propositionen, vilken i övrigt nyligen bifallits av riksdagen. Dessa ändringsförslag har nämligen ansetts böra samordnas med de ändringar som nu lagts fram i kompletteringspropositionen (se bet. 1992/93:SkU28).
Fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn
I motion Fi93 (nyd) menar motionärerna att nu när fallskärmsavtalen är avslöjade finns det enkla recept för att komma till rätta med denna avart av solidarisk lönepolitik inom den offentliga sektorn. Motionärerna begär att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn. Motionärerna anser att avtalen bör upphöra eller i vart fall begränsas (yrkande30).
Med anledning av motionen vill finansutskottet anföra följande. Frågan om de s.k. fallskärmsavtalen har väckt stor uppmärksamhet. Utskottet finner det lämpligt att i diskussionen skilja mellan den privata och den offentliga sektorn. Beträffande den privata sektorn är chefslöneavtalen i första hand en fråga mellan företagsägarna och cheferna. Staten har här ett ansvar i de företag där staten är delägare.
På den offentliga sidan har staten, tillsammans med kommuner och landsting, ansvaret. Eftersom det är fallskärmsavtalen i de numera statligt ägda bankerna och i de banker som ansökt om bankstöd som stått i fokus för massmediediskussionen, finns det anledning att i detta sammanhang kortfattat redovisa de åtgärder som regeringen har vidtagit härvidlag.
Regeringen uppdrog i december 1992 åt f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl att granska anställningsavtal m.m. som ingåtts mellan Nordbanken och några f.d. direktörer. Syftet var att undersöka möjligheten att få avtalen om avgångsvederlag helt eller delvis ogiltigförklarade eller enskilda avtalsvillkor jämkade. Efter sin genomgång rekommenderade utredaren regeringen att inte inleda någon process mot de tre direktörerna.
Finansdepartementet har genom beslut den 2 april 1993 uppdragit åt advokaten Otto Rydbeck att utreda om det finns grund för staten som ägare till Nordbanken att väcka talan mot styrelseledamöter eller andra om skadestånd till banken enligt reglerna i bankrörelselagen. Resultaten av utredningen kommer att presenteras senast den 15 september 1993.
Statsrådet Bo Lundgren har i ett brev den 8 februari 1993 till ledningen för Nordbanken, Gota Bank och Securum angett riktlinjer för anställningsvillkoren för personal i ledande ställning. Riktlinjerna innebär bl.a. att ett begränsat avgångsvederlag kan utbetalas månadsvis under en kort omställningstid. Om oegentligheter som kan föranleda brottsansvar eller skadeståndsskyldighet upptäcks medan vederlag fortfarande betalas ut, skall arbetsgivaren ha rätt att hålla inne vederlaget eller en del av det tills domstol prövat frågan eller överenskommelse träffats.
Inom den statliga verksamheten i övrigt förekommer avgångsvederlag och liknande förmåner endast i liten utsträckning. De högsta statliga cheferna, generaldirektörer och landshövdingar m.fl. och även statsråden, kan få s.k. förordnandepension. Den s.k. LOA-utredningen har i sitt betänkande från i fjol (SOU 1992:60) föreslagit genomgripande förändringar av anställningsskyddet m.m. för arbetstagare i verksledande ställning hos staten. Utskottet har erfarit att en proposition är under utarbetande, och om utredningens förslag genomförs aktualiserar det en översyn av reglerna om förordnandepension.
Utskottet konstaterar avslutningsvis att frågan om de s.k. fallskärmsavtalen m.m. kommer att behandlas av arbetsmarknadsutskottet under hösten. Det finns inte anledning för utskottet att föregripa arbetsmarknadsutskottets kommande behandling, och utskottet avstyrker därför motion Fi93 (nyd) yrkande 30.
Tillsättning av offentliga chefstjänster
I motion Fi93 (nyd) anförs att det är samhällsekonomiskt slöseri att tillsätta viktiga chefsbefattningar enbart på politiska meriter. Motionärerna anser att chefer inom statliga verk, bolag och andra verksamheter skall tillsättas efter utannonsering av tjänsten och genom ett urval bland dem som innehar erforderlig kompetens (yrkande36).
Konstitutionsutskottet har i årets granskningsbetänkande (1992/93:KU30) bl.a. redogjort för de principer som gäller vid tillsättning av statlig tjänst. Enligt 11kap. 9§ regeringsformen tillsätts tjänst vid förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Vid tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.
Frågor rörande tillsättning av verkschefer behandlades i proposition 1986/87:99 om ledningen av den statliga förvaltningen. Förslagen grundade sig på Verksledningskommitténs betänkande Regeringen, myndigheterna och myndigheternas ledning (SOU 1985:40). Regeringens förslag innebar bl.a. att verkschefer borde sökas i en bredare rekryteringsbas än tidigare. Enligt civilministern borde regeringen utnyttja statsförvaltningens hela chefspotential som underlag men även sträva efter att se verksamheter utanför statsförvaltningen som möjliga rekryteringsområden. En viktig förutsättning var att regeringen i fortsättningen skulle kunna koncentrera sina ansträngningar i tillsättningsfrågor till myndigheternas högsta ledning. Verkschefer föreslogs också kunna omflyttas till annan tjänst under förordnandetiden. Propositionen godtogs i denna del av riksdagen (1986/87:KU29).
I granskningsbetänkandet 1990/91:KU30 understryker utskottet återigen betydelsen av att principerna för tjänstetillsättning efterlevs, och att även verksamheter utanför statsförvaltningen bör kunna vara lämpliga rekryteringsområden vid tillsättning av högre tjänster. Granskningen gav emellertid inte i denna del anledning till något ytterligare uttalande från utskottets sida.
Konstitutionsutskottet konstaterar i årets granskningsbetänkande att beslut att utse direktör i statliga bolag fattas av bolagsstyrelserna enligt aktiebolagslagen. Beslut om tillsättning av chef för statligt bolag ansågs således falla utanför utskottets granskningsområde, eftersom något beslut inte fattas av regeringen.
Mot bakgrund av gällande regler vid tillsättning av chefstjänster inom statlig verksamhet ser finansutskottet ingen anledning att från sina utgångspunkter tillstyrka bifall till motionen. Utskottet avstyrker därmed Fi93 (nyd) yrkande36.
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande internationellt samarbete för tillväxt att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 10 och 1992/93:Fi94 yrkandena 23 och 24, res. 1 (s) men. (v) - delvis
2. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 1, 1992/93:Fi93 yrkande 92, 1992/93:Fi94 yrkandena 1, 14, 22, 25 och 27, 1992/93:Fi95 samt 1992/93:Fi117 yrkandena 8 och 10 godkänner vad som förordats i proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 2 (s) men. (v) - delvis
3. beträffande utredning om fastighetsmarknaden
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 6, 1992/93:Fi93 yrkande 88 och 1992/93:Fi106 av yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 3 (m, fp, c, kds)
4. beträffande bankstödet att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi114, men. (v) - delvis
5. beträffande fördelningspolitiska analyser att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi118 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Penning-, valuta- och statsskuldspolitiken
6. beträffande riktlinjer för penningpolitiken att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 5, 1992/93:Fi93 yrkande 85 och 1992/93:Fi94 yrkande 17 godkänner vad utskottet anfört om penningpolitiken och som sin mening ger regeringen och fullmäktige i Riksbanken detta till känna, res. 4 (s) men. (v) - delvis
7. beträffande statsskuldspolitiken att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 3 samt med avslag på motion 1992/93:Fi94 yrkande 19 godkänner regeringens förslag till riktlinjer för statlig valutaupplåning, men. (v) - delvis
8. beträffande statens upplåning i utländsk valuta att riksdagen lägger proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 2 till handlingarna,
9. beträffande Sverige och EMU att riksdagen lägger proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 3 till handlingarna,
Sparande
10. beträffande bosparande att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 87, 1992/93:Fi601, 1992/93:Fi602, 1992/93:Fi603 och 1992/93:Fi604 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Arbetsmarknadspolitiken
11. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi94 yrkande 2, 1992/93:Fi117 yrkandena 1 och 2 samt 1992/93:Fi120 yrkande 3, res. 5 (s) men. (v) - delvis
12. beträffande anslag till Arbetsmarknadsdepartementet att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt A1 till ramanslaget Arbetsmarknadsdepartementet för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1992/93:AU8, rskr. 204) -- anvisar 820000 kr,
13. beträffande anslag till Utredningar m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt A2 till reservationsanslaget Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:AU8, rskr. 204) -- anvisar ett med 5000000 kr nedräknat belopp på 12220000 kr,
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
14. beträffande tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 7 och med avslag på motion 1992/93:Fi120 yrkandena 1 och 20 godkänner att högst 350 miljoner kronor av anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till förstärkning av arbetsförmedlingen, res. 6 (s)
15. beträffande nedläggning av delar av Arbetsmarknadsverket att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 37, res. 7 (nyd)
16. beträffande utbildningsbidragens storlek att riksdagen dels avslår motionerna 1992/93:Fi117 yrkande 15 och 1992/93:Fi120 yrkande 8, dels bemyndigar regeringen att fr.o.m. budgetåret 1993/94 årligen anpassa nivåerna på utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering till ändringar som görs av det högsta dagpenningbeloppet inom arbetslöshetsförsäkringen och beloppet per dag för det kontanta arbetsmarknadsstödet, res. 8 (s)
17. beträffande utbildningsbidrag med lånedel att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkandena 3, 8 och 9 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi111, 1992/93:Fi117 yrkandena 14 och 16 samt 1992/93:Fi120 yrkandena 19, 21 och 22 dels godkänner vad regeringen anfört om utbildningsbidrag med lånedel, dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning, dels godkänner vad regeringen föreslagit i fråga om upplåningen av medel för att finansiera utbildningsbidragets lånedel vid viss arbetsmarknadsutbildning, res. 9 (s)
18. beträffande samordning av utbildningsbidrag med andra förmåner att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkandena 1, 2, 10 och 11 dels godkänner vad regeringen anfört om samordning av utbildningsbidrag med vissa socialförsäkringsförmåner och med lön, dels godkänner vad regeringen anfört om garantibelopp vid samordning av utbildningsbidrag med andra förmåner, dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring utom i vad avser 3 kap. 5 och 10 §§, dels antar utskottets i bilaga 2 framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1993:355) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad avser 3 kap. 5 och 10§§, dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,
19. beträffande särskilt bidrag att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 12 och med avslag på motion 1992/93:Fi117 yrkande 17 godkänner regeringens förslag om det särskilda bidraget vid arbetsmarknadsutbildning m.m., men. (v) - delvis
20. beträffande försöksverksamhet med beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 13 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi117 yrkande 12 och 1992/93:Fi120 yrkande 23 godkänner den av regeringen föreslagna försöksverksamheten med statsbidrag till beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser, res. 10 (s)
21. beträffande enhetligt anställningsstöd att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 56 och A478 yrkande 1, res. 11 (nyd)
22. beträffande flyttningsbidrag m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 14 bemyndigar regeringen att vidta de ändringar av flyttningsbidragen som kan komma att erfordras i anslutning till planerad översyn av bidragen,
23. beträffande regeländringar beträffande åldersgränsen m.m. inom arbetsmarknadsutbildningen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkandena 15 och 17 godkänner dels vad regeringen förordat i fråga om praktik för invandrare med yrkesutbildning på högskolenivå, dels regeringens förslag till fortsatt försöksverksamhet för att stimulera till jämställdhet på arbetsmarknaden,
24. beträffande bidrag till utbildning i företag att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 16 och med avslag på motion 1992/93:Fi117 yrkande 6 dels godkänner vad regeringen föreslagit i fråga om bidrag till utbildning i företag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om bidrag till löne- och utbildningskostnader, men. (v) - delvis
25. beträffande utbildningsvikariat att riksdagen antar det i proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 4 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1993:237) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter,
26. beträffande ungdomspraktik att riksdagen a) med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkandena 18, 19, 20, 21 och 22 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi93 yrkandena 57, 58 och 59, 1992/93:Fi117 yrkandena 21, 22 och 23 samt 1992/93:Fi120 yrkande 24 godkänner regeringens förslag dels om en förlängning under tiden den 1 juli 1993--den 30 juni 1994 av försöksverksamheten med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar (ungdomspraktik), dels om ändrade villkor för anvisning till ungdomspraktik, dels i fråga om rätt till ungdomspraktik för den som tackat nej till ett tredje gymnasieår, dels om att 25--29-åriga nyexaminerade ungdomar med högskoleutbildning om 120 poäng eller längre skall kunna anvisas ungdomspraktik i högst tre månader, dels om ändring av tidpunkten för anvisning till avtalad inskolningsplats och plats med rekryteringsstöd, b) antar utskottets i bilaga 2 framlagda förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter, res. 12 (s) men. (v) - delvis
27. beträffande särskilt rekryteringsstöd att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi117 yrkande 4 och 1992/93:Fi120 yrkande 7, res. 13 (s) men. (v) - delvis
28. beträffande arbetsrätt att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkandena 54 och 55, res. 14 (nyd)
29. beträffande bidrag för att starta egen näringsverksamhet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi93 yrkandena 61 och 63 och 1992/93:Fi103, res. 15 (nyd)
30. beträffande användningen av beredskapsmedel för fastighetsregisterkartor att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi105,
31. beträffande ROT-programmet för kommunala lokaler att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 6 dels godkänner vad regeringen föreslagit i fråga om statsbidrag för ROT-insatser, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om bidragsreglernas tillämpning på kommuner, landsting samt godkända fristående skolor och sjukhem m.m.,
32. beträffande utökade ROT-satsningar m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 65, 1992/93:Fi106 av yrkande 2 samt 1992/93:Fi120 yrkandena 4, 5 och 6, res. 16 (s) res. 17 (nyd)
33. beträffande insatser för flyktingar och invandrare att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 62, res. 18 (nyd)
34. beträffande ändring i lagen om arbetslivsutveckling att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 5 och med avslag på motion 1992/93:Fi117 yrkande 20 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling, res. 19 (s)
35. beträffande arbetslivsutveckling att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 60 och 1992/93:Fi117 yrkande 19, res. 20 (nyd) men. (v) - delvis
36. beträffande otraditionella insatser att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi117 yrkande 24, men. (v) - delvis
37. beträffande bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi117 yrkande 3 och 1992/93:Fi120 yrkande 9, res. 21 (s) men. (v) - delvis
38. beträffande medelsanvisning på B 2-anslaget att riksdagen dels med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 23 och med ändring av riksdagens tidigare fattade beslut (bet. 1992/93:AU19, rskr. 258) och med avslag på motionerna 1992/93:Fi117 yrkandena 5, 7, 11, 13 och 18 samt 1992/93:Fi120 yrkande 2 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 28389655000 kr, dels avslår proposition 1992/93:194 yrkande 3 och motionerna 1992/93:Ub155 samt 1992/93:Ub156 yrkande 1, res. 22 (s) - villk. 6, 8--10, 12, 13, 16, 19 och 21 men. (v) - delvis - villk.
39. beträffande särskilda åtgärder för arbetshandikappade att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 littera C yrkandena 1--4,
dels godkänner den försöksverksamhet med ändrade regler för statsbidrag vid anställning med lönebidrag och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare som förordats i propositionen,
dels godkänner vad som anförts i propositionen om medel till s.k. otraditionella insatser för arbetshandikappade,
dels upphäver det tidigare under riksmötet (bet. 1992/93:AU12, rskr. 203) fattade beslutet om anslag till Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för budgetåret 1993/94,
dels till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:AU12, rskr. 203) -- anvisar ett reservationsanslag på 6956220000 kr,
40. beträffande lokaliseringslån att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt D11 till Lokaliseringslån för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1000 kr,
41. beträffande finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 littera B i denna del och med avslag på motionerna 1992/93:Fi92 yrkandena 12--15 och 27 samt 1992/93:Fi117 yrkande 29 medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 55000000000 kr under budgetåret 1993/94 för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag, res. 23 (s) men. (v) - delvis
42. beträffande finansiering av den statliga lönegarantin att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 littera B i denna del medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 7000000000 kr under budgetåret 1993/94 för utbetalningar enligt lönegarantilagen,
43. beträffande begränsning av lönegarantin att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 5,
Investeringar och underhållsåtgärder för ökad tillväxt
44. beträffande underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 5 punkt K2 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi98, 1992/93:Fi108 och 1992/93:Fi119 till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1993/94 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1200000000 kr,
45. beträffande underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi120 yrkandena 10--12, res. 24 (s)
46. beträffande statliga byggnadsprojekt att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 6 yrkandena 1 och 2 dels bemyndigar regeringen att besluta om utförande av byggnadsprojekt inom det statliga fastighetsförvaltningsområdet till en sammanlagd kostnad av 800000000 kr, dels till Vissa investeringar m.m. för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 800000000 kr,
47. beträffande stöd till icke-statliga kulturlokaler att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi101,
48. beträffande bidrag till samlingslokaler att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi109,
Näringspolitiska åtgärder
49. beträffande näringspolitiskt program att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 8 och 1992/93:Fi121, res. 25 (s)
50. beträffande riskkapitalbolagen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 42 och 1992/93:Fi94 yrkande 18, res. 26 (nyd) men. (v) - delvis
51. beträffande AP-fondens placeringsrätt att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi92 yrkande 9, res. 27 (s)
52. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 49, res. 28 (nyd)
53. beträffande exportkreditgarantier att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkandena 45--48, res. 29 (nyd)
Utbildningssatsningar
54. beträffande det offentliga skolväsendet att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 7 punkt B9 yrkande 1 och motion 1992/93:Fi97 och med anledning av proposition 1992/93:194 yrkande 1 och motion 1992/93:Ub156 yrkandena 2 och 4 samt med avslag på motion 1992/93:Fi212 yrkande 13 till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:UbU8, rskr. 207) -- anvisar ett förslagsanslag på 1994849000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Statens skolor för vuxna,
55. beträffande bemyndigande att utöka antalet gymnasieplatser att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:194 yrkande 4 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår,
56. beträffande gymnasieplatser budgetåret 1994/95 att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub156 yrkande 3, res. 30 (s)
57. beträffande läromedel åt synskadade elever att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi99,
58. beträffande anslagstyp för anslaget B 3 att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi100,
59. beträffande folkbildningen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 7 punkt C1 yrkande 2 och med avslag på motion 1992/93:Fi120 yrkande 13 till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:KrU13, rskr. 192) -- anvisar ett anslag på 2456463000 kr, res. 31 (s)
60. beträffande teknikämnet att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi102,
61. beträffande grundläggande högskoleutbildning att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 7 yrkande 3 och med avslag på motion 1992/93:Fi120 yrkande 14 till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:169 och utbildningsutskottets betänkande 1992/93:UbU14 -- anvisar ett reservationsanslag på 112500000 kr, res. 32 (s)
Studiestöd
62. beträffande studiehjälp att riksdagen med bifall till propositionerna 1992/93:150 bilaga 7 littera F yrkande 8 och 1992/93:194 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1992/93:Ub156 yrkande 5 och 1992/93:Fi120 yrkande 15 till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:SfU13, rskr. 208) -- anvisar ett förslagsanslag på 2350780000 kr, res. 33 (s) - delvis - villk. 31 och 32
63. beträffande studiemedel att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 7 littera F yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1992/93:Ub156 yrkande 6 och 1992/93:Fi120 yrkande 16 till Studiemedel m.m. för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:SfU13, rskr. 208) -- anvisar ett förslagsanslag på 6389095000 kr, res. 33 (s) - delvis - villk. 31 och 32
64. beträffande vuxenstudiestöd att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 7 littera F yrkande 10 samt med avslag på motionerna 1992/93:Ub156 yrkande 7 och 1992/93:Fi120 yrkande 17 till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:SfU13, rskr. 208) -- anvisar ett reservationsanslag på 3867535000 kr, res. 33 (s) - delvis - villk. 31 och 32
65. beträffande Centrala studiestödsnämnden m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 7 littera F yrkande 7 till Centrala studiestödsnämnden m.m. för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:SfU13, rskr. 208) -- anvisar ett ramanslag på 170610000 kr,
66. beträffande särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub156 yrkande 8 och 1992/93:Fi120 yrkande 18 antar det i proposition 1992/93:150 bilaga 7 littera F yrkande 6 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, res. 33 (s) - delvis - villk. 31 och 32
Socialförsäkringsfrågor
67. beträffande samlad redovisning av åtgärder inom socialförsäkringen att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi92 yrkande 17, res. 34 (s)
68. beträffande reformerad sjukförsäkring att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi92 yrkande 11, res. 35 (s)
69. beträffande ersättningsnivåer inom socialförsäkringsområdet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi93 yrkandena 3 och 4, 1992/93:Fi94 yrkande 15 och 1992/93:Fi122, res. 36 (nyd) men. (v) - delvis
70. beträffande höjning av pensionstillskott att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi94 yrkande 4, men. (v) - delvis
71. beträffande bidrag för vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 4 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi96 och 1992/93:Fi110 godkänner riktlinjerna för ändringar i systemet med ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. den 1 januari 1994, res. 37 (nyd)
72. beträffande bidrag till sjukförsäkringen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 4 yrkande 4 och med anledning av proposition 1992/93:178 yrkande 10 till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. SfU14, rskr. 286) -- anvisar ett förslagsanslag på 5353000000 kr,
73. beträffande omläggning av trafikförsäkringen att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 2, res. 38 (nyd)
Skatter
74. beträffande inkomstskatteskalan att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 26, 1992/93:Fi94 yrkandena 8 och 9 samt 1992/93:Fi116 yrkandena 2 och 3, res. 39 (s) men. (v) - delvis
75. beträffande grundavdraget att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi93 yrkande 84 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 25 och 1992/93:Fi116 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört om slopande av grundavdraget vid den statliga taxeringen under åren 1994 och 1995 och som sin mening ger regeringen detta till känna, res. 40 (s) men. (v) - delvis
76. beträffande turistmoms att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fi93 yrkandena 74, 75 och 76 samt 1992/93:Sk645 godkänner vad utskottet anfört, res. 41 (s)
77. beträffande skatt på livsmedel att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 28 i denna del, 1992/93:Fi93 yrkande 77, 1992/93:Fi94 yrkande 7 och 1992/93:Sk388 yrkande 17, res. 42 (s) men. (v) - delvis
78. beträffande mervärdesskattens generella nivå att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 28 i denna del, 1992/93:Fi93 yrkande 78 och 1992/93:Fi94 yrkande 6, res. 43 (s) men. (v) - delvis
79. beträffande breddad moms att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 21 i denna del, 1992/93:Fi93 yrkande 35 och 1992/93:Sk657, res. 44 (s) res. 45 (nyd)
80. beträffande fastighetsbeskattning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 21 i denna del och 1992/93:Fi93 yrkandena 79 och 81, res. 46 (s) res. 47 (nyd)
81. beträffande realisationsvinstskatt på bostäder att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 80,
82. beträffande stämpelskatt att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi94 yrkande 10, men. (v) - delvis
83. beträffande kapitalbeskattning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi92 yrkandena 29--31 och 1992/93:Fi94 yrkande 11, res. 48 (s) men. (v) - delvis
84. beträffande beskattning av pensionssparande att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi92 yrkandena 42 och 43, res. 49 (s)
85. beträffande företagsbeskattning att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkandena 43, 44 och 66--73,
86. beträffande energibeskattningen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi92 yrkandena 32 och 39 samt 1992/93:Fi94 yrkandena 12 och 13, res. 50 (s) men. (v) - delvis
87. beträffande punktskatter att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkandena 82 och 83,
88. beträffande charterskatt att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi92 yrkande 40, res. 51 (s)
89. beträffande förpackningsskatt att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi92 yrkande 41, res. 52 (s)
90. beträffande miljöavgifter att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi92 yrkande 20, res. 53 (s)
Utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet och åtgärder mot ekonomisk brottslighet
91. beträffande utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi92 yrkandena 37 och 38 lägger proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 1 yrkande 11 till handlingarna, res. 54 (s)
92. beträffande vikten av att bekämpa ekobrottslighet att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi92 yrkande 33, res. 55 (s)
93. beträffande en tvärpolitisk kommission mot ekobrott att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 89, res. 56 (nyd)
94. beträffande konkreta åtgärder mot ekobrottslighet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi93 yrkandena 90 och 91 samt 1992/93:Fi115, res. 57 (nyd) men. (v) - delvis
95. beträffande medelsanvisning för åtgärder mot ekobrottslighet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi92 yrkandena 34--36, res. 58 (s)
96. beträffande avgiftsfinansierad skatterevision att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi92 yrkande 24, res. 59 (s)
97. beträffande skatteflyktslag att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi92 yrkande 23, res. 60 (s)
98. beträffande konkursrättsliga frågor att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkandena 50--52, res. 61 (nyd)
Utgiftsförändringar inom Utrikesdepartementets område
99. beträffande u-landsbiståndets inriktning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 14 och 1992/93:Fi94 yrkande 21, res. 62 (nyd) men. (v) - delvis
100. beträffande biståndsanslagen att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkandena 9--12, res. 63 (nyd) - delvis - villk. 62
101. beträffande östbiståndet att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 13, res. 63 (nyd) - delvis - villk. 62
102. beträffande organiseringen av myndigheterna inom biståndsområdet att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkandena 39 och 40, res. 64 (nyd)
Utgiftsförändringar inom Kulturdepartementets område, flyktingpolitik
103. beträffande Utlänningsnämnden att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 9 littera D till Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 under elfte huvudtiteln -- utöver av riksdagen tidigare anvisade medel (bet. 1992/93:SfU7, rskr. 261) -- anvisar ett ramanslag på 19130000 kr,
104. beträffande Statens invandrarverks förläggningskostnader att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 22 och 1992/93:Fi93 yrkandena 25 och 28, res. 65 (s) res. 66 (nyd)
105. beträffande granskning och rationalisering av Invandrarverkets verksamhet att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkandena 26 och 38, res. 67 (nyd)
106. beträffande Sveriges flyktingpolitiska insatser internationellt att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 16, res. 68 (nyd)
107. beträffande begränsningar av flyktingmottagningen att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 15, res. 69 (nyd)
108. beträffande kostnader för flyktingmottagningen att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkandena 17, 18, 20--23 och 29, res. 70 (nyd)
109. beträffande flyktingminister att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 27,
110. beträffande hemspråksundervisning att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 24, res. 71 (nyd)
Utgiftsförändringar inom Försvarsdepartementets område
111. beträffande försvarskostnadernas storlek att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi92 yrkande 18, res. 72 (s)
Utgiftsförändringar inom Jordbruksdepartementets område
112. beträffande jordbruksstödet att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi92 yrkande 19, res. 73 (s)
Utgiftsförändringar inom Finansdepartementets område
113. beträffande regeringskansliets arbetsformer att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 5 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motion 1992/93:Fi94 yrkande 16 dels bemyndigar regeringen att disponera anvisade anslag till departementen och Regeringskansliets förvaltningskontor i enlighet med vad i propositionen förordats,
dels till Gemensamma ändamål för Regeringskansliet m.m. för budgetåret 1993/94 under andra huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000kr, men. (v) - delvis
114. beträffande bostadssubventioner att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 7, 1992/93:Fi93 yrkande 86, 1992/93:Fi94 yrkande 5 och 1992/93:Fi107 godkänner vad utskottet anfört om om en stegvis reducering av räntebidragen under de tre närmaste åren samt som sin mening ger regeringen detta till känna, res. 74 (s)
Utgiftsförändringar inom Socialdepartementets område
115. beträffande inkomstprövade barnbidrag att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 1, res. 75 (nyd)
Utgiftsförändringar inom Civildepartementets område
116. beträffande länsstyrelserna m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 10 littera B till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94 under trettonde huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1992/93:BoU17, rskr. 283) -- anvisar ett ramanslag på 48000000 kr,
Organisationsstöd
117. beträffande partistöd att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 31, res. 76 (nyd)
118. beträffande presstöd att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkandena 32 och 33, res. 77 (nyd)
119. beträffande organisationsstöd att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 34, res. 78 (nyd)
Budgetpolitiken
120. beträffande långsiktigt besparingsprogram att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 2 och 1992/93:Fi94 yrkande 26 godkänner regeringens förslag till saneringsprogram för de offentliga finanserna på 81000000000 kr i 1994 års priser för åren 1994--1998, res. 79 (s) men. (v) - delvis
121. beträffande allmänna riktlinjer för budgetpolitiken att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi92 yrkande 3 godkänner vad som förordats i proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 4 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 80 (s)
122. beträffande statsbudgetens omfattning och uppdelningen av statens utgifter i en drift- och en kapitalbudget att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om att utreda frågan om statsbudgetens omfattning och uppdelningen av statens utgifter i en drift- och en kapitalbudget samt som sin mening ger regeringen detta till känna,
123. beträffande begreppet statligt upplåningsbehov att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 53,
124. beträffande bemyndigande för statens upplåning att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 10 bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen 1988:1387) om statens upplåning,
125. beträffande finansfullmakten att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 11 bemyndigar regeringen att för budgetåret 1993/94, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2500000000 kr,
126. beträffande utnyttjande av finansfullmakten att riksdagen lägger proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 16 till handlingarna,
Övrigt
127. beträffande personalkonsekvenser vid strukturförändringar att riksdagen lägger proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 4 till handlingarna,
128. beträffande tillsättande av en rationaliseringskommission att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 41, res. 81 (nyd)
129. beträffande effektivare resursanvändning i statens verksamhet att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi112,
130. beträffande Riksrevisionsverkets granskning av statliga bolag och stiftelser att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkandena 12 och 13
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser,
dels godkänner de förordade principerna för revision av statliga bolag och stiftelser,
131. beträffande redovisning av statliga garantiåtaganden att riksdagen lägger proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 14 till handlingarna,
132. beträffande årsbokslut för staten budgetåret 1991/92 att riksdagen lägger proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 15 till handlingarna,
133. beträffande budgetar m.m. i internationella organisationer att riksdagen lägger proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 18 till handlingarna,
134. beträffande finansiell styrning att riksdagen lägger proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 17 till handlingarna,
135. beträffande medel på tilläggsbudget till Täckning av merkostnader för löner och pensioner att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 6 yrkande 3 till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 165000000 kr,
136. beträffande Täckning av merkostnader för löner och pensioner att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8 punkt F 6 till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 100000000 kr,
137. beträffande de statliga betalningarna och Postgirot att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 4 och 1992/93:Fi94 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, men. (v) - delvis
138. beträffande vissa frågor om inbetalning av skatt och arbetsgivaravgifter att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 1 yrkandena 4--10 godkänner vad utskottet anfört,
139. beträffande fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 30, res. 82 (nyd)
140. beträffande tillsättning av offentliga chefstjänster att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 36, res. 83 (nyd)
141. beträffande lagstiftningsfrågor om skatter att riksdagen med anledning av vad utskottet anfört och hemställt (mom. 76 och 138) antar de av regeringen i proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 1 yrkandena 4--10 framlagda förslagen till
1. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) med den ändringen att 52 och 57§§ erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
2. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt med den ändringen att 14§ 1mom. erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
3. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt med den ändringen att nämnda lag om ändring erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
4. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) med den ändringen att 19§ erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
5. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter med den ändringen att 5kap. 2§ erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
6. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327) med den ändringen att 58§ erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
7. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. med den ändringen att 8§ erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse.
Stockholm den 27 maj 1993
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Lars Tobisson (m), Allan Larsson (s), Lars Leijonborg (fp), Roland Sundgren (s), Per Olof Håkansson (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Ian Wachtmeister (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s) och Lennart Hedquist (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Reservationer
1. Internationellt samarbete för tillväxt (mom. 1)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med "Vid behandlingen" och slutar med "motion Fi92 (s)" bort ha följande lydelse:
Ett internationellt samarbete krävs kring en politik för ökad tillväxt och fler jobb. 20 miljoner människor är nu arbetslösa i Västeuropa. Så gott som alla länder lider av svag tillväxt och växande arbetslöshet. Vidtas inga åtgärder kommer arbetslösheten i Europa att permanentas på en ännu högre nivå än under 1980-talet. Förutsättningarna torde vara bättre än på lång tid att nu kunna åstadkomma ett brett samarbete kring den gemensamma uppgiften att öka tillväxten och nedbringa arbetslösheten.
Utskottet anser därför i likhet med motionärerna att det är nödvändigt att Sverige medverkar aktivt i den omläggning av politiken som nu kan skönjas internationellt. Regeringen bör i alla de internationella organ där den företräder Sverige verka pådrivande i arbetet på att få till stånd ett samarbete för tillväxt och arbete. Det gäller framför allt i OECD men också i samarbetet med EG. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande internationellt samarbete för tillväxt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande10 och med avslag på motion 1992/93:Fi94 yrkandena 23 och 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om internationellt samarbete,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 2)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med rubriken "Den förda ekonomiska politiken" och på s. 63 slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Sverige i kris
Sverige genomlever den värsta krisen på 60 år. År 1993 kommer att bli det tredje året i rad som den totala produktionen minskar. Trots exportframgångarna fortsätter minskningen av vår samlade produktion. Enligt regeringens egna bedömningar kommer Sverige år 1994 att ha ett gap mellan möjlig och faktisk produktion på inte mindre än 9%, dvs. ca 130miljarderkronor eller 30000 kr per arbetande invånare. Andra beräkningar visar att BNP-gapet snarare uppgår till 11--12%.
Som en följd av detta kommer den totala arbetslösheten att ligga kvar på en för svenska förhållanden dramatiskt hög nivå. Regeringen räknar inte heller med att dess politik skall leda till någon avgörande förbättring under resten av 1990-talet. Den totala arbetslösheten beräknas nämligen år 1998 fortfarande uppgå till 11%, dvs. mer än en halv miljon människor i yrkesaktiv ålder.
Den svaga produktionsökningen och den höga arbetslösheten får konsekvenser för de offentliga finanserna, som kommer att visa stora underskott med snabbt stigande statsskuld och räntebörda som följd. Tre fjärdedelar av underskottet i statens finanser orsakas av nedgången i sysselsättningen i näringslivet.
Utskottet vill kraftigt understryka att Sveriges ekonomiska läge just nu är mycket farligt. Enligt prognosen i den reviderade nationalbudgeten minskar köpkraften i år med 5% och nästa år kommer totalt 14% av arbetskraften att stå utanför arbetsmarknaden. Risken är överhängande att konjunkturnedgången går över i ett permanent massarbetslöshetstillstånd som vi vet att knappast något land lyckats klara sig ur i modern tid.
Strukturproblem eller efterfrågekris?
I den reviderade finansplanen hävdas att det är strukturproblem som ligger bakom den kraftiga försämringen av svensk ekonomi.
Utskottet vill här erinra om att strukturfrågorna stod i centrum för den ekonomiska debatten under 1980-talet både i Sverige och i andra länder. En rad åtgärder vidtogs också. Genomförandet av skattereformen, avregleringen av jordbrukspolitiken, den nya trafikpolitiken och infrastruktursatsningarna är exempel på konkreta åtgärder som genomfördes av den socialdemokratiska regeringen i slutet av 1980-talet.
Att Sverige, liksom en rad andra länder, haft strukturproblem -- varav en del redan åtgärdats -- kan emellertid inte på något rimligt sätt förklara den nuvarande krisen med massarbetslöshet och depression.
I stället för långsiktiga och gradvis verkande strukturfel är det i stället en plötslig och våldsam destabilisering av den svenska ekonomin som åstadkommit den dramatiska fördjupningen av lågkonjunkturen i Sverige. Huvudorsaken till dagens kris står att finna i de extrema svängningar som ägt rum i sparandet i den svenska ekonomin sedan år 1985. Det är enligt utskottets mening allvarligt att regeringen inte vill inse att det är denna destabilisering som den ekonomiska politiken nu måste försöka motverka. Det är den alltför låga inhemska efterfrågan som är det akuta problemet och inte "strukturella brister" eller ett inflationshot som möjligen kan göra sig gällande om några år.
Under åren närmast efter avregleringen av kreditmarknaden ökade företag och hushåll sin skuldsättning drastiskt. På några få år ökade skulderna med inte mindre än 1000miljarder kronor. Hushållens skuldsättning ökade med 300miljarderkronor och företagens med 700miljarderkronor.
På tre år, från 1986 till 1989, steg den privata konsumtionen med 50 miljarder kronor utöver vad inkomsterna ökade räknade i dagens priser.
Samtidigt som hushållen ökade sin upplåning och efterfrågan skedde samma sak i näringslivet, fast i ännu större utsträckning. Tydligast syntes det på fastighetsmarknaden.
Konsekvensen av 1 000 miljarder kronor i ökade krediter och ökad köpkraft blev den mest akuta överhettning som den svenska ekonomin utsatts för.
När denna process inleddes åren 1985--1986 arbetade den svenska ekonomin redan vid ett högt kapacitetsutnyttjande. Den ytterligare uppblåsning av efterfrågan som kreditexpansionen utlöste kunde därför inte i tillräcklig grad mötas av ökad produktion, trots en unikt kraftig ökning av arbetskraftsutbudet och trots en samtidig dämpning av den offentliga sektorns resursanspråk. I stället blev följden ökad konkurrens om tillgängliga produktionsresurser, löneglidning, inflation och ökad import. Att få ett stöd i riksdagen för en effektiv stabiliseringspolitik för att motverka denna utveckling var i det då rådande parlamentariska läget inte möjligt.
När överhettningen bröts kom nedgången med större kraft än någon kunnat räkna med. I första hand var det hushållen som genom att sluta låna och öka sitt sparande minskade efterfrågan i ekonomin. Men samtidigt kom också exporten att stagnera och näringslivets investeringar att minska.
Under åren 1990 och 1991 ändrades på grund av denna utveckling hushållens förväntningar om framtiden på ett sätt som i grunden påverkade deras sparbeteende. Inflationsförväntningarna skruvades ner radikalt, intresset för att låna till investeringar i egna hem minskade kraftigt. Framtidsutsikterna vad gällde möjligheterna till jobb och lönehöjningar blev därtill mörkare. Även detta minskade självfallet intresset för att sätta sig i skuld.
Sedan vändningen år 1989 har den del av hushållens inkomster som inte används till att efterfråga varor och tjänster från näringslivet hitintills ökat med inte mindre än 130miljarderkronor. Det har inneburit ett efterfrågebortfall för svenskt näringsliv som ensamt förklarar huvuddelen av minskningen i produktion och sysselsättning under denna period. Tillsammans med följdeffekter på investeringar och lönsamhet i näringslivet förklarar detta efterfrågebortfall också en mycket stor del av försvagningen av statsbudgeten och det offentliga sparandet under denna tid.
Det är här, i de våldsamma svängningarna i sparbeteendet med efterföljande effekter på inhemsk efterfrågan, som vi finner krisens kärna.
Mot denna bakgrund ser utskottet det som helt nödvändigt att bryta den nedåtgående spiralen och förhindra en fortsatt fördjupning av krisen. Alla politikens medel måste nu mobiliseras för den helt överordnade uppgiften att utan dröjsmål vända utvecklingen och åter skapa tillväxt.
Det är utskottets uppfattning att redovisningen av den förda politiken i kompletteringspropositionen visar att regeringen ännu inte kommit till full insikt om krisens orsaker. Den vill uppenbarligen inte erkänna att massarbetslösheten beror på den svaga inhemska efterfrågan och att underskottet i statens finanser är förorsakat av arbetslösheten. Den ser heller inte sambandet mellan sin egen politik och den ökande arbetslösheten och har inte kunnat utforma ett trovärdigt och verkningsfullt program för att ta Sverige ut ur krisen. Därtill kommer att den ekonomiska politiken nu riskerar att skapa ny inflationsbenägenhet. Det är en följd av att en stor del av produktionskapaciteten för hemmamarknaden slås ut och att nya och mera effektiva anläggningar inte kommer till stånd. Inflationsrisken kommer också från arbetsmarknaden, där Sverige nu genom långtidsarbetslösheten riskerar att hamna i samma fälla som många europeiska länder gjorde under 1980-talet med en hög balanspunkt mellan inflation och arbetslöshet.
Med den nu förda politiken riskerar Sverige att drabbas av den engelska sjukan med en hög arbetslöshet och hög inflationsbenägenhet och en försvagad tillväxt. Inflationsbenägenheten gör att uppgången bryts tidigt. När tillväxten börjar ta fart efter att konjunkturen har vänt inträder snart överhettningstendenser och inflation. Detta tvingar fram restriktiva åtgärder som tillsammans med de flaskhalsar som uppstått blir en broms på uppgången. Därmed sänks den långsiktiga tillväxttakten i ekonomin. I stället för att minska risken för inflation leder regeringens ekonomiska politik således till att inflationsrisken ökar.
Målen för den ekonomiska politiken
Av vad utskottet här framfört framgår att Sverige behöver en ny ekonomisk politik. De övergripande målen för en ny ekonomisk politik skall nu liksom tidigare vara full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabila priser, rättvis fördelning, regional balans och god miljö.
Konkret innebär detta att den ekonomiska politiken skall inriktas på
ekonomisk tillväxt med över 3% per år arbetslöshet på 3% prisstabilitet på god europeisk nivå rättvis fördelning av krisens bördor liksom av framtida framsteg.
Inriktningen av politiken kan sägas bestå av två delar:
1. En kraftfull stimulans för produktion och investeringar under de närmaste åren, när den allmänna efterfrågan är svag.
2. Ett uthålligt program under hela 1990-talet för att anpassa de offentliga utgifterna och inkomsterna, så att statens finanser saneras.
När det gäller prioriteringen av olika åtgärder och balansen mellan insatser på olika områden föreslår utskottet följande huvudlinjer:
så mycket uthållig penningpolitisk stimulans som möjligt för att få igång hjulen och skapa en bestående framtidstro
så mycket tillfällig finanspolitisk stimulans till produktion och investeringar som nödvändigt för att snabbt få upp tillväxten
så litet kontantstöd som möjligt och så mycket aktiva åtgärder som behövs för att hävda arbetslinjen
övergång från arbetsmarknadspolitiska åtgärder till arbete på den ordinarie arbetsmarknaden så snabbt som möjligt
så mycket budgetförstärkning som är förenligt med en god tillväxt och åtgärderna skall väljas så att bördorna fördelas rättvist.
Utskottets förslag till åtgärder. Alternativet till den förda ekonomiska politiken
De åtgärder som nu krävs måste utan fördröjning få effekt på hela samhällsekonomin -- på konsumtion, produktion, investeringar och sysselsättning. Den ekonomiska politiken skall ha sådan kraft att den berör varje företagare och konsument. Genom att ta i anspråk allas vilja och förmåga kan vi lyfta Sverige ur krisen.
Utskottets förslag till åtgärder är följande.
1. Sänk räntan
Det råder allmän enighet om behovet av att sänka räntorna och att krympa räntemarginalerna för att stimulera investeringar och nya produktiva arbetstillfällen. Det är, som utskottet ser det, den i särklass bästa formen för stimulans av investeringar och nya produktiva arbetstillfällen.
När den fasta växelkursen övergivits har handlingsutrymmet för penningpolitiken vidgats. Hittills har räntorna dragits ned i små steg i syfte att undvika att kronans värde ytterligare försvagas. Kronans värde har emellertid sänkts långt under den nivå som etablerades när den fasta växelkursen övergavs. Det har lett till att Riksbanken visat en betydande återhållsamhet när det gäller att utnyttja den handlingsfrihet som nu skapats. Den korta räntan, som Riksbanken påverkar, är fortfarande betydligt högre än i omvärlden.
Detta kan tyckas överraskande med hänsyn till att centrala faktorer som konkurrenskraft och bytesbalans förväntas utvecklas gynnsamt under de närmaste åren. Dessutom har en betydande del av de korta privata utlandslånen avvecklats och ersatts av stabilare statliga lån.
En viktig förklaring till detta är att penningpolitiken utformas och verkställs inom de ramar som riksdagen anger. Riksdagsmajoriteten ställde sig så sent som vid förtroendeomröstningen i mars bakom en inriktning som innebär att den ekonomiska politiken endast har ett mål att arbeta mot, nämligen att bekämpa inflationen. Det är således hotet från en eventuell framtida inflation som styr utformningen av den ekonomiska politiken och därmed också penningpolitiken, inte uppgiften att åstadkomma balans mellan sparande och investeringar och åstadkomma tillväxt. Enligt utskottets mening väcker inte denna inriktning -- och det bräckliga parlamentariska stödet för den politiken -- förtroende. Detta bestyrks inte minst av det faktum att Riksbanken, trots ett högt ränteläge, tvingats intervenera för att motverka fallet i kronkursen. Utskottet anser att denna inriktning av politiken är skadlig för samhällsekonomin, både när det gäller att få till stånd tillväxt och sysselsättning och när det gäller inflationsbekämpningen. Som utskottet tidigare i betänkandet framhållit leder en fortsatt nedpressning av den inhemska efterfrågan till en utslagning av produktionskapacitet och arbetskraft i stället för nyinvesteringar och kompetensutveckling. Den svaga efterfrågan riskerar således att öka den långsiktiga inflationsbenägenheten snarare än att sänka den.
Det är utskottets bestämda uppfattning att det behövs en annan inriktning av den ekonomiska politiken som tar sikte på de nu aktuella problemen och som kan återställa förtroendet för Sveriges förmåga att lösa sina ekonomiska problem. En sådan inriktning skall göra det möjligt för Riksbanken att bedriva en djärvare räntepolitik som kan åstadkomma en bättre balans mellan sparande och investeringar. Riksdagen bör därför nu fastställa följande nya riktlinjer för hela den ekonomiska politiken:
För att värna sysselsättning och välfärd måste insatser för att få i gång tillväxten överordnas andra ambitioner och krav.
En prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för god tillväxt.
2. Stimulera konsumtionen, sänk momsen
Hushållens efterfrågan svarar för betydligt mer än hälften av den samlade inhemska efterfrågan och utgör mer än halva BNP. Åtgärder som syftar till att stärka den inhemska efterfrågan bör därför ha sin tonvikt på den privata konsumtionen om effekten på produktion och sysselsättning skall bli kraftfull och snabb. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att mervärdesskatten tillfälligt sänks med 5 procentenheter fr.o.m. den 1 juli 1993 till utgången av år 1994. Det skulle stärka hushållens realt disponibla inkomster med ca 24miljarder kronor räknat på helt år. Därmed hejdas fallet i den privata konsumtionen och vänds i en uppgång under slutet av år 1993. Att en del av stimulanseffekten "läcker ut" i form av köp av importvaror uppvägs av de spridningseffekter som efterfrågeökningen har på olika delar av ekonomin.
För att denna skattesänkning skall få fullt genomslag måste den ske i en samlad satsning att vända konjunkturen och lägga grunden för ett nytt förtroende för ekonomin, inte minst från hushållens sida. Den måste därför samordnas med penningpolitiken, dvs. sänkta räntor, liksom med direkta åtgärder för att öka näringslivets investeringar och med nya arbetsmarknadspolitiska insatser och klara besked om de sociala trygghetssystemens framtid. Då får den sänkta momsen avsedd effekt.
En räntesänkning betyder samtidigt en broms på det pågående fallet i fastighetspriserna, vilket skulle ha en starkt stabiliserande effekt på kreditväsendet och samhällsekonomin.
Utskottet har här redogjort för de generella ekonomisk-politiska åtgärder som omedelbart måste vidtas för att föra Sverige ur krisen. För att denna inriktning av politiken skall få full effekt måste den även följas upp av en mängd selektiva åtgärder. Dessa åtgärder innebär insatser på det skatte-, närings-, social-, bostads- och utbildningspolitiska området. Utskottet återkommer till dessa frågor senare i betänkandet.
Arbetsmarknadspolitiken intar en central plats i det åtgärdspaket som utskottet förordar. Som utskottet ser det krävs det väsentligt större arbetsmarknadspolitiska insatser än vad som föreslås i den reviderade finansplanen. Utskottet återkommer längre fram i betänkandet till hur denna ytterligare förstärkning av arbetsmarknadspolitiken skall fördelas på olika åtgärder.
I avsnittet om budgetpolitiken kommer utskottet att redovisa vilka krav som måste ställas på en långsiktig utgiftsstrategi för att den inriktning av den ekonomiska politiken som här föreslagits skall kunna genomföras.
Effekterna av åtgärdspaketet på samhällsekonomin kan sammanfattas i följande försörjningsbalans.
Försörjningsbalans Procentuella förändringar
_______________________________________________________________________ Mdkr Med Med utskottets regeringens förslag till en politik alternativ politik _______________________________________________________________________
1992 1993 1994 1993 1994
Privat konsumtion 772,3 -3,5 -0,2 -1,5 0,1 Offentlig konsumtion 401,0 -1,0 -1,4 -0,8 0,5 Bruttoinvesteringar 243,8 -8,9 -5,7 -3,6 -4,0 Lagerinvesteringar -5,3 -0,2 0,4 0,1 1,6 Export 400,6 4,7 9,0 4,7 9,0 Import 375,9 -1,6 3,5 0,8 4,7 BNP 1 436,5 -1,7 1,2 0,0 2,5
Konsumentpriser 5,5 3,5 3,8 1,8 Disponibel inkomst -4,2 -0,2 -2,8 -0,8 Sparkvot % nivå 7,4 7,5 6,9 6,5 Arbetslöshet, % nivå 6,9 7,0 6,0 5,0
_______________________________________________________________________
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet den inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i finansplanen och tillstyrker förslaget i motion Fi92 (s) yrkande 1.
dels att en del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med "I likhet" och slutar med "detta yrkande" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet överensstämmer Ny demokratis uppläggning av den ekonomiska politiken i motion Fi93 (nyd) på väsentliga punkter med regeringens. Som framgått av vad utskottet tidigare anfört kan utskottet inte ställa sig bakom en sådan utformning av politiken. Därtill kommer att det i motionen bl.a. föreslås ändringar i arbetsrätten som bestämt måste avvisas. Utskottet avstyrker yrkande 92 i motion Fi93 (nyd).
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "Utskottets ställningstagande" och på s. 65 slutar med "miljöpolitiska området" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar i stort den syn på arbetslöshetens problem som framförs i motion Fi94 (v). Detsamma gäller förslaget till en mer aktiv finans- och penningpolitik. En momssänkning är i den rådande situationen nödvändig men den bör vara generell och inte, som föreslås i motion Fi94 (v), differentierad. Det finns därutöver flera förslag i Vänsterpartiets motion som utskottet inte kan ställa sig bakom. Så t.ex. är det svårt att se hur de argument som i motionen förs fram mot ett svenskt medlemskap i EG skulle bidra till en positiv utveckling av ekonomin.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "och Vänsterpartiet" bort ha följande lydelse:
Utskottet avstyrker motion Fi94 (v) yrkandena 1, 14, 22, 25 och 27 samt Fi117 yrkandena 8 och 10.
dels att hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 1 och motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 92, 1992/93:Fi94 yrkandena 1, 14, 22, 25 och 27, 1992/93:Fi95 och 1992/93:Fi117 yrkandena 8 och 10 godkänner vad som förordas i motion 1992/93:Fi92 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Utredning om fastighetsmarknaden (mom. 3)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Lars Leijonborg (fp), Tom Heyman (m), Stefan Attefall (kds), Roland Larsson (c) och Lennart Hedquist (m) anser
dels att utskottets yttrande på s. 66 som börjar med "I december" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
De nuvarande problemen på kreditmarknaden har hittills under 1990-talet ägnats stor uppmärksamhet bl.a. av regering och riksdag. De har självklart också satt sin prägel på branschen som sådan och fått stort utrymme i den allmänna debatten. En särskild myndighet -- Bankstödsnämnden -- har inrättats för att hantera statens stöd till banker och andra kreditinstitut.
Regeringen har i december 1992 beslutat tillkalla en utredning om utvecklingen på kreditmarknaden. Utredningen skall göra en kartläggning och beskrivning av denna utveckling och analysera de effekter problemen på denna marknad har medfört och kan väntas medföra för övriga delar av ekonomin. Utredningen bör enligt direktiven fortlöpande redovisa sitt arbete i form av delrapporter. En slutrapport bör lämnas före utgången av år 1994. Av intresse i sammanhanget är också det regeringsuppdrag som lämnats en revisionsbyrå att för statens räkning undersöka situationen på bostadskreditmarknaden med avseende på kreditriskerna på marknaden. Detta uppdrag kommer att redovisas inom kort.
Av denna redovisning framgår att olika utredningar och analyser av de frågor som tagits upp i aktuella motioner pågår. Det finns, enligt utskottets mening, mot denna bakgrund inte skäl att tillstyrka utredningskraven i dessa motioner. Tvärtom skulle ett bifall till dem innebära att osäkerhet skapas om statsmakternas intentioner om hur krisen på fastighetsmarknaden skall lösas.
Vad utskottet här anfört står i överensstämmelse med det ställningstagande som ledamöter från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna i denna fråga gjort i en avvikande mening till bostadsutskottets yttrande (1992/93:BoU9y) till finansutskottet.
Med det anförda föreslår finansutskottet att riksdagen avslår motionerna Fi92 (s) yrkande 6, Fi93 (nyd) yrkande 88 samt Fi106 (s) yrkande 1 om en utredning om fastighetskrisen.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utredning av fastighetsmarknaden att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 6, 1992/93:Fi93 yrkande 88 och 1992/93:Fi106 yrkande 1,
4. Riktlinjer för penningpolitiken (mom. 6)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med "Utskottet vill" och på s. 70 slutar med "yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi92 (s) att risken nu är överhängande att Sverige fastnar i ett tillstånd av permanent massarbetslöshet. Därför måste åtgärder vidtas som utan fördröjning får effekt på hela samhällsekonomin. Den viktigaste enskilda åtgärden som kan vidtas för att stimulera investeringar och nya produktiva arbetstillfällen är att sänka räntorna och krympa räntemarginalerna.
När den fasta växelkurspolitiken nu övergivits har handlingsutrymmet för penningpolitiken vidgats. Detta handlingsutrymme har emellertid begränsats genom det beslut som riksdagsmajoriteten drev igenom så sent som i mars om att inflationsbekämpningen ska vara överordnad andra ambitioner och krav. Det innebär att den ekonomiska politiken endast har ett mål att arbeta emot. Det är således hotet från en eventuell framtida inflation som styr utformningen av den ekonomiska politiken och därmed också penningpolitiken, inte uppgiften att åstadkomma balans mellan sparande och investeringar och att få till stånd ekonomisk tillväxt.
Utskottet anser att den ekonomiska politiken bör läggas om i en mer efterfrågestimulerande riktning i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning. En fortsatt nedpressning av efterfrågan leder till utslagning av produktionskapacitet och arbetskraft i stället för nyinvesteringar och kompetensutveckling. En för svag efterfrågan riskerar således att öka den långsiktiga inflationsbenägenheten snarare än att sänka den. Med den inriktning av den ekonomiska politiken som utskottet förordar, blir det möjligt för Riksbanken att föra en djärvare räntepolitik, som kan åstadkomma en bättre balans mellan sparande och investeringar.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi92 (s) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen och fullmäktige i Riksbanken till känna. Motion Fi93 (nyd) yrkande 85 samt motion Fi94 (v) yrkande 17 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande riktlinjer för penningpolitiken att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 85 och 1992/93:Fi94 yrkande 17 som sin mening ger regeringen och fullmäktige i Riksbanken till känna vad utskottet anfört,
5. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 11)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet förordar" och slutar med "Fi120 (s) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Påfrestningarna på arbetsmarknaden är mycket stora och kommer enligt prognoserna sannolikt att öka under nästa budgetår. Arbetsmarknadspolitiken måste därför koncentreras på att så långt som möjligt hejda en ytterligare skärpning av läget.
Arbetslösheten uppgick i april i år till ca 329000 personer eller 7,7% av arbetskraften, en ökning på 3,1 procentenheter i förhållande till motsvarande tid förra året.
Förutom den öppna arbetslösheten finns omkring 210000 personer eller 4,9% i olika konjunkturberoende åtgärder. Av dessa var knappt 100000 ungdomar i åldern 18--24 år, varav ca 70000 hade en ungdomspraktikplats.
Arbetslöshetssiffrorna har legat omkring dessa tal under de fyra första månaderna 1993.
Som anförs i den socialdemokratiska motionen Fi120(s) gäller det att bryta den onda cirkel med ökande arbetslöshet som i sin tur leder till allt sämre offentliga finanser. Den ekonomiska politiken måste därför läggas om. Kraftfulla åtgärder behövs inom flera politikområden för att få i gång produktion, investeringar och sysselsättning.
För att understödja en utveckling mot tillväxt måste de arbetsmarknadspolitiska insatserna öka och i stor utsträckning inriktas mot näringslivet. Arbetslösheten måste bekämpas och pressas ned. För nästa år måste den ned till ca 5%. Det gäller att gå från bidrag till aktiva åtgärder, från mindre bra åtgärder till bättre och från åtgärd till arbete.
Regeringen hävdar att man håller fast vid arbetslinjen. I praktiken har man lämnat den. AMS tillförs mindre resurser under nästa budgetår trots att arbetslösheten stiger. Det innebär att kontantersättningen nästa år kommer att dominera arbetsmarknadspolitiken. Staten får med andra ord låna åtskilliga miljarder för att kunna betala ut kontantstöd. Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Fi120 (s) att det är bättre att låna till investeringar och aktiva åtgärder än att låna till kontantstöd.
I likhet med motionärerna understryker utskottet behovet av att satsa på näringslivets utveckling och skapa nya arbetstillfällen genom satsningar på beredskapsarbeten, ROT-åtgärder, underhåll och investeringar, tidigareläggning av infrastrukturinvesteringar och erbjudande till näringslivet att anställa arbetskraft med rekryteringsstöd.
Det satsas emellertid inte bara för lite resurser på den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Lika allvarligt är det att den aktiva arbetsmarknadspolitiken urholkas och kvaliteten försämras. Kärnan i den aktiva arbetsmarknadspolitiken är att stärka den enskilde genom att erbjuda arbetsmarknadsutbildning eller att få vederbörande i arbete genom rekryteringsstöd eller beredskapsarbete. Utbildning lönar sig i längden. Men genom att sänka nivån på utbildningsbidragen försvårar regeringen möjligheterna för många ungdomar att höja sin utbildningsnivå.
I stället för ytterligare satsningar på åtgärder med bra kvalitet föredrar regeringen åtgärder som ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. I likhet med motionärerna i motion Fi120(s) finner utskottet detta oacceptabelt. Utskottet avvisar en utökning av antalet ungdomspraktikplatser. I stället bör ungdomar anställas med rekryteringsstöd, vilket leder till att de får riktiga jobb. Även ungdomar som genomgått ungdomspraktik bör anställas med rekryteringsstöd.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet ansluter sig till den syn på arbetsmarknadspolitikens inriktning som kommer till uttryck i den socialdemokratiska motionen. Utskottet tillstyrker således motion Fi120(s) yrkande3. Med det anförda får även motionerna Fi94(v) yrkande2 samt Fi117(v) yrkandena1 och 2 anses i huvudsak tillgodosedda. De bör inte föranleda någon ytterligare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande3 avslår motionerna 1992/93:Fi94 yrkande2, 1992/93:Fi117 yrkandena1 och 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen (mom.14)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet godtar" och slutar med "yrkandena 1 och 20" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets uppfattning är det nödvändigt att tillföra Arbetsmarknadsverket ytterligare medel för förvaltningskostnader. Det är däremot inte rimligt att ta dessa pengar från anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion Fi120(s) att tillföra anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader ytterligare 300 miljoner kronor.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi120(s) yrkandena 1 och 20 samt avstyrker propositionen bilaga8, B2 yrkande7.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkandena 1 och 20 och med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 7 till ramanslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet.1992/93:AU19, rskr.258) -- anvisar 300000000 kr till förstärkning av arbetsförmedlingen,
7. Nedläggning av delar av Arbetsmarknadsverket (mom. 15)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet avvisar" och slutar med "Fi93 (nyd) yrkande 37" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening behövs varken Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Länsarbetsnämnderna (LAN) eller Arbetsmiljöinstitutet (Ami). De bör läggas ned och deras ansvar bör delegeras till Arbetsmarknadsdepartementet och de resursförstärkta arbetsförmedlingarna. Det kan spara ca 0,5 miljarder kronor.
Finansutskottet tillstyrker således motion Fi93 (nyd) yrkande 37.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande nedläggning av delar av Arbetsmarknadsverket att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 37 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Utbildningsbidragets storlek (mom. 16)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet hänvisar" och slutar med "ersättningen vid arbetslöshet" bort ha följande lydelse:
De nya belopp för utbildningsbidragen som regeringen presenterar motsvarar en sänkning av nu gällande belopp med 5,5%. Denna bidragssänkning kommer att gälla alla kursdeltagare. För de stora grupper bland deltagarna som har ett utbildningsbidrag motsvarande ersättningen från arbetslöshetskassan och som tidigare haft en lågavlönad anställning stannar bidragsminskningen inte vid detta utan blir dubbelt så stor, 11%. Detta är bidragsförsämringar som inte kan godtas. Den nivå utbildningsbidragen har i dagsläget bör förbli oförändrad och efter hand justeras enligt de principer som gäller sedan år 1990, dvs. med hänsyn till löneutvecklingen för industriarbetare.
Utskottet tillstyrker motionerna Fi117(v) yrkande15 och Fi120(s) yrkande8. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande utbildningsbidragens storlek att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi117 yrkande 15 och 1992/93:Fi120 yrkande 8 dels som sin mening ger regeringen till känna att utbildningsbidragen inte skall sänkas, dels bemyndigar regeringen att fr.o.m. budgetåret 1993/94 årligen anpassa nivåerna på utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering till ändringar i löneutvecklingen för industriarbetare,
9. Utbildningsbidrag med lånedel (mom. 17)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet biträder" och på s. 79 slutar med "samt Fi111 (s)" bort ha följande lydelse:
Som framgått av den föregående redovisningen vill regeringen generellt sänka nivåerna för utbildningsbidragen. Till detta kommer det nu föreliggande förslaget att därutöver minska bidraget med en tredjedel för alla ungdomar under 25 år och för alla kursdeltagare, oavsett ålder, som får sin arbetsmarknadsutbildning förlagd till det reguljära utbildningsväsendet.
För arbetslöshetsförsäkrade personer kommer förslaget att innebära att de under utbildningstiden får en ersättning som utgör två tredjedelar av den ersättning de får om de stannar hemma. Utskottet anser att även detta förslag från regeringen är oacceptabelt och bör avvisas av riksdagen. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet ansluter sig till förslagen i motionerna Fi111 (s), Fi117 (v) yrkandena 14 och 16 samt Fi120 (s) yrkandena 19, 21 och 22 och avstyrker propositionens förslag i denna del (bilaga 8, B2 yrkandena 3, 8 och 9).
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande utbildningsbidrag med lånedel att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi111, 1992/93:Fi117 yrkandena 14 och 16 samt 1992/93:Fi120 yrkandena 19, 21 och 22 avslår proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkandena 3, 8 och 9,
10. Försöksverksamhet med beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser (mom. 20)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet konstaterar" och slutar med "B2 yrkande 13)" bort ha följande lydelse:
Liksom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet anser utskottet att regeringsförslaget att minska den bidragsgilla arbetstiden vid beredskapsarbeten med fyra timmar per vecka inte kan godtas utan bör avvisas av riksdagen.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet yrkar avslag på propositionen (bilaga 8, B2 yrkande 13) samt bifall till motionerna Fi120 (s) yrkande 23 och Fi117 (v) yrkande 12. Utskottets uppfattning bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande försöksverksamhet med beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi117 yrkande 12 och 1992/93:Fi120 yrkande 23 och med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Enhetligt anställningsstöd (mom. 21)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet erinrar" och slutar med "samt A478(c) yrkande1" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i Ny demokratis motion. Det nuvarande krångliga systemet med olika stödformer bör ersättas av ett enda anställningsstöd till arbetsgivarna. Detta stöd skall vara förhandlingsbart både i fråga om tid och procentsats. En sådan förändring minskar byråkratin för alla inblandade parter. Den leder också till att ett stort antal riktiga jobb skapas.
Utskottet tillstyrker således motion Fi93 (nyd) yrkande 56. Det förslag om enhetligt anställningsstöd som Karin Starrin (c) framför i motion A478 blir därmed i allt väsentligt också tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande enhetligt anställningsstöd att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 56 och med anledning av motion 1992/93:A478 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Ungdomspraktik (mom. 26)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88 börjar med "Finansutskottet har" och på s. 90 slutar med "yrkandena 57--59" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör inga ytterligare ungdomspraktikplatser inrättas. Såsom framhålls i den socialdemokratiska motionen Fi120 har denna åtgärd nu fått en sådan omfattning att ungdomspraktikplatserna utgör ett hot mot de ordinarie jobben, särskilt i ett läge när sysselsättningen i näringslivet beräknas öka.
Det är därför dags att inleda omvandlingen av ungdomspraktikplatserna till riktiga jobb. Ungdomar bör få riktiga jobb genom att de anställs med rekryteringsstöd.
Av samma skäl avvisar utskottet förslaget om att ge akademiker över 24 år praktikplats. Även de skall ha riktiga jobb, vid behov med rekryteringsstöd.
Utskottet avstyrker således regeringens förslag (bilaga 8, B2 yrkande 21) och tillstyrker motion Fi120 (s) yrkande 24. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
Motion Fi117 (v) som med detta ställningstagande delvis får anses tillgodosedd bör inte föranleda någon ytterligare åtgärd. Yrkandena 21--23 i denna motion avstyrks således. Utskottet avstyrker även motion Fi93 (nyd) yrkande 57.
Vid utskottets behandling av detta ärende förra våren föreslog utskottet en lag av innebörd att ungdomar som anvisats praktikplats inte skall anses som arbetstagare när de fullgör ungdomspraktik. Lagen antogs av riksdagen och giltighetstiden begränsades till utgången av juni 1993.
Med det ställningstagande som utskottet nyss gjort föreslår utskottet att lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter får fortsatt giltighetstid intill utgången av juni 1994.
Riksdagen bör även godkänna förslaget om ändrad tidpunkt för anvisning till avtalad inskolningsplats och plats med rekryteringsstöd.
Beträffande förslaget i motion Fi93 (nyd) om förändringar i arbetsmarknadsutbildningen genom införandet av bl.a. ett lärlingssystem har utskottet inhämtat att ett likartat yrkande från samma motionärer bereds i utbildningsutskottet. Utbildningsutskottets förslag väntas föreligga under hösten. Finansutskottet är inte berett att förorda någon åtgärd med anledning av de föreliggande motionsyrkandena 58 och 59.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande ungdomspraktik att riksdagen a) med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 24 samt proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkandena 18, 19, 20 och 22 och med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 21 samt motionerna 1992/93:Fi93 yrkandena 57, 58 och 59, 1992/93:Fi117 yrkandena 21, 22 och 23 godkänner regeringens förslag
dels om en förlängning under tiden den 1 juli 1993--den 30 juni 1994 av försöksverksamheten med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar (ungdomspraktik), dels om ändrade villkor för anvisning till ungdomspraktik, dels i fråga om rätt till ungdomspraktik för den som tackat nej till ett tredje gymnasieår, dels om ändring av tidpunkten för anvisning till avtalad inskolningsplats och plats med rekryteringsstöd, b) antar utskottets i bilaga 2 framlagda förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter,
13. Särskilt rekryteringsstöd (mom. 27)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet delar" och på s. 91 slutar med "Fi120 (s) yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Problemen med den växande långtidsarbetslösheten är allvarliga. Effekterna av denna arbetslöshet för såväl den enskilde arbetslöse som för samhället har utvecklats i den socialdemokratiska partimotionen. Vad där anförs ansluter sig utskottet till.
Som ett led i ansträngningarna att komma till rätta med problemet anser utskottet att det är nödvändigt att tillgripa starka stimulanser för att få näringslivet att anställa långtidsarbetslösa. Såsom föreslås i motion Fi120 (s) bör vid sidan av det traditionella rekryteringsstödet införas ett särskilt stöd som lämnas med 80 % av lönekostnaderna under sex månader till företag som anställer långtidsarbetslösa. Det särskilda rekryteringsstödet bör i första hand riktas mot små och medelstora företag.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 en annan typ av rekryteringsstöd som har formen av ett avdrag på arbetsgivaravgifterna. Stödet bör enligt utskottets mening utgå som ett bidrag, inte som ett avdrag.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi120 (s) yrkande 7 samt avstyrker motion Fi117 (v) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande särskilt rekryteringsstöd att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 7 och med avslag på motion 1992/93:Fi117 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Arbetsrätt (mom. 28)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anser" och slutar med "Fi93 (nyd) yrkandena 54 och 55" bort ha följande lydelse:
Liksom Ny demokrati anser finansutskottet att våra anställningsformer och s.k. trygghetslagar är helt otidsenliga. De drabbar i första hand ungdomar. Principen sist in, först ut slår nämligen hårt mot den yngre generationen. Arbetsrätten behöver därför förändras i grunden.
Det är också viktigt att fackets makt minskas. Många goda företagsidéer har stupat på att de fackliga organisationerna ställt upp orimliga villkor.
Utskottet tillstyrker alltså motion Fi93 (nyd) yrkandena 54 och 55.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande arbetsrätt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 54 och 55 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av att förändra arbetsrätten och minska de fackliga organisationernas makt,
15. Bidrag för att starta egen näringsverksamhet (mom. 29)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 92 som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet avstyrker" och slutar med "samt Fi103 (kds)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har inget att invända mot att man som regeringen föreslagit sätter av ytterligare medel till starta-eget-bidrag. Som Ny demokrati framhåller är det emellertid viktigt att denna stödform används optimalt. Bidraget skall främja nyföretagande och det är nödvändigt att det ges med stor urskillning så att existerande företag inte riskerar att slås ut. Eftersom det finns flera exempel på att så har skett, bör man i fortsättningen ta större hänsyn till befintliga företag på orten innan bidrag beviljas.
Det är också viktigt att informationen kring starta eget förbättras. De kampanjer som förekommer är i många fall undermåliga och en småföretagares verklighet återspeglas inte. I stället glorifieras yrket och obehagliga fakta undanhålls.
Utskottet ser inget skäl till att flyktingar och invandrare skall prioriteras vid fördelningen av starta-eget-bidrag. Liksom Ny demokrati anser utskottet att detta förslag i propositionen skall avstyrkas.
Utskottet tillstyrker alltså motion Fi93 (nyd) yrkandena 61 och 63. Motion Fi103 (kds) avstyrks däremot.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande bidrag för att starta egen näringsverksamhet att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi93 yrkandena 61 och 63 samt med avslag på motion 1992/93:Fi103 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tillämpningen av starta-eget-bidraget,
16. Utökade ROT-satsningar m.m. (mom. 32)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 94 börjar med "Bostadsutskottet vill" och på s. 95 slutar med "Fi120 (s) yrkandena 4--6" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning förbättrar det av riksdagen tidigare beslutade ROT-programmet inte sysselsättningen tillräckligt i byggbranschen.
Det finns därför behov av att vidta åtgärder som främjar sysselsättningen inom byggsektorn på det sätt som förordas i den socialdemokratiska motionen Fi120. Det gäller dels byggnadsverksamhet inom kommunerna, dels insatser av ROT-åtgärder inom äldreomsorgen. För den förstnämnda åtgärden bör 2,2 miljarder kronor tillföras B2-anslaget, vilket kan uppskattas ge arbete åt ca 10000 byggnadsarbetare. Den senare satsningen på ROT-åtgärder inom äldreomsorgen betyder att 8700 personer kan få arbete till en kostnad för staten på 1 575 miljoner kronor.
Vad gäller särskilt behovet att ta igen eftersatt vägunderhåll anser utskottet i likhet med motionärerna att en satsning som innebär sysselsättning för ca 15 500 personer bör göras. Av de 5,5 miljarder kronor som erfordras för denna satsning bör kommunerna få statsbidrag med 50% eller 1 miljard kronor av det belopp på 2 miljarder som faller på kommunerna.
Utskottet anser därmed att riksdagen bör godkänna vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi106 (s) yrkande 2 samt Fi120 (s) yrkandena 4, 5 och 6.
Motion Fi93 (nyd) är genom de föreslagna åtgärderna i allt väsentligt tillgodosedd. I den föreslås emellertid en mindre lämplig lösning på stödet. Motion Fi93 (nyd) yrkande 65 avstyrks därför av utskottet
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande utökade ROT-satsningar m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi106 yrkande 2 samt 1992/93:Fi120 yrkandena 4, 5 och 6 och med avslag på motion 1992/93:Fi93 yrkande 65 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Utökade ROT-satsningar m.m. (mom. 32)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 94 börjar med "Bostadsutskottet vill" och på s. 95 slutar med "Fi120 (s) yrkandena 4--6" bort ha följande lydelse:
På förslag av finansutskottet har riksdagen tidigare beslutat om olika ROT-satsningar. Bl.a. har 800 miljoner kronor anvisats för att stimulera kommuner och landsting m.m. att reparera och underhålla skolor, sjukhem, ålderdomshem, daghem samt vissa kulturbyggnader. Bidraget utgår med upp till 30% av kostnaden och omfattar arbeten som påbörjas före den 1 juli 1994 och som slutförs senast den 30 juni 1995.
Som Ny demokrati framhåller är skolan vår största arbetsplats och många skolbyggnader har ett eftersatt underhåll. Enligt utskottets mening bör därför en särskild ROT-satsning göras på skolan. I enlighet med Ny demokratis förslag bör sålunda staten ge ett temporärt investeringsbidrag till de kommuner, landsting m.m. som vill bygga om eller reparera skolor. För att snabbt få i gång åtgärderna bör bidraget vara tidsbegränsat. Det bör utgå enligt samma regler som gäller för den mer generella ROT-satsningen på kommuner, med den skillnaden att endast byggkostnader upp till 10 miljoner kronor per skola berättigar till bidrag och att statens totalkostnad för dessa åtgärder begränsas till högst 1 miljard kronor.
Socialdemokraterna har föreslagit en alternativ form av ROT-satsning, som innebär att statsbidraget skall utgå med 1000 kr per arbetare och dag. I motsats till Ny demokratis förslag knyter detta bidrag inte lika smidigt an till det befintliga bidragssystemet. Det ter sig också krångligare att tillämpa och bör därför inte komma i fråga.
Utskottet tillstyrker således motion Fi93 (nyd) yrkande 65 och avstyrker motionerna Fi106 (s) yrkande 2 samt Fi120 (s) yrkandena 4, 5 och 6,
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande utökade ROT-satsningar m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 65 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi106 yrkande 2 och 1992/93:Fi120 yrkandena 4, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en kraftfull ROT-satsning i skolorna,
18. Insatser för flyktingar och invandrare (mom. 33)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 95 som börjar med "Ett enhälligt" och slutar med "Fi93 (nyd) yrkande 62" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Ny demokratis uppfattning. Flyktingar som har bristfälliga kunskaper i svenska skall inte erhålla särskilt arbetsmarknadspolitiskt stöd utan bör lära sig svenska inom ramen för det befintliga utbildningssystemet.
Utskottet tillstyrker således motion Fi93 (nyd) yrkande 62.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande insatser för flyktingar och invandrare att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 62 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Ändring i lagen om arbetslivsutveckling (mom.34)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 95 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet erinrar" och på s. 96 slutar med "motion Fi117 (v) yrkande 20" bort ha följande lydelse: I samband med behandlingen av förslaget om införande av ALU (prop. 1992/93:50, AU2y, FiU1, rskr. 134) avvisade riksdagen regeringsförslaget att den som vägrar att delta i arbetslivsutveckling skall kunna avstängas från ersättning. Det skedde på förslag av ett helt enigt arbetsmarknadsutskott. Arbetsmarknadsutskottet som anslöt sig till motion 1992/93:Fi66 (m) uttalade därvid (AU2y s. 14) att en förutsättning för att verksamheten skall bli meningsfull är att den enskilde ser den som en möjlighet och inte som en skyldighet. Utskottet framhöll vidare att åtgärden skall ses dels som ett sätt att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet, dels som ett skydd mot utförsäkring. Det bör därför inte vara ett tvång att delta, ansåg arbetsmarknadsutskottet, däremot bör den som deltar hamna i ett bättre läge genom att han genom ALU har möjlighet att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod.
Ett likaledes helt enigt finansutskott ställde sig bakom denna uppfattning när frågan överlämnats till finansutskottet för fortsatt beredning.
När frågan nu än en gång förelagts riksdagen har återigen ett helt enigt arbetsmarknadsutskott inte funnit tillräckliga skäl föreligga för att införa en bestämmelse av det slag som föreslås i propositionen.
Finansutskottet står därför fast vid sin tidigare redovisade uppfattning, vilket innebär att utskottet tillstyrker motion Fi117 (v) yrkande 20 och avstyrker propositionen i denna del (bilaga 8, B2 yrkande 5).
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande ändring i lagen om arbetslivsutveckling att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkande 20 avslår i proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 5 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,
20. Arbetslivsutveckling (mom. 35)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 96 som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet hänvisar" och slutar med "Fi117 (v) yrkande 19" bort ha följande lydelse:
Som systemet med arbetslivsutveckling (ALU) i dag tillämpas kan det lätt bidra till att snedvrida konkurrensen. Det inbjuder också till fusk. Enligt utskottets mening bör därför varje projekt bedömas noga varvid man särskilt bör pröva om det kan inverka menligt på redan etablerad företagsverksamhet. I likhet med vad som föreslås i Ny demokratis motion bör en sådan prövning göras av ett särskilt organ som är gemensamt för arbetsförmedling, kommun och näringliv. Ett sådant organ kan t.ex. ges formen av en stiftelse och kan genom att fungera som huvudman för verksamheten bidra till mindre krångel, snabbare hantering och mindre byråkrati.
ALU är till för att förhindra att folk blir långtidsarbetslösa. Stödformen måste därför stå öppen för alla arbetslösa, inte bara för dem som uppbär A-kasseersättning eller KAS.
Det som utskottet här har påpekat med anledning av Ny demokratis förslag bör riksdagen som sin mening föra vidare till regeringen.
Det finns enligt utskottets mening inte något skäl att göra ett uttalande av det slag som förordas i motion Fi117 (v) yrkande19. Utskottet avstyrker därför detta förslag.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande arbetslivsutveckling att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 60 och med avslag på motion 1992/93:Fi117 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m. (mom.37)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 97 som börjar med "Trafikutskottet hänvisar" och slutar med "Fi120 (s) yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Vad härefter angår insatser på Vägverkets, Banverkets och Luftfartsverkets områden anser utskottet i likhet med motionärerna i motion Fi120 att det ur sysselsättningssynpunkt är angeläget att verken får tillräckliga resurser att genomföra tidigareläggningar av underhåll och investeringar. Genom att nödvändiga investeringar kan tidigareläggas kan de utföras till relativt sett lägre priser samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten kan begränsas.
Utskottet anser att trafikverken bör ges möjlighet att tidigarelägga investeringar om 4 miljarder kronor. För detta uppkommer en räntekostnad på upplånat kapital på 275 miljoner kronor. Sammanlagt 11500 personer beräknas härigenom få sysselsättning.
Riksdagen bör därför bifalla motion Fi120 (s) yrkande 9. Detta ställningstagande innebär att syftet med motion Fi117 (v) yrkande 3 är tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 9 samt med avslag på motion 1992/93:Fi117 yrkande 3 godkänner vad utskottet föreslagit och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om stimulans till tidigareläggning av investeringar,
22. Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B2-anslaget (mom. 38)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 6, 8, 9, 10, 12, 13, 16, 19 och 21.
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 98 börjar med "Finansutskottet har" och på s. 99 slutar med "kommer överens om" bort ha följande lydelse:
I enlighet med vad Socialdemokraterna föreslår i motion Fi120 bör riksdagen inte godta regeringens förslag till medelsberäkning på anslaget B2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För att finansiera de åtgärder som föreslås i denna motion bör ytterligare 16116 miljoner kronor anvisas över anslaget, dvs. sammanlagt 45506 miljoner kronor.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi120 (s) yrkande 2 samt avstyrker propositionens och övriga motioners förslag på denna punkt. Utskottet avstyrker därmed även proposition 194 yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande medelsanvisning på B 2-anslaget att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 2 och med ändring av riksdagens tidigare fattade beslut (bet. 1992/93:AU19, rskr. 258) och med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 23 samt motion 1992/93:Fi117 yrkandena 5, 7, 11, 13 och 18 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 44506655000 kr, dels avslår proposition 1992/93:194 yrkande 3 och motionerna 1992/93:Ub155 samt 1992/93:Ub156 yrkande 1,
23. Finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen (mom. 41)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 27" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar den bedömning som görs i motion Fi92 (s) beträffande de förslag som presenteras i propositionen. Propositionsförslagen tillgodoser inte kraven på en långsiktig lösning av finansieringsfrågan. Enligt utskottets mening bör man därför ta fasta på de förslag som läggs fram av Socialdemokraterna och som innebär en genomgripande omläggning av försäkringen och dess finansiering.
Utskottet anser att riksdagen med anledning av yrkandena 12--15 i motion Fi92 (s) som sin mening bör ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om förändringar av sjukförsäkringsavgifterna och arbetsmarknadsavgiften samt om att de arbetsgivaravgifter som nu tillförs sjukförsäkringen i fortsättningen skall tillföras Arbetsmarknadsfonden. Utskottet utgår från att regeringen återkommer med en proposition i frågan i samband med riksdagens öppnande i höst.
Beträffande yrkande 27 i motion Fi92 (s) anser utskottet i likhet med motionärerna att höjningen av den statliga inkomstskatten som föreslås i motionen och som utskottet behandlar under avsnittet Inkomstskatteskalan i detta betänkande skall bidra till att finansiera en del av kostnaderna för arbetslösheten till dess att Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans. Yrkandet tillstyrks därför.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag att utöka den rörliga krediten hos Riksgäldskontoret och tillstyrker därför propositionen i denna del. Däremot avstyrks motion Fi117 (v) yrkande 29.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen dels med bifall till proposition 150 bilaga 8 littera B i denna del och med avslag på motion 1992/93:Fi117 yrkande 29 medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 55000000000 kr under budgetåret 1993/94 för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag, dels med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 27 och med anledning av motion 1992/93:Fi92 yrkandena 12--15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen,
24. Underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser (mom. 45)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 106 som börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "yrkandena 10--12" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en rimlig balans måste uppnås mellan investeringar och underhållsinsatser så att en effektiv medelsanvändning främjas. Underhåll är en förutsättning för att redan gjorda investeringar skall kunna utnyttjas fullt ut. Som framhålls i motion Fi120 (s) är det därför angeläget att underhållsinsatserna på trafikområdet förstärks väsentligt.
Mot denna bakgrund anser utskottet att Vägverkets och Banverkets underhållsanslag bör förstärkas utöver de angivna beloppen i budgetproposition 1992/93:100 bilaga 7. Vägverkets anslag för drift och underhåll av statliga vägar bör höjas med 3,5 miljarder kronor till sammanlagt 9133721000 kr. Banverkets anslag för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar bör vidare höjas med 1,1 miljard kronor till ett totalt anslag på 3925656000 kr. Luftfartsverket bör ges möjlighet att tidigarelägga underhållsinvesteringar för 1 miljard kronor, där verket bör stå för 30 % av kostnaden. Detta skulle innebära att 700 miljoner kronor förs upp på statsbudgeten som ett nytt anslag till Luftfartsverket. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi120 (s) yrkandena 10--12.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 10 till B2 Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1993/94 under sjätte huvudtiteln -- med ändring av i budgetpropositionen (bil. 7) föreslaget belopp -- anvisar ytterligare 3500000000 kr, dels med bifall till motion 1992/93:120 yrkande11 till Underhållsinvesteringar på Luftfartsverkets område för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 700000000kr, dels med bifall till motion 1992/93:120 yrkande12 till C2 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1993/94 under sjätte huvudtiteln -- med ändring av i budgetpropositionen (bil. 7) och i proposition 1992/93:176 föreslaget belopp -- anvisar ytterligare 1100000000kr,
25. Näringspolitiskt program (mom. 49)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "och 1994" bort ha följande lydelse:
För att komma till rätta med problemen inom svenskt näringsliv krävs, enligt finansutskottets mening, näringspolitiska insatser på bred front och med olika tidsperspektiv. Näringspolitiken måste underlätta strukturomvandling och ge stöd till förbättrad konkurrensförmåga genom insatser som lyfter utbildningsnivån inom industrin, höjer nivån på forskning och utveckling, förbättrar kommunikationer m.m.
Till skillnad från regeringen och näringsutskottets majoritet i yttrandet anser finansutskottet att selektiva insatser inom näringspolitiken är nödvändiga. Sådana insatser kan behöva riktas till småföretagen eller till företag i vissa branscher. Det mest effektiva sättet att främja småföretagens utveckling är att undanröja olika typer av utvecklingshinder, varav bristen på kapital är ett av de största hindren.
Utskottet tillstyrker därför kravet i motion Fi121 (s) på att ett förslag till ett samlat näringspolitiskt program för små och medelstora företag -- inom en kostnadsram på 500 miljoner kronor -- skall utarbetas. Programmet bör ha ett Europaperspektiv i två avseenden -- dels bör en samordning ske med EG:s näringspolitik, dels bör programmet innehålla förslag om stöd och stimulans till små och medelstora företag att komma ut på Europamarknaden i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.
Utskottet tillstyrker även motion Fi92 (s) yrkande 8 med utredningskrav om hur näringslivets investeringar kan främjas inom en ram av 10 miljarder kronor under åren 1993 och 1994.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande näringspolitiskt program att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:Fi121 yrkande 1 hos regeringen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till ett samlat näringspolitiskt program i ett Europaperspektiv för småföretag, dels med bifall till motion 1992/93:Fi121 yrkande 2 till Samlat näringspolitiskt program i ett Europaperspektiv för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 500 000000kr, dels med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en utredning om främjande av näringslivets investeringar,
26. Riskkapitalbolagen (mom. 50)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar den oro som framförs i motion Fi93 (nyd) för de allvarliga konsekvenser för Sveriges ekonomi som kan bli en följd av bristen på riskkapital. Banksystemets omfattande problem är väl dokumenterade. Samtidigt ökar arbetslösheten, vilket innebär att behovet av arbetsgivare, dvs. företag, är större än någonsin.
Det är därför enligt utskottets mening utomordentligt väsentligt att de medel -- sammanlagt 6,5 miljarder kronor -- som överfördes från löntagarfonderna till riskkapitalbolagen och portföljbolagen Atle och Bure verkligen kommer till avsedd användning. Regeringen måste i sin egenskap av ägare tillse att den uttalade avsikten med riskkapitalsatsningen förverkligas. Det handlar om att små och medelstora företag skall kunna få en välbehövlig injektion av riskkapital. För att nå detta skall Atle och Bure bygga upp ett nät av riskkapitalpartner. På så sätt skapas en multiplikatoreffekt: de 6,5 miljarder kronorna blir sex gånger mer eftersom externt kapital kan attraheras att medverka i att återuppbygga en fungerande framtida riskkapitalmarknad.
Att satsa på små och medelstora företag är enligt utskottets mening en förnuftig insats för jobb och tillväxt. Det är en investering i utveckling och framtid. Små och medelstora företag är emellertid Sveriges för närvarande svagaste sektor eftersom ägarna inte har tillräckligt med riskkapital och inte får krediter från bankerna.
Uppdraget att kanalisera löntagarfondspengarnas medel in i små och medelstora företags riskkapital är enligt utskottets mening inte avslutat förrän portfölj- och riskkapitalbolag ägnar sig åt avsedd verksamhet. Regeringen bör enligt utskottets mening tillsätta en utredning med uppdrag att senast den 1oktober lägga fram förslag till åtgärder för att komma till rätta med nuvarande brister. Med det anförda tillstyrks motion Fi93 (nyd) yrkande 42. Däremot avstyrks motion Fi94 (v) yrkande 18.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande riskkapitalbolagen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 42 och med avslag på motion 1992/93:Fi94 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. AP-fondens placeringsrätt (mom. 51)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 111 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i vad som sägs i motion Fi92 (s) om att det är angeläget att åtgärder vidtas för att öka utbudet av riskkapital till de små och medelstora företagen. En lämplig insats härvidlag är att utvidga AP-fondens rätt att placera medel på aktiemarknaden. Enligt utskottets mening bör regeringen lägga fram förslag med denna inriktning. Med anledning av det anförda tillstyrker utskottet motion Fi92 (s) såvitt nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande AP-fondens placeringsrätt att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi92 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en utvidgning av AP-fondens placeringsrätt,
28. Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom. 52)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 111 börjar med "Finansutskottet anser" och på s. 112 slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
I likhet med näringsutskottet anser finansutskottet att det är angeläget att regeringen omgående utreder och lägger fram förslag till åtgärder om hur man på ett mer aktivt och direkt sätt kan stödje uppfinnare och innovatörer. Utskottet anser emellertid att man bör ta ett steg längre än vad näringsutskottet förordat i sitt yttrande. Utskottet stöder därför motionärernas förslag att göra 100 miljoner kronor ur Industri- och nyföretagarfondens medel disponibla för uppfinnare. För detta ändamål bör Utvecklingsfonden inrätta produktråd. Dessa bör etableras i samarbete med lokala sakkunniga från olika verksamheter inom näringslivet och en representant från Sveriges uppfinnareförening. Produktrådens uppgift blir att fungera som rådgivare till uppfinnare och att besluta om bidrag eller lån i olika etapper av en produktutveckling fram till en företagsetablering, då riskkapitalbolagen eller annan lämplig samarbetspartner kan ta över. Motion Fi93 (nyd) yrkande 49 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 49 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Exportkreditgarantier (mom. 53)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 112 som börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
I samband med att svenska företag skjuter fram sina positioner i framför allt Central- och Östeuropa uppstår det en kraftig ökning av efterfrågan på investeringsgarantier. Utskottet anser i likhet med motionärerna att en fyrdubbling bör göras av garantibeloppet till 4miljarder kronor.
Utskottet anser vidare att förslaget i motion Fi93 (nyd) beträffande en höjning av exportkreditgarantierna till 100 miljarder kronor är värt att ta fasta på. Detta är särskilt angeläget efter deprecieringen av kronan eftersom svenska företag kan förväntas intensifiera sina satsningar på export.
Det är dessutom enligt utskottets mening önskvärt att ge även OSS-staterna och de baltiska staterna möjlighet att erhålla s.k. u-krediter, trots att dessa länder inte klassificeras som utvecklingsländer. Förändringen av reglerna på detta område skulle både kunna gynna utvecklingen i dessa länder och främja tillväxten i Sverige.
Slutligen tillstyrker utskottet förslaget i motion Fi93 att en större andel av såväl u-krediter som exportkreditgarantier skall kanaliseras till småföretagen.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande exportkreditgarantier att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 45--48 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Gymnasieplatser budgetåret 1994/95 (mom. 56)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 115 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar den bedömning som görs i motionen om behovet av satsningar på ett tredje gymnasieår även budgetåret 1994/95. Utskottet anser i likhet med motionärerna att de elever som våren 1994 kommer att avsluta en tvåårig utbildning i gymnasieskolan redan nu skall garanteras utbildning under ett tredje gymnasieår. En sådan garanti skulle inte bara öka elevernas möjligheter att förbättra sina yrkeskunskaper och höja sin allmänna kompetens utan även underlätta planeringen för kommunerna när det gäller lokalbehov, lärarinsatser m.m. för den gymnasiala utbildningen. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ub156 (s) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande gymnasieplatser budgetåret 1994/95 att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub156 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
31. Folkbildningen (mom. 59)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 116 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 13" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet erinrar om att kulturutskottet senast i sitt betänkande 1992/93:KrU13 framhållit att folkbildningen under det gångna året visat sin förmåga att snabbt och flexibelt anordna utökad utbildning speciellt avsedd för dem som är eller riskerar att bli arbetslösa. Utskottet är övertygat om att folkbildningen även denna gång kommer att kunna uppfylla förväntningarna på snabbt utbyggd utbildning. Folkbildningen har genom sin flexibilitet och pedagogik möjlighet att tillgodose de särskilda utbildningsbehoven hos dem som har kort grundutbildning. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen med bifall till motion Fi120 (s) yrkande 13 under anslaget Bidrag till folkbildningen bör anvisa 100 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:
59. beträffande folkbildningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 13 och med anledning av proposition 1992/93:150 bilaga 7 punkt C1 yrkande 2 till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:KrU13, rskr. 192) -- anvisar ett anslag på 2556463000 kr,
32. Grundläggande högskoleutbildning (mom. 61)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 118 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:
När det gäller antal högskolestudenter i grundläggande högskoleutbildning delar finansutskottet den bedömning som görs i motion Fi120 (s) och i den avvikande meningen från de socialdemokratiska företrädarna i utbildningsutskottets yttrande (UbU6y) att den svenska högskolan bör expandera ytterligare utöver vad som redan beslutats. Antalet heltidsstudenter bör öka med 5 000 fr.o.m. höstterminen 1993 och med ytterligare 5 000 fr.o.m. vårterminen 1994. De tillkommande platserna bör fördelas mellan läroanstalterna i enlighet med de fördelningsprinciper som föreslagits i motion 1992/93:Ub55 yrkande 5. Det ankommer på resp. universitet och högskola att själv besluta om vilka kurser som skall anordnas med de tillkommande medlen och vilka studieformer som skall tillämpas. Även s.k. basår bör kunna anordnas med användning av dessa medel.
Utskottet anser med stöd av vad som anförts att riksdagen med bifall till motion Fi120 (s) yrkande 14 och med anledning av propositionen i denna del till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94 anvisar 270500000 kr utöver vad utbildningsutskottet föreslagit i sitt betänkande 1992/93:UbU14. Riksdagen bör dessutom som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om fördelningen och användningen av medlen.
dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:
61. beträffande grundläggande högskoleutbildning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 14 och med anledning av proposition 1992/93:150 bilaga 7 yrkande 3 till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:169 och utbildningsutskottets betänkande 1992/93:UbU14 -- anvisar ett reservationsanslag på 397 871 000 kr,
33. Studiestöd (mom. 62--64 och 66)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 31 och 32
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 119 som börjar med "Även finansutskottet" och slutar med "yrkandena 5--8" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den beräkningsgrund som angetts i motion Fi120 (s) är mer realistisk än den regeringen gjort vad beträffar vilka studerande som kommer att ta de nya utbildningsplatserna i anspråk. Även om en stor andel av de nya utbildningsplatserna kommer att tas i anspråk av arbetslösa personer bedömer utskottet att även redan anställda och ungdomar som tidigare avslutat sin skolgång kommer att ta platserna i anspråk. Medelstilldelningen bör således anpassas härtill. Utskottet anser således att riksdagen bör bifalla motion Fi120 (s) yrkandena 15--17. Därmed tillgodoses även motion Ub156 yrkandena 5--7. I enlighet med det anförda bör för budgetåret 1993/94 till anslaget Studiehjälp m.m. anvisas 39 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit, till anslaget Studiemedel m.m. bör anvisas 145905000 kr utöver vad regeringen föreslagit och till anslaget Vuxenstudiestöd m.m. 41935000 kr mindre än vad regeringen föreslagit.
Utskottet tillstyrker vidare regeringens lagförslag vad gäller ändringar i SVUXA samt föreslår riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionerna Fi120 (s) yrkande 18 och Ub156 (s) yrkande 8 om att villkoren för rätt till SVUXA under en försöksperiod bör ändras så att möjligheter skapas att inom systemet erhålla ersättning på alla studienivåer samt även möjlighet att påbörja och avsluta längre utbildningar.
dels att utskottets hemställan under 62--64 och 66 bort ha följande lydelse:
62. beträffande studiehjälp att riksdagen med anledning av propositionerna 1992/93:150 bilaga 7 littera F yrkande 8 och 1992/93:194 yrkande 2 samt med bifall till motionerna 1992/93:Ub156 yrkande 5 och 1992/93:Fi120 yrkande 15 till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:SfU13, rskr. 208) -- anvisar ett förslagsanslag på 2311780000 kr,
63. beträffande studiemedel att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:150 bilaga 7 littera F yrkande 9 samt med bifall till motionerna 1992/93:Ub156 yrkande 6 och 1992/93:Fi120 yrkande 16 till Studiemedel m.m. för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:SfU13, rskr. 208) -- anvisar ett förslagsanslag på 6535000000 kr,
64. beträffande vuxenstudiestöd att riksdagen med anledning av proposition 150 bilaga 7 littera F yrkande 10 och med bifall till motionerna 1992/93:Ub156 yrkande 7 och 1992/93:Fi120 yrkande 17 till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:SfU13, rskr. 208) -- anvisar ett reservationsanslag på 3825 600000 kr,
66. beträffande särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa att riksdagen dels antar det i proposition 150 bilaga 7 littera F yrkande 6 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxentudiestöd för arbetslösa, dels med bifall till motionerna 1992/93:Ub156 yrkande 8 och 1992/93:Fi120 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om villkoren för rätt till särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
34. Samlad redovisning av åtgärder inom socialförsäkringen (mom. 67)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 120 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "motion Fi92 (s)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i den kritik som i motionen riktas mot de splittrade och godtyckliga nivåerna för olika försäkringar. Utskottet hade gärna sett att de beslut beträffande sjukförsäkringen som fattats under innevarande riksmöte i besparingssyfte hade präglats av mer långsiktighet och bättre analyserade konsekvenser ur ekonomisk och administrativ synpunkt samt ur rättvisesynpunkt. Det kommer att bli en angelägen uppgift för den nämnda beredningen att analysera effekterna av de ändringar som gjorts i dessa försäkringar och till dem knutna andra ersättningsformer och konstruera ett nytt system som präglas av rationalitet och trygghet för individen.
Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion Fi92 (s) yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande en samlad redovisning av åtgärder inom socialförsäkringen.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande samlad redovisning av åtgärder inom socialförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Reformerad sjukförsäkring (mom. 68)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 120 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 11" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker de förslag om en genomgripande förändring av sjukförsäkringen som föreslagits i motion Fi92 (s). Riksdagen bör således som sin mening ge regeringen till känna att det i en reformerad sjukförsäkring skall finnas ett starkare samband mellan lönebildning och inkomsttrygghet och att den försäkringsmässiga utformningen av försäkringen skall förstärkas genom en ny finansiering med egenavgifter.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande reformerad sjukförsäkring att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Ersättningsnivåer inom socialförsäkringsområdet (mom. 69)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 121 som börjar med "Finansutskottet avstyrker" och slutar med "för närvarande" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det i det ekonomiska läge som landet befinner sig i är nödvändigt att göra besparingar inom socialförsäkringsystemet. Det finns därför anledning att ta fasta på de förslag som Ny demokrati väckt i motion Fi93. Beträffande arbetsskadeförsäkringen bör ersättningsnivån sänkas till 80 %. Vidare bör definitionen på arbetsskada stramas upp ytterligare samt beräkningen av livräntorna räknas om så att de bättre svarar mot en normal och skälig inkomst. Försäkringen bör dessutom privatiseras.
Ersättningsnivåerna vid frånvaro från arbetet skall vara enhetliga, oavsett om orsaken till frånvaron är sjukdom, arbetsskada, tillfällig vård av barn, lönegaranti, smittbärarpeng eller beredskapsarbete. Vad utskottet här anfört beträffande arbetsskadeförsäkringen och enhetliga ersättningsnivåer bör riksdagen med bifall till motion Fi93 (nyd) yrkandena 3 och 4 som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi94 (v) yrkande 15 liksom motion Fi122 (s) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande ersättningsnivåer inom socialförsäkringsområdet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 3 och 4 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi94 yrkande 15 och 1992/93:Fi122 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetsskadeförsäkringen och om enhetliga ersättningsnivåer vid arbetsfrånvaro,
37. Bidrag för vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen (mom. 71)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 123 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "och Fi110 (-)" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening innebär regeringens förslag att man ytterligare stärker landstingens roll inom hälso- och sjukvården. För att säkerställa de privata läkarnas och sjukgymnasternas möjligheter till fortsatt verksamhet för framtiden anser utskottet att det är nödvändigt att en fri etablering för läkare tillåts. Det är i detta läge olyckligt att överlåta fler uppgifter till landstingen. Utskottet delar den oro som förs fram både i motion Fi96 (nyd) och motion Fi110 (-) att det fortsatta utredningsarbetet inom HSU 2000 åsidosätts genom att förslagen till riktlinjer läggs fast redan nu. Utskottet anser mot denna bakgrund att de föreslagna riktlinjerna inte bör godkännas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:
71. beträffande bidrag för vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi96 och 1992/93:Fi110 avslår i proposition 1992/93:150 bilaga 4 yrkande 1 framlagt förslag till riktlinjer för ändringar i systemet med ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. den 1 januari 1994,
38. Omläggning av trafikförsäkringen (mom. 73)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 125 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Som riktlinjer för det fortsatta beredningsarbetet i regeringen är det enligt finansutskottets mening viktigt att ta fasta på de förslag som i motionen väckts beträffande en omläggning av trafikförsäkringen. Det ekonomiska ansvaret för trafikolycksfall bör enligt utskottets uppfattning lyftas över från den allmänna sjukförsäkringen till trafikförsäkringen. En sådan åtgärd beräknas ge en budgetförstärkning budgetåret 1995/96 på 6 miljarder kronor. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi93 (nyd) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:
73. beträffande omläggning av trafikförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Inkomstskatteskalan (mom. 74)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 126 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkandena 2 och 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att ett långsiktigt och omfattande program för att sanera statsfinanserna kommer att ställa stora krav på uppoffringar av de enskilda hushållen. För att kunna vinna allmän acceptans för ett sådant program är det motiverat, som framhålls i motion Fi92 (s), att åtgärderna får en tydlig fördelningspolitisk profil. Utskottet anser därför att det förslag som läggs fram i motion Fi92 (s) om att höja skatten för dem som har inkomster över brytpunkten, dvs. en bruttoinkomst på nästan 202000kr, är välmotiverat. Statsskatten bör därför höjas med 5 procentenheter till 25%. Åtgärden beräknas innebära en förstärkning av statsinkomsterna med ca 4miljarder kronor. De ökade statsinkomsterna bör tillföras Arbetsmarknadsfonden och bidra till att finansiera åtgärder mot arbetslösheten. Skattehöjningen bör bestå till dess att balans uppnåtts i Arbetsmarknadsfonden.
Vad utskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi92 (s) yrkande 26 och avstyrker motionerna Fi94 (v) yrkandena 8 och 9 samt Fi116 (v) yrkandena 2 och 3.
dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse: 74. beträffande inkomstskatteskalan att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 26 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi94 yrkandena 8 och 9 samt 1992/93:Fi116 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Grundavdraget (mom. 75)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 127 börjar med "Finansutskottet vill" och på s. 128 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Ingen grupp skall få kompensera sig för den standardsänkning som blir effekten av att kronans värde har sjunkit. Pensioner och andra basbeloppsanknutna förmåner kommer därför inte att räknas upp med den del av inflationen som beror på att kronan fallit i värde. Även grundavdraget påverkas av basbeloppets förändringar. Finansutskottet anser därför i likhet med vad som anförs i motion Fi92 (s) att förutom grundavdraget bör uppräkningen av brytpunkten i den statliga skatteskalan begränsas med hänsyn till effekten av kronans fallande värde.
Motion Fi92 (s) yrkande 25 tillstyrks av utskottet. De skärpningar av skatten i de högre inkomstskikten som föreslås i motionerna Fi93 (nyd) och Fi116 (v) genom en avtrappning av grundavdraget bör som utskottet förordat tidigare ske genom en höjning av den statliga skatten. Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi93 (nyd) yrkande 84 och Fi116 (v) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:
75. beträffande grundavdraget att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi92 yrkande 25 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 84 och 1992/93:Fi116 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om justering för deprecieringseffekten,
41. Turistmoms (mom. 76)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 128 börjar med "Finansutskottet vill" och på s. 129 slutar med "blir tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna Fi92 (s), Fi93 (nyd) och Fi94 (v) att åtgärder bör vidtas för att stimulera efterfrågan i samhället i syfte att öka produktion och sysselsättning. Den privata konsumtionen svarar för ungefär hälften av den totala efterfrågan. Den minskar i år för andra året i rad. Utskottet är mot den bakgrunden berett tillstyrka förslaget i motion Fi92 (s) yrkande 28 om att sänka mervärdesskatten med 5procentenheter.
Finansutskottet anser att en utökning av antalet beskattningsnivåer, t.ex. en tredje beskattningsnivå för s.k. turisttjänster, bör anstå till dess att det pågående utredningsarbetet om mervärdesskattens konkurrenssnedvridande effekter avslutats. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi93 (nyd) yrkandena 74--76 och Sk645 (nyd) med förslag till sänkt turistmoms.
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande turistmoms att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi93 yrkandena 74--76 och 1992/93:Sk645,
42. Skatt på livsmedel (mom. 77)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 129 som börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "på livsmedel" bort ha följande lydelse:
Sänkningen av mervärdesskatten bör vara lika stor över hela det nuvarande beskattningsområdet och därmed även omfatta livsmedel. Förslaget att sänka nivån med 5procentenheter synes vara väl avvägt mot bakgrund av den allmänna efterfrågesituationen. Motion Fi92 (s) yrkande 28 i berörd del tillstyrks därför av utskottet, medan förslagen om andra sänkningar som förordas i motionerna Fi93 (nyd) yrkande 77, Fi94 (v) yrkande 7 och Sk388 (v) yrkande 17 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande skatt på livsmedel att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 28 i denna del samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 77, 1992/93:Fi94 yrkande 7 och 1992/93:Sk388 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. Mervärdesskattens generella nivå (mom. 78)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 129 som börjar med "Vad utskottet" och slutar med "generella nivå" bort ha följande lydelse:
Med det anförda tillstyrker finansutskottet förslaget i motion Fi92 (s) yrkande 28 i berörd del att sänka mervärdesskatten med 5procentenheter till 20%. Motionerna Fi93 (nyd) yrkande 78 och Fi94 (v) yrkande 6 avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande mervärdesskattens generella nivå att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 28 i denna del samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 78 och 1992/93:Fi94 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Breddad moms (mom. 79)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 130 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "Sk657 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att det finns goda skäl för att överväga en breddning av underlaget för mervärdesskatten. Det finns dock som uppmärksammas i den socialdemokratiska motionen Fi92 skäl att särskilt uppmärksamma förhållandena för dagspressen. Den är i dag befriad från mervärdesskatt. Det är angeläget att en momsbreddning inte leder till ökad koncentration inom tidningsbranschen.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi92 (s) yrkande 21 i denna del som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi93 (nyd) yrkande 35 och Sk657 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:
79. beträffande breddad moms att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 21 i denna del samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 35 och 1992/93:Sk657 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Breddad moms (mom. 79)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 130 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "Sk657 (nyd)" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motionerna Fi93 (nyd) och Sk657 anser finansutskottet att dagspressen bör momsbeläggas. Dagspressen har en egendomlig särställning på skatteområdet. Ingående moms får dras av men moms behöver inte tas ut på försäljningen. Detta får naturligvis kokurrenssnedvridande effekter gentemot annan press. Utskottet anser att dessa märkligheter bör avskaffas och tillstyrker motionerna Fi93 (nyd) yrkande 35 och Sk657.
dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:
79. beträffande breddad moms att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 35 och Sk657 samt med avslag på motion 1992/93:Fi92 yrkande 21 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Fastighetsbeskattning (mom. 80)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 130 som börjar med "Det finns" och slutar med "och 81" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det vore värdefullt att gå över till ett system med rullande fastighetstaxeringar. Det skulle innebära en bättre anpassning av taxeringsvärdena till utvecklingen av marknadsvärdena. Utskottet tillstyrker med det anförda vad som anförs i motion Fi92 (s) yrkande 21 i denna del. Utskottet avstyrker däremot förslaget i motion Fi93 (nyd) yrkandena 79 och 81 om begränsningar av taxeringsvärdena och att på sikt avskaffa fastighetsbeskattningen.
dels att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse:
80. beträffande fastighetsbeskattning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 21 i denna del samt med avslag på motion 1992/93:Fi93 yrkandena 79 och 81 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. Fastighetsbeskattning (mom. 80)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 130 som börjar med "Frågan om" och slutar med "och 81" bort ha följande lydelse:
Osäkerheten på fastighetsmarknaden är betydande. Fastighetsskatten verkar nedpressande på fastighetspriser och sänker fastigheternas pantvärde. På sikt bör därför fastighetsskatten avskaffas. Av statsfinansiella skäl bör dock avvecklingen inte påbörjas förrän tidigast budgetåret 1994/95. Utskottet tillstyrker med detta motion Fi93 (nyd) yrkande 79.
Ett första steg att genomföra lättnader i fastighetsbeskattningen vore att maximera taxeringsvärdena på markvärdet för egna hem till 100000kr. Det skulle innebära att de regionala skillnaderna och boendekostnaderna minskades. Utskottet tillstyrker därmed vad som anförs i motion Fi93 (nyd) yrkande 81.
dels att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse:
80. beträffande fastighetsbeskattning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 79 och 81 samt med avslag på motion 1992/93:Fi92 yrkande 21 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Kapitalbeskattning (mom. 83)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 132 som börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Krisuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och regeringen om den ekonomiska politiken hösten 1992 innebar att kapitalskatten skulle uppgå till 30% och att denna nivå skulle omfatta även aktievinster. Det finns som utskottet ser det goda skäl för att behålla denna beskattningsnivå tills vidare. Det bidrar till att skapa en likformighet mellan arbets- och kapitalinkomster som var det ursprungliga syftet med skattereformen. Minskningen av ränteavdragen med fem procentenheter ökar villaägarnas kapitalkostnader med 7% som leder till en motsvarande prissänkning på fastigheter och bostadsrätter. Detta får också effekter på bankerna genom att det ökar riskerna för kreditförluster.
Utskottet vill därför i likhet med vad som föreslås i motion Fi92 (s) yrkandena 29--31 tillstyrka att kapitalbeskattningen höjs till 30% och att den nivån skall gälla tills vidare. Motion Fi94 (v) yrkande 11 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:
83. beträffande kapitalbeskattning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkandena 29--31 samt med avslag på motion 1992/93:Fi94 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. Beskattning av pensionssparande (mom. 84)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 133 som börjar med "Finansutskottet ser" och slutar med "och 43" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i den socialdemokratiska reservationen till skatteutskottets betänkande 1992/93:SkU31. Förslaget att införa ett individuellt pensionssparande och att sänka avkastningsskatten på privata pensionsförsäkringar innebär dessutom ett avsevärt skattebortfall. Utskottet anser därför att motion Fi92 (s) yrkandena 42 och 43 bör bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse:
84. beträffande beskattning av pensionssparande att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkandena 42 och 43 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
50. Energibeskattningen (mom. 86)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 135 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "och 13" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att energibeskattningen bör ha den inriktning som förordades i motion Sk354 (s). Utskottet anser därför att den sänkning av dieseloljeskatten som regeringen föreslog i proposition 1992/93:192 inte bör genomföras. Utskottet tillstyrker således motion Fi92 (s) yrkandena 32 och 39 och avstyrker motion Fi94 (v) yrkandena 12 och 13.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande energibeskattningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkanden 32 och 39 samt med avslag på motion 1992/93:Fi94 yrkandena 12 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
51. Charterskatt (mom. 88)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 136 börjar med "Som framhålls" och slutar med "bibehålla skatten" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi92 (s) att beslutet att avskaffa charterskatten bör återtas. Motion Fi92 (s) yrkande 40 tillstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 88 bort ha följande lydelse:
88. beträffande charterskatt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 40 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
52. Förpackningsskatt (mom. 89)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 136 som börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
I nuvarande statsfinansiella läge med ett statligt upplåningsbehov på 250 miljarder kronor finns det inte något utrymme för skattesänkningar såvida inte en omfördelning sker eller motsvarande utgiftsbesparingar kan genomföras. Eftersom någon sådan finansiering inte redovisats anser utskottet att det inte finns något utrymme för att slopa förpackningsskatten. Motion Fi92 (s) yrkande 41 bör därför bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 89 bort ha följande lydelse:
89. beträffande förpackningsskatt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 41 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
53. Miljöavgifter (mom. 90)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 137 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 20" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att skatter och avgifter kan fungera som effektiva instrument i miljöpolitiken. I likhet med vad som föreslås i motion Fi92 (s) anser utskottet att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att pröva hur en skärpt miljöbeskattning kan användas både för att förstärka statsfinanserna och för att förbättra miljön. Vad utskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi92 (s) yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande miljöavgifter att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 20 hos regeringen hemställer om en parlamentarisk utredning om hur miljöavgifter kan användas som effektiva instrument i miljöpolitiken,
54. Utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet (mom. 91)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 139 börjar med "Finansutskottet anser beträffande" och på s. 140 slutar med "detta ställningstagande" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet är positivt till regeringens förslag att satsa större resurser på en utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet. Betydande möjligheter finns att effektivisera indrivningen av skatter och därmed öka skatteinkomsterna. Utskottet ser till skillnad från regeringen inte något godtagbart skäl att vänta med att anvisa medel till skattemyndigheterna. Utskottet tillstyrker därför motion Fi92 (s) yrkandena 37 och 38.
dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse:
91. beträffande utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet att riksdagen dels lägger proposition 150 bilaga 6 punkt 1 yrkande 11 till handlingarna, dels med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 37 till Riksskatteverket för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 25000000 kr utöver vad som tidigare beslutats (1992/93:SkU22, rskr. 287), dels med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 38 till Tullverket för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2000000kr utöver vad som tidigare beslutats (1992/93:SkU23, rskr.211),
55. Vikten av att bekämpa ekobrottslighet (mom. 92)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 140 som börjar med "Finansutskottet anser i" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det för skattemoralens skull är ytterst angeläget att få till stånd en effektivare skatteindrivning. Lika angeläget är att kampen mot den ekonomiska brottsligheten intensifieras. Det är också viktigt för konkurrensen i näringslivet att statsmakterna stödjer de hederliga företagarna. Detta kräver att polisen och skattemyndigheterna ges ökade resurser samt att en effektivare lagstiftning införs. Utskottet anser att ett samlat program för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten bör utarbetas med utgångspunkt i de förslag som lagts fram från socialdemokratiskt håll. Utskottet tillstyrker därför motion Fi92 (s) yrkande 33.
dels att utskottets hemställan under 92 bort ha följande lydelse:
92. beträffande vikten av att bekämpa ekobrottslighet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 33 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett samlat program för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten,
56. En tvärpolitisk kommission mot ekobrott (mom.93)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 140 som börjar med "Förslaget om" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande lydelse:
I syfte att visa vilken vikt statsmakterna fäster vid att bekämpa den ekonomiska brottsligheten bör en en tvärpolitisk kommission tillsättas med uppgift att följa myndigheternas arbete i dessa frågor. Det är viktigt att markera att alla partier står bakom detta arbete. Utskottet ställer sig därmed bakom vad som anförs i motion Fi93 (nyd) yrkande 89.
dels att utskottets hemställan under 93 bort ha följande lydelse:
93. beträffande en tvärpolitisk kommission mot ekobrott att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 89 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
57. Konkreta åtgärder mot ekobrottslighet (mom. 94)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 140 som börjar med "Finansutskottet förordar" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att den ekonomiska brottsligheten måste bekämpas kraftfullt. Sådana åtgärder ger inte bara tillskott till statskassan utan bidrar i hög grad till att moralen i landet höjs.
De 200 miljoner kronor som avsatts beräknas enligt regeringen ge ca 4 miljarder kronor i ökade intäkter. Regeringen avser att i höst återkomma till riksdagen med en rapport om vilka åtgärder som skall vidtas.
Utskottet anser att regeringen bör utgå från de förslag som kommit från JUSEK och som redovisas i motion Fi93 (nyd). JUSEK:s program kan leda till ett tillskott i statskassan på ca 10 miljarder kronor. Denna bedömning delas av Ekonomikommissionen. Det är således avsevärt mer än vad regeringen bedömer vara möjligt.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi93 (nyd) yrkandena 90 och 91 som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi115 (v) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse:
94. beträffande konkreta åtgärder mot ekobrottslighet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 90 och 91 samt med avslag på motion 1992/93:Fi115 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
58. Medelsanvisning för åtgärder mot ekobrottslighet (mom. 95)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 140 som börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker mot bakgrund av vad som ovan anförts att Rikspolisstyrelsen, Kronofogdemyndigheterna och Riksåklagaren ges ökade resurser för att intensifiera arbetet med att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Utskottet tillstyrker således förslagen till medelstillskott i motion Fi92 (s) yrkandena 34--36.
dels att utskottets hemställan under 95 bort ha följande lydelse:
95. beträffande medelsanvisning för åtgärder mot ekobrottslighet att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 34 till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 under andra huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 62000000kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1992/93:JuU21, rskr. 232), dels med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 35 till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 4500000kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1992/93:LU30, rskr. 227), dels med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 36 till Riksåklagaren för budgetåret 1993/94 under andra huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 6500000kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1992/93:JuU23, rskr. 288),
59. Avgiftsfinansierad skatterevision (mom. 96)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 140 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 24" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att skatterevisionen av företag bör förstärkas. Kostnaderna för skatterevisionen bör, som föreslås i motion Fi92 (s), kunna täckas med avgifter från de företag som blir föremål för revision. Skatterevisionen kommer därmed att från finansieringssynpunkt behandlas på samma sätt som företagets egen revision och bli en del av företagets kostnader. De företag som inte har några anmärkningar bör slippa att betala avgifterna. Utskottet tillstyrker därmed motion Fi92 (s) yrkande 24 om att tillsätta en utredning med uppgift att snabbt utarbeta ett förslag med denna inriktning.
dels att utskottets hemställan under 96 bort ha följande lydelse:
96. beträffande avgiftsfinansierad skatterevision att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 24 hos regeringen hemställer om att en utredning tillsätts med uppgift att lägga fram förslag om en avgiftsfinansierad skatterevision,
60. Skatteflyktslag (mom. 97)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 140 som börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att skatteflyktsklausulen borde vara ett användbart instrument för att bekämpa skatteflykt. Man kan inte heller bortse från att den sannolikt haft en viktig preventiv funktion. Utskottet delar därför uppfattningen att skatteflyktsklausulen bör återinföras. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi92 (s) yrkande 23.
dels att utskottets hemställan under 97 bort ha följande lydelse:
97. beträffande skatteflyktslag att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
61. Konkursrättsliga frågor (mom. 98)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 141 som börjar med "Finansutskottet gör" och slutar med "yrkandena 50--52" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna att det är oroväckande att 22 000 företag gick i konkurs år 1992. Det var en ökning med 20 % sedan år 1991. Sverige behöver fler företag -- inte färre. I konkursernas spår följer arbetslöshet och kapitalförstöring. Tre förslag om förändringar av konkurslagstiftningen föreslås av Ny demokrati i motion Fi93. Enligt utskottets mening bör leverantörsskulder jämställas med skatteskulder. Regeringen bör snarast utarbeta ett lagförslag med sådan innebörd. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi93 yrkandena 50--52 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 98 bort ha följande lydelse:
98. beträffande konkursrättsliga frågor att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi93 yrkandena 50--52 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förändringar av konkurslagstiftningen,
62. U-landsbiståndets inriktning (mom. 99)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 142 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 21" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i de synpunkter på nödvändigheten att förändra inriktning och nivå på det svenska biståndet som förs fram i motion Fi93 (nyd). Utskottet finner det orimligt att i ett läge då underskottet i statsbudgeten för nästa budgetår beräknas uppgå till ca 205 miljarder kronor och upplåningsbehovet till ca 250 miljarder kronor fortsätta att lämna ett bistånd om 0,93 % av BNI. Enligt utskottets mening bör Sverige ha det av FN fastställda målet om 0,7 % av BNI som ett långsiktigt riktmärke för biståndet. Som framhålls i motionen är denna nivå emellertid inte möjlig att uppnå i dagens kärva läge. Utskottet anser därför att det samlade svenska biståndet -- u-landsbiståndet och samarbetsbiståndet till Central- och Östeuropa -- skall uppgå till drygt sju miljarder kronor, dvs. något mer än 0,5 % av BNI.
Mot bakgrund av både det ekonomiska läget och av det förhållandet att det svenska biståndet är ineffektivt anser utskottet i likhet med vad som anförs i motionen att det krävs grundläggande förändringar av biståndspolitiken. Utskottet tillstyrker därmed motion Fi93 (nyd) yrkande 14. Motion Fi94 (v) yrkande 21 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 99 bort ha följande lydelse:
99. beträffande u-landsbiståndets inriktning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 14 och med avslag på motion 1992/93:Fi94 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om grundläggande förändringar i biståndspolitiken,
63. Biståndsanslagen och östbiståndet (mom. 100 och 101)
Under förutsättning av bifall till reservation 62
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 142 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkandena 9--12" bort ha följande lydelse:
De grundläggande förändringar i biståndspolitiken som finansutskottet förordat i förra avsnittet innebär att riksdagen med ändring av tidigare beslut (bet. 1992/93:UU15, rskr. 297) och med bifall till motion Fi93 (nyd) yrkandena 9--11 till anslaget C 1 Bidrag till internationella biståndsprogram under tredje huvudtiteln bör anvisa 1 848 404 000 kr, till anslaget C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA bör anvisa 2 599 500 000 kr samt till anslaget C 3 Andra biståndsprogram bör anvisa 607 000 000 kr. Med anledning av yrkande 12 i samma motion bör regeringen återkomma till riksdagen i höst med förslag om hur effektiviseringar i administrationen av biståndet kan göras för att nå 0,2 miljarder kronor ytterligare i besparingar.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 142 som börjar med "Finansutskottet biträder" och slutar med "yrkande 13" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet biträder det förslag till omorientering av biståndspolitiken som förordas i motion Fi93 (nyd), vilket bl.a. innebär att Sverige bör satsa mer på samarbetsbiståndet med Central- och Östeuropa. Med bifall till yrkande 13 i motionen bör riksdagen med ändring av tidigare beslut (bet. 1992/93:UU16, rskr. 263) till anslaget G 1 Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa under tredje huvudtiteln anslå 1 740 999 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 100 och 101 bort ha följande lydelse:
100. beträffande biståndsanslagen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 9--12 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:UU15, rskr. 297) -- dels till C 1 Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 848 404 000 kr, dels till C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2 599 500 000 kr, dels till C 3 Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 607000000kr, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om besparingar inom biståndsadministrationen,
101. beträffande östbiståndet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 13 till G 1 Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:UU16, rskr. 263) -- anvisar ett reservationsanslag på 1 848 404 000 kr,
64. Organiseringen av myndigheterna inom biståndsområdet (mom. 102)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 143 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "motion Fi93 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar den bedömning som görs i motion Fi93 (nyd) beträffande möjligheterna att rationalisera administrationen av biståndet. Inom detta område finns det möjligheter att göra väsentliga besparingar. Det är bra att biståndsministern nu äntligen tagit initiativ för att utvärdera det svenska biståndet. Det får emellertid inte stanna vid utredningar och utvärderingar. Utskottet tillstyrker därför att SIDA, BITS och Swedecorp samt en del mindre myndigheter inom biståndsområdet läggs ihop till en ny operativ enhet i enlighet med vad som föreslås i motionen. Samordning av biståndet bör kunna ge besparingar inom SIDA.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse:
102. beträffande organiseringen av myndigheterna inom biståndsområdet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 39 och 40 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
65. Statens invandrarverks förläggningskostnader (mom. 104)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 145 börjar med "Finansutskottet avstyrker i likhet" och slutar med "flyktingförläggningar" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet menar att de medel som för budgetåret 1993/94 anvisats Statens invandrarverk under anslaget D 1 och för förläggningskostnader under anslaget D 2 går att reducera. Genom att effektivisera administrationen av asylansökningarna och förläggningsverksamheten går det att klara en fortsatt human flyktingpolitik men till betydligt lägre kostnad än i dag. Under det kommande budgetåret bedömer utskottet att besparingar på 1,1 miljard kronor bör kunna uppnås. Det bästa sättet att få ned kostnaderna är att förkorta handläggningstiderna för prövning av rätten till uppehållstillstånd. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi92 (s) yrkande 22 och avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkandena 25 och 28.
dels att utskottets hemställan under 104 bort ha följande lydelse:
104. beträffande Statens invandrarverks förläggningskostnader att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi93 yrkandena 25 och 28 och med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 22 till D2 Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 under elfte huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1992/93:SfU7, rskr. 261) -- anvisar ett med 1100000000 kr minskat förslagsanslag på 5307000000 kr,
66. Statens invandrarverks förläggningskostnader (mom. 104)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 145 börjar med "Finansutskottet avstyrker i likhet" och slutar med "flyktingförläggningar" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att priserna vid upphandling av bostäder och förläggningar måste pressas. T.ex. bör outnyttjade kommunala bostäder utnyttjas som flyktingförläggningar i syfte att få ned dygnskostnaden. Vid en mer prismedveten upphandling kan förläggningskostnaderna minskas, varför utskottet föreslår en sänkning av anslaget D 2 Förläggningskostnader m.m. (elfte huvudtiteln) med 1,5 miljarder kronor för budgetåret 1993/94. Utskottet tillstyrker därmed motion Fi93 (nyd) yrkandena 25 och 28 och avstyrker motion Fi92 (s) yrkande 22.
dels att utskottets hemställan under 104 bort ha följande lydelse:
104. beträffande Statens invandrarverks förläggningskostnader att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi92 yrkande 22
dels med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 25 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om användande av outnyttjade bostäder som flyktingförläggningar,
dels med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 28 till D 2 Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 under elfte huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1992/93:SfU7, rskr. 261) -- anvisar ett med 1500000000 kr minskat förslagsanslag på 4907000000 kr,
67. Granskning och rationalisering av Invandrarverkets verksamhet (mom. 105)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 145 som börjar med "Utskottet delar" och på s. 145 slutar med "yrkandena 26 och 38" bort ha följande lydelse:
Det är enligt finansutskottets uppfattning angeläget att Statens invandrarverk snabbt arbetar av de ärendebalanser som finns. Utskottet anser emellertid att ärendehandläggningen med stor sannolikhet skulle kunna bli snabbare och betydligt mer kostnadseffektiv än vad den är i dag. Därför föreslår utskottet att en noggrann och kontinuerlig granskning görs av verkets verksamhet. Utskottet tillstyrker därmed motion Fi93 (nyd) yrkandena 26 och 38.
dels att utskottets hemställan under 105 bort ha följande lydelse:
105. beträffande granskning och rationalisering av Invandrarverkets verksamhet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 26 och 38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
68. Sveriges flyktingpolitiska insatser internationellt (mom. 106)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 145 börjar med "Finansutskottet avstyrker vidare" och slutar med "yrkande 16" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet menar att människor som på grund av inbördeskrig, svält och arbetslöshet är på flykt effektivast hjälps i sitt närområde. Hjälpen når mångdubbelt fler om insatserna sätts in i de drabbades närområden i stället för att låta dem komma hit.
dels att utskottets hemställan under 106 bort ha följande lydelse:
106. beträffande Sveriges flyktingpolitiska insatser internationellt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
69. Begränsningar av flyktingmottagningen (mom.107)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 147 börjar med "Finansutskottet avstyrker" och slutar med "flyktingmottagningen föreslås" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi93 (nyd) att nuvarande flyktingpolitik är illa genomtänkt och därmed tillåts kosta mer än vad som är rimligt. Bl.a. medför denna politik kostsamma ad hoc-lösningar för att klara av omöjliga situationer som uppstår i form av långa väntetider på förläggningar, arbetslöshet osv. Utskottet menar att kraftfulla och långsiktiga åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med nuvarande missförhållanden. Rätt till asyl bör enbart de ha som omfattas av konventionsflyktingbegreppet. Anhöriginvandringen bör begränsas till att endast omfatta de allra närmaste, dvs. maka/make och deras barn. Vidare menar utskottet att skärpta viseringsregler måste införas samt att kraftfulla åtgärder bör kunna vidtas mot dem som söker asyl illegalt.
Utskottet anser att det är angeläget att denna föreslagna uppstramning av flyktingpolitiken snarast sker, så att flyktingströmmarna till Sverige begränsas. Förutom kraftiga minskningar av olika samhällskostnader -- socialbidrag, sjukvårdskostnader, utbildning -- skulle kostnader sparas in som rör den initiala flyktingmottagningen, dvs. förläggningskostnader m.m. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi93 (nyd) yrkande 15.
dels att utskottets hemställan under 107 bort ha följande lydelse:
107. beträffande begränsningar av flyktingmottagningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av att snabba åtgärder vidtas inom flyktingpolitiken,
70. Kostnader för flyktingmottagningen (mom. 108)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 147 börjar med "Liksom socialförsäkringsutskottet" och slutar med "för flyktingmottagningen" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att besparingar måste göras inom ramen för flyktingmottagandet. Utskottet menar emellertid att det inte räcker med att göra besparingar inom flyktingmottagningen genom att begränsa antalet beviljade asylansökningar, utan nedskärningar måste även göras i de ersättningar som utgår till flyktingmottagande kommuner samt till flyktingarna själva. Schablonersättningen till kommunerna bör således enligt utskottets uppfattning sänkas med 20 %. Utländska medborgare bör endast ha rätt till 80 % av socialbidragsnormen under sina två första år i Sverige. Vidare föreslår utskottet att asylsökande bör betala vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård, och om asylsökande inte deltar i anbefalld sysselsättning (arbete eller utbildning) eller undanhåller sig från utredning bör avdrag på dagbidraget göras. Pension och socialförsäkringsförmåner bör upphöra vid utvisning och vid utlandsboende. Utskottet tillstyrker därmed motion Fi93 (nyd) yrkandena 17, 18, 20, 21, 22, 23 och 29.
dels att utskottets hemställan under 108 bort ha följande lydelse:
108. beträffande kostnader för flyktingmottagningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 17, 18, 20, 21, 22, 23 och 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
71. Hemspråksundervisning (mom. 110)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 147 börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "yrkande 24" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att samhällets kostnader för hemspråksundervisningen är oacceptabla. Enligt utskottets uppfattning bör kommunerna helt och hållet befrias från sin lagstadgade skyldighet att anordna denna typ av undervisning. Den vägledande principen bör vara att den som önskar hemspråksundervisning också skall betala för den. Ansvaret för att organisera och finansiera denna verksamhet bör således överföras till invandrarna själva. Utskottet tillstyrker därmed motion Fi93 (nyd) yrkande 24.
dels att utskottets hemställan under 110 bort ha följande lydelse:
110. beträffande hemspråksundervisning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att slopa samhällets kostnader för hemspråksundervisningen,
72. Försvarskostnadernas storlek (mom. 111)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 148 börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom kravet i den socialdemokratiska partimotionen Fi92 om en bantning av försvarskostnaderna på 600 miljoner kronor under nästa budgetår. Utskottet anser i likhet med motionärerna att reduceringen bör ske genom minskad import av försvarsmateriel, minskad inkallelse av värnpliktiga och minskningar inom den civila delen av totalförsvaret. Enligt utskottets mening bör de krympningar av det militära försvaret som nu pågår i flera länder i Europa göra det möjligt också för Sverige att ompröva försvarutgifterna.
Utskottet biträder också förslaget i motion Fi92 (s) att kompensation från budgetåret 1994/95 engångsvis inte skall få utgå till försvaret för den nedskrivning av kronkursen som skedde i november 1992. Utskottet anser vidare att försvarsanslagen från budgetåret 1997/98 inte bör få någon real kompensation enligt den s.k. teknikfaktorn.
dels att utskottets hemställan under 111 bort ha följande lydelse:
111. beträffande försvarskostnadernas storlek
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
73. Jordbruksstödet (mom. 112)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 150 börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdag och regering under det senaste året återgått till en jordbrukspolitik med ökade inslag av reglering och av subvention av livsmedelsexporten. Denna politik innebär en belastning för samhällsekonomin och de offentliga finanserna. Den ökade subventioneringen innebär ett avsteg från 1990 års livsmedelspolitiska beslut, som syftade till en ökad marknadsanpassning och avreglering av näringen. Vad särskilt gäller avgiftsmedlen anser utskottet det felaktigt att använda dessa medel för att subventionera jordbruket och på så sätt stimulera till fortsatt överskottsproduktion. En ändrad disposition av internavgifterna är därför nödvändig, och regeringen bör återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.
Utskottet anser att inom ramen för jordbruksstödet kan en besparing på ca 1 miljard kronor göras. Detta uppnås genom att sänka inkomststödet från 700 kr per ha till den nivå som angavs av 1990 års livsmedelspolitiska beslut, 500 kr per ha.
År 1993 är sista året för jordbruket att söka omställningsstöd. Anmälningstiden löpte ut den 1 april 1993. Enligt ett meddelande från Jordbruksverket den 3 maj 1993 har ansökningar om stöd inkommit för 15000 ha för budgetåret 1993/94. I regeringens kostnadsberäkning för omställningsstödet fanns enligt vad utskottet erfarit ett antagande om att 125000 ha skulle anmälas till omställning, bl.a. på grundval av det i budgetpropositionen framlagda förslaget om omställning av 15 % av åkerarealen som villkor för arealbidrag. Detta innebär att kostnaderna för omställningsstödet under budgetåret 1993/94 minskar med ett belopp motsvarande stödet för ca 110000 ha, eller 440 miljoner kronor. För denna areal tillkommer dock kostnaden för inkomststöd med 500 kronor per ha enligt utskottets ställningstagande ovan, dvs. 55 miljoner kronor. I enlighet med det anförda bör anslaget reduceras med (248 miljoner kronor plus 440 miljoner kronor minus 55 miljoner kronor) 633 miljoner kronor.
Vidare bör inlösenpriset för spannmål bestämmas till 90 öre per kg. Utskottet anser även att riksdagens beslut att avsätta 100 miljoner kronor till exportstöd för kött bör upphävas. Prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel bör återinföras och konstrueras som en miljöskatt som tillförs statsbudgetens inkomstsida. Härigenom uppstår en förstärkningseffekt om ca 400 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi92 (s) yrkande 19.
dels att utskottets hemställan under 112 bort ha följande lydelse:
112. beträffande jordbruksstödet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
74. Bostadssubventioner (mom. 114)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 152 börjar med "Finansutskottet vill" och på s. 153 slutar med "denna motion" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i bostadsutskottets uppfattning. Den tilltänkta minskningen av bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor netto bör skjutas upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats. Det innebär att någon besparing inte bör genomföras per den 1 januari 1994. När besparingen skall ske och hur den skall läggas ut får bedömas mot bakgrund av bl.a. hur det ekonomiska läget, kreditmarknaden och fastighetsmarknaden kommer att utvecklas.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Fi92 (s) yrkande 7, Fi93 (nyd) yrkande 86 och Fi94 (v) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
Finansutskottet anser i likhet med bostadsutskottet att motion Fi107 (nyd) bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 114 bort ha följande lydelse:
114. beträffande bostadssubventioner att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 7, 1992/93:Fi93 yrkande 86 och 1992/93:Fi94 yrkande 5 samt med avslag på motion Fi107 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att den planerade minskningen av bostadssubventionerna inte bör komma till stånd,
75. Inkomstprövade barnbidrag (mom. 115)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 153 börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den nuvarande utformningen av barnbidraget är för dyr och gynnar höginkomsttagare på de andra skattebetalarnas bekostnad. Barnbidrag bör inte utgå till familjer vars inkomster är av den storleksordningen att det är uppenbart att de inte behöver samhällets stöd. Utskottet förespråkar en stegvis nedtrappning av rätten till barnbidrag relaterad till föräldrarnas sammanlagda bruttoinkomst. Barnfamiljer med inkomster upp till ca 320000 kr har enligt utskottets förslag rätt till fullt barnbidrag. Vid en sammanlagd bruttoinkomst på 500000 kr och högre bör rätten till barnbidrag upphöra.
dels att utskottets hemställan under 115 bort ha följande lydelse:
115. beträffande inkomstprövade barnbidrag att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 1 hos regeringen begär förslag till inkomstprövade barnbidrag i enlighet med vad utskottet anfört,
76. Partistöd (mom. 117)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 154 börjar med "Finansutskottet ställer" och slutar med "yrkande 31" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är partistödet i sin nuvarande form oskäligt stort. Ett visst allmänt stöd behöver dock finnas för att ekonomiskt inflytande i politiken från olika särintressen skall undvikas. Genom sin nuvarande utformning och omfattning cementerar emellertid partistödet den rådande politiska maktstrukturen och försvårar därmed politisk dynamik, förnyelse och utveckling. Som ett led i de ekonomiska åtgärderna för att förbättra svensk ekonomi bör partistödet sänkas till hälften över en treårsperiod med början budgetåret 1993/94.
dels att utskottets hemställan under 117 bort ha följande lydelse:
117. beträffande partistöd att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 31 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att sänka partistödet till hälften över en treårsperiod med början budgetåret 1993/94,
77. Presstöd (mom. 118)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 155 börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkandena 32 och 33" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att svenska dagstidningar i dag får stora subventioner från staten. Den särställning som dagspressen har genom presstöd och befrielse från att betala mervärdesskatt kan under nuvarande statsfinansiella läge starkt ifrågasättas. Rent principiellt kan utskottet inte heller se någon anledning till att dagspressen skall särbehandlas i förhållande till andra branscher. Utskottet föreslår därför att presstödet avvecklas under en treårsperiod med en 30-procentig början för kommande år.
Enligt utskottets mening bör den önskvärda avvecklingen av presstödet under en treårsperiod också föranleda en minskning av anslaget till Presstödsnämnden. Vad utskottet anfört innebär att riksdagen bör bifalla motion Fi93 (nyd) yrkandena 32 och 33.
dels att utskottets hemställan under 118 bort ha följande lydelse:
118. beträffande presstöd att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 32 och 33 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
78. Organisationsstöd (mom. 119)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 155 börjar med "Finansutskottet ansluter" och slutar med "yrkande 34" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av behovet av omfattande besparingar på statsbudgeten anser emellertid finansutskottet att det är nödvändigt att minska utgående bidrag till organisationerna. Denna minskning bör ske över en treårsperiod med 20 %, 20 % resp. 10 %. För att klargöra om minskningen skall vara generell eller läggas på vissa kategorier bör en kartläggning av organisationsbidragen göras. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi93 (nyd) yrkande 34.
dels att utskottets hemställan under 119 bort ha följande lydelse:
119. beträffande organisationsstöd att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
79. Långsiktigt besparingsprogram (mom. 120)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 160 börjar med "Bostadsutskottet kommenterar" och på s. 163 slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Sverige har hamnat i en ond cirkel med ökande arbetslöshet som leder till allt sämre offentliga finanser. Det är omöjligt att åstadkomma balans i statsfinanserna i ett läge när hushållens köpkraft och företagens investeringsvilja är svag. Vägen tillbaka till full sysselsättning och sunda statsfinanser är lång. Det är nödvändigt med en kombination av omedelbara, men tillfälliga stimulanser samt långsiktiga och uthålliga budgetförstärkningar. En sådan strategi redovisas av Socialdemokraterna i motion Fi92. Utskottet anser att budgetpolitiken bör ges en långsiktig inriktning som överensstämmer med förslagen i denna motion.
Såsom också framhålls i motion Fi92 (s) är det ingen lösning på problemet att nu enbart fatta beslut om besparingar som avses träda i kraft vid en senare tidpunkt. Det behövs på kort sikt kraftfulla stimulanser för att få i gång tillväxten. Det behövs samtidigt ett långsiktigt och trovärdigt program för att anpassa de offentliga utgifterna och inkomsterna så att vi kommer bort från de väldiga underskotten och de växande lånebehoven.
Regeringen har i kompletteringspropositionen presenterat en skiss till ett "besparingsprogram" på 81 miljarder kronor i offentliga utgifter fram t.o.m. år 1998. Av detta är 35miljarderkronor "luft", det är en besparing endast i förhållande till en tänkt ökning i vård, utbildning, omsorg och annan offentlig konsumtion, en ökning som ingen över huvud taget hade räknat med. Av regeringens återstående budgetförstärkningar på 46miljarder kronor är ungefär hälften ökning av skatter och avgifter och hälften innebär besparingar i huvudsak i form av försämrade villkor för gamla, sjuka och handikappade.
Det är, som utskottet ser det, en allvarlig brist i regeringens förslag att bördorna läggs på dem som redan lever under små omständigheter och har svårare att bära dessa försämringar. Det är en lika stor brist att regeringen inte vill erkänna sambandet mellan sysselsättning och statens finanser och utforma en politik utifrån dessa förhållanden. Det är ett faktum att tre fjärdedelar av underskottet i de offentliga finanserna beror på den sjunkande produktionen i näringslivet och på den växande arbetslösheten.
En halvering av arbetslösheten (inkl. åtgärder) innebär en direkt förstärkning av de offentliga finanserna med 55--60 miljarder kronor genom minskade utgifter för bidrag och ökade inkomster. Därför är de omedelbara åtgärderna i form av räntesänkning och köpkraftsförstärkning en hävstång till en hög och stabil tillväxt och sunda statsfinanser. Den viktigaste åtgärden för att återställa balansen i statens finanser är därför att stärka näringslivet och skapa nya arbetstillfällen.
Socialdemokraterna har i sin motion redovisat ett samlat program mot den ekonomiska brottsligheten med ökade resurser för polisens ekorotlar, ny organisation och effektivare lagstiftning. Motionärerna har också föreslagit att skatterevisionen skall förstärkas, bl.a. föreslår de en ny ordning som innebär att kostnaderna för skatterevisionen får bäras av företagen i form av avgifter, som betalas av de företag som blir föremål för revision. Genom en effektiv skatterevision och en effektiv indrivning bör det enligt utskottets bedömning vara möjligt att öka statsinkomsterna med minst 10 miljarder kronor, kanske 20--30 miljarder kronor.
Utskottet ansluter sig också till den reformering av sjukförsäkringen som motionärerna vill åstadkomma och som långsiktigt innebär en förstärkning av statsfinanserna med ca30 miljarder kronor. En ökning av egenavgiften föreslås från den 1 januari 1994.
Underskottet i Arbetsmarknadsfonden växer mycket snabbt. I likhet med Socialdemokraterna anser utskottet att det nu är nödvändigt att skapa klarhet om hur arbetslöshetsförsäkringen skall finansieras. Utskottet tillstyrker det förslag till finansiering som redovisas i motionen och som innebär att ytterligare en del av arbetsgivaravgifterna kanaliseras till fonden liksom inkomsterna från en av motionärerna föreslagen skattehöjning för inkomster över brytpunkten. Arbetsmarknadsfonden bör därefter i enlighet med motionärernas förslag finansiera både a-kassa och den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet instämmer också i motionärernas uppfattning att det ter sig motiverat att se över ersättningsnivåerna i socialförsäkringen. Det är nämligen angeläget att ersättningsnivåerna i socialförsäkringen är rationellt och rättvist utformade. Man bör därför pröva mer enhetliga nivåer i försäkringen, inkl. föräldraförsäkringen, och åstadkomma goda incitament till arbete och rehabilitering. Utskottet avvisar varje förslag om att använda en finanspolitiskt motiverad besparing i föräldraförsäkringen som anledning att införa ett vårdnadsbidrag.
Enligt utskottets mening bör försvarsutgifterna omprövas. I hela Europa pågår nu en krympning av det militära försvaret och det finns ingen anledning till att Sverige skall avvika från det mönstret. På längre sikt bör det enligt utskottets mening vara möjligt att begränsa försvarsutgifterna med omkring 5--6 miljarder kronor.
Även jordbruksstödet måste begränsas. Riksdag och regering har under det senaste året återgått till en jordbrukspolitik med mera reglering och subventionering, t.ex. av exporten. Utskottet anser att det är möjligt att förstärka de offentliga finanserna med 1 miljard kronor inom detta område.
Liksom Socialdemokraterna säger utskottet bestämt nej till regeringens planer på ett vårdnadsbidrag. Det är ekonomiskt lättsinne att i nuvarande statsfinansiella läge införa ett nytt bidragssystem som leder till nya utgifter i storleksordningen 3 miljarder kronor och som motverkar jämställdheten.
Det är angeläget att förkorta väntetiderna för flyktingarna. Sverige skall ha en generös flyktingpolitik men det krävs samtidigt en effektiv administration av asylansökningarna och förläggningsverksamheten. Det bör vara möjligt att på några års sikt spara 4--5 miljarder kronor årligen genom sådana åtgärder.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder Socialdemokraternas förslag till åtgärdsprogram för de offentliga finanserna på totalt 120--130 miljarder kronor. Utskottet tillstyrker således motion Fi92 (s) yrkande 2 samt avstyrker propositionens förslag (bil. 1, yrkande 2) och förslaget i motion Fi94 (v) yrkande 26.
dels att utskottets hemställan under 120 bort ha följande lydelse:
120. beträffande långsiktigt besparingsprogram att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 2 samt med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 2 och motion 1992/93:Fi94 yrkande 26 godkänner av utskottet framlagt förslag till åtgärdsprogram för de offentliga finanserna,
80. Allmänna riktlinjer för budgetpolitiken (mom.121)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 163 som börjar med "Utskottet har i samband" och slutar med "Fi92 (s) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har tidigare anslutit sig till den socialdemokratiska strategin som innebär att man omedelbart genomför långsiktigt angelägna budgetförstärkningar vilka kombineras med kortsiktiga stimulanser avsedda att åter få i gång tillväxten.
I överensstämmelse med detta synsätt bör nu mycket kraftfulla stimulanser sättas in för att få i gång produktion och investeringar så att arbetslösheten kan börja pressas ned. I motion92 framlagda förslag till tillfällig, generell sänkning av mervärdesskatten med 5 procentenheter från den 1 juli 1993, deras förslag till investeringsstimulans samt förslaget att skjuta upp den planerade försämringen av bostadssubventionerna är exempel på sådana temporära stimulanser. Dessa tillfälliga stimulanser bör vara så dimensionerade att de trots nödvändiga långsiktiga besparingar räcker till för att få i gång den eftersträvade resurstillväxten.
Det betyder att statsfinanserna på kort sikt försvagas något genom stimulansåtgärderna, men att statsutgifterna därefter kraftigt förstärks såväl genom en högre produktion som genom de permanenta inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar som utskottet förordar.
Beslut om utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar måste därför utformas utifrån principer som står i samklang både med tillväxtpolitiken och fördelningspolitiken. Besparingar och utgiftsminskningar får därför inte utformas på ett sådant sätt att de motverkar den övergripande ekonomisk-politiska strategin om ökad ekonomisk tillväxt.
Denna långsiktiga strategi för att sanera statens budget innebär dock inte att kravet på budgetdisciplin i närtid minskar. Regering och riksdag måste vara mycket återhållsamma både med nya permanenta utgifter och skattesänkningar.
Tabell. Budgetåret 1993/94 enligt Socialdemokraternas förslag
A. Budgetförstärkningar 100>Miljarder kronor studiemedel78>0,2 minskat stöd till jordbruk78>1,0 besparingar i försvaret78>0,6 karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen78>1,2 minskat anslag till flyktingförläggningar78>1,1 adminstrativa utgiftsminskningar78>2,1 utebliven komp. i basbeloppsankn. förmåner78>1,2 nej till vårdnadsbidrag78>1,5 diverse skattehöjningar78>3,0 höjd inkomstskatt från 1 jan. 199478>2,0 nej till sänkt charterskatt m.m.78>0,5 nej till sänkt diesoljeskatt78>0,3 nej till nya sparstimulanser78>0,6 höjning av avgiften till sjukförsäkringen78>3,3 nej till sänkt turistmoms78>1,2100>19,8
Budgetförsvagningar näringspolitik78> -1,5 åtgärder mot ekobrott78>-0,1 högskola, vuxenstudiestöd m.m.78>-0,5 arbetsmarknadspolitik, nettoutgift78>-3,0 uppskjutna indragningar från bostadssektorn78> -0,3 nej till försämrat grundavdrag78>-1,0100>-6,4
00>70>Summa: 100>13,4
B. Tillfälliga stimulansåtgärder a) skattesänkningar sänkt moms78>28,0 investeringsstimulans 82>2,5** 100>-30,5*
b) budgetförstärkning ökade inkomster78>10,0-20,0 minskade utgifter via basbeloppet78>2,3 100>12,3-22,3*
*De tillfälliga stimulansåtgärderna försämrar budgeten med mellan 8 och 18 miljarder kronor.
**Beslut fattas under budgetåret om investeringsstimulans på 10 miljarder kronor. Eftersom utfallet sker under en längre period blir belastningen budgetåret 1993/94 2,5 miljarder kronor.
Utskottet ansluter sig med det anförda till det förslag till budgetpolitiska riktlinjer som redovisas i motion Fi92(s). Dessa riktlinjer innebär att statsbudgeten för nästa budgetår bör inrymma tillfälliga stimulansåtgärder i form av skattelättnader, som belastar budgetåret med ca 30 miljarder kronor i form av en generell sänkning av mervärdesskatten och genom investeringsstimulanser. Dessa stimulansåtgärder balanseras främst genom de effekter på produktion och sysselsättning, som stimulanspolitiken syftar till. Statens inkomster bör därigenom öka med 10--20 miljarder kronor. Mervärdesskattesänkningen bidrar också till att hålla igen prisökningarna och därigenom även till att bromsa utgifterna på alla basbeloppsanknutna förmåner. Besparingseffekten kan uppskattas till 4,5 miljarder kronor. Därtill kommer effekterna av en rad förslag till långsiktigt verkande budgetförstärkningar som för nästa budgetår kan förväntas stärka statsfinanserna med ca 13 miljarder kronor netto.
C. Offentliga sektorns finansiella sparande
Nej till utbetalning ur AP-fondsystemet100>15 mdr
Det för ekonomin viktigaste måttet är enligt utskottets mening emellertid inte utvecklingen av statens budget utan utvecklingen av den samlade offentliga sektorns finansiella sparande. Därvid beaktas också kommunernas och socialförsäkringssektorns finansiella utveckling. Utskottet kan därför inte acceptera att den samlade offentliga sektorns finansiella ställning försvagas med 15 miljarder kronor genom att medel ur de tidigare löntagarfonderna betalas från allmänna pensionsfonden till ändamål som är främmande för pensionssystemet. Genom att avvisa dessa utbetalningar förstärks den offentliga sektorns finansiella sparande med 15 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
Sammantaget innebär sålunda den politik som utskottet förordar att det samlade offentliga sparandet blir något starkare än enligt regeringens förslag, trots den kraftfulla finanspolitiska stimulansen.
Sammanställning: A. Budgetförstärkningar netto100>13,4 mdr
00>B. Försämring av budgeten på grund av tillfälliga 00>stimulansåtgärder100>8-18 mdr
00>C. Förbättring av den offentliga sektorns 00>finansiella sparande100>15 mdr
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker det i motion Fi92 (s) yrkande 3 framlagda förslaget till riktlinjer för budgetpolitiken och avstyrker regeringens motsvarande förslag (bil. 1, yrkande 4).
dels att utskottets hemställan under 121 bort ha följande lydelse:
121. beträffande allmänna riktlinjer för budgetpolitiken att riksdagen med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 4 godkänner vad som förordats i motion 1992/93:Fi92 yrkande 3 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
81. Tillsättande av en rationaliseringskommission (mom. 128)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 169 börjar med "Finansutskottet behandlade" och slutar med "yrkande 41" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att den omvandling och rationalisering av den statliga förvaltningen som har inletts bör bedrivas med större kraft. Bestämda och avläsbara krav bör sättas upp.
Utskottet anser också att en rationaliseringskommission bör tillsättas. Uppgiften skall vara att utreda och föreslå vilka myndigheter och verksamheter som bör avvecklas, rationaliseras eller omstruktureras. Endast sådan verksamhet som staten med nödvändighet skall driva bör på sikt vara kvar under statligt huvudmannaskap. Kommissionen bör bestå av fristående experter. Utskottet tillstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 41.
dels att utskottets hemställan under 128 bort ha följande lydelse:
128. beträffande tillsättande av en rationaliseringskommission att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 41 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
82. Fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn (mom. 139)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.177 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 30" bort ha följande lydelse:
I en tid när besparing och återhållsamhet ofta är budskapet från politiker till allmänheten framstår det avslöjande förhållandet med fallskärmsavtal inom offentlig sektor som mycket anstötligt. För att landet skall kunna ta sig ur den rådande ekonomiska krisen är det viktigt att allmänhetens motivation inte undergrävs, t.ex. genom att vissa grupper lyckas tillförskansa sig orättfärdiga fördelar. Finansutskottet menar därför i likhet med motion Fi93 (nyd) yrkande 30 att fallskärmsavtalen inom offentlig sektor snarast bör upphöra.
dels att utskottets hemställan under 139 bort ha följande lydelse:
139. beträffande fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn att riksdagen med bifall till motionen 1992/93:Fi93 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
83. Tillsättning av offentliga chefstjänster (mom. 140)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 178 börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "yrkande 36" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser emellertid med anledning av vad som anförts i motion Fi93 (nyd) att chefskompetens och ledaregenskaper skall vara det styrande vid tillsättning av offentliga chefstjänster. Statliga verk och bolag bedriver omfattande verksamheter finansierade av skattebetalarnas medel, varför kravet på affärsmässighet är ovillkorligt. Vid rekrytering skall politiska meriter ej väga tyngre än andra motsvarande meriter. Utskottet delar således Ny demokratis uppfattning att dessa tjänster bör tillsättas på samma sätt som i det privata näringslivet, dvs. genom utannonsering av tjänsten och genom att göra ett urval bland dem som innehar erforderlig kompetens.
dels att utskottets hemställan under 140 bort ha följande lydelse:
140. beträffande tillsättning av offentliga chefstjänster att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 2)
Ian Wachtmeister (nyd) anför:
Vi vill understryka att den politik som nu utformas måste präglas av långsiktighet och konsekvens. De problem som framkallat dagens svåra kris kan föras tillbaka till politiska åtgärder i det förflutna. Som exempel kan nämnas socialförsäkringssystemets våldsamma expansion under 1970- och 1980-talen som i dag utgör den främsta förklaringen till den statsfinansiella kollapsen. En trygghets- och fördelningspolitik som helt bortsåg från vikten av att skapa incitament att arbeta och höja effektiviteten i produktionen är ytterligare ett exempel på en politik som till slut måste leda fram till en kris för hela ekonomin.
Det går sålunda inte vid utformningen av konkreta åtgärder att bortse ifrån att den nuvarande krisens omfattning är ett resultat av flera decenniers underlåtenhetssynder och oförmåga att rätta till kriser i det ekonomiska systemet. Som framhålls i Ekonomikommissionens rapport räcker det inte att föreslå åtgärder för att undvika framtida kriser. Vi måste också ta oss ur dagens allvarliga situation. Men detta måste ske utan att vi glider tillbaka in i en inflationsekonomi. Det är därför ett absolut krav att krispolitiken måste ges en långsiktig inriktning.
Vad jag här anfört ligger helt i linje med de krav som ställs i motion Fi93 (nyd) på inriktningen av den ekonomiska politiken. Jag konstaterar att den i den reviderade finansplanen föreslagna politiken i vissa delar överensstämmer med den ekonomiska politik som förordas i motion Fi93 (nyd).
2. Riktlinjer för penningpolitiken (mom. 6)
Ian Wachtmeister (nyd) anför:
Riksdag och regering ansvarar för utformningen av finanspolitiken och Riksbanken för penningpolitiken. Under hösten föreföll Riksbanken ha ambitionen att svara för hela den ekonomiska politiken. Efter det att kronan tilläts flyta fritt har Riksbanken förfallit till en mycket passiv roll som innebär att man endast långsamt och tveksamt anpassar sig till utvecklingen i omvärlden (läs till Bundesbank). Man har nöjt sig med att "avläsa marknadens reaktioner".
Riksbanken bör inta en mer aktiv roll och reagera i stället för att avläsa marknadens reaktioner. Hittills har det dessvärre mest handlat om Riksbankens uteblivna reaktioner. Nu när kronan frigjorts från den fasta växelkursen borde Riksbanken inse att man har en annan roll som medger ett aktivare agerande.
Riksdagen har tagit sitt ansvar och lagt fast ett långsiktigt saneringsprogram. Kursen är klar. Riksbanken måste i framtiden ägna sig åt sin uppgift att styra penningpolitiken i överensstämmelse härmed så att företag och hushåll kan planera för framtiden med tillförsikt.
3. Ungdomspraktik (mom.26)
Ian Wachtmeister (nyd) anför:
Ny demokrati anser att ungdomsarbetslösheten -- tillsammans med en okontrollerad flyktinginvandring -- är det största sociala problemet i Sverige. Vi ser redan hur våld, håglöshet, narkotika och brottslighet följer i ungdomsarbetslöshetens spår.
Makthavarna i det svenska samhället måste prioritera frågan om ungdomsarbetslösheten. Vi får inte som i dag ha en arbetsmarknad som har två vitt skilda delar, nämligen
en med arbetsägare, dvs. de som i praktiken äger sina arbeten och skyddas genom diverse trygghetslagar och arbetsrättsliga förordningar och
en med arbetslösa i allmänhet och ungdomar i synnerhet som har svårt att komma in i arbetsägarnas krets och som, om de lyckas komma in, är de första att kastas ut.
Framtidens arbeten finns i medelstora företag, i små företag som växer och i företag som ännu icke startats. Dessa små företag är givetvis intresserade av att anställa ungdomar, men de måste veta att de inte tar på sig ett ekonomiskt anvar som icke står i proportion till resultatet av anställningen. En förlängd provanställningstid till 18 månader är en självklarhet. Då kan ungdomarna bevisa sin skicklighet, arbetsvilja och sitt intresse samtidigt som arbetsgivaren betraktar den unge anställde som en tillgång och inte som ett potentiellt försörjningsproblem.
I Sverige är ungdomsarbetslösheten två, tre och ibland fyra gånger högre än den genomsnittliga arbetslösheten. I Tyskland är det precis tvärtom. Vad kan anledningen vara? Jo, bl.a. att man i Tyskland har ett lärlingssystem där ungdomarna, med stegvis ökad lön, förbättrar sin yrkeskunnighet och därigenom kvalificerar sig för yrkesarbetarens högre lön. Detta skapar också motivation och stolthet vilket är väsentligt om vi beaktar att alternativet är håglöshet och meningslöshet i kombination med bidragsmaximering.
Ungdomsarbetslösheten är ett problem som angår hela samhället. Riksdagen måste göra sitt, regeringen sitt, och arbetsmarknadens parter måste helt enkelt i grunden förändra sin syn på dessa frågor.
I ungdomspolitiken i allmänhet ingår dessutom att skapa konsekvens i löner, bidrag m.m. Det måste löna sig att arbeta. Det måste också löna sig att studera. Den ene studenten kan inte få bidrag samtidigt som den andre måste betala för sig själv.
4. Begränsning av lönegarantin (mom. 43)
Ian Wachtmeister anför:
Det är bra att utskottet vaknat för problemen kring den statliga lönegarantin. Såväl det statsfinansiella läget som missbruket talar emellertid för att det är bråttom med åtgärder. Lönegarantierna skapar dessutom snedvridning i konkurrensen. Utöver utredning hade det emellertid varit ändamålsenligt med en begränsning av lönegarantin redan nu.
5. Det offentliga skolväsendet (mom. 54)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson alla (s) anför:
Redan i januari föreslog vi socialdemokrater som ett led i kampen mot arbetslösheten kraftfulla åtgärder för att öka den reguljära utbildningen.
Minst 50 000 ungdomar i åldern 18 till 24 år skulle erbjudas utbildning i form av ett tredje gymnasieår inför höstterminen 1993. Vi föreslog även att komvux skulle få 20 000 ytterligare platser. Riksdagsmajoriteten avslog våra förslag.
Regeringen har nu äntligen accepterat vår syn på behovet av ytterligare utbildningsplatser.
Genom den fördröjning i tiden som blivit resultatet av det sena förslaget har viktiga månader av planeringstid för såväl kommunerna som de blivande eleverna gått till spillo.
6. Grundavdraget (mom. 75)
Ian Wachtmeister anför:
Ny demokrati vill särskilt understryka att det justerade grundavdraget är att betrakta som en krisavgift som betalas av dem som har arbete och tjänar hyggligt på arbetet. Andra av de krisåtgärder som nu vidtas innebär att ersättningsnivåerna i transfereringssystemen sänks. Av rättviseskäl är det därför viktigt att de som har höga inkomster bidrar till krisens lösning. Samtidigt måste detta ske utan att öka marginalskatterna. En höjd marginalskatt skulle nämligen försämra företagarklimatet och därmed minska antalet produktiva arbeten. Den tekniska lösningen att ta bort grundavdraget för statlig inkomstskatt löser i stort sett detta problem.
Vi vill också understryka att åtgärden är tidsbegränsad till två år. Efter år 1995 hoppas vi nämligen på att den ekonomiska krisen är på väg att lösas.
Det förtjänar slutligen att påpekas att de förändringar utskottet föreslår i förhållande till kompletteringspropositionen, och som Ny demokrati varit med om att genomföra, totalt sett kommer att leda till ett minskat skattetryck.
7. Turistmoms (mom. 76)
Ian Wachtmeister anför:
Ny demokrati understryker att den sänkta turistmomsen, som med rätta kan kallas semester- och resemoms, genom att tillämpas från den 1 juli 1993 kan göra det billigare för svenskar att semestra i Sverige. Denna effekt är särskilt välkommen under rådande arbetslöshetssituation, eftersom åtgärden enligt expertisens bedömning ger minst 10 000 nya helårsarbeten. Vidare kan betalningsbalansen förväntas förbättras med 10 miljarder kronor. Åtgärden är alltså mycket intressant ur såväl nationalekonomisk som privatekonomisk och sysselsättningsmässig synpunkt.
I andra sammanhang har det påpekats hur väsentligt det är att minska ungdomsarbetslösheten. Erfarenheten visar att en stor del av de 10 000 nya jobben kommer att besättas av just ungdomar.
8. Skatt på livsmedel (mom. 77)
Ian Wachtmeister anför:
Hög mervärdesskatt på livsmedel får enligt Ny demokratis mening inte strypa konsumtionen så hårt att ytterligare företag slås ut med ökad arbetslöshet som följd. En sänkning av mervärdesskatten på livsmedel från nuvarande 21 till 9% som vi föreslagit i motion Fi93 (nyd) är en god injektion åt ekonomin, särskilt som nedskärningarna i transfereringssystemen kan verka efterfrågedämpande.
Kostnaden för sänkningen är beräknad till omkring 12 miljarder kronor, men nettobortfallet blir troligtvis lägre, eftersom konsumtionen av andra varor och tjänster kan förväntas öka. Momskostnaden för landstingen och kommunerna blir dessutom lägre.
Enligt min mening är det att beklaga att en sänkning av mervärdesskatten på livsmedel inte kunde innefattas i den överenskommelse som nåddes under utskottsbehandlingen mellan Ny demokrati och regeringspartierna.
9. Mervärdesskattens generella nivå (mom. 78)
Ian Wachtmeister anför:
Den allmänna mervärdesskatten bör, som föreslås i motion Fi93 (nyd) yrkande 78, användas som stabiliseringspolitisk regulator, om konsumtionen skulle visa sig bli alltför låg under budgetåret 1993/94. Utskottet borde enligt min mening ha ställt sig bakom ett uttalande om detta i betänkandet.
10. Företagsbeskattning (mom. 85)
Ian Wachtmeister (nyd) anför:
Om de förslag genomförs som presenteras i promemorian Ds 1993:28 Beskattning av enskild näringsverksamhet kommer ett flertal av Ny demokratis yrkanden i partimotionen (Fi93) på området att tillgodoses. Det finns dock några undantag. Det gäller yrkande 69 om den schablonmässigt beräknade räntan då kapitalet i verksamheten är negativt, yrkande 70 om att kapitalunderlag för beräkning av skatteutjämningsreserv nollställs under vissa förutsättningar, yrkande 71 om att kvittning av inkomst av tjänst mot underskott i näringsverksamhet skall gälla generellt och icke tidsmässigt begränsas, yrkande 72 om att periodiseringsfonder införs, yrkande 73 om att företagen ges möjlighet till viss avsättning av lönesumman till en obeskattad lönereserv, yrkande 43 om investeringsavdrag på 30 % för år 1993 samt yrkande 44 om engångsavskrivning på maskiner m.m. upp till 200 000 kr som startavdrag. Till dessa frågor avser Ny demokrati att återkomma när regeringen lägger fram en proposition baserad på ovanstående promemoria.
11. Punktskatter (mom. 87)
Ian Wachtmeister (nyd) anför:
Utskottet utgår i betänkandet från att regeringen vid behov återkommer till riksdagen med förslag till harmonisering av skatterna till de nivåer som gäller inom EG. Det är bra. Vi anser att det är särskilt viktigt att de skatter och avgifter som är konkurrenshämmande beaktas.
Ett exempel på oönskade effekter för Sverige av skatter som inte är EG-anpassade är att företagen väljer att expandera eller flytta delar av sin verksamhet till ett annat land. Detta kan hända om svenska företag får ökade kostnader på grund av t.ex. miljöskatter. Följden kan då bli minskade arbetstillfällen i Sverige, trots att miljön ej förbättras, eftersom de flesta miljöföroreningar är gränsöverskridande. Detta är särskilt olyckligt i en situation när just arbetslösheten är ett stort problem. Både punkt- och miljöskatter måste därför EG-anpassas.
Vi utgår från att regeringen särskilt beaktar svenska företags konkurrensförmåga vad gäller skatter och avgifter.
12. Flyktingminister (mom. 109)
Ian Wachtmeister (nyd) anför:
Jag anser i enlighet med motion Fi93 yrkande 27 att särskild statsrådspost bör inrättas för flyktingfrågor. Det finns ett uppenbart behov av en flyktingminister som arbetar med dessa frågor på heltid. Frågan om arbetsfördelningen inom regeringen är emellertid enligt regeringsformen en angelägenhet för regeringen och i vissa fall för statsministern, varför jag avstår från att reservera mig.
13. Bostadssubventioner (mom. 114)
Ian Wachtmeister anför:
Regeringen och Socialdemokraterna kom i september 1992 överens om besparingar i bostadssektorn med 3 miljarder kronor netto 1994. Ny demokrati motsatte sig inte besparingen som sådan men angav att man kunde göra motsvarande besparingar på biståndet i stället. Detta vann inget gehör hos regeringspartierna eller hos Socialdemokraterna.
Trots att snart ett år gått sedan uppgörelsen träffades har regeringspartierna och Socialdemokraterna inte kunnat enas om hur besparingarna skall läggas ut. Detta är mycket olyckligt och har skapat stor osäkerhet och oro hos människor.
Socialdemokraterna har nu föreslagit att man skall skjuta på besparingen. Detta är inte heller tillfredsställande med tanke på den osäkerhet som följer av ett sådant förslag.
Den tilltänkta besparingen i bostadssubventionerna ingår som ett led i Ny demokratis uppgörelse med regeringspartierna. En förutsättning för att Ny demokrati skulle kunna komma överens med regeringspartierna har varit att:
stor hänsyn tas till de årgångar som i dag har de högsta kostnaderna dvs. bostäder byggda från 1988 och framåt,
att besparingen blir så liten som möjligt under 1994 och 1995,
att besparingen i övrigt läggs ut så rättvist som möjligt.
Detta har så långt möjligt åstadkommits. Ny demokrati hade hellre gjort motsvarande besparing inom något annat område men kunde inte nå majoritet för en sådan linje.
14. Långsiktigt besparingsprogram (mom. 120)
Lars Leijonborg (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna har accepterat förslaget att det i det långsiktiga ekonomiska saneringsprogrammet skall ingå en sänkning av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen från 90% till 80%. Från vår sida har emellertid framhållits att det slutliga ställningstagandet i denna fråga bör bli beroende av hur familjepolitiken i övrigt utformas. Om ersättningsnivån inte sänks får motsvarande budgetförstärkning åstadkommas på annat sätt.
15. Långsiktigt besparingsprogram (mom. 120)
Ian Wachtmeister (nyd) anför:
Ny demokrati har noterat att regeringen i sitt långsiktiga saneringsprogram tillgodoräknar sig budgetförstärkningar på 81 miljarder kronor under perioden 1994--1998. Förstärkningarna skall uppnås genom att den offentliga sektorns utgifter begränsas med 35 miljarder kronor, genom att transfereringarna minskas med 26 miljarder kronor, genom att inkomsterna ökas med 15 miljarder kronor och genom att ATP-systemet reformeras för motsvarande 5 miljarder kronor.
Ny demokrati delar i princip regeringens syn på behovet av budgetförstärkningar. Vi anser dock att den exakta fördelningen av beloppen är orimlig att garantera. Sålunda kan enligt vår uppfattning besparingarna bli större än vad regeringen förordar och skattehöjningarna mindre.
Vi vill alltså inte binda oss för budgetförstärkningens beloppsmässiga fördelning. Däremot anser vi att dess omfattning bör vara ca 80 miljarder kronor.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Ett skrämmande scenario
Av den prognos för den svenska ekonomin som utskottet redovisat i betänkandet framgår att den andel som i år och fram t.o.m. år 1994 står utanför den reguljära arbetsmarknaden är av storleksordningen 14%. Med stor sannolikhet är detta en underskattning. Flera faktorer talar för att utvecklingen i Västeuropa kan bli sämre än vad som antagits. I den reviderade finansplanens prognoser förutsätts också utan någon närmare motivering att hushållens sparkvot successivt kommer att minska. Men med tanke på bl.a. de försämringar av våra trygghetssystem som regeringen med stöd av Ny demokrati nu verkställer är det mer troligt att sparbenägenheten ökar. Mot denna bakgrund är en bedömning att 15--20% av arbetskraften kan komma att stå utanför den ordinarie arbetsmarknaden inte orealistisk. I en framskrivning av prognoserna fram t.o.m. år 1998 ligger motsvarande tal väl över 10%. Den medelfristiga kalkylen bygger på optimistiska antaganden om en god utveckling i vår omvärld och ett fortsatt fall i hushållens sparkvot.
Någon motsvarighet till denna förfärande utveckling på arbetsmarknaden finns inte i efterkrigstidens Sverige. Den jämförelse som ligger närmast i tiden är den svåra arbetslöshet som drabbade flera EG-länder vid inledningen av 1980-talet och som innebar att arbetslösheten permanentades på en hög nivå. Vad vi nu dessvärre kan konstatera är att regeringen i årets kompletteringsproposition accepterar denna utveckling. De åtgärder som nu föreslås är inarbetade i prognoserna.
Mot här angiven bakgrund är det en självklarhet för Vänsterpartiet att den inriktning av den ekonomiska politiken som presenteras i kompletteringspropositionen bestämt måste avvisas.
Vänsterpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
Finanspolitiken
Finanspolitiken har i rådande läge främst två viktiga uppgifter. Eftersom det akuta problemet i Sverige är låg efterfrågan måste finanspolitiken bidra till att stimulera inhemsk efterfrågan. Den andra uppgiften är fördelningspolitisk. Krisens bördor måste bäras rättvist. Om man studerar inlämnade motioner framgår att samtliga oppositionspartier -- s, nyd och v -- vill sänka momsen helt eller delvis, permanent eller tillfälligt. En opposition som utgör en stabil riksdagsmajoritet.
Samtliga oppositionspartier vill också öka skatteuttaget på högre inkomstskikt -- s och v genom höjd marginalskatt över brytpunkten, nyd och v genom minskat grundavdrag. Fp, c och kds har uttryckt intresse för det senare förslaget. Fördelen med förslaget utifrån dessa partiers ståndpunkt är att det ökar skatteuttaget -- men inte marginalskatten -- för höginkomsttagare.
Den undersökning Finansdepartementet presenterat nyligen visar att inkomstskillnaderna ökat och att de fortsätter att öka om man utgår ifrån redan fattade beslut och regeringens förslag i kompletteringspropositionen. Jag förutsätter -- efter att noga ha studerat vad som sagts av samtliga ledande partiföreträdare -- att alla riksdagspartier är överens om att inkomstutjämnande åtgärder är önskvärda om de kan åstadkommas utan andra skadeverkningar på ekonomin.
Som ett alternativ kan då fördelningsfrågan brytas ut ur helheten. Om en majoritet kan enas om principen att omfördela en del av skatteuttaget från låg- till höginkomsttagare utan att försvaga de offentliga finanserna kan det inte vara omöjligt att finna en teknisk lösning.
Som framgår av Vänsterpartiets yttrande i skatteutskottet var vi villiga att diskutera alternativa förslag till skatteväxling med en bra fördelningsprofil. Det är bra att utskottet nu tar ett steg i riktning mot vårt förslag till slopat grundavdrag för höginkomsttagare. Men utskottets förslag är både tekniskt sämre och har en alltför svag fördelningseffekt. Man kan också notera att utskottets förslag innebär en betydligt högre marginalskattehöjning i vissa inkomstskikt -- från 33 till 51% -- än den som föreslås av Vänsterpartiet. Lägger man samman utskottets alla förslag blir fördelningsprofilen oacceptabel.
Det kan här tilläggas att en starkare fördelningspolitik är inte bara nödvändig av moraliska skäl, den är också nödvändig för att det skall bli möjligt att genomföra de besparingar som långsiktigt är nödvändiga. Svenska folkets majoritet kommer nämligen aldrig att acceptera att dra åt sina egna svångremmar om börsklippare och direktörer med fallskärmsavtal går fria.
Förslaget att sänka momsen går också ut på att stimulera inhemsk efterfrågan. Tanken är att förmå hushållen att flytta fram sina konsumtionsbeslut och senarelägga sitt sparande. Ingen kan veta hur stark denna effekt är, delvis handlar det om psykologiska effekter. Eftersom låginkomsttagare konsumerar en större andel av sin inkomst än höginkomsttagare har också en momssänkning en bra fördelningsprofil.
Jag vill understryka att det våldsamt ökande budgetunderskottet och nödvändigheten av sänkta räntor gör det omöjligt att späda på underskottet ytterligare. Det ställer stora krav på en ansvarsfull budgetpolitik. Jag återkommer senare i denna meningsyttring till Vänsterpartiets förslag till ett långsiktigt besparingsprogram. I övrigt vill jag här hänvisa till förslagen i motion Fi94(v) och tidigare motioner i anslutning till finansplanen. Det bör framhållas att kraftfull omfördelning måste ske så att det stora passiva sparandeöverskottet som finns i delar av hushålls- och företagssektorn styrs över till effektiv efterfrågan på konsumtionsvaror, investeringar och kommunala tjänster. Enbart så kan arbetslösheten effektivt bekämpas.
Penningpolitiken
Riksbanksfullmäktige har beslutat att under den rörliga växelkursen prisstabilitet fortfarande skall vara övergripande mål för penningpolitiken. För år 1995 och följande år anges målet till en ökning av konsumentprisindex på 2%, med en tolerans om +/- en procentenhet. Det är uppenbart att oviljan att nu mer kraftfullt sänka marginalräntan är ett resultat av dessa inflationsmål.
Vänsterpartiet anser att både riksbanksfullmäktige och regeringen värderar inflationsbekämpningen alltför högt på arbetslöshetsbekämpningens bekostnad och att man överdriver riskerna för inflation om marginalräntan sänks ytterligare nu. Samtidigt underskattas riskerna och överskattas fördelarna vid ett svenskt deltagande i EMU. Om Sverige nu skulle gå in för att uppfylla konvergenskraven med sikte på framtida medlemskap skulle det låsa den ekonomiska politiken på ett sätt som skulle göra det svårare att få ner arbetslösheten.
De generella finans- och penningpolitiska åtgärderna måste fås att samverka om vi skall kunna undvika att Sverige stannar kvar i en depression med mycket hög arbetslöshet. Därtill kommer att dessa åtgärder måste kompletteras med selektiva åtgärder inom en mängd olika områden. Kommunerna får sålunda inte tillåtas hamna i en sådan situation att de tvingas vidta åtgärder som späder på arbetslösheten. Arbetsmarknadspolitiken måste förstärkas. Dessa frågor tas upp till behandling längre fram i meningsyttringen.
Utvecklingen på längre sikt
Den inriktning av politiken som Vänsterpartiet förordar syftar till att minska arbetslösheten och budgetunderskottet också på längre sikt. Ambitionen är att vidta åtgärder som bringar ned arbetslösheten till nivån 2% i slutet av 1990-talet. Det kräver emellertid en omställning av ekonomin som möjliggör för Sverige att stå utanför EG. De pengar som skulle gått till EG:s budget och de som svenska konsumenter tjänar på att slippa EG:s högre handelsmurar vid ett medlemskap bör användas till en mer generös biståndspolitik men också till de strukturinvesteringar som krävs för en mer solidarisk handelspolitik.
Hur Sveriges ekonomi kan komma att utvecklas fram t.o.m. år 1998 framgår av följande försörjningsbalans. Försörjningsbalansen skall ses som ett alternativ till de medelfristiga bedömningar som redovisas i den reviderade finansplanen.
Alternativ försörjningsbalans 1992 till 1998
______________________________________________________________ mdkr 92 Andel 92 Tillv % mdkr 98 Andel 98 ______________________________________________________________ BNP 1 437 100 2 1 615 100 Import 376 26 1 399 25 Privat kons 772 54 0 772 48 Statlig kons 117 8 0 117 7 Kommunal kons 284 20 2 319 20 Investering 239 17 5 320 20 Export 401 28 3,5 486 30 ______________________________________________________________
Denna försörjningsbalans skiljer sig från regeringens genom främst ökad andel kommunal konsumtion på den privata konsumtionens bekostnad. Eftersom privat konsumtion till skillnad från offentlig har en relativt hög importandel, så leder våra förslag sammantaget till en förbättrad handelsbalans trots att vår exportprognos inte är fullt lika optimistisk som regeringens.
Innan jag går över till utformningen av arbetsmarknadspolitiken och Vänsterpartiets långsiktiga besparingsprogram vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets motionsyrkanden som behandlar den ekonomiska politiken, penning-, valuta- och statsskuldspolitiken, skattepolitiken, näringspolitiken, utbildningspolitiken och de socialförsäkringspolitiska frågorna.
Vänsterpartiets syn på arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Det krävs en mycket aktivare politik i enlighet med Vänsterpartiets alternativ om ekonomin skall kunna aktiveras och sysselsättningen upprätthållas. Den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som regeringen har valt innebär att åtgärder, som när de infördes var avsedda att tillgripas i sista hand, nu har förvandlats till ordinarie volymåtgärder. På sikt är det dock enligt min mening både billigare och ger väsentligt större sysselsättningseffekter att satsa på traditionella arbetsmarknadspolitiska insatser som arbetsmarknadsutbildning, rekryteringsstöd och beredskapsarbeten.
I detta sammanhang kan dock nämnas att det finns starka skäl att återupprepa våra krav på att arbetet med en arbetstidsförkortning inleds i enlighet med vår ännu ej behandlade motion i frågan. Det finns nu utrymme att inleda försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag på områden med särskilt stor belastning, t.ex. inom vården. Dessutom måste övertidsuttaget kraftigt begränsas.
Jag anser alltså att riksdagen bör bifalla Vänsterpartiets motioner Fi94 yrkande2 om effektiv bekämpning av arbetslösheten samt Fi117 yrkandena 1, 2 och 10 om sysselsättningspolitiken och om arbetsmarknadspolitikens inriktning.
Särskilt bidrag
Vänsterpartiet motsätter sig att "självrisken" i det särskilda bidraget ökas. Det är fel att lägga ökade bördor på dem som går i arbetsmarknadsutbildning.
Enligt min mening bör riksdagen bifalla Vänsterpartiets förslag i motion Fi117 yrkande 17 och avslå regeringens förslag beträffande det särskilda bidraget vid arbetsmarknadsutbildning.
Bidrag till utbildning i företag
Jag anser att riksdagen bör bifalla Vänsterpartiets förslag i motion Fi117 yrkande6 om stöd till kompetensutbildning i arbetslivet i form av avdrag på arbetsgivaravgiften med 90kr per utbildningstimme.
Ungdomspraktik
Ungdomspraktiken har snabbt blivit en betydande volymåtgärd inom arbetsmarknadspolitiken, trots att olika undersökningar visar att det finns många problem förknippade med verksamheten. Det är angeläget att nu få till stånd en allsidig utvärdering som bedömer ungdomspraktikens effekter i vid mening i enlighet med vad Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 yrkande21.
De förslag till nya restriktioner vid anvisning till ungdomspraktik som regeringen har lagt fram är tveksamma till sin effekt. I enlighet med yrkandena 22 och 23 i motion Fi117 bör riksdagen avslå regeringens begäran om godkännande av de restriktioner som det här är fråga om.
Särskilt rekryteringsstöd
Jag anser att det finns utrymme för att införa ett marginellt sysselsättningsstöd i form av nedsättning av arbetsgivaravgiften med 20 procentenheter för nyanställd personal. Vid nyanställning av 55000 personer blir årskostnaden 2miljarder kronor.
Förslaget kan genomföras om riksdagen bifaller motion Fi117 yrkande4.
Arbetslivsutveckling
Jag tycker att det nu är dags för riksdagen att säga ifrån och understryka för regeringen att arbetslivsutvecklingen är en åtgärd som får tillgripas endast i sista hand. Jag ansluter mig därmed till motion Fi117 yrkande19.
Otraditionella insatser
Ytterligare 300 miljoner kronor bör sättas av för otraditionella insatser och öronmärkas för ungdomsprojekt. Jag stöder därmed motion Fi117 yrkande24.
Bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m.
Till dessa bidrag bör anvisas 1miljard kronor, eller 800miljoner kronor mer än med regeringens förslag som enligt min mening är alltför försiktigt. Jag biträder på denna punkt motion Fi117 yrkande3.
Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B2-anslaget
Jag står helt bakom det åtgärdsprogram som Vänsterpartiet redovisar i motion Fi117. Kostnaderna för de åtgärder som programmet omfattar avser tidigareläggning av affärsverksinvesteringar med 800miljoner kronor (se ovan), rekryteringsstöd med 2000miljoner kronor (yrkande5), kompetensutveckling med 1300 miljoner kronor (yrkande7), beredskapsarbeten med 2000 miljoner kronor (yrkande11), arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag med 5400 miljoner kronor (yrkande13), särskilt bidrag vid arbetsmarknadsutbildning med 271miljoner kronor (yrkande 18) samt otraditionella insatser med 300miljoner kronor (se ovan).
Medelsbehovet på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar således med sammanlagt 12071 miljoner kronor i förhållande till vad regeringen har begärt. På anslaget bör alltså för nästa budgetår anvisas 40460655000kronor.
Finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen
Arbetsmarknadsfondens finansiering bör lösas på det sätt som redovisas i motion Fi117 yrkande 29 och som innebär att en procentenhet av den av Vänsterpartiet i annat sammanhang föreslagna höjningen av arbetsgivaravgiften avsätts som höjd arbetsmarknadsavgift.
Övrigt om arbetsmarknadspolitiken
På arbetsmarknadspolitikens område ansluter jag mig till de socialdemokratiska reservationerna om utbildningsbidragens storlek (res.9), utbildningsbidrag med lånedel (res.10), försöksverksamhet med beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser (res.11) och ändring i lagen om arbetslivsutveckling (res.20). I övrigt vill jag göra följande kommentarer.
Långsiktigt besparingsprogram
Vänsterpartiet är överens med regeringen om att den offentliga nettoskuldens tillväxt måste begränsas. Regeringens förslag till långsiktigt åtgärdsprogram är dock oacceptabelt.
Det strukturella budgetunderskottet kan lättast opereras bort om det sker i kombination med kraftigt minskad arbetslöshet och en starkt utjämnande fördelningspolitik. Med de förslag Vänsterpartiet lagt fram kan underskottet i statsbudgeten börja minska redan budgetåret 1993/94. Budgetåret därpå bör det finnas utrymme för en större minskning genom att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna då sannolikt inte behöver bli lika stora som nu.
De tunga posterna när det strukturella underskottet skall bantas måste bli en kombination av minskade transfereringar inom socialförsäkringssystemen och bostadssubventionerna samt höjda skatter, med störst belastning på dem med höga inkomster och stora förmögenheter. Kan man få ner arbetslösheten och åstadkomma en jämnare inkomstfördelning försvinner också automatiskt en del av dessa inkomstöverföringar.
För 1990-talet förespråkar Vänsterpartiet bl.a. följande åtgärder på skatteområdet: kapitalbeskattningen skärps genom ökad likformighet, rätten till ränteavdrag begränsas, förmögenhetsbeskattningen läggs om och skärps, uttaget av energi- och miljörelaterade punktskatter ökas, företagsbeskattningen skärps och anpassas till OECD-nivå, fastighetsskatten breddas till att omfatta alla typer av fastigheter.
Ett sådant åtgärdsprogram är en svångrem till vänster. Genom det kan inkomsterna öka med uppskattningsvis 30miljarder kronor. Skattehöjningarna utgör därmed ett väsentligt och nödvändigt bidrag för att åter få statens budget i bättre balans.
Jag anser således att riksdagen bör bifalla Vänsterpartiets motion Fi94 yrkande26.
Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag att utskottets hemställan borde ha haft följande lydelse under mom. 1, 2, 4, 6, 7, 11, 19, 24, 26, 27, 35, 36, 37, 38, 41, 50, 69, 70, 74, 75, 77, 78, 82, 83, 86, 94, 99, 113, 120 och 137.
I övrigt delar jag den uppfattning som framförs i de socialdemokratiska reservationerna vad gäller momenten 16, 17, 20 och 34.
Den ekonomiska politiken
1. beträffande internationellt samarbete för tillväxt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkandena 23 och 24 och med avslag på motion 1992/93:Fi92 yrkande10 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
2. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1992/93:150 bilaga1 yrkande1 och motionerna 1992/93:Fi92 yrkande1, 1992/93:Fi93yrkande92 och 1992/93:Fi95 godkänner vad som förordats i motionerna 1992/93:Fi94 yrkandena 1, 14, 22, 25 och 27 samt 1992/93:Fi117yrkandena 8 och 10 och som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts,
4. beträffande bankstödet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi114 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
Penning-, valuta- och statsskuldspolitiken
6. beträffande riktlinjer för penningpolitiken att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande17 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi92yrkande5 och Fi93 yrkande 85 som sin mening ger regeringen och fullmäktige i Riksbanken till känna vad i motionen anförts om penningpolitiken,
7. beträffande statsskuldspolitiken att riksdagen med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga1 yrkande3 bifaller i motion 1992/93:Fi94 yrkande19 angivna riktlinjer för statlig valutaupplåning,
Arbetsmarknadspolitiken
11. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi94 yrkande2 och 1992/93:Fi117yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motion 1992/93:Fi120yrkande3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts,
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
19. beträffande särskilt bidrag att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkande 17 avslår i proposition 150 bilaga8 punkt B2 yrkande12 framlagt förslag om det särskilda bidraget vid arbetsmarknadsutbildning m.m.,
24. beträffande bidrag till utbildning i företag att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkande6 avslår proposition 1992/93:150 bilaga8 punkt B2 yrkande16 och som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetensutveckling i arbetslivet,
26. beträffande ungdomspraktik att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkandena21, 22 och 23 avslår proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkandena 18, 19, 20, 21 och 22 och motionerna 1992/93:Fi93 yrkandena 57, 58 och 59 samt 1992/93:Fi120 yrkande24 och som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
27. beträffande särskilt rekryteringsstöd att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkande4 och med avslag på motion 1992/93:Fi120 yrkande7 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
35. beträffande arbetslivsutveckling att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkande19 och med avslag på motion 1992/93:Fi93 yrkande60 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
36. beträffande otraditionella insatser att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkande24 till Otraditionella insatser för budgetgåret 1993/94 anvisar 300000000kr utöver vad regeringen har föreslagit och att dessa öronmärks för ungdomsprojekt,
37. beträffande bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkande3 och med avslag på motion 1992/93:Fi120 yrkande 9 till Tidigareläggning av affärsverksinvesteringar för budgetåret 1993/94 anvisar 800000000kr utöver vad regeringen har föreslagit,
Under förutsättning av bifall till mina yrkanden under momenten 19, 24, 26, 27, 35, 36 och 37
38. beträffande medelsanvisning på B2-anslaget att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkandena 5, 7, 11, 13 och 18 och med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga8 punkt B2 yrkande 23 och motion 1992/93:Fi120 yrkande2 och med ändring av riksdagens tidigare fattade beslut -- bet.1992/93:AU19, rskr.258 -- till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 40460655000kr, dels avslår proposition 1992/93:194 yrkande3 och motionerna 1992/93:Ub155 samt 1992/93:Ub156 yrkande1,
41. beträffande finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga8 litteraB i denna del och motion 1992/93:Fi92yrkandena 12--15 och 27 bifaller motion 1992/93:Fi117 yrkande29 och som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkning av Arbetsmarknadsfonden,
Näringspolitiska åtgärder
50. beträffande riskkapitalbolagen att riksdagen med med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande18 och med avslag på motion 1992/93:Fi93 yrkande 42 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
Socialförsäkringsfrågor
69. beträffande ersättningsnivåer inom socialförsäkringsområdet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande15 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi93 yrkandena 3 och 4 och 1992/93:Fi122 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkning av taket i sjukförsäkringen,
70. beträffande höjningen av pensionstillskott att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande4, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
Skatter
74. beträffande inkomstskatteskalan att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi94 yrkandena 8 och 9 och 1992/93:Fi116 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på motion 1992/93:Fi92 yrkande26 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
75. beträffande grundavdraget att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi116 yrkande1 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 84 och 1992/93:Fi92 yrkande 25 hos regeringen hemställer om förslag till slopat grundavdrag i enlighet med vad i motionen anförts,
77. beträffande skatt på livsmedel att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi94 yrkande 7 och 1992/93:Sk388yrkande17 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi92yrkande28 i denna del och 1992/93:Fi93 yrkande77 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts,
78. beträffande mervärdesskattens generella nivå att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande6 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi92yrkande 28 i denna del och 1992/93:Fi93 yrkande 78 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts,
82. beträffande stämpelskatt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
83. beträffande kapitalbeskattning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94yrkande 11 och med avslag på motion 1992/93:Fi92 yrkandena 29--31 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
86. beträffande energibeskattningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkandena 12 och 13 och med avslag på motion 1992/93:Fi92 yrkandena 32 och 39 hos regeringen begär förslag till återställd energibeskattning samt som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
94. beträffande konkreta åtgärder mot ekobrottslighet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi115 och med avslag på motion 1992/93:Fi93 yrkandena 90 och 91 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
Utgiftsförändringar inom Utrikesdepartementets område
99. beträffande u-landsbiståndets inriktning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande21 och med avslag på motion 1992/93:Fi93 yrkande14 beslutar att biståndsmålet skall vara 1% av BNI,
Utgiftsförändringar inom Finansdepartementets område
113. beträffande regeringskansliets arbetsformer att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande16 avslår i proposition 1992/93:150 bilaga6 punkt5 yrkandena 1 och 2 framlagda förslag,
Budgetpolitiken
120. beträffande långsiktigt besparingsprogram att riksdagen med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga1 yrkande2 och motion 1992/93:Fi92 yrkande2 godkänner i motion 1992/93:Fi94 yrkande 26 framlagt förslag om alternativ försörjningsbalans med svångrem åt vänster,
Övrigt
137. beträffande de statliga betalningarna och Postgirot att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande 20 och med anledning av motion 1992/93:Fi92 yrkande4 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
1Förslag till Lag om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning
2Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
3Förslag till Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
4Förslag till Lag om ändring i lagen (1993:237) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter
5Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling
6Förslag till Lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
7Förslag till Lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser
8Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
9Förslag till Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt
10Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
11Förslag till Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)
12Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
13Förslag till Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)
14Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
Av utskottet framlagda lagförslag Bilaga 2
1Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
2Förslag till Lag om ändring i lagen (1993:355) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:355) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring1 att 3 kap. 5 och 10 §§ skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 1993:355 Utskottets förslag
3 kap. 5 §
Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och, om inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, dennes årsarbetstid. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad som avses i 1 § andra stycket så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden, arbetstid eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.
Ändring som avses i första stycket a) skall ske från och med den dag då försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna. Ändring skall i fall som avses i 8 § fjärde stycket andra meningen och 12 a § gälla från och med den första dagen med sjukpenning. Ändring skall i annat fall än som avses i första stycket a) ske så snart anledning till ändringen uppkommit.
Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får ej i annat fall än som avses i första stycket b), c) eller d) sänkas under tid då den försäkrade
1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander,
2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för invandrare (sfi) och uppbär timersättning för studierna,
Lydelse enligt SFS 1993:355 Utskottets förslag
3. är inskriven vid 3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en genomgår arbetsmarknadsmyndighet arbetsmarknadsutbildning som genomgår yrkesutbildning, beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,
6. fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor.
För en försäkrad som För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 skall avses i tredje stycket 1 eller försäkringskassan, vid 3 skall sjukdom under försäkringskassan, vid utbildningstiden, beräkna sjukdom under sjukpenningen på en utbildningstiden, beräkna sjukpenninggrundande inkomst sjukpenningen på en som har fastställts på sjukpenninggrundande inkomst grundval av enbart den inkomst som har fastställts på av eget arbete som den grundval av enbart den inkomst försäkrade kan antas av eget arbete som den få under denna tid. Om försäkrade kan antas därvid den få under denna tid. Om sjukpenninggrundande inkomsten därvid den helt eller delvis är att sjukpenninggrundande inkomsten hänföra till helt eller delvis är att anställning, skall hänföra till årsarbetstiden beräknas anställning, skall på grundval av enbart det årsarbetstiden beräknas antal arbetstimmar som den på grundval av enbart det försäkrade kan antas ha antal arbetstimmar som den i ifrågavarande försäkrade kan antas ha förvärvsarbete under i ifrågavarande utbildningstiden. förvärvsarbete under utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första--tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när den försäkrade genomgår grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetitionsutbildning.
Lydelse enligt SFS 1993:355 Utskottets förslag
10 §
För de första 14 dagarna För de första 14 dagarna i sjukperioden utges i sjukperioden utges sjukpenning som svarar mot sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under av anställning endast under förutsättning att den förutsättning att den försäkrade skulle ha försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han förvärvsarbetat om han inte hade varit sjuk. För inte hade varit sjuk. För en försäkrad som avses i en försäkrad som avses i 5 § tredje stycket 1, femte 5 § tredje stycket 1 eller eller sjunde stycket skall vad 3, femte eller sjunde stycket som har sagts nu gälla skall vad som har sagts nu även för tid efter de gälla även för tid första 14 dagarna av efter de första 14 dagarna sjukperioden. För av sjukperioden. För sjukpenningen skall 10 a och sjukpenningen skall 10 a och 10 b§§ tillämpas. 10 b §§ tillämpas.
Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs
1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade uppbär semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dag då han är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte räknas som semesterdag,
2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,
3. ledighet under tid då den försäkrade genomgår sådan utbildning eller undervisning som anges i 5 § tredje stycket 2 eller uppbär korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), och
4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
3Förslag till Lag om fortsatt giltighet av lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter
Härigenom föreskrivs att lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1994.
4Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrivs att 52 och 57§§ uppbördslagen (1953:272)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
52§2
Skatt, som har innehållits Skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall genom skatteavdrag, skall betalas in senast den 18 i den betalas in senast den 18 i den uppbördsmånad, som uppbördsmånad, som infaller närmast efter infaller närmast efter utgången av den månad, utgången av den månad, då skatteavdraget gjordes då skatteavdraget gjordes genom insättning på genom insättning på skattepostgirokonto hos den särskilt konto hos den skattemyndighet som avses i skattemyndighet som avses i 2a§ andra stycket. 2a§ andra stycket. Inbetalning från landsting Inbetalning från landsting och kommun skall dock, och kommun skall dock, såvitt gäller såvitt gäller preliminär A-skatt, ske preliminär A-skatt, ske genom avräkning mot fordran genom avräkning mot fordran enligt 4§ lagen (1965:269) enligt 4§ lagen (1965:269) med särskilda med särskilda bestämmelser om kommuns och bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Sådan av skatt, m.m. Sådan preliminär eller preliminär eller kvarstående skatt, som inte kvarstående skatt, som inte har innehållits genom har innehållits genom skatteavdrag samt tillkommande skatteavdrag samt tillkommande skatt skall betalas genom skatt skall betalas genom insättning på insättning på skattepostgirokonto hos den särskilt konto hos den skattemyndighet till vilken skattemyndighet till vilken skatten skall betalas enligt skatten skall betalas enligt skattsedel. Insättning skattsedel. enligt första eller andra stycket kan göras också genom inbetalning hos de banker, med vilka regeringen har träffat avtal därom.
Om den som har innehållit Om den som har innehållit skatt eller skattskyldig inte skatt eller skattskyldig inte vet till vilken vet till vilken skattemyndighet inbetalning skattemyndighet inbetalning skall göras, skall skatten skall göras, skall skatten sättas in på sättas in på ett skattepostgirokonto hos särskilt konto hos skattemyndigheten i det län skattemyndigheten i det län där den som har där den som har innehållit skatten innehållit skatten respektive den skattskyldige respektive den skattskyldige är bosatt. är bosatt.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Betalas skatt genom girering Skatten anses betald den dag från postgirokonto, skall när inbetalningskort eller skatten anses vara inbetald gireringshandlingar kom in den dag då till en postanstalt eller, om gireringshandlingarna kom in staten har ingått avtal om till postanstalt. Statlig förmedling av myndighet, som använder det skatteinbetalningen med en centrala redovisningssystemet bank eller ett giroinstitut, (system S) för betalning av till banken eller skatt, skall anses ha betalt giroinstitutet. den dag då uppdrag att betala skatten sändes till redovisningscentral i systemet. Inbetalning av skatt sker kostnadsfritt.
57§
Postverket redovisar inbetald Den som för det skatt och arbetsgivaravgifter särskilda konto som avses i som uppbärs enligt lagen 52§ redovisar inbetald (1984:668) om uppbörd av skatt och arbetsgivaravgifter socialavgifter från som uppbärs enligt lagen arbetsgivare till (1984:668) om uppbörd av skattemyndigheten. socialavgifter från arbetsgivare till skattemyndigheten.
Skattemyndigheten skall i den ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer anteckna inbetald skatt för varje skattskyldig samt upprätta restlängd.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
1 Lagen omtryckt 1991:97. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2 Senaste lydelse 1992:680.
5Förslag till Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt
Härigenom föreskrivs att 14§ 1mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
14§
1mom.2 Det åligger redare att till sjömansskattekontoret för varje period om två månader, räknat från beskattningsårets början, inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömansskatt. Redovisning av skatten skall ske i den ordning Riksskatteverket bestämmer.
För varje För varje redovisningsperiod utom redovisningsperiod utom november--december skall november--december skall redaren senast den sista dagen redaren senast den sista dagen i andra månaden efter i andra månaden efter periodens utgång å periodens utgång sätta sjömansskattekontorets in den skatt som skall postgirokonto insätta den inbetalas på skatt som skall inbetalas. sjömansskattekontorets För redovisningsperioden särskilda konto. För november--december skall redovisningsperioden inbetalning ske senast den 15 november--december skall därpå följande inbetalning ske senast den 15 februari. därpå följande Sjömansskattekontoret februari. får efter därom gjord Sjömansskattekontoret framställning bevilja får efter därom gjord anstånd med skattens framställning bevilja inbetalning och redovisning, i anstånd med skattens regel dock högst en inbetalning och redovisning, i månad. Anstånd för regel dock högst en redovisningsperioden månad. Anstånd för november--december får redovisningsperioden beviljas endast om synnerliga november--december får skäl föreligger. beviljas endast om synnerliga Inbetalning av sjömansskatt skäl föreligger. sker kostnadsfritt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
1 Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.
2 Senaste lydelse 1978:916.
6Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
Ingressen
Regeringens förslag Utskottets förslag
Härigenom föreskrivsatt 44§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt1 skall ha följande lydelse.
Härigenom föreskrivs
dels att 13, 22, 42 och 44§§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt1 skall ha följande lydelse,
dels att i 17§ åttonde stycket ordet "meningen" byts ut mot ordet "stycket".
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
13§2
Skatten utgår med 25 Skatten utgår med 25 procent av procent av beskattningsvärdet. Skatten beskattningsvärdet om inte utgår dock med 21 procent annat följer av andra eller av beskattningsvärdet tredje stycket. för 1) serveringstjänster, 2) rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt upplåtelse av campingplats och motsvarande i campingverksamhet, 3) personbefordran utom sådan befordran där resemomentet är av underordnad betydelse, 4) transport i skidliftar samt 5) omsättning och import av sådana livsmedel och livsmedelstillsatser som avses i 1§ livsmedelslagen (1971:511) med undantag för a. vatten från vattenverk, b. spritdrycker, vin och starköl som tillhandahålls av det detaljhandelsbolag som avses i 15§ andra stycket lagen (1977:293) om handel med drycker samt c. tobaksvaror.
Skatten utgår med 21 procent av beskattningsvärdet för 1) serveringstjänster, 2) omsättning och import av sådana livsmedel och livsmedelstillsatser som avses i 1§ livsmedelslagen (1971:511) med undantag för
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
a. vatten från vattenverk,
b. spritdrycker, vin och starköl som tillhandahålls av det detaljhandelsbolag som avses i 15§ andra stycket lagen (1977:293) om handel med drycker samt c. tobaksvaror.
Skatten utgår med 12 procent av beskattningsvärdet för 1) rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt upplåtelse av campingplats och motsvarande i campingverksamhet, 2) personbefordran utom sådan befordran där resemomentet är av underordnad betydelse samt 3) transport i skidliftar.
22 §
I annat fall än som avses i 21§ skall en särskild deklaration lämnas för varje verksamhet för vilken särskild registrering skall ske. Deklaration lämnas för varje redovisningsperiod så länge registreringen kvarstår. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder är januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, september och oktober samt november och december. Kan det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt kommer att överstiga utgående skatt med minst 1000 kronor varje månad kan skattemyndigheten besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara en kalendermånad. För sådan skattskyldig som registrerats trots att den skattepliktiga omsättningen inte överstiger 200000 kronor kan skattemyndigheten besluta att redovisningsperioden skall vara helt beskattningsår.
Deklaration skall lämnas Deklaration skall lämnas till skattemyndigheten i det till skattemyndigheten i det län, där den län, där den skattskyldige registrerats, skattskyldige registrerats, senast den 5 i andra senast den 5 i andra månaden efter utgången månaden efter utgången av den redovisningsperiod som av den redovisningsperiod som deklarationen avser, om ej deklarationen avser, om ej annat följer av annat följer av anvisningarna. Sker anvisningarna. Sker inbetalning av skatt enligt inbetalning av skatt enligt 42§ andra stycket i 42§ andra stycket i behörig ordning, anses behörig ordning, anses deklarationen ha lämnats deklarationen ha lämnats till skattemyndigheten den dag till skattemyndigheten den dag inbetalningskort eller inbetalningskort eller försändelse som gireringshandlingar kommit in innehåller till postanstalt eller, om gireringshandling kommit in staten har ingått avtal om till postanstalt. förmedling av skatteinbetalningen med en bank eller ett giroinstitut, till banken eller giroinstitutet.
Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Efter föreläggande skall deklaration lämnas även av den som inte enligt första stycket är deklarationsskyldig.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Bestämmelserna i 4kap. 2§ lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration för mervärdeskatt.
42 §3
Skatt för viss redovisningsperiod förfaller till betalning den dag då deklarationen senast skall lämnas enligt 22§ tredje stycket eller, om anstånd medgetts enligt 22a§, senast den dag då deklarationen skall lämnas enligt anståndsbeslutet.
Skatten betalas genom Skatten betalas genom insättning på insättning på särskilt postgirokonto. särskilt konto.
44 §
Inbetalning av skatt sker utan Inbetalning av skatt anses ha kostnad för den skett den dag inbetalningskort skattskyldige och anses ha eller gireringshandlingar skett den dag inbetalningskort kommit in till en postanstalt eller försändelse som eller, om staten har ingått innehåller gireringskort avtal om förmedling av inkommit till postanstalt. skatteinbetalningen med en bank eller ett giroinstitut, till banken eller giroinstitutet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
1 Lagen omtryckt 1990:576. 2 Senaste lydelse 1992:1477. 3 Senaste lydelse 1992:627.
7Förslag till Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)
Härigenom föreskrivs att 19§ kupongskattelagen (1970:624)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
19 §2
Kupongskatt betalas genom Kupongskatt betalas genom insättning på insättning på särskilt postgirokonto. särskilt konto. Inbetalning Inbetalning anses ha skett den anses ha skett den dag dag inbetalningskort eller inbetalningskort eller försändelse, som gireringshandlingar kommit in innehåller gireringskort, till en postanstalt eller, om inkommit till postanstalt. staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en bank eller ett giroinstitut, till banken eller giroinstitutet.
Inbetalas kupongskatt ej inom Om kupongskatt inte betalas den tid som anges i 8 eller inom den tid som anges i 8 15§ eller i den ordning som eller 15§ eller i den anges i första stycket, ordning som anges i första skall dröjsmålsavgift stycket, skall tas ut enligt 58§ 2--5 mom. dröjsmålsavgift tas ut uppbördslagen (1953:272). enligt 58§ 2--5 mom. uppbördslagen (1953:272).
Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996. 2 Lydelse enligt prop. 1992/93:196.
8Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
Härigenom förrskrivs att 5 kap. 2§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
5 kap. 2 §
Skatten betalas genom Skatten betalas genom insättning på ett insättning på ett särskilt postgirokonto utan särskilt konto. Betalningen kostnad för den anses ha skett den dag då skattskyldige. Betalningen den har bokförts på det anses ha skett den dag då särskilda kontot. den har bokförts på det särskilda postgirokontot.
Skattebelopp som för en redovisningsperiod eller en skattepliktig händelse understiger femtio kronor skall inte betalas in.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
9Förslag till Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)
Härigenom föreskrivs att 58§ vägtrafikskattelagen (1988:327) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
58 §
Skatten betalas genom Skatten betalas genom insättning på insättning på särskilt postgirokonto utan särskilt konto. kostnad för den skattskyldige.
Inbetalning anses ha skett den Inbetalning anses ha skett den dag inbetalningskortet eller dag inbetalningskort eller försändelse som gireringshandlingar kommit in innehåller till ett postkontor eller, om gireringshandling kommit in staten har ingått avtal om till postkontor. förmedling av skatteinbetalningen med en bank eller ett giroinstitut, till banken eller giroinstitutet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
10Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
Härigenom föreskrivs att 8§ lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
8 §1
Banken skall betala skatten Banken skall betala skatten till Skattemyndigheten i till Skattemyndigheten i Kopparbergs län inom den Kopparbergs län inom den tid som anges i 6§. tid som anges i 6§. Betalning skall göras genom Betalning skall göras genom insättning på insättning på särskilt postgirokonto. särskilt konto. Inbetalning Inbetalning anses ha skett den anses ha skett den dag dag inbetalningskort eller inbetalningskort eller försändelse, som gireringshandlingar kommit in innehåller gireringskort, till en postanstalt eller, om inkommit till postanstalt. staten har ingått avtal om Inbetalning av skatt sker förmedling av kostnadsfritt. skatteinbetalningen med en bank eller ett giroinstitut, till banken eller giroinstitutet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
1 Lydelse enligt prop. 1992/93:196.
Skatteutskottets yttrande
1992/93:SkU5y
Bilaga 3
Skattefrågor i kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över kompletteringspropositionen 1992/93:150 jämte motioner, såvitt rör skatteutskottets beredningsområde.
För att stimulera konjunkturen inom byggsektorn lägger regeringen bl.a. fram ett förslag om en skattereduktion för reparationskostnader m.m. för bostadshus (prop. bil. 6.1.1). Denna fråga har överlämnats till skatteutskottet och kommer att behandlas i ett särskilt betänkande. Beträffande övriga frågor får skatteutskottet anföra följande.
De riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen lägger fram i propositionen innefattar en redogörelse för de genomgripande omläggningar som under de senaste åren har genomförts på skatteområdet och för de åtgärder på lång sikt som enligt regeringens uppfattning bör vidtas på detta område. Efter regeringsförklaringen hösten 1991 har skattepolitiken inriktats på att successivt sänka skattetrycket. Utrymmet för skattesänkningar begränsas emellertid av att det strukturella budgetunderskottet måste elimineras. Arbetet med att minska skatteuttagets tillväxthämmande effekter måste dock drivas vidare i syfte att sänka eller avskaffa särskilt skadliga skatter. Regeringen kommer därför under hösten att föreslå ändringar avseende företagsbeskattningen innebärande bl.a. att den nuvarande överbeskattningen av enskild näringsverksamhet slopas.
I likhet med Ekonomikommissionen föreslår regeringen ett omfattande saneringsprogram avseende den offentliga sektorns finanser. För åren 1994--1998 föreslår regeringen ett program för budgetförstärkningar om sammanlagt 81 miljarder kronor, varav 15 miljarder avser inkomstförstärkningar. I syfte att motverka att den reala beskattningen avseende miljö- och punktskatter sjunker över tiden kommer dessa att bidra med ca 8 miljarder i ökade inkomster. På motsvarande sätt kommer förändrad fastighetstaxering under perioden att inbringa ytterligare 1 miljard kronor. Av propositionen framgår att användningen av miljöskatter kommer att utnyttjas som ett aktivt instrument inom miljöpolitiken. En basbreddning av mervärdesskatten är också aktuell. Den beräknas ge 2 miljarder kronor.
På skatteområdet innehåller propositionen också ett förslag om att skattekontrollen och skatteindrivningen skall effektiviseras genom ett mindre personaltillskott som enligt propositionen bör göra det möjligt att öka inkomsterna till staten med 4 miljarder kronor.
Fyra av de motioner som har väckts med anledning av propositionen innehåller yrkanden på skatteområdet, motionerna Fi92 av Ingvar Carlssson m.fl. (s), Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och Fi117 av Lars Bäckström m.fl. (v). Av konjunkturpolitiska, finanspolitiska och fördelningspolitiska skäl yrkar motionärerna bl.a. sänkningar av mervärdesskatten, moms på tidningar (Fi92 och Fi93) och skärpningar av inkomstskatten för höginkomsttagare. Även i motioner från den allmänna motionstiden, som utskottet nu har överlämnat till finansutskottet, finns yrkanden om sänkningar av momsen -- Sk388 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och Sk645 av Ian Wachtmeister (nyd) -- och om moms på tidningar -- Sk657 av Harriet Colliander och Richard Ulfvengren (nyd). -- Utskottet avstår från att uttala sig om de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som behandlas i propositionen och i motionerna (motionsyrkandena Fi92 yrkandena 1, 2, 44 och 45, Fi93 yrkande 92 och Fi94 yrkandena 26 och 27).
När det gäller mervärdesskatten och inkomstskatten för inkomsttagare med inkomster överstigande 160000 kr har utskottet sammanställt motionsyrkandena i en bilaga som också innehåller en tabell rörande effekterna på inkomstskatten i olika inkomstskikt.
Utskottet har nyligen behandlat motionsförslag avseende förändringar av uttaget av inkomstskatt som i stort sett liknar de yrkanden som nu har ställts med anledning av kompletteringspropositionen. Utskottet finner inga skäl att nu frångå sina ställningstaganden i betänkandet 1992/93:SkU20. Motionsyrkandena avstyrks.
Inom mervärdesskattens område förekommer motionsförslag som i likhet med regeringens förslag leder till en ökad basbreddning.
Det pågår för närvarande två utredningar avseende mervärdesskatten. Den ena behandlar frågan om konkurrenssnedvridningar och den andra syftar till att komma med förslag om förändringar till följd av ett förväntat medlemskap i EG/EU.
Utskottet anser att omfattande förändringar inom mervärdesskattens område bör anstå i avvaktan på resultatet av det pågående utredningsarbetet och på det förslag som förväntas från regeringen avseende en ökad basbreddning.
När det gäller de mångskiftande motionsförslagen om sänkning av mervärdesskattenivåerna bör dessa tas upp i sitt större sammanhang och prövas i en avvägning mellan samtliga de åtgärder av skilda slag som kan aktualiseras inom finansutskottet. Utskottet vill dock i detta sammanhang poängtera vikten av att man vid eventuella ändringar beaktar kravet på konkurrensneutralitet och att man så långt det är möjligt anpassar reglerna till vårt förväntade medlemskap i den gemensamma marknaden. Aktuella motionskrav avstyrks därmed.
I motionerna Fi92--Fi94 framställs också yrkanden om att riksdagen på nytt skall ta ställning till ett stort antal frågor som riksdagen har prövat senast under våren 1993. Dessa yrkanden gäller bl.a. frågor rörande beskattningen av kapital och kapitalinkomster m.m., bostadsbeskattningen, företagsbeskattningen och miljöpolitiken som redan övervägs inom regeringen. I motionerna framställs också på nytt yrkanden i detaljbetonade frågor som för närvarande prövas av skatteutskottet. I dessa delar nöjer utskottet sig med att hänvisa till sina ställningstaganden i betänkandena 1992/93:SkU20 om skattepolitiken, SkU21 om företagsskattefrågor, SkU33 om bostadsbeskattningen, SkU31 om pensionssparandet, SkU25 om vissa punktskattefrågor (bl.a. charterskatt och förpackningsskatt) och SkU34 om dieselskatt och energiskatt. Enligt utskottets uppfattning saknas det skäl för att ompröva dessa frågor i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen. Utskottet avstyrker således motionerna i dessa delar (Fi92 yrkandena 21, 29--31, 32, 39--41, 20 samt 42 och 43, Fi93 yrkandena 79--81 och 66--73 och Fi94 yrkandena 10--13 och 25). I motionerna framställs också yrkanden om särskilda uttalanden av riksdagen om en anpassning av punktskatter m.m. till EG och våra konkurrentländer (Fi93 yrkandena 82 och 83) och om utnyttjandet av punktbeskattningen inom miljöpolitiken (Fi92 yrkande 20 och Fi94 yrkande 25). Med hänvisning till det fortlöpande arbete som bedrivs inom regeringen med dessa frågor avstyrker utskottet motionerna även i dessa delar.
Beträffande en utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet m.m. anförs i propositionen (bilaga 6.1.3) att regeringen som ett första steg bör kunna medge skattemyndigheterna merutgift budgetåret 1993/94 i storleksordningen 20 miljoner kronor för särskilda insatser vad gäller mervärdesskatt. Statsrådet Bo Lundgren avser att längre fram återkomma till regeringen med förslag om ytterligare insatser för att förstärka skattekontrollen och skatteindrivningen. Enligt hans uppfattning bör man med sådana insatser i storleksordningen 200 miljoner kronor per år fram till år 1998 kunna öka skatteintäkterna med bortåt 4 miljarder kronor per år fram till år 1998.
I motion Sk92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) återkommer motionärerna till kampen mot ekobrottsligheten. Motionärerna begär ett tillkännagivande om vikten av att bekämpa ekobrottsligheten och olika former av skatteundandraganden (yrkande 33) och upprepar de förslag som de väckt i detta hänseende under den allmänna motionstiden. Dessa förslag hänför sig till väsentlig del till justitieutskottets och lagutskottets ämnesområden. Till den del som direkt berör skatteutskottet innebär yrkandena ytterligare 25 miljoner kronor till Riksskatteverket för utökning av antalet tjänster som utbildning av skatterevisorer (yrkande 37) och 2miljoner kronor till Tullverket för att öka spanings- och utredningsinsatserna mot internationell ekonomisk brottslighet riktad mot Sverige (yrkande 38). Motionärerna återkommer också till sitt yrkande om att återinföra skatteflyktslagen (yrkande 23). Vidare föreslås att en utredning tillsätts om att skatterevisionen skall avgiftsfinansieras (yrkande 24).
Även i motion Fi93 av Ian Wachtmeister (nyd) framställs yrkanden om att snabbt bekämpa den ekonomiska brottsligheten i form av skatteundandraganden m.m. (yrkandena 89--91).
Motionärerna anför bl.a. att man genom en effektivare skattekontroll och skatteindrivning kan öka skatteinkomsterna med 10--30 miljarder kronor och åberopar bl.a. att man enligt Ekonomikommissionens beräkningar kan öka inkomsterna med 10 miljarder kronor genom en effektivare indrivning.
Även försiktiga bedömningar ger vid handen att man med rimliga resursinsatser kan uppnå väsentliga förbättringar av skattekontrollen och skatteuppbörden och därmed öka samhällets nettointäkter. Enligt utskottets mening är det viktigt att förbättra den nuvarande situationen bl.a. med tanke på de seriösa företagens konkurrenssituation och för att skapa en viktig preventiv effekt mot skatteundandraganden. Allmänheten bör kunna ha förtroende för att skattemyndigheterna kan fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.
Samtidigt vill utskottet erinra om att de åtgärder som erfordras mot den ekonomiska brottsligheten delvis ligger utanför skatteutskottets område och att det finns flaskhalsar bl.a. inom polisväsendet och åklagarmyndigheterna som skall ta emot och följa upp skattemyndigheternas arbete. I regeringens program mot den ekonomiska brottsligheten ingår kraftfulla åtgärder för att lösa upp sådana knutar och att genom förbättrad samordning koncentrera och effektivisera myndigheternas brottsbekämpande arbete. Dessa åtgärder ligger till väsentlig del inom justitieutskottets och lagutskottets ansvarsområden.
De planer som regeringen nu redovisar innebär att skattemyndigheterna får en direkt förstärkning av momskontrollen, där behovet av förbättringar är särskilt påträngande. Utskottet utgår också från att regeringen så snart som möjligt redovisar förslaget om en allmän årlig förstärkning av skattekontrollen och indrivningen med 200 miljoner kronor. Enligt utskottets mening finns det därför inte anledning att nu gå in på en närmare prövning av skatteförvaltningens anslagsfrågor.
När det gäller anslaget till tullen och frågan om återinförande av skatteflyktsklausulen finner utskottet inte skäl att ompröva sina tidigare ställningstaganden i dessa frågor (1992/93:SkU22 och 23).
Beträffande frågan om en avgiftsfinansierad skatterevision anser utskottet att sanktioner av den typ som redan finns i form av uppdebitering av skatt, skattetillägg, böter och fängelse är tillräckliga såsom korrektiv mot oriktiga redovisningar.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna i dessa delar.
Stockholm den 18 maj 1993
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Ivar Franzén (c), Bruno Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s) och Carl Olov Persson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa, Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s) anför:
Regeringen har fört Sverige allt djupare in i en ekonomisk depression. Arbetslösheten växer, de offentliga finanserna försvagas och framtidstron sviktar. Trots en förstärkt konkurrenskraft och ett rejält uppsving för exportindustrin minskar produktionen även i år. Som framhålls i motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) är det en kraftig tillbakagång i den inhemska efterfrågan som ligger bakom fallet i produktionen och sysselsättningen. Sverige har hamnat i en ond cirkel med ökande arbetslöshet, inkomstbortfall, allt sämre offentliga finanser, allt lägre efterfrågan. Problemen förvärras, och de åtgärder som regeringen sätter in sänker aktiviteten ytterligare och ökar arbetslösheten.
Statens finanser har försämrats dramatiskt vilket har lett till att angelägna utgifter på olika välfärdsområden har trängts ut. Redan utsatta grupper har drabbats, och klyftorna i samhället har vidgats. Den växande arbetslösheten har lett till en ökad utslagning och stora problem som hotar att bli bestående.
Regeringens skattepolitik innebär allvarliga brott mot viktiga principer i skattereformen och har bidragit till att försämra ekonomins funktionssätt och undergrävt statsfinanserna. Regeringens politik har inneburit en systematisk överföring av inkomster och förmögenhet från de breda löntagargrupperna genom stora skattelättnader till kapitalägare och till företagare och andra med höga inkomster.
Som anförs i motion Fi92 måste den onda cirkeln nu brytas. Det behövs en ny inriktning av den ekonomiska politiken med kraftfulla åtgärder för att få i gång produktion, investeringar och sysselsättning. I motionen läggs fram ett samlat program som utnyttjar den ekonomiska politikens alla medel i form av samlade insatser för en ökad sysselsättning i näringslivet, sundare statsfinanser och ett fungerande välfärdssamhälle.
På skattepolitikens område föreslår motionärerna en kraftig och tillfällig sänkning av momsen för att hävda hushållens köpkraft och för att därmed kunna öka produktionen i näringslivet. Den alltför låga efterfrågan på varor och tjänster har blivit ett av huvudproblemen i vår ekonomi och har lett till en allt djupare lågkonjunktur. Den föreslagna momssänkningen ger enligt motionen en välbehövlig konjunkturstimulans på 28 miljarder kronor.
Vi instämmer i uppfattningen att man genom en tillfällig momssänkning av denna omfattning kraftfullt bidrar till att skapa en politik där arbetslinjen ställs i centrum och att åtgärden på sikt kommer att bidra till permanenta inkomstförstärkningar. Förslaget är också motiverat av fördelningspolitiska skäl.
I motionen föreslås också en tillfällig höjning av statsskatten på inkomster över brytpunkten. Som anförs i motionen kommer ett långsiktigt och omfattande program för att sanera statsfinanserna att ställa stora krav på folkhushållet och innebära svåra uppoffringar för flertalet hushåll. För att en sådan politik skall lyckas är det nödvändigt att den har en bred förankring i samhället och att bördorna får bäras även av dem som har arbete och goda inkomster.
Åtgärden beräknas förstärka statsinkomsterna med ca 4 miljarder 1994. Som föreslås i motionen bör ett motsvarande belopp tillföras Arbetsmarknadsfonden för att bidra till att finansiera åtgärder mot arbetslösheten. Den extra skattebelastningen bör utgå till dess balans mellan utgifter och inkomster uppnås i Arbetsmarknadsfonden.
Vidare bör effekterna av kronans fall avräknas vid beräkningen av brytpunkten för uttaget av statlig inkomstskatt och vid beräkningen av grundavdraget. De krav som motionärerna ställer i motion Fi92 i dessa och andra hänseenden, t.ex. i fråga om kapitalinkomstbeskattningen och förmögenhetsbeskattningen, ligger i linje med yrkanden som vi tidigare i vår har framställt i andra sammanhang för att återställa de grundläggande dragen i skattereformen. Av fördelningspolitiska och statsfinansiella skäl och för att upprätthålla en likformighet vid beskattningen bör motionärernas yrkanden i dessa delar bifallas.
Av utskottsmajoritetens yttrande framgår att vi inte hittills till någon del har fått gehör för våra synpunkter. Med anledning härav vill vi framhålla att kraven på sänkningar av momsen och på höjningar av skatten på höga inkomster grundar sig på starka fördelningspolitiska skäl och har fått stöd inte bara i andra motioner utan från ledande politiker i flertalet partier och från breda grupper i samhället. De föreliggande motionerna ger enligt vår uppfattning en tillräcklig grund för att åtminstone i viss utsträckning ge skattepolitiken en bättre inriktning. De föreliggande motionerna visar att det faktiskt finns en majoritet i riksdagen för en höjning av skatten på inkomster över brytpunkten liksom för lättnader i momsen.
I sammanhanget vill vi reagera mot de uttryckssätt som utskottsmajoriteten använt i fråga om EG-marknaden och om den nuvarande företagsbeskattningen. Enligt vår uppfattning saknar skatteutskottet skäl för att nu dra upp en debatt i dessa frågor. Vi avvaktar med våra ställningstaganden till dess att frågorna har beretts i den ordning som har planlagts.
När det gäller skattekontrollen och skatteindrivningen föreslår regeringen att skattemyndigheterna nästa budgetår skall få en förstärkning med omkring 20 miljoner kronor för särskilda insatser vad gäller mervärdesskatten. Vi godtar detta men upprepar våra krav från den allmänna motionstiden om en resursförstärkning till skatteförvaltningen med ytterligare 25 miljoner kronor och yrkar alltså bifall till motion Fi92 i denna del. Vi noterar samtidigt att regeringen har lagt fram ett stort antal förslag som innebär avsevärd belastning för skattemyndigheterna. Det senaste exemplet på detta är förslaget till skattereduktion för byggnadsarbeten. De aktuella förslagen har inte heller tagit sig uttryck i att medel har anvisats i form av tilläggsanslag.
Vi biträder också utredningskravet i motionen om en avgiftsfinansierad skatterevision. Vidare fullföljer motionärerna kraven från vårt håll om att skatteflyktslagen bör återinföras och att Tullverket skall få 2 miljoner kronor för att intensifiera insatserna mot ekonomisk brottslighet. Av skäl som vi anfört i reservationer till utskottets betänkanden 1992/93:SkU22 och SkU23 bör dessa yrkanden bifallas. Vad som har anförts i motionen om vikten av att bekämpa ekonomisk brottslighet i olika former bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Särskilt yttrande
Peder Kling (nyd) anför:
Ny demokratis motion med anledning av kompletteringspropositionen skall i första hand ses som ett helhetsförslag utifrån vilket förutsättningslösa förhandlingar kan föras med alla intresserade partier. För att det skall vara möjligt att föra övergripande förhandlingar i finansutskottet och fritt kunna diskutera en helhetslösning med samtliga partier avstår jag från att nu yrka vare sig bifall eller avslag på de olika yrkanden som är aktuella.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över kompletteringspropositionen 1992/93:150 jämte motioner, såvitt rör skatteutskottets beredningsområde.
Med anledning av kompletteringspropositionen har Vänsterpartiet tagit upp skattefrågorna i två motioner, 1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. samt 1992/93:Fi117 av Lars Bäckström m.fl.
I motionerna redovisar Vänsterpartiet förslag till omprövningar av den förda politiken som konjunktur- och miljösituationen samt fördelningspolitiska överväganden borde resultera i.
Det är Vänsterpartiets uppfattning att sänkt mervärdesskatt i kombination med höjd skatt för höginkomsttagare bl.a. genom slopat grundavdrag för inkomster över brytpunkten kan bli ett verksamt medel för att stimulera den inhemska efterfrågan.
Vänsterpartiet har lyft fram ett begränsat antal motionsyrkanden som vid en förnyad granskning borde kunna leda till en mer positiv behandling av riksdagen. I motion 1992/93:Fi94 redovisar Vänsterpartiet nya och utförliga beräkningar kring förslaget om slopat grundavdrag för inkomster över brytpunkten.
Trots denna avvägning har Vänsterpartiets motionsyrkanden regelmässigt avslagits av utskottet med hänvisning till tidigare ställningstaganden. Jag biträder samtliga yrkanden från Vänsterpartiet i motionerna 1992/93:Fi94 samt 1992/93:Fi117.
I sitt yttrande avstyrker skatteutskottet inte bara Vänsterpartiets motioner utan samtliga motionsyrkanden från oppositionen. Inte i något fall har regeringspartierna inom skatteutskottet visat god vilja och öppenhet vad gäller förslagen från oppositionen.
Detta är beklagligt och anmärkningsvärt med tanke på de stora obalanserna i landets ekonomi. Arbetslösheten, den alltför låga inhemska efterfrågan, en sjunkande nationalprodukt och de växande budgetunderskotten borde mana alla riksdagspartierna till ett större mått av öppenhet när det gäller att finna lösningar som kan vända utvecklingen i en mer positiv riktning.
Av motionerna kan man dock utläsa att det inom oppositionen finns ett mått av uttalad samsyn när det gäller sambandet mellan den ekonomiska politiken och skattepolitiken. De tre oppositionspartierna har alla motionerat om två åtgärder i samma riktning.
1. Samtliga oppositionspartier -- Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet -- vill sänka momsen helt eller delvis, permanent eller tillfälligt. Sådana yrkanden finns i motionerna 1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) samt 1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v). En opposition som utgör en riksdagsmajoritet.
2. Samtliga oppositionspartier vill öka skatteuttaget på högre inkomstskikt -- Socialdemokraterna och Vänsterpartiet genom höjd marginalskatt över brytpunkten, Ny demokrati och Vänsterpartiet genom minskat grundavdrag. Se bl.a. motionerna 1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) samt 1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och 1992/93:Fi117 av Lars Bäckström m.fl. (v).
Till bilden hör att ledande företrädare för Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna har uttryckt intresse för det senare förslaget. Dessa uttalanden har i och för sig gjorts utanför den formella riksdagsbehandlingen av kompletteringspropositionen men bör ändå ha betydelse för finansutskottets beredning.
Vänsterpartiet har sedan våren 1990 föreslagit att grundavdraget skall reduceras så att det slopas för inkomster över brytpunkten. Med anledning av kompletteringspropositionen har Ny demokrati motionerat om att reducera grundavdraget för inkomster över brytpunkten.
En fördel med förslaget om reducerat grundavdrag, utifrån ståndpunkten att marginalskatten inte bör överstiga 50-procentsnivån, är att ett reducerat grundavdrag enligt Vänsterpartiets modell går att kombinera med ett väsentligt ökat skatteuttag från inkomster över brytpunkten.
Ett beslut om en reducering av grundavdraget ligger i linje med de åtgärder i syfte att stärka budgeten som regeringen redovisade i finansplanen från januari 1993.
Ett motiv för en skatteväxling -- ökad inkomstskatt kombinerad med sänkt moms -- är att den kan minska arbetslösheten. De som har störst utrymme att spara är de med de bästa inkomsterna. Genom att man ökar skatteuttaget på dessa grupper och satsar pengarna på en momssänkning kan låginkomsttagare öka sin konsumtion. Därigenom flyttas pengar från finansiellt sparande till effektiv efterfrågan, vilket minskar arbetslöshet.
Ett annat motiv för skatteväxlingen är fördelningseffekten. Färska undersökningar visar att inkomstskillnaderna ökat på senare tid. Skillnaderna fortsätter att öka i år om man utgår ifrån redan fattade beslut och regeringens förslag i kompletteringspropositionen.
Vänsterpartiet förutsätter -- efter att noga ha studerat vad som sagts av samtliga ledande partiföreträdare -- att alla riksdagspartier utom möjligen Moderaterna är överens om att inkomstutjämnande åtgärder nu är önskvärda.
Som ett alternativ kan då fördelningsfrågan brytas ut ur helheten. Om en majoritet kan enas om principen att omfördela en del av skatteuttaget från låg- till höginkomsttagare utan att försvaga de offentliga finanserna, kan det inte vara omöjligt att finna en teknisk lösning.
Vänsterpartiet har bl.a. föreslagit slopat grundavdrag för inkomster över 200000 kr kombinerat med en tillfällig sänkning av den allmänna momsen till 21% och sänkt moms på mat och s.k. turistmoms till 18%. Vänsterpartiet har redovisat förslag för en finansierad skatteväxling.
Vänsterpartiet anser att vi har presenterat en lösning som borde vara acceptabel för alla parter. Inför skatteutskottets beredning har Vänsterpartiet deklarerat att vi är beredda att diskutera alternativ utifrån den principiella samsyn som redovisats i oppositionens motioner.
Tyvärr har det inte gått att finna en lösning inom skatteutskottets ram. Överväganden inom partierna har resulterat i ett ställningstagande från skatteutskottet som ger finansutskottet möjlighet att utifrån partiernas redovisade viljeinriktning och motionsyrkandena finna lösningar.
Vid en sådan prövning finns möjlighet att överväga en kombination av Vänsterpartiets förslag till skatteväxling med Socialdemokraternas och Nydemokraternas förslag om sänkt moms och höjd skatt för höginkomsttagare. I ett sådant sammanhang kan också andra åtgärder övervägas i syfte att finansiera sänkt mervärdesskatt.
I övrigt vad gäller skatteutskottets yttrande till finansutskottet vill jag för Vänsterpartiets del anföra följande.
Kompletteringspropositionen innebär att regeringen delvis går Vänsterpartiet till mötes vad gäller utökade resurser till skattekontroll. Förslag från Vänsterpartiet i den riktningen avvisades av riksdagen så sent som den 21 april 1993.
Vid detta tillfälle föreslog Vänsterpartiet ökade anslag med 70 miljoner kronor till utökad skattekontroll. Nu föreslår regeringen att 20 miljoner kronor extra skall avsättas för momskontroll. Vänsterpartiet är dock kritiskt till den teknik genom "merutgifter" som regeringen valt för denna förstärkning. Enligt Vänsterpartiets mening bör finansutskottet välja att göra denna satsning genom ordinarie anslag och öka nivån till den omfattning som Vänsterpartiet tidigare krävt, dvs. 70 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Vänsterpartiet har som ovan redovisats inte upprepat samtliga de skattepolitiska yrkanden som partiet motionerade om under den allmänna motionstiden, bl.a. angående kapitalbeskattningen m.m. Vänsterpartiet stödjer dock de förslag som redovisas i motion 1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), bl.a. vad gäller kapitalbeskattningen och en rullande fastighetstaxering. Dessa förslag är inte lika långtgående som de som Vänsterpartiet tidigare ställt, men de överensstämmer med Vänsterpartiets principsyn på hur skattepolitiken bör formas.
Justitieutskottets yttrande
1992/93:JuU4y Bilaga 4
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Inledning
Finansutskottet har i ett beslut den 29 april 1993 berett bl.a. justitieutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte de motioner som kan komma att väckas med anledning av propositionen och som rör resp. utskotts beredningsområde.
I detta yttrande behandlar justitieutskottet ett antal motioner om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten som väckts med anledning av propositionen. Motionerna är Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) (yrkandena 33, 34 och 36), Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) (yrkandena 89 och 90) samt Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v) (yrkandena 2--4).
Ärendet föranleder följande yttrande av justitieutskottet.
Utskottet
Propositionen
I propositionen läggs fram förslag om kompletteringar av det förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94 som lades fram i årets budgetproposition med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. För budgetåret 1993/94 beräknas ett underskott på statsbudgeten om 191,2 miljarder kronor. Statens lånebehov beräknas till 255,3 miljarder kronor.
I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas, och regeringens besparingsprogram för åren 1994--1998 preciseras. Åtgärder om 80 miljarder kronor, huvudsakligen på utgiftssidan, aviseras. Härutöver ges bl.a. riktlinjer för den kommunala skattefinansierade verksamheten, och ett antal sysselsättningsfrämjande åtgärder föreslås.
Motionerna
I de i detta ärende aktuella motionerna tas upp olika frågor om kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
I motionerna Fi93 och Fi92 betonas att ett framgångsrikt arbete härvidlag kan leda till inkomstökningar för staten. I motion Fi93 föreslås en tvärpolitisk kommission med uppgift att utreda ekobrottsligheten. I samma motion samt i motion Fi115 och Fi92 föreslås en rad omedelbara åtgärder mot ekobrott, och i motion Fi92 föreslås ett uttalande om vikten av kampen mot den ekonomiska brottsligheten. I motion Fi92 begärs härutöver anslagsökningar, till Rikspolisstyrelsen med 62 miljoner kronor och till Riksåklagaren med 6,5 miljoner kronor för att möjliggöra förstärkta insatser mot den ekonomiska brottsligheten.
Bakgrund
Under senare år har utskottet ägnat ökande uppmärksamhet åt den ekonomiska brottsligheten. Således ordnade utskottet den 12 mars 1991 en offentlig utfrågning (se 1990/91:JuU23, bil. 1 och 2). I det ärendet förordade utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande ett tillkännagivande om behovet av en översyn av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet återkommer härtill i det följande. Utskottet har härefter behandlat frågor om den ekonomiska brottsligheten vid flera tillfällen (1991/92:JuU13, 16 och 23, 1992/93:JuU21, 23, och 37 samt 1992/93:JuU2y), och i februari i år anordnade utskottet ånyo en offentlig utfrågning (se 1992/93:JuU21 bil. 1 och 2). Syftet med den utfrågningen var i första hand att få kunskap om utveckling på området under senare tid.
I samband med budgetbehandlingen våren 1991 tog utskottet som nyss framgått ställning för att det borde ske en övergripande översyn av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten. I sammanhanget anförde utskottet bl.a. att den ekonomiska brottsligheten utgör ett stort samhällsproblem. Utskottet framhöll, i linje med tidigare enhälliga uttalanden, att den ekonomiska brottsligheten leder till en rad skadeverkningar för samhället; stora medborgargruppers lojalitet mot regelsystemet på främst skatterättens och det ekonomiska livets område i övrigt sätts på stora prov, statens och kommunernas finanser påverkas negativt varigenom fördelningspolitiska strävanden motverkas och snedvridna konkurrenssituationer uppstår mellan olika företag så att seriöst arbetande företag slås ut. Utskottet ansåg det angeläget att samhället vidtar kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (1990/91:JuU23 s. 12 f, rskr. 214).
Som en följd av riksdagens tillkännagivande uppdrog regeringen i april 1991 åt Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att i samråd med Riksskatteverket genomföra en utredning angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet. Utredningen presenterade i januari 1992 en rapport (RÅ/RPS-rapporten) med förslag till en rad förändringar i olika avseenden som på både kort och lång sikt syftade till ökad effektivitet i bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.
I rapporten förs bl.a. resonemang om orsakerna till de bristande utredningsresurserna för ekobrott hos polisen, och man kommer fram till att situationen bottnar i den frihet som systemet med fria resurser ger myndigheterna. Denna frihet kan, anförs det i rapporten, leda till att statsmakternas övergripande beslut om resursanvändningen inte alltid automatiskt överförs till verksamheten på lokal nivå. -- Liknande iakttagelser görs av Riksdagens revisorer i rapporten (1992/93:1) Polisen i samhällets tjänst.
I Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport tas vidare upp en del frågor om olika lagstiftningsåtgärder. Dessutom föreslås i rapporten andra åtgärder som kan vidtas av Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket inom ramen för den ordinarie verksamheten antingen av den enskilda myndigheten eller i samråd. Som exempel kan nämnas central metodutveckling, ändrade arbetsmetoder, utökad och ändrad utbildning för åklagare och poliser samt utveckling av vissa samverkansrutiner.
Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport bereds för närvarande inom regeringskansliet. Regeringen har i det sammanhanget uppdragit åt nämnda myndigheter samt Riksskatteverket att redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledning av rapporten i form av effektiviseringar inom ramen för myndigheternas ordinarie verksamhet. Uppdraget skall slutredovisas i maj 1993.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har med anledning av ett regeringsuppdrag från år 1986 genomfört vissa branschstudier angående ekonomisk brottslighet. I promemorian (BRÅ-PM 1992:2) Skatterevision i sju branscher, En studie i ekonomisk brottslighet redogör BRÅ för resultatet av undersökningar rörande formerna för och omfattningen av den ekonomiska brottsligheten inom bilreparations-, städ-, måleri-, fastighetsförvaltnings-, restaurang-, taxi- och åkeribranscherna. I promemorian konstaterar BRÅ sammanfattningsvis att 30 % av de granskade företagen kunde misstänkas för brott, att åtalsanmälningarna och åtalen var få i förhållande till "brottsmisstankarna", att brottsmisstankarna relativt sett rörde mindre belopp men att det sammantaget handlar om stora värden samt att hälften av företagen hade brister i bokföringen.
För att förstärka polisens resurser mot den ekonomiska brottsligheten har regeringen i planeringsdirektiv för polisväsendet avseende budgetåret 1993/94 avsatt 60 miljoner kronor av den i budgetpropositionen föreslagna medelstilldelningen som en särskild satsning på det kriminalpolisiära området i den lokala polisorganisationen. Satsningen skall enligt planeringsdirektiven syfta bl.a. till att effektivisera förundersökningsarbetet när det gäller ekonomisk brottslighet.
Här skall också nämnas att den s.k. finanspolisen som riksdagen förra året beslutade om (1991/92:Ju23) nu är under uppbyggnad. Verksamheten skall inriktas mot brottslighet i samband med s.k. tvättning av pengar. I det senare sammanhanget är ett annat ärende som för närvarande behandlas i utskottet av intresse. Det gäller regeringens förslag till lag om åtgärder mot penningtvätt (prop. 1992/93:207, JuU37).
Rikspolisstyrelsen har nyligen till regeringen överlämnat en rapport om en översyn av den centrala polisorganisationen m.m. (VKA-121-3333/92). I rapporten behandlas bl.a. vissa frågor om bekämpning av den ekonomiska brottsligheten och annan kvalificerad brottslighet.
I rapporten tas bl.a. upp olika modeller för organisationen av den polisiära ekobrottsbekämpningen. Modellerna skiljer sig åt så till vida att de antingen bygger på en omfördelning av dagens resurser enligt regeringens direktiv eller att de förutsätter betydande resurstillskott. I rapporten anförs vidare (s. 16) att var fjärde s.k. handläggartjänst vid ekorotlarna bör innehas av en tjänsteman med kvalificerad ekonomisk revisorskompetens. Vidare behövs förstärkningar av det administrativa stödet såväl när det gäller personal som när det gäller teknikstöd, t.ex. i form av ADB-utrustning.
Rikspolisstyrelsen anför (rapportdel D s. 59) att av de alternativ som redovisas i rapporten framstår en regionkriminalpolis för i huvudsak ekobrottsbekämpning som det enda tänkbara. Den modellen, anförs det, bygger emellertid enbart på en omfördelning av dagens resurser och har betydande svagheter, som måste analyseras ytterligare. I det sammanhanget framför Rikspolisstyrelsen som sin bestämda uppfattning att man i första hand bör bibehålla nuvarande resurser samtidigt som en förstärkning av något slag genomförs, exempelvis enligt en i rapporten skisserad modell. Rikspolisstyrelsen anför i rapporten att den för närvarande inte vill ta ställning till frågan om ekopolisen skall ledas från regional eller central nivå. I ett effektivitetsperspektiv kan en föreskriftsrätt eller ledningsbefogenheter för Rikspolisstyrelsen vägas mot den decentraliseringsprincip som gäller inom polisverksamheten. En ytterligare studie och fortsatta politiska överväganden bör enligt rapporten avvaktas.
Regeringen beslutade den 6 maj i år att med anledning av den nyssnämnda rapporten uppdra åt en särskild utredare att se över vissa frågor som inte kunnat beaktas fullt ut vid översynen. Det handlar bl.a. om den centrala polisorganisationens roller i ett statsmaktsperspektiv och i ett EG-perspektiv. Uppdraget skall redovisas den 15 september 1993.
Vid behandlingen i mars i år av anslag till polisen (1992/93:JuU21) behandlade utskottet ett antal yrkanden liknande de nu aktuella. Sålunda avslog utskottet med hänvisning till det pågående arbetet bl.a. yrkanden om uttalanden om prioritering av den ekonomiska brottsligheten. I det sammanhanget underströk utskottet på nytt att det fanns anledning att se allvarligt på den ekonomiska brottsligheten, och utskottet pekade på att de pågående åtgärderna syftar till att förstärka resurserna för bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten och att på olika sätt effektivisera arbetet på området. Utskottet konstaterade att vad som nu görs innebär att den ekonomiska brottsligheten sätts i centrum för den brottsbekämpande verksamheten på ett annat sätt än tidigare. Utskottet avstyrkte vidare ett yrkande om en ökning av anslaget till Rikspolisstyrelsen med 62 miljoner kronor och hänvisade i den delen till sin bedömning att någon ytterligare medelstilldelning utöver regeringens förslag inte erfordrades.
Även i samband med behandlingen av anslag till åklagarväsendet (1992/93:JuU23) aktualiserades åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Bakgrunden var att Riksåklagaren i sin anslagsframställning begärt medel för en särskild ekoutredningsgrupp. Det rörde sig om sammanlagt 6,2 miljoner kronor. Utskottet tillstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande regeringens förslag om en anslagsökning med 4 miljoner kronor för det angivna ändamålet. Avsikten med utredningsgruppen är att den under en begränsad tid skall ta sig an undersökningar i ärenden som rör kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker och finansinstitut. Bakgrunden är bl.a. de synnerligen stora kreditförluster som banker och andra finansinstitut åsamkats de senaste åren där en del av förlusterna kan antas bero på brottsliga gärningar. I den särskilda utredningsgruppen ingår bl.a. högt kvalificerade åklagare och ekonomiskt utbildade personer.
I samma ärende avstyrkte utskottet en motion om ytterligare 6,5 miljoner kronor till Riksåklagaren för kompetenshöjande åtgärder, vidareutbildning av åklagare inom ekobrottsområdet och nya ekoåklagartjänster. I den delen anförde utskottet att nya behov måste bemästras inom den treåriga planeringsramen. När det gällde ytterligare medel till kompetenshöjande åtgärder framhöll utskottet också de möjligheter som myndigheterna har att inom givna medelsramar göra prioriteringar.
Bedömning
Utskottet vill först hänvisa till sina ovan redovisade, nyligen gjorda uttalanden om bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Utskottet har alltjämt samma inställning, och utskottet vill understryka att ett effektivt bekämpande av den ekonomiska brottsligheten inte bara, som anförs i motionerna Fi92 och Fi93, åtminstone på sikt kan förväntas öka statens intäkter. Härtill kommer den positiva effekt på samhällsmoralen i stort som kan förväntas bli ett ytterligare resultat om ekobrottsligheten nedbringas. Samtidigt skapas sunda konkurrensförhållanden för seriöst arbetande företag.
Det är därför med tillfredsställelse utskottet tagit del av det arbete som pågår inom regeringskansliet och på andra håll och som redovisats ovan. Det är enligt utskottets mening angeläget att det arbetet fortsätter med oförminskad kraft och att det leder till konkreta resultat. Utskottet utgår från att regeringen senast i nästa års budgetproposition redovisar sina åtgärder för riksdagen.
Mot den här angivna bakgrunden kan utskottet emellertid inte finna att det erfordras något tillkännagivande till regeringen om vikten av att bekämpa ekobrottsligheten så som begärs i motion Fi92.
Inte heller kan utskottet tillstyrka yrkandet i motion Fi93 om en tvärpolitisk kommission mot ekobrott. I den delen vill utskottet snarare peka på risken att en ny omfattande utredning skulle bromsa upp det pågående arbetet och således medföra att olika åtgärder förskjuts framåt i tiden.
Utskottet kan inte heller finna att något uttalande från riksdagens sida erfordras med anledning av de konkreta åtgärdsförslag för att effektivisera ekobrottsbekämpningen som föreslås i motionerna Fi93 och Fi115. I den delen konstaterar utskottet att de förslag som förs fram redan har aktualiserats i andra sammanhang. Det sagda hindrar inte att utskottet delar motionärernas syn beträffande många av de förslag som tas upp i motionerna.
När det slutligen gäller yrkandena i motion Fi92 om högre anslag till Rikspolisstyrelsen med 62 miljoner kronor och till Riksåklagaren med 6,5 miljoner kronor hänvisar utskottet till sina ovan redovisade ställningstaganden i mars 1993 när likalydande yrkanden prövades i samband med utskottets behandling av budgetpropositionen. Vad utskottet anförde då har alltjämt giltighet.
Stockholm den 13 maj 1993
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Kent Carlsson (s), Christel Anderberg (m), Liselotte Wågö (m), Kjell Eldensjö (kds) och Alf Eriksson (s).
Avvikande meningar
1. Vikten av att bekämpa ekobrottsligheten
Lars-Erik Lövdén, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Bedömning som börjar med "Det är" och slutar med "motion Fi92" bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att det på olika håll initierats åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet är emellertid starkt kritiskt till att regeringen ännu inte tagit ett samlat grepp om frågan och vidtagit de kraftfulla åtgärder som utskottet tidigare efterlyst. Enligt utskottets uppfattning måste statsmakterna nu uttala att ekobrottsbekämpningen är ett prioriterat område för polisen. Vidare måste nya resurser tillföras berörda myndigheter och en ny organisation i samverkan mellan dessa myndigheter och med en central ledning tillskapas för ekobrottsbekämpningen. Utskottet anser att regeringen bör få i uppdrag att senast i nästa års budgetproposition redovisa sina åtgärder för riksdagen. Utskottet föreslår att vad utskottet nu anfört ges regeringen till känna med anledning av motion Fi92.
2. Högre anslag
Lars-Erik Lövdén, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Bedömning börjar med "När det" och slutar med "alltjämt giltighet" bort ha följande lydelse:
När det slutligen gäller yrkandena i motion Fi92 om högre anslag till Rikspolisstyrelsen med 62 miljoner kronor och Riksåklagaren med 6,5 miljoner kronor gör utskottet med ändring av sitt tidigare ställningstagande nu bedömningen att en anslagsförstärkning är nödvändig för att möjliggöra en effektiv kamp mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet vill i denna del hänvisa till Rikspolisstyrelsens tidigare nämnda översyn av den centrala polisorganisationen. Där framgår att ett betydande resurstillskott erfordras, och utskottets bedömning är att åtgärder bör kunna inledas redan under nästa budgetår. En sådan förstärkning av polisverksamheten på ekobrottssidan medför behov av förstärkningar även på åklagarsidan såväl när det gäller den totala personalresursen som när det gäller t.ex. kompetensutveckling hos den personal som redan finns i åklagarorganisationen.
Lagutskottets yttrande
1992/93:LU7y
Bilaga 5
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 29 april beslutat att bereda samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör ifrågavarande utskotts beredningsområde.
Lagutskottet, som har beslutat att avge yttrande i ärendet över de delar som berör utskottets beredningsområde, nämligen motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 35 och motion Fi93 av Ian Wachtmeister (nyd) yrkandena 2, 5 och 50--52, får anföra följande.
Lagutskottet konstaterar att de aktuella motionsyrkandena är i huvudsak likalydande med motionsyrkanden från den allmänna motionstiden i år, vilka har behandlats av utskottet under våren. Utskottet kommer därför nedan endast att kortfattat behandla motionsyrkandena och därvid ange de betänkanden, vari frågorna tidigare har behandlats.
I motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. yrkas att riksdagen skall besluta att utöver vad regeringen föreslagit anvisa 4,5 miljoner kronor till kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter (yrkande 35).
Ett likalydande yrkande behandlades i anslutning till anslaget till kronofogdemyndigheterna, m.m. (se bet. 1992/93:LU30). I den till betänkandet fogade borgerliga reservationen, vilken bifölls av riksdagen den 31 mars 1993, avstyrktes motionsyrkandet. Utskottet hänvisar till den motivering som därvid framfördes och ser inget skäl för riksdagen att frångå detta ställningstagande. Motion Fi92 yrkande 35 bör således enligt utskottets mening avslås.
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vill i motion Fi93 ha till stånd ett tillkännagivande om en omläggning av den nuvarande trafikförsäkringen. Genom att lyfta över det ekonomiska ansvaret för trafikolycksfall från den allmänna sjukförsäkringen till trafikförsäkringen skulle, enligt motionärernas mening, försäkringsbolagen bli mer intresserade av rehabilitering och trafiksäkerhet. Motionärerna anser att staten och landstingen skulle spara minst 6 miljarder kronor genom en sådan reform. Dessutom skulle de totala samhällskostnaderna minska (yrkande 2).
Ett yrkande med samma innehåll behandlades och avstyrktes av utskottet i betänkandet 1992/93:LU35 om ändringar i trafikskadelagen. Utskottet hänvisade därvid bl.a. till att kommunikationsministern aviserat en utredning för att se över möjligheterna att använda trafikförsäkringarna som ett incitament för att förbättra trafiksäkerheten. Riksdagen följde utskottet och avslog motionen den 28 april 1993. Utskottet har nu ingen annan inställning i frågan men vill i sammanhanget också nämna att regeringen helt nyligen beslutat att tillkalla en beredning med uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna, som skall innebära att försäkringsutgifterna inte ingår i statsbudgeten. Beredningen skall enligt direktiven (dir. 1993:44) bl.a. uppmärksamma en ny allmän försäkrings ställning gentemot andra försäkringar, bl.a. möjligheterna att rikta ersättningskrav gentemot andra försäkringar som kan vara inblandade i olika försäkringsfall. Med det anförda förordar utskottet att motion Fi93 yrkande 2 avslås.
I motion Fi93 yrkar Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vidare att riksdagen omedelbart beslutar att sänka taket för lönegarantin till högst 50000kr att utgå under maximalt tre månader (yrkande 5).
Frågor om lönegarantin behandlades av utskottet i betänkandet 1992/93:LU40. Därvid behandlades bl.a. ett yrkande (nyd) om sänkt erättningsnivå, dock med en annan utformning än det nu aktuella motionsyrkandet. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet med hänvisning till att den framtida utformningen av ersättningen enligt lönegarantin och utbetalningsfunktionen är föremål för utredning, och att utredningsarbetet enligt direktiven skall vara slutfört före den 1 oktober 1993. Riksdagen biföll utskottets hemställan och avslog motionen den 28 april 1993. Enligt utskottets mening saknas det skäl att nu -- två veckor efter riksdagens beslut -- göra en annan bedömning. Utskottet förordar alltså att också yrkande 5 i motion Fi93 avslås.
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) tar i motion Fi93 också upp tre frågor som gäller konkursrätten och angränsande lagstiftning. I motionen yrkas tillkännagivande om att prioriterade fordringsägare endast bör erhålla 75 % av sina fordringsbelopp i samband med en konkurs. Motionärerna menar att detta leder till att bankerna blir mindre benägna att begära att deras kunder skall försättas i konkurs (yrkande 50). Motionärerna vill vidare ha till stånd ett tillkännagivande från riksdagen som innebär en ändrad förmånsrättsordning. Vid en konkurs anser motionärerna att leverantörer till ett företag som försatts i konkurs skall förmånsprioriteras och att skatter skall vara oprioriterade. Härigenom anser motionärerna att den s.k. dominoeffekten vid konkurser kan förhindras (yrkande 51). Vidare yrkas i motionen tillkännagivande om att de företag som försätts i konkurs till följd av något annat företags konkurs skall erhålla någon form av konkursganti eller räntefria lån (yrkande 52). Motionärerna anser att de föreslagna åtgärderna snarast bör införas som en temporär krisåtgärd i avvaktan på att förslag till mer permanenta lagstiftningsåtgärder läggs fram.
Likalydande yrkanden behandlades -- och avstyrktes -- av utskottet i det ovannämnda betänkandet LU40. Inte heller i dessa frågor finner utskottet skäl att frångå sin helt nyligen gjorda bedömning. Enligt utskottet bör sålunda också yrkandena 50--52 i motion Fi93 avslås.
Stockholm den 13 maj 1993
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I belutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Lennart Fridén (m) och Lars Andersson (nyd).
Avvikande meningar
1. Kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Carin Lundberg (alla s) anser att den del av lagutskottets yttrande som börjar med "Ett likalydande" och slutar med "mening avslås." bort ha följande lydelse:
På de av lagutskottet i betänkandet 1992/93:LU30 anförda skälen förordar utskottet att finansutskottet tillstyrker motion Fi92 yrkande 35.
2. Konkursrättsliga frågor m.m.
Lars Andersson (nyd) anser
dels att den del av lagutskottets yttrande som börjar med "Ett yrkande" och slutar med "yrkande 2 avslås." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framfördes i reservationen till betänkandet 1992/93:LU35 och på däri anförda skäl förordar utskottet att finansutskottet tillstyrker motion Fi93 yrkande 2. Utskottet vill dock i sammanhanget framhålla att frågan -- i stället för inom ramen för den av kommunikationsministern aviserade utredningen om trafiksäkerheten -- skulle kunna övervägas av den beredning som regeringen helt nyligen beslutat att tillkalla med uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna.
dels att den del av lagutskottets yttrande som börjar med "Frågor om" och slutar med "Fi93 avslås." bort ha följande lydelse:
Såsom framfördes i reservation 6 till utskottets betänkande 1992/93:LU40 är en sänkning av kostnaderna för lönegarantin en angelägen åtgärd. Utskottet förordar därför att finansutskottet tillstyrker yrkande 5 i motion Fi93 om en omedelbar sänkning av taket för lönegarantin till högst 50000kr att utgå under maximalt tre månader.
dels ock att den del av lagutskottets yttrande som börjar med "Likalydande yrkanden" och slutar med "Fi93 avslås." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i reservation 4 till utskottets betänkande 1992/93:LU40, och med den däri gjorda motiveringen förordar utskottet att finansutskottet tillstyrker yrkandena 50--52 i motion Fi93.
Utrikesutskottets yttrande
1992/93:UU7y Bilaga 6
Regeringens proposition 1992/93:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringspropositionen)
Till finansutskottet
Finansutskottet har genom beslut den 29 april 1993 (FiU protokoll 1992/93:31, § 31.8) berett utrikesutskottet tillfälle yttra sig över proposition 1992/93:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör utrikesutskottets beredningsområde. Finansutskottet har genom beslut samma dag (FiU protokoll 1992/93:31, § 31.7) därutöver till utrikesutskottet överlämnat bilaga 7 i nämnda proposition jämte eventuella motioner, i vad avser avsnittet 2 Handelshögskola i Riga, Lettland. Utskottets ställningstagande beträffande Handelshögskola i Riga, Lettland, behandlas i ett särskilt betänkande, varför frågan ej vidare berörs här.
I yttrandet berör utrikesutskottet dels propositionen, dels motionerna 1992/93:Fi93 (nyd) yrkandena 9--14 och 39--40 samt 1992/93:Fi94 (v) yrkandena 21 och 24 (delvis).
1. Propositionen
I kompletteringspropositionen (prop. 1992/93:150) behandlas, i den del som berör utrikesutskottets beredningsområde, frågan om nivån för u-landsbiståndet. Regeringen framhåller att sänkningen av biståndsramen är temporär och att biståndet så snart Sveriges ekonomi tillåter det åter skall utgöra 1% av BNI. I beräkningarna i kompletteringspropositionens långsiktiga konsekvenskalkyl sägs att biståndet successivt skall ökas för att 1997/98 åter utgöra 1% av BNI.
Några yrkanden framförs ej.
2. Motionerna
Yrkanden i anledning av proposition 1992/93:150 har, i vad avser frågor som hänför sig till utrikesutskottets beredningsområde, framförts i motionerna 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) och 1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v).
I motion 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas 9. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i motionen förordats om kraftiga besparingar i det multilaterala biståndet och sänker ifrågavarande anslag med 1,3 miljarder kronor för budgetåret 1993/94, 10. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i motionen förordats om kraftiga besparingar i SIDA-anslaget och sänker ifrågavarande anslag med 4,1 miljarder kronor för budgetåret 1993/94, 11. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i motionen förordats om kraftiga besparingar i andra biståndsprogram (BITS m.m.) och sänker ifrågavarande anslag med 1,2 miljarder kronor för budgetåret 1993/94, 12. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i motionen förordats om kraftiga besparingar i administrationen av biståndsprogram m.m. och sänker ifrågavarande anslag med 0,2 miljarder kronor för budgetåret 1993/94, 13. att riksdagen höjer de tidigare anslagna medlen till Baltikum och Östeuropa med 1,1 miljarder kronor för budgetåret 1993/94, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundläggande förändringar i biståndspolitiken, 39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att SIDA, BITS och Swedecorp samt en del mindre myndigheter inom biståndsområdet läggs ihop till en ny operativ enhet, 40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingsmöjligheterna inom SIDA redan under budgetåret 1993/94.
I motion 1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas 21. att riksdagen beslutar att biståndsmålet för budgetåret 1993/94 skall vara 1 % av BNI, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt samarbete mot global arbetslöshet och fattigdom.
Utskottet
3.1 U-landsbiståndet
Utskottet har under riksmötet 1992/93 i ett yttrande och i två betänkanden behandlat frågan om enprocentsmålet för u-landsbiståndet.
Senast, i betänkandet 1992/93:UU32, anförde utskottet följande.
I utrikesutskottets yttrande till finansutskottet med anledning av proposition 1992/93:50 noterade utskottet regeringens mål att så snart som Sveriges ekonomi så tillåter åter uppnå ett u-landsbistånd som motsvarar 1% av BNI.
I årets biståndsbetänkande (bet. 1992/93:UU15) underströk utskottet vikten av en återgång till enprocentsnivån så snart det statsfinansiella läget tillåter. Utskottet betonade vidare, att neddragningen skall ses som en tillfällig åtgärd och att en återgång till enprocentsmålet bör prioriteras.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att målet för u-landsbiståndet -- 1% av BNI -- hela tiden legat fast. Vidare konstaterar utskottet, att regeringen i kompletteringspropositionen (prop. 1992/93:150) framhåller att sänkningen av biståndsramen är temporär, och att biståndet så snart Sveriges ekonomi det tillåter åter skall utgöra 1% av BNI. I beräkningarna i kompletteringspropositionens långsiktiga konsekvenskalkyl sägs att biståndet successivt skall ökas för att 1997/98 åter utgöra 1% av BNI.
Det i kompletteringspropositionen angivna budgetåret, 1997/98, är, enligt utskottets uppfattning, att se som en prognos. Utskottet önskar ånyo understryka att en återgång till enprocentsnivån bör prioriteras. Utskottet utgår mot denna bakgrund ifrån att en återgång görs tidigare om det statsfinansiella läget medger detta.
Utskottets ovan redovisade ställningstaganden äger alltjämt giltighet.
Därmed anser utskottet att motionerna 1992/93:Fi94 (v) yrkande 21 och 1992/93:Fi93 (nyd) yrkande 14 i (berörd del) bör avstyrkas.
I motion 1992/93:Fi93 (nyd) yrkandena 9--12 föreslås omprövning av tidigare beslut rörande anvisningar av medel till anslag inom littera C. Internationellt utvecklingssamarbete. Motionärernas förslag skulle innebära en sänkning av den totala medelsramen för u-landsbiståndet.
Utskottet tog i sitt betänkande 1992/93:UU15 ställning till yrkanden som, vad avser belopp och fördelning mellan de olika anslagen på littera C, överensstämmer med de här aktuella. I samtliga fall avstyrktes därvid motionärernas förslag. Riksdagen beslöt den 28 april att bifalla utskottets hemställan i betänkande 1992/93:UU15.
Utskottets ställningstaganden i betänkande 1992/93:UU15 äger alltjämt giltighet.
Utskottet anser mot denna bakgrund att motion 1992/93:Fi93 (nyd) yrkandena 9--12 bör avstyrkas.
3.2 Östbiståndet
Fr.o.m. budgetåret 1992/93 har ett särskilt verksamhetsområde, littera G, upprättats för samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa. Detta verksamhetsområde är skilt från anslaget för u-landsbistånd.
Utskottet har i sitt betänkande 1992/93:UU16 utförligt behandlat regeringens budgetproposition avseende detta samarbete (prop. 1992/93:100, bil. 4, litt. G) samt motioner väckta i anledning av propositionen. Utskottet godkände enligt betänkandet regeringens förslag till medelsramar, såväl för anslagen G 1--G 3 som för de olika anslagsposterna. Utskottet godkände vidare de riktlinjer som regeringen föreslagit för användningen av anslagen samt de principer och riktlinjer som enligt förslaget borde gälla för samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet bekräftade i betänkandet sin tidigare uppfattning -- som också uttrycktes i flera motioner -- att samarbetet med Central- och Östeuropa inte bör jämföras med eller utgöra en del av utvecklingsbiståndet till tredje världen. Utskottet framhöll samtidigt i betänkandet att en mer grundläggande översyn av Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa och dess organisation är påkallad.
Riksdagen beslutade den 15 april att bifalla utskottets hemställan i betänkande 1992/93:UU16.
Utskottets ställningstaganden i betänkande 1992/93:UU16 äger alltjämt giltighet.
Därmed anser utskottet att yrkande 13 och yrkande 14 (berörd del) i motion Fi93 (nyd) bör avstyrkas.
3.3 Organisatoriska förändringar
I motion 1992/93:Fi93 (nyd) yrkandena 39 och 40 föreslås att ansvaret för allt svenskt statligt bistånd skall ligga på en operativ myndighet. SIDA, BITS och Swedecorp samt en del mindre myndigheter inom biståndsområdet bör därför läggas samman. Det framhålls att redan för budgetåret 1993/94 bör kostnaderna för SIDA kunna halveras till ca 150 miljoner kronor. Motionärerna hänvisar i sammanhanget till motion 1992/93:U266.
Utskottet noterar att de här aktuella förslagen också berördes i motion 1992/93:U265. Förslagen behandlades av utskottet i betänkande 1992/93:UU15. Utskottet ansåg därvid att de föreslagna förändringarna ej borde ifrågakomma. Utskottets ställningstaganden bekräftades av riksdagen genom beslut den 28 april 1993.
Utskottets tidigare ställningstaganden äger alltjämt giltighet.
Därmed anser utskottet att motion 1992/93:Fi93 (nyd) yrkandena 39 och 40 bör avstyrkas.
3.4 Internationellt samarbete mot global arbetslöshet
I motion 1992/93:Fi94 (v) yrkande 24 framhålls att det är nödvändigt att åstadkomma ett vidgat internationellt samarbete mot global arbetslöshet och fattigdom. Sverige bör -- bl.a. på basis av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro -- verka för nya och mer rättvisa regler för Valutafondens och Världsbankens agerande. I yrkandet behandlas även övernationella stimulanspaket mot arbetslösheten m.m.
Utskottet har under en följd av år (senast i bet. 1992/93:UU15) behandlat motioner som i likhet med motion Fi94 (yrkande 24) framfört synpunkter på bl.a. Världsbankens regelsystem och agerande. Utskottet har också i skilda sammanhang (bl.a. i bet. 1992/92:UU15 samt i utskottets yttranden 1992/93:UU2y och 1992/93:UU6y) redovisat vad som från svensk sida görs för att följa upp det handlingsprogram, Agenda 21, som antogs vid Riokonferensen.
Utskottet har därvid erinrat om att Sverige i sitt samarbete med Världsbanken under lång tid har understrukit behovet av långsiktighet samt att hänsyn bör tas till de sociala och miljömässiga dimensionerna. Världsbanken har också på senare tid kommit att tillmäta dessa aspekter allt större vikt. I Världsbankens "World Development Report" för år 1990 uppmärksammades fattigdomsfrågorna särskilt och 1992 års rapport ägnades miljöfrågorna och sambandet mellan miljö, fattigdom och befolkning.
Världsbanken antog 1991 en strategi för att genom olika insatser söka minska fattigdomen. Denna strategi innefattar såväl direkta projektinsatser för fattiga grupper för att skapa sysselsättning och förbättra tillgången på hälsovård och utbildning som krav på att fattigdoms- och fördelningsaspekter beaktas i den övergripande ekonomiska planeringen. I utformningen och antagandet av denna strategi har Sverige och Norden varit pådrivande.
Utskottet framhöll, mot denna bakgrund, i sitt betänkande 1992/93:UU15, som riksdagen biföll den 28 april i år, att återhämtning ur en ekonomisk krissituation endast kan bli hållbar om de bakomliggande orsakerna till problemen undanröjs. Utskottet ansåg att det för flertalet u-länder har visat sig att ekonomisk-politiska reformer och institutionella förändringar för att öka tillväxt och export har gett det bästa resultatet, samt att även de sociala sektorerna gynnas genom den generella förbättringen, som är det eftersträvade målet.
Utskottet vidhåller denna bedömning.
Med det anförda anser utskottet att motion 1929/93:Fi94 (v) yrkande 24 i den del som berör utrikesutskottets beredningsområde bör besvaras.
Stockholm den 12 maj 1993
På utrikesutskottets vägnar
Alf Wennerfors
I beslutet har deltagit: Alf Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Berndt Ekholm (s), Peeter Luksep (m), Birgitta Hambraeus (c), Hadar Cars (fp), Sture Ericson (s) och Eivor Husing (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet har" och slutar med "(berörd del) bör avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de synpunkter på nödvändigheten att förändra inriktning och nivå på det svenska biståndet som förs fram i motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 14 (nyd). Motionärerna pekar med all rätt på att det är orimligt att i ett läge då underskottet i statsbudgeten beräknas uppgå till 162 miljarder kronor fortsätta att lämna ett bistånd om 0,93% av BNI. Enligt utskottets mening bör Sverige ha det av FN fastställda målet om 0,7 % av BNI som ett långsiktigt riktmärke för biståndet. Denna nivå är det inte möjligt att uppnå i dagens läge med den svåra ekonomiska situation som landet befinner sig i. Utskottet anser alltså att det samlade svenska biståndet -- u-landsbiståndet och samarbetsbiståndet till Central- och Östeuropa -- skall uppgå till drygt sju miljarder kronor, dvs. något mer än 0,5 % av BNI.
Utskottet instämmer också i motionärernas uppfattning att det svenska biståndet mera skall inriktas på hjälp och bistånd till länder i vår närhet. Stödet till skuldlättnadsåtgärder bör slopas och överenskommelser främjas mellan givar- och mottagarländer om avskrivning av utvecklingsländernas skulder. Sverige bör också i internationella fora verka för ökad internationell frihandel. Genom ökad frihandel hjälper man verkligen fattiga länder att komma bort från fattigdom och biståndsberoende och främjar samtidigt en ekonomiskt hållbar utveckling.
Med det anförda anser utskottet att motion 1992/93:Fi93 yrkande 14 i berör del bör tillstyrkas samt att motion 1992/93:Fi94 yrkande 21 bör avstyrkas.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet tog" och slutar med "9--12 bör avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser med anledning av motionen att riksdagen bör ompröva tidigare beslut och förorda kraftiga besparingar. Anslaget till det multilaterala biståndet bör sänkas med 1,3 miljarder kronor för budgetåret 1993/94.
Vidare förordar utskottet en sänkning av anslagen till SIDA med 4,1 miljarder kronor för budgetåret 1993/94, till Andra biståndsprogram med 1,2 miljarder kronor för budgetåret 1993/94 samt till administration med 0,2 miljarder kronor för budgetåret 1993/94.
Med det anförda anser utskottet att motion 1992/93:Fi93 yrkandena 9--11 bör tillstyrkas.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet har i" och slutar med "(nyd) bör avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet tvingas med beklagande konstatera att regeringen ännu inte vidtagit en omorientering av biståndet från Afrika, Asien och Latinamerika till Central- och Östeuropa, inkl. Baltikum. Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion 1992/93:Fi93 (nyd) yrkandena 13 och 14 (i berörd del), nämligen att en större andel av Sveriges bistånd inom C- och G-anslagen borde ges till länder i vårt närområde.
Utskottet föreslår att Sveriges bistånd till Baltikum, Central- och Östeuropa höjs med 1 100 miljoner kronor.
Med det anförda anser utskottet att motion 1992/93:Fi93 yrkandena 13 och 14 (i berörd del) bör tillstyrkas.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför:
Vänsterpartiet anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att enprocentsmålet för biståndet skall återställas från och med budgetåret 1994/95.
Försvarsutskottets yttrande
1992/93:FöU10y
Bilaga 7
Saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 29 april 1993 beslutat bereda försvarsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1992/93 bilaga 1 ett saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998 uppgående till 81 miljarder kronor. Härav skall begränsningen av den offentliga konsumtionen uppgå till ca 35 miljarder kronor.
Regeringen anger att den statliga verksamheten kommer att utsättas för omfattande krav på rationaliseringar och effektiviseringar.
Inom försvarsutskottets beredningsområde framhåller regeringen att om omvärldsutvecklingen blir gynnsam kommer det att påverka utgiftsnivån i 1997 års försvarsbeslut.
Regeringen föreslår bl.a. att riksdagen godkänner saneringsprogrammet för de offentliga finanserna på 81 miljarder kronor för åren 1994--1998.
Motioner
Med anledning av propositionens bilaga 1 har avgivits en motion med yrkanden som kan hänföras till försvarsutskottets beredningsområde, den socialdemokratiska partimotionen Fi92 yrkande 3 till den del det berör långsiktiga besparingar inom försvaret och yrkande 18.
Försvarsutskottet
Försvarsutskottet vill inledningsvis framhålla att 1992 års försvarsbeslut innebär att betydande krav ställs på rationaliseringar inom totalförsvaret under försvarsbeslutsperioden 1992--1997. Sålunda genomförs omfattande organisatoriska förändringar genom att ett 20-tal för närvarande självständiga myndigheter läggs ned, slås ihop eller flyttas samt genom nedläggningar av krigsförband, bl.a. minskar antalet armébrigader till 16. Antalet brigader har därmed i stort halverats sedan slutet av 1980-talet. Vidare kommer antalet anställda inom försvaret att minska med ca 6000 under försvarsbeslutsperioden.
Riksdagen har mot bakgrund av dessa rationaliseringar fastställt de ekonomiska ramarna för totalförsvarets militära och civila delar för perioden 1992--1997.
Utskottet har med beaktande av vad som ovan anförts intet att erinra mot vad som i propositionen har anförts om utgiftsnivån i 1997 års försvarsbeslut.
I den socialdemokratiska partimotionen Fi92 framhålls att den krympning av det militära försvaret som nu pågår i flera länder i Europa gör det möjligt att också i Sverige ompröva försvarsutgifterna.
Långsiktiga besparingar som leder till lägre anslag fr.o.m. budgetåret 1994/95 uppnås enligt motionärerna genom att försvarsprisindex inte räknas upp till följd av kronans depreciering i november 1992. Vidare föreslås att den årliga uppräkningen med den s.k. teknikfaktorn avskaffas från 1997/98. Under senare delen av 1990-talet kommer detta att leda till besparingar i storleksordningen 5--6 miljarder kronor.
För budgetåret 1993/94 bör enligt motionärerna försvarets anslagsram minskas med 600 miljoner kronor (yrkande 18). Detta skall ske genom att importen av försvarsmateriel minskas med 200 miljoner kronor. Antalet värnpliktiga som kallas in de närmaste åren bör minska med 3000--4000 vilket leder till en besparing på 200 miljoner kronor redan 1993/94. Dessutom bör anslagen inom den civila delen av totalförsvaret reduceras med 200 miljoner kronor genom en minskning av reservationerna bl.a. för industriella åtgärder och genom försäljning av materiel.
Utskottet erinrar om att i ett internationellt perspektiv det svenska försvarets ekonomiska nivå under en följd av år varit oförändrad eller minskat samtidigt som omvärldens stridskrafter tillförts ökade resurser. Utskottet erinrar vidare om att riksdagen för det militära och det civila försvaret har fastställt de ekonomiska ramarna för såväl perioden 1992--1997 som för budgetåret 1993/94. Dessa ramar förutsätter att betydande rationaliseringar genomförs inom totalförsvaret. Utskottet anser inte att ytterligare neddragningar såsom föreslås i motion Fö92 (s) är förenliga med 1992 års försvarsbeslut. Vad avser förslagen om försvarsprisindex, den s.k. teknikfaktorn samt utbildningsvolymen värnpliktiga har utskottet i betänkande 1992/93:FöU9 föreslagit avslag på yrkanden med motsvarande innebörd. Utskottet gör nu samma bedömning. De av motionärerna föreslagna reduceringarna av försvarsmateriel kommer enligt utskottet att försämra den materiella förnyelse som utgör en viktig del av försvarsbeslutet. Beträffande motionärernas förslag om reduceringar inom det civila försvaret vill utskottet påminna om att i 1992/93:FöU9 redovisas med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 5 att beredskapsläget inom funktionen Försörjning med industrivaror inte är godtagbart, varför inriktning och mål enligt försvarsbeslutet inte bör ändras. Utskottet har i sammanhanget inhämtat att de reserverade medel för industriella åtgärder som motionärerna vill reducera redan bedöms helt intecknade genom ingångna beredskapsavtal. Utskottet förordar således mot bakgrund av det anförda att motion Fi92 (s) yrkande 3 i den del det berör försvaret och yrkande 18 bör avslås.
Stockholm den 13 maj 1993
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Jan-Olof Franzén (m), Sven-Olof Petersson (c) och Åke Carnerö (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Sture Ericson, Ingvar Björk, Barbro Evermo Palmerlund, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Försvarsutskottet vill" och slutar med "ompröva försvarsutgifterna" bort ha följande lydelse:
I den socialdemokratiska partimotionen Fi92 framhålls att den krympning av det militära försvaret som nu pågår i flera länder i Europa gör det möjligt att också i Sverige ompröva försvarsutgifterna.
Försvarsutskottet kan liksom motionärerna konstatera att i hela Europa nu pågår neddragningar av det militära försvaret. Samtidigt ökar försvarsutgifterna år för år i Sverige. Även i vårt land bör de säkerhetsskapande åtgärderna omprövas och omprioriteras i likhet med vad som sker i vår omvärld. På så vis bör enligt utskottets uppfattning även de svenska försvarsanslagen kunna anpassas till en lägre nivå än för närvarande. De bör räknat från anslagsramen 1991/92 hållas på en realt oförändrad nivå.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
I proposition 1992/93:150 bilaga 1 anförs att utgifterna för den offentliga konsumtionen bör hållas realt oförändrade. Utskottet anser att detta bör gälla även för försvaret. Det leder i sin tur till att den s.k. teknikfaktorn, som innebär ett realt påslag utöver gängse kompensation för inflationen, bör omprövas.
Statsmakterna har i olika sammanhang fastställt att olika grupper i samhället inte skall få någon kompensation för den köpkraftsförlust som de drabbades av till följd av nedskrivningen av den svenska kronans värde 1992. Utskottet anser att detta bör gälla även för våra försvarsmyndigheter på samma vis som t.ex. för pensionärer och handikappade.
Utskottet biträder således förslaget i den socialdemokratiska partimotionen Fi92 att kompensation från budgetåret 1994/95 engångsvis inte skall få utgå till försvaret för den nedskrivning av kronkursen som skedde i november 1992. Utskottet anser vidare att försvarsanslagen från 1997/98 inte bör få någon real kompensation enligt den s.k. teknikfaktorn.
Vad beträffar budgetåret 1993/94 anser utskottet att totalförsvaret i nuvarande ekonomiska situation måste bidraga med besparingar i likhet med vad som sker inom andra samhällssektorer. Det i motion Fi92 (s) framförda förslaget (yrkande 18) att försvaret skall spara totalt 600 miljoner kronor under detta budgetår anser utskottet är ett rimligt bidrag från en samhällssektor med en total årlig anslagsram på ca 40 miljarder kronor. Sålunda bör 200 miljoner kronor kunna sparas på minskad import av krigsmateriel och ytterligare 200 miljoner kronor genom neddragning av de stora reservationerna inom anslaget för industriella åtgärder och genom försäljning av materiel inom det civila försvaret i linje med vad som föreslås av motionärerna. Utskottet förutsätter vidare att den stora reserven av brigadutbildade värnpliktiga inom armén nu kommmer att utnyttjas i brigadorganisationen som de är utbildade för samt att den årliga utbildningsstocken värnpliktiga anpassas härtill. Det är också en konsekvens av den ändrade värnpliktslagen som endast medger att värnpliktiga utbildas för krigsorganisationens behov. Detta bör enligt utskottets mening medge en ytterligare reducering av försvarsanslagen för budgetåret 1993/94 på 200 miljoner kronor.
Utskottet förordar således mot bakgrund av det anförda att motion Fi92 (s) yrkande 3 i den del det berör försvaret och yrkande 18 bör bifallas.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1992/93:SfU4y
Bilaga 8
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 29 april 1993 beslutat bereda socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner såvitt propositionen och motionerna berör utskottets beredningsområde.
De delar av propositionen som rör socialförsäkringsutskottets beredningsområde och som utskottet yttrar sig över är
bilaga 1. Avsnitt 1:4.3 i den del som berör utskottets ämnesområde bilaga 4. (Socialdepartementet) avsnitten 1 Bidrag för vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. och 3 såvitt avser anslaget Bidrag till sjukförsäkringen bilaga 7. (Utbildningsdepartementet) avsnitt F. Studiestöd m.m. bilaga 9. (Kulturdepartementet) avsnitt D. Invandring m.m.
I anslutning härtill yttrar sig utskottet över motionerna 1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 11--14, 17 och 22, 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkandena 3, 4, 15, 17, 18, 20--23, 25--28 och 38, 1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 4, 14 och 15, 1992/93:Fi96 av Leif Bergdahl och Arne Jansson (nyd), 1992/93:Fi110 av Johan Brohult (-) och 1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 15--18 som väckts med anledning av kompletteringspropositionen.
Utbildningsutskottet har berett socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:194 om särskilt statsbidrag till kommuner för ytterligare platser i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår jämte motioner. Med anledning av denna proposition har väckts motion 1992/93:Ub156 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s), i vilken yrkandena 5--8 berör studiestödsområdet. Utskottet yttrar sig till finansutskottet även i dessa delar. Vidare överlämnar utskottet med eget yttrande till finansutskottet regeringens hemställan om ytterligare medel till anslaget Bidrag till sjukförsäkringen i proposition 1992/93:178 om vissa socialförsäkringsfrågor.
Bilaga 1 avsnitt 1:4.3
Under detta avsnitt lägger regeringen fram ett saneringsprogram för de offentliga finanserna. Förslaget till saneringsprogram innefattar bl.a. att transfereringarna till hushållen skall minskas med 26 miljarder kronor och besparingar göras på ett reformerat ATP-system med 5 miljarder kronor. De minskade transfereringarna innebär bl.a. att statsbidraget till sjukförsäkringen bör avskaffas, vilket motsvarar en besparing på 2 miljarder kronor, att patientavgifterna inom sjuk- och tandvården höjs, att föräldraförsäkringens ersättningsnivå minskas från 90 till 80 % och att även andra förändringar inom denna försäkring kommer att prövas samt att pensionärerna berörs av förändringar på ca 8 miljarder kronor genom att delpensionen avskaffas och olika åtgärder vidtas i syfte att höja den genomsnittliga pensionsåldern med ett år. Bl.a. anges i propositionen att reglerna för förtida uttag, senare uttag, samt för förtidspensioneringarna kommer att förändras.
I propositionen erinras om att ATP-systemet är föremål för en översyn av pensionsarbetsgruppen och att en proposition i frågan kan väntas våren 1994. Enligt vad som anförs i propositionen bör pensionsavgifterna delvis eller helt betalas av den enskilde i form av egenavgift, och utfallande pension bör i högre grad spegla storleken på inbetalade premier för att systemet skall bli mera aktuariemässigt.
I motion Fi92 kritiserar motionärerna regeringens förslag till program för besparingar under de kommande fem åren. Bl.a. anger de att det inte är klarlagt hur en besparing på 5 miljarder kronor uppstår inom ATP-systemet genom en omläggning från arbetsgivaravgifter till egenavgifter. Motionärerna avvisar förslagen om att höja egenavgifterna till ATP-systemet och avgifterna inom sjuk- och tandvården. Däremot anser de att det är riktigt att sträva efter att höja den faktiska pensionsåldern, men menar att den rätta metoden att åstadkomma detta är att via rehabilitering och andra åtgärder undvika att människor tvingas pensionera sig i förtid. Motionärerna är också kritiska mot regeringens olika åtgärder som enligt dem är på väg att ge splittrade och godtyckliga nivåer för olika försäkringar, och de anser att det nu är dags att göra en samlad bedömning av de åtgärder som vidtagits eller planeras för att säkerställa att åtgärderna uppfyller krav på rationalitet och trygghet för individen. I yrkande 17 begärs ett tillkännagivande härom. Enligt motionärerna är det vidare angeläget att stärka insatserna för rehabilitering liksom att ersättningnivåerna i socialförsäkringen är rationellt och rättvist utformade. Motionärerna är positiva till att pröva mer enhetliga nivåer i försäkringen, inkl. föräldraförsäkringen, men avvisar varje förlag om att använda en finanspolitiskt motiverad besparing i föräldraförsäkringen som anledning till att införa ett vårdnadsbidrag.
Motionärerna lägger också fram förslag till förstärkningar av statsfinanserna genom ändringar inom socialavgiftsområdet. I yrkande 11 begär de ett tillkännagivande om att det i en reformerad sjukförsäkring skall finnas ett starkare samband mellan lönebildning och inkomsttrygghet och att den försäkringsmässiga utformningen av försäkringen skall förstärkas genom en ny finansiering av egenavgifter. Vidare begärs i yrkande 12 ett tillkännagivande till regeringen om att de arbetsgivaravgifter som hittills tagits ut för att finansiera sjukförsäkringen bör omdisponeras för att förstärka arbetsmarknadsfonden.
Motionärerna erinrar om att i år har första steget tagits i en reformering av sjukförsäkringen med inriktning på att nuvarande arbetsgivaravgifter till denna successivt ersätts med egenavgifter som betalas av löntagarna själva. F.n. tas en allmän sjukförsäkringsavgift ut av den enskilde med 0,95 % av de skattepliktiga inkomsterna av förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna inte överstiger 7, 5 basbelopp. Motionärerna anser att det är viktigt att fortsätta en finansiell uppbyggnad av sjukförsäkringen med egenavgifter under resten av 1990-talet och föreslår som ett ytterligare steg i denna riktning i yrkande 13 att den allmänna sjukförsäkringsavgiften skall höjas till 1,9% från den första januari 1994. Detta frigör enligt motionärerna ett utrymme motsvarande 6,6 miljarder kronor, vilket motsvarar en sänkning av arbetsgivaravgifterna med 1,03 % av avgiftsunderlaget. I yrkande 14 begär de att sjukförsäkringsavgiften från arbetsgivare, som f.n. utgör 8,27 % av avgiftsunderlaget men som för år 1994 bestämts till 8,43 % av avgiftsunderlaget, fr.o.m. den 1 januari 1994 skall sänkas med 1,03 % av avgiftsunderlaget för att möjliggöra en motsvarande höjning av arbetsmarknadsavgiften enligt vad som anges i yrkande 15.
I motion 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs i yrkande 4 ett tillkännagivande om enhetliga ersättningsnivåer vid frånvaro från arbetet. De områden som omnämns i motionen och som berör socialförsäkringsutskottets beredningsområde är sjukdom, arbetsskada, föräldrapenning vid tillfällig vård av barn och smittbärarpeng. I samma motion yrkande 3 föreslås förändringar inom arbetsskadeförsäkringen. Bl.a. föreslås att bevisregeln skärps, att reglerna för livränteberäkning ändras så att livräntorna bättre svarar mot normal och skälig inkomst samt att försäkringen privatiseras.
Gudrun Schyman m.fl.(v) begär i motion 1992/93:Fi94 yrkande 15 att riksdagen beslutar sänka taket i sjukförsäkringen till 5,5 basbelopp.
Utskottet ställer sig i princip bakom regeringens förslag till saneringsprogram för de offentliga utgifterna i de delar som berör utskottets område, men avstår från att närmare gå in på de olika delarna i programmet med hänsyn till avsaknaden av konkreta förslag.
Som närmare behandlats i utskottets nyligen avgivna betänkande SfU17 har regeringen utfärdat direktiv för en beredning med uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för lagfästa försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada. Utskottet har med hänvisning till denna utredning avslagit olika motionsyrkanden om den framtida utformningen av försäkringarna i fråga, och utskottet anser att finansutskottet inte bör gå in i en närmare prövning av utformningen av försäkringarna eller dem näraliggande försäkringsersättningar såsom tillfällig föräldrapenning, närståendepenning, eller smittbärarpenning utan avstyrka bifall till motionerna Fi93 yrkandena 3 och 4 och Fi94 yrkande 15. Däremot vill socialförsäkringsutskottet i anslutning till de nämnda motionsyrkandena i motion Fi93 och yrkande 17 i motion Fi92 allmänt framhålla önskvärdheten av att man strävar efter att åstadkomma så enhetliga nivåer som möjligt inom socialförsäkringssystemet. Utskottet vill dock erinra om att den splittrade bilden när det gäller nivåer inom sjukförsäkringen och angränsande försäkringsgrenar har uppstått som en följd av de beslut som fattats vid innevarande riksmöte, och vilka till en del ännu inte börjat tillämpas. Dessa beslut är vad gäller sjukförsäkringen en följd av de olika besparingsförslag som överenskoms mellan Socialdemokraterna och regeringen vid den s.k. krisuppgörelsen. Utskottet hade gärna sett att besluten hade präglats av mer långsiktighet och bättre analyserade konsekvenser ur ekonomisk och administrativ synpunkt samt ur rättvisesynpunkt. Utskottet ifrågasätter också om de besparingar som åsyftats kommer att infrias och utskottet återkommer nedan i denna fråga vid behandlingen av medelsanvisning till anslaget Bidrag till sjukförsäkringen. Utskottet finner att det kommer att bli en angelägen uppgift för den nämnda beredningen med uppgift att utforma en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna att analysera effekterna av de ändringar som gjorts i dessa försäkringar och till dem knutna andra ersättningsformer och konstruera ett nytt system som präglas av rationalitet och trygghet för individen. Något särskilt tillkännagivande härom med anledning av motion Fi92 yrkande 17 anser utskottet inte påkallat.
Utskottet anser också att beredningens arbete vad avser finansieringen av den nya ordningen för sjukförsäkringen bör avvaktas innan några riktlinjer ges eller omedelbara förändringar vidtas i nuvarande avgiftssystem. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motion Fi92 yrkandena 11--14.
I motion 1992/93:Fi94 yrkande 4 begärs att pensionstillskottet skall höjas från nuvarande 55,5 % av basbeloppet, sedan detta reducerats med 2 %, till 70 % av basbeloppet. Vidare begärs i yrkande 14 att arbetsgivaravgifterna skall höjas med 3 procentenheter fr.o.m. den 1 juli 1993.
Utskottet har i sitt av riksdagen nyligen godkända betänkande 1992/93:SfU14 avstyrkt ett motsvarande yrkande om höjning av pensionstillskotten med hänvisning till att det i rådande svåra statsfinansiella läge saknas möjlighet att ytterligare öka statens utgifter. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Utskottet, som vill erinra om de administrativa svårigheter som är förenade med en höjning av arbetsgivaravgifterna vid ett halvårsskifte, anser inte att det finns skäl för den av motionärerna förordade höjningen av dessa avgifter. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motion Fi94 yrkandena 4 och 14.
Bilaga 4 (Socialdepartementet)
Bidrag för vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Det nya statsbidragssystemet för bl.a. landstingen har medfört att utrymmet för ersättningarna som utges från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen minskat fr.o.m. år 1993. I förra årets kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 del II) aviserades därför att en översyn behövdes av systemet med ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. För år 1993 har riksdagen fastställt en utgiftsram för ersättningarna till 6 995 miljoner kronor, varav 5 006 miljoner kronor i allmän sjukvårdsersättning (prop. 1992/93:17, SfU6, rskr. 141). Från den allmänna sjukvårdsersättningen skall avräknas vad som under föregående år utbetalats från försäkringen till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som uppförts på en förteckning hos försäkringskassan. Det belopp som skall avräknas från 1993 års allmänna sjukvårdsersättning uppgår till 1 725 miljoner kronor. I propositionen anges att för år 1994 har regeringen för avsikt att föreslå riksdagen att slopa skatteutjämningsavgiften. Efter denna åtgärd och en reducering med 1 500 miljoner kronor, som motsvarar den tillfälliga återbetalningen år 1993, återstår en total utgiftsram på ca 2700 miljoner kronor att fördela mellan sjukvårdshuvudmännen. Vidare erinras i propositionen om att regeringen förelagt riksdagen ett förslag om nationellt husläkarsystem för vilket sjukvårdshuvudmännen avses få finansieringsansvaret och som innebär ett första steg i en fri etableringsrätt för läkare samt att en översyn företagits av läkarvårdstaxan med utgångspunkt i att ett system med husläkare införs över hela landet. Föredragande statsrådet anför att för att gå vidare med etableringsfrihet för övriga privatpraktiserande läkare krävs system som dels gör det möjligt för sjukvårdshuvudmännen att leva upp till sitt planeringsansvar, dels garanterar de privata vårdgivarna en möjlighet att driva sin verksamhet på i huvudsak samma villkor som de offentligt verksamma vårdgivarna. Statsrådet understryker också att sjukvårdshuvudmännen måste ha en reell möjlighet att kontrollera hälso- och sjukvårdens kostnadsutveckling. Statsrådet anser att finansieringsansvaret och därmed administrationen för de nu försäkringsanslutna läkarna och sjukgymnasterna bör föras över till sjukvårdshuvudmännen vid ingången av år 1994 och att detta skapar goda förutsättningar för en avveckling av nuvarande etableringsbegränsningar för specialistläkare den 1 januari 1994. Avsikten är att regeringen senare skall återkomma till riksdagen med ett mer detaljerat förslag om hur förändringarna skall genomföras, om vilken reglering som krävs för detta samt hur en effektiv kostnadskontroll skall kunna åstadkommas. I propositionen anges att någon avräkning av de utbetalda ersättningarna från försäkringen till de privata vårdgivarna inte skall ske från ersättningarna till sjukvårdhuvudmännen för år 1994. Vidare anges att Riksförsäkringsverket skall få i uppdrag att med utgångspunkt i specialisttaxeutredningens förslag, som remissbehandlats, utarbeta ett förslag till ny läkarvårdstaxa. Slutligen erinrar statsrådet om det utredningsarbete som pågår inom HSU 2000 (dir. 1992:30), och han framhåller att vad han nu föreslagit får självfallet inte vara något hinder för utredningens överväganden och förslag.
I propositionen hemställs att riktlinjerna för ändringar i systemen med ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. den 1 januari 1994 godkänns av riksdagen.
I två motioner, motion 1992/93:Fi96 av Leif Bergdahl och Arne Jansson (nyd) och motion 1992/93:Fi110 av Johan Brohult (-), motsätter sig motionärerna att sjukvårdshuvudmännen övertar kostnadsansvaret för och administrationen av ersättningar till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. I motion Fi96 framhålls att förslaget innebär att landstingens makt ökar och befästs och motionärerna anser att det, mot bakgrund av HSU 2000:s utredningsarbete, finns starka skäl att inte låsa fast utvecklingen till landstingsmodellen. I motion 110 begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör avvakta resultatet av utredningens arbete innan man beslutar om ersättningssystem för den privata sjukvården.
Socialförsäkringsutskottets majoritet (m, fp, c, kds och nyd) har i sitt nyligen avlämnade yttrande SfU5y till socialutskottet över proposition 1992/93:160 om husläkare m.m. tillstyrkt bifall till propositionen. Utskottet kan i det nu förevarande ärendet, liksom föredragande statsrådet, konstatera att landstingen redan i dag reellt har det finansiella ansvaret för de privata försäkringsanslutna vårdgivarna. Utskottet anser därför att det föreliggande förslaget är konsekvent i förhållande till det förslag om finansiering av husläkarnas verksamhet som utskottet tillstyrkt. Utskottet har i sitt förenämnda yttrande till socialutskottet närmare redogjort för direktiven till HSU 2000 och därvid framhållit att ett beslut om ett husläkarsystem inte får vara ett hinder för HSU 2000 att arbeta enligt de direktiv som utredningen fått om att förutsättningslöst pröva vilken organisations- och finansieringsmodell som kan vara bäst för hälso- och sjukvården. Föredragande statsrådet har som ovan nämnts i nu förevarande ärende framhållit att vad han föreslagit beträffande finansiering och administration av privata läkares och sjukgymnasters ersättningar inte får vara något hinder för utredningens överväganden och förslag. Utskottet kan under denna förutsättning tillstyrka bifall till kompletteringspropositionen i nu behandlad del, varför utskottet avstyrker bifall till motionerna Fi96 och Fi110.
Anslag till Bidrag till sjukförsäkringen
Riksdagen har i enlighet med förslag i budgetpropositionen beräknat de totala kostnaderna för sjukförsäkringen under nästa budgetår till 30991 miljoner kronor. Under anslaget C 1. under femte huvudtiteln har medel till Bidrag till sjukförsäkringen anvisats med 4649000000 kr, vilket motsvarar 15 % av kostnaderna för sjukförsäkringen (prop. 1992/93:100 bil. 6, SfU14, rskr. 286). Regeringen har därefter i proposition 1992/93:178 om vissa socialförsäkringsfrågor beräknat att utgifterna för sjukförsäkringen ökar under nästa budgetår med 4 500 miljoner kronor till följd av att rätten till arbetsskadesjukpenning från arbetsskadeförsäkringen i princip föreslås slopad fr.o.m. den 1 juli 1993, varefter sjukpenning i stället kommer att utges enligt sjukförsäkringens bestämmelser. Riksdagen har på förslag av utskottet i betänkande 1992/93:SfU17 bifallit detta förslag. Med hänsyn till att regeringen därefter i kompletteringspropositionen lagt fram ytterligare förslag som berör anslaget har utskottet i betänkande SfU17 inte behandlat ett förslag i proposition 1992/93:178 om att anslaget C 1. Bidrag till sjukförsäkringen skall ökas med 750 miljoner kronor. Utskottet överlämnar propositionen i denna del till finansutskottet för behandling.
I kompletteringspropositionen har under tionde huvudtiteln (Arbetsmarknadsdepartementet) lagts fram förslag om att den som uppbär utbildningsbidrag skall få behålla detta vid sjukdom under utbildningstiden. I konsekvens härmed föreslås att den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst skall vara vilande under utbildningstiden och sjukpenning skall endast utges om den försäkrade förlorar inkomster som han har under utbildningstiden och för vilka en s.k. studietids-SGI beräknats. De föreslagna förändringarna innebär att kostnaderna för utbildningsbidragen ökar och att utgifterna för sjukförsäkringen minskar med ett belopp av 306 miljoner kronor, vilket innebär att belastningen på anslaget C 1. Bidrag till sjukförsäkringen minskar med 15 % härav eller med 46 miljoner kronor. I propositionen hemställs att riksdagen med ändring av förslagen i propositionerna 1992/93:100 och 1992/93:178 till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 5353000000 kr.
Utskottet vill i anslutning till de nämnda förslagen om medelstilldelning närmare utveckla sin syn på några av de beräkningar av finansiella konsekvenser på anslaget Bidrag till sjukförsäkringen som lagts fram i samband med förslag under innevarande riksmöte till ändringar som berört sjukförsäkringen.
I proposition 1992/93:31 föreslogs bl.a. ändrade kompensationsnivåer inom sjukförsäkringen, som innebar att kompensationsnivån på 90% efter den 90:e dagen i ett sjukfall sänktes till 80 % och efter den 365:e dagen till 70 %. Samtidigt sänktes kompensationsnivån för rehabiliteringspenningen, som utges till försäkrade som genomgår arbetslivsinriktad rehabilitering från 100 till 95 %. De årliga besparingarna av en sänkt kompensationsnivå till 70 % vid långa sjukfall beräknades till 1 200 miljoner kronor. I propositionen förutskickades att regeringen skulle återkomma med förslag till riksdagen som innebar förändringar i förutsättningarna för tillämpning av kompensationsnivån 70 %. Förslag i detta hänseende har lagts fram i proposition 1992/93:178. Förslagen innebär dels att en regel införs om att försäkrade som under de senaste 15 månaderna haft sjukperioder som sammanlagt omfattar minst 365 dagar utan att uppehåll gjorts under 30 dagar skall få sjukpenning enligt kompensationsnivån 70 %, dels att försäkrade som genomgår medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering skall kunna få sjukpenning efter en kompensationsnivå på 80 % även efter den 365:e dagen i ett sjukfall. Utskottet har ännu inte behandlat proposition 178 i denna del.
I proposition 1992/93:31 framhölls i anslutning till förslaget om en kompensationsnivå på 70 % att målet borde vara att ingen långtidssjukskriven som passerar ettårsgränsen får sin sjukpenning sänkt utan att andra alternativ än fortsatt sjukpenning prövats. De alternativ som, med beaktande av förslaget i proposition 178, kommer att finnas är medicinsk rehabilitering och behandling på en kompensationsnivå av 80 %, arbetslivsinriktad rehabilitering på en kompensationsnivå av 95 % eller -- om arbetsskadelivränta beviljas för den tid rehabilitering sker -- 100 %, samt förtidspension/sjukbidrag när rehabilitering inte är meningsfull och nedsättningen av arbetsförmågan kan väntas bli varaktig eller bestående under avsevärd tid. Den som vägrar att underkasta sig rehabilitering utan giltig anledning kan få sin sjukpenning helt indragen, vilket innebär en press på den försäkrade att medverka till att han rehabiliteras. Med dessa olika alternativ förutser utskottet att kretsen av personer som kommer att få sjukpenning på kompensationsnivån 70 % vid en avsedd och riktig tillämpning av reglerna kommer att bli starkt begränsad. Därmed kommer också besparingarna till följd av den nya kompensationsnivån 70 % att begränsas.
Utskottet ifrågasätter vidare de beräkningar som gjorts i proposition 1992/93:178 av hur sjukförsäkringskostnaderna kommer att öka till följd av att arbetsskadesjukpenningen slopas. Arbetsskadesjukpenningen ger full kompensation för inkomstbortfallet och finansieras med medel via arbetsskadefonden. I propositionen anförs att av de tillkommande sjukpenningutgifterna när arbetsskadesjukpenningen avskaffas avser ca 70 % dagar i sjukfall som varat längre än ett år. För dessa dagar kommer enligt propositionen kompensationsgraden att minska från 100 % till 70 %. För sjukpenningdagar mellan den 181:a och 365:e dagen i sjukperioden kommer enligt propositionen kompensationsgraden att minska från 100 % till 80 %. Utifrån dessa antaganden om kompensationsnivåer när sjukpenning i stället skall utges, beräknas i propositionen kostnadsökningen för sjukförsäkringen till 4 500 miljoner kronor. Utskottet överlämnar åt finansutskottet att -- mot bakgrund av den begränsade praktiska tillämpningen av kompensationsnivån 70 % som utskottet kan förutse på grund av att andra högre kompensationsnivåer kommer att tillämpas vid en rehabilitering -- göra den slutliga bedömningen av vilket belopp som bör föras upp under anslaget C 1. Bidrag till sjukförsäkringen för nästa budgetår.
Bilaga 7 Studiestöd m.m. (Utbildningsdepartementet)
Riksdagen har för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln anvisat till anslaget F 1. Centrala studiestödsnämnden ett ramanslag på 159610000 kr, till anslaget F 3. Studiehjälp m.m. ett förslagsanslag på 2086780000 kr, till anslaget F 4. Studiemedel m.m. ett förslagsanslag på 6130000000 kr och till anslaget F 5. Vuxenstudiestöd m.m. ett reservationsanslag på 1078600000 kr (prop. 1992/93:100 bil.9, SfU13, rskr. 208). Regeringen har därefter i proposition 1992/93:194 föreslagit en utökning av antalet platser inom gymnasieskolan med 11 000 platser och med anledning härav föreslagit att till anslaget Studiehjälp m.m. skall anvisas ytterligare 72600000 kr.
I kompletteringspropositionen föreslås att medel skall anslås för ytterligare 29 000 platser i gymnasieskolan. Vidare föreslås i propositionen en ökning av antalet platser inom den kommunala vuxenutbildningen med 33 000 och resursförstärkningar motsvarande 10 000 nya platser i folkhögskolan vilket leder till ökade kostnader för studiestödet med tillhopa 3 239 400 000 kr. Kostnaderna belastar anslaget Centrala studiestödsnämnden m.m. med ytterligare 11 miljoner kronor, anslaget Studiehjälp m.m. med ytterligare 191,4 miljoner kronor, anslaget Studiemedel m.m. med ytterligare 259,1 miljoner kronor och anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med ytterligare 2 788,9 miljoner kronor.
I propositionen lägger regeringen också fram förslag till ändrade regler för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). Sålunda föreslås att SVUXA kan kunna utges till den som under kalenderåret fyller 21 år eller är äldre, i stället för som för närvarande 25 år, och att kravet på tidigare förvärvsarbete sänks från fyra till tre år. Även kravet på att den arbetslöse skall vara med i en arbetslöshetskassa föreslås slopat.
I motion 1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. poängterar motionärerna vikten av utbildning. Motionärerna framhåller att högskolans utbyggnad bör påskyndas och att antalet platser vid högskolorna bör ökas med 5 000 vid höstterminen 1993 och 5 000 vid vårterminen 1994. Vidare framhålls folkbildningens uppgift när det gäller insatser för arbetslösa och motionärerna vill satsa ytterligare resurser på arbetslösa ungdomar och vuxna. I motionen anförs att de i propositionen beräknade kostnaderna för ett utökat studiestöd för de föreslagna extra platserna inom skolväsendet, folkbildningen och den högre utbildningen förutsätter att samtliga dessa studerande är berättigade till särskilt vuxenstudiestöd. Motionärerna bedömer att sammansättningen av de studerande är annorlunda än vad regeringen förutsatt och anför att enligt deras beräkningar de totala kostnaderna för studiestöd uppgår till 2 970 miljoner kronor. Mot bakgrund av förslagen i motionen föreslår motionärerna i yrkande 15 att riksdagen till anslaget F 3. Studiehjälp m.m. anvisar 39000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit och i yrkande 16 att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit beträffande anslaget F 4. Studiemedel m.m. anslår ytterligare 145905000 kr. I yrkande 17 begärs att riksdagen beträffande anslaget F 5. Vuxenstudiestöd m.m. anvisar 41935000 kr mindre än vad regeringen föreslagit.
I yrkande 18 i samma motion begärs att riksdagen beslutar att villkoren för rätt till det särskilda vuxenstudiestödet (SVUXA) under en försöksperiod ändras så att möjligheter skapas att inom systemet erhålla ersättning på alla studienivåer samt även möjlighet att påbörja och avsluta längre utbildningar.
I anslutning till proposition 1992/93:194 har väckts en motion 1992/93:Ub156 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) i vilken i yrkandena 5--8 berörs samma frågor som i motionen ovan.
Utskottet anser inte att vad som anförts i motion Fi120 i denna del ger tillräcklig grund för att frångå regeringens bedömning att det huvudsakligen kommer att vara personer som är arbetslösa eller ungdomar som har avslutat sin skolgång utan att få ett arbete som kommer att ta de nya utbildningsplatserna i anspråk. Finansutskottet bör därför avstyrka motion Fi120 yrkandena 15--17 och Ub156 yrkandena 5--7. Vad avser användningen av stöden förutsätter utskottet att regeringen och berörda myndigheter i tillämpningsföreskrifter m.m. strävar efter att stöden kan användas så flexibelt som möjligt inom ramen för lagstiftningen. I den mån yrkandena 18 i motion Fi120 och 8 i motion Ub156 inte tillgodoses med detta bör finansutskottet avstyrka bifall även till dessa motionsyrkanden.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att finansutskottet tillstyrker regeringens lagförslag och förslag till medelsanvisning.
Bilaga 9 (Kulturdepartementet)
Utlänningsnämnden
I budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 12) föreslogs att till anslaget D 9. Utlänningsnämnden under elfte huvudtiteln skulle anvisas 51 550 000 kr. Enligt propositionen skulle det behövas ett anslag på 70 680 000 kr om nämnden skulle kunna behålla nuvarande extraordinära avverkningskapacitet, men med hänsyn till osäkerheten i planeringsförutsättningarna föreslogs tills vidare endast ett pris- och löneomräknat anslag. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag som tillstyrkts av utskottet i betänkande 1992/93:SfU7.
Mot bakgrund av hittillsvarande asyltillströmning från f.d. Jugoslavien och de nu liggande ärendebalanserna hos Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden återkommer regeringen i kompletteringspropositionen med förslag om att ytterligare 19130000 kr skall anvisas till anslaget D 9. Utlänningsnämnden.
Utskottet har ingen erinran mot detta förslag.
Motionsyrkanden
På förslag av utskottet i betänkande SfU7 har riksdagen beslutat att i enlighet med vad som föreslagits i budgetpropositionen under anslaget D 2. Förläggningskostnader m.m. anvisa ett förslagsanslag på 6407000000 kr.
I motion 1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) anförs att Sverige skall ha en generös flyktingpolitik, men att det krävs en effektiv administration av asylansökningarna och förläggningsverksamheten. Motionärerna bedömer att det finns goda möjligheter att klara en fortsatt human flyktingpolitik till betydligt lägre kostnader än i dag. De anser att under det kommande budgetåret bör en effektivisering av invandrar- och flyktingpolitiken inledas, som bl.a. kan innebära kortare handläggningstider och ökade insatser i näraliggande länder. Motionärerna erinrar om att Invandrarverket och Utlänningsnämnden för närvarande har extra resurser och kan fatta beslut snabbt, men att polisen inte har tillräckliga resurser för att verkställa avvisningsbeslut i den takt som sådana beslut fattas. Detta har inneburit att vid utgången av år 1992 fanns ca 6 300 personer på flyktingförläggningarna som väntade på polisens verkställighet, vilket medför kraftigt ökade förläggningskostnader. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att Invandrarverket redan under innevarande budgetår ges i uppdrag att vidta åtgärder som medför ett med 10 % minskat anslagsbehov för budgetåret 1993/94, vilket innebär en minskning av förläggningskostnaderna med 1 100 miljoner kronor. I yrkande 22 hemställer motionärerna att riksdagen beslutar att Invandrarverkets anslag skall minska med 1 100 miljoner kronor. I motion 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkande 28 begärs att riksdagen i fråga om förläggningskostnader beslutar om en sänkning av anslaget med 1 500 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Vidare begär motionärerna i yrkande 25 ett tillkännagivande om att outnyttjade kommunala bostäder måste utnyttjas som flyktingförläggningar i syfte att få ned dygnskostnaden.
Utskottet bedömer att de medel som för budgetåret 1993/94 anvisats för Statens invandrarverk under anslaget D 1. och för förläggningskostnader under anslaget D 2. behövs. Det senare anslaget, som är ett förslagsanslag, har beräknats efter ett antal asylsökande om 30 000 personer och ett genomsnittligt antal belagda platser på förläggningarna om 62 000 med en genomsnittlig dygnskostnad om 281 kr. Även om Invandrarverket kommer att kunna pressa dygnskostnaderna till under 250 kronor torde antalet belagda platser på förläggningarna snarare vara för lågt än för högt beräknade med hänsyn till att drygt 83000 personer f.n. finns på slussar och förläggningar med en genomsnittlig vistelsetid av drygt 8 månader och till att tillströmningen av asylsökande från f.d. Jugoslavien är fortsatt hög. Utskottet utgår från att verket fortlöpande prövar vilka besparingar som går att göra på området, men anser inte att det finns anledning att redan nu räkna med besparingar på anslaget av de storleksordningar som föreslagits i de båda förevarande motionerna. Utskottet föreslår därför att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi92 yrkande 22 och Fi93 yrkandena 28 och 25.
Regeringen har den 14 januari 1993 beslutat om direktiv (dir. 1993:1) för en parlamentarisk kommitté som skall se över invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken.
En huvuduppgift för kommittén skall vara att lägga fram förslag om hur invandrarpolitiken bör vara utformad för att ge bättre förutsättningar för invandrare att integreras i det svenska samhället. En annan huvuduppgift är att se över hur människor från andra länder som söker en fristad undan förtryck av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt land. Kommittén skall även göra överväganden om flyktingpolitiska insatser internationellt. I sitt arbete bör kommittén beakta vad invandringstryck samt invandringens omfattning och sammansättning kan betyda för såväl politikens mål som för politikens närmare utformning. Kostnader för stat och kommun samt invandringens samhällsekonomiska konsekvenser bör belysas av kommittén. Kommittén bör vidare lägga förslag till hur vårt land på ett resursmässigt effektivt sätt skall kunna bistå utanför Sverige -- i krisens eller konfliktens närområde och på annat sätt. I fråga om arbetets bedrivande i övrigt sägs i direktiven att kommittén bör kunna redovisa sina förslag genom delbetänkanden. I den del som avser de invandrarpolitiska frågorna skall arbetet vara avslutat den 1 mars 1994. I den del som uppdraget berör invandrings- och flyktingpolitiken skall arbetet vara avslutat den 1 mars 1995. Kommittén skall likaledes i en särskild expertstudie redovisa det samlade kunskapsläget i frågor om invandringens samhällsekonomiska konsekvenser. Kommittén kan i övrigt initiera de expertstudier som anses nödvändiga.
I motion 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) kritiseras regeringens flyktingpolitik. Motionärerna anser att många åtgärder måste vidtagas omgående och inte skjutas på framtiden i avvaktan på den parlamentariska kommitténs ställningstaganden. De anser att Invandrarverkets asylprövningstid snarast måste nedbringas till högst tre månader och begär i yrkande 17 ett tillkännagivande härom. I motionen begärs även i yrkande 15 ett tillkännagivande om behovet av att snabba åtgärder vidtas inom flyktingpolitiken vilka omfattar strikt begränsning till konventionsflyktingbegreppet, anhöriginvandringen till att endast omfatta make/maka och deras barn, införande av skärpta viseringsregler samt kraftfulla åtgärder mot illegalt asylsökande.
Utskottet har nyligen avstyrkt motionsyrkanden av samma slag i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU7 med hänvisning till att resultatet av den parlamentariska kommitténs arbete bör avvaktas och utskottet vidhåller denna inställning. Finansutskottet bör därför avstyrka bifall till yrkandena 17 och 15 i motion Fi93.
Motionärerna bakom motion Fi93 begär vidare i yrkande 18 ett tillkännagivande om att avdrag på dagbidraget skall göras om den asylsökande inte deltar i anbefallt arbete, uteblir från svenskundervisning eller undanhåller sig från utredning samt i yrkande 22 ett tillkännagivande om att asylsökande och flyktingar skall betala vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård.
Utskottet har i betänkandet SfU7 behandlat liknande yrkanden varvid utskottet mot bakgrund av att betänkandet Mottagande av asylsökande och flyktingar (SOU 1992:133) bereds i regeringskansliet inte ansåg att motionerna påkallade någon riksdagens åtgärd. I betänkandet föreslås bl.a. att den som utan giltiga skäl vägrar att delta i meningsfull sysselsättning skall få ett reducerat ekonomiskt bistånd till sitt uppehälle. Utredaren anser vidare att den asylsökande redan i samband med grundutredningen måste upplysas om att bl.a. indraget bistånd kan bli konsekvensen för den som inte inställer sig för utredning. Utredaren hävdar också att asylsökande även fortsättningsvis skall ha tillgång till akut sjuk- och tandvård, men att tillgången inte skall vara större än för befolkningen i övrigt och att asylsökande i första hand bör ges sjukvård på vanliga vårdcentraler etc. För att dämpa efterfrågan och för att ge en realistisk bild av vad det kostar att leva i Sverige bör de asylsökande enligt utredaren betala för sina sjuk- och tandvårdsbesök på samma sätt som övriga i samhället gör. Utskottet föreslår, mot bakgrund av sitt tidigare ställningstagande, att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi93 yrkandena 18 och 22.
I motion Fi93 begärs vidare i yrkande 23 ett tillkännagivande om att utländska medborgare under sina första två år i Sverige endast skall erhålla 80 % av socialbidragsnormen.
I samband med behandlingen av proposition 1991/92:172 om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar prövade utskottet ett liknande yrkande. Utskottet framhöll därvid i sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:SfU1 att utländska medborgares behov av socialbidrag inte generellt kan bedömas vara mindre än andra invånares i en kommun, och att ett system med inskränkt rätt till socialbidrag för utländska kommuninvånare skulle innebära diskriminering. Utskottet vidhåller denna uppfattning och föreslår att finansutskottet avstyrker yrkande 23 i motion Fi93.
Vidare begärs i yrkande 26 i motion Fi93 ett tillkännagivande om att en noggrann kontinuerlig granskning görs av Invandrarverkets verksamhet och kostnader. Liknande yrkanden har nyligen behandlats av utskottet i såväl betänkande SfU7 som betänkande SfU20, varvid utskottet framhållit att den granskning som Riksrevisionsverket gjort av Invandrarverkets upphandling av förläggningsplatser inte ger belägg för att någon kontinuerlig granskning av Invandrarverkets verksamhet och kostnader behövs, utöver den som görs inom budgetprocessen. Utskottet vidhåller denna uppfattning och föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi93 yrkande 26.
I yrkande 20 i motion Fi93 begärs ett tillkännagivande om att schablonersättningen till kommunerna sänks med 20 %. Även ett motionsyrkande i denna fråga har utskottet nyligen behandlat i betänkandet SfU7 och därvid avstyrkt bifall till motionsyrkandet med hänvisning till att en arbetsgrupp inom Kulturdepartementet har i uppgift att göra en översyn av vissa regler i förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. i syfte att skapa ökad kostnadseffektivitet och ökad rättvisa mellan kommuner. Även resultatet av detta utredningsarbete bör avvaktas varför utskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi93 yrkande 20.
Vidare föreslås i yrkande 21 i motion Fi93 att vid utvisning samt vid utlandsboende skall pension och andra socialförsäkringsförmåner upphöra. Även ett sådant motionsyrkande har nyligen avslagits av riksdagen på förslag av utskottet i betänkande SfU14. Utskottet har därvid framhållit att en indragning av den intjänade ATP-pensionen närmast skulle innebära en konfiskation. Utskottet har också erinrat om att folkpensionsförmån i princip inte utges till utländska medborgare när dessa är bosatta utanför Sverige och om att, för den händelse en socialförsäkringskonvention som Sverige ingått med annat land garanterar en exporträtt av svenska folkpensionsförmåner, en indragning av förmånen skulle innebära ett brott mot konventionen. Utskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi93 yrkande 21.
Motionärerna begär vidare i yrkande 27 i samma motion ett tillkännagivande om behovet av en flyktingminister som sysslar med flyktingfrågor på heltid. Även ett sådant motionsyrkande har avslagits av riksdagen på förslag av utskottet i betänkande SfU7. Utskottet har därvid erinrat om att det enligt regeringsformen är regeringen som fördelar ärendena mellan departementen och statsministern som bland statsråden utser chefer för departementen. Finansutskottet bör avstyrka bifall även till yrkande 27 i motion Fi93.
I samma motion yrkande 38 begärs ett tillkännagivande om att Invandrarverket måste bantas, rationaliseras och effektiviseras. Utskottet har i sitt betänkande SfU7 avstyrkt ett flertal motionsyrkanden i delvis samma syfte. Utskottet utgår från att de ytterligare besparingar och effektiviseringar av Statens invandrarverk som är möjliga att göra också görs fortlöpande och finner inte anledning till något tillkännagivande med anledning av motion Fi93 yrkande 38.
Stockholm den 13 maj 1993
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds), Arne Jansson (nyd), Gustaf von Essen (m), Maud Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m) och Bo Finnkvist (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
Bilaga 1
1. Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Maud Björnemalm och Bo Finnkvist (alla s) anför:
Regeringen har i sitt förslag till långsiktig utgiftsstrategi räknat med en besparing på 5 miljarder kronor vid en omläggning av ATP-systemet utan att närmare klarlägga hur en sådan besparing skulle kunna uppkomma och utan att invänta resultatet av Pensionsarbetsgruppens arbete. Utskottet kan inte ställa sig bakom regeringens förslag i denna del. Utskottet avvisar också regeringens förslag om att dramatiskt höja egenavgifterna i ATP-systemet och höja avgifterna inom sjuk- och tandvården. Däremot anser utskottet att man bör sträva efter att höja den faktiska pensionsåldern, och detta bör åstadkommas via rehabilitering och andra åtgärder för att undvika att människor tvingas att pensionera sig i förtid. Utskottet avvisar också varje förslag om att använda en finanspolitiskt motiverad besparing i föräldraförsäkringen som anledning till att införa ett vårdnadsbidrag.
De förslag till åtgärder för att få sunda statsfinanser som inom utskottets ämnesområde lagts fram i motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. bör tillstyrkas av finansutskottet. Förslagen innebär en genomgripande förändring av sjuk- och arbetsskadeförsäkringens organisation och finansiering som skall ge ett starkare samband mellan lönebildning och inkomsttrygghet. Utgångspunkten är att försäkringen skall omfatta alla, följa principen om skydd mot inkomstbortfall och också i fortsättningen regleras i lagen om allmän försäkring. Ansvaret för försäkringen bör överföras till arbetsmarknadens parter för att skapa ett system som har en tydlig försäkringsmässig utformning med ersättningsnivåer och finansiering i balans. Finansieringen bör helt ske genom egenavgifter som tas ut över skattsedeln. Ett sådant finansieringssystem bör byggas upp under en period på fem till sju år. Däremot bör arbetsskadeförsäkringen finansieras som hittills med arbetsgivaravgift.
Finansutskottet bör också tillstyrka bifall till förslaget i yrkande 12 om att de arbetsgivaravgifter som hittills tagits ut för att finansiera sjukförsäkringen bör omdisponeras för att förstärka Arbetsmarknadsfonden.
I motionen har också riktats kritik mot de splittrade och godtyckliga nivåerna för olika försäkringar. Utskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med bifall till motion Fi92 yrkande 17 som sin mening ge regeringen till känna följande:
Utskottet hade gärna sett att de beslut beträffande sjukförsäkringen som fattats under innevarande riksmöte i besparingssyfte hade präglats av mer långsiktighet och bättre analyserade konsekvenser ur ekonomisk och administrativ synpunkt samt ur rättvisesynpunkt. Utskottet ifrågasätter också om de besparingar som åsyftats kommer att infrias och återkommer nedan i denna fråga vid behandlingen av medelsanvisning till anslaget Bidrag till sjukförsäkringen. Utskottet finner att det kommer att bli en angelägen uppgift för den nämnda beredningen med uppgift att utforma en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna att analysera effekterna av de ändringar som gjorts i dessa försäkringar och till dem knutna andra ersättningsformer och konstruera ett nytt system som präglas av rationalitet och trygghet för individen.
För att redan under nästa budgetår förstärka statens inkomster anser utskottet att den egenavgift till sjukförsäkringen som införts fr.o.m. i år, den allmänna sjukförsäkringsavgiften, bör höjas till 1,9 % fr.o.m. den 1 januari 1994. Härigenom frigörs ett utrymme på 6,6 miljarder kronor som kan användas till att sänka arbetsgivarnas avgift till sjukförsäkringen med 1,03 %. Därmed kan arbetsmarknadsavgiften höjas i motsvarande mån. Finansutskottet bör därför tillstyrka bifall till yrkandena 13 och 14 i motion Fi92.
Bilaga 4 (Socialdepartementet), avsnitt 1
2. Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Maud Björnemalm och Bo Finnkvist (alla s) anför:
Med anledning av den föreslagna överföringen till landstingen av administrationen av ersättningen till de försäkringsanslutna vårdgivarna vill vi erinra om att Socialdemokraterna motsatt sig att ett husläkarsystem införs.
3. Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Liselotte Wågö (alla m) anför:
Moderaterna har under många år motionerat om att nuvarande finansieringssystem för sjukvården skall slopas och att en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring som följer patienten skall införas. Införandet av en sådan försäkring är också ett av de tre alternativ HSU 2000 fått i uppdrag att utreda.
Förslagen om husläkarsystem och om att administrationen av ersättningarna för försäkringsanslutna privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster skall överföras från försäkringskassorna till landstingen går i helt motsatt riktning och befäster ytterligare landstingens starka ställning inom hälso- och sjukvården. Vi finner detta högst tveksamt. Det är också otillfredsställande att utredningsarbetet inom HSU 2000 åsidosätts genom att förslagen läggs fram redan nu.
För att säkerställa de privata läkarnas och sjukgymnasternas möjligheter till fortlevnad för framtiden anser vi att det är nödvändigt att en fri etablering för läkare tillåts och att ersättning för den vård de lämnar utges enligt en nationell taxa om administrationen överförs till landstingen. Vi förutsätter att förslag härom läggs fram i den kommande propositionen.
4. Arne Jansson (nyd) anför:
Som vi tidigare med kraft framfört till socialutskottet i socialförsäkringsutskottets yttrande SfU5y över husläkarpropositionen, är Ny demokrati rent principiellt motståndare till att man, som blir följden av det föreliggande förslaget, ytterligare stärker landstingens roll inom hälso- och sjukvården. Detta strider markant mot partiets politik om att avskaffa landstingens beskattningsrätt.
Ny demokrati kräver att en allmän obligatorisk sjukförsäkring skall införas som följer patienten.
Förslagen om husläkarsystem och om att administrationen av ersättningarna för försäkringsanslutna privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster skall överföras från försäkringskassorna till landstingen går i helt motsatt riktning och befäster ytterligare landstingens starka ställning inom hälso- och sjukvården. Vi finner detta högst tveksamt. Det är också otillfredsställande att utredningsarbetet inom HSU 2000 åsidosätts genom att förslagen läggs fram redan nu.
För att säkerställa de privata läkarnas och sjukgymnasternas möjligheter till fortlevnad för framtiden anser vi att det är nödvändigt att en fri etablering för läkare tillåts och att ersättning för den vård de lämnar utges enligt en nationell taxa om administrationen överförs till landstingen. Vi förutsätter att förslag härom läggs fram i den kommande propositionen.
Bilaga 7 (Utbildningsdepartementet), avsnitt F
5. Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Maud Björnemalm och Bo Finnkvist (alla s) anför:
Utskottet anser att den beräkningsgrund som angetts i motion Fi120 är mer realistisk än den regeringen gjort vad beträffar vilka studerande som kommer att ta de nya utbildningsplatserna i anspråk. Även om en stor andel av de nya utbildningsplatserna kommer att tas i anspråk av arbetslösa personer bedömer utskottet att även redan anställda och ungdomar som tidigare avslutat sin skolgång kommer att ta platserna i anspråk. Medelstilldelningen bör därför anpassas härtill. Utskottet anser således att finansutskottet bör föreslå riksdagen att bifalla motion Fi120 yrkandena 15--17. Därmed tillgodoses även motion Ub156 yrkandena 5--7. I enlighet med det anförda bör för budgetåret 1993/94 till anslaget Studiehjälp m.m. anvisas 39 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit, till anslaget Studiemedel m.m. anvisas 145905000 kr utöver vad regeringen föreslagit och till anslaget Vuxenstudiestöd m.m. anvisas 41935000 kr mindre än vad regeringen föreslagit.
Utskottet anser vidare att finansutskottet bör tillstyrka regeringens lagförslag vad gäller ändringar i SVUXA samt föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motion Fi120 yrkande 18 om att villkoren för rätt till SVUXA under en försöksperiod bör ändras så att möjligheter skapas att inom systemet erhålla ersättning på alla studienivåer samt även möjlighet att påbörja och avsluta längre utbildningar.
Bilaga 9 (Kulturdepartementet), avsnitt D
6. Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Maud Björnemalm och Bo Finnkvist (alla s) anför:
Utskottet bedömer att de medel som för budgetåret 1993/94 anvisats för Statens invandrarverk under anslaget D 1 och för förläggningskostnader under anslaget D 2 går att reducera. Med en mer effektiv administration av asylansökningarna och förläggningsverksamheten bör det finnas möjlighet att klara en fortsatt human flyktingpolitik till lägre kostnader än i dag. Under det kommande budgetåret bedömer utskottet att besparingar på 1,1 miljard kronor bör kunna uppnås. Det bästa sättet att få ned kostnaderna är att förkorta handläggningstiderna för prövning av rätten till uppehållstillstånd. Utskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker motion Fi92 yrkande 22.
Bilaga 1 och bilaga 9 (Kulturdepartementet), avsnitt D
7. Arne Jansson (nyd) anför:
Ny demokratis motion 1992/93:Fi93 med anledning av kompletteringspropositionen skall i första hand ses som ett helhetsförslag från vilket förutsättningslösa förhandlingar skall föras med intresserade partier och block. För att det skall vara möjligt att föra övergripande förhandlingar i finansutskottet och fritt kunna diskutera avstår jag -- även om jag ställer mig bakom samtliga motionsyrkanden -- i detta sammanhang från att avge avvikande mening med anledning av varje enskilt motionsyrkande.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
Beträffande sjukförsäkringens kompensationsnivåer anser Vänsterpartiet att de försämringar som skett slår hårt mot människor med låga inkomster, särskilt då mot kvinnorna. Vid besparingar i sjukförsäkringssystemet vill Vänsterpartiet gå en annan väg och göra besparingarna uppifrån. Det tak som i dag finns för högsta ersättning ligger på 7,5 basbelopp. Detta tak vill Vänsterpartiet sänka till 5,5 basbelopp. På så vis kan påslaget för låginkomsttagarnas sjukersättningar finansieras.
De ekonomiska skillnaderna mellan ålderspensionärerna i Sverige har ökat under 1980-talet. Statistik från Riksförsäkringsverket visar att de pensionärer som tjänar mest -- även om man bortser från privata pensionsförsäkringar -- nu har mer än tre gånger så höga pensionsinkomster som de med lägst pension. De ålderspensionärer som enbart har folkpension -- 90 % av dem är kvinnor -- har fått minskad realinkomst med 2,5 % under 1980-talet. Vänsterpartiet anser att dessa pensionärers pensioner måste höjas och föreslår att pensionstillskottet höjs till 70 % av basbeloppet. Vidare anser Vänsterpartiet att arbetsgivaravgiften bör höjas med 3 % från den 1 juli 1993. Detta skulle ge ca 9,6 miljarder kronor netto på ett år efter det att den offentliga sektorn kompenserats. En sänkning av taket i sjukförsäkringen som vi föreslagit skulle ge 1,5 miljarder kronor. Dessa inkomster anser vi skulle användas för att finansiera åtgärder mot arbetslösheten.
Vad beträffar husläkarpropositionen har även Vänsterpartiet motsatt sig att förslagen i denna genomförs.
Kulturutskottets yttrande
1992/93:KrU14y
Bilaga 9 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 29 april 1993 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör kulturutskottets beredningsområde.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen i vad avser bidrag till vissa investeringar m.m., bidrag till folkbildningen och lokalbidrag till trossamfunden samt motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 34, 1992/93:Fi95 och 1992/93:Fi120 yrkande 13.
I sammanhanget bör nämnas att kulturutskottet i sitt betänkande 1992/93:KrU31 behandlar den del av propositionen (bil. 9 avsnittet B. Kulturverksamhet m.m., En ny organisation för Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, m.m., s. 1--9) som överflyttats från finansutskottet till kulturutskottet.
Utskottet
Vissa investeringar m.m.
Under finanshuvudtiteln finns upptaget ett anslag benämnt Vissa investeringar m.m. (bil. 6 s. 44 och 45). Finansministern anför att i rådande läge på byggarbetsmarknaden är det angeläget att kunna tidigarelägga statliga byggnadsarbeten. Dessa bör kunna avse såväl ny- och ombyggnader som olika typer av underhållsåtgärder. Mot denna bakgrund hemställer regeringen om riksdagens bemyndigande att besluta om utförande av byggnadsobjekt inom det statliga fastighetsförvaltningsområdet till en sammanlagd kostnad av 800000000 kr. För finansieringen föreslås riksdagen anvisa likaledes 800000000 kr under anslaget Vissa investeringar m.m. I den utsträckning som bemyndigandet utnyttjas för byggnadsobjekt som lånefinansieras kommer anslaget inte att belastas.
Vid ett bifall till regeringens förslag kommer det enligt kulturutskottets mening att finnas goda möjligheter att genomföra angelägna projekt beträffande bl.a. restaurering och underhåll av kulturhistoriskt intressanta byggnader och ruiner samt att snabbt igångsätta andra statliga byggnadsarbeten inom kulturområdet. Många sådana projekt är arbetsintensiva och är därför av betydelse för sysselsättningen.
Bidrag till folkbildningen
För budgetåret 1992/93 har riksdagen anvisat 1942344000 kr under anslaget Bidrag till folkbildningen, varav 100000000 kr avser särskilt bidrag för arbetsmarknadsanpassad utbildning inom folkhögskolan och studieförbunden (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:KrU12, rskr. 1992/93:189). Vidare har -- under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder -- 106000000 kr anvisats på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 för bidrag till utbildning vid folkhögskolor (prop. 1992/93:50 bil. 7, bet. 1992/93:FiU1, yttr. 1992/93:KrU5y, yttr. 1992/93:AU2y, rskr. 1992/93:134). Medlen fördelas av Folkbildningsrådet.
Riksdagen har för budgetåret 1993/94 anvisat 1917543000 kr under anslaget Bidrag till folkbildningen (prop. 1992/93:100, bet. 1992/93:KrU13, rskr. 1992/93:192). Till skillnad från föregående år har därvid inte några medel beräknats för särskilt bidrag till arbetsmarknadsanpassad utbildning.
I proposition 1992/93:150 (bil. 7 s. 4) har regeringen -- med hänvisning till det kärva arbetsmarknadsläget -- föreslagit riksdagen att för budgetåret 1993/94 under anslaget Bidrag till folkbildningen anvisa ytterligare 438920000 kr avsedda för bidrag till 10000 extra platser inom folkhögskolan. Utbildningsministern anför -- då det gäller inriktningen av insatserna -- att folkhögskolan och bildningsförbunden har goda förutsättningar att göra betydande insatser för att bl.a. förbättra språkkunskaperna i landet, både i svenska och i främmande språk (bil. 7 s. 2--3). Särskilt nämns invandrarnas behov av att förbättra sina kunskaper i svenska för att förstärka sina möjligheter i fråga om arbete och fortsatta studier. Vidare föreslås att ytterligare 100000000 kr skall anvisas under anslaget till särskilt bidrag för arbetsmarknadsanpassad utbildning inom folkhögskolan och studieförbunden.
I motion Fi120 (s) hemställs att riksdagen skall anvisa 100000000 kr utöver vad som föreslås i propositionen (yrkande 13). Medlen skall användas till 3000 årsstudieplatser inom studieförbunden för utbildning för arbetslösa som saknar utbildning utöver folkskola eller grundskola. Motionärerna betonar att folkbildningen har möjlighet att erbjuda utbildning i hela landet och att den genom sin flexibilitet och pedagogik har särskilt goda förutsättningar att tillgodose behoven hos dessa kategorier. Medlen bör fördelas av Folkbildningsrådet.
Kulturutskottet har senast i sitt betänkande 1992/93:13 framhållit att folkbildningen under det gångna året visat sin förmåga att snabbt och flexibelt anordna utökad utbildning speciellt avsedd för dem som är eller riskerar att bli arbetslösa. Utskottet är övertygat om att folkbildningen även denna gång kommer att kunna uppfylla förväntningarna på snabbt utbyggd utbildning i enlighet med de nu förordade riktlinjerna. Kulturutskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget Bidrag till folkbildningen. Motion Fi120 yrkande 13 avstyrks.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan utgår från anslaget Bidrag till trossamfund. Föreskrifter finns i förordningen (1989:271) om statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan. Från anslaget betalas statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan för religiös verksamhet (verksamhetsbidrag), för lokaler för sådan verksamhet (lokalbidrag) och för teologiska seminarier m.m. Ett av de i förordningen uppräknade 18 statsbidragsberättigade trossamfunden är de islamiska församlingarna i Sverige. Bidraget fördelas av Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund.
Riksdagen har för budgetåret 1992/93 anvisat 72007000 kr, varav 14486000 kr avser lokalbidrag (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:KrU13, rskr. 1991/92:148). Vidare har riksdagen av arbetsmarknadsskäl engångsvis anvisat ytterligare 20000000 kr avseende lokalbidrag (prop. 1991/92:150, bet. 1991/92:FiU30, yttr. 1991/92:KrU6y, rskr. 1991/92:350).
För budgetåret 1993/94 har riksdagen under anslaget Stöd till trossamfund anvisat 70000000 kr, varav 12480000 kr avser lokalbidrag (prop. 1992/93:100, bet. 1992/93:KrU11, rskr. 1992/93:195).
I proposition 1992/93:150 (bil. 8 s. 55) beräknas under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 15000000 kr för lokalbidrag till trossamfund. Medlen skall disponeras av Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. Objekt och tidpunkt för igångsättning av arbetena skall beslutas efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen.
I motion Fi95 (-) anförs att medel på statsbudgeten bör omfördelas så att bidrag kan ges till ett antal angivna moskébyggen. Vidare anser motionären att reglerna för storleken på lokalbidragen bör ändras. Då regeringen inte lägger fram några förslag i dessa avseenden bör riksdagen enligt motionärens mening avslå propositionen.
Kulturutskottet anser att finansutskottet bör avstyrka motion Fi95 och tillstyrka den i propositionen föreslagna ökade medelsanvisningen i vad avser lokalbidrag till trossamfunden.
Vissa frågor om organisationsstöd
Med hänvisning till kulturutskottets betänkande 1992/93:KrU12 Ungdoms- och folkrörelsefrågor m.m. avstyrker utskottet yrkande 34 i motion Fi93 (nyd). Motionärerna vill ha en kartläggning av utgående organisationsbidrag och en nedtrappning av dessa med 20 %, 20 % resp. 10 % per år under en treårsperiod.
Stockholm den 13 maj 1993
På kulturutskottets vägnar
Charlotte Branting
I beslutet har deltagit: Charlotte Branting (fp), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Anne Rhenman (nyd), Ingegerd Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Birgitta Wistrand (m), Monica Widnemark (s) och Alwa Wennerlund (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Bidrag till folkbildningen
Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström, Björn Kaaling och Monica Widnemark (alla s) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Bidrag till folkbildningen som börjar med "Kulturutskottet har" och slutar med "13 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Kulturutskottet har senast i sitt betänkande 1992/93:KrU13 framhållit att folkbildningen under det gångna året visat sin förmåga att snabbt och flexibelt anordna utökad utbildning speciellt avsedd för dem som är eller riskerar att bli arbetslösa. Utskottet är övertygat om att folkbildningen även denna gång kommer att kunna uppfylla förväntningarna på snabbt utbyggd utbildning. Folkbildningen har genom sin flexibilitet och pedagogik möjlighet att tillgodose de särskilda utbildningsbehoven hos dem som har kort grundutbildning. Mot bakgrund av det anförda anser kulturutskottet att riksdagen med anledning av motion Fi120 yrkande 13 vid medelsanvisningen under anslaget Bidrag till folkbildningen bör anvisa 100 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Dessa medel bör användas för utbildning inom folkbildningen för arbetslösa vuxna och ungdomar. Medlen bör fördelas av Folkbildningsrådet.
2. Vissa frågor om organisationsstöd
Anne Rhenman (nyd) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Vissa frågor om organisationsstöd som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "en treårsperiod" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av behovet av omfattande besparingar på statsbudgeten anser kulturutskottet att det är nödvändigt att minska utgående bidrag till organisationerna. Regeringen bör därför i enlighet med vad som anförs i motion Fi93 (nyd) återkomma till riksdagen med förslag om en nedtrappning av det statliga stödet under en treårsperiod. Till grund för regeringens förslag -- bl.a. beträffande frågan om huruvida minskningen skall vara generell eller läggas på vissa kategorier av organisationsbidrag -- bör ligga en kartläggning av organisationsbidragen. Den av regeringen tillsatta utredningen (C 1992:05) om statens bidrag till ideella organisationer beräknas redovisa sitt uppdrag under år 1993. När resultaten av utredningsarbetet föreligger bör regeringen -- om detta bedöms nödvändigt för den fortsatta beredningen av frågan om en minskning av organisationsbidragen -- föranstalta om kompletterande kartläggningar. Finansutskottet bör föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad kulturutskottet här anfört.
Utbildningsutskottets yttrande
1992/93:UbU6y
Bilaga 10
Kompletteringspropositionen, m.m. (prop. 1992/93:150 bil. 7)
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 29 april 1993 berett utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringspropositionen) bilaga 7 jämte motioner.
Utbildningsutskottet har den 11 maj 1993 beslutat att med eget yttrande överlämna proposition 1992/93:194 Särskilt statsbidrag till kommuner för ytterligare platser i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår och motionerna 1992/93:Ub155 och 1992/93:Ub156 samt arbetsmarknadsutskottets yttrande 1992/93:AU6y till finansutskottet för fortsatt beredning. Arbetsmarknadsutskottets yttrande återfinns som bilaga till detta yttrande.
I detta yttrande behandlar utbildningsutskottet således i ett sammanhang såväl proposition 1992/93:194 jämte motioner som proposition 1992/93:150 bilaga 7 jämte de motioner, som kan hänföras till utbildningsutskottets beredningsområde.
Medel för utbildningsplatser i gymnasieskolan och inom komvux
I proposition 1992/93:194 erinras om att regeringen i förra årets kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 bil. I:6) föreslog att riksdagen skulle anvisa medel för ytterligare utbildningsplatser för ett tredje år i gymnasieskolan i likhet med vad som hade gällt året dessförinnan. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:345). Det beräknades då att 8000 platser skulle behövas. Regeringen bemyndigades att vid behov lägga ut ytterligare platser. Enligt vad regeringen kan bedöma har ungefär 11000 ungdomar utnyttjat möjligheten att gå ett tredje gymnasieår under innevarande läsår.
Regeringen föreslår i proposition 1992/93:194 att riksdagen skall anvisa medel för utbildning i gymnasieskolan för ytterligare 11000 elever under budgetåret 1993/94. Som motiv för insatserna framhåller regeringen den svåra situationen på arbetsmarknaden. En grupp som drabbas hårt av den höga arbetslösheten är ungdomarna. Att sluta skolan och gå direkt ut i en kanske långvarig arbetslöshet är destruktivt för den enskilde. Vidare anser regeringen att en allmän kompetenshöjning alltid har sitt värde för individen men också för samhället. En höjd yrkesmässig kompetens bidrar till att långsiktigt stärka den svenska konkurrenskraften. En ökad allmän kompetens förbättrar både förutsättningarna för framtida studier och handlingsberedskapen inför den snabba utvecklingen av samhälle och näringsliv.
Mot denna bakgrund bör kommunerna ges möjlighet att erbjuda de ungdomar som läsåret 1992/93 eller höstterminen 1993 avslutar en tvåårig linje i gymnasieskolan ytterligare ett utbildningsår. Även de ungdomar som läsåret 1991/92 har avslutat en tvåårig utbildning och som därefter inte genomgått ett tredje utbildningsår i gymnasieskolan eller komvux skall ges möjlighet till denna utbildning. Regeringen beräknar ett bidrag på 30 000 kr per helårsplats. Behov av särskilda medel för planerings- och informationsinsatser anses dock inte föreligga. Regeringen föreslår att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar 330 miljoner kronor utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 9.
I motion 1992/93:Ub156 (s) yrkande 2 erinras om att Socialdemokraterna i en partimotion med anledning av budgetpropositionen föreslagit att kraftfulla insatser skulle göras för att utöka den reguljära utbildningen i bl.a. gymnasieskolan som ett led i kampen mot arbetslösheten. Medel skulle anvisas för att göra det möjligt för kommunerna att anordna utbildning i form av "det tredje gymnasieåret" för 50000 ungdomar i åldern 18--24 år. I förevarande motion föreslås liknande insatser för de elever som läsåret 1993/94 skall söka sig ut på arbetsmarknaden. Åtgärderna bör också riktas till de ungdomar som kommer att lämna sina ungdomspraktikplatser och de ungdomar i åldern 18--24 år som redan nu befinner sig i öppen arbetslöshet. För dessa ungdomsgrupper skulle ett tredje år i gymnasieskolan förbättra deras ställning på arbetsmarknaden och därmed även möjligheten bli större att tillföra arbetskraften ny kompetens, anser motionärerna. Riksdagen bör anvisa 1 500 000 000 kr till stöd för kommunerna att anordna "det tredje gymnasieåret" budgetåret 1993/94. I samma motion (yrkande 4) föreslås att medlen skall disponeras av Skolverket under anslaget B 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet.
I årets kompletteringsproposition (1992/93:150 bil. 7) föreslår regeringen att riksdagen skall anvisa medel för ytterligare utbildningsplatser i gymnasieskolan och extra platser inom kommunal vuxenutbildning (komvux). Särskilt statsbidrag skall ges till kommunerna för ytterligare 29000 platser i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår utöver de 11000 platser som tidigare föreslagits i proposition 1992/93:194 för budgetåret 1993/94. Under anslaget B 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala offentliga skolväsendet beräknas 870 miljoner kronor utöver vad som beräknats i proposition 1992/93:194. När det gäller komvux bör målsättningen vara att kommunerna anordnar utbildning motsvarande 33 000 extra helårsplatser för budgetåret 1993/94. För detta ändamål beräknar regeringen 752 010 000 kr under nyssnämnda anslag.
Regeringen framhåller att ifrågavarande utbildningsinsatser skall ses som inslag i en långsiktig strategi för nationell kompetensuppbyggnad. Enligt regeringen finns det främst två angelägna utbildningsbehov, nämligen behovet av förbättrade språkkunskaper -- såväl i svenska som i främmande språk -- och behovet av naturvetenskaplig och teknisk utbildning.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att riksdagen med ändring av sitt tidigare beslut (prop. 1992/93:100, bet. UbU8, rskr. 207) och regeringens förslag i proposition 1992/93:194 till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 994 849 000 kr.
I motion 1992/93:Fi97 (m), som väckts med anledning av kompletteringspropositionen, begärs att en mindre del av de nya platserna till komvux bör få disponeras för utbildning vid Statens skolor för vuxna (SSV).
Utbildningsutskottet har med anledning av bl.a. Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Ub905 från allmänna motionstiden 1993 behandlat yrkanden om platser för ett tredje år i gymnasieskolan budgetåret 1993/94 i sitt betänkande 1992/93:UbU8 (s. 4 f.). Utskottet delade motionärernas uppfattning att kraftfulla åtgärder borde vidtas för att förhindra att de ungdomar som våren 1993 kommer att avsluta en tvåårig utbildning i gymnasieskolan går ut i arbetslöshet. Utskottet ansåg därför att alla ungdomar under 20 år skulle kunna erbjudas ett tredje utbildningsår under läsåret 1993/94 som komplettering till en tvåårig gymnasial utbildning. Med hänvisning till regeringens förslag om ytterligare utbildningsplatser för ett tredje år i gymnasieskolan i proposition 1993/94:194, vilken då hade överlämnats till riksdagen, avstyrkte utskottet yrkandena.
Utbildningsutskottet ställer sig nu bakom regeringens förslag i kompletteringspropositionen att ytterligare medel skall tillföras kommunerna i syfte att anordna utbildning för ungdomar som annars skulle riskera att gå ut i arbetslöshet. Utskottet utgår från att i första hand ungdomar under 20 år kommer att utnyttja möjligheten att gå ett tredje avslutande år i gymnasieskolan. Det är dock inget som hindrar att även en elev som sent påbörjat sina studier i gymnasieskolan eller en ung person som förvärvsarbetat några år efter avslutad tvåårig utbildning och som följaktligen nu är över 20 år får samma möjlighet att genomgå ett tredje gymnasieår. Det bör ankomma på kommunerna själva att bedöma vilken skolform -- gymnasieskolan eller komvux -- som är lämpligast för berörda ungdomar över 20 år.
Enligt utskottets mening är det vidare angeläget att även vuxna i rådande situation på arbetsmarknaden tar tillfället i akt att höja sin kompetens. Det är därför motiverat att kommunerna ges resurser för att utöver den ordinarie organisationen kunna tillgodose angelägna utbildningsbehov för vuxenstuderande.
När det gäller möjligheten för SSV att inom ramen för i kompletteringspropositionen föreslagna medel anordna utbildning på distans för ytterligare vuxenstuderande vill utskottet erinra om att statens skolor för vuxna i Härnösand (SSVH) och Norrköping (SSVN) anvisas statliga medel för sin utbildning under egna anslag (B 13 resp. B 14). SSV skall i form av distansutbildning erbjuda vuxna kompetensinriktad utbildning av samma slag som ges i komvux. Kostnaderna för utbildningen betalas i huvudsak av staten via nyssnämnda anslag. Kommunerna kan således inte påverka inriktningen och dimensioneringen av SSV:s utbildning. Då det är angeläget att tillgänglig utbildningskapacitet utnyttjas så mycket som möjligt bör SSVH och SSVN ges möjlighet att hos Skolverket begära extra medel för att anordna ytterligare utbildning på distans om behov föreligger. Det ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter därom.
Riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:UbU8, rskr. 207) beträffande anslagsbeloppet under ifrågavarande anslag (42 839 000 kr), regeringens förslag i proposition 1992/93:194 (+ 330 000 000 kr) samt förslaget i kompletteringspropositionen om en anslagsökning med 1622010000 kr (870 000 000 + 752 010 000) innebär för budgetåret 1993/94 sammanlagt ett anslag på 1994849000 kr. Bidraget per utbildningsplats beräknas till 30 000 kr för gymnasieskolan och drygt 22 788 kr för komvux. Enligt utbildningsutskottets mening är bidragen per plats i gymnasieskolan resp. komvux väl avvägda.
Utskottet anser att yrkandena 2 och 4 i motion 1992/93:Ub156 är tillgodosedda med vad regeringen har föreslagit.
Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet att finansutskottet tillstyrker att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (prop. 1992/93:100, bet. UbU8, rskr. 207), med bifall till proposition 1992/93:150 och motion 1992/93:Fi97, med anledning av proposition 1992/93:194 och motion 1992/93:Ub156 yrkandena 2 och 4 för budgetåret 1993/94 till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar 1 994 849 000 kr under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet samt som sin mening ger regeringen till känna vad utbildningsutskottet anfört om SSV.
I proposition 1992/93:194 begärs ett bemyndigande för regeringen att under budgetåret 1993/94 vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår utöver de 11000 platser för vilka medel begärs.
Utbildningsutskottet konstaterar att regeringen vid beräkningen av anslagsbeloppet i proposition 1992/93:194 utgått från 11 000 helårsplatser, dvs. det antal ungdomar som under innevarande budgetår utnyttjat möjligheten att få utbildning i gymnasieskolan under ett tredje år. Regeringens förslag i kompletteringspropositionen om medel för ytterligare 29 000 platser för ett tredje år i gymnasieskolan, vilket utskottet i det föregående ställt sig bakom, innebär att sammanlagt 40 000 ungdomar kommer att kunna erbjudas ett tredje utbildningsår i gymnasieskolan budgetåret 1993/94.
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet hemställer att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:194 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår.
Studiestöd
En utökning av antalet platser i gymnasieskolan medför även ökade kostnader för studiehjälp. För 11 000 nya platser beräknar regeringen i proposition 1992/93:194 kostnaden till 72,6 miljoner kronor. Regeringen föreslår att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Studiehjälp m.m. under budgetåret 1993/94 anvisar 72,6 miljoner kronor utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 9.
I motion 1992/92:Ub156 (s) yrkande 5 föreslås att riksdagen skall anvisa 315 miljoner kronor för studiehjälp budgetåret 1993/94. Med utgångspunkt i motionärernas förslag om 50 000 nya platser i gymnasieskolan beräknas 35 000 elever vara berättigade till studiehjälp. Motionärerna hänvisar till utskottsgruppmotionen 1992/93:Sf512 (s) i vilken regeringens förslag i budgetpropositionen om besparingar inom studiehjälpen avvisas. Tvärtom bör en förstärkning övervägas för att kunna behålla så många ungdomar som möjligt det tredje gymnasieåret samt att om möjligt locka tillbaka en del av dem som tidigare lämnat gymnasiet efter endast två läsår, framhåller motionärerna.
Utbildningsutskottet vill med anledning av propositionen och motionsyrkandet anföra följande.
Regeringens beräkning av studiehjälpen baseras på riksdagens beslut (prop. 1992/93:100, bet. SfU13, rskr. 208) om en viss reducering av studiebidraget. Regeringen har för avsikt att fr.o.m. budgetåret 1993/94 ändra reglerna så att studiebidrag och extra tillägg utgår under högst tio månader per år. Utnyttjandegraden är beräknad till 88%. Motionärernas beräkning av anslagsbeloppet utgår från 750 kr per månad under tolv månader för 35 000 elever (=315 miljoner kronor).
Utbildningsutskottet anser att det i det nuvarande ekonomiska läget är motiverat med en viss begränsning av det antal månader under ett kalenderår då studiebidrag utbetalas. Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet hemställer att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:194 och med avslag på motion 1992/93:156 yrkande 5 för budgetåret 1993/94 anvisar 72 600 000 kr utöver vad riksdagen tidigare anvisat (prop. 1992/93:100, bet. SfU13, rskr. 208) under åttonde huvudtitelns förslagsanslag. Utbildningsutskottet vill till detta lägga följande. I kompletteringspropositionen beräknas ytterligare medel för studiehjälp med hänvisning till den föreslagna ökningen med 29 000 platser i gymnasieskolan. Kostnaden -- 191,4 miljoner kronor -- beräknas med utgångspunkt i riksdagens beslut i vår om medel för studiebidrag, dvs. 750 kr per månad under tio månader och med en utnyttjandegrad av 88 % (29 000 x 6 600 kr/år = 191 400 000 kr).
I motion 1992/93:Ub156 (s) yrkande 6 görs bedömningen att cirka 10000 elever bör vara berättigade till studiemedel inom ramen för föreslagna insatser enligt yrkandena 2 och 4 i samma motion. Därför bör anslaget F 4. Studiemedel m.m. för budgetåret 1993/94 höjas med 180 miljoner kronor.
De av regeringen föreslagna insatserna tar i mycket stor utsträckning sikte på ungdomar över 20 år. Utbildningsutskottet vill erinra om att regeringen i kompletteringspropositionen beräknat ytterligare resurser för studiemedel budgetåret 1993/94. Dessa resurser avser att finansiera studierna för bl.a. studerande inom komvux. Finansutskottet bör med hänvisning härtill avstyrka motion 1992/93:Ub156 yrkande 6.
I motion 1992/93:Ub156 (s) beräknas även medel för vuxenstudiestöd. Ca 5 000 studerande bör enligt motionärerna kunna få särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). Motionärerna föreslår (yrkande 8) att studiestödslagen ändras så att SVUXA under en försöksperiod kan utgå på ett mera flexibelt sätt. Bl.a. bör bidragsgränsen på 25 år sänkas till 22 år och kravet på förvärvsarbete bör vara två år i stället för fyra år för att underlätta för arbetslösa att söka sig till det ordinarie utbildningssystemet. Riksdagen bör således anvisa ytterligare 270 miljoner kronor under anslaget F 5. Vuxenstudiestöd m.m. (yrkande 7).
Utbildningsutskottet vill peka på att regeringen i kompletteringspropositionen dels föreslår att vissa ändringar görs i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, dels beräknar ytterligare medel under anslaget Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1993/94 med hänvisning till de i kompletteringspropositionen föreslagna extra platserna inom komvux, folkbildningen och den högre utbildningen. Mot denna bakgrund bör riksdagen således avslå motion 1992/93:Ub156 yrkandena 7 och 8.
Finansiering av föreslagna insatser i proposition 1992/93:194
Regeringen anser att finansieringen av de i propositionen 1992/93:194 föreslagna insatserna i gymnasieskolan skall ses utifrån den fortsatta beredningsprocessen inför kompletteringspropositionen 1993. Eftersom åtgärdernas syfte i första hand får anses vara arbetsmarknadspolitiskt och innebär en avlastning i förhållande till övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder, bör en minskning med sammanlagt 402,6 miljoner kronor (330 miljoner kronor + 72,6 miljoner kronor) ske av det under Arbetsmarknadsdepartementet uppförda reservationsanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94.
I motion 1992/93:Ub156 (s) yrkande 1 avvisas regeringens förslag till finansiering av insatserna i gymnasieskolan. Motionärerna anser att anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder redan nu är av för liten omfattning. Medel för de av motionärerna föreslagna åtgärderna bör tillföras kommunerna genom en förstärkning av anslag inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Även i motion 1992/93:Ub155 (-) ogillas regeringens förslag till finansiering av ifrågavarande insatser.
Arbetsmarknadsutskottet, som beretts tillfälle att till utbildningsutskottet yttra sig över proposition 1992/93:194 jämte motioner, redovisar i sitt yttrande (1992/93:AU6y) att riksdagen anvisat (1992/93:AU19, AU11, rskr. 258) 28,4 miljarder kronor under anslaget B2 för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94. Av beloppet beräknas omkring 15,6 miljarder kronor för arbetsmarknadsutbildning och utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Beträffande den senare utbildningsformen inbegrips i beräkningen såväl kostnader för studieplatser som kostnader för studiefinansiering. Gymnasieutbildningen beräknas omfatta 5 000 platser till en kostnad av 176 miljoner kronor. Som arbetsmarknadsutskottet uppfattar det ligger finansiering av 5000 av de 11000 ytterligare gymnasieplatserna inkl. studiefinansiering inom ramen för de medel som riksdagen redan fattat beslut om. Proposition 1992/93:194 innefattar således förslag om finansiering av ytterligare 6000 nya platser inkl. studiefinansiering. Till den del kostnaden avser dessa 6000 platser medför den föreslagna finansieringen att medel för andra åtgärder inom B 2-anslaget minskas.
Arbetsmarknadsutskottet anser att en utökning av platserna i gymnasieskolan i och för sig är mycket angelägen. Minskningen av B 2-anslaget genom att resurser förs över till Utbildningsdepartementets anslag bör dock mot bakgrund av utvecklingen på arbetsmarknaden kompenseras så att minskningen inte går ut över de traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Mot denna bakgrund föreslår arbetsmarknadsutskottet att utbildningsutskottet tillstyrker regeringens förslag till finansiering av ytterligare insatser i gymnasieskolan budgetåret 1993/94 och avstyrker motionerna 1992/93:Ub155 och 1992/93:Ub156 yrkande 1.
Utbildningsutskottet vill i sammanhanget erinra om att utskottet i sitt yttrande (1992/93:UbU3y) till finansutskottet i höstas beträffande bl.a. förslag om bidrag till kommunerna för anordnande av kompletterande utbildningar för arbetslösa inom gymnasieskolan med bestämdhet framhållit, att medel för utbildningsinsatser inom det kommunala offentliga skolväsendet skall kanaliseras genom Statens skolverk och inte genom Arbetsmarknadsstyrelsen.
Utbildningsutskottet utgår från att regeringen vid en samlad bedömning av samhällets insatser för att minska arbetslösheten och samtidigt ge ungdomar tillfälle att i den reguljära gymnasieutbildningen höja sin teoretiska och yrkesmässiga kompetens funnit det motiverat att överföra medel från det arbetsmarknadspolitiska (tionde huvudtiteln) till det utbildningspolitiska området (åttonde huvudtiteln). Utskottet utgår vidare från att regeringen i en särskild förordning (jfr SKOLFS 1992:34 om särskilda åtgärder inom utbildningsområdet mot ungdomsarbetslösheten) kommer att föreskriva vilka behörighetsregler som skall gälla, utbildningarnas längd och huvudsakliga inriktning, krav på uppföljning och utvärdering genom Skolverket m.m. Utskottet förutsätter slutligen att skolan och arbetsmarknadsmyndigheten på det lokala planet tillsammans inriktar sina krafter på att uppmuntra ungdomarna att genomgå ett tredje år i gymnasieskolan.
Med hänvisning till arbetsmarknadsutskottets yttrande och till vad utbildningsutskottet i övrigt anfört bör finansutskottet hemställa att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:194 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub155 och 1992/93:Ub156 yrkande 1 för budgetåret 1993/94 anvisar 402 600 000 kr mindre än vad riksdagen tidigare anvisat (prop. 1992/93:100, bet. AU19, rskr. 258) under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Grundläggande högskoleutbildning
Utbildningsministern pekar i kompletteringspropositionen på att antalet sökande till högre utbildning nu är större än någonsin. De stora dimensioneringsökningar som beslutats de senaste åren medför att antalet helårsstudenter inom högskolans grundutbildning växer snabbt. Att ge alla dessa en kvalitativt god utbildning kräver stora ansträngningar av universitetens och högskolornas personal. Risk finns att det uppstår brist både på behöriga lärare och på lokaler och studentbostäder. Utbildningsministern bedömer det inte som möjligt att nu ytterligare öka den traditionella högre utbildningen.
Samtidigt är det enligt utbildningsministern angeläget att bereda en så stor andel som möjligt av de sökande ungdomarna plats i högre utbildning. Han anser att distansundervisning borde vara en verksamhetsform som under alla omständigheter måste utvecklas och utvidgas för att i framtiden kunna utnyttjas i fortbildning och vidareutbildning. En kraftfull satsning på utveckling av distansundervisningen bör därför ske. Inom ramen för denna anser han att det är möjligt att också skapa förutsättningar för ett ökat antal ungdomar att inleda sina studier.
Universitet och högskolor förväntas samverka om att utveckla och bedriva distansutbildning. Efter det att de presenterat väl utvecklade förslag till större samarbetsprojekt avser regeringen enligt propositionen att tillsammans med de berörda läroanstalterna pröva om det är möjligt att anordna fler platser i grundläggande kurser (på 20-poängsnivå) med distansundervisning och därmed på universitets- och högskoleorterna kunna öka andelen studenter i mer fördjupade kurser.
I propositionen föreslås att medel nu beräknas för 1500 nya studenter i huvudsak inom distansundervisning fr.o.m. budgetåret 1993/94. Om garantier från kvalitativ synpunkt inte kan skapas för viss utbyggnad av den traditionella högskoleutbildningen bör det ankomma på regeringen att besluta om annan användning av platserna.
Mot bakgrund av en utvärdering av innevarande budgetårs verksamhet med behörighetsgivande förutbildning, s.k. basår, (prop. 1991/92:150, bet. FiU30, rskr. 350) anser regeringen att verksamheten bör fortsätta nästa budgetår. Basåret ger studenter tillfälle att skaffa sig den behörighet som krävs för högre studier framför allt inom det naturvetenskapliga och tekniska området. Vid antagning till basåret garanteras studenterna också plats i den högskoleutbildning som de avser att påbörja året efter. Ett särskilt mål med basåret är att stimulera framför allt flickor att söka sig till det naturvetenskapliga och tekniska området.
För basår föreslås i propositionen medel för resurser motsvarande 1500 helårsstudenter budgetåret 1993/94. Antalet är något högre än vad universiteten och högskolorna inom Utbildningsdepartementets område har redovisat att de kan ta emot. Utbildningsministern räknar med att kunna uppnå den högre volymen t.ex. genom att erbjuda Sveriges lantbruksuniversitet att delta i verksamheten.
För distansutbildning och basår beräknar regeringen ett medelsbehov som exkl. studiemedelskostnader uppgår till 112,5 miljoner kronor. Regeringen föreslår att detta belopp anvisas under anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. I beloppet är inräknat 3,5 miljoner kronor som regeringen avser att ställa till Verkets för högskoleservice förfogande för information till stöd för rekrytering till basåret och för insatser i det långsiktiga arbetet med att generellt stödja och stimulera ungdomars intresse för tekniska och naturvetenskapliga studier och för yrkesverksamhet med sådan inriktning.
Två motioner har väckts med anledning av regeringens förslag.
Socialdemokraterna föreslår i motion 1992/93:Fi120 (s) yrkande 14 en större ökning av medlen för grundläggande högskoleutbildning än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att medel bör anvisas för ytterligare 5000 helårsstudenter fr.o.m. budgetårets början och därutöver ytterligare 5000 fr.o.m. vårterminen 1994. För omfattning, inriktning och lokalisering av utökningen mellan olika utbildningar och läroanstalter hänvisar de till sina förslag i motion 1992/93:Ub55 i anslutning till proposition 1992/93:169. De föreslår att 158 miljoner kronor anvisas utöver regeringens förslag. Den sammanlagda medelsanvisningen för den i motionen föreslagna utökningen skulle alltså bli 270,5 miljoner kronor.
I motion 1992/93:Fi102 (fp) anförs att regeringens förslag om behörighetsgivande förutbildning är bra. För att öka antalet flickor i teknik och naturvetenskapliga utbildningar behövs att en allmän satsning på teknikämnet följs upp och förverkligas (yrkande 1). Motionärerna lyfter fram de erfarenheter man fått vid Teknikstugan i Alingsås. Där ger flickor som själva går i gymnasiet undervisning i enkönade grupper åt flickor som går i grundskolan. Det finns kontinuitet i verksamheten. Genom att flickorna får pröva själva minskas deras teknikmotstånd och de upplever teknik som användbar och rolig. Resultaten från teknikstugan kan enligt motionärerna i tillämpliga delar stå som modell för tekniksatsningen (yrkande 2).
Utbildningsutskottet har tidigare under detta riksmöte behandlat en annan motion om Teknikstugan i Alingsås (mot. 1992/93:Ub519, bet. UbU21 s. 8). Då anförde utskottet följande.
Utskottet förutsätter att Skolverket bl.a. genom sin fältorganisation ger spridning åt väl fungerande verksamheter såsom den s.k. Alingsåsmodellen för att öka andelen flickor på tekniska och naturvetenskapliga studievägar i gymnasieskolan. Utskottet anser att det bör ankomma på kommunerna som ansvariga för ifrågavarande verksamhet och som arbetsgivare för skolans personal att bedöma i vad mån unga arbetslösa ingenjörer kan medverka i verksamheten.
Utskottet erinrar om att regeringen som ett led i arbetet med att öka intresset för teknik och naturvetenskaplig utbildning har tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att undersöka vilka former för samverkan som finns mellan skolor och teknik/naturvetarcentra. Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att i förevarande sammanhang göra något särskilt uttalande om Alingsåsmodellen. Utskottet anser alltså att finansutskottet bör föreslå riksdagen att avslå motion 1992/93:Fi102.
När det gäller ökat antal helårsstudenter i grundläggande högskoleutbildning delar utskottet regeringens bedömning att det inte är möjligt att med upprätthållande av kvalitetskraven nu ytterligare öka kapaciteten inom traditionell högskoleutbildning. Som utskottet framhållit i betänkande 1992/93:UbU14 (s. 40) har dimensioneringen av den grundläggande högskoleutbildningen genom beslut av riksdagen de senaste åren ökats kraftigt. Regeringens satsning på distansutbildning och basår kan ge studieplats inom högskolan åt ytterligare ca 3000 ungdomar nästa läsår. Det nya resurstilldelningssystemet ger universiteten och högskolorna incitament att ta in så många studenter som möjligt inom ramen för de medel som redan anvisats för nästa budgetår. Detta incitament kommer att bli ännu starkare genom utskottets förslag att den s.k. studentpengen, dvs. ersättningen till högskolorna per helårsstudent, skall utgöra 40% av den beräknade ersättningen per tillhandahållen årsstudieplats (bet. 1992/93:UbU14 s.36). Regeringen har i proposition 1992/93:169 om högre utbildning för ökad kompetens föreslagit att andelen skall vara 30%.
Utbildningsutskottet har i nämnda betänkande föreslagit en viss ändring av beloppet på anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. i förhållande till regeringens förslag i proposition 1992/93:169. Det av utskottet i betänkande 1992/93:UbU14 föreslagna anslagsbeloppet är 127371000 kr.
Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör föreslå riksdagen att avslå motion 1992/93:Fi120 yrkande 14 och att med bifall till regeringens förslag i förevarande proposition till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94 anvisa 112500000 kr utöver vad utskottet föreslagit i betänkande 1992/93:UbU14.
Övrigt
Enligt motion 1992/93:Ub156 (s) yrkande 3 bör de elever som under våren 1994 kommer att avsluta en tvåårig utbildning i gymnasieskolan redan nu garanteras möjlighet till utbildning under ett tredje år i gymnasieskolan.
Riksdagen har nyligen på utbildningsutskottets förslag avslagit (bet. UbU8, rskr. 207) ett liknande yrkande om utbildningsplatser för ett tredje år i gymnasieskolan budgetåret 1994/95. Utskottet utgick från att regeringen kommer att bevaka denna fråga och återkomma till riksdagen i nästa års budgetproposition. Med samma motivering bör finansutskottet avstyrka även motion 1992/93:Ub156 yrkande 3.
I motion 1992/93:Fi93 (nyd) yrkande 24, väckt med anledning av kompletteringspropositionen, begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samhällets kostnader för hemspråksundervisningen bör slopas. För budgetåret 1993/94 beräknas en besparing med 500 miljoner kronor.
Utbildningsutskottet har nyligen i sitt betänkande 1992/93:UbU8 (s.8f.) behandlat liknande yrkanden om hemspråksundervisningen. Utskottet redovisade att lönekostnaden för drygt 2 200 lärare i hemspråk läsåret 1991/92 beräknades till ca 370 miljoner kronor och att resurserna för undervisningen i hemspråk hade minskat med cirka en tredjedel mellan läsåren 1990/91 och 1991/92. Utskottet erinrade om att en parlamentarisk kommitté tillkallats för att se över invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken. Enligt direktiven (dir. 1993:1) bör kommittén pröva förutsättningarna att utveckla individens eget ansvar särskilt i fråga om upprätthållandet av det egna språket och kulturarvet. Mot denna bakgrund avstyrkte utbildningsutskottet ifrågavarande yrkanden. Med samma motivering bör finansutskottet avstyrka motion 1992/93:Fi93 yrkande 24.
I motion 1992/93:Fi99 (s) begärs att riksdagen gör ett tillkännagivande om behovet av ytterligare medel för Statens institut för handikappade elever (SIH). Enligt motionären behöver SIH ytterligare minst 3,5 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 för att synskadade elever skall ha tillgång till böcker och andra läromedel. Utbildningsdepartementet bör genom omdisponeringar tillföra SIH begärda resurser för detta ändamål.
Ett liknande motionsyrkande om bristen på läromedel för synskadade elever har utbildningsutskottet nyligen behandlat i sitt betänkande 1992/93:UbU9. Utskottet förutsatte att regeringen vid prövningen av den fördjupade anslagsframställningen för SIH:s område för budgetåren 1994/95--1996/97 kommer att behandla frågan om läromedel för handikappade elever. Utskottet anser det angeläget att läromedelsfrågan för synskadade elever därigenom kan få en långsiktig lösning. När det gäller medelsbehovet för detta ändamål för det kommande budgetåret har utbildningsutskottet erfarit att frågan om ytterligare medel för SIH har tagits upp inom Utbildningsdepartementet i syfte att förbättra läromedelssituationen för synskadade elever. Med hänvisning härtill finner utskottet att syftet i motion 1992/93:Fi99 i stort är tillgodosett, varför finansutskottet bör avstyrka den. Till detta vill utbildningsutskottet lägga följande. Regeringen har den 29 april 1993 beslutat medge att SIH under budgetåret 1992/93 får använda 350 000 kr av åttonde huvudtitelns anslag B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet för sådana ändamål som anslaget B 3. Utveckling och produktion av läromedel får utnyttjas för.
Enligt motion 1992/93:Fi100 (c) bör anslagsbeteckningen för anslaget B 3. Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp ändras från reservationsanslag till förslagsanslag i syfte att tillgodose behovet av läromedel för synskadade elever.
I betänkande 1992/93:UbU9 behandlade utbildningsutskottet även frågan om ändrad anslagstyp för anslaget B 3. Utskottet förutsatte att anslagstypen lämpligen bör övervägas i samband med frågan om kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna för läromedel för handikappade elever. Med samma motivering anser utbildningsutskottet att finansutskottet bör avstyrka motion 1992/93:Fi100.
Stockholm den 13 maj 1993
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit: Ann-Cathrine Haglund (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s), Margitta Edgren (fp), Berit Löfstedt (s), Marianne Jönsson (c), Ewa Hedkvist Petersen (s), Bo Arvidson (m), Eva Johansson (s), Ulf Melin (m), Inger Lundberg (s), Krister Örnfjäder (s), Tuve Skånberg (kds) och Claus Zaar (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet ansåg" och slutar med "över 20 år" bort ha följande lydelse:
Riksdagen nöjde sig vid det tillfället med att inbegripa alla ungdomar under 20 år i erbjudandet om ett tredje gymnasieår under läsåret 1993/94 som komplettering till en tvåårig gymnasial utbildning.
Utbildningsutskottet konstaterar nu att regeringen i kompletteringspropositionen har accepterat den socialdemokratiska motionens bedömning om behovet av ca 70000 ytterligare utbildningsplatser i det reguljära utbildningsväsendet. Utskottet ställer sig bakom förslagen i motionen och kompletteringspropositionen att ytterligare medel skall tillföras kommunerna i syfte att ge dem möjlighet att anordna det tredje gymnasieåret för ungdomar som annars skulle riskera att gå ut i arbetslöshet.
Utskottet utgår från att ungdomar under 25 år med tvåårig gymnasieutbildning ges möjlighet att gå ett tredje avslutande år i gymnasieutbildningen.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utbildningsutskottet utgår" och slutar med "Arbetsmarknadspolitiska åtgärder" bort ha följande lydelse:
När det gäller finansieringen av föreslagna insatser i proposition 1992/93:194 anser utbildningsutskottet i likhet med motionärerna att medlen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder under tionde huvudtiteln redan nu är otillräckliga med hänsyn till den rådande situationen på arbetsmarknaden. Att ytterligare försvaga möjligheterna till insatser på detta område är enligt utbildningsutskottets mening inte försvarbart. Därför bör de av motionärerna föreslagna åtgärderna finansieras över åttonde huvudtiteln, dvs. inom ramen för Utbildningsdepartementets verksamhetsområde.
Utskottet utgår vidare från att regeringen i en särskild förordning (jfr SKOLFS 1992:34 om särskilda åtgärder inom utbildningsområdet mot ungdomsarbetslösheten) kommer att föreskriva vilka behörighetsregler som skall gälla, utbildningarnas längd och huvudsakliga inriktning, krav på uppföljning och utvärdering genom Skolverket m.m. Utskottet förutsätter slutligen att skolan och arbetsmarknadsmyndigheten på det lokala planet tillsammans inriktar sina krafter på att uppmuntra ungdomarna att genomgå ett tredje år i gymnasieskolan.
Vad utskottet anfört om finansieringen av insatser i gymnasieskolan för budgetåret 1993/94 bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub156 yrkande 1 och med anledning av motion 1992/93:Ub155 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "När det" och slutar med "betänkande 1992/93:UbU14" bort ha följande lydelse:
När det gäller ökat antal helårsstudenter i grundläggande högskoleutbildning delar utbildningsutskottet bedömningen i motion 1992/93:Fi120 att den svenska högskolan bör expandera ytterligare utöver vad som redan beslutats. Eftersom tiden nu är kort till nästa budgetårs början anser utskottet det realistiskt att ökningen sker stegvis. Antalet heltidsstudenter bör ökas med 5000 fr.o.m. höstterminen 1993 och med ytterligare 5000 fr.o.m. vårterminen 1994. Utskottet förutser självfallet att den här föreslagna ökningen kommer att innebära en stor anspänning för högskolans organisation, dess lärare och studenter, men anser att det skall vara möjligt bl.a. genom distansutbildning. De tillkommande platserna bör fördelas mellan läroanstalterna i enlighet med de fördelningsprinciper som föreslagits i motion 1992/93:Ub55 yrkande 5. Det ankommer på resp. universitet och högskola själv att besluta om vilka kurser som skall anordnas med de tillkommande medlen och vilka studieformer som skall tillämpas. Även s.k. basår bör kunna anordnas med användning av dessa medel.
Utbildningsutskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- är 127371000 kr.
Utskottet anser således att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 14 och med anledning av regeringens förslag i förevarande proposition till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94 anvisa 270500000 kr utöver vad utskottet föreslagit i betänkande 1992/93:UbU14. Dessutom bör finansutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad utbildningsutskottet anfört om fördelningen och användningen av medlen.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Riksdagen har" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
När det gäller frågan om utbildningsplatser för ett tredje år i gymnasieskolan budgetåret 1994/95 anser utbildningsutskottet i likhet med motionärerna att de elever som våren 1994 kommer att avsluta en tvåårig utbildning i gymnasieskolan redan nu skall garanteras utbildning under ett tredje gymnasieår. En sådan garanti skulle inte bara öka elevernas möjligheter att förbättra sina yrkeskunskaper och höja sin allmänna kompetens utan underlätta planeringen för kommunerna när det gäller lokalbehov, lärarinsatser m.m. för den gymnasiala utbildningen. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub156 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
2. Claus Zaar (nyd) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utbildningsutskottet har" och slutar med "yrkande 24" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet anser att samhällets kostnader för hemspråksundervisningen i skolan är oacceptabla. Kommunerna bör befrias från sin lagstadgade skyldighet att anordna hemspråksundervisning. I stället bör ansvaret för att organisera och finansiera hemspråksundervisningen överföras till invandrarna själva och deras inresseorganisationer. Därigenom beräknas staten kunna göra en besparing med ca 500 miljoner kronor för det nästkommande budgetåret. Utbildningsutskottet anser mot denna bakgrund att finansutskottet bör tillstyrka motion 1992/93:Fi93 yrkande 24.
Särskilt yttrande
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anför:
Redan i januari föreslog vi socialdemokrater som ett led i kampen mot arbetslösheten kraftfulla åtgärder för att öka den reguljära utbildningen.
Minst 50000 ungdomar i åldern 18 till 24 år skulle erbjudas utbildning i form av det tredje gymnasieåret inför höstterminen 1993. Vi föreslog även att komvux skulle få 20000 ytterligare platser. Riksdagsmajoriteten avslog våra förslag.
Regeringen har nu äntligen accepterat vår syn på behovet av ytterligare utbildningsplatser.
Genom den fördröjning i tiden som blivit resultatet av det sena förslaget har viktiga månader av planeringstid för såväl kommunerna som de blivande eleverna gått till spillo.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
Jag instämmer i vad som anförts i den av Socialdemokraterna avlämnade avvikande meningen beträffande dels finansieringen av föreslagna insatser i proposition 1992/93:194, dels utbildningsplatser för ett tredje år i gymnasieskolan budgetåret 1994/95.
När det gäller grundläggande högskoleutbildning går bedömningarna tydligen isär angående universitetens och högskolornas faktiska möjligheter -- bortsett från pengar -- att ta emot ett ökat antal studenter. Jag anser att en ökad antagning är mycket angelägen. Om det skulle visa sig att högskolor och universitet anser sig kunna ta emot ännu fler ytterligare studenter än vad regeringen i förevarande proposition räknar med, bör därför ytterligare medel kunna föreslås på tilläggsbudget.
När det gäller frågan om ändrad anslagstyp för anslaget B 3. Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp anser jag att utbildningsutskottet borde ha föreslagit att finansutskottet tillstyrker motion 1992/93:Fi100.
Slutligen ansluter jag mig till vad Socialdemokraterna anför i sitt särskilda yttrande beträffande medel för utbildningsplatser för det tredje året i gymnasieskolan och extra platser inom komvux.
Trafikutskottets yttrande
1992/93:TU4y
Bilaga 11 Kompletteringspropositionen inom trafikutskottets område
Till finansutskottet
Finansutskottet beslöt den 29 april 1993 att bereda trafikutskottet m.fl. utskott tillfälle att senast den 14 maj 1993 avge yttrande över proposition 1992/93:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör ifrågavarande utskotts beredningsområde.
Trafikutskottet får med anledning härav framhålla att det begränsar sitt yttrande till att omfatta ett förslag i propositionens bilaga 5 (Kommunikationsdepartementet) under rubriken K. Övriga infrastrukturåtgärder (s. 26--28) samt motionerna 1992/93:Fi98 av Leo Persson m.fl. (s), 1992/93:Fi108 av Siw Persson (fp), 1992/93:Fi117 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 3, 1992/93:Fi119 av Birgitta Hambraeus (c) samt 1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 9--12.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen under sjätte huvudtiteln catt riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1200000000 kr.
Motionerna
1992/93:Fi98 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsvägar och länsjärnvägar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda förutsättningar för utbyggnad av Västerdalsbanan.
1992/93:Fi108 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar med ändring av regeringens förslag att omfördela 100 miljoner kronor från anslaget för länsvägar till sysselsättningsåtgärder på kulturområdet.
1992/93:Fi117 (v) av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen till Tidigareläggning av affärsverksinvesteringar för budgetåret 1993/94 anvisar 800000000 kr utöver vad regeringen har föreslagit.
1992/93:Fi119 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av anslaget till länsvägar.
1992/93:Fi120 (s) av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 9. att riksdagen beslutar att godkänna vad i motionen anförts om räntestöd vid tidigareläggning av infrastrukturinvesteringar, 10. att riksdagen till anslaget B 2. Drift och underhåll av statliga vägar, för budgetåret 1993/94 anvisar 3 500 miljoner kronor utöver vad som föreslås i budgetpropositionen 1992/93:100 bil. 7, 11. att riksdagen till Underhållsinvesteringar på Luftfartsverkets område anvisar ett reservationsanslag på 700 miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen till anslaget C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, för budgetåret 1993/94 beslutar anvisa ytterligare 1100 miljoner kronor utöver vad som föreslås i budgetpropositionen 1992/93:100 bil. 7.
Trafikutskottets ställningstagande
Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
I kompletteringspropositionen föreslås att i syfte att snabbt utveckla och förbättra länsjärnvägarna och länsvägarna bör särskilda insatser göras under budgetåren 1993/94 och 1994/95. För budgetåret 1993/94 föreslås att 1200 miljoner kronor anvisas för ändamålet. För påföljande budgetår anges att det är rimligt att räkna med ytterligare insatser som gör att motsvarande investeringsvolym kan upprätthållas. Enligt propositionen bör det ankomma på regeringen att fördela medlen mellan länen medan länsstyrelserna har att fatta beslut om den närmare medelsanvändningen. Som riktlinjer för medelsfördelningen anges att hänsyn skall tas till upprustningsbehovet och till arbetsmarknadsläget i länen. Hänsyn skall vidare tas till i vilka län övriga investeringar i de regionala transportnäten är av jämförelsevis mindre omfattning. I propositionen anförs att för länsvägarna bör medlen användas för särskilda insatser som stärker förutsättningarna för en positiv utveckling på landsbygden. Som exempel på järnvägsprojekt som snabbt kan komma i gång nämns byggande av triangelspår i Bastuträsk och i Älvsbyn samt upprustning av tvärbanan mellan Storuman och Hällnäs. Som exempel på andra järnvägar där länsstyrelserna tidigare har anmält särskilt intresse anges Blekinge kustbana, Bohusbanan, Stångådalsbanan, Hargshamnsbanan och Haparandabanan. Av propositionen framgår vidare att de ökade kapitalkostnaderna till följd av den i infrastrukturpropositionen (prop. 1992/93:176) föreslagna tidigareläggningen av investeringar i länstrafikanläggningar skall betalas från den nu angivna anslagsramen.
Synpunkter på medelsfördelningen redovisas i två motioner som båda framhåller behovet av att särskilda insatser görs i Kopparbergs län. Vidare har en motion väckts som förordar en omföring av vägmedel till kulturändamål. I motion Fi98 (s) anges att Kopparbergs län, vid jämförelser med andra län, inte har fått sitt behov av upprustnings- och underhållspengar tillgodosett i något avseende. Länsvägnätet har också en låg bärighetsstandard som gör att det finns stora behov av förstärkningsinsatser. Vidare framhålls att även på järnvägsområdet finns stora upprustningsbehov. Det gäller för både bansträckan Västerås--Ludvika och för Västerdalsbanan. Motionärerna föreslår vidare att en utredning bör göras om att bygga ut Västerdalsbanan till Sälen. Även i motion Fi119 (c) påtalas behovet av särskilda insatser i Kopparbergs län. Enligt motionären finns det fortfarande många, dåligt underhållna grusvägar med bärighetsrestriktioner som måste förbättras. I motion Fi108 (fp) konstateras att väginvesteringar ger förhållandevis få arbetstillfällen per satsad krona till skillnad från insatser på kulturområdet. Enligt motionären kan vidare upprustning av kulturminnen och kulturmiljöer sättas i gång snabbt samtidigt som arbetena ofta har en lämplig hantverksmässig karaktär. Mot denna bakgrund yrkas att 100 miljoner kronor omförs från det föreslagna anslaget till sysselsättningsåtgärder på kulturområdet.
Trafikutskottet bereder för närvarande regeringens förslag i proposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m. jämte motioner. Behandlingen innefattar bl.a. hur inriktningen och finansieringen av investeringarna bör utformas för den kommande planeringsperioden 1994--2003. Utgångspunkten för trafikutskottets överväganden är att en långsiktig inriktning bör läggas fast för investeringsplaneringen. En plan som bör innefatta ökade insatser i såväl vägar som järnvägar och som bygger på en utvecklad helhetssyn i planeringsprocessen. För väginvesteringarna bör inriktningen främst vara mot ekonomisk tillväxt, ökad trafiksäkerhet och bättre miljö samt regional balans. Inriktningen för järnvägsinvesteringarna bör i första hand vara mot ökad tillgänglighet och bättre miljö. Trafikutskottet bedömer mot denna bakgrund att regeringens förslag om särskilda underhållsåtgärder för länsvägar och länsjärnvägar är en lämpligt avvägd förstärkning. Genom den föreslagna medelsinriktningen möjliggörs en angelägen komplettering till den långsiktiga uppbyggnaden av det nationella transportnätet. Utskottet förutsätter att de av länsstyrelserna tidigare anmälda investeringsbehoven för länsjärnvägarna därmed kan tillgodoses i väsentliga delar.
Beträffande regeringens riktlinjer för medelsfördelningen mellan länen har utskottet inga erinringar. Med den arbetsfördelning som lagts fast bör det normalt inte ankomma på riksdagen att ta ställning till krav på underhållsåtgärder i skilda regionala delar av trafiksystemet. Riksdagens uppgift bör enligt utskottets mening främst vara att ange de övergripande ramarna och riktlinjerna samt svara för att det finns en effektiv organisation och uppföljning av de resurser som avsätts till trafikens infrastruktur. Detta betyder också att det i första hand bör ankomma på berörda länsstyrelser att bedöma förslag om att tillsätta utredningar för utbyggnader av länsjärnvägar. Härav följer att trafikutskottet för sin del anser att riksdagen bör avslå motionerna Fi98 (s) samt Fi119 (c). Trafikutskottet anser vidare att medelsramens storlek är lämpligt avvägd. Följaktligen bör riksdagen även avslå motion Fi108 (fp). Av det anförda följer att riksdagen i enlighet med regeringens förslag bör anvisa 1200 miljoner kronor under anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt.
Underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser
I motion Fi120 (s) föreslås att Vägverkets och Banverkets underhållsanslag förstärks. För att ta igen eftersatt vägunderhåll föreslås att Vägverkets anslag för drift och underhåll av statliga vägar höjs med 3,5 miljarder kronor till sammanlagt drygt 9,1 miljarder kronor (yrkande 10). Banverkets anslag för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar föreslås höjas med 1,1 miljard kronor till ett totalt anslag på drygt 4,9 miljarder kronor (yrkande 12). Vidare föreslås att Luftfartsverket ges möjlighet att tidigarelägga underhållsinvesteringar för 1 miljard kronor (yrkande 11). Luftfartsverket bör därvid stå för 30 % av kostnaden, vilket innebär att 700 miljoner kronor bör föras upp på statsbudgeten som ett nytt anslag.
Trafikutskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att underhållsinsatser kan tidigareläggas bl.a. mot bakgrund av nuvarande lågkonjunktur. Så har också skett. Underhållsverksamheten har ökat väsentligt. Mot bakgrund av det eftersatta underhållet på statliga vägar samt den rådande arbetslöshetssituationen har riksdagen i december 1991 (prop. 1991/92 bil. 5, bet. TU5, rskr. 88) och i juni 1992 (prop. 1991/92:150 bil. 2:3, bet. FiU30, rskr. 350) beslutat att anvisa totalt 3,7 miljarder kronor för främst underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt i vägar och järnvägar. Såväl Vägverket som Banverket har vidare getts möjlighet att överföra konstaterade besparingar från vissa investeringsprojekt till underhållsåtgärder. Banverket beräknar dessa besparingar till ca 200 miljoner kronor under år 1992 och 1993. Vägverket har för år 1992 beräknat besparingen till ca 400 miljoner kronor. I sammanhanget kan vidare nämnas att trafikutskottet avser att behandla underhållsanslagen till vägar och järnvägar för budgetåret 1993/94 senare i vår (bet. 1992/93:TU35). För underhållsinsatser i flygplatser vill trafikutskottet erinra om att Luftfartsverket har ansvar för att driva och förvalta statens flygplatser för civil luftfart. Som affärsverk bestämmer Luftfartsverket självständigt underhållsinsatsernas storlek och inriktning. Verksamheten finansieras genom trafikavgifter. Utskottet anser att detta är en riktig ordning och är inte beredd att införa underhållsanslag till Luftfartsverket. Med hänvisning till vad som nu har anförts anser trafikutskottet att några ytterligare åtgärder för närvarande inte är påkallade för att tidigarelägga underhållsinsatser i trafikens infrastruktur. Finansutskottet bör följaktligen avstyrka motion Fi120 (s) yrkandena 10--12.
Tidigareläggning av affärsverksinvesteringar
I motion Fi120 (s) yrkande 9 framhålls att det är angeläget att trafikverken får resurser nästa budgetår så att de kan genomföra viktiga investeringar och underhållsinsatser. Trafikverken föreslås därför ges möjlighet att tidigarelägga investeringar om sammanlagt 4 miljarder kronor. Den därmed uppkommande räntekostnaden på 275 miljoner kronor bör enligt motionen staten stå för. I motion Fi117 (v) föreslås att anslaget för tidigareläggning av affärsverksinvesteringar räknas upp till 1 miljard kronor. Medlen bedöms utgöra en effektiv stödform som gör att befintlig produktionskapacitet kan utnyttjas för redan planerade beställningar.
Trafikutskottet anser det viktigt att investeringar kan tidigareläggas bl.a. mot bakgrund av nuvarande arbetsmarknadssituation. Affärsverken har också numera möjlighet till detta. Enligt riksdagens beslut i december 1992 (prop. 1992/93:50, bet. FiU1, rskr. 134) disponerar AMS 1000 miljoner kronor för tidigareläggning av vissa sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken. Med hjälp av detta bidrag har inom kommunikationsområdet såväl SJ, Televerket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket som Postverket kunnat tidigarelägga ett antal angelägna investeringar som bidragit till att trygga och främja ökad sysselsättning. Genom ett utskottsinitiativ tidigare i vår har vidare denna möjlighet vidgats till att även innefatta investeringar inom Banverkets och Vägverkets verksamhetsområden (bet. AU15, rskr. 188). I sammanhanget kan även nämnas att i den nu föreliggande propositionen förordas att detta anslag höjs med 200 miljoner kronor. Med hänvisning till vad som nu har anförts anser trafikutskottet att några ytterligare åtgärder för närvarande inte är påkallade inom kommunikationsområdet för att tidigarelägga investeringar i trafikens infrastruktur. Trafikutskottet anser därför för sin del att riksdagen bör avslå motionerna Fi120 (s) yrkande 9 och Fi117 (v) yrkande 3.
Stockholm den 13 maj 1993
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf Clarkson (m), Håkan Strömberg (s), Sten-Ove Sundström (s), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Lars Biörck (m), Hugo Bergdahl (fp) och Rune Thorén (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser
(alla s) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet Underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser som börjar med "Trafikutskottet delar" och slutar med "yrkandena 10--12" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet anser att en rimlig balans måste uppnås mellan investeringar och underhållsinsatser så att en effektiv medelsanvändning främjas. Därmed kan gjorda investeringar utnyttjas fullt ut. Som framhålls i motion Fi120 (s) är det därför angeläget att underhållsinsatserna på trafikområdet förstärks väsentligt. Trafikutskottet anser därför att Vägverkets anslag för drift och underhåll av statliga vägar bör höjas med 3,5 miljarder kronor till sammanlagt 9133721000 kr. Banverkets anslag för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar bör vidare höjas med 1,1 miljard kronor till ett totalt anslag på 3925656000 kr. Vidare bör Luftfartsverket ges möjlighet att tidigarelägga underhållsinvesteringar för 1 miljard kronor. Luftfartsverket bör därvid stå för 30% av kostnaden. Detta innebär att ett nytt anslag bör föras upp på statsbudgeten till Luftfartsverket på 700000000 kr. Trafikutskottet anser därmed att riksdagen bör bifalla motion Fi120 (s) yrkandena 10--12.
2. Tidigareläggning av affärsverksinvesteringar
(alla s) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet Tidigareläggning av affärsverksinvesteringar som börjar med "Trafikutskottet anser" och slutar med "Fi117 (v) yrkande 3" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet anser att trafikverken bör ges möjligheter att genomföra viktiga investeringar och underhållsinsatser. Genom att investeringarna kan tidigareläggas kan de utföras till relativt sett lägre priser, samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten kan begränsas. Enligt trafikutskottets mening bör, som framhålls i motion Fi120 (s), trafikverken därför ges möjlighet att tidigarelägga investeringar om sammanlagt 4 miljarder kronor. Verken förutsätts kompenseras för räntan på upplånat kapital genom ett särskilt statligt räntebidrag på 275 miljoner kronor. Trafikutskottet anser därför för sin del att riksdagen bör bifalla motion Fi120 (s) yrkande 9. Trafikutskottets ställningstagande innebär vidare att syftet med motion Fi117 (v) yrkande 3 kan tillgodoses.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Tidigareläggning av affärsverksinvesteringar
Vänsterpartiet bedömer att ytterligare insatser bör göras utöver regeringens program för att bekämpa arbetslösheten. Jag anser därför att finansutskottet bör tillstyrka yrkande 3 i motion Fi117 (v) som avser ett ökat anslag med 800 miljoner kronor för tidigareläggningar av investeringar. Syftet med motion Fi120 (s) yrkande 9 kan därmed delvis tillgodoses.
Jordbruksutskottets yttrande
1992/93:JoU4y
Bilaga 12
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har i beslut den 29 april 1993 berett jordbruksutskottet m.fl. utskott tillfälle att avge yttranden över proposition 1992/93:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna berör resp. utskotts beredningsområde.
Jordbruksutskottet behandlar i sitt yttrande i huvudsak endast de förslag angående minskning av stödet till jordbruket och om miljöavgifter som framförs i motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s).
Propositionen
I proposition 1992/93:150 redovisas beräkningar av budgetutfallet och statens lånebehov för innevarande budgetår. Vidare redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. Regeringens besparingsprogram för åren 1994--1998 preciseras. Åtgärder om 80 miljarder kronor, huvudsakligen på utgiftssidan, aviseras. I den reviderade finansplanen (bil. 1 s. 5) anförs att den ekonomiska politiken skall präglas av hänsyn till miljön och naturresurserna. Balansen mellan ekonomi och ekologi måste säkras. Genom ekonomisk tillväxt ökar utrymmet för nödvändiga miljösatsningar. En offensiv miljöpolitik är i sin tur en förutsättning för att tillväxten skall bli uthållig. Utvecklingen av ekonomiska styrmedel är ett centralt inslag i en sådan politik. Enligt ett uttalande på s.30 i finansplanen räknar finansministern med att miljöskatter skall kunna bidra med ca 8 miljarder kronor i ökade inkomster.
Ett antal åtgärder för att främja sysselsättningen föreslås. I bilagorna 2--10 framläggs förslag som berör sammanlagt nio departements verksamhetsområden. Jordbruksdepartementet och Miljö- och naturresursdepartementet berörs ej direkt av dessa bilagor. Av propositionen framgår dock (bil. 8 s. 50) att det inom Miljö- och naturresursdepartementets område har redovisats en inventering av lämpliga beredskapsarbeten. Föredragande statsrådet förutsätter att Naturvårdsverket och Arbetsmarknadsverket överlägger om möjligheterna att utföra sådana arbeten. Under rubriken 2.16 Bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m. föreslås (s. 54 f.) att 90 miljoner kronor ställs till AMS förfogande för bidrag om högst 50 % till arbeten med skogsbilvägar som avslutas senast den 31 december 1994.
Motionen
I motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas
19. att riksdagen beslutar att jordbruksstödet för budgetåret 1993/94 skall minska med 1 miljard kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att bedöma hur miljöavgifter skall kunna användas för att förstärka statsfinanserna och förbättra miljön.
I motiveringen till yrkande 19 anförs att riksdag och regering under det senaste året återgått till en jordbrukspolitik med ökade inslag av reglering och av subvention av livsmedelsexporten. Denna politik innebär en belastning för samhällsekonomin och för de offentliga finanserna. Enligt motionen har Socialdemokraterna under vårriksdagen presenterat förslag som innebär en besparing på jordbrukets område med ca 1 miljard kronor jämfört med riksdagens majoritet. Detta uppnås, anför motionärerna, genom att bibehålla det inkomststöd som ingick i 1990 års livsmedelspolitiska beslut, stå fast vid ett inlösenpris på spannmål på 90 öre per kg, begränsa ökningen av exportstödet samt bibehålla prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel och omvandla avgifterna till en miljöavgift.
I anslutning till yrkande 20 anförs att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att pröva hur miljöavgifter skall kunna användas för att förbättra miljön och öka sysselsättningen. I detta sammanhang bör frågan om avfallsavgift för osorterat industriavfall prövas.
Utskottet
Det statliga stödet till jordbruket m.m.
Utskottet har för sin del ingen erinran mot vad som anförs i kompletteringspropositionen om hänsyn till miljön och naturresurserna i den ekonomiska politiken och om sysselsättningsskapande åtgärder.
När det gäller det statliga stödet till jordbruket får utskottet anföra följande. Enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut (1989/90:JoU25) skulle jordbruket under en övergångsperiod få del av några olika stödformer som i huvudsak syftade till att underlätta den eftersträvade omställningen av näringen. Utöver dessa stöd skulle jordbruket, i avvaktan på att GATT-förhandlingarna ledde till resultat, erhålla särskild kompensation för kostnadsökningar m.m. Till skillnad från vad som tidigare gällt skulle sådana kostnadsökningar nämligen inte längre få tas ut i form av prishöjningar. Denna kompensation har i princip utgått som s.k. direktbidrag till näringen i form av bidrag per djur (kobidrag m.m.) och arealbidrag till vegetabilieodlingen. Efter budgetåret 1990/91 har dock den del av direktbidragen som avser vegetabilieodlingen i huvudsak använts för andra ändamål inom jordbruksregleringen.
I samband med 1990 års livsmedelspolitiska reform beslutade riksdagen att vissa s.k. interna avgifter, däribland förmalningsavgifter och prisregleringsavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel, skulle få tas ut övergångsvis till den 30 juni 1995. Enligt beslutet skulle dessa avgiftsmedel räknas som jordbrukets medel och användas för ändamål inom jordbruksregleringen.
Efter 1990 års beslut har riksdagen i olika sammanhang konstaterat att Sveriges sedermera inlämnade ansökan om medlemskap i EG ställer nya krav på jordbrukspolitiken som inte ryms inom ramen för 1990 års beslut. För att förbereda en avstämning av omställningsbeslutet enligt 1990 års riksdagsbeslut har en särskild kommission, Omställningskommissionen, tillsatts. Kommissionens två första delbetänkanden har resulterat i propositioner och riksdagsbeslut om olika anpassningsåtgärder i jordbruket. De viktigaste åtgärderna framgår av utskottets betänkanden 1992/93:JoU13 och JoU20. Besluten innebär i korthet att Sverige vid tidpunkten för inträdet i EG skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och industri och att detta redan nu kräver en anpassning av de svenska pris-, stöd- och kostnadsnivåerna.
I anslutning till motionärernas synpunkter på jordbruksstödet och belastningen på de offentliga finanserna vill utskottet framhålla att statens kostnader för jordbruksstödet successivt sjunkit sedan 1990 års livsmedelspolitiska beslut. Delvis är detta en effekt av den utfasning av vissa stödformer som innefattades i beslutet. Delvis beror den minskade budgetbelastningen på att de ovannämnda direktbidragen, som ett led i det allmänna besparingsarbetet, successivt reducerats. De beslut som fattats av riksdagen under innevarande vårsession och som i vissa avseenden inneburit förbättringar för jordbruksnäringen jämfört med regeringens förslag har ej föranlett någon höjning av de i budgetpropositionen föreslagna anslagen. Detta sammanhänger bl.a. med att kostnaderna för de aktuella stödformerna till stor del finansieras med s.k. interna avgifter och ej med budgetmedel (se 1992/93:JoU13 och JoU20, rskr. 231 och 330). Utskottet återkommer till finansieringsfrågorna i det följande.
För budgetåret 1993/94 har riksdagen sålunda under nionde huvudtiteln bifallit regeringens förslag och anvisat ett förslagsanslag på 2212001000 kr till omställningsåtgärder i jordbruket m.m. (1992/93:JoU13, rskr. 231). Övriga stödformer finansieras över ett antal rubricerade anslag, varav det budgetmässigt största gäller stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige om 971 miljoner kronor (B 8). Under fjortonde huvudtiteln har vidare anslagits 250 miljoner kronor till landskapsvårdande åtgärder.
De förändringar av jordbruksstödet som beslutats av riksdagen under vårsessionen 1993 består i huvudsak av ett (enligt riksdagens beslut utvidgat) arealbidrag till växtodlingen, höjt inlösenpris för spannmål samt bidrag till export av förädlade livsmedel och ökade bidrag till köttexporten. Kostnaderna för arealbidrag och höjt inlösenpris finansieras inom ramen för anslaget till omställningsåtgärder i jordbruket m.m. I fråga om beslutet om höjt inlösenpris vill utskottet särskilt framhålla att ett inlösenpris på 1,05 kr per kg spannmål ligger klart under det interventionspris som för närvarande gäller inom EG. Enligt den beslutade CAP-reformen inom EG räknar man där med att först år 1995 komma ned till en lägre prisnivå, jämförbar med den svenska prisnivån. Det bör också understrykas att 1990 års beslut inte syftade till ett spannmålspris på 90 öre per kg. Däremot innebar beslutet att man genom en med statliga medel understödd produktionsomställning skulle uppnå en balans på marknaden som resulterade i ett jämviktspris på en högre nivå.
Besluten om exportstöd för förädlade livsmedel och kött finansieras genom att ett belopp om 150 miljoner kronor resp. 100 miljoner kronor förs från utjämningskassan inom det s.k. RÅK-systemet till statsbudgetens inkomstsida (se 1992/93:JoU20).
Prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel avskaffades med verkan fr.o.m. den 2 december 1992 (se 1992/93:JoU9). Huvudskälet till att avgifterna avskaffades var att de saknar direkt motsvarighet i EG och således innebär en högre kostnadsnivå för det svenska jordbruket jämfört med EG:s jordbruk. De inbringade omkring 400 miljoner kronor om året. Intäkterna har i enlighet med 1990 års beslut använts för att finansiera exporten av spannmålsöverskottet.
Enligt yrkande 19 i motion Fi92 bör riksdagen besluta att sänka jordbruksstödet för budgetåret 1993/94 med 1 miljard kronor. Av motionen framgår ej vilka anslag som avses. Av den tämligen kortfattade motiveringen drar utskottet den slutsatsen att motionärerna avser uppnå en neddragning av jordbruksstödet eller en budgetmässig spareffekt genom en kombination av minskade bidrag, återinförda prisregleringavgifter och möjligen också genom ändrad disposition av medel i jordbrukets regleringskassor.
Utskottet anser sig först böra redovisa några synpunkter av mer teknisk karaktär på besparingseffekterna av motionärernas förslag. När det gäller förslaget om inkomststöd konstaterar utskottet på grundval av en reservation (s) i betänkandet JoU13 att en besparingseffekt kan uppnås om 248 miljoner kronor (skillnaden mellan aktuella nivåer i arealbidrag/inkomststöd = 200 kr multiplicerat med bidragsberättigad areal om 1 240 000 ha). Detta förutsätter att riksdagen med ändring av tidigare beslut sänker arealbidraget/inkomststödet från 700 kr till 500 kr per ha och anvisar ett motsvarande lägre belopp under anslaget B10. Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.
Övriga förslag ger inga direkta besparingseffekter på budgetens utgiftssida för budgetåret 1993/94. I fråga om sänkt inlösenpris på spannmål bör framhållas att kostnaden slår igenom i budgeten endast om de ovannämnda avgiftsmedlen är otillräckliga. För budgetåret 1993/94 räknar man i regeringskansliet med att tidigare balanserade och inflytande avgiftsmedel är tillräckliga och dessutom ger ett betydande överskott som kan balanseras till budgetåret 1994/95. Överskottet av avgiftsmedel beror till stor del på att 1992 års skörd blev betydligt mindre än normalt och följaktligen även exportbehovet minskade. Beräkningarna av nästa skördeårs exportkostnader görs på grundval av vissa antaganden om överskottets storlek, världsmarknadsprisernas utveckling och, i detta fall, ett inlösenpris om 1,05 kr per kg enligt riksdagens beslut (JoU13). Med sänkt inlösenpris enligt motionens förslag blir givetvis belastningen på avgiftsmedlen ännu lägre.
I enlighet med utskottets betänkande JoU20 har riksdagen nyligen beslutat att bl.a. avsätta ytterligare 100 miljoner kronor till det temporära stödet för export av kött som innefattades i 1990 års beslut. Som framgår av nyssnämnda betänkande finansieras emellertid denna åtgärd med medel från den s.k. RÅK-kassan. Även om riksdagen upphäver sitt tidigare beslut om utvidgat exportstöd upppstår således ingen direkt besparing i statsbudgeten.
Att återinföra prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel som en miljöavgift kan ge ett tillskott till statskassan på ca 400 miljoner kronor. Det förutsätter att riksdagen frångår den tidigare fastlagda principen att internavgifterna skall användas inom jordbruksregleringen. Utskottet konstaterar också att motionärerna i sin motivering till yrkande 20 (se nedan) förordar det på vissa avgiftsområden tillämpade systemet med att återföra olika typer av miljöavgifter till den berörda näringsgrenen. Under förutsättning att den föreslagna miljöavgiften konstrueras som en skatt och tillförs statsbudgetens inkomstsida uppkommer dock här en besparingseffekt.
Det anförda innebär sammanfattningsvis att motionärernas förslag kan ge en direkt besparingseffekt på statsbudgetens utgiftssida på ca 248 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Det bör dock understrykas att ett sänkt arealbidrag och sänkt inlösenpris på spannmål kan utgöra ett incitament till att anmäla ytterligare stora arealer för omställning. Med ett genomsnittligt omställningsbidrag om 4000 kr per ha under budgetåret 1993/94 kan mycket väl den beräknade besparingseffekten gå om intet och t.o.m. leda till ökade utgifter för statskassan. Om t.ex. ytterligare 100 000 ha anmäls till omställning uppstår ökade kostnader med ca 400 miljoner kronor. I detta sammanhang bör nämnas att anmälningsfristen för att ansöka om omställningsstöd för budgetåret 1993/94 löpte ut den 1 april 1993 och att ca 15 000 ha, enligt uppgift från Jordbruksverket, anmälts för omställning. Det faktum att riksdagen så att säga med facit i hand kan konstatera den faktiska kostnaden för omställningsstödet innebär inte att riksdagen i efterhand behöver ändra redan anvisat anslag. Anslaget i fråga är ett förslagsanslag som i fråga om omställningsstödet anpassas uppåt eller nedåt efter den faktiska anslutningen till omställningsprogrammet. Den lösning som förordas i motionen innebär att riksdagen efter det att anmälningstiden för omställningsstöd löpt ut beslutar om en försämring av villkoren för den areal som inte anmälts till omställning. Ett sådant förfaringssätt från riksdagens sida anser utskottet vara uteslutet. Om riksdagen ändå skulle fatta ett sådant beslut som påtagligt ändrar förutsättningarna för icke omställd areal måste självfallet anmälningstiden för omställningsstöd förlängas.
När det gäller eventuella besparingseffekter på avgiftssidan krävs det att riksdagen frångår tidigare beslut om disposition och användning av internavgifterna. De aktuella avgifterna tas ut (resp. har tagits ut) med stöd av två lagar, dels lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m., dels lagen (1990:616) om införande av förstnämnda lag. Utskottet vill understryka att dessa pålagor i statsrättsligt hänseende betecknas som avgifter just av den anledningen att de återförs till näringen eller används i ett prisreglerings- eller kostnadsutjämningssystem. Om avgiftsmedel av detta slag skall dras in till statskassan utan den förutsatta motprestationen från statens sida torde det krävas att riksdagen genom en lagändring fattar ett nytt beslut om avgifternas rubricering och disposition.
Vad sedan gäller jordbruksnäringens ekonomiska situation och beredskap för ytterligare intäktsminskningar vill utskottet framhålla följande. Redan i samband med behandlingen av budgetpropositionen konstaterade utskottet att det från olika håll i landet kommit oroande uppgifter om allt svårare ekonomiska problem för jordbruksnäringen. I det sammanhanget hade Jordbruksdepartementet meddelat att man avsåg att göra en snabbutredning av jordbrukets ekonomiska situation. I ett pressmeddelande från departementet framhölls att förra sommarens torka och den negativa prisutvecklingen på fläsk- och nötkött har förvärrat situationen under senare tid. Till detta kommer den höga räntenivån och krisen i den finansiella sektorn som gjort att många jordbrukare fått problem med sina lån. Det framhölls att den senaste tidens rapporter om ett ökande antal konkurser var oroande. Enligt vad utskottet erfarit skulle utredningen få formen av en expertutredning med representanter för bl.a. departementet, Jordbruksverket, Statistiska centralbyrån och LRF (se JoU13 s. 25).
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det i rådande läge inte kan komma i fråga att försämra villkoren för jordbruksnäringen. Detta gäller i synnerhet som riksdagen redan fattat beslut om aktuella stöd- och kostnadsnivåer för budgetåret 1993/94, vilka beslut ligger till grund för jordbrukets av nödvändighet långsiktiga produktionsplanering. Som framgår av utskottets redovisning ovan leder motionärernas förslag inte heller till de avsedda besparingseffekterna.
Utskottet föreslår att finansutskottet avstyrker motion Fi92 yrkande 19 på de skäl som här redovisats.
Miljöavgifter m.m.
Från de synpunkter utskottet har att företräda finns ingen anledning att nu föreslå ytterligare utredningar angående miljöavgifter. En omfattande utredning angående sådana avgifter m.m. har gjorts av den år 1988 tillsatta kommittén om ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Frågan har behandlats i riksdagen i en mängd olika sammanhang, och flera av de miljöavgifter m.m. som föreslogs av utredningen har genomförts successivt. Utskottet vill för sin del framhålla att det torde föreligga betydande politisk enighet om att ekonomiska styrmedel är ett effektivt medel i miljöpolitiken. Miljöavgifterna befinner sig enligt utskottets mening för närvarande i en genomförandefas snarare än i en utredningsfas.
Stockholm den 13 maj 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Inga-Britt Johansson (s), Bengt Rosén (fp), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson (s), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Björn Ericson (s), Carl-Olov Persson (kds) och Christer Windén (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Björn Ericson (alla s) anser att utskottets yttrande under rubriken Utskottet bort ha följande lydelse:
Det statliga stödet till jordbruket m.m.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att riksdag och regering under det senaste året återgått till en jordbrukspolitik med ökade inslag av reglering och subventionering. Denna politik innebär en belastning för samhällsekonomin och för de offentliga finanserna. Även om en del av de aktuella stödformerna finansieras med avgiftsmedel innebär de en belastning för folkhushållet genom att priserna upprätthålls på en högre nivå och genom att näringen avskärmas från internationell konkurrens. Som exempel kan nämnas att riksdagens beslut om höjt inlösenpris på spannmål ger ökade kostnader för konsumenterna dels i form av högre brödpriser, dels genom att gränsskyddet för animalieproduktionen måste anpassas uppåt på grund av att den dyrare spannmålen ger högre foderkostnader. Den ökade subventioneringen innebär ett avsteg från 1990 års livsmedelspolitiska beslut, som syftade till en ökad marknadsanpassning och avreglering av näringen. Vad särskilt gäller avgiftsmedlen anser utskottet det felaktigt att använda dessa medel för att subventionera jordbruket och på så sätt stimulera till fortsatt överskottsproduktion. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ändrad disposition av internavgifterna i enlighet med det anförda.
Utskottet delar således motionärernas uppfattning att ett inkomststöd bör utgå enligt 1990 års beslut med 500 kr per ha och att inlösenpriset för spannmål bör bestämmas till 90 öre per kg. Riksdagens beslut att avsätta 100 miljoner kronor till exportstöd för kött bör upphävas.
År 1993 är sista året för jordbruket att söka omställningsstöd. Anmälningstiden har löpt ut den 1 april 1993. Enligt ett meddelande från Jordbruksverket den 3 maj 1993 har ansökningar om stöd inkommit för ca 15 000 ha för budgetåret 1993/94. I regeringens kostnadsberäkningar för omställningsstödet fanns enligt vad utskottet erfarit ett antagande om att 125 000 ha skulle anmälas till omställning, bl.a. på grundval av det i budgetpropositionen framlagda förslaget om omställning av 15 % av åkerarealen som villkor för arealbidrag. Detta innebär att kostnaderna för omställningsstödet under budgetåret 1993/94 minskar med ett belopp motsvarande stödet för ca 110 000 ha, eller 440 miljoner kronor. För denna areal tillkommer dock kostnaden för inkomststöd med 500 kr per ha enligt utskottets ställningstagande ovan, dvs. med 55 miljoner kronor. I enlighet med det anförda bör anslaget reduceras med (248 miljoner kronor plus 440 miljoner kronor minus 55 miljoner kronor) 633 miljoner kronor.
Utskottet delar även motionärernas uppfattning att prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel bör återinföras och konstrueras som en miljöskatt som tillförs statsbudgetens inkomstsida. Härigenom uppstår en ytterligare besparingseffekt om ca 400 miljoner kronor.
I enlighet med det anförda bör riksdagen med anledning av motion Fi92 yrkande 19 och med ändring av riksdagens beslut den 31 mars och den 6 maj 1993 (rskr. 231 och 330)
dels under anslaget B 10. Omställningsåtgärder i jordbruket för budgetåret 1993/94 anvisa ett belopp som understiger tidigare anvisat belopp med 633 miljoner kronor,
dels besluta att inga ytterligare medel skall avsättas för stöd till köttexporten,
dels som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om sänkt inlösenpris på spannmål, miljöskatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel och disposition av internavgifterna.
Miljöavgifter
Utskottet ansluter sig även till yrkande 20 i motion Fi92. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns ett behov av att fullfölja det tidigare inledda utredningsarbetet och utreda vilka ytterligare ekonomiska styrmedel som kan användas för att effektivisera miljöpolitiken. En parlamentarisk utredning bör tillsättas för att pröva hur miljöavgifter skall kunna användas för att förbättra miljön, förstärka statsfinanserna och öka sysselsättningen. I detta sammanhang bör frågan om en avfallsavgift för osorterat industriavfall övervägas. Riksdagen bör med anledning av motionen i denna del göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med det anförda.
Särskilt yttrande
Christer Windén (nyd) anför:
Jag instämmer i utskottets uppfattning att de beslutade subventionerna för jordbruket bör ligga fast med anledning av det rådande kostnadsläget och anpassningen till den gemensamma jordbrukspolitiken CAP.
Det är emellertid också nödvändigt att betrakta alla statens intäkter och utgifter i ett sammanhang. Eventuellt minskade anslag till jordbruket måste ses i ljuset av den rådande ekonomiska situationen för landet i sin helhet och minskas i den mån kostnadslättnader kan påvisas.
Det bör därför ankomma på finansutskottet att vid behandlingen av kompletteringspropositionen avväga vilka besparingar som är möjliga och motiverade och väga eventuella kostnadslättnader mot gällande subventioner för jordbruket.
Jag anser även att i den mån finansutskottet föreslår förändringar av fattade beslut jordbruksutskottet bör beredas tillfälle att göra nödvändiga omdispositioner av anslagen.
Näringsutskottets yttrande
1992/93:NU10y
Bilaga 13
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringsproposition) jämte motioner såvitt propositionen och motionerna rör näringsutskottets beredningsområde.
Näringsutskottet har utifrån sitt beredningsområde inte funnit anledning att kommentera något av de förslag som framläggs i propositionen. Av de motioner som har väckts med anledning av denna behandlar utskottet följande:
1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (9) att riksdagen beslutar ge AP-fonden en utökad ram på 10 miljarder kronor för aktieplaceringar i små och medelstora företag.
1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 42. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ändra både bolagsförhållanden och ägarförhållanden i riskkapitalbolagen och de s.k. portföljföretagen Atle och Bure i syfte att förhindra fortsatt missbruk, 46. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nivån för de exportgarantier som utfärdas av Exportkreditnämnden höjs från nuvarande maximala 70 miljarder kronor till 100 miljarder kronor, 48. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att såväl u-krediter som exportkreditgarantier i högre grad än tidigare kanaliseras till småföretagen, 49. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det snabbt måste skapas bättre förutsättningar för enskilda uppfinnare och små innovationsföretag.
1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskkapitalfonderna, 23. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna till handel med Asien och Östeuropa.
1992/93:Fi114 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens möjlighet att ta över fastigheter i samband med förhandlingarna med bankerna enligt vad i motionen anförts.
1992/93:Fi121 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med ett förslag till ett samlat näringspolitiskt program i ett Europaperspektiv för småföretag, 2. för detta ändamål för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 500 miljoner kronor.
Näringsutskottet
Näringspolitiska åtgärder
Näringspolitiskt program
Socialdemokraterna vill använda en aktiv näringspolitik för att åter få fart på hjulen i svenskt näringsliv, heter det inledningsvis i motion 1992/93:Fi121 (s). Ett genomgående tema i en sådan politik är att stärka småföretagen, anför motionärerna. De föreslår att ett samlat näringspolitiskt program med ett Europaperspektiv skall utarbetas inom en kostnadsram på 500 miljoner kronor.
En viktig utgångspunkt för programmet skulle vara att en samordning sker med EG:s näringspolitik. Det bör därför enligt motionärerna klargöras vilka områden som under 1990-talet kan komma att omfattas av EG:s olika branschprogram. Sveriges näringsstruktur kan dock kräva nationella program på särskilda områden, anförs det. I motionen sägs vidare att det är angeläget att den svenska gruvindustrin bevaras. Staten borde således ta ett stort ansvar för att baskarteringen och prospekteringen fortlever. Det näringspolitiska programmet skulle som en andra utgångspunkt innehålla stöd och stimulansåtgärder för att små och medelstora företag skall kunna komma ut på Europamarknaden.
Riksdagen har tidigare under våren 1993 på förslag av näringsutskottet avslagit motioner (s) med liknande krav. Utskottet (bet. 1992/93:NU25) anförde att näringspolitiken bör ges en generell prägel och att selektiva insatser bör undvikas. Motionerna följdes upp i en reservation (s).
I kompletteringspropositionen (s.41) sägs att en av grundstenarna i regeringens politik är ett livskraftigt små- och nyföretagande. Det är i dessa företag som de nya möjligheterna och de nya arbetstillfällena finns, anförs det.
Enligt näringsutskottets mening bör inte heller den nu aktuella motionen föranleda något initiativ från riksdagens sida. Den näringspolitik som förordas i motionen -- innebärande bl.a. förslag om selektiva insatser på olika områden -- är enligt utskottets uppfattning ingen framkomlig väg för att komma till rätta med Sveriges ekonomiska problem. Det visar erfarenheterna av Socialdemokraternas regeringspolitik under 1980-talet. Det viktiga är i stället att fullfölja den ekonomiska politik som regeringen har startat och som bl.a. innebär att det allmänna näringslivsklimatet skall förbättras genom generella åtgärder. Med det sagda avstyrker alltså näringsutskottet motion 1992/93:Fi121 (s).
Riskkapitalbolagen
Genom riksdagens beslut hösten 1992 (prop. 1992/93:41, bet. FiU3) kanaliseras 6500 miljoner kronor från löntagarfondsmedlen till två nyinrättade portföljförvaltningsbolag och sex direktinvesterande riskkapitalbolag. Den nya verksamheten skall vara inriktad mot att förse små och medelstora företag med olika former av riskkapital och skall drivas på affärsmässiga grunder.
Portföljförvaltningsbolagen -- Förvaltnings AB Atle och Förvaltnings AB Bure -- skall i första hand bidra till finansiering av riskkapitalbolag, såväl befintliga som nya. Vart och ett av portföljförvaltningsbolagen disponerar ett kapital på ca 2200 miljoner kronor. Bolagen har möjlighet att också lämna lånegarantier. Dessutom kan de gemensamt eller vart för sig bedriva verksamhet med s.k. mellankapital, dvs. utlåning utan säkerhet, som betraktas ligga mellan eget kapital och traditionellt lånekapital. Staten äger tills vidare 37% av aktierna i bolagen, medan resterande aktier har tilldelats de ca 150 företag som har betalat mest vinstdelningsskatt. För att möjliggöra en notering av aktierna i bolagen har regeringen bemyndigats av riksdagen att sälja en mindre andel av aktierna (prop. 1992/93:149, bet. FiU12).
Riskkapitalbolagen bygger vidare på de regionala riskkapitalbolag som riksdagen år 1990 fattade beslut om. Riskkapitalbolagen skall investera i små företag och genom aktivt ägarengagemang medverka till investeringsobjektens tillväxt. Bolagen skall även kunna göra indirekta placeringar via andra riskkapitalbolag. Vart och ett av de sex bolagen har ett eget kapital på ca 400 miljoner kronor. Investeringarna skall huvudsakligen göras via aktier eller aktierelaterade instrument, men möjlighet att indirekt arbeta med mellankapital finns också. De sex bolagen är AB Produra Venture Capital -- säte i Stockholm, Ven Cap AB -- säte i Uppsala (med kontor i Stockholm), Partinvest (Partnerinvesteringar i Göteborg) AB -- säte i Göteborg, Malmöhus Invest AB -- säte i Malmö, Hidef Kapital AB -- säte i Linköping, och KapN AB -- säte i Umeå (med kontor i Skellefteå). Portföljförvaltningsbolagen äger 11% av aktierna i riskkapitalbolagen. Övriga aktier ägs av de företag som har betalat vinstdelningsskatt och som inte har tilldelats aktier i portföljförvaltningsbolagen.
Frågor om riskkapitalbolagens verksamhet har tagits upp i tre motioner. I motion 1992/93:Fi92 (s) sägs att staten måste ta ett stort ansvar för att förse särskilt de små och medelstora företagen med riskvilligt kapital. Där anförs vidare -- dock utan yrkande i saken -- att verksamheten i riskkapitalbolagen bör omprövas så att de små och medelstora företagen verkligen får tillgång till det kapital som de behöver för att expandera.
Det riskkapitaltillskott som beslutades om i samband med avvecklingen av löntagarfondsmedlen ser ut att till största delen missbrukas för andra ändamål, hävdas det i motion 1992/93:Fi93 (nyd). Motionärerna föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen påtalar behovet av ändrade bolagsförhållanden och ägarförhållanden i både portföljförvaltningsbolagen och riskkapitalbolagen i syfte att ett "fortsatt missbruk" skall förhindras.
I motion 1992/93:Fi94 (v) erinras om att bl.a. Vänsterpartiet motsatte sig utskiftningen av löntagarfondsmedlen till riskkapitalbolagen. Motionärerna kritiserar de nya bolagens verksamhet och menar att dessa inte på något sätt uppfyllt de löften om riskkapitaltillskott som gavs i samband med beslutet om utskiftning. Tyvärr har våra värsta farhågor bekräftats, heter det i motionen.
Riskkapitalbolagen har, som tidigare redovisats, till uppgift att förse små och medelstora företag med riskkapital. Denna inriktning av verksamheten framgår såväl av bolagsordningar som av den proposition som låg till grund för beslutet om överföring av medel från löntagarfonderna till riskkapitalbolagen. I näringsutskottets yttrande (1992/93:NU3y) till finansutskottet över denna proposition framhölls vikten av att riskkapitalbolagen styr sin verksamhet just mot de små och medelstora företagen. Med hänvisning härtill har under våren 1993 näringsutskottet avstyrkt och riksdagen avslagit en motion (c) med krav på att riskkapitalbolagen skall prioritera de små företagen (bet. 1992/93:NU25).
I december 1992 beslutade riksdagen om en ombildning av den s.k. Industrifonden (prop. 1992/93:82, bet. NU19). Den nya fonden, Industri- och nyföretagarfonden, har två huvudinriktningar. Den ena är finansiering för att stödja utveckling av nya produkter och marknadssatsningar hos främst små och nya företag. Den andra inriktningen är en verksamhet med nyföretagarlån. Fonden kommer på sikt att förfoga över ett kapital på ca 2400 miljoner kronor.
Också de regionala utvecklingsfonderna är verksamma med finansiering av främst småföretagen. Fonderna kan lämna lån, garantier och s.k. utvecklingskapital. Fr.o.m. den 15 mars 1993 kan de också lämna nyföretagarlån på samma villkor som gäller för Industri- och nyföretagarfonden. För samtliga finansieringsformer gäller att risknivån skall vara så hög att banker och andra privata kreditinstitut inte är beredda att medverka i finansieringen. Fonderna skall i första hand finansiera företag som har högst 200 anställda. Efter beslut av regeringen i januari 1993 har en särskild utredare (N 1993:01), riksdagsledamoten Bengt Wittbom (m), tillkallats för att se över utvecklingsfondernas framtida ställning och roll som stödorgan för små och medelstora företag. Utredningsarbetet, som följs av en parlamentarisk referensgrupp, skall redovisas senast den 1 augusti 1993.
Med hänsyn till problemen för många små och medelstora företag att få sin riskkapitalförsörjning tillgodosedd har riksdagen nyligen, efter initiativ av näringsutskottet, beslutat att de utvecklingsfonder som har svårigheter med att kunna tillhandahålla medel till små och medelstora företag kan beviljas anstånd till december 1994 med de inbetalningar till staten som enligt tidigare beslut skulle ha gjorts under år 1993.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet -- och på basis av lämnade redovisningar från bolagen -- har de sex riskkapitalbolagen fram till i början av maj 1993 fattat beslut om totalt 44 investeringar till ett sammanlagt värde av ca 185 miljoner kronor. För närvarande är ett motsvarande antal ärenden under beredning. Huvuddelen av de förfrågningar med begäran om kapitaltillskott som bolagen fått har dock avböjts. Bolagen har för närvarande totalt 19 anställda men väntas inom tre månader öka antalet till ca 25.
Näringsutskottet vill inledningsvis framhålla att en viktig förutsättning för ett expansivt ny- och småföretagande är att det finns tillgång till riskkapital. Genom skattereformen och senare beslutade skatteförändringar har uppkomsten av sådant kapital underlättats.
Beslutet om överföring av löntagarfondsmedel till riskkapitalbolagen har, som tidigare nämnts, till syfte att främja de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning. De i det föregående nämnda besluten om ombildning av Industrifonden och om uppskov med utvecklingsfondernas inbetalningar av medel till staten har också förstärkt möjligheterna till finansiering av främst småföretagens verksamhet.
Portföljförvaltningsbolagen och riskkapitalbolagen har verkat endast under en kortare period. Enligt näringsutskottets uppfattning är det för tidigt att redan nu utvärdera deras verksamhet. Utskottet vill dock här -- liksom tidigare -- betona det angelägna i att riskkapitalbolagen, i enlighet med sina bolagsordningar, styr sin verksamhet mot de små och medelstora företagen.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet de nu berörda yrkandena i motionerna 1992/93:Fi93 (nyd) och 1992/93:Fi94 (v).
AP-fondens placeringsrätt
Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) bör ges rätt att placera ytterligare 10 miljarder kronor i aktier, anförs det i motion 1992/93:Fi92 (s). Därigenom skulle utbudet av riskkapital öka. Motionärerna säger sig vara beredda att överväga nya former för den utökade placeringsrätten i syfte att skapa en bred uppslutning kring verksamheten.
I enlighet med vad som stadgas i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden placerar fjärde och femte fondstyrelserna sina medel huvudsakligen på aktiemarknaden. Till vardera fonden får överföras högst 1% av det sammanlagda anskaffningsvärdet på de tillgångar som förvaltas av första--tredje fondstyrelserna. Sammantaget för de båda förstnämnda fondstyrelserna uppgick detta belopp vid utgången av år 1992 till 8,8 miljarder kronor. Härav hade 7,2 miljarder kronor utnyttjats. Fjärde och femte fondstyrelserna hade således vid årsskiftet 1992/93 rätt att rekvirera ytterligare 1,6 miljarder kronor. Marknadsvärdet på deras innehav av börsnoterade svenska aktier var vid samma tidpunkt 22,4 miljarder kronor, vilket motsvarade 4% av börsvärdet. Första--tredje fondstyrelserna skall placera sina medel i första hand på obligations- och penningmarknaden. Regeringen har i en proposition (prop. 1992/93:206) föreslagit att placeringsbestämmelserna för första--tredje fondstyrelserna skall förenklas inom ramen för nuvarande regler. Näringsutskottet (bet. 1992/93:NU31) har denna dag tillstyrkt regeringens förslag.
En motion (s) med samma yrkande som det nu aktuella väcktes under allmänna motionstiden. Utskottet (bet. 1992/93:NU25) intog en principiellt avvisande hållning till yrkandet och anförde att statens roll bör vara att främja det enskilda företagandet genom att skapa stabila spelregler. De bästa förutsättningarna för en väl fungerande ekonomi uppnås genom ett enskilt ägt och decentraliserat näringsliv, fortsatte utskottet. Motionen fick stöd i en reservation (s) och i en meningsyttring (v). Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag och avslog motionen. Näringsutskottet har tidigare denna dag, med liknande ställningstaganden från de olika partiföreträdarna i utskottet, avstyrkt en motion (s) av samma innebörd som den nu aktuella som har väckts med anledning av proposition 1992/93:206.
Näringsutskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker även det här berörda yrkandet i motion 1992/93:Fi92 (s).
Stöd till uppfinnare och innovatörer
I ett skede när det krävs åtgärder som kan främja den industriella tillväxten, sägs det i motion 1992/93:Fi93 (nyd), måste bättre förutsättningar skapas för uppfinnare och innovatörer. Motionärerna föreslår därför att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall påtala vikten av att sådana förbättringar snabbt kommer till stånd.
Näringsutskottet har tidigare under våren 1993 i ett betänkande om vissa näringspolitiska frågor (bet. 1992/93:NU25) behandlat ett stort antal motioner med krav på ökat stöd till uppfinnare och innovatörer. Härvid lämnades en redogörelse (s.20f.), till vilken nu hänvisas, över vilket finansiellt stöd som staten tillhandahåller till företag i olika utvecklingsskeden. Näringsutskottet instämde i kravet i flera av de aktuella motionerna på att regeringen på ett mer aktivt och direkt sätt bör pröva olika möjligheter att i ökad omfattning stödja uppfinnare och innovatörer. På förslag av utskottet beslutade riksdagen att hemställa att regeringen omgående utreder och lägger fram förslag till åtgärder med detta syfte. I en reservation (s) föreslogs att ytterligare medel skulle anslås till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) för samma ändamål. En liknande uppfattning fördes fram av Vänsterpartiets representant i utskottet.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet pågår nu arbete med att utforma direktiven till den av riksdagen begärda utredningen.
Med hänvisning till riksdagens nyligen gjorda uttalande i frågan om stödet till uppfinnare och innovatörer avstyrker näringsutskottet motion 1992/93:Fi93 (nyd) i nu aktuell del.
Bankstödet
I motion 1992/93:Fi114 (v) föreslås att staten skall överta en del av de fastigheter som bankerna i sin tur fått överta för att skydda sina fordringar. Staten skulle genom ett stort fastighetsinnehav kunna kontrollera marknaden och genom att vänta med försäljningen få prisfallet att stanna upp, anför motionärerna. På detta sätt skulle förlusterna för bankerna och staten minskas. Genom att överta fastigheterna kan staten vidare tillgodogöra sig en kommande värdestegring på dessa tillgångar, understryks det i motionen.
Bankers rätt att äga fastigheter är starkt begränsad. Enligt 2 kap. bankrörelselagen (1987:617) får en bank äga fastigheter för att bereda lokaler åt verksamheten och bostad åt någon anställd. Vidare får fastighet övertas för att skydda fordran. Sådan fastighet skall avyttras så snart som möjligt och senast när det kan ske utan förlust för banken. Har fastigheten inte avyttrats inom tre år krävs tillstånd av Finansinspektionen för fortsatt innehav. I proposition 1992/93:245 om lagreglering av det statliga stödet till banker och andra kreditinstitut, m.m. -- som nyligen avlämnats till riksdagen -- föreslås att kravet på banker att ha särskilt tillstånd för att inneha fastigheter längre tid än tre år skall avskaffas. Egendom som övertagits för att skydda fordran skall enligt förslaget i propositionen avyttras när det med hänsyn till marknadsförhållandena lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan förlust för banken. Vidare föreslås en skyldighet för bankerna att varje år avge en särskild redovisning till Finansinspektionen av sitt innehav av sådan egendom.
Genom beslut i december 1992 fastställde riksdagen riktlinjer för bankstödet (prop. 1992/93:135, bet. NU16). Det uttalades därvid att det svenska bank- och kreditväsendet bör vara privatägt och att staten inte skall eftersträva att äga sådana institut eller deras tillgångar. Av riktlinjerna framgår bl.a. att ett statligt övertagande av bankernas fastigheter skall kunna komma i fråga om en sådan lösning innebär fördelar framför andra stödåtgärder. Det påpekas att ett övertagande gör det möjligt för staten att återvinna sina kostnader vid en framtida försäljning. En strävan skall vara att en försäljning skall ske när det är affärsmässigt lämpligt.
Det kan här noteras att omstruktureringen av Nordbanken bl.a. inneburit att dess problemkrediter, varav en stor del är fastighetsrelaterade, har överförts till Securum AB. Detta bolag, som erhållit statliga kapitalinsatser och garantier på sammanlagt 34 miljarder kronor, har staten förvärvat från Nordbanken. Förvaltningen av Securum har överförts till Bankstödsnämnden.
Bankstödsnämnden utför för närvarande en noggrann genomgång av de övriga banker som har ansökt om statligt stöd. Förhandlingarna om hur ett eventuellt stöd skall utformas är inte avslutade.
Näringsutskottet vidhåller sin tidigare principiella uppfattning att bankerna, inkl. de tillgångar de övertar för att skydda fordringar, i första hand skall vara privatägda. Det bör därför inte vara en strävan från statens sida att överta ägandet av bankernas fastigheter. Däremot skall ett sådant alternativ kunna väljas om det anses vara lämpligt. Vid sådana överväganden skall, enligt utskottets mening, statens möjligheter att återvinna stödet tillmätas stor vikt. Det ankommer emellertid på regeringen och Bankstödsnämnden att, inom de av riksdagen fastställda riktlinjerna, i varje enskilt fall avgöra hur bankstödet bör vara utformat. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker näringsutskottet motion 1992/93:Fi114 (v).
Utrikeshandel
Exportkreditgarantier
Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av garantier främja svensk export. EKN:s garanti utgör en försäkring som skyddar företag mot förluster av vissa slag vid exportaffärer eller investeringar i utlandet. Garantigivningen sker inom två system, nämligen ett n-system (n står för normal) och ett LT-system (LT står för Long Term). Vid det senare systemet skall särskild vikt läggas vid om det svenska samhällsintresset främjas av garantigivningen.
På förslag av regeringen har riksdagen i april 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 4, bet. NU23) fastställt den totala ramen för exportkreditgarantier för nästa budgetår till 70 miljarder kronor. Härav har 25 miljarder kronor reserverats för n-garantier och 45 miljarder kronor för LT-garantier. Genom riksdagens beslut avslogs bl.a. en motion (nyd) med krav på att en total ram på 100 miljarder kronor skulle fastställas. Näringsutskottet konstaterade att deprecieringen av den svenska kronan kunde innebära behov av ökade garantiramar. Emellertid utgick utskottet från att regeringen i sådant fall skulle återkomma till riksdagen i frågan. Motionen följdes upp av Ny demokratis företrädare i utskottet.
I motion 1992/93:Fi93 (nyd) framställs åter krav på att garantiramen skall höjas till 100 miljarder kronor. Motionärerna anser att en sådan höjning är motiverad med hänsyn till den ökande exporten som en följd av beslutet att låta den svenska kronan flyta. I motionen begärs också att bl.a. exportkreditgarantierna i högre grad än tidigare skall kanaliseras till småföretagen.
Näringsutskottet hänvisar till riksdagens behandling av frågan om exportkreditgarantiramens storlek i april 1993 och avstyrker det nu berörda yrkandet i motion 1992/93:Fi93 (nyd). Även det andra aktuella kravet i denna motion om styrning av garantierna till småföretagen avstyrks. Enligt uppgift från Exportkreditnämnden finns det inga bestämmelser eller andra regler som begränsar lämnandet av exportkreditgarantier till små företag. Ansökningar från företag om exportkreditgarantier prövas oberoende av företagens storlek.
Handeln med Östeuropa och Asien
I motion 1992/93:Fi94 (v) framhålls möjligheterna till vidgad handel med Östeuropa och Asien. Motionärerna anser att den svenska utrikeshandeln är alltför koncentrerad till länderna inom EG. Förutsättningen för att Sverige skall kunna öka handeln med Östeuropa och Asien är dock att vi själva undanröjer våra handelshinder gentemot dessa länder, anförs det. Motionärerna värnar om att de frihandelsavtal som Sverige har slutit med de baltiska staterna skall behållas även vid ett medlemskap i EG. Inte heller borde Sverige vid ett EG-medlemskap återinföra importrestriktionerna på tekoområdet.
Våren 1992 slöt Sverige frihandelsavtal med resp. Lettland (prop. 1991/92:142, bet. UU20), Litauen (prop. 1991/92:144, bet. UU21) och Estland (prop. 1991/92:147, bet. UU28). Frihandelsavtalen syftar till ett avskaffande av alla tullar och kvantitativa restriktioner för industrivaror. I anslutning härtill slöt Sverige avtal med envar av de baltiska staterna om handeln med jordbruksvaror, varigenom vissa tullar och kvantitativa restriktioner skall avskaffas för jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter och fisk.
I sitt anförande vid inledningen av Sveriges förhandlingar om EG-medlemskap den 1 februari 1993 betonade statsrådet Ulf Dinkelspiel att vi är beredda att anpassa oss till de tullnivåer som gäller i EG:s tullunion och harmonisera vår handelspolitik med gemenskapens i syfte att fullt ut kunna delta i den inre marknaden fr.o.m. inträdet. Vi måste emellertid, fortsatte statsrådet, försöka överbrygga de handelspolitiska skillnader som finns. Statsrådet anförde att han först och främst tänker på Sveriges frihandel med de baltiska staterna, vilken Sverige önskar bevara i syfte att understödja deras reformsträvanden. Det borde vara möjligt att finna pragmatiska lösningar i avvaktan på att gemenskapen ingår liknande samarbetsavtal med de baltiska staterna, framhöll han. Beträffande restriktionerna för handeln med tekovaror erinrade statsrådet om att gemenskapen siktar mot en gradvis liberalisering och att det därför borde vara möjligt att finna lämpliga övergångsarrangemang på detta område.
Näringsutskottet instämmer i motionärernas uppfattning om vikten av en fri handel. En väl fungerande utrikeshandel är också av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi och utveckling. Med hänvisning till det sagda och till vad som har anförts från svensk sida i nu aktuella frågor vid inledningen av förhandlingarna om EG-medlemskap avstyrker utskottet motion 1992/93:Fi94 (v) i här berörd del.
Stockholm den 13 maj 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Göran Persson (s), Jan Backman (m), Sylvia Lindgren (s) och Roland Lében (kds).
Birgitta Johansson (s) har inte närvarit vid besluten under avsnitten om näringspolitiskt program och om riskkapitalbolagen.
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Näringspolitiskt program
Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Näringspolitiskt program -- som börjar med "Enligt näringsutskottets" och slutar med "motion 1992/93:Fi121 (s)" bort ha följande lydelse:
För att komma till rätta med problemen inom svenskt näringsliv krävs, enligt näringsutskottets mening, näringspolitiska insatser på bred front och med olika tidsperspektiv. Näringspolitiken måste underlätta strukturomvandling och ge stöd till förbättrad konkurrensförmåga genom insatser som lyfter utbildningsnivån inom industrin, höjer nivån på forskning och utveckling, förbättrar kommunikationer m.m.
Till skillnad från regeringen anser näringsutskottet att selektiva insatser inom näringspolitiken är nödvändiga. Sådana insatser kan behöva riktas till småföretagen eller till företag i vissa branscher. Det mest effektiva sättet att främja småföretagens utveckling är att undanröja olika typer av utvecklingshinder, varav bristen på kapital är ett av de största hindren.
Utskottet tillstyrker därför kravet i motion 1992/93:Fi121 (s) på att ett förslag till ett samlat näringspolitiskt program för små och medelstora företag -- inom en kostnadsram på 500 miljoner kronor -- skall utarbetas. Programmet bör ha ett Europaperspektiv i två avseenden -- dels bör en samordning ske med EG:s näringspolitik, dels bör programmet innehålla förslag om stöd och stimulans till små och medelstora företag att komma ut på Europamarknaden i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.
2. Näringspolitiskt program
Bengt Dalström (nyd) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Näringspolitiskt program -- som börjar med "Enligt näringsutskottets" och slutar med "motion 1992/93:Fi121 (s)" bort ha följande lydelse:
Enligt näringsutskottets mening måste åtgärder vidtas för att småföretagarklimatet skall förbättras. Det är småföretagen som kan förväntas svara för tillskapandet av nya arbetstillfällen. För att åstadkomma en ökad sysselsättning hos de små och medelstora företagen krävs det bl.a. ändrade arbetsrättsregler. Vidare erfordras åtgärder för att stimulera utländska företag att öka sina investeringar i Sverige och åtgärder för att främja en ökning av investeringarna i tillverkningsindustrin.
Det förslag till näringspolitiskt program -- med olika selektiva branschinsatser -- som läggs fram i motion 1992/93:Fi121 (s) är dock, enligt utskottets mening, ingen framkomlig väg för att bryta den pågående avindustrialiseringen i Sverige. Denna motion avstyrks därför av näringsutskottet.
3. Riskkapitalbolagen
Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Riskkapitalbolagen -- som börjar med "Näringsutskottet vill" och slutar med "och 1992/93:Fi94 (v)" bort ha följande lydelse:
Det råder nu en stor brist på riskkapital. Överföringen av medel från löntagarfonderna till riskkapitalbolagen har inte inneburit någon avgörande förbättring för de små och medelstora företagens möjligheter att få sin riskkapitalförsörjning tillgodosedd. Med hänsyn till att riskkapitalbolagen huvudsakligen är privatägda och att de enligt riktlinjerna skall drivas på strikt affärsmässiga grunder och då det finns andra relativt riskfria placeringsmöjligheter är det uppenbart, anser näringsutskottet, att bolagen inte kommer att kunna fylla den funktion för de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning som ställdes i utsikt vid beslutet.
Enligt näringsutskottets mening måste nu staten ta ansvar för att företagen kan förses med riskvilligt kapital. Riksdagen bör därför hemställa att regeringen utarbetar förslag till åtgärder som erfordras för att tillgången på riskkapital skall förbättras. Ett sådant uttalande av riksdagen ligger i linje med vad som anförs i motionerna 1992/93:Fi92 (s) och 1992/93:Fi94 (v).
4. Riskkapitalbolagen
Bengt Dalström (nyd) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Riskkapitalbolagen -- som börjar med "Näringsutskottet vill" och slutar med "och 1992/93:Fi94 (v)" bort ha följande lydelse:
Det finns många indikationer på att företagen har problem med att få sin riskkapitalförsörjning tillgodosedd. Enligt näringsutskottets uppfattning är det av avgörande vikt att dessa problem snart får sin lösning. I annat fall -- och det finns det redan exempel på -- uppstår risk för att företagen söker sig utomlands för att finna riskvilligt kapital. Detta kan i sin tur leda till att hela eller delar av företagens verksamhet överförs till utlandet.
Riksdagens beslut om överföring av 6500 miljoner kronor från löntagarfondsmedlen till riskkapitalbolagen har till syfte att underlätta småföretagens kapitalsituation. I linje med vad som sägs i motion 1992/93:Fi93 (nyd) anser näringsutskottet att riskkapitalbolagens verksamhet hittills inte inneburit någon betydande förbättring av de små och medelstora företagens möjligheter att få sin riskkapitalförsörjning tillgodosedd. Enligt utskottets mening finns det därför skäl att redan nu se över om det erfordras några förändringar i verksamhetens inriktning och om staten -- i så fall -- kan ta initiativ till dessa. Det sagda innebär att näringsutskottet tillstyrker det berörda yrkandet i motion 1992/93:Fi93 (nyd).
5. AP-fondens placeringsrätt
Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken AP-fondens placeringsrätt -- som börjar med "Näringsutskottet vidhåller" och slutar med "motion 1992/93:Fi92 (s)" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet instämmer i vad som sägs i motion 1992/93:Fi92 (s) om att det är angeläget att åtgärder vidtas för att öka utbudet av riskkapital till de små och medelstora företagen. En lämplig insats härvidlag är att utvidga AP-fondens rätt att placera medel på aktiemarknaden. Enligt utskottets mening bör regeringen lägga fram förslag med denna inriktning. Av det sagda framgår att näringsutskottet tillstyrker motion 1992/93:Fi92 (s) såvitt nu är i fråga.
6. Exportkreditgarantier
Bengt Dalström (nyd) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Exportkreditgarantier -- som börjar med "Näringsutskottet hänvisar" och slutar med "företagens storlek" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till deprecieringen av den svenska kronan anser näringsutskottet att en höjning av ramen för exportkreditgarantierna till 100 miljarder kronor är motiverad. Enligt utskottets mening är det rimligt att ramarna för de båda systemen höjs med 15 miljarder kronor vardera. Finansutskottet bör lägga fram förslag härom. Det sagda innebär alltså att näringsutskottet tillstyrker motion 1992/93:Fi93 (nyd) i denna del. Utskottet tillstyrker även det andra här aktuella yrkandet i denna motion av innebörd att exportkreditgarantierna i högre grad än för närvarande bör lämnas till småföretagen. Regeringen bör dra försorg härom.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Beträffande frågorna om näringspolitiskt program, riskkapitalbolagen och AP-fondens placeringsrätt instämmer jag i allt väsentligt i de synpunkter som framförs i de avvikande meningarna 1, 3 och 5 av företrädarna för Socialdemokraterna. Härutöver vill jag anföra följande.
Det är rimligt att anta att fastighetsmarknaden efter de senaste årens kraftiga fall återhämtar sig under de kommande åren. Staten, som genom bankstödet ställt upp med åtskilliga miljarder kronor för att rädda bankerna, måste nu agera så att den kan tillgodogöra sig en framtida värdestegring och därmed återvinna så mycket som möjligt av satsade medel. För att uppnå detta krävs en målmedveten strategi. Denna bör, på sätt som föreslås i motion 1992/93:Fi114 (v), bl.a. innefatta att staten tar över de fastigheter som bankerna tvingats överta från sina låntagare. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag tillstyrker sålunda denna motion.
Jag ansluter mig vidare till vad som anförs i motion 1992/93:Fi94 (v) om handeln med Östeuropa och Asien. Enligt min mening är det väsentligt med en differentierad utrikeshandel. Som sägs i motionen finns det stora möjligheter för svensk exportindustri att göra sig gällande i Östeuropa och i Asien. En förutsättning härför är att vi bevarar frihandelsavtalen med de baltiska staterna och inte inför nya restriktioner för handeln från Ostasien. Även från svensk utgångspunkt är det av vikt att Sverige deltar aktivt i arbetet på att vidmakthålla och stärka frihandelssystemet.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1992/93:AU8y
Bilaga 14 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:150 (kompletteringspropositionen) och med anledning av den avgivna motioner såvitt avser bilaga 8 med undantag av avsnittet om Arbetslöshetsersättningar (s. 55--66). Detta avsnitt i propositionen jämte därtill hörande motioner behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande 1992/93:AU20.
Utskottet yttrar sig i det följande över
dels propositionens bilaga 8 (Arbetsmarknadsdepartementet), med ovan angivet undantag,
dels följande med anledning av propositionen väckta motioner
1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 12, 15, 26 och 27, 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkandena 5, 37 och 54--63, 1992/93:Fi103 av Roland Lében (kds), 1992/93:Fi111 av Jan Andersson (s), 1992/93:Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v) yrkande 1, 1992/93:Fi117 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 1--8 och 10--29, 1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 1--9 och 19--24
Med detta yttrande överlämnas -- under förutsättning av finansutskottets medgivande -- motion 1992/93:A478 av Karin Starrin (c) i vad avser yrkande 1 om införande av ett anställningsstöd.
Inledning
Arbetsmarknadsutskottet redovisade sin syn på arbetsmarknadspolitikens inriktning, åtgärder och resurstilldelning under nästa budgetår i sina betänkanden 1992/93:AU11 och AU19, vilka behandlades av riksdagen den 2 april 1993. Betänkandet 1992/93:AU12 om arbetslivspolitiken hade förelagts riksdagen för beslut den 24 mars 1993. Stora delar av arbetsmarknadsutskottets betänkande 1992/93:AU13 om regionalpolitiken handlar om situationen på arbetsmarknaden i olika delar av landet. Detta betänkande har behandlats av riksdagen den 5 maj 1993. Utskottets förslag i dessa betänkanden har bifallits av riksdagen.
Mot bakgrund av det försämrade arbetsmarknadsläget sedan budgetpropositionen förelades riksdagen i januari i år anser arbetsmarknadsministern att viss justering i inriktningen av arbetsmarknadspolitiken budgetåret 1993/94 bör ske. Dessutom innebär de nu framlagda regeringsförslagen bl.a. förändringar i användningen av åtgärdsarsenalen och ändrade regler för vissa stödformer.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Propositionen
I propositionen framhålls att den rådande situationen på arbetsmarknaden är den största prövning som den svenska samhällsekonomin stått inför under decennier. Trots att betydande insatser i form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har satts in under de senaste åren för att bemästra den stigande arbetslösheten har den öppna arbetslösheten nått nivåer som är väsentligt över dem som uppmätts under efterkrigstiden.
Prognoserna visar enligt propositionen att påfrestningarna sannolikt kommer att kulminera under nästa budgetår, även om det efter hand kommer till stånd en vändning i den ekonomiska utvecklingen till följd av industrins ökade konkurrensförmåga. Arbetsmarknadspolitiken måste därför koncentreras på att så långt som möjligt hejda ytterligare skärpning av läget. Arbetslinjen ligger fast.
För att inte ställa Arbetsmarknadsverket (AMV) inför helt omöjliga uppgifter vid hanteringen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste fokuseringen på utbildning och nya administrativt enkla åtgärder bestå, framhåller föredraganden. För att ge så många som möjligt tillfälle till utbildning måste kostnadsutvecklingen brytas. Den dyrare upphandlade arbetsmarknadsutbildningen föreslås därför få en minskad volym till förmån för utbildningar inom det reguljära utbildningsväsendet. Ungdomspraktik och arbetslivsutveckling är exempel på åtgärder som genom sin administrativa enkelhet öppnar möjligheter för en större omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Mot bakgrund av det försämrade läget på arbetsmarknaden anser föredraganden att inriktningen av arbetsmarknadspolitiken bör ha som utgångspunkt att de arbetsmarknadspolitiska resurserna i första hand skall användas för dem som riskerar permanent utslagning. Resurserna skall användas så effektivt som möjligt.
De värst drabbade grupperna under denna lågkonjunktur är ungdomar, flyktingar och invandrare samt arbetshandikappade. Dessa grupper måste prioriteras och få en betydligt större andel av resurserna än deras andel av arbetslösheten.
Slutligen understryks i propositionen att arbetsmarknadspolitiken inte ensam kan klara krisen på arbetsmarknaden. Regeringen har därför vidtagit åtgärder på en rad politikområden i syfte att minska trycket på arbetsmarknadspolitiken. Här pekas bl.a. på satsningarna på infrastrukturprojekt samt åtgärder inom utbildningsområdet. Även riksdagens beslut om ett program för att stimulera s.k. ROT-insatser framhålls i detta sammanhang.
Motionerna
Socialdemokraterna konstaterar i sin partimotion Fi120 att Sverige befinner sig i en ekonomisk depression med sjunkande produktion och sysselsättning samt stigande arbetslöshet. Den onda cirkel som landet har hamnat i med ökande arbetslöshet som i sin tur leder till allt sämre offentliga finanser måste brytas. Det kan ske genom en omläggning av den ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitiken är en del av den ekonomiska politiken, men arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam klara målet att pressa ned arbetslösheten. Kraftfulla åtgärder behövs därför på en rad politikområden för att få i gång produktion, investeringar och sysselsättning.
Socialdemokraterna framför i sin motion att regeringen i praktiken övergett arbetslinjen.
För att understödja en utveckling mot tillväxt måste de arbetsmarknadspolitiska insatserna öka i ett första skede av omläggningen av den ekonomiska politiken. Målet är att inom några år halvera arbetslösheten och redan för nästa budgetår pressa ned arbetslösheten till 5 %.
Satsningar bör därför ske för att stödja näringslivets utveckling. Nya arbetstillfällen där måste skapas genom en rad insatser. Exempel härpå är insatser genom ROT-program, resurser till trafikverken, tidigareläggning av infrastruktursatsningar, möjligheter att tidigarelägga nyanställningar inom företagen.
Kommunerna bör ges förutsättningar att tills vidare behålla övertalig personal.
Mer resurser krävs till utbildningsområdet. Ytterligare 15 000 personer bör ges möjlighet att genomgå arbetsmarknadsutbildning. Ytterligare platser behövs bl.a. till högskolan.
Kamp mot långtidsarbetslöshet betyder ytterligare insatser. Det kan göras i form av rekryteringsstöd och beredskapsarbeten.
Det är, framhålls det i motionen, oacceptabelt att mer och mer av de arbetsmarknadspolitiska resurserna flyttas över från åtgärder med hög kvalitet till åtgärder med låg kvalitet, såsom ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. I stället för ökat antal ungdomspraktikplatser behövs riktiga jobb till ungdomarna. De kan skapas genom rekryteringsstöd.
Även Vänsterpartiet framför i sin partimotion Fi117 synpunkter på sysselsättningssituationen i Sverige och konstaterar att arbetslösheten ligger på en dramatiskt hög nivå. Bekämpandet av arbetslösheten måste vara det övergripande målet för den ekonomiska politiken.
Vänsterpartiet pekar på de förslag som partiet har lagt fram i olika sammanhang inom andra politikområden och som kraftfullt skulle förbättra läget på den ordinarie arbetsmarknaden om de genomfördes. Som ett sista steg har förstärkningar av arbetsmarknadspolitiken krävts. Dessa insatser skall vara inriktade på åtgärder i så nära anknytning som möjligt till den ordinarie arbetsmarknaden. Den aktiva arbetslinjen skall hävdas och premieras.
Vänsterpartiet förordar satsningar på infrastruktur och ROT-program, tidigareläggning av statliga industribeställningar, satsningar inom energi- och miljöteknik som ger nya order samt insatser inom landskaps- och kulturminnesvård som ger snabb sysselsättning. Näringspolitiska initiativ för underleverantörer skapar bas för industriell expansion, och exportstödjande initiativ för mindre och medelstora företag ger impulser till nya satsningar, framhåller motionärerna. Satsning på utbildningsväsendet över hela linjen är av stor betydelse.
Nedskärningar inom statlig och kommunal sektor bör inte ske i detta allvarliga sysselsättningsläge och inte heller avreglering och bolagisering av statlig verksamhet (yrkandena 8 och 9). En försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag inom t.ex. vården bör inledas (yrkande 10).
Den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som regeringen valt innebär att de åtgärder som infördes som sistahandsåtgärder nu har förvandlats till ordinarie volymåtgärder. På sikt är det både billigare och ger väsentligt större sysselsättningseffekter att satsa på traditionella arbetsmarknadspolitiska insatser, såsom arbetsmarknadsutbildning, rekryteringsstöd och beredskapsarbete.
Utskottets överväganden
Påfrestningarna på arbetsmarknaden är mycket stora och kommer enligt prognoserna sannolikt att öka under nästa budgetår. Arbetsmarknadspolitiken måste därför koncentreras på att så långt som möjligt hejda en ytterligare skärpning av läget.
Arbetslösheten uppgick i april i år till ca 329 000 personer eller 7,7% av arbetskraften, en ökning om 3,1 procentenheter i förhållande till motsvarande tid förra året.
Förutom den öppna arbetslösheten fanns omkring 210 000 personer eller 4,9 % i olika konjunkturberoende åtgärder. Av dessa var knappt 100 000 ungdomar i åldern 18--24 år, varav ca 70 000 hade en ungdomspraktikplats.
Arbetslöshetssiffrorna har legat omkring dessa tal under de fyra första månaderna 1993.
Som anförs i den socialdemokratiska motionen Fi120 gäller det att bryta den onda cirkel med ökande arbetslöshet som i sin tur leder till allt sämre offentliga finanser. Den ekonomiska politiken måste därför läggas om. Kraftfulla åtgärder behövs inom flera politikområden för att få i gång produktion, investeringar och sysselsättning.
För att understödja en utveckling mot tillväxt, måste de arbetsmarknadspolitiska insatserna öka och i stor utsträckning inriktas mot näringslivet. Arbetslösheten måste bekämpas och pressas ned. För nästa år måste den ned till ca 5%. Det gäller att gå från bidrag till aktiva åtgärder, från mindre bra åtgärder till bättre och från åtgärd till arbete.
Regeringen hävdar att man håller fast vid arbetslinjen. I praktiken har man lämnat den. AMS tillförs mindre resurser under nästa budgetår trots att arbetslösheten stiger. Det innebär att kontantersättningen nästa år kommer att dominera arbetsmarknadspolitiken. Staten får med andra ord låna åtskilliga miljarder för att kunna betala ut kontantstöd. Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Fi120 att det är bättre att låna till investeringar och aktiva åtgärder än att låna till kontantstöd.
I likhet med motion Fi120 understryker utskottet behovet av att satsa på näringslivets utveckling och skapa nya arbetstillfällen genom satsningar på beredskapsarbeten, ROT-åtgärder, underhåll och investeringar, tidigareläggning av infrastrukturinvesteringar och erbjudande till näringslivet att anställa arbetskraft med rekryteringsstöd.
Det satsas emellertid inte bara för lite resurser på den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Lika allvarligt är det att den aktiva arbetsmarknadspolitiken urholkas och kvaliteten försämras. Kärnan i den aktiva arbetsmarknadspolitiken är att stärka den enskilde genom att erbjuda arbetsmarknadsutbildning eller att få vederbörande i arbete genom rekryteringsstöd eller beredskapsarbete. Utbildning lönar sig i längden. Men genom att sänka nivån på utbildningsbidragen försvårar regeringen möjligheterna för många ungdomar att höja sin utbildningsnivå.
I stället för ytterligare satsningar på åtgärder med bra kvalitet föredrar regeringen åtgärder som ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. I likhet med motionärerna i motion Fi120 finner utskottet detta oacceptabelt. Utskottet avvisar en utökning av antalet ungdomspraktikplatser. I stället bör ungdomar anställas med rekryteringsstöd, vilket leder till att de får riktiga jobb. Även ungdomar som genomgått ungdomspraktik bör kunna anställas med rekryteringsstöd.
Vad arbetsmarknadsutskottet med tillstyrkan av motion Fi120 (yrkande 3) anfört bör ges regeringen till känna.
Motion Fi117 (v) (yrkandena 1, 2, 8 och 10) får med det anförda anses i huvudsak tillgodosedd.
A 1. Arbetsmarknadsdepartementet m.m.
Arbetsmarknadutskottet tillstyrker att riksdagen under ramanslaget Arbetsmarknadsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar 820 000 kr utöver vad riksdagen anvisat (bet. 1992/93:AU8, rskr. 204).
A 2. Utredningar m.m.
Utskottet tillstyrker förslaget att minska det av riksdagen beslutade (1992/93:AU8, rskr. 204) reservationsanslaget Utredningar m.m. med 5 miljoner kronor.
B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Arbetsmarknadsverket
I årets budgetproposition (1992/93:100 bil. 11) aviserades att eventuella justeringar under anslaget skulle tas upp mer i detalj i kompletteringspropositionen. Så sker nu.
Utskottet behandlar först förslaget att använda 350 miljoner kronor av anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingens personal.
Socialdemokraterna anser i motion Fi120 (yrkandena 1 och 20) att AMV visserligen behöver ytterligare resurser för förvaltningskostnader men avvisar förslaget att medlen skall tas från anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I stället föreslås att ytterligare 300 miljoner kronor tillförs anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.
I detta sammanhang tar utskottet upp förslaget i Ny demokratis motion Fi93 (yrkande 37) att avveckla AMS, LAN och AMI. Åtgärden skulle innebära en besparing på cirka en halv miljard kronor enligt motionärerna.
Utskottet noterar att arbetsmarknadsministern i propositionen anmäler att han senare kommer att föreslå regeringen att ett uppdrag att granska AMV:s effektivitet lägg ut.
Utskottets överväganden
Eftersom åtgärden föreslås vara tillfällig godtar utskottet att AMV får använda 350 miljoner kronor på sätt som föreslagits. Därmed avstyrker utskottet motion Fi120 (yrkandena 1 och 20).
Förslaget i motion Fi93 (yrkande 37) att avveckla AMS, LAN och AMI avstyrktes på anförda skäl av utskottet så sent som den 1 april i år (AU19). Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 1992/93:258). Utskottet har inte ändrat uppfattning utan avstyrker även nu detta förslag.
Utskottet övergår nu till att behandla övriga förslag om arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsutbildning
I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens och motionernas förslag beträffande arbetsmarknadsutbildningen under nästa budgetår och utbildningsbidragens konstruktion och nivå.
Arbetsmarknadsutbildning ges antingen som en av arbetsmarknadsmyndigheterna upphandlad utbildning -- även benämnd särskilt anordnad utbildning -- eller genom att arbetsmarknadsmyndigheterna utnyttjar platser inom det reguljära utbildningsväsendet.
Vid arbetsmarknadsutbildning får deltagarna ett utbildningsbidrag som består av dels en dagpenning som lämnas för fem dagar i veckan med belopp som redovisas i det följande, dels ett särskilt bidrag.
Förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning ger bestämmelser om denna utbildning och om utbildningsbidragen.
Vidare kan arbetsmarknadsmyndigheterna ge bidrag till företag för utbildning av anställda. Detta regleras genom en särskild förordning i ämnet, 1984:518.
Utbildningsbidragens storlek
Inledning
Riksdagen har tidigare under våren godkänt de förslag till riktlinjer regeringen lagt fram i årets budgetproposition i fråga om bl.a. ersättningarna inom arbetslöshetsförsäkringen och utbildningsbidragen. Enligt dessa riktlinjer skall kompensationsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen sänkas från 90 till 80 % av tidigare inkomst och utbildningsbidragen för kassamedlemmar sänkas i motsvarande omfattning.
Riktlinjerna innebär härutöver att nuvarande beräkningsgrund för att fastställa ersättningsbeloppen för högsta dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen, för det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) och för utbildningsbidragen frångås. Vidare skall högsta dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen sänkas från 598 till 564 kr från den 1 juli 1993 och beloppet för KAS från 210 till 198 kr per dag. Även utbildningsbidragen till kursdeltagare som har rätt till kassaersättning skall sänkas så att de motsvarar den nya nivån i arbetslöshetsförsäkringen.
Propositionen
Med hänvisning till det tidigare riksdagsbeslutet uttalas i propositionen (s. 60--61) om de nya utbildningsbidragsnivåerna att högsta dagpenning för en kursdeltagare som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa sänks från 598 till 564 kr. Dagpenningen till dem som inte är berättigade till kassaersättning sänks från 358 till 338 resp. från 253 till 239 kr. De nya dagpenningbeloppen skall gälla fr.o.m. den 5 juli 1993. Krontalsbeloppet för det bidrag som utgår till vissa handikappade i ungdomspraktik bör fr.o.m. samma tidpunkt sänkas från 504 till 475 kr.
Motionerna
Socialdemokraterna (motion Fi120 yrkande 8) och Vänsterpartiet (motion Fi117 yrkande 15) motsätter sig de sänkningar av nivåerna för utbildningsbidragen som anges i propositionen.
Utskottets överväganden
Med hänvisning till de riktlinjer i fråga om bl.a. utbildningsbidragen som riksdagen har godkänt tidigare under riksmötet (bet. 1992/93:AU19 res. 9 under mom. 20, rskr. 258) godtar utskottet de dagpenningbelopp som regeringen har föreslagit. De föreliggande motionsyrkandena om avslag på propositionen i denna del avstyrks alltså.
Utbildningsbidragen fick sin nuvarande konstruktion år 1975. Regeringen har från den tiden varit bemyndigad att själv fastställa dagpenningbeloppen. Det bemyndigande som har gällt fr.o.m. år 1990 lämnades av riksdagen på våren 1988 (prop. 1987/88:114, bet. AU18 hemställan mom. 4, rskr. 387). Enligt det bemyndigandet kan regeringen anpassa utbildningsbidragens nivå till förändringarna av industriarbetarlönerna, dvs. enligt samma beräkningsgrund som samtidigt infördes för ersättningarna vid arbetslöshet.
Som framgått av redovisningen ovan har riksdagen tidigare under riksmötet anslutit sig till regeringens uppfattning att den tidigare beräkningsgrunden för utbildningsbidragen bör frångås. I den proposition som här behandlas har regeringen aktualiserat ändrade beräkningsprinciper för ersättningarna vid arbetslöshet. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att regeringen ges ett nytt bemyndigande i fråga om utbildningsbidragen, av innebörd att regeringen medges att årligen anpassa utbildningsbidragens nivå i anslutning till förändringar som görs av ersättningarna vid arbetslöshet.
Utbildningsbidrag med lånedel
Inledning
Utbildningsbidragen lämnas, som framgår av benämningen, som bidrag. Endast i ett mycket begränsat avseende kan utbildningsbidragets dagpenning omvandlas till lån. Det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa, SVUXA, består däremot av en bidrags- och en lånedel.
Bidragsdelen i SVUXA uppgår till 65 % av vad den studerande skulle ha fått som utbildningsbidrag vid en arbetsmarknadsutbildning. Tillsammans med lånedelen skall den studerande få ett studiestöd, som beloppsmässigt är lika stort som han eller hon skulle ha fått som utbildningsbidrag efter skatt. Den studerande kan avstå från att ta ut lån eller ta ut endast en del av lånet.
De nu refererade delarna av bestämmelserna om särskilt vuxenstudiestöd gäller studerande som är medlemmar i en arbetslöshetskassa och har kvalificerat sig för rätt till ersättning från kassan. Andra vuxenstuderande kan också få särskilt studiestöd, men bidragsandelen blir i så fall väsentligt lägre än ovan sagts. I Utbildningsdepartementets bilaga till kompletteringspropositionen föreslås att dessa vuxenstuderande skall få samma studiestöd som de som har rätt till ersättning från en arbetslöshetskassa.
Propositionen
Regeringen anser att även utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning i nedan angiven omfattning skall bestå av ett bidrag och ett studielån enligt de principer som gäller för SVUXA. Riksdagen föreslås fastställa de grundläggande reglerna härom i en ny lag om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning. Lånen förutsätts bli finansierade med upplåning genom Riksgäldkontorets försorg. Den närmare utformningen av reglerna, i huvudsak enligt studiestödslagens bestämmelser om SVUX och SVUXA, förutsätts ankomma på regeringen.
Kombinationen av bidrag och lån skall enligt den föreslagna lagen gälla
1. för ungdomar under 25 år vid all arbetsmarknadsutbildning,
2. för personer som har fyllt 25 år och som har beviljats arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Härmed avses utbildning på grund- och gymnasieskolenivåer inom kommunal och statlig vuxenutbildning i gymnasieskola eller på folkhögskola samt utbildningar på högskolenivå vid universitet och högskola eller motsvarande eftergymnasial utbildning hos andra utbildningsanordnare.
De nya reglerna skall omfatta utbildningar som beviljas fr.o.m. den 1 juli 1993.
Motionerna
Socialdemokraterna (motion Fi120 yrkandena 19, 21 och 22) och Vänsterpartiet (motion Fi117 yrkandena 14 och 16) yrkar avslag på regeringens förslag till utbildningsbidrag med lånedel. Jan Andersson (s) yrkar i motion Fi111 avslag på förslaget i vad avser konsekvenserna på rehabiliteringsområdet.
Socialdemokraterna anser att det är oacceptabelt att arbetslöshetsförsäkrade kursdeltagare med regeringens förslag kommer att få ett utbildningsbidrag som motsvarar två tredjedelar av den arbetslöshetsersättning som utgår om kursdeltagaren stannar hemma i stället för att gå på utbildning. Vänsterpartiet menar att lånemöjligheten i många fall kommer att bli ett lånetvång.
Utskottets överväganden
När vuxna arbetslösa söker sig till utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet på grundskole-, gymnasie- eller högskolenivå kan studiestöd komma att utgå antingen som helt bidrag i form av utbildningsbidrag eller som en kombination av bidrag och lån i form av särskilt vuxenstudiestöd för vuxna (SVUXA). Liksom regeringen anser utskottet att det är skäligt att den enskilde betalar en viss del av kostnaderna för studier som leder till en allmän kompetenshöjning. Som påpekas i propositionen är det här fråga om utbildningar som den enskilde själv har att ansöka om och antas till i konkurrens med andra personer.
Det får också anses skäligt att ungdomar under 25 år som antas till arbetsmarknadsutbildningens särskilt anordnade (upphandlade) kurser, dvs. till yrkesförberedande och yrkesinriktade kurser, får betala en del av studiekostnaderna liksom andra ungdomar som väljer andra studieformer och studievägar.
Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag om att införa en återbetalningsdel i utbildningsbidraget och avstyrker samtidigt avslagsyrkandena i motionerna Fi111 (s), Fi117 (v) (yrkandena 14 och 16) och Fi120 (s) (yrkandena 19, 21 och 22). Det i propositionen framlagda förslaget till lag om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning lämnas av utskottet utan erinran och föreslås bli antaget av riksdagen.
Samordning av utbildningsbidrag med andra förmåner
Inledning
I 29 och 30 §§ i den tidigare nämnda förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning ges bestämmelser om samordning av utbildningsbidragen med andra förmåner som sjukpenning, pensioner, livräntor, lön m.m. Bestämmelser om samordning med utbildningsbidrag finns också, t.ex. i lagen om anställningsskydd och lagen om allmän försäkring.
Propositionen
En kursdeltagare som blir sjuk får med nuvarande regler uppbära sjukpenning från försäkringskassan. Sjukpenningen minskar utbildningsbidragets dagpenning med motsvarande belopp.
Regeringen föreslår att kursdeltagarnas sjukpenninggrundande inkomst när studierna påbörjas skall förklaras vilande under utbildningstiden. I stället skall deltagarna behålla utbildningsbidragets dagpenning vid frånvaro på grund av sjukdom, med en karensdag vid varje sjuktillfälle. När det gäller den närmare utformningen av förslaget hänvisas till framställningen i propositionen (s. 21--23). Förslagen medför att 3 kap. 5, 10 och 10 c §§ samt 4 kap. 14 a § lagen om allmän försäkring behöver ändras.
Vidare förordar regeringen ändrade regler för samordningen av andra förmåner. I fråga om periodiska ersättningar såsom partiella förtidspensioner/sjukbidrag och egenlivräntor uttalas att samordning endast bör ske när ersättningarna avser samma inkomstbortfall.
Vad beträffar de dagbaserade ersättningarna, exempelvis föräldrapenning och rehabiliteringsersättning, anförs i propositionen att samordningen skall ske genom att utbildningsbidragets dagpenning minskas med den andra förmånens belopp.
I dessa delar föreläggs riksdagen förslag till ändringar beträffande lagen om allmän försäkring i 8 kap. 12 § (efterlevandepension) och 22 kap. 15 § (rehabiliteringspenning).
Beträffande pensioner anser regeringen att samordningen inte längre skall omfatta privata pensionsförsäkringar, såvida försäkringsbeloppen inte utgår på grund av förvärvsarbete. Vidare anges principer för att samordna dagpenningen med lön under uppsägningstid eller avgångsvederlag. I anslutning härtill presenteras ett lagförslag som innebär att man slopar regeln i 13 § lagen om anställningsskydd om att lönen till en anställd under uppsägningstiden skall minskas med det utbildningsbidrag som arbetstagaren har beviljats efter uppsägningen.
Därjämte föreslås att man skall upphäva en regel som garanterar en kursdeltagare en dagpenning på minst 10 kr, även om dagpenningen på grund av samordningsreglerna egentligen skall reduceras till 0 kr.
Slutligen förordar regeringen att man tar bort hittillsvarande möjligheter för kursdeltagarna att vid utbildningens början få förskott och vid utbildningens slut ett lån motsvarande ett visst antal dagpenningbelopp.
Utskottets överväganden
Utskottet godtar för sin del vad som anförts och föreslagits i dessa avsnitt av propositionen och lämnar utan erinran de i anslutning härtill framlagda förslagen till ändringar i lagen om allmän försäkring och anställningsskyddslagen. Riksdagen bör anta dessa lagförslag och lämna de godkännanden regeringen har begärt i avsnitten.
I fråga om de nu aktuella ändringarna i 3 kap. 5 och 10 §§ lagen om allmän försäkring bör uppmärksammas att förslag till ändringar i samma paragrafer med ikraftträdande vid samma tidpunkt -- den 1juli 1993 -- också finns i proposition 1992/93:178 om vissa socialförsäkringsfrågor. Den propositionen har behandlats av socialförsäkringsutskottet i betänkande 1992/93:SfU17.
Särskilt bidrag
Propositionen
Det särskilda bidraget lämnas för kursavgifter, kostnader för läromedel, resekostnader och traktamente m.m.
När det gäller läromedel föreslås att kursdeltagarnas nuvarande självkostnad på i genomsnitt 100 kr per månad skall höjas till hälften av kostnaden för studielitteratur under hela studietiden. Kostnad understigande 300 kr för hela studietiden skall inte ersättas. För vissa läromedel och hjälpmedel för handikappade kursdeltagare skall ges särskilda regler.
Kursdeltagarnas självkostnad för dagliga resor mellan bostad och utbildningsplats föreslås höjd från 100 till 300 kr per månad. Resor med egen bil föreslås bli ersatt med 90 öre per kilometer -- för närvarande varierar ersättningen från 80 till 120 öre per kilometer.
Rätten för kursdeltagare som utbildas på annan ort än hemorten till bidrag till två hemresor per månad föreslås bli begränsad till en hemresa per månad utom för vissa unga handikappade.
Vidare redovisas nya beräkningsregler för kost och logi vid internatutbildning, t.ex. på folkhögskolor, och för bidrag till boendekostnader för deltagare i korttidskurser utom hemorten.
Det traktamentsbelopp som nu gäller, 103 kr per dag, föreslås höjt till 109 kr.
Kostnadsminskningarna genom nu redovisade förslag anges i propositionen till 271 miljoner kronor. Huvuddelen av besparingarna hänför sig till de ändrade reglerna för ersättningar till läromedel och resor. För traktamentshöjningen anges en kostnadsökning med 7,6 miljoner kronor.
Motion
Vänsterpartiet (motion Fi117 yrkande 17) yrkar avslag på regeringens förslag beträffande det särskilda bidraget och föreslår att medlen till utbildningsbidrag räknas upp med 271 miljoner kronor (yrkande 18). Utskottet återkommer till det senare yrkandet i den följande framställningen.
Utskottets överväganden
Utskottet godtar även regeringens förslag till ändringar av det särskilda bidraget och avstyrker avslagsyrkandet i Vänsterpartiets motion Fi117. Vad som anförts i propositionen om det särskilda bidraget bör godkännas av riksdagen.
Regeländringar beträffande åldersgränsen m.m. inom arbetsmarknadsutbildningen
Propositionen
För tillträde till arbetsmarknadsutbildning gäller i princip en nedre åldersgräns om 20 år. De undantag som görs härifrån för ungdomar under 20 år föreslås slopade utom för ungdomar med registrerat handikapp.
Arbetsmarknadsutbildningen är avsedd för personer som är arbetslösa eller riskerar att bli arbetslösa. I viss omfattning kan dock lediga platser inom den upphandlade utbildningen få användas för utbildning åt icke arbetslösa till yrken inom tillverkningsindustrin samt inom vård- och omsorgssektorerna. Denna utbildningsmöjlighet bör enligt regeringen i fortsättningen generellt gälla hela arbetsmarknaden, med den begränsningen att volymen får utgöra 2 % av de tillgängliga platserna inom den upphandlade utbildningen.
Efter förslag från AMS förordas i propositionen att utbildningsbidrag under en praktikperiod av sex månader skall kunna beviljas högutbildade invandrare för att ge dem möjlighet att få förankring på den svenska arbetsmarknaden.
Budgetåret 1988/89 inleddes en femårig försöksverksamhet med s.k. otraditionell utbildning med syfte att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. För ändamålet har fått användas 30 miljoner kronor per år av medlen till arbetsmarknadsutbildning. Verksamheten föreslås få fortsätta i oförändrad omfattning.
Utskottets överväganden
Vad som anförts i propositionen i ovan redovisade delar lämnas av utskottet utan erinran. Liksom regeringen anser utskottet att det är angeläget med en fortsatt verksamhet för att stimulera jämställdhet på arbetsmarknaden. Vad som föreslagits härom av regeringen bör godkännas av riksdagen.
Arbetsmarknadsutbildning: Volym och kostnader
Propositionen
Regeringens medelsberäkning innebär att den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen under nästa budgetår skall kunna ges åt 42000 personer per månad, vilket sägs vara i genomsnitt 8000 personer färre än som beräknats för innevarande budgetår. Totalt beräknas den upphandlade utbildningen nästa budgetår omfatta 129000 personer till en kostnad -- exkl. kostnader för utbildningsbidrag -- av 4664,9 miljoner kronor, vartill kommer kostnader för elevsocial verksamhet på 60,6 miljoner kronor.
Arbetsmarknadsutbildningen inom det reguljära utbildningsväsendet anges få en omfattning under nästa budgetår om genomsnittligt 16200 deltagare per månad och totalt under budgetåret omfatta 29000 personer. Arbetsmarknadshuvudtitelns kostnader för detta slag av arbetsmarknadsutbildning utgörs endast av utbildningsbidrag.
Vad sedan gäller bidrag till utbildning i företag föreslår regeringen att det nuvarande bidragsbeloppet höjs från 40 till 60 kr per timme. Bidraget skall kunna lämnas för högst 920 timmar per person. Bidraget har hittills avsett företagets utbildningskostnader. Nuvarande möjlighet att i vissa fall förlänga bidragstiden slopas och en nu pågående försöksverksamhet med bidrag med 50 kr per timme till lönekostnaderna vid utbildning av anställda inom tillverkningsindustrin föreslås upphöra.
Utbildningsbehovet i företagen bedöms av regeringen motsvara i genomsnitt 28000 personer per månad till en kostnad av sammanlagt 2650 miljoner kronor. Innevarande budgetår har för utbildning i företag beräknats mindre än en fjärdedel av detta belopp.
Med utgångspunkt från de ovan gjorda bedömningarna av utbildningsvolymen under nästa budgetår och nivåerna på utbildningsbidragen beräknas kostnaderna för utbildningsbidrag för den upphandlade utbildningen till 4552,7 miljoner kronor och för utbildning i det reguljära utbildningsväsendet till 1490,8 miljoner kronor. Härtill kommer 27,3 miljoner kronor för utbildningsbidrag åt deltagare i vidgad arbetsprövning (VAP) och 100,5 miljoner kronor för utbildningsbidrag åt ungdomar under 25 år som deltar i jobbsökaraktiviteter. Den totala kostnaden för utbildningsbidrag uppgår i enlighet härmed till 6171,3 miljoner kronor.
Av kostnaderna för utbildningsbidrag åt deltagare i arbetsmarknadsutbildning beräknas ca 5000 miljoner kronor avse bidrag till personer med rätt till ersättning från sin arbetslöshetskassa. Ett belopp av den storleken bör såsom gällt tidigare överföras från arbetsmarknadsfonden till statsbudgetens inkomstsida (inkomsttitel 1251).
Översikt över sammanlagda kostnader för arbetsmarknadsutbildningen Beräknade kostnader enligt proposition 150 (Belopp i miljoner kronor)
1992/93 1993/94 Upphandlad utbildning Kurskostnader 5 708 4 665 Utbildningsbidrag 5 516 4 553 Elevsocial verksamhet 66 61 Summa upphandlad utbildning 11 290 9 279
Reguljär utbildning (utbild- ningsbidrag) 1 817 1 491 Utbildningsbidrag vid VAP 28 27 Utbildningsbidrag vid jobb- sökarkurser 83 100
Utbildning i företag 612 2 650
Summa AMU-kostnader totalt 13 830 13 547
Motioner
Socialdemokraterna (motion Fi120) föreslår att arbetsmarknadsutbildningen under nästa budgetår skall dimensioneras för 15000 fler deltagare än regeringen har föreslagit. De beräknar härför ytterligare 3300 miljoner kronor samt därtill medel med hänsyn till deras yrkanden om utbildningsbidragens storlek.
Vänsterpartiet (motion Fi117 yrkandena 6 och 7) föreslår med åberopande av ett förslag från AMS att man inför ett stöd till kompetensutveckling i arbetslivet. Vid utbildningen skall företagen få göra avdrag på arbetsgivaravgifterna med 90 kr per timme. För att kompensera de avgifter staten går miste om bör anvisas ett anslag på 1300 miljoner kronor.
När det gäller arbetsmarknadsutbildningens omfattning anser Vänsterpartiet att det finns ett stort behov av denna form av kompletterande utbildning. De föreslår (yrkande 13) att för arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag anvisas 5400 miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit. Vidare föreslår Vänsterpartiet (yrkande 18) att riksdagen till utbildningsbidrag därutöver anvisar 271 miljoner kronor, om riksdagen -- såsom motionärerna har yrkat -- avslår regeringens förslag till ändringar av det särskilda bidrag som ingår i utbildningsbidraget.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker den av regeringen angivna dimensioneringen av arbetsmarknadsutbildningen under nästa budgetår. De volymökningar som förordas av Socialdemokraterna i motion Fi120 och Vänsterpartiet i motion Fi117 avstyrks av statsfinansiella skäl men också för att ökningar av den omfattning det här gäller motverkar den övergång till mindre kostnadskrävande åtgärder som regeringen har uttalat sig för.
Vidare avstyrker utskottet den medelsuppräkning med 271 miljoner kronor som Vänsterpartiet i samma motion har begärt med hänsyn till partiets förslag beträffande det särskilda bidraget vid arbetsmarknadsutbildning.
Utskottet återkommer till nu berörda anslagsfrågor i det följande avsnittet om Sammanfattande medelsanvisning på B 2-anslaget.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att höja nuvarande timbidrag vid utbildning i företag. Bidraget bör i fortsättningen utgå till företagens kostnader utan åtskillnad mellan utbildnings- och lönekostnader. Vad som i övrigt anförts i propositionen om bidragsgivningens omfattning, om utbildningstidens längd och om upphörande av försöksverksamheten med bidrag till utbildning i tillverkningsindustrin har utskottet ingenting att invända mot. Det anförda bör delges regeringen.
Förslaget i Vänsterpartiets motion Fi117 om stöd till kompetensutveckling i arbetslivet avstyrks av utskottet som hänvisar till den omfattande satsning på utbildning i företag som innefattas i de förslag utskottet nu har tillstyrkt.
Flyttningsbidrag m.m.
Flyttningsbidragen utgörs enligt förordningen i ämnet (1987:406) av respenning, starthjälp och merkostnadsbidrag. Dessa bidrag lämnas till arbetstagare. Till arbetsgivare kan lämnas medflyttandebidrag.
I reglerna för respenning ingår att kulturarbetare samt de byggnadsarbetare som är bosatta i skogslänen eller på Gotland kan få bidrag till två hemresor per månad vid anställning utom hemorten.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att merkostnadsbidraget samt bidragen till hemresor för kulturarbetare och byggnadsarbetare slopas från den 1 juli 1993 liksom att den försöksverksamhet med bidrag till sökanderesor från Finland, som påbörjades budgetåret 1979/80, upphör från samma tidpunkt.
I propositionen anmäls att det är regeringens avsikt att snarast inleda en översyn av de återstående bidragsformerna. Som bakgrund till översynen anges i propositionen det ringa utnyttjandet av bidragen. Regeringen begär ett bemyndigande av riksdagen att genomföra de förändringar i bidragen som översynen föranleder. Utskottet tillstyrker att regeringen får detta bemyndigande men förutsätter att de förändringar som görs i lämpligt sammanhang anmäls för riksdagen.
Utbildningsvikariat
Utskottet tillstyrker förlängning av systemet med utbildningsvikariat under budgetåret 1993/94 och tillstyrker därmed det framlagda lagförslaget.
Ungdomspraktik
Propositionen
Den arbetsmarknadspolitiska åtgärd för ungdomar, ungdomspraktik, som infördes fr.o.m. den 1 juli 1992 som en försöksverksamhet under budgetåret 1992/93 föreslås fortsätta under nästa budgetår. Åtgärden är avsedd för ungdomar under 25 år. Innevarande budgetår har medel anvisats för totalt 75 000 platser. Åtgärden har under det gångna året fått stor genomslagskraft. I februari i år var drygt 93 000 ungdomar anvisade ungdomspraktikplats. Antalet arbetslösa ungdomar var vid motsvarande tidpunkt ca 75 000. Om ungdomspraktik saknats skulle antalet arbetslösa ungdomar sannolikt ha uppgått till minst 150000, uppges det i propositionen.
Mot bakgrund av det försämrade läget på arbetsmarknaden bedömer arbetsmarknadsministern att det behövs ökade åtgärder för ungdomar. Antalet ungdomspraktikplatser under nästa budgetår föreslås därför öka till 100 000 i genomsnitt per månad. Kostnaden härför beräknas till 7,9 miljarder kronor.
I samband med den förlängning av försöksverksamheten som nu föreslås framhåller föredraganden att anvisning av ungdomspraktik som löper under sommaren normalt skall undvikas och att den som redan är anvisad en praktikplats skall göra uppehåll under två månader under juni--augusti. Ungdomar med registrerat handikapp samt de ungdomar som annars skulle utförsäkras från A-kassa eller KAS bör emellertid undantas från denna regel. Föredraganden avser att föreslå regeringen dessa och vissa andra ändringar i förordningen (1992:330) om ungdomspraktikanter.
Utöver vad nu förordats föreslås följande förändringar.
Enligt gällande förordning får den som inte har fullföljt en minst tvåårig gymnasieutbildning anvisas en praktikplats endast om det föreligger synnerliga skäl. I propositionen föreslås att samma restriktion bör gälla om den unge har fullgjort en tvåårig gymnasieutbildning men har erbjudits ett tredje gymnasieår. Dessutom föreslås att ungdomar under 20 år som genomfört ungdomspraktik i maximala 12 månader inte bör få del av ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder innan de fullföljt en treårig gymnasieutbildning, om inte synnerliga skäl föreligger.
Nyutexaminerade högskoleutbildade ungdomar i åldern 25--29 år med minst 120 poäng i examen skall kunna anvisas ungdomspraktikplats i högst tre månader. Bakgrunden till förslaget är den försämrade arbetsmarknaden för denna grupp arbetssökande.
Förutsättning för en sådan anvisning är att den arbetssökande varit anmäld på arbetsförmedlingen i minst tre månader och aktivt sökt arbete. Vidare skall praktiken vara förlagd inom det verksamhetsområde till vilket utbildningen syftar och på s.k. akademikernivå. Efter tre månader bör praktiken övergå till arbete med rekryteringsstöd. Samma ekonomiska villkor skall gälla som för övriga ungdomspraktikanter. Omfattningen begränsas till högst 3 000 platser till en kostnad av 286 miljoner kronor.
En ungdomspraktikplats får anvisas tidigast den 1 september. För arbete på avtalade inskolningsplatser och med rekryteringsstöd gäller i stället den 1 oktober. I propositionen föreslås att samma tidpunkt bör gälla för alla tre åtgärderna.
Motioner
I den socialdemokratiska motionen Fi120 (yrkande 24) avvisas regeringens förslag om ökat antal ungdomspraktikplatser och praktikplatser för akademiker över 24 år. Enligt motionärerna har ungdomspraktikplatserna nu fått en sådan omfattning att de utgör ett hot mot de ordinarie jobben och allvarligt kan skada arbetsmarknadens funktionssätt, särskilt mot bakgrund av en väntad sysselsättningsökning under nästa år. I stället vill motionärerna påbörja en omvandling av ungdomspraktikplatserna till riktiga jobb genom att arbetsgivarna får ett särskilt rekryteringsstöd med 80 % av lönekostnaden om de anställer en ungdom som de haft som praktikant. Rekryteringsstödet bör utgå under högst sex månader. I motionen föreslås att rekryteringsstöd av samma storlek även skall kunna utgå under tre månader för anställning av nyutexaminerade akademiker.
I Vänsterpartiets motion Fi117 (yrkande 21) avvisas en höjning av anslaget till ungdomspraktikplatser med hänvisning till de satsningar man föreslår på andra områden, bl.a. avseende rekryteringsstöd, kompetensutveckling och beredskapsarbeten. Vänsterpartiet yrkar även avslag på regeringens förslag om ändrade villkor för anvisning till ungdomspraktik samt förslaget i frågan om rätt till ungdomspraktik för den som tackat nej till ett tredje gymnasieår (yrkandena 22 och 23). Motionärerna pekar på de många problem som är förknippade med ungdomspraktiken, bl.a. att endast 15 % fått erbjudande om anställning och att undanträngningseffekten bedöms uppgå till ca 15 %. Mot denna bakgrund anser motionärerna att en allsidig utvärdering av ungdomspraktikens effekter på arbetsmarknaden i vid mening bör komma till stånd.
Ny demokrati anser i motion Fi93 (yrkande 57) att finansieringen av ungdomspraktiken bör ändras så att företagarna får betala en viss del av lönen, exempelvis 2 500 kr i månaden per ungdom. Enligt motionärerna skulle detta innebära en besparing för staten på ca 3 miljarder kronor beräknat på 100000 jobb. Motionärerna föreslår i detta sammanhang också en tillfällig förlängning av provanställningstiden till 18 månader för ungdomar i åldern 18 till 25 år (yrkande 58).
I detta sammanhang behandlar utskottet förslaget i motion Fi93 (nyd) (yrkande 59) avseende förändringar av arbetsmarknadsutbildningen, bl.a. genom införande av ett lärlingssystem. Motionärerna anser att stora besparingar kan göras om arbetsmarknadsutbildningen integreras med företagens egen utbildning. Detta skulle, enligt motionärerna, kosta mindre än hälften av nuvarande arbetsmarknadsutbildning genom att bl.a. utnyttja företagens egna resurser. I ett sådant lärlingssystem svarar staten för teoretisk utbildning och kontroll medan företagen organiserar och bekostar den övriga utbildningen.
Utskottet tar i detta sammanhang även upp yrkandena 54 och 55 i samma motion (nyd) som avser synpunkter på anställningsformerna och trygghetslagarna. Enligt motionärerna är det främst ungdomarna som drabbas av nuvarande lagstiftning. En genomgripande förändring av arbetsrätten behövs därför.
Utskottets överväganden
Utskottet har i den föregående framställningen anslutit sig till den socialdemokratiska motionen Fi120 och avvisat förslaget att inrätta ytterligare ungdomspraktikplatser. Denna åtgärd har nu fått en sådan omfattning att den utgör ett hot mot de ordinarie jobben, särskilt i ett läge när sysselsättningen i näringslivet beräknas öka.
Det är därför dags att inleda omvandlingen av ungdomspraktikplatserna till riktiga jobb. Ungdomar bör få riktiga jobb genom att de anställs om så behövs med rekryteringsstöd.
Av samma skäl avvisas förslaget om att ge akademiker över 24 år praktikplats. Även de skall ha riktiga jobb, vid behov med rekryteringsstöd.
Med avstyrkande av regeringens förslag beträffande ungdomspraktiken tillstyrker utskottet motion Fi120 i nu berört hänseende. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
Motionen Fi117 (v) får i motsvarande del anses i viss utsträckning tillgodosedd med detta ställningstagande. Motion Fi93 (nyd) avstyrks i berörda delar (yrkandena 57 och 58).
Vid utskottets behandling av detta ärende förra våren föreslog utskottet en lag av innebörd att ungdomar som anvisats praktikplats inte skall anses som arbetstagare när de fullgör ungdomspraktik. Lagen antogs av riksdagen, och giltighetstiden begränsades till utgången av juni 1993.
Med det ställningstagande som utskottet nyss gjort föreslår utskottet att lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter får fortsatt giltighetstid intill utgången av juni 1994.
Riksdagen bör även lämna godkännande till förslaget om ändrad tidpunkt för anvisning till avtalad inskolningsplats och plats med rekryteringsstöd.
Beträffande förslaget i motion Fi93 om förändringar i arbetsmarknadsutbildningen genom införandet av bl.a. ett lärlingssystem har utskottet inhämtat att ett likartat yrkande från samma motionärer bereds i utbildningsutskottet. Utbildningsutskottets förslag väntas föreligga under hösten. Arbetsmarknadsutskottet är inte berett att förorda någon åtgärd med anledning av det föreliggande motionsyrkandet (yrkande 59).
Förslaget i samma motion om en genomgripande förändring av arbetsrätten bör inte påkalla någon åtgärd. En särskild utredning arbetar för närvarande på en översyn av denna lagstiftning. I ett första utredningsbetänkande tas bl.a. upp frågan om vetorättsreglerna. Med det anförda avstyrks motion Fi93 (yrkandena 54 och 55).
Bidrag för att starta egen näringsverksamhet
Starta-eget-bidraget kan ges till arbetssökande som är eller riskerar att bli arbetslös eller är bosatt inom de regionalpolitiska stödområdena. Bidraget får endast lämnas till den som fyllt 20 år och beviljas i princip för högst sex månader. Om det finns särskilda skäl får dock bidraget lämnas för ytterligare sex månader.
Efterfrågan på bidraget är stort och överstiger kraftigt de beräknade medlen, som under senare år uppgått till ca 1 000 årsbidrag till en kostnad runt ca 100 miljoner kronor. Detta förhållande har lett till att det i propositionen nu föreslås ske en anpassning av medelsberäkningen till den faktiska förbrukningen. Kostnaderna för starta-eget-bidraget under budgetåret beräknas därför till 450 miljoner kronor för ca 4 000 årsbidrag.
Ny demokrati vill i sin motion Fi93 (yrkande 61) ha tillkännagivande om användningen av starta-eget-bidraget samt att flyktingar och invandrare inte skall anses som en prioriterad grupp i detta hänseende (yrkande 63).
Roland Lében (kds) föreslår i motion Fi103 att bidrag även bör kunna ges till 18- och 19-åringar. Åtgärden bör enligt motionären betraktas som ett likvärdigt alternativ till ungdomspraktik.
Utskottets överväganden
I propositionen framhålls att denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd måste prioriteras högt bland de olika åtgärderna. Bidraget medverkar till att skapa ny och varaktig sysselsättning och innebär dessutom en minskad belastning på arbetsmarknadsfonden. I propositionen understryks att en målsättning bör vara att andelen kvinnor bland företagarna ökar liksom att sökande ur de prioriterade grupperna, t.ex. flyktingar och invandrare, också ges en så god företagsstart som möjligt. Det understryks att det är viktigt att AMS vid sin bedömning inte ger bidrag som snedvrider konkurrensen.
Med detta uttalande från arbetsmarknadsministern finner utskottet inte skäl att göra något uttalande om en optimal användning av bidraget, något som begärs i motion Fi93 (nyd). Utskottet har tidigare i framställningen uttalat sig till förmån för vilka grupper som skall anses som prioriterade i detta svåra arbetsmarknadsläge. Bland dessa grupper finns invandrarna. Mot bakgrund av vad sålunda anförts avstyrks motionen i denna del.
Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag till ändrade regler om ungdomspraktik, vilket bl.a. innebär att den som är under 20 år och har genomfört 12 månaders ungdomspraktik inte skall anvisas annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd förrän han genomgått ett tredje gymnasieår, om det inte föreligger synnerliga skäl. Även om den unge genomgått ett tredje gymnasieår anser utskottet att den valda åldersgränsen för att få tillgång till starta-eget-bidraget är rimligt avvägd. Därmed avstyrks motion Fi103.
Beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser:
Ändrade bidragsgrunder
Gällande bidragsregler
Beredskapsarbeten. Till statliga beredskapsarbeten lämnas bidrag med belopp som högst motsvarar hela kostnaden för arbetet. Till kommunala beredskapsarbeten lämnas bidrag inom de regionalpolitiska stödområdena med högst 70% av lönekostnaderna. I övriga delar av landet är bidragsandelen 60%. Till enskilda beredskapsarbeten lämnas bidrag med 50% av lönekostnaderna.
När det är fråga om beredskapsarbeten som medför investeringar lämnas tilläggsbidrag. Detta bidrag utgör högst 10% av skillnaden mellan den godkända, totala kostnaden för arbetet och lönekostnaderna för anvisade arbetstagare. Till kommunala beredskapsarbeten som varvas med utbildning får bidrag lämnas med högst 75% av lönekostnaderna.
Rekryteringsstöd lämnas som bidrag till lönekostnaderna med högst 60% av dessa kostnader. Vid anställning av en flykting eller invandrare som behöver svenskundervisning lämnas ett större stöd.
Bidraget till avtalade inskolningsplatser uppgår till 60% av lönekostnaderna.
De lönekostnader som avses ovan inkluderar lönebikostnader, lagstadgade såväl som avtalade.
Propositionen
I propositionen anmäls att AMS har föreslagit ett nytt, samordnat arbetsgivarbidrag, benämnt anställningsstöd. Förslaget förs inte vidare till riksdagen. Vidare erinras i propositionen om att regeringen i förra årets kompletteringsproposition tillkännagav sin avsikt att aktualisera utformningen av ett nytt åtgärdssystem. Slutligen påpekas att arbetsmarknadsministern i årets budgetproposition anmälde sin avsikt att föreslå kostnadsbesparande regeländringar beträffande beredskapsarbetena.
Regeringen föreslår ett antal regeländringar som skall gälla på försök budgetåren 1993/94 och 1994/95 för de aktuella åtgärdsformerna beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser.
Statsbidragen skall som hittills beräknas efter en viss procentandel av lönekostnaderna. Till skillnad från nu skall bidragets storlek, uträknat i antal kronor, fastställas redan vid beslutstillfället och gälla för hela bidragsperioden. Den enda förändring som kan ske är bidragsreduktioner på grund av att den anvisade arbetstagaren har oavlönad frånvaro från arbetet.
För det i krontal fastställda bidraget skall gälla ett statsbidragstak som föreslås uppgå till 14300 kr per månad. Detta sägs motsvara en månadslön på ca 15000 kr med maximal bidragsandel av lönekostnaderna.
Bidragsandelen av lönekostnaderna för anvisade arbetstagare skall utgöra högst 65%, med den begränsning som ligger i det nyssnämnda beloppsmässiga bidragstaket. Begränsningen innebär att om månadslöner överstigande 15000 kr skall inräknas i bidragsunderlaget, så kommer bidragsandelen att sjunka i motsvarande mån. Den högsta bidragsandel som regeringen föreslår är högre än som nu gäller (60%). Å andra sidan avgränsas de bidragsgrundande lönekostnaderna till kontant bruttolön inkl. sjuklön och semesterersättning samt lagstadgade sociala avgifter. Kostnaderna för administration, lunchsubventioner m.m. kommer därmed inte att vara bidragsgrundande.
För beredskapsarbeten avses gälla följande ytterligare regler:
Statsbidragen skall räknas på en arbetstid som är fyra timmar kortare än normal veckoarbetstid.
För beredskapsarbeten som medför investeringar slopas nuvarande bidragskonstruktion med grundbidrag till lönekostnader och tilläggsbidrag. I stället införs bidrag med krontalsbelopp, som i stödområdena skall utgöra högst 2500 kr per dag och i andra delar av landet högst 1500 kr per dag.
För skogliga beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom natur-, miljö- och fornvården skall bidrag kunna lämnas med belopp som motsvarar högst hela kostnaden för arbetena.
Till kommunalt beredskapsarbete som varvas med utbildning bör bidrag få lämnas med 80% av lönekostnaden.
Vid statliga beredskapsarbeten, där för närvarande hela kostnaden för arbetena ersätts, skall enligt regeringsförslaget gälla samma bidrag som inom andra samhällssektorer.
När det gäller rekryteringsstödet föreslås att stöd som avser flykting eller invandrare med behov av svenskundervisning skall få lämnas med högst 75% av lönekostnaderna under högst tolv månader.
De ovan redovisade regeländringarna uppges i propositionen leda till besparingar med 280 miljoner kronor genom de lägre bidragen till statliga beredskapsarbeten och med 370 miljoner kronor genom att man inför högstbestämda krontalsbelopp till beredskapsarbeten som medför investeringar.
Motioner
Beträffande rekryteringsstödet föreslår Socialdemokraterna i motion Fi120 (yrkande 7) att ett särskilt sådant stöd skall ges till företag som anställer långtidsarbetslösa eller ungdomar som har haft ungdomspraktik eller arbetslösa nyexaminerade akademiker. Stödet skall uppgå till 80 % av lönekostnaderna. När det gäller långtidsarbetslösa räknar motionärerna med att stödet skall omfatta 25000 personer med en uppskattad sammanlagd bidragskostnad på 3,9 miljarder kronor.
Till frågorna om användningen av detta särskilda rekryteringsstöd för ungdomar och akademiker återkommer utskottet i den följande framställningen liksom till ett förslag av Vänsterpartiet om ett nytt marginellt sysselsättningsstöd, benämnt rekryteringsstöd.
När det gäller de av regeringen föreslagna reglerna för statsbidrag till beredskapsarbeten yrkar Socialdemokraterna i motion Fi120 (yrkande 23) och Vänsterpartiet i motion Fi117 (yrkande 12) att förslaget skall avslås i vad det avser minskningen av den bidragsgrundande arbetstiden med fyra timmar under normal arbetstid.
Nydemokraterna i motion Fi93 (yrkande 56) och Karin Starrin (c) i motion A478 (yrkande 1) föreslår införande av en enda form av anställningsstöd till arbetsgivarna. Nydemokraterna uttalar i sin motion att det nuvarande systemet med olika stödformer är krångligt och att det bör ersättas med en enda form som är förhandlingsbar i fråga om både tid och procentandel.
Utskottets överväganden
Regeringens förslag till ett tidsbegränsat försök med ovan redovisade, omfattande regelförändringar för statsbidragen till beredskapsarbeten m.m. har godtagits i de föreliggande motionerna utom på en punkt. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet anser sig inte kunna acceptera att den bidragsgilla arbetstiden vid beredskapsarbete minskas med fyra timmar per vecka.
Utskottet anser att regeringens förslag på denna punkt får godtas av besparingsskäl. Med avstyrkande av motionerna Fi117 (yrkande 12) och Fi120 (yrkande 23) föreslår utskottet att riksdagen lämnar det godkännande av försöksverksamheten som regeringen har begärt.
Som ovan nämnts föreslår Socialdemokraterna i motion Fi120 att man inför ett särskilt rekryteringsstöd motsvarande 80 % av lönekostnaderna vid sidan av det nuvarande rekryteringsstödet om högst 60 % av lönekostnaderna -- eller, vid bifall till regeringens ovan behandlade förslag, högst 65 %.
Det särskilda rekryteringsstödet är avsett enligt motionärerna att utgå vid anställning av bl.a. långtidsarbetslösa. Utskottet instämmer med motionärerna i att den växande långtidsarbetslösheten måste angripas kraftfullt med hänsyn till de stora riskerna för att de som blir långtidsarbetslösa successivt glider över i en permanent arbetslöshet. Med hänvisning till de prioriteringar som görs av insatserna för långtidsarbetslösa inom det nuvarande åtgärdssystemets ram avstyrker utskottet dock att man, såsom motionärerna föreslår, inför en lönesubventionering på en nivå som motsvarar lönebidragen för handikappade.
När det gäller det enhetliga anställningsstöd som förordas av Nydemokraterna i motion Fi93 och av Karin Starrin (c) i motion A478 kan påpekas att regeringens förslag beträffande bidragen till beredskapsarbeten m.m. också skall gälla vid den omfattande verksamheten med lönebidrag för arbetshandikappade. Därmed tas steg i den riktning motionärerna önskar. De former av stöd det nu gäller är förhandlingsbara i den meningen att statsbidragens nivå överenskoms i varje enskilt fall upp till en viss högsta nivå.
Den försökverksamhet med ändrade bidragsregler som utskottet ovan redovisat bör ge viktiga erfarenheter till ledning för strävandena mot bidrag som -- på grund av de bidragsvolymer det här är fråga om -- måste kunna hanteras i administrativt enkla och effektiva och samtidigt kontrollerbara former. Utskottet anser att riksdagen i avvaktan på utfallet av den nu aktuella försöksverksamheten bör avstå från att göra de tillkännagivanden som begärs i motionerna Fi93 och A478. Yrkandena härom avstyrks följaktligen.
Vissa finansieringsfrågor (s. 49--50)
Arbetsmarknadsministern framhåller att rekryteringsstöd är en åtgärd som skall prioriteras medan beredskapsarbeten i sin tur främst skall förbehållas utförsäkrade.
För nästa budgetår beräknas kostnaderna för beredskapsarbete, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser till 5 363 miljoner kronor. Medlen beräknas motsvara en volym om i genomsnitt 42 500 personer i dessa åtgärder per månad. Av medlen bör regeringen disponera 250 miljoner kronor för särskilda insatser på utsatta orter.
I den socialdemokratiska partimotionen Fi120 (yrkande 4) föreslås att 2,2 miljarder kronor avsätts till AMS för att ge sysselsättning åt 10000 byggnadsarbetare för ROT-åtgärder inom kommunerna. Tanken är att ge en lönesubvention för varje arbetare med 1 000 kr per dag. Upphandling sker på marknaden medan AMS anvisar arbetslösa byggnadsarbetare och subventionerar deras löner.
Dessutom har Socialdemokraterna förslag (yrkande 5) om ett 45-procentigt statsbidrag för ROT-åtgärder inom äldreomsorgen. Ombyggnadsbehovet uppskattas till 3 500 miljoner kronor. Statens kostnad härför blir med 45 % statsbidrag 1 575 miljoner kronor och sysselsättningseffekten blir enligt motionärerna ca 8 700 personer.
Av det belopp till vägunderhåll som Socialdemokraterna i sin motion Fi120 (yrkande 6) vill satsa föreslås bidrag med 50 % eller 1 000 miljoner kronor utgå som statsbidrag för kommunernas investeringar.
Motionärerna vill dessutom satsa 1,3 miljarder kronor för beredskapsarbeten till 10 000 långtidsarbetslösa och ca 4 miljarder kronor som rekryteringsstöd till 25 000 långtidsarbetslösa (yrkande 7). I motionen pekas på möjligheten att med hjälp av beredskapsarbeten inom tjänstesektorn anställa arbetslösa akademiker, härigenom kan staten bl.a. öka sina insatser mot ekonomisk brottslighet. Socialdemokraterna som inte godtar förslaget att beräkna statsbidraget till beredskapsarbeten på deltid och sänkta utbildningsbidrag föreslår ytterligare 1 400 miljoner kronor till AMS för att klara dessa utgifter (yrkande 2).
Eftersom Socialdemokraterna avvisar förslaget att utöka antalet ungdomspraktikplatser och i stället vill göra det möjligt för arbetsgivare att anställa ungdomar med rekryteringsstöd föreslår de 3 miljarder kronor för detta ändamål, vilket innebär 25 000 platser. På motsvarande sätt vill motionärerna satsa 402 miljoner kronor till rekryteringsstöd åt 3000 akademiker i stället för en utökning av ungdomspraktikplatser (yrkande 7).
Socialdemokraterna motsätter sig i motion Fi120 (yrkande 2, delvis) förslaget att regeringen får disponera 250 miljoner kronor för särskilda insatser på utsatta orter. Denna summa innebär en ökning i förhållande till innevarande budgetår med 200 miljoner kronor. Motionärerna påpekar att riksdagen tidigare har tagit ställning till att AMS i princip bör förfoga över alla åtgärdsmedel för att kunna fördela dem på ett rättvist sätt över hela landet.
Vänsterpartiet föreslår i sin partimotion Fi117 (yrkande 11) att ytterligare 2 miljarder kronor avsätts till beredskapsarbeten. I beloppet ingår även kostnaden som uppkommer genom regeringens förslag om att begränsa arbetstiden för beredskapsarbete. I motionen hänvisas till att AMS har redovisat att det finns ett stort antal objekt inom bygg- och anläggningsområdet, olika typer av skogsarbete liksom natur- och fornvård. Eftersom arbetslösheten drabbar allt fler högutbildade bör deras kompetens utnyttjas genom beredskapsarbeten inom tjänstesektorn.
Som framgått av vad tidigare sagts föreslår Vänsterpartiet (yrkande 4) att ett marginellt sysselsättningsstöd införs. Tanken är att den arbetsgivare som nyanställer får en rabatt på arbetsgivaravgiften. En rabatt på 20 procentenheter gör en årskostnad på 36 000 kr per anställd. 2 miljarder kronor skulle ge 55 000 personer jobb. På så sätt skapas ordinarie arbetstillfällen till skillnad från förslagen i propositionen.
I motion Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v) (yrkande 1) föreslås att AMS-medel, t.ex. i form av beredskapsarbeten, används för att anställa arbetslösa jurister och ekonomer i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Utskottets överväganden
De ytterligare resurser som Socialdemokraterna föreslår skall tillföras anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder utgör satsningar på ROT-åtgärder, bidrag till vägunderhåll och medel till beredskapsarbeten.
Förslaget om medel för beredskapsarbeten för ROT-åtgärder inom kommunerna, den s.k. 1 000-kronan är identiskt med det förslag som utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen den 2 april i år godkända betänkande AU19 (jfr med AU11). Utskottet konstaterar att bostadsutskottet i sitt yttrande (BoU9y) till finansutskottet den 13 maj 1993 i samband med kompletteringspropositionen avstyrkt förslaget liksom även förslaget till ROT-åtgärder inom bl.a. äldreomsorgen. Bostadsutskottet framhåller att det av riksdagen beslutade ROT-programmet endast har varit i funktion kort tid. Man bör därför avvakta utfallet av hittills vidtagna åtgärder innan beslut om ytterligare åtgärder vidtas.
Arbetsmarknadsutskottet som delar bostadsutskottets mening i detta hänseende avstyrker för sin del nu ifrågavarande förslag i motion Fi120.
Utskottet konstaterar vidare att trafikutskottet i sitt yttrande (TU4y) till finansutskottet den 13 maj 1993 med anledning av kompletteringspropositionen på anförda skäl avstyrkt förslaget i motion Fi120 (yrkande 6) om att tidigarelägga underhåll och investeringar på Vägverkets, Luftfartsverkets och Banverkets områden. I sammanhanget nämns även att trafikutskottet avser att senare i vår behandla underhållsanslagen till vägar och järnvägar för nästa budgetår. Motionsyrkandena bör därför avstyrkas.
För egen del kan arbetsmarknadsutskottet inte biträda förslaget om statsbidrag på 1 000 miljoner kronor till kommunernas vägunderhåll utan anser att det bör avstyrkas.
Utskottet avstyrker även förslaget i motion Fi117 (yrkandena 4 och 5) om marginellt sysselsättningsstöd.
Utskottet godtar den bedömning av dimensioneringen som regeringen har gjort av antalet platser för beredskapsarbeten, rekryteringsstöd med nedan angivet undantag och avtalade inskolningsplatser. Förslagen i motionerna Fi117 (yrkande 11) och Fi120 (yrkande 2) avstyrks av statsfinansiella skäl men också på grund av att utskottet gör bedömningen att AMS med bibehållen effektivitet inte kan hantera en större åtgärdsvolym än den som regeringen föreslagit.
Utskottet har i den föregående framställningen tillstyrkt ett ändrat regelsystem för bl.a. beredskapsarbeten att gälla som försöksverksamhet under budgetåren 1993/94 och 1994/95. Det ändrade regelsystemet får även konsekvenser för medelstilldelningen. Förslag om ytterligare medel för beredskapsarbeten är utskottet därför inte berett att biträda. Följaktligen avstyrks motionerna Fi117 och Fi120 i aktuella delar.
Utskottet har inte något att erinra mot att regeringen får disponera 250 miljoner kronor för insatser på särskilt utsatta orter. Motion Fi120 (yrkande 2 i denna del) avstyrks följaktligen i denna del.
Förslaget i motion Fi115 (v) kräver inte något särskilt uttalande av riksdagen. Det finns inte något formellt hinder i dag att anställa arbetslösa akademiker på sätt som anges i motionen.
Utskottet har i övrigt i den föregående framställningen ställt sig bakom ett motionsförslag från Socialdemokraterna angående ungdomspraktikplatser under nästa budgetår och angående ett särskilt rekryteringsstöd för ungdomar och nyutexaminerade akademiker. Av detta följer att utskottet tillstyrker förslaget i motion Fi120 (yrkande 7 delvis) om medel för rekryteringsstöd.
Insatser för flyktingar och invandrare (s. 50--51)
I den föregående framställningen har redogjorts för möjligheterna för invandrare med yrkesutbildning på högskolenivå att erhålla utbildningsbidrag i samband med viss praktiktjänstgöring.
I propositionen föreslås härutöver att den försöksverksamhet med särskilda arbetsmarknadsinsatser för flyktingar och invandrare som bedrivits under senare år skall fortsätta även under budgetåret 1993/94. För detta ändamål beräknas 151 miljoner kronor.
Ny demokrati avstyrker detta förslag i motion Fi93 (yrkande 62) under motivering att flyktingar och invandrare skall lära sig svenska inom ramen för befintliga utbildningsinsatser.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsministern pekar på den mycket allvarliga arbetsmarknadssituationen för invandrare och flyktingar. Arbetslösheten för utomnordiska medborgare år 1992 uppgick till närmare 18 %, och risken för långtidsarbetslöshet är större för denna grupp än för övriga. Arbetskraftsdeltagandet har sjunkit betydligt under 1980- och 1990-talen. För utomnordiska medborgare var det genomsnittliga arbetskraftstalet år 1992 endast 60 % mot 81 % för totalbefolkningen.
Det är mot denna bakgrund angeläget att stärka invandrares och flyktingars ställning på arbetsmarknaden. Av stor betydelse i detta sammanhang är att svenskundervisning och grundläggande vuxenutbildning fungerar väl. Det är otillfredsställande att så många har bristfälliga kunskaper i svenska språket. Det är därför nödvändigt att formerna och ansvaret för svenskundervisning för arbetslösa invandrare ses över. Enligt propositionen kommer detta att ske skyndsamt.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet att de föreslagna medlen används för ifrågavarande försöksverksamhet. Motion Fi93 (yrkande 62) avstyrks därmed.
Arbetslivsutveckling (s. 52--53)
Den nya åtgärden arbetslivsutveckling (ALU), som infördes fr.o.m. den 1 januari i år, har enligt propositionen fått en god start. I början av april uppgick antalet deltagare i olika ALU-projekt till mer än 20 000 personer. Under budgetåret 1993/94 uppskattas antalet deltagare uppgå till minst 50 000 personer per månad. Denna siffra överstiger med 30 000 det antal som redovisades i budgetpropositionen. Även för nästa budgetår bör medel beräknas för att täcka vissa kostnader i samband med ALU. Denna kostnad beräknas till 207 miljoner kronor.
Vad gäller regelverket föreslås viss ändring. Förslaget innebär att den som vägrar att delta i arbetslivsutveckling skall kunna avstängas från ersättning på samma sätt som den som avvisar en arbetsmarknadsutbildning. Enligt propositionen är skillnaden mellan en arbetsmarknadsutbildning och en verksamhet inom ALU -- sett ur den enskildes synpunkt -- inte sådan att det finns skäl till olika regler.
Ny demokrati föreslår i sin motion Fi93 (yrkande 60) att ALU skall anordnas av arbetsförmedlingar, kommuner och näringsliv tillsammans och gå samman i någon form av "näringspolitisk stiftelse", som skulle kunna vara huvudman för denna åtgärd. Dessutom bör ALU vara tillgänglig för alla arbetslösa, inte bara för dem som uppbär a-kassa eller KAS. Den föreslagna huvudmannen bör vara uppmärksam på att ALU-verksamheten inte snedvrider konkurrensen.
Vänsterpartiet understryker i motion Fi117 (yrkandena 19 och 20) att ALU-åtgärden inte får betraktas som en volymåtgärd utan en åtgärd i sista hand. Motionärerna avvisar förslaget att den som vägrar delta i arbetslivsutveckling skall kunna avstängas från ersättning. ALU innebär ju en förmån för den arbetslöse som genom att anta erbjudandet avvärjer en hotande utförsäkring och samtidigt meriterar sig för en ny ersättningsperiod, uppger motionärerna.
Utskottets överväganden
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om en utökning av ALU-verksamheten och godtar därmed även den angivna kostnaden härför.
Med den stora omfattning som ALU nu beräknas få finns det enligt utskottets mening anledning erinra om utskottets uttalande i samband med att åtgärden infördes (AU2y). Utskottet uttalade därvid att arbetslivsutveckling trots allt är en åtgärd som skall tas till i sista hand. Utskottet fortsatte: "En anvisning måste föregås av en noggrann bedömning i varje enskilt fall om andra insatser är mer adekvata. Även i det fallet att det finns risk för utförsäkring måste det noga övervägas om beredskapsarbete eller arbetsmarknadsutbildning eller någon annan åtgärd är ett bättre sätt att öka den arbetslöses förutsättningar att återvända till den reguljära arbetsmarknaden."
Utskottet har ingen annan uppfattning i dag och utgår från att sådana bedömningar görs. Något särskilt uttalande utöver vad utskottet redan gjort är därför inte erforderligt. Motion Fi117 avstyrks därför i nu behandlad del (yrkande 19).
När det gäller regelverket föreslås som ovan nämnts viss ändring. Vad först angår förslaget i motion Fi93 konstateras följande.
Utskottet behandlade så sent som i februari i år ett motsvarande yrkande från Ny demokrati om ändringar i regelsystemet för ALU. Utskottet uttalade därvid (1992/93:AU7) att syftet med ALU är att ersätta passiva kontantstöd med aktiva åtgärder och att förhindra utförsäkring. För de personer som varken har rätt till a-kassa eller KAS står övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder till förfogande. Utskottet står fast vid denna uppfattning, som också godkänts av riksdagen. Därmed avstyrks motion Fi93 (yrkande 60).
I samband med behandlingen av förslaget om införande av ALU (prop. 1992/93:50, AU2y, FiU1, rskr. 134) avvisade riksdagen regeringsförslaget att den som vägrar att delta i arbetslivsutveckling skall kunna avstängas från ersättning. Arbetsmarknadsutskottet som anslöt sig till motion 1992/93:Fi66 (m) uttalade därvid (AU2y s. 14) att en förutsättning för att verksamheten skall bli meningsfull är att den enskilde ser den som en möjlighet och inte som en skyldighet. Utskottet framhöll vidare att åtgärden skall ses dels som ett sätt att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet, dels som ett skydd mot utförsäkring. Det bör därför inte vara ett tvång att delta; däremot bör den som deltar hamna i ett bättre läge genom att han genom ALU har möjlighet att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod.
Inte heller nu har utskottet funnit tillräckliga skäl föreligga för att införa en bestämmelse av det slag som föreslås i propositionen. Det kan emellertid finnas anledning att noga följa upp denna åtgärd. Av detta följer att utskottet inte kan biträda propositionen i motsvarande del. Utskottet tillstyrker motion Fi117 (v) (yrkande 20).
Otraditionella insatser (s. 53--54)
AMS har i en skrivelse till regeringen den 15 december 1992 redovisat de otraditionella insatserna och dessas effekter under budgetåret 1991/92. Redovisningen sägs visa att insatserna leder till att personer i stor utsträckning får arbete, påbörjar en utbildning eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Även andra positiva effekter av denna åtgärd redovisas.
Innevarande budgetår disponerar AMV 450 miljoner kronor för otraditionella insatser. Eftersom arbetsmarknadsläget även under nästa budgetår bedöms bli svårt är behovet av otraditionella insatser fortfarande stort, sägs det i propositionen. 300 miljoner kronor föreslås därför få användas för denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd.
Vänsterpartiet föreslår i sin partimotion Fi117 (yrkande 24) att ytterligare 300 miljoner kronor avsätts för otraditionella insatser och öronmärks för ungdomsprojekt.
Socialdemokraterna uttalar sig i motion Fi120 för att 500 miljoner kronor reserveras för otraditionella insatser.
Utskottets överväganden
Utskottet godtar regeringens bedömning om behovet av fortsatta medel till otraditionella insatser och avstyrker därmed motionerna Fi117 (yrkande 24) och Fi120 (yrkande 2 i denna del).
Utskottet tillstyrker att regeringen får disponera 10 miljoner kronor för Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder.
Bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m. (s.54--55)
Innevarande budgetår har riksdagen beslutat anvisa 1 000 miljoner kronor under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tidigareläggning av vissa sysselsättningsintensiva investeringar (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134, AU15, rskr. 188).
För nästa budgetår föreslår regeringen att 200 miljoner kronor anvisas för samma ändamål under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Dessutom föreslås att AMS får disponera 90 miljoner kronor som bidrag till skogsbilvägar.
Socialdemokraterna föreslår i sin motion Fi120 (yrkande 9) att trafikverken får möjlighet att tidigarelägga infrastruktursatsningar om 4 miljarder kronor. För detta uppkommer en räntekostnad för staten på 275 miljoner kronor nästa budgetår. 11 500 personer beräknas få sysselsättning.
Vänsterpartiet föreslår i sin motion Fi117 (yrkande 3) att 800 miljoner anvisas för tidigareläggning av affärsverksinvesteringar, utöver vad regeringen föreslagit.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att trafikutskottet i sitt ovannämnda yttrande för sin del föreslagit att riksdagen bör avslå nu ifrågavarande motionsyrkanden. Som skäl härför anges att affärsverken numera har möjlighet att tidigarelägga investeringar enligt riksdagens nyssnämnda beslut och att ytterligare medel nu tillförs enligt propositionen. Några ytterligare åtgärder är för närvarande inte påkallade inom kommunikationsområdet, anför trafikutskottet.
Inte heller arbetsmarknadsutskottet anser att det finns skäl att nu tillstyrka ytterligare medel för detta ändamål. Motionsyrkandena bör därför avslås.
Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B2-anslaget
Genom riksdagens beslut den 2 april (1992/93:AU11, AU19, rskr. 258) anvisades för budgetåret 1993/94 ett reservationsanslag på 28448611000 kr till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I kompletteringspropositionen uppges att kostnaderna för utbudsstimulerande åtgärder beräknas uppgå till 22303,6 miljoner kronor och kostnaderna för de efterfrågepåverkande åtgärderna till 6086,1 miljoner kronor. Sammantaget beräknas sålunda 28389655000 kr för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för nästa budgetår. Därutöver har 1392060 kr, som för budgetåret beräknats för bidrag till komvux, gymnasieutbildning och utbildning vid folkhögskolor och som ingick i det reservationsanslag som anvisades genom riksdagens beslut den 2 april 1993, överförts till Utbildningsdepartementet och förs i kompletteringspropositionen upp under Utbildningsdepartementets huvudtitel.
I propositionen föreslås -- med ändring av riksdagens beslut (1992/93:AU19, rskr. 258) och regeringens förslag i proposition 1992/93:194 -- att anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bestäms till 28 389 655 000 kr.
Socialdemokraterna föreslår sammanfattningsvis att 16 116 miljoner kronor -- utöver vad regeringen föreslagit -- tillförs anslaget i enlighet med vad som föreslagits i motion Fi120 (yrkande 2).
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 (yrkandena 3, 5, 7, 11, 13, 18 och 24) att sammanlagt 12 071 miljoner kronor -- utöver vad regeringen föreslagit -- skall tillföras anslaget.
Utskottet har i den föregående framställningen ställt sig bakom Socialdemokraternas förslag beträffande ungdomspraktik och särskilt rekryteringsstöd för ungdomar och akademiker och medelsberäkningen härför. I övrigt har utskottet tillstyrkt regeringens förslag om medelstilldelning till de föreslagna åtgärderna. På grund härav bör anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder räknas upp med 1 141 miljoner kronor i förhållande till vad regeringen föreslagit och uppföras med 29 530 655 000 kr.
Av detta följer att utskottet avstyrker anslagsförslagen i motionerna Fi117 samt Fi120 i övriga delar.
Den i proposition 194 föreslagna minskningen av B2-anslaget med 402,6 miljoner kronor -- varöver utskottet uttalat sig i yttrande 1992/93:AU6y -- är med regeringens nu framlagda förslag i kompletteringspropositionen inte längre aktuell. Förslaget i proposition 194 bör därför av formella skäl avslås av riksdagen.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Finansieringen av utbildningsbidrag vid yrkesinriktad rehabilitering
Propositionen
Dessa utbildningsbidrag har hittills finansierats från ett särskilt anslag, Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag. Riksdagen har för budgetåret 1993/94 anvisat ett belopp på 570017000 kr (bet. 1992/93:AU12, hemställan mom. 11, rskr. 203).
Regeringen föreslår att riksdagen upphäver detta beslut och överför medlen till förevarande anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, vilket innebär att riksdagen bör ändra sitt beslut om medelsanvisning under detta senare anslag (bet. 1992/93:AU12, hemst. mom. 19, rskr. 203).
Den ram om högst 300000 deltagarveckor för yrkesinriktad rehabilitering som förutsatts för nästa budgetår skall inte längre gälla, utan arbetsmarknadsmyndigheterna skall själva kunna bestämma om lämplig volym för verksamheten inom ramen för tillgängliga medel.
Utskottets överväganden
Vad regeringen har föreslagit om ändrad medelsanvisning kan utskottet tillstyrka.
Ändrade statsbidragsgrunder för anställning med lönebidrag och för skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare, m.m.
Gällande regler
Lönebidragen lämnas numera med en procentandel av arbetsgivarens totala lönekostnader för den anställde arbetshandikappade som fastställs i varje enskilt fall. Vid offentligt skyddat arbete gäller en högsta procentandel, 75%, av den totala lönekostnaden.
Propositionen
Regeringen föreslår att den försöksverksamhet för budgetåren 1993/94 och 1994/95 med krontalsbestämda bidrag som förordats för beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser även skall omfatta lönebidragen och bidragen till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare. Samma principer skall gälla med det givna undantaget i fråga om lönebidragen att de inte skall beräknas med utgångspunkt i fasta procentsatser som vid beredskapsarbeten m.m. utan med hänsyn till den handikappades arbetsförmåga och till graden av funktionsnedsättning.
En annan skillnad är att i bidragsunderlaget skall få inräknas inte bara lagstadgade utan även avtalade avgifter, dvs. avgifter för arbetsmarknadsförsäkringar eller motsvarande försäkringar. Såsom redovisats tidigare är det inte meningen att kostnader för avtalsförsäkringar skall räknas in i bidragsunderlaget för beredskapsarbeten m.m.
I övrigt hänvisas till redovisningen för de ändrade bidragsgrunder regeringen föreslagit i det föregående avsnittet om beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser.
Försöken med de ändrade bidragsreglerna är avsedda att börja den 1juli l993. De bidragsbeslut, som då kommer att vara gällande, förutsätts bli successivt omprövade av arbetsmarknadsmyndigheterna under andra halvåret 1993, så att bidragen för de arbetstagare det här gäller skall vara utformade enligt de nya reglerna senast från den 1januari 1994.
Slutligen föreslår regeringen att högst 30 miljoner kronor av medlen under anslaget till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade skall få användas för s.k. otraditionella insatser för att den vägen skapa sysselsättning åt handikappade.
Utskottets överväganden
Regeringens förslag om en tidsbegränsad anpassning av reglerna för lönebidrag till de nya principer för krontalsbestämda bidrag som skall gälla för bidrag till beredskapsarbeten m.m. tillstyrks av utskottet, som också godtar vad som anförts i propositionen om medel till s.k. otraditionella insatser för arbetshandikappade.
Lokaliseringslån
Lokaliseringslånen återinfördes fr.o.m. innevarande budgetår som form för regionalpolitiskt företagsstöd. Stödformen bekostas, förutom av räntor och avbetalningar på tidigare beviljade lån, av medelsbehållningen på det senast för budgetåret 1989/90 anvisade reservationsanslaget Lokaliseringslån.
Med de regler som gäller för reservationsanslag upphör regeringens rätt att disponera över reservationsmedlen med utgången av innevarande budgetår. För att förlänga regeringens dispositionsrätt föreslås i propositionen att riksdagen för nästa budgetår anvisar ett nytt reservationsanslag till Lokaliseringslån. Anslaget behöver föras upp med endast ett formellt belopp på 1000 kr.
Utskottets överväganden
Utskottet lämnar regeringsförslaget utan erinran.
Finansieringen av arbetslöshetsersättningen
Propositionen
Kostnaderna för statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen bestäms huvudsakligen av nivån på arbetslösheten bland arbetslöshetskassornas medlemmar och av storleken på den genomsnittligt utbetalade dagpenningen. I propositionen görs bedömningen att arbetslösheten bland medlemmarna kommer att motsvara 19 dagar per medlem under nästa budgetår. Med en genomsnittligt utbetalad dagpenning om 464 kr samt ca 3,6 miljoner medlemmar beräknas kostnaderna för statsbidragen för nästa budgetår till 30,6 miljarder kronor efter avdrag för finansieringsavgifter.
Statsbidragen finansieras inte med anslagsmedel utan med dels en socialavgift, benämnd arbetsmarknadsavgift, dels en avgift från arbetslöshetskassorna, benämnd finansieringsavgift (egenavgift). Dessa avgifter samlas på ett konto hos Riksgäldskontoret, vanligtvis kallat Arbetsmarknadsfonden.
Från fonden utbetalas kostnaderna för bidragen till försäkringen men också kostnaderna för kontant arbetsmarknadsstöd, vissa utbildningsbidrag och permitteringslöneersättningar.
Antalet stöddagar med KAS under nästa budgetår beräknas till 11,7 miljoner kronor och det genomsnittligt utbetalade stödbeloppet till 184 kr. Den totala kostnaden för KAS blir därigenom 2,2 miljarder kronor. Kostnaderna för statsbidragen till permitteringslöneersättning beräknas till 300 miljoner kronor.
Tillsammans med kostnaden för utbildningsbidragen uppskattas de kostnader som skall finansieras ur Arbetsmarknadsfonden vid sidan av arbetslöshetsersättningarna till 12,9 miljarder kronor. Det innebär att de sammanlagda utgifterna för fonden nästa år blir 43,5 miljarder kronor. Mot detta skall ställas inkomster under nästa budgetår på ca 9,5 miljarder kronor.
Underskottet för innevarande budgetår uppgår enligt propositionen till ca 16,2 miljarder kronor. Med denna beräkning kommer Arbetsmarknadsfonden att uppvisa ett underskott på ca 50,2 miljarder kronor vid utgången av budgetåret 1993/94. Till detta kommer räntekostnader på ca 2,5 miljarder kronor.
Vid beräkningarna har hänsyn tagits till att karensdagar införs och att ersättningsnivåerna sänks i enlighet med vad som redovisats i betänkande AU20.
I propositionen föreslås att Arbetsmarknadsfonden tillförs ytterligare medel. Den kredit om högst 20 miljarder kronor som Riksförsäkringsverket för närvarande disponerar föreslås ökad till högst 55 miljarder kronor för nästa budgetår.
Motionerna
Socialdemokraterna slår i motionerna Fi92 (yrkandena 12, 15, 26 och 27) och Fi120 fast vissa grundläggande principer för arbetslöshetsförsäkringen och dess finansiering. Både de aktiva åtgärderna och kontantstöden kan ses som en konsekvens av förhållandena i produktionen. Därför bör produktionen i allt väsentligt bära kostnaderna för såväl försäkringen som åtgärderna, anser Socialdemokraterna. Det skall ske genom uttag av arbetsgivaravgifter, som förs till Arbetsmarknadsfonden. Framöver skall således även de aktiva åtgärderna finansieras ur fonden. Förslag om detta kommer enligt motionen att läggas fram senare.
Socialdemokraterna vill förstärka Arbetsmarknadsfonden med de arbetsgivaravgifter som hittills finansierat sjukförsäkringen. Det utrymme som frigörs genom höjning av egenavgiften i sjukförsäkringen bör utnyttjas för en sänkning av arbetsgivaravgiften för sjukförsäkringen med 1,03 procentenheter och en motvarande höjning av arbetsmarknadsavgiften från kommande årsskifte. Socialdemokraterna vill därutöver tillfälligt förstärka fonden genom en höjning av skatten på inkomster över den s.k. brytpunkten, vilket beräknas öka statsinkomsterna med 4 miljarder kronor. Ytterligare höjning av egenavgifterna i arbetslöshetsförsäkringen avvisas.
Vänsterpartiet anser i motion Fi117 (yrkande 29) att deras samlade förslag till åtgärder väsentligt skulle minska utbetalningarna från fonden. Även om så sker behövs en förstärkning av fonden. Detta skall ske genom att 1 procentenhet av den i annat sammanhang föreslagna höjningen av arbetsgivaravgiften avsätts som höjd arbetsmarknadsavgift.
Utskottets överväganden
Som arbetsmarknadsutskottet anfört redan i samband med behandlingen av årets budgetproposition (AU11) råder det inget tvivel om att man på något sätt måste komma till rätta med underfinansieringen av de kontanta understöden och utbildningsbidragen. Systemet har inte en uppbyggnad som är avpassad för den nuvarande nivån på arbetslösheten och den utveckling som kan förutses under den närmaste tiden. Underskottet i Arbetsmarknadsfonden, som kan väntas öka ändå snabbare under nästa budgetår, visar enligt utskottet med tydlighet att en rimligare balans måste åstadkommas mellan inkomster och utgifter för arbetslöshetsförsäkringen.
Frågan om ändrad beräkningsgrund för att fastställa ersättningsbeloppen för dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen och KAS, liksom sänkning av ersättningsnivån och införande av karensdagar, behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande AU20. Genom dessa förslag beräknas en besparing för staten på ca 5 miljarder kronor.
Hela frågan om arbetslöshetsförsäkringen, dess utformning och finansiering, liksom om finansieringen av de kontanta understöden och det växande underskottet i Arbetsmarknadsfonden ingår i uppdraget för den pågående utredningen om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (A1992:03), som väntas lägga fram sina förslag inom kort. Enligt utskottets mening bör detta utredningsarbete och den efterföljande beredningen inom regeringskansliet avvaktas. Det saknas därför anledning att nu göra något uttalande med anledning av de yrkanden som framställs av Socialdemokraterna (Fi92 yrkandena 12, 15, 26 och 27) och Vänsterpartiet (Fi117 (yrkande 29). Dessa bör därför avstyrkas enligt utskottets mening.
Av den redovisning som lämnas i propositionen framgår att intäkterna till fonden under nästa budgetår inte kommer att räcka till för att täcka kostnaderna för kontantstöden, bidragen till permitteringslöneersättningarna och de utbildningsbidrag som finansieras ur fonden. Utskottet ställer sig bakom förslaget att höja den kredit som får disponeras i Riksgäldskontoret till högst 55 miljarder kronor. Propositionen bör således bifallas i denna del.
Finansiering av den statliga lönegarantin
En arbetstagare som blir utan lön på grund av att arbetsgivaren har försatts i konkurs kan i vissa fall få ersättning enligt lönegarantilagen. Ersättningarna betalas från Lönegarantifonden.
På grund av det stora antalet konkurser under de gångna åren har utbetalningarna från fonden ökat kraftigt. I propositionen görs bedömningen att antalet konkurser kommer att ligga kvar på en hög nivå under nästa budgetår. Kostnaden för den statliga lönegarantin beräknas därför uppgå till ca 4,7 miljarder kronor under budgetåret 1993/94, mot vilket skall ställas beräknade inkomster på 1,2 miljarder kronor. Kostnaderna kommer därmed att överstiga intäkterna med 3,5 miljarder kronor, till vilket skall läggas ett underskott för innevarande budgetår som beräknas till 3 miljarder kronor.
Enligt propositionen är det därför nödvändigt att för budgetåret 1993/94 förstärka Lönegarantifonden. Den rörliga kredit som Kammarkollegiet disponerar för lönegarantikostnader uppgår för närvarande till 4 miljarder kronor. I propositionen föreslås den höjd till högst 7 miljarder kronor under nästa budgetår.
I motion Fi93 (yrkande 5) föreslår Ny demokrati att den maximala statliga lönegarantin bestäms till 50 000 kronor. Skälet härför är att det enligt motionärerna förekommer missbruk och att lönegarantin snedvrider konkurrensen.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att den nya lönegarantilagen, som trädde i kraft den 1 juli 1992, innebär att det maximala garantibeloppet för varje arbetstagare sänktes från drygt 400000 kr till ett fast belopp om 100000 kr. Därefter har en utredning tillsatts med uppgift att (dir. 1992:103) se över vissa delar av lönegarantisystemet. Syftet är att åstadkomma sådana regeländringar som, utan att garantins sociala syfte går förlorat, sammantaget begränsar utgifterna för garantin och effektiviserar granskningen av att garantin används på det sätt den är avsedd för. Frågor som aktualiseras i Ny demokratis motion kan antas bli belysta i utredningen. Arbetsmarknadsutskottet anser att denna utredning bör avvaktas. Motionen bör därför avstyrkas i den nu berörda delen.
Utskottet har ingen erinran mot det i propositionen framförda förslaget om en höjning till högst 7 miljarder kronor av den rörliga krediten under nästa budgetår för utbetalningar av lönegarantimedel.
Stockholm den 18 maj 1993
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd)*, Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m), Berit Andnor (s) och Göran Lindblad (m).
*Laila Strid-Jansson (nyd) har inte deltagit i besluten under rubrikerna Arbetsmarknadspolitikens inriktning och Vissa finansieringsfrågor (rekryteringsstöd för ungdomar) samt besluten såvitt avser yrkandena i motion 1992/93:Fi93 (nyd) under rubrikerna Arbetsmarknadsverket, Ungdomspraktik, Bidrag för att starta egen näringsverksamhet, Beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser (anställningsstöd), Insatser för flyktingar och invandrare, Arbetslivsutveckling och Finansiering av den statliga lönegarantin.
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Kompletteringspropositionen, Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
Laila Strid-Jansson (nyd) anför:
Ny demokratis motion, 1992/93:Fi93 med anledning av kompletteringspropositionen, skall i första hand ses som ett helhetsförslag, från vilket förutsättningslösa förhandlingar skall föras med intresserade partier och block. För att det skall bli möjligt att föra övergripande förhandlingar i finansutskottet och fritt kunna diskutera avstår jag -- även om jag ställer mig bakom samtliga motionsyrkanden i motion Fi93 såvitt nu är i fråga -- i detta sammanhang från att delta i besluten i fråga om varje enskilt yrkande i motionen och avger således inte heller någon avvikande mening med anledning av dessa yrkanden.
2. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Marianne Andersson (c), Harald Bergström (kds), Isa Halvarsson (fp), Kent Olsson (m) och Göran Lindblad (m) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Påfrestningarna på" och slutar med "i huvudsak tillgodosedd" bort ha följande lydelse:
Påfrestningarna på arbetsmarknaden är mycket stora och kommer enligt prognoserna sannolikt att kulminera under nästa budgetår, även om det efter hand blir en vändning i den ekonomiska utvecklingen till följd av industrins ökade konkurrensförmåga. Arbetsmarknadspolitiken måste därför koncentreras på att så långt som möjligt hejda en ytterligare skärpning av läget.
Som utskottet inledningsvis redogjort för har trots betydande insatser i form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder den öppna arbetslösheten nått nivåer som väsentligt överstiger dem som uppmätts under efterkrigstiden. Arbetslösheten uppgick i april i år till ca 329 000 personer eller 7,7 % av arbetskraften, en ökning på 3,1 procentenheter i förhållande till motsvarande tid förra året.
Förutom den öppna arbetslösheten finns omkring 210 000 personer eller 4,9 % i olika konjunkturberoende åtgärder. Av dessa var knappt 100 000 ungdomar i åldern 18--24 år, varav 70000 hade en ungdomspraktikplats.
Arbetslöshetssiffrorna har legat omkring dessa tal under de fyra första månaderna 1993.
Det är mot denna bakgrund man skall se förslagen i propositionen och motionerna. Det allvarliga sysselsättningsläge som råder medför att arbetsmarknadspolitiken inte ensam kan klara krisen på arbetsmarknaden. Därtill krävs en rad insatser på olika politikområden. Om detta råder enighet inom utskottet.
Arbetslinjen skall gälla, och utgångspunkten måste vara att de arbetsmarknadspolitiska resurserna skall användas till de mest utsatta grupperna. Även om detta råder enighet.
Den inriktning av politiken som utskottet förordade i sina betänkanden AU11 och AU19 ligger i allt väsentligt fast.
Vad motionärerna ifrågasätter är om tillräckliga resurser satsas på andra politikområden och om regeringen gör tillräckliga ansträngningar för att upprätthålla arbetslinjen.
Meningarna går isär när det gäller den ekonomiska politiken. Såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet kräver en omläggning av denna. Även när det gäller användningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är meningarna delade. Regeringen vill på anförda skäl använda sig av administrativt enkla åtgärder medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i huvudsak vill satsa på traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Vad först angår frågan om tillräckliga resurser satsas på andra politikområden vill utskottet anföra följande.
Förutom de beslut som riksdagen redan har fattat, när det gäller exempelvis ROT-sektorn, innebär enligt utskottets mening de förslag som läggs fram på skilda politikområden i kompletteringspropositionen och i särskilda propositioner, t.ex. i propositionen om investeringar i trafikens infrastruktur, betydande sysselsättningseffekter.
Vad härefter angår frågan om tillräckliga resurser satsas på att upprätthålla arbetslinjen gör utskottet följande bedömning. Med hänsyn till det utomordentligt svåra läget visar omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska resurser som satsas att regeringen med stor kraft arbetar för det av alla omfattade målet att arbetslinjen skall gälla. De medel som regeringen ställer till förfogande för arbetsmarknadspolitiska åtgärder belöper sig på åtskilliga miljarder kronor. Enbart över B2-anslaget satsas närmare 30 miljarder kronor. Till detta kommer medel för åtgärder som finansieras på annat sätt, t.ex. utbetalningar från Arbetsmarknadsfonden, medel för handikappade och vissa regionalpolitiska medel. Sammanlagt torde det röra sig om ca 100 miljarder kronor för arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadsutskottet delar uppfattningen att kampen mot arbetslösheten måste stå i centrum för den ekonomiska politiken. När det gäller den ekonomiska politiken ansluter sig utskottet till regeringens bedömning att de ekonomiska problemen bara kan lösas genom åtgärder som stimulerar tillväxten och som är förenliga med en långsiktigt god ekonomisk utveckling med hög sysselsättning och låg inflation.
Även om Sverige nu befinner sig i en svår ekonomisk kris finns det emellertid viktiga ljuspunkter som det finns anledning att ta fasta på. Utgångsläget för svensk exportindustri har enligt vissa bedömare inte sedan krigsslutet varit bättre än i dag. Genom deprecieringen av kronan, låga löneökningar, förbättrad produktivitet samt sänkta arbetsgivaravgifter har konkurrenskraften i näringslivet stärkts. Nyligen har ett tvåårsavtal för verkstadsindustrin slutits. Effekten av detta avtal har haft till följd att industrin nu börjat återanställa personal i Sverige. Utvecklingen tyder på att grunden är lagd för en export- och investeringsledd expansion av den svenska ekonomin under 1990-talet.
Med det sagda avvisar utskottet förslagen om en omläggning av den ekonomiska politiken.
Arbetsmarknadsutskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat yrkanden om arbetstidens längd och däribland även frågan om sex timmars arbetsdag. Vid sin senaste behandling av denna fråga (1992/93:AU4) ansåg utskottet att frågan om en generell arbetstidsförkortning inte är aktuell mot bakgrund av Sveriges ekonomiska läge.
Inte heller en försöksverksamhet av det slag som föreslås i motion Fi117 (yrkande 10) är enligt utskottets mening försvarlig i detta läge. Motionen avstyrks därmed i denna del.
Vad slutligen angår frågan om innehållet i och volymen av de insatta arbetsmarknadspolitiska åtgärderna gör utskottet följande uttalande.
Det är självfallet viktigt att arbetsmarknadspolitiska åtgärder har en inriktning som så nära som möjligt anknyter till den ordinarie arbetsmarknaden. Utskottet har i samband med att både ungdomspraktik och arbetslivsutveckling infördes som arbetsmarknadspolitiska åtgärder framhållit att det är fråga om åtgärder i sista hand när inga andra åtgärder står till buds. Utskottet står fast vid denna ståndpunkt. Med hänsyn till omfattningen av arbetslösheten kan emellertid utskottet inte finna annat än att nyssnämnda åtgärder får accepteras under ett övergångsskede. Det gäller dock för regeringen och ansvarig myndighet att noga följa utvecklingen och så snart som situationen medger återgå till normala arbetsmarknadspolitiska insatser. Utskottet återkommer senare i framställningen till såväl ungdomspraktik som arbetslivsutveckling.
Sammanfattningsvis delar utskottet regeringens bedömning om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken. Därmed avstyrks i aktuella delar motionerna Fi117 (v) (yrkandena 1, 2, 8 och 10) och Fi120 (s) (yrkande 3), i den mån de inte sammanfaller med vad utskottet anfört.
3. Arbetsmarknadsverket
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsverket som börjar med "Eftersom åtgärden" och slutar med "och 20)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt att tillföra AMV ytterligare medel för förvaltningskostnader. Det är däremot inte rimligt att ta dessa pengar från anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion Fi120 (s) att tillföra anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader ytterligare 300 miljoner kronor.
4. Utbildningsbidragens storlek
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Utbildningsbidragens storlek som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "vid arbetslöshet" bort ha följande lydelse:
De nya belopp för utbildningsbidragen som regeringen presenterar motsvarar en sänkning av nuvarande belopp med 5,5%. Denna bidragssänkning kommer att gälla alla kursdeltagare. För de stora grupper bland deltagarna som har ett utbildningsbidrag motsvarande ersättningen från arbetslöshetskassan och som tidigare haft en lågavlönad anställning stannar bidragsminskningen inte vid detta utan blir dubbelt så stor, 11 %. Detta är bidragsförsämringar som inte kan godtas. Den nivå utbildningsbidragen har i dagsläget bör förbli oförändrad och efter hand justeras enligt de principer som gäller sedan år 1990, dvs. med hänsyn till löneutvecklingen för industriarbetare.
Med tillstyrkan av motionerna Fi117 (v) och Fi120 (s) i motsvarande delar föreslås att vad utskottet anfört delges regeringen.
5. Utbildningsbidrag med lånedel
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Utbildningsbidrag med lånedel som börjar med "När vuxna" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Som framgått av den föregående redovisningen vill regeringen generellt sänka nivåerna för utbildningsbidragen. Till detta kommer det nu föreliggande förslaget att därutöver minska bidraget med en tredjedel för alla ungdomar under 25 år och för alla kursdeltagare, oavsett ålder, som får sin arbetsmarknadsutbildning förlagd till det reguljära utbildningsväsendet. För arbetslöshetsförsäkrade personer kommer förslaget att innebära att de under utbildningstiden får en ersättning som utgör två tredjedelar av den ersättning de får om de stannar hemma. Även detta förslag från regeringen är oacceptabelt och bör avvisas av riksdagen. Avslagsyrkandena i motionerna Fi111 (s), Fi117 (v) och Fi120 (s) biträds sålunda av utskottet.
6. Arbetsmarknadsutbildning: Volym och kostnader
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsutbildning: Volym och kostnader som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "sig för" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till Socialdemokraternas uppfattning i motion Fi120 om arbetsmarknadsutbildningens volym under nästa budgetår. Medel bör således beräknas för ytterligare 15000 deltagare till en kostnad av 3,3 miljarder kronor. Vid bifall härtill tillgodoses även förslaget om utbildningens dimensionering i motion Fi117 (v).
7. Ungdomspraktik
Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Marianne Andersson (c), Harald Bergström (kds), Isa Halvarsson (fp), Kent Olsson (m) och Göran Lindblad (m) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Ungdomspraktik som börjar med "Utskottet har" och slutar med "och 58)" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i den föregående framställningen i princip ställt sig bakom användningen av den arbetsmarknadspolitiska åtgärden ungdomspraktik. Nu föreslås att åtgärden får fortsätta som en försöksverksamhet även under nästa budgetår och utökas till sammanlagt 100 000 platser i genomsnitt per månad. Dessutom föreslås att åtgärden utsträcks till att omfatta även ca 3 000 akademiker under vissa närmare angivna förutsättningar.
De invändningar som i motionerna har riktats mot regeringsförslagen kan utskottet ha viss förståelse för. Vid behandlingen av förslaget om att införa åtgärden förra våren diskuterades ingående eventuella negativa konsekvenser i samband med användningen av denna åtgärd. Utskottet ansåg sig emellertid kunna acceptera den eftersom den var en tidsbegränsad försöksverksamhet. Den ansågs som ett vettigt sätt för de unga att utnyttja den tid då de står utanför reguljärt arbete för utbildning och praktik samt att den dessutom bidrog till att förhindra en socialt oacceptabel utslagning av stora grupper ungdomar. Utskottet underströk angelägenheten av att åtgärden följdes upp, så att inte oönskade effekter uppstod.
På utskottets initiativ tillkallades en referensgrupp med representanter för arbetsmarknadens parter och AMS. Referensgruppens uppgift är att kontinuerligt följa hur systemet verkar i praktiken och vid behov komma med förslag till förändringar.
Av bl.a. den redovisning som lämnas i propositionen framgår att åtgärden i huvudsak fått avsedd effekt. I AMS rapport den 1 mars 1993 om "Ungdomsarbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar" redovisas både goda och mindre goda effekter av ungdomspraktiken. Detta är emellertid något som gällt även andra åtgärder med stor omfattning, som i svåra arbetsmarknadspolitiska lägen inriktats mot att skapa sysselsättning och motverka långtidsarbetslöshet bland ungdomar.
Ambitionen att ungdomspraktik skall vara en sista åtgärd efter prövning av alla andra alternativ har inte kunnat fullföljas fullt ut, uppges det i propositionen. Detta har berott på det stora trycket på arbetsförmedlingarna från mängden arbetslösa ungdomar.
En i vissa avseenden likartad modell som redovisas i motion Fi93 (nyd) diskuterades förra våren i samband med behandlingen av förslaget om ungdomspraktik. Den avvisades då av utskottet till förmån för det administrativt enklare systemet med ungdomspraktik.
I sitt yttrande (1992/93:AU2y) till finansutskottet med anledning av den s.k. stabiliseringspropositionen uttalade utskottet följande:
Arbetsmarknadsutskottet vill -- -- -- understryka att ungdomspraktiken är en exceptionell åtgärd i en lågkonjunktur med ett mycket svårt arbetsmarknadsläge särskilt för ungdomar. Systemet har tidsbegränsats. Om förlängning sker, såsom aviserats i propositionen, är det därför att ett fortsatt allvarligt arbetsmarknadsläge motiverar det.
Enligt utskottets bedömning föreligger ett sådant allvarligt arbetsmarknadsläge att det är motiverat med en fortsättning av försöksverksamheten.
Mot bakgrund av den tilltagande arbetslösheten bland akademiker är det angeläget att åtgärder vidtas även för denna grupp. Systemet med ungdomspraktik är en åtgärd som i detta sammanhang kan vara lämplig eftersom den är prövad och är administrativt enkel att hantera. Som uttalas i propositionen bör ungdomspraktik för denna grupp efter tre månader övergå i rekryteringsstöd.
Det av regeringen begärda godkännandet om fortsatt försöksverksamhet med ungdomspraktik bör således lämnas liksom godkännanden av övriga redovisade förslag i anslutning härtill. Motionerna Fi93, Fi117 och Fi120 avstyrks därmed i aktuella delar.
8. Bidrag för att starta egen näringsverksamhet
Harald Bergström (kds) anser att arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Bidrag för att starta egen näringsverksamhet som börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion Fi103" bort ha följande lydelse:
För unga, som genomgått ett tredje gymnasieår, anser utskottet att åldersgränsen för att få tillgång till starta eget-bidraget bör ändras att gälla från 18 års ålder.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi103.
9. Beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser: Ändrade bidragsgrunder
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser: Ändrade bidragsgrunder som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "har begärt" bort ha följande lydelse:
Liksom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet anser utskottet att regeringsförslaget att minska den bidragsgilla arbetstiden vid beredskapsarbeten med fyra timmar per vecka inte kan godtas utan bör avvisas av riksdagen i enlighet med yrkandena i motionerna Fi117 och Fi120. Regeringen bör underrättas härom.
10. Särskilt rekryteringsstöd
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser: Ändrade bidragsgrunder som börjar med "Det särskilda" och slutar med "för handikappade" bort ha följande lydelse:
Problemet med den växande långtidsarbetslösheten är allvarligt. Effekterna av denna arbetslöshet såväl för den enskilde arbetslöse som för samhället har utvecklats i den socialdemokratiska partimotionen. Vad där anförs ansluter sig utskottet till.
Som ett led i ansträngningarna att komma till rätta med problemet anser utskottet att det är nödvändigt att tillgripa starka stimulanser för näringslivet att anställa långtidsarbetslösa. Såsom föreslås i deras motion Fi120 (s) bör vid sidan av det traditionella rekryteringsstödet införas ett särskilt stöd som lämnas med 80 % av lönekostnaderna under sex månader till företag som anställer långtidsarbetslösa. Det särskilda rekryteringsstödet bör i första hand riktas mot små och medelstora företag.
Utskottet föreslår att regeringen delges vad utskottet med tillstyrkan av motion Fi120 i denna del har anfört.
11. Vissa finansieringsfrågor
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Vissa finansieringsfrågor som börjar med "Förslaget om" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det ROT-program som riksdagen tidigare beslutat om inte tillräckligt för att förbättra sysselsättningssituationen för byggnadsarbetare.
Behov av ytterligare satsningar föreligger därför att skapa sysselsättning inom byggsektorn i enlighet med vad som förordas i den socialdemokratiska motionen Fi120. Det gäller dels byggnadsverksamhet inom kommunerna, dels insatser av ROT-åtgärder inom äldreomsorgen. För den förstnämnda åtgärden bör 2,2 miljarder kronor tillföras B2-anslaget, vilket innebär arbetstillfällen för ca 10 000 byggnadsarbetare. Den senare satsningen på ROT-åtgärder inom äldreomsorgen betyder att 8700 personer kan få arbete till en kostnad för staten på 1 575 miljoner kronor.
Vad härefter angår insatser på Vägverkets, Banverkets och Luftfartsverkets områden anser utskottet i likhet med motionärerna i motion Fi120 att det ur sysselsättningssynpunkt är angeläget att verken får tillräckliga resurser att genomföra tidigareläggningar av underhåll och investeringar.
Vad gäller särskilt behovet att ta igen eftersatt vägunderhåll anser utskottet i likhet med motionärerna att en satsning som innebär sysselsättning för ca 15 500 personer bör göras. Av de 5,5 miljarder kronor som erfordras för denna satsning bör kommunerna få statsbidrag med 50 % eller 1 miljard kronor av det belopp på 2 miljarder som faller på kommunerna.
Förslaget i motion Fi120 om dimensioneringen av antalet beredskaparbeten, rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa och avtalade inskolningsplatser får utskottets stöd. Likaså anser utskottet att 1 400 miljoner kronor bör ställas till AMS disposition för att klara de utgifter som uppkommer med utskottets förslag att inte godta en sänkning av arbetstiden för deltidsarbetare och sänkningen av nivån på utbildningsbidragen.
Av anslaget bör regeringen få disponera ett oförändrat belopp på 50 miljoner kronor för särskilda insatser på utsatta orter.
Utskottet anser därmed att riksdagen bör godkänna vad utskottet anfört med anledning av motion Fi120 (yrkandena 2 delvis, 4, 5, 6 och 7 delvis).
Motion Fi117 (v) yrkande 11 får i huvudsak anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
12. Vissa finansieringsfrågor
Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Marianne Andersson (c), Harald Bergström (kds), Isa Halvarsson (fp), Kent Olsson (m) och Göran Lindblad (m) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Vissa finansieringfrågor som börjar med "De ytterligare" och slutar med "för rekryteringsstöd" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i den föregående framställningen ställt sig bakom regeringsförslaget om utökning av antalet ungdomspraktikplatser. Av detta följer att utskottet avstyrker förslaget i motion Fi120 (yrkande 7, delvis) om medel för rekryteringsstöd för de alternativ till regeringsförslaget som framläggs i motionen.
13. Otraditionella insatser
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Otraditionella insatser som börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "denna del)" bort ha följande lydelse:
För otraditionella insatser bör såsom anförs i motion Fi120 (s) reserveras 500 miljoner kronor, dvs. 200 miljoner kronor mer än regeringen har föreslagit. Därmed tillgodoses delvis motsvarande yrkande i motion Fi117 (v) beträffande uppräkning av beloppet.
14. Tidigareläggning av affärsverksinvesteringar
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m. som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "därför avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att trafikverken bör ges möjlighet att tidigarelägga investeringar om 4 miljarder kronor. För detta uppkommer en räntekostnad på upplånat kapital med 275 miljoner kronor. 11 500 personer beräknas härigenom få sysselsättning.
Riksdagen bör därför bifalla motion Fi120 (s) yrkande 9. Detta ställningstagande innebär att syftet med motion Fi117 (v) yrkande 3 samtidigt är tillgodosett.
15. Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B2-anslaget
Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Marianne Andersson (c), Harald Bergström (kds), Isa Halvarsson (fp), Kent Olsson (m) och Göran Lindblad (m) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B2-anslaget som börjar med "Utskottet har" och slutar med "i övriga delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i den föregående framställningen ställt sig bakom regeringens förslag om medelstilldelning till de föreslagna åtgärderna. Utskottet tillstyrker därför att anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder förs upp med det belopp som regeringen har föreslagit.
Av detta följer att utskottet avstyrker anslagsförslagen i Fi117 (v) och Fi120 (s).
16. Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B2-anslaget
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B2-anslaget som börjar med "Utskottet har" och slutar med "i övriga delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet hänvisar till de ställningstaganden i det föregående som rör medelsberäkningarna enligt motion Fi120 (s) och de beslut angående medelsberäkningen beträffande alternativet till ungdomspraktik.
Sammantaget innebär detta att anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i enlighet med det aktuella yrkandet i motion Fi120 och nyssnämnda beslut bör räknas upp med 14 975 miljoner kronor i förhållande till vad regeringen har begärt och sålunda anvisas med 45505655000 kronor.
17. Finansieringen av arbetslöshetsersättningen
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Finansieringen av arbetslöshetsersättningen som börjar med "Hela frågan" och slutar med "utskottets mening" bort ha följande lydelse:
De förslag som hittills har presenterats när det gäller arbetslöshetsförsäkringen tillgodoser inte kraven på en långsiktig lösning av finansieringsfrågan. Enligt utskottets mening bör man ta fasta på de förslag som läggs fram av Socialdemokraterna och som innebär en genomgripande omläggning av försäkringen och dess finansiering. Som framhålls i motionerna kan såväl kontantstöden som de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ses som en konsekvens av förhållandena i produktionen. Det är då också rimligt att kostnaderna i allt väsentligt får bäras av produktionen genom uttag av arbetsgivaravgifter.
Arbetsmarknadsfonden bör enligt utskottets mening förstärkas på det sätt som föreslås av Socialdemokraterna, nämligen genom överföring av de avgifter som hittills finansierat sjukförsäkringen och genom en höjning av arbetsmarknadsavgiften. En tillfällig förstärkning så länge som fonden uppvisar underskott bör dessutom komma till stånd genom en höjning av inkomstskatten över den s.k. brytpunkten.
På sikt bör fonden finansiera både kontantstöden och de aktiva åtgärderna, såsom förordas av Socialdemokraterna. Skälet är att det bör finnas ett tydligare samband mellan de olika delarna av arbetsmarknadspolitiken. Vidare bör man säkerställa att det finns medel i fonden för framtida behov så att en ny finansiell kris förhindras. Arbetsmarknadsfonden skall vidare, som Socialdemokraterna förordar, kunna användas för att säkra en tillfredssställande balans i det offentliga sparandet.
Utskottet ställer sig med det anförda bakom de nu berörda yrkandena i s-motionerna Fi92 och Fi120, som således bör bifallas av riksdagen.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Jag biträder de avvikande meningar som avgetts av Socialdemokraternas företrädare med yrkanden om avslag på regeringens förslag beträffande utbildningsbidragens storlek, införande av utbildningsbidrag med lånedel och om minskning av den bidragsgilla arbetstiden vid beredskapsarbeten.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Det krävs en mycket aktivare politik i enlighet med Vänsterpartiets alternativ om ekonomin skall kunna aktiveras och sysselsättningen upprätthållas. Den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som regeringen har valt innebär att åtgärder, som när de infördes var avsedda att tillgripas i sista hand, nu har förvandlats till ordinarie volymåtgärder. På sikt är det dock enligt min mening både billigare och ger väsentligt större sysselsättningseffekter att satsa på traditionella arbetsmarknadspolitiska insatser som arbetsmarknadsutbildning, rekryteringsstöd och beredskapsarbeten. Jag ansluter mig alltså till vad som anförts i Vänsterpartiets motion Fi117 (yrkandena 1 och 2) om sysselsättningspolitiken och om arbetsmarknadspolitikens inriktning.
I det allvarliga sysselsättningsläge som råder bör man avstå från nedskärningar inom statlig och kommunal verksamhet. Inte heller bör statlig verksamhet avregleras eller bolagiseras. Riksdagen bör göra de uttalanden härom som begärs i motion Fi117 (yrkandena 8 och 9). Riksdagen bör också göra det i samma motion (yrkande 10) begärda tillkännagivandet till regeringen om sex timmars arbetsdag och begränsning av övertidsuttaget.
Särskilt bidrag
Såsom Vänsterpartiet yrkar i motion Fi117 (yrkande 17) bör riksdagen avslå regeringens förslag beträffande det särskilda bidraget vid arbetsmarknadsutbildning.
Arbetsmarknadsutbildning: Volym och kostnader
Det är min uppfattning att det finns ett stort behov av den kompletterande utbildning som kan ges inom arbetsmarknadsutbildningen. För att täcka kostnaderna för denna utbildning och för utbildningsbidragen bör anvisas 5400 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit. Riksdagen bör alltså bifalla motion Fi117 (yrkande 13) på denna punkt. Med den volymökning som jag nu förordar tillgodoses samtidigt motsvarande yrkande i motion Fi120 (s).
Dessutom bör anslaget räknas upp med 271 miljoner kronor vid bifall till Vänsterpartiets yrkande att avvisa regeringens förslag beträffande det särskilda bidraget vid arbetsmarknadsutbildning (motion Fi117 yrkande 18).
Därjämte anser jag att riksdagen bör bifalla Vänsterpartiets förslag (motion Fi117 yrkande 6) om stöd till kompetensutbildning i arbetslivet i form av avdrag på arbetsgivaravgiften med 90 kr per utbildningstimme. Jag återkommer nedan till medelsanvisningen för att täcka det avgiftsbortfall som uppstår med förslaget.
Ungdomspraktik
Ungdomspraktiken har snabbt blivit en betydande volymåtgärd inom arbetsmarknadspolitiken, trots att skilda utvärderingar har visat på många problem med verksamheten. Det är angeläget att nu få till stånd en allsidig utvärdering som bedömer ungdomspraktikens effekter i vid mening i enlighet med vad Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 (yrkande 21).
De förslag till nya restriktioner vid anvisning till ungdomspraktik som regeringen har lagt fram är tveksamma till sin effekt. I enlighet med yrkandena 22 och 23 i motion Fi117 bör riksdagen avslå regeringens begäran om godkännande av de restriktioner som det här är fråga om.
Vissa finansieringsfrågor
Jag anser att det finns utrymme för en väsentligt större volym beredskapsarbeten än regeringen har föreslagit. Ytterligare 2 miljarder kronor bör avsättas för denna åtgärdsform.
Vidare anser jag att det bör införas ett marginellt sysselsättningsstöd i form av nedsättning av arbetsgivaravgiften med 20 procentenheter för nyanställd personal. Vid nyanställning av 55000 personer blir årskostnaden 2 miljarder kronor.
Mina ställningstaganden i detta avsnitt innebär att jag stöder förslagen i motion Fi117 yrkandena 11 resp. 4. Jag återkommer nedan till erforderliga medelsanvisningar.
Arbetslivsutveckling
Enligt min mening bör riksdagen genom ett uttalande till regeringen understryka att arbetslivsutvecklingen är en åtgärd som får tillgripas endast i sista hand. Jag ansluter mig alltså till motion Fi117 yrkande 19.
Otraditionella insatser
Ytterligare 300 miljoner kronor bör avsättas för otraditionella insatser och öronmärkas för ungdomsprojekt. Jag stöder därmed motion Fi117 yrkande 24.
Bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m.
Till dessa bidrag bör anvisas 1 miljard kronor eller 800 miljoner kronor mer än med regeringens förslag som enligt min mening är alltför försiktigt. Jag biträder på denna punkt motion Fi117 yrkande 3.
Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B 2-anslaget
I det föregående har jag tillstyrkt åtgärdsinsatser i enlighet med Vänsterpartiets förslag i motion Fi117. Det gäller tidigareläggning av affärsverksinvesteringar med 800 miljoner kronor (yrkande 3), rekryteringsstöd med 2000 miljoner kronor (yrkande 5), kompetensutveckling med 1300 miljoner kronor (yrkande 7), beredskapsarbeten med 2000 miljoner kronor (yrkande 11), arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag med 5400 miljoner kronor (yrkande 13), särskilt bidrag vid arbetsmarknadsutbildning med 271 miljoner kronor (yrkande 18) samt otraditionella insatser med 300 miljoner kronor (yrkande 24).
Detta medför ett sammanlagt ökat medelsbehov med 12071 miljoner kronor i förhållande till vad regeringen har begärt. Det aktuella anslaget bör därmed för nästa budgetår uppföras med 40460655000 kr.
Finansieringen av arbetslöshetsersättningen
När det slutligen gäller Arbetsmarknadsfondens finansiering ansluter jag mig till förslaget i motion Fi117 att en procentenhet av den av Vänsterpartiet i annat sammanhang föreslagna höjningen av arbetsgivaravgiften avsätts som höjd arbetsmarknadsavgift.
Av arbetsmarknadsutskottet framlagt lagförslag
Lag om fortsatt giltighet av lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter
Härigenom föreskrivs att lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1994.
Bostadsutskottets yttrande
1992/93:BoU9y
Bilaga 15
Förslag i kompletteringspropositionen m.m. avseende bostadsutskottets beredningsområde
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 29 april 1993 beslutat att bereda bostadsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör bostadsutskottets beredningsområde.
Bostadsutskottet har begränsat detta yttrande till de delar av förslagen som kan anses falla inom utskottets beredningsområde.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1992/93:150 föreslagit riksdagen
dels i bilaga 1 2.att godkänna det saneringsprogram för de offentliga finanserna på 81000000000 kr i 1994 års priser för åren 1994--1998 som i regeringsprotokollet förordats,
dels i bilaga 8 23.att, med ändring av dels riksdagens beslut (bet. 1992/93:AU19, rskr. 1992/93:258), dels regeringens förslag i proposition 1992/93:194, under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 28389655000 kr,
dels i bilaga 10 att under trettonde huvudtitelns ramanslag Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa 48 000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 14.
Motionerna
Utskottet behandlar i detta yttrande motionerna
1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen avslår det förslag till långsiktigt program för att sanera statsfinanserna som förordats i propositionen, 6. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att snabbutreda vilka åtgärder som kan vidtas för att stabilisera fastighetsmarknaden och därmed minska statens kostnader för bankstödet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den planerade extra höjningen av boendekostnaderna om 3000000000 kr uppskjuts tills fastighetsmarknaden har stabiliserats enligt vad i motionen anförts.
1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kraftfull ROT-satsning i skolorna, 79. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa fastighetsskatten under en tioårsperiod med början tidigast budgetåret 1994/95, 80. att riksdagen beslutar att omgående avskaffa den s.k. flyttskatten, 81. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att taxeringsvärdet på marken för egnahem maximeras till 100 000 kr, 86. att riksdagen upphäver beslutet om minskning av bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor fr.o.m. 1994, 88. att riksdagen hos regeringen begär att en kvalificerad utredning tillsätts med uppgift att utreda fastighetsmarknaden och komma med förslag till åtgärder.
1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadssubventionerna.
1992/93:Fi101 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ur reservationsanslaget på 800 000 000 kr för vissa investeringar 50000000 kr bör avsättas för stöd till icke-statliga kulturlokaler.
1992/93:Fi105 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till arbetet med fastighetsregisterkartor med ny teknik.
1992/93:Fi106 av Lars Ulander m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till att säkra kreditgivningen till ny- och ombyggnad av fastigheter, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på ROT-området som motsvarar de sysselsättningseffekter riksdagen tidigare beslutat om.
1992/93:Fi107 av Bo G Jenevall och Peter Kling (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avveckla räntesubventionerna över en 20-årsperiod med början 1995.
1992/93:Fi109 av Göran Persson och Göran Magnusson (s) vari yrkas 1. att riksdagen med ändring av regeringens förslag beslutar att i kompletteringspropositionen upptagna medel om 50 miljoner kronor för upprustning av allmänna samlingslokaler skall fördelas enligt reglerna i förordningen om statligt stöd till allmänna samlingslokaler, 2. att riksdagen beslutar att av anslaget 10 miljoner kronor får användas för bidrag till underhållsåtgärder och maximalt 80% av total godkänd kostnad på 1 miljon kronor per projekt, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det statliga stödet till handikappanpassning av allmänna samlingslokaler.
1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om beredskapsarbeten inom ROT-sektorn, 5. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om statsbidrag för ROT-åtgärder inom äldreboendet.
Utskottet
Den långsiktiga utgiftsstrategin
I propositionen (bil. 1 s. 24--30) behandlas frågan om ett långsiktigt budgetsaneringsprogram. Programmet, som omfattar femårsperioden 1994--1998, innebär begränsningar av den offentliga konsumtionen med ca 35 miljarder kronor och en reduktion av den privata konsumtionen med ca 46 miljarder kronor. Tillhopa omfattar alltså saneringsprogrammet besparingar om ca 81 miljarder kronor i 1994 års priser. Riksdagen föreslås godkänna programmet.
I de delar programmet kan anses falla inom bostadsutskottets beredningsområde innebär regeringsförslaget att en reduktion av bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor skall göras åren 1997 och 1998. I propositionen anges att de föreslagna reduktionerna kan ske t.ex. genom minskade räntebidrag.
I detta yttrande skall inte behandlas frågan om de beräkningsförutsättningar som väglett regeringsförslaget. Denna fråga ankommer på finansutskottet att bereda. Däremot finner bostadsutskottet det motiverat att behandla besparingsförslaget om en reduktion av bostadssubventionerna.
I Socialdemokraternas partimotion Fi92 avvisas regeringens förslag till minskade bostadssubventioner. Förslaget motsvaras av yrkande 2 i denna del. I detta yrkande föreslår motionärerna att riksdagen avslår förslaget i propositionen om det långsiktiga programmet för att sanera statsfinanserna.
Bostadsutskottet anser det lämpligt att riksdagen i ett långsiktigt perspektiv ges möjlighet att bedöma regeringsförslaget om hur bostadssubventionerna bör utvecklas framöver. Inte sällan framförs i motioner och i andra sammanhang kritik mot att beslut om förändringar i subventionssystemet fattas alltför nära inpå ikraftträdandetidpunkten. Utskottet finner det mot denna bakgrund positivt att riksdagen nu har att överväga förslag om bostadssubventionernas omfattning på längre sikt. Denna omständighet bör göra det möjligt för de boende, fastighetsägarna och andra aktörer på bostadsmarknaden att inrätta sig efter de förhållanden som ett sådant beslut kan innebära. Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot den nu tillämpade beslutsordningen eller mot omfattningen av den föreslagna reduktionen av bostadssubventionerna åren 1997 och 1998. Utskottet förutsätter att riksdagen i god tid föreläggs förslag om hur besparingen närmare skall genomföras. Det kan erinras om att riksdagen våren 1992 (bet. 1991/92:BoU23 s. 25) vid beslutet om ett nytt system för bostadsfinansiering förutsatt att en avstämning av detta system skall göras efter år 1995. I detta sammanhang får det anses naturligt att i ett längre perspektiv överväga inte bara det nuvarande systemets utformning utan också utvecklingen av subventionerna i det system som gällde före år 1993. Med det anförda avstyrker utskottet Socialdemokraternas partimotion Fi92 yrkande 2 i motsvarande del. Utskottet har noterat att i Vänsterpartiets partimotion Fi94 anförs att bantningen av det strukturella underskottet måste bli en kombination av transfereringar bl.a. inom socialförsäkringssystemet och bostadssubventioner.
Kreditförsörjningen till bostadsbyggande -- utredning om krisen på fastighetsmarknaden
I Socialdemokraternas partimotion Fi92 yrkande 6, i Ny demokratis partimotion Fi93 yrkande 88 och i motion Fi106 (s) yrkande 1 tas upp frågan om fastighetskrisen och om kreditförsörjningen till bostadsbyggandet. I motion Fi93 anförs bl.a. att regeringen snarast och med hjälp av kvalificerade bedömare måste utreda hur fastighetsmarknaden kan stabiliseras. I motion Fi106 (s) tas upp frågan om kreditgivningen vid ny- och ombyggnad av fastigheter. Motionärerna anför att bankerna inte kan eller inte förmår medverka vid finansieringen av byggnadsprojekten. Det handlar såväl om byggnadskreditgivningen som om den mera permanenta finansieringen. I motionen föreslås staten ta ansvar för att ett entreprenadgarantibolag bildas.
De nuvarande problemen på kreditmarknaden har hittills under 1990-talet ägnats stor uppmärksamhet bl.a. av regering och riksdag. De har självklart också satt sin prägel på branschen som sådan och haft stort utrymme i den allmänna debatten. En särskild myndighet -- Bankstödsnämnden -- har inrättats för att hantera statens stöd till banker och andra kreditinstitut.
Regeringen har i december 1992 beslutat tillkalla en utredning om utvecklingen på kreditmarknaden. Utredningen skall göra en kartläggning och beskrivning av utvecklingen på kreditmarknaden och analysera de effekter problemen på denna marknad har medfört och kan väntas medföra för övriga delar av ekonomin. Utredningen bör enligt direktiven fortlöpande redovisa sitt arbete i form av delrapporter. En slutrapport bör lämnas före utgången av år 1994. Av intresse i sammanhanget är också det regeringsuppdrag som lämnats en revisionsbyrå att för statens räkning undersöka situationen på bostadskreditmarknaden med avseende på kreditriskerna på marknaden. Detta uppdrag kommer att redovisas inom kort.
Trots att olika utredningsuppdrag bl.a. om kreditmarknaden och dess problem pågår finns skäl för riksdagen att, i enlighet med förslagen i motionerna (s) och (nyd), förorda att en utredning görs i vilken mera specifikt analyseras fastighetsmarknaden och dess problem. Åt en sådan utredning bör också ges i uppdrag att utreda orsakerna till de svårigheter som finns på bostadskreditmarknaden och lämna förslag till lösningar. Inte minst viktigt är det att ett fullgott underlag finns när beslut skall fattas i olika frågor som rör finansieringen av bostäder, detta mot bakgrund av den långsiktighet som bör prägla sådana beslut. De olika aktörerna på bostadsmarknaden och då i första hand de boende och byggföretagen är naturligtvis i hög grad beroende av att dessa beslut kan fattas med tilltro till statsmakternas åtaganden.
Den utredning som bostadsutskottet förordat bör ledas av en kvalificerad utredare. Med tanke på att ökad klarhet snabbt bör vinnas i de nu diskuterade frågorna bör utredningen arbeta skyndsamt. Sammansättningen av utredningen får avgöras i samband med att ställning tas till direktiven för utredningen. Då får också övervägas hur det parlamentariska deltagandet i arbetet skall garanteras.
Vad utskottet med anledning av partimotionerna Fi92 (s) yrkande 6 och Fi93 (nyd) yrkande 88 samt motion Fi106 (s) yrkande 1 anfört om en utredning om problemen på fastighetsmarknaden och med bostadskreditgivningen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994 m.m.
I de tre partimotionerna; motion Fi92 från Socialdemokraterna, motion Fi93 från Ny demokrati och motion Fi94 från Vänsterpartiet, aktualiseras frågan om reduktionen av bostadssubventionerna från den 1 januari 1994.
Bakgrunden till förslaget i motionerna kan sammanfattas på följande sätt.
Enligt regeringens överenskommelse med Socialdemokraterna hösten 1992 skall bostadssubventionerna reduceras med 3 miljarder kronor från den 1 januari 1994 netto, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen.
I november 1992 hade riksdagen att behandla en proposition, 1992/93:50, om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. I propositionen fördes fram förslag som bl.a. byggde på den ovannämnda överenskommelsen. Frågan om bostadssubventionerna behandlade bostadsutskottet i ett yttrande (yttr. 1992/93:BoU2y) till finansutskottet. Efter att ha beskrivit regeringens förslag om en reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994 anförde utskottet följande.
En indragning av bostadssubventionerna av den omfattning som nu diskuteras får stor betydelse inte minst för boende. Det finns goda skäl för uppfattningen att ett beslut i frågan måste övervägas noggrant och med beaktande av de faktorer som nämnts ovan. Avsikten är att en minskning av subventionerna skall ske för tiden fr.o.m. den 1 januari 1994. Även om det i och för sig kan vara önskvärt med ett beslut hösten 1992 om hur besparingseffekten skall hämtas in anser utskottet det viktigt att frågan bereds ytterligare. Ett förslag i frågan från regeringen i sådan tid att riksdagen kan besluta i ärendet våren 1993 får anses ge rimliga förutsättningar för de förberedelser som beslutet kan föranleda.
Vad bostadsutskottet anförde om fortsatta överväganden togs upp vid finansutskottets behandling av frågan (bet. 1992/93:FiU1 s. 86). Liksom bostadsutskottet framhöll finansutskottet vikten av att riksdagen gavs möjlighet att fatta beslut i ärendet senast våren 1993. Vad finansutskottet förordat vann riksdagens anslutning.
I den ovannämnda partimotionen (s) anförs bl.a. att om den nu diskuterade besparingen skulle tas ut i form av minskade subventioner skulle följden sannolikt bli ett ökat antal konkurser i bostadsrättsföreningar liksom i privata och allmännyttiga bostadsföretag med stor andel nybyggda bostäder. Vidare anförs att ett genomförande av besparingen skulle försvåra eller försena en stabilisering av fastighetsmarknaden. Effekten på statsfinanserna riskerar dessutom att bli motsatt den som avsetts. I yrkande 7 i motionen föreslås ett tillkännagivande till regeringen om att besparingen om 3 miljarder på bostadssubventionerna skjuts upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats.
Hushållens största utgiftsposter, oavsett boendeform, är enligt partimotionen från Ny demokrati räntor och skatter. Åtgärder som bidrar till att hålla hushållens ränteutgifter nere är därför mycket viktiga. Förslaget i yrkandet i motionen går ut på att minskningen av bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor fr.o.m. 1994 inte skall genomföras.
Yrkande 5 i partimotionen från Vänsterpartiet har i princip samma innebörd. I denna motion anförs bl.a. att ett genomförande av besparingen inte bara skulle drabba de boende utan också få stor negativ effekt på fastighetspriserna. Därmed fördjupas krisen för vissa fastighetsägare, något som i sin tur bidrar till att bankkrisen accentueras. Effekten av att inte genomföra besparingen är, enligt motionärerna, positiv sett ur ett budgetperspektiv.
När bostadsutskottet och finansutskottet hösten 1992 hade att behandla frågan om en besparing på bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994 framhöll, som framgått ovan, de båda utskotten vikten av att beslut i ärendet kunde fattas våren 1993 och då mot bakgrund av en ytterligare beredning inom regeringens kansli. Något regeringsförslag i frågan har ännu inte förelagts riksdagen. Praktiska möjligheter saknas därför att avvakta ett sådant förslag, om ett riksdagens beslut i ärendet skall kunna fattas våren 1993. Utskottet finner det viktigt att så sker, så att tillräcklig klarhet kan skapas om subventionernas omfattning under de närmaste åren. Utskottet kan instämma med vad i motionerna anförts om att en minskning av subventionerna enligt vad ursprungligen avsetts kommer att innebära att kostnaderna för statskassan i ett längre perspektiv blir mångdubbelt större än den omedelbara minskningen av budgetunderskottet. Ett genomförande av ett förslag med denna effekt bör riksdagen inte ge sin anslutning till.
Som framgått av det ovan anförda är de tre partimotionerna överensstämmande så till vida att i dem föreslås att besparingen på bostadssubventionerna den 1 januari 1994 inte skall genomföras. En viss skillnad i motionernas yrkanden finns dock. I Socialdemokraternas partimotion föreslås att ett genomförande av besparingsförslaget bör anstå tills fastighetsmarknaden hunnit stabiliseras, medan i de båda andra partimotionerna yrkandena formulerats så att besparingen över huvud taget inte bör förverkligas.
Även om motionsförslagen inte till alla delar är överensstämmande anser utskottet att riksdagen med anledning av dem som sin mening bör ge regeringen till känna att den nu diskuterade besparingen per den 1 januari 1994 av bostadssubventionerna inte bör genomföras. Om och i så fall när och hur så skall ske får bedömas mot bakgrund bl.a. av hur den ekonomiska politiken och därmed kreditmarknaden och fastighetsmarknaden kommer att utvecklas. Av betydelse i detta sammanhang är inte minst ränteutvecklingen, detta mot bakgrund av kapitalkostnadernas ofta stora betydelse för boendeutgifterna och då särskilt i nyproducerade bostäder och i bostäder som nyligen byggts om.
Vad bostadsutskottet med anledning av partimotionerna Fi92 (s) yrkande 7, Fi93 (nyd) yrkande 86 och Fi94 (v) yrkande 5 anfört om att bostadssubventionerna per den 1 januari 1994 inte bör minska med 3 miljarder kronor bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I motion Fi107 (nyd) föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att räntesubventionerna till boendet bör avvecklas över en 20-årsperiod med början år 1995.
Fr.o.m. den 1 januari 1993 gäller ett nytt bostadsfinansieringssystem. Enligt detta kommer räntebidragen för egnahem att vara avvecklade år 2001. För hyres- och bostadsrättshus är räntebidragen då 25 %, dvs. av samma omfattning som de skatteavdrag som egnahemsägare antas få göra för sina gäldräntor. Vad nu redovisats innebär inte att utskottet tagit ställning till det nu gällande finansieringssystemet som sådant. Denna fråga kan bli aktuell för riksdagen att pröva framöver bl.a. i samband med den avstämning av systemet som förutsatts komma att göras efter år 1995.
Vad gäller bostadssubventionerna i det finansieringssystem som gällde vid utgången av år 1992 har riksdagen beslutat (bet. 1988/89:BoU10 s. 14--16) att räntesubventioner inte skall lämnas efter det att 25 år förflutit från husets färdigställande.
Som framgått av vad nu redovisats innehåller såväl dagens system som det tidigare systemet regler som begränsar tiden för hur länge räntebidrag kan utgå. Om dessa regler bibehålls kommer räntebidragen att vara avvecklade praktiskt taget samtidigt med vad som skulle bli fallet om förslaget i motion Fi107 (nyd) förverkligades.
Utskottet kan inte finna att något väsentligt skulle stå att vinna på ett genomförande av motionsförslaget. I den mån yrkandet i motionen inte kan anses tillgodosett avstyrker bostadsutskottet bifall till det.
Vissa fastighetsskattefrågor m.m.
I Ny demokratis partimotion Fi93 tas i yrkandena 79, 80 och 81 upp vissa fastighetsskattefrågor som behandlas i detta yttrande.
I yrkande 79 föreslås ett riksdagens tillkännagivande om att fastighetsskatten bör avskaffas under en tioårsperiod med början tidigast år 1994/95.
I yrkande 80 föreslås riksdagen besluta att omgående avskaffa den s.k. flyttskatten.
Ett tillkännagivande till regeringen om att taxeringsvärdet på marken för egendom bör maximeras till 100 000 kr föreslås i yrkande 81.
Från den utgångspunkt bostadsutskottet har att beakta finner utskottet det inte lämpligt att tillstyrka motionsförslagen. Bl.a. skulle ett genomförande av dem försvaga statens budget på ett sätt som måste bedömas i ett större sammanhang och efter en mera ingående beredning än den som nu varit möjlig att genomföra. Med det anförda avstyrker utskottet Ny demokratis partimotion Fi93 yrkandena 79, 80 och 81.
Stöd till allmänna samlingslokaler
Bidrag till allmänna samlingslokaler kan lämnas till aktiebolag, stiftelser eller föreningar som är fristående från kommuner och kommunala företag. Bidrag lämnas för ny- och ombyggnad av samlingslokaler samt för köp av sådana lokaler. Vid nybyggnad lämnas bidrag med 50 % av den godkända kostnaden för ytor upp till 1 000 m2. För ytor därutöver upp till 2000 m2 lämnas bidrag med 30 %. För bidrag krävs att kommunen lämnar bidrag med minst 30 %. För köp samt för ombyggnad och andra upprustningsåtgärder lämnas bidrag efter samma grunder och med samma bidragsandelar som för nybyggnad. För handikappanpassning som utförs utan samband med andra bidragsberättigade åtgärder lämnas bidrag med högst 165 000 kr. Stödet handläggs inom Boverket av dess Samlingslokaldelegation.
Ramen för beslut om bidrag för allmänna samlingslokaler under budgetåret 1992/93 uppgår till 46 miljoner kronor. Riksdagen har dessutom av sysselsättningsskäl beslutat om en engångsanvisning för 1992/93 om 30 miljoner kronor för bidrag för åtgärder som kan få stöd redan enligt dagens regler samt för underhålls- och reparationsarbeten av annat slag på allmänna samlingslokaler. Vidare har Arbetsmarknadsstyrelsen anvisat 50 miljoner kronor för budgetåret 1992/93. För budgetåret 1993/94 har riksdagen anvisat en ram på 45 miljoner kronor.
Boverket har på uppdrag av regeringen kartlagt effekterna av det statliga stödet till de allmänna samlingslokalerna. I kompletteringspropositionen anförs att denna kartläggning visar att de allmänna samlingslokalerna har central betydelse för livskvalitet, kultur- och nöjesliv, särskilt på landsbygden och i mindre orter. Med hänvisning härtill och till behovet av sysselsättningsskapande åtgärder föreslås att anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 skall tillföras 50 miljoner kronor för bidrag till allmänna samlingslokaler. Enligt förslaget bör högsta tillåtna kostnad få vara 6 miljoner kronor per projekt. Bidrag föreslås utgå med högst 65 % av arbetskraftskostnaden förutom i stödområdena där bidragsandelen föreslås uppgå till högst 70 %. Medlen bör enligt förslaget disponeras av Boverket, men objekt och tidpunkten för arbetenas igångsättning bör beslutas efter samråd med AMS. Vid val av projekt skall projekt i sysselsättningssvaga områden prioriteras. Dessutom förordas att arbetena bör bedrivas med arbetskraft som anvisats eller godkänts av arbetsförmedlingen.
Nybyggande och upprustning av allmänna samlingslokaler är enligt motion Fi109 (s) sysselsättningsintensiva verksamheter -- något som anses vara väl dokumenterat bl.a. genom Boverkets uppföljning av effekterna av de extra medel som under 1992/93 anvisades till samlingslokalstöd. Enligt motionärerna dras dock i kompletteringspropositionen inga slutsatser av detta. Genom de regler som knyts till det föreslagna extra stödet till de allmänna samlingslokalerna kommer förslaget enligt motionärernas mening varken att medverka till ökad sysselsättning eller till förbättringar av de allmänna samlingslokalerna. För att bästa effekt av de extra medlen skall uppnås föreslås att de i stället skall fördelas inom den befintliga objektskön och enligt de regler som i dag gäller för stöd -- yrkande 1. Enligt motionen är dessutom många mindre samlingslokalanläggningar i behov av stöd för att bevara och vidmakthålla lokalens funktion och standard. Ett obyråkratiskt hanterat engångsstöd för underhållsåtgärder upp till 1 miljon kronor per projekt och med en bidragsnivå på 80 % anges i dessa fall ge en snabb sysselsättningseffekt -- yrkande 2. Avslutningsvis förordas att bidraget för handikappanpassning av allmänna samlingslokaler skall höjas till 250000 kr -- yrkande 3. Enligt motionärernas mening är det nuvarande bidraget alltför lågt för att stimulera till ökade insatser för bättre tillgänglighet.
De hittillsvarande erfarenheterna av stödet till de allmänna samlingslokalerna visar att samlingslokalprojekt har god sysselsättningseffekt. I en situation där behovet av att stimulera byggsysselsättningen är stort finns det enligt utskottets mening därför skäl att överväga en tillfällig utökning av stödet. Utskottet kan också notera att det finns en bred enighet om att en ökat stöd av den storleksordning som föreslås i kompletteringspropositionen nu bör komma till stånd. Det frågan gäller är därför enligt vilka principer m.m. som stöd skall kunna utgå. En utgångspunkt bör enligt utskottets mening härvid vara att ge stödet en sådan utformning och omfattning att det ger en så god effekt på sysselsättningen som möjligt.
I motion Fi109 (s) hävdas, utan att några belägg härför kan visas, att den av regeringen föreslagna utformningen av det tillfälliga samlingslokalstödet inte leder till någon ökad sysselsättning. Utskottet har för sin del inte underlag för en sådan bedömning. Det finns enligt utskottets mening inte tillräcklig anledning till annat antagande än att den utökade möjligheten att erhålla samlingslokalstöd kommer att utnyttjas i den utsträckning som förutsätts i regeringsförslaget. Den av regeringen förordade utformningen av stödsystemet ger utrymme för stöd till ett större antal projekt än vad en tillämpning av de vanliga bidragsreglerna i enlighet med motionsförslaget skulle ha gjort. Därmed kan det också med fog hävdas att sysselsättningseffekten av regeringens förslag blir större.
Utskottet tillstyrker med hänvisning till det nu anförda förslaget i kompletteringspropositionen avseende ett utökat stöd till de allmänna samlingslokalerna. Motion Fi109 (s) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
Utskottet delar vad som i motion Fi109 (s) anförts om värdet av att allmänna samlingslokaler, liksom andra offentliga lokaler, görs tillgängliga också för personer med funktionshinder. Ett stort antal allmänna samlingslokaler har också handikappanpassats med hjälp av samlingslokalstödet. Det har skett dels i samband med ombyggnader och reparationer, dels som en enskild åtgärd utan samband med andra byggnadsåtgärder. Med avseende på den vikt som samhället fäster vid att tillgängligheten i det befintliga lokalbeståndet ökar har också maximibeloppet för stöd till handikappanpassning av allmänna samlingslokaler höjts med 15000 kr till 165000 kr så sent som fr.o.m. innevarande budgetår. Utskottet är med hänvisning härtill inte nu berett förorda att stödet höjs ytterligare i enlighet med förslaget i motion Fi109 (s) yrkande 3. Motionsyrkandet avstyrks.
Stöd till icke-statliga kulturlokaler
Bidrag för ny- eller ombyggnad av musei-, teater- och kulturlokaler som tillhör någon annan än staten lämnas med högst 30 % av kostnaderna vid nybyggnad och med högst 50 % vid ombyggnad. Frågor om bidrag prövas av Boverkets Samlingslokaldelegation efter hörande av Statens kulturråd. För såväl budgetåret 1992/93 som budgetåret 1993/94 har fastställts en beslutsram om 25 miljoner kronor för verksamheten. Dessutom har av sysselsättningsskäl bidragsgivningen för innevarande budgetår tillförts ytterligare 20 miljoner kronor.
Det särskilda stödet till icke-statliga kulturlokaler har, enligt motion Fi101 (c), sedan det infördes varit en mycket värdefull tillgång. Enligt motionen har det bl.a. givit angelägna sysselsättningstillfällen över hela landet samtidigt som det förbättrat möjligheterna för skilda kulturverksamheter. Det är enligt förslaget därför nödvändigt att det också i fortsättningen finns ett särskilt anslag för stöd till icke-statliga kulturlokaler. Med hänvisning härtill förordas att det ur anslaget till Vissa investeringar m.m. under sjunde huvudtiteln skall avsättas 50 miljoner kronor för stöd till sådana lokaler.
Det kan enligt utskottets mening i och för sig hävdas att en ökning av stödet till de icke-statliga kulturlokalerna borde förverkligas i enlighet med förslaget i motionen. Som utskottet ovan anfört är läget på byggarbetsmarknaden sådant att inte minst sysselsättningsskäl talar för att åtgärder med den inriktning som förordas i motionen vidtas. Samtidigt vill utskottet erinra om det ROT-program som riksdagen beslutat om tidigare under våren 1993 och som bl.a. syftar till att öka byggsysselsättningen. I den nu behandlade kompletteringspropositionen förs också fram förslag med denna inriktning bl.a. avseende stödet till de allmänna samlingslokalerna. Utskottet är mot bakgrund härav inte nu berett förorda insatser i enlighet med förslaget i motion Fi101 (c). Det får dock förutsättas att regeringen noga följer frågan om ytterligare insatser avseende icke-statliga kulturlokaler och, om sådana överväganden visar på behov av en ökning av beslutsramen, underställer riksdagen ett sådant förslag. Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att bidragsgivningen, som redovisats ovan, av sysselsättningsskäl tillförts 20 miljoner kronor för innevarande budgetår. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi101 (c).
ROT-åtgärder
I syfte att öka sysselsättningen inom byggsektorn har riksdagen under våren 1993 fattat beslut om ett särskilt ROT-program (ROT = Reparation, Om- och Tillbyggnad). Programmet omfattar följande delar.
1. Stöd för reparation och bostadsförbättringsåtgärder 2. Statlig subvention av underhåll och reparationer av vissa kommunala byggnader 3. Räntebidrag för ombyggnad av bostäder 4. Ombyggnad av äldrebostäder 5. Kulturmiljövård 6. Konstnärlig utsmyckning i bostadsområden 7. Avdrag mot fastighetsskatten för vissa underhållsåtgärder
Förslag om ROT-åtgärder utöver det ovan redovisade ROT-programmet förs fram i tre motioner.
Mot bakgrund av situationen på byggarbetsmarknaden och med hänvisning till att skolan är vår största arbetsplats föreslås i Ny demokratis partimotion Fi93 yrkande 65 att ett tillfälligt investeringsbidrag till reparation och ombyggnad av skolor skall införas. Enligt förslaget skall bidrag utgå med 30 % av kostnaden upp till en total volym om 10 miljoner kronor per skola. Statens sammanlagda kostnader för bidraget bör enligt förslaget begränsas till 1 miljard kronor. Bidragsreglerna föreslås utformade så att de överensstämmer med de regler som gäller för den beslutade statliga subventionen av underhåll och reparationer av vissa kommunala byggnader. Det innebär bl.a. att bidrag endast utgår under förutsättning av att arbetet påbörjas före den 1 juli 1994 och slutförs senast den 30 juni 1995.
De signaler som kommer från byggsektorn pekar enligt motion Fi106 (s) yrkande 2 på att de problem som där finns alltmer förvärras. Enligt motionärerna behöver efterfrågan på byggnadsverksamhet därför stimuleras med riktade insatser för att ytterligare förstärka ROT-verksamheten. Vad som krävs är enligt förslaget ett ROT-program som skapar 30000 arbetstillfällen. Med hänvisning härtill föreslås att reparationsåtgärder m.m. skall stimuleras genom en statlig lönesubvention. Åtgärderna föreslås avse såväl offentliga byggnader som bostäder. En förutsättning anges dock vara att upphandling och prissättning av projekten sker på en fungerande marknad.
Det finns enligt den socialdemokratiska partimotionen Fi120 behov av ytterligare satsningar utöver det ROT-program som riksdagen tidigare beslutat. För att ge sysselsättning åt 10000 byggnadsarbetare föreslås att en lönesubvention på 1000 per dag och sysselsatt skall kunna utgå för ROT-verksamhet i kommunerna. Enligt förslaget bör upphandling ske på marknaden medan AMS anvisar arbetslösa byggnadsarbetare till projekten -- yrkande 4. Det finns enligt motionärernas mening dessutom ett eftersatt behov av ROT-åtgärder inom äldreomsorgen. Detta ombyggnadsbehov uppskattas motsvara en kostnad på 3500 miljoner kronor och erfordra ett statsbidrag på 45 % för att komma till stånd -- yrkande 5. Statens kostnader för bidraget beräknas uppgå till 1575 miljoner kronor och ge sysselsättning för omkring 8700 personer.
Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan har riksdagen under våren 1993 fattat beslut om ett ROT-program som i första hand avser åren 1993 och 1994. Programmet utgår från bedömningen att det sett både i ett kortsiktigt och i ett långsiktigt perspektiv finns starka skäl som talar för att åtgärder måste vidtas för att ta till vara outnyttjad arbetskrafts- och produktionskapacitet i byggsektorn. Till grund för de nu behandlade motionsyrkandena ligger också en strävan att öka byggverksamheten och därigenom även byggsysselsättningen. Det föreligger sålunda en bred enighet om behovet av att genom särskilda åtgärder motverka nedgången i byggsysselsättningen. Frågan gäller därför vilken omfattning dessa åtgärder bör ha.
Motionärerna synes utgå från bedömningen att de redan vidtagna åtgärderna inte är tillräckliga för att den avsedda sysselsättningseffekten skall uppnås. Mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen på byggarbetsmarknaden vill utskottet för sin del inte utesluta att det kan föreligga ett behov av ytterligare stimulansåtgärder m.m. I kompletteringspropositionen läggs också fram förslag som är avsedda att förbättra sysselsättningsläget inom byggsektorn. Det gäller bl.a. en ökning av anslaget för vissa investeringar i statliga byggnader m.m. liksom en ökning av stödet till allmänna samlingslokaler. Utskottet vill dessutom erinra om att det av riksdagen beslutade ROT-programmet endast har varit i funktion under en kort tid. Till den del det avser skattereduktion för reparationskostnader m.m. återstår dessutom för riksdagen att fatta beslut om den närmare utformningen av stödet. Detta betyder att de fulla effekterna på sysselsättningen av ROT-programmet liksom de i kompletteringspropositionen föreslagna åtgärderna ännu inte kan bedömas med någon större säkerhet. Enligt utskottets mening finns det mot bakgrund härav anledning att avvakta utfallet av de hittills vidtagna åtgärderna innan beslut om eventuella nya insatser fattas. Det får förutsättas att regeringen med största uppmärksamhet följer utvecklingen på området och om så erfordras skyndsamt återkommer till riksdagen med förslag om ytterligare insatser.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda förslagen i partimotionerna Fi93 (nyd) yrkande 65 och Fi120 (s) yrkandena 4 och 5 samt motion Fi106 (s) yrkande 2.
Fastighetsdatasystemet
På förslag av regeringen i budgetpropositionen har riksdagen beslutat att fastighetsdatasystemet skall kompletteras med byggnadsidentiteter (bet. 1992/93:BoU14). I kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 49) anförs att ett snabbt genomförande av den beslutade kompletteringen av fastighetsdatasystemet är angeläget -- detta bl.a. för att möjliggöra ett utnyttjande i den allmänna fastighetstaxeringen för småhus. Med hänvisning härtill föreslås att 20 miljoner kronor av de beräknade medlen för beredskapsarbeten m.m. skall användas för införande av byggnadsidentiteter i Lantmäteriverkets fastighetsdatasystem.
Det är enligt motion Fi105 (c) mycket lämpligt att använda beredskapsmedel för att förbättra fastighetsregistret. Enligt motionen har dock den karta som ingår i fastighetsregistret inte rationaliserats på samma sätt som det skrivna registret. Med hänvisning till att en utveckling av kartan mot ADB är samhällsekonomiskt lönsam föreslås att ytterligare medel skall avsättas för arbetet med registerkartan. Om detta inte kan ske förordas att de i kompletteringspropositionen föreslagna 20 miljoner kronorna skall fördelas så att också arbetet med registerkartan kan utvecklas snabbare.
Överföringen av fastighetsregistren till det av Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) administrerade fastighetsdatasystemet är nu inne i sitt slutskede. Det betyder att den övervägande delen av landets fastigheter redan är införda i systemet och att informationen om fastigheterna därmed finns lätt tillgänglig via terminal m.m. Som framhålls i motion Fi105 (c) har däremot inte de fastighetskartor som är kopplade till fastighetsregistret moderniserats på motsvarande sätt. På detta område har endast ett utvecklingsarbete inletts. För att den information som finns på fastighetsregisterkartorna skall bli tillgänglig i samma utsträckning som fastighetsregistret fordras därför att också kartorna förs över till ADB. Förutom att en sådan överföring skulle förbättra kartornas tillgänglighet skulle den dessutom ge nya och förbättrade möjligheter att använda kartorna vid planering m.m.
Det finns enligt utskottets mening mot bakgrund av det nu anförda anledning att också överväga en överföring av fastighetsregisterkartorna till ADB-medium. För att möjliggöra en sådan överföring bör det i kompletteringspropositionen föreslagna beloppet på 20 miljoner kronor för införande av byggnadsidentiteter i fastighetsregistret också -- om så anses lämpligt -- få disponeras för ett fortsatt arbete med en datorisering av fastighetsregisterkartorna. Med anslutning till vad utskottet nu anfört bör sålunda till CFD:s -- inte Lantmäteriverkets som det i propositionen felaktigt angivits -- fastighetsdatasystem anvisas 20 miljoner kronor av beredskapsmedel. Tillräckliga skäl saknas att nu tillstyrka förslaget i motion Fi105 (c).
Anslag till länsstyrelserna
Riksdagen har på förslag i budgetpropositionen till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisat ett ramanslag på 1693900000 kr (bet. 1992/93:BoU17). I kompletteringspropositionen föreslås att till länsstyrelserna skall anvisas ytterligare 48 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Till grund för förslaget i denna del ligger de nya arbetsuppgifter som tillförs länsstyrelserna fr.o.m. år 1994. Från denna tidpunkt har länsstyrelserna att svara för dels den regionala administrationen av statens stöd för bostadsfinansiering, dels tillsynen över verksamheten enligt den nya rättighetslag för personer med svåra funktionshinder som då träder i kraft.
Riksdagen har tidigare ställt sig bakom de förslag som grundar den av regeringen förordade ökningen av anslaget till länsstyrelserna. Även det nu aktuella förslaget tillstyrks.
Stockholm den 13 maj 1993
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Sören Lekberg (s), Rune Evensson (s), Bo G Jenevall (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Lars Stjernkvist (s), Kent Olsson (m) och Harry Staaf (kds).
Avvikande meningar
1. Den långsiktiga utgiftsstrategin
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den långsiktiga utgiftsstrategin börjar med "Bostadsutskottet anser" och slutar med "och bostadssubventioner" bort ha följande lydelse:
Som anförs i Socialdemokraternas partimotion Fi92 kan det inte anses korrekt att, som regeringen gör, hävda att realt oförändrade utgifter innebär en besparing om en angelägen konsumtionsökning uteblir. Det orimliga i resonemanget kan åskådliggöras med att "besparingen" i så fall skulle bli större ju större en icke acceptabel konsumtionsökning är. Detta sätt att göra "besparingar" bör inte godtas av riksdagen.
Inte heller kan utskottet godta den besparing på bostadssubventionerna om 3 miljarder kronor 1997 och 1998 som förordas i propositionen. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av partimotionen Fi92 (s) yrkande 2 i motsvarande del inte godkänner vad i propositionen föreslagits om minskade bostadssubventioner 1997 och 1998.
2. Kreditförsörjningen till bostadsbyggande -- utredning om krisen på fastighetsmarknaden
Agne Hansson (c), Bertil Danielsson (m), Erling Bager (fp), Birger Andersson (c), Inga Berggren (m), Kent Olsson (m) och Harry Staaf (kds) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kreditförsörjningen till bostadsbyggande -- utredning om krisen på fastighetsmarknaden börjar med "Trots att" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Som framgått av det ovan anförda pågår olika utredningar och görs olika analyser delvis också av de frågor som tagits upp i motionerna från s och nyd. Det finns inte skäl att tillstyrka utredningskraven i dessa motioner. Tvärtom skulle ett bifall till dem innebära att osäkerhet skapas om statsmakternas intentioner om hur krisen på fastighetsmarknaden skall lösas. Resultatet av de pågående utredningarna bör avvaktas.
Med det anförda föreslår bostadsutskottet att riksdagen avslår partimotionerna Fi92 (s) yrkande 6, Fi93 (nyd) yrkande 88 samt motion Fi106 (s) yrkande 1 om en utredning om fastighetskrisen m.m.
3. Reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994 m.m.
Agne Hansson (c), Bertil Danielsson (m), Erling Bager (fp), Birger Andersson (c), Inga Berggren (m), Kent Olsson (m) och Harry Staaf (kds) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994 m.m. börjar med "I november" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Vad riksdagen nu har att behandla är regeringens förslag i kompletteringspropositionen om den ekonomiska utvecklingen framöver. I detta sammanhang och utan direkt anknytning till förslag i propositionen har väckts motioner från nyd och v om att någon reduktion av bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor fr.o.m. den 1 januari 1994 inte skall genomföras. Denna reduktion ingick som en del i regeringens överenskommelse med Socialdemokraterna. I en s-motion förordas att reduktionen görs när läget på fastighetsmarknaden stabiliserats.
Som bostadsutskottet konstaterade hösten 1992 (1992/93:BoU2y) får en indragning om 3 miljarder kronor stor betydelse för de boende, något som i sin tur innebär att ett beslut i frågan måste övervägas noggrant. Med tillägg av vad då anfördes vill utskottet understryka vikten av att riksdagen nu agerar så att klarhet skapas om subventionernas omfattning. Utskottet har för övrigt ovan i detta yttrande betonat vikten av att så sker. Det finns också skäl att hävda att frågan om bostadssubventionernas omfattning måste ses i ett större sammanhang och då bedömas mot bakgrund av de mera övergripande frågorna om den ekonomiska politikens inriktning och omfattning. Denna fråga ankommer det på finansutskottet att bereda för riksdagens beslut. Det blir då möjligt att överväga en reduktion av bostadssubventionerna i relation till andra möjliga och lämpliga besparingar och som anförs i Socialdemokraternas partimotion mot bakgrund av stabiliteten på fastighetsmarknaden. Slutsatsen av det nu anförda blir alltså att förslagen i de nu diskuterade partimotionerna Fi92 (s) yrkande 7, Fi93 (nyd) yrkande 86 och Fi94 (v) yrkande 5 får bedömas av finansutskottet i ett vidare sammanhang.
4. En ordning för avveckling av räntesubventionerna
Bo G Jenevall (nyd) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994 m.m. börjar med "Som framgått" och slutar med "till det" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Fi107 (nyd) skulle ett genomförande av en avveckling av räntesubventionerna till boendet enligt motionärernas förslag ge de boende möjlighet att ta ställning till sin bostadssituation och dessutom långsiktigt kunna planera sin ekonomi. Förslaget ger samma besparingseffekt som regeringens, men ger en mjukare övergång och innebär samtidigt en totallösning. Förslaget innebär även, som anförs i motionen, att de förväntade räntesänkningarna kraftigt kan reducera räntesubventionerna utan att störa systemet för avvecklingen. För att göra besparingen så jämn som möjligt, med hänsyn till variablerna, bör räntesubventionerna minskas med 1/20-del första året, 1/19-del andra året, 1/18-del tredje året osv. Vad i motionen anförts om att räntesubventionerna till boende skall avvecklas över en 20-årsperiod med början 1995 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
5.Stöd till allmänna samlingslokaler
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till allmänna samlingslokaler börjar med "De hittillsvarande" och slutar med "2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Nybyggande och upprustning av allmänna samlingslokaler är, som framhålls i motion Fi109 (s), sysselsättningsintensiva verksamheter som är väl lämpade att sätta in i situationer där det finns ett behov av att stimulera byggsysselsättningen. Att det förhåller sig på detta sätt är också väl dokumenterat bl.a. genom Boverkets uppföljning av effekterna av de extra medel som under 1992/93 anvisades till samlingslokalstöd. Det finns i dag en lång kö med samlingslokalprojekt hos Boverkets Samlingslokaldelegation som är färdiga att sättas i gång så snart medel finns tillgängliga. Det betyder att projekten kan påbörjas med mycket kort varsel, vilket i sin tur innebär att de snabbt ger effekt på sysselsättningen.
De samlingslokalprojekt som finns i Samlingslokaldelegationens kö är naturligtvis projekterade och handlagda med utgångspunkt i de bidragsregler m.m. som nu gäller. En förutsättning för att projekten skall kunna sättas i gång så snabbt som möjligt är därför att samma bidragsregler gäller för de nya medel som tillförs. De regler som enligt förslaget i kompletteringspropositionen skall knytas till det föreslagna extra stödet till de allmänna samlingslokalerna kommer därför inte att medverka till en snabb ökning av sysselsättningen. Det kan rent av befaras att den föreslagna utformningen av stödet leder till att det endast utnyttjas i mycket begränsad omfattning.
För att bästa effekt av de extra medlen skall uppnås bör de, i enlighet med förslaget i motion Fi109 (s), fördelas inom den befintliga objektskön och enligt de regler som i dag gäller för stöd till allmänna samlingslokaler. Vad utskottet nu med anledning av förslaget i motion Fi109 (s) yrkande 1 anfört om inriktningen av det extra stödet till de allmänna samlingslokalerna bör utskottet som sin mening ge regeringen till känna. Motionens yrkande 2 bör inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd.
6.ROT-åtgärder
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken ROT-åtgärder börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utvecklingen av byggnadsverksamheten har under lång tid ingett oro. Investeringsvolymen och därmed också sysselsättningen har minskat sedan år 1990, medan byggarbetslösheten ökat. De prognoser som i dag finns pekar inte heller på någon förbättring inom de närmaste åren. Utskottet tvingas mot bakgrund härav konstatera att det ROT-program som riksdagen tidigare under våren 1993 har beslutat om inte är tillräckligt. Inte heller de begränsade åtgärder som föreslås i kompletteringspropositionen ger ett erforderligt sysselsättningstillskott.
Det finns, som framgår av den kortfattade redovisningen ovan, behov av ytterligare satsningar för att skapa sysselsättning inom byggsektorn i enlighet med vad som förordas i den socialdemokratiska partimotionen Fi120 samt i motion Fi106 (s). Även enligt bostadsutskottets mening bör sålunda åtgärder vidtas för att motverka den hittillsvarande nedgången i byggsysselsättningen. Dessa åtgärder bör dels avse direkta stimulansåtgärder, dels åtgärder som bl.a. syftar till att trygga kreditförsörjningen i byggandet.
Den av utskottet nu förordade utökningen av ROT-programmet bör bl.a. avse byggnadsverksamhet i kommunerna. För sådan verksamhet bör sålunda utgå ett lönebidrag för varje sysselsatt byggnadsarbetare med 1000 kr per dag. En förutsättning för bidrag bör vara att upphandling sker på marknaden och att AMS anvisar arbetslösa byggnadsarbetare till projekten. Totalt bör för verksamheten anvisas 2200 miljoner kronor, vilket ger sysselsättning för 10 000 byggnadsarbetare.
Det finns enligt utskottets mening dessutom ett eftersatt behov av ROT-åtgärder inom äldreomsorgen som motiverar insatser också på detta område. Som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen Fi120 kan detta ombyggnadsbehov uppskattas motsvara en kostnad på 3500 miljoner kronor och erfordra ett statsbidrag på 45 % för att komma till stånd. Det betyder att statens kostnader för bidraget kan beräknas till 1575 miljoner kronor och ge sysselsättning för omkring 8700 personer.
Vad utskottet nu med anledning av förslagen i Socialdemokraternas partimotion Fi120 yrkandena 4 och 5 samt motion Fi106 (s) yrkande 2 anfört om ytterligare ROT-åtgärder bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån förslaget i Ny demokratis partimotion Fi93 yrkande 65 inte kan anses tillgodosett genom det nu anförda avstyrks det.
Särskilt yttrande
Bo G Jenevall (nyd) anför:
I den partimotion från Ny demokrati, motion Fi93, som väckts med anledning av kompletteringspropositionen lämnar partiet sin syn på hur den ekonomiska politiken bör utformas. Det är viktigt att denna politik bedöms i ett helhetsperspektiv. En sådan bedömning får naturligen göras vid finansutskottets behandling av ärendet. Det får förutsättas att detta utskott inför riksdagens beslut tar ett övergripande ansvar för beredningen av frågan om saneringen av den svenska ekonomin. Jag gav i ett särskilt yttrande i betänkandet 1992/93:FiU10 uttryck för en liknande uppfattning.
Ny demokrati ställde sig bakom krisöverenskommelsen vad avsåg den totala besparingen som överenskommelsen innebar men hade andra förslag till finansiering. Vad avser besparingarna inom bostadssektorn vill vi framhålla nödvändigheten av ett långsiktigt perspektiv med den innebörd som anges i motion Fi107 (nyd).
Besluten om det egna boendet är för många människor kanske deras viktigaste. Vi kommer därför att arbeta för att skapa långsiktiga lösningar i bostadspolitiken. Detta innebär att den mest framkomliga vägen då troligen är att arbeta för att försöka få en enig riksdag bakom beslut med ett långsiktigt innehåll, dvs. beslut som står sig över mandatperioderna. Ett förutsägbart bostadsfinansieringssystem byggt på fasthet och konsekvens är vad som behövs för de många människorna.
Finansutskottets offentliga utfrågning med anledning av Ekonomikommissionens förslag Nya villkor för ekonomi och politik
Bilaga 16
Tid: Tisdagen den 30 mars 1993
Lokal: Förstakammarsalen, Riksdagshuset
Inbjudna
Ledamöter i Ekonomikommissionen (i den ordning de deltog):
Professor Assar Lindbeck Ekonomie doktor Birgitta Swedenborg Professor Torsten Persson Docent Olof Petersson
Deltagande riksdagsledamöter
Per-Ola Eriksson (c), ordförande Hans Gustafsson (s), vice ordförande Lars Tobisson (m) Bengt Wittbom (m) Allan Larsson (s) Roland Sundgren (s) Tom Heyman (m) Lisbet Calner (s) Stefan Attefall (kds) Arne Kjörnsberg (s) Roland Larsson (c) Sonia Karlsson (s) Johan Lönnroth (v) Carl B Hamilton (fp) Ian Wachtmeister (nyd)
Protokoll från finansutskottets offentliga utfrågning tisdagen den 30 mars 1993 med anledning av Ekonomikommissionens förslag Nya villkor för ekonomi och politik (SOU 1993:16)
Ordföranden: Välkomna till finansutskottets offentliga utfrågning om Ekonomikommissionens förslag Nya villkor för ekonomi och politik.
Läget för Sveriges ekonomi är som bekant allvarligt. Budgetunderskottet uppgår till närmare 200 miljarder kronor, flera hundratusen människor saknar arbete och inom industrisektorn har ca 200000 jobb försvunnit sedan 1989. Banksystemet är i kris efter 1980-talets överhettning och inflationsekonomi.
Många i Sverige frågar sig: Vad har hänt med svensk ekonomi? Befinner vi oss i en vanlig lågkonjunktur eller har den svenska modellen med stor offentlig sektor, låg arbetslöshet, relativt höga inkomster och ett finmaskigt skyddsnät i våra socialförsäkringssystem tjänat ut?
Sverige står inför en utmaning. Därför behövs en bred parlamentarisk samling för att lösa de problem vi står inför. Det behövs offensiva åtgärder, långsiktiga beslut, stabilitet och ansvarstagande samt politiskt ledarskap.
Vi måste försvara Sveriges roll som en ledande industri-och välfärdsnation. Det förutsätter en ekonomi i balans, uthållig ekonomisk tillväxt med miljöhänsyn, nya och trygga arbetstillfällen, inte minst inom industrin, och rättvis fördelning av välfärden. Vi måste ha en sund ekonomi för att våra barn skall få en bra utbildning, pensionären en bra pension, sjuka och handikappade bra vård och omsorg. Människor skall ha arbete, oavsett om bostadsorten är i glesbygden, tätorten eller storstaden.
Ekonomikommissionen har lagt fram förslag om åtgärder för att ta Sverige ur den ekonomiska krisen. I syfte att fördjupa oss i kommissionens argument och för att pröva argumenten i kommissionens olika förslag anordnar finansutskottet denna offentliga utfrågning.
Jag ber därför att få hälsa kommissionens ordförande professor Assar Lindbeck liksom ledamöterna professor Torsten Persson, docent Olof Petersson och ekon. dr Birgitta Swedenborg varmt välkomna till finansutskottets offentliga utfrågning.
Utfrågningen inleds av kommissionens ledamöter. Därefter följer frågor från finansutskottets ledamöter. Än en gång varmt välkomna till denna utfrågning.
Ordet går först till professor Assar Lindbeck.
Assar Lindbeck: Först får jag tacka finansutskottet för den vänliga inbjudan. Vi är mycket tacksamma över att vi får utveckla våra tankegångar och att vi får diskutera de här allvarliga problemen med finansutskottet.
Det jag skall göra här är att ge en översikt över våra förslag och vårt sätt att se på problemen. Sedan kommer mina kollegor att gå djupare in på olika områden.
Ordföranden sade att krisen är allvarlig, och det tror jag fler och fler inser i dag. Vi skulle vilja hävda från kommissionens sida att den är ännu allvarligare än vad de flesta debattörer inser.
Man kan säga att det råder ganska stor enighet om hur den akuta krisen har uppstått. Den började som en kostnadskris under slutet av 80-talet sedan de svenska lönekostnaderna ökat 2 à 3% per år snabbare än i omvärlden, samtidigt som vår produktivitet ökat långsammare.
Men krisen övergick så småningom till en inhemsk efterfrågekris, först genom att privata investeringar föll och sedan genom att den privata konsumtionen också började falla. Då kan man fråga sig: Vad var det som gjorde att just den här kostnadskrisen fick så allvarliga konsekvenser? Vi har haft kostnadskriser i Sverige flera gånger.
Kanske man kan säga att det är tre faktorer som ligger bakom. För det första sammanföll kostnadskrisen med en fastighets-och finanskris. För det andra använde man i Sverige vid tidigare kostnadskriser två metoder för att ta sig ur dem. De metoderna har inte använts denna gång.
Den ena metoden var att öka den permanenta offentliga sysselsättningen. Den ökade från 20% till 35% av arbetskraften från 1970 fram till i dag. Den andra metoden var att drastiskt ta ner reallönerna genom fem s.k. engångsdevalveringar.
Krisen blev djup när politikerna på goda grunder kom fram till åsikten att man inte kunde fortsätta att sänka reallönerna genom ständiga devalveringar, att man inte kunde fortsätta att öka den offentliga sysselsättningen från 35% till 45% eller 50%.
Ett annat sätt att uttrycka saken är att Sverige uppsköt den inhemska anpassningen till nya omständigheter under 70-och 80-talen genom ständiga devalveringar och ökad offentlig sysselsättning. När vi sedan började med anpassningen fick vi de här allvarliga konsekvenserna genom att den inhemska ekonomin, lönebildningen och de offentliga utgifterna inte förmådde anpassa sig till det nya läget.
Sedan kom den kraftiga nedgången av inflationen från 9 till 2%, vilket skjutsade upp realräntorna -- alltså räntorna med avdrag för inflation -- och vi hamnade i en situation då priserna på de två dominerande produktionsfaktorerna, både arbetskraft och kapital, blev alldeles för höga. Det var första gången som det inträffade på detta allvarliga vis.
Allt detta har lett till att alla sektorer gick ned samtidigt i svensk ekonomi, vilket också är unikt. Det brukar alltid vara någon sektor som expanderar, om inte annat den offentliga sektorn. Efter deprecieringen i november har läget som vi vet ändrats på det viset att en sektor fått växtkraft, nämligen exportsektorn. Men det är bara 20% av BNP. Resten fortsätter att gå ned. Vi får en tudelad ekonomi med en exportsektor som går upp, medan resten, 80%, går ned. Vi är därmed i en situation där det allvarligaste problemet är bristen på inhemsk efterfrågan.
Så långt är det ett mycket konventionellt resonemang. Men vi måste gå djupare ned. Vi menar att man måste titta på de långsiktiga svagheter i svensk ekonomi och politik som gång på gång för oss in i kostnadskrisen och som lett till denna allvarliga situation. Jag vill nämna tre sådana långsiktiga svagheter.
Den första är att de offentliga utgifterna skenade i väg från 25% av bruttonationalprodukten 1950 till 70% i dag. Vi vet att det leder till allvarliga konsekvenser: höga skatter, högt budgetunderskott och höga räntor som staten måste betala, vilket tränger ut andra offentliga utgifter, exempelvis sjukvård.
Den andra långsiktiga svagheten är lönebildningen som fortsatte under 70-och 80-talen på samma sätt som på 50-och 60-talen. Lönerna ökade med 8--9% per år trots att produktivitetsökningen gått ned från 5 à 6% till 2%. Lönebildningen anpassade sig inte.
Den tredje långsiktiga svagheten är att tillväxttakten sedan början av 70-talet gått ned till ungefär hälften av den tidigare tillväxttakten samt att politiska beslut och beslut på arbetsmarknaden inte anpassade sig till detta.
Vad är det mest karaktäristiska i den här rapporten? Först och främst är det att vi betonar de politiska beslutens betydelse för utvecklingen. Det gäller både överhettningen under 80-talet och avkylningen i början av 90-talet. Bakom dem låg politiska beslut. Det är ungefär som om man först eldar på en klipphäll och sedan slår kallt vatten på. Då spricker det hela.
Den minskade tillväxten sammanhänger också med politiska beslut, eftersom skattesystem och regleringssystem haft så allvarliga skadeverkningar på ekonomins vitalitet. Detta är ett karaktäristiskt drag att betona.
Det andra som är karaktäristiskt är att vi säger så här: Ekonomer har traditionellt rekommenderat politikerna att dra i den ena eller andra spaken; skatteförändring, utgiftsförändring. Men nu har vi så småningom lärt oss att det inte räcker. Man måste förändra de institutioner, de regelsystem och de mekanismer genom vilka politiska beslut kommer till. Politikerna kan inte följa råd utan att det finns incitament i deras eget politiska system för att fatta ett långsiktigt beslut.
Problemet är just att de institutioner och spelregler som vi har byggdes upp under en period med snabb ekonomisk tillväxt. Detta påverkade inte bara lönebildningens organisation, med förhandlingar på två eller tre nivåer, utan även socialförsäkringarna byggdes upp på antagandet om snabb ekonomisk tillväxt. Detta gällde hela budgetprocessen och de frikostiga besluten om ökade förmåner.
Det tredje karaktäristiska för vår utredning är att vi startar med ett principiellt betraktelsesätt. Vi försöker på ett konsekvent sätt att utan skygglappar härleda våra förslag från detta principiella betraktelsesätt. Den viktigaste principiella utgångspunkten är att vi eftersträvar en klarare ansvarsfördelning mellan olika aktörer; mellan regering och riksdag, mellan stat och kommun, mellan stat och företag, mellan stat och hushåll osv.
När en kris är så här djup och inbäddad i den institutionella strukturen på olika områden finns det inte en enda mirakelmedicin som kan lösa våra problem. Man kan inte plocka ned en medicinburk från medicinskåpet. Det fordras åtgärder över ett brett spektrum. Det är därför som vi ger oss in på en analys av både det ekonomiska och det politiska systemet.
Det är väl det som är det mest utpräglade för utredningen, denna kombination av ekonomisk och politisk analys, denna kombination av förslag om reformer inom både det ekonomiska och det politiska systemet. Det har retat många. Men om man som vi kommer till slutsatsen att våra ekonomiska problem kan härledas från politiskt beslutsfattande är det oundvikligt att göra på det viset.
Vi hade en tidigare kommission som jag medverkade i, Bjurelkommittén, för 13 år sedan. Analysen där var inte helt olik denna analys. Men vi insåg inte just detta att man måste förändra själva beslutsreglerna i den politiska processen för att få gehör för sådana här förslag. Det är det som leder till att vi kommer med så många förslag, 113 stycken.
Rapportens uppläggning illustreras av diagram 1:4 (s.14 i rapporten). Där har vi en hackig kurva som vi kallar A. Den åskådliggör produktionsutvecklingen, BNP:s utveckling över tiden. Därigenom drar vi en genomsnittslinje, B, som anger tillväxttakten. Vårt första mål blir att stabilisera denna hackiga kurva och få den jämnare. Det kallar vi ökad ekonomisk stabilitet.
Nästa uppgift är att få upp tillväxtlinjen från linje B till linje C, dvs. att öka effektiviteten i ekonomin vid varje tidpunkt med givna resurser.
Det tredje blir att få en brantare lutning på kurvan, att gå från kurva C till kurva D i diagrammet, alltså en snabbare tillväxttakt. Så disponerar vi vår utredning. Ett kapitel om stabilitet, ett om effektivitet och ett om tillväxt.
Jag börjar med tillväxtsidan. Vad spelar det för roll att den ekonomiska tillväxten i Sverige har varit svag sedan 70-talets början? Det allvarliga är inte att vi växer något långsammare än omvärlden. Det allvarliga är att när tillväxttakten gick ned på det här viset, skedde inte de institutionella anpassningarna. Folk fortsatte att bete sig som om vi fortfarande levde i en snabbt växande ekonomi.
Vad skall man då göra åt saken i dag? Den för ekonomer vanliga analysen av tillväxten är att säga att tillväxten direkt beror på investeringar i realkapital -- maskiner och byggnader --, investeringar i humankapital -- mänskliga kunskaper och färdigheter -- och utveckling av teknologi. Då analyserar vi faktorerna bakom tillväxten.
Vår viktigaste synpunkt är naturligtvis att det är den allmänna ekonomiska miljön som blir avgörande för alla de här tre faktorerna, att det råder ekonomiska incitament, med andra ord att det lönar sig att investera i Sverige, att det lönar sig att skaffa sig utbildning i Sverige, att hög utbildning ger avkastning, exempelvis i att en yrkesarbetare kommer att tjäna mer än en person som inte är yrkesarbetare.
Det gäller också frågan om utbildningens organisation, eftersom staten där har tagit på sig ett stort ansvar. Där kommer vi in på sådana kontroversiella saker som hur man skaffar sig kunskap i skolan. Ja, det är ganska banalt. Det får man genom undervisningstimmar och läxläsning. Människor har blivit upprörda för att vi ger oss in på det. Men det är så en investering i humankapital ser ut. Det är inte annorlunda än att man får realkapital genom att bygga maskiner och byggnader.
Sedan visar internationella studier att det är just antalet timmar i skolan och timmarna vid läxboken som är den viktigaste förklaringen till att elever har olika kunskaper i olika länder. Vi finner att Sverige har haft färre timmar och mindre läxläsning än andra länder. Då säger vi att slutsatsen måste vara att vill vi öka kvaliteten hos arbetskraften, får vi satsa mer på de sakerna. Det är så banalt att det är förargelseväckande att säga det.
Vi anger också ett något vidgat tillväxtbegrepp i analysen och säger att det är viktigt att vi inte lämnar efter oss till nästa generation allvarliga skulder. Vi får inte lämna efter oss en alltför stor statsskuld, en alltför stor pensionsskuld och en alltför stor miljöskuld, där vi med miljöskuld menar de kostnader som framtida generationer åsamkas genom att tvätta upp i miljön efter oss. Så mycket för tillväxten.
Birgitta Swedenborg kommer att närmare utveckla effektivitetsproblemet. Låt mig bara säga att det vi finner i vår studie är att Sverige inte har en utpräglad konkurrensekonomi. När vi går igenom marknadssektorn finner vi att den är genompyrd av offentliga regleringar, privata kartellöverenskommelser och monopol. Det är i stort sett bara exportsektorn som är en konkurrensutsatt sektor. Om man skall få ett bättre fungerande marknadssystem måste man ta bort skadliga regleringar och ingripa mot privata kartellöverenskommelser och monopol.
Inom den offentliga sektorn gäller ungefär samma sak. Där är det ännu mindre konkurrens. Man har satt i system att producera tjänster med offentliga monopol. Det finns ingen anledning att anta att konkurrens skulle vara mindre viktig för tjänsteproduktion än för varuproduktion.
Vi har också gått igenom effektivitetsproblem inom socialförsäkringarna. Vi har kommit till slutsatsen att de måste konstrueras så att de inte skadar samhällsekonomin. Birgitta Swedenborg kommer att tala om vilka krav det ställer. Det måste med andra ord finnas självrisker. Socialförsäkringarna är långsiktiga kontrakt mellan individ och stat. De måste vara robusta mot politiska ingrepp. Vi vill därför flytta ut dem från den årliga budgetprocessen.
Nästa område är ekonomisk stabilitet. Det kommer Torsten Persson att tala om. Vi menar att de tre viktigaste problemen är arbetslösheten, budgetunderskotten och finanskrisen, och det är nog ett okontroversiellt påstående. Det allra största problemet är enligt vår mening arbetslösheten och framför allt risken att fastna i en långsiktig arbetslöshet.
Vi har lagt ner den största mödan på att utforma konkreta förslag för att lösa just dessa tre problem. I den situation vi hamnat är tyvärr penning-och finanspolitiken ganska paralyserade när det gäller att vidta åtgärder mot arbetslösheten. Men det finns saker som kan göras.
Först och främst kan man försöka få ut mer sysselsättning från de stora offentliga utgifterna i samband med arbetslösheten. Vår principiella syn är att man skall betala människor för att arbeta och inte för att i huvudsak inte arbeta. Vi föreslår en serie åtgärder för att få större utväxling av de offentliga utgifterna avseende arbetslösheten och för att mobilisera privat finansiellt sparande mot arbetslösheten.
Penningpolitiken stöter på allvarliga problem. Den kommer ofta i konflikt med kraven på växelkurs och inflationsförväntningar. Det viktigaste problemet på kreditmarknaden är inte statspappersräntan utan räntorna i banksystemet, vilka är 16--20%. Vi utvecklar i detalj förslag till hur bankkrisen skall lösas. Det kommer Torsten Persson att ta upp. Det skall göras på ett sådant sätt att räntorna går ner.
Förutsättningarna för en aktiv sysselsättningsskapande politik -- både finanspolitik och penningpolitik -- är att vi samtidigt eller innan löser de långsiktiga problemen. Politikens rörelsefrihet på kort sikt minskas i hög grad av osäkerheten om det politiska systemets förmåga att klara budgetunderskotten och statsskulden. Vi ser gång på gång hur oro och osäkerhet om det politiska systemets förmåga att klara dessa problem leder till räntehöjningar och förtroendekriser för den offentliga upplåningen.
Vad som här behöver göras är att få trovärdiga och bindande beslut om att successivt fasa ut budgetunderskotten. Lönebildningen och budgetprocessen måste komma under kontroll. Det betyder att det är alldeles nödvändigt att göra en koppling mellan långsiktiga strukturåtgärder och kortsiktig politik. Det är kanske det viktigaste budskapet i den rapport vars innehåll mina medkommissionärer närmare kommer att utveckla.
Allt detta förutsätter att den politiska beslutsprocessen förstärks. Vi menar att det politiska systemet måste bli mer robust och få en större handlingskraft för att hävda allmänintresset i samhället, dvs. att få upp sysselsättningsnivån och få ner arbetslösheten, att få i gång den ekonomiska tillväxten och att få bukt med budgetunderskottet så att vi inte skjuter över våra problem till framtiden.
Det är framför allt två saker som vi inriktar oss på. Olof Petersson kommer närmare att utveckla detta. Det ena är att stärka regeringens och riksdagens förmåga att fatta långsiktiga beslut som gynnar hela samhällsekonomin. Det andra är att stärka själva budgetprocessen, så att man inte blir överraskad av att utgifterna blir så höga. Man börjar med att fastställa den totala utgiftsnivån innan man börjar slåss om dess fördelning.
Alla dessa saker utgör enligt vår mening en nödvändig förutsättning för att vi skall klara dessa problem. Om man inte inom det politiska systemet fattar sådana långsiktiga beslut, är vi rädda för att det kommer att gå ganska illa för Sverige -- inte bara på lång sikt, utan även på kort sikt -- genom att vi inte kan klara denna allvarliga arbetslöshetskris.
Birgitta Swedenborg: I Sverige har vi tagit det välstånd som produceras av en väl fungerande marknadsekonomi för givet. Vi har inte trott att man behövt värna om marknadssystemet, utan har tvärtom på olika sätt låtit marknadsmekanismerna förstöras.
År 1846 och år 1864 togs den tidens destruktiva marknadsregleringar bort, och man införde full näringsfrihet. Det lade grunden till en stark ekonomisk tillväxt i Sverige. Mellan 1870 och 1970 hade Sverige den snabbaste ekonomiska tillväxten bland OECD-länderna. Men efter år 1970 har Sverige halkat efter. Från att ha haft en tätposition bland de rika länderna ligger vi nu långt ner i välstånd.
Sverige har i dag stora effektivitetsproblem. Det betyder att det sker ett onödigt slöseri med resurser och att levnadsstandarden är lägre än vad den skulle behöva vara. Dålig konkurrens på grund av snedvridande regleringar och bristande konkurrensövervakning är ett skäl. Dåliga incitament till arbete, sparande och investeringar -- inte minst utbildning, vilket vi hörde om tidigare -- är ett annat skäl. Detta gäller såväl i marknadssektorn som i den offentliga sektorn.
Hur vet vi att det förhåller sig på detta sätt? Det är svårt att mäta konkurrenstrycket i marknadssektorn. Men ett mått på effektivitetsproblem är den höga prisnivån i Sverige jämfört med i andra länder. Vi har i Sverige en lägre realinkomst och lönenivå än vad man har i t.ex. Tyskland och USA. Trots detta har vi väsentligt högre priser. Det skulle inte behöva vara på det sättet.
En annan indikation på bristande konkurrens är alla de konkurrensbegränsningar som vi kan iaktta. Det framgår av diagram 3.3 (s. 74--75 i rapporten), som visar hur konkurrensläget ser ut i en del av den s.k. konkurrensutsatta sektorn. Varje svart prick i diagrammet är en form av konkurrensbegränsning. Vi ser att två sektorer är särskilt fulla med svarta prickar. Det är livsmedelssektorn och byggsektorn. Det är två sektorer som betyder mycket för hushållens levnadsstandard -- de utgör ungefär hälften av den privata konsumtionen -- men de är också två sektorer som har varit hårt reglerade i Sverige under många årtionden.
En huvudslutsats som vi kommit fram till är att statliga regleringar är en viktig förklaring till bristande konkurrens och effektivitet i den svenska ekonomin. Vi konstaterar också att konkurrensbegränsningar och statliga regleringar ofta drivs fram av privilegiesökande särintressen, i många fall företag i branschen.
Vårt huvudförslag när det gäller marknadssektorn är att man skall återställa den konkurrens-och näringsfrihet som infördes på 1800-talet men som gradvis har försvunnit sedan dess. Vi menar att riksdagen med jämna mellanrum bör ompröva regleringar. Man bör i samband med detta kräva att regleringarnas effekter på såväl effektivitet som inkomstfördelning klargörs och att de verkliga kostnaderna för konsumenter och skattebetalare, dvs. de som ytterst betalar, görs tydliga.
Även arbetsmarknaden är genomreglerad. Det finns i och för sig ett vällovligt syfte bakom dessa regleringar, nämligen att skapa trygghet för den anställde. Men i likhet med alla regleringar finns det kostnader, i detta fall i form av en sämre fungerande marknad. Det finns en konflikt mellan å ena sidan trygghet för de anställda och å andra sidan de krav man kan ställa på arbetsmarknadens funktionssätt.
Det finns också en konflikt mellan tryggheten för dem som har arbete och situationen för dem som söker arbete. Tryggheten för dem som har arbete uppnås delvis på bekostnad av de senare. Det drabbar särskilt de svaga på arbetsmarknaden, t.ex. nyinträdande, ungdomar och invandrare. Vårt huvudförslag är här att många av dessa regleringar bör omprövas och liberaliseras.
Inom marknadssektorn har marknadsmekanismerna enbart delvis störts. Inom den offentliga sektorn har de systematiskt satts ur spel. Produktionen sker genomgående i monopolform. Finansiering sker över skattsedeln, och prismekanismen utnyttjas över huvud taget inte.
Det finns en rad studier som visar att detta leder till mycket höga kostnader i den offentliga produktionen. Det leder också till dålig anpassning till medborgarnas efterfrågan, och dessutom skapar det många gånger fördelningspolitiska orättvisor. För höga kostnader i denna viktiga sektor, som producerar omsorg och utbildning, leder till en neddragning av de sociala tjänsterna, medan en effektivisering skulle kunna rädda välfärden.
Vårt förslag på detta område är att den reformering av den offentliga sektorn som har inletts bör fortsätta och drivas med kraft. Vi menar att all offentlig produktion som inte är myndighetsutövning bör konkurrensutsättas. Det är också viktigt att reformverksamheten i den offentliga sektorn bedrivs i decentraliserade former och på lokal nivå. Vi vet inte hur de slutliga lösningarna på detta område bör se ut. Därför är det viktigt att tillåta experiment och mångfald.
Eftersom en stor del av den offentliga konsumtionen sker på kommunal nivå kommer vi här in på relationerna mellan stat och kommun och frågan om i vilken utsträckning staten bör styra kommunernas verksamhet. Vi berör också det kommunala skattestoppet. Olof Petersson kommer att tala mer om det.
Två andra viktiga delar av den offentliga sektorn är skattesystemet och socialförsäkringarna. Många brister i skattesystemet har tagits bort efter skattereformen. Men fortfarande innebär det höga skattetrycket i Sverige att det finns breda skattekilar som utgör problem för ekonomins sätt att fungera.
Så länge vi har ett budgetunderskott som inte är under kontroll är det orealistiskt att tänka sig att man skulle kunna sänka skatterna. Däremot förordar vi att man inte försöker åtgärda budgetunderskottet genom skattehöjningar utan i stället genom utgiftsnedskärningar.
Socialförsäkringarna måste reformeras, dels därför att de bidrar till budgetunderskottet, dels därför att de skapar allvarliga incitamentsproblem. Individer som inte var tänkta som bidragstagare när systemen konstruerades en gång har anpassat sitt beteende för att bli just bidragsmottagare. Systemen inbjuder också till missbruk.
Vi ställer två krav på framtidens socialförsäkringssystem. Det ena är att de inte allvarligt skadar samhällsekonomin genom felaktiga incitament eller stora underskott. Det andra är att de är robusta mot politiska ingripanden -- som Assar Lindbeck tidigare nämnde -- t.ex. i samband med stabiliseringspolitiska eller fördelningspolitiska vindkast.
Det första kravet, att de inte skall skada samhällsekonomins sätt att fungera, kräver att det finns en betydande självrisk i systemet. Det betyder att man inte skall kompensera hela inkomstbortfallet i exempelvis arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring eller föräldraförsäkring. En kompensation med 70% eller 80% av inkomstbortfallet är därför motiverad.
Om man dessutom vill ha ett ökat individuellt sparande och ett ökat sparande över huvud taget i ekonomin bör inte taket i dessa försäkringar ligga för högt. Då kan individer antingen genom kollektivavtal eller genom privata försäkringar skaffa sig tilläggsförsäkringar, vilket skulle öka sparandet i ekonomi i den mån de är fonderade.
Vi menar också att man skall göra försäkringssystemen försäkringsmässiga, så att avgifter relateras till förmåner. På det viset minskar vi skattekilarna. Vi kan också tillgodose det andra kravet, nämligen att göra försäkringssystemen robusta mot politiska ingripanden. Det öppnar en möjlighet att flytta ut socialförsäkringssystemen från statsbudgeten efter det att de reformerats.
Om man gör detta är det viktigt att man inte flyttar ut dem till arbetsmarknadens parter, vilket är föreslaget när det gäller sjukförsäkringen. Det är inte förenligt med de krav vi ställer på en renodling av ansvaret och rollfördelningen i ekonomin.
Vi menar att de försäkringar som ingår i socialförsäkringarna men som inte är försäkringar, t.ex. föräldraförsäkringen och tandvårdsförsäkringen, inte bör kallas för försäkringar. De bör inte heller ingå i socialförsäkringssystemet utan i budgeten.
Det är också viktigt att det är samma förmånsnivåer i olika försäkringssystem mellan vilka individen kan flytta sig, så att man inte flyttar från en försäkringsform till en annan för att få ett högre bidrag. En enhetlig ersättningsnivå är nödvändig för att undgå detta.
Vårt förslag finns illustrerat i ett diagram. Dels kontrasterar vi de oerhört olika nivåer som finns i dagens bidragssystem med ett enklare system som i huvudsak skall omfatta ett basskydd och en eventuellt inkomstberoende del.
Dels föreslår vi också att denna typ av utgiftsreformer, vilka är motiverade av effektivitetsskäl för att förbättra ekonomins funktionssätt, genomförs som en enhetlig utgiftsreform i stil med den skattereform som vi redan har genomfört. (Se diagram 3.6 på s. 99 och 3.7 på s. 100 i rapporten.)
Torsten Persson: Jag skall försöka att beröra några av de viktigaste idéerna i den ganska omfattande analys av de makroekonomiska stabilitetsproblem som finns redovisad i rapporterna.
En första fråga vi ställde oss var vad som i grunden gick snett under 1970-talet och 1980-talet. Vi hade en tendens att få en hög inflation i ekonomin och återkommande kostnadskriser. Det var en ganska komplicerad blandning av snabba löneökningar genererade på arbetsmarknaden, en finanspolitik som tenderade att bli för expansiv vid fel tillfällen -- den spädde på efterfrågan när vi vid upptakten till kostnadskriserna skulle behövt göra tvärtom -- och ett växelkursåtagande från Riksbanken som inte var trovärdigt. Man fick frångå det ett antal gånger och devalvera kronan, och därmed blev trovärdigheten låg för försöken att skapa ett långsiktigt ankare för pris-och lönebildningen.
Slutsatserna av detta är att man inte bör hoppas att dessa saker blir bättre av sig själva i framtiden och inte bör tro att det räcker med rekommendationer om att få lägre inflation och en mer ansvarsfull finanspolitik. I linje med våra allmänna ståndpunkter vill vi försöka skapa förutsättningar för ett bättre utfall genom att reformera de institutioner som satte ramarna för dessa processer.
Vi pekar först på lönebildningen. Det är antagligen nödvändigt att minska antalet nivåer på vilka man förhandlar om löner. Det är mycket svårt att få ner löneökningarna om det sker löneförhandlingar på tre nivåer, speciellt i en situation med mycket låg tillväxt. Nu är det inte mycket staten kan eller bör göra åt detta. Men man kan ge råd till arbetsmarknadens parter att försöka minska antalet förhandlingsnivåer, helst till en.
Inom penningpolitiken finns det däremot en del som man kan göra från statligt håll. Här är problemet att man behöver stärka bindningen till en penningpolitik syftande till låg inflation. Det gäller också att öka trovärdigheten på sikt för att inflationen verkligen skall bli låg.
Den väg som vi främst förespråkar är att man bör reformera Riksbankens ställning. Man bör införa ett lagfäst mål om att dess uppgift främst skall vara att försvara penningvärdet. Man bör ge Riksbanken ett större oberoende och ett tydligare ansvar inför riksdagen att verkligen klara detta mål. Många av dessa förslag ansluter sig till de förslag som den nyligen framlagda Riksbanksutredningen presenterat.
När det gäller finanspolitiken menar vi att det gäller att skapa förutsättningar för en mer ansvarsfull finanspolitik så att vi inte får dessa onödiga överhettningar i fel situation. Man måste också minska tendensen att den offentliga budgeten går med underskott titt som tätt.
Här menar vi att det är nödvändigt att ge sig på budgetprocessen. Det gäller hela vägen från det som sker i regeringskansliet i budgetberedningen till det som sker under budgetbehandlingen i riksdagen och i den vidare uppföljningen av budgeten hos förvaltningsmyndigheterna. Vi har en del långtgående idéer om detta som Olof Petersson skall tala om härnäst.
Jag kommer så till de mer akuta problemen. Låt oss börja med budgetunderskottet. Vi har gjort en del beräkningar på vad som händer på sikt om man låter utvecklingen fortsätta. Jag vill här hänvisa till det diagram som finns utdelat i materialet. Det är diagram 2.6, och det finns på s. 57 i rapporten.
Dessa beräkningar går ut på att man gör ett antal scenarier för den samlade offentliga sektorns skuldsättning. Dessa scenarier gör vi under ett antal antaganden om den makroekonomiska utvecklingen gällande sådana faktorer som tillväxt, arbetslöshet, inflationstakt, räntor och liknande. Det sker också utifrån en framskrivning av den offentliga sektorns utgifter och inkomster från dagens nivå enligt i stort sett historiska utvecklingsmönster.
Diagrammet visar att vi startar i ett ganska gynnsamt läge. Den offentliga sektorns skuldsättning är ungefär noll i början på 90-talet. Men den nedersta kurvan, som avser referensfall, visar vad som händer om vi fortsätter som i dag utan att göra några besparingar i framtiden. Som ni ser får vi då en explosiv utveckling. Den offentliga sektorns skuld som andel av BNP närmar sig 70% vid sekelskiftet och växer fortfarande snabbt.
Nästa kurva gäller för begränsad besparing. Den visar vad som händer om vi lägger in de besparingar som finns i höstens två krispaket och i regeringens budget för 1993. Som vi ser är även denna kurva en kälkbacke utan slut. Vi har en instabil utveckling även här. Vi närmar oss 60% vid sekelskiftet. Men utvecklingen fortsätter nedåt.
Detta är någonting som man måste få stopp på. Alla internationella erfarenheter visar att det är mycket svårt att leva med en växande offentlig skuldsättning. Det handlar inte bara om att ränteutgifterna gradvis tränger undan andra angelägna utgifter för den offentliga sektorn, som Assar Lindbeck nämnde. Handlingsfriheten i finanspolitiken blir också mycket mindre. Om denna utveckling fortsätter blir det i slutändan en hög inflation. Det är ett frestande sätt att försöka göra sig av med detta problem. Risken är då stor att man hamnar i en höginflationsekonomi.
Den översta kurvan, som benämns Vårt sparbeting, visar hur en stabilisering kan gå till. Bakom den kurvan ligger i storleksordningen 100 miljarder av totala budgetförstärkningar jämfört med referensfallet utan besparingar eller, om man så vill, ca 60--70 miljarder i besparingar ovanpå det som ligger i krispaketen och i årets budget. Som ni ser stabiliserar en sådan besparingsplan statsskulden vid 40% av BNP framemot sekelskiftet.
Vi har valt att lägga in besparingsplanen under en period av fyra år. Det finns flera skäl till detta vilka jag kan redogöra för senare om så önskas. Det är upplagt på så sätt att vi med hänsyn till det svaga konjunkturläget inte sparar någonting enligt planen under 1993. Vi sparar ungefär 10 miljarder under 1994, också det med hänsyn till det svaga konjunkturläget. Däremot görs 30 miljarder i extra besparingar under vart och ett av åren 1995, 1996 och 1997.
I diagrammet finns slutligen också ett alternativ med en sämre ekonomisk tillväxt och en högre arbetslöshet än med de kanske ganska optimistiska antaganden som finns bakom vårt referensfall. Det alternativet har också samma besparingsplan som jag just talade om. Det räcker då inte för att få stopp på utvecklingen. Man får lägga till 30 miljarder i extra besparingar under 1998. Statsskulden stannar då vid ungefär 50%, dvs. halva BNP.
Vi menar att det nu är absolut nödvändigt att sätta i gång ett sådant saneringsprogram. För att det skall få någon trovärdighet räcker det naturligtvis inte med en till intet förpliktande plan, utan det måste till faktiska beslut i nuläget om konkreta åtgärder i framtiden. För att det hela skall nå trovärdighet och för att man skall få till ett sådant paket är det nödvändigt med breda uppgörelser över blockgränserna. Innehållet i sparplanen är naturligtvis en politisk fråga. Men i rapporten pekar vi ändå på ett antal konkreta möjligheter och på hur man kan ge sparbetinget ett innehåll.
Låt mig så komma tillbaka till den mer kortsiktiga politiken och speciellt den politik som är inriktad mot att försöka att bekämpa arbetslöshetssituationen och det svaga konjunkturläget. En poäng är, vilket Assar Lindbeck redan har berört, att man när man funderar på sådana kortsiktiga åtgärder inte får tappa bort det längre perspektivet. Om man glömmer det längre perspektivet och expanderar ekonomin, finns det stor risk att den åsyftade effekten uteblir.
Om det bara sker kortsiktiga expansioner är risken stor att de långa räntorna stiger eller att kronans värde ytterligare faller, vilket pressar ner ekonomin och framför allt stryper hemmamarknadssektorn. Det gör att man biter sig själv i svansen och inte riktigt når den effekt som man åsyftar.
En huvudtes vi har är att man genom att genomföra ett antal långsiktigt verkande reformer -- det handlar både om de institutionella reformer som jag talade om inledningsvis och om det långsiktiga skuldsaneringsprogrammet -- skapar en hel del handlingskraft och rörelsefrihet på kort sikt som man eljest inte har.
Som Assar Lindbeck inledningsvis sade betraktar vi arbetslösheten som det största samhällsproblemet och som det problem som det i dagsläget är viktigast att komma åt. Vad gäller vad man inom finans-och arbetsmarknadspolitik kan göra åt det kortsiktiga konjunkturläget, sätter ett budgetunderskott som närmar sig 200 miljarder vissa gränser för vad man kan göra i termer av mer konventionell expansion.
En huvudpunkt vi för fram är att man skall försöka göra så mycket som möjligt med de 90 miljarder som i nuläget används för arbetsmarknadsrelaterade åtgärder. Vi vill, som Assar Lindbeck nämnde, öka utväxlingen på dessa 90 miljarder så att de kan användas för att få fler personer ur öppen arbetslöshet och in i mer meningsfulla verksamheter.
Vi har här tre huvudpoänger. Den första vägen till att få en ökad utväxling är att mer satsa på billiga aktiviteter än på dyra. Det handlar konkret om att satsa mer på reguljär utbildning i det normala utbildningssystemet än på vissa dyra arbetsmarknadsutbildningar i AMS regi eller vissa dyra beredskapsarbeten.
Den andra vägen är att sänka ersättningsnivåerna som är mycket höga i många av dessa arbetsmarknadsaktiviteter. Det ger också ökad utväxling på de stora utgifter man har. I detta sammanhang skall sägas att samtidigt som vi vill sänka ersättningsnivåerna inom vissa AMS-aktiviteter och i a-kassan, föreslår vi också ökade egenavgifter både för dem som har jobb och för företagen, så att bördorna fördelas någorlunda lika och inte bara faller på de arbetslösa.
Det tredje sättet att försöka öka utväxlingen på de arbetslöshetsrelaterade utgifterna är att försöka mobilisera privata pengar. Något karikerat är det då bättre att staten betalar en del för att generera ett jobb i den privata sektorn än att betala för ett helt jobb i den offentliga sektorn, eller -- vad som vore ännu värre -- att betala för att någon inte skall jobba över huvud taget. Vårt huvudförslag är att man borde kunna ha tillfälliga -- jag understryker tillfälliga -- skatteavdrag för speciellt arbetsintensiva aktiviter som genererar mycket arbete i den privata sektorn. Det är främst reparationer och ombyggnad av antingen bostäder eller företagens lokaler, som vi tror att man kan få fram just genom ett tillfälligt skatteavdrag som genererar investeringar av det slaget.
En annan väg att få fler jobb per krona är att försöka göra de existerande aktiviteterna mer arbetskraftsintensiva. Det finns ett antal dyra infrastrukturprojekt -- vägbyggen och järnvägsbyggen -- där man använder mycket dyra maskiner, vilka ger höga kapitalkostnader, och där man tillämpar enskift i arbetet i stället för två-eller treskift. Vi menar att man skulle kunna skapa fler jobb genom att utnyttja dessa åtgärder mer intensivt.
En stor risk med den höga arbetslöshet som vi nu har är att det också blir en hög långtidsarbetslöshet. Det är naturligtvis viktigt att komma ur den. Men det är också viktigt att företagen vågar anställa nya medarbetare ganska snabbt när konjunkturen vänder. Vi tror att den nuvarande arbetsrätten -- åtminstone delar av den -- kan vara ett hinder. Därför föreslår vi åtminstone tillfälligt en viss uppmjukning av framför allt de lagar som reglerar rätten till provanställning och tillfälliga anställningar.
När det gäller penningpolitiken håller vi med alla dem som anser att det vore önskvärt att få ned de räntor som Riksbanken kontrollerar, vilket först och främst är de korta penningmarknadsräntorna. En sådan gradvis nedtagning av penningmarknadsräntorna bör ske under uppsikt av ett antal variabler i ekonomin, inte minst växelkursen och de långa räntorna. Om man sänker de korta räntorna snabbt och plötsligt -- speciellt om man inte tidigare har vidtagit några långsiktigt förtroendeskapande åtgärder -- löper man risken att få ett förväntningsstyrt fall av kronan. Vi tror att det vore fatalt för hemmakonjunkturen. Visserligen är det bra för exportsektorn med en ännu svagare krona, men det vore ytterligt nedpressande för den redan svaga hemmaefterfrågan. Det skulle därför vara en mycket olycklig utveckling.
Riksbanken har i och för sig inlett en sådan gradvis nedtagning av räntorna, och man har faktiskt fått ned räntorna ungefär 3% under de tre månaderna från november och fram till början av mars. Detta har man i och för sig fått stoppa för ett tag efter det tumult som har utbrutit delvis i riksdagen. De effekter som vi har kunnat avläsa från de finansiella marknaderna, att räntorna har stigit med i storleksordningen 1% och att kronan har fallit med ungefär 5% sedan lågkonjunkturens början, är enligt vår mening en god illustration till tesen om den långsiktiga trovärdighetens betydelse för vad som händer på kort sikt.
Det stora problemet med räntorna är inte penningmarknadsräntorna som Riksbanken kontrollerar, utan bankernas låneräntor som bankerna kontrollerar. Låneräntorna är mycket viktigare för många hushåll och framför allt för de små företagen.
Härigenom kommer vi in på bankkrisen. Bakgrunden till den är ju välkänd. Det är stora kreditförluster som är genererade främst av fastighetslånen under slutet på 80-talet. Bankerna kämpar nu med kapitaltäckningskraven. De försöker att reparera sina sargade balansräkningar och att återupprätta det egna kapitalet.
Vi ser en stor risk för att denna process ytterligare förvärrar lågkonjunkturen eller att den litet längre fram bryter uppgången. Om man inte löser bankkrisen med rätt metod finns risken att bankerna inte kan expandera långivningen därför att de stöter i kapitaltäckningskravet, eller också att de tvingas att ta ut väldigt stora marginaler med sina inlånings-och utlåningsräntor. Sett från svensk historisk erfarenhet och sett i en internationell jämförelse är räntemarginalerna redan i dag oerhört höga.
Nyckeln till en lösning av bankkrisen som befrämjar konjunkturutvecklingen är för det första att man gör något ganska snabbt så att man inte fastnar i nuvarande läge. För det andra är det bättre att ge bankerna nytt kapital så att de inte tvingas sanera sina balansräkningar med hjälp av stora räntemarginaler. I realiteten är det fråga om emissioner till antingen gamla eller nya aktieägare eller att staten får ta en del av emissionen. För det tredje handlar det om att öka konkurrensen inom banksektorn -- en fåtalsmarknad där det är möjligt att ta ut höga marginaler tack vare att det är så få aktörer. Vi vill gärna att man bidrar till att få in fler aktörer genom utsäljning av de banker som de facto är i statens ägo -- Nordbanken och Gotabanken -- till nya svenska eller utländska ägare.
Jag avslutar här och passar bollen till Olof Petersson.
Olof Petersson: Ett av kommissionens viktigaste budskap är att det finns ett nära samband mellan ekonomi och politik. Ett sätt att lösa krisen är att göra förändringar i politikens institutioner och regelsystem. Detta konstaterande har väckt oro. Innebär detta att demokratin säljs ut för den ekonomiska vinningens skull? Oron är naturligtvis förståelig, men enligt min mening oberättigad.
Det visar sig att det finns vissa brister i det politiska systemet som har lett till både ekonomiska bekymmer och till svagheter i den svenska folkstyrelsen. Vi menar därför att det finns dubbla skäl att förbättra politikens institutioner och regler. Ekonomins krav står i detta fall inte i konflikt med demokratins. Det allra viktigaste demokratiproblem som Sverige står inför är vad som händer om vi inte gör något. Demokratins legitimitet är ju beroende av att staten har makt och resurser. Men det är just detta som nu är problemet. Det finns industriakut, kommunakut och bankakut. Men finns det någon statsakut? Vad händer om några år om staten inte kan leva upp till sina åtaganden när en stor grupp medborgare är långtidsarbetslösa och staten inte längre kan göra något? Vad skall vi säga till nästa generation som frågar varför man skall betala skatt? Hittills har svaret alltid varit: Det är för att vi får så många fina sociala förmåner. Nu blir svaret i stället: För att betala räntor. Vilka räntor? Jo, de räntor som den föregående generationen konsumerade.
Kommissionen föreslår inget nytt styrelseskick. Principerna i den nuvarande författningen är alldeles utmärkta. Men det nuvarande systemet fungerar faktiskt inte så som det var tänkt att det skulle göra. Vi föreslår därför några begränsade men välriktade förändringar för att förbättra den demokratiska beslutsprocessen.
För att börja med parlamentarismen. Vad är parlamentarism? Jag citerar regeringsformen: All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Riksdagen är folkets främsta företrädare. Regeringen är ansvarig inför riksdagen. Regeringen styr riket.
Är det någon som kan hävda att det är regeringen som i dag styr riket? Vi anser att regeringen bör ha möjligheter att fylla sin författningsenliga uppgift. Vi har inte hittat på något originellt utan bara dragit lärdomar av några andra länder, vilka också har plågats av instabil parlamentarism och svag regeringsmakt. Ett exempel är Tyskland som har en metod som kallas konstruktivt misstroendevotum. Riksdagen skall liksom nu naturligtvis ha möjlighet att fälla en regering när den så önskar. Men i så fall måste riksdagen också kunna få fram en ny regering. Liksom fallet är i Frankrike föreslår vi att en regering, så länge den tolereras av riksdagen, också skall ha möjlighet att få igenom de beslut som är avgörande för att regeringen skall kunna förverkliga sin politik. För övrigt har man i Frankrike haft en författningsutredning som blev klar i februari, vilken noggrant gick igenom just den här bestämmelsen. Man fann den vara så viktig att man bestämde sig för att behålla den.
En annan svaghet i dagens politiska system har att göra med riksdagens roll. En gång i tiden var riksdagen som allmogens ombud en spärr mot kungamaktens förslag till nya uttaxeringar. Numer verkar riksdagen snarast i utgiftshöjande riktning. Det främsta tecknet på krisen i Sverige är vår rapport. Varför skall en grupp experter behöva presentera denna? Den borde ju ha publicerats av riksdagen för länge sedan. Ingen annan har det yttersta ansvaret för folkhushållet än riksdagen. Vad gör då riksdagen? Riksdagens arbete präglas av detaljer, kortsiktighet och särintressen. Vilka är nu de berömda särintressena? Kan man verkligen skilja allmänintresset från särintressena? Är det vi som är allmänintresset eller vad är det för något?
Jag skall nämna några ganska självklara exempel. För en enskild fiskare är det rationellt att försöka ta upp så stor fångst som möjligt, men många effektiva trålare leder till utfiskning. Särintresset kommer i konflikt med det långsiktiga intresset -- det ekologiska intresset. Låt oss kalla det allmänintresset. Därför har vi fiskekvoter. För ett enskilt företag är det helt logiskt att kräva importhinder, subventioner och konkurrensbegränsningar som gynnar just den egna firman. Starka särintressen kolliderar där med konsumenternas och samhällsekonomins allmänna krav på konkurrens och låga priser.
Den beslutsprocess som leder fram till statens budget uppmuntrar särintressena att se till att just deras områden gynnas. Men skattebetalarnas allmänintresse är i stället att se till att inkomster och utgifter åtminstone på lång sikt går ihop. Detta övergripande ansvar för statsbudgeten är i dag alldeles för svagt. Men det är inte nödvändigt att särintressena behöver utöva denna makt genom påtryckningar, lobbyism, nätverk och allt vad det kan vara, utan allmänintresset kan göras starkare. Det beror helt och hållet på hur man utformar beslutsprocesserna och vilket ansvar och incitament man har i olika beslutsorgan.
Som exempel kan nämnas riksdagens ledamöter. Vad är det värsta som kan hända en riksdagsledamot? Jo, det är att hamna i lokaltidningen under rubriken Riksdagens nollor, dvs. att man inte har gjort något, att man är passiv och inte gör skäl för sitt arvode. Därav en imponerande aktivitet -- allmänna motionstidens förteckning omfattar 2733 motioner i ett stort antal enskilda ärenden. Det är en aldrig sinande ström av frågor och interpellationer. Detta är naturligtvis jättebra för den enskilda valkretsen, för den enskilda yrkesgruppen och för den enskilda organisationen. Men vad händer med helheten när sikten skyms av alla dessa detaljer? Vem tar ansvaret för folkhushållet om inte riksdagen gör det? I demokratin finns det inte och skall inte heller finnas någon annan. Därför föreslår vi några konkreta ändringar: Utskotten skulle kunna vara färre och ges litet bredare ansvarsområden för att kunna ta de litet större greppen. Antalet riksdagsledamöter skulle kunna vara mindre. Vårt förslag om att halvera antalet riksdagsledamöter har uppmärksammats. Detta skulle innebära att var och en måste ta ett litet bredare grepp över ett större område. För att inte hitta på något galet blickade vi i kommissionen ut över Europa för att ta reda på vad ett parlaments normalstorlek för ett land med vår befolkningsstorlek är. Den ligger någonstans mellan 175 och 200. Denna storlek är ändå tillräcklig för att få representativitet av olika meningsriktningar och för att olika landsändar skall kunna bli hörda i riksdagen.
Längre mandatperioder har samma syfte, nämligen att tidshorisonten vidgas för att man skall få ett litet längre perspektiv i beslutsprocessen. Vi föreslår att beslutsprocessen för statsbudgeten skall ändras. Inte heller detta är något nytt. Det har varit på tal länge och har funnits med i olika förslag. Det skulle påverka både hur man handlägger budgeten i regeringskansliet och i riksdagen. Den gemensamma nämnaren är att man först måste bestämma hur mycket inkomster det skall finnas och hur stort utrymmet skall vara -- dvs. att man först bestämmer en totalram. Därmed skulle riksdagens finansutskott få den överordnade rollen att diskutera och fastställa denna ram. Inom denna ram får man sedan göra prioriteringar och avvägningar inom de olika fackutskotten.
När sedan budgeten väl är beslutad är riksdagens kanske allra viktigaste roll att följa upp vad som händer. Jag vet att det inte är så roligt att riva i en massa halvmisslyckade beslut, utan att det alltid är roligare att bestämma om nya utgifter, pionjärer och annat. För att med en så här knapp resurs få ut mer för pengarna gäller det att göra en effektiv granskning av vad som händer med alla dessa pengar ute i samhället -- både i staten och i kommunerna.
Men demokratin är ju inte bara staten. Vi tar också upp andra sätt på vilka folkstyrelsen förverkligas. Den lokala självstyrelsen är en grundläggande princip som står i regeringsformen. Vi har högtidligt skrivit under en europeisk konvention om denna. Vi står här inför ett vägval om vi vill förverkliga tanken på lokal självstyrelse. En kollega till mig, Jörgen Westerståhl, har sagt att opinionsläget i Sverige nu är att alla tycker att den lokala självstyrelsen är något förträffligt under förutsättning att den inte får några praktiska konsekvenser, att de olika kommunerna blir för olika, därför att då måste staten gå in och lägga till rätta. Antingen skall kommunerna fungera som statliga förvaltningsenheter, dvs. att staten ger kommunerna en påse pengar och noggrant talar om hur de skall göra och att det nu skall vara lika i hela landet, eller annars får vi acceptera att väljarna i de olika kommunerna bestämmer sig för att ha litet olika inriktning på sin politik. Det kommunala skattestoppet är principvidrigt och var det redan när det infördes. Det strider ju mot regeringsformen även om det i förarbetena finns en gummiformulering som har gjort att det har passerat. Detta måste naturligtvis avskaffas. Hur skall man då förhindra att kommunalskatten plötsligt ökar och helt raserar den offentliga sektorns ekonomi? Det mest demokratiska som vi fann det var att väljarna i varje kommun själva får bestämma om man vill höja skatten -- krav på obligatoriska folkomröstningar.
Vi för också en diskussion om hur många beskattningsnivåer som behövs i ett land som Sverige. Behövs ett federalt system med stora, starka regioner som i EG? Jag tror inte att Sverige är tillräckligt stort eller tillräckligt heterogent och blandat för att det skall behövas, utan att staten och kommunerna bör vara på de nivåer där folkstyrelserna förverkligas och har egen beskattningsrätt. Därför bör landstingens beskattningsrätt avskaffas.
En annan viktig del av ett demokratiskt samhälle är starka intresseorganisationer. Bara för att ännu en gång göra det tydligt -- särintressen är det allra bästa som finns. En demokrati som baseras på mångfald, eller pluralism som det heter, förutsätter ju starka och självständiga organisationer. Hela folkrörelseidealet med frivillighet, självverksamhet och medborgaranda är ju grundläggande för demokratin. Men problemet är att den pluralistiska demokratin har ett inbyggt dilemma, nämligen att vi å ena sidan skall ha starka organisationer, å andra sidan kan de bli så starka att de hotar allmänintresset. Det är det som är problemet i Sverige. Vårt enkla budskap är att organisationerna bör skiljas från staten. Man skall ha en tydlig ansvarsfördelning för att de politiskt ansvariga organen skall kunna hävda sig. Organisationerna bör t.ex. inte ha myndighetsutövande eller dömande uppgifter.
Vi föreslår en kombination av förändringar både i ekonomi och politik. Frågan är om det är politiskt möjligt att genomföra. Vi går inte in på detaljerna hur och när detta exakt skall genomföras, men vi anger två allmänna betingelser för att det skall vara möjligt att få en förändring.
Det första är naturligtvis att medborgarna själva anser att dessa förändringar är nödvändiga och önskvärda. Det går inte att genomföra sådana här beslut över människors huvuden. Vår rapport är ett bidrag till denna debatt. Vi har försökt att tala sanning; så här är det. Vi har skisserat vad vi fortfarande kan göra för att komma ur krisen.
Det andra är politiska beslut. Vi drar upp konturerna till en ny svensk modell, till ett nytt samhällskontrakt som bygger på långsiktighet, dvs. hur detta samhälle bör se ut på litet längre sikt. Vilken regeringskonstellation -- samlingsregering, nuvarande eller någon annan regering -- som bäst kan förverkliga detta lämnar vi öppet. Däremot tror vi att det krävs överenskommelser över blockgränsen, därför att detta är något som har betydelse för mer än en mandatperiod. Man kan inte riva upp dessa efter varje val, utan det krävs ett brett samförstånd. Vi tror att ett sådant nytt samhällskontrakt mer än någonting annat skulle kunna återupprätta medborgarnas förtroende för politiken.
Allan Larsson: Jag vill ställa ett par frågor som båda utgår från den mest brännande frågan, nämligen arbetslösheten. Vi har ju en arbetslöshet som växer snabbt, en långtidsarbetslöshet som nu stiger dramatiskt. Ni har i er rapport visat att detta hänger samman med efterfrågeläget i svensk ekonomi, som nu kraftigt pressas ned.
Samtidigt har det sagts att denna rapport är ett stöd för regeringens ekonomiska politik. Det sade i alla fall Carl Bildt när rapporten presenterades. Vi var tillsammans i en radiostudio när det påståendet upprepades. Jag minns att du då skakade energiskt på huvudet för att avvärja detta. Nu har du chansen att inför TV-kamerorna upprepa detsamma och kanske också lägga ut texten. Varför skakade du på huvudet inför påståendet att rapporten var ett stöd för regeringens politik?
Assar Lindbeck: Det skall ju bli svåra frågor, och Allan Larsson börjar på detta vis på hög nivå. Vi har ju inte tänkt på något politiskt parti eller någon organisation när vi har skrivit rapporten, utan det har så att säga kommit från våra egna huvuden. Det har ju blivit därefter. Men vi har gjort det bästa vi kan. Sedan är det ju så att olika partier kan plocka ut olika russin ur denna kaka, vilket de också gör. Om man så att säga skall tänka högt i anslutning till frågan, kanske man kan säga att våra förslag om att på lång sikt få ett fungerande marknadssystem nog ligger närmare regeringen än Socialdemokraterna, medan jag tror att våra kortsiktiga förslag om att med alla medel sätta arbetslöshetsbekämpningen i fokus nog ligger närmare Socialdemokraterna. Vårt bidrag ligger egentligen i att säga att det ena inte går att genomföra utan det andra. För att klara de kortsiktiga problemen måste vi ta de långsiktiga besluten, och för att klara det på lång sikt måste man klara de kortsiktiga arbetslöshetsproblemen också. Om vi möjligen kan intala båda parterna om att ni har en koalitionsmöjlighet genom att knyta ihop det långa och det korta perspektivet, kanske dessa tre månaders arbete under natt och dag inte har varit helt förgäves.
Allan Larsson: Vi har i finansutskottet under de senaste månaderna diskuterat den ekonomiska politiken. Från socialdemokratisk sida har vi energiskt drivit frågan om bekämpning av arbetslösheten just för att göra det möjligt att också hantera det långsiktiga budgetunderskottet, därför att budgetunderskottet ju är en reflex av en växande arbetslöshet och en försvagad produktion. Men vi har då mött en invändning, vilken också finns uttryckt i det beslut som den borgerliga majoriteten i riksdagen fattade, som säger att man inte kan göra något sådant nu och att utrymmet för stimulanser är obefintligt på grund av behovet att föra över arbetskraft från hemmamarknadsföretag till exportföretag.
600000 människor står utanför ordinarie arbetsmarknad. Siffran är snart uppe i 800000 om man skall tro på prognoserna. Då är min fråga till Assar Lindbeck: Är det rimligt att det behövs en så väldig arbetslöshet för att den ekonomiska politiken skall fungera när det gäller att få exportindustrin att växa? Hur mycket arbetskraft behöver exportindustrin framöver?
Assar Lindbeck: Svaret på frågan är uppenbart. Det kommer inte på många år, kanske inte på hela 90-talet, att finnas någon brist på arbetskraft för en expansion av exportindustrin. Begränsningen för den kortsiktiga politiken ligger i det som Torsten Persson talade så mycket om, nämligen att om man vidtar traditionella expansionsåtgärder i dag utan en långsiktig plan för finansieringen av statsfinanserna och utan att man får ordning på lönebildningen, kan man råka verkligt illa ut. Jag håller med Allan Larsson om att kortsiktiga beslut är nödvändiga för den långsiktiga saneringen, men den långsiktiga saneringen är lika viktig för att vi i dag skall kunna fatta kortsiktiga beslut.
Lars Tobisson: Jag vill nämna den kortsiktiga stabiliseringspolitiken till förmån för det som väl egentligen har varit rapportens huvudsak, nämligen att belysa de långsiktiga strukturproblemen och vad man kan göra åt dessa. I riksdagens finansdebatt, som ägde rum dagen efter det att Lindbeck-kommissionen presenterade sin rapport, sade jag att jag kunde ställa mig bakom 108 av 113 punkter, åtminstone i de allmänna inriktningarna. Ändå är det kanske inte de konkreta förslagen som jag ser som viktigast, utan det är själva ansatsen -- att man belyser betydelsen av de institutionella förutsättningarna och bristerna i det politiska beslutsfattandet.
Mot denna bakgrund har jag litet svårt att ställa riktigt spetsiga frågor. Men vid närmare läsning av betänkandet, och även efter att ha lyssnat på diskussionerna här i dag, är jag litet besviken på en punkt. Det gäller kommissionens sätt att diskutera skattetryckets och de höga skatternas roll.
Det är alldeles klart att det växande budgetunderskottet är ett stort problem. Birgitta Swedenborg sade här att det väsentligen skall angripas genom utgiftsminskningar. Jag vill ställa frågan till Assar Lindbeck om han anser att det i arbetet med att långsiktigt begränsa budgetunderskottet finns utrymme för att höja skatterna. Jag talar då inte om justeringar av momsunderlaget eller liknande utan om flera miljarder i skattehöjningar på inkomster, löneskatter, fastighetsskatter eller vad det kan vara.
Assar Lindbeck: När det gäller skatterna är det uppenbart att innan man över huvud taget kan drömma om generella skattesänkningar av någon omfattning, måste man först spara ihop till de tolv procenten i budgetunderskott av BNP. Om riksdagen och regeringen klarar detta så är det en prestation, men det kommer att ta många år. När sedan det sparbetinget har klarats kan det vara tid att diskutera ytterligare skattesänkningar, men knappast förr.
När det gäller skattehöjningar är det på det viset att Sverige har ett fruktansvärt högt skattetryck. Många studier och mycket erfarenhet tyder på att detta är ytterst skadligt för svensk samhällsekonomi. Därför är det olämpligt med ytterligare marginalskattehöjningar. Kommissionen säger därför att den viktigaste skattepolitiken är att slå vakt om 1991 års skattereform så att marginalskatten inte ökar. Däremot måste vi fixa socialförsäkringssystemet, som går med underskott, och arbetslöshetsförsäkringen. Någon måste betala för den, och då menar vi att det bör ske med försäkringsmässiga egenavgifter för arbetskraft och företag. Men detta är ju ingen skattehöjning. Ingen betraktar sin hemförsäkring som en skatt, utan det är ett pris som man betalar för att bli försäkrad. På samma sätt bör det vara med egenavgifterna.
Lars Tobisson: Min fråga gällde möjligheten att utnyttja skattehöjningar. Jag tolkar svaret så att det inte finns utrymme för några stora höjningar av inkomstskatter, löneskatter eller fastighetsskatter t.ex.
Assar Lindbeck: Det finns inget absolut utrymme. Jag vill bara säga att ju högre marginalskatterna är desto större blir skadeverkningarna på samhällsekonomin. Det kan vara en avvägning som naturligtvis beror på värderingsfrågor när det gäller vilka skadeverkningar man vill ta för att slippa att dra ned på offentliga utgifter. Att bestämma den saken är så att säga mer er uppgift än vår.
Arne Kjörnsberg: Professor Lindbeck sade i sin inledning att krisen börjar som en kostnadskris som har gått över i en efterfrågekris. Den består av båda dessa, antar jag.
I ert förslag håller ni med rätta fram depressionen som ett spöke. Ni säger också att exportindustrin bör kunna få fart nu, och att det skall kunna gå bra för den, men att denna sektor är för liten. Professor Lindbeck sade i inledningen att det allvarligaste problemet är den inhemska efterfrågekrisen, dvs. att folk inte köper tvättmaskiner och TV-apparater och liknande, och att företagen inte investerar, dvs. bygger nya fabriker och köper nya maskiner.
Det finns såvitt jag förstår två sätt att åtgärda detta. Det ena är det penningpolitiska sättet: att, som professor Persson var inne på, stegvis få ned räntorna. Det andra sättet är att åtgärda problemen finanspolitiskt, dvs. genom att sänka t.ex. momsen eller bensinskatten.
Jag antar att ni rekommenderar att man använder sig av båda sätten. Hur mycket behöver man göra, och vilken skall fördelningen vara? Kan man räkna med att tillväxten går upp om man gör så här? Är det bråttom om man vill undvika depressionen?
Torsten Persson: Det här är oerhört svår materia. Om du är ute efter precisa kvantifieringar tror jag inte att någon i dagens läge kan ge dig dem. Det är en helt ny situation för svensk ekonomi, och det är omöjligt att svara exakt på frågorna.
Du har rätt i att vi varnar för den depressiva utveckling vi t.ex. har sett i Finland. Där har den inhemska efterfrågan fallit på ett farligt sätt. Kommissionen för en diskussion kring vad som händer om vi får en liknande utveckling i Sverige. Vi är inte där ännu, men det är inte omöjligt att vi skulle kunna hamna där.
Vi för ett resonemang om eventuella finanspolitiska efterfrågestimulanser. Det gäller en tillfällig momssänkning eller ett tillfälligt investeringsavdrag för att stimulera företagens investeringar.
Innan man ger sig in på detta är det av samma skäl som vi diskuterade tidigare oerhört viktigt att man tar tag i de långsiktiga problemen. Om man inte gör det löper man risken att skjuta sig själv i foten. Enbart kortsiktig expansion kan ge ett drastiskt fall i kronkursen, och då pressar man hemmamarknaden ännu mer. Det vill ingen göra.
Arne Kjörnsberg: Jag känner till resonemangen om att åtgärderna är både på kort och på lång sikt. Professor Persson sade att det är svårt att kvantifiera. Självfallet är det så. Men denna församling måste göra den kvantifieringen förr eller senare. Visst är det vårt ansvar, och vi skall ta det ansvaret.
Professor Persson säger att vi inte är i den situation som Finland är i. Jag skulle bra gärna vilja veta om vi är nära branten. Vilken storleksordning rör det sig om? Behövs det göras hemskt mycket? Det allra viktigaste är kanske om det är mycket bråttom.
Assar Lindbeck: För att inte hamna i den katastrofala situation Finland har varit i måste man vidta alla dessa åtgärder, t.ex. att sänka bankräntan. En sådan åtgärd har ju den stora fördelen att den inte förstör budgetbalansen. Penningpolitiken är det första försvaret. Vi menar att Riksbanken måste fullfölja sin strategi -- nämligen den långsiktiga politiken -- med er hjälp.
Den andra åtgärden att vidta i en katastrofsituation är att öka utväxlingen av finanspolitiken. Antag då att det inte räcker med att ta ned räntor och att få ökad utväxling. Vi råkar lika förbaskat ut för det som har hänt i Finland. Vad skall vi då göra, och i vilken omfattning?
Då ser vi inget annat att göra än att använda de metoder som Torsten Persson talade om, och då får man ta stora risker. Vi måste väga arbetslöshetsrisken mot budgetunderskottsrisken. Man kan hamna i en situation då det är värre att riskera arbetslöshet.
Jag tänker nu högt: Det är först och främst viktigt att en momssänkning blir tillfällig. Hushållen får då inte bara ett inkomsttillskott, utan också ett intresse för att köpa under en kort period. De vill köpa varaktiga konsumtionsvaror medan priserna är lägre.
Antag att man sänker momsen med 5 procentenheter under 12 månader. Det ger ca 25 miljarder i ökat inkomsttillskott för hushållssektorn. Det är inte oväsentligt. Det utgör ett par procent av hushållens konsumtion. Det ger en beaktansvärd effekt, men då måste man göra samma sak för företagens investeringar. Priset man får betala är att skuldsaneringen försenas. Vi kan komma i en situation då vi tvingas till att göra det. Jag kan inte säga om vi är där nu, men det finns en uppenbar risk för att vi håller på att hamna där. Jag skulle inte bli förvånad om vi hamnar där.
Ibland ställer jag mig frågan varför Sverige inte skulle gå samma väg som Finland. Man brukar säga att Finland har förlorat inkomsterna från handeln med Ryssland, men man har kompenserat det genom ökad export till väst. Jag förstår inte varför inte Sverige skulle råka nästan lika illa ut som Finland. Jag är rädd att vi kan hamna i samma situation om vi inte snabbt vidtar de åtgärder vi föreslagit. Då måste vi, som Torsten Persson säger, börja med de långsiktiga besluten. Gör vi det får vi mycket större handlingsfrihet på kort sikt.
Ian Wachtmeister: För det första vill jag säga att det måste vara trevligt för kommissionen att höra att alla är glada och nöjda med vad ni har gjort. Socialdemokraterna är glada, Moderaterna antar 108 av era förslag och vi nydemokrater kan väl anta allihop. Vi skulle t.o.m. kunna byta ut regeringen mot er.
Jag vill säga att det som är viktigt är vad folk förstår. Jag tror att man skulle kunna tvinga det politiska etablissemanget till åtgärder om den här kunskapen gick ut bredare. Det behövs ett slags nationell samling, och det behövs mer kunskap.
Jag tror att folk undrar över tajmningen. Kan ni förklara det litet grand? Det finns beslut som fattas nu och som kräver handling nu. Sedan finns det beslut som fattas nu och som kräver handling senare.
Jag har förstått att dessa områden kräver beslut och handling nu: arbetslöshetsbekämpande åtgärder, dvs. att skaffa fram jobb inom ROT-sektorn, arbetsrättens förändring, förändringen av riksdagens arbetsformer med exempelvis ett statsutskott, företagsbeskattning och en lösning av bankernas situation.
Vad är det som man skall göra sedan, men besluta om nu? Ni har talat litet fram och tillbaka om det. Ni talar om att man första året under sparbetinget just inte gör någonting. Skulle ni kunna förtydliga detta?
Torsten Persson: Ian Wachtmeister har helt rätt. Det man skall göra nu och genomföra senare är just att fatta beslut om ett konkret innehåll i saneringsplanerna för statsfinanserna. Vad den planen skall innehålla rent konkret kan inte kommissionen föreskriva. Det är en fråga om politiska prioriteringar om man vill gå på den offentliga konsumtionen eller transfereringssystemen eller höja inkomsterna antingen via egenavgifter eller skatterna.
I slutet på kap. 3 i rapporten skissar vi dock på fyra olika konkreta alternativ med vilka man kan få ihop denna summa. Det krävs ganska drastiska åtgärder, såväl när man lägger tonvikten vid offentlig konsumtion som vid transfereringarna eller vid höjning av inkomsterna.
Det tar för lång tid att gå igenom precis hur innehållet i en sådan saneringsplan skulle kunna se ut, men det finns en diskussion om vad det konkret betyder att spara 20 miljarder kronor i socialförsäkringssystemet. Man måste göra ganska mycket för att få ihop dessa summor.
Ian Wachtmeister: Tycker ni att man skall göra någonting åt transfereringarna nu? Tycker ni att man direkt skall fatta ett beslut och omsätta det i handling nu?
Jag skulle också vilja föra in en annan fråga medan jag har ordet. Har ni i kommissionen någon synpunkt på vad som egentligen inträffade när Sverige införde tjänstemomsen, dvs. när skattereformen gjorde så att vi fick moms på hela tjänstesektorn? Kan ni ställa detta i relation till att avreglera, privatisera och effektivisera den offentliga sektorn? Gör inte tjänstemomsen detta svårare?
Assar Lindbeck: Vi menar att beslut om besparingar och inkomstförstärkningar exempelvis genom höjda egenavgifter måste fattas nu i vår. Jag känner en viss oro för vad som händer på de finansiella marknaderna framåt våren och sommaren om riksdagen inte nu fattar beslut om senare åtgärder.
Besparingarna är ganska drastiska. Jag vill fästa er uppmärksamhet på en sak. Man skulle kunna undvika att skära ytterligare i transfereringarna genom att hålla den offentliga konsumtionen totalt oförändrad under fem år. Det innebär minskad sysselsättning i den offentliga sektorn, eftersom sysselsättningen måste skäras ned med 2--3% om reallönerna går upp med 2% per år och produktiviteten är konstant. Det blir drastiskt också att gå den vägen.
Skattereformens idé var ju att eftersträva neutralitet i den meningen att all typ av konsumtion skulle drabbas av samma skatt. Kommissionen tycker att det är logiskt att tjänsterna drabbas av samma skatt som allt annat. Jag kan inte se något fel i att man gjorde momsen heltäckande utan tycker närmast att det var en av fördelarna med skattereformen.
Hans Gustafsson: Jag har en fråga som gäller den offentliga sektorns finanser, och jag vet inte om den riktar sig till Torsten Persson eller i någon mån till Olof Petersson.
Det förs på s. 42 i rapporten ett mycket intressant resonemang. Det står så här: "Det skall genast tilläggas att Sverige i nuläget befinner sig långt ifrån en skuldkris. Speciellt om man ser till den samlade offentliga sektorn så befinner vi oss fortfarande bland de OECD-länder som har lägst skuldsättning. I själva verket är det först under 1991--1992 som den samlade offentliga sektorn fått en finansiell nettoskuld."
Kan det tolkas på det sättet att vi under 80-talet hade tämligen välskötta offentliga finanser och att det är först nu som arbetslösheten och dess kostnader har förstört dem?
Jag utgår ifrån att den tabell som Torsten Persson redovisade -- diagram 2.6 -- visar den konsoliderade offentliga sektorn minus statliga fonder, dvs. AP-fonderna. Vilken är anledningen till att man har valt att lägga sig på 40% av bruttonationalprodukten då man gått fram med sin sparplan? Det framgår inte av betänkandet vilka överväganden som har gjorts. Det kanske framgår av bilagorna, men jag har inte läst dessa. Konvergenskravet i den europeiska monetära unionen är 60%. Länder som räknas till kärnan i EG, t.ex. Belgien och Holland, har 124%. Italien har 126%. Vad gör att man hamnar just på 40%? Det är ju den procentsatsen som sedan i stor utsträckning bestämmer vilka sparkrav som skall föreligga.
Jag vill avslutningsvis säga något till Olof Petersson. Man kan få intrycket att riksdagen till följd av särintressen skapar en del av de ekonomiska svårigheterna, eller av att riksdagen i alla fall inte hindrar dem. Man skulle kunna dra slutsatsen att det är riksdagen som är expansiv och att särintressena trycker på.
Det finns inget stöd för det. En undersökning som vi har gjort visar att riksdagens avvikelser från regeringens propositioner har motsvarat 0,2% eller 2 promille. Det är en oerhörd disciplin. Man kan möjligen säga att regeringen tar hänsyn till att riksdagen finns när den lägger fram sina propositioner på samma sätt som den tar hänsyn till att väljarna finns, men det är ju själva demokratins innebörd. Jag tycker att de påståenden som görs på den här punkten i rapporten och i anföranden är dåligt underbyggda.
Torsten Persson: Den första frågan gällde hur ansvarsfulla de offentliga finanserna var under 80-talet. Vi menar att det är svårt att hävda att den inkomstutveckling man hade i offentlig sektor under framför allt den senare delen av 80-talet var långsiktigt hållbar. Den perioden var en period med extrem överhettning på arbetsmarknaden och en extremt uppdriven hög privat konsumtion. Detta kunde inte fortsätta i all oändlighet.
De offentliga inkomsterna -- både de som var baserade på skattebasen arbete och de som var baserade på skattebasen konsumtion -- var ohållbart höga under en period i slutet på 80-talet och i början på 90-talet. De långsiktiga statsfinanserna var därför inte ens då i ordning, även om det faktiska underskottet var nära noll.
Den andra frågan gällde varför man skall stanna på 40%. Hans Gustafsson säger att vi inte för något resonemang om det i rapporten. Det är inte riktigt rätt. I kap. 2, det som handlar om stabilitet, talar vi om de makroekonomiska konsekvenserna av en expanderande statsskuld. Där är huvudargumentet att man inte kan ha en statsskuld som skenar utan måste få stopp på utvecklingen av de skäl som jag angav: räntorna kommer gradvis att tränga ut andra angelägna utgifter, handlingsfriheten minskar och man löper på sikt risk för att få för hög inflation.
När det gäller att bestämma innehållet i detta makroekonomiska sparbeting är det nödvändigt med politiska överväganden och principiella ställningstaganden till olika typer av offentlig verksamhet. Det diskuterar vi i kap. 3.
Vilken nivå man skall landa på när man stabiliserar statsskulden är, vilket Olof Petersson var inne på, till syvende och sist en fråga om inkomstfördelning mellan olika generationer. Det är en värderingsfråga. Det är viktigt att ha klart för sig att det i den diskussionen är den nu levande generationen som utgör särintresset. Alla andra generationer, inkl. de ofödda, utgör allmänintresset, vilket åsidosätts genom våra beslut.
Olof Petersson: Det är helt riktigt som Hans Gustafsson säger att de direkta påslagen är små i förhållande till hela omsättningen på statsbudgeten. Men man måste också se till de indirekta effekterna. Den internationella forskning jag känner till menar att de indirekta effekterna är de viktigaste.
När det gäller budgetprocessen hänvisar vi till den utredning Per Molander har gjort. Han har jämfört budgetprocessens stramhet i EG-länderna med den i Sverige. Det visar sig att Sverige är ett av de länder som har minst stram budgetprocess, och att det finns ett mycket nära samband mellan beslutsprocessen och det statsfinansiella utfallet.
Mitt svar är ytterst att vi har en skenande statsskuld, och att det finns ett organ i samhället som har ansvar för de offentliga finanserna. Det är riksdagen.
Assar Lindbeck: Jag funderade vidare på Hans Gustafssons viktiga fråga om varför statsskulden skulle stabiliseras vid 40%.
Det viktiga är att statsskulden stabiliseras och inte om den stabiliseras vid 40, 50 eller 60%. Det är en fråga om trovärdighet. Om man drar ut på perioden för stabilisering och säger att den skall stabiliseras på tio års sikt, är det väldigt svårt att få det trovärdigt. De länder som lyckats stabilisera sin statsskuld har gjort det på en period av fyra fem år.
Vi tror att det är farligt att sträcka ut perioden mycket långt, därför att ingen då tror på besluten. Då låter det som om man bara skjuter på problemet. Om man däremot gör det inom några få år får det en viss trovärdighet.
40% i offentliga sektorn innebär att statsskulden i den situationen är så hög som 60%. Sverige har dessutom en pensionsskuld, eftersom vi har valt ett ATP-system som är ett fördelningssystem. Den pensionsskuld vi skickar över till nästa generation är tio gånger så stor som statsskulden. Vi får vara litet försiktiga med att addera statsskulden ovanpå den mycket stora pensionsskuld som vi skjuter till nästa generation.
40% är också den siffra på vilken OECD-snittet ligger i dag.
Hans Gustafsson: Jag har inte så mycket att erinra om det som sägs här. Jag tycker att det vore intressant att veta vilka effekter det hade fått på behovet att spara -- att göra inskränkningar -- om man hade valt att lägga sig på 60%, vilket är konvergenskravet, i stället för att som man nu gör lägga sig på 40%.
Det är klart att det finns skäl att ta hänsyn till pensionsskulden. Om den är en skuld till kommande generation bör man, som ni också gör ganska bra i betänkandet, redovisa att man överlämnar en oerhört stor mängd tillgångar. Om vi överlämnar en skuld eller en tillgång tycker jag är en öppen fråga.
Assar Lindbeck: Vi kan räkna ut hur sparplanen ser ut om man stabiliserar statsskulden vid 60% i stället för vid 40. Vi har gjort en kalkyl som visar hur det ser ut att stabilisera vid 50%. Det som oroar oss är att vi tvingas göra ett så pass optimistiskt antagande för att få denna stabilisering, nämligen det att arbetslösheten skall komma ned till 5% 1998.
Anta att arbetslösheten kommer att bli 10%. Vi visar att man då måste spara ytterligare 30 miljarder kronor för att kunna stabilisera statsskulden vid 50%. Det är farliga marginaler.
Vi kan inte svära på att vår plan är den bästa. Andra planer kanske är bättre. Men vi gör ändå en kalkyl som ger er en chans att diskutera alternativ. Torsten Persson kan säkert räkna ut vad det skulle innebära att stabilisera statsskulden på 60 eller 70%.
Carl B Hamilton: Olof Petersson nämnde att riksdagen tidigare användes av allmogen för att hindra kungen från att uttaxera för mycket och att det nu snarast är tvärtom. Riksdagen är den instans som spenderar och fattar utgiftsdrivande beslut. Frågorna som ställts i dag har varit en ganska god illustration av detta. Det har gjorts försök att locka av kommissionen besked om att momssänkning ändå är bra, att ökade utgifter för arbetsmarknadspolitik ändå är bra, och att det ändå är bra att stabilisera statsskulden vid 60% av BNP i stället för vid 40%. Hela frågekomplexet är en mycket god illustration av detta.
Min fråga till dig, Assar Lindbeck, gäller hur det kan komma sig att ni misslyckas med att binda ihop kravet på beslut i dag om kortsiktiga åtgärder med kravet på beslut i dag om de långsiktiga åtgärderna. Hur kan det komma sig att ni är så ofullkomliga i er förmåga att övertyga?
Assar Lindbeck: Min teori är att det inte beror på oss utan på dem som lyssnar. Det här är någonting som vi tjatar genom hela utredningen. I varje presskommuniké och på varje presskonferens drar vi historien om att åtgärder på lång och kort sikt måste knytas ihop. Om det inte går in i huvudet på åhörarna måste det bero på deras öron och inte på våra munnar.
Carl B Hamilton: Jag har hört Assar Lindbeck många gånger, så jag vet att han är en utmärkt pedagog. Jag tror också att det på något sätt är fel på öronen.
Jag vill ändå ge Assar Lindbeck chansen att utveckla vilka konsekvenserna blir om vi bara fattar de lätta, positiva, utgiftsdrivande och kortsiktiga besluten och lämnar de svåra, långsiktiga sparbesluten under resten av 90-talet därhän. Vad händer om riksdagen väljer den enkla vägen? Vad händer med människors sysselsättning och inkomster, och vad händer med nästa generation? Kan du upprepa det ännu en gång? Var gärna övertydlig.
Assar Lindbeck: Jag vet inte om det var en fråga. Det var ju nästan ett krav på att detta skall bli en uppläsningsafton. Vi har skrivit om det, och riksdagsledamöterna läser ju det.
Det är ganska klart vad som händer i princip om man ens tillfälligt ökar utgifterna utan att fatta dessa trovärdiga, långsiktiga beslut. Människor som arbetar på de finansiella marknaderna i Sverige och utomlands kommer att tappa förtroendet för den svenska statens förmåga att få budgeten under kontroll på sikt. Risken är då uppenbar för att de kommer att sky svenska statspapper.
Vi vet vad som hände i Italien. Inga utlänningar har nu några italienska statspapper, varken i lire eller dollar. Räntan på italienska statspapper är i dag högre än räntan på privata obligationer. Folk kräver alltså en större riskpremie för att låna till staten än för att låna till privata företag. Vi får akta oss för att inte råka in i en sådan utveckling.
Om statsskulden fortsätter att öka utan att vi ser slutet uppstår det, som Torsten Persson sade, spekulation om att det förr eller senare blir en inflation för att inflatera bort statsskulden. Då stiger de korta räntorna, och då stiger också de långa räntorna. Riksbanken kan inte fullfölja sin strategi att sänka räntorna.
De som vill ha sänkt ränta och kortsiktiga stimulanser av sysselsättningsskäl borde vara de första att kräva långsiktiga strukturella åtgärder.
Vi betonar detta till leda eftersom vi är så angelägna om att man skall klara de kortsiktiga åtgärderna. Jag hoppas att jag inte har tröttat ut er ytterligare en gång genom att upprepa detta, men det var ju Carl B Hamilton som tvingade mig.
Lisbet Calner: Det finns ett uttryck som säger att marknaden är en bra dräng, men en dålig husbonde. Det tolkar jag som att marknaden är bra på tillväxt, men dålig på att fördela tillgångar och bördor. Allt fler människor kräver i dag rättvis fördelning, men kommissionen tycks inte riktigt ha uppmärksammat eller brytt sig om detta.
Ni har föreslagit en rad åtgärder för att förstärka statsfinanserna. Det är åtgärder som drabbar arbetslösa, sjuka och handikappade. Hur kommer det sig att ni inte har några förslag om åtgärder som drabbar dem som har goda inkomster och förmögenheter? Hur tror ni att det skall kunna bli en bred uppslutning kring ett krisprogram som inte fördelar bördorna rättvist?
Assar Lindbeck: I sista kapitlet har vi ett långt avsnitt som heter "Fördelningsproblem". Det startar på s. 191. Där försöker vi summera vilka effekter våra förslag får på inkomstfördelningen. Vi pekar på att vissa av våra förslag kommer att öka inkomstklyftorna särskilt mellan högutbildade och andra. Andra förslag kommer att minska inkomstklyftorna.
Vi föreslår ökad konkurrens i näringslivet. Vad har det för effekt? Jo, det minskar företagarnas inkomster och omfördelar inkomster till hushållen. Det måste vara en gynnsam åtgärd ur fördelningssynpunkt.
Vi föreslår flera andra åtgärder som har en gynnsam fördelningseffekt med vanliga mått mätt. Då kommer vi till frågan om varför vi t.ex. inte föreslår höjningar av skatterna för förmögna människor. Det skulle innebära att vi får höja marginalskatterna på arbetsinkomster. Marginalskatterna på arbetsinkomster är i Sverige för höginkomsttagare redan 70--75% om man räknar med moms och skattedelen på arbetsgivaravgiften. Vi menar att alla på 10 eller 20 års sikt kommer att förlora på att vi återgår till så höga marginalskatter. Det är mycket viktigare för låginkomsttagare att vi växer med 3% per år än att vi gör en tillfällig topphuggning av de högutbildades inkomster.
Skall vi då dra ned företagsvinsterna i Sverige genom att öka skatten på vinst? Sverige har under efterkrigstiden haft lägre vinstnivå än andra länder. Det var möjligt så länge vi hade valutareglering, för vi stängde in kapitalet i Sverige. I en värld med fria kapitalrörelser måste vi acceptera samma kapitalavkastning som i andra länder. Om vi inte gör det, går investeringarna utomlands. Om vi vill ha investeringar i Sverige, måste vi acceptera samma kapitalavkastning efter skatt som i omvärlden. Det kanske vi har i dagens situation.
Det här är en genuin konflikt. Vi i kommissionen tror att man skadar gemene mans levnadsstandard på lång sikt om man ytterligare höjer marginalskatterna och beskattningen av företag.
Lisbet Calner: Skadar man inte gemene mans förutsättningar genom att sänka socialförsäkringsersättningarna till exempelvis 70%?
Assar Lindbeck talade förut om drastiska åtgärder. Det var väl detta han menade. Jag vill säga att det var en drastisk överdrift när han sade att det fanns ett långt avsnitt om fördelningspolitik. Jag uppmärksammar att avsnittet heter "Fördelningsproblem". Jag tycker att det hade låtit mer positivt med "Fördelningspolitik", eftersom det gäller en positiv åtgärd. Avsnittet är på fyra sidor. Det är mycket korta skrivningar om fördelningspolitiken med tanke på att utredningen är på nästan 200 sidor.
Finland har ju en liten riksdag, men inte har man klarat av problemen bättre där än vad vi har gjort. Hur kommer det sig?
Olof Petersson: Det finns inget sådant direkt samband, och vi hävdar inte att det är det enda som avgör. Men vi lägger fram en serie olika förslag som riksdagen skulle kunna beakta om den är intresserad av att ändra beslutsprocessen för att kunna fatta beslut som bättre gynnar det allmänna intresset.
Det är riktigt att det finns ett avsnitt på fyra sidor som heter "Fördelningsproblem". Men hela rapporten handlar om ett stort fördelningsproblem som vi inte varit vana vid. Vad händer om vi inte gör någonting? Det stora problemet kommer att vara att vi går in inte bara i arbetslöshet utan i långtidsarbetslöshet. Jag tror inte att vi är oeniga på den punkten.
Det innebär konkret att vi snart får säga till den nya generation som kommer ut på arbetsmarknaden att den inte behövs. Det är motsättningen mellan dem som har arbete och dem som inte får jobb som kommer att vara det stora fördelningsproblemet i Sverige. Det problemet har andra europeiska länder haft under 10--20 år, medan vi har varit förskonade från det.
Hela vårt förslag är ett nödrop om att vi fortfarande kan göra olika saker för att undvika att hamna i den situationen. Det är det som det gäller.
Per-Ola Eriksson: Därmed ajournerar vi för en kort paus och återsamlas 11.15.
Per-Ola Eriksson: Vi återupptar nu utfrågningen. Ordet går till Roland Larsson.
Roland Larsson: Herr ordförande! Jag har en fråga som jag har kopplat till det korta och långa perspektivet -- ni har ju vid flera tillfällen understrukit att man nödvändigtvis måste göra så. Den handlar om miljöskulden. Ni tar upp detta i er rapport och säger att det är viktigt att inte vår generation lämnar över skulder till kommande generationer. Ni säger att det är viktigt att även miljöskulden på något sätt kan betas av.
På Miljödepartementet har man räknat fram att miljöskulden, så långt den låter sig beräknas i ekonomiska termer, i dag är ungefär 300 miljarder kronor och att den ökar med ungefär 7 miljarder kronor per år.
Vilket styrmedel anser ni är det bästa för att denna skuld skall kunna betas av, när det ekonomiska budgetunderskottet samtidigt skall minskas. Det finns en motsättning i att man ökar tillväxten samtidigt som man minskar miljöskulden. Hur skall man klara av detta?
Min andra fråga handlar om bankkrisen och dess konsekvenser: Hur ser ni på strukturen inom banksystemet? Vi vill ju inte att detta skall hända igen. Ni har sagt att det är viktigt att man får in andra ägare. Men har inte också strukturen stor betydelse? På vilket sätt tror ni att ett försäkringssystem för inlåningar i banksystemet skulle kunna lösa ett sådant problem i framtiden?
Min tredje fråga handlar om detta som togs upp om antalet riksdagsledamöter. I början lät det som om Olof Petersson skulle föreslå en kvotering av väljarkåren, för att förhindra utfiskning, men han kom inte dithän utan till att man skulle försöka att minska riksdagen. Då är min fråga: Tror inte ni att det kan finnas risk för att särintressena får större spelrum i en mindre riksdag än i den som vi i dag har? Jag menar att de starka särintressena lättare skulle kunna hävda sig mot en mindre gruppering än mot en större.
Assar Lindbeck: Ja, det var tre frågor. Den första frågan handlade om miljöpolitik vid tillväxt.
Först och främst hävdar vi att motsättningen mellan tillväxt och miljöhänsyn inte är så stor, med den levnadsstandard som Sverige har och i den utvecklingsfas som vi nu befinner oss i. Tillväxten blir ju mer och mer tjänste-och teknologiinriktad. Det är inte cementfabriker och stålverk som vi håller på med. Det är mer u-länderna som har det problemet.
Men, det behövs miljöpolitik i alla fall. Vad vi mycket emfatiskt säger är att den mest rationella metoden i miljöpolitiken är att ta ut miljöavgifter, att göra det dyrt att smutsa ner. En reglering har ju den nackdelen att den inte ger några incitament till att gå under regleringsnivån. Men när man tar ut avgifter skapas incitament för att gå hur lågt som helst. Ur den här synpunkten är avgifter en helt överlägsen metod. Vi driver denna tes med viss emfas. I det här fallet är vi ganska konventionella, men konventionella uppfattningar är ju inte alltid felaktiga.
Hur uppkom bankkrisen? Jo, den uppkom under en stor samhällsekonomisk störning. Ekonomin överhettades och avregleringen var ovarsam -- det kan man säga i efterhand; efteråt är ju alla klokare. Avregleringen gick troligen för snabbt, men framför allt var det fel tidsordning mellan avregleringen och skattereformen. Först skulle skattereformen ha gjorts, sedan avregleringen. Med det gamla skattesystemet ville alla låna mer. När avregleringen skedde fick de plötsligt göra det. Detta är det viktigaste skälet. Utan dessa makroekonomiska störningar hade bankkrisen aldrig uppkommit.
Det fordras naturligtvis också ett regelsystem. Jag tror att man kanske måste ställa ännu större krav i framtiden på egenkapital i banksystemet. Det är uppenbart att det har brustit i utbildning. Bankkamrerer och andra hade hamnat i något slags inlärd hjälplöshet. De hade varit i ett regleringssystem i 50 år. De var totalt vilsna när de skulle uppträda på egen hand. De måste omskolas, liksom många andra av oss i samhället.
Vi har också vissa tankar om att det kanske skall finnas fler s.k. smala banker i samhället, dvs. banker som får en total garanti för sin inlåning, under förutsättning att de bara håller statspapper. Sådana banker skulle ha checkräkning och sparkasseräkning. Då skulle man få ett helsäkert garanterat betalningssystem utan att man behöver garantera hela kreditsystemet. Detta diskuteras mycket i USA. Eljest får vi hänvisa till den utredning som Jan Wallander sitter i, som handlar om de framtida spelreglerna i banksystemet. Jag vill inte låtsas att jag är större specialist på bankstrukturen än jag är, så jag vågar inte säga något mer.
Detta med antalet riksdagsledamöter är ju bara ett förslag. Vi vet inte om det leder till att särintressena får mindre utrymme. Detta är ett försök att finna en bra metod. Om varje riksdagsledamot måste hantera fler frågor, finns det en sannolikhet att denne blir mindre benägen att specialisera sig och därmed riskera att gå särintressena till mötes. Men framför allt, med färre riksdagsledmöter måste man ha färre utskott. Då kommer det i varje utskott att sitta företrädare för olika särintressen. Det kommer att sitta jordbrukare, konsumenter, skolfolk och allmännyttiga företagsanställda i ett givet utskott. De får då slåss inbördes. Vi kanske har fel. Man kanske inte motarbetar särintressen med våra metoder, men förslaget är i alla fall värt att lägga fram för diskussion. Sedan får andra säga att vi har fel, men vi gjorde vårt bästa.
Roland Larsson: Du säger att miljöavgifter kanske är det bästa styrmedlet när det gäller miljöpolitiken. Det är ju också vad som under lång tid har förordats från många håll. Eftersom detta är en marknadsanpassning av miljöpolitiken undrar jag om det innebär att kommissionen stöder regeringsförklaringens ambitioner att införa miljö-och resursfrågorna även i nationalräkenskaperna.
Assar Lindbeck: Ja, vi skriver faktiskt att man bör påskynda arbetet med att få fram miljöräkenskaper, inte som en ersättning för de vanliga nationalräkenskaperna utan som ett parallellsystem, och även att få alla dessa skulder -- statsskulden, miljöskulden och pensionsskulden -- bokförda varje år, så att vi vet vad vi för över till nästa generation.
Vi skall inte blanda ihop nationalräkenskaperna med miljökalkyler. Då blir det ett enda virrvarr av alltihop. Nationalräkenskaperna har ju sin funktion när det gäller makroekonomisk balans. Där har man ingen nytta av att prissätta svavel i luften. Det hjälper oss inte att analysera bytesbalansens utveckling. Man skall ha dem parallellt, men inte blanda ihop dem.
Stefan Attefall: Ni talar mycket om de målkonflikter som finns i den ekonomiska politiken och att det inte finns några enkla lösningar. Jag skall beröra en sådan målkonflikt. Ni skriver i betänkandet om den bristande konkurrensen och om de effektivitetsproblem som vi har dragits med inom ekonomin.
Nu pågår ett omfattande arbete för att försöka att avreglera och effektivisera på olika sätt. Flyget har exempelvis avreglerats. Det innebär lägre biljettpriser men också att exempelvis SAS och Linjeflyg friställer människor. I dagens läge blir det alltså ökad arbetslöshet. Att driva på effektiviteten, avregleringen, konkurrensutsättandet, ny konkurrenslagstiftning m.m. innebär en målkonflikt.
Hur hårt skall man gå fram på det här området? Skall man på grund av den problematiska arbetsmarknaden ligga lågt med avregleringar och effektiviseringar i ett antal år, eller skall man jobba vidare med detta och försöka finna andra lösningar på arbetsmarknadsproblemen?
En följdfråga som hör ihop med detta berör att ni, såvitt jag kan förstå, avvisar förslagen om att införa en barnomsorgslag i kommunerna, för att undvika detaljregleringen. Ni pekar också på problemet med att subventionerna till den kommunala barnomsorgen bara kommer 40% av hushållen till del, medan 30% inte får någonting alls. Ni föreslår att man i stället skall fördela detta mer rättvist. Detta innebär också omställningsproblem. Om föräldrar exempelvis väljer andra lösningar än kommunal barnomsorg, blir barnstugor tomma och man måste friställa människor. Hur tycker ni att man skall hantera dessa konflikter på kort sikt?
Birgitta Swedenborg: Vi berör detta och säger att det, om man avreglerar mycket snabbt, får precis de effekter som du säger. Därför säger vi, återigen, att man skall fatta beslut nu och förbereda den här typen av avreglering för att genomföra den i ett läge då arbetsmarknadssituationen är bättre. Det gäller avreglering av olika branscher, t.ex. bostads-, jordbruks-eller transportsektorn, men det tar lång tid att förbereda sådana här beslut. För att de skall kunna träda i kraft när ekonomin tillåter bör man påbörja detta arbete redan nu.
Vad gäller din andra fråga om barnomsorgslagen noterar vi att offentlig konsumtion inte alltid är ett träffsäkert sätt att omfördela inkomster. Ändå motiveras ofta den offentliga konsumtionen av fördelningspolitiska argument. Det gäller i synnerhet sådana tjänster som inte alla väljer att utnyttja. Detta gäller ju framför allt barnomsorgen. Det är många familjer som även om det fanns tillgång till barnomsorg inte skulle välja att utnyttja den. Vi menar att det är fel att man från statens sida av fördelningspolitiska skäl ålägger kommunerna att tillhandahålla tjänster som inte omfattas av alla. Det får negativa effekter och gynnar inte nödvändigtvis dem som mest behöver inkomstomfördelningar.
Den andra aspekten på din fråga gällde om barnomsorgen kommer att försvinna eller om den kommunala barnomsorgen kommer att friställa personal och slå igen. Vi säger att man, för att förhindra att offentliga tjänster försvinner i samband med en reformering av huvudmannaskap och sådana saker, bör vidta aktiva åtgärder för att underlätta för t.ex. daghemspersonal att starta eget och på olika sätt hjälpa dem med utbildning för att få fram privata daghem som alternativ -- om det skulle vara ett alternativ.
Stefan Attefall: Innebär det som du säger att vi inte skall gå vidare med denna avreglering just nu utan vänta med den, eller är den process som är på gång på det här området riktig och rätt just nu?
Många kommuner brottas ju med svåra ekonomiska situationer. Det medför att man effektiviserar verksamheten och på olika sätt minskar personalen. Det kan ske genom att inte låta vikarier få fortsätta. I vissa fall kan det handla om rena uppsägningar. Borde man öka bidragen till kommunerna för att de skall slippa detta just nu och i stället kunna vänta med det i fyra år? Hur ser avvägningen ut? Det är ju det svåra i det här sammanhanget.
Birgitta Swedenborg: Vi menar inte att man skall avbryta den reformering som pågår utan i stället på olika sätt försöka underlätta för de personer som blir friställda att få andra jobb. Det är väl det viktigaste.
Bengt Wittbom: Jag skulle vilja ta upp en fråga som i någon grad förvånar mig när det gäller kommissionens ställningstagande.
I kommissionens rapport framgår det -- detta har även framgått här i dag -- att Sverige befinner sig i ett utomordentligt allvarligt läge, att vi riskerar att den höga arbetslösheten övergår i en hög långtidsarbetslöshet, att expansionsmöjligheterna i offentlig sektor när det gäller sysselsättning inte finns för framtiden utan att det tvärtom handlar om neddragningar, etc. Samtidigt konstaterade Assar Lindbeck att de svenska företagens och det svenska kapitalets avkastningsnivå i dag är tillfredsställande och att det är ungefär jämförbart med vad vi kan se i andra länder.
Min fråga är: Varför föreslår inte kommissionen i denna extremt besvärliga situation att företagsbeskattningen och kapitalbeskattningen används som ett instrument för att ge svenskt näringsliv möjligheter att investera och expandera på en nivå som kortsiktigt och långsiktigt kan motsvara de krav som vi nu ställer på den privata sektorn att svara upp mot en expansion som kan ge utrymme för en sysselsättningsökning, som gör att vi kan undvika dessa långsiktigt för ekonomin och samhället besvärande problem som en hög långtidsarbetslöshet långsiktigt skulle innebära?
Assar Lindbeck: Jag tror inte att man kan hävda att företagsbeskattningen i Sverige är ogynnsam i dagens läge. I ett internationellt perspektiv är företagsbeskattningen i Sverige mycket rimligt utformad. Däremot säger vi att det i en katastrofsituation som vi kan hamna i kan finnas skäl att göra tillfälliga avskrivningsmöjligheter för investeringar.
Jag vill emellertid säga att det inte är så förtvivlat lätt att få i gång investeringar när företagen redan har outnyttjat kapital. Det är i så fall inom exportsektorn som en sådan möjlighet skulle kunna finnas. Men att generellt säga att företagsbeskattningen i Sverige nu är ett problem, tror jag inte att man kan hävda, framför allt inte när det gäller storföretagen. Det kan hända att det kan finnas mindre justeringar för småföretagen att göra, även om de också har fått många förbättringar. Men jag tror inte att företagsbeskattningen är vårt stora problem i dag.
Bengt Wittbom: Jag instämmer i det som professor Lindbeck sade om att företagsbeskattningssystemet och kapitalbeskattningen i Sverige är ganska hyggliga jämfört med internationella förhållanden. Men skälet till att vi sitter här i dag och till att Lindbeckkommissionen har gjort ett arbete är att Sverige inte befinner sig i riktigt samma situation som jämförbara länder när det gäller problemen i ekonomin. Min fråga var mycket enkel. Varför ser man inte till att incitamenten för investeringar och expansion och försörjning av riskkapital blir extremt bra i den extrema problemsituation som vi befinner oss i nu och som riskerar att fördjupas?
Assar Lindbeck: En extrem situation kan påkalla extrema åtgärder. Men frågan är vad flaskhalsen för näringslivet är i dag. Vi har kommit till den slutsatsen att det är den inhemska efterfrågenivån som är det stora problemet. Det betyder att det angelägna måste vara att vidta åtgärder så att man får ner räntorna i systemet och så att de 90 miljarder som betalas ut för arbetslösheten genererar mycket fler jobb, att de ger större utväxling på jobben utan att man ökar de totala utgifterna. Man måste vidta åtgärderna där de är strategiska. Vi ser inte företagsbeskattningen i dag som det strategiska, utan det är, såvitt vi förstår, efterfrågenivån och räntorna som är det strategiska i landet.
Johan Lönnroth: Min uppfattning är att det är nödvändigt att kortsiktigt vidta åtgärder mot arbetslösheten. Jag är också överens med kommissionen om att det krävs långsiktiga åtgärder för att få ned underskotten. Mitt förslag är att detta skall ske bl.a. genom att man tar bort grundavdraget från höginkomsttagarna, dvs. för dem som tjänar mer än 200000 kr, det särintresse som jag tror att de flesta i detta rum representerar, alltså höginkomsttagarna.
Kommissionen skriver på ett ställe att det inte är naturligt att höja skatterna på detta sätt. Om jag har förstått er i kommissionen rätt har ni en annan uppfattning där. Min fråga är: Är ert tyckande mer uttryck för allmänintresset än mitt tyckande?
Jag vill påminna om att när skattereformen genomfördes sade ekonomerna en massa saker om vad effekterna skulle bli. Assar Lindbeck sade nyss att vi alla är klokare efteråt. Det kan jag hålla med om. Men det visar det faktum att det faktiskt inte finns någon vetenskaplig teori om inkomstfördelning och sådana effekter.
Jag vill fråga Olof Petersson följande. Anser du att det finns någon vetenskaplig teori höjd över vårt allmänna politiska tyckande om hur en konstitution skall se ut eller hur demokratin skall fungera? Finns det en sådan vetenskap?
Assar Lindbeck: Jag undrar var du har hållit hus under de senaste 30 åren. En intensiv teoretisk och empirisk forskning har ägt rum om skattekilarnas snedvridande effekter på samhällsekonomin. Det finns tusentals studier om detta. Att det inte skulle finnas någon teori är en fantastisk tanke.
Anta att jag arbetar en timme mer och producerar för 100 kr. Om jag får behålla alla 100 kr själv, råder det total överensstämmelse mellan den samhällsekonomiska och den privatekonomiska avkastningen. Då blir det en effektiv resursanvändning. Om jag får behålla 30 kr, är den samhällsekonomiska avkastningen 70 kr högre än min privatekonomiska. Då får vi en snedvridning i fråga om resurser. Detta står i alla läroböcker. Du måste ha undervisat om detta själv en gång i världen i Göteborg, om du tänker efter. Det finns oerhört många studier och inte minst teorier på detta område.
Sedan tog du upp en specifik fråga om grundavdraget. Jag vill då uppriktigt säga att en höjning av grundavdraget troligen är den minst skadliga skattehöjningen som kan ske i dag. Den höjer nämligen inte marginalskatterna för så många grupper. Den höjer marginalskatterna för de allra lägsta inkomsttagarna, eftersom de måste betala skatt om man tar bort grundavdraget. Den ökar också det antal personer som hamnar i 50-procentsskiktet. Men det är nog en minoritet av befolkningen.
Jag är inte den som pläderar för skattehöjningar. Jag säger bara att det minst farliga är sådana åtgärder som inte ökar marginalskattekilarna. Jag tycker att du är på rätt väg när du säger att grundavdraget är det enda. Men då misstänker jag att du talar om det just därför att det är det förslag som leder till den minsta ökningen av skattekilarna. Och då står du på samma bas av precis samma ekonomiska teori som alla andra ekonomer. Jag vet inte om det är störande.
Ordföranden: Är det störande, Johan Lönnroth?
Johan Lönnroth: Nej, jag hävdar att det är allmänt sunt förnuft som leder mig till detta, inte de teorier som Assar Lindbeck talar om och där olika ekonomer säger väldigt olika saker.
Du frågade var jag har hållit hus under de senaste 30 åren. Ungefär ett femtontal av dessa har jag ägnat åt att studera dina skrifter bakåt i tiden. Och jag kommer i höst att ge ut en bok som handlar om vad ekonomerna har sagt om de olika ekonomiska teorierna. Det är vad jag har ägnat tiden åt.
Ni attackerar, i likhet med Svenska arbetsgivareföreningen, arbetsrätten. Ni ger er på många av de djupa stridsfrågorna mellan höger och vänster i politiken och ställer er i allt väsentligt på högerns och borgerlighetens sida. Det kan ju inte vara en slump att Ian Wachtmeister vill ha er som regering.
Jag vill ställa en fråga till Olof Petersson, som jag tror är en gammal vänstermänniska. Känns det inte litet pinsamt att bli föreslagen som regeringsledamot av Ian Wachtmeister? Ni har all rätt att lägga fram era synpunkter, men det är allmänt politiskt borgerligt tyckande som inte är mera värt än vad vi riksdagsledamöter tycker i dessa frågor.
Assar Lindbeck: Jag tycker att Johan Lönnroth underskattar vikten av kunskap. Det bedrivs ändå en utomordentligt stor internationell forskning om samhällsekonomiska problem. Högt begåvade personer har ägnat hela sitt liv åt detta. Att sedan hävda att de slutsatser som de har kommit fram till inte har något värde utöver de slutsatser som andra har kommit fram till som inte har ägnat sitt liv åt att studera detta, tycker jag vore samma sak som att säga att det är lika säkert att åka på en bro som har konstruerats av Johan Lönnroth som en bro som har konstruerats av en person med civilingenjörsutbildning.
Det som Johan Lönnroth sade om högerpolitik är det svagaste argumentet som finns. Ta upp sakfrågorna och säg att vi har fel. Det finns mängder av förslag som Arbetsgivareföreningen inte tycker om. Arbetsgivareföreningen tycker inte alls om miljöavgifter. Det gör inte Industriförbundet heller. Arbetsgivareföreningen tycker inte om vårt förslag till nyemission av banker som gör att de gamla aktieägarna kan förlora hela sitt kapital. Arbetsgivareföreningen har protesterat mot vårt förslag att höja bolagsskatten från 25% till 30% i samband med att vi avvecklar dubbelbeskattningen. Men vi har aldrig funderat över vem som tycker bra eller illa om våra förslag.
När det gäller Johan Lönnroths allmänna synpunkt på att det inte finns någon ekonomisk forskning av värde, kan jag bara säga: Vad skall man säga om sådant? Det betyder att du helt enkelt inte har satt dig in i detta. Du kan det inte. Därför kan du inte heller bedöma det. Tror du att alla vi som bedriver ekonomisk forskning, 50000 personer i världen, är idioter och att vi inte kommer fram till något? Om du tror det, måste du få tro det.
Olof Petersson: Denna kommission består av företrädare för två av våra akademiska ämnen -- nationalekonomi och statskunskap. Om jag får tala för statskunskapen är svaret på frågan om vi har funnit det perfekta styrelsesättet nej. Det finns inget sådant. Däremot arbetar statskunskapen med förutsättningen att det finns bättre och sämre. En stor del av statsvetarna i det här landet och utomlands är sysselsatta med att försöka beskriva, tolka och förklara olika system -- vilka fördelar och vilka nackdelar de har.
Ett allmänt forskningsresultat är att varje land har valt sin egen uppsättning av demokratiska institutioner. En del har majoritetsvalsystem, andra har proportionella val. En del är federala stater, andra är enhetsstater, osv. Man kan förklara det i god marxistisk anda med deras samhälleliga förhållanden. En del länder har en sådan ekonomisk och social struktur att de får en viss politisk struktur. Det visar sig också att de politiska institutionerna får konsekvenser. Jag nämnde budgetprocessens utformning, de institutioner och beslutsregler som finns för att fatta beslut om statens budget får konsekvenser för politikens innehåll. Om man vill ändra på politikens innehåll är det kanske inte bara att välja ett annat beslut, utan man skall också se om man kan ändra de politiska institutionerna. Det finns hela tiden utrymme för förbättringar. Demokratin är ett självkorrigerande system. Det innehåller nämligen även en debatt om demokratins former och bygger på antagandet att man kan förbättra det.
Jag måste även tillägga att deltagandet i denna kommission har varit annorlunda på det sättet att vi har fått frågan om vi vill lägga fram förslag. Det är inte den vanliga rollen för vetenskapsmän. Det är första och enda gången som jag har befunnit mig i denna roll. Vanligen begränsas vår uppgift till att lägga fram underlag, tolkningar, förklaringar och modeller. Men nu har vi också fått en fråga från regeringen: Vad skall vi göra? Då har vi gått igenom de förslag som har varit aktuella i debatten i Sverige och utomlands och valt ut dem som vi tycker ger de bästa och effektivaste resultaten med så få bieffekter som möjligt. Det har varit en stor bortsortering av förslag som vi har tyckt har varit mindre bra. Sedan har vi lagt fram våra förslag med utgångspunkt i denna problembeskrivning. Däremot har vi inte tagit några taktiska hänsyn. Vi har inte frågat oss vilket parti eller vilken organisation som gillar eller ogillar ett visst förslag. Vi har inte prickat av förslagen genom att fråga om t.ex. SAF tycker bra om ett visst förslag eller inte. Det har inte varit ett argument för oss. Vi har inte avstått från att lägga fram ett förslag bara för att SAF eller LO har fört fram det.
Till sist vill jag säga att hela denna process har givit goda uppslag till fortsatt statsvetenskaplig forskning. Bl.a. upptäcker man att det nu finns en ny ideologi i det svenska politiska landskapet. Tidigare var det bekvämt när statsvetare beskrev vänster och höger. Det var detsamma som radikal eller konservativ. Men det finns nu en utbredd ideologi, nämligen vänsterkonservatismen, som är en kombination. Man står till vänster i den meningen att man vill ha stora och offentliga utgifter. Men denna vänsterkonservatism har den klassiska konservatismens alla grunddrag, nämligen att man är orolig för förändringar, man bevarar de rådande medlen utan att se om de leder till de mål som var tänkt. Detta är mycket fascinerande och kommer säkert att vara föremål för doktorsavhandlingar i statskunskap framöver. Och vi kanske kan återvända till detta då.
Tom Heyman: För litet mer än en vecka sedan gick ett gäng målare hem från ett ROT-projekt på Sahlgrenska i Göteborg. De var erbjudna en timlön på 70 kr, men de hade 74 kr i arbetslöshetsersättning.
Min fråga är: Är det inte en risk att detta sprider sig i andra delar och att stora skattefinansierade byggprojekt som nu drivs fram tenderar att bli löneledande och därmed till förfång också för exportindustrin, som inte arbetar riktigt på samma marknad? Kan inte detta vara en svårighet för ekonomins återhämtning?
Assar Lindbeck: Någon större risk för att en överhettning på arbetsmarknaden skall driva upp löneläget så att man hamnar i denna situation tror jag inte finns. Däremot är det naturligtvis ett problem med nivåerna. Om en person har ett jobb där han tjänar 100 kr och får 90 kr i arbetslöshetsunderstöd och det finns ett jobb för 70 kr är det svårt att få honom att ta det. Det är ett av skälen till att arbetslöshetsunderstödet enligt vår mening måste sänkas. Men detta kan inte vara något argument mot att sätta i gång byggnadsverksamhet. Vi får inte paralyseras av detta. Det är enligt min mening rimligt att sänka arbetslöshetsersättningen. Det måste alltid löna sig bättre att ta ett jobb än att avstå från att arbeta.
Johan Lönnroth tog också upp arbetsrätten. Det är inte bara fråga om tyckande. Under nästan hela 80-talet har jag sysslat med en enda sak, nämligen att studera hur lönebildning och sysselsättning påverkas av kostnader att avskeda och anställa arbetskraft. Jag vet inte om Johan Lönnroth känner till boken The insider outsider theory of employment and unemployment, som behandlar just den frågan. En av slutsatserna där är att vid normala konjunkturrörelser verkar höga kostnader att avskeda och anställa arbetskraft stabiliserande på sysselsättningen. Det lönar sig inte för företagen att avskeda människor vid nedgångarna och anställa dem vid uppgångarna. Dessa höga kostnader stabiliserar sysselsättningen.
Men om man redan har fått ett ras i sysselsättningen och har hamnat i hög arbetslöshet och då har höga kostnader för att anställa och avskeda arbetskraft, stabiliserar man i stället arbetslösheten. Det är den situation som vi har. En lagstiftning som är ofarlig eller kanske t.o.m. fördelaktig under normala konjunktursvängningar kan få mycket allvarliga negativa effekter när man startar i dagens djupa situation. Det är en av slutsatserna. En annan slutsats är att det påverkar lönebildningen. Ju högre kostnader det innebär att avskeda och anställa arbetskraft, desto mer kan de som har jobb driva upp sina löner utan att förlora jobben, och desto svårare blir det för andra att komma in på arbetsmarknaden. Det är en annan effekt av detta. Det finns mycket forskning på detta område. Men det är inte bara dumheter och tyckande som skrivs. Det är analysverktyg och empiriska studier. Det är så det går till. Johan Lönnroth underskattar behovet av forskning och kunskap.
Tom Heyman: Är inte en av erfarenheterna från 80-talet att man gjorde misstaget att den inhemska icke konkurrensutsatta byggindustrin blev löneledande?
Assar Lindbeck: Under 80-talets sista hälft ökade sysselsättningen i byggnadssektorn från 250000 till 320000 personer. I dag håller den på att rasa under 250000 personer och kan mycket väl gå under 200000 personer. Det är en helt annan situation. Det som var farligt då är ur den synpunkten knappast farligt nu. Detta kan inte vara ett argument mot att dämpa fallet i byggnadssektorns nedgång och att göra det med metoder som har med reparation och underhåll att göra.
Roland Sundgren: Det understryks i rapporten och det framgick även i svaret från Assar Lindbeck till Bengt Wittbom varför det går dåligt för Sverige, nämligen att den inhemska efterfrågan är för svag -- företagens investeringsvilja, hushållens köpkraft. Jag tycker att det finns en elegant lösning på detta problem som har kommit bort i debatten, nämligen att man skall ta tillbaka den interna devalveringen. Det betyder att vi kan få en momssänkning och att vi inte försenar skuldsaneringen, som man sade tidigare. Det skulle vara intressant att få höra några synpunkter på hur ett återtagande av den interna devalveringen skulle påverka köpkraften, priserna och sysselsättningen.
Assar Lindbeck: Den interna devalveringen var ju en ersättning för en extern devalvering. Då säger man att när den externa devalveringen sedan skedde, var det litet konstigt att man i alla fall fullföljde den interna. Den hade ju aldrig tillkommit efter den faktiska devalveringen. Jag tycker att det är ett slags tröghet i den politiska beslutsprocessen som ligger där. Vad skulle effekten vara att ta tillbaka den? Sänkt moms stimulerar hushållens köpkraft. Höjd arbetsgivaravgift är inte något större problem för den konkurrensutsatta sektorn, men den höjer naturligtvis kostnaderna för hemmamarknadssektorn. Den är därför inte problemfri. Då är frågan: Vilket är det allvarligaste problemet just nu för hemmamarknadssektorn? Är det kostnadssituationen eller efterfrågan? Vi menar att det är efterfrågesituationen. Ett återtagande av den interna devalveringen skulle i huvudsak vara positivt.
Roland Sundgren: Jag har fått bekräftat att detta är något som vi i den politiska beslutsprocessen snabbt bör tänka på.
Sonia Karlsson: Vi lär i år komma att ha balans i våra samlade affärer med utlandet, dvs. i bytesbalansen. Samtidigt har vi ett stort finansiellt sparande i den privata sektorn på ca 170 miljarder och ett stort underskott i den offentliga sektorn. Det är alltså tvärt emot vad det var för tre--fyra år sedan. Kan ni förklara vilka de ekonomiska konsekvenserna är av att sparandet på detta sätt har privatiserats? Vad vill ni säga är ett rimligt offentligt sparande, om man räknar in kommunsektorn och pensionssystemet?
Till sist vill jag ställa en fråga till Birgitta Swedenborg. Enligt Kommunförbundet kommer minst 80000 människor, mest kvinnor, att bli arbetslösa under de närmaste åren på grund av neddragningar i kommunerna. Min fråga till Birgitta Swedenborg är: Vilka andra jobb vill du ge dem?
Torsten Persson: Den första frågan gällde fördelningen av sparandet i ekonomin mellan privat och offentlig sektor. Allmänt kan jag säga att det första som man tittar på är det totala sparandet, och det har minskat i Sverige, vilket är allvarligt, inte minst för det som händer på sikt. När det gäller avvägningen mellan offentligt och privat sparande, är det delvis en fråga om omfördelning. Jag återkommer till vad jag sade tidigare om vilken nivå som man skall stabilisera statsskulden på. Vilket offentligt sparande man har avgör ju i dagens läge vart statsskulden tar vägen. Det är därmed i hög grad en fråga om hur mycket vi vältrar över på framtida generationer att betala efter oss. Det är en diskussion som involverar värdeomdömen. Det är svårt att tala om vad som är optimalt, fritt från sådana värdeomdömen. Dem kan du göra lika bra som jag.
Assar Lindbeck: Jag vill tillägga en sak. Argumentet för privat sparande är bl.a. att det är en nödvändig förutsättning för ett decentraliserat näringsliv. Man kan nämligen inte starta företag om det inte finns privat kapital. Det behövs alltså ett privat sparande i samhället. Men man kan inte heller ha ett samhälle där det offentliga sparandet är minus 200 miljarder. Vi kan alla vara eniga om att det nu är snett. Men det är inte en minskning av privat sparande som är det första som vi skall ha utan det är ett ökat offentligt sparande och ökade investeringar i samhället. Sparandet är ingen nackdel för ett samhälle om man har stora investeringar. Det är bara en nackdel när även investeringarna har kollapsat. Man skall inte se sparandet som ett problem, utan det är bristen på investeringar som är problemet.
Birgitta Swedenborg: Neddragningarna i den offentliga sektorn beror på att vi inte längre har råd att betala via skattsedeln för den offentliga produktion som vi har haft. Det är givet att vi inte skall höja skatterna. Om vi dessutom har ett sparbeting framför oss i storleksordningen 60 miljarder kronor under de närmaste fem--sex åren, är det knappast troligt att man kommer att kunna expandera den skattefinansierade produktionen.
Vad händer med dem som friställs i den offentliga sektorn? Ett alternativ var jag inne på, nämligen att man ökar konkurrensen med offentligfinansierade tjänster från den privata sektorn, att många av dem som har blivit arbetslösa kan starta eget eller arbeta i alternativa verksamheter. Ett viktigt sätt att slå vakt om välfärden är trots allt att få ned kostnaderna i den offentliga sektorns produktion och därmed bibehålla tjänsteutbudet. I övrigt är det mycket svårt att säga var människor kommer att bli sysselsatta. Det kommer efterfrågan hos medborgarna att avgöra.
Sonia Karlsson: Beträffande det sista som Birgitta Swedenborg sade vill jag säga att det inte är så att behovet av dessa tjänster i kommunerna inte finns.
Jag vill ställa en fråga till Assar Lindbeck. Hur gör vi för att omvandla detta stora finansiella sparande i den privata sektorn just till dessa viktiga investeringar som du talade om?
Assar Lindbeck: Det är förfärligt svårt att svara på den frågan. Men andra länder har faktiskt haft ett hushållssparande som har varit både 10 och 20% av hushållens inkomster decennium efter decennium utan att det har skapat några problem. I Japan sparar hushållen 20% av inkomsterna, och i Italien sparar hushållen också 20% av inkomsterna. Detta har kanaliserats. Det fordras såvitt jag förstår två saker för att detta skall kanaliseras till investeringar.
Det ena är lönsamheten på investeringar. Avkastningen på investeringarna måste vara högre än räntekostnaden, annars blir det inga investeringar. Då är det bättre att hålla statspapper. Man måste alltså se till att det blir på det sättet i fortsättningen. Sverige har år efter år haft en avkastning på realkapital som legat under obligationsräntan. Det är inte hållbart.
Det andra är att den inhemska och utländska efterfrågan på svenska varor måste vara rätt. Den utländska efterfrågan beror på växelkursen i förhållande till lönerna. Den är nu okej. Men vi är tillbaka till efterfrågesituationen. Vi måste öka efterfrågan, annars kan vi aldrig få dessa privata investeringar. Vi kan stimulera fram litet investeringar i varaktiga konsumtionsvaror, eventuellt med tillfälliga momssänkningar, under förutsättning att det kombineras med långsiktiga reformer. Men på sikt måste efterfrågenivån upp i samhället.
En stor sak som har hänt är att hushållen under 80-talet sparade minus 4% av sin disponibla inkomst. Nu är man uppe i 8%. Det har ökat med 12 procentenheter. Det är 7 % av BNP i efterfrågeminskning. Det är den ökade arbetslösheten som har gjort att människor har blivit osäkra om framtiden. Det beror på osäkerheten om socialförsäkringssystemens framtid. Det är väldigt viktigt att fatta beslut snabbt om hur socialförsäkringssystemen skall se ut i framtiden, att man tar bort dem från budgetprocessen, så att människor kan lita på dem. Då vet människor hur mycket de skall spara. Jag är ganska övertygad om att en del av sparandet i dag beror på att människor vet varken ut eller in om det blir någon ATP och hur stor den blir i framtiden. Allt detta måste stabiliseras.
Ordföranden: Därmed börjar klockan närma sig 12.00. Vår tid är ute för den här gången. Vi säger tack till Assar Lindbeck, Torsten Persson, Birgitta Swedenborg och Olof Petersson. Vi säger även tack till utskottets ledamöter som aktivt har ställt frågor. Tack till er som har lyssnat och följt utfrågningen.
Normalt brukar ju offentliga utfrågningar i riksdagen handla om konstitutionsutskottets ärenden, där olika människors frågor blir föremål för granskning. Nu är det svensk ekonomi som vi har granskat, och vi har diskuterat åtgärdsförslag. Vi har talat om framtiden i stället för att revidera dåtiden. Tack så mycket, utfrågningen är slut.
Innehåll
Sammanfattning1 Inledning5 Remittering av proposition 150 jämte motioner5 Finansutskottets behandling7 Propositionernas förslag10 Proposition 10010 Proposition 15010 Proposition 17815 Proposition 19415 Motionsyrkandena16 Motionsyrkanden med anledning av proposition 15016 Motionsyrkanden med anledning av proposition 19430 Motionsyrkanden från allmänna motionstiden31 Proposition 15032 Partimotionerna om den ekonomiska politiken35 Socialdemokraternas partimotion Fi9235 Ny demokratis partimotion Fi9337 Vänsterpartiets partimotion Fi9441
Utskottet43 Den ekonomiska politiken43 Den internationella utvecklingen43 Internationellt samarbete för tillväxt47 Utvecklingen i Sverige48 Den privata konsumtionen49 Investeringsutvecklingen50 Offentlig konsumtion och investeringar51 Prisutvecklingen51 SCB:s senaste rapport om arbetsmarknadsläget51 Den ekonomiska utvecklingen fram till år 199852 Risker för en försämrad utveckling53 Möjligheter till en bättre utveckling54 Den reviderade nationalbudgeten och partimotionerna56 De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken56 Den förda ekonomiska politiken56 Oppositionspartiernas alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken59 Utredning om fastighetsmarknaden65 Bankstödet67 Fördelningspolitiska analyser67 Penning-, valuta- och statsskuldspolitiken68 Penningpolitiken68 Statsskuldspolitiken71 Sverige och EMU71 Sparande72 Bosparande72 Arbetsmarknadspolitiken73 Arbetsmarknadspolitikens inriktning73 A 1. Arbetsmarknadsdepartementet75 A 2. Utredningar m.m.75 B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder75 Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen75 Nedläggning av delar av Arbetsmarknadsverket76 Utbildningsbidragens storlek76 Utbildningsbidrag med lånedel77 Samordning av utbildningsbidrag med andra förmåner79 Särskilt bidrag80 Försöksverksamhet med beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser81 Enhetligt anställningsstöd83 Flyttningsbidrag m.m.83 Regeländringar beträffande åldersgränsen m.m. inom arbetsmarknadsutbildningen84 Bidrag till utbildning i företag84 Utbildningsvikariat85 Ungdomspraktik86 Särskilt rekryteringsstöd90 Arbetsrätt91 Bidrag för att starta egen näringsverksamhet91 Användningen av beredskapsmedel för fastighetsregisterkartor92 ROT-programmet för kommunala lokaler93 Utökade ROT-satsningar m.m.94 Insatser för flyktingar och invandrare95 Ändring av lagen om arbetslivsutveckling95 Arbetslivsutveckling96 Otraditionella insatser96 Bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m.97 Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B 2-anslaget97 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade99 Lokaliseringslån100 Finansieringen av arbetslöshetsersättningen100 Finansiering av den statliga lönegarantin102 Investeringar och underhållsåtgärder för ökad tillväxt104 Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt104 Underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser105 Statliga byggnadsprojekt106 Bidrag till samlingslokaler107 Näringspolitiska åtgärder108 Näringspolitiskt program108 Riskkapitalbolagen109 AP-fondens placeringsrätt110 Stöd till uppfinnare och innovatörer111 Exportkreditgarantier112 Utbildningssatsningar112 Det offentliga skolväsendet113 Bemyndigande att utöka antalet gymnasieplatser114 Gymnasieplatser budgetåret 1994/95115 Läromedel åt synskadade elever115 Anslagstyp för anslaget B 3115 Folkbildningen116 Grundläggande högskoleutbildning117 Studiestöd118 Centrala studiestödsnämnden m.m.118 Studiehjälp m.m.118 Studiemedel m.m.118 Vuxenstudiestöd m.m.118 Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa118 Socialförsäkringsfrågor 119 Samlad redovisning av åtgärder inom socialförsäkringen119 Reformerad sjukförsäkring120 Ersättningsnivåer inom socialförsäkringsområdet121 Höjning av pensionstillskott121 Bidrag för vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen122 Bidrag till sjukförsäkringen123 Omläggning av trafikförsäkringen125 Skatter125 Inkomstskatteskalan125 Grundavdraget126 Mervärdesskatt128 Turistmoms128 Skatt på livsmedel129 Mervärdesskattens generella nivå129 Breddad moms129 Fastighetsbeskattning130 Realisationsvinstskatt på bostäder130 Stämpelskatt131 Kapitalbeskattning131 Beskattning av pensionssparande132 Företagsbeskattning133 Energibeskattningen134 Punktskatter135 Charterskatt135 Förpackningsskatt136 Miljöavgifter136 Utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet och åtgärder mot ekonomisk brottslighet137 Skatteflyktslag140 Konkursrättsliga frågor140 Utgiftsförändringar inom Utrikesdepartementets område141 U-landsbiståndets inriktning141 Biståndsanslagen142 Östbiståndet142 Organiseringen av myndigheterna inom biståndsområdet142 Utgiftsförändringar inom Kulturdepartementets område, flyktingpolitik143 Utlänningsnämnden143 Statens invandrarverk143 Flyktingmottagningen145 Flyktingminister147 Hemspråksundervisning147 Utgiftsförändringar inom Försvarsdepartementets område148 Försvarskostnadernas storlek148 Utgiftsförändringar inom Jordbruksdepartementets område148 Jordbruksstödet 148 Utgiftsförändringar inom Finansdepartementets område150 Regeringskansliets arbetsformer150 Bostadssubventioner150 Utgiftsförändringar inom Socialdepartementets område153 Inkomsprövade barnbidrag 153 Utgiftsförändringar inom Civildepartementets område153 Länsstyrelserna153 Organisationsstöd m.m.154 Partistöd154 Presstöd154 Organisationsstöd155 Budgetpolitiken155 Budgetunderskott och upplåningsbehov155 Långsiktigt besparingsprogram157 De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken163 Statsbudgetens omfattning, uppdelningen av statens utgifter samt det statliga upplåningsbehovet163 Bemyndigande för statens upplåning168 Finansfullmakten168 Övrigt168 Personalkonsekvenser vid strukturförändringar168 Tillsättande av en rationaliseringskommission169 Effektivare resursanvändning i statens verksamhet169 Riksrevisionsverkets granskning av statliga bolag och stiftelser170 Redovisning av statens garantiåtaganden171 Årsbokslut för staten budgetåret 1991/92171 Budgetar m.m. i internationella organisationer171 Finansiell styrning172 Täckning av merkostnader för löner och pensioner172 De statliga betalningarna och Postgirot173 Vissa frågor om inbetalning av skatt och arbetsgivaravgifter175 Fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn176 Tillsättning av offentliga chefstjänster178 Hemställan179
Reservationer
1. Internationellt samarbete för tillväxt (mom. 1.) (s)196 2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom.2.) (s)196 3. Utredning om fastighetsmarknaden (mom. 3.) (c, m, fp, kds)203 4. Riktlinjer för penningpolitiken (mom. 6) (s)204 5. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 11) (s)205 6. Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen (mom. 14) (s)207 7. Nedläggning av delar av Arbetsmarknadsverket (mom. 15) (nyd)207 8. Utbildningsbidragens storlek (mom. 16) (s)208 9. Utbildningsbidrag med lånedel (mom. 17) (s)208 10. Försöksverksamhet med beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser (mom. 20) (s)209 11. Enhetligt anställningsstöd (mom. 21) (nyd)209 12. Ungdomspraktik (mom. 26) (s)210 13. Särskilt rekryteringsstöd (mom. 27) (s)211 14. Arbetsrätt (mom. 28) (nyd)212 15. Bidrag för att starta egen näringsverksamhet (mom. 29) (nyd)212 16. Utökade ROT-satsningar m.m. (mom. 32) (s)213 17. Utökade ROT-satsningar m.m. (mom. 32) (nyd)214 18. Insatser för flyktingar och invandrare (mom. 33) (nyd)215 19. Ändring i lagen om arbetslivsutveckling (mom. 34) (s)215 20. Arbetslivsutveckling (mom. 35) (nyd)216 21. Bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m. (mom.37) (s)217 22. Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B 2-anslaget (mom. 38) (s)217 23. Finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen (mom. 41) (s)218 24. Underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser (mom. 45) (s)219 25. Näringspolitiskt program (mom. 49) (s)220 26. Riskkapitalbolagen (mom. 50) (nyd)221 27. AP-fondens placeringsrätt (mom. 51) (s)222 28. Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom. 52) (nyd)222 29. Exportkreditgarantier (mom. 53) (nyd)223 30. Gymnasieplatser budgetåret 1994/95 (mom. 56) (s)223 31. Folkbildningen (mom. 59) (s)224 32. Grundläggande högskoleutbildning (mom. 61) (s)224 33. Studiestöd (mom. 62--64 och 66) (s)225 34. Samlad redovisning av åtgärder inom socialförsäkringen (mom. 67) (s)227 35. Reformerad sjukförsäkring (mom. 68) (s)227 36. Ersättningsnivåer inom socialförsäkringsområdet (mom.69) (nyd)228 37. Bidrag för vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen (mom. 71) (nyd)228 38. Omläggning av trafikförsäkringen (mom. 73) (nyd)229 39. Inkomstskatteskalan (mom. 74) (s)229 40. Grundavdraget (mom. 75) (s)230 41. Turistmoms (mom. 76) (s)231 42. Skatt på livsmedel (mom. 77) (s)231 43. Mervärdesskattens generella nivå (mom. 78) (s)232 44. Breddad moms (mom. 79) (s)232 45. Breddad moms (mom. 79) (nyd)233 46. Fastighetsbeskattning (mom. 80) (s)233 47. Fastighetsbeskattning (mom. 80) (nyd)234 48. Kapitalbeskattning (mom. 83) (s)234 49. Beskattning av pensionssparande (mom. 84) (s)235 50. Energibeskattningen (mom. 86) (s)235 51. Charterskatt (mom. 88) (s)236 52. Förpackningsskatt (mom. 89) (s)236 53. Miljöavgifter (mom. 90) (s)236 54. Utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet (mom. 91) (s)237 55. Vikten av att bekämpa ekobrottslighet (mom. 92) (s)238 56. En tvärpolitisk kommission mot ekobrott (mom. 93) (nyd)238 57. Konkreta åtgärder mot ekobrottslighet (mom. 94) (nyd)239 58. Medelsanvisning för åtgärder mot ekobrottslighet (mom.95) (s)239 59. Avgiftsfinansierad skatterevision (mom. 96) (s)240 60. Skatteflyktslag (mom. 97) (s)240 61. Konkursrättsliga frågor (mom. 98) (nyd)241 62. U-landsbiståndets inriktning (mom. 99) (nyd)241 63. Biståndsanslagen och östbiståndet (mom. 100 och 101) (nyd)242 64. Organiseringen av myndigheterna inom biståndsområdet (mom. 102) (nyd)243 65. Statens invandrarverks förläggningskostnader (mom. 104) (s)244 66. Statens invandrarverks förläggningskostnader (mom. 104) (nyd)244 67. Granskning och rationalisering av Invandrarverkets verksamhet (mom. 105) (nyd)245 68. Sveriges flyktingpolitiska insatser internationellt (mom. 106) (nyd)245 69. Begränsningar av flyktingmottagningen (mom. 107) (nyd)246 70. Kostnader för flyktingmottagningen (mom. 108) (nyd)246 71. Hemspråksundervisning (mom. 110) (nyd)247 72. Försvarskostnadernas storlek (mom. 111) (s)247 73. Jordbruksstödet (mom. 112) (s)248 74. Bostadssubventioner (mom. 114) (s)249 75. Inkomstprövade barnbidrag (mom. 115) (nyd)250 76. Partistöd (mom. 117) (nyd)250 77. Presstöd (mom. 118) (nyd)251 78. Organisationsstöd (mom. 119) (nyd)251 79. Långsiktigt besparingsprogram (mom. 120) (s)252 80. Allmänna riktlinjer för budgetpolitiken (mom. 121) (s)254 81. Tillsättande av en rationaliseringskommission (mom. 128) (nyd)257 82. Fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn (mom. 139) (nyd)257 83. Tillsättning av offentliga chefstjänster (mom. 140) (nyd)258
Särskilda yttranden
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom.2) (nyd)259 2. Riktlinjer för penningpolitiken (mom. 6) (nyd)259 3. Ungdomspraktik (mom. 26) (nyd)260 4. Begränsning av lönegarantin (mom. 43) (nyd)261 5. Det offentliga skolväsendet (mom. 54) (s)261 6. Grundavdraget (mom. 75) (nyd)261 7. Turistmoms (mom. 76) (nyd)262 8. Skatt på livsmedel (mom. 77) (nyd)262 9. Mervärdesskattens generella nivå (mom. 78) (nyd)262 10. Företagsbeskattning (mom. 85) (nyd)263 11. Punktskatter (mom. 87) (nyd)263 12. Flyktingminister (mom. 109) (nyd)263 13. Bostadssubventioner (mom. 114) (nyd)264 14. Långsiktigt besparingsprogram (mom. 120) (fp)264 15. Långsiktigt besparingsprogram (mom. 120) (nyd)265
Meningsyttring av suppleant (v) beträffande mom. 1, 2, 4, 6, 7, 11, 19, 24, 26, 27, 35--38, 41, 50, 69, 70, 74, 75, 77, 78, 82, 83, 86, 94, 99, 113, 120 och 137 samt mom. 16, 17, 20 och 34, de senare likalydande med motsvarande reservationer (s)266 Bilagor
1. I propositionen framlagda lagförslag277 2. Av utskottet framlagda lagförslag299 3. Skatteutskottets yttrande (1992/93:SkU5y)316 4. Justitieutskottets yttrande (1992/93:JuU4y)326 5. Lagutskottets yttrande (1992/93:LU7y)333 6. Utrikesutskottets yttrande (1992/93:UU7y)337 7. Försvarsutskottets yttrande (1992/93:FöU10y)344 8. Socialförsäkringsutskottets yttrande (1992/93:SfU4y)348 9. Kulturutskottets yttrande (1992/93:KrU14y)366 10. Utbildningsutskottets yttrande (1992/93:UbU6y)371 11. Trafikutskottets yttrande (1992/93:TU4y)386 12. Jordbruksutskottets yttrande (1992/93:JoU4y)393 13. Näringsutskottets yttrande (1992/93:NU10y402 14. Arbetsmarknadsutskottets yttrande (1992/93:AU8y)415 15. Bostadsutskottets yttrande (1992/93:BoU9y)464 16. Finansutskottets offentliga utfrågning med anledning av Ekonomikommissionens förslag Nya villkor för ekonomi och politik482
Tabeller
Tabell 1. Sveriges export och import av varor år 199243 Tabell 2. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder44 Tabell 3. Utvecklingen i OECD 1992--199846 Tabell 4. Försörjningsbalans. Reviderad nationalbudget49 Tabell 5. Nyckeltal. Reviderad nationalbudget50 Tabell 6. Bruttoinvesteringar efter näringsgren51 Tabell 7. Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal52 Tabell 8. Medelsbehov på anslaget B 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder budgetåret 1993/9498 Tabell 9. Budgetsaldo och upplåningsbehov för budgetåren 1990/91--1993/94157 Tabell 10. Regeringens förslag till saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998159 Tabell 11. Socialdemokraternas förslag till långsiktigt åtgärdsprogram 160