Den kommunala ekonomin
Betänkande 1990/91:FiU29
Finansutskottets betänkande
1990/91:FIU29
Den kommunala ekonomin (prop. 1990/91:100 bil. 9)
Innehåll
1990/91 FiU29
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande de förslag till bidrag och ersättningar till kommunsektorn som regeringen presenterat i budgetpropositionen samt ett antal motioner om kommunalekonomiska frågor som väckts under den allmänna motionstiden. Utskottet slår fast att kommuner och landsting måste klara sin verksamhet med en volymtillväxt som är mindre än 1 % per år.
Förslagen innebär att kommuner och landsting tillförs 20,7 miljarder kronor i skatteutjämningsbidrag. I detta belopp ingår 230 milj.kr. för extra skatteutjämningsbidrag till kommuner och landsting med en besvärlig ekonomisk situation.
Utskottet tillstyrker att den allmänna skatteutjämningsavgiften höjs med 0:36 kr./skr. för år 1992. Av höjningen avser 0:25 kr., vilket motsvarar 3 miljarder kronor, en tillfällig höjning. Denna höjning motiveras av att den kommunala ekonomin då tillfälligt förbättras avsevärt. Medlen kommer senare att återföras till kommunsektorn i samband med övergången till ett nytt statsbidragssystem. Syftet med den tillfälliga höjningen är att åstadkomma en långsiktigt jämnare utveckling av den kommunala sektorns inkomster och utgifter.
Utskottet föreslår med anledning av en motion från centerpartiet ett tillkännagivande till regeringen om att vissa effekter av systemet med särskild skatteutjämningsavgift i kombination med lagfäst skattestopp bör beaktas i samband med att ett nytt skatteutjämningssystem utarbetas. Övriga motioner avstyrks av utskottet.
Utskottet tillstyrker vidare propositionens förslag om ändringar i lagen om avräkningsskatt, om slopandet av bidraget till de kyrkliga kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen, förslaget om grundgarantier till vissa nybildade kommuner samt att 879 milj.kr. lämnas som bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1990/91:100 bilaga 9 i vad avser littera F Bidrag och ersättningar till kommunerna,
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1990/91:Fi224 av Lars Werner m.fl. (v) i vad avser yrkandena 9 och 15, 1990/91:Fi227 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkande4, 1990/91:Fi301 av Mona Saint Cyr (m), 1990/91:Fi302 av Inger Schörling m.fl. (mp), 1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m), 1990/91:Fi304 av Stina Eliasson och Karin Starrin (c), 1990/91:Fi305 av Inger Hestvik m.fl. (s), 1990/91:Fi306 av Anneli Hulthén m.fl. (s), 1990/91:Fi307 av Rune Backlund (c), 1990/91:Fi308 av Erling Bager m.fl. (fp), 1990/91:Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp), 1990/91:Fi310 av Oskar Lindkvist m.fl. (s), 1990/91:Fi311 av Eva Goës m.fl. (mp), 1990/91:Fi313 av Gunnar Hökmark m.fl. (m), 1990/91:Fi314 av Gunnar Björk m.fl. (c), 1990/91:Fi315 av Kjell Ericsson (c), 1990/91:Fi316 av Eva Björne (m), 1990/91:Fi317 av Börje Hörnlund m.fl (c), 1990/91:Fi318 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m), 1990/91:Fi319 av Olof Johansson m.fl. (c), 1990/91:Fi320 av Lars Norberg (mp), 1990/91:Fi502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) i vad avser yrkande 6, 1990/91:Fi504 av Lars Tobisson m.fl. (m) i vad avser yrkande5, 1990/91:Fi509 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m) och 1990/91:Fi516 av Karl-Gösta Svenson och Ingrid Hemmingsson (m) i vad avser yrkande 2,
dels den av utrikesutskottet överlämnade motionen 1989/90:U510 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m).
Propositionens förslag
I proposition 100 bilaga 9 (finansdepartementet) har regeringen under littera F Bidrag och ersättningar till kommunerna (s. 83--98) -- efter föredragning av statsrådet Allan Larsson --
dels föreslagit riksdagen 1. att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift,
2. att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt,
3. att bidraget till de kyrkliga kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m.m. upphör för tiden efter utgången av år 1990,
4. att grundgarantin enligt 4 § lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag skall vara 100% av medelskattekraften i riket för de nybildade kommunerna Gnesta, Nyköping och Trosa,
dels under punkt F 1 föreslagit riksdagen 1. att bemyndiga regeringen att utge extra skatteutjämningsbidrag för år 1992 i enlighet med vad i propositionen förordats,
2. att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 20698000000 kr.,
dels under punkt F 2 föreslagit riksdagen att till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 879172000 kr.
Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till betänkandet.
Motionsyrkandena
Den kommunala ekonomin, allmänt
1990/91:Fi224 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett kommunalt stödpaket.
1990/91:Fi227 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas ekonomi.
1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala ekonomin.
1990/91:Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den kommunala ekonomin som anges i motionen.
Begränsningar i den kommunala utdebiteringen
1990/91:Fi302 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar upphäva det kommunala skattestoppet.
Motiveringen återfinns i motion Sk627.
1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar förlänga det kommunala skattestoppet till att omfatta även 1993.
1990/91:Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av den kommunala utdebiteringen till i genomsnitt ca 30 kr./skr.
1990/91:Fi320 av Lars Norberg (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det kommunala skattestoppet omgående skall avskaffas.
Motiveringen återfinns i motion K628.
Den kommunalekonomiska kommittén (KEK)
1990/91:Fi305 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till den kommunalekonomiska utredningen.
1990/91:Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till den kommunalekonomiska kommittén (KEK) angående stimulans av enskilda alternativ.
1990/91:Fi310 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till den kommunalekonomiska utredningen.
Statsbidragen till kommunsektorn
1990/91:Fi224 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas statsbidrag.
1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av ett framtida statsbidragssystem.
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sammanlagt 10 100 000 000 kr. som en teknisk övergångslösning skall innehållas av de medel som staten 1992 överför till kommunerna eller, för det fall moderata samlingspartiets förslag om sänkta arbetsgivaravgifter inte vinner riksdagens bifall, 6100000000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Fi304 av Stina Eliasson och Karin Starrin (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt statsbidragssystem för kommunerna görs effektivare genom att större tyngd ges åt faktorer som motverkar kostnadsskillnader mellan kommunerna,
2. att riksdagen beslutar slopa specialdestinerade bidrag och i stället beslutar fördela resurserna via skatteutjämningssystemet.
1990/91:Fi316 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statsbidrag inte skall vara kopplade till att bidrag också skall utgå från kommuner och landsting.
1990/91:Fi502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens avsnitt 4.3 och 5.1 anförts om en reform av statens bidrag till kommunerna.
1990/91:Fi509 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ett system med statsbidragsbestämmelser för kommunala verksamheter, som på likvärdiga villkor stimulerar till användandet av alternativa verksamhetsformer och entreprenadlösningar.
1990/91:Fi516 av Karl-Gösta Svenson och Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag till vård och omsorg.
Det kommunala skatteutjämningssystemet
1989/90:U510 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Europapolitikens inriktning.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi304.
1990/91:Fi313 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala skatteutjämningen.
Motiveringen återfinns i motion A766.
1990/91:Fi317 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunal skatteutjämning.
Motiveringen återfinns i motion A491.
Extra skatteutjämningsbidrag
1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att utge kompensation till kommuner och landstingskommuner för år 1992 i form av extra skatteutjämningsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Fi308 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ställa medel till förfogande inom ramen för de särskilda skatteutjämningsmedlen som bidrag till kustkommunernas kostnader för strandstädning.
Motiveringen återfinns i motion Jo777.
Allmän skatteutjämningsavgift
1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar avskaffa skatteutjämningsavgiften fr.o.m 1992,
6. att riksdagen beslutar införa en skatteavgift fr.o.m. 1992 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Fi314 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om extra skatteutjämningsavgift på 25 öre för 1992.
1990/91:Fi318 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om skatteutjämningsavgift.
Motiveringen återfinns i motion T266.
1990/91:Fi319 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avvisar regeringens förslag till höjning av skatteutjämningsavgiften.
Motiveringen återfinns i motion Bo543.
Särskild skatteutjämningsavgift
1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar avskaffa den särskilda skatteutjämningsavgiften (den s.k. Robin Hood-skatten) fr.o.m. 1992.
1990/91:Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till KEK angående avskaffande av Robin Hood-skatten.
1990/91:Fi314 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av effekterna av den särskilda skatteutjämningsavgiften enligt vad i motionen anförts.
Avräkningsskatt
1990/91:Fi307 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en justering av avräkningsskattens storlek för kommuner där stora nettokostnader uppstår under 1991.
1990/91:Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till KEK angående kommunsektorn och de dynamiska effekterna fr.o.m. år 1994.
1990/91:Fi314 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av konstruktionen av avräkningsskatten enligt vad i motionen anförts.
1990/91:Fi315 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att avräkningsskatten justeras i enlighet med vad som i motionen anförts.
Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning
1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 439 586 000 kr.
Övriga kommunalekonomiska frågor
1990/91:Fi301 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allt starkare behov av att centrala beslut med kostnadsdrivande effekter på kommunerna skall förses med både uttömmande kostnadsanalyser och erforderliga konsekvensbeskrivningar.
1990/91:Fi306 av Anneli Hulthén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska kostnaderna för kommunal upplåning.
1990/91:Fi311 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om återförande av kommunal skatt till de kommuner där inkomsten intjänats.
1990/91:Fi313 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inga regionala konsumtions- eller arbetsplatsskatter skall införas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny inriktning beträffande de kommunala skatterna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den landstingskommunala beskattningsrätten på sikt bör upphöra.
Motiveringen återfinns i motion A766.
1990/91:Fi320 av Lars Norberg (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de grundprinciper som bör gälla för den kommunala beskattningen i enlighet med motionen.
Motiveringen återfinns i motion K628.
1990/91:Fi504 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna för mervärdeskatt för offentlig myndighet och statliga företag så att den fria konkurrensen mellan privat och offentlig verksamhet inte hindras.
Utskottet
Inriktningen av den kommunala ekonomin
I budgetpropositionen framhålls att åtgärder måste vidtas för att långsiktigt nå balans mellan den kommunala sektorns utgifter och inkomster. Den kommunala verksamhetens utveckling måste anpassas till det samhällsekonomiska utrymmet. Kommuner och landsting måste därför inrikta sig på en volymtillväxt som är mindre än 1 % per år.
Statsmakterna bör aktivt bidra till att den kommunala sektorns utgifter begränsas. Kommunalt skattestopp råder t.o.m. år 1992. Den kommunala utdebiteringen förutsätts inte bli höjd efter detta år. Överenskommelse därom har träffats mellan regeringen och företrädare för kommun- och landstingsförbunden för åren 1993 och 1994. Regeringen är emellertid beredd att föreslå en förlängning av skattestoppet om risk finns för skattehöjningar eller för hög volymtillväxt.
I propositionen anges vissa riktlinjer som enligt regeringen bör vara vägledande för att den kommunala utgiftsutvecklingen skall kunna begränsas. Som förutsättningar anges bl.a. att kommuner och landsting inte skall åläggas nya uppgifter utan att de samtidigt ges möjlighet att finansiera eventuella nya åtaganden med andra medel än höjda skatter, att ansvarsfördelningen mellan stat och kommun bör klargöras, att statsbidragen bör ges en mer generell utformning och att en övergång till ökad målstyrning bör ske samtidigt som större krav ställs på uppföljning av resultaten.
Gjorda beräkningar visar på en kraftig förbättring av det finansiella sparandet under år 1992 till följd av eftersläpningar i avräkningsförfarandet mellan stat och kommun. Regeringen föreslår att 3 miljarder kronor tillfälligt dras in från den kommunala sektorn detta år genom en höjning av skatteutjämningsavgiften med 0:25 kr./skr.
Förutom den föreslagna extra höjningen av skatteutjämningavgiften med 0:25 kr./skr. föreslås en ytterligare höjning med 0:11 kr./skr. för att finansiera de automatiska höjningarna av skatteutjämningsbidragen. I propositionen begärs också under punkt F 1 ett förslagsanslag på 20,7 miljarder kronor i skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1991/92. Vidare begärs 879 milj.kr. som bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen (punkt F 2).
Neutraliseringen av skattereformens effekter fullföljs. Således föreslås att den särskilda avräkningsskatten fr.o.m. 1992 minskas för att neutralisera effekterna av skattereformens senaste steg.
I motion Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) redovisas olika övergripande synpunkter på den kommunala ekonomin. Huvudproblemet med den offentliga sektorn är enligt motionärerna att den är för stor. Den kommunala konsumtionen har under lång tid ökat betydligt mer än vad som är förenligt med en balanserad utveckling av samhällsekonomin. Motionärerna befarar att den kommunala utgiftsexpansionen kommer att bli större än vad regeringen förutser i budgetpropositionen.
Kostnadsökningarna kan bemästras genom kommunala åtgärder såsom effektivare förvaltning och omprioriteringar. Exempel på statliga insatser är en markant minskning av statliga regleringar och ändrade bidragsbestämmelser. Endast därigenom går det att uppnå en verklig decentralisering av besluten och därmed en anpassning till lokala förhållanden.
Ett av de stora problemen med den kommunala verksamheten är enligt motionärerna den dåliga och ibland t.o.m. negativa produktivitetsutvecklingen inom de stora tjänstesektorerna. Trots mycket stora satsningar redovisar den svenska hälso- och sjukvården jämfört med andra länder betydligt sämre effektivitet. Standarden på hälso- och sjukvården, socialvården och undervisningen har drabbats av att en så stor andel av verksamheten inom dessa viktiga områden har varit inlåst i den offentliga sektorn.
En politik för förändring av den offentliga verksamheten är nödvändig. Skattetrycket måste sänkas. De kommunala monopolen måste brytas och nya former för enskild verksamhet släppas fram. Utvecklingen mot att kommuner och landsting i ökad grad blir beställare av tjänster inom vård, omsorg och utbildning räcker inte. Först när olika alternativ får konkurrera på lika villkor kan effektiviteten liksom valfriheten förbättras. Statliga bestämmelser som försvårar eller förhindrar ökad konkurrens bör därför tas bort. Enligt motionärerna är det anmärkningsvärt att konkreta förslag om avregleringar saknas i årets budgetproposition.
I motion Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) understryks att den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn är av stor betydelse för hela ekonomins utveckling. Kommuner och landsting svarar för drygt en femtedel av hela den svenska ekonomin. Den kommunala sektorn har under flera år haft en besvärlig ekonomisk situation. Sedan år 1985 har sektorn haft ett negativt finansiellt sparande. Finansiering av verksamheten har kunnat upprätthållas genom neddragning av rörelsekapitalet, utförsäljning av tillgångar, upplåning samt i slutet av perioden med skattehöjningar. På vissa håll har en mera omfattande omprövning av verksamhets- och organisationsformer igångsatts, men det mesta återstår att göra.
I motionen föreslås att den kommunala volymökningen under de närmaste åren skall begränsas till 0,5 %. Detta är enligt motionärerna möjligt samtidigt som medborgarnas berättigade krav på barnomsorg, sjukvård, äldreomsorg m.m. tillgodoses. Det ställer emellertid hårda krav på prioritering och omprövning av verksamheter och organisation. Produktiviteten måste samtidigt förbättras.
Med hänsyn till vad som framhålls i propositionen anser motionärerna det som självklart att staten inte bör lägga på kommunsektorn nya kostnadskrävande uppgifter utan att samtidigt anvisa metoder att finansiera dem. Det påpekas också att det inte kommer att vara möjligt att tillskjuta ytterligare statsbidrag.
Centerpartiet behandlar de kommunalekonomiska frågorna i sin motion Fi227 av Olof Johansson m.fl. (c) om den ekonomiska politiken. Där påpekas att den kommunala konsumtionen under det senaste decenniet vuxit i väsentligt högre takt än riksdagen uttalat sig för. Ökningen har enligt motionen till stor del orsakats av statliga direktiv och pålagor. Den i budgetpropositionen uttalade målsättningen om en högsta volymtillväxt på 1 % per år godtas under förutsättning att den kommunala sektorn inte åläggs nya uppgifter utan att godtagbar finansiering kan anvisas från statens sida. Vidare måste den kommunala självstyrelsen beaktas.
För att åstadkomma en förnyelse av den kommunala verksamheten måste medelsanvändningen bli friare genom att statsbidragen görs mer generella och merparten förs över till skatteutjämningssystemet. Pågående utredningsarbete bör syfta till detta. För att åstadkomma en verklig förnyelse måste kommunerna känna det egna ansvaret, vilket undanröjs genom det kommunala skattestoppet. Centerpartiet motsatte sig skattestoppet och förordade i stället överläggningar mellan staten och kommun- och landstingsförbunden. I motionen avvisas den i budgetpropositionen föreslagna tillfälliga likviditetsindragningen på 3 miljarder kronor under år 1992. Enligt motionärerna är de kommunala företrädarna fullt kapabla att hantera en tillfällig finansiell lättnad under år 1992.
I motion Fi224 av Lars Werner m.fl. (v) om den ekonomiska politiken föreslår motionärerna ett s.k. kommunalt stödpaket på närmare 5 miljarder kronor för budgetåret 1991/92. Finansieringen skall ske genom att grundavdraget slopas för höginkomsttagare. Därigenom kan den kommunala ekonomin långsiktigt stärkas. Satsningar bör i första hand göras inom barnomsorg, hemtjänst och sjukvård. Enligt motionärerna är kommunernas socialt viktiga delar den största krisbranschen. Trots volymtillväxten under 1980-talet har behoven ökat mer och kommunernas ekonomi är körd i botten. Statens begränsningar av skatteunderlaget och av transfereringarna är en huvudorsak.
Utskottet vill för sin del anföra följande. Den kommunala verksamheten är av utomordentligt stor betydelse för medborgarna och för samhällsekonomin. Den offentliga konsumtionen sker till ca två tredjedelar i den kommunala sektorn och har vuxit med i medeltal över 2 % per år under 1980-talet. Ökningstakten har emellertid alltmer närmat sig riksdagens målsättning om ca 1 % årlig volymtillväxt. Utskottet delar vad som i propositionen anförs om att tillväxten framöver måste begränsas till högst 1 %. Utskottet delar också vad som i propositionen anförs om att även kommuner och landsting måste bidra till att stabilisera den svenska ekonomin och att volymtillväxten i den kommunala sektorn begränsas så att utgiftsökningen inte överskrider vad samhällsekonomin tillåter. Utskottet vill också erinra om att den kommunalekonomiska kommittén har i uppdrag att utreda hur kommunernas verksamhet kan finansieras inom ramen för ett skatteuttag på 30 kr./skr. Detta uppdrag innefattar även en bedömning av vilken kommunal expansionstakt som ett oförändrat skatteuttag möjliggör. Utskottet konstaterar att centerpartiet i motion Fi227 anser att den här förordade volymtillväxten är rimlig. Utskottet menar också att vad centern anfört om nya uppgifter för den kommunala sektorn och respekten för den kommunala självstyrelsen i allt väsentligt överensstämmer med det som regeringen redovisat om samverkan mellan stat och kommun i budgetpropositionens bilaga 2 om den offentliga sektorn och i bilaga 9 i avsnittet om den kommunala ekonomin. Liknande synpunkter anläggs också av folkpartiet liberalerna i motion Fi309 i anslutning till yrkande 1.
Utskottet kan mot denna bakgrund inte ställa sig bakom kravet i motion Fi224 från vänsterpartiet på ett kommunalt s.k. stödpaket på 5 miljarder kronor för nästa budgetår. Enligt utskottets bedömning måste i enlighet med vad som anförs i propositionen kvalitativa förbättringar i den kommunala verksamheten ske genom omprövningar och effektiviseringar. Utskottet delar också det som anförts i propositionen om att högsta prioritet därvid måste ges de grundläggande ansvarsområdena vård, omsorger och utbildning. Utskottet delar däremot inte den uppfattning som hävdas i motion Fi309 (fp) att det går att klara medborgarnas berättigade krav på dessa områden inom ramen för en årlig volymtillväxt på 0,5 % eller kravet på nolltillväxt i motion Fi303 (m). En neddragning till den senare nivån skulle enligt utskottets mening innebära mycket kraftiga effekter för kommuner och landsting och ytterst för de människor som är beroende av den kommunala servicen.
Med hänvisning till det anförda ställer utskottet sig bakom vad regeringen anfört i propositionen om inriktningen av den kommunala ekonomin och avstyrker motionerna Fi303 yrkande 1, Fi309 yrkande 1, Fi227 yrkande 4 och Fi224 yrkande 15.
Begränsningar i den kommunala utdebiteringen
I motion Fi303 (m) ställs krav på förlängning av förbudet mot skattehöjningar även under år 1993.
I motion Fi309 (fp) anges att det är angeläget att klargöra att ökningar av den genomsnittliga kommunalskatten över nuvarande ca 30 kr./skr. ej kan accepteras. Enligt sina direktiv skall den kommunalekonomiska utredningen presentera förslag i så god tid att nya statsbidragsregler kan införas fr.o.m. år 1993. Om det visar sig att de nya statsbidragsreglerna kan genomföras först fr.o.m. 1994 bör skattestoppet gälla även år 1993.
I motion Fi302 av Inger Schörling m.fl. (mp) anförs att miljöpartiet de gröna arbetar för en stärkt kommunal självstyrelse med egen beskattningsrätt. Motionärerna anser att man bör lita på omdömet hos kommunens väljare och ansvarsmedvetandet hos de kommunalt förtroendevalda. Flexibiliteten i ekonomin fordrar att man vid omläggningar av kommuners och landstings aktiviteter kan variera skatteuttaget. Det kommunala skattestoppet bör därför omedelbart hävas. Också i motion Fi320 av Lars Norberg (mp) ställs krav på att det kommunala skattestoppet omgående skall avskaffas.
Utskottet vill för sin del anföra följande.
Regeringen anger i propositionen att kommunala skattehöjningar inte bör ske efter det att det lagstadgade skattestoppet upphör. En överenskommelse har träffats mellan regeringen och företrädare för de två kommunförbunden om ett frivilligt skattestopp för åren 1993 och 1994. En förlängning av den nu gällande skattestoppslagen kan emellertid komma att föreslås om den kommunala volymtillväxten tenderar att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet eller om det visar sig att kommuner och landsting överväger att höja sin utdebitering.
Centerpartiet kräver i sin motion Fi227 att det kommunala skattestoppet skall undanröjas. Liknande krav reses från företrädare för miljöpartiet de gröna i motionerna Fi302 och Fi320 yrkande 2. I motion Fi303 (m) krävs tvärtom att förbudet mot skattehöjningar skall utsträckas. Folkpartiet liberalerna menar å sin sida att skattestoppet bör gälla även för år 1993 om det visar sig att det nya statsbidragssystemet ej kan införas som tänkt är den 1 januari 1993. Utskottet menar att regeringens bedömning så som den redovisas i propositionen är väl avvägd och rimlig utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet vad regeringen anfört i propositionen om den kommunala utdebiteringen och avstyrker motionerna Fi303 yrkande 2, Fi309 yrkande 3, Fi302 samt Fi320 yrkande 2.
Den kommunalekonomiska kommittén
Den parlamentariska utredningen om statsbidragen och kommunernas finansiering skall belysa och överväga flera viktiga och grundläggande frågor om den kommunala ekonomin och styrningen av den kommunala verksamheten (dir. 1990:20). Utredningsarbetet skall enligt direktiven vara avslutat senast den 31 oktober 1991. Frågor om utredningens uppdrag enligt direktiven tas upp i några motioner.
I motion Fi305 av Inger Hestvik m.fl. (s) anges att den kommunalekonomiska utredningen bör ges tilläggsdirektiv i syfte att även utreda förutsättningarna för en ny kommunal företags- eller fastighetsskatt samt beskattning av fritidshus. I motionen påpekas att kommunerna skall svara för kostnaderna för vägar, avlopp, industrimark m.m. medan näringslivet inte behöver betala något för detta till kommunerna. Ett annat problem är att ägaren till ett fritidshus beskattas i sin folkbokföringskommun och inte i den kommun som har kostnaderna för servicen till fritidshusen.
I motion Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) föreslås att utredningen skall få i uppdrag att se över vilka regler som måste förändras för att aktivt stimulera uppkomsten av enskilda initiativ eller anbudstagande vad gäller de viktiga sociala tjänsterna vård, omsorg och utbildning. Enligt motionärerna är det väsentligt att det råder konkurrens och valfrihet för att få en effektiv produktion av de aktuella tjänsterna.
I motion Fi310 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) förordas att hänsyn bör tas till sociala merkostnader och strukturkostnader när statsbidragssystem och skatteutjämningssystem konstrueras. Rättvisande mått som kompletterar skatteunderlaget som beräkningsgrund bör därför utarbetas och ligga som underlag för beräkningar för fördelning. Som skäl för detta åberopas främst förhållandena i storstadsregionerna. Tilläggsdirektiv bör ges till den kommunalekonomiska utredningen.
Utskottet konstaterar att kommitténs uppdrag är mycket omfattande och att arbetet skall redovisas redan under hösten innevarande år. Det är därför enligt utskottets mening inte rimligt att utvidga uppdraget på det sätt som föreslås i motion Fi305 (s). Motionen avstyrks därför.
I kommitténs uppdrag ingår att kartlägga och pröva samtliga statsbidrag i syfte att så långt som möjligt fördela de statliga transfereringarna efter generella principer. En statlig styrning av verksamhetsformen sker inte sällan via statsbidragssystemet. I den mån så sker kan de frågor som aktualiseras i motion Fi309 (fp) komma att uppmärksammas i utredningsarbetet enligt nuvarande direktiv. Utskottet vill också fästa uppmärksamhet på att ett arbete pågår inom konkurrenskommittén (C 1990:03) med att överväga olika vägar till ökad konkurrens och alternativa verksamhetsformer inom den kommunala sektorn. Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda motion Fi309 yrkande 2.
Kravet i motion Fi310 (s) på att hänsyn skall tas till strukturkostnader och andra opåverkbara faktorer i transfereringssystemen ingår enligt utskottets mening redan i kommitténs uppdrag. Några tilläggsdirektiv är därför inte erforderliga. Utskottet avstyrker därför motion Fi310.
Statsbidragen till kommunsektorn
Statsbidragen utgör en betydelsefull del av kommunsektorns inkomster. För kommunernas del finansieras ungefär en fjärdedel av verksamheten via statliga transfereringar i form av skatteutjämningsbidrag och olika specialdestinerade statsbidrag. I ett flertal motioner ställs krav dels på övergripande förändringar i statsbidragssystemet, dels på förändringar av olika statsbidragsbestämmelser.
I motion Fi224 av Lars Werner m.fl. (v) sägs att det kommunala skattestoppet i kombination med den ständiga urholkningen av statens bidrag till kommunerna leder till social nedrustning. Statsbidragen bör även fortsättningsvis utgå som riktade sektorsbidrag och inte som ett allmänt finansiellt stöd. Riktade sektorsbidrag bör enligt motionärerna ses som en samhällelig prioritering. Sådana bidrag behövs även för att staten skall kunna utvärdera effekterna av stödet.
I motion Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) anges att flertalet specialdestinerade statsbidrag redan nästa år bör omvandlas till ett allmänt kommunalt bidrag. Neddragningar av det statliga stödet kan sedan ske över detta allmänna bidrag. Samtidigt skall bestämmelser och detaljregleringar kopplade till statsbidragen avvecklas.
Regeringen förutsätts enligt motionärerna lägga fram sitt förslag i sådan tid att kommunerna redan 1991 får största möjliga frihet att disponera över de specialdestinerade medlen. Av budgettekniska skäl föreslås för budgetåret 1991/92 ingen minskning av de specialdestinerade bidrag som kan bli aktuella att ingå i det allmänna bidraget. Regeringen bör i stället, som en teknisk övergångslösning, innehålla motsvarande summa av de andra medel som skall överföras till kommunerna.
I motion Fi303 (m) föreslås en minskning av de specialdestinerade statsbidragen med 10,1 miljarder kronor med hänsyn till partiets förslag till slopande av skatteutjämningsavgifter, som enligt motionärerna innebär ett tillskott på 11,2 miljarder kronor. Förslaget skall anses som en teknisk övergångslösning. Om moderata samlingspartiets förslag om sänkta arbetsgivaravgifter inte vinner riksdagens bifall bör minskningen begränsas till 6,1 miljarder kronor.
I motion Fi304 av Stina Eliasson och Karin Starrin (c) förordas att ett nytt statsbidragssystem skall göras effektivare genom att större tyngd ges åt faktorer som motverkar kostnadsskillnader mellan kommunerna samt att specialdestinerade bidrag skall slopas och resurserna fördelas via skatteutjämningssystemet. I motionen konstateras att kommunerna i norra Sverige har höga kostnader. Den höga kostnadsnivån är emellertid inte självvald utan beror på strukturella faktorer, som kommunerna själva inte kan påverka.
I motion Fi316 av Eva Björne (m) framhålls att statsbidrag till olika verksamheter ofta är kopplade till förutsättningen att bidrag även utgår från kommun eller landsting. I motionen yrkas att det statliga stödet skall vara fritt från sådana kopplingar eftersom de kan driva på den offentliga sektorns tillväxt och försvåra finansiering från annat håll.
I motion Fi502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) sägs att statsbidrag bör utgå till all barnomsorg som uppfyller grundläggande kvalitetskrav. Det noteras med tillfredsställelse att ändringar vidtagits i statsbidragsbestämmelserna som möjliggör flera alternativ. Bestämmelsen som säger att barnomsorg som bedrivs i "uppenbart vinstsyfte" inte skall få statsbidrag måste avskaffas.
I motion Fi509 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m) förordas ett system med statsbidragsbestämmelser för kommunal verksamhet som på likvärdiga villkor stimulerar till användandet av alternativa verksamhetsformer och entreprenadlösningar. I motionen understryks att sådana åtgärder måste vidtas för att inte en allt större del av våra samlade resurser skall användas inom monopoliserade sektorer. Det kommunala självbestämmandet skall självfallet vara kvar, men staten skall stimulera kommunerna till att tänka i andra banor än att bedriva verksamheten i egen regi.
I motion Fi516 av Karl-Gösta Svenson och Ingrid Hemmingsson (m) sägs att den offentliga sektorn när det gäller vård, omsorg och skola måste bli utsatt för konkurrens. Enskild företagsamhet måste nu bli verklighet inom dessa områden. Inte minst kvinnor har stora förutsättningar att bedriva sådan verksamhet i egen regi. Redan inom ramen för nuvarande system kan stora förändringar genomföras. För att underlätta för alternativa lösningar bör nuvarande statsbidrag utgå till kommunerna i ett samlat anslag.
Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till det arbete som nu pågår i den kommunalekonomiska kommittén och som i många avseenden ligger i linje med flera av motionsyrkandena. Kommittén skall enligt sina direktiv översiktligt behandla den kommunala sektorns finansieringskällor och relationerna dem emellan. Utredningen skall också pröva om det finns alternativa finansieringskällor som bör aktualiseras. Kommitténs uppgift är att redovisa en eller flera lösningar som innebär att kommunernas och landstingens verksamhet kan finansieras inom ramen för en total kommunal utdebitering på högst 30 kr./skr. Antalet specialdestinerade bidrag skall minskas. Utredningen skall därför gå igenom samtliga statsbidrag och pröva vilka bidrag som kan ingå i en generell bidragsgivning och redovisa olika modeller för detta. Uppdraget innebär också att utforma utjämningssystem som leder till att skillnader i utdebitering i första hand speglar skillnader i service- och avgiftsnivå och effektivitet. Utjämningen skall ske med beaktande av skillnader i kostnads- och intäktsnivåer som beror på geografiskt läge eller olika förutsättningar vad gäller t.ex. åldersstruktur och social struktur. Systemet med skatteutjämningsavgifter skall också ses över. Utredningsarbetet skall ske skyndsamt så att förändringar på grundval av utredningens förslag skall kunna börja genomföras fr.o.m. 1993.
Flera av de krav som framförs i motionerna och som berör statsbidragen får anses falla inom ramen för kommitténs arbete. I kommittén är samtliga riksdagspartier representerade varför det torde finnas goda möjligheter att i det sammanhanget vidareutveckla vad som anförs i de skilda motionerna.
I motionerna Fi303 (m) och Fi304 (c) ställs krav på en övergång från specialdestinerade till allmänna statsbidrag. Som tidigare anförts utgår kommitténs arbete från att en sådan övergång skall ske. Utskottet avstyrker därför motion Fi303 yrkande 3 och Fi304 yrkande 2.
I motion Fi224 (v) är utgångspunkten den motsatta, dvs. att statsbidragen även i fortsättningen väsentligen bör utgå som riktade sektorsbidrag. Enligt utskottets mening talar såväl utvecklingen mot ett ökat kommunalt självbestämmande som de ökade kraven på effektivitet i den kommunala verksamheten för en ökad användning av allmänna bidrag. Motion Fi224 yrkande 9 avstyrks därför av utskottet.
I motion Fi304 (c) anförs att ett nytt statsbidragssystem bör ge större tyngd åt faktorer som motverkar kostnadskillnader mellan kommunerna. Som utskottet redan tidigare konstaterat ingår det i kommitténs uppdrag att vid sina överväganden om ett nytt bidragssystem ta hänsyn till opåverkbara kostnadsskillnader på grund av geografiskt läge liksom även regionalpolitiska aspekter. Utskottet avstyrker motion Fi304 yrkande 1.
I motionerna Fi502 (fp), Fi316 (m) och Fi509 (fp, m) samt Fi516 (m) förespråkas konkreta ändringar i olika statsbidragsförfattningar. Ändringarna syftar till ökad konkurrens i den kommunala verksamheten, entreprenadlösningar och ökade möjligheter till alternativa finansieringsformer. Den pågående översynen av samtliga statsbidrag syftar bl.a. till minskad detaljreglering av statsbidragsgivningen och ökad kommunal effektivitet. Många av de synpunkter som framförs av motionärerna kommer därför att belysas i utredningsarbetet. Utskottet avstyrker därför motion Fi502 yrkande 6, motionerna Fi316 och Fi509 samt Fi516 yrkande 2.
I motion Fi303 (m) ställs krav på omfattande förändringar i statsbidragssystemet redan fr.o.m. 1992. Enligt utskottets mening bör det pågående utredningsarbetet, där samtliga partier deltar och som tar sikte på stora förändringar fr.o.m. 1993, avvaktas. Neddragningar på i storleksordningen 6--10 miljarder kronor av de specialdestinerade statsbidragen framstår som uppenbart orimliga med hänsyn till de stora åtaganden som statsmakterna lagt på kommunsektorn. Motion Fi303 yrkande 8 avstyrks av utskottet.
Det kommunala skatteutjämningssystemet
Kommuner och landsting har olika ekonomiska förutsättningar att tillhandahålla kommunal service av likvärdig standard. Skatteutjämningssystemet syftar till att ge ett allmänt finansiellt stöd och utjämna skillnaderna i de kommunala skattesatserna. Systemet i sin helhet omfattar allmänt skatteutjämningsbidrag, extra skatteutjämningsbidrag, allmän skatteutjämningsavgift och särskild skatteutjämningsavgift. Som framgått ovan omfattar den kommunalekonomiska kommitténs uppdrag även en översyn av systemet med skatteutjämning.
I motion Fi313 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) om Stockholmsregionen behandlas den kommunala skatteutjämningen. I motionen sägs att statsmakterna med inomregional skatteutjämning, byggstopp och straffskatter försökt upprätthålla myten om att åstadkomma identiska levnadsförhållanden i olika kommuner och regioner. Detta är givetvis en omöjlighet enligt motionärerna. Regionen har felaktigt utpekats som tärande på det övriga landets resurser.
I den under förra riksmötet väckta motion 1989/90:U510 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) om Europapolitiken behandlas frågan om Stockholmsregionen som Sveriges teknologiska spjutspets mot framtiden. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi304. I motionen understryks regionens betydelse för hela landet när det gäller teknologisk förändring. Det konstateras att alla åtgärder i syfte att minska tillväxttakten i Stockholmsregionen har som effekt att tillväxten minskar såväl i Stockholmsregionen som i landet i övrigt.
I motion Fi317 av Börje Hörnlund m.fl. (c) behandlas bl.a. frågan om kommunerna och den regionala utvecklingen. Det finns enligt motionen ett direkt samband mellan kommunernas ekonomi å ena sidan och behovet av regionalpolitiska insatser å andra sidan. Motionärerna anger ett antal utgångspunkter som enligt deras mening bör beaktas när den kommunalekonomiska utredningen skall lägga fram förslag till ett nytt skatteutjämningssystem.
Således bör enligt motionen samtliga kommuner ingå i och omfattas av systemet. Vidare bör merparten av de specialdestinerade bidragen överföras till skatteutjämningssystemet. Slutligen skall systemet enbart bygga på faktorer som kommunerna inte kan påverka såsom skattekraft, åldersstruktur och geografiska förhållanden.
Utskottet konstaterar att de krav på ett nytt skatteutjämningssystem som tas upp i motion Fi317 (c) i allt väsentligt ligger i linje med de direktiv som kommunalekonomiska kommittén arbetar efter. Något särskilt tillkännagivande till regeringen är därför inte nödvändigt. Utskottet yrkar därför avslag på motion Fi317.
I motionerna Fi313 (m) och 1989/90:U510 (m) tar företrädare för moderata samlingspartiet upp skatteutjämningssystemet med utgångspunkt från förhållandena i Stockholmsregionen. Utskottet vill i sammanhanget understryka att den utredning som nu arbetar även skall belysa effekterna av skatteutjämningssystemet för storstadsområdena. Utredningen skall vidare enligt direktiven redovisa heltäckande alternativ och även beräkna utfallet av varje alternativ per kommun resp. landsting.
Utskottet vill påpeka att skillnaderna i skattekraft mellan olika delar av landet är stora. Således har Stockholms län år 1991 en genomsnittlig skattekraft som är 21 % över medelskattekraften i riket och Jämtlands län 12 % under medelskattekraften. Även inom Stockholmsregionen är skillnaderna stora; Danderyd har 78 % över och Norrtälje 8 % under medelskattekraften. Enligt utskottets mening är skatteutjämningssystemet av mycket stor betydelse för möjligheterna att ge kommunerna någorlunda likvärdiga kommunalekonomiska förutsättningar. Den lagstiftning som medger inomregional skatteutjämning i Stockholms län har på motsvarande sätt betydelse för att utjämna skillnaderna inom Stockholmsregionen. Det är enligt utskottet rimligt att dessa skillnader i första hand utjämnas mellan kommunerna i regionen och inte genom överföring av medel från övriga delar av landet. Också denna fråga ingår i kommitténs utredningsuppdrag. När det i övrigt gäller situationen för Stockholms kommuns del kan konstateras att kommunen har en väsentligt lägre utdebitering än landets kommuner i genomsnitt. Dessutom har aviserats en ytterligare sänkning av utdebiteringen. Av detta kan man inte dra slutsatsen att den ekonomiska belastningen skulle vara särskilt stor i Stockholm.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi313 yrkande 3 och 1989/90:U510.
Extra skatteutjämningsbidrag
Extra skatteutjämningsbidrag kan efter ansökan hos regeringen beviljas i syfte att stödja kommuner och landsting i en besvärlig ekonomisk situation. I budgetpropositionen föreslås att de extra skatteutjämningsbidragen för år 1992 skall uppgå till 230 milj.kr., vilket är oförändrat belopp i förhållande till innevarande år.
I motion Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) föreslås att regeringen bemyndigas att utge kompensation till kommuner och landsting för år 1992 i form av extra skatteutjämningsbidrag. Kompensationen skall parera de intäktsminskningar som blir en följd av motionärernas förslag om grundavdrag för barn och slopande av kompensationen för avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen.
Kommuner med särskilt hög utdebitering, över 17 kronor, bör redan med nu gällande skatteutjämningssystem få extra skatteutjämningsbidrag i syfte att stimulera till skattesänkning. Detta extra skatteutjämningsbidrag skall utbetalas med 50 % av skattesänkningen ned till 17 kronor det år skattesänkningen genomförs.
I motion Fi308 av Erling Bager m.fl. (fp) föreslås, med hänvisning till vad som anförs i motion Jo777, att medel ställs till förfogande inom ramen för de särskilda skatteutjämningsmedlen som bidrag till kustkommunernas kostnader för strandstädning. Det gäller i första hand kustkommunerna längs västkusten och de problem med nedsmutsningen från Nordsjön och Kattegatt som framför allt den internationella sjöfarten orsakar.
Det som föreslås i motion Fi303 (m) är en del av en mera omfattande revision av hela skatteutjämningssystemet. Som utskottet tidigare anfört bör sådana förändringar anstå i avvaktan på det nu pågående utredningsarbetet i frågan. Utskottet avstyrker därför motionens yrkande 9.
När det gäller yrkandet i motion Fi308 (fp) vill utskottet hänvisa till vad som anfördes i motsvarande ärende vid föregående riksmöte (1989/90:FiU29). Bedömningen av bidragsbehovet görs mot bakgrund av den totala kommunalekonomiska situationen i kommunen. Det finns samtidigt givetvis inget som hindrar att en kommun i en ansökan om extra skatteutjämningsbidrag åberopar de förhållanden som behandlas i motionen. Utskottet yrkar avslag på motion Fi308.
Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag om extra skatteutjämningsbidrag för år 1992.
Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.
I budgetpropositionen föreslås att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. anvisas ett förslagsanslag på 20698000000 kr. Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört om skatteutjämningssystemet och om extra skatteutjämningsbidrag tillstyrker utskottet förslaget i propositionen.
Allmän skatteutjämningsavgift
År 1985 beslutade riksdagen införa en avgift på det kommunala skatteunderlaget för att finansiera de automatiska ökningarna i statsbudgeten av de kommunala skatteutjämningsbidragen. Bestämmelser om allmän skatteutjämningsavgift finns i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift.
Avgiften har successivt höjts och uppgår för närvarande till 0:79 kr./skr. för kommuner och 0:56 kr./skr. för landsting. Sedan år 1990 beräknas avgiften enbart på det egna skatteunderlaget. Tidigare beräknades avgiften på summan av det egna taxerade skatteunderlaget och tillskottet av skatteunderlag enligt lagen om skatteutjämningsbidrag.
För att neutralisera effekterna av skatteutjämningsbidragets automatiska ökning till följd av tillväxt i skatteunderlaget föreslås i budgetpropositionen en höjning av skatteutjämningsavgiften med 0:11 kr./skr.
Regeringen bedömer i propositionen att det finansiella sparandet inom den kommunala sektorn kommer att avsevärt förbättras under år 1992. Förbättringen bedöms emellertid vara av övergående natur. Regeringen föreslår därför att 3 miljarder kronor år 1992 tillfälligt dras in från den kommunala sektorn genom en höjning av skatteutjämningsavgiften med 0:25 kr./skr. För att underlätta en övergång från dagens statsbidragssystem till ett nytt och mer generellt utformat system skall kommunalekonomiska kommittén föreslå hur de 3 miljarder kronor som dras in skall återföras till den kommunala sektorn.
I motion Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) föreslås att riksdagen beslutar att avskaffa skatteutjämningsavgiften fr.o.m. 1992. Enligt motionärerna är det orimligt att med ständigt nya skatteutjämningsavgifter öka rundgången mellan stat och kommun. Att dra in kommunal köpkraft till staten är dessutom bara en överföring från en del av den offentliga sektorn till en annan. Utrymmet som skapas år 1992 bör i stället komma kommuninvånarna till del genom sänkt kommunalskatt.
Moderata samlingspartiet förespråkar därför att den indragning som regeringen föreslår villkoras så, att de kommuner och landsting som väljer att sänka skatten i motsvarande mån, dvs. 25 öre, slipper den föreslagna indragningen. Kommuner som föredrar att inte sänka skatten får betala in motsvarande belopp i skatteavgift till staten.
I motion Fi314 av Gunnar Björk m.fl. (c) ställs krav på att riksdagen avslår regeringens förslag om en tillfällig höjning av skatteutjämningsavgiften med 25 öre för år 1992.
I motion Fi318 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m) föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag om skatteutjämningsavgift. Motiveringen återfinns i motion T266 om Göteborg. Enligt motionen dras de större städerna med sämre skattekraft och högre kostnader för socialvård, bostadsbidrag m.m., jämfört med kringliggande kommuner beroende på befolkningsstrukturen. Att nu ytterligare belasta Göteborg och andra större städer med en skatteutjämningsavgift innebär bara att det kommunala budgetunderskottet ökar mer än redan är fallet.
I motion Fi319 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas avslag på regeringens förslag till höjning av skatteutjämningsavgiften. Motiveringen återfinns i motion Bo543 om Stockholmsregionen. Enligt motionärerna innebär den i budgetpropositionen föreslagna höjningen av avgiften ytterligare ökade kostnader under år 1992 för Stockholms läns landsting med 586 milj.kr. Det är därför ofrånkomligt att sjukvården drabbas hårt om förslaget till höjd skatteutjämningsavgift genomförs.
Utskottet får med anledning härav anföra följande.
Av landets sammanlagt 284 kommuner erhåller år 1991 236 skatteutjämningsbidrag, liksom samtliga landsting utom tre. Genom att sedan år 1986 ta ut en proportionell avgift på skatteunderlaget som finansierar de automatiska ökningarna av bidragen får även de ekonomiskt sett starkare kommunerna bidra till omfördelningen av skattekraft. Denna omfördelningseffekt förstärktes genom den ändring i beräknat skatteunderlag som genomfördes år 1990. Mot den anförda bakgrunden avstyrker utskottet motion Fi303 (m) yrkande 4.
I motion Fi318 (m) och i motion Fi319 (c) yrkas avslag på regeringens förslag om skatteutjämningsavgift med hänsyn till de negativa effekterna för Göteborgs kommun resp. Stockholms läns landsting. Utskottet vill i sammanhanget understryka vad som tidigare sagts om den pågående översynen av hela skatteutjämningssystemet och att därvid även de strukturella förhållandena i storstadsområdena skall beaktas. Det bör också erinras om vad som sägs i propositionen om att de indragna medlen skall återföras till kommunsektorn i samband med övergången till ett nytt bidragssystem. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi318 och Fi319.
I motion Fi314 (c) motsätter sig centerpartiet den föreslagna likviditetsindragningen. Regeringen visar enligt motionärerna en förmyndarmentalitet gentemot kommunerna. I motion Fi303 (m) förordar moderata samlingspartiet att de kommuner som inte under år 1992 väljer att sänka skatten med 25 öre skall betala en skatteavgift. Enligt utskottets mening är förslaget till tillfällig indragning av 3 miljarder kronor väl avvägt med hänsyn till att likviditetsförbättringen förklaras av avräkningsförfarandet mellan stat och kommun och behovet att vidta strukturella förändringar inom kommunsektorn. Utskottet delar också regeringens uppfattning att de indragna medlen bör återföras till kommunerna för att underlätta skiftet av statligt transfereringssystem till den kommunala sektorn. Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi314 yrkande 2 och motion Fi303 yrkande 6.
Propositionens förslag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift tillstyrks med hänvisning till vad som ovan sagts av utskottet.
Särskild skatteutjämningsavgift
Inom ramen för skatteutjämningssystemet tas fr.o.m. 1986 en särskild tilläggsavgift ut av kommuner med hög skattekraft. Bestämmelser om detta finns i lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift.
Avgiften är progressiv och skärptes åren 1988 och 1989. Våren 1989 beslöt riksdagen (prop. 1988/89:150, FiU29, rskr. 326) att ändra reglerna så att den särskilda avgiften fr.o.m. år 1990 omfattar alla kommuner med ett skatteunderlag som överstiger 100 % av medelskattekraften. Avgiften tas dock inte ut för den del av skatteunderlaget som understiger det för kommunen garanterade skatteunderlaget. Beslutet innebar dessutom att progressiviteten skärptes ytterligare.
Ett av syftena med avgiften är att på sikt utjämna skillnaderna i skattesats mellan kommunerna. I samband med att den nedre gränsen för uttag sänktes och progressiviteten skärptes år 1989 angavs att motivet var att ytterligare reducera de mest extrema skillnaderna i kommunalskatt. När förändringar senast genomfördes underströks att om de kommuner som har hög skattekraft inte kan påverkas genom bidragssystemet kommer skillnaderna i skattesats att bestå och systemet blir därigenom mindre effektivt (prop. 1988/89:150 bilaga 6, s. 17).
År 1991 omfattas 42 kommuner av den särskilda avgiften. De betalar sammanlagt drygt 644 milj.kr. i avgifter.
I motion Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) finns krav på att den särskilda skatteutjämningsavgiften, den s.k. Robin Hood-skatten, skall avvecklas. Avgiften är i praktiken en statlig kommunalskatt, som fastställs av staten och får betalas av kommunens invånare oavsett ekonomiska förutsättningar. Det är enligt motionärerna inte rimligt att kommuner som hushållar väl med skattebetalarnas pengar och bedriver en effektiv och mindre kostnadskrävande verksamhet, vilket sammantaget gör kommunen attraktiv att bo i, skall bestraffas av staten och tvingas höja skatten.
I motion Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) ställs krav på att regeringen genom tilläggsdirektiv ger den kommunalekonomiska kommittén i uppdrag att lämna förslag om avskaffande av den s.k. Robin Hood-skatten.
I motion Fi314 av Gunnar Björk m.fl. (c) begärs en översyn av effekterna av den särskilda skatteutjämningsavgiften efter det att ett kommunalt skattestopp införts. Enligt motionen har den avsedda utjämningen blivit olaglig och därmed inte genomförd. Senare lagstiftning har alltså därigenom i viss grad omöjliggjort det avsedda syftet med systemet.
Utskottet anser för sin del att det är mycket rimligt att kommuner med god skattekraft och fördelaktig ålderssammansättning, som till följd härav inte omfattas av bidragssystemet, på annat sätt bör medverka till att utjämna skillnaderna. Den bärande principen i skatteutjämningssystemet är att utjämna för skillnader i faktorer som kommunerna inte själva kan påverka. Det sker bl.a. genom en utjämning mellan kommunerna för skillnader i ålderssammansättning. Syftet kan inte uppnås om vissa kommuner står utanför systemet. Den särskilda skatteutjämningsavgiften är ett medel att effektivisera och förbättra den kommunala skatteutjämningen. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi303 (m) yrkande 5 och Fi309 (fp) yrkande 4.
I motion Fi314 (c) begärs en översyn av effekterna av systemet med särskild skatteutjämningsavgift i samband med införandet av ett lagfäst kommunalt skattestopp. Regeringen bör enligt motionärerna skyndsamt lägga fram förslag till modifieringar. Utskottet vill peka på att det ingår i kommunalekonomiska kommitténs uppdrag att överväga om systemet med skatteutjämningsavgifter bör behållas, utvecklas eller avvecklas.
Utskottet vill i sammanhanget uppmärksamma ett förhållande som aktualiserats i några kommuner. I två kommuner med hög egen skattekraft och låg utdebitering -- Danderyd och Lidingö -- får kommunerna på marginalen betala in mer i skatteutjämningsavgifter än man får in i kommunalskatt vid nuvarande låga nivå. Samtidigt kan man inte kompensera sig för denna marginaleffekt genom att höja utdebiteringen. Utskottet menar att detta förhållande utifrån principiella utgångspunkter är otillfredsställande och bör beaktas i samband med att ett nytt skatteutjämningssystem utarbetas. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi314 yrkande 4 bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Avräkningsskatt
I anslutning till skattereformen beslöt riksdagen våren 1990 att införa en avräkningsskatt för kommuner och landsting. Syftet är att neutralisera de budgetmässiga effekterna av skattereformen i förhållandet mellan staten och den kommunala sektorn. Skatten räknas på det totala skatteunderlaget, dvs. inkl. tillskott enligt lagen om skatteutjämningsbidrag. Bestämmelserna finns i lagen (1990:609) om avräkningsskatt.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att lagen ändras så att avräkningsskatten minskas fr.o.m. 1992 för att neutralisera effekterna av skattereformens senaste steg.
I motion Fi307 av Rune Backlund (c) föreslås att avräkningsskattens storlek justeras för kommuner där stora nettokostnader uppstår under år 1991. I motionen hävdas att en nettokostnad uppkommer för Jönköpings kommun på ca 24 milj.kr. till följd av att effekten av tillkommande momsavlyft kraftigt överskattats då avräkningsskattens storlek fastställdes.
I motion Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) behandlas frågan om effekterna av skattereformen och avräkningsskatten. Motionärerna hävdar att de dynamiska effekterna av reformen fr.o.m. år 1994 även bör tillfalla kommunsektorn. Tilläggsdirektiv bör därför ges till den kommunalekonomiska utredningen angående kommunsektorn och de dynamiska effekterna.
I motion Fi314 av Gunnar Björk m.fl. (c) föreslås att en utredning tillsätts för att göra en översyn av avräkningsskatten. Uppgiften skall vara att analysera och lägga förslag till en differentierad form av avräkningsskatt. Den varaktigt bästa formen är enligt motionen att reglera avräkningsförfarandet via skatteutjämningssystemet.
Även i motion Fi315 av Kjell Ericsson (c) pekas på att avräkningssystemet bör differentieras för att vara neutralt för kommunerna och inte upplevas som orättvist. De nuvarande generella betämmelserna bör omarbetas och belopp fastställas för varje enskild kommun.
Enligt utskottets mening är det av grundläggande betydelse att avräkningsförfarandet så långt möjligt är kostnadsneutralt mellan staten och kommunsektorn och att effekterna för de enskilda kommunerna upplevs som rimliga. Det ingår i kommunalekonomiska kommitténs uppgifter att belysa och analysera effekterna av skattereformen i samband med att ett nytt transfereringssystem utarbetas. Utskottet vill erinra om att kommittén skall utarbeta heltäckande alternativ och i det sammanhanget även beräkna utfallet för de enskilda kommunerna. När det gäller de s.k. dynamiska effekterna av reformen torde det enligt utskottets mening vara för tidigt att bedöma dessa. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi307 (c), Fi309 (fp) yrkande 5 samt Fi314 (c) yrkande 3 och Fi315 (c).
Kompensation för avskaffandet av kommunal företagsbeskattning
I propositionen föreslås att drygt 879 milj.kr. anslås för bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen.
Från anslaget betalas bidrag till kommunerna som kompensation för det intäktsbortfall som blivit en följd av att den kommunala beskattningen av juridiska personer upphört. Första bidragsåret var 1985. Kompensationen har därefter reducerats åren 1986 och 1988.
I motion Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) föreslås att riksdagen till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 439 586 000 kr. Enligt motionärerna bör kompensationen slopas.
Utskottet vill erinra om att kompensationen för skatt för juridiska personer är av särskilt stor betydelse för storstäderna. Av det totalt föreslagna beloppet beräknas ca hälften avse Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner. Det är därför förvånande att moderata samlingspartiet anser att de största kommunerna har råd att gå miste om de aktuella medlen, detta inte minst mot bakgrund av vad som i en rad andra motioner från moderata samlingspartiet anförs om Stockholms besvärliga ekonomiska situation.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi303 (m) yrkande 7 och tillstyrker propositionens förslag om ett förslagsanslag på 879 172 000 kr.
Övriga kommunalekonomiska frågor
Konsekvensanalyser i regeringens propositioner m.m.
I motion Fi301 av Mona Saint Cyr (m) anges att det finns ett allt starkare behov av att centrala beslut med kostnadsdrivande effekter på kommunerna skall förses med både uttömmande kostnadsanalyser och erforderliga konsekvensbeskrivningar. Som exempel på kostnadsdrivande reformer med otillfredsställande belysning av ekonomiska och andra konsekvenser nämns kommunaliseringen av skolan liksom äldrereformen. Enligt motionären bör riksdagen vägra att vidarebefordra övergripande beslut som saknar fullvärdiga kostnadsanalyser och konsekvensbeskrivningar.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionskrav om bättre konsekvensanalyser av regeringens förslag, senast våren 1990 (1989/90:FiU29). Utskottet delar motionärens principiella inställning. Att genomföra konsekvensanalyser kräver emellertid främst ytterligare kunskaper, bättre metoder samt större utbildnings- och informationsinsatser. Det visar bl.a. erfarenheterna av den s.k. begränsningsförordningens tillämpning. Enligt utskottets mening finns det emellertid tecken till förbättringar av konsekvensanalyserna i propositionerna. Det visar den kartläggning som nu genomförs på konstitutionsutskottets initiativ av de propositioner som avlämnats under år 1990, och som kommer att redovisas i utskottets granskningsbetänkande 1990/91:KU30.
Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda motion Fi301(m).
Minskning av kostnader för kommunal upplåning
I motion Fi306 av Anneli Hulthén m.fl. (s) förordas en samordning av den statliga och kommunala upplåningen för att minska kostnaderna för den kommunala upplåningen. Kommunerna skulle enligt förslaget ges någon form av dragningsrätt på den statliga upplåningsvolymen utan att det medför några kostnader för staten. Enligt motionären skulle en samordning för Göteborgs kommun kunna innebära besparingar på i storleksordningen 50 milj.kr. per år.
Riksdagen har nyligen beslutat om inriktningen och målsättningen för riksgäldskontorets verksamhet (prop. 1990/91:29, FiU4, rskr. 38). Det övergripande syftet är att minska statens upplåningskostnader. Utlåningen är strikt begränsad till statlig verksamhet. När ett affärsverk omvandlas till ett aktiebolag mister bolaget t.ex. sin upplåningsrätt i riksgäldskontoret. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Fi306 (s).
Återförande av kommunal skatt
I motion Fi311 av Eva Goës m.fl. (mp) begärs att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om återförande av kommunal skatt till de kommuner där inkomsten intjänats. Bärplockning bedrivs i dag ofta yrkesmässigt och inkomsterna är skattepliktiga om de överstiger 5 000 kr. Enligt kommunalskattelagen skall sådana inkomster från tillfälligt bosatta, ofta från öststaterna, beskattas till det s.k. gemensamma distriktet, dvs. Stockholm. Denna skatt bör enligt motionärerna återföras till den kommun där inkomsten intjänats, oftast en inlandskommun med hög kommunalskatt.
Enligt vad utskottet erfarit handlar det här om en sammanlagd skatteintäkt för staten på drygt 10 milj.kr. per år. Medlen skall användas för gemensamt kommunalt ändamål och kan anses komma kommunerna till del bl.a. via det kommunala skatteutjämningssystemet. Med hänvisning härtill anser utskottet inte någon särskild åtgärd vara påkallad och avstyrker motion Fi311 (mp).
Kommunalskatterna m.m.
I motion Fi313 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) om Stockholmsregionen behandlas olika frågor om den kommunala beskattningen. Enligt motionärerna finns det utifrån erfarenheterna från Stockholms läns landsting anledning att ompröva den landstingskommunala beskattningsrätten. Den bör på sikt upphöra.
Förslag om regionala löneskatter, bensinskatter, arbetsplatsskatter och andra mot Stockholmsregionen diskriminerande åtgärder måste enligt motionärerna med kraft avvisas. Riksdagen bör därför besluta att ge regeringen till känna att inga regionala konsumtions- och arbetsplatsskatter skall införas. Vidare bör inriktningen beträffande de kommunala skatterna vara en anpassning till europeisk normalnivå i både kommuner, landsting och stat. Det kommunala skattestoppet skapar möjligheter för att förbereda sådana skattesänkningar.
Utskottet delar inte vad som sägs i motionen om att Stockholms läns landsting är ett exempel på planekonomi i vården som havererat. Att ompröva den landstingskommunala beskattningsrätten är inte aktuellt. Utskottet avvisar vidare bestämt att Stockholmsområdet, såsom det hävdas i motionen, utsätts för diskriminering genom orättfärdig beskattning. När det gäller anpassningen av den kommunala beskattningen till "europeisk normalnivå" vill utskottet hänvisa till vad som tidigare anförts beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin. Utskottet avstyrker motion Fi313 (m) yrkandena 1, 2 och 4.
Utvidgning av den kommunala beskattningsrätten
Enligt motion Fi320 av Lars Norberg (mp) bör den kommunala beskattningsrätten utvidgas. Bl.a. bör enligt motionen inkomstskatten helt överföras till kommunerna och dessa bör också få rätt att ta ut skatt av samtliga arbetsgivare och rätt att ta ut lokala drivmedelsskatter.
Utskottet vill hänvisa till vad som anfördes våren 1990 i samband med att en motsvarande motion behandlades (1989/90:FiU29). Utskottet uttalade då att den kommunala skatterätten är av vital betydelse för den kommunala självstyrelsen och en hörnsten i den svenska författningen. Någon utvidgning av det slag som förordas i motionen är, sades det, inte aktuell. Något nytt har inte framkommit sedan utskottet förra året gjorde sitt ställningstagande i frågan. Motion Fi320 (mp) yrkande 1 avstyrks därför.
Mervärdeskatt och kommunala entreprenader
I motion Fi504 av Lars Tobisson m.fl. (m) om åtgärder mot offentliga monopol föreslås att reglerna om mervärdeskatt för offentlig myndighet ändras så att den fria konkurrensen mellan privat och offentlig verksamhet inte ändras. Det fr.o.m. den 1 juli 1991 gällande systemet att offentliga myndigheter ges avdragsrätt för kostnader för mervärdeskatt löser enligt motionärerna de flesta problemen. Det av regeringen föreslagna statsbidraget vid upphandling av skattefria tjänster hos vissa näringsidkare måste utformas så att den skattefria verksamheten förblir konkurrensneutral även i det fall den bedrivs direkt mot konsumenten.
Utskottet vill för sin del anföra följande. De nya reglerna för mervärdeskatt för kommuner och landsting gäller fr.o.m. den 1 januari 1991. Avsikten med de genomförda förändringarna är att mervärdeskatten inte längre skall utgöra något hinder mot kommunala entreprenader. Kommuner och landsting får göra avdrag för den mervärdeskatt som betalas för både varor och tjänster. För sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning utgår dock inte mervärdeskatt. För att mervärdebeskattningen inte skall utgöra något hinder för kommunala entreprenader har ett statsbidrag införts som utgår till kommuner och landsting som anlitar entreprenörer inom dessa icke momsbelagda områden. Av praktiska skäl har en viss schablonisering gjorts.
Enligt vad utskottet kan utläsa av motionen ligger det nyligen införda systemet för mervärdeskatt i linje med vad motionärerna anför. De effekter som påtalas i motionen bör enligt vad utskottet erfarit vara av mindre praktisk betydelse. Det bör i sammanhanget nämnas att erfarenheterna med det nya systemet kommer att följas av konkurrenskommittén (C 1989:03) i dess arbete med att se över konkurrensförhållandena inom den kommunala sektorn. Enligt utskottets mening är därför ingen ytterligare åtgärd för närvarande påkallad varför utskottet avstyrker motion Fi504 (m) yrkande 5.
Övriga förslag i propositionen
I propositionen föreslås att bidraget till de kyrkliga kommunerna med anledning av avskaffandet av den kyrkliga garantibeskattningen m.m. upphör för tiden efter utgången av år 1990 samt att grundgarantin enligt 4 § lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag skall vara 100 % av medelskattekraften i riket för de nybildade kommunerna Gnesta, Nyköping och Trosa.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi224 yrkande 15, 1990/91:Fi227 yrkande 4, 1990/91:Fi303 yrkande 1 och 1990/91:Fi309 yrkande 1, res. 1 (m) res. 2 (fp) res. 3 (c) res. 4 (v)
2. beträffande begränsningar i den kommunala utdebiteringen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi302, 1990/91:Fi303 yrkande 2, 1990/91:Fi309 yrkande 3 och 1990/91:Fi320 yrkande 2, res. 5 (m, fp) res. 6 (v, mp) 3. beträffande den kommunalekonomiska kommittén att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi305, 1990/91:Fi309 yrkande 2 och 1990/91:Fi310, res. 7 (fp) res. 8 (v)
4. beträffande statsbidragen till kommunsektorn att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi224 yrkande 9, 1990/91:Fi303 yrkandena 3 och 8, 1990/91:Fi304, 1990/91:Fi316, 1990/91:Fi502 yrkande 6, 1990/91:Fi509 och 1990/91:Fi516 yrkande 2, res. 9 (m) res. 10 (fp) res. 11 (v)
5. beträffande det kommunala skatteutjämningssystemet att riksdagen avslår motionerna 1989/90:U510, 1990/91:Fi313 yrkande 3 och 1990/91:Fi317, res. 12 (m) res. 13 (c) res. 14 (fp) - motiv.
6. beträffande extra skatteutjämningsbidrag att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fi303 yrkande 9 och 1990/91:Fi308 bemyndigar regeringen att utge extra skatteutjämningsbidrag för år 1992 i enlighet med vad som förordats i proposition 1990/91:100 bilaga9 punkt F1 yrkande 1, res. 15 (m)
7. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga9 punkt F1 yrkande 2 till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1991/92 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 20698000000 kr.,
8. beträffande allmän skatteutjämningsavgift att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fi303 yrkandena 4 och 6, 1990/91:Fi314 yrkande 2, 1990/91:Fi318 och 1990/91:Fi319 antar det i proposition 1990/91:100 bilaga9 under litteraF framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift, res. 16 (m) res. 17 (c)
9. beträffande särskild skatteutjämningsavgift att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Fi314 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi303 yrkande 5 och 1990/91:Fi309 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 18 (m, fp) res. 19 (c, mp)
10. beträffande avräkningsskatt att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fi307, 1990/91:Fi309 yrkande 5, 1990/91:Fi314 yrkande 3 och 1990/91:Fi315 antar det i proposition 1990/91:100 bilaga9 under litteraF framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt, res. 20 (fp) res. 21 (c)
11. beträffande kompensation för avskaffandet av kommunal företagsbeskattning att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga9 punkt F2 och med avslag på motion 1990/91:Fi303 yrkande 7 till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1991/92 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 879172000 kr., res. 22 (m)
12. beträffande konsekvensanalyser i regeringens propositioner m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi301,
res. 23 (m,fp,c,mp)
13. beträffande minskning av kostnader för kommunal upplåning att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi306,
14. beträffande återförande av kommunal skatt att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi311,
15. beträffande kommunalskatterna m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi313 yrkandena 1, 2 och 4, res. 24 (m) res. 25 (fp) - motiv.
16. beträffande utvidgning av den kommunala beskattningsrätten att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi320 yrkande 1, res. 26 (mp)
17. beträffande mervärdeskatt och kommunala entreprenader att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi504 yrkande 5, res. 27 (m)
18. beträffande slopad kompensation för avskaffandet av kommunal garantibeskattning m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga9 litteraF i denna del beslutar att bidraget till de kyrkliga kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m.m. skall upphöra för tiden efter utgången av år 1990,
19. beträffande grundgarantier till vissa nybildade kommuner att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga9 litteraF i denna del beslutar att grundgarantin enligt 4§ lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag skall vara 100% av medelskattekraften i riket för de nybildade kommunerna Gnesta, Nyköping och Trosa.
Stockholm den 18 april 1991
På finansutskottets vägnar
Hans Gustafsson
Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s) och Ing-Britt Nygren (m).
Reservationer
Reservationer
1. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1)
Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (allam) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet vill" och på s. 11 slutar med "yrkande 15" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill för sin del anföra följande.
Kommuner och landsting har en mycket stor betydelse för den totala samhällsekonomin. Deras utgifter kommer 1991 enligt den preliminära nationalbudgeten att uppgå till ca 360 miljarder kronor, vilket motsvarar knappt 30 % av BNP. Notabelt är att denna andel i år ökar med drygt en procentenhet jämfört med 1990. Orsaken är att de kommunala utgifterna fortsätter att växa, medan den totala produktionen förutses minska.
Kommunsektorn svarar för nästan tre fjärdedelar av den offentliga verksamheten (konsumtion och investeringar). Över en fjärdedel, uppemot 80 miljarder kronor, av kommunernas inkomster har formen av bidrag från staten och socialförsäkringssystemet. De specialdestinerade statsbidragen uppgår till ca 57 miljarder kronor.
Den kommunala konsumtionen har under åtskilliga år ökat betydligt mer än vad som är förenligt med en balanserad utveckling av samhällsekonomin. Detta påpekas också år efter år i finansplanen. I den preliminära nationalbudgeten beräknas den kommunala konsumtionen ha ökat med 1,5 % år 1990. I år förutses ökningen bli 1 %. Den faktiska volymökningen brukar emellertid överträffa prognoserna. Enligt utskottet finns det risk för att den kommunala utgiftsexpansionen blir större än vad regeringen förutser, om inga särskilda åtgärder vidtas.
Även om kostnadsökningarna i kommunsektorn, särskilt genom 1990 års löneavtal, dämpat volymutvecklingen kan utskottet konstatera att kommuner och landsting disponerar över utomordentligt stora reala resurser. Genom en effektivare förvaltning och omprioriteringar skulle en god kommunal service kunna ges inom en oförändrad totalram, realt sett. Den tidigare så snabba expansionstakten ökar möjligheterna till en betydande effektivisering av verksamheten.
Om de kommunala monopolen bryts, kan privata alternativ och entreprenader bli regel snarare än undantag. Härigenom uppnås ökad välfärd genom valfrihet för konsumenten och effektivitetsvinster genom en friare konkurrens.
Den statliga styrningen av verksamheten måste enligt utskottet minska markant. Endast därigenom går det att uppnå en verklig decentralisering av besluten och därmed en anpassning till lokala förhållanden. Kommunernas och landstingens verksamhet skall styras av kommuninvånarnas olika intressen och behov. Det kräver en flexibel organisation och ett regelsystem format utifrån varje invånares krav på trygghet och rätt till självbestämmande. Grundläggande service, såsom vård och omsorg, skall garanteras utan att dess utformning för den skull skall föreskrivas uppifrån. Kommunalt stöd skall ges på lika villkor oavsett om kommunen själv eller någon annan bedriver verksamheten. Friheten för kommunalt anställda att utöva sitt yrke även utanför offentlig regi skall vara en självklarhet, inte ett undantag.
Ett av de största problemen i den kommunala sektorn är enligt utskottet den dåliga produktivitetsutvecklingen. Den har under en följd av år varit negativ inom de dominerande sektorerna av den kommunala verksamheten. Standarden på hälso- och sjukvården, socialvården och undervisningen har kommit att drabbas av att en så stor andel av verksamheten inom dessa viktiga områden har varit inlåst i den offentliga sektorn. Det har lett till onödigt stora kostnader samtidigt som det inneburit en kraftig begränsning av medborgarnas valfrihet. Endast för hushåll med mycket höga inkomster föreligger det i dagens läge någon valfrihet, eftersom de kan utnyttja de privata alternativ som helt finansieras utanför den offentliga sektorn.
Om produktivitetsminskningen upphörde och vändes till en ökning skulle inom ramen för oförändrade kommunala utgifter bättre service kunna erbjudas än den som nu kräver en real kostnadsökning och trots detta leder till oförändrade resultat. Den av utskottet förordade nolltillväxten, dvs. att de sammanlagda kommunala utgifterna skall vara oförändrade i fast penningvärde, låter sig alltså väl förenas med höga ambitioner för sådan verksamhet som i dag främst ombesörjs av kommunerna -- förutsatt att bättre förutsättningar för effektivisering skapas och tas till vara.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet motion Fi303 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi303 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi224 yrkande 15, 1990/91:Fi227 yrkande 4 och 1990/91:Fi309 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1)
Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.10 börjar med "Utskottet vill" och på s.11 slutar med "yrkande 15" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill för egen del anföra följande.
Kommuner och landsting svarar för drygt en femtedel av hela den svenska ekonomin. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn är därmed av stor betydelse för hela ekonomins utveckling. Som en följd av socialdemokraternas misslyckande med den ekonomiska politiken är inte bara Sveriges ekonomi i stark obalans. Även ekonomin i kommuner och landsting är i stark obalans.
Den kommunala sektorn har under flera år haft en besvärlig ekonomisk situation. Kommunerna själva menar att detta i allt väsentligt beror på att staten har minskat statsbidragen, avskaffat den kommunala beskattningen av juridiska personer och genomfört andra liknande besparingsåtgärder. Verkligheten är emellertid betydligt mer komplicerad än så.
Under 1970-talet var den kommunala sektorns volymökning ungefär 4 % per år. Många stora och för medborgarna viktiga förbättringar genomfördes t.ex i fråga om barnomsorg, gymnasieskola och sjukvård. En tillväxt av denna omfattning kom emellertid i konflikt med andra angelägna anspråk på användningen av de totala resurserna. Under 1980-talet har riksdagen därför årligen uttalat att den kommunala volymökningen måste begränsas till 1 %. I detta syfte har också begränsningar genomförts i statsbidragen och skatteregler för kommunerna. Den kommunala expansionen har trots detta varit ungefär dubbelt så stor som det av riksdagen uttalade målet, eller drygt 2 % per år. År 1990 beräknas ökningen ha varit något lägre, ca 1,5%.
Sedan 1985 har kommunsektorn haft ett negativt finansiellt sparande. Vissa kommuner har påbörjat en större och mera systematisk omprövning av verksamhets- och organisationsformer, men det mesta återstår att göra. Enligt utskottet förtjänar det att nämnas att erfarenheterna av gjorda förändringar nästan enbart är positiva, inte minst vad avser effekterna på kostnadsutvecklingen. I många fall är skälen till att inte mer har kunnat göras att det finns statliga regler och detaljbestämmelser som försvårar eller omöjliggör förändringar. Enbart ungefär 10% av verksamheten sker t.ex. under konkurrens.
Kommunernas ekonomi påverkas starkt av pris- och löneökningstakten. Regeringens misslyckande med att dämpa inflationen har därför varit en viktig bidragande faktor till de uppkomna finansiella underskotten.
För att säkerställa inkomstskattesänkningen i skattereformen beslutade riksdagen våren 1990 om ett kommunalt skattestopp under åren 1991 och 1992. Många kommuner har reagerat på detta med att i stället höja avgifter och taxor.
Den svenska samhällsekonomin är sedan en tid tillbaka i djup obalans. En omläggning av den ekonomiska politiken i syfte att dämpa inflationen och främja en bättre ekonomisk utveckling under 1990-talet kommer med nödvändighet att påverka kommunsektorn, om inte annat därför att denna svarar för drygt 20% av bruttonationalprodukten, dvs. mer än en femtedel av hela ekonomin.
Regeringen upprepar sitt krav på att den kommunala expansionen dämpas till högst 1%. I finansdepartementets bilaga 9 till budgetpropositionen står det "mindre än 1%". Mot bakgrund av de stora ekonomiska obalanserna i Sverige finner utskottet att en volymökning på 1% inte är möjlig att förena med ett återställande av ekonomisk balans. Regeringens ekonomiska politik har lett till en situation där bruttonationalprodukten i år väntas minska och nästa år öka mycket blygsamt eller inte alls. Mot denna bakgrund anser utskottet att den kommunala volymökningen måste begränsas till ca 0,5% under de närmaste åren. Inom ramen för denna blygsamma ökning måste dessutom en förskjutning ske från kommunal konsumtion till investeringar i gator, vägar, vatten och avlopp, dvs. det infrastrukturnät vars underhåll har eftersatts under flera år.
En begränsning av den kommunala ökningstakten till ca 0,5% kommer att ställa stora krav på både förnyelse, omstruktureringar och prioriteringar. Det är bara om produktiviteten kan öka som medborgarnas berättigade krav kommer att kunna tillgodoses, särskilt med hänsyn till väntade förändringar i befolkningens åldersstruktur. Statsmakterna har tidigare uttalat att till prioriterade områden bör höra äldreomsorg, barnomsorg, sjukvård och skola. Sådana uttalanden är enligt utskottets uppfattning alltför vaga och ger föga vägledning i kommuners och landstings faktiska beslutssituation. Även om denna allmänna prioritering fortfarande är giltig måste omprövning och förnyelse ske också inom dessa prioriterade områden.
Utskottet instämmer i vad som sägs i budgetpropositionen om att staten inte bör lägga på kommunsektorn nya kostnadskrävande uppgifter utan att samtidigt anvisa metoder att finansiera dem. Utskottet vill samtidigt påpeka att det inte kommer att vara möjligt att tillskjuta ytterligare statsbidrag, utan kommunerna måste liksom andra sektorer vara beredda att medverka till den nödvändiga saneringen av svensk ekonomi.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi309 (fp) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi309 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi224 yrkande 15, 1990/91:Fi227 yrkande 4 och 1990/91:Fi303 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1)
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet vill" och på s. 11 slutar med "yrkande 15" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att den kommunala konsumtionen under det senaste decenniet vuxit med en genomsnittlig årstakt på ca 2 %, dvs. väsentligt mera än den takt som riksdagen uttalat sig för.
Ökningstakten har till stor del orsakats av statliga direktiv och pålagor, exempelvis inom omsorgs- och tillsynsverksamheten. Regeringen föreslår nu i budgetpropositionen ett uttalande om att den kommunala sektorns volymtillväxt måste begränsas till högst 1 % per år. Det nödvändiggör, enligt föredraganden, rationaliseringar och omprövningar i befintlig verksamhet.
För att åstadkomma en verklig förnyelse måste kommunerna enligt utskottet känna det egna ansvaret, inte minst gentemot kommuninnevånarna, vilket försvåras av det kommunala skattestoppet. En verklig förnyelse av verksamheten är dessutom svår att genomföra under en mycket ansträngd ekonomi. För att åstadkomma förnyelse måste medelsanvändningen bli friare genom att statsbidragen görs mer generella och merparten förs över till skatteutjämningssystemet.
Den kommunala sektorns ekonomi är mycket svag. Under år 1990 beräknas den kommunala sektorns utgifter bli 20 miljarder kronor större än inkomsterna. I många kommuner och landsting är rörelsekapitalet förbrukat. De tvingas låna till driftskostnader. Samtidigt har den försämrade ekonomin medfört att kommunernas upplåning fördyrats.
Den ekonomiska situationen har ytterligare försvagats av den socialdemokratiska regeringen. Kommunsektorn har under 1980-talet påförts nya uppgifter motsvarande 5 kr. i skattehöjning. Under samma tid har kommunalskatterna höjts med drygt 1,70 kr.
Enligt utskottets uppfattning måste offentlig och privat konsumtion hållas tillbaka för att skapa utrymme för investeringar. Utskottet kan därför under vissa förutsättningar acceptera det mål, högst 1 % volymtillväxt per år, som regeringen anger. Förutsättningarna måste bl.a. vara att den kommunala sektorn inte åläggs nya uppgifter utan att godtagbar finansiering kan anvisas från statens sida. Vidare måste den kommunala självstyrelsen respekteras. Med det anförda tillstyrks motion Fi227 (c) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi227 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi224 yrkande 15, 1990/91:Fi303 yrkande 1 och 1990/91:Fi309 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1)
Lars-Ove Hagberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet vill" och på s. 11 slutar med "yrkande 15" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning härav anföra följande.
I budgetpropositionen anges att kommuner och landsting framöver måste inrikta sig på att klara sin verksamhet med en volymtillväxt som är mindre än 1% per år. Enligt utskottets mening måste denna tillväxttakt anses som otillräcklig mot bakgrund av de stora förbättringar av verksamheten som är nödvändiga.
I den kommunala sektorn utförs flera av samhällets viktigaste uppgifter såsom vård, omsorg, skola och kultur. Resurser krävs på flera plan, både när det gäller ökade insatser för att klara människors behov inom dessa områden och när det gäller de anställdas förhållanden, arbetsmiljö, arbetstid och lön.
Problemen inom den offentliga sektorn är till icke oväsentlig del ett resultat av mer än ett decennium av besparingspolitik gentemot sektorn. Saneringen av statens budget och skyddandet av de stora vinsterna inom näringslivet och finanssektorn har fått gå före en behövlig utbyggnad/upprustning av den offentliga sektorns socialt och samhällsekonomiskt viktiga delar. Den offentliga sektorn har inte utvecklats i takt med kraven på densamma.
Utskottet vill understryka att krav måste ställas på en effektiv och ändamålsenlig offentlig sektor. Men effektiviseringar räcker inte. Det behövs mer resurser.
Drastiska åtgärder behövs för att sanera kommunernas och landstingens finanser, minska deras lån etc. Utan extra resurser förvärras krisen inom flera kommunala verksamhetsområden -- tjänster som berör människors vardag på ett fundamentalt sätt såsom barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård.
På kort sikt måste därför extraordinära åtgärder vidtas. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion Fi224 yrkande 15 att år 1991 tillföra 5 miljarder kronor till kommuner och landsting för sanering av deras ekonomi.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi224 yrkande 15 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi227 yrkande 4, 1990/91:Fi303 yrkande 1 och 1990/91:Fi309 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Begränsningar i den kommunala utdebiteringen (mom.2)
Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ing-Britt Nygren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Centerpartiet kräver" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Den kommunala konsumtionstillväxten ligger fortfarande enligt utskottets uppfattning på en alltför hög nivå. Med hänsyn därtill är det bra att ett kommunalt skattestopp införts. Det är emellertid inte acceptabelt att skattestoppet skall gälla endast under åren 1991 och 1992. Förbudet mot kommunalskattehöjningar bör förlängas i första hand t.o.m. år 1993. Utskottet vill med det anförda tillstyrka motion Fi303 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande begränsningar i den kommunala utdebiteringen att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi303 yrkande 2 och 1990/91:Fi309 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1990/91:Fi302 och 1990/91:Fi320 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Begränsningar i den kommunala utdebiteringen (mom.2)
Lars-Ove Hagberg (v) och Carl Frick (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Regeringen anger" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar för sin del att kommunernas och landstingens rätt att sig själva beskatta är en utomordentligt viktig princip. De kommunala tjänsterna har stor betydelse för medborgarna. Behovet av barnomsorg, äldreomsorg, vård, transporter m.m. måste kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Enligt utskottet fordrar flexibiliteten i ekonomin att man vid omläggningar av kommuners och landstings aktiviteter kan variera beskattningsuttaget. Utskottet anser därför att det kommunala skattestoppet omedelbart skall hävas och tillstyrker motionerna Fi302 och Fi320 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande begränsningar i den kommunala utdebiteringen att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi302 och 1990/91:Fi320 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1990/91:Fi303 yrkande 2 och 1990/91:Fi309 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Den kommunalekonomiska kommittén (mom.3)
Anne Wibble och Lars de Geer (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "I kommitténs uppdrag" och slutar med "Fi309 yrkande 2" bort ha följande lydelse:
I kommitténs uppdrag ingår att kartlägga och pröva samtliga statsbidrag i syfte att så långt som möjligt fördela de statliga transfereringarna efter generella principer. Den statliga styrningen av verksamhetsformen sker oftast direkt eller indirekt via statsbidragssystemet. Det är därför enligt utskottets uppfattning mycket väsentligt att dessa bestämmelser förändras så att kommunerna stimuleras till alternativa verksamhetsformer och aktivt anbudsförfarande framför allt inom områdena vård, omsorg och utbildning. Utskottet tillstyrker därför att kommittén ges tilläggsdirektiv med innebörd att stimulera uppkomsten av enskilda alternativ.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande den kommunalekonomiska kommittén att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi309 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi305 och 1990/91:Fi310 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Den kommunalekonomiska kommittén (mom.3)
Lars-Ove Hagberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är betydelsefullt att få till stånd en kartläggning och analys av förutsättningarna för en ny företags- eller fastighetsskatt. Utskottet vill i sammanhanget peka på att kommunerna blivit av med sin beskattningsrätt både vad gäller juridiska personer och vad gäller schablontaxeringen m.m. av fastigheter. Samtidigt får kommunerna svara för stora kostnader för näringslivet när det gäller teknisk försörjning och miljöproblem. Även en översyn av hur nuvarande skattelagstiftning verkar för kommuner med stort antal fritidshus är enligt utskottet angelägen. Utskottet tillstyrker därför motion Fi305.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande den kommunalekonomiska kommittén att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi305 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi309 yrkande 2 och 1990/91:Fi310 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Statsbidragen till kommunsektorn (mom.4)
Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet vill" och på s. 16 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Som utskottet tidigare anfört måste den statliga styrningen av kommuner och landsting radikalt minskas. Många specialdestinerade statsbidrag har en snedvridande effekt och motverkar dessutom effekten av skatteutjämningsbidragen. Kommuner lockas av bidragsbestämmelser att välja för dem genom bidragen gynnsammare men samhällsekonomiskt dyrare verksamhetsformer. Exempelvis leder de högre statsbidragen till att många kommuner satsar mer på utbyggnad av daghem i stället för familjedaghem. De senare är för samhället totalt sett en billigare och smidigare verksamhetsform.
Utskottet noterar att regeringen nu förefaller acceptera våra förslag om att slå samman specialdestinerade statsbidrag till ett allmänt bidrag. Efter alltför lång tidsutdräkt tillsattes under förra året den kommunalekonomiska kommittén, som har i uppdrag att presentera förslag till nytt statsbidragssystem. Det framtida systemet skall, enligt direktiven, vara mer generellt än det nu gällande.
Redan nästa år bör flertalet specialdestinerade statsbidrag till kommuner och landsting omvandlas till ett allmänt kommunalt bidrag, som fördelas mellan kommunerna på ett med de specialdestinerade statsbidragen ekonomiskt likvärdigt sätt. Neddragningar av det statliga stödet till kommuner och landsting kan sedan ske över detta allmänna bidrag. Samtidigt skall bestämmelser och detaljregleringar kopplade till statsbidragen avvecklas. Kommunerna kan på så sätt utan hinder av statliga bidragsvillkor bestämma om uppläggning, inriktning och omfattning av skilda verksamheter, så att dessa blir utformade på det sätt som bäst passar den enskilda kommunen och dess invånare.
Regeringen förutsätts lägga fram sitt förslag i sådan tid att kommunerna redan 1991 får största möjliga frihet att disponera över de nu specialdestinerade medlen. Detta ökar kommunernas möjligheter att tillgodose kommuninvånarnas behov och önskemål. Av budgettekniska skäl föreslås för budgetåret 1991/92 ingen minskning av de specialdestinerade statsbidrag som kan bli aktuella att ingå i det allmänna bidraget, trots att utskottet nedan föreslår att såväl skatteutjämningsavgiften som den särskilda skatteutjämningsavgiften skall avskaffas fr.o.m. 1992, vilket förutses kompenseras genom motsvarande neddragning av det allmänna bidraget. Regeringen bör i stället--som en teknisk övergångslösning för detta budgetår--innehålla motsvarande summa av de andra medel som skall överföras till kommunerna. Detta bör göras så att för resp. kommun dras i princip av en summa som är proportionell i förhållande till summan av utgående specialdestinerade statsbidrag.
Utskottet får med hänvisning till det anförda tillstyrka motionerna Fi303 yrkandena 3 och 8, Fi316, Fi509 och Fi516 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande statsbidragen till kommunsektorn att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi303 yrkandena 3 och 8, 1990/91:Fi316, 1990/91:Fi509 och 1990/91:Fi516 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1990/91:Fi224 yrkande 9, 1990/91:Fi304 och 1990/91:Fi502 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna att 10100000000kr. som en teknisk övergångslösning skall innehållas av de medel staten år 1992 överför till kommunerna eller, för det fall moderata samlingspartiets förslag om sänkta arbetsgivaravgifter inte vinner riksdagens bifall, 6100000000kr.,
10. Statsbidragen till kommunsektorn (mom.4)
Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "I motionerna Fi502" och på s.16 slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att ungefär en fjärdedel av kommunsektorns inkomster består av statsbidrag, och merparten av dessa är specialdestinerade för särskilda ändamål. De är därför förknippade med villkor av skilda slag. Systemet med statsbidrag måste förändras så att graden av specialdestinering kraftigt minskar. Ibland kan det finnas skäl att utforma ett statsbidrag så att viss verksamhet inledningsvis uppmuntras, t.ex. stimulansbidraget för gruppboende. Det bör då utformas som ett tillfälligt bidrag, inte som ett permanent driftstillskott. Det kan också i speciella fall finnas skäl för statliga bidrag till kommuner som bedriver viss verksamhet av nationell karaktär. Sammantaget bör dock kommunerna i mycket högre utsträckning än för närvarande få bestämma själva över hur statsbidragen skall användas.
Hösten 1990 togs ett litet steg i rätt riktning när det gäller att möjliggöra alternativ inom barnomsorgen. Även med de nya reglerna står emellertid fortfarande vissa alternativ utan statsbidrag. Den bestämmelse i statsbidragsförordningen för barnomsorg som kommit att kallas Lex Pysslingen, som säger att barnomsorg som bedrivs i "uppenbart vinstsyfte" inte skall få statsbidrag måste avskaffas. Statsbidrag bör därför enligt utskottet utgå till all barnomsorg som uppfyller grundläggande kvalitetskrav.
Utskottet vill också peka på att stasbidragsbestämmelserna bör ändras så att ökad konkurrens, entreprenadlösningar och ökade möjligheter till alternativa finansieringsformer stimuleras.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi502 yrkande 6 och Fi509.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande statsbidragen till kommunsektorn att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi502 yrkande 6 och 1990/91:Fi509 samt med avslag på motionerna 1990/91:Fi224 yrkande 9, 1990/91:Fi303 yrkandena 3 och 8, 1990/91:Fi304, 1990/91:Fi316 och 1990/91:Fi516 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Statsbidragen till kommunsektorn (mom.4)
Lars-Ove Hagberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet vill" och på s. 16 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i sammanhanget kraftigt understryka att statsbidragen till kommunerna även i fortsättningen skall utgå som riktade sektorsbidrag. Två avgörande skäl ligger bakom denna ståndpunkt.
För det första har dessa bidrag en viktig funktion genom att de stimulerar utbyggandet av viktiga och av samhället prioriterade sociala tjänster. Statsbidragen skall således inte bara ses som en allmän inkomstförstärkning åt kommunerna. Det andra huvudskälet är att sektorsbidrag underlättar för staten att utvärdera om bidragen fått den effekt som var avsedd. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi224 yrkande 9.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande statsbidragen till kommunsektorn att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi224 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi303 yrkandena 3 och 8, 1990/91:Fi304, 1990/91:Fi316, 1990/91:Fi502 yrkande 6, 1990/91:Fi509 och 1990/91:Fi516 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Det kommunala skatteutjämningssystemet (mom.5)
Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "och 1989/90:U510" bort ha följande lydelse:
Den kommunala skattesatsen skall vara ett uttryck för den kommunala självstyrelsen och spegla den avvägning mellan offentlig och enskild verksamhet som kommunens befolkning väljer.
För att ge möjlighet till en god kommunal verksamhet över hela landet och ge alla kommuner rättvisa grundförutsättningar krävs ett väl fungerande kommunalt skatteutjämningssystem. Detta skall utjämna de yttre förutsättningarna som kommunerna själva inte kan påverka i nämnvärd utsträckning. Det gäller i första hand kommunens skatteunderlag, befolkningssammansättning och kostnadsläge men däremot inte kostnadsskillnader orsakade av olika standardval för verksamheten eller misshushållning med de kommunala resurserna.
Skatteunderlaget från fysiska personer skall utgöra underlaget för den skattefinansierade delen av den kommunala verksamheten. Rundgång av bidrag och avgifter mellan stat och kommun måste undvikas.
Skatteutjämningssystemet har hittills stimulerat till skattehöjningar, vilket pressat upp de kommunala skattesatserna. Utskottet förordar i stället ett system för skatteutjämning som mer generellt gynnar skattesänkningar och minskad volymtillväxt.
Med hänvisning till vad utskottet här sagt om inriktningen av skatteutjämningssystemet tillstyrks motionerna Fi313 yrkande 3 och 1989/90:U510.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande det kommunala skatteutjämningssystemet att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi313 yrkande 3 och 1989/90:U510 samt med avslag på motion 1990/91:Fi317 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Det kommunala skatteutjämningssystemet (mom.5)
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "motion Fi317" bort ha följande lydelse:
Som utskottet ser det är det mycket betydelsefullt att en översyn nu sker av statsbidragen till kommunsektorn. Den parlamentariska kommitté som nu arbetar har fått relativt omfattande direktiv. Enligt utskottets mening är det emellertid viktigt att det som anförs i motion Fi317 kommer att övervägas inom kommittén. Utskottet anser därför att ett tillkännagivande till regeringen är väl motiverat. Motion Fi317 tillstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande det kommunala skatteutjämningssystemet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi317 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi313 yrkande 3 och 1989/90:U510 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Det kommunala skatteutjämningssystemet (mom.5, motiveringen)
Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "När det" och slutar med "i Stockholm" bort utgå.
15. Extra skatteutjämningsbidrag (mom.6)
Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Det som" och slutar med "motion Fi308" bort ha följande lydelse:
Som utskottet tidigare framhållit skall skatteutjämningsbidraget inte stimulera till skattehöjningar. Utskottet vill därför förorda ett system där skatteutjämningsbidraget beräknas utifrån en enhetlig skattesats. För att stimulera kommunerna att sänka skatterna bör kommuner med särskilt hög utdebitering, över 17 kr., redan nu få extra skatteutjämningsbidrag om de sänker utdebiteringen. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till ett sådant extra bidrag. Detta extra skatteutjämningsbidrag skall utbetalas med 50 % av skattesänkningen ner till 17 kr. det år skattesänkningen genomförs. Därigenom ger skatteutjämningen ett incitament för lägre skattesatser och minskade utdebiteringsskillnader mellan olika kommuner.
Utskottet tillstyrker motion Fi303 yrkande 9 om bemyndigande för regeringen att utge kompensation för år 1992 i form av extra skatteutjämningsbidrag. Kompensationen skall parera intäktsminskningar till följd av grundavdrag för barn och slopande av kompensationen för avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen. Förändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1992.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande extra skatteutjämningsbidrag att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi303 yrkande 9 och med avslag på motion 1990/91:Fi308 samt med anledning av vad som anförs i proposition 1990/91:100 bilaga 9 punkt F 1 yrkande 1 bemyndigar regeringen att utge kompensation till kommuner och landsting för år 1992 i form av extra skatteutjämningsbidrag i enlighet med vad utskottet anfört,
16. Allmän skatteutjämningsavgift (mom.8)
Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Av landets" och på s. 20 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Skatteunderlaget från fysiska personer skall utgöra underlaget för den skattefinansierade delen av den kommunala verksamheten. Rundgång av bidrag och avgifter mellan stat och kommun måste på sikt helt elimineras. Därför skall inte några statliga avgifter på skatteunderlaget förekomma. Ett system där kommunerna betalar in skattepengar till staten, som i sin tur betalar tillbaka dem i form av riktade bidrag, är inte bara opraktiskt utan leder också till fördyringar och urgröpning av den kommunala självstyrelsen. Skatteutjämningsavgiften bör därför avvecklas i sin helhet.
Till följd av den tvååriga eftersläpningen av skatteintäkternas utbetalning till kommunerna kommer ökningen av kommunsektorns intäkter att vara särskilt stor år 1992. Enligt utskottets mening bör det utrymme som skapas på detta sätt komma kommuninvånarna till del genom sänkt kommunalskatt. Kommuner som föredrar att inte sänka skatten får betala in motsvarande belopp till staten i skatteavgift. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi303 yrkandena 4 och 6 samt Fi318.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande allmän skatteutjämningsavgift att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi303 yrkandena 4 och 6 samt 1990/91:Fi318 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi314 yrkande 2 och 1990/91:Fi319 avslår det i proposition 1990/91:100 bilaga 9 under littera F framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift,
17. Allmän skatteutjämningsavgift (mom.8)
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "I motion Fi318" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår en likviditetsindragning år 1992 genom en tillfällig höjning av skatteutjämningsavgiften med 25 öre. Motivet för indragningen anges vara målsättningen att utjämna den kommunala inkomstutvecklingen. Enligt utskottets mening är den föreslagna indragningen dels ett exempel på felaktig budgetteknik, dels ett angrepp på den kommunala självstyrelsen. Enligt utskottets mening är huvudskälet för indragningen att balansera ett budgetunderskott med lånade pengar. Utskottet vill också peka på vad som anförs i motion Fi319 (c) om effekterna av den föreslagna avgiftshöjningen för Stockholms läns landsting. Med det anförda vill utskottet tillstyrka motionerna Fi314 yrkande 2 och Fi319.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande allmän skatteutjämningsavgift att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi314 yrkande 2 och 1990/91:Fi319 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi303 yrkandena 4 och 6 och 1990/91:Fi318 avslår det i proposition 1990/91:100 bilaga 9 under littera F framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift,
18. Särskild skatteutjämningsavgift (mom.9)
Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ing-Britt Nygren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet anser" och på s. 22 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna Fi303 (m) och Fi309 (fp) att den särskilda skatteutjämningsavgiften bör avvecklas. Det är inte rimligt att kommuner som bedriver en effektiv och mindre kostnadskrävande verksamhet skall bestraffas av staten. Den särskilda skatteutjämningsavgiften, den s.k. Robin Hood-skatten, innebär att många kommuner påförs en progressiv avgift. Det är emellertid kommunens invånare och skattebetalare, inte kommunen, som betalar den särskilda skatteutjämningsavgiften. Invånare med låga inkomster i kommuner som drabbas av Robin Hood-skatten kan därigenom få betala utgifterna för invånare med höga inkomster i andra kommuner. I Robin Hood-kommuner är det staten och inte kommunen som fastställer kommunalskattenivån. Detta strider mot den kommunala självstyrelsen. I några kommuner med hög egen skattekraft och låg utdebitering får kommunerna på marginalen betala in mer i skatteutjämningsavgifter än man får in i kommunalskatt. Utskottet vill bestämt avvisa ett system med sådana oacceptabla konsekvenser.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi303 yrkande 5 och Fi309 yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande särskild skatteutjämningsavgift att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi303 yrkande 5 och 1990/91:Fi309 yrkande 4 samt med avslag på motion 1990/91:Fi314 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Särskild skatteutjämningsavgift (mom.9)
Gunnar Björk (c), Ivar Franzén (c) och Carl Frick (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "I motion Fi314 (c)" och på s. 22 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill uppmärksamma vissa effekter av systemet med särskilda skatteutjämningsavgifter i kombination med ett lagfäst kommunalt skattestopp. I några kommuner med hög egen skattekraft och låg utdebitering får kommunerna på marginalen betala in mer i skatteutjämningavgifter än man får in i kommunalskatt vid nuvarande nivå. Samtidigt kan man inte kompensera sig för denna marginaleffekt genom att höja utdebiteringen. Utskottet finner detta förhållande vara helt oacceptabelt. Regeringen bör därför skyndsamt lägga fram förslag till modifieringar. Förändringar bör genomföras senast fr.o.m. den 1 januari 1992. Utskottet yrkar bifall till motion Fi314 yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande särskild skatteutjämningsavgift att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi314 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi303 yrkande 5 och 1990/91:Fi309 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Avräkningsskatt (mom.10)
Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Enligt utskottets" och på s. 23 slutar med "Fi315 (c)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det av grundläggande betydelse att avräkningsförfarandet så långt möjligt är kostnadsneutralt mellan staten och kommunsektorn och att effekterna för de enskilda kommunerna upplevs som rimliga. Det ingår i kommunalekonomiska kommitténs uppgifter att belysa och analysera effekterna av skattereformen i samband med att ett nytt transfereringssystem utarbetas. Om kommittén skulle komma att föreslå någon annan form för neutralisering mellan stat och kommun måste enligt utskottets mening även ett sådant system ta hänsyn till att de dynamiska effekterna också kommer kommunerna till del. Tilläggsdirektiv bör därför ges kommittén angående kommunsektorn och de dynamiska effekterna fr.o.m. år 1994. Utskottet tillstyrker därför motion Fi309 yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande avräkningsskatt att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi309 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1990/91:Fi307, 1990/91:Fi314 yrkande 3 och 1990/91:Fi315 antar det i proposition 1990/91:100 bilaga 9 under littera F framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt,
21. Avräkningsskatt (mom.10)
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Enligt utskottets" och på s. 23 slutar med "Fi315 (c)" bort ha följande lydelse:
Vid den nu genomförda omläggningen av skattesystemet var en av de viktigaste förutsättningarna att de ekonomiska effekterna skall vara neutrala när det gäller utfallet mellan å ena sidan staten och å andra sida kommuner och landsting. Ett system med s.k. avräkningsskatt har därför konstruerats. Skattens nivå har fastställts i överläggningar mellan parterna.
Avräkningsskatten är av generell karaktär, dvs. den drabbar alla kommuner lika. Däremot blir utfallet av skatteomläggningens effekter väsentligt olika mellan olika kommuner. Det finns alltså ett klart behov att också indragningen blir differentierad. Den varaktigt bästa lösningen vore att reglera detta via det nya skatteutjämningssystemet. Detta låter sig dock inte göra av tidsskäl. Inom den tidsram som kommunalekonomiska kommittén förfogar över hinner inte tillräckliga erfarenheter vinnas. Det är också viktigt att kommittén fullföljer sitt arbete inom den tänkta tidsramen. Utskottet förordar därför att en särskild utredare tillkallas med uppgift att analysera och lägga fram förslag till en differentierad form av avräkningsskatt. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi307, Fi314 yrkande 3 och Fi315 och avstyrker propositionen i här berörd del.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande avräkningsskatt att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi307, 1990/91:Fi314 yrkande 3 och 1990/91:Fi315 samt med avslag på motion 1990/91:Fi309 yrkande 5 avslår det i proposition 1990/91:100 bilaga 9 under littera F framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Kompensation för avskaffandet av kommunal företagsbeskattning (mom.11)
Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "879 172 000 kr." bort ha följande lydelse:
Då den kommunala beskattningsrätten av juridiska personer upphörde var ett av skälen att nå en ökad enkelhet i beskattningen. Den fulla kompensationen som från början infördes för att täcka inkomstbortfallet har redan reducerats i flera steg. Nu bör bidraget helt upphöra. Rundgången av bidrag och avgifter mellan stat och kommun måste undvikas så långt möjligt. Det av moderata samlingspartiet föreslagna systemet, där kommunerna får behålla mer av sitt eget skatteunderlag, ger bättre förutsättningar för kommunerna att fullgöra sina uppgifter.
Utskottet avstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag i berörd del och tillstyrker motion Fi303 yrkande 7, vilket innebär att kompensationen för den slopade kommunala företagsbeskattningen upphör vid årsskiftet.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande kompensation för avskaffandet av kommunal företagsbeskattning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi303 yrkande 7 och med avslag på proposition 1990/91:100 bilaga 9 punkt F 2 till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1991/92 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 439 586 000 kr.,
23. Konsekvensanalyser i regeringens propositioner m.m. (mom.12)
Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Carl Frick (mp) och Ing-Britt Nygren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet har" och på s. 24 slutar med "motion Fi301 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet har vid tidigare tillfällen framfört krav på konkreta konsekvensanalyser av de kostnadsövervältringar som sker på kommunerna. Trots detta fortsätter förslag att föreläggas riksdagen utan att de ekonomiska konsekvenserna redovisas. Enligt utskottets mening är det högst rimligt att regeringen bättre försöker leva upp till de krav som regeringen själv ställer på de statliga myndigheterna i den s.k. begränsningsförordningen när det gäller konsekvensberäkningar av dessas regelgivning m.m. Det är också angeläget att de allmänna direktiven till kommittéer och särskilda utredare (dir. 1984:5) efterlevs bättre.
Utskottet instämmer därför i de synpunkter som framförs i motion Fi301. Vad utskottet anfört om behovet av kostnadsanalyser och konsekvensbeskrivningar i regeringens propositioner inom för kommunsektorn vitala områden bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande konsekvensanalyser i regeringens propositioner m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi301 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Kommunalskatterna m.m. (mom.15)
Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "2 och 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill för sin del anföra följande. I motion Fi313 pekar motionärerna på ett antal för Stockholmsregionen viktiga förhållanden. Stockholm behöver tillväxt, sänkta skatter och större investeringar. Det är av största betydelse inte endast för Stockholmsområdet utan också för landet i sin helhet. I sammanhanget kan det vara av intresse vad storstadsutredningen anfört: "Åtgärder i syfte att begränsa den ekonomiska aktiviteten i Stockholmsområdet kan i värsta fall få negativa konsekvenser för våra möjligheter som industrination att följa med i den internationella ekonomiska utvecklingen." (SOU1990:36)
Mot bakgrund av det anförda menar utskottet att inriktningen av politiken bör vara att på sikt få ner kommunalskattenivån till en ur ett europeiskt perspektiv mera rimlig nivå. I det sammanhanget bör även den landstingskommunala beskattningsrätten övervägas. Utskottet tillstyrker motion Fi313 yrkandena 1, 2 och 4.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande kommunalskatterna m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi313 yrkandena 1, 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Kommunalskatterna m.m. (mom.15, motiveringen)
Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "2 och 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar i väsentliga avseenden vad som i motion Fi313 sägs om regionala löneskatter, arbetsplatsskatter och andra liknande åtgärder i syfte att begränsa den ekonomiska aktiviteten i Stockholmsområdet. Enligt utskottets uppfattning kan sådana åtgärder få negativa effekter för såväl regionen som för landet i dess helhet. Utskottet anser också att skattetrycket successivt bör sänkas. Det nyligen fattade principbeslutet om en sänkning av utdebiteringen i Stockholms kommun är ett steg i rätt riktning. Motionärerna framför dock även vissa förslag som utskottet tar avstånd ifrån, t.ex. avskaffande av landstingsskatten. Utskottet avstyrker därför motion Fi313 (m) yrkandena 1, 2 och 4.
26. Utvidgning av den kommunala beskattningsrätten (mom.16)
Carl Frick (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kommunerna måste få utvidgad beskattningsrätt. Som skäl kan bl.a. anges att kommunerna blivit av med sin beskattningsrätt både vad gäller juridiska personer och vad gäller schablontaxeringen m.m. av fastigheter. Samtidigt har kommunerna stora kostnader för de miljöproblem som industrierna förorsakar. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att en översyn bör göras av den kommunala beskattningsrätten och tillstyrker därför motion Fi320 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande utvidgning av den kommunala beskattningsrätten att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi320 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Mervärdeskatt och kommunala entreprenader (mom.17)
Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Enligt vad" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de förhållanden som tas upp i motion Fi504 bör övervägas ytterligare. Det är angeläget att så långt som det är praktiskt möjligt åstadkomma konkurrensneutralitet mellan privat och offentlig verksamhet. Statsbidraget måste utformas på ett sätt som gör detta möjligt. Regeringen bör därför återkomma med förslag i denna fråga som skapar den konkurrensneutralitet som utskottet här efterlyser. Vad utskottet anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion Fi504 yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande mervärdeskatt och kommunala entreprenader att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi504 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Extra skatteutjämningsbidrag (mom.6)
Carl Frick (mp) anför:
I likhet med vad som anförs i motion Fi308 anser miljöpartiet de gröna att de kustkommuner som berörs av nedsmutsningen från Nordsjön skall erhålla hjälp. Städningen av stränderna medför ofta stora kostnader och flertalet berörda kommuner är små och ekonomiskt svaga. Dessa förhållanden bör därför noggrant övervägas i samband med ansökningar om extra skatteutjämningsbidrag. Miljöpartiet de gröna vill i sammanhanget också understryka att de problem som på detta sätt drabbar lokalsamhället knappast alls kan påverkas på kommunal nivå. Det borde därför vara en nationell angelägenhet att hjälpa de aktuella kommunerna.
Propositionens lagförslag Bilaga
1Förslag till Lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift
2Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt
Innehåll
Sammanfattning1 Inledning2 Propositionens förslag 2 Motionsyrkandena3 Utskottet8 Inriktningen av den kommunala ekonomin8 Begränsningar i den kommunala utdebiteringen11 Den kommunalekonomiska kommittén12 Statsbidragen till kommunsektorn13 Det kommunala skatteutjämningssystemet16 Extra skatteutjämningsbidrag17 Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.18 Allmän skatteutjämningsavgift18 Särskild skatteutjämningsavgift20 Avräkningsskatt22 Kompensation för avskaffandet av kommunal företagsbeskattning23 Övriga kommunalekonomiska frågor23 Konsekvensanalyser i regeringens propositioner m.m.23 Minskning av kostnader för kommunal upplåning24 Återförande av kommunal skatt24 Kommunalskatterna m.m.25 Utvidgning av den kommunala beskattningsrätten25 Mervärdeskatt och kommunala entreprenader25 Övriga förslag i propositionen26 Hemställan26
Reservationer 1. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1) (m)30 2. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1) (fp)31 3. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1) (c)33 4. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1) (v)34 5. Begränsningar i den kommunala utdebiteringen (mom.2) (m,fp)35 6. Begränsningar i den kommunala utdebiteringen (mom.2) (v,mp)36 7. Den kommunalekonomiska kommittén (mom.3) (fp)36 8. Den kommunalekonomiska kommittén (mom.3) (v)37 9. Statsbidragen till kommunsektorn (mom.4) (m)37 10. Statsbidragen till kommunsektorn (mom.4) (fp)39 11. Statsbidragen till kommunsektorn (mom.4) (v)39 12. Det kommunala skatteutjämningssystemet (mom.5) (m)40 13. Det kommunala skatteutjämningssystemet (mom.5) (c)41 14. Det kommunala skatteutjämningssystemet (mom.5, motiveringen) (fp)41 15. Extra skatteutjämningsbidrag (mom.6) (m)41 16. Allmän skatteutjämningsavgift (mom.8) (m)42 17. Allmän skatteutjämningsavgift (mom.8) (c)43 18. Särskild skatteutjämningsavgift (mom.9) (m,fp)43 19. Särskild skatteutjämningsavgift (mom.9) (c,mp)44 20. Avräkningsskatt (mom.10) (fp)44 21. Avräkningsskatt (mom.10) (c)45 22. Kompensation för avskaffandet av kommunal företagsbeskattning (mom.11) (m)46 23. Konsekvensanalyser i regeringens propositioner m.m. (mom.12) (m,fp,c,mp)46 24. Kommunalskatterna m.m. (mom.15) (m)47 25. Kommunalskatterna m.m. (mom.15, motiveringen) (fp)48 26. Utvidgning av den kommunala beskattningsrätten (mom.16) (mp)48 27. Mervärdeskatt och kommunala entreprenader (mom.17) (m)48
Särskilt yttrande Extra skatteutjämningsbidrag (mom.6) (mp)49
Bilaga Propositionens lagförslag50