Den kommunala ekonomin
Betänkande 1993/94:FiU19
Finansutskottets betänkande
1993/94:FIU19
Den kommunala ekonomin (prop. 1993/94:100 och 1993/94:150)
Innehåll
1993/94 FiU19
Sammanfattning
Finansutskottet tillstyrker i detta betänkande de förslag om den kommunala ekonomin som regeringen lagt fram i kompletteringspropositionen och i budgetpropositionen.
Förslagen innebär att statsbidragen till kommuner och landsting under år 1995 blir nominellt oförändrade med hänsyn till det samhällsekonomiska läget. Vidare föreslås att det statliga utjämningsbidraget till kommunerna för år 1995 skall utgå med samma belopp per kommun som det preliminära bidraget för år 1994. Det sker i avvaktan på det pågående utredningsarbetet om hur statsbidrags- och utjämningsystemet skall utformas fr.o.m. år 1996.
Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till ekonomisk reglering mellan staten och kommunsektorn för andra halvåret 1994 och år 1995 samt förslaget till riktlinjer för den s.k. finansieringsprincipens tillämpning. När det gäller den ekonomiska regleringen för andra halvåret 1994 föreslår dock utskottet en mindre justering.
Till betänkandet har en reservation (nyd), ett särskilt yttrande (s) och en meningsyttring (v) fogats.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1993/94:100 (budgetpropositionen) bilaga 8 i vad avser littera H Bidrag och ersättningar till kommunerna och avsnittet Övriga frågor inom Finansdepartementets område,
dels proposition 1993/94:150 (kompletteringspropositionen) bilaga 7 i vad avser avsnitt 2, Kommunal ekonomi,
dels de med anledning av proposition 1993/94:150 väckta motionerna
1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande 3,
1993/94:Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1993/94:Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande 4, 1993/94:Fi301 av Axel Andersson m.fl. (s), 1993/94:Fi302 av Åke Carnerö (kds), 1993/94:Fi303 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s), 1993/94:Fi304 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (c), 1993/94:Fi305 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s), 1993/94:Fi306 av Sören Norrby (fp), 1993/94:Fi307 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd) i vad avser yrkande 1, 1993/94:Fi412 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i vad avser yrkande 2, 1993/94:A449 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) i vad avser yrkande 3, 1993/94:A455 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) i vad avser yrkande 13, 1993/94:A456 av Mats Hellström m.fl. (s) i vad avser yrkande 4. 1993/94:Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande 27, 1993/94:Ub365 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i vad avser yrkande 9.
Regeringens lagförslag
Regeringens i propositionerna 100 och 150 framlagda lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.
Studiebesök, inkomna skrivelser m.m.
Inför behandlingen av de kommunalekonomiska frågorna har utskottet under våren 1994 besökt kommunerna Malmö och Trelleborg.
Skrivelser i ärendet har inkommit från Botkyrka kommun, Botkyrka kyrkliga samfällighet, Göteborgs kyrkonämnd och Svenska Kommunförbundet.
Dessutom har företrädare för Svenska Kommunförbundet inför utskottet redovisat sina synpunkter på den kommunala ekonomin.
Propositionernas förslag
Proposition 100
Regeringen har i proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet
dels under punkt H 1 (s. 155--158) föreslagit att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 37 954 000 000 kr,
dels under punkt H 2 (s. 158--159) föreslagit att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 7 574 000 000 kr,
dels i avsnittet Övriga frågor inom Finansdepartementets område (s. 174--177) föreslagit
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Proposition 150
I proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet avsnitt 2 Kommunal ekonomi (s. 4--39) har regeringen föreslagit
1. att riksdagen antar propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995,
3. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner,
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att utge bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 2.3.3),
5. att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om tillämpningen av finansieringsprincipen (avsnitt 2.5.1),
6. att riksdagen till Bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem m.m. för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 790 000 000 kr.
Motionsyrkandena
Motioner väckta med anledning av proposition 150
1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidragen till kommunerna.
1993/94:Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Göteborgs ekonomiska situation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Göteborg måste kompenseras för de ekonomiska försämringarna i samband med skatteuppgörelse och skatteomläggning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Göteborgs möjligheter att tillhandahålla en likvärdig service till kommuninvånarna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övervältrandet av kostnader på kommunerna.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1993/94:Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar om kommunakuten enligt vad som sägs i motionen.
1993/94:Fi301 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i reglerna för beskattning av fritidshus.
1993/94:Fi302 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av kommuners möjlighet till någon form av kompensation för investeringar i samband med fritidshusbebyggelse.
1993/94:Fi303 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att återställa Göteborgs kommuns ekonomi.
1993/94:Fi304 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direktiv till Kommunalekonomiska utredningen.
1993/94:Fi305 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder i storstäderna.
1993/94:Fi306 av Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt för kommunen att införa en fritidshusavgift som täcker värdkommunens genomsnittskostnad för sådan service som nu måste ges gratis.
1993/94:Fi307 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av bidrag till kommun och landsting på grund av överlöner hos mottagaren.
1993/94:Fi412 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag till Bidrag och ersättningar till kommunerna för budgetåret 1994/95 med 1 000 000 000 kr och således anvisar 36 954 000 000 kr.
1993/94:A449 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidragssystemet.
1993/94:A455 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av modeller för fördelning av statsbidrag som tar hänsyn till de höga boendekostnaderna i Stockholms län.
1993/94:A456 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheten att inrätta flera fristående "think tanks" för långsiktig okonventionell samhällsanalys.
1993/94:Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunal fastighetsbeskattning.
1993/94:Ub365 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
9. att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag för kommuner (anslag H 1. sjunde huvudtiteln) budgetåret 1994/95 anvisar 954 000 000 kr mindre än regeringen föreslagit eller således 37 000 000 000 kr,
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet de förslag om den kommunala ekonomin som regeringen presenterat i kompletteringspropositionen (prop. 1993/94:150 bil. 7) och de motioner som väckts i anslutning därtill. Utskottet behandlar också de förslag till bidrag och ersättningar m.m. till kommunsektorn som regeringen lagt fram i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 8) samt ett antal motioner i olika kommunalekonomiska frågor som väckts under den allmänna motionstiden.
I samband med riksdagens ställningstagande våren 1992 till ett nytt statsbidragssystem beslöts att vissa övergångsregler skulle gälla för åren 1993 och 1994. I anslutning till införandet tillkallades en särskild utredare för att göra en översyn av den provisoriska ordningen för utjämning av strukturkostnader i det nya utjämningsbidraget. Utredarens förslag i betänkandet Kostnadsutjämning mellan kommunerna (SOU 1993:53) har remissbehandlats. Vidare har en arbetsgrupp inom Finansdepartementet redovisat rapporten Kommunal inkomstutjämning -- alternativa modeller (Ds 1993:68), vilken också har remissbehandlats.
För att åstadkomma en långsiktig och samordnad bedömning av statsbidragen och utjämningen inom kommunsektorn har en parlamentarisk beredning därefter tillkallats (Fi 1993:24). Beredningen skall presentera ett fullständigt förslag till bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting, vilket skall kunna träda i kraft den 1 januari 1996. De tidigare nämnda förslagen om kostnads- resp. inkomstutjämning har överlämnats till beredningen. Även det nyligen avlämnade förslaget från den landstingsekonomiska utredningen (Fi 1993:14) kommer att vägas in i beredningens arbete. I avvaktan på beredningens översyn föreslås i propositionen att övergångslösningar skall göras även för år 1995.
Den kommunala ekonomin under åren 1994--1999
I kompletteringspropositionen understryks att statens ansvar för samhällsekonomin och verksamheten i stort inom kommunsektorn måste kombineras med respekt för den kommunala självstyrelsen. Statsmakten har till uppgift att ange riktlinjer för den kommunala ekonomin. I detta ingår att vid en samhällsekonomisk bedömning anvisa utrymmet för sektorns skattefinansierade verksamhet. Utrymmet bestäms dels av det kommunala skatteunderlaget och kommunsektorns skatteuttag, dels av de statliga bidragen till sektorn.
När det gäller kommunalskatten förutsätter regeringen att den genomsnittliga kommunala utdebiteringen inte höjs. Regeringen pekar också på möjligheterna att öka avgiftsfinansieringen alternativt minska eller avveckla verksamheter för att skapa utrymme för reformer. Varje kommun bör därför noga pröva och utveckla sin avgiftspolitik, sägs det i propositionen.
Något utrymme för uppräkning av statsbidragen under de närmaste åren finns inte enligt regeringen. Kommunsektorn bör dela ansvaret för att eliminera det strukturella underskottet i de offentliga finanserna. Regeringen noterar samtidigt att en stor del av besparingarna i den offentliga sektorn har skett inom kommunsektorn och att ett omfattande förnyelsearbete bedrivs. Det handlar inte minst om nya verksamhetsformer och nya sätt att styra och organisera verksamheten. Studier tyder vidare på att produktiviteten har utvecklats positivt under de senaste åren.
Regeringen föreslår således med hänvisning till det samhällsekonomiska läget att statsbidragen till kommuner och landsting under år 1995 blir nominellt oförändrade. De stora kraven på budgetsanering måste enligt regeringens bedömning även få effekter för den kommunala sektorn. Sektorn har, som helhet och i jämförelse med andra sektorer, enligt gjorda konsekvensanalyser acceptabla ekonomiska förhållanden. Samtidigt understryks att förhållandena kan variera kraftigt mellan enskilda kommuner och landsting. Tilldelningen av ekonomiska resurser till kommuner och landsting måste enligt propositionen utvecklas mycket restriktivt även för de närmast följande åren. Nominellt oförändrade statsbidrag är den högsta nivå som bör vara aktuell t.o.m. år 1999.
I motion Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anges att den reala offentliga konsumtionen måste ges ett visst begränsat utrymme för att växa. Kommuner och landsting måste ges möjlighet att ta sin del av ansvaret för att reducera arbetslösheten. Vänsterpartiet avvisar inriktningen mot att den privata konsumtionen skall ta ständigt ökande andelar av den ekonomiska tillväxten på bekostnad av den offentliga konsumtionen. Riksdagen föreslås därför utfärda en garanti om att inga nya indragningar av de totala statsbidragen skall ske under 1990-talet.
Merparten av regeringens sparprogram, sägs det i motionen, utgörs av en utebliven kommunal tillväxt. Samtidigt hoppas regeringen att befolkningens inkomster skall växa med 4 % per år i fast penningvärde under resten av 1990-talet. Om de kommunalt anställda skall få del av denna reala tillväxt måste kommunerna minska antalet anställda om de inte får öka sin reala konsumtion. Samtidigt kommer inkomsttillväxten totalt att betyda att de kommunala skatteintäkterna ökar med 4 % om oförändrad nivå på skatterna antas. Kommuner och landsting kommer då att få stora finansiella överskott. Enligt motionärerna är det sannolikt att regeringen avser att dra in dessa överskott. Om detta står dock ingenting i propositionen. Regeringen planerar uppenbarligen nya stora indragningar av pengar från kommuner och landsting men vågar inte säga det. Skolan, vården och omsorgen måste få sin beskärda del av de ökande inkomsterna under andra halvan av 1990-talet, hävdar motionärerna.
I motion Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) sägs att ett systemskifte pågår i Sverige. Genom att successivt försämra den offentliga sektorns ekonomi rycks grunden för den generella välfärdspolitiken undan. Vi är, enligt motionärerna, snabbt på väg in i två-tredjedelssamhället med en stor medelklass som lever bra men där många människor hamnar utanför det växande välståndet. Göteborg uppvisar i dag många tecken på att två-tredjedelssamhället redan är etablerat. Typiska kännetecken är hög arbetslöshet, social utslagning och segregation.
I motionen hävdas att de borgerliga partierna skär ner statsbidragen till kommuner och landsting i snabb takt trots vetskapen om att människor går direkt ut i arbetslöshet. Detta sker nu senast i kompletteringspropositionen där regeringen föreslår att statsbidragen skall bli nominellt oförändrade för år 1995 jämfört med år 1994. Ett annat inslag i den borgerliga politiken är enligt motionen att ålägga kommunerna nya betungande och ofinansierade arbetsuppgifter som i sin tur tvingar fram neddragningar inom andra angelägna områden.
Utskottet konstaterar inledningsvis att statsmakterna givetvis har det övergripande ansvaret för att den offentliga sektorn i sin helhet utvecklas på ett sätt som är förenligt med samhällsekonomisk balans. Den komunala sektorn måste bidra till saneringen av de offentliga finanserna. Utskottet kan därför ansluta sig till det som anförs i propositionen om att tilldelningen av de ekonomiska resurserna till kommuner och landsting måste utvecklas mycket restriktivt under överblickbar framtid. Utskottet avstyrker således Vänsterpartiets förslag att kommunsektorn i reala termer skall få öka sin konsumtion.
Utskottet återkommer senare till de konkreta förslagen till anslag till kommuner och landsting resp. förändrad lagreglering, men vill redan nu uttala sitt stöd för att statsbidragen blir nominellt oförändrade för år 1995 jämfört med 1994. Samma sak gäller förslaget att i avvaktan på den pågående översynen av bidrags- och utjämningssystemet även låsa bidragen till de enskilda kommunerna. Utskottet vill i sammanhanget betona att den ordning för övergången till övergripande och samordnat system från den 1 januari 1996 som regeringen föreslår har tillkommit efter framställningar från Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Utskottet vill också peka på det omfattande förnyelse- och besparingsarbete som sedan några år pågår i kommuner och landsting. Icke oväsentliga kostnadsreduceringar har kunnat genomföras samtidigt som verksamhetens volym i allt väsentligt har kunnat upprätthållas. Det har också gett utslag i de produktivitetsförbättringar som Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) nyligen har noterat i ett antal studier. Enligt utskottets mening torde det nya statsbidragssystemet ha bidragit till de uppnådda resultaten. Utskottet ser vidare positivt på de studier om produktivitetsutvecklingen som genomförts och det metodutvecklingsarbete som pågår.
När det gäller kommunernas rätt att finansiera sin verksamhet med skatter eller avgifter vill utskottet erinra om vad som sägs i kompletteringspropositionen (bil. 7 s. 5) om att statens ansvar för samhällsekonomin måste kombineras med respekt för den kommunala självstyrelsen. Normgivning gentemot kommuner och landsting skall ske genom lag. Det är således kommuner och landsting som inom de ramar som anges i lagstiftningen har att avgöra hur instrumenten för finansiering av den kommunala verksamheten skall användas. Utskottet utgår från att man från kommunalt håll vid utformningen av skatte- och avgiftspolitiken tar såväl samhällsekonomiska som fördelningspolitiska hänsyn.
Med det anförda ställer sig utskottet bakom det som regeringen i propositionen anför om de samhällsekonomiska förutsättningarna och om kommunsektorns utrymme för åren 1994--1999 och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 3 och Fi43 (s) yrkande 4.
Uppföljning, utvärdering och revision
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att en uppföljning av den kommunala ekonomin redovisas för riksdagen i årets kompletteringsproposition. Den sker inte minst mot bakgrund av de uttalanden som utskottet gjorde i anslutning till beslutet våren 1992 om ett nytt bidrags- och utjämningssystem (1991/92:FiU29, s. 24). Enligt vad som anges i propositionen är avsikten att fortsättningsvis redovisa en övergripande ekonomisk analys i samband med budgetpropositionen. Inom regeringskansliet pågår dessutom ett arbete med en samlad redovisning till riksdagen av olika frågor som berör kommunernas och landstingens verksamhet. Ett första underlag för en sådan årlig återrapportering har nyligen presenterats i rapporten (Ds 1994:61) 1993 års redovisning av utvecklingen i kommuner och landsting.
Från statsmakterna sida är enligt utskottet en väl fungerande uppföljning, utvärdering och revision av stor vikt i ett system med statlig ram- och målstyrning av den kommunala sektorn. Det är därför angeläget att det nu igångsatta utvecklingsarbetet fortsätter och fortlöpande avrapporteras till riksdagen.
I samband med riksdagsbeslutet våren 1992 betonade utskottet att en förutsättning för att kommunerna skall kunna utnyttja de ökade möjligheterna som ett nytt generellt statsbidragssystem ger är att statsmakterna är återhållsamma med reglering i de lagar och andra författningar som styr den kommunala verksamheten. Det stämmer också väl överens med det som regeringen nu anför i kompletteringspropositionen om att statens styrning bör ske dels genom statlig ram- och/eller rättighetslagstiftning, dels genom att staten anger det skattefinansierade utrymmet. Regeringen bör enligt utskottet i sin årliga rapport till riksdagen även redovisa hur regelstyrningen av kommunsektorn utvecklats.
Utskottet vill i sammanhanget också erinra om vad utskottet uttalade våren 1992 (1991/92:FiU29 s. 42) om den statliga revisionens roll gentemot kommuner och landsting. Utskottet utgick från att regeringen skulle följa utvecklingen. I riksdagsutredningens betänkande Reformera riksdagsarbetet! från juni 1993 förutsattes att regeringen snarast skulle återkomma med en närmare analys av den statliga revisionens roll rörande den kommunala sektorn. Utredningens förslag bereds för närvarande inom riksdagen. Utskottet förutsätter att regeringen redovisar sina överväganden i hithörande frågor i 1995 års budgetproposition tillsammans med de analyser som aviseras i propositionen.
Översyn av nuvarande bidragssystem
Storstädernas ekonomi
I motion A455 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) om arbetsmarknad och infrastruktur i Stockholms län ställs krav på att modeller för fördelning av statsbidrag som tar hänsyn till de höga boendekostnaderna i länet tas fram. Enligt motionärerna visar studier att Stockholmsfamiljen har mindre pengar kvar än familjer med motsvarande inkomster och boendestandard i andra delar av landet när alla basutgifter är betalda. Detta trots lägre kommunalskatt i Stockholmsområdet. Främsta orsaken är de högre boendekostnaderna. När det gäller levnadsvillkoren i övrigt påpekas att den sociala utslagningen är större i Stockholms län än någon annanstans i landet.
I motion Fi303 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) -- väckt under den allmänna motionstiden -- tas Göteborgs kommuns ekonomi upp. Enligt motionärerna är ett nytt skatteutjämningssystem nödvändigt. Till skillnad mot nuvarande system måste ett sådant beakta olika merkostnader som drabbar Göteborg och andra större städer, t.ex kostnader för äldreomsorg, socialbidrag, gator och vägar samt kollektivtrafik.
Andra frågor som berörs av motionärerna är skattereformens konsekvenser, de ändrade räntevillkoren för det statliga lånet på 900 miljoner kronor som Göteborg beviljades av riksdagen år 1990 samt behovet av en kommunal fastighetsskatt för att skapa utrymme för finansiering av nödvändig infrastruktur.
I motion Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) -- väckt med anledning av kompletteringspropositionen -- återkommer samma motionärer som i motion Fi303 till frågan om Göteborgs ekonomiska situation. Bl.a. framhålls att den verklighetsbild som regeringen beskriver i sin kompletteringsproposition avsevärt skiljer sig från den verklighet som Göteborg befinner sig i. T.ex. anges i motionen att konsumtionen för Göteborg förutses sjunka med 6 % år 1994 och 5 % år 1995 och inte med i genomsnitt 1,5 % för de två åren enligt propositionens antaganden.
Påståendet att Göteborg levt över sina tillgångar är, hävdar motionärerna, direkt missvisande. I stället har Göteborgs kommunala konsumtion under hela 1980- och 1990-talen legat betydligt under riksgenomsnittet. Förklaringen till kommunens svåra ekonomiska problem går att finna i den konsekvent negativa särbehandlingen från statens sida. En negativ särbehandling som accelererat under den nuvarande borgerliga regeringen. För att nå ekonomisk balans har drastiska nedskärningar gjorts inom skola, barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg. Samtidigt har Göteborg strukturella problem att handskas med. I motionen ställs därför krav på ett nytt utjämningssystem som tar hänsyn till de merkostnader som drabbar Göteborg och andra större städer.
Storstädernas ekonomi behandlas också i motion Fi305 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) och därvid med särskild betoning på situationen i Malmö. Nödvändiga infrastrukturella investeringar innebär ekonomiska påfrestningar för dessa samtidigt som behoven av insatser inom det sociala området är betydande. Arbetslösheten slår särskilt hårt mot Malmö, sägs det i motionen.
Den sociala och befolkningsmässiga strukturen i storstäderna innebär också extra kommunala utgifter för bostäder, barnomsorg, äldrevård, trafik m.m. Storstäderna fyller dessutom regionala funktioner som medför extra utgifter. Skatteunderlagsökningen har varit vikande sedan 1980-talet, vilket blivit än mer påtagligt genom slopandet av beskattningen av juridiska personer.
Motionärerna anser att en rad åtgärder måste övervägas för att ge storstäderna ekonomiska förutsättningar att möta angelägna behov under 1990-talet. T.ex bör skatteutjämningssystemet ändras så att det tar hänsyn till storstädernas speciella situation. Vidare bör den kommunala beskattningen av juridiska personer återinföras liksom den kommunala fastighetsskatten. De kommunala investeringarna medverkar enligt motionärerna till värdestegringar på fastigheterna. Ett särskilt statligt stöd för åtgärder i 1960-talsområdena är också motiverat, sägs det.
Utskottet vill i sammanhanget peka på den parlamentariska beredning (Fi 1993:24) som nu har till uppgift att föreslå hur statens bidrag till kommuner och landsting och utjämning mellan dem skall utformas fr.o.m. år 1996. En av kommitténs grundläggande uppgifter är att utifrån tidigare utredningar och remissyttranden över dessa lämna förslag till inkomst- och strukturkostnadsutjämning (dir. 1993:137).
Flertalet av de aspekter på storstädernas ekonomiska förhållanden som tas upp i de här aktuella motionerna är väl kända i diskussionen om utjämningssystemet och har bl.a. belysts i strukturkostnadsutredningens betänkande Kostnadsutjämning mellan kommunerna (SOU 1993:53). Utskottet konstaterar att det ingår i beredningens uppgift att beakta dessa förhållanden. Samtidigt bör noteras att beredningen också skall föreslå i vilken utsträckning och på vilket sätt de regionalpolitiska kostnaderna skall beaktas samt bedöma hur detta påverkar systemet som helhet. Något särskilt uttalande från utskottet med anledning av motionerna är mot denna bakgrund inte befogat.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A455 (fp) yrkande 13, Fi303 (s), Fi43 (s) yrkandena 1 och 3 samt Fi305 (s).
Övriga krav på översyn
Ett antal specifika frågor angående statsbidragssystemets utformning tas upp i några motioner.
I motion A449 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) anförs således att statsbidrag och annat statligt stöd bör möjliggöra att behoven av vård och omsorg tillgodoses och att kvinnorna har kvar sina jobb. Arbetslinjen bör gälla och det är enligt vad som sägs i motionen samhällsekonomiskt lönsamt att satsa pengar på att låta människor arbeta i stället för att uppbära arbetslöshetsunderstöd eller socialbidrag. I motionen ställs mot bakgrund av detta krav på en översyn av statsbidragssystemet.
Enligt motion Fi307 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd) om marknadsstyrda löner inom den offentliga sektorn bör staten när man beslutar om bidrag till kommuner och landsting ta hänsyn till förekomsten av överlöner inom verksamheten. Lön högre än riksdagsledamots lön anses därvid som överlön. Statsbidrag, inkl. utjämningsbidrag, föreslås därför bli minskade med ett belopp motsvarande överlöner hos mottagaren.
I motion Fi304 förordar Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (c) att den nyligen tillsatta utredningen om det kommunala utjämningssystemet bör ges i uppdrag att göra en översyn av reglerna om ekonomisk reglering i samband med att huvudmannaskapsförändringar genomförs. Enligt motionärerna har problem uppkommit och kommer att föreligga åren framöver som kan gå ut över den enskildes vård eller utbildning. En fastare norm för dessa mellanhavanden bör därför utredas.
Utskottet vill för sin del anföra följande. I samband med införandet av ett nytt generellt bidragssystem avvecklades en rad specialdestinerade statsbidrag. Utskottet är med anledning av det som anförs i motion A449 (s) inte berett att tillstyrka en återgång till den tidigare ordningen. Det nuvarande systemet ger i hög grad kommunerna frihet att prioritera mellan olika verksamheter allt efter de lokala förutsättningarna och behoven.
Utskottet kan inte heller tillstyrka förslaget i motion Fi307 (nyd) att dra in statsbidrag från kommuner och landsting på grund av att dessa, som motionärerna hävdar, skulle betala s.k. överlöner. Det skulle helt strida mot statsmakternas syn på den kommunala självstyrelsen, inkl. den fria förhandlingsrätten, och nuvarande principer för statsbidragsgivningen till kommuner och landsting.
När det gäller de frågor som tas upp i motion Fi304 (c) anser utskottet att det t.ex i samband med skiften i huvudmannaskap är väsentligt att den enskildes intressen sätts i förgrunden när det gäller vård, omsorg och utbildning. Ersättningsfrågorna bör dock inte regleras i det generella statsbidragssystemet utan i speciallagstiftningen. Enligt vad utskottet erfarit pågår också överväganden i hithörande frågor för närvarande, bl.a. när det gäller handikappreformen.
Utskottet avstyrker således motionerna A449 (s) yrkande 3, Fi304 (c) och Fi307 (nyd) yrkande 1.
Bidrag till kommuner
Det statliga utjämningsbidraget till kommuner år 1995
I kompletteringspropositionen föreslår regeringen att det statliga utjämningsbidraget till kommunerna för år 1995 skall utgå med samma belopp per kommun som det preliminära bidraget för år 1994. Detta föranleder en ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner. Denna provisoriska fördelning av bidrag år 1995 sker i avvaktan på förslagen från den parlamentariska beredningen (Fi 1993:24) om hur statens bidrag till kommuner och landsting samt utjämningen av de ekonomiska förutsättningarna mellan dem skall utformas fr.o.m. år 1996. "Frysningen" år 1995 av 1994 års bidrag sker efter önskemål från Svenska Kommunförbundet.
Enligt lagförslaget bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att fastställa utjämningsbidraget per kommun för år 1995. Lagförslaget reglerar även de fall där justeringar av utjämningsbidraget behöver göras med hänsyn till de skatteväxlingar från landsting till kommuner som kan komma att genomföras under år 1995.
Utskottet anser för sin del att den av regeringen föreslagna övergångsregleringen för år 1995 är väl lämpad och tillstyrker det framlagda lagförslaget.
Anslag till statligt utjämningsbidrag till kommuner 1994/95
I budgetpropositionen (bilaga 8 punkt H 1) föreslog regeringen att till statligt utjämningsbidrag till kommuner skall anvisas 37 954 miljoner kronor. Regeringen aviserade samtidigt att den avsåg att i kompletteringspropositionen återkomma med förslag om hur bidragsfördelningen mellan kommunerna bör ske år 1995.
I motionerna Fi412 och Ub365 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) ställs krav på att det i budgetpropositionen föreslagna anslaget till statligt utjämningsbidrag skall minskas med i storleksordningen 1 miljard kronor. Minskningen bör enligt motionen få återverkningar på hemspråksundervisningen.
Motionärerna välkomnar i och för sig att regeringen i budgetpropositionen föreslår vissa restriktioner och besparingar inom hemspråksundervisningen. Uppläggningen av undervisningen i hemspråk måste emellertid enligt dem totalrevideras. Det finns inga belägg för att hemspråksundervisningen skapar tvåspråkiga medborgare. Kostnaderna kan inte försvaras när man inte kan påvisa några positiva effekter som står i proportion till kostnaderna. Kommunerna bör därför helt befrias från skyldigheten att tillhandahålla hemspråksundervisning.
Utskottet noterar att riksdagen nyligen uttalat sig för en samlad översyn av hemspråksundervisningen (1993/94:UbU7, rskr 208). Rätten till sådan undervisning kommer fr.o.m. läsåret 1994/95 att i princip begränsas till sju år. Kommunernas kostnader beräknas till följd av detta minska med 120 miljoner kronor. En reglering av detta belopp föreslås i kompletteringspropositionen ske i samband med de ekonomiska regleringarna för åren 1994 och 1995. Motionsyrkanden om ytterligare begränsning i rätten till hemspråksundervisning avslogs vid samma tillfälle av riksdagen.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsberäkning och tillstyrker propositionens förslag till anslag till statligt utjämningsbidrag och avstyrker motionerna Fi412 (nyd) yrkande 2 och Ub365 (nyd) yrkande 9.
Anslag till bidrag med anledning av införandet av ett nytt bidragssystem
I kompletteringspropositionen föreslår regeringen att de kommuner som år 1994 fick särskilda bidrag över statsbudgeten med anledning av skattereformens effekter skall få bidrag med samma belopp år 1995. Enligt förslaget skall ett nytt anslag på 790 miljoner kronor föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1994/95. Samtidigt begär regeringen ett bemyndigande att fördela bidraget.
I syfte att dels underlätta övergången till det nya statsbidragssystemet för kommunerna, dels övergångsvis reglera vissa effekter av skattereformen har riksdagen för budgetåren 1992/93 och 1993/94 anvisat särskilda medel. För åren 1993 resp. 1994 har av de anvisade medlen bidrag beviljats med 781 resp. 790 miljoner kronor. Bidragen har fördelats med hänsyn tagen till varje kommuns skattekraftsutveckling före och efter skattereformens genomförande. Mot bakgrund av den "frysning" av det statliga utjämningsbidraget som föreslås för år 1995 gör regeringen bedömningen att även bidraget med anledning av skattereformens effekter bör "frysas".
I motion Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) hävdas att Göteborgs kommun tappar 700 miljoner kronor om året jämfört med det gamla skattesystemet. Kommunen är därmed enligt motionärerna den stora förloraren på denna reform. Detta faktum har starkt bidragit till Göteborgs svårartade ekonomiska problem. Göteborg har därför, sägs det, en självklar rätt att kompenseras för 1990/91 års skattereform och dess effekter.
Botkyrka kommun har i skrivelse den 3 maj 1994 till finansutskottet hemställt att utskottet måtte överväga en särskild kompensation, inom nuvarande totalekonomiska ram, för de kommuner som drabbas av gällande övergångsregler och förslaget till "frysning" av bidragen för år 1995. Genom övergångsreglerna kompenseras kommunen inte för det kraftigt minskade skatteunderlaget, något som skulle ha skett i ett normalt fungerande skatteutjämningssystem. En viss summa borde därför, enligt kommunen, avsättas som kompensation till de kommuner vilka genom det egna skatteunderlagets utveckling drabbas av en negativ effekt som överstiger 25 öre i utdebitering genom förslaget om "frysning" av 1994 års bidragsnivå.
Utskottet delar regeringens bedömning att ett särskilt bidrag i anslutning till övergången till ett nytt statsbidragsystem bör utgå även för år 1995. Utskottet noterar samtidigt att motsvarande bidrag för åren 1993 och 1994 finansierades genom en återföring av den likviditetsindragning som år 1992 gjordes från kommunerna. Någon motsvarande finansiering finns inte av det nu föreslagna bidraget.
I likhet med tidigare år fördelas bidraget med hänsyn tagen till de enskilda kommunernas skattekraftsutveckling före och efter skattereformens genomförande. Dock har kommuner som har en så hög egen skattekraft att de faller utanför utjämningssystemet inte fått något bidrag. För år 1994 har bidraget fördelats mellan 43 kommuner. Av bidragen har sammanlagt närmare 80 % kommit de tre storstäderna till del. Något bidrag till Botkyrka kommun utgick dock ej. Utskottet konstaterar att de särskilda förhållanden som tagits upp när det gäller Göteborgs och Botkyrka kommuner i hög grad är vägledande vid fördelningen av de nu aktuella bidragen.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker motion Fi43 (s) yrkande 2. Regeringen bör också erhålla det begärda bemyndigandet att utge bidrag.
Bidrag till landsting
Anslag till skatteutjämningsbidrag till landsting 1994/95
I budgetpropositionen beräknas anslagsbehovet till 7 574 miljoner kronor. Skatteutjämningsbidraget ges till landsting i syfte att utjämna skattekraft och garantera medborgarna en likvärdig service oavsett i vilket landsting man bor. Systemet innebär bl.a. att varje landsting har en individuell skattekraftsgaranti som varierar kraftigt mellan landstingen till skillnad mot vad som gäller i kommunernas utjämningssystem där alla har samma garantinivå.
Utskottet noterar att skatteutjämningssystemet för landsting och landstingsfria kommuner har varit föremål för översyn av en särskild utredare (Fi 1993:14). Utredaren ha nyligen överlämnat sitt förslag till regeringen. Den tidigare nämnda parlamentariska beredningen (Fi 1993:24) skall nu föreslå hur systemen för landsting och kommuner skall vägas samman till ett nytt gemensamt system som avses träda i kraft fr.o.m. den 1 januari år 1996.
Utskottet har i avvaktan härpå inget att erinra mot förslaget till medelsberäkning och tillstyrker propositionens förslag till landstingskommunalt skatteutjämningsbidrag.
Ekonomiska regleringar
Ekonomiska regleringar för andra halvåret 1994 och för år 1995 mellan staten och kommunsektorn
Riksdagen ställde sig vid behandlingen av kompletteringspropositionen våren 1992 bakom att en s.k. finansieringsprincip fortsättningsvis skulle tillämpas i förhållandet mellan staten och kommunsektorn (1991/92:FiU29, rskr. 345). Den innebär att om kommuner och landsting åläggs nya uppgifter måste de ges möjlighet att finansiera dessa på annat sätt än genom höjda skatter. På motsvarande sätt skulle -- om statsmakternas beslut innebar att verksamheten kunde bedrivas billigare -- statsbidragen minskas.
I princip bör den ekonomiska regleringen ske i form av en ändring av statsbidragsramen. Hittills har med nuvarande bidragskonstruktion denna regleringsmetod använts endast för ändringar av kommunernas verksamhet. Regleringar till följd av åtgärder som påverkar det kommunala skatteunderlaget m.m. har övergångsvis gjorts genom att skattemedlen justeras med ett tillägg eller avdrag per invånare. Riksdagen beslutade senast hösten 1993 om en ekonomisk reglering mellan staten och kommunsektorn till följd av ett antal statliga åtgärder med ekonomiska effekter för kommunsektorn (1993/94:FiU2, rskr. 35). Beslutet avsåg regleringar för år 1994.
I kompletteringspropositionen föreslår regeringen -- med hänsyn till de tidigare förordade övergångsreglerna för utjämningsbidraget till kommunerna för år 1995 -- att även de regleringar som följer av verksamhetsförändringar andra halvåret 1994 och år 1995 tillfälligt bör ske genom att skattemedlen justeras med ett tillägg eller avdrag per invånare. De förändringar för innevarande år som föreslås bli reglerade gäller ett antal av riksdagen beslutade eller av regeringen föreslagna förändringar. Förslagen omfattar alla av regeringen framlagda förslag t.o.m. kompletteringspropositionen.
De beslutade eller föreslagna förändringarna gäller åtgärder som dels påverkar olika kommunala verksamheter, t.ex. återreglering av bostadsbidragen, barnomsorgsgarantin och hemspråksundervisningen, dels påverkar det kommunala skatteunderlaget som vårdnadsbidraget och reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen. Kommunalskattemedlen skall således enligt förslaget för andra halvåret 1994 minskas med ett visst belopp per invånare i kommunen resp. landstinget (för kommunerna med 1 186 kr per invånare, för landstingen med 349 kr per invånare och för de landstingsfria kommunerna med 1 535 kr per invånare). För de kommunala huvudmän som år 1994 höjt sin utdebitering är motsvarande belopp 1 480, 531 resp. 2 011 kr per invånare. I propositionen läggs mot denna bakgrund fram förslag till ändringar i den särskilda lagen om utbetalning av kommunalskattemedel för år 1994.
Huvuddelen av de ändringar som regleras år 1994 är av permanent karaktär och skall således regleras även för år 1995. I kompletteringspropositionen framläggs därför förslag om en lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av kommunalskattemedel år 1995. När det gäller tillkommande verksamhetsförändringar märks främst det av riksdagen nyligen beslutade statliga bostadstillägget till pensionärer som fr.o.m. den 1 januari 1995 skall ersätta det kommunala bostadstillägget, KBT. Till följd härav minskar kommunernas kostnader, och drygt 3 miljarder kronor skall enligt förslaget föras från kommunerna till staten. Ytterligare ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn till följd av riksdagsbeslut som påverkar det kommunala skatteunderlaget behöver också göras. Bl.a. skall drygt 4 miljarder kronor föras till staten från kommuner och landsting på grund av sänkningen av grundavdraget fr.o.m. inkomståret 1994. Dessa medel har tillfälligt under år 1994 fått behållas av de kommuner och landsting som inte höjt sin skatt för år 1994 jämfört med år 1993. Andra skatteunderlagsförändringar som enligt propositionen skall regleras gäller lagen om vårdnadsbidrag och reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen.
Enligt lagförslaget skall, på samma sätt som för år 1994, kommunalskattemedlen minskas med ett visst belopp per invånare i kommunen resp. landstinget (för kommunerna 1 086 kr per invånare, för landstingen med 349 kr per invånare och för de landstingsfria kommunerna med 1 435 kr per invånare).
Svenska kommunförbundet har i skrivelser och i samband med en uppvaktning hos utskottet den 3 maj 1994 lämnat synpunkter bl.a. på förslagen i kompletteringspropositionen till ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn åren 1994 och 1995. Förbundet har invändningar mot regeringens tillämpning av finansieringsprincipen, framför allt i anslutning till riksdagsbesluten åren 1992 och 1993 om förstatligandet av bostadsbidragen och om den utvidgade lagregleringen på barnomsorgsområdet.
Förbundet hävdar att någon ytterligare reglering av merkostnaderna för bostadsbidragen för år 1993 inte bör ske. Enligt Kommunförbundet beror kostnadsökningarna främst på statliga beslut. Kommunerna råder således inte över att bostadsbidragen ökat kraftigt under år 1993. När det gäller merkostnaderna till följd av den nya lagstiftningen för den kommunala barnomsorgen uppgår de enligt Kommunförbundets beräkningar till minst 2,8 miljarder kronor per år, vilket kan jämföras med regeringens bedömningar om 350 miljoner kronor per år.
Utskottet får för sin del anföra följande när det gäller ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn för andra halvåret 1994 och för år 1995.
Utskottet delar inledningsvis regeringens bedömning att såväl verksamhetsförändringar som skatteunderlagsförändringar i avvaktan på ett nytt utjämningssystem övergångsvis bör regleras genom ett avdrag/tillägg av kommunalskattemedel.
I propositionen föreslås att en slutlig reglering skall ske av merkostnaderna för bostadsbidragen för år 1993. Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till att regeringen i proposition 1992/93:174 beräknade de totala kostnaderna för bostadsbidrag under år 1993 till ca 5 600 miljoner kronor eller 1 000 miljoner kronor utöver tidigare beräkningar. Staten och kommunerna som kollektiv skulle enligt propositionen svara för hälften vardera av denna merkostnad, dvs. 500 miljoner kronor. Riksdagen hade inget att erinra mot detta (bet. 1992/93:BoU21, rskr. 1992/93:365). Beloppet återfördes från kommunerna till staten i samband med de ekonomiska regleringar som beslutades i anslutning till 1993 års kompletteringsproposition (prop. 1992/93:150, bet. 1992/93:FiU29, rskr. 1992/93:430). Det har nu visat sig att kostnaderna för helåret 1993 har ökat ytterligare. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att även hälften av denna senare merkostnad i enlighet med riksdagens tidigare beslut bör belasta kommunerna.
Utskottet kan konstatera att bedömningarna beträffande de kommunala merkostnaderna till följd av den förändrade lagstiftningen på barnomsorgsområdet starkt går isär mellan regeringen och Svenska kommunförbundet. Som framgår av propositionen bygger regeringens beräkningar på att det endast är utbyggnaden för barn mellan 12 och 18 månader som bör kompenseras, dvs. där det finns en gentemot tidigare utökad skyldighet för kommunerna att tillhandahålla barnomsorg. Det finns också skillnader mellan regeringen och Kommunförbundet i synen på efterfrågan på nya barnomsorgsplatser. Kommunförbundets beräkningar har bl.a. utgått från den nya lagstiftningen utan det samtidiga införandet av ett vårdnadsbidrag. Utskottet utgår från att en noggrann uppföljning av vårdnadsbidragets effekter på den kommunala barnomsorgen kommer att ske i samråd mellan företrädare för staten och kommunerna. I avvaktan därpå bör regeringens bedömningar av efterfrågan ligga till grund för den ekonomiska regleringen.
Utskottet vill i sammanhanget påpeka att den utvidgade lagregleringen på barnomsorgsområdet enligt riksdagens beslut gäller från den 1 januari 1995 och inte som sägs i propositionen den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:150 bil. 7 s. 22). Det innebär att den föreslagna regleringen med 175 miljoner kronor för år 1994 inte bör genomföras. Med anledning därav föreslår utskottet i bilaga 2 följande ändring i förslaget till lag (1993:778):
kommunalskattemedlen för kommunerna bör minskas med 1 226 kr i stället för 1 186 kr,
för de kommuner som år 1994 höjt sin utdebitering bör minskningen uppgå till 1 520 kr i stället för 1 480 kr,
kommunalskattemedlen för de landstingsfria kommunerna bör minska med 1 575 kr i stället för 1 535 kr, samt
för de landstingsfria kommuner som för år 1994 höjt sin utdebitering bör minskningen uppgå till 2 051 kr i stället för 2 011 kr.
Som framgår av propositionen omfattar förslaget till ekonomiska regleringar alla av regeringen framlagda förslag t.o.m. kompletteringspropositionen. Utskottet har vid sin utformning av förslaget till lag (1993:778) utgått från att riksdagen kommer att besluta i enlighet med regeringens förslag. Utskottet vill här endast peka på att riksdagens ställningstagande till förslaget om fortsatt reformering av arbetslöshetsförsäkringen (prop. 1993/94:209) kommer att ske efter det att utskottets betänkande har justerats.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet -- med de ändringar som ovan angivits -- de framlagda lagförslagen.
Övriga kommunalekonomiska frågor
Finansieringsprincipens tillämpning
I kompletteringspropositionen begär regeringen riksdagens godkännande av vissa i propositionen angivna riktlinjer för den fortsatta tillämpningen av finansieringsprincipen.
Förslaget innebär sammanfattningsvis följande. Enligt regeringen skall principen enbart omfatta statligt beslutade åtgärder som direkt tar sikte på den kommunala verksamheten. Principen gäller när riksdag, regering eller myndighet fattar bindande beslut om ändrade regler för verksamheter. Regler som inte direkt tar sikte på den kommunala verksamheten men ändå får direkt ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn omfattas inte. Dessa senare konsekvenser skall beaktas vid den bedömning som görs av det skattefinansierade utrymmet i samband med fastställandet av statsbidragsramen. Alla ekonomiska regleringar till följd av principen skall göras genom att statsbidragsramen minskas eller ökas. I undantagsfall kan annan regleringsmetod övervägas. I propositionen anges också riktlinjer för hanteringen av frågor som påverkar kommunsektorns verksamhet och ekonomi. Regeringens förslag rörande finansieringsprincipens tillämpning förutsätts, i avvaktan på den pågående översynen av utjämningssystemen, komma till användning fr.o.m. år 1996. I avvaktan på denna översyn tillgrips temporära lösningar även för år 1995.
Utskottet ser för sin del positivt på att regeringen framlagt förslag till riktlinjer för hur finansieringsprincipen fortsättningsvis bör tillämpas. De uttalanden som görs i propositionen är enligt utskottets mening ägnade att klargöra och förtydliga tillämpningen och bör således kunna underlätta den fortsatta dialogen mellan staten och kommunsektorn om regleringen och finansieringen av den kommunala verksamheten. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen.
Utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner
I budgetpropositionen föreslår regeringen ändringar i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m.m. när det gäller utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner. Förslaget innebär att vid utbetalning skall fr.o.m. år 1995 förskottet minskas motsvarande det belopp som avser lindring i skattskyldigheten för dem som inte tillhör Svenska kyrkan.
Enligt nuvarande regler för utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner erhåller dessa ett förskott av skattemedel som beräknas utan att hänsyn tagits till dem som inte är medlemmar. Andelen av skatteunderlaget som avser icke medlemmar utgjorde vid den senaste taxeringen ca 12 % av det totala skatteunderlaget. Andelen har ökat genom åren. Regeringens förslag innebär således att minskningen av skattemedel avseende icke medlemmar görs redan i förskottet, vilket medför vissa övergångseffekter under åren 1995 och 1996. Regeringen gör bedömningen att ändringen av utbetalningsreglerna kan göras utan att skatteuttaget ökar.
Regeringens förslag har tagits upp i skrivelser av den 28 februari 1994 från Göteborgs kyrkliga samfällighet och den 23 mars 1994 från Botkyrka kyrkliga samfällighet. I båda fallen uttrycks önskemål om att omläggningen skall utsträckas under en längre tid än två år eller att beslut fattas om någon annan form av övergångsanordning, t.ex genom att Kyrkofonden bemyndigas att lindra effekterna genom bidrag eller lån.
Utskottet anser att den av regeringen i budgetpropositionen föreslagna ändringen av utbetalningssystemet av skattemedel till kyrkliga kommuner bör genomföras. Utskottet är samtidigt medvetet om att ändringen under en övergångstid kan innebära ekonomiska ansträngningar för ett antal kyrkliga kommuner. Enligt vad utskottet erfarit har Kyrkofonden beslutat att under vissa förutsättningar och efter särskild prövning i det enskilda fallet lämna stöd i form av ett räntebidrag till sådana kommuner.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet det av regeringen framlagda lagförslaget.
Kommunal fastighetsskatt
I motion Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) om skattepolitiken förordas att det bör utredas om fastighetsskatten kan överföras till det kommunala beskattningsområdet. Enligt motionärerna finns det flera skäl som talar för en sådan ordning. Det är t.ex. kommunerna som svarar för gatuhållning, va-nät m.m. samt den infrastruktur som krävs för att en fastighet skall kunna utnyttjas. I motionen hänvisas också till förhållandena i många andra länder där skatt på fastigheter ingår i den kommunala skattebasen.
Fastighetsskatten bör på sikt vidgas även till att omfatta industrifastigheter. Det skulle ge skatteintäkter på mer än 2 miljarder kronor. Vänsterpartiet anser också att den skatt på kommersiella lokaler som slopades från inkomståret 1993 bör återinföras från inkomståret 1996.
Även i motionerna Fi303 och Fi305 (s) tas frågan om en fastighetsskatt upp som en av flera vägar att finansiera den kommunala verksamheten, dock utan att några särskilda yrkanden framläggs. I motion Fi303 anförs som skäl bl.a. behovet för kommunerna att kunna finansiera nödvändig infrastruktur. Motionärerna bakom motion Fi305 motiverar återinförandet av en fastighetskatt med att kommunala investeringar medverkar till värdestegringar på fastigheterna.
Utskottet vill erinra om att kommuner, landsting och kyrkliga kommuner under ett antal år erhöll särskild kompensation för den genom riksdagsbeslutet år 1986 slopade kommunala garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter. Våren 1990 beslutade riksdagen att statsbidragsgivningen skulle upphöra med verkan fr.o.m. år 1991. Att det särskilda statsbidraget togs bort innebar dock inte att kompensationen drogs in. I stället kvittades den mot transfereringar i motsatt riktning i samband med den allmänna översynen av betalningsströmmarna mellan staten och kommunsektorn som skedde med anledning av den då beslutade skattereformen.
Fastighetsbeskattningsutredningen har nyligen avgett sitt slutbetänkande (SOU 1994:57). Utredningens huvuduppgift har varit att analysera och beskriva de principiella utgångspunkter som bör gälla för beskattning av fastigheter. Enligt utredningen bör i skattehänseende en klar skiljelinje gå mellan å ena sidan fastighetsägande som en del i en näringsverksamhet och å andra sidan ägandet av en fastighet eller bostad för det egna boendet. För att få en enhetlig beskattning av ägda bostäder föreslår utredningen att den nuvarande statliga fastighetsskatten ersätts av en schablonintäkt om 5 % av taxeringsvärdet. Förslaget är för närvarande föremål för beredning.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet motion Sk352 (v) yrkande 27.
Finansiering av fritidsbebyggelsens kostnader
I motionerna Fi301 av Axel Andersson m.fl. (s), Fi302 av Åke Carnerö (kds) och Fi306 av Sören Norrby (fp) tas frågan om finansieringen av kommunernas kostnader för fritidsbebyggelsen upp. I motion Fi301 (s) understryks att en betydande del av fritidshusen finns i skärgården, fjällvärlden och annan glesbygd. De aktuella kommunerna har i regel ett dåligt skatteunderlag, hög utdebitering och höga kostnader för service och infrastruktur. Motionären bakom motion Fi302 (kds) betonar särskilt förhållandena för kustkommunerna. Servicen måste, sägs det, dimensioneras även för de fritidsboende. Det kan t.ex. gälla vägar, vatten, avlopp och räddningstjänst.
I motion Fi306 (fp) anförs liknande argument. Motionären påpekar att värdkommunerna genom 1986 års skattereform fråntogs den fastighetsskatt som de tidigare uppburit. Numera har kommunerna bara kvar kostnaderna för fritidsfastigheterna, heter det. Även fastighetsägare som inte är bosatt i kommunen är emellertid fortfarande medlem i kommunen och har därmed många rättigheter, men inga skyldigheter att bidra till kommunens allmänna kostnader.
I motion Fi301 (s) förordas en kommunal beskattning av fritidshus så att fastighetsskatten tillfaller kommun där fastigheten är belägen. Enligt motion Fi302 (kds) är det rimligt att de kommuner som har stor fritidsbebyggelse får någon form av kompensation för nödvändiga investeringar eller ges möjlighet till viss avgiftsfinansiering av dessa. I motion Fi306 (fp) ställs krav på att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om rätt för kommunen att införa en s.k. fritidshusavgift som täcker värdkommunens kostnader för sådan service som nu är gratis.
Utskottet vill när det gäller ändringen av beskattningen av fritidshus inledningsvis hänvisa till vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Sk352 (v). Att återinföra en kommunal fastighetsbeskattning av småhus eller fritidshus saknar enligt utskottets mening aktualitet. Utskottet vill samtidigt erinra om att riksdagen i samband med 1986 års beslut att slopa garantibeskattningen även beslutade att slopa beskattningen i utbokommun. På samma sätt som när det gällde bortfallet av inkomster för garantibeskattningen fick kommunerna även i detta fall kompensation.
Utskottet har behandlat frågan om eventuella kommunala merkostnader för fritidsboendet i sina kommunalekonomiska betänkanden såväl våren 1992 som våren 1993 och därvid bl.a. hänvisat till pågående överväganden om att slopa fastighetsinnehav som självständig grund för kommunalt medlemskap. Att förändra medlemskapsbegreppet på detta sätt innebär att fastighetsägare som inte är folkbokförda i kommunen skulle kunna särbehandlas i avgiftshänseende. Som framgår av proposition 1993/94:188 om lokal demokrati (s. 37) kommer frågan om det kommunala medlemskapet emellertid att beredas vidare inom regeringskansliet.
I samma proposition föreslår regeringen att den kommunala avgiftsmakten skrivs in i kommunallagen, liksom den s.k. självkostnadsprincipen. Självkostnadsprincipen normerar storleken av det möjliga avgiftsuttaget. Enligt de motivuttalanden som görs i propositionen skall principen vara tillämplig såväl mot kommunmedlemmar som mot icke-kommunmedlemmar.
Enligt 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900) skall kommuner behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Det betyder att kommunen inte obehörigen får gynna eller missgynna vissa avgiftsskyldiga kommunmedlemmar i förhållande till andra. Den s.k. likställighetsprincipen tar således sikte på avgiftsuttagets fördelning mellan nyttjarna. Även med bibehållande av likställighetsprincipen är det möjligt att differentiera avgiftssättningen under förutsättning att det sker på sakliga grunder, t.ex. att kommunen har merkostnader till följd av fritidsboendet under sommarmånaderna. Enligt proposition 1993/94:188 sägs att likställighetssprincipen i fråga om avgifternas fördelning allmänt kan sägas innebära att lika avgift skall utgå för lika prestation (s. 87).
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi301 (s), Fi302 (kds) och Fi306 (fp).
Inrättande av en s.k. kommunakut
I Vänsterpartiets partimotion Fi206 om den ekonomiska politiken väckt med anledning av budgetpropositionen föreslås att en s.k. kommunakut skall inrättas för kommuner som har akuta problem med sin ekonomi. Enligt förslaget skall kommuner och landsting få behålla hälften av de ökade skatteinkomster som följer av Vänsterpartiets förslag till slopat grundavdrag för höginkomsttagare. Resten skall dras in till staten och omfördelas via "kommunakuten".
Motionärernas förslag innebär att "kommunakutens" pengar skulle lånas ut till låg ränta och med amorteringsfrihet under den tid som så krävs. Om förslaget genomförs skall kommunerna kunna söka och få besked om lån i tid före de kommunala budgetbesluten i slutet av 1994. Pengarna skall enligt förslaget sedan betalas ut den 1 juli 1995 och belasta statsbudgeten för 1995/96. Även i Vänsterpartiets partimotion Fi32 -- väckt med anledning av kompletteringspropositionen -- tas frågan om en "kommunakut" upp, dock utan att något särskilt yrkande framställs.
Utskottet ansåg sig våren 1993 -- i anslutning till att motsvarande krav restes från Vänsterpartiet -- inte kunna ställa sig bakom inrättandet av en "kommunakut". Utskottet anförde då bl.a. att ett beslut om en sådan fond enligt utskottets mening skulle ge felaktiga signaler till den kommunala sektorn i samband med det pågående förändringsarbetet.
Utskottet är alltjämt av samma uppfattning och avstyrker motion Fi206 (v) yrkande 4.
Inrättande av s.k. think tanks
I motion A456 av Mats Hellström m.fl. (s) om Stocholmsregionens näringsliv ställs krav på att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning om möjligheten att inrätta flera fristående s.k. think tanks för långsiktig okonventionell samhällsanalys. Enligt motionärerna finns för närvarande ett sådant analyscentrum i Sverige, nämligen Institutet för framtidsstudier. Som komplement därtill behövs flera likartade centra, t.ex. på regional nivå. För detta krävs emellertid en långsiktig och stabil finasiering, något som inte uppdragsberoende konsultföretag kan erbjuda. Även regionala och kommunala samhällsorgan har blivit alltmer kortsiktiga och konsultorienterade, menar motionärerna, i takt med att beställar/utförarkonceptet nu slår igenom inom den kommunala sektorn.
Utskottet ser givetvis positivt på åtgärder som kan stärka olika regioners utvecklingsförutsättningar. Utskottet konstaterar samtidigt att inom Stockholmsregionen finns åtskilliga offentliga organ med stor utrednings- och analyskapacitet, t.ex. länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms läns landsting och Stockholms kommun. Ett omfattande samarbete mellan dessa organ och olika företrädare för näringslivet sker redan, bland annat genom länsstyrelsens försorg. Utskottet vill också peka på det utrednings- och utvecklingsarbete som bedrivs inom det s.k. Mälardalsrådet -- ett samarbetsorgan där landstingen och flertalet kommuner i Mälardalen deltar.
Enligt utskottets mening handlar det här främst om frågor som är av utpräglat regional karaktär. Något särskilt riksdagens uttalande om formerna för samverkan mellan offentliga organ och näringslivet på regional nivå är inte påkallat. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A456 (s) yrkande 4.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den kommunala ekonomin åren 1994--1999 att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 3 och 1993/94:Fi43 yrkande 4, men (v) - delvis
2. beträffande storstädernas ekonomi att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A455 yrkande 13, 1993/94:Fi43 yrkandena 1 och 3, 1993/94:Fi303 samt 1993/94:Fi305,
men (v) - delvis
3. beträffande övriga krav på översyn att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A449 yrkande 3, 1993/94:Fi304 och 1993/94:Fi307 yrkande 1,
4. beträffande det statliga utjämningsbidraget till kommuner år 1995 att riksdagen antar det i proposition 1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 3 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner,
5. beträffande anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner 1994/95 att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 8 punkt H 1 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi412 yrkande 2 och 1993/94:Ub365 yrkande 9 till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 37 954 000 000 kr,
res. (nyd)
6. beträffande bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkandena 4 och 6 samt med avslag på motion 1993/94:Fi43 yrkande 2
dels bemyndigar regeringen att utge bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem i enlighet med vad som förordats i propositionen,
dels till Bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem m.m. för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 790 000 000 kr,
7. beträffande anslag till Skatteutjämningsbidrag till landsting 1994/95 att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 8 punkt H 2 till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 7 574 000 000 kr,
8. beträffande ekonomiska regleringar andra halvåret 1994 mellan staten och kommunsektorn att riksdagen antar det i proposition 1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994 med den ändringen att nämnda lag om ändring erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
9. beträffande ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn att riksdagen antar det i proposition 1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 2 framlagda förslaget till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995,
10. beträffande finansieringsprincipens tillämpning att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 5 godkänner vad regeringen förordat om tillämpningen av finansieringsprincipen,
11. beträffande utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner att riksdagen antar det i proposition 1993/94:100 bilaga 8 under punkten Övriga frågor framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
12. beträffande kommunal fastighetsskatt att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk352 yrkande 27,
13. beträffande finansiering av fritidsbebyggelsens kostnader att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fi301, 1993/94:Fi302 och 1993/94:Fi306,
14. beträffande inrättande av en s.k. kommunakut att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi206 yrkande 4,
men. (v) - delvis
15. beträffande inrättande av s.k. think tanks att riksdagen avslår motion 1993/94:A456 yrkande 4.
Stockholm den 26 maj 1994
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Bengt Wittbom (m), Roland Sundgren (s), Lars Leijonborg (fp), Per Olof Håkansson (s), Lisbet Calner (s), Tom Heyman (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Stefan Attefall (kds), Ian Wachtmeister (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m) och Alf Egnerfors (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner 1994/95 (mom. 5)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Riksdagen har nyligen uttalat sig för en samlad översyn av hemspråksundervisningen. Vissa begränsningar har gjorts av kommunernas skyldigheter på området, vilket gör att kostnaderna kan begränsas med 120 miljoner kronor. Det är i och för sig bra att vissa begränsningar nu görs i kommunernas skyldigheter på området. Undervisningen är emellertid både kostsam och ineffektiv. Enligt utskottets mening bör kommunerna därför fullständigt befrias från skyldigheten att anordna hemspråksundervisning. Utskottet ställer sig bakom vad som anförs i Ny demokratis motioner om hemspråksundervisningen.
Den besparing på 120 miljoner kronor som regeringen föreslår skulle därigenom kunna mångfaldigas. Det statliga utjämningsbidraget bör enligt vår uppfattning kunna minskas med i storleksordningen 1 miljard kronor.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner 1994/95 att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub365 yrkande 9 och med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga 8 punkt H 1 och motion 1993/94:Fi412 yrkande 2 till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 37 000 000 000 kr,
Särskilt yttrande
Den kommunala ekonomin
Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Alf Egnerfors (alla s) anför:
Genomförandet av en stor del av välfärdspolitiken inom områden som utbildning, omsorg, vård och kultur sker i dag genom kommuner och landsting. Dessa svarar för den helt dominerande delen av de offentliga tjänsterna till medborgarna.
Vi Socialdemokrater medverkade till en reformering av regelsystemen för statsbidrag till kommunerna och för utbetalning av kommunalskatt. Vi stödde övergången till generella statsbidrag. Däremot avvisade vi regeringens förslag till orättvisa fördelningsnycklar i det nya bidragssystemet. Vi ville att reformen skulle genomföras i två steg och med nya fördelningsnycklar. Våra förslag avvisades emellertid.
Vi kan nu studera effekterna av regeringens politik gentemot kommunerna. Det nya statsbidragssystemet är på väg att haverera. Bidragssystemet är orättvist eftersom inte alla kommuner omfattas av det. Systemet har också inlåsningseffekter som motverkar förändringar. Regeringen tvingas nu för andra gången "frysa" genomförandet. Det sker denna gång i avvaktan på att ett nytt och mera stabilt skatte- och bidragssystem skall arbetas fram.
Regeringens sätt att hantera kommunerna och den kommunala ekonomin samt i samband därmed sätta olika restriktioner för verksamhetens utveckling är närmast oansvarigt. Regeringens politik tvingar kommunerna att skära ner på för medborgarnas välfärd viktiga och efterfrågade områden liksom att minska investeringar och underhåll. Samtidigt ställs kommunerna inför ökade behov inom framför allt skola och äldreomsorg.
Indragningarna från kommuner och landsting har nu medfört att den "rundgång" som vi varnade för har inträffat. Vad som hänt är att staten flyttat över en del av det statliga budgetunderskottet till kommunsektorn. Kommunerna i sin tur flyttar tillbaka underskottet till staten via a-kassan och arbetsmarknadsfonden. Denna omflyttning har resulterat i att ett stort antal anställda blivit arbetslösa samtidigt som det blivit svårt att upprätthålla en god service för äldre, sjuka och barn. Rundgången fortsätter dessvärre.
Som framgår av utskottets inledande redovisning av utredningsläget pågår nu en översyn av statsbidrags- och utjämningssystemen. Efter lång tid har våra krav på en parlamentariskt sammansatt utredning äntligen accepterats av regeringen. Vi har därför inte ansett det meningsfullt att ånyo lägga fram våra förslag till åtgärder. Det beror dels på att dessa tidigare avvisats av riksdagsmajoriteten, dels på att frågorna nu diskuteras i det pågående utredningsarbetet.
Ansvaret vilar tungt på regeringen och den borgerliga riksdagsmajoriteten.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Enligt Vänsterpartiet måste skolan, vården och omsorgen få sin beskärda del av de ökande inkomster som svenska folket kommer att få under andra halvan av 1990-talet. Den offentliga komsumtionen måste tillåtas få ett begränsat utrymme att växa för att tillgodose de ökande behoven. Därigenom kan också kommuner och landsting ges större möjlighet att ta sin del av ansvaret för att reducera arbetslösheten. Vi föreslår därför att riksdagen skall utfärda en garanti om att inga nya statliga indragningar av de totala statsbidragen skall ske under 1990-talet.
Som framhålls i motion Fi32 (v) måste det också ske en omfördelning från rika till fattiga kommuner inom den totala statsbidragsramen. Det bör kortsiktigt ske genom den av Vänsterpartiet föreslagna "kommunakuten" och långsiktigt genom ett nytt statsbidragssystem som på ett helt annat sätt tar hänsyn till storstädernas särskilda förhållanden. De extrema problemen i särskilt Göteborg -- men också i Malmö och Stockholm -- som tas upp i motionerna Fi303 (s), Fi43 (s), Fi305 (s) samt A455 (fp) kan bara lösas genom en kombinerad omfördelning och totalt ökat finasiellt utrymme på det sätt som utvecklas i Vänsterpartiets partimotion Fi32. Med ett bifall till motion Fi32 (v) får således det väsentliga innehållet i de här angivna motionerna anses vara tillgodosedda.
När det gäller de ekonomiska regleringarna mellan staten och kommunsektorn för andra halvåret 1994 och för år 1995 delar vi i allt väsentligt de synpunkter som Svenska Kommunförbundet framhållit i sina skrivelser till finansutskottet. Riksdagen bör självfallet följa den finansieringsprincip som man själv beslutat om. Med regeringens förslag kommer kostnaderna för statliga beslut, framför allt beträffande bostadsbidrag och barnomsorgsgarantin, att vältras över på kommunerna. Genom ett bifall till motion Fi32 (v) kan riksdagen i allt väsentligt tillmötesgå Kommunförbundets uppmaning.
Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag att utskottets hemställan borde haft följande lydelse under mom. 1, 2 och 14:
1. beträffande den kommunala ekonomin åren 1994--1999 att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 3 och 1993/94:Fi43 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om den kommunala ekonomin åren 1994--1999,
2. beträffande storstädernas ekonomi att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi43 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1993/94:A455 yrkande 13, 1993/94:Fi43 yrkande 3, 1993/94:Fi303 och 1993/94:Fi305 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om storstädernas ekonomi,
14. beträffande inrättande av en s.k. kommunakut att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi206 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en s.k. kommunakut,
I propositionerna 150 och 100 framlagda lagförslag
Bilaga 1
1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994
3 Förslag till Lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995
4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Av utskottet framlagt lagförslag Bilaga 2
Förslag till Lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994 skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 §1
Vid utbetalning av kommunal- Vid utbetalning av kommunal- eller landstingsskattemedel eller landstingsskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda med särskilda bestämmelser om kommuns och bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall för av skatt, m.m., skall för inkomståret 1994 inkomståret 1994 kommunalskattemedlen minskas kommunalskattemedlen minskas med 1 186 kronor per med 1 226 kronor per invånare i kommunen den 1 invånare i kommunen den 1 november 1993 och november 1993 och landstingsskattemedlen med 349 landstingsskattemedlen med 349 kronor per invånare i kronor per invånare i landstinget den 1 november landstinget den 1 november 1993. 1993.
För en kommun som inte För en kommun som inte ingår i ett landsting skall ingår i ett landsting skall kommunalskattemedlen minskas kommunalskattemedlen minskas med 1 535 kronor per med 1 575 kronor per invånare i kommunen den 1 invånare i kommunen den 1 november 1993. november 1993.
2 §2
Har en kommun, ett landsting Har en kommun, ett landsting eller en kommun som inte eller en kommun som inte ingår i landsting för ingår i landsting för år 1994 fastställt en år 1994 fastställt en högre skattesats än den högre skattesats än den som har gällt för år som har gällt för år 1993 skall den minskning av 1993 skall den minskning av kommunal- eller kommunal- eller landstingsskattemedel som landstingsskattemedel som avses i 1 § i stället avses i 1 § i stället göras med 1 480 kronor, 531 göras med 1 520 kronor, 531 kronor respektive 2 011 kronor respektive 2 051 kronor. Detta gäller dock kronor. Detta gäller dock inte om höjningen av inte om höjningen av skattesatsen avser att skattesatsen avser att täcka ökade kostnader täcka ökade kostnader som uppkommit på grund av som uppkommit på grund av en omfördelning av en omfördelning av uppgifter mellan landsting och uppgifter mellan landsting och kommunerna inom landstinget. kommunerna inom landstinget.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 1 Senaste lydelse 1993:1363. 2 Senaste lydelse 1993:1363.
Innehåll
Sammanfattning1 Inledning1 Regeringens lagförslag2 Studiebesök, inkomna skrivelser m.m.2 Propositionernas förslag2 Motionsyrkandena3 Utskottet5 Inledning5 Den kommunala ekonomin under åren 1994--19995 Uppföljning, utvärdering och revision8 Översyn av nuvarande bidragssystem9 Storstädernas ekonomi9 Övriga krav på översyn11 Bidrag till kommuner12 Det statliga utjämningsbidraget till kommuner år 199512 Anslag till statligt utjämningsbidrag till kommuner 1994/9512 Anslag till bidrag med anledning av införandet av ett nytt bidragssystem13 Bidrag till landsting14 Anslag till skatteutjämningsbidrag till landsting 1994/9514 Ekonomiska regleringar15 Ekonomiska regleringar för andra halvåret 1994 och för år 1995 mellan staten och kommunsektorn15 Övriga kommunalekonomiska frågor18 Finansieringsprincipens tillämpning18 Utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner18 Kommunal fastighetsskatt19 Finansiering av fritidsbebyggelsens kostnader20 Inrättande av en s.k. kommunakut21 Inrättande av s.k. think tanks22 Hemställan23
Reservation Anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner 1994/95 (mom. 5) (nyd)25
Särskilt yttrande Den kommunala ekonomin (s)26 Meningsyttring av suppleant (v) (mom. 1, 2, 14)27
Bilagor 1. I propositionerna 150 och 100 framlagda lagförslag29 2. Av utskottet framlagt lagförslag34