Den kommunala ekonomin
Betänkande 1994/95:FiU19
Finansutskottets betänkande
1994/95:FIU19
Den kommunala ekonomin (prop. 1994/95:100, 1994/95:150 och skr. 1994/95:220)
Innehåll
- Sammanfattning
- Propositionernas förslag
- Motionsyrkandena
- Utskottet
- Hemställan
- Reservationer
- Bilaga 1
- Innehållsförteckning
1994/95 FiU19
Sammanfattning
Finansutskottet behandlar i detta betänkande de förslag om den kommunala ekonomin som regeringen lagt fram i kompletteringspropositionen och i budgetpropositionen.
Utskottet tillstyrker förslagen i kompletteringspropositionen till riktlinjer när det gäller statsbidragsutvecklingen för de närmaste åren. Det finansiella utrymmet för kommuner och landsting måste enligt utskottets mening ses mot bakgrund av de nuvarande statsfinansiella problemen. Kommunsektorns utgifter bör därför utvecklas restriktivt och statsbidragen i princip högst bli nominellt oförändrade.
Utskottet tillstyrker också att särskilda statliga insatser görs under år 1995 för Haninge och Göteborgs kommuner till följd av den svåra ekonomiska situation som dessa kommuner befinner sig i. Utskottet har heller inget att erinra mot förslagen till ekonomisk reglering mellan staten och kommunsektorn för åren 1995 och 1996.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting fr.o.m. år 1996. Systemet syftar till att ge kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Utskottet ställer sig bakom de grundläggande principer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem när det gäller syfte, inriktning, omfattning och införanderegler som läggs fram i propositionen.
Utskottet anser emellertid -- bl.a. mot bakgrund av de synpunkter som konstitutionsutskottet anfört om en alternativ teknisk utformning -- att man i första hand bör välja en annan lagstiftningsteknik för att uppnå de utjämningseffekter som förslaget i propositionen eftersträvar. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag i sådan tid att det kan vara i kraft fr.o.m. den 1 januari 1996.
Det är enligt utskottets mening av stor betydelse att de enskilda kommunerna och landstingen får en så klar vägledning som möjligt om vilka förutsättningar som kommer att gälla för år 1996. Det är därför angeläget att det nya förslag som regeringen återkommer till riksdagen med efter lagteknisk bearbetning i princip skall ge samma utfall för de enskilda kommunerna och landstingen som det nu föreliggande förslaget.
Utskottet behandlar i betänkandet också ett antal motioner. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet har fogats 36 reservationer, varav tio från Moderata samlingspartiet, nio från Folkpartiet liberalerna, tio från Vänsterpartiet, två från Miljöpartiet de gröna och fem från Kristdemokraterna. Två särskilda yttranden har avgivits från Moderata samlingspartiet och ett från Miljöpartiet de gröna.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1994/95:100 (budgetpropositionen) bilaga 8 Finansdepartementet i vad avser littera G Bidrag och ersättningar till kommunerna,
dels proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) bilaga 5 Socialdepartementet i vad avser yrkande 4 beträffande ersättning till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor och yrkandena 8 och 9 beträffande bidrag till missbrukarvård samt bilaga 7 Finansdepartementet i vad avser avsnitt 1 Den kommunala ekonomin m.m.,
dels regeringens skrivelse 1994/95:220 om utvecklingen inom den kommunala sektorn,
dels de med anledning av proposition 1994/95:150 väckta motionerna
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 11,
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 10--14,
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 6,
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad avser yrkande 19,
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) i vad avser yrkandena 5, 11, 12 och 13,
1994/95:Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1--8,
1994/95:Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1--15,
1994/95:Fi39 av Torsten Gavelin m.fl. (fp),
1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) i vad avser yrkandena 8--11,
1994/95:Fi41 av Margit Gennser och Per Bill (m),
1994/95:Fi42 av Per Bill (m),
1994/95:Fi47 av Leif Carlson (m),
dels den med anledning av regeringens skrivelse 1994/95:220 väckta motionen
1994/95:Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine Pålsson (kds),
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) i vad avser yrkande 25,
1994/95:Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkandena 9 och 10,
1994/95:Fi301 av Mikael Odenberg och Stig Rindborg (m),
1994/95:Fi302 av Mikael Odenberg (m),
1994/95:Fi303 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp),
1994/95:Fi304 av Per Erik Granström och Ingemar Josefsson (s),
1994/95:Fi305 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp),
1994/95:Fi306 av Jan Backman och Inga Berggren (m),
1994/95:Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1--3,
1994/95:Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m),
1994/95:Fi309 av Lena Klevenås (s),
1994/95:Fi310 av Gullan Lindblad m.fl. (m),
1994/95:Fi311 av Erling Bager och Eva Flyborg (fp),
1994/95:Fi312 av Margitta Edgren (fp),
1994/95:Fi313 av Ulla Hoffmann m.fl. (v),
1994/95:Fi314 av Kjell Ericsson och Börje Hörnlund (c),
1994/95:A445 av Siv Holma (v) i vad avser yrkande 6,
1994/95:A467 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) i vad avser yrkande 1,
1994/95:A470 av Sven Lundberg m.fl. (s) i vad avser yrkande 10,
1994/95:Sk328 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 8,
1994/95:Sk341 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkandena 24 och 25,
1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) i vad avser yrkande 14,
1994/95:So432 av Birgitta Carlsson (c) i vad avser yrkande 3,
1994/95:So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i vad avser yrkande 5,
1994/95:N273 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkande 5 i denna del,
1994/95:N298 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 2.
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som behandlas i detta betänkande återfinns i bilaga 1.
Lagrådets yttrande
Finansutskottet har berett Lagrådet tillfälle att avge yttrande över det i proposition 1994/95:150 bilaga 7 framlagda förslaget till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Protokollsutdrag från Lagrådets sammanträde den 12 maj 1995 återfinns i bilaga 2 till betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet och socialutskottet tillfälle att avge yttrande över de förslag i proposition 150 jämte motioner som rör respektive utskotts beredningsområde. Yttrandena 1994/95:KU6y och 1994/95:SoU3y återfinns i bilagorna 3 och 4 till betänkandet.
Utfrågning och inkomna skrivelser
Den 2 maj 1995 ordnade utskottet en utfrågning med företrädare för Svenska Kommunförbundet och Landstingförbundet. Utfrågningen gällde den kommunala ekonomin på kort och lång sikt samt kommunernas och landstingens ekonomiska situation. Därutöver togs förslagen i kompletteringspropositionen till ett nytt bidrags- och utjämningssystem upp.
Skrivelser i ärendet har inkommit från De små kommunernas samverkan (SmåKom), Danderyds kommun, Härnösands kommun, Landstinget i Kristianstad, Anställda inom Gällivare kommun, LO-sektionen i Västra Värmland, Metalls socialdemokratiska fackklubb i Skellefteå och Skattebetalarnas Förening.
Propositionernas förslag
Proposition 100
I proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet föreslår regeringen
dels under punkt G 1 (s. 140) att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 57 109 500 000 kr,
dels under punkt G 2 (s. 141) att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 11 304 000 000 kr.
Proposition 150
I proposition 150 bilaga 5 Socialdepartementet föreslår regeringen
4. att riksdagen godkänner att ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor slopas per den 1 januari 1996,
8. att riksdagen godkänner att statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård slopas per den 1 januari 1996,
9. att riksdagen till reservationsanslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 645 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 6.
I proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet föreslår regeringen under avsnitt 1 Den kommunala ekonomin m.m. (s. 1--101)
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om generellt statsbidrag till kommuner och landsting,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting,
3. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om införande av lagen (1995:000) om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting,
4. att riksdagen antar regeringens förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1996,
5. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting,
6. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och församlingar,
8. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995,
9. att riksdagen godkänner regeringens riktlinjer när det gäller statsbidragsutvecklingen för de närmaste åren (avsnitt 1.2.4),
10. att riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem (avsnitt 1.3),
11. att riksdagen bemyndigar regeringen att utge bidrag för särskilda insatser för vissa kommuner och landsting i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitten 1.3.6, 1.5.7 och 1.5.8),
12. att riksdagen bemyndigar regeringen att uppta lån på 600 000 000 kr och ge ut motsvarande belopp som förlagslån och även i övrigt ingå de avtal som är erforderliga för saneringen av Haninge kommuns ekonomi enligt de riktlinjer regeringen föreslagit (avsnitt 1.5.7),
13. att riksdagen bemyndigar regeringen att ändra villkoren för det statliga lån som år 1993 beviljats Haninge kommun enligt de riktlinjer regeringen föreslagit (avsnitt 1.5.7),
14. att riksdagen till Generellt statsbidrag till kommuner för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 44 740 000 000 kr,
15. att riksdagen till Generellt statsbidrag till landsting för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 12 048 000 000 kr,
16. att riksdagen till Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 820 000 000 kr,
17. att riksdagen under sjunde huvudtitelns förslagsanslag G 1 Statligt utjämningsbidrag för kommuner för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 38 073 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 8,
18. att riksdagen under sjunde huvudtitelns förslagsanslag G 2 Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 7 536 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 8.
Motionsyrkandena
Motionsyrkanden med anledning av proposition 150
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
11. att riksdagen beslutar att under Finansdepartementets huvudtitel, anslaget Neutraliseringsavgift, anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 450 miljoner kronor minskat anslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
10. att riksdagen godkänner de riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommunsektorn som förordats i motionen.
11. att riksdagen avslår förslaget att inrätta en "kommunakut",
12. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om införanderegler,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bolagsförsäljning, avreglering, enskilda alternativ och konkurrens inom den kommunala sektorn,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tvångsförvaltning av kommuner.
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 6 vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting från den 1 januari 1996 enligt vad i motionen anförts.
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
19. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa det särskilda anslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård.
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på industrifastigheter (0,5 %) och kommersiella lokaler (1 %) införs och att inkomsten överförs till kommunsektorn,
11. att riksdagen engångsvis för andra halvåret 1995 anslår 215 000 000 kr till kommunal missbrukarvård och ungdomsvård,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppräkning för äldrefaktorn i bidrags- och utjämningssystemet för kommuner och landsting,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningsgrunden för barnomsorgsfaktorn i bidrags- och utjämningssystemet för kommuner och landsting.
1994/95:Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas ekonomiska utrymme,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av omfattningen av de offentliga åtagandena och om en nationell finansiering av vissa kommunala uppgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om generellt statsbidrag till kommuner och landsting i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändringar i dagens utjämningssystem till kommuner och landsting att träda i kraft den 1 januari 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övergångsregler i det reviderade utjämningssystemet,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1996, inkl. spärr mot kommunala skattehöjningar, i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett särskilt bidrag till Göteborgs kommun om 505 miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala konsumtionens andel av BNP,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till utgiftstak för kommuner och landsting,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tvångsförvaltning av landsting och kommuner som inte sköter sin ekonomi,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på balanserad budget och reglering av lånefinansiering,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting från den 1 januari 1996 enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det generella statsbidragssystemet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslaget till ett nytt bidrags- och utjämningssystem,
8. att riksdagen beslutar om en övergångstid på tio år för att införa systemet med utjämning för strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner och landsting enligt vad i motionen anförts,
9. att riksdagen beslutar att kostnaderna för den utökade övergångstiden finansieras via kommunakuten/krisfonden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av EU-avgiften,
11. att riksdagen anvisar totalt 2 miljarder kronor till krisfonden/kommunakuten enligt vad i motionen anförts,
12. att riksdagen till Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 3 420 000 000 kr,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direktiv för den parlamentariska utredningen som skall utvärdera det nya kommunala skatteutjämningssystemet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om att bredda skattebasen för kommunsektorn,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning om att utveckla arbetssätt inom den offentliga sektorn för att motverka "sektorisering".
1994/95:Fi39 av Torsten Gavelin m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting.
1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar ändra 7 § kommunallagen på följande sätt: "Kommuner får icke driva näringsverksamhet",
9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av den kommunala självstyrelsens framtida inriktning med förändrad ansvarsfördelning och ett ändrat förhållande mellan stat och kommun,
10. att riksdagen beslutar avskaffa barnomsorgslagen samt de tvingande bestämmelserna om socialbidragets storlek i socialtjänstlagen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna skall få rätt att besluta om kommunala vårdnadsbidrag och om avdragsrätt för dokumenterade barnomsorgskostnader vid den kommunala beskattningen.
1994/95:Fi41 av Margit Gennser och Per Bill (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om en kommunal redovisningslag.
1994/95:Fi42 av Per Bill (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att nedbringa dagens kostnader inom den kommunala sektorn.
1994/95:Fi47 av Leif Carlson (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om inomkommunalt system för konkurrenskorrigering i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av ett system för konkurrenskorrigering avseende kommuner och landsting.
Motionsyrkande med anledning av regeringens skrivelse
1994/95:Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning i syfte att vidga grundlagsskyddet för den kommunala självstyrelsen.
Motionsyrkanden från allmänna motionstiden
1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
25. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om ett riktat bidrag för vård och omsorg på 4,8 miljarder kronor till kommun och landsting.
1994/95:Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1995/96 anvisar 312 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit enligt vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala ekonomin.
1994/95:Fi301 av Mikael Odenberg och Stig Rindborg (m) vari yrkas att riksdagen upphäver lagen (SFS 1982:1070) om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun.
1994/95:Fi302 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lindring av övergångseffekterna för kyrkliga kommuner till följd av den ändrade utbetalningen av kyrkoskattemedel genom temporär befrielse från avgift till Kyrkofonden.
1994/95:Fi303 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av kommunal beskattning av fastigheter knutna till företagssektorn.
1994/95:Fi304 av Per Erik Granström och Ingemar Josefsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunalt skatteunderlag.
1994/95:Fi305 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna skall återfå rätten att beskatta fritidsfastigheter.
1994/95:Fi306 av Jan Backman och Inga Berggren (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att följa finansieringsprincipen.
1994/95:Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte frångå principen om kommunalt självstyre,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statligt stöd till medborgarna i större utsträckning skall gå till de enskilda,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bokföringslag för kommuner.
1994/95:Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att man ej skall frångå principen om kommunalt självstyre,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statligt stöd till medborgarna i större utsträckning skall gå till de enskilda,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inkomst- och kostnadsutjämningen mellan kommunerna.
1994/95:Fi309 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljödifferentierad kommunal fastighetsskatt.
1994/95:Fi310 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen under Finansdepartementets anslag G 1 Statligt utjämningsbidrag till kommunerna för budgetåret 1995/96 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag minskat anslag med 2 250 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi311 av Erling Bager och Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett rättvisare statligt utjämningssystem för bl.a. Göteborgs kommun.
1994/95:Fi312 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en snar förändring av det kommunala och landstingskommunala skatteutjämningssystemet.
1994/95:Fi313 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen under sjunde huvudtiteln G 1, anslår 200 000 000 kr mer än vad regeringen föreslagit eller 57 309 500 000 kr.
1994/95:Fi314 av Kjell Ericsson och Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett rättvist kommunalt skatteutjämningssystem.
1994/95:A445 av Siv Holma (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett regionalpolitiskt perspektiv i ett nytt skatteutjämningssystem mellan landets kommuner.
1994/95:A467 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det kommunala utjämningssystemet.
1994/95:A470 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett skatteutjämningssystem som möjliggör utveckling i hela landet.
1994/95:Sk328 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om kommunalt skattestopp med verkan fr.o.m. 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Sk341 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 9.1 om fastighetsskatten och den kommunala skattebasen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 9.1 om fastighetsskatten i vissa attraktiva skärgårdslägen.
1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
14. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar att växla delar av fastighetsskatten mot en kommunal fastighetsavgift.
1994/95:So432 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformandet av statsbidrag och kostnadsutjämningar mellan landstingen.
1994/95:So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de statliga bidragen till landstingen så snart som möjligt bör återfå 1990 års nivå.
1994/95:N273 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka konkurrensen i den offentliga sektorn, i denna del.
1994/95:N298 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektivisering, konkurrensutsättning och försäljning av kommunala verksamheter.
Utskottet
Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme
I kompletteringspropositionen (bilaga 7) redovisar regeringen sina överväganden om den kommunala sektorn och den samhällsekonomiska utvecklingen. Regeringen föreslår i anslutning därtill att riksdagen skall godkänna de av regeringen förordade riktlinjerna för statsbidragsutvecklingen för de närmaste åren samt en ram för statsbidragen till kommuner och landsting för år 1996.
I propositionen betonas att staten har det övergripande ansvaret för att den offentliga verksamheten i sin helhet utvecklas på ett sätt som är förenligt med kravet på samhällsekonomisk balans. Genom sin omfattning har kommunsektorn stor betydelse för samhällsekonomins utveckling, bl.a. för skattenivån och sysselsättningen. Regeringen framhåller att statens styrning av den kommunala sektorn främst sker genom nivån på statsbidragen och genom lagstiftning som reglerar den kommunala verksamheten. Dessutom kan staten ange riktlinjer för kommunsektorns skattefinansierade utymme, dvs. summan av skatteinkomster och statsbidrag, samt bedöma vilken utgiftsutveckling som är godtagbar ur samhällsekonomisk synvinkel.
Enligt propositionen får kommunsektorns ekonomiska situation totalt sett anses vara stabil, även om utfallet för år 1994 kan komma att innebära en försämring jämfört med de två närmast föregående åren. Regeringen pekar på att de ekonomiska förutsättningarna under senare år har inneburit att kommuner och landsting behövt genomföra rationaliseringar och effektiviseringar av verksamheten.
I den samtidigt med propositionen överlämnade skrivelsen (1994/95:220) lämnar regeringen en första samlad redovisning av den kommunala verksamheten. I skrivelsen redovisas utvecklingen inom olika verksamheter utifrån bl.a. nationell statistik och studier som olika sektorsmyndigheter har genomfört. Redovisningen ger, enligt vad regeringen anför, inte underlag för påståenden om att det skett stora och generella försämringar i den kommunala verksamheten. Samtidigt understryks att det också finns stora skillnader i standard mellan enskilda kommuner respektive landsting, skillnader som tenderar att öka. Det finns därför anledning att uppmärksamt följa utvecklingen. Regeringen aviserar att den årligen tänker återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av utvecklingen inom den kommunala sektorn.
Bedömningen av kommunsektorns ekonomi under åren 1995--2000 bygger på de antaganden som görs i den reviderade nationalbudgeten. År 1995 antas den kommunala konsumtionen minska realt med 1 % i förhållande till år 1994 och fortsätter sedan att minska något för att efter år 1998 vara oförändrad. Enligt kalkylerna blir det finansiella sparandet i kommunsektorn som helhet negativt åren 1995 och 1997, men positivt övriga år fram till år 1998. För landstingen beräknas det finansiella sparandet däremot bli positivt under hela perioden.
Regeringens ambition är enligt propositionen att så långt möjligt värna de kommunala kärnverksamheterna framför övriga delar av den offentliga verksamheten. Den ökande statliga skuldsättningen är enligt regeringen ett av de största problemen i den svenska ekonomin. Detta påverkar hela den offentliga sektorn och därmed också kommuner och landsting. Förbättrade offentliga finanser gynnar kommunsektorn genom minskad arbetslöshet och ökade skatteintäkter. Regeringen understryker att utrymmet för skattehöjningar är ytterligt begränsat på kort och medellång sikt.
I den reviderade finansplanen meddelar regeringen sin avsikt att under nästa år återkomma till riksdagen med förslag om ett tak för utgifterna för hela den offentliga sektorn, inklusive kommunsektorn. En utgångspunkt bör vara att statsbidragen, med undantag av regleringar enligt finansieringsprincipen, högst blir nominellt oförändrade efter år 1996.
Vid fastställandet av bidragsramen har hänsyn tagits till verksamhetsförändringar som skall regleras enligt den s.k. finansieringsprincipen, förslagen i propositionen till nytt mervärdesskattesystem för kommuner och landsting och avskaffandet av två specialdestinerade statsbidrag samt kompensationen för allmän löneavgift och särskild löneskatt till följd av EU-inträdet.
Moderata samlingspartiet tar upp de kommunalekonomiska frågorna i en särskild partimotion Fi36. I motionen anges att den genomgång som regeringen gör av den kommunala sektorns situation och finansiella utveckling de närmaste åren väl överensstämmer med den som lämnades av den borgerliga fyrpartiregeringen. Denna verklighetsbeskrivning kontrasterar däremot starkt mot den socialdemokratiska retoriken under valrörelsen 1994 och vad Socialdemokraterna uttalade under föregående mandatperiod. Då gavs väljarna intrycket att de samhällsekonomiskt nödvändiga indragningarna gentemot kommunsektorn skulle återtas eller i vart fall inte fortsätta med ytterligare indragningar.
Motionärerna kan i huvudsak ansluta sig till den analys som ligger till grund för regeringens samhällsekonomiska bedömning. Dock påpekas att det finansiella sparandet i den kommunala sektorn måste bli betydligt högre de närmaste åren än vad som anges i regeringens prognoser. Detta är nödvändigt med hänsyn inte minst till pensionsskuldens tillväxt, som innebär ett årligt sparandebehov på ca 10 miljarder kronor. En mycket stark omprövning av verksamheten i förening med en god produktivitetsutveckling inom den kommunala sektorn krävs därför, understryks det i motionen.
Även Vänsterpartiet har avlämnat en särskild partimotion Fi37 om den kommunala ekonomin. Enligt motionen bör kommunsektorns ekonomi förstärkas med sammanlagt 6 600 miljoner kronor under kommande budgetår. Huvuddelen av denna förstärkning får enligt Vänsterpartiet kommuner och landsting genom en riktad sänkning av arbetsgivaravgifterna med cirka 3 procentenheter från år 1996. Kommunsektorn bör dessutom framöver få ta del i en förväntad ekonomisk tillväxt. Ett liknande motionskrav återfinns i Vänsterpartiets motion Fi33.
Motionärerna ser planerna på att banta den offentliga sektorn som ett led i den pågående EMU-processen. Att tvinga fram nedskärningar i kommuner och landsting på det sätt som föreslås av regeringen medför en direkt kvinnofientlig politik eftersom kommunerna och landstingen är en förutsättning för kvinnors rätt till arbete och försörjning. Dessutom är den kommunala sektorn i stor omfattning kvinnornas arbetsmarknad. Den offentliga sektorn -- medborgarnas gemensamma sektor -- bör återupprättas. Enligt motionärerna räcker det inte med att återta det som gått förlorat. Det är i den gemensamma sektorn som jobben kan skapas snabbt och direkt utan stora och dyra investeringar. Behoven finns redan och kommer att växa. En väl fungerande gemensam sektor som fördelar välfärden rättvist är, framhåller motionärerna, ett bra exempel på god hushållning med våra resurser. Den är själva grunden för verklig jämlikhet och jämställdhet.
Vänsterpartiet förordar vidare att målet för den kommunala konsumtionen skall vara minst 19 % av BNP. En sådan nivå på konsumtionen kräver givetvis ett betydligt ökat utrymme i form av statsbidrag och generellt höjda kommunalskatter i lågskattekommuner. Enligt motionen kan en sådan ökad konsumtion innebära ett tillskott på i storleksordningen 80 000 arbetstillfällen. I motion Fi37 (v) avvisas vidare tankarna på att kommuner och landsting skall underordna sig ett utgiftstak. Varje landsting och kommun måste få bestämma sina utgifter och inkomster. I många fall kan det bli nödvändigt med en skattehöjning för att klara behoven inom vård, omsorg och skola. Ett motsvarande resonemang när det gäller den kommunala sektorns ekonomiska utrymme för Vänsterpartiet i sin ekonomisk-politiska motion Fi218 från allmänna motionstiden. Där avvisar partiet en inriktning av politiken som innebär att den privata konsumtionen tar ständigt ökande andelar av den ekonomiska tillväxten på bekostnad av den offentliga konsumtionen. Resurserna till skola, vård och omsorg måste enligt motionärerna ges ett visst begränsat utrymme för att växa. Därigenom ges också kommuner och landsting möjlighet att ta sin del av ansvaret för att reducera arbetslösheten.
Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna behandlar de kommunalekonomiska frågorna i sina respektive partimotioner om den ekonomiska politiken med anledning av kompletteringspropositionen.
I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhålls att Folkpartiet alltid har tillmätt den kommunalt finansierade verksamheten stor betydelse. Samtidigt understryker motionärerna att den kommunala sektorn bör utsättas för samma krav på sparsamhet och effektivitet som andra verksamheter. I motionen hävdas också att regeringens beskrivning av läget i den kommunala sektorn står i bjärt kontrast mot de skräckskildringar som förekom före valet.
Mot bakgrund av de siffror som regeringen presenterar i propositionen finns enligt motionärerna inte anledning att föreslå högre statsbidrag till kommunerna. Om regeringens prognos för skatteintäkterna slår in och särskilt om förnyelsearbetet tar fart igen bör de flesta kommuner ha rimliga möjligheter att klara välfärden på denna ekonomiska nivå. Om den kommunala ekonomin däremot utvecklas sämre än väntat beror det antagligen på att hela Sveriges ekonomi utvecklas sämre än vad som anges i regeringens prognoser. Om staten i ett sådant läge skall öka bidragen till kommunerna är det ofrånkomligt att finansiera det genom ytterligare besparingar på andra statliga utgiftsområden. Folkpartiet är inte främmande för att det kan bli nödvändigt med hänsyn till att den kommunala verksamheten är en så avgörande faktor i välfärdspolitiken.
Enligt motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) bör den kommunala självstyrelsen stärkas dels genom minskad statlig detaljstyrning, dels genom viss utökad beskattningsrätt. Det är enligt Miljöpartiet viktigt att kommunerna i ökad utsträckning kan använda sig av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, t.ex. i form av en miljöskatt på fordonsbränsle. En utökad beskattningsrätt borde också innefatta en kommunal fastighetsskatt.
Regeringens förslag till riktlinjer för statsbidragen till kommunsektorn innebär minskade inkomster till följd av höjda egenavgifter, år 1996 motsvarande ca 5 miljarder kronor. Det medför en åtstramning som slår direkt på välfärdens kärna: vården, omsorgen och skolan. Motionärerna förordar att kommunsektorn kompenseras för minskade inkomster på grund av de höjda egenavgifterna. Detta kan delvis ske genom Miljöpartiets förslag om en skatteväxling som skulle medföra lägre arbetsgivaravgifter på i storleksordningen 2 %. Därutöver har partiet föreslagit att den höjning med 1,5 procentenheter som genomfördes fr.o.m. år 1995 för att finansiera EU-avgiften skall återtas och bl.a. ersättas med en höjd bolagsskatt. I en sjukvårdspolitisk motion So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) ställs krav på att statsbidragen till landstingen så snart som möjligt bör återfå 1990 års nivå. Nedskärningarna inom vården har enligt Miljöpartiet både nått och passerat smärtgränsen och medfört att 10 000-tals arbetstillfällen försvunnit.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) anförs att Kristdemokraterna är väl medvetna om att den samlade offentliga sektorn måste anpassas till vad det samhällsekonomiska utrymmet medger. Samtidigt, sägs det i motionen, måste hänsyn tas till nyckelområden inom den offentliga verksamheten -- framför allt vården och omsorgen. Utrymmet för ytterligare besparingar inom dessa områden måste anses obefintliga. Det krävs tvärtom ökade resurser för att kvaliteten skall kunna upprätthållas. I enlighet med förslagen i sin budgetpolitiska motion Fi216 förordar Kristdemokraterna att kommunsektorn bör förstärkas med 7--8 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Merparten av denna förstärkning bör enligt motionärerna avsättas till ett särskilt bidrag till vård och omsorg i kommuner och landsting på totalt 4,8 miljarder kronor. Finaniseringen skall enligt förslaget ske främst genom att höjningen av egenavgifterna begränsas till 2 procentenheter fram till år 1998 och att den breddade fastighetsskatten för kommersiella lokaler och industrilokaler skall användas för en skatteväxling till kommunsektorn.
Utskottet instämmer för sin del i den bedömning som i propositionen görs av det skattefinansierade utrymmet för kommunsektorn liksom i förslaget till riktlinjer för utvecklingen av statsbidragen under de närmaste åren. Utskottet ställer sig också bakom förslaget till ram för statsbidragen till kommuner och landsting för år 1996.
Det finansiella utrymmet för kommuner och landsting måste enligt utskottets mening ses mot bakgrund av de nuvarande statsfinansiella problemen. Kommunsektorn måste enligt utskottet också bidra till samhällsekonomiskt nödvändiga besparingar. Samtidigt är det viktigt att slå vakt om grundläggande kommunala verksamheter som skola, omsorg och vård. Utskottet anser att den avvägning som gjorts i propositionen mellan dessa skilda krav är rimlig. Utskottet kan med hänsyn därtill inte tillstyrka den expansion av den kommunala verksamheten som förespråkas i motion Fi37 (v).
I propositionen aviseras att regeringen under nästa år avser att återkomma till riksdagen med ett förslag om ett tak för utgifterna för hela den offentliga sektorn, inklusive kommunsektorn. Frågan om utgiftstak behandlas i utskottets betänkande FiU20.
Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom vad regeringen i propositionen anför om den kommunala sektorns ekonomiska utrymme och tillstyrker förslaget till riktlinjer för statsbidragsutvecklingen för de närmaste åren samt avstyrker motionerna Fi32 (fp) yrkande 10 i denna del, Fi33 (v) yrkande 6, Fi36 (m) yrkande 1, Fi37 (v) yrkandena 1, 2 och 5, Fi216 (kds) yrkande 25, Fi218 (v) yrkande 10 samt So485 (mp) yrkande 5.
Åtgärder mot kommunala skattehöjningar
I motion Fi36 av Moderata samlingspartiet konstateras att regeringen i propositionen på ett flertal ställen återkommer till vikten av att kommunalskatterna inte höjs. Likväl läggs inget konkret förslag som skall motverka eller förhindra kommunalskattehöjningar. Motionärerna föreslår en spärr mot sådana höjningar i samband med beslutet om reglerna för utbetalning av kommunalskattemedel för år 1996. Lagen bör ges en sådan utformning att kommun eller landsting som beslutar om en höjd utdebitering genom en ändrad neutraliseringsavgift i praktiken endast får behålla en mindre del av de skatteintäkter som höjningen leder till.
I Moderata samlingspartiets skattepolitiska motion -- motion Sk328 -- från den allmänna motionstiden är man mera långtgående. Där sägs att de stora kommunala skattehöjningar som genomförts i många kommuner och landsting för år 1995 måste stoppas. Från och med år 1996 bör därför enligt motionärerna ett kommunalt skattestopp gälla.
Utskottet delar regeringens bedömning i propositionen att utrymmet för skattehöjningar är utomordentligt begränsat. Ekonomiska obalanser måste främst åtgärdas med hjälp av utgiftsminskningar och effektiviseringar. Utskottet utgår från att höjningar av utdebiteringen endast tas till av kommuner och landsting som en sistahandsåtgärd.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna Fi36 (m) yrkande 7 och Sk328 (m) yrkande 8.
Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och landsting år 1995
I samband med behandlingen av föregående års kompletteringsproposition ställde sig riksdagen bakom att tillämpningen av finansieringsprincipen endast bör omfatta beslut som direkt tar sikte på den kommunala verksamheten. Åtgärder som indirekt får effekter på kommunsektorn, t.ex. skatteunderlagsförändringar, bör beaktas i samband med att det skattefinansierade utrymmet fastställs.
I propositionen föreslås att förändringar görs i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995 med hänsyn till fattade riksdagsbeslut om verksamhetsförändringar samt kompensation innevarande år för den allmänna löneavgiften till följd av EU-inträdet. En del av kompensationen används för att engångsvis bistå vissa kommuner med stora ekonomiska problem. Propositionens förslag innebär minskade kostnader för kommuner och landsting på sammanlagt 923 miljoner kronor i förhållande till tidigare beslutade regleringar.
I motion Fi306 av Jan Backman och Inga Berggren (m) tas den s.k. finansieringsprincipen upp. Motionärerna betonar att det vid olika tillfällen slagits fast att de beslut som tas av regering och riksdag där effekterna berör den kommunala sektorn också skall åtföljas av ett finansieringsbeslut. Detta sker alltför sällan. För att klart markera skillnaden mellan statens och kommunernas ansvar och beslutskompetens är det, menar motionärerna, viktigt att man strävar efter att upprätthålla denna princip.
Utskottet vill med anledning av motion Fi306 (m) understryka att riksdagen våren 1994 ställde sig bakom att finansieringsprincipen bör tillämpas så att den endast bör omfatta statliga beslut som direkt tar sikte på den kommunala verksamheten på det sätt som nu föreslås i samband med förslaget till ändring i lagen om utbetalning av skattemedel för år 1995. Utskottet avstyrker därmed motion Fi306 (m).
Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda det i propositionen framlagda lagförslaget.
Kyrkokommunala frågor
Ekonomiska regleringar år 1996 mellan staten och de kyrkliga kommunerna
Regeringen föreslår i propositionen att de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran vid ingången av år 1996 med avseende på ändringar som har påverkat det kommunala skatteunderlaget m.m. skall minskas med 3,6 %. Till skillnad från vad som gäller kommuner och landsting ingår ingen kompensation för den fr.o.m. år 1995 införda löneavgiften till följd av EU-inträdet. Därutöver skall skattemedelsfordran minskas med 4 % som ersättning till staten för administrationen av församlingsskatten. Detta beräknas motsvara drygt 340 miljoner kronor mot cirka 300 miljoner kronor för innevarande år. De föreslagna förändringarna skall enligt propositionen regleras i en lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1996.
Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda lagförslaget.
Avgiften till Kyrkofonden
I motion Fi302 av Mikael Odenberg (m) ställs krav på en lindring av vissa övergångseffekter för de kyrkliga kommunerna till följd av de ändringar i utbetalningsordningen av kyrkoskattemedlen som riksdagen beslutade om våren 1994. Ändringen innebar att minskningen av skattemedel avseende icke medlemmar fr.o.m. år 1995 görs redan i förskottsutbetalningen och inte som tidigare vid slutavräkningen två år senare. Motionären menar att omläggningen principiellt sett är motiverad men att den innebär övergångsproblem undet åren 1995 och 1996. Han föreslår därför att de mest utsatta församlingarna ges rätt till hel eller delvis befrielse från avgiften till Kyrkofonden under övergångsåren.
Utskottet var redan i samband med att beslutet togs våren 1994 medvetet om att ändringen under en övergångsperiod kunde innebära ekonomiska ansträngningar för ett antal kyrkliga kommuner. Utskottet anförde (bet. 1993/94:FiU19 s. 19) att Kyrkofonden under vissa förutsättningar och efter särskild prövning kunde lämna stöd till sådana kommuner i form av extra utjämningsbidrag.
Avgiften till Kyrkofonden regleras i kyrkolagen (1992:300). En ändring av kyrkolagen är en relativt omfattande åtgärd som kräver att kyrkomötet först hörs. Enligt utskottets mening bör de övergångsproblem som motionären pekar på i första hand åtgärdas genom de möjligheter som finns för de berörda kyrkliga kommunerna att hos Kyrkofonden ansöka om extra utjämningsbidrag. Detta gäller även församlingar som normalt ej erhåller extra utjämningsbidrag men som starkt påverkas av de ändrade utbetalningsreglerna. Utskottet vill också understryka att regeringen i samband med att budgeten för fonden fastställs kan pröva om ramarna för extra utjämningsbidrag bör vidgas.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi302 (m).
Ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting
Inledning
Innan utskottet går in på förslagen i propositionen och motionerna redovisas här bakgrunden till och motiven för kommunala skatteutjämningssystem.
Det svenska samhället har av tradition strävat efter att utjämna skillnader som har sitt ursprung i olika regionala förutsättningar. Denna utjämning har varit en viktig del i utvecklingen av den svenska välfärden. Successivt har det vuxit fram en uppfattning i det svenska samhället -- med starkt folkligt stöd -- att människor skall kunna bosätta sig i olika delar av landet utan att detta innebär avsevärda skillnader i ekonomiskt avseende.
Som uttryck för detta har det sedan början av 1900-talet funnits olika typer av skatteutjämningssystem för kommuner. Likaså lämnas sedan lång tid tillbaka regionalpolitiskt stöd av olika slag för att kompensera regioner som är särskilt utsatta i olika avseenden. Syftet med dessa åtgärder är att så långt det är möjligt likställa de ekonomiska förutsättningarna för kommunerna.
De ekonomiska förutsättningarna för landets kommuner att tillhandahålla medborgarna en god kommunal service varierar starkt mellan kommunerna. Dessa olikheter gäller såväl kommunernas inkomster som deras kostnader. Frågor om ekonomisk utjämning mellan kommunerna har därför ständigt diskuterats, och olika typer av skatteutjämningssystem har funnits sedan år 1917.
Skatteutjämningssystemen har successivt vuxit fram och särskilt tyngda kommuner har genom dem fått statsbidrag. När kommunalskattereglerna ändrats har kommunerna kunnat kompenseras för det inkomstbortfall dessa ändringar föranlett. Redan på 1960-talet utnyttjades skatteersättningsinstrumentet till att i generellt bidragssyfte ge överkompensation till kommuner med svag ekonomi. En mångfald olika lösningar har valts som alla präglats av att riksdagen tagit ställning till olika ingrepp i kommunalbeskattningen.
Det moderna skatteutjämningssystemet har funnits sedan början av 1970-talet och har byggt på tillskott av skatteunderlag för behövande kommuner.
När de statliga finanserna försämrades i början av 1980-talet uppstod problem med att finansiera de ökade kostnaderna för skatteutjämningssystemet. År 1986 infördes en allmän skatteutjämningsavgift som togs ut i form av en fastställd procentsats på skatteunderlaget. Samtidigt infördes en särskild skatteutjämningsavgift för kommuner med skattekraft över 135 % av medelskattekraften. Tilläggsavgiften skärptes senare genom att gränsen för avgiftsuttaget sänkts i avsikt att ytterligare reducera skillnaderna i skattekraft. Skatteutjämningssystemet upphörde år 1993 och ersattes då av ett system med utjämningsbidrag. Samtidigt avvecklades en stor del av de tidigare specialdestinerade statsbidragen.
Det finns sedan länge ett starkt folkligt stöd också för principen om kommunal självstyrelse. En viktig förutsättning för att den kommunala självstyrelsen skall kunna utövas på ett likvärdigt sätt är en utjämning av de ekonomiska förutsättningarna med hänsyn till de stora skillnaderna inom landet när det gäller skattekraft och strukturella förhållanden av olika slag.
Den kommunala självstyrelsen är en av de grundläggande principer på vilka regeringsformen (RF) bygger. Begreppet kommunal självstyrelse är emellertid vagt och det går inte att ur förarbetena till regeringsformen utläsa någon närmare precisering av begreppet.
Rätten att själv kunna finansiera de kommunala uppgifterna är emellertid en väsentlig del av den kommunala självstyrelsen. En fri bestämmanderätt förutsätter nämligen ekonomiska resurser. Genom regeringsformen slås också fast att kommunerna får ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Bestämmelsen är ett principställningstagande och kan enligt förarbetena (prop. 1973:90 s. 231) "inte läsas så att den kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje kommun helt obunden kan bestämma skatteuttagets storlek". Detta uttalande kommenterades i konstitutionsutskottets av riksdagen godkända betänkande (bet. KU 1973:26) inte på annat sätt än att propositionens förslag i detta avseende väl uppfyllde de krav som borde ställas på ett grundlagsskydd för den kommunala självstyrelsen.
Enligt senare uttalanden av konstitutionsutskottet (bl.a. KU 1980/81:22 s. 8) måste emellertid en lagreglering alltid ge utrymme för en fri sektor för kommunerna och även bibehålla åtminstone en viss frihet för kommunerna när det gäller att fastställa beskattningens storlek.
Vilka de uppgifter är som kommunerna får ta ut skatt för att sköta framgår inte av grundlagen. I stället sägs i regeringsformen att föreskrifter om grunderna för den kommunala beskattningen och om kommunernas befogenheter och om deras åligganden skall meddelas genom lag. Detta innebär enligt förarbetsuttalanden (prop. 1973:90 s. 231) att det närmare förverkligandet av principen om den kommunala beskattningsrätten är underkastat lagstiftning.
Till sådana åligganden för kommunerna som fordrar lagform hör bl.a. skyldigheten för en kommun att erlägga skatteutjämningsavgifter och pastoratens skyldighet att betala kyrkoavgift till kyrkofonden.
Grundläggande bestämmelser om kommunernas och landstingens kompetens finns i kommunallagen. Enligt denna får kommuner och landsting själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller dess medlemmar och som inte skall handhas enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller något annan. Paragrafen bygger på att en kommunal åtgärd skall främja ett allmänintresse. Den ger också uttryck åt den s.k. lokaliseringsprincipen, dvs. att en kommunal åtgärd skall vara anknuten till kommunen i fråga för att vara lagenlig.
Lokaliseringsprincipen är emellertid försedd med viktiga modifikationer. Genom olika befogenhetsutvidgande lagar, som alla innebär avsteg från den allmänna kompetensbestämmelsen och de kommunalrättsliga grundprinciperna, har kommunerna fått kompetens i olika frågor där åtgärderna inte har den annars nödvändiga anknytningen till den egna kommunen.
Som exempel på sådana befogenhetutvidgande lagar kan nämnas lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport, lagen (1989:977) om kommunalt stöd till ungdomsorganisationer och lagen (1994:693) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd. Ytterligare exempel är de nu upphävda lagarna (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. och (1985:1052) om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika.
Det är alltså riksdagen som i lag både sätter gränserna för kommunernas befogenheter och ålägger dem deras skyldigheter. Både befogenheter och skyldigheter kan gå utöver vad som följer av lokaliseringsprincipen.
Genom åren har olika konstruktioner använts för att åstadkomma en kommunal skatteutjämning. Inom de ramar som dras upp av grundlagsstadgandena har skilda lösningar valts, som dock alla karaktäriseras av att kommuner med låg skattekraft och/eller ogynnsamma strukturella förhållanden kompenserats för detta jämfört med ekonomiskt starkare kommuner. Sådana system fanns när regeringsformen antogs och nya har utformats sedan dess.
Den särskilda skatteutjämningsavgift som infördes år 1985 har blivit föremål för domstolsprövning sedan en kommuninnevånare överklagat en kommuns beslut att taxera ut sådan avgift. Kammarrätten avslog dock överklagandet med hänvisning till att skyldigheten att betala sådan avgift var ett specialreglerat åliggande som kommunen hade att följa vid sidan av övrig kommunal lagstiftning.
I likhet med den senaste statliga utredningen om kommunal skatteutjämning (SOU 1994:144) konstaterar finansutskottet att utjämningen mellan kommunerna har medverkat till uppbyggnaden av välfärden i Sverige och har bidragit till att motverka "negativ konkurrens" och segregering mellan kommunerna.
Mot denna bakgrund anser utskottet att ett väl fungerande system för skatteutjämning kan ge ett viktigt positivt bidrag till att vitalisera den kommunala självstyrelsen i Sverige.
Riksdagen tog under år 1992 ställning till ett nytt generellt statsbidragssystem för kommunerna med verkan från år 1993. I anslutning därtill avskaffades en rad specialdestinerade statsbidrag i syfte att öka den kommunala handlingsfriheten. Förändringarna innebar också att utbetalningssystemet för kommunalskattemedel lades om och att den s.k. finansieringsprincipen infördes. För landstingens del behölls i huvudsak det tidigare bidragssystemet.
Därefter har ett omfattande utredningsarbete bedrivits för att klara ut ett antal problem som inte tidigare kunnat lösas. Det har främst gällt utjämningen av strukturellt betingade kostnadsskillnader liksom den nuvarande modellen för inkomstutjämning. Strävan har även varit att inordna alla kommuner och landsting i samma bidrags- och utjämningssystem. En parlamentarisk beredning presenterade i november 1994 ett samlat förslag till ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting att träda i kraft den 1 januari 1996. Regeringens förslag bygger i allt väsentligt på de förslag som beredningen lagt fram.
Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem
När det gäller riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem anges i propositionen att huvudsyftet är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. Detta bör ske genom en långtgående utjämning av skillnader i beskattningsbara inkomster och för strukturellt betingade kostnadsskillnader. Systemet bör vidare vara överskådligt och möjligt att förklara och analysera i sina beståndsdelar. Det bör också vara flexibelt och kunna anpassas till förändringar i den kommunala verksamheten.
Både inkomst- och kostnadsutjämningen föreslås i propositionen ske genom en omfördelning av skatteinkomster mellan kommuner respektive landsting och blir därigenom oberoende av statliga tillskott. Statsbidragen till kommuner och landsting används inte för utjämning utan fördelas i huvudsak efter antalet invånare i respektive kommun eller landsting och kan därmed också fungera som instrument för ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn. Införandet av systemet bör enligt propositionen ske på ett sådant sätt att omedelbara omfördelningar av statsbidrag kan undvikas.
När det gäller lagregleringen av ett nytt bidrags- och utjämningssystem läggs i propositionen fram ett förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Inkomstutjämningen föreslås ske genom att kommuner och landsting med en beskattningsbar inkomst per invånare som överstiger genomsnittet för landet får ett avdrag från skatteinkomsterna, medan de med en beskattningsbar inkomst per invånare som understiger genomsnittet får ett tillägg till skatteinkomsterna. Tillägg och avdrag betalas ut eller dras av i samband med och på motsvarande sätt som gäller enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m.m. Även utjämningen av strukturellt betingade kostnadsskillnader sker genom tillägg till och avdrag från skatteinkomsterna. Den ekonomiska utjämningen sker således enligt lagförslaget genom omfördelning av kommunernas respektive landstingens skatteinkomster.
I ett förslag till lag om införande av lagen om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting föreskrivs att lagen träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången i fråga om utjämningsåret 1996. Införandelagen innebär ett successivt införande under åtta år av det nya utjämningssystemet. Det nya systemet har också föranlett en ändring i lagen (1974:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och församlingar. Därutöver läggs förslag om en särskild lag som reglerar det i systemet ingående nya generella invånarbaserade statsbidraget för kommuner respektive landsting.
Från enstaka remissinstanser hade framförts principiella invändningar mot den långtgående inkomstutjämningen med motiveringen att den står i motsatsställning till den kommunala beskattningsrätten. Enligt regeringens bedömning är emellertid en långtgående inkomstutjämning helt avgörande i ett system som skall åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Det är värt att notera att Svenska Kommunförbundets styrelse i bred politisk enighet ställt sig bakom principerna för ett nytt bidrags- och utjämningssystem.
Lagrådets yttrande i lagregleringsfrågan
Finansutskottet beslöt vid sammanträde den 2 maj 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över propositionens förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Lagrådet har i första hand prövat om förslaget är förenligt med bestämmelserna i regeringsformen om den kommunala beskattningsrätten.
Lagrådet framhåller att regeringens förslag medför att kommuner och landsting, vilka kommer att vidkännas avdrag från skatteintäkterna, genom uttagande av kommunalskatt och landstingsskatt bidrar till att täcka behov av medel i andra kommuner och landsting. Frågan är om en sådan skatt kan anses uttagen för skötseln av kommunens och landstingets uppgifter.
Enligt Lagrådet kan den föreslagna ordningen inte anses stå i överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen. För tolkningen av begreppet "skötseln av sina uppgifter" har Lagrådet sökt vägledning i vad som i lag och praxis ansetts vara en kommuns eller ett landstings angelägenheter och har funnit att bestämmelserna i kommunallagen och ett stort antal andra lagar om en kommuns allmänna befogenheter utgår från vad som brukar kallas lokaliseringsprincipen. Med lokaliseringsprincipen avses ett krav på anknytning till kommuns eller landstings område eller dess medlemmar.
Mot denna bakgrund framstår det enligt Lagrådet som helt främmande att betrakta en skatt som tas ut av en kommun eller ett landsting för att tillföras andra kommuner eller landsting, som uttagen för skötseln av vederbörande kommuns eller landstings uppgifter. Den ordning beträffande utjämning av skatteinkomster som tillämpats under senare år kan enligt Lagrådet inte föranleda någon annan bedömning. Uttagandet av skatt i kommuner och landsting, som får vidkännas avdrag kommer därmed att strida mot vad som i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen anges om ändamålet med den kommunala beskattningen. Lagrådet tillägger att syftet med den föreslagna lagen möjligen kan -- åtminstone delvis -- tillgodoses med någon annan teknik avseende avgifter och avdrag, vilket inte skulle strida mot regeringsformens bestämmelser. Detta kan dock anser Lagrådet inte inverka på bedömningen av det nu aktuella förslaget. På grund härav anser Lagrådet att den föreslagna lagen inte är förenlig med bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen och avstyrker därför förslaget. Lagrådets yttrande återfinns i bilaga 2.
Motionsyrkanden om riktlinjerna för och lagregleringen av ett nytt system
I motion Fi36 (m) konstateras att förslaget i propositionen i huvudsak överensstämmer med beredningens förslag. En viktig utgångspunkt i relationerna mellan stat och kommun måste enligt motionärerna vara att staten respekterar den kommunala beskattningsrätten. Det som den folkvalda församlingen i enlighet med grundlagen upptar i kommunal skatt skall självfallet gå till skötseln av kommunens uppgifter. I motionen hävdas att såväl beredningens som propositionens förslag strider mot grundlagen. Oavsett vilken uppfattning man har i frågan om det från andra utgångspunkter skulle vara rimligt med inomkommunal inkomstutjämning måste grundlagen följas. I motionen yrkas med hänvisning härtill att riksdagen skall avslå regeringens förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting.
Enligt motionärerna kan ekonomiska regleringar mellan stat och kommun liksom i dag ske genom den s.k. neutraliseringsavgiften i samband med utbetalning av kommunalskattemedel. Det finns inget skäl att låta ett utjämningssystem omfatta andra kommuner än dem som för att driva sin verksamhet på ett rimligt sätt är i behov av medel utöver den egna skatten. Att finansiera sådana tillskott bör enligt motionärerna vara en uppgift för staten. Medborgare i kommuner med hög skattekraft som har hög inkomst kommer därmed också att betala mer av skattekraftsgarantin för övriga kommuner. Motionärerna anför också att beredningen och regeringen verkar ha bortsett från att det även i kommuner med hög skattekraft finns medborgare med normala och låga inkomster.
I den moderata partimotionen avvisas regeringens förslag till nytt utjämningssystem. Svårigheterna att finna en långsiktig och hållbar lösning för inkomst- och kostnadsutjämning har enligt motionen sin grund i den totala kommunala sektorns omfattning. Med en så stor kommunal sektor kommer skillnader i egen skattekraft och i opåverkbara kostnader att få mycket stora ekonomiska och sociala verkningar. Förutsättningarna att hantera sådana skillnader skulle öka avsevärt om de kommunala uppgifterna och det kommunala finansieringsansvaret begränsades. En översyn bör därför omedelbart inledas om omfattningen av de nationella åtagandena och en nationell finansiering av vissa av de nuvarande kommunala uppgifterna.
På kort sikt bör enligt Moderata samlingspartiet dagens skattekraftsutjämning för kommunerna i princip behållas. Kostnadsutjämningen bör emellertid förändras och byggas upp med standardkostnadsfaktorer i enlighet med beredningens och regeringens förslag. Ett motsvarande system bör enligt motionen införas för landstingen. Inkomstutjämningen måste utformas så att de enskilda kommunerna har incitament till att öka den egna skattekraften. Övergångsregler bör gälla. Den nuvarande s.k. neutraliseringsavgiften i samband med utbetalningen av kommunalskattemedel bör behållas liksom nuvarande system med för varje kommun och landsting individuella del- och slutavräkningar, framhålls i motionen.
I motion Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) och i motion Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m) -- båda väckta under den allmänna motionstiden -- hävdas med utgångspunkt från det då föreliggande utredningsförslaget (SOU 1994:144) att det där förordade utjämningssystemet innebar ett avsteg från tidigare principer om kommunalt självstyre.
Enligt motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anser Folkpartiet att den omläggning av inkomst- och kostnadsutjämningen som föreslagits i den s.k. Henstrandska utredningen skall genomföras. Enligt motionärerna har ingen kunnat visa på annat än att detta är det bästa underlag som hittills tagits fram. Det är också positivt att regeringen till mycket stora delat har accepterat detta förslag, inte minst mot bakgrund av hur socialdemokraterna tidigare har agerat i denna fråga, anför motionärerna.
I motionen ställs dock krav på vissa förändringar i förhållande till regeringens förslag. Enligt Folkpartiet bör utjämningsnivån sättas till 90 % i stället för 95 % av skillnaden mellan egen skattekraft och medelskattekraften. Med denna avvägning mellan graden av utjämning och graden av egna incitament råkar färre kommuner ut för att de förlorar på ökad skattekraft. Motionärerna motsätter sig också den långa införandetiden och de justeringar av utredningsförslaget beträffande kostnadsutjämningen som gjorts.
I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) understryks att ett nytt bidrags- och utjämningssystem måste utgå ifrån det kommunala självstyret och den kommunala beskattningsrätten samt bygga på att alla kommuner är med. Förslaget får inte driva på urbaniseringen. Vänsterpartiet accepterar systemet med generella statsbidrag till kommuner och landsting med ett fast belopp per invånare men anser att statens ekonomiska ansvar måste öka för att garantera alla en likvärdig behandling och tillgänglighet.
Vänsterpartiet tillstyrker den principiella utformningen av utjämningen av skatteinkomster. Principen sammanfaller med Vänsterpartiets syn på att var och en skall delta utifrån sin förmåga och att därefter solidariskt dela med sig av de gemensamma resurserna -- åt var och en efter behov.
Torsten Gavelin m.fl. (fp) yrkar i motion Fi39 avslag på regeringens förslag till bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting. Metoden för inkomstutjämning har enligt motionärerna två oacceptabla konsekvenser. För det första skapar det mycket komplicerade utjämningssystemet s.k. pomperipossaeffekter. För det andra blir utjämningen inte fullständig utan de fattigaste kommunernas skattekraft blir 5 % lägre än de rikaste kommunerna. Motionärerna har också invändningar mot kostnadsutjämning som, hävdas det, konsekvent missgynnar de flesta av skogslänens kommuner. I motionen ifrågasätts också om den långa övergångstiden tillsammans med övriga övergångsanordningar uppfyller de kommunala kraven på ett system som är stabilt och överblickbart.
Enligt motion Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine Pålsson (kds) bör riksdagen hos regeringen begära att en utredning tillsätts i syfte att vidga grundlagsskyddet för den kommunala självstyrelsen. Inte sällan inleds förslagen till stora förändringar med att vikten av den kommunala självstyrelsen framhålls. I debatten omkring förslaget till nytt intäkts- och kostnadsutjämningssystem fr.o.m. år 1996 har debatten om såväl relationer mellan kommunerna som mellan kommunerna och staten skärpts. Det är enligt motionärerna motsägelsefullt när regeringen i propositionen just framhåller hur viktig den kommunala beskattningsrätten är som grund för den kommunala sjävstyrelsen och samtidigt föreslår genomgripande åtgärder för att flytta medel från vissa kommuner till andra.
Konstitutionsutskottets yttrande i lagregleringsfrågan
I sitt yttrande (1994/95:KU6y) ger konstitutionsutskottet en redovisning av bestämmelserna i regeringsformen om det kommunala självbestämmandet och av förarbetena till dessa bestämmelser. Utskottet redogör också för den konstitutionella praxis som utvecklats när det gäller den kommunala beskattningsrätten.
Konstitutionsutskottet delar Lagrådets bedömning att förarbetena inte ger tillräcklig vägledning i fråga om vad som avses med begreppet "skötsel av sina uppgifter". Utskottet pekar samtidigt på det som sägs i grundlagspropositionen om att bestämmelsen om beskattningsrätten är ett principstadgande och att principens närmare förverkligande är underkastad lagstiftning. Det är alltså inte så att den kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje kommun helt obunden kunde bestämma skattens storlek.
I yttrandet påpekar konstitutionsutskottet att ett skatteutjämningssystem för kommunerna successivt växte fram under 1960- och 1970-talen. Vid tiden för grundlagsreformen gällde också ett utjämningssystem för de kyrkliga kommunerna. Betämmelserna i regeringsformen skall således enligt utskottet ses mot den bakgrunden att det redan vid tiden för regeringsformens införande förekom lagregler om kommunal skatteutjämning och att ett ganska renodlat utjämningssystem mellan kommuner fanns på det kyrkliga området. Även efter antagandet av regeringsformen har förändringar som rör den kommunala beskattningsrätten genomförts. Ett exempel är den avgift som från år 1986 togs ut på kommunernas och landstingens skatteunderlag för att finansiera den automatiska ökningen av skatteutjämningsbidragen. Även i anslutning till det nu gällande bidragssystemet fr.o.m. år 1993 finns särskilda lagbestämmelser som innebär att vid utbetalning av kommunalskatt skall kommunalskattemedlen minskas med vissa angivna belopp.
Konstitutionsutskottet erinrar också om att det vid flera tillfällen efter det att regeringsformen trädde i kraft beslutats om lagar som utsträcker den kommunala kompetensen längre än vad lokaliseringsprincipen innebär. Exempel på sådana lagar är lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport som ger kommunerna rätt att tillhandahålla kommunala tjänster för export och lagen (1994:693) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd. Det kan enligt utskottet inte heller bortses från att kostnadsutjämningen mellan kyrkliga kommuner länge varit allmänt accepterad.
Konstitutionsutskottet anser att det således sammantaget finns flera omständigheter som ger utrymme för en annan tolkning än den Lagrådet gjort. Som framhölls i förarbetena till regeringsformens bestämmelse om lagprövning är det naturligt att riksdagen som grundlagsstiftare är den instans som är bäst ägnad att pröva en viss föreskrifts grundlagsenlighet. Enligt konstitutionsutskottets mening är det emellertid mycket angeläget att det inte finns någon tveksamhet kring tillämpningen av regeringsformen. Utskottet vill därför förorda den möjlighet med en annan teknik än den föreslagna som Lagrådet pekar på för att uppnå det eftersträvade syftet. En tänkbar lösning kan vara att avdragen och tilläggen omvandlas till avgift respektive statligt utjämningsbidrag. En sådan ordning är, framhåller konstitutionsutskottet, klart godtagbar och förenlig med den konstitutionella praxis som utvecklats som en utfyllnad av grundlagsregleringen.
Avslutningsvis anför utskottet att det självfallet är angeläget att grundlagsbestämmelserna inte ger utrymme för så skilda bedömningar som nu framkommit i ett tillämpningssammanhang. Konstitutionsutskottet förordar därför att frågan om innebörden av den kommunala självstyrelsen och den kommunala beskattningsrätten och dess förhållande till utformningen av grundlagsbestämmelserna blir föremål för en analys och ett eventuellt förtydligande.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har anmält avvikande mening till yttrandet. Folkpartiet har dessutom avgivit ett särskilt yttrande. Konstitutionsutskottets yttrande återfinns i bilaga 3.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill för sin del när det gäller riktlinjerna för och lagregleringen av ett nytt bidrags- och utjämningssystem anföra följande.
Såsom påpekas i propositionen kvarstod i samband med statsbidragsomläggningen år 1993 flera betydande frågor att lösa. Således behövde metoderna för utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader utvecklas vidare. En annan fråga gällde det faktum att inkomstutjämningen inte omfattade samtliga kommuner och inte innebar en långsiktigt stabil lösning. Ytterligare en fråga var olikheterna i uppbyggnaden av utjämnings- och bidragssystemen mellan kommunerna och landstingen. Utskottet delar därför helt den syn som redovisas i propositionen om det angelägna i att ett nytt bidrags- och utjämningssystem införs fr.o.m. år 1996. Utskottet konstaterar också att det finns ett brett parlamentariskt stöd för denna uppfattning.
I likhet med vad som anförs i propositionen skall huvudsyftet för ett sådant nytt system vara att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting. Utskottet vill också slå fast att detta bör ske genom en långtgående utjämning av skillnader i beskattningsbara inkomster och strukturellt betingade kostnadsskillnader. Andra givna utgångspunkter är att såväl inkomstutjämningen som kostnadsutjämningen skall omfatta samtliga kommuner och landsting samt att bidrags- och utjämningssystemet bör få en likartad uppbyggnad för såväl kommuner som landsting. Utjämningssystemet måste också ges en konstruktion som är långsiktigt hållbar och inte beroende av nivån på de statliga bidragen. Detta skall främst ses mot bakgrund av statens behov att kunna göra generella ekonomiska regleringar bl.a. till följd av finansieringsprincipen.
Regeringens förslag till nytt bidrags- och utjämningssystem har föregåtts av ett omfattande utredningsarbete. Inte minst när det gäller metoder för kostnadsutjämning har ett betydelsefullt utvecklingsarbete bedrivits sedan omläggningen av det kommunala statsbidragssystemet år 1993. Enligt utskottets mening är förslaget i propositionen väl avvägt i förhållande till de många olikartade krav som nu kan ställas på ett system för statsbidrag och utjämning. De motioner som väckts med anledning av propositionen visar att ett stort flertal av partierna i riksdagen står bakom de grundläggande principer som förslaget vilar på. Det finns också ett brett stöd för reformen i den kommunala världen.
I samband med utskottets beredning av propositionen har som framgått frågan om grundlagsenligheten av den lagtekniska lösning som förordas i propositionen aktualiserats. Mot bakgrund av den analys av grundlagsfrågan som konstitutionsutskottet presenterat anser finansutskottet att det i och för sig är möjligt för riksdagen att godkänna det nu föreliggande förslaget. Utskottet anser emellertid -- bl.a. mot bakgrund av de synpunkter som konstitutionsutskottet har anfört om en alternativ utformning -- att man i första hand bör välja en annan lagstiftningsteknik för att uppnå de utjämningseffekter som det nu föreliggande regeringsförslaget eftersträvar. Regeringen bör således återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag i sådan tid att det kan vara i kraft fr.o.m. den 1 januari 1996.
Finansutskottet har redan inledningsvis slagit fast vissa grundläggande principer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem när det gäller syfte, inriktning, omfattning och ikraftträdande. Utskottet har också tidigare i betänkandet tillstyrkt regeringens förslag till total nivå för statsbidragen de närmaste åren. Det är enligt utskottets mening också av stor betydelse att de enskilda kommunerna och landstingen får en så klar vägledning som möjligt om vilka förutsättningar som kommer att gälla för år 1996. Därför är det också angeläget att det nya förslag som regeringen återkommer till riksdagen med efter lagteknisk bearbetning i princip skall ge samma utfall för de enskilda kommunerna och landstingen som det nu föreliggande förslaget. De lagtekniska förändringarna bör därvid inte innebära några sakliga förändringar av de av regeringen föreslagna införandereglerna. Detta innebär sammantaget att kommuner och landsting kan utgå från de förutsättningar som hittills har presenterats av regeringen för år 1996, vilket är angeläget att slå fast med hänsyn tll det kommunala budgetarbetet.
Riksdagen föreslås godkänna vad utskottet här anfört om riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem med anledning av propositionens förslag och som sin mening ge regeringen detta till känna. Utskottet avstyrker motionerna Fi32 (fp) yrkande 10 i denna del, Fi36 (m) yrkandena 3--5, Fi37 (v) yrkandena 6 och 7 i denna del, Fi39 (fp), Fi50 (kds), Fi307 (m) yrkande 1 samt Fi308 (m) yrkande 1.
Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting
Den i propositionen föreslagna utjämningen av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting syftar till att skapa likvärdiga förutsättningar att bedriva verksamheter. Kommuner och landsting som har gynnsamma strukturella förutsättningar får enligt förslaget ett avdrag från sina skatteinkomster medan de som har ogynnsamma förhållanden får ett tillägg. Kostnadsutjämningen avser i första hand obligatoriska verksamheter men även vissa frivilliga verksamheter och icke verksamhetsanknutna kostnader. Till grund för beräkningen av tillägg och avdrag ligger ett antal verksamhetsspecifika faktorer som skall spegla vad som påverkar kostnaderna inom respektive område.
Regeringens förslag till utformning av kostnadsutjämningen innebär vissa förändringar i förhållande till förslagen i utredningen (SOU 1994:144). En större tyngd läggs vid utjämningen för näringslivs- och sysselsättningsfrämjande åtgärder samt befolkningsminskning för kommunerna, något som framför allt gynnar glesbygdskommuner. Ett särskilt tillägg till små landsting föreslås också.
I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) avvisas den justering av utredningens förslag beträffande kostnadsutjämningen som görs i propositionen.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) betonas att utjämningen av strukturellt betingade kostnadsskillnader är en mycket viktig komponent i utjämningssystemet. Utformningen av kostnadsutjämningen innefattar enligt motionärerna ett antal svåra avvägningsproblem. Kristdemokraterna anser att huvuddragen i regeringsförslaget har en riktig ansats men att vissa justeringar krävs.
Kristdemokraterna anser således att kompensationen för äldreomsorg skall räknas upp. "Äldrefaktorns" uppräkning behöver enligt vad som sägs i motionen vara betydande. För kommunernas del ställs också krav på vissa justeringar vad gäller barnomsorg. På motsvarande sätt som för kompensationen för äldreomsorg inom det primärkommunala utjämningssystemet föreslår motionärerna en uppräkning av kompensationen för hälso- och sjukvård i kostnadsutjämningssystemet för landstingen.
Även i motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås vissa förändringar i propositionens förslag till kostnadsutjämning. Vänsterpartiet är positivt till ett system som syftar till att nå jämförbar standard i kommuner respektive landsting vid samma skattesats. Enligt motionen måste faktorerna för äldreomsorg, arbetslöshet och bristande befolkningsunderlag justeras. De små landstingens situation måste också förbättras. Dessa faktorer behöver viktas kraftigare för att undvika orimliga fördelningsmässiga konsekvenser. Även faktorn för barnomsorg behöver ses över.
I motion Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m) från allmänna motionstiden sägs att en kostnadsutjämning måste utgå från så objektiva grunder som möjligt. Så är inte fallet när man vill begränsa strukturtillägget för Stockholms län till 75 %. Den väl utbyggda kollektivtrafiken är, hävdar motionärerna, en förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad i regionen. Detta i sin tur är en förutsättning för regionens relativt höga skattekraft. Det finns alltså all anledning att kompensera Stockholms läns landsting och Stockholms läns kommuner fullt ut för de högre kollektivtrafikkostnaderna.
I den under allmänna motionstiden väckta motion Fi312 av Margitta Edgren (fp) anmäler motionären -- främst med utgångspunkt från förhållandena i Malmöområdet -- att det är nödvändigt att snarast få till stånd ett mer rättvist skatteutjämningssystem. Det nuvarande systemet är, hävdas i motionen, i grunden orättvist och omfördelar resurser på ett godtyckligt sätt. Skall en storstad som Malmö inte helt utarmas och förlora de egna möjligheterna att klara en besvärlig ekonomi måste radikala och snara förändringar till. Enligt motionären utgör förslaget från den parlamentariska beredningen en bra utgångspunkt för ett nytt utjämningssystem eftersom hänsyn tas till bl.a. Malmös speciellt höga strukturella sociala kostnader.
Förslaget till nytt bidrags- och utjämningssystem från den parlamentariska beredningen har behandlats i tre motioner från den allmänna motionstiden med främst regionalpolitisk inriktning.
Enligt motion Fi314 av Kjell Ericsson och Börje Hörnlund (c) kan beredningens förslag inte ligga till grund för ett regeringsförslag. Förslaget leder till omfattande skattehöjningar i kommuner som redan har hög utdebitering. Målet att minska utdebiteringsskillnaderna har inte tillgodosetts, menar motionärerna. De regionalpolitiska konsekvenserna har inte blivit föremål för någon analys. Beredningens beräkningsmodeller bygger i allt väsentligt på värderingar. Slutresultatet av beredningens förslag blir enligt motionen att kommuner i skogslänen förlorar miljardbelopp. Detta är allvarligt för den framtida utvecklingen i många av skogslänens kommuner.
Också i motionerna A445 av Siv Holma (v) och A470 av Sven Lundberg m.fl. (s) ställs krav på ett regionalpolitiskt perspektiv i ett nytt skatteutjämningssystem. Enligt motionärerna är det en viktig uppgift för offentlig verksamhet att åstadkomma en regional utjämning så att även glesbygden kan få en rimlig social och kulturell service. Det understryks också att den kommunala verksamheten har mycket stor betydelse för näringslivets lokala utveckling. Det är därför viktigt att kommuner och landsting genom ett rättvist system för kommunal skatteutjämning har de resurser som krävs för att detta skall vara möjligt.
I motion So432 av Birgitta Carlsson (c) från allmänna motionstiden tas kostnadsutjämningen mellan landstingen upp. Enligt motionären borde det vara en självklarhet att ett system för kostnadsutjämning skall styra mot samhällets övergripande hälsopolitiska mål och stimulera landsting som medverkar till låga ohälsotal och lägsta möjliga sjukvårdskonsumtion. Förslaget från den parlamentariska beredningen motverkar i stället dessa mål. Förslaget, heter det i motionen, synes tvärtom straffa landsting som medverkat till låga ohälsotal och låg sjukvårdskonsumtion. Som exempel på detta nämns landstingen i Skaraborgs och Hallands län. Motionären anser att det är väsentligt att det statliga kostnadsutjämningssystemet bygger på relevanta faktorer. Åldersfaktorn är den viktigaste variabeln för att utjämna skillnader mellan landstingen.
Utskottet noterar att flertalet av de motionsyrkanden som tar upp grunderna för strukturkostnadsutjämningen väcktes under den allmänna motionstiden, närmast i anslutning till det då föreliggande utredningsförslaget. Enligt utskottets uppfattning har vissa av dessa yrkanden i väsentliga delar tillgodosetts i propositionens förslag. Utskottet vill erinra om den parlamentariska beredning som regeringen aviserat i propositionen. Denna har möjlighet att ta upp en del av de frågor som berörs i motionerna.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi32 yrkande 10 i denna del, Fi35 (kds) yrkandena 12 och 13, Fi37 (v) yrkande 7 i denna del, Fi308 (m) yrkande 3, Fi312 (fp), Fi314 (c), A445 (v) yrkande 6, A470 (s) yrkande 10 och So432 (c) yrkande 3.
Skatteutjämning i Stockholms län
I motion Fi301 från allmänna motionstiden av Mikael Odenberg och Stig Rindborg (m) yrkas att riksdagen skall upphäva lagen (1982:1070) om skatteutjämning i Stockholms län. Enligt lagen ges landstinget rätt att lämna bidrag och lån till kommunerna inom landstingsområdet för att främja skatteutjämningen. Motionärerna hänvisar bl.a. till regeringens och finansutskottets uttalanden våren 1992 i samband med beslutet att införa det nuvarande statsbidagssystemet. Utskottet uttalade då att den inomregionala skatteutjämningen borde upphöra efter övergångsåren 1993 och 1994 (1991/92:FiU29).
I motion A467 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) om regional utveckling i Stockholms län -- även den från den allmänna motionstiden -- behandlas det kommunala skatteutjämningssystemet.
Motionärerna menar att senare års strävanden att åstadkomma ett rättvist och hållbart utjämnings- och bidragssystem har medfört ett förtjänstfullt grundläggande arbete på att identifiera och värdera s.k. strukturkostnader. Det är angeläget att en sådan objektiv analys av kommunernas och landstingens verkliga förutsättningar tillåts ligga till grund för kommande beslut. Det finns enligt motionärerna goda skäl för att Stockholms läns landstings nuvarande lagliga rätt att anslå medel för inomregional utjämning bör finnas kvar. Detta med hänsyn till de mycket stora inomregionala skillnaderna i länet som inget hittills redovisat nationellt system har klarat av att utjämna.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att ett nationellt system som innebär långtgående utjämning av inkomster och strukturellt betingade kostnadsskillnader i princip inte skulle behöva kompletteras med regionala system med delvis samma syfte. Frågan om behovet av och formerna för inomregional och mellankommunal utjämning bör övervägas ytterligare. Det bör enligt propositionen ske i samband med beredningen av Regionberedningens betänkande.
Utskottet delar den bedömning som regeringen gjort i propositionen. Med hänvisning därtill avstyrks motionerna Fi301 (m) och A467 (fp) yrkande 1.
Generellt statsbidrag till kommuner och landsting
I propositionen föreslås att två nya statsbidrag skall införas år 1996, ett generellt statsbidrag till kommuner och ett generellt statsbidrag till landsting. Bidragen fördelas med ett för kommuner respektive ett för landsting enhetligt belopp per invånare i november året före bidragsåret.
Samtidigt föreslås att det nuvarande statliga utjämningbidraget till kommuner samt skatteutjämningsbidraget till landsting skall avskaffas fr.o.m. år 1996. Samma sak gäller den del av ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen som avser ersättning till sjukresor samt statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård. Från och med år 1996 slopas också det nuvarande generella avdraget från skatteinkomsterna för såväl kommuner som landsting.
I Socialdepartementets bilaga till propositionen (bil. 5) föreslår regeringen att riksdagen godkänner att ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor och statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård slopas per den 1 januari 1996. Samtidigt föreslås att riksdagen när det gäller anslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård anvisar ett belopp som är 645 miljoner kronor lägre än vad som föreslogs i budgetpropositionen.
Med anledning av det ansträngda budgetläget gör regeringen den bedömningen att såväl engångsbesparingar som regeländringar som innebär bestående besparingar behöver göras inom Socialdepartementets område. Regeringen föreslår därför att huvuddelen av det riktade statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård skall läggas in i det generella statsbidraget till kommunerna fr.o.m. år 1996. För särskilda utvecklingsinsatser beräknas även fortsättningsvis medel under anslaget. Regeringen föreslår för ändamålet 75 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Förutom medlen för särskilda utvecklingsinsatser finns för närvarande upptaget 215 miljoner kronor för andra halvåret 1995 och 430 miljoner kronor för hela kalenderåret 1996.
Regeringens förslag innebär att de medel som upptagits för särskilda utvecklingsinsatser bör kvarstå och att resterande medel för år 1996 läggs in i det generella statsbidraget. Vidare föreslås att bidraget för andra halvåret 1995 av statsfinansiella skäl inte betalas ut. Beträffande förslaget att avskaffa statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård sägs vidare att utjämning av kostnader och intäkter mellan kommuner respektive mellan landsting skall ske genom omfördelning av skatteinkomster och inte genom statliga tillskott.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) hemställs att riksdagen engångsvis för andra halvåret anslår 215 miljoner kronor till kommunal missbrukar- och ungdomsvård. Motionärerna anser att missbrukar- och ungdomsvården är ytterst angelägen, inte minst förebyggande insatser, öppenvård och andra frivilliga insatser som kommunerna står för. Att under ett halvår inte betala ut några statsbidrag alls ger helt felaktiga signaler och försvårar kommunernas långsiktiga planering och arbete, anser motionärerna.
I motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa det särskilda statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård. Motionärerna anser, med hänsyn till ökad förekomst och användning av droger till följd av EU-medlemskapet, att staten även nästa budgetår bör ge ett riktat bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård.
Socialutskottet har enligt sitt yttrande (SoU3y) ingen erinran mot att det riktade statsbidraget till kommunerna för missbrukarvården och ungdomsvården slopas fr.o.m. år 1996 och att bidraget läggs in i det generella statsbidraget. Utskottet anser därför att yrkandet i motion Fi34 (mp) bör avstyrkas. I likhet med propositionen anser socialutskottet att de 75 miljoner kronor som avsatts för särskilda utvecklingsinsatser skall kvarstå på anslaget.
Socialutskottet delar också uppfattningen i propositionen att de 215 miljoner kronor som upptagits på anslaget för andra halvåret 1995 av statsfinansiella skäl inte bör betalas ut. Motion Fi35 (kds) bör därför avstyrkas. Den av regeringen föreslagna minskningen av anslaget bör enligt utskottet tillstyrkas.
Finansutskottet har tidigare i betänkandet behandlat propositionens förslag till riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem och i allt väsentligt ställt sig bakom dessa. I det av den parlamentariska beredningen i betänkandet SOU 1994:144 och av regeringen föreslagna nya systemet skall de generella statsbidragen inte användas för utjämning. De skall utgöra ett allmänt finansiellt stöd och även fungera som ett instrument för ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner respektive landsting. Utskottet delar denna principiella syn.
Utskottet tillstyrker i likhet med socialutskottet att statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård slopas fr.o.m. år 1996 och att de 215 miljoner kronor som tagits upp för andra halvåret inte betalas ut. Utskottet återkommer senare i betänkandet till anslagsfrågorna. Utskottet tillstyrker också att den del av ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen som avser ersättning för sjukresor slopas från årsskiftet 1995/96.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner att ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor och statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård slopas per den 1 januari 1996 samt avstyrker motionerna Fi34 (mp) yrkande 19 och Fi35 (kds) yrkande 11.
Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet
I propositionen föreslås att bidrags- och utjämningssystemet införs successivt under åtta år fr.o.m. år 1996. Under införandetiden begränsas bidragsökningarna och bidragsminskningarna. För kommuner begränsas den sammanlagda bidragsminskningen för hela perioden till 2 000 kr per invånare, för landstingen till 1 200 kr per invånare. I förhållande till utredningsförslaget innebär regeringens förslag en sänkning av de högsta tillåtna årliga bidragsminskningarna för kommuner och landsting och en förlängd införandeperiod. Tillsammans med vissa förstärkningar i kostnadsutjämningen beräknas förändringarna innebära ökade kostnader på ca 2 000 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att de ökade kostnaderna för år 1996 skall finansieras ur de medel som fr.o.m. 1996 skall återföras till kommunsektorn till följd av en allmän löneavgift samt höjningen av de särskilda löneskatterna för att finansiera EU-avgiften. Dessa medel uppgår till 2 435 miljoner kronor. 2 035 miljoner kronor av dessa medel tillförs det generella statsbidraget. Högst 400 miljoner kronor avsätts för särskilda insatser för vissa kommuner och landsting. Enligt regeringen skall utjämningssystemet bli föremål för en löpande uppföljning, utvärdering och utveckling i en parlamentarisk beredning. Systemet följs upp på sådant sätt att förändringar kan göras efter två år.
I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) sägs att den långa införandetiden är oacceptabel. I motionen föreslås att införandereglerna sätts till en maximerad bidragsminskning med 500 kr per invånare. Det gör att de flesta kommer att vara infasade i systemet efter fyra år och att de kommuner som förlorat mest snabbast får en förbättring. För landstingen bör införandetiden begränsas till fyra år. Motionärerna avstyrker också förslaget att i förväg inrätta en "kommunakut".
Enligt motion Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m) bör övergångsreglerna gälla alla. Motionärerna godtar att förändringarna för enskilda kommuner och landsting får anpassas till belopp i kronor per invånare i enlighet med regeringens förslag.
I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås att övergångstiden förlängs från åtta till tio år för att landstingen och kommunerna skall få möjlighet att klara konsekvenserna av omfördelningen. Kostnaderna för den utökade övergångstiden föreslås finansierad via kommunakuten/krisfonden. Vänsterpartiet anser att konsekvenserna av förslagen till användning av EU-avgiften påverkar enskilda kommuner mycket olika. Medlen för kommunakuten/krisfonden bör utökas med 1 600 miljoner kronor till sammanlagt 2 000 miljoner kronor. De kommuner och landsting som drabbas av den uteblivna kompensationen av EU-avgiften och som har hög skattesats och hög arbetslöshet skall ges möjlighet att ansöka om medel från krisfonden/kommunakuten för att slippa säga upp personal. När det gäller utvärdering och uppföljning av ett nytt bidrags- och utjämningssystem föreslår Vänsterpartiet att det i direktiven till den parlamentariska grupp som skall utvärdera förslaget bör ingå att utarbeta ett fördelningspolitiskt mer rättvist kommunalt skattesystem mellan individer och mellan kommuner och landsting. Den bör också se över frågan om inomregional omfördelning.
Utskottet har tidigare i samband med sin behandling av riktlinjerna för den lagtekniska översyn av propositionens förslag som utskottet förordat angivit vissa principer för bidrags- och utjämningssystemets syfte, inriktning, omfattning och ikraftträdande. Enligt utskottets mening är de övergångsregler som föreslagits i propositionen väl avvägda såväl när det gäller genomförandetiden som de föreslagna begränsningar av bidragsförändringarna för kommunerna och landstingen. Utskottet ställer sig också bakom de principer för finansiering av införandet som föreslagits i propositionen och att medel avsätts för att bistå vissa kommuner och landsting som har en särskilt svår situation i samband med införandet av ett nytt utjämningssystem.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet anför om införandet av ett nytt bidrags- och utjämningssystem och som sin mening ger regeringen detta till känna. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi32 (fp) yrkandena 11 och 12, Fi36 (m) yrkande 6 samt Fi37 (v) yrkandena 8--10 och 13.
Haninge kommun
I propositionen föreslår regeringen särskilda insatser för Haninge i syfte att återställa den exceptionella situation som kommunen befinner sig i. Enligt förslaget skall staten skjuta till drygt 900 miljoner kronor för att dels lösa kvarvarande skulder i Bostadsstiftelsen Haningehem, dels ändra villkoren i ett befintligt statligt lån till kommunen. Insatserna finansieras med medel som år 1995 annars skulle ställts till hela kommunsektorns förfogande till följd av effekterna av finansieringen av EU-inträdet. I rekonstruktionen ingår att kommunen överlåter fastigheterna i Haningehem och Haninge Bostäder AB till ett för ändamålet bildat holdingbolag. För detta beviljar staten det nya holdingbolag som bildas för ändamålet ett förlagslån på 600 miljoner kronor.
Utskottet delar regeringens bedömning att särskilda insatser måste vidtas för att Haninge kommun skall klara upp det uppkomna ekonomiska läget. Med hänvisning därtill tillstyrker utskottet de åtgärder som regeringen föreslagit och finansieringen av dem.
Göteborgs kommun
I propositionen föreslås att Göteborgs kommun skall få ett engångsbidrag för år 1995 om 505 miljoner kronor till följd av det svåra ekonomiska läget som lett till en mycket stor upplåning. En av flera orsaker till detta är, enligt propositionen, att det nuvarande utjämningssystemet ger en otillräcklig utjämning av de stora kostnadsskillnader som finns mellan sjukvårdshuvudmännen. Insatserna finansieras med medel som annars för år 1995 skulle ställts till hela kommunsektorns förfogande till följd av effekterna av finansieringen av EU-avgiften.
Förhållandena i Göteborgs kommun tas upp i två motioner. I motion Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m) avvisas förslaget till extra stöd till Göteborg. Regeringens förslag innebär ett ytterst farligt prejudikat att en kommun, som genom egna åtgärder i historisk tid försvagat ekonomin, kan komma i åtnjutande av särskilda statliga medel. I motion Fi311 av Erling Bager och Eva Flyborg (fp) från den allmänna motionstiden ställs krav på ett rättvisare statligt utjämningssystem för bl.a. Göteborgs kommun med hänsyn inte minst till de speciellt höga strukturella sociala kostnaderna.
Utskottet anser att de förhållanden som tas upp i motion Fi311 (fp) fr.o.m. år 1996 i hög grad avses bli åtgärdade genom det föreliggande förslaget till nytt bidrags- och utjämningssystem. För år 1995 föreslår regeringen särskilda insatser.
Med anledning av vad som sägs i motion Fi36 (m) vill utskottet i likhet med propositionen peka på att den svåra ekonomiska situationen för Göteborgs kommun delvis hänger ihop med ofullkomligheter i nuvarande statliga utjämningssystem.
Med hänvisning till vad här anförts tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi36 (m) yrkande 8 och Fi311 (fp).
Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting
I propositionen föreslår regeringen att ett nytt system för konkurrenskorrigering avseende kommunernas och landstingens kostnader för ingående mervärdesskatt skall införas fr.o.m. år 1996. Återbetalningen av ingående mervärdesskatt skall ske i ett självfinansierat system där kommuner och landsting skjuter till lika mycket pengar som betalas ut för kompensation av momskostnader. I nuvarande system svarar staten för kostnaderna. I samband med övergången till det nya systemet görs enligt förslaget en ekonomisk reglering mellan staten och kommuner och landsting på så sätt att de senare via statsbidragen tillförs medel motsvarande statens nuvarande kostnader.
Propositionens förslag i denna del har föranlett en motion. I motion Fi47 av Leif Carlsson (m) sägs att förslaget innebär att offentliga investeringar gynnas i förhållande till enskilda, vilket enligt motionären befäster den orättvisa som finns mellan offentlig och privat verksamhet. Motionären hävdar att förslaget innebär att den nuvarande snedvridningen fortlever och t.o.m. förvärras. Utgångspunkten måste i stället vara att staten skall stå neutral mellan offentlig och enskild verksamhet och därmed utforma systemen som påverkar de båda lika. Regeringens förslag i sin nuvarande utformning bör därför avslås, och regeringen bör återkomma med förslag som innebär att konkurrenssnedvridningen mellan privat och offentlig verksamhet elimineras.
Utskottet vill inledningsvis peka på att för kommuner och landsting har sedan skattereformen år 1991 särskilda regler gällt för att motverka mervärdesskattens konkurrenssnedvridande effekter mellan verksamhet i egen regi och i annan regi. Olika lösningar har använts. Med hänsyn till att tidigare regler inte var förenliga med EG:s direktiv används för innevarande år en övergångslösning. I propositionen föreslås att den nuvarande provisoriska regleringen omvandlas till ett permanent system som skall genomföras fr.o.m. år 1996 och som bygger på kommunal självfinansiering. Avsikten är att systemet skall vara stabilt och inte ge upphov till ökade kostnader för staten.
Med anledning av motion Fi47 (m) vill utskottet understryka att det föreslagna systemet uppfyller kravet på konkurrensneutralitet på samma sätt som hittillsvarande lösningar. Motion Fi47 (m) avstyrks av utskottet.
Uskottet konstaterar att förslaget till lagteknisk reglering av systemet med konkurrenskorrigering i likhet med det av utskottet tidigare behandlade lagförslaget om inkomst- och kostnadsutjämning bygger på inomkommunal finansiering. Även om de två lagförslagen har helt olikartade syften bör de enligt utskottets mening övervägas i ett sammanhang. Regeringen bör således återkomma till riksdagen i denna fråga i sådan tid att systemet kan träda i kraft den 1 januari 1996. Med anledning därav bör ställning inte nu heller tas till den i propositionen föreslagna regleringen via de generella statsbidragen till kommuner och landsting. Statsbidragen bör därför jämkas med sammanlagt 19 000 miljoner kronor. Utskottet återkommer i det följande till anslagsfrågorna.
Vad utskottet här anfört med anledning av propositionens förslag till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vissa anslagsfrågor
I propositionen föreslås att de nuvarande anslagen G 1 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och G 2 Skatteutjämningsbidrag till landsting skall minskas och endast avse perioden t.o.m. den 31 december 1995. Utjämningsbidraget till kommuner bör därför sänkas med 38 073 miljoner kronor i förhållande till vad regeringen föreslog i budgetpropositionen. Skatteutjämningsbidraget till landsting föreslås på motsvarande sätt sänkas med 7 536 miljoner kronor.
I propositionen föreslås också att två nya anslag G 3 Generellt statsbidrag till kommuner och G 4 Generellt statsbidrag till landsting skall införas för budgetåret 1995/96 på respektive 44 740 miljoner kronor och 12 048 miljoner kronor avseende år 1996. Därutöver föreslår regeringen att ett nytt anslag G 5 Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting införs fr.o.m. den 1 juli 1995. Anslaget föreslås uppgå till totalt 1 820 miljoner kronor, varav 1 420 miljoner kronor avser andra halvåret 1995 och 400 miljoner kronor avser kalenderåret 1996. Anslaget avser vissa särskilda insatser för Haninge och Göteborgs kommuner år 1995 och vissa insatser i samband med införandet av ett nytt bidrags- och utjämningssystem år 1996.
I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås att riksdagen beslutar att sammanlagt 2 000 miljoner kronor skall fördelas till kommuner och landsting med bl.a. hög skatt och hög arbetslöshet för att i första hand värna kvinnojobben. Anslaget G 5 bör därför tillföras ytterligare 1 600 miljoner kronor. I sin budgetpolitiska motion Fi218 från den allmänna motionstiden föreslår Vänsterpartiet ett tillskott på 312 miljoner kronor till det statliga utjämningsbidraget G 1 till kommunerna. Av medlen avses 120 miljoner kronor användas till ökad hemspråksundervisning. I en annan motion från samma tillfälle, motion Fi313 av Ulla Hoffmann m.fl. (v), föreslås att motsvarande bidrag skall tillföras 200 miljoner kronor varav 120 miljoner kronor till hemspråksundervisning och 80 miljoner kronor till sfi-undervisning.
Enligt partimotion Fi31 (m) bör en fullständig decentralisering av hanteringen av socialbidragen till kommunerna kopplad till en sänkning av Socialstyrelsens normer genomföras. En sådan ordning innebär att kommunernas kostnader kan minskas i motsvarande mån och beräknas i motionen uppgå till 450 miljoner kronor.
I motion Fi310 av Gullan Lindblad m.fl. (m) från den allmänna motionstiden föreslås att anslaget G 1 Statligt utjämningsbidrag till kommuner minskas med 2 250 miljoner kronor med hänsyn till att effekterna av de familjepolitiska förslag som Moderata samlingspartiet lagt fram, bl.a. när det gäller att återinföra vårdnadsbidraget och den avskaffade avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader, kan beräknas innebära lägre kostnader för kommunerna. Mot den bakgrunden bör enligt motionärerna statsbidragen minskas i motsvarande grad.
Utskottet har tidigare i betänkandet tillstyrkt vad regeringen anfört om den kommunala sektorns ekonomiska utrymme. Utskottet har också tillstyrkt vad regeringen föreslagit om särskilda insatser för Haninge och Göteborgs kommuner.
När det gäller förslagen till generella statsbidrag till kommunerna respektive landstingen bör anslag uppföras i avvaktan på den av utskottet förordade lagtekniska överarbetningen av förslaget i propositionen om nytt bidrags- och utjämningssystem. Med hänsyn till vad utskottet anfört om fortsatta överväganden beträffande förslaget i propositionen till ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting bör dock anslagsbeloppen sänkas med 14 250 miljoner kronor för kommunerna och 4 750 miljoner kronor för landstingen. En ändring på sammanlagt 19 000 miljoner kronor bör på motsvarande sätt göras på inkomstsidan under inkomsttiteln Mervärdesskatt.
Utskottet tillstyrker -- med den ändring som ovan berörts -- regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker motionerna Fi31 (m) yrkande 11, Fi37 (v) yrkandena 11 och 12, Fi218 (v) yrkande 9, Fi310 (m) och Fi313 (v).
Övriga kommunalekonomiska frågor
Översyn av kommunallagens ekonomikapitel
I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att den nuvarande kommunallagen är oklar i sin definition om vad som menas med god ekonomisk hushållning. I praktiken har det tolkats som om ett landsting eller en kommun skall ha sin budget i balans under en treårsperiod. Enligt motionen välkomnar Vänsterpartiet ett förtydligande på detta område i enlighet med vad regeringen förordar i propositionen.
Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen anmält att den avser att skyndsamt göra en översyn av kommunallagens bestämmelser om ekonomisk förvaltning. Översynen skall syfta till att skapa bättre förutsättningar för kommuner och landsting att åstadkomma en god ekonomisk hushållning. Det skall därför utarbetas ett förslag om hur kravet på balanserad budget skall uttryckas i kommunallagen. Vidare skall förslag utarbetas om en lagreglering av kommunernas låneverksamhet.
Även utskottet välkomnar att den aviserade översynen kommer till stånd. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av vad som anförs i motionen är inte påkallad. Utskottet föreslår därför att motion Fi37 yrkande 4 avslås.
Tvångsförvaltning
I propositionen anförs att den svenska kommunallagstiftningen, i motsats till vad som gäller i Norge och Finland, inte innehåller några bestämmelser om hur man hanterar problem som uppstår när kommuner och landsting inte kan fullgöra sina betalningsförpliktelser. Regeringen anmäler sin avsikt att utarbeta ett förslag till lagstiftning som syftar till att hantera det nämnda problemet. Genom en sådan lagstiftning, sägs i propositionen, skapas en ökad klarhet om hur problem med bl.a. lånebetalningar och borgensförbindelser skall lösas om de faktiskt uppkommer.
Enligt motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) kan det vara motiverat att göra en översyn av kommunallagens ekonomikapitel med ungefär den inriktning som anges i propositionen. Däremot är motionärerna negativa till att tvångsförvaltning av kommuner som inte fullgör sina betalningsförpliktelser skall införas. En sådan skulle innebära en frestelse för kommunalpolitiker att kortsiktigt vinna väljarnas gunst genom att uppskjuta impopulära men nödvändiga åtgärder.
I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) avvisas med kraft alla förslag till tvångsförvaltning av landsting och kommuner. Det är fullständigt oacceptabelt och strider enligt motionärerna mot den grundlagsfästa kommunala självstyrelsen. En politisk förebild för sådana åtgärder kan, sägs i motionen, hämtas inte bara från Norge och Finland utan också från Storbritannien. Där använde Margaret Thatcher en liknande statlig politik mot "trilskande" brittiska städer under 1980-talet.
I sitt yttrande KU6y pekar konstitutionsutskottet på att frågan om statlig förvaltning av kommun i betalningssvårigheter måste ses från utgångspunkten att kommunerna enligt regeringsformen är tillförsäkrade en självstyrelse. Konstitutionsutskottet förutsätter därför att grundlagsenligheten av det aviserade förslaget kommer att utredas ordentligt innan det läggs fram.
Finansutskottet anser i likhet med regeringen att frågan om en lagreglering av hur man från statlig sida kan hantera situationer när en kommun eller ett landsting inte kan fullgöra sina betalningsförpliktelser bör prövas. Utskottet utgår från att de synpunkter som konstitutionsutskottet anlagt på grundlagsfrågan övervägs av regeringen i samband med utredningsarbetet. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi32 (fp) yrkande 14 och Fi37 yrkande 3.
Kommunal redovisning
I motion Fi41 av Margit Gennser och Per Bill (m) ställs krav på en utredning om en kommunal redovisningslag. Motionärerna pekar på att den intensifierade pensionsdebatten riktat uppmärksamheten på det allvarliga i att kommunernas pensionsskulder inte redovisas på samma sätt som sker i näringslivet. Det finns också andra brister i den kommunala redovisningen. Så har t.ex. enligt motionärerna vissa kommuner skrivit upp värdet på sitt fastighetsbestånd med det belopp som motsvarar pensionsskulden. Ytterligare ett redovisningsproblem, sägs i motionen, som uppmärksammats i samband med de kommunala boksluten är den diffusa gränsdragningen mellan fastighetsinvesteringar och fastighetsunderhåll.
I motion Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) sägs att det i dag inte finns något regelverk som styr upp den kommunala redovisningen så att korrekta jämförelser kan göras mellan olika kommuner och över tiden, t.ex beträffande koncernförhållanden, värderingsfrågor och pensionsavsättningar. Mot denna bakgrund bör enligt motionärerna en bokföringslag för kommuner införas.
Utskottet vill peka på att regeringen i propositionen anmält att en skyndsam översyn av kommunallagens bestämmelser om ekonomisk förvaltning skall ske. Som motiv för översynen anges bl.a. kommunernas och landstingens hantering av sina pensionsåtaganden, borgensåtaganden och upplåning liksom utförsäljningen av kommunal egendom. Utskottet utgår från att flera av de frågor som tagits upp i motionerna således kommer att övervägas i översynsarbetet.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motionerna Fi41 (m) och Fi307 (m) yrkande 3.
Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning
I Moderata samlingspartiets partimotion Fi36 begärs att en översyn av omfattningen av de offentliga åtagandena och om en nationell finansiering av vissa kommunala uppgifter omedelbart skall inledas. För att tillväxtkraften i den svenska ekonomin skall kunna återskapas och för att stat och kommun skall kunna sköta sina nödvändiga åtaganden väl måste de offentliga uppgifterna omprövas. En koncentration av det kommunala ansvaret till kärnuppgifterna bör ske. Det innebär att verksamheter som inte behöver drivas kommunalt skall avskaffas. Det fastighetsbestånd som inte har direkt samband med kärnverksamheten bör avvecklas i den takt som är rimlig med hänsyn till fastighetsmarknadens utveckling.
I partimotion N298 av Moderata samlingspartiet om ägandefrågor påpekas att konkurrensutsatt verksamhet i kommuner och landsting ofta bedrivs i förvaltningsform. Detta leder till betydande redovisningsproblem som kan leda till fel prissättning och därmed osund konkurrens. Det är därför viktigt att all verksamhet som är utsatt eller kan utsättas för konkurrens stegvis bolagiseras och på sikt säljs ut. De kommunala bostadsföretagen bör enligt motionärerna snarast säljas ut. Samtidigt understryks att offentliga monopol inte skall ersättas med privata.
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) sägs att när nu behovet att banta de offentliga utgifterna är stort bör även ansvarsfördelningen mellan stat och kommun ses över. Motionärerna hemställer därför att riksdagen hos regeringen begär en utredning av den kommunala självstyrelsens framtida inriktning med förändrad ansvarsfördelning och ett ändrat förhållande mellan stat och kommun. Vidare föreslås i motionen en skärpning av kommunallagen så att kommuner och landsting inte får utgöra aktörer när det gäller företagsstöd.
Motionärerna föreslår också att barnomsorgslagen skall avskaffas liksom de tvingande bestämmelserna i socialtjänstlagen om socialbidragets storlek. Kommunerna skall ges rätt att själva bestämma om omfattningen av barnomsorg och socialbidragsnivåer. Eftersom barnomsorgspolitiken bör styras av kommunerna utan statlig inblandning bör också kommunerna, säger motionärerna, ha rätt att inrätta kommunala vårdbidrag. En avdragsrätt för dokumenterade barnomsorgskostnader vid den kommunala beskattningen bör också införas.
I motion Fi42 av Per Bill (m) anförs att den svenska arbetsmarknaden i dag domineras av kommuner och landsting. De har också utvecklats till en typ av diverseföretag som säljer allt till alla. Vid varje utbyggnad av kommunernas verksamhet tycks grundidén ha varit att verksamheten skall drivas till 100 % i egen regi. Sålunda har flertalet kommunala skolor och daghem fått städning, fastighetsskötsel, bespisning m.m. i kommunal regi. Enligt motionären bör en avvecklingsplan för den offentliga affärsverksamheten upprättas. En sådan plan bör innehålla tre steg. I ett första steg bör all kommunal affärsverksamhet förbjudas. I ett andra steg bör kommuner och landsting förbjudas att sälja icke primära tjänster till såväl privatpersoner som föreningar och till andra offentliga arbetsgivare. I det tredje steget bör all offentlig affärsverksamhet avvecklas och försäljas.
Enligt motion Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) bör den enskilda människans ställning stärkas genom att samhällets stöd till barnomsorg går direkt från staten till familjen genom s.k. checksystem. Ett tillkännagivande till regeringen bör göras om att statligt stöd till medborgarna i större utsträckning skall gå till de enskilda. Ett likalydande krav framförs i motion Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m).
I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) understryker motionärerna att en avgörande förutsättning för att kommunerna skall kunna klara de stora krav som framöver ställs på att erbjuda en ökad verksamhet för mindre pengar, att klara barnomsorg, skola och äldreomsorg för fler och med god kvalitet, är att de tillåts använda alla de instrument som står till buds. Olika typer av enskilda alternativ, effektiv upphandling, konkurrens är några viktiga sådana. Motionärerna förväntar sig därför att den av regeringen utlovade översynen av det statliga regelverket innebär att man skall ta bort sådana hinder som införts när det gäller enskilda altenativ och konkurrens inom den kommunala sektorn.
Likartade synpunkter anförs i motion N273 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) om konkurrensfrågor från den allmänna motionstiden. En fortsatt avreglering av kommunsektorn är angelägen. Det är enligt motionärerna viktigt att det även i fortsättningen kommer att kunna startas alternativa daghem, friskolor, privata läkarmottagningar etc. Det ökar effektiviteten och valfriheten, understryks det i motionen.
I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) efterlyses en förnyelse av den offentliga sektorn utifrån medborgarnas perspektiv där alla aktörer -- kommuner, landsting, länsstyrelser, försäkringskassa, arbetsförmedling, länsarbetsnämnd etc. -- tar ett gemensamt finansiellt och servicemässigt ansvar för medborgarna. I stället för att tvinga de olika huvudmännen att skära ner i sina budgetar och försämra servicen, borde den statliga politiken inriktas mot att skapa förutsättningar för ett utvecklat samarbete. Vi måste enligt Vänsterpartiet komma bort från den starkt sektoriserade offentliga sektorn. Häri ligger en av dagens stora politiska utmaningar. En utredning bör tillsättas som utvecklar arbetssätt som motverkar den offentliga sektorns sektorisering.
Utskottet vill peka på att regeringen i anslutning till kompletteringspropositionen avlämnade en särskild skrivelse (1994/95:220) om utvecklingen inom den kommunala sektorn. Där redovisas också vissa beslut som statsmakterna fattat, som berör kommuner och landsting, samt pågående utredningsarbete. I propositionen anmäler regeringen att den avser att årligen återkomma med en motsvarande redovisning till riksdagen.
I budgetpropositionen (Finansplanen) redovisade regeringen sina utgångspunkter för omprövningen och förnyelsen av den offentliga förvaltningen. I anslutning därtill anmälde regeringen att den avsåg att återkomma till riksdagen med en utförligare redovisning av den förvaltningspolitik som kommer att bedrivas undet mandatperioden.
I ett antal motioner tas olika frågor om utvecklingen av den offentliga sektorn upp. Regeringen har redovisat sin syn på ett antal av dessa frågor i budgetpropositionen och i anslutning till kompletteringspropositionen. Som anmäldes i budgetpropositionen kommer en utförligare redovisning att lämnas senare. Utskottet utgår från att ett antal av de frågor som behandlas i motionerna kommer att uppmärksammas i detta sammanhang. Med anledning därav bör motionerna nu avstyrkas.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört bör således motionerna Fi32 (fp) yrkande 13, Fi36 (m) yrkande 2, Fi37 (v) yrkande 15, Fi40 (m) yrkandena 8--11, Fi42 (m), Fi307 (m) yrkande 2, Fi308 (m) yrkande 2, N273 (fp) yrkande 5 i denna del och N298 (m) yrkande 2 avslås av riksdagen.
Kommunal fastighetsbeskattning
I ett antal motioner väckta under den allmänna motionstiden tas frågor om kommunal fastighetsbeskattning och en breddning av den kommunala skattebasen upp.
Enligt motion Fi304 av Per Erik Granström och Ingemar Josefsson (s) finns det flera skäl att överväga en utvidgning av den kommunala beskattningsrätten. Kommunerna behöver klara, säkra och långsiktiga spelregler för sin ekonomiska planering. För närvarande präglas processen av stor ryckighet och osäkerhet om de ekonomiska förutsättningarna på längre sikt. Kommunerna bör enligt motionärerna ges möjlighet att få intäkter från alla dem som har nytta av den kommunala servicen, således inte bara de egna invånarna utan även företagen och de fritidsboende. Det är rimligt att företagen bidrar till kommunernas finansiering med hänsyn bl.a. till att en god kommunal infrastruktur och en väl utbyggd kommunal service är mycket viktiga för en fungerande företagssektor. Motsvarande gäller för de fritidsboende. I kommuner med stort antal fritidshus medför de fritidsboende betydande merkostnader som kommunerna inte kan kompensera sig för.
Ett liknande resonemang förs i motion Sk341 av Gudrun Schyman m.fl. (v). Även Vänsterpartiet menar att det bör utredas om fastighetsskatten kan överföras till det kommunala beskattningsområdet. Motionärerna pekar på att fastighetsskatten i många länder ingår i den kommunala skattebasen. Det har bedömts som naturligt inte minst därför att det är kommunerna som svarar för den infrastruktur, t.ex. i form av gatuhållning och va-nät, som krävs för att en fastighet skall kunna nyttjas. Enligt motionärerna bör det också prövas om fastighetsskatten för de bofasta, t.ex i vissa attraktiva skärgårdslägen, bör grundas mer på ett skäligt bruksvärde än på en renodlad marknadsvärdering.
Att återinföra en kommunal beskattning av fastigheter knutna till företagssektorn är enligt motion Fi303 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) ett sätt att skapa stabila skattebaser för kommunerna. Behovet av detta accentueras särskilt i tider när staten lägger på kommunerna nya uppgifter, ibland i kombination med kommunala skattestopp och/eller minskade statsbidrag. Det finns i dag inget skattemässigt samband mellan företag och kommun trots ett stort inbördes beroende. Motionärerna hänvisar till beräkningar utförda av Svenska Kommunförbundet. Enligt dessa skulle en kommunal fastighetsskatt på 2 % tillföra landets kommuner 12,6 miljarder om året, vilket motsvarar i genomsnitt närmare 1 500 kr per invånare och år. En beskattning av fastigheter inom företagssektorn kommer enligt de bedömningar som gjorts i första hand att gynna kommuner i Norrland, delar av Småland, Stockholms län, Uppsala län och Hallands län.
I motion Fi305 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) ställs krav på att kommunerna också skall återfå rätten att beskatta fritidsfastigheter. Den nuvarande ordningen innebär att fritidsfastigheter taxeras och beskattas i ägarens hemkommun. Det betyder att den kommun där fastigheten finns inte får täckning för kostnader, som är förknippade med fastigheten och de som bor där på sin fritid. För kommuner i turistområden kan kostnaderna bli betydande eftersom man måste dimensionera anläggningar och institutioner för mycket höga beläggningar under korta tider på året. Som exempel på kommuner med detta problem nämns i motionen Gotlands kommun liksom många kommuner på Västkusten och i Stockholms län.
En miljödifferentierad kommunal fastighetsskatt bör enligt motion Fi309 av Lena Klevenås (s) införas som ett kompletterande styrmedel i miljöpolitiken. För närvarande bidrar företagen till kommunernas kostnader enbart i den grad som avgiftsbeläggning av olika kommunala tjänster blir aktuell. Avgifterna skall dessutom utgå från den faktiska produktionskostnaden. Som alternativ till tidigare kommunala företagsbeskattning bör enligt motionären en kommunal fastighetsskatt riktad mot företag och juridiska personer övervägas. Skatten bör vara differentierad efter miljökriterier mätt i avfallshantering, utsläpp, energiförbrukning m.m. Skatten skulle genom sin utformning skapa ytterligare incitament för miljöinvesteringar. Skatten bör vara riktad mot såväl bostäder som industrifastigheter, kommersiella och offentliga lokaler.
I motion Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) förordas att delar av den nuvarande fastighetsskatten skall växlas mot en kommunal fastighetsavgift. Denna fastighetsavgift skall täcka kostnaderna för brandförsvar, gator och annan kommunal service som är direkt kopplad till fastigheten. Den del av fastighetsskatten som inte växlas bör omformas till en schablonintäkt i inkomstslaget kapital inom ramen för nuvarande skatteuttag i enlighet med förslag i Fastighetsbeskattningsutredningens förslag (SOU 1993:57 och 1994:57).
I motionerna Fi35 av Kristdemokratiska samhällspartiet och Fi37 av Vänsterpartiet återkommer partierna till de motionskrav när det gäller kommunal fastighetsbeskattning som fördes fram under den allmänna motiontiden.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra att ett återinförande av den kommunala fastighetsbeskattningen för närvarande saknar aktualitet. Utskottet vidhåller därmed vad utskottet anfört så sent som vid föregående riksmöte i samband med att liknande motionskrav restes. Utskottet vill i sammanhanget peka på att ett nytt bidrags- och utjämningssystem fr.o.m. år 1996 kommer att ge kommunerna långsiktiga och stabila spelregler för sin ekonomiska planering, något som efterlyses i motion Fi304 (s).
När det gäller finansieringen av fritidsbebyggelsens kostnader vill utskottet hänvisa till sitt betänkande 1993/94:FiU19. Där påpekades bl.a. att kommunallagen medger en differentierad avgiftssättning under förutsättning att den sker på sakliga grunder, t.ex. att kommunerna har merkostnader till följd av fritidsboendet under sommarmånaderna.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi35 (kds) yrkande 5, Fi37 (v) yrkande 14, Fi303 (mp), Fi304 (s), Fi305 (mp), Fi309 (s), Sk341 (v) yrkandena 24 och 25 samt Sk349 (kds) yrkande 14.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme att riksdagen dels med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 6, 1994/95:Fi36 yrkande 1, 1994/95:Fi37 yrkandena 1, 2 och 5, 1994/95:Fi216 yrkande 25, 1994/95:Fi218 yrkande 10 och 1994/95:So485 yrkande 5 godkänner regeringens riktlinjer när det gäller statsbidragsutvecklingen för de närmaste åren,
dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220 till handlingarna, res. 1 (m) res. 2 (fp) res. 3 (v) res. 4 (kds)
2. beträffande åtgärder mot kommunala skattehöjningar att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi36 yrkande 7 och 1994/95:Sk328 yrkande 8, res. 5 (m) res. 6 (fp) - motiv.
3. beträffande ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och landsting år 1995 att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 8 och med avslag på motion 1994/95:Fi306 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995, res. 7 (v)
4. beträffande ekonomiska regleringar år 1996 mellan staten och de kyrkliga kommunerna att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1996,
5. beträffande avgiften till kyrkofonden att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi302,
6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem att riksdagen dels med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi36 yrkandena 3--5, 1994/95:Fi37 yrkandena 6 och 7 i denna del, 1994/95:Fi39, 1994/95:Fi50, 1994/95:Fi307 yrkande 1 och 1994/95:Fi308 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem och som sin mening ger regeringen detta till känna,
dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkandena 1, 2, 3, 6 och 7 framlagda förslagen till lag om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting, lag om införande av lagen (1995:000) om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting, lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. och lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och församlingar, res. 8 (m) res. 9 (fp) res. 10 (v) res. 11 (kds)
7. beträffande utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi35 yrkandena 12 och 13, 1994/95:Fi37 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi308 yrkande 3, 1994/95:Fi312, 1994/95:Fi314, 1994/95:A445 yrkande 6, 1994/95:A470 yrkande 10 och 1994/95:So432 yrkande 3, res. 12 (fp) res. 13 (v) res. 14 (kds) res. 15 (m) - motiv.
8. beträffande skatteutjämning i Stockholms län att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi301 och 1994/95:A467 yrkande 1, res. 16 (m) res. 17 (fp)
9. beträffande generellt statsbidrag till kommuner och landsting att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 4, 8 och 9 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 19 och 1994/95:Fi35 yrkande 11 dels godkänner att ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor slopas per den 1 januari 1996, dels godkänner att statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård slopas per den 1 januari 1996, dels -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SoU15, rskr. 294) -- till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett med 645 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 75 000 000 kr, res. 18 (mp) res. 19 (kds) res. 20 (m) - motiv.
10. beträffande införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 (avsnitt 1.3.6) yrkande 11 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 11 och 12, 1994/95:Fi36 yrkande 6 och 1994/95:Fi37 yrkandena 8--10 och 13 godkänner vad utskottet anfört om principerna beträffande bidrag för särskilda insatser för vissa kommuner och landsting samt som sin mening ger regeringen detta till känna, res. 21 (m) res. 22 (fp) res. 23 (v)
11. beträffande Haninge kommun att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkandena 11 i denna del samt 12 och 13 bemyndigar regeringen att dels utge bidrag för särskilda insatser för Haninge kommun i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 1.5.7), dels uppta lån på 600 000 000 kr och ge ut motsvarande belopp som förlagslån och även i övrigt ingå de avtal som är erforderliga för saneringen av Haninge kommuns ekonomi enligt de riktlinjer regeringen föreslagit, dels ändra villkoren för det statliga lån som år 1993 beviljats Haninge kommun enligt de riktlinjer regeringen föreslagit,
12. beträffande Göteborgs kommun att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 11 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi36 yrkande 8 och 1994/95:Fi311 bemyndigar regeringen att utge bidrag för särskilda insatser för Göteborgs kommun i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 1.5.8), res. 24 (m)
13. beträffande ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting att riksdagen med avslag på det i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 5 framlagda förslaget till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting samt motion 1994/95:Fi47 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna, res. 25 (m) res. 26 (fp)
14. beträffande anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 17 och med anledning av proposition 1994/95:100 bilaga 8 punkt G 1 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 11, 1994/95:Fi218 yrkande 9, 1994/95:Fi310 och 1994/95:Fi313 till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 19 036 000 000 kr, res. 27 (v)
15. beträffande anslag till Skatteutjämningsbidrag till landsting att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 18 och med anledning av proposition 1994/95:100 bilaga 8 punkt G 2 till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 3 768 000 000 kr,
16. beträffande anslag till Generellt statsbidrag till kommuner att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 14 till Generellt statsbidrag till kommuner för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 30 490 000 000 kr,
17. beträffande anslag till Generellt statsbidrag till landsting att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 15 till Generellt statsbidrag till landsting för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 7 298 000 000 kr,
18. beträffande anslag till Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 16 och med avslag på motion 1994/95:Fi37 yrkandena 11 och 12 till Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 820 000 000 kr,
19. beträffande översyn av kommunallagens ekonomikapitel att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi37 yrkande 4, res. 28 (v)
20. beträffande tvångsförvaltning att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 14 och 1994/95:Fi37 yrkande 3, res. 29 (fp) res. 30 (v)
21. beträffande kommunal redovisning att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi41 och 1994/95:Fi307 yrkande 3,
22. beträffande omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 13, 1994/95:Fi36 yrkande 2, 1994/95:Fi37 yrkande 15, 1994/95:Fi40 yrkandena 8--11, 1994/95:Fi42, 1994/95:Fi307 yrkande 2, 1994/95:Fi308 yrkande 2, 1994/95:N273 yrkande 5 i denna del och 1994/95:N298 yrkande 2, res. 31 (m) res. 32 (fp) res. 33 (v)
23. beträffande kommunal fastighetsbeskattning att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 5, 1994/95:Fi37 yrkande 14, 1994/95:Fi303, 1994/95:Fi304, 1994/95:Fi305, 1994/95:Fi309, 1994/95:Sk341 yrkandena 24 och 25 samt 1994/95:Sk349 yrkande 14. res. 34 (v) res. 35 (mp) res. 36 (kds)
Stockholm den 30 maj 1995
På finansutskottets vägnar Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit:
Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sören Lekberg (s), Lisbet Calner (s), Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kds),
Thomas Östros (s), Kristina Nordström (s) och Karin Pilsäter (fp).
Reservationer
1. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan i långa stycken dela den bedömning som regeringen gör av den kommunala sektorns situation och finansiella utveckling de närmaste åren. Denna beskrivning av den kommunala verkligheten skiljer sig dock drastiskt från vad Socialdemokraterna sade under den föregående mandatperioden och under valrörelsen 1994. Då gavs väljarna intrycket att de samhällsekonomiskt nödvändiga indragningarna gentemot kommunsektorn skulle återtas eller i vart fall inte fortsätta med ytterligare begränsningar eller indragningar.
Utskottet vill peka på att stora krav de närmaste åren kommer att ställas på det finansiella sparandet i kommunsektorn med hänsyn inte minst till pensionsskuldens tillväxt. För att klara ekonomin under dessa år krävs också att det omfattande förnyelse- och besparingsarbete som bedrivits de senaste åren i kommuner och landsting får fortsätta och inte hämmas av regleringar och konkurrensbegränsningar. Det kommunala förändringsarbetet har gett utslag i betydande produktivitetsförbättringar. En fortsatt stark omprövning och god utveckling av produktiviteten är enligt utskottets mening helt nödvändig för att kommunerna och landstingen skall klara de närmaste årens ekonomiska utmaningar.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi36 (m) yrkande 1. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme att riksdagen dels med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 1 och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 9 samt motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 6, 1994/95:Fi37 yrkandena 1, 2 och 5, 1994/95:Fi216 yrkande 25, 1994/95:Fi218 yrkande 10 och 1994/95:So485 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna, dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220 till handlingarna,
2. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att den beskrivning av situationen i den kommunala sektorn som den socialdemokratiska regeringen nu presenterar avviker mycket starkt från den agitation som utvecklades under oppositionsåren och i förra årets valrörelse. Mot bakgrund av det underlag som presenteras i propositionen anser utskottet att statsbidragen ligger på en rimlig nivå. Den ekonomiska innebörden stämmer också väl överens med de besked som den föregående regeringen lämnade i anslutning till Nathalieplanen, dvs. att kommunernas utgifter skulle vara realt oförändrade under resten av 90-talet.
Det som enligt utskottet gör situationen bekymmersam för kommunerna de närmaste åren är inte minst det tvärstopp för den kommunala förnyelsen som socialdemokraterna står för på såväl riksplanet som ute i den kommunala världen. Denna kursomläggning innebär risk för att den gynnsamma produktivitetsutveckling som har kunnat registreras de senaste åren riskerar att brytas. Effekten av detta är i sin tur att medborgarna får ut mindre och/eller sämre verksamhet för sina skattepengar.
Bedömningen av kommunernas ekonomi och därmed statsbidragens storlek under kommande år bygger på att den ekonomiska politiken i övrigt förs så som föreslås i motion Fi32 (fp).
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks motion Fi32 (fp) yrkande 10 i denna del och avstyrks övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme att riksdagen dels med bifall till motion Fi32 yrkande 10 i denna del och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 9 samt motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 6, 1994/95:Fi36 yrkande 1, 1994/95:Fi37 yrkandena 1, 2 och 5, 1994/95:Fi216 yrkande 25, Fi218 yrkande 10 och So485 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna, dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220 till handlingarna,
3. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar det som sägs i motion Fi37 (v) om att kommunsektorn skall tillföras ytterligare resurser och att den dessutom skall ha del i en förväntad ekonomisk tillväxt. Kommuner och landsting måste få möjlighet att ta sin del av ansvaret för att inte öka arbetslösheten. Totalt sett bör därför kommunsektorn förstärkas med 6 600 miljoner kronor genom en riktad sänkning av arbetsgivaravgiften med ca 3 procentenheter. Utskottet ser planerna på att banta den offentliga sektorn som ett led i den pågående EMU-processen. Att tvinga fram nedskärningar i kommuner och landsting på ett sätt som föreslås i propositionen medför en direkt kvinnofientlig politik. Dessutom minskar inte de samhällsekonomiska kostnaderna när kommunerna och landstingen skär ner på sin personalstyrka.
Alternativet är att i stället bryta den negativa utvecklingen i kommunernas och landstingens ekonomi. Alla tillgängliga medel bör sättas in för att bevara välfärdens kärnverksamheter. Det är enligt utskottets mening nödvändigt för att klara såväl den sociala välfärden som den svenska ekonomin. Ett led i detta är att kommunsektorn måste kompenseras för de direkta och indirekta konsekvenserna av statliga beslut som påverkar deras ekonomi. Utskottet avvisar också bestämt alla tankar på att kommuner och landsting skall underordna sig ett utgiftstak. Varje kommun och landsting måste få bestämma sina utgifter och inkomster. Det kan enligt utskottet bli nödvändigt i vissa kommuner och landsting med en skattehöjning för att klara behoven inom vård, omsorg och skola.
Med hänvisning till vad utskottet anfört tillstyrks motion Fi37 (v) yrkandena 1, 2 och 5. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme att riksdagen dels med bifall till motion Fi37 yrkandena 1,2 och 5 och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 9 samt motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 6, 1994/95:Fi36 yrkande 1, 1994/95:Fi216 yrkande 25, 1994/95:218 yrkande 10 och 1994/95:So485 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna, dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220 till handlingarna,
4. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det av fundamental betydelse att den samlade offentliga sektorn anpassas till vad det samhällsekonomiska utrymmet medger. Samtidigt måste hänsyn tas till nyckelområden inom den offentliga verksamheten. Utrymmet för ytterligare besparingar inom vården och omsorgen måste anses obefintliga. Det krävs tvärtom ökade resurser för att kvaliteten skall kunna garanteras.
Utskottet delar den uppfattning som förs fram av Kristdemokraterna att kommunsektorn bör förstärkas med 7--8 miljarder kronor i förhållande till den av regeringen föreslagna nivån. Dessa resurser skall främst användas till vård och omsorg för de äldre. Ett särskilt bidrag på totalt 4,8 miljarder kronor bör således avsättas till kommuner och landsting för detta ändamål.
Insatserna bör finansieras bl.a. genom att höjningen av egenavgiften begränsas till 2 procentenheter fram till år 1998 och genom att den breddade fastighetsskatten för kommersiella lokaler och industrilokaler skall användas för en skatteväxling till kommunsektorn.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi216 (kds) yrkande 25 och avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme att riksdagen dels med bifall till motion 1994/95:Fi216 yrkande 25 och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 9 samt motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 6, 1994/95:Fi36 yrkande 1, 1994/95:Fi37 yrkandena 1, 2 och 5, 1994/95:Fi218 yrkande 10 och 1994/95:So485 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220 till handlingarna,
5. Åtgärder mot kommunala skattehöjningar (mom. 2)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Åtgärder mot kommunala skattehöjningar börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att konkreta åtgärder vidtas för att motverka och förhindra kommunalskattehöjningar. Avsaknaden av sådana förslag i propositionen ter sig anmärkningsvärd mot bakgrund av regeringens uttalande att kommande skattehöjningar skulle innebära ett hot mot möjligheterna att komma till rätta med Sveriges ekonomiska situation och skärpa kraven på utgiftsminskningen i statsbudgeten. I likhet med vad som föreslås i motion Fi36 (m) förordar utskottet att en spärr mot sådana höjningar införs i samband med utbetalningen av kommunalskattemedel för år 1996. Reglerna bör ges en sådan utformning att kommuner och landsting som beslutar om en höjd utdebitering genom en ändrad neutraliseringsavgift i praktiken endast får behålla en mindre del av de skatteintäkter som höjningen leder till. Utskottet tillstyrker motion Fi36 (m) yrkande 7. Motion Sk328 yrkande 8 är med detta ställningstagande tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande åtgärder mot kommunala skattehöjningar att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 7 och med anledning av motion 1994/95:Sk328 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Åtgärder mot kommunala skattehöjningar (mom. 2, motiveringen)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Åtgärder mot kommunala skattehöjningar börjar med "Utskottet delar" och slutar med "en sistahandsåtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen uttalar att utrymmet för kommunala skattehöjningar är ytterst begränsat. Utskottet delar denna uppfattning. Kommunsektorn har under senare år utsatts för ett mycket starkt omvandlingstryck, vilket i sin tur gjort det nödvändigt att inleda ett omfattande förändringsarbete.
Det som gör situationen bekymmersam för kommunerna och landstingen är att Socialdemokraterna på såväl riksplanet som den kommunala nivån satt ett tvärstopp för den kommunala förnyelsen. Denna kursomläggning är förödande för produktiviteten och därmed för möjligheterna att inom givna ekonomiska ramar garantera en god kvalitet inom vården, omsorgen och utbildningen. Utvecklingen efter valet 1994 visar att för många socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting har skattehöjning varit en förstahandsåtgärd. Trots regeringens förmaningar finns med den förda politiken alltså stora risker för kommunalskattehöjningar. Det är därför enligt utskottet mycket angeläget att förändringsarbetet får fortsätta, och att skattehöjningen inte används som ersättning för effektivisering, förnyelse och god hushållning.
7. Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och landsting år 1995 (mom. 3)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och landsting år 1995 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "framlagda lagförslaget" bort ha följande lydelse:
För år 1995 kan skatteinkomsterna beräknas minska med ca 1 miljard kronor. Utskottet avvisar bestämt den kraftiga försvagning av kommunsektorn som förslaget om utebliven kompensation för egenavgifterna innebär. Enligt beräkningar kan denna försvagning år 1998 motsvara knappt 10 miljarder kronor i minskat ekonomiskt utrymme för kommuner och landsting. Enligt utskottets mening måste kommunsektorn kompenseras för såväl verksamhetsförändringar som skatteunderlagsförändringar i samband med att statsmakterna tar beslut som påverkar kommuner och landsting. Den s.k. finansieringsprincipen måste -- i enlighet med vad som anförs i motion Fi306 (m) -- tillämpas fullt ut. Det kan ske antingen i samband med att det skattefinansierade utrymmet fastställs eller i samband med den ekonomiska regleringen mot kommunsektorn. Motion Fi306 (m) tillstyrks således av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och landsting år 1995
att riksdagen dels med bifall till motion 1994/95:Fi306 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels antar det i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 8 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995,
8. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem (mom. 6)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Inledning på s. 19 börjar med "Innan utskottet" och på s. 22 slutar med "lagt fram" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar regeringens förslag till nytt bidrags- och utjämningssystem byggt på s.k. inomkommunal utjämning av skillnader i skattekraft och kostnadsbetingelser. Ett av de främsta skälen för det förslag som lagts fram av den parlamentariska beredningens majoritet och av regeringen är att alla kommuner skall omfattas av ett nytt utjämningssystem för att därigenom möjliggöra reglering av ekonomiska relationer mellan stat och kommun.
Detta är enligt utskottets mening en felsyn. Ekonomiska regleringar kan med fördel liksom i dag ske genom den s.k. neutraliseringsavgiften i samband med utbetalning av kommunalskattemedel. Ett statsbidragssystem till kommunsektorn skall självfallet liksom det i dag gällande omfatta alla kommuner och landsting. Bidragen utgår efter behov, vilket innebär att kommuner och landsting som för sina uppgifter har en tillräcklig egen skattekraft ej skall ha några bidrag. Att finansiera tillskotten är självklart en statlig uppgift och kan enligt grundlagen inte åvila kommunerna själva genom indragning av de medel som av dessa uttaxeras för skötseln av respektive kommuns egna uppgifter.
Utskottet presenterar längre fram riktlinjer för hur en långsiktigt hållbar lösning skulle kunna utformas genom en översyn av bl.a. vilka uppgifter som bör ha en nationell finansiering och vilka uppgifter som kommunerna genom kommunalskatten bör svara för.
På kort sikt bör enligt utskottet dagens skattekraftsutjämning via statsbidrag för kommunerna behållas. Motsvarande system bör införas för landstingen. Kostnadsutjämningen bör dock förändras och byggas upp med standardfaktorer i enlighet med regeringens förslag. Framräknade strukturkostnadsindex för enskilda kommuner och landsting kan i enlighet med dagens system påverka grundgarantierna i inkomstutjämningen som tillägg eller avdrag. En enskild kommun eller ett landsting med skattekraft över garantinivån får självfallet som utskottet redan framhållit inget statsbidrag. I motion Fi36 (m) presenteras även ett förslag till förändring av incitamentsstrukturen i statsbidragssystemet. Förslaget innebär att en kommun helt får behålla resp. bära relativa förändringar kortsiktigt i den egna skattekraften. En fördel med en sådan ordning är att inga s.k. pomperipossaeffekter uppstår trots en hög utjämningsgrad i statsbidragssystemet. Förslaget gör det sålunda möjligt att förena en hög utjämningsgrad med önskemålet om goda ekonomiska incitament för alla kommuner att öka sin egen skattekraft och därmed bidra till en ekonomisk tillväxt. Regeringen bör således utarbeta ett nytt förslag till bidrags- och utjämningssystem. Utskottet utgår från att denna lösning prövas i regeringens fortsatta beredningsarbete kring hur det reviderade statsbidragssystemet skall utformas i detalj.
En viktig utgångspunkt i relationerna mellan stat och kommun måste vara att staten respekterar den kommunala beskattningsrätten. Såsom framgår av det yttrande från Lagrådet som utskottet låtit inhämta strider den i propositionen föreslagna ordningen mot vad som i regeringsformen anges om ändamålet med den kommunala beskattningen. Regeringen skall återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag i enlighet med av utskottet ovan anförda riktlinjer i sådan tid att det kan vara i kraft fr.o.m. den 1 januari 1996. Innan det föreläggs riksdagen bör det nya lagförslaget prövas av Lagrådet.
Med det anförda tillstyrks motion Fi36 (m) yrkandena 3--6 och avstyrks övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem
att riksdagen dels med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkandena 3--5 och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 10 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi37 yrkandena 6 och 7 i denna del, 1994/95:Fi39, 1994/95:Fi50, 1994/95:Fi307 yrkande 1 och 1994/95:Fi308 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkandena 1--3, 6 och 7 framlagda lagförslagen,
9. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem (mom. 6)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som i propositionen sägs om att huvudsyftet med ett nytt bidrags- och utjämningssystem bör vara att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner resp. landsting. En långtgående utjämning av skillnader i beskattningsbara inkomster och strukturellt betingade kostnadsskillnader bör således ske. Utskottet förordar emellertid att inkomstutjämningen sätts till 90 % i stället för 95 % eftersom det är viktigt att den stora sektor som kommuner och landsting utgör måste ha egna incitament att bidra till den ekonomiska tillväxten. Utjämningssystemet måste också ges en konstruktion som är långsiktigt hållbar och inte beroende av nivån på de statliga bidragen. Utjämningssystemet bör vidare omfatta samtliga kommuner och landsting samt ha en likartad uppbyggnad för såväl kommuner som landsting. Utskottet återkommer senare till frågan om införanderegler.
I samband med beredningen av propositionen har frågan om grundlagsenligheten av den lagtekniska lösning som förordas i propositionen aktualiserats. Mot bakgrund av de synpunkter som Lagrådet och konstitutionsutskottet anfört om en alternativ utformning bör man enligt utskottet välja en annan lagstiftningsteknik för att uppnå det eftersträvade syftet med ett nytt system. Regeringen bör således återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag i sådan tid att det kan vara i kraft fr.o.m. den 1 januari 1996. Innan det föreläggs riksdagen bör det nya lagförslaget prövas av Lagrådet.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi32 (fp) yrkande 10 i denna del. Övriga motionsyrkanden avstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem att riksdagen dels med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi36 yrkandena 3--5, 1994/95:Fi37 yrkandena 6 och 7 i denna del, 1994/95:Fi39, 1994/95:Fi50, 1994/95:Fi307 yrkande 1 och 1994/95:Fi308 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkandena 1--3, 6 och 7 framlagda lagförslagen,
10. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem (mom. 6)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som i propositionen sägs om att huvudsyftet med ett nytt bidrags- och utjämningssystem skall vara att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting. Utjämningssystemet måste vidare omfatta samtliga kommuner och landsting och ha en konstruktion som är långsiktigt hållbar. Utskottet återkommer senare till frågan om övergångstiden till ett nytt system.
I samband med beredningen av propositionen har frågan om grundlagsenligheten av den lagtekniska lösning som förordas i propositionen aktualiserats. Mot bakgrund av de synpunkter som konstitutionsutskottet anfört om en alternativ utformning bör man enligt utskottet i första hand välja annan lagstiftningsteknik för att uppnå de utjämningseffekter som det nu föreliggande förslaget eftersträvar. Regeringen bör således återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag i sådan tid att det kan vara i kraft fr.o.m. den 1 januari 1996.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi37 (v) yrkandena 6 och 7 i denna del. Därmed avstyrks också övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem att riksdagen dels med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkandena 6 och 7 i denna del samt med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi36 yrkandena 3--5, 1994/95:Fi39, 1994/95:Fi50, 1994/95:Fi307 yrkande 1 och 1994/95:Fi308 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkandena 1--3, 6 och 7 framlagda lagförslagen,
11. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem (mom. 6)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att huvudsyftet med ett nytt bidrags- och utjämningssystem bör vara att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. En långtgående utjämning av skillnader i beskattningsbara inkomster och strukturellt betingade kostnader bör således ske. Utskottet anser att det föreslagna systemet för utjämning av skatteinkomster är rätt i sina huvuddrag. Utjämningssystemet måste också ges en konstruktion som är långsiktigt hållbar och inte beroende av nivån på de statliga bidragen. Utjämningssystemet bör vidare omfatta samtliga kommuner och landsting samt ha en likartad uppbyggnad för såväl kommuner som landsting.
I samband med beredningen av propositionen har frågan om grundlagsenligheten av den lagtekniska lösning som förordas i propositionen aktualiserats. Mot bakgrund av de synpunkter som Lagrådet och konstitutionsutskottet anfört om en alternativ utformning bör man enligt utskottet välja en annan lagstiftningsteknik för att uppnå det eftersträvade syftet med ett nytt system. Regeringen bör således återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag i sådan tid att det kan vara i kraft fr.o.m. den 1 januari 1996. Innan det läggs fram för riksdagen bör det nya lagförslaget prövas av Lagrådet.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1994/95:Fi50 (kds). Därmed avstyrks också övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem att riksdagen dels med anledning av motion 1994/95:Fi50 och proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi36 yrkandena 3--5, 1994/95:Fi37 yrkandena 6 och 7 i denna del, 1994/95:Fi39, 1994/95:Fi307 yrkande 1 och 1994/95:Fi308 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer för ett nytt bidragssystem och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkandena 1--3, 6 och 7 framlagda lagförslagen,
12. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting (mom. 7)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är de modeller som ligger till grund för den Henstrandska utredningen noga genomarbetade och väl underbyggda. De justeringar som gjorts i propositionen är resultatet av en politisk kohandel och inte av faktiska strukturkostnadsskillnader. Utskottet anser därför att utredningens förslag bör utgöra underlag för kostnadsutjämningen.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi32 (fp) yrkande 10 i denna del och avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del och avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkandena 12 och 13, 1994/95:Fi37 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi308 yrkande 3, 1994/95:Fi312, 1994/95:Fi314, 1994/95:A445 yrkande 6, 1994/95:A470 yrkande 10 och 1994/95:So432 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting (mom. 7)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet är positivt till ett system som syftar till att nå jämförbar standard i kommuner och landsting vid samma skattesats. Det i propositionen föreslagna utjämningssystemet tillgodoser inte detta syfte fullt ut.
Enligt utskottet bör faktorerna för äldreomsorg, arbetslöshet och bristande befolkningsunderlag justeras. De små landstingens situation behöver också förstärkas. Dessa faktorer behöver viktas kraftigare för att undvika orimliga fördelningsmässiga konsekvenser mellan kommuner och landsting. Även faktorn för barnomsorg behöver övervägas ytterligare. När det gäller utvärdering och uppföljning av det nya systemet anser utskottet att i direktiven bör ingå att utarbeta ett fördelningspolitiskt mer rättvist kommunalt skattesystem mellan individer och mellan kommuner och landsting. Utredningen bör också se över om system med inomregional fördelning kan utvecklas och bli en modell för fler regioner i landet än Stockholm med omnejd.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks motion 1994/95:Fi37 (v) yrkande 7 i denna del. Därmed avstyrks också övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande utjämning av strukurellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkande 7 i denna del och med avslag på
motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi35 yrkandena 12 och 13, 1994/95:Fi308 yrkande 3, 1994/95:Fi312, 1994/95:Fi314, 1994/95:A445 yrkande 6, 1994/95:A470 yrkande 10 och 1994/95:So432 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting (mom. 7)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att huvuddragen i regeringens förslag till utjämning har en riktig ansats. Vissa justeringar krävs dock. Bl.a. bör äldrefaktorn ges en betydligt tyngre vikt. För kommunernas del krävs enligt utskottet att vissa justeringar görs vad gäller barnomsorg i enlighet med vad som anförs i motion Fi35 (kds). En uppräkning av kompensationen för hälso- och sjukvård i kostnadsutjämningen för landstingen är också nödvändig.
Utskottet tillstyrker motion Fi35 (kds) yrkandena 12 och 13. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkandena 12 och 13 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi37 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi308 yrkande 3, 1994/95:Fi312, 1994/95:Fi314, 1994/95:A445 yrkande 6, 1994/95:A470 yrkande 10 och 1994/95:So432 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting (mom. 7, motiveringen)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "i motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare avvisat regeringens förslag till nytt bidrags- och utjämningssystem och på kort sikt förordat ett system som bygger på att dagens skattekraftsutjämning bibehålls men där kostnadsutjämningen förändras i enlighet med vad som redovisas i propositionen. De strukturkostnadsindex som räknas fram för enskilda kommuner och landsting bör i enlighet med rådande system påverka grundgarantierna i inkomstutjämningen som tillägg eller avdrag.
16. Skatteutjämning i Stockholms län (mom. 8)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skatteutjämning i Stockholms län börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör bidrag till kommuner med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft vara en statlig uppgift. Utskottet anser därför att landstingen i princip inte bör ha rätt att ta ut skatt för att fördela om pengar mellan kommuner. En sådan omfördelning ter sig dessutom direkt stötande om den läggs ovanpå ett statligt system som redan utjämnar inkomster. Utskottet förordar därför i likhet med motionärerna bakom motion Fi301 (m) att lagen om skatteutjämning i Stockholms län skall upphävas. Utskottet tillstyrker således motion Fi301 (m) och avstyrker motion A467 (fp) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande skatteutjämning i Stockholms län att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi301 och med avslag på motion 1994/95:A467 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Skatteutjämning i Stockholms län (mom. 8)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skatteutjämning i Stockholms län börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att ett nationellt system som innebär långtgående utjämning av inkomster och strukturellt betingade kostnadsskillnader i princip inte skulle behöva kompletteras med regionala system med delvis samma syfte. I likhet med vad som sägs i motion A467 (fp) finns det dock goda skäl för att Stockholms läns landstings nuvarande rätt att anslå medel för inomregional utjämning under en övergångstid bör finnas kvar. Detta med hänsyn till de mycket stora inomregionala skillnaderna i länet och att beslut kring den inomregionala utjämningen bör tas i regionen. Motion A467 (fp) yrkande 1 tillstyrks och motion Fi301 (m) avstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande skatteutjämning i Stockholms län att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A467 yrkande 1 och med avslag på motion 1994/95:Fi301 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Generellt statsbidrag till kommuner och landsting (mom. 9)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Generellt statsbidrag till kommuner och landsting börjar med "Finansutskottet har" och slutar med ""yrkande 11" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi34 (mp) att regeringens förslag att avskaffa det särskilda statsbidraget till ungdomsvård och missbrukarvård skall avslås. Förekomsten och användningen av droger har ökat. Det hänger inte minst samman med direkta och indirekta effekter av medlemskapet i EU. Ett riktat statsbidrag behövs därför. Utskottet tillstyrker regeringens övriga förslag i denna del.
Utskottet tillstyrker således motion Fi34 (mp) yrkande 19 och avstyrker motion Fi35 (kds) yrkande 11.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande generellt statsbidrag till kommuner och landsting att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 19 och proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 4 samt med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 8 och 9 och motion 1994/95:Fi35 yrkande 11 godkänner att ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor slopas per den 1 januari 1996,
19. Generellt statsbidrag till kommuner och landsting (mom. 9)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Generellt statsbidrag till kommuner och landsting börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 11" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag att engångsvis för andra halvåret 1995 dra in 215 miljoner kronor till kommunal ungdoms- och missbrukarvård skall avslås. Utskottet anser att missbrukar- och ungdomsvården är ytterst angelägen. Att med kort varsel och under ett halvår inte alls betala ut något statsbidrag ger helt felaktiga signaler och försvårar kommunernas långsiktiga planering. I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag. Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda motion Fi35 (kds) yrkande 11 och avstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 19.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande generellt statsbidrag till kommuner och landsting att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 11 och proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 4 och 8 samt med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 9 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 19 till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 215 000 000 kr,
20. Generellt statsbidrag till kommuner och landsting (mom. 9, motiveringen)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Generellt statsbidrag till kommuner och landsting börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "årsskiftet 1995/96" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående avstyrkt regeringens förslag till nytt bidrags- och utjämningssystem och på kort sikt förordat ett system som bygger på att dagens skattekraftsutjämning bibehålls men där kostnadsutjämningen förändras i enlighet med vad som redovisas i propositionen. Vidare bör de strukturkostnadsindex som räknas fram för enskilda kommuner och landsting i enlighet med rådande system påverka grundgarantierna i inkomstutjämningen som tillägg eller avdrag.
Enligt utskottet bör regleringarna mellan stat och kommun ske i enlighet med finansieringsprincipen och andra förändringar som föranleds av riksdagsbeslut ske genom den s.k. neutraliseringsavgiften i samband med utbetalning av kommunalskattemedel. Det utrymme som finns för statsbidrag skall helt gå till garantinivåerna för utjämning av skattekrafts- och strukturkostnadsskillnaderna. Något generellt statsbidrag till kommunsektorn skall således enligt utskottet inte utgå.
21. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet (mom. 10)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet börjar med "Utskottet har" och slutar med "och 13" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare i samband med sin behandling av riktlinjerna för och lagregleringen av bidrags- och utjämningssystemet avvisat regeringens förslag och därvid angivit vissa principer när det gäller syfte, inriktning, omfattning och ikraftträdande för ett alternativt system.
Enligt utskottets mening bör övergångsreglerna gälla alla kommuner och landsting. Förändringarna bör anpassas till belopp i kronor per invånare i enlighet med regeringens förslag. Några särlösningar för vissa kommuner blir dock inte aktuella med det alternativ utskottet förordar. Däremot bör relativa förändringar i den egna skattekraften (fr.o.m. basåret 1995) ligga utanför övergångsreglerna för att ge fullt incitament för kommunerna att bidra till ökad ekonomisk tillväxt.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi36 yrkande 6. Övriga motionsyrkanden avstyrks därmed av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 6 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 11 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 11 och 12 och 1994/95:Fi37 yrkandena 8--10 och 13 godkänner vad utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen detta till känna,
22. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet (mom. 10)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Införandet av ett nytt bidrags- och utjämningssystem börjar med "Utskottet har" och slutar med "och 13" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är den i propositionen föreslagna övergångstiden på åtta år oacceptabel. Kommunerna måste ges klara spelregler -- systemet skall införas fullt ut. Införandereglerna bör i stället sättas så att bidragsminskningen maximeras till 500 kr per invånare. Det skulle innebära att de flesta kommuner kommer att vara infasade efter fyra år. Utskottet anser vidare att införandetiden för landstingen bör begränsas till fyra år såsom föreslås i motion Fi32 (fp). Någon parlamentarisk beredningsgrupp bör inte heller tillsättas eller någon "kommunakut" inrättas, eftrsom en fortsatt politisk kohandel inte bör byggas in i systemet. Utskottet tillstyrker motion Fi32 (fp) yrkandena 11 och 12 och avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkandena 11 och 12 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 11 i denna del samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi36 yrkande 6 och 1994/95:Fi37 yrkandena 8--10 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet (mom. 10)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet börjar med "Utskottet har" och slutar med "och 13" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening får inte ett nytt bidrags- och utjämningssystem driva på urbaniseringen. Statens ekonomiska ansvar måste öka för att garantera alla en likvärdig behandling och tillgänglighet. Framför allt gäller detta skolan men även barnomsorg, socialbidrag och flyktingmottagning. Således bör övergångstiden förlängas från åtta till tio år så att landstingen och kommunerna skall få möjlighet att klara konsekvenserna av omfördelningen. Kommuntaket på 2 000 kr bör fördelas på tio år med 120 kr per invånare och år och landstingstaket på 1 200 kr fördelas på tio år med 120 kr per invånare och år. Kostnaderna för den utökade övergångstiden bör enligt utskottet finansieras via den s.k. kommunakuten. Utskottet anser att den s.k. krisfonden/kommunakuten måste utökas med 1 600 miljoner till sammanlagt 2 000 miljoner kronor för att klara kommuner och landsting som drabbas särskilt hårt av det nya utjämningssystemet och den uteblivna kompensationen av den s.k. EU-avgiften. Kommuner och landsting med hög skattesats och hög arbetslöshet skall ges möjlighet att ansöka om medel från krisfonden/kommunakuten för att undvika att tvingas till att säga upp personal inom vård, omsorg och skola. Den av utskottet förordade utökningen av krisfonden/kommunakuten är som utskottet ser det en förutsättning för att det särskilda stödet till Göteborgs och Haninge kommuner skall få en bred acceptans i kommunvärlden.
Utskottet får med hänvisning till det anförda tillstyrka motion 1994/95:Fi37 (v) yrkandena 8--10 och 13. Samtidigt avstyrker utskottet övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkandena 8--10 och 13 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 11 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 11 och 12 och 1994/95:Fi36 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Göteborgs kommun (mom. 12)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Göteborgs kommun börjar med "Utskottet anser" och slutar med "Fi311 (fp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det i propositionen föreslagna extra stödet till Göteborg om 505 miljoner kronor bör avvisas. Det är enligt utskottet anmärkningsvärt om ett selektivt stöd till en kommun skall ges på så lösa grunder. Det är helt uppenbart att det främsta motivet är ett löfte som socialdemokratiska företrädare ställde ut under valrörelsen år 1994.
Ett fullföljande av regeringens förslag innebär enligt utskottets mening ett ytterst farligt prejudikat om att en kommun som genom egna åtgärder i historisk tid försvagat sin ekonomi kan komma i åtnjutande av särskilda statliga medel. Förfaringssättet sänder även ut felaktiga signaler till andra kommuner. Den givna utgångspunkten måste vara att varje kommun inom ramen för sin egen beskattningsrätt kombinerad med det generella statliga bidragssystemet själv skall klara ut sina ekonomiska svårigheter. Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda motion Fi36 (m) yrkande 8 och avstyrker motion Fi311 (fp).
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande Göteborgs kommun att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 8 och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 11 i denna del och motion 1994/95:Fi311 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting (mom. 13)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting börjar med "Utskottet vill" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att förslaget till lagteknisk reglering av systemet med konkurrenskorrigering i likhet med det av utskottet tidigare behandlade lagförslaget om inkomst- och kostnadsutjämning bygger på inomkommunal finansiering. I och med att denna inomkommunala finansiering förklarats grundlagsstridig måste regeringen återkomma med ett nytt förslag även på denna punkt. Utskottet vill framhålla att den lösning som finns i motion 1994/95:Fi36 (m) med en återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting via den s.k. neutraliseringsavgiften i samband med utbetalning av kommunalskattemedel är principiellt tilltalande och bör närmare övervägas.
Förslaget bör även omarbetas i sakligt hänseende. I likhet med vad som anförs i motion Fi47 (m) måste utgångspunkten vara att staten skall stå neutral mellan offentlig och enskild verksamhet och därmed utforma system som påverkar båda lika. Förslaget i propositionen innebär enligt utskottets mening att den nuvarande snedvridningen delvis lever kvar. Regeringen bör därför t.ex. överväga att inte momsbefria kommunala investeringar på så sätt som det föreliggande förslaget verkar ge utrymme till. Regeringen bör sålunda återkomma med ett nytt förslag som också innebär att konkurrenssnedvridningen mellan privat och offentlig verksamhet elimineras.
Utskottet tillstyrker således motion Fi47 (m).
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi47 avslår det i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 5 framlagda förslaget till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting och godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
26. Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting (mom. 13)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting börjar med "Utskottet vill" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att förslaget till lagteknisk reglering av systemet med konkurrenskorrigering i likhet med det av utskottet tidigare behandlade lagförslaget om inkomst- och kostnadsutjämning bygger på inomkommunal finansiering. Även om lagförslagen har helt olikartade syften bör de enligt utskottets mening övervägas i ett sammanhang. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i sådan tid att ett nytt system kan träda i kraft den 1 januari 1996.
Förslaget bör även omarbetas i sakligt hänseende. I likhet med vad som anförs i motion Fi47 (m) måste utgångspunkten vara att staten skall stå neutral mellan offentlig och enskild verksamhet och därmed utforma system som påverkar båda lika. Förslaget i propositionen innebär enligt utskottets mening att den nuvarande snedvridningen lever kvar. Regeringen bör återkomma med förslag som innebär att konkurrenssnedvridningen mellan privat och offentlig verksamhet elimineras. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi47 (m).
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi47 avslår det i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 5 framlagda förslaget till lag om medvärdesskattekonton för kommuner och landsting och godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
27. Anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner (mom. 14)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vissa anslagsfrågor börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "Fi313 (v)" bort ha följande lydelse:
Med anledning av vad som anförs i motion Fi313 (v) bör det statliga utjämningsbidraget till kommunerna tillföras 200 miljoner kronor, varav 120 miljoner kronor till hemspråksundervisning och 80 miljoner kronor till Sfi-undervisning. Motion Fi313 (v) tillstyrks därför av utskottet. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi313 och med anledning av motion 1994/95:Fi218 yrkande 9 och proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 17 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 11 och 1994/95:Fi310 till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 19 236 000 000 kr,
28. Översyn av kommunallagens ekonomikapitel (mom. 19)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Översyn av kommunallagens ekonomikapitel börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "4 avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det mycket angeläget att det i kommunallagen ges en klarare definition av vad som menas med en god ekonomisk hushållning. I praktiken har bestämmelsen tolkats som om ett landsting eller en kommun skall ha sin budget i balans under en treårsperiod. Utskottet välkomnar således att en översyn nu kommer till stånd och tillstyrker motion Fi37 (v) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande översyn av kommunallagens ekonomikapitel att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Tvångsförvaltning (mom. 20)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Tvångsförvaltning börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet noterar att regeringen i kompletteringspropositionen antyder att någon typ av tvångsförvaltning av kommuner som inte kan fullgöra sina betalningsförpliktelser kan komma att införas. Utskottet är mycket tveksamt till en sådan reglering. En sådan ordning skulle kunna innebära frestelser för kommunalpolitiker att kortsiktigt vidta populära åtgärder eller att uppskjuta nödvändiga men impopulära beslut och därmed skjuta över ansvaret på staten. Utskottet vill också peka på att konstitutionsutskottet i sitt yttrande (KU6y) förutsatt att grundlagsenligheten i ett sådant förslag utreds ordentligt innan det läggs fram.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks motion Fi32 (fp) yrkande 14. Motion Fi37 (v) yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande tvångsförvaltning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 14 och med avslag på motion 1994/95:Fi37 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Tvångsförvaltning (mom. 20)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Tvångsförvaltning börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att regeringen i kompletteringspropositionen hotar med att kommuner och landsting som har ekonomiska problem kan komma att sättas under statlig tvångsförvaltning. Detta är oacceptabelt och måste kraftfullt avvisas. Parallellerna med vad som hände i Margaret Thatchers England under 1980-talet är tydliga. Utskottet delar inte den syn på den kommunala självstyrelsen som propositionens tankar om statliga ingrepp är uttryck för. Utskottet anser också med anledning av vad konstitutionsutskottet anfört i sitt yttrande (KU6y) att det är tveksamt om en sådan ordning är förenlig med den grundlagsfästa kommunala självstyrelsen.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks motion Fi37 (v) yrkande 3. Samtidigt avstyrker utskottet motion Fi32 (fp) yrkande 14.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande tvångsförvaltning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkande 3 och med avslag på motion 1994/95:Fi32 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning (mom. 22)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet utgör en offentlig sektor som är så stor som den i Sverige inte bara ett samhällsekonomiskt problem utan också ett problem från mänskliga och sociala utgångspunkter. När ekonomin sätter strikta gränser märks det offentligas faktiska begränsningar särskilt tydligt.
Ett gott samhälle är ett samhälle där det offentliga, marknaden och det civila samhället i bredaste bemärkelse tillsammans skänker den enskilde möjlighet till både personlig utveckling och trygghet. En viktig uppgift för såväl staten som kommunerna är då att medverka till att andra kan ta sitt ansvar bättre i stället för att själv sträva efter att ta över ansvar. En mindre offentlig sektor innebär därmed inte mindre av t.ex. vård och omsorg, men väl att den kan utföras på fler sätt än i dag. Ett samhälle byggt på sådana principer kan reservera de statliga och kommunala åtagandena till områden där det offentliga har ett entydigt ansvar.
Det gäller bl.a. att föra över uppgifter från den offentliga till den privata sektorn -- med motsvarande utrymme för medborgarna att själva finansiera dessa. Men det är också angeläget att pröva vilka av de återstående offentliga uppgifterna som även fortsättningsvis bör ha ett kommunalt ansvar. För vissa av dessa i dag kommunala uppgifter kan det vara rimligt att finansieringen sker på nationell nivå.
Utskottet ställer sig mot denna bakgrund bakom kravet i motion Fi36 (m) om att en översyn av omfattningen av de offentliga åtagandena och om en nationell finansiering av vissa kommunala uppgifter omedelbart måste inledas. En sådan översyn torde vara nödvändig för att uppnå ett långsiktigt stabilt system som hanterar de ekonomiska och beslutande relationerna mellan staten och kommunsektorn. En koncentration av det kommunala ansvaret till kärnuppgifterna bör därvid eftersträvas.
I motion Fi40 (m) och motion Fi42 (m) tas bl.a. frågor om kommunal affärsverksamhet upp och motionärerna kräver att denna skall upphöra. Utskottet vill här hänvisa till kommunallagens bestämmelser som i princip ej tillåter sådan affärsverksamhet. Det är emellertid angeläget att mot bakgrund av vad som anförs i motionerna följa utvecklingen och vidta åtgärder mot en icke önskvärd och mot kommunallagen stridande affärsverksamhet som pågår i många kommuner. Utskottet tillstyrker mot bakgrund av det anförda motionerna Fi36 (m) yrkande 2, Fi40 (m) yrkandena 8--11, Fi42 (m) och N298 (m) yrkande 2. Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 2 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi40 yrkandena 8--11, 1994/95:Fi42, 1994/95:Fi307 yrkande 2, 1994/95:Fi308 yrkande 2 och 1994/95:N298 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 13, 1994/95:Fi37 yrkande 15 och 1994/95:N273 yrkande 5 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning (mom. 22)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har noterat att regeringen i propositionen anmäler att den avser att ta initiativ till en genomgång av det statliga regelverket som berör kommunal verksamhet. Syftet sägs vara att mönstra ut sådana regler som är svåra att motivera med hänsyn till det ansträngda ekonomiska läget i kommuner och landsting.
Enligt utskottets mening är det väsentligt att den utlovade översynen kommer att innebära att hinder som införts när det gäller enskilda alternativ och konkurrens inom den kommunala sektorn tas bort. En avgörande förutsättning för att kommunerna och landstingen framöver skall kunna klara kraven att med mindre pengar erbjuda en verksamhet med god kvalitet är -- som framhålls i motion Fi32 (fp) -- att de tillåts använda alla de instrument som står till buds. Olika typer av enskilda alternativ, effektiv upphandling och konkurrens är några viktiga sådana instrument.
Mot bakgrund av vad utskottet här anfört tillstyrks motionerna Fi32 (fp) yrkande 13 och N273 (fp) yrkande 5 i denna del. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 13, med anledning av motion 1994/95:N273 yrkande 5 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi36 yrkande 2, 1994/95:Fi37 yrkande 15, 1994/95:Fi40 yrkandena 8--11, 1994/95:Fi42, 1994/95:Fi307 yrkande 2, 1994/95:Fi308 yrkande 2 samt 1994/95:N298 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning (mom. 22)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi37 (v) att förnyelsen av den offentliga sektorn på ett helt annat sätt än för närvarande måste göras utifrån medborgarnas perspektiv. I dag tvingas de olika huvudmännen inom stat, kommun och landsting att skära ner i sina budgetar. I stället borde den statliga politiken inriktas mot att skapa förutsättningar för ett utvecklat samarbete över sektorsgränserna. Det är således enligt utskottets mening nödvändigt att komma bort från den starkt sektoriserade offentliga sektorn. Detta är i själva verket en av de viktigare politiska frågorna inför framtiden.
Utskottet anser därför att regeringen bör ta initiativ till en utredning med uppgift att utveckla sektorsövergripande arbetssätt inom den offentliga sektorn och se över sådana regler som motverkar en önskvärd avsektorisering. Utgångspunkten bör vara att alla aktörer inom den gemensamma sektorn så långt möjligt skall ta ett gemensamt finansiellt ansvar och ett gemensamt serviceansvar för medborgarna.
Utskottet tillstyrker motion Fi37 (v) yrkande 15. Samtidigt avstyrker utskottet övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkande 15 och avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 13, 1994/95:Fi36 yrkande 2, 1994/95:Fi40 yrkandena 8--11, 1994/95:Fi42, 1994/95:Fi307 yrkande 2, 1994/95:Fi308 yrkande 2, 1994/95:N273 yrkande 5 i denna del samt 1994/95:N298 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunal fastighetsbeskattning börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det i likhet med vad som sägs i motion Sk341 (v) flera skäl som talar för att man på sikt bör överväga att överföra en större del av skatteuttaget till fastighetsskatten. Fastigheter kan inte flyttas och fastighetsskatten är därför en av de mera stabila skattebaserna. En omfördelning av skatteuttaget från arbetskraft skulle också var positivt för den offentliga tjänsteproduktionen.
Det finns goda grunder till att fastighetsskatten bör vara en del av den kommunala skattebasen som den är i många andra länder. Ett vägande skäl är att det är kommunerna som svarar för den infrastruktur i form av t.ex. vägar och va-nät som behövs för att en fastighet skall kunna nyttjas. Enligt utskottets mening bör ett utredningsarbete sättas i gång med att på sikt överföra fastighetsskatten till det kommunala beskattningsområdet.
Utskottet tillstyrker motionerna Sk341 (v) yrkandena 24 och 25 och Fi37 (v) yrkande 14. Samtliga övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande kommunal fastighetsbeskattning
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sk341 yrkandena 24 och 25 och motion 1994/95:Fi37 yrkande 14 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 5, 1994/95:Fi303, 1994/95:Fi304, 1994/95:Fi305, 1994/95:Fi309 och 1994/95:Sk349 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
35. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunal fastighetsbeskattning börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att den kommunala självstyrelsen förstärks genom bl.a. utökad beskattningsrätt på det sätt som anges i motionerna Fi303 (mp) och Fi305 (mp). Fastighetsbeskattning bör således till vissa delar överföras till kommunsektorn.
Utskottet anser det också väsentligt att en rad olika styrinstrument som kompletterar och stödjer varandra kommer till användning i miljöarbetet. Ett utredningsarbete bör sättas i gång med sikte på att utarbeta en miljödifferentierad kommunal fastighetsskatt riktad mot företag och juridiska personer. Den bör ses som ett alternativ till den tidigare kommunala företagsbeskattningen. Skatten bör vara differentierad efter miljökriterier mätt i avfallshantering, utsläpp, energiförbrukning etc. På detta sätt skapar skatten incitament till miljöförbättringar.
Utskottet tillstyrker motionerna Fi303 (mp), Fi305 (mp) och Fi309 (s). Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande kommunal fastighetsbeskattning att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi303, 1994/95:Fi305 och 1994/95:Fi309 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 5, 1994/95:Fi37 yrkande 14, 1994/95:Fi304, 1994/95:Sk341 yrkandena 24 och 25 samt 1994/95:Sk349 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
36. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunal fastighetsbeskattning börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom förslaget i motion Sk349 (kds) att delar av fastighetsskatten på sikt successivt bör växlas mot en kommunal fastighetsavgift för att täcka kostnader för brandförsvar, gator och annan kommunal service som är direkt kopplad till fastigheten. Enligt utskottet bör riksdagen hos regeringen begära att ett utredningsarbete med denna inriktning omedelbart sätts i gång.
Med hänvisning till vad utskottet anfört tillstyrks motionerna Fi35 (kds) yrkande 5 och Sk349 (kds) yrkande 14. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande kommunal fastighetsbeskattning att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 5 och 1994/95:Sk349 yrkande 14 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi37 yrkande 14, 1994/95:Fi303, 1994/95:Fi304, 1994/95:Fi305, 1994/95:Fi309 och 1994/95:Sk341 yrkandena 24 och 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1)
Roy Ottossom (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser att den kommunala självstyrelsen bör stärkas genom minskad statlig detaljstyrning och genom en viss ökad beskattningsrätt. Regeringens förslag om statsbidrag till kommunsektorn innebär att kommunerna inte fullt ut kompenseras för minskade inkomster till följd av nu aktuella statliga åtgärder. Det kommer att medföra ytterligare åtstramningar i den kommunala sektorn, vilka mer än hittills hotar välfärdens kärna -- vården, omsorgen och skolan. Vi föreslår därför att motsvarande ca 5 miljarder kronor återförs till kommunsektorn år 1996. Konkret gör vi det genom vårt förslag om skatteväxling, som bl.a. medför lägre arbetsgivaravgifter.
Miljöpartiet anser att regeringens förslag till nytt bidrags- och utjämningssystem i princip är bra och bör genomföras. Vi menar också att det är bra att kostnadsutjämningen endast gäller strukturella faktorer som kommunerna har små eller inga möjligheter att påverka. Justering kan emellertid behöva göras i en del av faktorerna, och vi instämmer därför i regeringens förslag att omgående följa upp hur det nya systemet fungerar för att kunna justera faktorerna redan efter två år.
2. Anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner (mom. 14)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anför:
I motion Fi31 (m) har Moderaterna föreslagit en decentralisering av hanteringen av socialbidragen till kommunerna som innebär minskade kostnader för kommunerna på i storleksordningen 450 miljoner kronor. Utjämningsbidraget bör mot denna bakgrund kunna minskas i motsvarande mån.
I motion Fi310 (m) föreslås en sänkning av utjämningsbidraget med 2 250 miljoner kronor med hänsyn till effekterna av de familjepolitiska förslag som Moderaterna lagt fram, bl.a. när det gäller att återinföra vårdnadsbidraget och den avskaffade avdragsrätten för barnomsorgskostnader, något som kan beräknas ge lägre kostnader för kommunerna.
3. Anslagen till Generellt statsbidrag till kommuner respektive landsting (mom. 16 och 17)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anför:
I det alternativ till regeringens förslag till nytt bidrags- och utjämningssystem som redovisats i partimotionen Fi36 från Moderaterna används statsbidragen helt till bidrag till kommuner och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft. Vi avvisar tanken på att införa generella statsbidrag. Vi utgår från att regeringen när den prövar hur ett nytt statsbidragssystem skall utformas kommer till samma ståndpunkt. De anslag som i propositionen tagits upp till generella statsbidrag till kommuner respektive landsting kommer då att transformeras till utjämningsbidrag i enlighet med Moderaternas förslag.
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
Lagrådets yttrande Bilaga 2
Konstitutionsutskottets yttrande 1994/95:KU6y Bilaga 3 Den kommunala ekonomin
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
Konstitutionsutskottet begränsar detta yttrande till att gälla frågan om grundlagsenligheten av regeringens förslag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting samt frågor som i övrigt berör den kommunala självstyrelsen. I ett särskilt yttrande (KU7y) behandlar utskottet ett par motionsyrkanden som gäller Sametinget.
Propositionen
Regeringen föreslår ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting fr.o.m. den 1 januari 1996. I valet av system för statsbidrag har gjorts en avvägning mellan å ena sidan önskemål om kommunalt självbestämmande och mångfald och å andra sidan statens möjlighet till styrning av den kommunala verksamheten.
I propositionen läggs fram ett förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. I ett förslag till lag om införande av denna lag föreskrivs att lagen träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången i fråga om utjämningsåret 1996. Ikraftträdandelagen innebär ett successivt införande under åtta år av det nya utjämningssystemet.
Enligt regeringen är en långtgående inkomstutjämning av grundläggande betydelse för att ge kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Regeringen anser att en inomkommunal inkomstutjämning baserad på den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten bäst uppfyller de krav som bör ställas på ett inkomstutjämningssystem. En inomkommunal utjämning innebär att systemet i huvudsak finansieras genom omfördelning av skatteinkomster mellan kommuner resp. landsting. Alla kommuner och landsting garanteras ett skatteunderlag per innevånare som motsvarar genomsnittet för riket. Systemet kräver i princip inga statliga tillskott. Därmed kan statsbidragen användas för klara ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn utan att utjämningen påverkas.
De kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst per invånare som ligger över den genomsnittliga nivån får ett avdrag från skatteinkomsterna. På motsvarande sätt får de kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst per invånare som är lägre än genomsnittet ett tillägg till skatteinkomsterna.
Från vissa remissinstanser hade framförts principiella invändningar mot den långtgående inkomstutjämningen, med motiveringen att den står i motsättning till den kommunala beskattningsrätten. Enligt regeringens bedömning är emellertid en långtgående inkomstutjämning helt avgörande i ett system som skall åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar.
Regeringen har vidare i propositionen -- utan att något förslag i denna del framställs -- pekat på att vissa kommuner och landsting under de senaste åren haft svårt att anpassa sin verksamhet till ekonomiska ramar och att det finns exempel på att man i sådana lägen väljer att underbalansera sin budget och till och med lånefinansierar kostnader för driften av sin verksamhet. Det finns också enligt propositionen exempel på kommuner som har ingått borgensförbindelser av stor omfattning och därvid underskattat följderna för den egna ekonomin. En sådan utveckling kan enligt propositionen inte fortsätta eftersom den kan undergräva den kommunala självstyrelsen. Mot den bakgrunden anser regeringen att det är angeläget att skyndsamt göra en översyn av kommunallagens ekonomikapitel. Vidare är enligt propositionen avsikten att införa en lagregel om att lån endast får upptas för investeringar. Regeringen avser också att utarbeta förslag om en särskild lagstiftning för att hantera problem som uppstår i kommuner och landsting som inte kan fullgöra sina betalningsförpliktelser. Som ett viktigt led i den fortsatta saneringen av den offentliga ekonomin kommer regeringen att föreslå ett tak för de offentliga utgifternas utveckling.
Motionsyrkanden om den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten
Carl Bildt m.fl. (m) avvisar i motion 1994/95:Fi36 (yrkande 4) regeringens förslag till inomkommunalt utjämningssystem med motiveringen att det strider mot den kommunala beskattningsrättens principer som de fastställts i grundlag. Kommuner skulle bli tvungna att ta ut kommunalskatt för att ge bidrag till kommuner och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft. Det som en kommun genom den folkvalda församlingen i enlighet med grundlagen upptar i kommunal skatt skall självfallet gå till skötseln av kommunens uppgifter. Det måste enligt motionärerna anses vara direkt oförenligt med grundlagen att riksdagen skall besluta om att vad en kommun uttaxerar i kommunal skatt skall överföras till annan kommun. Skillnader i skattekraft och kostnadsförutsättningar mellan olika kommuner och landsting skall på lämpligt sätt utjämnas genom statsbidrag.
I motion 1994/95:Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine Pålsson (kds) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning i syfte att vidga grundlagsskyddet för den kommunala självstyrelsen. Motionärerna framhåller att grundlagsskyddet för den kommunala självstyrelsen måste stärkas. När det gäller nya förslag har alla i grunden varit överens om värdet av kommunal självstyrelse. Inte sällan inleds förslagen till stora förändringar med uttalanden om vikten av den kommunala självbestämmanderätten. I debatten omkring det förslag till nytt intäkts- och kostnadsutjämningssystem för kommuner och landsting som avses gälla fr.o.m. 1996 har debatten om såväl relationer kommunerna emellan som mellan kommunerna och staten skärpts. Det uppfattas motsägelsefullt när regeringen i sin proposition 1994/95:150 just framhåller hur viktig den kommunala beskattningsrätten är som grund för den kommunala självstyrelsen och samtidigt föreslår genomgripande åtgärder för att flytta medel från vissa kommuner till andra på ett så genomgripande och omfattande sätt som regeringen föreslår.
I motion 1994/95:Fi32 (yrkande 14) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vänder sig motionärerna mot tankar på någon typ av tvångsförvaltning av kommuner, som inte kan fullgöra sina betalningsförpliktelser. En sådan skulle enligt motionen innebära en frestelse för kommunalpolitiker att kortsiktigt vinna väljarnas gunst genom att uppskjuta impopulära men nödvändiga åtgärder.
I motion 1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls att den kommunala handlingsfriheten kringskärs om det införs ett utgiftstak för den offentliga verksamheten, och i sin förlängning hotar ett sådant såväl det kommunala självstyret som kommunernas beskattningsrätt.
Samma motionärer vänder sig också i motion 1994/95:Fi37 mot ett utgiftstak för kommuner och landsting. Dessa måste själva få bestämma sina utgifter och inkomster. Motionerna avvisar också med kraft förslagen om tvångsförvaltning som fullständigt oacceptabelt och stridande mot den grundlagsfästa kommunala självstyrelsen.
Grundlagsbestämmelser m.m. om kommunalt självbestämmande
De viktigaste bestämmelserna i regeringsformen (RF) om kommunernas ställning och uppgifter har följande lydelse.
1 kap. Statsskickets grunder
1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna.
7 § I riket finns primärkommuner och landstingskommuner. Beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar.
Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter.
8 § För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.
8 kap. Lagar och andra föreskrifter
5 § Grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner samt grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen bestämmes i lag. I lag meddelas också föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligganden.
Frågan om den kommunala självstyrelsen behandlades ingående i grundlagspropositionen (prop. 1973:90). Departementschefen konstaterade (s. 190) att i vårt land präglas förhållandet mellan kommunerna och statsmakterna och därmed den kommunala självstyrelsen av en helhetssyn. Generellt gällde sålunda att staten och kommunerna samverkar på skilda områden och i olika former för att uppnå gemensamma samhälleliga mål. Utgick man från detta synsätt var det vare sig lämpligt eller möjligt att en gång för alla dra orubbliga och preciserade gränser i grundlag kring en kommunal självstyrelsesektor. Arbets- och befogenhetsfördelningen mellan stat och kommun måste i stället i ganska vid omfattning kunna ändras i takt med samhällsutvecklingen.
Departementschefen anförde vidare:
Genom lagstiftningen har som nämnts kommunerna fått betydelsefulla åligganden. Dessa uppgifter ger många gånger stor handlingsfrihet åt kommunerna. Av grundläggande betydelse för kommunernas kompetens är emellertid att de utöver sina särskilda åligganden har en fri sektor inom vilken de kan ombesörja egna angelägenheter. Inom detta område finns alltså utrymme för en kommunal initiativrätt. Denna initiativrätt kan sägas bilda en kärna i den kommunala självbestämmanderätten som bör komma till klart uttryck i RF. Jag föreslår därför att det redan i RF:s inledande paragraf tas in en bestämmelse med innehåll att den svenska folkstyrelsen förverkligas förutom genom ett representativt och parlamentariskt statsskick också genom kommunal självstyrelse. Det senare uttrycket är visserligen obestämt, men det kan likväl anses belysande när det gäller att ge uttryck åt principen om en självständig och inom vissa ramar fri bestämmanderätt för kommunerna.
Den kommunala initiativrätten är starkt förbunden med den kommunala beskattningsrätten. En ändamålsenlig avvägning mellan olika kommunala ändamål och åtgärder förutsätter en kombination av politiskt och ekonomiskt ansvar. Liksom beredningen anser jag att principen om rätt för kommunerna att utkräva skatt för att täcka medelsbehovet skall förankras i grundlag. Jag förordar emellertid att principen kommer till uttryck redan i 1 kap. RF om statsskickets grunder (5 §). De grunder efter vilka kommunalskatt får tagas ut skall naturligtvis bestämmas i lag. En bestämmelse om detta är i departementsförslaget upptagen i 8 kap. 5 § RF.
Den närmare ansvarsfördelningen mellan stat och kommun bör mot bakgrund av vad jag har sagt inte anges i grundlag. Däremot delar jag beredningens uppfattning att RF bör anvisa på vilket sätt kommunernas utgiftsområde skall avgränsas. I princip bör också här ställas kravet att lagformen skall anlitas. Genom kravet på riksdagens medverkan skapas en garanti för att frågorna om de kommunala arbetsuppgifterna blir föremål för den allmänna debatt och därav följande genomlysning som deras vikt fordrar. Jag föreslår en bestämmelse i ämnet i 8 kap. 5 § RF. Genom att välja formuleringen att kommunernas befogenheter och åligganden skall anges i lag har jag velat tydligt markera att kommunerna också i fortsättningen skall ha sig tilldelade ett område där de själva mera fritt bedömer vilken verksamhet som skall bedrivas.
I specialmotiveringen till huvudstadgandet om kommunerna i första kapitlet regeringsformen (numera 7 §) framhöll departementschefen (s. 231) att bestämmelsen i andra stycket om den kommunala beskattningsrätten liksom övriga föreskrifter i kapitlet var ett principstadgande. Den var alltså inte att läsa så att den kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje kommun helt obunden kunde bestämma skatteuttagets storlek. Departementschefen hänvisade till 8 kap. 5 § regeringsformen varav framgick att principens närmare förverkligande var underkastad lagstiftning.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. KU 1973:26) anslöt sig konstitutionsutskottet (s. 26) till departementschefens uppfattning att den kommunala självstyrelsen utgjorde en av grundstenarna för den svenska demokratin. Det var därför enligt utskottet väsentligt att den ställning kommunerna intar i den svenska demokratin klart kom till uttryck i grundlagen. Utskottet ansåg att propositionens förslag i detta avseende väl uppfyllde de krav som borde ställas på grundlagsskydd för den kommunala självstyrelsen. I övrigt kommenterades inte de föreslagna bestämmelserna.
Konstitutionsutskottet tillstyrkte år 1978 (bet. KU 1977/78:21) ett förslag om en särskild lag om skatteutjämning i Stockholms läns landsting. Genom den lagen gavs landstingskommunen befogenhet att lämna lån och bidrag till kommun inom landstingsområdet i den mån det behövdes för att främja skatteutjämning mellan kommunerna.
År 1981 behandlade konstitutionsutskottet ingående frågan om innebörden av grundlagsreglerna om den kommunala självstyrelsen (KU 1980/81:22) vad gäller lagstiftning om kommunalt skattetak. Utskottet angav då (s. 6) att utformningen av det skydd som ges i RF åt den kommunala självstyrelsen starkt påverkats av att det inte ansetts vara vare sig lämpligt eller möjligt att en gång för alla dra orubbliga och preciserade gränser i grundlag kring en kommunal självstyrelsesektor. Man hade bl.a. mot denna bakgrund i stor utsträckning avstått från att i RF införa detaljerade bestämmelser som ger ett klart avgränsat rättsligt skydd. I stället har huvudvikten lagts på regler som innebär att riksdagen genom vanlig lag normerar den kommunala självstyrelsen.
Det sagda innebar enligt utskottet inte att riksdagen fritt kunde fatta beslut om normer för den kommunala självstyrelsen. Grundlagens bestämmelser om kommunerna och den kommunala självstyrelsen måste nämligen enligt utskottets mening tillmätas stor betydelse som generella direktiv för lagstiftningens innehåll. Utskottet ville i det sammanhanget särskilt framhålla att det i förarbetena till RF understrukits att det är av grundläggande betydelse för kommunernas kompetens att de utöver sina särskilda åligganden har en fri sektor inom vilken de kan ombesörja egna angelägenheter.
Varje lagbeslut som gällde kommunerna skulle således enligt utskottet fattas inom den av grundlagen uppdragna ramen. Beslutet fick därför aldrig innebära att den kommunala självstyrelsen upphävdes eller att någon av de grundlagsfästa principerna för självstyrelsen åsidosattes. Vidare skulle i övervägandena i varje särskilt fall vägas in den stora vikt som grundlagen tillmäter den kommunala självstyrelsen som en av de grunder för det svenska statsskicket, varigenom folkstyrelsen förverkligas. Självstyrelseintresset skulle således alltid tillmätas stor betydelse vid den lämplighetsbedömning och intresseavvägning som var aktuell i det konkreta lagstiftningsärendet. Att mot bakgrund av RF:s regler i ett konkret fall avgöra vad som är godtagbar inskränkning i den kommunala självstyrelsen och vad som inte är det kunde vara komplicerat. I ett lagärende ankom en sådan bedömning i sista hand på riksdagen.
Utskottet framhöll också att det måste bedömas i ett större sammanhang när man avgör om en viss inskränkning i den kommunala självstyrelsen är godtagbar med hänsyn till RF:s bestämmelser. Utskottet pekade på att ett ingrepp i kommunernas rätt att fritt bestämma utdebiteringens storlek uppenbarligen skulle innebära att den kommunala friheten beskärdes hårt. En lagreglering av den kommunala beskattningsrätten fick givetvis aldrig innebära att denna helt upphävdes. Beskattningsrätten fick inte göras enbart formell utan skulle alltid ha ett reellt innehåll.
Utskottet behandlade år 1990 i ett yttrande till finansutskottet (1989/90:KU9y) frågan om en begränsning av kommunernas rätt att ta ut skatt. Det gällde ett tvåårigt kommunalt skattestopp. Lagrådet hade ansett att en ettårig begränsning i rätten att ta ut skatt inte gick utöver vad som från konstitutionell synpunkt fick anses möjligt att acceptera och ansåg således att förslaget var förenligt med regeringsformen. Lagrådet framhöll därvid att ingripanden i den kommunala beskattningsrätten av det aktuella slaget måste användas med stor urskiljning och varsamhet. Frågan om hur långtgående sådana ingripanden fick göras måste bedömas med hänsyn till arten och omfattningen av inskränkningarna och till den tid under vilken de skall gälla. Inom vissa ramar blir emellertid gränsdragningen enligt Lagrådet en politisk fråga snarare än en rättslig.
Utskottet framhöll att det konstitutionella utrymmet för ett kommunalt skattetak var begränsat. Vid en samlad bedömning av syftena med förslaget kunde utskottet dock från konstitutionell synpunkt godta en tillfällig begränsning av kommunernas rätt att bestämma sina skattesatser.
År 1992 fann sig Lagrådet från konstitutionell synpunkt kunna godta en ettårig förlängning av skattestoppet med hänvisning till vad som förekommit i ärendet (prop. 1991/92:150, del II, s. 137).
I den nya kommunallagen som trädde i kraft 1 den januari 1992 uttrycks principen om kommunal självstyrelse genom att det i lagens inledningsparagraf anges att kommuner och landsting sköter de angelägenheter på den kommunala självstyrelsens grund som anges i lagen eller i särskilda författningar. I förarbetena (prop. 1990/91:117, s. 23 ) framhålls att det i grunden handlar om en princip för relationen mellan staten och den kommunala nivån. Den kommunala självstyrelsen kan dock enligt denna proposition aldrig vara total. Regeringsformen ger stöd för att riksdagen genom lag bestämmer grunderna för kommunernas och landstingens organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen. Vidare är det riksdagen som genom lag bestämmer deras befogenheter och åligganden. Graden av självstyrelse avgörs enligt propositionen alltså ytterst av formerna för samverkan mellan staten och den kommunala sektorn.
I detta sammanhang kan också nämnas att Sverige år 1989 anslutit sig till den europeiska konventionen om kommunal självstyrelse. Frågan om kommunernas ekonomiska resurser behandlas i artikel 9. Till att börja med slås fast att kommunerna inom ramen för den nationella ekonomiska politiken skall ha rätt till egna tillräckliga ekonomiska resurser (punkt 1). Kommunernas ekonomiska resurser skall motsvara de uppgifter som tilldelats dem i grundlag och i annan lag. Åtminstone en del av kommunernas ekonomiska resurser skall komma från lokala skatter och avgifter som kommunerna kan bestämma nivån på (punkt 3). Nästa punkt ger uttryck för att kommunerna inte skall vara ensidigt beroende av ekonomiska system, som gör det svårt att följa med i den verkliga kostnadsutvecklingen (punkt 4). Vidare finns en punkt 5 som understryker behovet av ekonomisk utjämning mellan kommuner. Skyddet av ekonomiskt svagare kommuner kräver inrättande av förfaranden för ekonomisk utjämning eller liknande åtgärder, som är avsedda att rätta till effekterna av den ojämna fördelningen av möjliga inkomstkällor och ekonomiska bördor. Sådana förfaranden eller åtgärder får inte minska kommunernas handlingsfrihet inom deras eget ansvarsområde. Enligt punkt 6 skall kommunerna på lämpligt sätt rådfrågas angående det sätt på vilket omfördelningen av resurser skall ske. När det gäller statsbidrag sägs att bidragen såvitt möjligt inte skall öronmärkas för speciella projekt, och de skall inte heller påverka kommunernas grundläggande frihet att själva bestämma inom sitt kompetensområde (punkt 7). Slutligen finns det en punkt som betonar kommunernas rätt att ta upp lån för kapitalinvesteringar på den nationella marknaden (punkt 8).
Lagrådet
Lagrådet har på begäran av finansutskottet avgett ett yttrande över regeringens förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Lagrådet avstyrker klart förslaget efter att inledningsvis ha uttryckt tveksamhet i frågan om hur långt grundlagsskyddet för den kommunala beskattningsrätten sträcker sig. Regeringens förslag medför -- framhåller Lagrådet -- att kommuner och landsting, vilka kommer att vidkännas avdrag från skatteintäkterna, genom uttagande av kommunalskatt och landstingsskatt bidrar till att täcka behovet av medel i andra kommuner och landsting. Frågan är om en sådan skatt kan anses uttagen för skötseln av kommunens eller landstingets uppgifter.
Enligt Lagrådet kan den föreslagna ordningen inte anses stå i överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen. För tolkningen av begreppet "skötseln av sina uppgifter" har Lagrådet sökt vägledning i vad som i lag och praxis ansetts vara en kommuns eller ett landstings angelägenheter och har funnit att bestämmelser i kommunallagen och ett stort antal andra lagar om en kommuns befogenheter utgår från vad som brukar kallas lokaliseringsprincipen. Med lokaliseringsprincipen avses ett krav på anknytning till kommuns eller landstings område eller dess medlemmar.
Mot denna bakgrund framstår det enligt Lagrådet som helt främmande att betrakta en skatt som tas ut av en kommun eller ett landsting för att tillföras andra kommuner eller landsting, som uttagen för skötelns av vederbörande kommuns eller landstings uppgifter. Den ordning beträffande utjämning av skatteinkomster som tillämpats under senare år kan enligt Lagrådet inte föranleda någon annan bedömning. Uttagandet av skatt i kommuner och landsting som får vidkännas avdrag kommer därmed att strida mot vad som i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen anges om ändamålet med den kommunala beskattningen. Lagrådet tillägger att syftet med den föreslagna lagen möjligen kan -- åtminstone delvis -- tillgodoses med någon annan teknik avseende avgifter och bidrag, vilket inte skulle strida mot regeringsformens bestämmelser. Detta kan dock, anser Lagrådet, inte inverka på bedömningen av förslaget. På grund härav anser Lagrådet att den föreslagna lagen inte är förenlig med bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen och avstyrker därför lagförslaget.
Utskottets bedömning
Utskottet delar Lagrådets bedömning att förarbetena inte ger tillräcklig vägledning i fråga om vad som avses med begreppet "skötseln av sina uppgifter" i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen. Vissa uttalanden som kan ge en viss vägledning görs dock.
I grundlagspropositionen uttalas t.ex. att bestämmelsen om den kommunala beskattningsrätten är ett principstadgande och att principens närmare förverkligande är underkastad lagstiftning. Det är alltså inte så att den kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje kommun helt obunden kunde bestämma skattens storlek. Beskattningsrätten omnämns som en rätt för kommunerna att ta ut skatt för att täcka sitt medelsbehov utan närmare uppgift om vad detta medelsbehov kunde omfatta.
Dessa uttalanden skall ses i ljuset av den situation som då gällde i fråga om den kommunala beskattningsrätten. Professor Hans-Heinrich Vogel har i Förvaltningsrättslig Tidskrift 1--2/1993 s. 59 lämnat en utförlig beskrivning av utvecklingen av den kommunala beskattningsrätten. Redan 1945 års uppbördssystem hade brutit den direkta relationen mellan de skattskyldiga och resp. kommun. Kommunernas beskattningsrätt gentemot de kommunalt skattskyldiga ersattes av rättigheter för kommunerna gentemot staten att få ut belopp motsvarande de belopp som staten uppburit från de kommunalt skattskyldiga. En detaljerad och fullständig avräkning av faktiska betalningar på individnivå skulle dock inte genomföras. Bl.a. skulle utestående belopp inte påverka avräkningen utan stanna på statsverket.
Ett skatteutjämningssystem växte fram på flera vägar. Särskilt skattetyngda kommuner åtnjöt statsbidrag. När kommunalskattereglerna ändrades så att det innebar ett skattebortfall för kommunerna kunde skatteersättning utgå. Redan på 1960-talet utnyttjades skatteersättningsinstrumentet även i generellt bidragssyfte genom att överkompensation lämnades till kommuner med svag ekonomi. Dessutom konstruerades en ny teknik när det gällde att ge ut skatteersättningarna. Tekniken byggde på att en väsentlig del av ersättningen skulle ges till kommunerna inte uttryckt i kronor utan uttryckt i ett fiktivt skatteunderlag. Detta tillskjutna oäkta skatteunderlag skulle liksom det vid taxeringen beräknade äkta skatteunderlaget läggas till grund för kommunala utdebiteringsbeslut. Det belopp som vederbörande kommun hade rätt att få ut av staten i form av kommunalskattemedel ökades alltså. Det var då inte längre fråga om endast innehållna kommunalskattebelopp utan även statliga bidrag till kommunerna. Tekniken integrerade systemen för utbetalning av kommunalskattemedel och skatteersättningar.
Denna utveckling fortsatte under början av 1970-talet. År 1970 beslutades att ett skattebortfallsbidrag skulle utgå som kompensation för uteblivna skatteinkomster efter ändring i kommunalskattereglerna. Kompensationen lämnades genom avräkningssystemet i form av ett tillskott av skatteunderlag. 1972 års skatteomläggning medförde ett bidrag för uppkomna merkostnader. När kommunalskattereglerna ändrades 1973 utnyttjades åter avräkningssystemet för kommunalskattemedel, nu för att minska skatteunderlaget så att de uppskattade merinkomsterna undanhölls kommunerna och tillgodofördes staten genom minskad utbetalning av kommunalskattemedel.
Lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt ersatte en tidigare lag från 1957 och innehöll en regel om tillskott av skatteunderlag. År 1970 ändrades denna lag så att även bidragsunderlag enligt vissa bestämmelser skulle beaktas när utdebiteringen bestämdes. Riksdagen antog 1973 en lag (1973:433) om skatteutjämningsbidrag, och samtidigt infördes en bestämmelse i lagen med särskilda bestämmelser om kommuns eller annan menighets utdebitering av skatt som stadgade att vissa inkomster som blivit skattepliktiga inte skulle inräknas i skatteunderlaget.
Vid tiden för grundlagsreformen gällde också ett utjämningssystem för de kyrkliga kommunerna reglerat i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader. Kyrkofonden hade som en väsentlig uppgift att främja en utjämning mellan ekonomiskt starka och svaga pastorat på så sätt att de svagare pastoraten fick ett tillskott ur fonden. Kyrkofondens utgifter finansierades huvudsakligen genom den s.k. allmänna kyrkoavgiften, som varje pastorat betalade till fonden.
Bestämmelsen i regeringsformen skall således ses mot den bakgrunden att det redan vid tiden för regeringsformens införande förekom lagregler om kommunal skatteutjämning och att ett ganska renodlat utjämningssystem mellan kommuner fanns på det kyrkliga området.
Bestämmelsen i 1 kap. 7 § bör enligt utskottets mening tolkas på så sätt att den dels ger kommunerna en rätt att ta ut skatt, dels begränsar denna rätt till att gälla skatt för sådana uppgifter som de genom lag enligt 8 kap. 5 § regeringsformen getts kompetens resp. ålagts att sköta. Bestämmelsen när det gäller begreppet "skötseln av sina uppgifter" kan då ses som riktad i första hand till kommunerna och mindre mot staten. Vad som närmare skall anses ligga inom ramen för kommunernas åligganden enligt regeringsformens principstadgande får närmare bestämmas genom lagstiftning. Utvecklingen av denna konstitutionella praxis har varit tydlig.
Även efter antagandet av regeringsformen har det genomförts lagstiftning som rör kommunernas beskattningsrätt. Från år 1986 togs en avgift ut på kommunernas och landstingens skatteunderlag för att finansiera den automatiska ökningen av skatteutjämningsbidragen. Samma metod användes även för åren 1987 och 1988.
För att utjämna de mest extrema skillnaderna i skattekraft beslöt riksdagen år 1985 om en särskild tilläggsavgift efter en progressiv skala på skatteunderlag som översteg 135 % av medelskattekraften. Tilläggsavgiften skärptes därefter genom att gränsen för uttaget av avgift sänktes i avsikt att ytterligare reducera de största skillnaderna i skattekraft. Ett nytt statsbidragssystem infördes fr.o.m. år 1993. En stor del av de tidigare specialdestinerade statsbidragen avvecklades och ersattes av ett statligt utjämningsbidrag till kommuner. Fortfarande gäller lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. Denna lag har senast 1994 kompletterats med en lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995, som innebär att kommunalskattemedlen vid utbetalning skall minskas med vissa angivna belopp. Dessutom gäller för år 1995 att vid utbetalning till en församling eller kyrklig samfällighet skall fordran minskas med 6,8 %.
Konstitutionsutskottet vill också erinra om att lagar som utsträcker den kommunala kompetensen längre än vad lokaliseringsprincipen innebär antagits vid flera tillfällen efter regeringsformens ikraftträdande. Utskottet tillstyrkte år 1978 ett förslag om en särskild lag om skatteutjämning i Stockholms läns landsting (SFS 1980:1070). Genom den lagen gavs landstingskommunen befogenhet att lämna lån och bidrag till kommun inom landstingsområdet i den mån det behövdes för att främja skatteutjämning mellan kommunerna. I lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport ges kommunerna rätt att tillhandahålla kommunala tjänster för export. År 1994 ersatte lagen (1994:693) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell kastrofhjälp och annat bistånd den tidigare lagen (1991:901) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd. Redan 1975 infördes en lag som gav kommunerna kompetens att i samband med katastrofer i annat land bistå med utrustning som kunde avvaras och i skälig omfattning bekosta iordningställande och transport av utrustning och bekosta den personal som behövdes (SFS 1975:494). I detta sammanhang kan också lagen (1968:131) om vissa kommunala befogenheter inom turistväsendet nämnas.
Det kan inte heller bortses från att kostnadsutjämningen mellan de kyrkliga kommunerna länge varit allmänt accepterad. Enligt punkt 13 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen gäller vad som i regeringsformen föreskrivits om primärkommuner med undantag för 1 kap. 7 § första stycket också för kyrkliga kommuner. I kyrkolagen (1992:300) finns grundläggande bestämmelser om kyrkofonden, om ekonomisk utjämning mellan pastorat genom kyrkofonden och om hur kyrkofondens medel i övrigt används. Utjämningssystemet bygger på en skattekraftsgaranti som syftar till att utjämna de olika pastoratens och stiftssamfälligheternas skattekraft. Det bidrag som betalas på grund av skattekraftsgarantin kallas allmänt utjämningsbidrag. Detta skall utgå till alla pastorat och stiftssamfälligheter som inte uppnår den garanterade skattekraften. Dessutom kan ett extra utjämningsbidrag beviljas. Den största intäktsposten för kyrkofonden är den allmänna kyrkoavgiften som fastställs i kyrkolagen och för närvarande är 16 öre per skattekrona. Avgiften betalas av pastoraten och beräknas på skatteunderlaget. Därutöver får fonden intäkter genom den särskilda kyrkoavgiften som betalas av pastorat som har vissa särskilda tillgångar.
Sammantaget finns det således flera omständigheter som ger utrymme för en annan tolkning än den Lagrådet gjort. Som framhölls i förarbetena till regeringsformens bestämmelse om lagprövning (KU 1978/79:39 s. 13) är det naturligt att riksdagen som grundlagsstiftare är den instans som är bäst ägnad att pröva om en viss föreskrift är grundlagsenlig. Enligt konstitutionsutskottets mening är det emellertid mycket angeläget att det inte finns någon tveksamhet kring tillämpningen av regeringsformen. Utskottet vill därför förorda den möjlighet med en annan teknik än den föreslagna som Lagrådet pekar på för att uppnå det eftersträvade syftet. En tänkbar lösning kan vara att avdragen och tilläggen omvandlas till avgift resp. statligt utjämningsbidrag. En sådan ordning är klart godtagbar och förenlig med den konstitutionella praxis som utvecklats som utfyllnad av grundlagsregleringen. Samtidigt innebär ordningen att det i den kommunala skattesatsen inte direkt ligger ett uttag för skötseln av en annan kommuns uppgifter.
Det är självfallet angeläget att grundlagsbestämmelserna inte ger utrymme för så skilda bedömningar som nu framkommit i ett tillämpningssammanhang. Utskottet förordar därför att frågan om innebörden av den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten och dess förhållande till utformningen av grundlagsbestämmelserna blir föremål för en analys och ett eventuellt förtydligande.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på att frågan om utgiftstak för kommunerna och frågan om statlig förvaltning av kommun i betalningssvårigheter måste ses från den utgångspunkten att kommunerna enligt regeringsformen är tillförsäkrad en självstyrelse. Utskottet förutsätter därför -- och även mot bakgrund av vad Lagrådet nu anfört -- att grundlagsenligheten av de aviserade förslagen kommer att utredas ordentligt innan förslagen läggs fram.
Stockholm den 19 maj 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Anders Björck
I beslutet har deltagit: Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och Margitta Edgren (fp).
Avvikande mening
Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m), Håkan Holmberg (fp) och Margitta Edgren (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "eventuellt förtydligande" bort ha följande lydelse:
Enligt 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen får kommunerna ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. En ordning som innebär att skatt som tas ut av en kommun eller ett landsting bidrar till att täcka behovet av medel i andra kommuner eller landsting kan, som Lagrådet framhållit, inte anses stå i överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen. Utskottet delar således Lagrådets enhälliga och bestämda uppfattning att den föreslagna lagen är grundlagsstridig. Konstitutionsutskottet har haft att yttra sig över grundlagsenligheten i förslaget till skatteutjämning. Utskottets uppgift är inte att framlägga förslag till alternativa tekniska lösningar i ärendet.
Den av utskottet gjorda genomgången av den tidigare lagstiftningen när det gäller skatteutjämning på det kommunala och kyrkokommunala området visar att det i lagstiftningspraxis utbildats system som företer vissa likheter med det nu föreslagna. Detta förhållande kan enligt utskottets mening dock inte tas till intäkt för att den föreslagna ordningen skulle vara godtagbar från konstitutionella utgångspunkter. Det skall härvidlag också noteras att det var med stor tvekan som Lagrådet ansåg sig kunna acceptera det tidsbegränsade kommunala skattestoppet.
Konstitutionsutskottet vill således bestämt förorda att finansutskottet avstyrker regeringens förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Om riksdagen trots allt skulle bifalla förslaget skulle, mot bakgrund av Lagrådets yttrande, en domstolsprövning av lagens grundlagsenlighet enligt 11 kap. 14 § regeringsformen te sig fullt motiverad. I avvaktan på utgången av en sådan prövning skulle en besvärande rättsosäkerhet inträda.
Särskilt yttrande
Håkan Holmberg och Margitta Edgren (båda fp) anför:
Som framgår av den avvikande meningen delar vi Lagrådets uppfattning och avstyrker regeringens förslag till utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Vi anser dock att det i sak är angeläget att en sådan utjämning kan ske.
Socialutskottets yttrande 1994/95:SoU3y Bilaga 4 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett socialutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör utskottets beredningsområde.
Socialutskottet begränsar detta yttrande till bilaga 5 yrkandena 8--10 samt motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp) yrkande 27, Fi33 (v) yrkandena 19--21, Fi34 (mp) yrkande 19, Fi35 (kds) yrkandena 11 och 34 och Fi40 (m) yrkandena 10 och 11.
Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 8 och 9 dels att riksdagen godkänner att statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård slopas per den 1 januari 1996, dels att riksdagen till reservationsanslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 645 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.
Med anledning av det ansträngda budgetläget gör regeringen den bedömningen att såväl engångsbesparingar som regelförändringar som innebär bestående besparingar behöver göras inom Socialdepartementets område. Regeringen föreslår därför att huvuddelen av det riktade statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård skall läggas in i det generella statsbidraget till kommunerna fr.o.m. år 1996. För särskilda utvecklingsinsatser beräknas även fortsättningsvis medel under anslaget. Regeringen föreslår för ändamålet 75 000 000 kr för budgetåret 1995/96.
I propositionen anförs att i regeringens förslag till nytt generellt statsbidrag till kommunerna ingår även en utjämningsfaktor som beaktar kommunernas sociala struktur. Med hänsyn till att statsbidraget med den hittillsvarande fördelningsmetoden inte bidragit till en utveckling av vårdinsatserna i önskvärd riktning anser regeringen att huvuddelen av de medel som enligt propositionen 1994/95:100 bil. 6 föreslagits till kommunernas missbrukarvård och ungdomsvård i stället bör läggas in i det generella statsbidraget till kommunerna fr.o.m. den 1 januari 1996. Förutom de medel som anslagits för särskilda utvecklingsinsatser (75 000 000 kr) finns för närvarande upptaget medel för såväl andra halvåret 1995 (215 000 000 kr) som för hela kalenderåret 1996 (430 000 000 kr). Regeringen föreslår att de medel som avsatts för särskilda utvecklingsinsatser bör kvarstå och att resterande medel för 1996 läggs in i det generella statsbidraget under sjunde huvudtiteln. Vidare föreslås att bidraget för andra halvåret 1995 av statsfinansiella skäl inte betalas ut. Beträffande förslaget att avskaffa statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård sägs vidare i propositionen att regeringen föreslår att utjämningen av kostnader och intäkter mellan kommuner respektive mellan landsting skall ske genom omfördelning av skatteinkomster och inte genom statliga tillskott.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) hemställs att riksdagen engångsvis för andra halvåret 1995 anslår 215 000 000 kr till kommunal missbrukarvård och ungdomsvård (yrkande 11). Motionärerna anser att missbrukar- och ungdomsvården är ytterst angelägen, inte minst förebyggande insatser, öppenvård och andra frivilliga insatser som kommunerna står för. Att under ett halvår inte betala ut några statsbidrag alls ger helt fel signaler och försvårar kommunernas långsiktiga planering och arbete, anser motionärerna.
I motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa det särskilda anslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård (yrkande 19). Motionärerna anser med hänsyn till ökad förekomst och användning av droger till följd av EU-medlemskapet att staten även nästa budgetår bör ge ett riktat bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård.
Utskottet har ingen erinran mot att det riktade statsbidraget till kommunerna för missbrukarvården och ungdomsvården slopas fr.o.m. år 1996 och att bidraget läggs in i det generella statsbidraget under sjunde huvudtiteln. Motion Fi34 (mp) yrkande 19 bör därför avstyrkas. Utskottet delar vidare uppfattningen i propositionen att de särskilda utvecklingsmedel som avsatts för att stimulera kommunerna att utveckla öppenvårdsinsatserna (75 000 000 kr) skall kvarstå under anslaget.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att de medel (215 000 000 kr) som finns upptagna på anslaget för andra halvåret 1995 av statsfinansiella skäl inte bör betalas ut. Motion Fi35 (kds) yrkande 11 bör därför avstyrkas. Anslaget till missbrukarvård och ungdomsvård bör som regeringen föreslagit minskas med 645 000 000 kr i förhållande till riksdagens beslut den 26 april 1995 (SoU15, rskr. 294).
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering
Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen till reservationsanslaget Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.
Regeringen gör, mot bakgrund av det statsfinansiella läget, den bedömningen att medel motsvarande 70 miljoner kronor bör dras in som besparing. Regeringen föreslår därför att riksdagen för budgetåret 1995/96 under anslaget anvisar ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än vad som föreslås i prop. 1994/95:100 bil. 6. Avseende budgetåret 1994/95 har regeringen beslutat att som besparing dra in 20 miljoner kronor från anslaget.
Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag att till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisa ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än som föreslagits i budgetpropositionen. Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden. Riksdagen har den 26 april beslutat i enlighet med förslaget i budgetpropositionen (SoU15, rskr. 294).
Assistansersättning
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens aviserade förslag om att spara 1 200 000 000 kr på assistansersättningen till svårt funktionshindrade enligt vad i motionen anförts om att den enskildes behov skall styra kostnadsnivån och inte regelsystemet (yrkande 19). Motionärerna anför att det faktum att kostnaderna för assistansersättningen överskridits inte enbart beror på fel i regelsystemet utan troligen på att behovet av stöd och service till svårt funktionshindrade underskattats. Det står helt klart att den nya rättighetslagen för funktionshindrade har givit ett större oberoende och en ökad frihet för många som drabbats av ett funktionshinder. Dessa kostnader skall, enligt motionärerna, betalas solidariskt över skattsedeln. Det skall vara de funktionshindrades behov som skall bestämma hur stor insatsen skall vara.
I kompletteringspropositionen redovisar regeringen att en särskild utredare tillkallats med uppdrag att se över frågan om assistansersättningens finansiering och regelsystem. Bakgrunden är att statens kostnader för assistansersättningen beräknas uppgå till ca 3,7 miljarder kronor per år, vilket innebär en ökning med 1,2 miljarder kronor i förhållande till vad som angavs när reformen beslutades. Utredarens huvuduppgift skall, enligt propositionen, vara att lämna förslag till åtgärder som leder till att nuvarande kostnadsutveckling bryts och att förbättrad kostnadskontroll uppnås. Utredaren skall i sina förslag ha som utgångspunkt att den årliga kostnaden för staten för assistansersättning inte får överstiga 2 850 miljoner kronor beräknat i 1995 års penningvärde, vilket innebär ett utökat finansiellt utrymme med drygt 300 miljoner kronor i förhållande till vad som budgeterades vid reformens ikraftträdande. I uppdraget ingår att utarbeta förslag som gör det möjligt att tydligare än för närvarande avgränsa dels själva insatsen personlig assistans från andra närliggande verksamheter, dels den krets som skall vara berättigad till stödformen. I direktiven till utredaren framhålls att assistanslagstiftningens karaktär av rättighetslagstiftning skall bibehållas. I propositionen anförs vidare att regeringen senare kommer att föreslå åtgärder vad gäller den statliga assistansersättningen.
Utskottet har inget att erinra mot att frågan om assistansersättningens finansiering och regelsystem utreds. Samtidigt bör framhållas att det är angeläget, vilket också framgår av direktiven, att assistanslagstiftningens karaktär av rättighetslagstiftning bibehålls. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa utredarens kommande förslag på området. Motion Fi33 (v) yrkande 19 bör därför enligt utskottets mening avstyrkas.
Övriga motioner inom socialutskottets ansvarsområde
Bidragsförskott
I tre motioner tas frågan om restriktivare regler för bidragsförskotten upp, nämligen i motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 9, motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 27 och motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 34. I motion Fi31 yrkas att presumtionen ändras så att utgångspunkten blir att föräldrarna kan betala till dess att t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar det motsatta. I motion Fi32 yrkas allmänt restriktivare regler och i motion Fi35 anförs att kostnaderna för bidragsförskotten bör reduceras med 500 miljoner kronor genom skärpning av reglerna.
Utskottet konstaterar att den familjepolitiska beredningen har i uppdrag att mot bakgrund av övervägandena och förslagen från Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen lägga fram förslag till ändringar i underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet så att riksdagens tidigare beslut om besparingar inom systemet uppnås. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa beredningens kommande förslag. Motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör enligt utskottets mening avstyrkas.
Barnbidrag
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att från den 1 januari 1996 höja barnbidraget från 7 680 kr till 8 280 kr per barn och år (yrkande 20), vidare yrkas om förändring av flerbarnstillägget enligt vad i motionen anförts (yrkande 21). Motionärerna anför att de motsatte sig den sänkning av barnbidraget som riksdagen beslutade om den 26 april. De föreslår nu en höjning till 8 280 kr per barn och år. Motionärerna framhåller att de anser att flerbarnstilläggen på sikt bör upphöra så att alla barn får samma bidrag och att detta bör vara högre än nu. Nu bör riksdagen besluta att från den 1 januari 1996 slopa flerbarnstillägget för tredje barnet samt att flerbarnstillägget för fjärde och varje ytterligare barn skall utgå med 500 kr per månad. Detta beräknar motionärerna skulle innebära en besparing på brutto 590 miljoner kronor, vilken bör användas till den sociala budgeten.
Utskottet konstaterar att det av statsfinansiella skäl har varit nödvändigt att sänka barnbidraget fr.o.m. januari 1996. Utskottet ser inga möjligheter att nu åter höja barnbidraget.
Utskottet är inte berett att föreslå någon ytterligare sänkning av flerbarnstilläggen än den begränsade sänkning som riksdagen beslutade hösten 1994. En ytterligare sänkning skulle slå allt för hårt mot de större barnfamiljer som i dag erhåller flerbarnstillägg. Motion Fi33 (v) yrkandena 20 och 21 bör enligt utskottets mening avstyrkas.
Barnomsorg m.m.
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att barnomsorgslagen samt de tvingande bestämmelserna om socialbidragets storlek i socialtjänstlagen avskaffas (yrkande 10), dels att kommunerna skall få rätt att besluta om kommunala vårdnadsbidrag och om avdragsrätt för dokumenterade barnomsorgskostnader vid den kommunala beskattningen (yrkande 11). Motionärerna anför att det kommunala självstyret bör förändras, så att en återgång sker till den ursprungliga kommunala modellen. Staten skall inte styra kommunernas val av verksamhet och omfattningen av densamma. Kommunerna skall ges rätt att själva bestämma omfattningen av barnomsorg, socialbidragsnivåer, skattetryck etc. De kommunala verksamheter som i dag regleras i socialtjänstlagen bör vara kommunernas eget ansvar. Vidare anför motionärerna att eftersom barnomsorgspolitiken bör styras av kommunerna utan statlig inblandning bör också kommunerna ha rätt att inrätta kommunala vårdbidrag och också stadga om rätt till avdrag från den kommunala beskattningen för styrkta barnomsorgskostnader. Reglerna om barnomsorg i socialtjänstlagen bör avskaffas.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att en väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet är en viktig del i familjepolitiken för att främja föräldrarnas möjlighet att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete. Lagregleringen av kommunernas ansvar för barnomsorgen är ett viktigt led i familjepolitiken. Utskottet konstaterar vidare att frågan om socialbidragen behandlats av Socialtjänstkommittén vars betänkande fortfarande bereds i Socialdepartementet. Utskottet vidhåller att regeringens kommande förslag på området bör avvaktas. Motion Fi40 (m) yrkande 10 bör enligt utskottets mening avstyrkas.
Riksdagen beslöt i december 1994 att avskaffa vårdnadsbidraget och rätten till skatteavdrag för styrkta barnomsorgskostnader. Utskottet vidhåller denna uppfattning och anser inte heller att kommunala vårdnadsbidrag bör införas. Motion Fi40 (m) yrkande 11 bör således avstyrkas.
Stockholm den 18 maj 1995 På socialutskottets vägnar Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kds).
Avvikande meningar
1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
Chatrine Pålsson (kds) anser att det stycke under avsnittet Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "(SoU15, rskr. 294)." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de förebyggande insatser, öppenvård och andra frivilliga insatser som kommunerna står för är ytterst angelägna. Det skulle ge helt fel signaler att inte betala ut några statsbidrag alls under ett halvår och det skulle också försvåra kommunernas långsiktiga planering och arbete. Utskottet föreslår därför i enlighet med förslaget i motion Fi35 (kds) yrkande 11 att det engångsvis för andra halvåret 1995 bör anslås 215 000 000 kr till kommunal missbrukarvård och ungdomsvård.
2. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
Thomas Julin (mp) anser att utskottets bedömning under avsnittet Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det med hänsyn till riskerna för en ökad förekomst och användning av droger till följd av EU-medlemskapet även nästa budgetår bör ges ett riktat bidrag till kommunerna till missbrukarvård och ungdomsvård. Utskottet föreslår därför i enlighet med motion Fi34 (mp) yrkande 19 och med anledning av motion Fi35 (kds) yrkande 11 att regeringens förslag att slopa statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård och minska anslaget med 645 000 000 kr avslås.
3. Assistansersättning
Stig Sandström (v) anser att utskottets bedömning under avsnittet Assistansersättning bort ha följande lydelse:
Utskottet har inget att erinra mot att assistansersättningen utreds. Utredningen bör dock göras förutsättningslöst. Det måste vara de funktionshindrades behov som skall bestämma hur stor insatsen personlig assistans skall vara och inte statens finanser. Utskottet anser att direktiven angående översynen av assistansersättningens finansiering och regelsystem därför skall ändras, så att något tak för statens kostnader inte sätts i förväg utan att det blir behovet av assistans som blir avgörande för vilka kostnader staten får ta. Detta bör riksdagen enligt utskottets mening med anledning av motion Fi33 (v) yrkande 19 ge regeringen till känna.
4. Bidragsförskott
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser att utskottets bedömning under avsnittet Bidragsförskott bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten. Härvid bör regeringen överväga förslagen i motion Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds). Presumtionen för bidragsförskotten bör ändras. Utgångspunkten skall vara att föräldrarna kan betala för sina barn till dess t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar motsatsen.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
5. Bidragsförskott
Barbro Westerholm (fp) anser att utskottets bedömning under avsnittet Bidragsförskott bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion Fi32 (fp) att det behövs restriktivare regler för bidragsförskotten. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi32 (fp) yrkande 27 och med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 9 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
6. Bidragsförskott
Chatrine Pålsson (kds) anser att utskottets bedömning under avsnittet Bidragsförskott bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten. Målet bör vara att spara 500 miljoner kronor genom en skärpning av reglerna.
Vad utskottet anfört med bifall till motionerna Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 samt med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 9 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
7. Barnbidrag
Stig Sandström (v) anser att utskottets bedömning under avsnittet Barnbidrag bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte acceptera den sänkning av barnbidraget som riksdagen beslutade om den 26 april. Denna sänkning står inte i överensstämmelse med allmänna sociala hänsyn till barnfamiljernas ofta mycket ansträngda ekonomiska situation. Besparingar inom familjepolitiken kan inte enbart beröra de allmänna barnbidragen utan måste också omfatta andra delområden. Utskottet föreslår därför att barnbidraget fr.o.m. den 1 januari 1996 höjs, så att det utgår med 8 280 kr per barn och år.
Utskottet anser att flerbarnstilläggen på sikt bör upphöra och att det nu finns anledning att gå vidare i avvecklingen. Utskottet föreslår således med verkan fr.o.m. 1 januari 1996 att flerbarnstillägget slopas för tredje barnet samt att flerbarnstillägget för fjärde och varje ytterligare barn utgår med 500 kronor per månad.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi33 (v) yrkandena 20 och 21 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
8. Barnomsorg m.m.
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kds) anser att utskottets bedömning under avsnittet Barnomsorg m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att staten inte skall styra kommunernas val av verksamhet och omfattningen av densamma. Kommunerna skall ges rätt att själva bestämma omfattningen av barnomsorg, socialbidragsnivåer m.m. De kommunala verksamheter som i dag regleras i socialtjänstlagen bör vara kommunernas eget ansvar. Eftersom kommunerna själva skall besluta om barnomsorgen bör de också ges rätt att införa kommunala vårdnadsbidrag och rätt att medge avdrag från den kommunala beskattningen för styrkta barnomsorgskostnader. Reglerna om barnomsorg i socialtjänstlagen bör enligt utskottets mening avskaffas.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi40 (m) yrkandena 10 och 11 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
Särskilt yttrande
Roland Larsson (c) anför:
I propositionen har inte lagts fram några förslag inom socialutskottets beredningsområde vad gäller familjepolitiken. Jag har därför avstått från att anmäla avvikande mening angående barnomsorgen m.m. Detta innebär ingen ändrad inställning från Centerpartiets sida i dessa frågor.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Inledning2 Propositionernas förslag 4 Motionsyrkandena6 Utskottet12 Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme12 Åtgärder mot kommunala skattehöjningar16 Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och landsting år 199517 Kyrkokommunala frågor18 Ekonomiska regleringar år 1996 mellan staten och de kyrkliga kommunerna18 Avgiften till Kyrkofonden18 Ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting19 Inledning19 Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem22 Lagrådets yttrande i lagregleringsfrågan23 Motionsyrkanden om riktlinjerna för och lagregleringen av ett nytt system24 Konstitutionsutskottets yttrande i lagregleringsfrågan26 Finansutskottets ställningstagande 27 Utjämning av strukturellt betingade kostnadskillnader mellan kommuner respektive landsting29 Skatteutjämning i Stockholms län31 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting32 Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet 34 Haninge kommun35 Göteborgs kommun36 Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting 36 Vissa anslagsfrågor 38 Övriga kommunalekonomiska frågor 39 Översyn av kommunallagens ekonomikapitel 39 Tvångsförvaltning 40 Kommunal redovisning 40 Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning 41 Kommunal fastighetsbeskattning43 Hemställan 46 Reservationer 1. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1) (m) 51 2. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1) (fp) 52 3. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1) (v) 53 4. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1) (kds) 54 5. Åtgärder mot kommunala skattehöjningar (mom. 2) (m) 55 6. Åtgärder mot kommunala skattehöjningar (mom. 2, motiveringen) (fp) 55 7. Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och landsting år 1995 (mom. 3) (v) 56 8. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem (mom. 6) (m) 57 9. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem (mom. 6) (fp) 58 10. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem (mom. 6) (v) 59 11. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjämningssystem (mom. 6) (kds) 60 12. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting (mom. 7) (fp) 61 13. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting (mom. 7) (v) 62 14. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting (mom. 7) (kds) 63 15. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting (mom. 7, motiveringen) (m) 63 16. Skatteutjämning i Stockholms län (mom. 8) (m) 64 17. Skatteutjämning i Stockholms län (mom. 8) (fp) 64 18. Generellt statsbidrag till kommuner och landsting (mom. 9) (mp) 65 19. Generellt statsbidrag till kommuner och landsting (mom. 9) (kds) 65 20. Generellt statsbidrag till kommuner och landsting (mom. 9, motiveringen) (m) 66 21. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet (mom. 10) (m) 66 22. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet (mom. 10) (fp) 67 23. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet (mom. 10) (v) 67 24. Göteborgs kommun (mom. 12) (m) 68 25. Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting (mom. 13) (m) 69 26. Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting (mom. 13) (fp) 70 27. Anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner (mom. 14) (v) 71 28. Översyn av kommunallagens ekonomikapitel (mom. 19) (v) 71 29. Tvångsförvaltning (mom. 20) (fp) 72 30. Tvångsförvaltning (mom. 20) (v) 72 31. Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning (mom. 22) (m) 73 32. Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning (mom. 22) (fp) 74 33. Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning (mom. 22) (v) 75 34. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23) (v) 75 35. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23) (mp) 76 36. Kommunal fastighetsbeskattning (mom.23) (kds) 77 Särskilda yttranden 1. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1) (mp) 78 2. Anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner (mom. 14) (m) 78 3. Anslagen till Generellt statsbidrag till kommuner respektive landsting (mom. 16 och 17) (m) 79 Bilagor 1. Regeringens lagförslag 80 2. Lagrådets yttrande 96 3. Konstitutionsutskottets yttrande (KU6y) 103 4. Socialutskottets yttrande (SoU3y) 116