Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Det frivilliga försvaret

Betänkande 2001/02:FÖU12

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
23 maj 2002

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC
Det frivilliga försvaret(doc, 149 KB)
PDF
Bilaga: bet_200102_föu_12(pdf, 372 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2001/02:12 Det frivilliga försvaret

Beslut

Det frivilliga försvaret (FöU12)

Riksdagen beslutade om riktlinjer för organisationsstöd och uppdrag till den frivilliga försvarsverksamheten. Riksdagen beslutade också godkänna regeringens förslag till inriktning av hemvärnsförbanden inom de nationella skyddsstyrkorna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 12
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2002-04-23
Justering: 2002-05-14
Trycklov: 2002-05-15
Reservationer: 6
Betänkande 2001/02:FÖU12

Alla beredningar i utskottet

2002-04-16, 2002-04-23

Det frivilliga försvaret (FöU12)

Försvarsutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för organisationsstöd och uppdrag till den frivilliga försvarsverksamheten. Riksdagen föreslås också godkänna regeringens förslag till inriktning av hemvärnsförbanden inom de nationella skyddsstyrkorna.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2002-05-23
Stillbild från Debatt om förslag 2001/02:FÖU12, Det frivilliga försvaret

Debatt om förslag 2001/02:FÖU12

Webb-tv: Det frivilliga försvaret

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Björn Leivik (M)
Anf. 8 Björn Leivik (M)
Herr talman! Moderata samlingspartiet välkomnar i huvudsak de förslag som regeringen lägger fram i propositionen Det frivilliga försvaret. Ett övergripan- de syfte med frivillig försvarsverksamhet är att bidra till totalförsvarets folkliga förankring. Den frivilliga verksamheten tar ett stort ansvar för bemanning av organisationer som ska kunna verka vid påfrestningar på samhället i fred, under kris och inte minst i krig. Frivilligverksamheten ska även bidra till rekrytering, kompetensutveckling och total- försvarets anpassningsförmåga. Den ska kunna åta sig bemanningsuppdrag av militära förband samt främja långsiktighet och stabilitet i det frivilliga arbetet för utveckling av delar av de nationella skyddsstyrkorna. Det organisatoriska stödet till frivilliga försvar- sorganisationer bör som tidigare utgå från de grunder som regeringen redovisar i propositionen, nämligen att främja totalförsvaret, möjliggöra rekrytering och utbildning för behov inom totalförsvaret, aktivt be- driva totalförsvarsupplysning och vara en medlems- styrd organisation med demokratiskt vald styrelse. Vi hade dock hellre sett att stödet till frivilligverk- samheten hade delats upp i två delar. Den ena delen skulle utgöra ett direkt organisatoriskt stöd för den administrativa verksamheten och den andra ersättning för de kostnader som uppkommer på grund av de uppdrag som de olika totalförsvarsmyndigheterna ger till de frivilliga försvarsorganisationerna. Herr talman! Hemvärnet har sedan lång tid varit en viktig del av det militära försvaret. Möjligheten att söka sig till hemvärnet har för många inneburit att man kunnat göra betydelsefulla insatser för landet och hembygden, även om man inte ingått i försvarets reguljära förband. Inte minst har hemvärnets insatser de senaste åren i samband med naturkatastrofer och olyckor visat vilken resurs hemvärnet är. I vissa delar av landet har deltagandet i hemvärnsverksamheten varit näst intill en hederssak. I takt med förbandsnedläggningar och förändrad hotbild har tyvärr alltfler lämnat hemvärnet. Genom den nyrekrytering som alltjämt fortgår har det positi- va dock inträffat att medelåldern drastiskt sänkts. Rolf Gunnarsson har i en motion påtalat det orim- liga i att hemvärnsmän som arbetar sida vid sida har olika ersättning för exakt samma arbete. Knappast i någon annan del av samhället skulle en sådan ordning accepteras. Liksom motionären anser jag att en över- syn av ersättningsbestämmelserna bör göras. Vi moderater delar uppfattningen att hemvärns- förbanden ska utvecklas i syfte att integreras och utgöra ett viktigt inslag i de nationella skyddsstyrkor- na. Dessutom ska vissa hemvärnsförband få uppgifter med högre svårighetsgrad. Men vi vill påpeka att hemvärnet utgör enbart en del av de nationella skyddsstyrkorna. Vi kan därför inte acceptera att riksdagen fattar beslut om inrikt- ningen av hemvärnet innan vi vet om och hur huvud- delen av de nationella skyddsstyrkorna avses utveck- las. Risken är uppenbar att hela det ansvar som avses läggas på de nationella skyddsstyrkorna kommer att falla på hemvärnet, vilket är orimligt. Herr talman! Regeringens förslag i denna del bör därför avvisas i avvaktan på ett samlat förslag till utveckling av samtliga förband inom de nationella skyddsstyrkorna. Med anledning härav yrkar jag bifall till reservation 3.
Margareta Viklund (Kd)
Anf. 9 Margareta Viklund (Kd)
Herr talman! Jag ställer mig bakom Kristdemo- kraternas reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation 4. Herr talman! Under innevarande mandatperiod har det svenska försvaret genomgått ett elddop milt uttryckt. Det har varit en oerhört turbulent period för försvar och personal, och jag kan inte se att den är slut ännu. Vi kristdemokrater har ofta framfört att det sak- nats en helhetsbild inför alla mer eller mindre olika stora och betydelsefulla förslag till totalförsvarets framtida organisation och innehåll som riksdagen haft att ta ställning till. Regeringen har gång på gång pre- senterat olika delar av en komplicerad och kostnads- krävande verksamhet, utan att det ges möjlighet att överblicka helheten. Det ger ett förvirrat och svårbedömt intryck när konsekvenserna av det förslag som är aktuellt att besluta om inte är överblickbara. Detta gäller också propositionen Frivillig försvarsverksamhet inom totalförsvaret. Propositionens förslag är otydliga. Många frågor lämnas obesvarade. Det gäller exempelvis den frivil- liga försvarsverksamhetens organisation, innehåll och ledarskap. Det finns risk för att oklara beslutsunderlag och förslag kan resultera i felaktiga beslut. Det är därför angeläget att regeringens propositioner är grundade på tillförlitliga och väl genomarbetade underlag. Om så inte är fallet ser vi kristdemokrater det som ett allvarligt hot mot demokratin. Herr talman! Dagens försvarspolitiska säkerhet och trygghet handlar inte enbart om vilken materiel eller vilka system försvaret har samt om rätt kunskap om hur de ska handhas och handskas med. Det hand- lar också om oväntade hot och företeelser i vår var- dag, som kan drabba oss allesammans. Tryggheten och säkerheten handlar om hur vi som enskilda indi- vider kan skydda oss och bli skyddade om det fruk- tansvärda och oväntade skulle inträffa. Vid terrorat- tacker och krigsöverfall är det oftast civilbefolkning- en, som inte kan eller får försvara sig själv, som drabbas. Men det finns lärdomar att hämta om hur männi- skor klarar av svåra situationer. Belägringen av Sara- jevo i Bosnien-Hercegovina är ett sådant exempel. Den belägringen lärde oss att det hos människor finns en inneboende kraft, förmåga och vilja till både överlevnad och till att hjälpa sina medmänniskor i svåra och nästan omöjliga situationer. Den kraften är viktig att ta till vara. Men en förutsättning är att män- niskan har någon form av trygghet i den konkreta situationen. I ett sådant sammanhang är, som jag ser det, hemvärnet en stor tillgång för att skydda befolk- ningen och ge människorna trygghet i det nära sam- hället. Så borde det vara i alla fall, och så utgår jag ifrån att det är - men jag är inte riktigt säker på att det är så. Många orter som tidigare har haft regementen och garnisoner saknar nu i dag sådana. Därmed har den sammanhållande länken mellan hemvärnet och det övriga totalförsvaret försvunnit i många regioner. I propositionen Fortsatt förnyelse av totalförsvaret konstaterar regeringen att hemvärnet för närvarande endast består av 69 000 personer mot målbildens 90 000. Nu spelar detta enligt regeringens synsätt inte någon större roll. Man kan ju trolla bort differensen genom att övergå till att definiera hemvärnet i termer av antalet bataljoner, nämligen 170 stycken, i stället för antalet aktiva hemvärnsmän. Att det finns vakan- ser, i en del fall betydande vakanser, i dessa 170 ba- taljoner tycks inte bekymra så stort. Vi kristdemokrater kan inte acceptera att rege- ringen döljer summan, och kanske också misslyckan- det, när det gäller att rekrytera till hemvärnet med en kosmetisk organisationsförändring. Herr talman! I den kristdemokratiska motion som behandlats av utskottet föreslår vi att regeringens passiva personalförsörjningsstrategi för hemvärnet ersätts med en offensiv strategi som bygger på direkt- rekrytering enligt den modell som redan finns i dag. Men eftersom unga människor i dag lever ett mer hektiskt liv än för bara något decennium sedan måste kontraktsmodellen dessutom bygga på flexibilitet och någon form av ekonomiskt incitament som ter sig tillräckligt lockande. Grunden för deltagande måste dock alltid vara frivillighet och medborgerligt enga- gemang. En kontrakts- och rekryteringsmodell bör därför kunna anpassas för studerande vid universitet och högskola. En ytterligare kontrakts- och rekryterings- modell bör kunna anpassas för unga män och kvinnor som just har tagit steget in i förvärvslivet. De modeller vi skissar i motion och reservation medger en jämn och kontinuerlig personalförsörjning som innebär att i stort sett samtliga hemvärnsbataljo- ner ständigt är kompletta. Modellen innebär också att folkförsvarstanken i högre grad än med nuvarande urholkade värnplikts- system kan vidmakthållas. Det är därför Kristdemo- kraternas uppfattning att regeringen snarast bör utreda förutsättningarna för en personalförsörjningsmodell i linje med vad som finns beskrivet i vår motion, men också i reservationen. Herr talman! Ett annat problem när det gäller hemvärnets framtid handlar om vilken roll hemvärnet egentligen ska spela i de nya nationella skyddsstyrkor som är under uppbyggnad, men som i dagsläget fort- farande befinner sig på planeringsstadiet. I stora delar av vårt land är det hemvärnet som ska säkerställa försvarsmaktens möjligheter till territoriell närvaro. Men det framkommer inte i den proposition som vi nu behandlar hur regeringen har tänkt att hemvärnet ska organiseras inför framtiden och utifrån de fast- ställda fyra huvudmålen. Det påpekas att hemvärnet ska ingå i de nationella skyddsstyrkorna. Det låter bra, men i propositionen anges inte hur denna sam- ordning ska organiseras eller fungera. Det anges i stället att regeringen ska återkomma i budgetproposi- tionen för 2003 samt i nästa försvarsbeslutsproposi- tion avseende de nationella skyddsstyrkornas närmare utformning. Därmed blir den proposition som vi de- batterar i dag hängande fritt i luften. Kristdemokraterna anser därför att regeringen sna- rast ska återkomma med ett klargörande förslag om hur den frivilliga totalförsvarsverksamheten ska in- tegreras i de nationella skyddsstyrkorna och hur den verksamheten ska organiseras och ledas samt vad den konkret ska innehålla och vad detta innebär för total- försvaret i stort. Herr talman! Folkrörelserna har haft en stor bety- delse för den demokratiska utvecklingen i vårt land. Också inom totalförsvaret finns en väl etablerad fri- villig verksamhet. Under den tidigare nämnda, flera år långa, beläg- ringen och terrorverksamheten riktad mot befolk- ningen i Sarajevo och Bosnien-Hercegovina lyckades människorna hålla stånd mot granatattacker och prickskytte. En anledning till detta var de frivilliga organisationer som byggdes upp och som både för- enade och hjälpte människor att inte tappa modet utan att i stället överleva. Det bildades exempelvis det som vi i Sverige kallar hemvärnsgrupper till skydd för människorna. Dessutom bildades grupper som hjälpte gamla och sjuka att få vatten, mat och kläder och som såg till att förskolor och skolor fungerade någotsånär, att människor inte frös ihjäl, att sårade och skadade tröstades och hjälptes, att utarbetad sjukvårdspersonal avlöstes och att teatergrupper försökte få barnen att tänka på något annat än det fruktansvärda som hände runtomkring dem m.m. Herr talman! Kristdemokraterna anser att uppdrag och statliga medel till frivilliga försvarsorganisationer bör utgå från huvuduppgifterna, dvs. att verka för totalförsvarets demokratiska förankring, för en höj- ning av samhällets och medborgarnas beredskap att möta olika påfrestningar genom information och upplysning och för att höja individens förmåga att dels själv kunna förebygga och klara olika påfrest- ningar, dels ge stöd och hjälp åt andra medborgare som drabbas. I huvuduppgifterna ingår också att vara en förstärkningsresurs för kommuner och statliga myndigheter vid extraordinära situationer, att med- verka med kompetens och resurser vid olika typer av internationella insatser och att bidra till personalför- sörjningen till totalförsvarets utbildnings-, bered- skaps- och krigsorganisationer. Det finns en stor resurs hos de frivilliga organisationerna som måste tas till vara. Herr talman! Utan att det bekräftas i den proposi- tion som vi nu diskuterar infinner sig tanken att rege- ringens tanke är att frivilligorganisationerna ska er- sätta åtminstone en del av de funktioner som försvun- nit i det hårt nedbantade totalförsvaret. I så fall måste det framgå tydligt i planerna för verksamhet och organisation av det framtida totalförsvaret samtidigt som relevanta resurser, inte minst när det gäller peng- ar och materiel, ställs till frivilligorganisationernas förfogande. Som jag redan har nämnt ställer jag mig bakom Kristdemokraternas reservationer, men yrkar bifall till reservation 4.
Eva Flyborg (Fp)
Anf. 10 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Vi i Folkpartiet har i stort sett ställt upp på de formuleringar som finns i den proposition som vi i dag diskuterar. Dock avviker vi i ett avseen- de, dvs. rätten till ledighet. Vi är också väl medvetna om att Försvarsmakten i en omställningsperiod dras med en viss otydlighet, och därav också möjligtvis oklara roller, när det gäl- ler just frivilligorganisationerna. Detta måste snarast förbytas i klarhet. Herr talman! De frivilliga försvarsorganisationer- na, inte minst de kvinnliga, är av utomordentligt stor betydelse inom vårt försvar. Deras betydelse blir inte mindre efter omorganisationen av totalförsvaret. Frågan om möjlighet att få ledigt vid frivillig för- svarsverksamhet, t.ex. vid grund- och repetitions- eller kompletteringsutbildningar borde därför vara de samma för värnpliktig och för frivillig personal. Detta uttalades bl.a. i Frivilligförmånskommitténs betän- kande redan 1985. En lagfäst rätt till sådan ledighet föreslogs då. I propositionen 1985/86 ansåg sig emellertid inte dåvarande ansvarigt statsråd beredd att ta ställning till kommitténs förslag, och i avvaktan på fylligare un- derlag bifölls inte detta. Flera motioner lades fram i ärendet. I försvarsutskottets betänkande 1985/86:10 uttala- des: "Utskottet finner det angeläget att regeringen aktivt och utan tidsutdräkt förbereder ett lagförslag i ärendet." Alltså: "aktivt och utan tidsutdräkt förbere- der ett lagförslag i ärendet". Herr talman! Det var för 16 år sedan! Med denna rekommendation som grund avslogs därmed motionerna, och ärendet överfördes sedan till Arbetsmarknadsdepartementet. I betänkandet Utredningen om frivillig medverkan i totalförsvaret, 1992, behandlades frågan återigen. Utredaren föreslog en ändring i lagen om studieledig- het. Utredningen erinrade om att ledighet för utbild- ning inte är begränsad till någon viss typ av utbild- ning men att den som begär ledighet bör kunna preci- sera ändamålet med utbildningen. Lagen ger arbets- givaren rätt att påverka ledighetens förläggning på så sätt att den kan uppskjutas i ett halvår och eventuellt längre tid. Frågan vidarebefordrades sedan till Utredningen om ledighetslagstiftningen, som i sitt betänkande år 1994 uttalade att man inte hade funnit skäl att föreslå några nya regler avseende ledighet för frivillig för- svarsutbildning. I betänkandet Totalförsvaret och frivilligorgani- sationerna år 1997 togs frågan inte upp annat än i samband med frivilligorganisationernas möjlighet att delta i insatser vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Utredningens förslag handlade om att de civil- rättsliga förutsättningarna klarläggs - dvs. förhållan- det mellan ett frivilligavtal och den ordinarie arbets- givaren. Regeringen skrev därför år 1999 ett kommittédi- rektiv till utredningen om den frivilliga försvarsverk- samhetens framtida inriktning och uppgifter inom totalförsvaret. I uppdraget angavs bl.a. att man ska behandla "frågan om ersättningar, försäkringar, ut- rustning, materiel samt frivilligavtalets förhållande till ordinarie arbetsgivare för frivilliga, hemvärnsmän och frivilliga instruktörer". Utredaren presenterade förra året sitt betänkande Frivilligheten och samhällsberedskapen. Utredaren har på en fjärdedels sida behandlat frågan om ledighet och säger att det naturligtvis är möjligt att i lag före- skriva om rätt till ledighet men att detta, enligt utred- ningens bedömning, inte är rimligt med tanke på den kommunala självstyrelsen och vitt skilda lokala förut- sättningar. Utredaren anser att frågan ska lösas genom avtal eller överenskommelse mellan den frivillige, kommunen alternativt myndigheten och arbetsgivaren - dvs. arbetsmarknadens parter. Herr talman! Denna fråga har alltså behandlats i mer än 17 år utan att man har kommit ett enda steg framåt - snarare 15 steg tillbaka. Vad var det som ett enigt försvarsutskott skrev år 1995? Jo, att "utskottet finner det angeläget att regeringen aktivt och utan tidsutdräkt förbereder ett lagförslag i ämnet". Så bestämde vi i riksdagen för, herr talman, 17 år sedan! Möjligtvis skulle man kunna säga att det är dags att snabba på något. Det kan sägas att vår lagstiftning redan innehåller flera s.k. ledighetslagar. Men med tanke på behovet av frivilliga försvarsorganisationer måste frågan om ledighet för utbildning och tjänstgöring inom frivillig- försvaret få en lösning snarast, utan tidsutdräkt - nu, genast, bums och omedelbart! Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser- vation nr 6.
Lars Ångström (Mp)
Anf. 11 Lars Ångström (Mp)
Herr talman! Högt ärade ledamöter i kammaren och protokollets läsare! De frivilliga försvarsorgan- sationerna har känt en stor vilsenhet sedan det kalla krigets slut i början av 1990-talet. Emedan en majo- ritet i Sveriges riksdag år 1996 i alla fall lyckades samla ihop sig så pass att man biföll Miljöpartiets förslag om en vidgad hotbild och år 2000 biföll Mil- jöpartiets paroll om att förflytta militärens miljarder till vården har frivilligorganisationerna fortsatt frågat sig vad deras roll nu är i en ny hotbildssituation och efter det att det militära invasionshotet har avskrivits. En naturlig slutsats när man inte längre vet vad man som organisation ska syssla med är att avveckla verksamheten och lägga ned organisationen, men så har inte skett. Det är väl anledningen till att regering- en har lämnat ett förslag till riksdagen om inriktning- en för de frivilliga försvarsorganisationerna. Med tanke på de nya huvuduppgifter som För- svarsmakten nu har ålagts och där en av de uppgifter- na är att delta i internationella fredsfrämjande insatser finns det onekligen många nya spännande uppgifter för frivilligorganisationerna att bidra med. När det gäller Sveriges insatser i Bosnien och i Kosovo har vi sett hur den civilmilitära samverkan blivit allt viktiga- re. De civila organisationernas roll i fråga om såväl konfliktförebyggande som fredsbevarande insatser har ökat. Det finns en lång rad viktiga uppgifter. Tyvärr är det inte detta som regeringen har före- slagit, utan regeringens förslag går i huvudsak ut på att i första hand befästa de frivilliga försvarsorgani- sationernas roll som opinionsbildare och rekryte- ringsbas för det traditionella invasionsförsvaret. Vad regeringen med det här förslaget egentligen säger till frivilligorganisationerna är följande: Vi har inte heller en susning om vad ni ska syssla med i den förändrade hotbildssituationen. Fortsätt ni som om ingenting har hänt i omvärlden! Bristen på nytänkande känns beklämmande mot bakgrund av att det finns så oerhört många nya vikti- ga uppgifter för frivilligorganisationer. Herr talman! Regeringen vill att det ekonomiska stödet ska bibehållas och att finansieringen ska ske genom en omfördelning av resurserna inom försvar- sanslaget. Mot bakgrund av att t.ex. lottakåren varje månad får lika mycket i statliga bidrag som Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen har fått under hund- ra år och mot bakgrund av de nya uppgifter som finns just när det gäller att delta i internationella freds- främjande insatser måste detta betraktas som en fel- prioritering av skattebetalarnas pengar. Hemvärnets verksamhet är en del av det traditio- nella invasionsförsvaret och har inte längre en fram- trädande roll att spela nu när invasionshotet har av- skrivits. Vi i Miljöpartiet vill i stället se att resurserna allokeras till de organisationer som sprider kunskap om, utbildar och rekryterar till deltagande i interna- tionella fredsfrämjande insatser. Det totala organisa- tionsstödet till frivilligförsvarsorganisationerna bör därför kunna minskas mot bakgrund av att deras verksamhet inte har förändrats eller anpassats till nya behov. Herr talman! Självklart stöder Miljöpartiet både reservation 2 och reservation 5, men för att på ett smäckert och smidigt sätt använda tiden effektivt yrkar jag bifall endast till reservation 2.
Eva Flyborg (Fp)
Anf. 12 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Lars Ångström säger att frivilligor- ganisationerna inte har anpassat sig till den nya verk- lighet som försvaret nu har - dvs. en mer internatio- nell inriktning. Så uppfattade jag i alla fall Lars Ång- ström. Men ingenting kan, tyvärr - eller, rättare sagt, glädjande nog - vara mer felaktigt. Lottorna t.ex. vet jag har ett omfattande interna- tionellt arbete. Bl.a. har man under ett par års tid arbetat med att bygga upp systerorganisationer och en mycket bra och väl fungerande verksamhet exempel- vis i de baltiska länderna. Även i t.ex. Norge och Danmark förekommer en liknande verksamhet, men jag tror att den viktigaste verksamheten där är i ett uppbyggnadsskede. Internationellt kan Baltikum nämnas. Jag tror att det vore bra om Lars Ångström tog till sig den informationen. Då skulle vi inte behö- va debattera detta mer i sak.
Lars Ångström (Mp)
Anf. 13 Lars Ångström (Mp)
Herr talman! Jag känner visst till det som Eva Flyborg här nämner. En av de få uppgifter för inter- nationellt arbete som man uppmärksammar i rege- ringens förslag är just detta med att bygga upp samma typ av traditionella organisationer i framför allt Balti- kum, med samma inriktning - just den inriktning som vi inte längre har ett primärt behov av. Mitt inlägg styrks av att verksamhet avseende in- ternationella fredsfrämjande insatser nämns i propo- sitionen över huvud taget inte som en prioriterad fråga vid fördelning av organisationsstödet. Det be- kräftar mitt påstående om att det är en brist på nytän- kande, det är de traditionella försvarsorganisationer- nas inriktning som bejakas och som det beviljas stöd till.
Eva Flyborg (Fp)
Anf. 14 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Ja, det är det gamla vanliga, hör jag Lars Ångström säga, the same procedure as last year. Det är väl i stort sett riktigt. Det är det som frivilli- gorganisationerna har varit och är till för - att stötta försvaret, att stötta samhället i orostider. Lottorna och andra frivilliga försvarsorganisatio- nerna har en oerhört viktig uppgift, inte minst de kvinnliga försvarsorganisationerna, att få en mycket större folklig förankring bland t.ex. kvinnor, som ju inte mönstrar i dag, som inte gör lumpen i dag - för vi har ingen kvinnlig värnplikt - och även sprida kunskap om hur försvaret fungerar, varför det är viktigt att försvara demokratin. Jag och Folkpartiet anser att det är uppgifter som är väl värda att försvara och föra vidare. Där har vi olika åsikter.
Lars Ångström (Mp)
Anf. 15 Lars Ångström (Mp)
Herr talman! Tyvärr måste vissa saker upprepas. Ibland tar det sex år, ibland tio år innan en majoritet sluter upp bakom beskrivningen av den nya verklig- het som finns och som Miljöpartiet har påpekat under en låg rad av år. Eva Flyborg talar själv om den vikti- ga inriktningen att stötta invasionsförsvaret. Det måste väl ändå ha gått upp för även Eva Flyborg och Folkpartiet att omvärlden har förändrats under 90- talet. Det militära invasionshotet har avskrivits. Där- för har de traditionella frivilliga försvarsorganisatio- nerna, som haft inriktning mot att delta i en sådan verksamhet, inte längre samma uppgift utan måste hitta nya. Jag finner tyvärr en stor brist på nytänkande och nyinriktning i frivilligorganisationsförsvaret. Det bekräftas av att de själva inte har vetat var de ska ta vägen och ställt frågan: Vad ska vår uppgift nu vara? Vikten av behovet av att alltmer fokusera sin verksamhet på de nya behov som den nya hotbilden har skapat tål att upprepas fler gånger i den här talar- stolen. Där finns en uppgift, en väldigt viktig roll, men inte genom att stå kvar i gammalt, förflutet.
Ola Rask (S)
Anf. 16 Ola Rask (S)
Herr talman! Låt mig först få kommentera det se- naste replikskiftet och några andra påståenden som har gjorts. Även om ersättningsfrågan när det gäller hemvär- net, som Leivik talar om, inte har behandlats i den här propositionen är det en fråga som är levande, kommer att vara levande och kräva sin lösning framgent. Som en helhet tycker jag att vi har klarat ut det ganska bra den här gången. Jag vet att det finns en oro om det ute i hemvärnsleden och även hos frivilligorganisationer- na. Offensiv personalrekrytering tar Margareta Viklund upp. Jag vågar nog, i egenskap av en av regeringen förordnad representant i Rikshemvärnsrå- det, påstå att det är en sprudlande aktivitet av diskus- sion och idéer som stötts och blötts. Jag har redan sett ett antal TV-inslag och affischer där hemvärnet re- kryterar på olika sätt. Man har inte fastlagt hur de nationella insatsstyr- korna exakt ska se ut. Både Margareta Viklund och Björn Leivik säger att det gör att Hemvärnet hänger i luften. En debatt pågår inom Rikshemvärnet under Mats Fälts ledning, och ett remissarbete är ute. Man tycker att det är en ganska bra ordning att man får diskutera för att i ett så osäkert läge som man nu befinner sig i försöka hitta hemvärnets roll, att man får vara med och påverka hur de nationella insatsstyr- korna ska fungera. Det är några kommenterar till det som har sagts i diskussionen. Jag delar naturligtvis inte Lars Ång- ströms uppfattning. Jag vet att det inom en rad frivil- ligorganisationer, inte minst lottorna, pågår en nyori- entering mot att få uppgifter som överensstämmer med den framtida hotbilden. Låt mig sedan gå över till att yrka bifall till ut- skottets förslag och avslag på de föreliggande reser- vationerna. Jag vill bara kort säga att vi har, som har sagts från flera håll, i Sverige en tradition av medbor- garengagemang, där de frivilliga organisationerna och hemvärnet utgör en viktig del och har under efter- krigstiden utgjort en väsentlig resurs för det svenska totalförsvaret. Regeringen anser i propositionen att det är betydelsefullt och understryker att det är viktigt att även i framtiden ta vara på det engagemang och den kompetens som finns i de frivilliga försvarsorga- nisationerna. Propositionen Frivillig försvarsverksamhet inom totalförsvaret, som vi behandlar nu, är en konsekvens och en fortsättning av de förändringar av totalförsva- ret som riksdagen beslutade våren 1999 och våren 2000. Reformarbetet inom den frivilliga försvarsverk- samheten är lika påtagligt som inom totalförsvaret i övrigt. Utskottet och regeringen anser att stödet till de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet måste anpassas till de förändringar som sker i övrigt inom totalförsvaret. Det är vi helt eniga om i utskottet. Därför bör det göras återkommande översyner av vilka organisationer som ska få del av stödet. Det är också ett nytänkande. Man måste leva upp till vissa krav. Stöd ges till dem som bedriver verksamhet som är angelägen och betydelsefull utifrån de fyra mål som totalförsvarsförmågan ska ha. De frivilliga för- svarsorganisationerna bör stimuleras till att sprida kunskap och information om totalförsvaret, medverka till fortbildning, utgöra rekryteringsbas och i övrigt medverka till totalförsvarets folkliga förankring. En förändrad inriktning av hemvärnet innebär bl.a. att det blir en viktig del av den nationella skyddsstyrkorna, men hemvärnsförbanden ska ut- vecklas och utökas från dagens 157 bataljoner till 170. Vissa hemvärnsförband ska efter utbildning få uppgifter av högre svårighetsgrad. Bevakning, skydd och ytövervakning kommer att fortsättningsvis vara tyngdpunkten för hemvärnets uppgifter, men vissa förband kommer att få utökade uppgifter för bevak- ning, skyddsuppgifter och vissa försvarsunderrättel- seuppgifter. De här vidgade uppgifterna innebär att de mer kvalificerade förbanden inom hemvärnet kom- mer att tillföras mer avancerad materiel som finns tillgänglig inom Försvarsmakten. Det här är ett förändringsarbete som pågår inom frivilligorganisationer, inom hemvärnet och inom totalförsvaret och som jag tror kommer, efter det att vi har diskuterat och prövat det, att leda fram till ett bra folkligt förankrat försvar som också motstår mor- gondagens påfrestningar.
Margareta Viklund (Kd)
Anf. 17 Margareta Viklund (Kd)
Herr talman! Ola Rask talar om att en offensiv re- krytering ska äga rum och att man redan nu affische- rar. Ja, men likväl saknas det tiotusentals inom hem- värnet. Sedan säger Ola Rask att hemvärnet ska få vidgade uppgifter. Javisst, men vad är det som ska ingå? Ska hemvärnet ingå i den stora helheten, de nationella och internationella insatsstyrkorna? När det gäller de nationella insatsstyrkorna fram- går det över huvud taget inte någonstans hur det nya hemvärnet ska se ut. Det gäller också de andra frivil- liga organisationerna. Om vi nu ska diskutera de frivilliga organisationerna som vi gör här i dag borde det ha framkommit av det underlag som vi nu disku- terar. Man hänvisar till en kommande utredning och ett kommande underlag till beslut. Det är så mycket som haltar, enligt mitt sätt att se och tänka.
Ola Rask (S)
Anf. 18 Ola Rask (S)
Herr talman! Det är naturligtvis riktigt att det sak- nas. Det finns i dag i hemvärnet 64 000 män och kvinnor, och det behövs väsentligt fler. Det är därför som man har gjort dessa insatser som har lett till vissa resultat. Inte minst har man - som Björn Leivik sade - fått en kraftig föryngring, vilket är viktigt. Men det är klart att det behövs ytterligare insatser. Jag tror att man kommer att klara det här med den tankeverk- samhet och aktivitet som pågår. När det gäller de nationella insatsstyrkorna tycker jag, till skillnad från Margareta Viklund och Björn Leivik, att det är en fördel att man får diskutera hela denna förändring inom Försvarsmakten. Det gäller också frivilligorganisationernas och hemvärnets rol- ler. Det är det som pågår i dag inom Försvarsmakten. I min bänk ligger remissomgången från hemvär- net till de olika berörda enheterna, och remissvaren innehåller många intressanta synpunkter. I stort tyck- er man att det här är ett bra sätt att arbeta. Så jag, till skillnad från Margareta Viklund, känner inte att det här på något sätt hänger i luften. Jag tycker att det är en bra process. Om vi lyssnar på varandra och tar till vara varand- ras kunskaper och erfarenheter inom hela Försvar- smakten, inklusive frivilligorganisationerna, kommer det att bli ett bra resultat. Jag är övertygad om det.
Margareta Viklund (Kd)
Anf. 19 Margareta Viklund (Kd)
Herr talman! De nationella insatsstyrkorna och deras utformning har diskuterats under en lång följd av år, fast de har inte alltid haft den benämningen. De har också haft andra benämningar. Därför hade det varit bra om man nu äntligen hade kommit till skott och talat om hur man ville ha det. Det skulle vara intressant att få reda på om de na- tionella insatsstyrkorna nu ska ersätta någonting som har gått förlorat, t.ex. genom de stora neddragningar- na av försvaret som har ägt rum under de senaste åren.
Ola Rask (S)
Anf. 20 Ola Rask (S)
Herr talman! Det är klart att vi alla vill ha reda på sanningen med en gång. Men ibland är sanningen svårsökt. Att få reda på den framtida hotbildens utse- ende i detalj tarvar en diskussion som förmodligen kommer att fortsätta. Även om vi nu tycker att vi har hamnat alldeles rätt kommer vi att ständigt tvingas att ompröva, diskutera och se om det dyker upp nya problem som måste lösas med de nationella insats- styrkorna och övriga delar av försvaret. Jag tror att detta är rätt sätt att arbeta, även om jag kan känna som Margareta Viklund, att det vore ju bra om vi kunde säga hur det skulle se ut på alla områden och peka ut vad som skulle behöva göras. Men verk- ligheten är ibland mer komplicerad än så. Man klarar inte att göra det så enkelt.
Björn Leivik (M)
Anf. 21 Björn Leivik (M)
Herr talman! Ola Rasks intresse för och känne- dom om hemvärnet är väl känt. Jag är inne på samma tema som Margareta Viklund. Jag vill fråga Ola Rask: Vad är det som har gjort att man inte har kun- nat hantera den här frågan om hemvärnets roll till- sammans med de nationella skyddsstyrkorna? Vad är det som har förhindrat att man har tagit ett helhets- grepp och därmed löst detta nu?
Ola Rask (S)
Anf. 22 Ola Rask (S)
Herr talman! Det beror helt enkelt på osäkerheten inför den hotbild som vi kommer att se framför oss. Vad behövs det för innehåll i frivilligorganisationer- nas verksamhet under en pågående förändringspro- cess inom det totala försvaret? Verkligheten är så komplicerad att man inte har kunnat sätta ned fötterna på alla områden. Det behövs en fortlöpande diskussion. Det är detta som är svårig- heten. Man skulle önska att man hade kunnat ta ett hel- hetsgrepp. Men jag respekterar det som jag tidigare sagt, att ibland är verkligheten så svår och komplice- rad att man inte kan lägga fram en totallösning där man talar om var alla pusselbitar ska ligga.
Björn Leivik (M)
Anf. 23 Björn Leivik (M)
Herr talman! Jag kan ha en viss förståelse för det resonemanget. Men konsekvenserna har ju blivit att det saknas i storleksordningen 30 000 hemvärnsmän i förhållande till de mål som finns uppsatta, även om det finns andra anledningar till detta. Ungefär 30 % fullgör sina dagar. För inte så länge sedan talade jag med chefen för en militärdistriktsgrupp som i princip tyckte att in- riktningen på hemvärnet var bra, men han var mycket bekymrad över att det inte fanns ordentliga mål för samverkan med det övriga försvaret. Allt detta sam- mantaget gör att situationen blir alltmer besvärlig med tanke på rekrytering och när det gäller att arbeta för att utveckla hemvärnet. Detta har vi påtalat i vår reservation, och vi tycker att det är mycket besvärligt. Jag förstår att också Ola Rask delar vår uppfattning om det besvärliga i situa- tionen.
Ola Rask (S)
Anf. 24 Ola Rask (S)
Herr talman! Eftersom vi är organisationsmän- niskor vet vi att frivilligorganisationerna har en be- svärlig sits i dag. Det är inte så lätt att rekrytera till olika uppdrag, vilket nu hemvärnet har upplevt. Det fanns ju en målsättning, att man skulle gå ned från 125 000 till 90 000 som vi trodde var realistisk. Nu ligger man på 64 000. Rekryteringen är alltså en kärnfråga. Sedan måste man också ha en verksamhet som är attraktiv. Så fort vi kan ska vi naturligtvis placera in det moderna nya hemvärnet i försvarsorganisationen så att det kan bli attraktivt att söka sig till hemvärnet för de unga män- niskor, tjejer och killar, som kommer att behövas såväl inom de nationella styrkorna och också i övrigt när det krishantering i samhället. Efter att följt den interna diskussionen i hemvär- net och även inom en del av frivilligorganisationerna upplever jag att det pågår ett oerhört intensivt arbete där man bryter idéer mot varandra. Det gör att jag känner att det har inte inneburit att detta att man inte exakt har kunnat placera in hemvärnet i dess roll har förtagit kraften från frivilligorganisationerna. Tvärt- om sjuder det av kraft, och bara under de senaste åren har jag blivit mycket mer positivt inställd till att hem- värnet ska kunna klara sin nyrekrytering och sin roll.
Stig Sandström (V)
Anf. 25 Stig Sandström (V)
Herr talman! Vänsterpartiet har avstått från att motionera till den här propositionen. Ett av skälen är det som Ola Rask var inne på, nämligen respekten för självständiga frivilliga organisationer. Jag tycker inte att riksdagen är rätt forum för att tala om hur frivilli- gorganisationerna ska bedriva sin verksamhet. Vi skulle ju t.ex. bli uppbragta om någon från talarstolen skulle tala om vilken politik som Kristdemokraterna skulle driva eller hur många språkrör som Miljöparti- et borde ha osv. Det är den principiella bakgrunden. Vi tycker att frivilligorganisationerna i god svensk traditionell anda själva ska definiera sin verksamhet. Det ska inte statsmakterna göra, om organisationerna ska vara frivilliga. Skälet till att vi har kunnat ställa oss bakom ut- skottets förslag är tre nyckelmeningar i betänkandet. Den första lyder: "Utskottet anser det vara av stor vikt att den frivilliga försvarsverksamheten förnyas i takt med ominriktningen av totalförsvaret." Det är ungefär den diskussion som vi har haft tidigare om den gamla strukturen. Men händer det någonting? Ja, det gör det fak- tiskt. Vi har träffat frivilligorganisationerna och de har själva påtalat sin strävan att förnya sig mot en internationell inriktning, nya arbetsuppgifter osv. När vi också tittar på fördelningen av pengarna ser vi att det har hänt en hel del. Bilkårernas riksför- bund, som man givetvis kan ifrågasätta på 2000-talet, får nu 12 kr per medlem, vilket är en avsevärd minskning. Vi kan t.ex. se på Svenska Pistolskytte- förbundet med 40 000 medlemmar, som inte får ett öre längre. Det är helt logiskt, för Pistolskytteförbun- det kanske inte är det viktigaste organet för försvar mot den nya tidens hot. Svenska Sportskytteförbundet med 90 000 medlemmar får heller inget bidrag. Det har alltså skett en förändring här. Svenska Röda kor- set får bara 5 kr per medlem, men har å andra sidan andra finansiärer. Sedan kan man undra varför Svenska Brukshundsklubben får endast 20 kr per medlem. Den kanske borde ha mer egentligen. Det är en stor organisation med en viktig verksamhet. Men, som sagt var, jag anser inte att det är riksda- gens uppgift att gå in och peta i hur anslagen ska fördelas. Det gör vi t.ex. inte med Allmänna arvsfon- dens medel, som är flera hundra miljoner och som går till flera tusen organisationer. Det kan inte vara riks- dagens uppgift att gå in på den nivån. Den andra nyckelmeningen är att stöd till de fri- villiga försvarsorganisationerna även fortsättningsvis ska kunna lämnas till ideella organisationer med demokratisk struktur och som jobbar enligt försvarets fyra huvudinriktningar. De två sista nyckelmeningar- na är väldigt viktiga, att bidra till fred och säkerhet i omvärlden och att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred. Där har vi ju det internatio- nella perspektivet. Den tredje frågan är att utskottet förutsätter att riksdagen i likhet med nuvarande ordning bereds tillfälle att ta ställning till statsbidragens totala om- fattning och därmed inriktningen på den frivilliga försvarsverksamheten. Vi är alltså ett löpande kontrollorgan här som när vi tycker att det är lite fel kan påpeka att det måste hända någonting. Men jag tycker att vi ska ha respekt för de frivilliga organisationerna. Därför vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Erik Arthur Egervärn (C)
Anf. 26 Erik Arthur Egervärn (C)
Herr talman! I betänkande FöU12 behandlas frå- gor som rör frivilligförsvaret. Jag vill inledningsvis konstatera att Centerpartiet delar regeringens uppfatt- ning i dessa frågor, som de kommer till uttryck i den proposition som ligger till grund för detta betänkande. Det innebär att vi också står bakom majoritetsskriv- ningen i betänkandet i alla avseenden. Jag vill dock mycket kort lyfta fram och kom- mentera ett par avsnitt i betänkandet. För det första vill jag framhålla utskottets kraft- fulla stöd för frivilligverksamheten. Utskottet skriver i betänkandet att man understryker den viktiga roll som frivilligorganisationerna och hemvärnet har. Därvidlag lyfter man speciellt fram försvarsupplys- ningsverksamheten, bl.a. mot bakgrund av den om- fattande förändring i säkerhetspolitiskt och försvars- politiskt avseende som skett i vår omvärld under det senaste decenniet, vilket också som bekant lett till omstruktureringen av det svenska försvaret. Frivilligorganisationerna och hemvärnet har också en geografisk spridning över hela landet, som i viss mån kompenserar den något glesare förekomsten av militära förband och garnisonsorter som ju blivit följden av de senaste två försvarsbesluten. Utskottet pekar också på frivilligverksamhetens betydelse för folkförankringen av försvaret och likaså på de demokratiska värdena i verksamheten. Det är inte enbart en skyldighet att försvara sitt land. Det kan också ses som en demokratisk rättighet, vilket ibland förbises i debatten. Därvidlag kan det vara på sin plats att påminna om att den allmänna värnplik- tens införande år 1901 kopplades samman med den då pågående rösträttsreformen i formuleringen "en man - en röst - ett gevär". Riksdagen har också tidigare i år slagit fast att fri- villigutbildning och tjänstgöring inom ramen för denna ska kunna tillgodoräknas som fullgjord repeti- tionstjänstgöring för fortsatt krigsplacering - en vik- tig markering av riksdagen. Detta sammantaget visar på riksdagens tilltro till och förtroende för frivilligor- ganisationerna och hemvärnet. För det andra är det utmärkt att hemvärnets roll i de nationella skyddsstyrkorna nu tydliggörs. Hem- värnet kommer således att utgöra stommen i dessa styrkor. Till skillnad från andra talare här i dag tycker jag att det är väldigt positivt. Det innebär att hemvär- nets betydelse ökar. Jag och Centerpartiet delar i högsta grad regeringens ambition i detta samman- hang, ävenså regeringens förslag att tilldela hem- värnsförbanden nya uppgifter samt möjligheterna att därvidlag differentiera hemvärnsförbanden personellt, materiellt och utbildningsmässigt. Jag bejakar denna förändring, inte minst mot bak- grund av min egen erfarenhet som bataljonschef i hemvärnet. Det är positivt både för förbanden och för de enskilda hemvärnssoldaterna att kunna variera sitt engagemang över tiden. Här vill jag dock komma med ett litet varningens ord. De nya och delvis svårare uppgifterna som statsmakterna avser att tilldela hemvärnet får inte stanna på papperet. Det är absolut nödvändigt att de nya s.k. hemvärnsinsatsförbanden tilldelas adekvat utrustning och givetvis också får adekvat utbildning för de nya uppgifterna. Detta är av två skäl, dels för att dessa förband ska kunna lösa sina utökade upp- gifter, dels för att tilltron till organisationen ska bestå. Härvidlag är det mycket viktigt att rikshemvärn- schefen och Försvarsmakten för en dialog med var- andra för att säkerställa detta, annars vittrar förtroen- det och tilltron bort. Riksdagens intention i detta avseende kan inte nog understrykas. Herr talman! Med detta sagt vill jag avslutnings- vis yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på reservationerna.
Försvarsminister Björn (S)
Anf. 27 Försvarsminister Björn (S)
Herr talman! Vi debatterar i dag propositionen Frivillig försvarsverksamhet inom totalförsvaret, stödet till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnets framtida utseende. Jag har lyssnat på den tidigare debatten här, och jag kan med glädje konsta- tera att många av inläggen ligger mycket nära varand- ra. Frivilligorganisationerna bildades i en tid med en helt annan säkerhetspolitisk situation än den vi nu har, och de har under efterkrigstiden viktigt bidragit till vår säkerhet och vårt försvar. I den proposition som regeringen överlämnade i höstas slog vi fast att de militära hoten mot Sveriges snarare minskar än ökar, förutsatt att vi har en grundläggande försvarsförmåga. Detta ställningsta- gande bygger på två viktiga slutsatser. Den första är att de europeiska samarbetsmönstren de senaste tio åren inom framför allt EU och Nato gör att konventionella anfallskrig på den europeiska kon- tinenten mellan medlemmar i dessa organisationer ter sig orealistiska. Den andra slutsatsen är att det enda land som skulle kunna genomföra denna typ av operationer mot Sverige eller mot något annat land som är medlem i dessa organisationer är Ryssland. Vår bedömning är att både den politiska viljan och den fysiska förmågan att genomföra denna typ av aggression saknas. Informationssystem kan kollapsa och elsystem slås ut, översvämningar kan drabba landet, viktiga kommunikationssystem kan sluta att fungera och epidemier kan bryta ut. Terroristangrepp är reella hot. Naturkatastrofer och väpnade konflikter avlöser var- andra i vår omvärld. Sårbarheten har ökat i takt med utvecklingen och därmed också osäkerheten. Jag anser att vi under lång tid framöver kan av- skriva hotet om anfallskrig med konventionella stridskrafter riktade mot hela vårt territorium. Våra militära resurser måste i framtiden utformas på ett sätt som gör att vi upprätthåller relevanta kom- petenser för att kunna möta hot som vi kan se framför oss. Jag menar att det är precis detta som hela den stora försvarsreformen, som vi egentligen bara sett början på, handlar om. Genom att bygga upp ett insatsförsvar kommer vår förmåga att möta de begränsade väpnade angrepp som vi fortfarande kan se som möjliga att både kunna avskräckas och mötas. Det är i denna omvärld som reformeringen av det svenska totalförsvaret och därmed frivilligorganisa- tionerna och hemvärnet tar sina utgångspunkter. Jag har fått ett brev från lottorna. De tycker att jag pratar för lite om frivilligrörelsen. Enligt deras uppfattning är en av de viktigaste uppgifterna för de frivilliga försvarsorganisationerna nu att bistå samhället vid särskilda händelser i kris och fred. Mitt svar till dem är att jag tror att frivil- ligrörelsen i dessa sammanhang kan vara en mycket stor resurs, men att det i det civila samhället i många fall finns för liten kunskap om vad de frivilliga för- svarsorganisationerna kan bidra med och har för kompetens. Jag till lottorna liksom till övriga frivilliga för- svarsorganisationer säga att jag är av den uppfatt- ningen att de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet utgör en viktig del i det medborgarenga- gemang som finns i vårt land och som är en väsentlig resurs för hela det svenska samhället. Det är betydel- sefullt att även i framtiden ta vara på det engagemang och den kunskap som finns i de frivilliga försvarsor- ganisationerna. Det frivilliga och ideella engage- manget ska även fortsättningsvis uppmuntras för att kunna bidra till samhällets säkerhet och förmåga. Vårt försvar ska vara organiserat så att det är en angelägenhet för hela folket. Genom att människorna i försvaret representerar skilda samhällssektorer bi- drar systemet till att en stor kunskapsbredd och erfa- renhet finns i vårt svenska försvar. Frivilliga försvar- sorganisationer, hemvärnet och den allmänna värn- plikten är faktorer som skapar detta och bidrar till försvarets förankring i samhället. De frivilliga försvarsorganisationerna bör därför stimuleras att sprida kunskap och information om totalförsvaret, medverka till fortbildning, vara rekry- teringsbas för personalen och medverka på andra sätt till totalförsvarets folkliga förankring. Herr talman! Territorialförsvaret, hemvärnet och vissa andra delar av det militära försvaret bör organi- seras som nationella skyddsstyrkor och utgöra en del av insatsorganisationen. Vad gäller de nationella skyddsstyrkornas uppgift ska de med varierande be- redskap ha förmåga att skydda befolkningen, in- frastrukturen och stödja våra operativa insatsförband. Hemvärnsförbanden tillhör de viktigaste förban- den inom de nationella skyddsstyrkorna och ska, som påpekas, utvecklas. Huvuddelen av den förmåga som kommer att behövas inom de nationella skyddsstyr- korna finns i hemvärnsförbanden vilkas verksamhet och utveckling därför bör ställas i centrum. Med den i propositionen angivna inriktningen för de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärns- förbanden kommer de att ha en relevant och viktig roll i det framtida totalförsvaret.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2002-05-23
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 2, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Riktlinjer för organisationsstöd och uppdrag till den frivilliga försvarsverksamheten

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner proposition 2001/02:159 punkt 1 om riktlinjer för organisationsstöd och uppdrag till den frivilliga försvarsverksamheten. Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö201, 2000/01:Fö208 yrkande 12, 2001/02:Fö6 yrkandena 2 och 3, 2001/02:Fö7, 2001/02:Fö10 yrkande 19, 2001/02:Fö13, 2001/02:Fö23 yrkande 1, 2001/02:Fö24 yrkandena 1-7 samt 2001/02:Fö26 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 1 (kd)
    • Reservation 2 (mp)
    Ledamöternas röster
  2. Inriktning av hemvärnsförbanden

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner proposition 2001/02:159 punkt 2 om inriktning av hemvärnsförbanden inom de nationella skyddsstyrkorna. Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö208 yrkande 11, 2001/02:Fö23 yrkandena 2-4, 2001/02:Fö24 yrkandena 8-11 samt 2001/02:Fö26 yrkandena 3 och 4 .
    • Reservation 3 (mp)
    • Reservation 4 (m)
    • Reservation 5 (kd)
    Ledamöternas röster
  3. Rättsskydd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö305.
  4. Ersättning och förmåner

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö902.
  5. Rätt till ledighet

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:Fö25.
    • Reservation 6 (fp)
    Ledamöternas röster