Det nya pensionssystemet
Betänkande 1997/98:SfU13
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1997/98:SFU13
Inkomstgrundad ålderspension och garantipension
Innehåll
1997/98 SfU13
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m. och proposition 1997/98:152 Garantipension, m.m. jämte motioner väckta dels med anledning av propositionerna, dels under den allmänna motionstiden år 1997.
Propositionerna I propositionerna läggs fram förslag till reformerade regler för inkomstgrundad ålderspension och ett nytt grundtrygghetssystem. Förslagen har utarbetats på grundval av riksdagens tidigare antagna riktlinjer. Ålderspensionsreformens syfte är att skapa ett system som, i högre grad än det nuvarande, är följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen. Det nya inkomstgrundade systemet är avgiftsdefinierat till skillnad från nuvarande ATP- system som är förmånsdefinierat. Grundskyddet skall finansieras med allmänna skattemedel medan den inkomstgrundade pensionen skall vara avgiftsfinansierad. Beräkningen av inkomstgrundad ålderspension skall bygga på den s.k. livsinkomstprincipen, som innebär att i princip alla pensionsgrundande inkomster under livet har betydelse för pensionsnivån. Förtidspension, vård av små barn, plikttjänstgöring och studier med studiemedel skall kunna grunda pensionsrätt enligt särskilda regler. Pensionsrätten skall utgöra 18,5 % av de inkomster och belopp som grundar pensionsrätt. 16 % skall tillgodoräknas inom ett fördelningssystem och 2,5 % inom ett premiepensionssystem. Någon övre åldersgräns för intjänande av pensionsrätt skall inte finnas. Den årliga ålderspensionen skall grundas på summan av intjänade pensionsrätter och bestämmas med hänsyn till den genomsnittliga förväntade livslängden vid tidpunkten för pensionsuttaget och en tillväxtnorm på 1,6 %. Värdet av intjänade pensionsrätter och utgående ålderspensioner skall vara kopplade till den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. I premiepensionssystemet skall inbetalda medel fonderas och tillgodohavandet redovisas på individuella premiepensionskonton. Vid pensioneringen skall ett årligt pensionsbelopp från premiepensionssystemet bestämmas på försäkringsmässiga grunder. Försäkringsfunktionen skall handhas av en nyinrättad statlig myndighet, Premiepensionsmyndigheten (PPM). Kostnaderna för verksamheten skall finansieras genom avgifter från de försäkrade. Det är de enskilda som skall bestämma hos vilka förvaltare medlen skall placeras. Om den enskilde inte gör ett aktivt val av förvaltare placeras medlen i en särskild fond. En ny sjunde fondstyrelse inom AP-fonden skall inrättas för detta ändamål. Den inkomstgrundade pensionen kompletteras med ett grundskydd i form av en garantipension, som kan utges fr.o.m. 65 års ålder. För rätt till oavkortad garantipension skall krävas 40 års bosättning i Sverige mellan i princip 25 och 65 års ålder. För den som inte har rätt till någon inkomstgrundad pension alls utges garantipensionen som ett fast belopp. För övriga pensionsberättigade skall garantipensionen utgöra en viss utfyllnad till den inkomstgrundade pension som de har tjänat in. Garantipensionen skall avräknas mot den inkomstgrundade ålderspensionen m.m., däremot inte mot tjänstepension. Det nya inkomstgrundade pensionssystemet skall fullt ut omfatta personer födda 1954 eller senare. Personer födda åren 1938-1953 får ett i förhållande till födelseåret ökat antal tjugondelar av pensionen från det nya systemet och resterande antal tjugondelar från ATP-systemet. Det nya garantipensionssystemet skall omfatta personer födda år 1938 eller senare. Reglerna om intjänande av pensionsrätt i det inkomstgrundade systemet skall träda i kraft den 1 januari 1999 och utbetalning av inkomstgrundad pension ske fr.o.m. januari 2001. Garantipensionen skall träda i kraft den 1 januari 2001 med första utbetalning i januari 2003. I propositionerna lämnas också förslag om uttag av socialavgifter. Utformningen av avgiftsuttaget om sammanlagt 18,5 % av inkomstunderlaget och pensionsrätt för studier skall beredas ytterligare liksom s.k. broms för indexering och storlek av överföring från AP-fonden till statsbudgeten.
Utskottet Utskottet tillstyrker propositionernas förslag om nytt ålderspensionssystem. Utskottet anser att det är särskilt viktigt att det inkomstgrundade systemet blir mer följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen och gör bedömningen att systemet kommer att inom sig klara de finansiella påfrestningar som man i dag har möjlighet att överblicka. Frågan om pensionsrätt för personer som genomgår yrkes- eller reservofficersutbildning och pensionsrätt för adoptivföräldrar kan enligt utskottets mening behöva övervägas vidare inom ramen för Genomförandegruppens arbete. Utskottet delar bedömningen att det är lämpligt att försäkringsfunktionen i premiereservsystemet handhas av en ny myndighet, PPM. Utskottet understryker dock att det är i hög grad angeläget med en kontroll av myndighetens kostnader och att effektiva verktyg för kontroll av kostnadsutvecklingen skapas. Det är också ytterst viktigt att PPM som försäkringsgivare i samband med att avtal sluts med de olika fondförvaltarna aktivt verkar för en prisreduktion. Utskottet gör också i några avseenden vissa förtydliganden. Utskottet föreslår en ändring för att sjunde AP-fondstyrelsen skall kunna inrättas redan den 1 juli 1998 och att fondstyrelsen ges möjlighet att erhålla lån och kredit i Riksgäldskontoret för att täcka kostnaderna under tiden från inrättandet av fonden till dess den första överföringen av medel sker. Utskottet instämmer i att den överföring som skall ske från AP-fonden bör göras som en engångsvis överföring. Den närmare storleken av överföringen bör dock utredas ytterligare och samtidigt som förslag till regler för broms av indexering utformas. Utskottet anser att det är viktigt att fonden även i fortsättningen får en sådan storlek att den kan fylla sin funktion som buffert i ålderspensionssystemet. Utskottet anser vidare att det är viktigt att AP- fondens framtida organisation och fondens placeringsregler övervägs. Utskottet understryker också vikten av att det ges en sammanhållen information om pensionssystemets olika delar och att utformningen görs tydlig och enhetlig. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Till betänkandet har fogats 24 reservationer. Vänsterpartiet vill avslå proposition 151 till förmån för ett inkomstrelaterat system som bygger på ATP- systemets grundprinciper. Miljöpartiet vill avslå båda propositionerna och förordar i stället ett renodlat grundtrygghetssystem. Innehållsförteckning
Förkortningar.......................................8 Ordlista............................................9 Propositionerna....................................15 Motionerna.........................................16 Utskottet..........................................20 Utskottets beredningsarbete......................20 Nuvarande pensionssystem.........................20 Riktlinjerna och Genomförandegruppen.............22 Pågående utredningar.............................22 Allmänt om det nya pensionssystemet (prop. 151 och 152)24 Propositionen..................................24 Motioner.......................................29 Utskottets bedömning...........................32 Flexibilitet i det nya systemet (prop. 151 avsnitt 29.6)36 Fortsatt behandling av pensionsreformen........38 Finansiell stabilitet i fördelningssystemet (prop. 151)39 Propositionen..................................39 Inkomstindex (avsnitt 16)....................39 Omräkning av pensionsrätt (avsnitt 17).......43 Beräkning och indexering av utgående pension (avsnitt 18.2, 18.3 och 29.5) 44 Utskottets bedömning...........................46 Basbeloppet (prop. 151)..........................48 Allmänt om inkomstgrundad ålderspension (prop. 151)49 Försäkrad för inkomstgrundad ålderspension (prop. 151 avsnitt 7)50 Pensionsrätt (prop. 151).........................51 Pensionsgrundande inkomster och beräkning av pensionsgrundande inkomst (avsnitt 8.1) 51 Avdrag för den allmänna pensionsavgiften vid beräkning av pensionsgrundande inkomst (avsnitt 8.2) 53 Vissa gränser för intjänande av pensionsrätt (avsnitt 8.3)54 Pensionsgrundande belopp.......................55 Ålderspensionsrätt för förtidspensionärer (avsnitt 9.2-9.5)56 Pensionsrätt för plikttjänstgöring (avsnitt 10)58 Pensionsrätt för barnår (avsnitt 11)...........60 Pensionsrätt för studier (avsnitt 12)..........63 Årlig pensionsrätt (prop. 151)...................64 Fastställande av pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp (avsnitt 13.1) 64 Fastställande av pensionsrätt (avsnitt 13.2)...65 Beslutsordning m.m. (avsnitt 13.3 och 13.4)....66 Pensionsrätt i situationer med obetalda avgifter (avsnitt 13.5)66 Pensionsrätt för förfluten tid (prop. 151).......67 Inledning......................................67 Propositionen..................................68 Motion.........................................70 Utskottets bedömning...........................71 Inkomstindex (prop. 151).........................71 Inledning......................................71 Inkomstmått och inkomstindex för år 1999 m.m. (avsnitt 16.2-16.5)71 Inkomstpension (prop. 151).......................72 Omräkning av pensionsrätt för inkomstpension (avsnitt 17)72 Uttag och beräkning av inkomstpension (avsnitt 18.1 och 18.2)74 Följsamhetsindexering (avsnitt 18.3 och 18.4)..76 Omräkning av pensionsbehållning för år då pension lyfts eller återkallas (avsnitt 18.5) 77 Premiepension (prop. 151)........................77 Försäkringsförhållandets rättsliga karaktär (avsnitt 19.1)77 Försäkringsfunktionen för premiepension (avsnitt 19.2)79 Premiepensionskonto (avsnitt 19.3).............80 Förvaltningen av premiepensionskapital (avsnitt 20)80 Uttag och beräkning av premiepension (avsnitt 21)83 Premiepensionsmyndighetens verksamhet (avsnitt 23)84 Överföring av pensionsrätt (avsnitt 14)........88 Efterlevandeskydd (avsnitt 22).................90 Nuvarande förvaltning hos Riksgäldskontoret (avsnitt 24)92 Mellangenerationen (prop. 151)...................93 Inledning......................................93 Intjänande av pensionsrätt (avsnitt 28.1)......93 Beräkning av årlig pension (avsnitt 28.2)......94 Garantiregeln respektive uttag av ålderspension (avsnitt 28.3 och 28.4) 95 Förändringar inom ramen för nuvarande system för inkomstrelaterad ålderspension (prop. 151) 96 Inledning......................................96 Propositionen..................................97 Motion.........................................98 Utskottets bedömning...........................98 Garantipension (prop. 152).......................99 Beräkning av garantipension (avsnitt 5 och 7)..99 Försäkringstid (avsnitt 6)....................102 Utbetalning, samordning och reduktion (avsnitt 8, 11 och 12)104 Förändringar inom ramen för nuvarande grundsskydd (prop. 152 avsnitt 14) 105 Särskilda folkpensionsförmåner (prop. 152 avsnitt 13)106 Propositionen.................................106 Utskottets bedömning..........................106 Utbetalning av pension (prop. 151 och 152)......107 Ansökan om pension och månadsvisa utbetalningar (prop. 151 avsnitt 25.1 och 25.2) 107 Samordning med arbetsskade- respektive yrkesskadelivräntor (prop. 151 avsnitt 25.3 och 25.4) 108 Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt (prop. 151 och 152) 109 Propositionen (prop. 151 avsnitt 26.1)........109 Motion........................................109 Utskottets bedömning..........................110 Processuella frågor (prop. 151 avsnitt 27 och prop. 152 avsnitt 10) 110 Allmänt.......................................110 Ärendehanteringen.............................111 Ändring av beslut.............................111 Omprövning av beslut..........................112 Överklagande av beslut........................113 Beslut avseende åren 1960-1998................114 Preskription, utmätning m.m...................115 Sekretess- och registerfrågor.................115 Information om rätten till ålderspension (prop. 151)116 Propositionen.................................116 Utskottets bedömning..........................117 Skadeståndsansvar (avsnitt 35.4)..............118 Avgiftsstruktur och avgiftsfinansiering (prop. 151 avsnitt 30-32)119 Propositionen.................................119 Motioner......................................124 Utskottets bedömning..........................124 Finansiell infasning av det reformerade ålderspensionssystemet (prop. 151) 124 Allmänt om AP-fonden..........................124 Propositionen (avsnitt 33)....................125 Motion........................................127 Utskottets bedömning..........................127 Administrationskostnader (prop. 151)............129 Propositionen (avsnitt 36.1)..................129 Motion........................................129 Utskottets bedömning..........................129 Framtida pensionsutgifter (prop. 151 och 152)...130 Lagförslagen....................................133 Hemställan......................................134 Reservationer.....................................139 1. Avslag på propositionerna m.m. (mom. 1 och 2)139 2. Avslag på propositionerna m.m. (mom. 1-3)....140 3. Kvinnors pensioner (mom. 5)..................142 4. Fortsatt beredning av återstående pensionsfrågor (mom. 9)143 5. Ungdomar och kvalificeringsreglerna för socialförsäkringsförmåner (mom. 11) 143 6. Bakomliggande inkomster vid sjukdom och arbetslöshet (mom. 12)144 7. Pensionsgrundande belopp för barnår (mom. 13)144 8. Pensionsrätt för studier (mom. 14)...........145 9. Pensionsrätt för plikttjänstgöring för förfluten tid (mom. 15)145 10. Inkomstindex och arvsvinster (mom. 16)......146 11. Försäkringsförhållandets rättsliga karaktär (mom. 17)146 12. Livränteförsäkring (mom. 21)................147 13. Premiepensionsmyndighetens verksamhet (mom. 22)147 14. Efterlevandeskydd (mom. 23).................148 15. Tillgodoräknande av år utan ATP-poäng vid beräkning av folkpensionstillägg (mom. 25) 148 16. Garantiregeln i arbetsskadeförsäkringen m.m. och samordning av yrkesskadelivräntor (mom. 26) 149 17. Åldersgräns och beräkningsmetod för garantipension (mom. 27)149 18. Avräkning mot änkepension från ATP (mom. 28)150 19. Garantipension och försäkringstid för invandrare (mom. 29)150 20. Reducering av garantipension (mom. 30)......151 21. Återbetalningsskyldighet (mom. 31)..........151 22. Utmätning av pension (mom. 33)..............152 23. Avgiftsväxling (mom. 35)....................152 24. Överföring från AP-fonden (mom. 36).........153 Bilaga 1: Regeringens lagförslag i proposition 1997/98:151154 Bilaga 2: Regeringens lagförslag i proposition 1997/98:152326 Bilaga 3: Regeringens lagförslag i proposition 1997/98:134331 Bilaga 4: Av utskottets framlagda lagförslag......332 Bilaga 5: Offentlig utfrågning....................336 Bilaga 6: Försvarsutskottets yttrande 19997/98:FöU5y381
Förkortningar
AFL lagen (1962:381) om allmän försäkring ATP allmän tilläggspension BTP bostadstillägg till pensionärer FL förvaltningslagen (1986:223) FRL försäkringsrörelselagen (1982:713) LAF lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring LBP lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomstenligt lagen (1962:381) om allmän försäkring LIP lag om inkomstgrundad ålderspension LSP lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd PGI pensionsgrundande inkomst PPM Premiepensionsmyndigheten PTS pensionstillskott RF regeringsformen RFV Riksförsäkringsverket SCB Statistiska centralbyrån SPV Statens löne- och pensionsverk
Propositionerna
Proposition 1997/98:151 I proposition 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m. har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att dels anta de i propositionen framlagda förslagen till 1. lag om inkomstgrundad ålderspension, 2. lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, 3. lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten, 4. lag om statlig ålderspensionsavgift, 5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, 7. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 8. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, 9. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), 10. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 11. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 12. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden, 13. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 14. lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934), 15. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, 16. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder, 17. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott, 18. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, 19. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343), 20. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter, 21. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver, 22. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter, 23. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 24. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 25. lag om ändring i lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal, 26. lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter, 27. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, 28. lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet, dels godkänner de riktlinjer regeringen föreslår om avsteg från omräkning av pensionsbehållningar och utgående pensioner med förändringen i inkomstindex (avsnitt 16.2), dels godkänner att en premiepensionsmyndighet med de uppgifter som angetts i propositionen inrättas den 1 juli 1998 (avsnitt 19.2), och dels bemyndigar regeringen att bilda ett statligt fondbolag (avsnitt 20.2).
Proposition 1997/98:152 I proposition 1997/98:152 Garantipension, m.m. har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till 1. lag om garantipension, 2. lag om handikappersättning och vårdbidrag, 3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott, 5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 6. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, 7. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, 8. lag om upphävande av lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension, 9. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Proposition 1997/98:134 I proposition 1997/98:134 Kontrolluppgiftsskyldighet vid options- och terminsaffärer, m.m. har regeringen (Finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda förslaget till 25. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., såvitt avser 23 §. Propositionen i övrigt behandlas av skatteutskottet i betänkandena 1997/98: SkU24 och 1997/98:SkU29. Lagförslagen återfinns som bilaga 1-3 till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1997/98:151 1997/98:Sf35 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1997/98:151, 2. att riksdagen, vid bifall på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtagande av ett nytt förslag baserat på grundtrygghet lika för alla i enlighet med riktlinjerna i motionen, 3. att riksdagen, vid bifall till yrkande 1 och avslag på yrkande 2, hos regeringen begär kompletterande utredningar i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 3, beslutar att pensionsrätt skall beräknas på bakomliggande inkomster för dem som uppbär sjuk- eller arbetslöshetsersättning, m.m. 1997/98:Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen med avslag på propositionen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppdrag att komma med förslag till en rättvis pensionsreform enligt Vänsterpartiets alternativ, 2. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - beslutar att återstående frågor rörande det nya pensionssystemet överlämnas till en parlamentariskt sammansatt grupp och att Genomförandegruppen därmed upplöses, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors pensioner, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomar och kvalificeringsreglerna i de pensionsgrundande socialförsäkringsförmånerna, 5. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om plikttjänstgöring i förfluten tid, 6. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pensionsgrundande belopp för barnår för adoptivföräldrar, 7. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - hos regeringen begär förslag om delad pensionsrätt för barnår enligt vad i motionen anförts, 8. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pensionsrätt för studier i förfluten tid, 9. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pensionsrätt för studier, 10. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla inkomster skall tas med i beräkningsunderlaget för fastställande av inkomstindex, 11. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arvsvinster bör tillfalla kollektivet, 12. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av de administrativa kostnaderna, 13. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - hos regeringen begär ett förslag om hur låginkomsttagare skall kunna utnyttja möjligheten att gå i pension vid 61 års ålder, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvenserna av låga löneökningar för pensionärerna, 15. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett förtydligande av egendomsskyddet i 2 kap. 18 § regeringsformen, 16. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utjämning av skillnaderna i avkastning i premiepensionssystemet, 17. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om efterlevandeskydd före pensionstiden, 18. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pensionerades rätt att teckna efterlevandeskydd för barn under 20 år, 19. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild lagstiftning som reglerar premiepensionsmyndigheten, 20. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den särskilda garantin i arbetsskadeförsäkringen och lagen om statligt personskadeskydd, 21. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av yrkesskadelivräntor, 22. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återbetalningskrav aldrig får leda till att pensionen kommer under garantinivån, 23. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utmätning aldrig får leda till att pensionen kommer under garantinivån, 24. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - beslutar att hos regeringen begära ett förslag där även år utan ATP-poäng tillgodoräknas vid beräkningen av den årliga pensionen, 25. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - hos regeringen begär ett förslag där kompensation för folkpensionen tillgodräknas även för år utan ATP-poäng, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersätta egenavgifterna med en allmän statsskatt, 27. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att AP-fondens styrka bör vara minst 4. 1997/98:Sf37 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den fortsatta behandlingen av det nya pensionssystemet. 1997/98:Sf38 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen - med avslag på regeringens förslag i denna del - beslutar om en sådan avgiftsstruktur, enligt vad i motionen anförts, att delpensionsavgiften kvarstår oförändrad och den allmänna löneavgiften sänks jämfört med regeringens förslag.
Motioner väckta med anledning av proposition 1997/98:152 1997/98:Sf39 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1997/98:152, 2. att riksdagen, vid bifall på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtagande av ett nytt förslag baserat på grundtrygghet lika för alla i enlighet med riktlinjerna i motionen, 3. att riksdagen, vid bifall på yrkande 1 och avslag på yrkande 2, hos regeringen begär kompletterande utredningar i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Sf40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om retroaktiv verkan vad gäller invandrares rätt till garantipension, 2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om att invandrare skall få samma rätt till garantipension och andra sociala förmåner oberoende av status på uppehållstillstånd, 3. att riksdagen beslutar att övergångsvis änkepension från ATP-systemet inte skall avräknas mot garantipension, 4. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag som ger låginkomsttagare en verklig möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nämndemän bör ingå i alla rätter dit beslut om garantipension kan överklagas, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgifter i stället för reducering av garantipensionen för häktade eller intagna i kriminalvårdsanstalt.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997 1997/98:Sf284 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjlighet till delpension bör ges utrymme i det reformerade pensionssystemet. 1997/98:Sf292 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla avgörande beslut som återstår i pensionsreformen måste fattas under innevarande riksmöte, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redan inbetalda avgifter till premiereservdelen. 1997/98:Sf293 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 14. att riksdagen beslutar att riva upp beslutet om ett reformerat pensionssystem, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt pensionssystem baserat på grundskydd. 1997/98:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pensionerna, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om friår mitt i livet. 1997/98:Fi912 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det överenskomna pensionssystemets genomförande.
Offentlig utfrågning Utskottet har den 7 maj 1998 hållit en offentlig utfrågning som ett led i beredningen av propositionerna. En utskrift av vad som förekommit vid utfrågningen har bifogats betänkandet som bilaga 5.
Yttrande från annat utskott Försvarsutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet 1997/98:FöU5y har bifogats betänkandet som bilaga 6.
Utskottet
Utskottets beredningsarbete Utskottet behandlar i detta betänkande två propositioner med förslag till reformerade regler för inkomstgrundad ålderspension (prop. 151) och ett nytt grundtrygghetssystem, garantipension (prop. 152). Som ett led i beredningen av propositionerna har utskottet hållit en offentlig utfrågning (en utskrift från vad som förekommit vid utfrågningen finns i bilaga 5 till betänkandet). Utskottet har också inhämtat ytterligare muntliga upplysningar från Riksförsäkringsverkets (RFV) generaldirektör, från företrädare för den blivande Premiepensionsmyndigheten samt från företrädare för Socialdepartementet och Finansdepartementet. Skrivelser har i ärendet inkommit från Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges försäkringsförbund. Utskottet har berett finansutskottet, skatteutskottet, lagutskottet, försvarsutskottet och utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig. Försvarsutskottet har inkommit med yttrande, 1997/98:FöU5y, som bifogats betänkandet som bilaga 6. Övriga utskott har avstått från att yttra sig. I betänkandet redovisar utskottet under rubriken Allmänt om det nya pensionssystemet propositionernas innehåll i korthet samt de avslagsyrkanden och alternativa förslag till reformering av pensionssystemet som lagts fram av Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet. Här gör också utskottet sin bedömning i stort av det nya pensionssystem som regeringen föreslår. I det följande avsnittet tas allmänt upp förslag som rör den finansiella stabiliteten i fördelningssystemet. I skilda avsnitt behandlas därefter förslagen mer i detalj rörande inkomstpension, premiepension och garantipension. Slutligen behandlas finansieringsfrågor i några avsnitt.
Nuvarande pensionssystem I det nuvarande allmänna pensionssystemet utges ålderspension i form av folkpension och tilläggspension (ATP). Den som har låg eller ingen ATP har även rätt till pensionstillskott (PTS). Berättigad till folkpension i form av ålderspension är en försäkrad som är bosatt i Sverige. För rätt till hel folkpension krävs antingen att den försäkrade under tiden fr.o.m. det år han fyller 16 år t.o.m. det år han fyller 64 år varit bosatt i Sverige i minst 40 år eller att han har 30 år med ATP- poäng. Med bosättningstid jämställs vissa andra förhållanden än folkbokföring i landet. Är nämnda villkor inte uppfyllda reduceras pensionen i motsvarande mån. Hel folkpension i form av ålderspension utgör 96 % av basbeloppet för ogift pensionär och 78,5 % av basbeloppet för gift pensionär. Den som har låg eller ingen ATP har även rätt till pensionstillskott med sådant belopp att det tillsammans med eventuell ATP uppgår till 55,5 % av basbeloppet vid ålderspension. Basbeloppet minskas för närvarande vid beräkningen av de nämnda pensionsförmånerna med 2 %. Den som under längre tid vårdar sjukt eller handikappat barn och på grund härav går miste om förvärvsinkomster i vissa fall kan få ett särskilt pensionstillägg med mellan 5 och 50 % av basbeloppet. ATP beräknas på den genomsnittliga pensionspoängen. Om pensionspoäng tillgodoräknats för mer än femton år, räknas pensionen på medeltalet av de femton högsta poängtalen. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med det vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet. Såväl inkomst av anställning som inkomst av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande till den del inkomsten överstiger det vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet. Vid beräkningen bortses från inkomster som överstiger sju och en halv gånger det förhöjda basbeloppet. Som inkomst anses även sjukpenning, föräldrapenning m.m. För full ATP erfordras att pensionsgrundande inkomst tillgodoräknats för minst 30 år. Som år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats likställs s.k. vårdår. Vårdår kan tillgodoräknas förälder som under större delen av året vårdat barn som inte har fyllt tre år. ATP utgör 60 % av basbeloppet, för närvarande minskat med 2 %, och multiplicerat med medeltalet av pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren. Ålderspension utges till en försäkrad fr.o.m den månad han eller hon fyller 65 år. En försäkrad har också möjlighet att göra förtida respektive uppskjutet uttag av ålderspension. Förtida uttag kan ske tidigast fr.o.m. den månad den försäkrade fyller 61 år (höjt från 60 år den 1 januari 1998 för personer födda år 1938 eller senare). Pensionsbeloppet minskas då med 0,5 % för varje månad pensionen tas ut före den månad den försäkrade fyller 65 år. Minskningen av pensionsbeloppet blir sedan livsvarig. På motsvarande sätt innebär uppskjutet uttag av ålderspension att pensionsbeloppet höjs med 0,7 % för varje månad som uttaget skjuts upp efter den månad den försäkrade fyller 65 år. Hänsyn tas dock inte till tid efter ingången av den månad under vilken den försäkrade fyllt 70 år. Förtida respektive uppskjutet uttag av pension måste i förekommande fall avse såväl folkpension som tilläggspension. Uttag av ålderspension kan avse hel, tre fjärdedelar, halv eller en fjärdedel av hel ålderspension. Som tillägg till pension utges bostadstillägg till pensionärer (BTP) och handikappersättning. Bostadstillägget utges dock inte till den som enbart har ålderspension för tid före 65 års ålder. Från såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen utges också förtidspension och efterlevandepension. Som särskild folkpensionsförmån finns även handikappersättning och vårdbidrag. Den som har förtidspension, omställningspension eller särskild efterlevandepension kan också få bostadstillägg.
Riktlinjerna och Genomförandegruppen Den 8 juni 1994 beslutade riksdagen om riktlinjer för ett reformerat ålders- pensionssystem (prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). Förslagen i propositionen byggde på en överenskommelse som träffats i Pensionsarbetsgruppen mellan fem av riksdagens partier (Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna, dåvarande regeringspartier, samt Socialdemokraterna). Syftet var att skapa ett ålderspensionssystem som är mer följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen och där sambandet mellan avgift och förmån är starkare för den enskilde. För genomförandet av reformeringen beslöt regeringen därefter att tillsätta en arbetsgrupp inom Socialdepartementet, den s.k. Genomförandegruppen, med företrädare för de fem partier som ställt sig bakom överenskommelsen. Genomförandegruppen fick i uppdrag att medverka i det fortsatta beredningsarbetet och att vårda överenskommelsen. Till Genomförandegruppen har knutits experter från Riksförsäkringsverket (RFV) och företrädare för pensionärsorganisationerna. De förslag till lagstiftning som nu läggs fram baseras på förslag redovisade i ett antal departementspromemorior. Dessa har remissbehandlats. Premiepensionssystemet har behandlats i två olika utredningsbetänkanden, SOU 1996:83 och SOU 1997:131, som remissbehandlats. Vissa frågor har beretts under hand med berörda myndigheter. Underlag för beredningen av frågan om ny finansieringsordning har också varit Förtidspensionsutredningens betänkande SOU 1997:166. I princippropositionen föreslogs att det reformerade inkomstgrundade ålderspensionssystemet skulle träda i kraft den 1 januari 1996 med de första utbetalningarna i januari år 2000. Grundtrygghetsreglerna skulle träda i kraft den 1 januari 2000. Riksdagen har därefter godkänt att ikraftträdandet av det inkomstgrundade systemet uppskjuts till den 1 januari 1999 med de första utbetalningarna i januari 2001. Riksdagen har också beslutat om förändringar fr.o.m. den 1 januari 1995 i finansieringen av det allmänna pensionssystemet (prop. 1994/95:41, bet. 1994/95:SfU6, rskr. 1994/95:81). De förslag om inkomstgrundad ålderspension och garantipension som regeringen lägger fram i propositionerna har utarbetats i samråd med Genomförandegruppen. Några frågor har ännu inte fått sin lösning. Det gäller främst formerna för uttaget av avgiften på 18,5 % av pensionsgrundande inkomster samt pensionsrätt för studier.
Pågående utredningar Flera utredningar som berör pensionsreformen pågår för närvarande.
Premiepensionsmyndigheten En särskild utredare (dir. 1998:24) skall förbereda och bilda Premiepensionsmyndigheten. Uppdraget skall redovisas senast den 18 juni 1998.
Efterlevandepension En särskild utredare (dir. 1996:51) skall lämna förslag till ny konstruktion av efterlevandepensioneringen. De nya reglerna skall harmoniera med det reformerade ålderspensionssystemet. Regelsystemet skall ses över även i andra hänseenden. Utredningen skall avslutas senast den 30 juni 1998. Enligt uppgift vid utskottets offentliga utfrågning den 7 maj 1998 kommer utredningen att avslutas efter sommaren och en proposition att lämnas under våren 1999.
Övergångsvis garantipension En särskild utredare (dir. 1997:149) skall lämna förslag till grundskydd för ålderspensionärer födda år 1937 eller tidigare, s.k. övergångsvis garantipension. Syftet är att pensionärer i beskattningshänseende skall likabehandlas med löntagare. Den övergångsvisa garantipensionen skall konstrueras så att i princip ingen pensionär får ett lägre nettoutfall än med nuvarande regler. Förslagen får inte leda till ökade totala kostnader för grundskyddet jämfört med princippropositionen. Förslag som innebär ökad kostnad för den övergångsvisa garantipensionen skall finansieras inom andra delar av grundskyddet. Utredningen skall vara slutförd senast den 31 januari 1999. Enligt uppgift vid den offentliga utfrågningen kommer en proposition att lämnas under hösten 1999.
Bostadstillägg till pensionärer En särskild utredare (dir. 1997:150) har i uppdrag att göra en översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer m.m., vari bl.a. ingår att anpassa reglerna till det reformerade ålderspensionssystemet. Utredaren skall också lämna förslag till finansiering inom BTP-systemet av den övergångsvisa garantipensionen. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 mars 1999.
Socialtjänstlagen En särskild utredare (dir. 1997:109) skall göra en översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter. Utredaren skall bl.a. analysera sambandet mellan socialbidraget och övriga trygghetssystem utfrån förändringar som skett i samhället under 1990-talet. Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 1999. I utredarens uppdrag bör ingå att utreda frågan om ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare.
Socialavgiftslagen En särskild utredare (dir. 1995:106 och tilläggsdirektiv 1996:27) skall göra en teknisk översyn av lagen om socialavgifter. Utredningen avlämnar sitt betänkande under maj 1998.
Inom Regeringskansliet bereds bl.a. följande frågor.
Förtidspension Riksdagen har den 14 maj 1998 godkänt riktlinjer för ett reformerat förtidspensionssystem (prop. 1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237). Därefter skall den närmare utformningen av förtidspensioneringen beredas, något som enligt vad som angavs i propositionen troligtvis tar mer än ett år. Det nya systemet skall träda i kraft den 1 januari 2001. Enligt uppgift vid den offentliga utfrågningen skall den fortsatta beredningen ske inom Regeringskansliet och man beräknat lämna en proposition under hösten 1999.
Socialförsäkringens personkrets Ett utredningsförslag om socialförsäkringens personkrets (SOU 1997:72) bereds i Regeringskansliet. Förslaget innebär ett tudelat socialförsäkringssystem där en del innehåller förmåner som grundas på bosättning i Sverige och den andra delen förmåner som är beroende av förvärvsarbete i Sverige.
Studiestöd Studiestödsutredningens betänkande Sammanhållet studiestöd (SOU 1996:90) bereds i Regeringskansliet. Förslaget innebär ett nytt, sammanhållet studiestöd med olika bidragsnivåer för olika studerandegrupper. Regeringen avser att återkomma med förslag till förändrade regler om studiestöd för genomförande år 2000. Enligt uppgift vid den offentliga utfrågningen kommer kompletterande lagförslag att ha lämnats före år 2000 avseende samtliga delar av pensionssy- stemet.
Allmänt om det nya pensionssystemet (prop. 151 och 152)
Propositionen I propositionerna lägger regeringen fram förslag till reformerade regler för inkomstgrundad ålderspension (prop. 151) och ett nytt grundtrygghetssy- stem, garantipension (prop. 152). Regeringen anger att ATP-systemet, inklusive folkpensionssystemet, i sin nuvarande utformning inte är tillräckligt robust mot framtida ekonomiska och demografiska påfrestningar. Ålderspensionsreformens syfte är att skapa ett system som är följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen. Grunden för den enskildes pensionsskydd skall även i framtiden vara ett obligatoriskt offentligt system. Det reformerade ålderspensionssystemet skall omfatta såväl ett standardskydd enligt inkomstbortfallsprincipen som ett grundskydd för dem som haft inga eller låga förvärvsinkomster. Grundskyddet skall finansieras med allmänna skattemedel medan den inkomstgrundade pensionen skall vara avgiftsfinansierad. Huvuddelen av det allmänna pensionssystemet skall även fortsättningsvis vara uppbyggt som ett fördelningssystem men en del av det skall utformas som ett renodlat premiepensionssystem. De framlagda förslagen har utarbetats på grundval av de antagna riktlinjerna. Under den fortsatta beredningen har princippropositionens förslag bearbetats vidare och i vissa delar preciserats eller justerats.
Inkomstgrundad pension Ett syfte med den föreslagna reformen är att skapa ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt inkomstrelaterat ålderspensionssystem. Det skall i högre grad än det nuvarande vara försäkringsmässigt uppbyggt i den meningen att förmånerna skall motsvara de avgifter som betalas in. Systemet skall i sin helhet finansieras med avgifter som tas ut på samtliga inkomster eller motsvarande som ger pensionsrätt. Den pensionsrätt avseende inkomstgrundad ålderspension som för ett visst år tillgodoräknas den enskilde skall huvudsakligen baseras på dennes pensionsgrundande inkomster samma år. Värdet av pensionsrätten skall överensstämma med den avgift som tas ut. Tillgodoräknad pensionsrätt och avgiften till ålderspension skall utgöra 18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten och andra s.k. pensionsgrundande belopp som skall läggas till grund för pensionsrätt. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall avdrag ske för den allmänna pensionsavgiften. Av pensionsrätten skall 16 procentenheter utgöra pensionsrätt för inkomstpension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för premiepension. Nivån på avgiften till ålderspension är fastlagd med utgångspunkt i den kompensationsnivå i förhållande till den försäkrades förvärvsinkomster under livet som systemet är avsett att ge. Dessutom tas även hänsyn till den försäkringsmässiga risk som beror av den förväntade livslängden bland de försäkrade. Genom att pensionsavgiften fastställs på dessa grunder får den i ökad utsträckning karaktär av försäkringspremie. Den avgift som lagts fast i samband med beslutet att reformera ålderspensionssystemet skall gälla även på lång sikt och skall inte behöva höjas då de demografiska påfrestningarna ökar efter sekelskiftet. Beräkningen av inkomstgrundad ålderspension enligt de reformerade reglerna skall bygga på den s.k. livsinkomstprincipen, som innebär att i princip alla pensionsgrundande inkomster under livet har betydelse för pensionsnivån och väger lika tungt oberoende av när under livet de tjänas in. På detta sätt erhålls inom det allmänna pensionssystemet ett nära samband mellan förvärvsinkomster och den framtida ålderspensionen, vilket i sin tur bidrar till att stärka de ekonomiska drivkrafterna för förvärvsarbete. Någon motsvarighet till den övre åldersgräns på 64 år för intjänande av pensionsrätt som finns i nuvarande ATP-systemet skall inte finnas. Även den som är 65 år eller äldre skall kunna tjäna in ytterligare pensionsrätt i det reformerade systemet. Den nedre åldersgränsen 16 år skall dock kvarstå av bl.a. admini- strativa skäl. Vidare skall enligt de antagna riktinjerna den lagstadgade rätten att kvarstå i arbete till 67 års ålder skärpas så att den inte annat än undantagsvis kan avtalas bort. Värdet av intjänade ålderspensionsförmåner och utgående ålderspensioner skall inte vara enbart inflationsskyddade utan skall även vara kopplade till den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Den årliga ålderspensionens storlek skall också påverkas av förändringar av den genomsnittliga livslängden. På detta sätt kommer det framtida pensionssystemet i finansiellt hänseende att vara robust i förhållande till variationer i de samhällsekonomiska förutsättningarna och till den förväntade fortsatta ökningen av medellivslängden. Pensionsrätt skall årligen tillgodoräknas den enskilde baserad på summan av pensionsgrundande förvärvsinkomster och sociala ersättningar samt eventuella andra pensionsgrundande belopp upp till ett tak. Vid fastställande av pensionsgrundande inkomst skall ett belopp avräknas som motsvarar den allmänna pensionsavgiften som fastställts vid taxeringen. De förvärvsinkomster och sociala ersättningar vid sjukdom, arbetslöshet, föräldraledighet m.m. som enligt dagens regler är pensionsgrundande skall vara det också i det reformerade systemet. Därutöver skall vissa fiktiva inkomster vara pensionsgrundande, s.k. pensionsgrundande belopp. Det gäller i vissa fall för föräldrar med små barn och för plikttjänstgöring. Pensionsrätt för studier med studiemedel skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Frågan om den närmare utformningen av pensionsrätten för studier bör dock behandlas i samband med beredningen av reformeringen av studiestödssystemet. De ackumulerade pensionsrätterna, pensionsbehållningen, skall räknas upp med ett index som följer den allmänna inkomstutvecklingen. Även intjänandetaket skall räknas upp årligen i takt med den allmänna inkomstutvecklingen. Den årliga ålderspensionen inom fördelningssystemet skall beräknas genom att summan av de uppräknade pensionsrätterna divideras med ett delningstal. Detta skall bestämmas med hänsyn till bl.a. den genomsnittliga förväntade livslängden vid tidpunkten för pensionsuttaget och en fastslagen norm (tillväxtnorm). De pensioner som betalas ut från fördelningssystemet skall följsamhetsindexeras. Detta innebär att ålderspensionen skall räknas upp fullt ut med prisutvecklingen under förutsättning att den årliga reala tillväxten av inkomsterna i samhället uppgår till 1,6 %. Om den faktiska realtillväxten avviker från normen 1,6 görs vid indexeringen ett avdrag eller ett påslag med vad som motsvarar avvikelsen.
Premiepension Av den totala pensionsavgiften på 18,5 % skall 2,5 procentenheter sättas av till ett premiepensionssystem. I detta system skall inbetalda medel individuellt fonderas och tillgodohavandet redovisas således på individuella premiepensionskonton. Fastställd pensionsrätt för premiepension omfattas av egendomsskyddet i 2 kap. 18 § regeringsformen. I premiepensionssystemet skall en make till den andra maken kunna föra över sin pensionsrätt som tjänats in i premiepensionssystemet. Överföringen skall vara frivillig, ske fortlöpande år från år och omfatta hela den pensionsrätt för premiepension som tjänats in för året. Överföringen skall inte påverka rätt till garantipension. Försäkringsfunktionen skall handhas av en nyinrättad statlig myndighet, Premiepensionsmyndigheten (PPM). Premiepensionsmedlen får placeras i värdepappersfonder och utländska fondföretag som uppfyller vissa villkor. Sådana värdepappersfonder skall också kunna förvaltas av ett nytt statligt fondbolag. Om den enskilde inte gör något aktivt val av förvaltning placeras medlen i en särskild fond, Premiesparfonden, som förvaltas av en ny sjunde fondstyrelse inom Allmänna pensionsfonden (AP- fonden). Vid pensioneringen skall pensionsbeloppet från premiepensionssystemet bestämmas på försäkringsmässiga grunder utifrån behållningen på den enskildes premiepensionskonto. Beloppet kan variera från månad till månad beroende på fondandelarnas värde. Vid pensioneringen kan alternativt tecknas en livränteförsäkring. Inom premiepensionssystemet skall efterlevandeskydd kunna tecknas.
Övergångsbestämmelser för inkomstgrundad pension Det nya inkomstgrundade pensionssystemet skall fullt ut omfatta personer födda 1954 eller senare. Personer födda åren 1938-1953, den s.k. mellangenerationen, skall omfattas av de reformerade intjänandereglerna enligt en s.k. tjugondelsinfasning. Det innebär att de får ett i förhållande till födelseåret ökat antal tjugondelar av pensionen från det nya systemet och resterande antal tjugondelar från ATP-systemet. För personer födda 1937 eller tidigare gäller i princip nuvarande bestämmelser.
Garantipension Den inkomstgrundade pensionen kompletteras med ett grundskydd i form av en garantipension för den som haft inga eller låga inkomster under förvärvslivet. Utgångspunkt är att pensionerna skall ge alla en god grundtrygghet på åtminstone samma nivå som i dag. Drivkrafter till förvärvsarbete skall byggas in och pensionärer skall inte särbehandlas i skattehänseende. Samtidigt måste kostnaderna hållas inom samhällsekonomiskt rimliga ramar. Ambitionen har varit att öka möjligheterna för personer med något starkare anknytning till arbetsmarknaden att förbättra sin pension genom ökad livsinkomst även om de har rätt till viss garantipension. Grundskyddet skall finansieras med allmänna skattemedel. Garantipensionen skall vara skattepliktig och det särskilda grundavdraget slopas. För rätt till oavkortad garantipension skall krävas 40 års bosättning i Sverige mellan 16 och 65 års ålder. Försäkringstid mellan 16 och 24 års ålder räknas dock i princip endast om pensionsgrundande inkomst har tillgodoräknats med minst ett inkomstbasbelopp per år. För den som inte har rätt till någon inkomstgrundad pension alls utges garantipensionen som ett fast belopp. För övriga pensionsberättigade skall garantipensionen utgöra en viss utfyllnad till den inkomstgrundade pension som de har tjänat in. Garantipensionen skall avräknas mot den inkomstgrundade ålderspensionen och övergångsvis utgiven änkepension från ATP och viss utländsk pension, däremot inte mot tjänstepension. Garantipensionen skall för en ensamstående pensionär beräknas med utgångspunkt i en basnivå om 2,13 gånger prisbasbeloppet (motsvarar enligt 1998 års basbelopp ca 77 500 kr). Denna basnivå skall trappas av med ett belopp som motsvarar 100 % av den inkomstgrundade ålderspensionen till den del denna inte överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet (ca 45 800 kr). För inkomstgrundad pension därutöver skall en avtrappning göras med ett belopp motsvarande 48 %. Garantipensionen är helt bortreducerad vid en inkomstgrundad pension på ca 111 800 kr (vid 1998 års basbelopp). För en gift pensionär skall basnivån vara 1,90 gånger prisbasbeloppet (ca 69 100 kr). En avtrappning från basnivån görs med ett belopp som motsvarar 100 % av den inkomstgrundade ålderspensionen upp till 1,14 gånger prisbasbeloppet (ca 41 500 kr) och med ett belopp som motsvarar 48 % av den inkomstgrundade pensionen till den del denna överstiger 1,14 gånger prisbasbeloppet. Garantipensionen är helt bortreducerad vid en inkomstgrundad pension på ca 99 000 kr (vid 1998 års basbelopp). Garantipension skall kunna erhållas fr.o.m. 65 års ålder.
Övergångsbestämmelser för garantipension Det nya garantipensionssystemet skall omfatta personer födda 1938 eller senare. För personer födda 1937 eller tidigare skall nuvarande grundtrygghetssystem ersättas av en övergångsvis garantipension. Utredning av en sådan övergångsvis garantipension pågår. Grundskydd från nuvarande sy- stem skall fr.o.m. år 1999 inte kunna utges före 65 års ålder för personer födda år 1938 eller senare.
Särskilda folkpensionsförmåner Handikappersättning och vårdbidrag behålls enligt nuvarande regler men görs om till självständiga förmåner. Det särskilda pensionstillägget behålls som en tilläggsförmån men gäller endast för dem som är födda år 1953 eller tidigare och med vissa begränsningar i intjänanderätten. Hustrutillägg och barntillägg behålls i princip enligt gällande övergångsregler.
Lagreglering och ikraftträdande Regler om inkomstgrundad ålderspension tas in i en ny lag, lag om inkomstgrundad ålderspension (LIP). I en särskild lag om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension (införandelagen) anges att reglerna om intjänande av pensionsrätt skall träda i kraft den 1 januari 1999. Regler om beräkning av förmånernas storlek och utbetalning skall träda i kraft den 1 januari 2001. De närmare reglerna om PPM:s försäkringsverksamhet m.m. skall tas in i en särskild lag. Garantipensionen regleras i en ny lag om garantipension, som skall träda i kraft den 1 januari 2001.
Förändringar i förhållande till riktlinjerna Införandet av garantipensionen beräknas medföra att de årliga utbetalningarna av ålderspension ökar med 2-2,5 miljarder kronor under perioden fram till år 2010. Huvuddelen av kostnadshöjningen hänförs till att garantipensionen inte samordnas med tjänstepensioner. I övrigt beror den på att nettopensionen vid genomsnittlig kommunalskatt ökar för personer berättigade till garantipension. Detta har aktualiserat behov av besparingar inom det inkomstrelaterade systemet. De besparingar som föreslås är att pensionsgrundande belopp inte skall beräknas för bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och sjukdom, att arvsvinster inte skall tilldelas för åren före år 1999 och att intjänade pensionsrätter inte skall räknas om med inkomstindex under intjänandeåret. Andra större förändringar i förhållande till riktlinjerna är följande. Ikraftträdandetidpunkten har senarelagts efter tidigare godkännande av riksdagen. Startpunkten för inkomstindexering av intjänandetaket skjuts upp ett år till årsskiftet 2001/2002. Av avgifterna till det inkomstgrundade ålders- pensionssystemet på 18,5 % av pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp, skall 16 procentenheter tillföras fördelningssystemet och 2,5 procentenheter tillföras premiepensionssystemet fr.o.m. år 1999. Enligt riktlinjerna skulle 16,5 procentenheter ha förts till fördelningssystemet och 2 procentenheter till premiepensionssystemet. Frågan hur den sammanlagda avgiften på 18,5 % skall tas ut är under fortsatt beredning i samråd med Genomförandegruppen. Vidare föreslås att arvsvinster uppkomna under förvärvsåren tillgodoräknas löpande som ett procentuellt påslag på pensionsbehållningen i stället för att räknas in först i delningstalet. Någon begränsning av uttaget av inkomstgrundad pension före 65 års ålder föreslås inte gälla. Överföring av makars pensionsrättigheter skall kunna ske, men endast i premiepensionssystemet. På några punkter i övrigt skiljer sig förslagen från riktlinjerna för premiepensionssystemet. T.ex. skall försäkringsfunktionen i premiepensionssystemet ligga på en ny statlig myndighet, Premiepensionsmyndigheten. Ett statligt fondbolag inrättas som alternativt val och en ny AP-fondstyrelse inrättas för dem som avstår från att välja förvaltare. Den avräkning av garantipension som skall ske mot inkomstgrundad pension har förändrats. Enligt riktlinjerna skulle avräkning göras med 75 % av en inkomstgrundad pension upp till 2,0 prisbasbelopp för ensamstående och 1,77 prisbasbelopp för gift och med 50 % av överstigande delar. Regeringen föreslår nu att avräkningen skärps vid låga inkomster till att ske krona för krona av en inkomstgrundad pension upp till 1,26 prisbasbelopp för ensamstående och 1,14 prisbasbelopp för gift. Avräkningen för en inkomstgrundad pension däröver har mildrats till 48 %. Avräkning skall som nämnts inte ske mot tjänstepension.
Motioner I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär motionärerna i yrkande 1 att riksdagen med avslag på proposition 151 om inkomstgrundad pension hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppdrag att komma med förslag till en rättvis pensionsreform enligt Vänsterpartiets alternativ. Motionärerna anför att dagens pensionssystem är enkelt och lättförståeligt, det är starkt omfördelande och det är solidariskt genom att det betalas genom skatter och arbetsgivaravgifter. Det ger en bra pension till de flesta yrkesarbetande. Med den vetskapen har den enskilda människan kunnat leva sitt förvärvsaktiva liv i valfrihet. Vänsterpartiets förslag till reformerad ATP tar därför sin utgångspunkt i nuvarande system. Vänsterpartiet förespråkar ett alternativt pensionssystem som finansieras via skatter och arbetsgivaravgifter. Egenavgifterna omvandlas till en allmän statsskatt, vilket innebär positiva fördelningseffekter och stärker systemet finansiellt. Pensionsutbetalningarna skall vara följsamhetsindexerade, dvs. anpassas till samhällsekonomin. Premiereserv skall inte finnas utan alla avgifter skall gå till fördelningssystemet. En beskattad garantipension skall finnas på samma nivå som regeringen föreslår. Den nuvarande 15/30-regeln i ATP- systemet bör ersättas med en 20/30-regel, vilket innebär en utökning av antalet år som ligger till grund för nivån på pensionen. Genom att inte utöka antalet pensionsgrundande år, blir det inte nödvändigt med kompensation för barnår, studier eller plikttjänstgöring. Med ett sådant system krävs att människor förvärvsarbetar i 30 år, i stället för som i regeringens föreslagna system minst 40 år. Industriarbetaren är oftare arbetslös än andra och slås ofta ut långt före pensionsåldern. Ett sy- stem som kräver 30 intjänandeår är därför gynnsamt för en industriarbetare. Det är också gynnsamt för kvinnor, som oftare arbetar deltid för att kunna kombinera skötsel av små barn med förvärvsarbete. Motionärerna anser att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppdrag att komma med förslag till pensionssystem enligt dessa riktlinjer. Motionärerna begär i yrkande 3 ett tillkännagivande om kvinnors pensioner. De anger att en av anledningarna till varför de fem partierna ville ta bort 15/30- regeln var att den gynnar dem som gör karriär. Livsinkomstprincipen tar dock ingen hänsyn till vad som är karriär. Karriär kan enligt systemet vara att en deltidsarbetande kvinna går upp i arbetstid från deltid till heltid. Det kan också vara att utbilda sig från undersköterska till sjuksköterska. En pension baserad på livsinkomsten innebär att ett manligt förvärvsmönster gynnas framför ett kvinnligt. Genomförandegruppen hävdade länge att ATP-systemet var dåligt för kvinnor och att expertutlåtanden visade att så var fallet. Vänsterpartiet hävdade att man måste titta på hela systemets omfördelande karaktär, dvs. folkpensionen och ATP. Regeringen anger nu att när även hänsyn tas till folkpension och pensionstillskott blir fördelningseffekten en annan och gynnar snarare kvinnor som grupp. Även om kvinnorna inte kommer att få det ekonomiskt sämre i det föreliggande förslaget till nytt pensionssystem än i nuvarande system innebär det faktum att kvinnorna nu måste förvärvsarbeta 40 år i stället för som tidigare 30 år en kraftig försämring. Ett förslag som däremot slår direkt mot kvinnor är regeringens förslag att endast de år som den försäkrade haft ATP-poäng skall läggas till grund för beräkningen av folkpensionens basbelopp. Regeringens förslag till nytt pensionssystem missgynnar således kvinnor i förhållande till nuvarande system. I motionerna Sf35 och Sf39 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas avslag på båda propositionerna (yrkande 1 i respektive motion). Motionärerna vill i första hand i stället ha ett nytt förslag som bygger på principen om en grundtrygghet, lika för alla, och i andra hand att förslaget återförvisas till regeringen för komplettering på ett flertal punkter (yrkandena 2 och 3 i respektive motion). Motionärerna anser att det finns en grundläggande konflikt mellan målen försäkringsmässighet med raka rör mellan intjänande och pension och samtidigt att grundtryggheten skall förstärkas något. Dessa mål kan svårligen förenas på ett bra sätt i samma system. Det föreslagna systemet innebär mycket stora marginaleffekter. Dessa marginaleffekter belyses mycket dåligt, eller - när det gäller bostadstilläggens inverkan - inte alls i propositionen. ?Millimeterrättvisan? vid utformningen av den inkomstgrundade pensionen kommer att ge ett mycket begränsat genomslag i faktiskt utgående totala förmåner efter skatt. Även om vissa orättvisor får begränsad faktisk betydelse påpekar motionärerna att bl.a. långtidssjuka och långtidsarbetslösa kommer att få lägre inkomstgrundad pension än som förutsattes i principbeslutet. En grundläggande svaghet med förslaget är dess tekniska komplexitet. Det gäller t.ex. beräkningarna av pensionsbelopp för barnår, värnplikt m.m. och den föreslagna rundgången där sociala avgifter skall tas ut på ett stort antal anslag i statsbudgeten. I propositionerna finns inga beräkningar av admini- strationskostnaderna för systemet. Det vore ett historiskt misstag att sjösätta ett nytt pensionssystem med så stora brister. Motionärerna föreslår i stället att ett enklare och rättvisare system, byggt på grundskyddsprincipen, tas fram. Enligt Miljöpartiet skall samhället endast garantera en ekonomisk bastrygghet när människor på grund av ålderdom inte längre kan försörja sig själva. Ett grundskydd vid ålderdom bör vara oberoende av tidigare inkomster och ligga ungefär vid den nivå som en låginkomsttagare får i dagens pensionssystem eller med den föreslagna nya garantipensionen. En möjlighet är att i grundskyddet också räkna in en basbostadskostnad som motsvarar den minsta bostadskostnad som de flesta pensionärer har. Ett sådant grundskydd skulle kunna uppgå till ca 7 000 kr efter skatt för ensamstående och 5 300 kr för sammanboende (1998 års prisnivå). Grundskyddet bör knytas till den allmänna inkomstutvecklingen i samhället genom någon form av inkomstindex. För den som vill försäkra sig om en högre pension för att bevara en uppnådd högre standard finns alternativ i form av avtalspensioner och frivilliga pensionsförsäkringar. Miljöpartiet begär i en motion från allmänna motionstiden 1997, Sf293 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp), att riksdagen beslutar att riva upp beslutet om ett reformerat pensionssystem och gör ett tillkännagivande om ett nytt pensionssystem som skall baseras på grundskydd (yrkandena 14 och 15). I motion Sf37 av Karin Wegestål (s) anförs att förslagen i sina delar har remissbehandlats under mindre än fem veckor. Många remissinstanser har avstått från att lämna synpunkter på grund av att remisstiden ansetts för kort. Flera remissinstanser har också framfört kritik, t.ex. att det skulle behövas utförligare konsekvensanalyser och att det nya systemets regler är svårgenomträngliga. Att förtidspensionerna, efterlevandepensionen och pensionsrätt för studier inte är klara har särskilt kritiserats av Lagrådet. Mest besvärande är det enligt motionären att de som redan är pensionärer eller blir pensionerade före år 2001 inte får konkreta besked om hur skiftet av pensionssystem kommer att påverka deras pensioner. På grund av följsamhetsanpassningen av ATP-pensionerna kommer nuvarande pensionärer att få en sänkning realt sett av pensionerna med en procent per år om nuvarande reallöneutveckling blir densamma som sedan 1980. Det nya bostadstillägget för pensionärer, som i högsta grad påverkar marginaleffekterna, borde också ha varit klart. Motionären anser att det före år 2001 behövs en konsekvensanalys av de beslutade reglerna så att försämringar undviks för dem som från början lovats att inte beröras av det nya systemet eller få sin standard sänkt på grund av byte av grundtrygghetssystem. Det fullständiga pensionssystemet bör bli föremål för analys på ett sådant sätt att konsekvenserna för pensionärerna och för samhällsekonomin redovisas före år 2001, när pensionerna börjar betalas ut enligt de nya reglerna. De förändringar i lagstiftningen som enligt Lagrådet kan komma att behöva göras skall vara klara före år 2002, så att konsekvenserna av det nya pensionssystemet i sin helhet kan bedömas före valet det året. I motion Fi912 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) framhåller motionärerna att de äldre pensionerade kvinnorna har de minsta ekonomiska ramarna. Detta är särskilt kännbart när övriga kostnader för sjukvård m.m. ökat mer än pensionen givit utrymme för. Om grundtrygghetstanken i transfereringssystemen långt tidigare fått genomslag skulle situationen ha lättat för dessa utsatta grupper. Det kommande pensionssystemet innehåller ett inslag av grundtrygghet. Det är av största vikt att det kommer till ett slutligt beslut enligt den överenskommelse som ligger. Motionärerna begär i yrkande 3 ett tillkännagivande härom. I motion Sf292 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd), väckt under den allmänna motionstiden 1997, påpekas att den fortsatta beredningen av utformningen av det nya pensionssystemet har dragit ut på tiden. Motionärerna anser att det med kraft måste framhållas att principöverenskommelsen ligger fast och att avgörande återstående beslut måste tas under innevarande riksmöte, och de begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att det nuvarande pensionssystemet behöver reformeras. ATP-systemet i sin nuvarande form är inte längre finansiellt hållbart, något som också samtliga riksdagspartier synes vara överens om. Det nya ålderspensionssystemet skall i första hand utgöras av en inkomstrelaterad pension som kompletteras med ett grundskydd för dem som haft låga eller inga förvärvsinkomster. Utskottet anser att det är särskilt viktigt att ett nytt inkomstgrundat system görs mer följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen. Vänsterpartiets förslag om ett reformerat ATP-system görs visserligen mer följsamt mot samhällsutvecklingen än dagens ATP-system men utskottet anser att ett system som endast kräver 30 års förvärvsarbete och där pensionen grundar sig på inkomsterna under 20 av dessa år inte ger samma finansiella stabilitet för systemet och inte heller är lika tydligt i sambandet mellan intjänade förmåner och avgifter. I det föreslagna systemet kommer intjänad pensionsrätt att fullt ut motsvaras av en erlagd avgift, här bortsett från marginella differenser på grund av konkurser etc. I det föreslagna inkomstgrundade systemet är dessutom det fördelningspolitiska inslaget tydliggjort och väl avgränsat. Utskottet vidhåller sin bedömning vid behandlingen av förslaget till riktlinjer (bet. 1993/94:SfU24) att inriktningen på det nya systemet bör vara att bl.a. stärka sambandet mellan förvärvsinkomster och pension samt bidra till ett ökat sparande. Utskottet ser också ett stort värde i att det inkomstgrundade ålderspensionssystemet utgör ett självständigt system. Det blir härigenom möjligt att följa utvecklingen av ålderspensionssystemets inkomster och utgifter, vilket är förutsättningen för att kunna bestämma förmånernas storlek. En sådan ordning skapar också ett förtroende för pensionssystemets stabilitet och förmåga att garantera pensionsförmånerna. Vid behandlingen av princippropositionen underströk utskottet vikten av att eventuella påfrestningar på systemet som kan uppkomma hanteras inom detta. Det är en nödvändig förutsättning för att systemet skall fungera på ett samhällsekonomiskt tillfredsställande sätt och att inte statsbudgeten automatiskt belastas vid påfrestningar i systemet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf36 yrkande 1, Sf35 yrkandena 1 och 2, Sf39 yrkandena 1 och 2 och Sf293 yrkandena 14 och 15. Den övergripande principen att pensionen grundar sig på förvärvsinkomsterna under hela livet är enligt utskottets mening mycket tydlig och mer lättförståelig än vad som gäller beträffande dagens folkpensions- och ATP- system. Utskottet måste ändå instämma i kritiken att det nya systemet i vissa detaljer är komplicerat och svåröverskådligt. Vad härefter gäller den närmare utformningen av det i propositionerna föreslagna systemet bör nämnas följande: Pensionsnivåer I princippropositionen föreslogs att avgiftsuttag och pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet skall uppgå till 18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten. Avsikten var att det reformerade pensionssystemet skall ge en pension som utgör ungefär samma andel av inkomsterna under förvärvs- perioden som i dagens system. Därvid angavs att i nuvarande pensionssystem kan en person som förvärvsarbetar i normal omfattning räkna med att vid pensioneringen få en kompensationsnivå på mellan ca 55 % och 65 % av slutlönen, förutsatt 2 % årlig realtillväxt och under vissa förutsättningar i övrigt. Ett riktmärke för Pensionsarbetsgruppen, vars förslag låg till grund för princippropositionen, var att den som förvärvsarbetat i 40 år och haft en helt jämn inkomstutveckling som sammanfallit med den genomsnittliga inkomstökningen i ekonomin skall få en pension som uppgår till 55-60 % av inkomsten det sista året före pensioneringen om han eller hon går i pension vid 65 års ålder. Med den genomsnittliga livslängd som då rådde och med en antagen ekonomisk tillväxt på 1,5 % per år hade Pensionsarbetsgruppen bedömt att det härför krävs ett avgiftsuttag på 18,5 % av de årliga pensionsgrundande inkomsterna. Beträffande pensionsnivåer anges i proposition 151 (s. 613 f.) att det egentligen är omöjligt att göra en jämförelse med det nuvarande pensionssystemet, eftersom ATP-systemet är konstruerat för en ekonomi med real tillväxt på omkring 2 % och det inte visat sig vara finansiellt hållbart. I propositionen anges dock att vid 2 % tillväxt blir pensionen för en genomsnittlig individ ungefär lika hög i det reformerade systemet som i det nuvarande pensionssystemet, under förutsättning att individen tjänar in pensionsrätt under drygt 40 år. Vilket system som ger högst pension vid en given egen inkomsttillväxt varierar emellertid mycket mellan olika individer. I propositionen påpekas även att en ökad medellivslängd innebär att den årliga pensionen blir lägre. Skulle medellivslängden vara t.ex. ett år längre än enligt 1997 års befolkningsprognos minskar pensionen med omkring 6 % jämfört med de beräkningar som redovisats. Utskottet ansåg vid behandlingen av riktlinjerna att avgiftsnivån 18,5 % innebar en rimlig avvägning mellan olika konkurrerande värden. Utskottet ansåg dock att man måste räkna med att pensionsbeloppen i det nya systemet genomsnittligt sett kan komma att ligga på en lägre nivå än vad de gör för närvarande. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att avgiftsnivån och därmed nivån för intjänade rättigheter bör vara 18,5 % av pensionsunderlaget. Utskottet delar regeringens uppfattning att det egentligen är omöjligt att göra en jämförelse av pensionsnivåer i det nuvarande och det reformerade sy- stemet. Utskottet vill tillägga att förslaget att den pensionsgrundande inkomsten skall avse inkomsten efter avdrag för den allmänna pensionsavgiften minskar inkomstunderlaget. Vad gäller effekterna på pensionens storlek av en ökad medellivslängd bör en sådan också medföra att människor klarar av att förvärvsarbeta längre. I enlighet med riktlinjerna skall den i kollektivavtal avtalade avgångsskyldigheten höjas till 67 år. Detta skall i första hand ske genom avtal mellan arbetsmarknadens parter och i andra hand genom lagstiftning. Frågan bereds inom Regeringskansliet. Kvinnors pensionsförmåner Vad gäller kvinnors pensionsförmåner anges i proposition 151 (s. 624 f.) att det i nuvarande system sker en systematisk omfördelning från personer som har ett långt yrkesliv med svag realinkomstutveckling över tiden till personer som har ett relativt kort yrkesliv, en ojämn inkomstutveckling och en snabb reallönetillväxt. Det betyder att personer som har en svag reallöneutveckling och som arbetar lång tid av sitt liv får en förhållandevis låg pension i det nuvarande systemet medan personer som avancerar och gör karriär kommer bättre ut i pensionshänseende. Det historiska förvärvsmönstret har varit att det främst är män som har en brant inkomstprofil. Om detta förvärvsmönster skulle kvarstå eller i varje fall inte förändras på ett avgörande sätt skulle det betyda att 15-årsregeln skulle gynna främst män som grupp. 15-årsregeln gynnar också kvinnor och män som varvar deltidsarbete med heltidsarbete. Ett sådant arbetstidsmönster innebär en ojämn inkomstutveckling. I det nuvarande pensionssystemet ingår även ett fördelningsmässigt inslag i form av folkpension och pensionstillskott för personer med låg ATP. Eftersom folkpensionen finansieras genom skatter som är progressiva samtidigt som folkpensionen är lika stor oavsett kön innebär detta att de som har höga inkomster får betala mer än de som har låga inkomster. Detta missgynnar snarare män än kvinnor. Den sammantagna effekten av ATP och folkpension (inklusive pensionstillskott) gynnar snarare kvinnorna som grupp. I propositionen framhålls att det i det reformerade systemet inte sker några direkta omfördelningar mellan hög- och låginkomsttagare eller mellan män och kvinnor, dock med undantag för t.ex. barnårsrätten. I det reformerade pensionssystemet dominerar de regler som gynnar kvinnor relativt män (garantipensionen, barnårsrätten och delningstalet) över de regler som gynnar män relativt kvinnor (pensionsrätt för plikttjänstgöring). Vid behandlingen av princippropositionen angav utskottet att livsinkomstprincipen ger goda möjligheter för enskilda att påverka storleken av pensionen genom ökade förvärvsinkomster, och endast i vissa särskilt angivna fall skall pensionsrätt beräknas på fiktiva inkomster som då finansieras över statsbudgeten eller av annat försäkringssystem. Det är samtidigt viktigt att det nya pensionssystemet inte missgynnar kvinnor. Utskottet ansåg vid sin behandling av riktlinjerna att regeringens förslag innebar en rimlig avvägning i detta avseende. Med hänsyn till de analyser som föregått princippropositionen var någon ytterligare analys ur jämställdhetsperspektiv inte påkallad. Det ansågs emellertid viktigt att man följer utvecklingen från jämställdhetssynpunkt under införandefasen. Enligt utskottets uppfattning innebär även de nu framlagda förslagen att det nya pensionssystemet utformas på ett sätt som innebär en rimlig avvägning vad avser kvinnors pensionsförmåner. Utskottet vill understryka att det är viktigt att följa utvecklingen från jämställdhetssynpunkt. Något tillkännagivande i enlighet med motion Sf36 yrkande 3 bör således inte ske, varför motionen avstyrks. Garantipension Vad gäller det föreslagna grundskyddet anser utskottet att garantipensionen kommer att innebära ett gott grundskydd för pensionärer inom det reformerade systemet. Garantipensionen är konstruerad så att en inkomstgrundad pension över 1,26 prisbasbelopp för ensamstående pensionär och 1,14 prisbasbelopp för gift pensionär kommer att resultera i en ökad total pension. Till skillnad mot riktlinjerna föreslås avräkning nu ske krona för krona upp till nämnda nivå medan avräkningen mildrats mot en inkomstgrundad pension däröver. Detta medför att deltidsarbetande personer och andra med något starkare anknytning till arbetsmarknaden får en ökad behållning av sin inkomstgrundade pension. Garantipensionen skall inte avräknas mot tjänstepension, privata pensionsförsäkringar och kapitalinkomster. Detta ger ett förstärkt grundskydd. Återstående frågor Flera frågor återstår emellertid att lösa. Det gäller de delar som mer direkt ingår i det reformerade pensionssystemet, främst utformningen av avgiftsuttaget om sammanlagt 18,5 % av inkomstunderlaget och pensionsrätt för studier. Av stor betydelse för det kompletta pensionssystemet är också bostadstilläggen för pensionärer, den övergångsvisa garantipensionen och efterlevandepensioneringen. Också reformeringen av förtidspensioneringen har samband med ålderspensionssystemet. Avsikten är dock att samtliga återstående frågor skall vara lösta innan pensioner enligt det reformerade pensionssystemet börjar betalas ut med början år 2001. Vissa av de återstående frågorna har inte kunnat lösas förrän den närmare utformningen av de grundläggande delarna i ålderspensionssystemet varit klar. Enligt utskottets mening är det nu endast en fråga om tid för beredning som krävs och det finns inte anledning att anta att frågorna inte kan lösas före år 2001. Utskottet anser således att riksdagen nu bör ta ställning till föreliggande förslag. Något kompletterande underlag generellt sett behöver inte ske dessförinnan. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf35 yrkande 3 och Sf39 yrkande 3. I motion Sf37 anges att de nu framlagda förslagen inte klargör vad som kommer att gälla beträffande grundskyddet för dem som redan nu är pensionärer eller som inte kommer att omfattas av de reformerade reglerna, dvs. personer födda år 1937 eller tidigare. Frågan om dessa pensionärers grundskydd är emellertid föremål för utredning och ett utredningsförslag skall lämnas senast den 31 januari 1999. Enligt direktiven 1997:149 skall de nya reglerna utformas så att i princip ingen pensionär får ett sämre nettoutfall ekonomiskt sett än före omläggningen. Enligt direktiven skall detta gälla för såväl de pensionärer som kommer att få del av den övergångsvisa garantipensionen som dem som berörs av omläggningen enbart avseende den inkomstgrundade pensionen. Utskottet förutsätter att nödvändiga konsekvensanalyser kommer att redovisas i samband med förslag till regelförändringar i detta avseende. Något tillkännagivande med anledning av motion Sf37 är således inte påkallat. Utskottet anser att det reformerade pensionssystemet kommer att bli stabilt av flera skäl. I första hand beror detta på att utformningen av det nya ålders- pensionssystemet vilar på en mycket bred politisk uppgörelse. Som närmare kommer att framgå av följande avsnitt har det inkomstgrundade systemet dessutom utformats så att det ger ett finansiellt stabilt system. Båda dessa förhållanden medför att det nya systemet ökar långsiktigheten, dels i enskilda människors planering av sin ekonomiska situation inför pensioneringen, dels i den samhällsekonomiska planeringen. Denna stabilitet kommer även att gynna tillväxten i den svenska ekonomin. Motionerna Fi912 yrkande 3 och Sf292 yrkande 1 får anses tillgodosedda med riksdagens beslut rörande det förslag som nu föreligger. Vad gäller den närmare utformningen av det nya pensionssystemet, såväl vad avser inkomstgrundad pension som garantipension, återkommer utskottet nedan vid behandlingen av de olika förslagen i propositionerna.
Flexibilitet i det nya systemet (prop. 151 avsnitt 29.6)
Propositionen I det nya pensionssystemet skall inkomstgrundad pension kunna tas ut fr.o.m. 61 års ålder och garantipension fr.o.m. 65 års ålder. Rätt till inkomstgrundad pension skall kunna tjänas in efter 65 års ålder och även efter uttag av hel ålderspension. I propositionen föreslås att delpension inte skall nybeviljas eller ökas efter utgången av år 2000. För dem som vid denna tidpunkt uppbär delpension samt för dem som då har sökt och sedermera beviljas delpension för tid med början före år 2001 bör dock reglerna fortsatt gälla. Detta innebär att år 2004 - när personer födda år 1939 fyller 65 år - blir det sista året som utbetalning av delpension kan komma att ske.
Motioner I motion Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs bl.a. att det nya pensionssystemet blir mycket flexibelt. Fr.o.m. 61-årsdagen kan pensionen lyftas när som helst. Detta sker helt och hållet på försäkringsmässiga villkor, dvs. den sammanlagda pensionen blir vid en genomsnittlig livslängd densamma. Flexibiliteten innebär också att den som börjat lyfta pension när som helst kan meddela att han eller hon upphör med det. Dessa starka inslag av valfrihet är möjliga eftersom utnyttjandet sker på försäkringsmässiga villkor. Motionärerna begär i yrkande 4 ett tillkännagivande härom. I motionen anförs också att det bör vara möjligt att införa än mer flexibilitet. Motionärerna föreslår därför att det skall vara möjligt för den som så vill att använda pensionsavsättningar till att mitt i livet under något år fortbilda sig eller pröva att starta företag. Detta skulle ske på samma försäkringsmässiga villkor som gäller flexibiliteten fr.o.m. 61 år. Denna möjlighet skulle för dem som varit med i pensionssystemet under förslagsvis tio år gälla såväl eventuella privata pensionsförsäkringar och avtalsförsäkringar som det allmänna pensionssystemet. I många fall skulle kompetenshöjningen eller nyföretagandet leda till högre framtida inkomster och därmed högre framtida pensioner än om avbrottet inte gjorts. Skulle så inte bli fallet kan den enskilde välja att gå i pension vid den tidpunkt han eller hon tidigare tänkt sig och då få en lägre årlig pension eller att som ett resultat av friåret gå i pension ett år senare och få samma årliga pension som om avbrottet ej skett. I yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om ett sådant friår. I motion Sf284 av Ann-Marie Fagerström (s) beklagar motionären att delpensionen avses bli avvecklad i samband med att det reformerade pensionssystemet införs. Detta är olyckligt eftersom många människor gärna skulle välja delpension som innebär en mild övergång från arbetslivet. Samtidigt är det en viktig arbetsmarknadsåtgärd som ger utrymme åt yngre på arbetsmarknaden. Motionären begär ett tillkännagivande om att möjlighet till delpension bör finnas kvar i det reformerade pensionssystemet.
Utskottets bedömning I enlighet med vad som anförs i motion Sf305 yrkande 4 kommer den nya inkomstgrundade ålderspensionen att bli flexibel. Motionärerna är således tillgodosedda med det framlagda förslaget, varför motionsyrkandet avstyrks. Utskottet motsätter sig däremot förslaget i motion Sf305 yrkande 8 om möjlighet till ett friår med ersättning från pensionssystemet. Utskottet vill dock erinra om att i det reformerade systemet finns ingen begränsning vad gäller antal år som grundar pensionsrätt. Varje års inkomst bidrar till att höja den slutliga pensionen. Omvänt gäller att varje års uppehåll med förvärvsarbete - som inte grundar pensionsrätt på annat sätt, t.ex. barnårsrätt - innebär att den slutliga pensionen blir lägre än vad den annars skulle ha varit. För pensionsutfallet spelar det i princip ingen roll om en försäkrad förkortar förvärvslivet genom att börja arbeta senare eller genom att ta en arbetsfri period mitt i livet. Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf305 yrkande 8. Det reformerade ålderspensionssystemet kommer att ge stort utrymme för uttag av partiell ålderspension i kombination med fortsatt förvärvsarbete, såväl före som efter 65 års ålder. Det finns därför inte längre behov av ett särskilt delpensionssystem i det reformerade ålderspensionssystemet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till hur avvecklingen av delpensioneringen skall ske, och utskottet avstyrker därmed motion Sf284.
Fortsatt behandling av pensionsreformen
Motion I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att politikerna i först Pensionsarbetsgruppen och därefter Genomförandegruppen har valt att arbeta inom lyckta dörrar. De dokument som kommit ut har skickats ut med en kort remisstid. På grund av den korta remisstiden har flera remissinstanser avstått från att gå djupare in i problematiken. Vänsterpartiet anser att frågor och problem som kan uppkomma med det nya pensionssystemet inte längre skall ägas av Genomförandegruppen. I och med att beslut fattats i riksdagen om pensionsreformen måste hela riksdagen och alla riksdagens partier tillåtas att ta ansvar för de frågor som åligger riksdagen att ta ansvar för. Motionärerna begär i yrkande 2 att riksdagen beslutar att återstående frågor rörande det nya pensionssystemet överlämnas till en parlamentariskt sammansatt grupp och att Genomförandegruppen därmed upplöses.
Utskottets bedömning Några få frågor i det reformerade pensionssystemet har tills vidare lämnats olösta. Detta gäller utformningen av den så kallade avgiftsväxlingen och den slutliga utformningen av ?bromsen? och ?gasen?, vilka skall utgöra yttersta skyddet för pensionssystemets stabilitet. Denna senare fråga påverkar också ställningstagandena till buffertfondens dimensionering samt placeringsregler och regler för fondens administration och styrning. Pensionsrätt vid studier är också en utestående fråga. Det arbetssätt som använts för att kunna reformera och förändra ATP-systemet har varit en nödvändighet för att de fem riksdagspartierna i enighet skulle kunna ställa sig bakom förslaget till reformerad inkomstpension. Viljan att nå fram till gemensamma beslut bidrar till att ge pensionsbeslutet en ökad långsiktig stabilitet. Därför är det väsentligt att det fortsatta arbetet med kvarstående frågor bedrivs enligt samma metod, dvs. att de fem partierna samverkar tills lösningar som bygger på enighet uppnås. De överenskommelser som utgör utgångspunkt för princippropositionen 1993/94:250 och förevarande propositioner 151 och 152 samt riksdagens ställningstagande till propositionerna skall ligga till grund för det fortsatta arbetet. Utskottet förutsätter att beredningsarbetet av de återstående frågorna kommer att bedrivas på samma sätt som skett sedan riksdagens principbeslut i juni 1994. Liksom tidigare är det viktigt att pensionsöverenskommelsen vårdas. Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf36 yrkande 2.
Finansiell stabilitet i fördelningssystemet (prop. 151)
Propositionen Enligt riktlinjerna skall intjänad pensionsrätt och utgående pensioner räknas om på sådant sätt att avgiftsnivån i ålderspensionssystemet kan ligga fast utan att det uppkommer varaktiga obalanser mellan avgiftsintäkter och pensionsutbetalningar. Regeringen anser att den nödvändiga balansen mellan avgiftsinkomster och pensionsutgifter uppnås i det reformerade fördelningssystemet genom att intjänade pensionsförmåner och pensionerna knyts till utvecklingen av ett inkomstindex. I propositionen redovisas - hur intjänade pensionsrätter inom fördelningssystemet skall följa inkomst- utvecklingen genom att varje år räknas om med ett inkomstindex, - hur utgående pension från fördelningssystemet skall beräknas när pension tas ut (pensionsbehållningen delas med ett delningstal som bestäms med hänsyn till medellivslängd och en tillväxtnorm), - hur pensionsbeloppet därefter omräknas i förhållande till inkomstutvecklingen (omräkning görs med inkomstindexet minskat med tillväxtnormen). Inkomstindexet beräknas som förändringen av den genomsnittliga pensionsgrundade inkomsten för samtliga som haft sådan inkomst. Indexet skall kunna bromsas när den finansiella stabiliteten i fördelningssystemet hotas. Till en försäkrads ackumulerade pensionsrätter, pensionsbehållningen, skall dessutom läggas arvsvinster från avlidna försäkrade i samma årskull. Pensionsbehållningen skall dessutom minskas med förvaltningskostnader för fördelningssystemet.
Inkomstindex (avsnitt 16) Utgångspunkter Pensionssystemet skall vara avgiftsbestämt. Värdet av intjänade pensionsrätter i fördelningssystemet skall räknas om på ett sådant sätt att avgiftsnivån i ålderspensionssystemet kan ligga fast utan att det uppkommer varaktig obalans mellan avgiftsintäkter och pensionsutbetalningar. Tillfälliga under- eller överskott kan dock uppkomma och skall regleras med en buffertfond. Vidare skall systemet bygga på livsinkomstprincipen, som bl.a. innebär att samtliga års pensionsgrundande inkomster under förvärvslivet skall väga lika tungt i beräkningen av inkomstpensionen, oavsett när under förvärvslivet de tjänas in. Dessa principer förutsätter att värdet av intjänad pensionsrätt i fördelningssystemet räknas om med hänsyn till inkomstutvecklingen. Där- igenom kopplas pensionsförmånens värde till utvecklingen av de inkomster ur vilka de utgående inkomstpensionerna finansieras. Det medför också att intjänad pensionsrätt behåller sitt värde relativt den allmänna inkomstnivån. Omräkningen skall ske genom att pensionsbehållningarna räknas om med den årliga förändringen av ett index. I premiepensionssystemet förändras intjänad pensionsrätt i stället med avkastningen och värdet på fondandelar. Inkomstmått Vid val av det inkomstmått som skall ligga till grund för inkomstindexet finns två alternativ enligt vad som anges i propositionen: 1. ett mått på genomsnittsinkomst per person för de förvärvsarbetande (genomsnittsindex), 2. ett mått på de förvärvsarbetandes samlade inkomstsumma (summaindex). Huvudmålet är att de intjänade pensionsrätterna och de utgående pensionerna (pensionerna dock efter avräkning av en viss tillväxtnorm) skall följa utvecklingen av genomsnittsinkomsterna för dem som är i förvärvsaktiv ålder. Detta mål, standardstabilitet, uppnås bäst genom indexering med genom- snittsindex. Vid sidan av huvudmålet om standardstabilitet finns ytterligare mål, eller restriktioner. Ett sådant mål är att pensionsutgifterna på sikt skall följa avgiftsinkomsterna, finansiell stabilitet. Ett finansiellt stabilt system kännetecknas av att systemets avgifter och utgifter över tiden balanserar. Ett annat mål är att utvecklingen av pensionsutgifterna på sikt skall följa utvecklingen av det totala samhällsekonomiska utrymmet, samhällsekonomisk stabilitet. Ett samhällsekonomiskt stabilt system kännetecknas av att pensionsutgifternas andel av lönesumman är stabil över tiden. Båda dessa stabilitetsmål uppnås bäst, om än inte fullständigt, genom indexering med summaindex. Om summaindex under längre perioder ökar långsammare än genomsnittsindex (t.ex. på grund av att utvandringen ökar eller nativiteten sjunker eller andelen icke förvärvsaktiva ökar) och genomsnittsindex används kommer både pensioner och intjänade pensionsrätter att växa snabbare än avgiftsunderlaget. Om genomsnittsindex och summaindex utvecklas likadant uppkommer ingen målkonflikt mellan standardstabilitet och finansiell stabilitet. Det kan emellertid inträffa att summaindex under längre perioder ökar långsammare än genomsnittsindex, t.ex. om utvandringen ökar eller om nativiteten sjunker. Även vissa förändringar i förvärvsmönster kan medföra att summaindex ökar långsammare än genomsnittsindex, t.ex. om andelen icke förvärvsaktiva av befolkningen i yrkesaktiv ålder ökar och de som faller ur den förvärvsaktiva kategorin inte uppbär någon pensionsgrundande social förmån. Används genomsnittsindex i systemet kommer i sådana fall både pensioner och intjänade pensionsrätter riskera att växa snabbare än avgiftsunderlaget. Den buffertfond som finns i systemet riskerar då att tömmas, på lång sikt därför att de intjänade pensionsrätterna blir förhållandevis stora, på kortare sikt därför att de utbetalda pensionerna blir stora i förhållande till avgiftsinkomsterna. Den sammanvägda målformulering som valts för indexeringen är att sy- stemet så långt som möjligt skall indexeras med genomsnittsindex, men att avvikelser härifrån skall göras om systemets finansiella stabilitet hotas. Avvikelser i indexeringen skall inte göras större eller ske under längre tid än vad som är nödvändigt för att återställa den finansiella stabiliteten. Inkomstindex Pensionsbehållning och utgående pension i fördelningssystemet skall årligen räknas om med förändringen i ett index benämnt inkomstindex. Inkomstindexet skall mäta förändringen i inkomstmåttet, dvs. i huvudsak spegla förändringen i genomsnittlig pensionsgrundande inkomst per person med sådan inkomst. Indexet skall motsvara den relativa förändringen i den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten under de senaste tre åren med tillägg för förändringar i det allmänna prisläget under det senaste året (räknat för senaste period juni-juni). RFV skall beräkna inkomstindexet som skall fastställas av regeringen varje år. RFV skall därvid från Konjunkturinstitutet inhämta underlag för en prognos avseende inkomstutvecklingen de två åren före det år indexet skall avse. Broms för indexeringen I situationer när systemets finansiella stabilitet hotas bör indexuppräkningen således kunna bromsas. En broms som knyts till buffertfondens storlek i förhållande till de årliga pensionsutbetalningarna (den s.k. fondstyrkan) utlöses för sent. Bromsen bör därför knytas till kvoten mellan systemets underförstådda (implicita) pensionsskuld och avgiftsunderlaget. Implicit pensionsskuld i fördelningssystemet kan anses bestå av två delar: skulden till dem som ännu är förvärvsaktiva och i färd med att intjäna pensionsrätt och skulden till pensionärerna vilka är i färd med att förbruka sin pensionsförmögenhet. För de förvärvsaktiva består den implicita pensionsskulden vid en viss tidpunkt av de pensionsrätter, omräknade med inkomstindex, som fram till tidpunkten i fråga intjänats av de förvärvsaktiva. För de pensionerade består pensionsskulden av individernas pensionsbehållningar vid pensionstidpunkten, omräknad med följsamhetsindex och reducerad med de pensionsuttag som gjorts fram till den aktuella tidpunkten. Därutöver skall pensionsskulden i denna del justeras med hänsyn till den förändring som kan ha skett i den återstående medellivslängden vid respektive ålder efter pensionstidpunkten. När systemet är i full funktion består pensionsskulden till ca två tredjedelar av skuld till förvärvsaktiva och en tredjedel till pensionerade. Bromsen bör också beakta buffertfondens storlek och förändringar i återstående medellivslängd. Minskas den implicita pensionsskulden med behållningen i buffertfonden erhålls fördelningssystemets nettopensionsskuld. Kvoten mellan nettopensionsskulden och avgiftsunderlaget kallas nettoskuldkvoten. Vid perfekt finansiell stabilitet antar denna kvot ett jämviktsläge. Detta värde utgörs av den kvot som skulle ha registrerats om summaindex använts för systemet (i stället för genomsnittsindex som föreslås), om buffertfondens avkastning följt summaindexets utveckling och om dödsriskerna inte ändrats sedan den äldsta individen pensionerades. En negativ avvikelse av en viss storlek mellan jämviktskvot och den faktiskt registrerade pensionsskuldkvoten skall föranleda en bromsning av indexomräkningen. Bromsningen bör utformas så att den uppkomna avvikelsen elimineras inom ett visst antal år (rimligen 3-7 år). Om positiv avvikelse efter bromsning uppstår bör indexomräkningen på motsvarande sätt accelereras, till dess inkomstindex återgått till nivå som om indexet varken bromsats eller accelererats. Inkomstbasbeloppet som styr intjänande- och avgiftstaket bör alltid omräknas med ett inkomstindex som aldrig inbromsats eller accelererats. Skälet är att andelen av inkomstsumman som skall försäkras i det allmänna ålders- pensionssystemet inte skall påverkas av eventuell finansiell obalans i systemet. Något lagförslag till automatisk balansering lämnas inte i propositionen. Den exakta utformningen skall beredas ytterligare. Det fortsatta beredningsarbetet har som utgångspunkt att regler om automatisk balansering skall införas. Förslag bedöms kunna föreläggas riksdagen i början av år 1999. Om automatisk balansering inte kan införas bör RFV få i uppdrag att övervaka systemets finansiella stabilitet. Då kan avdrag eller tillägg till inkomstindex göras, dock aldrig tillägg över nivån på ett inkomstindex som aldrig minskats eller ökats. Genom att använda genomsnittsindex med automatisk balansering omräknas pensionsförmånernas värde så att dessa följer inkomststandarden för dem i yrkesaktiv ålder så länge, och i den utsträckning, som det är möjligt för ett autonomt ålderspensionssystem med fast avgiftssats. Den automatiska balanseringen kan utformas så att den beaktar förändringar i medellivslängd genom att pensionskulden årligen beräknas med aktuell statistik för överlevnadssannolikheter. I nettopensionsskulden beaktas den avkastning som buffertfonden erhåller. Även utan särskilda regler för balansering skulle genomsnittsindex ge ett ålderspensionssystem med goda finansiella stabilitetsegenskaper. Bromsning torde huvudsakligen behöva tillämpas i vad som historiskt sett får betraktas som ovanliga situationer. När systemet är i full funktion är det bl.a. efter längre perioder med nettoutvandring eller låg nativitet som indexeringen skulle behöva bromsas. Andra faktorer är systematiska förändringar av medellivslängden och systematiska samband mellan livsinkomst och livslängd. I och med den gradvisa utfasningen av ATP-beräknade ålderspensionsförmåner kan dock även en låg ekonomisk tillväxt under utfasningen av dessa förmåner medföra att indexeringen skulle behöva bromsas eftersom ATP-förmånerna har en viss bristande följsamhet till den ekonomiska utvecklingen. De huvudsakliga bestämmelserna om inkomstindexering och omräkning av pensionsrätter samt om följsamhetsindexering av utgående pensioner tas in i LIP. Regeringen begär vidare att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna om avsteg från omräkning av pensionsbehållningar och utgående pensioner med förändringen i inkomstindex.
Omräkning av pensionsrätt (avsnitt 17) Inkomstindexering Pensionsbehållningen skall årligen omräknas med ett inkomstindex som mäter den relativa förändringen under en treårsperiod av genomsnittsindexet. Förändringen mäts i reala termer med tillägg för förändringar i konsumentprisindex det senaste året. Arvsvinstfaktor Enligt riktlinjerna skall den inkomstgrundade ålderspensionen utgöra ett självständigt system. De intäkter av ålderspensionsavgiften som förs till fördelningssystemet används för att finansiera löpande utbetalningar av inkomstgrundad ålderspension. Tillfälliga över- och underskott inom fördelningssystemet skall balanseras med en buffertfond. För dem som avlider före pensioneringen kommer emellertid intjänade pensionsrätter aldrig att ge upphov till någon utgående pension. Om motsvarande pensionsavgifter skulle tillfalla buffertfonden utan någon ytterligare åtgärd skulle på sikt, om de demografiska förhållandena är stabila, ett överskott så småningom uppstå inom ålderspensionssystemet allteftersom avlidnas pensionsavgifter ackumuleras inom systemet. För att ett sådant förhållande inte skall uppstå bör de avlidnas pensionsbehållningar tillfalla resten av försäkringskollektivet. Pensionsbehållningar efter avlidna i förvärvsaktiva åldrar som tilldelas de kvarlevande benämns här arvsvinster. Arvsvinster fördelas löpande bland kvarlevande i samma ålder. Vid en löpande fördelning får livsinkomstmönster genomslag. (Efter pensioneringen ingår arvsvinster i stället i ett delningstal som inte omräknas efter det år personen fyllt 65.) En arvsvinstfaktor fastställs för varje år av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, och pensionsbehållningen räknas om med denna faktor. Vid partiellt pensionsuttag skall individens kvarvarande pensionsbehållning räknas om med såväl inkomstindex som arvsvinstfaktor. Enligt huvudregeln skall den sammanlagda faktiska pensionsbehållning som ackumulerats för de personer som avlider ett visst år fördelas mellan de kvarlevande i samma åldersgrupp. Att fördelningen grundas på faktiska förhållanden medför en viss tidseftersläpning. För personer som är eller skulle blivit 60 år skall fördelningen däremot ske med utgångspunkt i förhållandet mellan (statistiskt sett) avlidnas och kvarlevandes pensionsbehållning i olika åldrar med utgångspunkt i officiell livslängdsstatistik för befolkningen. Detta motsvarar effekten för dem som då har pension och får arvs-vinster beaktade i delningstalet. Fördelningen av arvsvinster för åldrarna 60-64 år bygger på livslängdsstatistik för den femårsperiod, under vars sista år individen fyllde 59 år. När personen fyller 65 år grundas beräkningen på livslängdstabeller under vars sista år personen fyllde 63 år. Livslängdstabeller avser män respektive kvinnor men hopviktas till en gemensam sådan för arvsvinsttilldelning. Arvsvinster tilldelas inte efter personer som avlidit före år 1999. Förvaltningskostnadsfaktor Kostnader för förvaltningen av ålderspensionssystemets fördelningsdel täcks av avgifterna som finansierar systemet. Förvaltningskostnaderna belastar AP-fonden och skall för år 2001 till 60 % täckas genom minskning av pensionsbehållningen. Andelen som skall täckas genom en sådan minskning skall efter år 2001 öka med 2 procentenheter per år fram till år 2021, då uttag kommer att ske med hela kostnaden. Förvaltningskostnaden tas ut årligen av de försäkrade så länge de deltar som förvärvsaktiva i systemet. Enligt preliminära och osäkra bedömningar kan det i fullfunktionsstadiet bli fråga om en årlig nedjustering av pensionsbehållningarna med knappt 0,02 % och en minskning av pensionen med omkring 0,7 % i förhållande till en situation utan justering. Det begränsade uttaget av förvaltningskostnader under åren 2001-2020 ökar marginellt risken för att den s.k. bromsen skall utlösas. En årlig förvaltningskostnadsfaktor skall ligga till grund för den nedjustering av pensionsbehållningen som görs för att täcka förvaltningskostnader. Förvaltningskostnadsfaktorn skall årligen fastställas av regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer.
Beräkning och indexering av utgående pension (avsnitt 18.2, 18.3 och 29.5) Tillväxtnorm Om den utgående pensionen skulle knytas direkt till förändringen i inkomstindex, skulle pensionärens standardnivå på sikt stiga och bli högre ju äldre han eller hon blir, förutsatt att den reala inkomsttillväxten i samhället är positiv. Den sammanlagda livspensionen skall samtidigt bero på individens pensionsbehållning och förväntat antal år som pensionär. Om den utgående inkomstpensionen skall öka med den allmänna inkomsttillväxten måste begynnelsepensionen sättas förhållandevis lågt. Enligt de fastlagda riktlinjerna är det motiverat att utforma sättet att beräkna den utgående inkomstpensionen så att begynnelsepensionen från det reformerade fördelningssystemet sätts högre, bl.a. för att mildra den sänkning av inkomsten som en övergång från förvärvsarbete till pension i de flesta fall innebär för den enskilde. Med en högre begynnelsepension, och den sammanlagda livspensionen bestämd av pensionsbehållningens storlek, kommer det utgående pensionsbeloppet således inte att öka lika kraftigt år från år. Enligt riktlinjerna skall ålderspensionsreformen utformas på sådant sätt att utbetalningsprofilen blir jämn, dvs. att det reala värdet av utgående pensioner blir stabilt. En relativt sett högre begynnelsepension och jämn utbetalningsprofil uppnås genom att delningstalet vid beräkning av begynnelsepension från fördelningssystemet beräknas med hänsyn till en viss norm och genom att den utbetalda inkomstpensionen följer inkomstindexets utveckling genom följsamhetsindexering kring denna norm. ATP-systemet i dess nuvarande utformning beräknas vara i balans om den framtida reala tillväxten uppgår till 2 %. Med denna tillväxt kommer även ATP- systemets utgifter i ett mer långsiktigt perspektiv att utvecklas i samma takt som avgiftsinkomsterna. Vid lägre tillväxt än 2 % kommer de ATP-baserade ålderspensionerna att ta i anspråk en allt större del av avgiftsunderlaget. En sådan utveckling undviks om de ATP-baserade ålderspensionerna följsamhetsindexeras kring normen 2,0. Risken för årligen realt sjunkande pensioner ökar dock påtagligt med denna norm. Enligt riktlinjerna bör en sådan utveckling undvikas. Ett alternativ som har övervägts är att inkomstpensionen följsamhetsindexeras kring normen 1,5 och de ATP-baserade ålderspensionerna kring normen 2. Nackdelarna med en sådan lösning är att äldre pensionärer får en sämre inkomstutveckling jämfört med yngre. Inriktningen har därför varit att finna en lösning som innebär samma följsamhetsindexering för ATP-baserade ålderspensioner som för inkomstpension. Detta kräver en kompromiss mellan behovet av att skapa ett stabilt ålderspensionssystem och den jämna utbetalningsprofil som enligt riktlinjerna skall gälla för de reformerade inkomstpensionerna. Under beredningen har övervägts två alternativ, en fast norm 1,75 eller en norm efter tillväxt inom intervallet 1,5-2 %. Normen 1,75 ger därvid tillfredsställande finansiell stabilitet vad gäller ATP-systemet. Detta vägs dock mot att med denna norm ökar risken för återkommande nedjusteringar av de framtida pensionerna. Regeringen anser mot bakgrund av den stora osäkerhet som råder om den framtida tillväxten att det är viktigt att pensionssystemet utformas så att det fungerar även i en situation med långvarigt låg tillväxt. Detta talar för en fast norm i det reformerade systemet men även för en viss försiktighet vid valet av normhöjd. Regeringens bedömning är att normen 1,5 visserligen skulle innebära en godtagbar kombination av olika faktorer. Emellertid kan inte helt bortses från att denna norm medför en betydande utgiftsökning för ATP-baserade ålders- pensioner. I bedömningen har hänsyn tagits till att utgiftsökningen till viss del skulle balanseras av lägre utgifter för garantipensioner vid långvarigt låg tillväxt. Mot bakgrund härtill föreslår regeringen att normen för följsamhetsindexeringen av inkomstpensioner sätts till 1,6. Valet av norm påverkar således genomsnittligt sett inte den sammanlagda inkomstpensionen i det reformerade systemet, däremot påverkas pensionsutbetalningarnas fördelning under pensionsperioden. Delningstal för beräkning av årlig pension Inom fördelningssystemet skall inkomstpensionens årsbelopp beräknas genom att pensionsbehållningen vid pensioneringstidpunkten divideras med det s.k. delningstalet. I delningstalet skall beaktas återstående medellivslängd vid pensioneringstillfället och den tillväxtnorm som utgör utgångspunkt för följsamhetsindexering av utgående pensionsbelopp, dvs. normen 1,6. Att delningstalet tar hänsyn till denna norm innebär som nämnts en högre begynnelsepension än om pensionen successivt räknas om med real tillväxt år för år. Vid pensionsuttag före det år den pensionsberättigade fyller 65 år skall ett preliminärt delningstal fastställas. Delningstalet skall därvid baseras på livslängdsstatistik för den femårsperiod under vars sista år den pensionsberättigade fyllde 59 år. Detta preliminära delningstal räknas inte om förrän vid 65 år. Ett definitivt delningstal fastställs för varje årsklass vid ingången av det år då den pensionsberättigade uppnår 65 års ålder. Delningstalet baseras på livslängdsstatistik för den femårsperiod under vars sista år den pensionsberättigade fyllde 63 år. Delningstalet skall vara lika för kvinnor och män och beräknas utan hänsynstagande till inkomstskillnader mellan könen. Delningstalet efter 65 år påverkas inte av förändringar i befolkningens medellivslängd. Delningstalet skall fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Vid partiellt pensionsuttag görs omräkning av pensionen vid varje årsskifte. Det månatliga pensionsbeloppet skall vara lika stort varje månad (i fasta priser och vid 1,6 % årlig realtillväxt). Tillkommande pensionsförmån beräknas med delningstalet för individens ålder då utbetalningen av det tillkommande beloppet påbörjas. I så gott som samtliga fall kommer nya pensionsrätter att fastställas efter det att individen har börjat lyfta sin pension. I de flesta fall kommer nybeviljad inkomstpension att öka vid nästföljande två årsskiften med arvsvinst och indexförändring och pensionsrätt intjänad året före pensioneringsåret och intjänad under pensioneringsåret. Följsamhetsindexering av utgående pension Utgående inkomstpension skall årligen räknas om med inkomstindexets procentuella förändring med hänsyn tagen till att delningstalet fastställts med utgångspunkt i normen 1,6 (följsamhetsindexering). Detta innebär ungefär detsamma som att omräkning sker med den procentuella inkomstförändringen minskad med talet 1,6. Följsamhetsindex av inkomstpension skall ske fr.o.m. årsskiftet 2001/2002. Även ATP-baserade pensioner följsamhetsindexeras. Detta ger ett stabilt system redan under övergångsperioden. En relativt sett högre begynnelsepension och jämn utbetalningsprofil uppnås som nämnts genom att delningstalet vid beräkning av begynnelsepension från fördelningssystemet beräknas med hänsyn till en viss norm och genom att den utbetalda inkomstpensionen följer inkomstindexets utveckling genom följsamhetsindexering kring denna norm. Följsamhetsindex innebär att inkomstpensionen inte skall räknas om med hela förändringen i inkomstindex utan med denna förändring minskad med den uppräkning som redan tillgodoräknats i delningstalet. Om den reala tillväxten blir samma som normen räknas inkomstpensionen om med inflationen. Vid högre real tillväxt än 1,6 kommer, utöver priskompensation, även ett visst påslag att göras på pensionen. Vid lägre tillväxt än 1,6 får pensionären däremot inte full kompensation för prisutvecklingen.
Utskottets bedömning Utskottet har redan i föregående avsnitt påtalat vikten av att det nya pensionssystemet blir ekonomiskt stabilt. ATP-systemet har visat sig inte vara ekonomiskt hållbart på grund av att det är förmånsdefinierat och inte avgiftsbestämt samt, under vissa förhållanden, på grund av att intjänade pensionsrätter och utgående pensioner är prisindexerade. ATP-systemet fungerar på sikt endast vid en ekonomisk tillväxt i samhället på minst 2 %. I annat fall krävs en kraftig höjning av avgiftsuttaget. Det nya systemet är avgiftsbestämt på så sätt att såväl avgifter som tillgodoräknade pensionsrätter skall utgöra 18,5 % av pensionsunderlaget, varav till fördelningssystemet hänförs 16 procentenheter. I enlighet med livsinkomstprincipen skall intjänade pensionsrätter få samma värde, oavsett när under livet de tjänas in. De behöver därför räknas upp med inkomstutvecklingen. För att människor skall kunna lita på det nya systemet och våga planera sin ekonomi i förvissning om att ålderspensionssystemets regelverk kommer att stå sig över lång tid är det nödvändigt att det nya systemet, förutom att det vilar på en bred politisk grund, görs följsamt mot samhällsekonomin och den demografiska utvecklingen. Såväl intjänade pensionsrätter som utgående pensioner skall anpassas till tillväxten i samhällsekonomin, även om detta vid en låg ekonomisk tillväxt kommer att leda till att pensionerna utvecklas i långsammare takt än vid högre tillväxt. I det framlagda förslaget finns flera inslag som ökar den ekonomiska stabiliteten i det inkomstrelaterade ålderspensionssystemet samtidigt som intjänade pensionsrätter får samma värde, oavsett när under livet de tjänas in. Utskottet har som ett led i beredningen av propositionerna hållit en offentlig utfrågning för att få ytterligare synpunkter på om de föreslagna lösningarna åstadkommer ett på bästa sätt ekonomiskt stabilt system (en utskrift från utfrågningen har bifogats betänkandet). I propositionen föreslås att intjänade pensionsrätter och - bortsett från den norm som ingår i delningstalet - utgående pensioner så långt som möjligt skall följa utvecklingen av genomsnittsinkomsten för dem som är i förvärvsaktiv ålder, dvs. en standardsäkring av intjänade pensionsrätter och utgående pensioner. Avvikelse i indexeringen skall däremot kunna göras om systemets finansiella stabilitet hotas. En sådan avvikelse, s.k. broms, skall inte göras större eller ske under längre tid än som är nödvändigt för att återställa den finansiella stabiliteten. Vid utskottets offentliga utfrågning framgick att en följsamhet i förhållande till förändringen i avgiftsunderlaget, dvs. en inkomstindexering baserad på ett summaindex, hade varit att föredra ur ren stabilitetssynpunkt. Ett genomsnittsindex i kombination med en väl fungerande broms för indexeringen ansågs dock innebära att det inkomstgrundade ålderspensionssystemet blir så stabilt man i dag kan kräva. Med hänsyn härtill delar utskottet regeringens uppfattning att indexeringen så långt möjligt skall ske med utgångspunkt i genomsnittsindex så att intjänade pensionsrätter och utgående pensioner följer standardutvecklingen för de förvärvsaktiva. Det är då nödvändigt att det finns en broms för indexering, även om detta i händelse av att den utlöses för de försäkrade personerna kommer att innebära en begränsad uppräkning av pensionsrätter och pensioner. När balansen i systemet återställts kan uppräkningen åter accelereras upp till ursprunglig nivå. Enligt vad som anges i propositionen torde bromsning av indexeringen huvudsakligen behöva tillämpas i vad som historiskt sett får betraktas som ovanliga situationer. När systemet är i full funktion är det bl.a. efter längre perioder med nettoutvandring eller låg nativitet som indexeringen skulle behöva bromsas. Andra faktorer är systematiska förändringar av medellivslängden och systematiska samband mellan livsinkomst och livslängd. Det anges dock att under utfasningen av ATP-beräknade pensioner kan även en låg ekonomisk tillväxt medföra att indexeringen skulle behöva bromsas eftersom ATP-förmånerna har en bristande följsamhet till den ekonomiska utvecklingen. Utskottet noterar också att det begränsade uttaget av förvaltningskostnader åren 2001-2020 anges marginellt öka risken för att bromsen skall utlösas. Den tekniska konstruktionen av bromsen är emellertid viktig. Regeringen avser att i början av oktober 1998 kunna presentera en departementspromemoria, som under hösten skall sändas på remiss. En proposition beräknas kunna föreläggas riksdagen under våren 1999. För att få ett autonomt ålders-pensionssystem torde det enligt utskottets mening vara nödvändigt att det blir en automatiskt verkande broms för indexeringen. Hur känslig bromsen blir får också effekter på hur stor buffertfonden behöver vara. Vid en känslig broms kan buffertfonden vara mindre. Utskottet kommer i ett senare avsnitt, Finansiell infasning av det reformerade ålderspensionssystemet, att redovisa förslag om överflyttning av medel från AP-fonden till statsbudgeten. Vid den offentliga utfrågningen påpekades från några håll att det förhållandet att delningstalet inte förändras efter 65 års ålder innebär en eftersläpning i anpassningen till en ökning av medellivslängden. Om delningstalet förändras efter 65 år skulle stabiliteten öka. Utskottet anser det viktigt att effekten av ett fast delningstal från 65 års ålder följs noga av detta skäl men också för att bedöma hur stora skillnader i pensionens storlek som kan uppstå för en årskull i förhållande till den närmast föregående årskullen när ny statistik visar på större förändringar i 65-åringars återstående medellivslängd i förhållande till vad som bedömdes året innan. Utskottet anser sammanfattningsvis att de föreslagna reglerna för det inkomstgrundade ålderspensionssystemet innebär att det nya systemet kommer att inom sig klara de finansiella påfrestningar som man i dag har möjlighet att överblicka. Det nya inkomstgrundade systemet blir således så finansiellt stabilt som man i dag kan kräva. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna om broms för indexering. Utskottet återkommer i övrigt senare i betänkandet till den närmare regleringen av inkomst- och följsamhetsindexeringen m.m.
Basbeloppet (prop. 151)
Propositionen (avsnitt 6.4 och 6.5) I propositionen föreslås att det år 2001 införs ett basbelopp som årligen räknas om med den relativa förändringen i inkomstindex. Detta basbelopp skall benämnas inkomstbasbelopp och skall för år 2001 motsvara det förhöjda basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Inkomstbasbeloppet skall årligen fastställas av regeringen. Basbeloppen enligt 1 kap. 6 § AFL skall fr.o.m. år 1999 benämnas prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.
Utskottets bedömning Utskottet tillstyrker förslaget. Utskottet vill i sammanhanget nämna att regeringen i 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) föreslår att basbeloppet för år 1999 och framåt beräknas utifrån hela förändringen av det allmänna prisläget som skett från juni 1997. Dessutom skall beräkningen av folk- och tilläggspension, pensionstillskott och delpension för år 1999 ske utifrån basbeloppet minskat med 1 % och fr.o.m. år 2000 utifrån hela basbeloppet.
Allmänt om inkomstgrundad ålderspension (prop. 151) Inkomstgrundad ålderspension enligt det reformerade ålderspensionssystemet skall bestå av inkomstpension, som finansieras inom ramen för fördelningssystemet, och premiepension från premiepensionssystemet. Förutom ålderspension skall inom premiepensionssystemet finnas två former av efterlevandeskydd. Pensionsrätt skall utgöra 18,5 % av de inkomster och belopp som grundar pensionsrätt, pensionsunderlaget. Därav skall 16 procentenheter användas för att finansiera utgående pensioner inom fördelningssystemet, inkomstpension, och resterande 2,5 procentenheter tillgodoräknas inom premiepensionssy- stemet. Det nya pensionssystemet skall bygga på livsinkomstprincipen, dvs. pensionen baseras på inkomsterna under hela förvärvslivet. Tillgodoräknad pensionsrätt grundas huvudsakligen på den pensionsgrundande inkomsten. Förtidspension, vård av små barn, plikttjänstgöring och studier grundar pensionsrätt enligt särskilda regler. Pensionsbehållning i fördelningssystemet, som utgörs av summan av tillgodoräknade pensionsrätter, skall årligen räknas om med ett inkomstindex samt med den försäkrades andel av arvsvinster och kostnader för administration. Ålderspensionens årsbelopp skall beräknas på grundval av pensionsbehållningen, delad med ett delningstal, som grundas på en beräknad återstående medellivslängd vid pensioneringen och en tillväxtnorm. Inkomstpension skall kunna tas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension. Den utgående pensionen skall knytas till ett index, som följer den allmänna inkomstutvecklingen. De avsatta medlen till premiepensionssystemet skall fonderas på ett individuellt konto och behållningen ökar med avkastningen i fonden. Premiepension skall vara livsvarig och kunna tas ut som partiell förmån.
Försäkrad för inkomstgrundad ålderspension (prop. 151 avsnitt 7)
Gällande ordning Försäkrade för folkpension och ATP är enligt 1 kap. 3 § AFL dels svenska medborgare, oberoende av var de är bosatta, dels utländska medborgare och statslösa som är bosatta i Sverige. Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är försäkrade för ATP även om de inte är bosatta i Sverige. Dessutom gäller att den som någon gång tillgodoräknats pensionspoäng är försäkrad för ATP även om han eller hon inte uppfyller andra krav för att vara försäkrad. En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses som bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller också medföljande make (eller motsvarande) samt barn som inte fyllt 18 år. Vidare skall enligt RFV:s föreskrifter (RFFS 1985:16) om inskrivning och avregistrering hos allmän försäkringskassa en person som kommer till Sverige med avsikt att vistas här stadigvarande anses bosatt i Sverige. Detsamma gäller om han eller hon har för avsikt att stanna endast under en begränsad tid, förutsatt att anledningen till vistelsen är förvärvsarbete eller studier och att vistelsen är avsedd att vara längre tid än ett år. Enligt förordning (EEG) nr 1408/71 gäller i fråga om social trygghet, vilket omfattar bl.a. intjänande av rätt till ålderspension, att en förvärvsarbetande skall omfattas av lagstiftningen endast i det land där han eller hon är verksam som anställd eller egen företagare, oberoende av i vilket land vederbörande är bosatt. Den som är utsänd av en arbetsgivare i ett EU/EES-land till ett annat sådant land för ett arbete där som är avsett att vara högst ett år skall dock omfattas av lagstiftningen i det utsändande landet. Att en person på detta sätt skall omfattas av lagstiftningen i ett visst land innebär att såväl villkoren för att kunna tjäna in pensionsrätt som skyldigheten att erlägga avgifter till bl.a. ålderspensionssystemet bestäms av den nationella lagstiftningen. Sverige har vidare ingått konventioner om social trygghet med flera länder, såväl inom som utom EU. Enligt 11 kap. 2 § sista stycket AFL finns möjlighet att i vissa fall genom en s.k. ATP-förbindelse åstadkomma att en inkomst grundar pensionsrätt i Sverige trots att den enligt huvudreglerna inte skulle göra det. Genom förbindelsen åtar sig arbetsgivaren, utan att vara avgiftsskyldig enligt svensk lag eller konvention, att betala tilläggspensionsavgift på den lön som betalas ut till en arbetstagare.
Propositionen I propositionen framhålls att försäkringsbegreppet i AFL är föremål för en generell översyn, bl.a. mot bakgrund av de utvidgningar och inskränkningar som följde med EES-avtalet såvitt avser tillhörigheten till svensk socialförsäkring men också med beaktande av önskemålet om ett stärkt samband mellan avgifter och förmåner. En sådan översyn har skett inom Utredningen om socialförsäkringens personkrets. Utredningens betänkande En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72) har remissbehandlats, och avsikten är enligt regeringen att efter ytterligare beredning skapa ett enhetligt försäkringsbegrepp för hela socialförsäkringsområdet. I avvaktan på beredningen av nämnda betänkande föreslås att nuvarande regler i AFL om vilka personer som skall vara försäkrade för inkomstgrundad ålderspension och i vilka fall inkomster i annat land skall vara pensionsgrundande i Sverige tills vidare i princip oförändrade skall överföras till det reformerade ålderspensionssystemet. Vidare föreslås att en motsvarighet till nuvarande ATP-förbindelser tills vidare skall införas i det reformerade pensionssystemet samt att dessa och redan tecknade ATP-förbindelser skall ges giltighet för såväl ATP som reformerad ålderspension. Det föreslås också att tidigare ingångna konventioner om intjänande av ATP skall äga tillämpning även fortsättningsvis samt också såvitt avser pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet.
Utskottets bedömning Utskottet, som noterar att förslagen i denna del inte har föranlett några motionsyrkanden, biträder regeringens förslag om vilka som skall vara försäkrade för inkomstgrundad ålderspension och vilka inkomster i annat land som skall vara pensionsgrundande i Sverige.
Pensionsrätt (prop. 151)
Pensionsgrundande inkomster och beräkning av pensionsgrundande inkomst (avsnitt 8.1)
Gällande ordning Pensionsgrundande inkomst av anställning är enligt 11 kap. 2 § AFL framför allt lön, annan ersättning i pengar och nettovärdet av andra utgivna skattepliktiga förmåner (t.ex. fri kost, bostadsförmån eller bilförmån) till en arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Som inkomst av anställning räknas också ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för arbete som en försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd, s.k. uppdragsinkomst. Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är enligt 11 kap. 3 § AFL främst inkomst av aktiv näringsverksamhet, dvs. näringsverksamhet i vilken den försäkrade arbetat i inte oväsentlig omfattning. Näringsverksamhet i utlandet hänförs alltid till passiv näringsverksamhet och är inte pensionsgrundande i Sverige. Om mottagaren av ersättning för utfört arbete innehar F-skattsedel skall innehavaren av skattsedeln själv betala socialavgifter i form av egenavgifter på ersättning för utfört arbete. Ersättningen utgör i sådant fall pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete. Till inkomst av annat förvärvsarbete räknas också ersättning för utfört arbete om utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo om ersättningen understiger 10 000 kr och inte utgör en utgift i näringsverksamhet. Även ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person betraktas som inkomst av annat förvärvsarbete om arbetet utförts i Sverige samt arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst (s.k. omvänt likställighetsavtal). Enligt 11 kap. 2 och 3 §§ AFL är olika socialförsäkringsersättningar m.m. pensionsgrundande antingen som inkomst av anställning eller som inkomst av annat förvärvsarbete.
Propositionen I propositionen föreslås att de regler i nuvarande pensionssystem som bestämmer vilka inkomster och förmåner som är pensionsgrundande för ATP skall överföras med i princip oförändrad innebörd till det reformerade pensionssystemet.
Motion I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i yrkande 4 ett tillkännagivande om ungdomar och kvalificeringsreglerna i de pensionsgrundande socialförsäkringsförmånerna. Enligt motionärerna har ungdomar med korta vikariat och projektanställningar svårt att kvalificera sig för t.ex. sjukpenning. Motionärerna anser att frågan bör ses över i samband med att frågan om rätt att kvarstå i arbete till 67 år behandlas.
Utskottets bedömning Sjukpenning, föräldrapenningförmåner, arbetslöshetsersättning m.fl. ersättningar kommer enligt förslaget att vara pensionsgrundande även inom det reformerade pensionssystemet. Personer, t.ex. ungdomar, som på grund av tillfälliga och korta anställningar har svårt att kvalificera sig för sjukpenning eller liknande kommer liksom i ATP-systemet inte att tillgodoräknas pensionsrätt på ?utebliven? sjukpenning eller annan ersättning. Med ett ålders- pensionssystem baserat på livsinkomstprincipen kan - oavsett problemets omfattning - ett sådant förhållande i det enskilda fallet få en ogynnsam effekt på ålderspensionens storlek. Utskottet anser emellertid att detta inte i första hand är ett problem som bör lösas inom ramen för ett ålderspensionssystem. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motion Sf36 yrkande 4. Utskottet, som inte har något att erinra mot regeringens förslag, tillstyrker förslagen om pensionsgrundande inkomster och beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Avdrag för den allmänna pensionsavgiften vid beräkning av pensionsgrundande inkomst (avsnitt 8.2)
Gällande ordning Pensionsgrundande inkomst för allmän tilläggspension utgörs enligt 11 kap. 5 § AFL av summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån denna summa överstiger det vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst bortses från inkomster av anställning och annat förvärvsarbete i den mån summan av dessa överstiger 7,5 förhöjda basbelopp. Enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall den som uppbär inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete under år 1998 betala allmän pensionsavgift med 6,95 % av avgiftsunderlaget. Avgiftsunderlaget utgörs av summan av inkomster av anställning, efter vissa kostnadsavdrag, och inkomster av annat förvärvsarbete till den del summan understiger 7,5 förhöjda basbelopp. Allmän pensionsavgift betalas inte av den som vid årets ingång har fyllt 65 år och inte heller av en försäkrad vars inkomster för året understiger 24 % av basbeloppet.
Propositionen Enligt vad som anförs i propositionen har reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst inte anpassats med hänsyn till att det införts en allmän pensionsavgift, och dessförinnan allmänna egenavgifter. Därigenom har en skillnad uppstått mellan hur avgifter enligt lagen om socialavgifter respektive lagen om allmän pensionsavgift påverkar beräkningen av sådan inkomst. I princippropositionen (prop. 1993/94:250) lämnades frågan om en eventuell avgiftsväxling öppen, och av det skälet lämnades inte något förslag om de allmänna egenavgifternas behandling vid beräkning av pensionsrätt. Samtidigt anfördes att det finns principiella argument för att allmänna egenavgifter generellt bör dras ifrån vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Enligt regeringen bör den pensionsgrundande inkomsten och därmed den pensionsrätt som tillgodoräknas vara oberoende av i vilken form olika offentliga åtaganden finansieras. Valet mellan finansiering med arbetsgivaravgift eller med allmän pensionsavgift bör sålunda inte påverka den pensionsförmån som tjänas in. Eftersom pensionsförmånerna påverkas av nivån på arbetsgivaravgifterna men inte av nivån på den allmänna pensionsavgiften föreslår regeringen att vid fastställande av pensionsgrundande inkomst ett belopp skall avräknas som motsvarar den allmänna pensionsavgiften. Till grund för avräkningen skall ligga den slutligt debiterade allmänna pensionsavgiften oavsett om denna betalas eller ej. Förslaget förutsätter eller betingas enligt regeringen inte av en eventuell avgiftsväxling inom ramen för ålderspensionssystemet. Enligt vad som anges i propositionen innebär förslaget att den pensionsgrundande inkomsten kommer att skilja sig från bruttoinkomsten. Vidare innebär det att den pensionsgrundande inkomsten för den vars inkomster av anställning och annat förvärvsarbete är lägre än eller något överstiger förmånstaket reduceras jämfört med om dagens regler bibehålls. Förslaget innebär också att den pensionsgrundande inkomsten för dem med höga inkomster inte kommer att reduceras. Detta är dock enligt regeringen en effekt av intjänandetaket för pensionsgrundande inkomst.
Utskottets bedömning Regeringens förslag i denna del har inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet biträder förslaget om avdrag för den allmänna pensionsavgiften men vill samtidigt framhålla följande. Avsikten är att det reformerade ålderspensionssystemet skall finansieras med ålderspensionsavgifter som motsvarar den pensionsrätt som tjänas in. Det innebär att avgifterna skall uppgå till 18,5 % av pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp. Den allmänna pensionsavgiften, som betalas av den enskilde, tas för närvarande ut med 6,95 % av pensionsgrundande inkomster. Frågan hur ålderspensionsavgifterna slutligen skall tas ut respektive fördelas mellan arbetsgivare och de enskilda är ännu inte avgjord. En höjning av den allmänna pensionsavgiften utan kompensation i lönehänseende skulle få till följd att de pensionsgrundande inkomsterna sänks ytterligare genom avdraget för den allmänna pensionsavgiften. Detta påverkar i sin tur pensionernas storlek. För att undvika att så sker är det enligt utskottet av största vikt att det går att finna en lösning som beaktar effekterna av ändrat avgiftsuttag på pensionsunderlaget.
Vissa gränser för intjänande av pensionsrätt (avsnitt 8.3)
Propositionen Enligt 11 kap. 2 § AFL är anställningsinkomster under 1 000 kr från en och samma arbetsgivare under ett år inte pensionsgrundande. Enligt 11 kap. 3 § AFL gäller att den sammanlagda inkomsten av aktiv näringsverksamhet ett år måste uppgå till minst detta belopp för att vara pensionsgrundande. Nämnda begränsningar har införts av administrativa skäl. Någon motsvarande begränsning gäller däremot inte för socialförsäkringsersättning m.m. I propositionen föreslås att nuvarande regler i AFL om minsta belopp för att en viss inkomst skall betraktas som pensionsgrundande skall överföras i princip oförändrade till det reformerade ålderspensionssystemet. Tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt och vissa forskarstipendier (s.k. Marie Curie-stipendier) skall dock inte vara pensionsgrundande om de under ett år inte har uppgått till 1 000 kr.
Utskottets bedömning Utskottet biträder regeringens förslag om vissa gränser för intjänande av pensionsrätt.
Pensionsgrundande belopp
Allmänt Med ett livsinkomstbaserat ålderspensionssystem uppstår ett behov av särskild kompensation i pensionshänseende för sådan frånvaro från arbetsmarknaden som inte rimligen bör slå igenom som minskad pensionsrätt. Exempelvis föräldrar med små barn avstår ofta helt eller delvis från att förvärvsarbeta och får därvid vidkännas inkomstförluster. Även om föräldrapenningförmånen kommer att utgöra pensionsgrundande inkomst i det reformerade ålderspensionssystemet, kommer i ett livsinkomstbaserat pensionssystem varje inkomstbortfall att påverka pensionsutfallet. Mot bakgrund härav föreslås i propositionen att utöver faktiska inkomster även vissa fiktiva inkomster skall grunda rätt till pension. För sådana inkomster skall fastställas s.k. pensionsgrundande belopp. Pensionsgrundande belopp skall enligt förslaget beräknas för den som har små barn (s.k. barnår), för studier med studiemedel, för plikttjänstgöring (militärtjänstgöring eller motsvarande) och för förtidspensionärer med antagandepoäng.
Motion I motion Sf35 yrkande 4 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs - om yrkande 3 avslås - beslut att pensionsrätt skall beräknas på bakomliggande inkomster för dem som uppbär sjuk- eller arbetslöshets-ersättning m.m.
Utskottets bedömning Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall, såvitt gäller sjukpenning och dagpenning från arbetslöshetskassa - förutom för ersättningens faktiska belopp - pensionsrätt dessutom tillgodoräknas för en fiktiv inkomst motsvarande 10 % av den inkomst upp till respektive tak som legat till grund för ersättningen. För rehabiliteringspenning skall den fiktiva inkomsten vara 5 %. Vidare skall enligt riktlinjerna garantipensionen avräknas mot tjänstepensioner men inte mot kapitalinkomster eller pensioner från frivillig individuell pensionsförsäkring. I princippropositionen anfördes principiella invändningar mot att kollektiva och privata pensionslösningar behandlas olika vid avräkningen av garantipensionen. Det aviserades därvid att frågan skulle bli föremål för särskilda överväganden i den fortsatta beredningen av reformen. De fortsatta övervägandena har därefter resulterat i bedömningen att garantipensioner inte bör avräknas mot tjänstepensioner. Detta beräknas medföra att de årliga utbetalningarna av ålderspension ökar betydligt. Mot bakgrund härav har regeringen ansett att pensionsgrundande belopp inte skall beräknas för bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och sjukdom m.m., vilket samtidigt innebär en betydande administrativ förenkling. Utskottet anser att det är principiellt betydelsefullt att garantipensionen inte avräknas mot tjänstepensioner. Eftersom det för närvarande inte finns ekonomiskt utrymme för att dessutom föreslå att pensionsgrundande belopp skall tillgodoräknas på bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet får det enligt utskottets mening godtas att något förslag om bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet inte läggs fram. Utskottet, som konstaterar att sjukpenning, arbetslöshetsersättning m.m. även i det nya systemet föreslås vara pensionsgrundande, avstyrker med det anförda motion Sf35 yrkande 4.
Ålderspensionsrätt för förtidspensionärer (avsnitt 9.2-9.5)
Gällande ordning Förtidspension kan enligt AFL utges från folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension (ATP). Om förtidspensionären före förtidspensionstillfället har tillgodoräknats pensionspoäng för ATP har han eller hon rätt till tilläggspension i form av förtidspension som motsvarar ålderspension beräknad på grundval av dessa pensionspoäng. Under vissa förutsättningar har emellertid förtidspensionären rätt till en tilläggspension som beräknas med beaktande av s.k. antagandepoäng för tiden från pensionsfallet fram till 65-årsåret. Antagandepoängen beräknas antingen på den genomsnittliga pensionspoängen för samtliga år fr.o.m. 16 år fram till pensionstillfället, varvid man bortser från hälften av dessa år, eller på genomsnittet av de två högsta pensionspoängen under de fyra åren närmast före det år då pensionsfallet inträffade. Det för den försäkrade fördelaktigaste alternativet används. Antagandepoängen jämte de pensionspoäng som tillgodoräknats för år före förtidspensionsfallet läggs därefter till grund för beräkningen av förtidspensionens storlek. Ålderspension utges med i princip samma belopp som den tidigare utbetalade förtidspensionen.
Propositionen Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen skall förtidspensionärer, som enligt de nuvarande reglerna uppbär förtidspension beräknad på antagandepoäng, tillgodoräknas pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet enligt en särskild ordning som är avsedd att ge en kompensation i ålderspensionshänseende enligt i huvudsak samma principer som tillämpas i dag. I propositionen föreslås att försäkrade, som enligt reglerna i AFL uppbär tilläggspension i form av förtidspension beräknad på grundval av antagandepoäng, skall tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp baserat på en fiktiv, antagen inkomst (antagandeinkomst) fram t.o.m. 64 års ålder. Regeringen gör samtidigt bedömningen att de föreslagna reglerna endast bör avse tiden fram till dess reformerade regler om förtidspension träder i kraft år 2001. Förslag om närmare utformning av långsiktiga regler för ål- derspensionsrätt för förtidspension skall enligt propositionen lämnas i samband med förslag om reformerade förtidspensionsregler. Vid utformningen av dessa regler om pensionsrätt kommer enligt regeringen olika lösningar att prövas. Beräkningen av antagandeinkomsten föreslås ske genom att antagandepoängen, med tillägg för en poäng, multipliceras med det för det året gällande förhöjda prisbasbeloppet. Pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall tillgodoräknas för varje månad fram t.o.m. det år då den försäkrade fyller 64 år och som han eller hon uppbär förtidspension beräknad med ledning av antagandepoäng. För en försäkrad som för en viss månad uppburit hel förtidspension skall enligt förslaget det pensionsgrundande beloppet utgöra en tolftedel av antagandeinkomsten. För den som under en månad uppburit partiell förtidspension skall pensionsgrundande belopp tillgodoräknas med motsvarande andel av en tolftedel av antagandeinkomsten. För den som under ett helt år uppburit hel förtidspension kommer det pensionsgrundande beloppet således att motsvara hela antagandeinkomsten. Vidare kommer den som vid sidan av förtidspensionen har pensionsgrundande förvärvsinkomster att kunna tillgodoräknas pensionsrätt även på dessa inkomster. Det föreslås vidare att när förtidspension enligt den nordiska konventionen om social trygghet skall beräknas med proportionering av antalet framtida försäkringsperioder (år med antagandepoäng) skall vid beräkning av pensionsgrundande belopp motsvarande proportionering i stället göras av antagandeinkomsten. I fall då förtidspensionen är samordnad med arbetsskadelivränta föreslår regeringen att livräntan skall vara pensionsgrundande till sitt bruttobelopp. Om förtidspensionen är helt samordnad med livräntan och den s.k. antagandeinkomsten är högre än livräntan, skall den försäkrade tillgodoräknas den överskjutande delen som pensionsgrundande belopp. Är förtidspensionen endast delvis samordnad med livräntan skall detta gälla den samordnade delen. Enligt vad som anges i propositionen får förslaget, på samma sätt som enligt de nuvarande reglerna, vissa konsekvenser för en icke EU/EES-medborgare som flyttar tillbaka till sitt hemland under tid då han uppbär både arbetsskadelivränta och en med denna samordnad förtidspension. Den utomlands bosatte tillgodoräknas då hela antagandeinkomsten som pensionsgrundande belopp, eftersom bruttolivräntan inte är pensionsgrundande. I propositionen hänvisas till två kommittébetänkanden, Den framtida arbetsskadeförsäkringen (SOU 1998:37) och Ohälsoförsäkringen - Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166), vilka är föremål för beredning inom Socialdepartementet. Enligt regeringen kan resultatet av beredningen av utredningsförslagen komma att påverka de nu aktuella reglerna för samordning. I propositionen lämnas vidare förslag om pensionsrätt för pensionsgrundande ersättning som betalas ut för förfluten tid. Slutligen föreslås att förtidspensionärer som redan har förtidspension eller som framöver kommer att nybeviljas förtidspension enligt nuvarande regler i AFL skall tillgodoräknas pensionsrätt för barnår enligt samma regler som gäller för andra försäkrade. Något förslag om pensionsrätt för barnår för den som kommer att beviljas förtidspension enligt reformerade regler läggs däremot inte fram i detta sammanhang. Frågan om utformning av förtidspensioneringen i framtiden är, som nämnts, föremål för fortsatt beredning.
Utskottets bedömning Utskottet, som konstaterar att regeringens förslag i denna del inte har föranlett några motionsyrkanden, biträder förslagen om ålderspensionsrätt för förtidspensionärer. Vad gäller den kommande utformningen av ålderspensionsrätt vid förtidspension enligt ett reformerat förtidspensionssystem kan nämnas att utskottet nyligen i betänkande 1997/98:SfU11 har godkänt regeringens förslag till ett reformerat förtidspensionssystem. Utskottet anförde bl.a. att de föreslagna riktlinjerna borde tolkas så att det inte endast är det utgående förtidspensionsbeloppet som skall vara ålderspensionsgrundande. Utifrån en sådan tolkning hade utskottet inget att erinra mot regeringens förslag om riktlinjer för ålderspensionsrätt för förtidspension. Utskottet tillstyrkte därför förslaget.
Pensionsrätt för plikttjänstgöring (avsnitt 10)
Propositionen Sedan den 1 juli 1995 regleras skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret och att i samband därmed genomgå grundutbildning i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Därutöver kan kvinnor frivilligt genomgå militär grundutbildning, vilket sedan den 1 juli 1995 regleras i lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning. Totalförsvarsplikt gäller för varje svensk medborgare samt för utländsk medborgare som är bosatt i Sverige och kan fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Såväl värnplikt som civilplikt omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Den allmänna tjänsteplikten innebär enbart en skyldighet att tjänstgöra under perioder med höjd beredskap. I propositionen föreslås att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas en försäkrad som genomgår grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Förslaget innebär att grundutbildning för totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt eller civilplikt skall grunda rätt till ålders-pension. En kvinna som enligt lagen 1994:1810 skrivits in för värnplikt eller civilplikt skall anses genomgå utbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Eftersom endast de som genomgår grundutbildning skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp kommer enligt vad som anges i propositionen yrkes- eller reservofficersutbildning inte att ge pensionsrätt. För att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas krävs enligt förslaget att tjänstgöring under grundutbildning har pågått under minst 120 dagar utan mellankommande beslut som innebär att utbildningen avbryts. Vid bedömningen om villkoret om minst 120 dagars tjänstgöring är uppfyllt skall hänsyn tas endast till dagar för vilka dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt har betalats ut. Förslaget innebär att så snart antalet dagar överstiger 120 skall i princip alla dagar beaktas vid tillgodoräknandet av pensionsgrundande belopp. Under förutsättning att den totalförsvarspliktige har uppfyllt kravet på minst 120 dagars tjänstgöring skall vederbörande tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp som, för varje dag som grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt har fullgjorts och för vilken dagersättning har uppburits, motsvarar 50 % av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för samtliga försäkrade under 65 år för vilka det fastställts sådan inkomst, delad med 365. För att tillgodoräknat pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall påverka storleken på den pension som faktiskt skall betalas ut skall enligt vad som anges i propositionen krävas att ett s.k. förvärvsvillkor är uppfyllt. Regler för uppfyllande av förvärvsvillkoret redovisas nedan i avsnittet Pensionsrätt för barnår.
Utskottets bedömning Försvarsutskottet har i sitt yttrande starkt ifrågasatt förslaget att pensionsrätt inte skall tillgodoräknas personer som genomgår yrkes- eller reservofficersutbildning. Enligt försvarsutskottet borde dessa kategorier rimligen inte exkluderas från pensionsrätt under sin utbildning. Att av formella skäl utesluta dem för att de uppbär värnpliktsförmåner under studietiden och inte studiemedel anser inte utskottet vara rimligt. Försvarsutskottet anser att det borde gå att hitta lösningar som när det gäller pensionsrätt ger större rättvisa mellan olika grupper som studerar på högskolenivå. En lösning vore att beräkningen av det pensionsgrundande beloppet sker på samma sätt som för dem som gör grundutbildning med stöd av plikt. Försvarsutskottet förordar att frågan noggrant prövas i det fortsatta arbetet med pensionsreformen. Huvudprincipen i det reformerade pensionssystemet är att pensionen skall grunda sig på en persons förvärvsinkomster under livet. Från denna princip skall avsteg endast kunna göras i samband med vissa studier, plikttjänstgöring samt för föräldrar till små barn. Socialförsäkringsutskottet anser att det inte utan mycket tungt vägande skäl bör göras ytterligare avsteg från huvudprincipen. Socialförsäkringsutskottet är därför inte berett att förorda att pensionsrätt skall kunna tillgodoräknas personer som genomgår yrkes- och reservofficersutbildning. I den mån denna kategori studerande uppbär studiemedel med studiebidrag kommer utbildningen att grunda rätt till pension i det reformerade systemet. Utskottet har emellertid erfarit att den som genomgår yrkes- och reservofficersutbildning under utbildningstiden erhåller vissa icke skattepliktiga ersättningar enligt officersförordningen (1994:882). Eftersom det framtida ålderspensionssystemet skall bygga på livsinkomstprincipen bör inkomster som normalt är att jämställa med lön eller liknande också utgöra grund för en pensionsrätt. Frågan om den ersättning som utges enligt nämnda förordning bör vara skattepliktig och därmed pensionsgrundande bör lämpligen och i första hand övervägas inom ramen för Genomförandegruppens arbete. Utskottet förutsätter att detta kan ske utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Med detta påpekande biträder utskottet regeringens förslag om pensionsrätt för plikttjänstgöring.
Pensionsrätt för barnår (avsnitt 11)
Propositionen
År för vilka pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas I propositionen föreslås att pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds t.o.m. det år då barnet fyller tre år. Om barnet är fött under någon av månaderna juli-december får pensionsgrundande belopp för barnår beräknas fr.o.m. det år då barnet uppnår ett års ålder t.o.m. det år då barnet fyller fyra år. Enligt vad som anförs i propositionen är det barnets faktiska ålder som är avgörande för om föräldern skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. När det gäller adoptivbarn kan konsekvensen därför i vissa fall bli att pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas under ett mindre antal år än vad som är fallet beträffande biologiska barn, nämligen då adoptionen äger rum först sedan barnet uppnått något eller några års ålder. Regeringen anser att pensionsgrundande belopp för barnår bör tillgodoräknas bara för små barn, dvs. barn som inte har uppnått fyra alternativt fem års ålder. Enligt regeringen förefaller det främmande att ett barn som kommer till Sverige vid tio års ålder skulle ge adoptivföräldrarna kompensation i pensionsrättshänseende under de fyra därpå följande åren. Bl.a. av det skälet föreslås inte någon särordning för adoptivbarn.
Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår Regeringen föreslår att pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna tillgodoräknas föräldrar till barn i de aktuella åldrarna. Med föräldrar skall likställas särskilt förordnade vårdnadshavare och personer som med socialnämnds tillstånd har tagit emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det. Den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår måste enligt förslaget under det aktuella året ha uppnått 16 års ålder men får inte ha fyllt 65 år. Som villkor skall vidare gälla att en förälder under hela det aktuella året har varit bosatt i Sverige och försäkrad för inkomstgrundad ålderspension här. Även barnet skall ha varit bosatt i Sverige hela året. För barnets födelseår eller, om barnet har avlidit under ett aktuellt år, skall krävas att barnet varit bosatt i landet under den del av året som barnet har levt. Utländska adoptivbarn skall för ankomståret anses uppfylla kravet på bosättning hela året om de har varit bosatta i Sverige från ankomsten och resten av året. Det krävs enligt förslaget att föräldern under minst halva året haft den rättsliga vårdnaden om och bott tillsammans med barnet. Enligt vad som anges i propositionen skall kortare avbrott i sammanlevnaden inte innebära att rätten till pensionsgrundande belopp för ett barnår går förlorad. För ett och samma år skall endast en av föräldrarna kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Det skall även gälla om föräldrarna har flera gemensamma barn. Om båda föräldrarna uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, skall de gemensamt kunna välja vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Görs ingen anmälan om sådant val, skall den förälder tillgodoräknas beloppet som för det aktuella året har lägst pensionsunderlag, exklusive barnårsrätten. Såvitt gäller kravet på bosättning i Sverige framhålls i propositionen att ett sådant krav inte kan upprätthållas gentemot en person som omfattas av förordning 1408/71 och som arbetar i Sverige. En sådan person skall anses försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och skall behandlas på samma sätt som personer som är försäkrade på grund av att de är bosatta i Sverige. För att undvika att en person, som kommer hit från ett EU/EES-land för att arbeta under endast en kortare tid och sedan återvänder till sitt hemland, får tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp för barnår skall endast den som under hela intjänandeåret varit försäkrad för inkomstgrundad ålderspension vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår.
Överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår I propositionen föreslås att en försäkrad som för ett visst barn är ensam berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår under vissa förutsättningar skall kunna överlåta rätten att tillgodoräknas detta pensionsgrundande belopp till annan försäkrad. Sådan överlåtelse skall kunna ske till barnets andra förälder eller, om denne är avliden, till en styvförälder. När det gäller överlåtelse till den andra föräldern skall enligt förslaget en förälder som ensam uppfyller villkoren kunna överlåta rätten till den andra föräldern, om det enda skälet till att den föräldern inte uppfyller villkoren är att han eller hon inte bott tillsammans med barnet minst halva året. Det skall dock krävas att den mottagande föräldern under året bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning samt inte uppfyller villkoren för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för något annat barn. Föräldern bör enligt propositionen anses ha bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning om föräldern har haft barnet hos sig t.ex. varannan helg och under några veckor på sommaren.
Beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår I propositionen föreslås att för den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall en fiktiv inkomst beräknas enligt det av tre alternativa beräkningssätt som i det enskilda fallet ger det mest förmånliga utfallet. De tre alternativen är 1. en utfyllnad till den enskildes pensionsgrundande inkomst året före barnets födelse, 2. en utfyllnad till 75 % av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för alla försäkrade under 65 år för vilka det fastställts sådan inkomst eller 3. ett för alla försäkrade enhetligt belopp. Det enhetliga belopp som avses i alternativ 3 skall enligt förslaget motsvara det inkomstbasbelopp som föreslås infört fr.o.m. år 2001. För åren 1999 och 2000 skall det motsvara det förhöjda prisbasbeloppet.
Förvärvsvillkor För att pensionsgrundande belopp för barnår skall ge upphov till utbetalning av ålderspension krävs enligt förslaget att det för den försäkrade under viss tid och i viss omfattning har fastställts pensionsgrundande inkomst. Med pensionsgrundande inkomst likställs pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst. Förvärvsvillkoret skall vara uppfyllt om det för den försäkrade har fastställts en pensionsgrundande inkomst som för ettvart av fem år uppgår till minst två gånger inkomstbasbeloppet eller, för år före år 2001, det förhöjda prisbasbeloppet. Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt skall beaktas endast sådan pensionsgrundande inkomst som har legat till grund för pensionsrätt och som fastställs senast det år då den försäkrade fyllt 70 år. Enligt vad som anges i propositionen skall även pensionsgrundande inkomster som fastställts för förfluten tid beaktas vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt. Förslaget innebär att i princip endast inkomster som tjänats i Sverige skall kunna ligga till grund för uppfyllande av förvärvsvillkoret. För en person som omfattas av förordningen 1408/71 torde enligt vad som anges i propositionen även få godtas att förvärvsvillkoret uppfylls genom försäkring som anställd eller egen företagare i ett annat EU/EES-land. Regeringen anser att den som i Sverige fått fastställt en pensionsgrundande inkomst om ett visst lägsta belopp för minst ett år före det att barnet föddes och är eller har varit försäkrad som anställd eller egenföretagare i ett obligatoriskt ålderspensionssystem i ett EU/EES-land under minst fyra år skall var berättigad till pension på pensionsgrundande belopp för barnår. Regeringen avser att verka för att denna lösning accepteras av övriga länder och förs in i bilaga VI till förordningen 1408/71.
Motion I motion Sf36 yrkande 6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om pensionsgrundande belopp för barnår för adoptivföräldrar. Motionärerna anser att barnår bör tillgodoräknas adoptivföräldrar fr.o.m. den tidpunkt då de får barnet i sin vård och oavsett barnets ålder. I samma motion yrkande 7 begärs - om yrkande 1 avslås - förslag om delad pensionsrätt för barnår. Detta bör enligt motionärerna gälla vid flera gemensamma barn.
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens uppfattning att det i första hand är föräldrar till små barn som bör tillgodoräknas barnår. Utskottet har emellertid förståelse för den uppfattning som framförs i motion Sf36, nämligen att även adoptivföräldrar bör få rätt till pensionsgrundande belopp för barnår för samma antal år som andra föräldrar och detta oavsett barnets ålder vid ankomsten till Sverige. Det kan måhända göras gällande att föräldrar till ett adoptivbarn, som när det kommer till Sverige är mellan 5-10 år, inte har samma behov av att ta hand om barnet som föräldrar till ett yngre barn. Utskottet anser emellertid att de påfrestningar för både föräldrar och barn som en adoptivsituation innebär och som kan leda till bortfall av förvärvsinkomster för föräldrarna motiverar att frågan övervägs på nytt. Utskottet anser att detta i första hand är en uppgift för Genomförandegruppen. Utskottet förutsätter att Genomförandegruppen utan något särskilt påpekande härom på nytt prövar frågan om adoptivföräldrars rätt till pensionsgrundande belopp för barnår i nu nämnt avseende. Motion Sf36 yrkande 6 får därmed anses tilldosedd. Vad gäller frågan om delad pensionsrätt för barnår vid flera gemensamma barn anser utskottet i likhet med regeringen att det inte bör införas någon möjlighet att dela pensionsrätt för barnår och avstyrker därför motion Sf36 yrkande 7. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om pensionsrätt för barnår.
Pensionsrätt för studier (avsnitt 12)
Propositionen I propositionen föreslås att pensionsrätt för studier med studiemedel skall kunna tillgodoräknas inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet fr.o.m. år 1995. Frågan om den närmare utformningen av sådan pensionsrätt bör dock behandlas i samband med beredningen av reformeringen av studiestödssystemet.
Motion I motion Sf36 yrkande 8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om pensionsrätt för studier för förfluten tid. Motionärerna anser att pensionsrätt bör tillgodoräknas även för tid före år 1995. I samma motion yrkande 9 begärs - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om att pensionsrätt för studier bör tillgodoräknas studerande som fyllt 20 år med belopp som motsvarar den egna årskullens genomsnittsinkomst.
Utskottets bedömning Utskottet har förståelse för önskemålet att pensionsrätt för studier skall kunna tillgodoräknas även för tid före år 1995, eftersom det nya ålderspensionssystemet kommer att omfatta personer som i många fall har studietid som ligger i tiden åtskilliga år dessförinnan. Med beaktande av de ökade kostnader och administrativa svårigheter som kan befaras om pensionsrätt för studier skall tillgodoräknas även för tid före denna tidpunkt kan utskottet dock inte ställa sig bakom motionärernas krav. Utskottet avstyrker motion Sf36 yrkande 8. Beträffande kravet att pensionsrätt skall tillgodoräknas studerande i viss ålder och på visst närmare angivet sätt anser utskottet att den fortsatta beredningen av frågan, som skall ske inom ramen för en reformering av studiestödssystemet, bör avvaktas. Motion Sf36 yrkande 9 avstyrks därmed. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om pensionsrätt för studier.
Årlig pensionsrätt (prop. 151)
Fastställande av pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp (avsnitt 13.1)
Gällande ordning Enligt 11 kap. 1 § AFL skall pensionsgrundande inkomst inte beräknas för år före det år den försäkrade uppnår 16 års ålder och inte heller för år då den försäkrade avlidit. Pensionsgrundande inkomst skall inte heller beräknas för år efter det år då den försäkrade fyllt 64 år eller för tidigare år varunder den försäkrade hela året uppburit hel ålderspension. Som tidigare nämnts utgörs pensionsgrundande inkomst av summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger det vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna överstiger 7,5 förhöjda basbelopp.
Propositionen Regeringen föreslår att pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp skall fastställas tidigast fr.o.m. det år då den försäkrade fyller 16 år. Någon övre åldersgräns för fastställande av pensionsgrundande inkomst skall inte finnas. Det skall inte heller finnas någon övre åldersgräns för fastställande av pensionsgrundande belopp om inget annat följer av förutsättningarna för tillgodoräknande av beloppet. I propositionen erinras om att pensionsgrundande belopp för barnår inte skall kunna tillgodoräknas för år efter det år den försäkrade fyller 64 år. Vidare skall för det år då den försäkrade avlider pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp inte fastställas. Om makar har anmält anslutning till ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension skall dock pensionsgrundande inkomst fastställas för den överförande maken även för det år då han eller hon - men inte maken eller makan - avlider. Pensionsgrundande inkomst skall enligt förslaget fastställas endast under förutsättning att den försäkrades inkomster av anställning och annat förvärvsarbete före avdrag för allmän pensionsavgift sammanlagt uppgår till minst 24 % av prisbasbeloppet. Någon motsvarande begränsning skall inte finnas för fastställande av pensionsgrundande belopp. Pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp skall vidare fastställas endast i den mån dessa sammanlagt under året inte överstiger det s.k. intjänandetaket. Intjänandetaket skall motsvara 7,5 inkomstbasbelopp eller, för åren 1999 och 2000, 7,5 förhöjda prisbasbelopp. I propositionen framhålls att den nuvarande begränsningen, som innebär att pensionsgrundande inkomst inte skall beräknas för år då den försäkrade under hela året har uppburit hel ålderspension, inte bör finnas i det reformerade systemet. En sådan begränsning skulle enligt regeringen strida mot livsinkomstprincipen och motverka tanken att den enskilde i princip skall kunna fortsätta att arbeta och tjäna in pensionsrätt så länge han eller hon önskar.
Utskottets bedömning Regeringens förslag har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet biträder förslagen om fastställande av pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp.
Fastställande av pensionsrätt (avsnitt 13.2)
Propositionen I propositionen föreslås att pensionsrätt skall fastställas årligen på grundval av pensionsunderlaget, dvs. summan av den fastställda pensionsgrundande inkomsten och fastställda pensionsgrundande belopp. Pensionsrätten skall utgöra 18,5 % av pensionsunderlaget. Av den för året fastställda pensionsrätten skall 16 procentenheter utgöra pensionsrätt för inkomstpension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för premiepension. Om förvärvsvillkoret inte är uppfyllt skall pensionsrätt baserad på pensionsgrundande belopp för barnår eller plikttjänstgöring tillgodoräknas endast i fördelningssystemet och där med 18,5 % av de pensionsgrundande beloppen. För det år den försäkrade avlider skall enligt förslaget pensionsrätt inte fastställas. Om makar har anmält anslutning till ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension skall dock pensionsrätt för premiepension - beräknad på grundval av den pensionsgrundande inkomsten - fastställas för den överförande maken även för det år då han eller hon - men inte maken eller makan - avlider. Det framhålls i propositionen att pensionsrätt skall tillgodoräknas oberoende av om debiterade pensionsavgifter har betalats eller inte. Fastställd pensionsrätt som hänför sig till inkomst av annat förvärvsarbete kan dock senare komma att bortfalla om egenavgift i form av ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift inte erläggs inom föreskriven tid. Vidare påpekas att pensionsrätt i det reformerade systemet skall bestämmas i krontal och inte som inom ATP-systemet i form av en via prisbasbeloppet framräknad poäng eller på annat liknande sätt.
Utskottets bedömning Regeringens förslag har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet biträder förslagen om fastställande av pensionsrätt.
Beslutsordning m.m. (avsnitt 13.3 och 13.4)
Propositionen Regeringen föreslår att pensionsgrundande inkomst skall fastställas av skattemyndighet. Underrättelse om den fastställda pensionsgrundande inkomsten skall överlämnas till försäkringskassan, som därefter skall fastställa pensionsgrundande belopp för den försäkrade samt fastställa den årliga pensionsrätten. Skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst skall därvid vara bindande för försäkringskassan. Försäkringskassan skall sända underrättelse om beslut om pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp och fastställd pensionsrätt till den försäkrade senast den 31 mars andra året efter det år beslutet avser. Beslut om premiepension m.m. skall fattas av PPM. Beslut om pensionsgrundande belopp, vårdår, pensionsrätt, pensionspoäng och pension skall få fattas genom automatisk databehandling av RFV för de allmänna försäkringskassornas räkning. Eventuell ändring eller omprövning av sådana beslut skall göras av annars behörig försäkringskassa. Även beslut om premiepension och om hanteringen av premie-pensionsmedel som skall fattas av PPM skall få fattas genom automatisk databehandling. Det föreslås vidare att nuvarande reglering beträffande automatisk databehandling av beslut om pensionsgrundande inkomst överförs till LIP.
Utskottets bedömning Regeringens förslag har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet biträder förslagen om beslutsordning m.m.
Pensionsrätt i situationer med obetalda avgifter (avsnitt 13.5)
Propositionen Enligt nuvarande regler är pensionspoäng i ATP-systemet, som grundar sig på inkomst av anställning, oberoende av om arbetsgivaren har betalat arbetsgivaravgifter. Inte heller är pensionspoängen beroende av att efter taxeringen eventuellt kvarstående allmänna pensionsavgifter betalas. Enligt tidigare regler skulle pensionsrätt inte tillgodoräknas för inkomst av annat förvärvsarbete om inte tilläggspensionsavgiften var till fullo betald inom föreskriven tid. Enligt 29 § uppbördslagen (1953:272) skulle tilläggspensionsavgift dock anses vara betald före skatt. Införandet av skattebetalningslagen (1997:483) innebär bl.a. att den s.k. likafördelningsmetoden skall tillämpas. Varje betalning av en skatt eller en avgift skall därmed behandlas lika, dvs. om endast en viss andel av det sammanlagt debiterade skatte- eller avgiftsbeloppet har betalats anses varje debiterat delbelopp betalt efter den kvotdel som betalningen utgör av det sammanlagda skatte- eller avgiftsbeloppet. Beträffande ålderspensionsavgiften innebär detta att om en viss andel skatter och avgifter har betalats anses en motsvarande andel av avgiften ha betalats. I propositionen föreslås att pensionsrätt som grundar sig på inkomst av anställning inte heller i det reformerade ålderspensionssystemet skall vara beroende av att avgifter som belöper på inkomsten betalas. Pensionsrätt som grundar sig på inkomst av annat förvärvsarbete skall enligt propositionen tillgodoräknas endast på den andel av den pensionsgrundande inkomsten upp till 7,5 inkomstbasbelopp (för åren 1999-2000 7,5 förhöjda prisbasbelopp) som motsvarar andelen inom föreskriven tid betald ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för samtliga inkomster. I propositionen framhålls att det inte kan anses rimligt att egenavgifter och allmänna pensionsavgifter hanteras olika när det gäller tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomster av annat förvärvsarbete. Regeringen föreslår därför att reglerna för tillgodoräknande av pensionsrätt avseende inkomst av annat förvärvsarbete skall omfatta även situationen med obetalda allmänna pensionsavgifter.
Utskottets bedömning Regeringens förslag har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet biträder förslaget om pensionsrätt i situationer med obetalda avgifter.
Pensionsrätt för förfluten tid (prop. 151)
Inledning Personer som är födda år 1937 eller tidigare skall även fortsättningsvis uppbära inkomstgrundad ålderspension enligt det nuvarande pensionssystemets regler. De som redan är pensionerade eller har få år kvar till ålderspensionering kommer därför inte att omfattas av det reformerade ålderspensionssy- stemets principer för intjänande av pensionsrätt. Personer som är födda år 1938 eller senare kommer däremot enligt förslaget att omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet. Som framgår av det följande föreslås att personer som är födda under något av åren 1938-1953 (mellangenerationen) skall få sin pensionsrätt beräknad såväl enligt nuvarande regler som enligt de reformerade reglerna. Övergången till det reformerade ålderspensionssystemet föreslås ske gradvis genom en s.k. tjugondelsinfasning. Med hänsyn till personens födelseår beräknas ålderspensionen med successivt ökande andel enligt det reformerade ålderspensionssystemet. De personer som är födda år 1954 eller senare skall enligt förslaget omfattas fullt ut av det reformerade ålderspensionssystemets regler. En konsekvens av den föreslagna ordningen blir att en stor andel av de personer som, när reformen träder i kraft, redan har tjänat in pensionsrätt inom det nuvarande ATP-systemet kommer att omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet. Det gäller såväl personer i mellangenerationen som personer som omfattas fullt ut av de reformerade reglerna. Det måste därför finnas bestämmelser som gör det möjligt att inom ramen för det reformerade pensionssystemet ta hänsyn till förvärvsinkomster, pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar m.m. under tid före reformens ikraftträdande.
Propositionen
Allmänt om tillgodoräknade av pensionsrätt för förfluten tid (avsnitt 15.1) I propositionen föreslås att pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet skall tillgodoräknas även för tid före lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999. Vidare föreslås att pensionsrätt på grundval av förvärvsinkomster och pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar m.m. skall fastställas fr.o.m. år 1960. Detsamma skall gälla pensionsrätt för förtidspensionärer med s.k. antagandeinkomst och pensionsgrundande belopp för barnår. Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Pensionsrätt för förfluten tid skall enligt förslaget fastställas endast för den som lever den 1 januari 1999 och som är född år 1938 eller senare. För tid före år 1999 skall den anses försäkrad för inkomstgrundad ålders- pension som respektive år har varit försäkrad för tilläggspension enligt AFL eller dessförinnan enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension. Pensionsrätt för förfluten tid skall inte fastställas till den del summan av pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp överstiger 7,5 gånger det vid ingången av varje år gällande basbeloppet (för åren 1995-1998 det förhöjda basbeloppet). Enligt förslaget skall pensionsrätt för förfluten tid i princip tillgodoräknas endast inom ramen för fördelningssystemet. För åren 1995-1998 skall dock pensionsrätt på grundval av förvärvsinkomster och pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar m.m. tillgodoräknas även inom premiepensionssystemet. Därvid skall 16,5 procentenheter av pensionsunderlaget tillgodoräknas som pensionsrätt inom fördelningssy- stemet och två procentenheter av pensionsunderlaget tillgodoräknas som pensionsrätt för premiepension.
Pensionsgrundande inkomst och ålderspensionsrätt för förtidspensionärer (avsnitt 15.2) Regeringen föreslår att pensionsgrundande inkomst för förfluten tid i det reformerade pensionssystemet skall beräknas för åren 1960-1998. Till grund för denna inkomst skall ligga den pensionspoäng för ATP som har registrerats i RFV:s register för pensionspoäng. Den pensionsgrundande inkomsten skall beräknas genom att den för ATP tillgodoräknade pensionspoängen - med tillägg för en poäng - multipliceras med det vid ingången av varje år gällande basbeloppet (för åren 1995-1998 det förhöjda basbeloppet). Inkomster som under ett år i förfluten tid inte har överstigit ett basbelopp skall inte grunda pensionsrätt i det reformerade systemet. Förtidspensionärer med s.k. antagandepoäng föreslås tillgodoräknas ål- derspensionsrätt på grundval av den pensionspoäng för ATP som har registrerats för dem. Enligt vad som anges i propositionen innebär förslaget att den som under ett år i förfluten tid haft inkomster som endast obetydligt överstigit ett basbelopp kommer att tillgodoräknas pensionsrätt i det reformerade systemet beräknad på hela inkomsten, medan den som haft inkomster om högst ett basbelopp för det året inte kommer att tillgodoräknas någon pensionsrätt. Det framhålls i propositionen att förvärvsinkomster och socialförsäkringsersättningar kommer att grunda pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet under förutsättning att de har varit pensionsgrundande inom ramen för ATP-systemet. De socialförsäkringsersättningar m.m. som i dag är pensionsgrundande har - i den mån de alls har existerat - inte alla grundat pensionsrätt ända sedan år 1960, utan regler härför har införts successivt under årens lopp.
Pensionsrätt för plikttjänstgöring (avsnitt 15.3) Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring för åren 1995-1998 föreslås kunna tillgodoräknas den som genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst eller lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor. Tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring för åren 1995-1998 skall därvid ske enligt i huvudsak samma regler som skall gälla för tid efter den 1 januari 1999. Dock skall pensionsrätt för plikttjänstgöring för den angivna tiden kunna tillgodoräknas även den som enligt värnpliktslagen har fullgjort repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning.
Pensionsrätt för barnår (avsnitt 15.4 och 15.5) I propositionen föreslås att pensionsgrundande belopp för barnår för åren 1960-1998 skall tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föddes t.o.m. det år då barnet fyllde tre år eller, om barnet föddes under månaderna juli - december, fr.o.m. det år då barnet uppnådde ett års ålder t.o.m. det år då barnet fyllde fyra år. Beloppet skall tillgodoräknas den förälder som har fyllt 16 men inte 65 år, som under hela det aktuella året har varit bosatt och försäkrad i Sverige samt under minst sex månader av året varit vårdnadshavare för barnet. Barnet måste också ha varit bosatt i Sverige under hela året. Undantag från sistnämnda krav skall gälla för det år barnet föds samt vid dödsfall. Om båda föräldrarna uppfyller kraven för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp skall den tillgodoräknas beloppet som för det året hade den lägsta pensionspoängen. Har en förälder avlidit efter det aktuella barnåret skall den andre föräldern tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet. För att fadern skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår krävs enligt förslaget att han ansöker om detta. Motsvarande krav uppställs inte när det gäller modern. För att fadern skall tillgodoräknas beloppet skall han också visa att han haft den rättsliga vårdnaden om barnet i tillräcklig omfattning. I propositionen framhålls att det, till skillnad från vad som föreslås gälla fr.o.m. den 1 januari 1999, inte bör uppställas något krav på att föräldrar och barn skall ha varit bosatta tillsammans för förfluten tid eftersom detta i praktiken är omöjligt att utreda. Det framhålls vidare att endast föräldrar (därmed avses såväl biologiska föräldrar som adoptivföräldrar) bör kunna tillgodoräknas pensionsrätt för barnår i förfluten tid samt att pensionsgrundande belopp endast bör kunna tillgodoräknas en förälder som själv uppfyller samtliga villkor för att kunna tillgodoräknas detta. Överlåtelse skall således inte kunna ske såvitt avser förfluten tid. I propositionen föreslås att beräkningen av pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid i princip skall göras på samma sätt som i fråga om pensionsgrundande belopp för barnår för framtiden. Enligt vad som anges i propositionen kommer beräkningarna att kunna ske med ledning av de uppgifter om tillgodoräknade pensionspoäng inom nuvarande ATP- system som finns i register hos RFV. Beräkningen av pensionsgrundande belopp för barnår under åren 1960-1998 bör ske enligt det av de tre alternativa beräkningssätt som i det enskilda fallet ger det mest förmånliga utfallet. Det för alla försäkrade enhetliga beloppet bör för förfluten tid då motsvaras av det vid respektive års ingång gällande basbeloppet enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension eller enligt AFL (fr.o.m. år 1995 det förhöjda basbeloppet). I propositionen föreslås (avsnitt 15.5) att pensionsrätt för förfluten tid skall fastställas i anslutning till lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999.
Motion I motion Sf36 yrkande 5 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - vid avslag på yrkande 1 - ett tillkännagivande om pliktjänstgöring för förfluten tid. Motionärerna anser att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas för tid före 1995.
Utskottets bedömning Socialförsäkringsutskottet konstaterar att pensionsrätt för plikttjänstgöring enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Utskottet vidhåller den bedömning som därvid gjordes. Försvarsutskottet delar denna uppfattning. Socialförsäkringsutskottet avstyrker med det anförda motion Sf36 yrkande 5. Som framgår av det föregående skall, om båda föräldrarna uppfyller kravet för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, den tillgodoräknas beloppet som för det aktuella året hade den lägsta pensionspoängen. För att fadern i ett sådant fall skall få pensionsgrundande belopp för barnår krävs att han ansöker om det. Om fadern för visst eller vissa år haft den lägsta pensionspoängen men inte ansöker om att få tillgodoräknas pensionsgrundande belopp, bör beloppet eller beloppen i stället tillgodoräknas modern. Utskottet föreslår att ett förtydligande om moderns rätt till pensionsgrundande belopp för barnår i ett sådant fall införs i 33 § införandelagen. Socialförsäkringsutskottet tillstyrker med detta förtydligande regeringens förslag såvitt avser pensionsrätt för förfluten tid.
Inkomstindex (prop. 151)
Inledning Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall det reformerade ålderspensionssystemet vara avgiftsbestämt. Värdet av intjänade pensionsrätter i fördelningssystemet skall räknas om på ett sådant sätt att avgiftsnivån i ålders-pensionssystemet kan ligga fast utan att det uppkommer varaktig obalans mellan avgiftsintäkter och pensionsutbetalningar. Tillfälliga under- eller överskott kan dock uppkomma och skall regleras med en buffertfond. Vidare skall systemet bygga på livsinkomstprincipen, vilket bl.a. innebär att samtliga års pensionsgrundande inkomster under förvärvslivet skall ligga till grund för beräkning av inkomstpension. I ett sådant system bör varje års pensionsgrundande inkomst väga lika tungt i beräkningen av inkomstpensionen oavsett när under förvärvslivet de tjänas in. Dessa principer förutsätter att värdet av intjänad pensionsrätt avseende inkomstpension räknas om med hänsyn till inkomstutvecklingen i samhället. Omräkningen föreslås ske genom att pensionsförmånerna räknas om med den årliga förändringen i ett index.
Inkomstmått och inkomstindex för år 1999 m.m. (avsnitt 16.2-16.5)
Propositionen I propositionen föreslås att pensionsbehållning och utgående pension i fördelningssystemet årligen skall räknas om med förändringen i inkomstindex. Inkomstindex skall i huvudsak spegla förändringen i genomsnittlig pensionsgrundande inkomst per person med sådan inkomst. Avsteg från omräkning av pensionsbehållning och utgående pension med förändringen i inkomstindex skall dock göras om detta är nödvändigt för att säkerställa den ekonomiska balansen i ålderspensionssystemets fördelningsdel. Inkomstindex skall mäta den relativa förändringen i ett inkomstmått, som fr.o.m. år 1999 skall utgöras av en kvot där summan av vissa inkomster som tjänats in av personer mellan 16 och 64 år delas med antalet personer som under året uppburit sådan inkomst. Inkomstindex skall fastställas för varje kalenderår och skall för år 1999 vara 100,00. RFV skall beräkna inkomstindexet som fastställs av regeringen varje år. Såvitt gäller inkomstindex för åren 1960-1998 föreslås att inkomstmåttet skall avse de inkomster som legat till grund för pensionspoäng, med tillägg av inkomster motsvarande ett prisbasbelopp, per person för vilken pensionsgrundande inkomst har fastställts. Därvid skall beräkningen begränsas till personer som fyllt högst 64 år. Uppgifterna skall hämtas från RFV:s pensionspoängstatistikregister. Eftersom inkomstmåttet för tiden t.o.m. år 1998 skiljer sig från det inkomstmått som skall gälla fr.o.m. år 1999 föreslås en viss justering för förändrat inkomstmått mellan åren 1998 och 1999.
Motion I motion Sf36 yrkande 10 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - vid avslag på yrkande 1 - ett tillkännagivande om att alla inkomster skall tas med i beräkningsunderlaget för fastställande av inkomstindex. För att spegla den faktiska inkomstutvecklingen bör enligt motionärerna även inkomster över det s.k. taket räknas med i inkomstmåttet fr.o.m. år 1999.
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att det i propositionen föreslås att inkomster över intjänandetaket skall ingå i inkomstmåttet fr.o.m. år 1999 (1 kap. 5 § LIP). Med hänsyn härtill är motion Sf36 yrkande 10 tillgodosedd och utskottet avstyrker motionsyrkandet i fråga. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inkomstmått och beräkning av inkomstindex.
Inkomstpension (prop. 151)
Omräkning av pensionsrätt för inkomstpension (avsnitt 17)
Propositionen Den ackumulerade pensionsrätten för inkomstpension utgör individens pensionsbehållning. I regel förflyter lång tid från det att pensionsrätt tjänas in fram till dess att pensionen skall betalas ut. Som nämnts i det föregående måste värdet av intjänad pensionsrätt räknas om för att hänsyn skall kunna tas till förändringar i den allmänna pris- och inkomstnivån. Årlig omräkning av pensionsbehållningen föreslås göras med förändringen i inkomstindex. Med hänsyn till ålderspensionssystemets mer försäkringsmässiga karaktär och att det skall utgöra ett från andra socialförsäkringar avskilt system bör pensionsbehållningen för inkomstpension registrerad för personer som avlider (s.k. arvsvinster) fördelas på övriga i försäkringskollektivet och läggas till deras pensionsbehållning. Vidare bör i ett avskilt ålderspensionssystem kostnaderna för att admini- strera detta reducera värdet av förmånerna.
Tilldelning av arvsvinster under förvärvsaktiv tid (avsnitt 17.2) I propositionen föreslås att pensionsbehållningar efter personer som har avlidit (arvsvinster) fördelas bland kvarlevande i samma ålder som de avlidna. Pensionsberättigad som inte har tagit ut hel ålderspension skall tilldelas arvsvinster genom årlig uppräkning av pensionsbehållningen med en arvs- vinstfaktor. För personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år skall fördelning av arvsvinster bestämmas av de avlidnas faktiska pensionsbehållningar. Vad gäller personer som avlidit senare skall fördelningen baseras på livslängdsstatistik för befolkningen. Arvsvinsttilldelning skall enligt propositionen göras efter personer som avlider år 1999 och senare. Arvsvinstfaktorerna, som skall fastställas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, skall vara lika för kvinnor och män. I propositionen framhålls att den valda metoden med löpande arvsvinsttilldelning, som skall ske under förvärvsaktiv ålder, inte bör användas för tid efter pensioneringen, dvs. beträffande den utgående pensionen. Arvsvinster uppkomna efter pensioneringen bör såvitt avser utgående pensionsförmån i stället inkluderas i ett delningstal, som inte omräknas efter 65-årsåret. Därigenom får enligt regeringen individen vid pensioneringstidpunkten större möjlighet att överblicka sin framtida ekonomiska situation.
Årlig omräkning av pensionsbehållning med inkomstindex (avsnitt 17.3) Regeringen föreslår att den för inkomstpension registrerade pensionsbehållningen årligen räknas om med den relativa förändringen i inkomstindex. Omräkning skall enligt propositionen ske per varje årsskifte. Någon indexomräkning skall däremot inte göras för intjänandeåret. Sådan omräkning skall göras även för tid före år 1999. Omräkning med inkomstindex för tid före år 1999 skall enligt propositionen göras på motsvarande sätt. Det innebär att pensionsrätter intjänade år 1960 skall multipliceras med kvoten mellan inkomstindex för år 1962 och år 1961, pensionsrätter intjänade år 1960 och år 1961 skall multipliceras med kvoten mellan inkomstindex för år 1963 och år 1962 osv. I pensionsbehållningen, som omräknas per ett årsskifte, skall även inräknas de arvsvinster som tilldelats t.o.m. samma årsskifte.
Finansiering av pensionssystemets förvaltningskostnader (avsnitt 17.4) I propositionen föreslås att kostnaderna för förvaltningen av ålderspensionssystemets fördelningsdel skall täckas av de avgifter som tas ut för att finansiera systemet. Förvaltningskostnaderna skall belasta AP-fonden och skall för år 2001 till 60 % täckas genom en minskning av pensionsbehållningarna. Andelen som skall täckas genom en sådan minskning skall efter år 2001 öka med två procentenheter per år fram till år 2021. En s.k. förvaltningskostnadsfaktor skall enligt propositionen ligga till grund för den nedjustering av pensionsbehållningarna som skall göras för att täcka förvaltningskostnaderna. Förvaltningskostnadsfaktorn skall årligen fastställas av regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer.
Motion I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anges att förslaget till nytt pensionssystem innehåller få fördelningspolitiska inslag. Ett sådant inslag hade varit att arvsvinsterna under förvärvsaktiv tid tillfaller kollektivet och inte de kvarlevande i samma årskull. I yrkande 11 begär motionärerna - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om sådan fördelning av arvsvinster.
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens uppfattning att fördelning av arvsvinster bör ske bland de kvarlevande i samma ålder. Detta är i överensstämmelse med den princip som kommer att gälla för utgående pensioner eftersom delningstalet baseras på den beräknade medellivslängden för respektive åldersgrupp. Utskottet avstyrker därmed motion Sf36 yrkande 11. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till omräkning av pensionsrätt för inkomstpension.
Uttag och beräkning av inkomstpension (avsnitt 18.1 och 18.2)
Propositionen Regeringen föreslår att inkomstpension skall kunna tas ut fr.o.m. 61 års ålder oberoende av pensionens storlek. Inkomstpension skall kunna tas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Ett uttag av inkomstpension skall vidare kunna återkallas helt eller delvis högst en gång per sexmånadersperiod. Om förvärvsvillkoret uppfylls efter det att inkomstpension har tagits ut skall tidigare latent pensionsrätt räknas om till förmån fr.o.m. januari månad året efter det år som förvärvsvillkoret blir uppfyllt. Det vid tidpunkten för omräkningen aktuella delningstalet skall då användas. Inom fördelningssystemet skall enligt förslaget inkomstpensionens årsbelopp beräknas genom att pensionsbehållningen vid pensioneringstidpunkten divideras med det s.k. delningstalet. I delningstalet skall beaktas återstående medellivslängd vid pensioneringstillfället och normen för följsamhetsindexering. Vid pensionsuttag före det år då den pensionsberättigade fyller 65 år skall preliminärt delningstal fastställas. Delningstalet skall därvid baseras på livslängdsstatistik för den femårsperiod under vars sista år den pensionsberättigade fyllde 59 år. Definitivt delningstal skall fastställas för varje årsklass vid ingången av det år då den pensionsberättigade uppnår 65 års ålder. Delningstalet skall baseras på livslängdsstatistik för den femårsperiod under vars sista år de pensionsberättigade fyllde 63 år. Det föreslås att delningstalet, som skall vara lika för kvinnor och män, skall fastställas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. I propositionen framhålls att det ur individens synvinkel måste betraktas som angeläget att delningstalet är oförändrat efter 65 års ålder och pensionen således inte kan komma att sänkas successivt på grund av ökad medellivslängd i befolkningen. Det framhålls vidare att följsamhetsindexeringen av utgående inkomstpensioner föreslås göras kring normen 1,6. Eftersom delningstalet skall beräknas med hänsyn härtill innebär detta att pensionären får en högre begynnelsepension än om pensionen i stället successivt skulle räknas om med den reala tillväxten år för år. Utskottet återkommer i avsnittet om följsamhetsindexering till nivån på normen för följsamhetsindexering. Det årliga pensionsbeloppet skall enligt propositionen motsvara pensionsbehållningen (hela eller del därav, exkl. behållning som härrör från latenta pensionsrätter) delad med delningstalet för individens ålder den månad inkomstpensionen tas ut. Ju högre pensionsålder individen väljer, desto lägre blir delningstalet. Det årliga pensionsbeloppet blir således högre om pensionsuttaget skjuts upp än om inkomstpensionen lyfts vid en tidigare ålder. Vidare skall den del av behållningen som inte tas i anspråk vid pensionsberäkningen även fortsättningsvis räknas upp med arvsvinster och förändringen i inkomstindex vid varje årsskifte på samma sätt som innan pension började lyftas. Pensionsrätter som fastställs efter det att individen tagit ut hel ålderspension skall omräknas till en pensionsförmån och utbetalas till individen utan att han eller hon ansökt om detta. Om individen uppbär partiell, t.ex. halv, pension skall på motsvarande sätt hälften av den senare fastställda pensionsrätten automatiskt omvandlas till en utgående förmån. Denna tillkommande pensionsförmån beräknas med delningstalet för individens ålder då utbetalningen av det tillkommande beloppet påbörjas och skall läggas till den utgående förmånen fr.o.m. januari månad året efter fastställelseåret.
Utskottets bedömning Regeringens förslag har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet biträder förslaget om uttag och beräkning av inkomstpension.
Följsamhetsindexering (avsnitt 18.3 och 18.4)
Propositionen Som nämnts i det föregående föreslår regeringen att den utgående inkomstpensionen årligen skall räknas om med inkomstindexets procentuella förändring reducerad med normen 1,6, s.k. följsamhetsindexering. Följsamhetsindexering av inkomstpension skall ske fr.o.m. årsskiftet 2001/2002. Följsamhetsindexeringen innebär enligt propositionen att inkomstpensionen inte skall räknas om med hela förändringen i inkomstindex utan med denna förändring minskad med den uppräkning som redan tillgodoräknats i delningstalet. Det innebär att om den årliga reala tillväxten framöver uppgår till samma nivå som normen skall inkomstpensionen räknas om med inflationen. Om den reala tillväxten blir högre får pensionären, utöver priskompensation, ett visst påslag på inkomstpensionen. Vid lägre tillväxt än normen justeras inkomstpensionen ned realt sett, vilket innebär att pensionären inte kompenseras fullt ut för prisutvecklingen. Såvitt gäller val av norm och nivån på denna anförs i propositionen att det mot bakgrund av den stora osäkerhet som råder om den framtida tillväxten är viktigt att pensionssystemet utformas så att det fungerar även med långvarigt låg tillväxt. Detta talar enligt regeringen för en fast norm i det reformerade systemet men även för en viss försiktighet vid valet av normhöjd. Följsamhetsindexeringen innebär att vid en viss tillväxt, som är lägre än normen, kommer pensionernas reala värde att reduceras samtidigt som löntagare erhåller en viss standardförbättring. En sådan utveckling under en längre tidsperiod skulle enligt regeringen sannolikt väcka kompensationskrav som på sikt skulle kunna äventyra såväl pensionssystemets finansiella stabilitet som dess autonomitet. Med lägre norm mildras de nämnda effekterna. Samtidigt innebär lägre norm att även begynnelsepensionen blir lägre vilket kan försvåra den enskildes övergång från yrkesverksamhet till pension. Regeringen bedömer att normen 1,5 skulle innebära en godtagbar kombination av ovan nämnda faktorer. Emellertid kan enligt regeringen inte helt bortses från att denna norm medför en betydande utgiftsökning för ATP-baserade ålderspensioner, som förutsätter en framtida real tillväxt på 2 %. Enligt regeringen bör normen för följsamhetsindexeringen av inkomstpensioner sättas till 1,6. En utförligare redovisning av de överväganden som gjorts vid valet av norm har redovisats ovan i avsnittet Finansiell stabilitet i fördelningssystemet. För att neutralisera effekten på inkomstindexet av att pensionsgrundande inkomst fr.o.m. år 1999 skall beräknas efter avdrag för allmän pensionsavgift skall dock vid årsskiftet 2001/2002 normen vara -0,4, dvs. det tal som skall användas vid följsamhetsindexeringen skall vara 0,996.
Utskottets bedömning Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om följsamhetsindexering. Utskottet biträder förslaget.
Omräkning av pensionsbehållning för år då pension lyfts eller återkallas (avsnitt 18.5)
Propositionen Som framhålls i propositionen skall pensionsbehållningen räknas om per varje årsskifte med dels arvsvinster, dels förändringen i inkomstindex avseende det gångna året. Omräkningen innebär att indexförändring och arvs-vinster för det innevarande året tillgodoräknas den pensionsbehållning som inte omräknats till en utgående förmån. Om pension börjar lyftas under kalenderåret, t.ex. i juli, bör emellertid enligt regeringen pensionsbehållningen tillgodoräknas viss uppräkning för det första halvåret. I annat fall går den pensionsberättigade miste om en del av uppräkningen av sin behållning. För år då pension har börjat tas ut eller uttag av pension har återkallats bör därför göras en månadsvis uppräkning av pensionbehållningen. Det föreslås därför att för år då pension har lyfts eller återkallats skall individens pensionsbehållning räknas om inför det efterföljande årsskiftet enligt särskilda rutiner. Vad avser indexuppräkningen skall pensionsbehållningen för varje månad räknas upp med en tolftedel av det procenttal som utgör normen för följsamhetsindexering. Därefter skall pensionsbehållningen följsamhetsindexeras vid årets slut. Likaså skall arvsvinster efter personer som har avlidit det år de skulle ha fyllt 60 år eller senare tillgodoräknas månad för månad.
Utskottets bedömning Utskottet biträder regeringens förslag till omräkning av pensionsbehållning för år då pension lyfts eller återkallas.
Premiepension (prop. 151)
Försäkringsförhållandets rättsliga karaktär (avsnitt 19.1)
Propositionen I propositionen föreslås att 2,5 procentenheter av den totala ålderspensionsavgiften, som skall vara 18,5 % av avgiftsunderlaget, skall avsättas till premiepensionssystemet och ge pensionsrätt för premiepension. Resterande 16 procentenheter skall således tillgodoräknas inom fördelningssystemet och ge inkomstpension. Premiepensionssystemet skall enligt propositionens förslag vara försäkringsmässigt uppbyggt och försäkringsfunktionen skall vara knuten till staten. Förhållandet mellan försäkringsgivaren och de försäkrade skall bygga på en förvaltningsrättslig reglering med bestämmelser om försäkringsförhållandet i lag eller annan författning. Det förhållandet att försäkringen bygger på en förvaltningsrättslig reglering skall dock, enligt propositionen, inte medföra att intjänad premiepensionsrätt skall kunna påverkas av politiska beslut som får retroaktiv verkan. I propositionen anges att premiepensionssystemets uppbyggnad starkt talar för att rätten till premiepension i förhållandet mellan staten och den enskilde måste likställas med en vanlig civilrättslig fordran och därför åtnjuta samma skydd enligt grundlagen. Avsättningarna till premiepensionssystemet skall således enligt propositionen vara knutna till enskilda individer och innefatta ett civilrättsligt bindande åtagande. Vidare måste fastställd pensionsrätt för premiepension anses omfattas av egendomsskyddet i 2 kap. 18 § regeringsformen (RF) och vid den bedömningen saknas enligt propositionen skäl att föreslå särskilda åtgärder för att rätten till fastställd premiepensionsrätt skall vara skyddad mot beslut med retroaktiv verkan. I propositionen föreslås att civilrättsliga regler om bl.a. bodelning och gåva inte skall vara tillämpliga på premiepensionsrätten. Inte heller skall ett tillgodohavande på premiepensionskontot kunna utmätas, pantsättas eller överlåtas innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Utmätnings- och överlåtelseförbudet hindrar dock inte utmätning i lön enligt 7 kap. utsökningsbalken. Preskriptionslagen skall inte vara tillämplig på enskilds fordran på premiepension.
Motion I motion Sf36 yrkande 15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om ett förtydligande av egendomsskyddet i 2 kap. 18 § RF. Motionärerna anser att det i RF uttryckligen skall anges att skyddet omfattar även premiepensionsrätt.
Utskottets bedömning Utskottet anser att den föreslagna utformningen av premiepensionssystemet - en allmän pension med en försäkringsmässig struktur och en försäkringsfunktion knuten till staten - ger trygghet och stabilitet. Propositionen ger klart uttryck för att premiepensionssystemet är utformat så att det omfattas av egendomsskyddet i 2 kap. 18 § RF. Utskottet delar denna uppfattning. Att förhållandet mellan staten och den enskilde bygger på en förvaltningsrättslig reglering skall enligt utskottets uppfattning inte innebära att intjänad premiepensionsrätt skall kunna påverkas av politiska beslut med retroaktiv verkan. Med detta ställningstagande saknas det enligt utskottets mening skäl att, som yrkas i motion Sf36, uttryckligen ange att premiepensionsrätten omfattas av egendomsskyddet i 2 kap. 18 § RF. Utskottet avstyrker motion Sf36 yrkande 15. Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag om utmätning, pantsättning eller överlåtelse av tillgodohavanden på ett premiepensionskonto. Ett tillgodohavande på premiepensionskonto skall ej heller preskriberas.
Försäkringsfunktionen för premiepension (avsnitt 19.2)
Propositionen I propositionen föreslås att försäkringsfunktionen inom premiepensionssy-stemet skall handhas av en nyinrättad statlig myndighet, Premiepensionsmyndigheten (PPM). Myndigheten föreslås organisatoriskt ingå i socialförsäkringsorganisationen och inrättas den 1 juli 1998. Eftersom försäkringsvillkoren är reglerade i lag är det enligt propositionen naturligt att försäkringsfunktionen handhas av en myndighet. Därmed ökar också möjligheterna till insyn i försäkringsverksamheten. Enligt propositionen omöjliggörs inte heller tillämpningen av vissa försäkringsrörelseregler genom myndighetskonstruktionen. I propositionen anges att det inte, med beaktande av organisationsstruktur, kompetens och arbetsuppgifter, finns någon given försäkringsgivare bland nu befintliga myndigheter. Mot att lägga försäkringsfunktionen på RFV anses tala bl.a. att en sådan verksamhet skulle vara svårförenlig med verkets roll som central lednings- och tillsynsmyndighet inom socialförsäkringsadministrationen.
Utskottets bedömning Till grund för regeringens förslag ligger Premiereservutredningens betänkande Lag om premiepension (SOU 1997:131). Premiereservutredningen lät Statskontoret analysera frågan om hur försäkringsfunktionen i premiepensionssystemet skulle utformas. Statskontoret anger i sin promemoria bl.a. att premiepensionssystemet i stor utsträckning kräver en ny typ av verksamhet. Vissa delfunktioner anges i dag finnas i mindre omfattning hos Statens löne- och pensionsverk (SPV), Riksskatteverket och inom socialförsäkringsadministrationen. Statskontoret föreslår emellertid att en ny myndighet inrättas. Motivet härför anges vara bl.a. följande fördelar: tydlighet, allmänhetens förtroende, tillsynsansvaret skiljs från det operativa verksamhetsansvaret, kraven på ny kompetens, mindre risk för blandfinansiering och kostnadseffektivitet på kort och lång sikt. Utskottet delar den bedömning som görs i propositionen att det är lämpligt att försäkringsfunktionen i premiepensionssystemet handhas av en myndighet. Det framstår som naturligt när försäkringsvillkoren är reglerade i lag och det ökar möjligheterna till insyn i försäkringsverksamheten. Utskottet delar också bedömningen att försäkringsfunktionen bör handhas av en nyinrättad myndighet, PPM. Enligt utskottets mening har de utredningar som genomförts visat på svårigheterna med att lägga försäkringsfunktionen på en redan befintlig myndighet. Utskottet noterar härvid att enligt Statskontorets analyser skall det vara kostnadseffektivt på såväl kort som lång sikt att lägga försäkringsfunktionen på en nyinrättad myndighet. Utskottet återkommer emellertid till kostnadsfrågan i senare avsnitt av betänkandet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag med vissa bestämmelser om PPM och att myndigheten inrättas den 1 juli 1998.
Premiepensionskonto (avsnitt 19.3)
Propositionen PPM föreslås upprätta ett premiepensionskonto för varje pensionssparare. Kontot skall visa utvecklingen av tillgodohavandet i premiepensionssystemet och premiepensionen beräknas sedan utifrån tillgodohavandet vid varje tid på kontot. Konto skall också föras för efterlevande som har fått rätt till premiepension i denna egenskap.
Utskottets bedömning Utskottet tillstyrker propositionens förslag.
Förvaltningen av premiepensionskapital (avsnitt 20)
Propositionen Premiepensionssystemet skall, som angivits tidigare, i stor utsträckning vara utformat som ett fondförsäkringssystem, där kapitalförvaltningen sker i värdepappersfonder som sköts av fristående fondförvaltare. Fondförsäkringsmodellen innebär bl.a. att PPM skall vara andelsägare i de värdepappersfonder där medel placeras. Det är emellertid de enskilda som skall bestämma hos vilka förvaltare medlen skall placeras och som skall bära den finansiella risken för placeringen. I propositionen föreslås att PPM skall ansvara för den tillfälliga förvaltningen av avgiftsmedlen. I det nya systemet kommer ålderspensionsavgifterna att betalas in successivt under intjänandeåret. Medlen kan emellertid inte föras över till fondförvaltare förrän pensionsrätten har fastställts. Under i genomsnitt 18 månader behöver således avgiftsmedlen ligga i någon slags tillfällig förvaltning. Under denna tillfälliga förvaltning är det enligt propositionen önskvärt med en god avkastning men också ett lågt risktagande, trygghet och en god betalningsberedskap är av stor vikt. Det föreslås därför att PPM skall placera medlen hos Riksgäldskontoret. Som kontohavare skall PPM träffa avtal med Riksgäldskontoret om förräntning och andra villkor. Enligt förslaget i propositionen skall avkastningen från den tillfälliga förvaltningen fördelas på de enskilda som ett procentuellt påslag på pensionsrätten i samband med att avgiftsmedlen förs över till fondförvaltare. Avkastningen för ett kalenderår skall enligt en förenklad beräkning tillföras sådana pensionssparare, för vilka pensionsrätt för premiepension för det föregående året har fastställts. Överföringen kommer att ske vid olika tidpunkter för olika pensionssparare. I propositionen anges att förutsättningarna för att jämna ut ränteeffekterna av denna tidsfaktor bör undersökas ytterligare. Beträffande fondförvaltningen i premiepensionssystemet anförs i propositionen att endast förvaltare som har tillstånd att utöva sådan verksamhet och som står under tillsyn bör få medverka i premiepensionssystemet. Placeringen av premiepensionsmedlen föreslås kunna ske i värdepappersfonder och utländska fondföretag som förvaltas av fondförvaltare som har rätt att utöva fondverksamhet i Sverige enligt lagen om värdepappersfonder. Det skall finnas en möjlighet till placering i värdepappersfonder som förvaltas av ett statligt fondbolag som skall inrättas för detta ändamål. Regeringen föreslås få ett bemyndigande att bilda ett sådant statligt fondbolag. Fondförvaltarna skall enligt propositionen anmäla sina fonder för registrering hos PPM och sluta avtal med myndigheten om det praktiska samarbetet och om tak för priset för förvaltartjänsten. PPM skall ges möjlighet att förhandla om prisreduktion med fondförvaltarna. Det föreslås vidare att fondförvaltarna skall vara skyldiga att på begäran lämna ut informationsmaterial till de enskilda, inte ha några uttagsavgifter, och varje år till myndigheten rapportera alla kostnader som tagits ut ur fonden. Om den enskilde inte gör ett aktivt val av förvaltning placeras medlen i en särskild fond inom Allmänna pensionsfonden, Premiesparfonden. I propositionen föreslås att en ny sjunde fondstyrelse inom AP-fonden skall inrättas för detta ändamål. Vissa regler om värdepappersfonder görs tillämpliga på fonden och den skall stå under tillsyn av Finansinspektionen. Förvaltningen skall ha en inriktning på trygghet. Frågan om hur avkastningskravet skall utformas för att neutralitet skall uppkomma bör enligt propositionen övervägas ytterligare. I propositionen anges beträffande reglerna för val och byte av fond följande. När premiepensionsrätt har fastställts för ett visst år skall pensionsspararen välja fond. PPM för sedan över medlen som en klumpsumma för de pensionssparare som valt samma fond. Förvaltarna får inte kännedom om vilka personers sparande de förvaltar. PPM bör kunna få begränsa antalet fonder som pensionsspararen samtidigt får ha medel placerade i. Om pensionsspararen inte anmäler något val av fond men tidigare har anmält val av fond eller bytt fond, placeras medlen i den eller de fonder i vilka medel senast har placerats för pensionsspararens räkning. Pensionsspararen får när som helst byta fond. Frågan om eventuell avgift vid byte av fond bör emellertid enligt propositionen undersökas närmare för att senare regleras i regeringsförordning.
Utskottets bedömning Vad gäller den tillfälliga förvaltningen av avgiftsmedlen delar utskottet bedömningen i propositionen att förvaltningen bör ge god avkastning men framför allt uppfylla kravet på trygghet och god betalningsberedskap. En lämplig avvägning är då enligt utskottets uppfattning att medlen placeras hos Riksgäldskontoret. I propositionen har föreslagits, bl.a. på grund av tekniska svårigheter, att en förenklad beräkning skall göras vid fördelningen till pensionsspararna av avkastningen från den tillfälliga förvaltningen. Under ärendets beredning har emellertid framkommit att fördelningen bör kunna ske med utgångspunkt från verklig avkastning. Utskottet föreslår därför att 8 kap. 1 § LIP ändras på så sätt att regleringen av den föreslagna förenklade beräkningsmetoden utgår. Därigenom ges möjlighet att fördela räntan med utgångspunkt från den avkastning som rent faktiskt är hänförlig till ett visst intjänandeår. Utskottet tillstyrker med denna ändring förslagen om den tillfälliga förvaltningen av avgiftsmedlen. Beträffande fondförvaltningen lämnas i propositionen utförliga redogörelser för vilka fondförvaltare som skall få medverka i premiepensionssystemet och de krav som skall ställas på dessa. Utskottet delar de bedömningar som görs i propositionen och tillstyrker förslagen. Utskottet tillstyrker också förslaget om att ett statligt fondbolag bildas och att riksdagen bemyndigar regeringen att bilda detta bolag. Utskottet vill med tanke på att premiepensionssystemets kostnader måste begränsas framhålla vikten av att PPM aktivt verkar för en prisreduktion i samband med att avtal sluts med fondförvaltarna. För den som inte gör ett aktivt val av fondförvaltare föreslås att PPM skall placera medlen i en nyinrättad fond inom Allmänna pensionsfonden, Premiesparfonden. Utskottet tillstyrker detta förslag samt förslagen om vilka regler som skall gälla för fonden. För att underlätta uppbyggnaden av sjunde AP-fondstyrelsen bör den emellertid kunna inrättas formellt redan den 1 juli 1998. För att möjliggöra detta föreslår utskottet en ändring av ikraftträdandebestämmelserna i förslaget till lag om ändring i lagen med reglemente för Allmänna pensionsfonden. Kostnaderna för förvaltningen av Premiesparfonden skall tas ur de förvaltade medlen. Sjunde AP-fondstyrelsen kommer därför att erhålla medel till verksamheten tidigast under senare delen av år 1999, när den första överföringen sker av medel till förvaltare inom premiepensionssystemet. För att täcka kostnaderna under tiden från inrättandet till denna tidpunkt föreslår utskottet att sjunde fondstyrelsen ges möjlighet att erhålla lån och kredit i Riksgäldskontoret. Det ankommer på regeringen, att på det sätt och inom de ramar som avses i 20 och 21 §§ lagen (1996:1059) om statsbudgeten, besluta om villkoren för lån och kredit för 1998. Sådana lån och krediter skall rymmas inom de ramar som riksdagen beslutat avseende investeringar i anläggningstillgångar respektive krediter för myndighetens räntekonton (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35). Sjunde fondstyrelsen bör som underlag till regeringen lämna uppgift om beräknade kostnader. En bärande princip för förvaltningen inom Premiesparfonden är att den skall vara likvärdig med de andra förvaltningsalternativen i premiepensionssystemet. Lånevillkoren skall därför utformas så att sjunde fondstyrelsen inte gynnas i förhållande till andra förvaltare. Vad utskottet anfört om lån och kredit för den nya AP- fondstyrelsen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vad gäller lån och kredit för år 1999 får regeringen återkomma i budgetpropositionen för år 1999. Utskottet tillstyrker förslagen om pensionsspararens möjligheter till val och byte av fonder inom premiepensionssystemet.
Uttag och beräkning av premiepension (avsnitt 21)
Propositionen I propositionen föreslås att premiepension får tas ut fr.o.m. den månad pensionsspararen fyller 61 år. Pensionen skall vara livsvarig och pensionsuttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Ett påbörjat uttag skall kunna återkallas. Även den andel med vilken pensionen tas ut skall kunna ändras. Ett uttag får dock återkallas helt eller delvis högst en gång per sexmånadersperiod. Kostnaderna för dessa åtgärder skall, liksom kostnaden för att på nytt påbörja utbetalning efter det att ett uttag har återkallats, belasta pensionsspararen. Premiepensionen beräknas lika för kvinnor och män och med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid på pensionsspararens premiepensionskonto. Grundalternativet är således enligt propositionen att tillgodohavandet på premiepensionskontot skall vara placerat i värdepappersfonder även under pensionstiden. I propositionen läggs emellertid förslag om att pensionsspararen skall få möjlighet att ta ut sin premiepension i form av en livränta med garanterat belopp. PPM skall då tillhandahålla en traditionell livränteförsäkring som garanterar pensionsspararen livslång utbetalning av ett fast belopp. Övergången till livränta kan ske vid en senare tidpunkt än vid första pensionsuttaget och livräntan skall omfatta hela pensionen. Enligt propositionen överväger regeringen vidare om en delvis övergång till livränta bör möjliggöras.
Motion Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf36 yrkande 16 - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om en utjämning av skillnaderna i avkastningen i premiepensionssystemet. Motionärerna anser att pensionsspararna skall kunna påverka pensionens storlek fram till pensionsåldern men att det därefter inte skall kunna ske någon spekulation. Pension skall alltid utgå med garanterade belopp.
Utskottets bedömning Förslaget till nytt ålderspensionssystem bygger på livsinkomstprincipen, dvs. varje intjänad krona får betydelse för pensionens storlek. Utskottet anser därför att ett uttag av premiepension inte skall påverka möjligheten att tjäna in ny pensionsrätt i premiepensionssystemet. Pensionerna kommer att grundas på det sparande och den avkastning som finns på premiepensionskontot. Detta innebär enligt grundalternativet att tillgodohavandet på kontot är placerat i värdepappersfonder även under pensionstiden och det månatliga pensionsbeloppet uttrycks som värdet av ett visst antal fondandelar. De månatliga utbetalningarna av pension kommer således att variera i storlek med förändringarna i fondandelarnas värde. Möjligheten att gå över till sparande i räntefonder, något som kan ske redan före pensioneringen, kan minska varia- tionerna. Enligt utskottets mening bör det emellertid, för den som vill att pensionen skall utgå med ett garanterat belopp, finnas en möjlighet att i enlighet med vad som föreslås i propositionen vid eller efter pensioneringen gå över till en traditionell livränteförsäkring tillhandahållen av PPM. Utskottet tillstyrker den föreslagna utformningen av livränteförsäkringen men anser att det är viktigt att regeringen fortsatt överväger eventuella möjligheter att införa en delvis övergång till livränta. Då det är väsentligt att PPM:s kostnader hålls nere vill utskottet också påtala vikten av att PPM i vart fall i ett inledningsskede anlitar utomstående för det praktiska hanterandet av dessa livräntor om detta bedöms vara billigare och effektivare. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion Sf36 yrkande 16 om att pension alltid skall utgå med garanterade belopp. I propositionen föreslås att pensionen skall bestämmas med utgångspunkt i tillgodohavandet på premiepensionskontot. Vad gäller livränteförsäkringar föreslås beräkningen ske utifrån tillgångarnas värde tre dagar efter det att begäran om livränta kom in till PPM. Att ange en sådan tidsgräns kan emellertid enligt utskottets uppfattning komma att medföra problem. Bland annat måste då regleras om det t.ex. är tre vardagar som avses. Utskottet föreslår därför att 9 kap. 2 § LIP ändras så att utgångspunkten blir tillgångarnas värde vid inlösen och att inlösen skall ske snarast efter det att begäran kom in till PPM. Med denna ändring tillstyrker utskottet förslagen om uttag och beräkning av premiepension.
Premiepensionsmyndighetens verksamhet (avsnitt 23)
Propositionen I propositionen anförs beträffande reglerna för PPM:s verksamhet följande. Bortsett från den tillfälliga förvaltningen skall premiepensionssystemet ekonomiskt vara ett slutet system i samma bemärkelse som ett ömsesidigt försäkringsbolag. Några tillskott av statliga medel skall inte vara möjliga och inga medel skall tas ut annat än för ändamål som hänger samman med försäkringsverksamheten. Detta medför att beräkningen av utgående förmåner m.m. måste ske med samma precision som i ett försäkringsbolag och att verksamheten allmänt sett måste bedrivas enligt vedertagna försäkringsmässiga principer. Regeringen föreslår därför att delar av försäkringsrörelselagen (FRL) görs tillämpliga på PPM:s verksamhet. Det är främst reglerna i 7 kap. FRL som är av intresse, bl.a. bestämmelser om beräkning av försäkringstekniska avsättningar och grunder, skuldtäckning, arvsvinsthantering m.m. De försäkringstekniska grunderna avser att trygga försäkringsgivarens förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal och att meddela försäkringar till en kostnad som är skälig med hänsyn till försäkringens art. Grunderna innehåller antaganden om dödlighet och andra riskmått, om räntefot och om driftskostnader. Reglerna om livförsäkringsbolagens kapitalbas skall inte vara tillämpliga för PPM. I propositionen anges att myndigheten efter en period kommer att ha byggt upp ett överskott som fungerar som kapitalbuffert. Om ett underskott skulle uppstå skall myndigheten täcka detta med kredit hos Riksgäldskontoret. I propositionen anges vidare att särskilda bestämmelser om avgiftsuttag i premiepensionsregleringen tar över den allmänna försäkringsrörelseregleringen. T.ex. regleras nivån och metodiken för uttag av myndighetens kostnader utanför de försäkringstekniska grunderna. I propositionen föreslås att det införs en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att ge dispens från bestämmelserna i FRL. Detta kan vara lämpligt med tanke på sådana fall där det är svårbedömt om eller hur en viss bestämmelse bör tillämpas för myndigheten eller där det visar sig att någon bestämmelse är opraktisk eller olämplig. Vad gäller redovisning och revision anges i propositionen att PPM kommer att förvalta ett betydande kapital. Kostnaderna för verksamheten skall tas ut genom avgifter inom ramen för premiepensionssystemet. Dessa förhållanden ställer stora krav på en genomlysning och kostnadskontroll av verksamheten. En viktig förutsättning för kontrollen är att verksamheten drivs i myndighetsform med krav på offentlighet. PPM skall vara skyldig att följa det statliga regelsystemet för redovisning och kapitalförvaltning. Den närmare omfattningen av den statliga redovisningen och revisionen bör emellertid enligt propositionen övervägas ytterligare med sikte på en effektiv kostnadskontroll. I propositionen föreslås som nyss nämnts att de viktigaste rörelsereglerna i FRL skall gälla för PPM:s verksamhet. Myndigheten bör därför åläggas att upprätta årsredovisning enligt de särskilda regler som gäller för livförsäkringsbolag. En sådan redovisning är nödvändig för att myndighetens ledning skall kunna bedöma verksamhetens resultat och ställning, för tillsynen och inte minst för att statsmakterna och de enskilda skall kunna bilda sig en uppfattning om hur verksamheten sköts, anges det i propositionen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall därför utse två revisorer som skall granska årsredovisningen m.m. och förvaltningen av försäkringsrörelsen. Revisorerna skall rapportera sina iakttagelser till regeringen. Kostnaderna för PPM:s verksamhet skall finansieras genom avgifter från de försäkrade. I propositionen anförs att regeringen i förordning bör fastställa normer för avgiftsuttaget för att bäst tillgodose kravet på kostnadskontroll. Det ger också utrymme för en ytterligare analys kring en förfining av avgifterna. Även i övrigt bör regeringen ägna kostnadskontrollen stor uppmärksamhet i direktiven för verksamheten och uppföljningen av den. Stor vikt skall läggas vid en utjämning över tiden av de kostnader som uppkommer i början när systemet byggs upp. Regeringen får besluta att investeringarna finansieras med lån och krediter hos Riksgäldskontoret. På detta sätt sker övervältringen på de enskildas konton gradvis. Vad gäller PPM:s organisation föreslås i propositionen att myndigheten skall ledas av en styrelse med fullt ansvar inför regeringen. PPM skall kunna anlita organ utanför myndigheten för skötseln av olika funktioner om detta bedöms billigare och effektivare, t.ex. när det gäller utarbetande av information eller ADB-drift. Det anges uttryckligen i propositionen att i vart fall i initialskedet bör det praktiska hanterandet av livräntor läggas ut på utomstående uppdragstagare. Uppgifter som läggs ut skall dock inte få innefatta myndighetsutövning. PPM föreslås stå under tillsyn av RFV och, i de delar av verksamheten som rör kapitalförvaltning och tillämpningen av näringsrättsliga regler, Finansinspektionen.
Motion I motion Sf36 yrkande 19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om särskild lagstiftning som reglerar PPM. I motionen anförs att det inte är tillräckligt att i lagen med vissa bestämmelser om PPM hänvisa till FRL. PPM:s verksamhet bör i stället regleras i en särskild lag som är uttömmande.
Utskottets bedömning Försäkringen för premiepension är obligatorisk för de enskilda. PPM:s verksamhet skall inte finansieras med anslag och blir därför inte föremål för den prövning av regering och riksdag som budgetprocessen annars innebär. Det är därför i hög grad angeläget med en kontroll av myndighetens kostnader och att effektiva verktyg för kontroll av kostnadsutvecklingen skapas. PPM:s verksamhet kommer att bekostas genom avgifter och detta ställer, som angivits i propositionen, stora krav på genomlysning och kostnadskontroll. En förutsättning för denna kontroll är att verksamheten bedrivs i myndighetsform och att PPM därmed skall vara skyldig att också följa det statliga regelsystemet för redovisning och kapitalförvaltning. Utskottet delar propositionens bedömning att det är angeläget att Riksrevisionsverket genom s.k. effektivitetsrevision granskar PPM. Dessutom skall regeringen, på samma sätt som för annan statlig verksamhet som finansieras med avgifter vid sidan av statsbudgeten, kontrollera myndighetens budget och följa verksamheten genom återrapporteringskrav. Utskottet vill påtala vikten av att detta krav på återrapportering iakttas särskilt under myndighetens uppbyggnadsskede. PPM kommer således att omfattas av två delvis parallella system för redovisning och ekonomisk förvaltning. Enligt utskottets mening innebär detta att behov finns av såväl en försäkringsmässig revision som en revision utförd med hänsyn till statens behov av kostnadskontroll och behov av rapportering för den samlade statliga redovisningen. De närmare formerna för revisionen och redovisningen bör emellertid enligt utskottets mening övervägas ytterligare med sikte på en effektiv kostnadskontroll. Utskottet anser att det är mycket viktigt att fördelningen och samordningen av ansvaret för revision och redovisning klargörs. För att möjliggöra detta föreslår utskottet att bestämmelsen om revisorer i den föreslagna 9 § lagen med vissa bestämmelser för PPM utgår och att det i stället stadgas att regeringen skall meddela föreskrifter för revisionen av myndigheten. På detta sätt kan en större tydlighet uppnås och ett dubbelarbete undvikas. PPM:s kostnader skall finansieras genom avgifter från de försäkrade. Avgiften skall helt eller delvis anges som ett procentuellt avdrag på premie- pensionskontot. Beräkningen görs utifrån behållningen på kontot med tillägg för det aktuella årets pensionsrätt och avkastningen från den tillfälliga förvaltningen. Kostnaderna tas således ut i särskild ordning och påverkar inte beräkningen av återbäring. Som framgår av andra avsnitt i betänkandet skall dock den försäkrade själv i princip bära de kostnader som han eller hon råder över. Utskottet anser i likhet med förslaget i propositionen att regeringen i förordning skall fastställa normer för avgiftsuttaget. Härigenom tillgodoses också kravet på kontroll av fördelningen av kostnaderna på pensionsspararna, vilket utskottet vill poängtera skall ske även i samband med att regeringen utfärdar direktiv och följer upp myndighetens verksamhet. Utskottet vill i detta sammanhang nämna att det i betänkandet Lag om premiepension (SOU 1997:131) görs ett försök att bedöma PPM:s driftskostnader under de första verksamhetsåren. I betänkandet anges att driftskostnaderna bedöms uppgå till ca 1 miljard kronor eller mellan 200-300 kr per försäkrad och år. För år 1999 skulle driftskostnaderna, vid ett antagande om initialkostnader och kostnader för låg produktivitet på 40 %, uppgå till mellan 3,4 och 5,1 % av ett förvaltat kapital på ca 34 miljarder kronor. För år 2005 skulle driftskostnaderna uppgå till mellan 0,7 och 1,0 % av ett förvaltat kapital på ca 135 miljarder kronor. Det beräkningssätt som använts innebär att myndighetens verksamhet jämförs med liknande verksamheter. Eftersom PPM kommer att bedriva en verksamhet som liknar den som bedrivs av privata försäkringsbolag har Försäkringsbolaget SPP ömsesidigt valts som jämförelseobjekt. I betänkandet anges att SPP:s genomsnittliga driftskostnader åren 1986-1995 uppgick till 275 kr per försäkrad. De förhållanden som påverkar jämförelsen anges vara bl.a. att PPM kommer att ha betydligt fler försäkrade men också fler valmöjligheter för de försäkrade och ett större informationsbehov. I mars i år tillkallades en särskild utredare med uppgift att förbereda och bilda PPM (dir. 1998:24). Utredaren skall, under förutsättning att riksdagen antar förslaget om inkomstgrundad ålderspension, lämna förslag om bl.a. formerna för den statliga redovisningen. Vidare skall frågan om samverkan och gränsdragning mellan PPM:s verksamhet och verksamheten i övriga socialförsäkringsorgan belysas. I direktiven anges särskilt att samarbetet mellan myndigheterna skall ske på ett sådant sätt att systemet för den inkomstgrundade ålderspensionen fungerar effektivt och till en låg kostnad samtidigt som en hög kvalitet på informationen till de enskilda upprätthålls. Slutligen skall utredaren beräkna kostnaderna för administrationen och uppbyggnaden av myndigheten. Detta underlag fordras för att regeringen skall kunna besluta om kredit hos Riksgäldskontoret. För att minska de totala kostnaderna för premiepensionssystemet är det, enligt utskottets uppfattning, angeläget att PPM noga undersöker möjligheterna att lägga ut skötseln av vissa funktioner på utomstående. Det kan gälla utarbetande av information, ADB-drift eller som anförts tidigare skötsel av livränteförsäkringen. Det är också ytterst viktigt att, som även påtalats i tidigare avsnitt, PPM som försäkringsgivare i samband med att avtal sluts med de olika fondförvaltarna aktivt verkar för en prisreduktion. Utrymme för detta torde finnas eftersom PPM kommer att utföra en stor del av de tjänster som normalt utförs av fondförvaltarna. Utskottet vill med tanke på premiepensionssystemets kostnader framhålla vikten av att pensionsspararnas totala kostnad för premiepensionen begränsas. Utskottet noterar också att den utredare som har till uppgift att förbereda och bilda PPM skall överväga och uppskatta myndighetens administrationskostnader samt kostnaderna under uppbyggnadsskedet. Vad gäller kostnaden för information om premiepensionen så skall även den bäras av pensionsspararna. PPM föreslås få ansvaret för innehållet i informationen rörande premiepensionen och socialförsäkringsadministrationen ansvarar för informationen om inkomstpensionen. Huvudansvaret för samordning av informationen till de enskilda föreslås ligga på RFV. Utskottet vill betona att RFV genom effektivisering och samordning av informationsinsatserna verkar för att kostnaderna hålls nere. I samband med att PPM inrättas kommer myndigheten att behöva göra investeringar av olika slag. Avsikten är att dessa skall finansieras med lån och krediter hos Riksgäldskontoret. Utskottet vill påtala vikten av att det sker en utjämning över tiden av de kostnader som uppkommer i uppbyggnadsskedet. Kostnaderna måste enligt utskottets uppfattning spridas över relativt många år för att inte drabba den första generationen försäkrade alltför hårt. De årliga avgifterna till PPM skall dras från pensionsspararnas premiepensionskonton. Avgifter som tas ut i procent av tillgodohavandet skall beräknas på ett visst underlag enligt 11 kap. 1 § LIP. I detta underlag skall ingå också belopp som avser fastställd pensionsrätt för premiepension för det andra året före det år avgifterna avser, även om pensionsrätten fastställs efter årsskiftet. Utskottet föreslår en ändring i paragrafen för att tydligare uttrycka detta. Utskottet tillstyrker, med de ovan angivna ändringarna, förslagen om redovisning, revision, kostnadskontroll och avgifter. Utskottet delar uppfattningen att PPM:s verksamhet skall bedrivas efter försäkringsmässiga principer och att delar av FRL skall göras tillämpliga på myndigheten genom att i lagen med vissa bestämmelser för PPM hänvisa till FRL. Utskottet tillstyrker även förslagen om reglering av PPM, tillsyn och myndighetens organisation. Utskottet avstyrker med det anförda motion Sf36 yrkande 19 om att PPM:s verksamhet bör regleras i en särskild lag som är uttömmande.
Överföring av pensionsrätt (avsnitt 14)
Propositionen I propositionen föreslås att överföring av pensionsrätt som tjänats in i pre- miepensionssystemet skall kunna ske mellan makar. Endast pensionsrätt för premiepension som tjänats in under äktenskapet skall kunna bli föremål för överföring. Med äktenskap likställs registrerat partnerskap. Överföringen skall vara frivillig, ske fortlöpande år från år och omfatta hela den pensionsrätt för premiepension som tjänats in för året. Vidare föreslås i propositionen att överföring av rätt till premiepension inte skall påverka rätten till garantipension trots att makarna vid verkställd överföring får en annan faktisk pensionsbehållning än överföringen förutan. Detta medför att en make som har överfört pensionsrätt för premiepension kan bli berättigad till en lägre garantipension än vad den faktiska inkomstgrundade ålderspensionen berättigar till. Anmälan, som skall göras av makarna gemensamt, får till följd att överföring äger rum fr.o.m. året efter anmälan. Anmälan gäller tills vidare om inte makarna bestämmer annat. I propositionen anförs att syftet med överföringen är att i ett större perspektiv åstadkomma en utjämning av makarnas pensionsrättsförhållanden. Anslutning till överföring av premiepensionsrätt bör därför ske i förväg och inte föregås av beräkningar om vad som är mest fördelaktigt för dem med hänsyn till hur inkomsterna fördelat sig mellan dem ett visst år. Överföringen av pensionsrätt för premiepension föreslås upphöra fr.o.m. året efter det att en make eller makarna gemensamt lämnat in anmälan om utträde. En anmälan om anslutning eller utträde som görs senast den 31 januari ett år skall emellertid, om makarna inte begär annat, få verkan fr.o.m. samma år. Anmälan som görs någon gång under år 1999 får verkan fr.o.m. år 1999. I propositionen föreslås att återkallelse av anmälan skall vara skriftlig och inte få göras efter den dag då anmälan senast skulle ha kommit in till allmän försäkringskassa, dvs. den 31 januari samma år anmälan avser. Vid äktenskapsskillnad skall överföring kunna ske t.o.m. året före det år då äktenskapsskillnaden vinner laga kraft. Vid den överförande makens dödsfall skall överföring kunna ske t.o.m. dödsfallsåret, under förutsättning att den mottagande maken då är vid liv. I propositionen anges att det för verkställande av överföring av pensionsrätt skall krävas att den överförande maken under någon del av året har varit försäkrad för inkomstgrundad ålderspension i Sverige och har fått pensionsrätt för premiepension fastställd. Den mottagande maken skall däremot inte behöva ha varit försäkrad i Sverige under året, om han eller hon tidigare har tillgodoförts pensionsrätt för premiepension och således har ett premiepensionskonto. Pensionsrätt skall kunna överföras och tas emot utan begränsning beroende på ålder eller genomfört pensionsuttag. Den årliga premiepension som härrör från överförd pensionsrätt skall beräknas med beaktande av de kostnader som överföringarna generellt kan antas ge upphov till. Samtliga faktorer som påverkar kostnaderna skall beaktas, t.ex. minskade arvsvinster, kostnader på grund av så kallat moturval och administrativa kostnader. Beräkningen skall vara lika för kvinnor och män. Justeringen för kostnaderna skall göras i samband med att PPM för över medlen till förvaltare och skall belasta premiepensionskontot för den som mottagit överförd pensionsrätt. Propositionens förslag innebär således att kostnaderna för att överföra pensionsrätt inte skall belasta dem som väljer att inte överföra pensionsrätt. PPM föreslås få utforma den tekniska lösningen utifrån principerna i försäkringsrörelselagen.
Utskottets bedömning Syftet med en delning av pensionsrätt är att i ett större perspektiv utjämna makars pensionsrättsförhållanden. Utskottet anser att det förslag som nu läggs, om en rätt att inom premiepensionen överföra pensionsrätt, tillgodoser detta syfte samtidigt som en överföring inte innebär någon avgörande minskning av pensionsrätten för makarna. Utskottet delar uppfattningen att överföringen skall vara frivillig, endast vara möjlig för premiepension som tjänats in under äktenskapet och omfatta hela pensionen. Genom denna lösning blir konsekvenserna av en överföring lättare att förutse. Riksdagen har nyligen beslutat att makars rätt till pension på grund av privat pensionssparande eller pension på grund av pensionssparavtal som regel skall ingå i bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Lagutskottet uttalade att genom förslaget uppkommer bristande parallellitet mellan olika slag av pensionsrättigheter. Detta torde dock kunna godtas mot bakgrund av att det är angeläget att utjämna makars pensionsförhållanden till skydd för den ekonomiskt svagare maken (prop. 1997/98:106, bet. 1997/98:LU25, rskr. 1997/98:232). En eventuell rätt till garantipension skall bedömas utan hänsyn till att överföring skett. Detta kan medföra att den totala pensionen kommer under den basnivå som föreslås för garantipension. Utskottet anser emellertid att denna reduktion av pensionen kan anses acceptabel. Utskottet anser bl.a. mot bakgrund av att premiepensionssystemet är en del i ett obligatoriskt pensionssystem att en frivillig möjlighet att överföra pensionsrätt inte skall få medföra kostnader för den som inte väljer detta. Utskottet tillstyrker förslagen om överföring av pensionsrätt för premiepension.
Efterlevandeskydd (avsnitt 22)
Propositionen Enligt förslaget i propositionen skall det inom premiepensionssystemet finnas möjlighet att välja ett efterlevandeskydd. Efterlevandeskyddet skall vara frivilligt och kostnaden för skyddet skall bäras av de individer som väljer skyddet. Under tiden före pensioneringen skall det finnas en form av skydd. Detta efterlevandeskydd före pensionstiden omfattar pensionssparare som har barn under 20 år eller som är gift, registrerad partner eller sammanboende (ogifta personer som stadigvarande sammanbor och som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft gemensamma barn). Under förvärvsaktiv tid skall dessa personer kunna teckna en temporär premiepension till efterlevande på ett eller två inkomstbasbelopp under fem år. Kostnaden för skyddet skall dras fortlöpande från tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto. Pensionsspararen skall när som helst kunna avsäga sig skyddet. För att motverka moturval föreslås att en karenstid om ett år skall gälla som huvudregel. Om ansökan görs inom tre månader från det att pensionsspararen ingått äktenskap eller partnerskap eller fått barn skall dock skyddet gälla från månadsskiftet efter ansökan om pensionsspararen inte fyllt 50 år. För den som fyllt 50 år men åberopar en sådan familjehändelse gäller således ett års karens, med undantag för olycksfall. En extra möjlighet att gå in i efterlevandeskyddet kommer att gälla under 1999. I propositionen anges att om ett alltför stort moturval uppkommer och efterlevandeskyddet före pensionstiden inte utnyttjas i tillräcklig utsträckning kan villkoren senare komma att omprövas. Den andra formen avser ett efterlevandeskydd under pensionstiden. Detta skydd kan tecknas av den som är gift, registrerad partner eller sammanboende (samma def. som ovan). Pensionsspararen skall i samband med att han eller hon börjar ta ut sin premiepension kunna teckna en livsvarig premiepension till efterlevande. Detta skydd föreslås utformat så att pensionsspararens pension räknas om till att gälla på både eget och makes (eller motsvarande) liv. Pensionsspararens egen ålderspension sänks alltså så mycket som behövs för att tillgodohavandet på premiepensionskontot skall räcka under båda makarnas (eller motsvarande) livstid. Skyddet kan inte flyttas över på ny make. Vid skilsmässa kan pensionsspararens egen pension på nytt räknas om till ett högre belopp.
Motion I motion Sf36 yrkande 17 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om efterlevandeskydd före pensionstiden. Motionärerna anser att nu gällande efterlevandeskydd inte får ersättas med hänvisning till det i propositionen föreslagna frivilliga efterlevandeskyddet. I yrkande 18 i samma motion begärs - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om att möjligheten att teckna ett efterlevandeskydd för barn under 20 år bör finnas även under pensionstiden på samma sätt som under aktivtiden.
Utskottets bedömning Utskottet anser att efterlevandeskyddet inom premiepensionen skall vara frivilligt och att kostnaderna därmed skall bäras av dem som väljer skyddet. För att motverka risken för moturval är det också, som föreslås i propositionen, nödvändigt att dels införa någon form av karenstid, dels begränsa efterlevandeskyddet till sådana situationer där det typiskt sett föreligger ett behov av skydd för efterlevande. Enligt utskottets mening torde något stort praktiskt behov av att omfatta även barn under 20 år av efterlevandeskyddet under pensionstiden inte föreligga. En sådan möjlighet skulle också göra det nödvändigt att införa regler om tidsbegränsade livräntor och därmed onödigt komplicera systemet med ökade kostnader som följd. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag till efterlevandeskydd före och under pensionstiden och avstyrker motion Sf36 yrkande 18. En ändring i 10 kap. 2 § LIP bör emellertid göras för att det klart skall framgå att andra stycket andra meningen enbart gäller pensionssparare som inte fyllt 50 år. Det frivilliga efterlevandeskydd inom premiepensionen som nu föreslås är utformat som en ren riskförsäkring. Enligt utskottets uppfattning kan detta frivilliga skydd inte ersätta ett generellt efterlevandeskydd som är nödvändigt för att ge ekonomisk trygghet för efterlevande. Motion Sf36 yrkande 17 får anses tillgodosedd med det anförda och avstyrks.
Nuvarande förvaltning hos Riksgäldskontoret (avsnitt 24)
Propositionen Det reformerade pensionssystemets intjänanderegler skall träda i kraft den 1 januari 1999, och utbetalningarna av pension enligt de reformerade reglerna skall påbörjas i januari 2001. Under mellantiden skall pensionsrätter för förfluten tid fastställas, såvitt avser premiepension fr.o.m. år 1995. Enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter placeras sedan år 1995 en viss andel av influtna tilläggspensionsavgifter på konto hos Riksgäldskontoret (11 % t.o.m. år 1997 och 22,4 % fr.o.m. den 1 januari 1998). Enligt lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter gäller att medlen skall placeras på räntebärande konto samt att räntan skall vara marknadsmässig och läggas till kapitalet. I lagen anges också att förvaltade medel skall finansiera framtida pensioner. Avsikten är att dessa medel skall täcka de pensionsrätter för premiepension som enligt det ovanstående skall fastställas för förfluten tid när pensionsreformen träder i kraft. När dessa pensionsrätter har fastställts, skall de förvaltade medlen jämte avkastning föras över till förvaltning inom premiepensionssystemet. I propositionen föreslås att den nuvarande förvaltningen hos Riksgäldskontoret skall bestå fram till den 1 januari 1999 och att lagen om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Vad gäller frågan om hur medlen skall fördelas mellan de försäkrade föreslås att den samlade avkastningen från förvaltningen hos Riksgäldskontoret under åren 1995-1998 skall tillföras sådana försäkrade för vilka premiepensionsrätt för åren 1995-1997 har fastställts. Avkastningen skall fördelas mellan de olika intjänandeårens pensionsrätter i förhållande till hur länge avgiftsmedlen för respektive år stått inne på kontot och fördelas mellan de försäkrade i proportion till intjänad pensionsrätt.
Motion I en motion från allmänna motionstiden år 1997, Sf292 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd), begärs ett tillkännagivande om att redan inbetalda avgifter till premiereservdelen snarast bör fördelas på personliga konton (yrkande 2).
Utskottets bedömning Utskottet tillstyrker förslagen om att den nuvarande förvaltningen hos Riksgäldskontoret skall bestå fram till den 1 januari 1999 och att lagen om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Motion Sf292 yrkande 2 får anses tillgodosedd och avstyrks.
Mellangenerationen (prop. 151)
Inledning I propositionen framhålls att ålderspensionsreformen innebär en genomgripande förändring av ålderspensionssystemet som ställer stora krav på utformningen av övergångsregler. Å ena sidan är det från samhällsekonomisk synpunkt samt med hänsyn till kommande generationer angeläget att reformen inte bara träder i kraft så fort som möjligt utan också att den får ett visst genomslag redan inom den närmaste framtiden. Å andra sidan bör de pensionslöften som har ställts i utsikt i det nuvarande pensionssystemet i möjligaste mån uppfyllas, särskilt i förhållande till personer som redan är pensionärer eller som vid ikraftträdandet har en stor del av sitt yrkesverksamma liv bakom sig. Övergången till det reformerade systemet bör därför ske gradvis.
Intjänande av pensionsrätt (avsnitt 28.1)
Propositionen Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall mellangenerationen utgöras av årsklasserna 1935-1953. Pensionsreformens ikraftträdande är numera bestämd till den 1 januari 1999. Med hänsyn härtill bör enligt regeringen årsklasserna 1935-1937 inte längre omfattas av mellangenerationen och de reformerade intjänandereglerna. Regeringen föreslår att personer i mellangenerationen, dvs. personer födda åren 1938-1953, skall omfattas av de reformerade intjänandereglerna enligt den s.k. tjugondelsinfasningen. Utgångspunkten är att mellangenerationen skall följa samma regler som personer födda år 1954 eller senare såvitt avser intjänande och uppräkning av pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Detsamma gäller regler för uttag och utbetalning av pension samt förfaranderegler. För försäkrade som tillhör mellangenerationen måste enligt regeringen även framöver parallellt registreras dels pensionspoäng enligt nuvarande system, dels pensionsrätt inom det reformerade pensionssystemet. Pensionspoäng skall därvid beräknas i princip enligt nuvarande regler, medan pensionsrätt enligt det reformerade systemet skall beräknas med tillämpning av reglerna i det reformerade ålderspensionssystemet. Den parallella registerföringen måste avse både förfluten tid, dvs. tid före år 1999, och tid fr.o.m. år 1999. Enligt nuvarande regler gäller att inkomster som tjänats in efter det år då den försäkrade har fyllt 64 år inte resulterar i pensionspoäng. Med hänsyn till de i det reformerade ålderspensionssystemet grundläggande principerna om en livsinkomstbaserad ålderspension och en flexibel pensionsålder skall, enligt vad som nu föreslås, någon motsvarande begränsning i möjligheten att tjäna in pensionsrätt inte finnas i det reformerade ålderspensionssystemet. Det föreslås vidare att personer i mellangenerationen för tiden före det år då de fyller 65 år skall tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension även om de under hela året har uppburit hel ålderspension. Fr.o.m. det år då de fyller 65 år skall pensionsrätt tillgodoräknas fullt ut i det reformerade pensionssystemet, dvs. med 20/20.
Utskottets bedömning Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om intjänande av pensionsrätt och biträder därför förslaget.
Beräkning av årlig pension (avsnitt 28.2)
Propositionen Regeringen föreslår att vid pensionsuttaget för personer som tillhör mellan- generationen skall den årliga ålderspensionen beräknas dels enligt reglerna för tilläggspension, dels enligt de reformerade reglerna. Som framhålls i propositionen innebär den föreslagna metoden med tjugondelsinfasning att det för försäkrade i mellangenerationen löpande kommer att registreras såväl pensionspoäng enligt nuvarande system som pensionsrätt i relevant antal tjugondelar enligt de reformerade reglerna. Den första årliga pensionen kommer därvid att beräknas med utgångspunkt dels i de pensionspoäng som registrerats enligt ATP-reglerna, dels i den pensionsrätt som tillgodoräknats enligt reformerade intjänanderegler. Den årliga pensionen föreslås beräknas genom att tilläggspensionsdelen bestäms till relevant antal tjugondelar, varefter denna del av pensionen läggs ihop med den redan i tillämpligt antal tjugondelar bestämda inkomstgrundade pensionsdelen från det reformerade ålderspensionssystemet. Enligt vad som anges i propositionen tillgodoräknas i det nuvarande pensionssystemet pensionspoäng endast för inkomster som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Lägre inkomster under ett år kompenseras genom folkpensionen. Pensionsrätt enligt det reformerade ålderspensionssystemet skall däremot grundas i princip på hela inkomsten från första kronan. För att den inkomstrelaterade pensionen från de olika systemen skall vara jämförbar vid beräkningen av garantipension, måste enligt regeringen den försäkrade vid beräkningen av tilläggspensionen kompenseras för den folkpension som skulle ha utgetts om pension hade utbetalats enligt nuvarande regler. Det föreslås därför att den försäkrade vid beräkningen av tilläggspension kompenseras för en folkpension som skulle ha utgetts om pension hade betalats ut enligt nuvarande system för ålderspension. Denna kompensation skall, i likhet med nuvarande regler, beräknas med hänsyn till den pensionsberättigades civilstånd och utgöra så stor del av oavkortad folkpension som motsvarar den andel oavkortad pension som ålderspension i form tilläggspension utgör. Kompensationen för det första förhöjda prisbasbeloppets inkomster skall enligt vad som anges i propositionen ske på den nivå som i dag gäller för beräkning av folkpension, dvs. med 96 % respektive 78,5 % beroende på om pensionstagaren är ogift eller gift, och beräknas utifrån det antal år för vilka den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng.
Motion I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i yrkande 24 - vid avslag på yrkande 1 - förslag där även år utan ATP-poäng tillgodoräknas vid beräkningen av den årliga pensionen. Motionärerna anser att regeringens förslag att kompensation för folkpension endast skall tillgodoräknas försäkrade med ATP- poäng är orimligt. De som har 0-år, dvs. där inkomsten överstiger den lägsta gränsen för pensionsgrundande inkomst (24 % av prisbasbeloppet) men inte uppgår till ett förhöjt basbelopp, bör enligt motionärerna också få kompensation för folkpensionen.
Utskottets bedömning Vid beräkningen av folkpensionstillägget skall enligt förslaget enbart beaktas år för vilka det har tillgodoräknats pensionspoäng. För rätt till hel tilläggspension, inklusive folkpensionstillägget, skall därvid fordras 30 år med pensionspoäng. Om antalet år är lägre skall tilläggspensionen reduceras i motsvarande mån. Personer som har år med låga inkomster eller med inga inkomster alls kan därmed på samma sätt som enligt nuvarande regler komma att få en reducerad pension. Dessa personer kommer vid behov att i stället skyddas genom garantipensionen. Utskottet anser inte att det finns skäl att förorda någon annan ordning och avstyrker därför motion Sf36 yrkande 24. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om beräkning av årlig pension.
Garantiregeln respektive uttag av ålderspension (avsnitt 28.3 och 28.4)
Propositionen I propositionen föreslås att personer som omfattas av tjugondelsinfasningen skall vara berättigade till en inkomstgrundad ålderspension lägst motsvarande den tilläggspension i form av ålderspension, inklusive en kompensation för folkpensionen, som har tjänats in t.o.m. år 1994. Folkpensionsdelen skall därvid beräknas i enlighet med nuvarande regler vad avser den pensionsberättigades civilstånd och utgöra så stor del av oavkortad folkpension som motsvarar den andel oavkortad pension som tilläggspension i form av ålderspension hade utgjort vid ingången av år 1995. Denna garanterade pensionsnivå skall vara prisindexerad genom prisbasbeloppet fram till 65 års ålder och följsamhetsindexerad därefter. Vid tillämpning av garantiregeln skall för individen en inkomstgrundad ålderspension beräknas som om pensionsrätten i sin helhet hade tillgodoräknats inom fördelningssystemet. Om den garanterade nivån enligt garantiregeln överstiger denna pension skall ett tillägg utges. Ett sådant tillägg skall utges tidigast från 65 års ålder och omprövas löpande. Aktuellt civilstånd skall påverka tilläggets storlek och tillägg skall inte utges vid uttag av enbart premiepension. Enligt propositionen innebär garantiregeln att personer i mellangenerationen tillförsäkras en lägsta inkomstgrundad ålderspension. Tillägget skall enligt garantiregeln utgöra skillnaden mellan å ena sidan den pensionsnivå som en individ i mellangenerationen hade förvärvat inom ATP-systemet fram t.o.m. år 1994 och å andra sidan en inkomstgrundad pension beräknad enligt reglerna för tjugondelsinfasningen. Det föreslås vidare att inkomstgrundad ålderspension och premiepension beräknad enligt principerna för tjugondelsinfasningen skall utges tidigast fr.o.m. år 2001. Vid uttag av ålderspension före år 2001 skall pensionen beräknas enligt nuvarande regler. Kvotdelsberäknad ålderspension skall enligt förslaget kunna tas ut, helt eller partiellt, fr.o.m. 61 års ålder. Den del som baseras på tilläggspension skall därvid justeras på samma sätt som i dag vid tidigt respektive uppskjutet uttag av ålderspension. Vid beräkning av inkomstpension för personer som är födda åren 1938-1939 och som har gjort tidigt uttag av ålderspension före år 2001 skall pensionsbehållningen från fördelningssystemet reduceras med 0,5 % för varje månad som personen i fråga gjort uttag av ålderspension före år 2001.
Utskottets bedömning Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om garantinivå och uttag av ålderspension och biträder därför förslagen.
Förändringar inom ramen för nuvarande system för inkomstrelaterad ålderspension (prop. 151)
Inledning Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall personer som inte omfattas av de reformerade reglerna även fortsättningsvis få den inkomstrelaterade ålderspensionen beräknad i princip enligt hittillsvarande ATP-regler. Enligt vad som anges i propositionen skall pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, barnår och studier inte grunda pensionsrätt inom ramen för nuvarande ålderspensionssystem. Däremot föreslås att pensionspoäng skall beräknas på särskilt sätt för den som uppbär förtidspension. De regler som i dag gäller för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt i form av pensionspoäng och om beräkning av ålderspension från ATP-systemet kommer i huvudsak att vara oförändrade efter ålderspensionsreformens genomförande. I vissa avseenden föreslås dock förändringar även i de nuvarande reglerna om beräkning och fastställande av pensionsgrundande inkomst samt tillgodoräknande av pensionspoäng.
Propositionen
Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng för tilläggspension (avsnitt 29.2) Regeringen föreslår att den pensionsgrundande inkomst som ligger till grund för beräkningen av pensionsrätt för inkomst- och premiepension fr.o.m. intjänandeåret 1999 också skall ligga till grund för beräkningen av pensionspoäng för tilläggspension. För en person född år 1937 eller tidigare skall dock pensionsgrundande inkomst fastställas endast till den del inkomsterna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Detta basbelopp skall i första hand räknas av mot inkomster av anställning. Vidare skall för en sådan person inte heller fortsättningsvis pensionsgrundande inkomst fastställas för år efter det att han eller hon har fyllt 64 år eller för tidigare år under vilka han/hon har uppburit hel ålderspension hela året. Såvitt gäller pensionspoäng föreslår regeringen att det avdrag för ett förhöjt prisbasbelopp som enligt nuvarande regler görs vid beräkning av pensionsgrundande inkomst fr.o.m. intjänandeåret 1999 i stället skall göras vid beräkningen av pensionspoäng. För den som är född år 1937 eller tidigare skall dock äldre bestämmelser om beräkning av pensionspoäng tillämpas även i fortsättningen. Pensionspoäng för inkomst av annat förvärvsarbete än anställning skall enligt förslaget tillgodoräknas endast i den utsträckning ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift har betalats. Detta skall också gälla för den som är född 1937 eller tidigare. Det föreslås vidare att personer som uppbär förtidspension beräknad utifrån s.k. antagandepoäng, utöver pensionspoäng för eventuell pensionsgrundande inkomst, skall tillgodoräknas pensionspoäng med en tolftedel av det poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 § andra stycket AFL för varje månad för vilken han eller hon har uppburit sådan pension. Den som har uppburit partiell förtidspension skall tillgodoräknas motsvarande andel av antagandepoängen. Detta föreslås också gälla för den som är född 1937 eller tidigare och som beviljas förtidspension efter utgången av år 1998 och som inte till någon del har uppburit sådan pension omedelbart före nämnda tidpunkt.
Beräkning av tilläggspension i form av ålderspension (avsnitt 29.3) När ålderspension börjar betalas ut är pensionspoängen för året före i regel okänd. Detsamma gäller vid beräkning av pension kommande år om den försäkrade fortsätter att arbeta och inte har fyllt 65 år. För att pensionen redan från början skall kunna beräknas så korrekt som möjligt kan beräkningen med stöd av 20 kap. 2 a § AFL göras med antagande av att det senaste året var ett år med pensionspoäng. Fram till dess att det har blivit känt om det för föregående år skall tillgodoräknas pensionspoäng, betalas pensionen ut med ett provisoriskt beräknat belopp. När pensionspoängen för det året senare tillgodoräknas räknas pensionen om, och eventuellt för litet utbetald pension för mellantiden betalas ut. Enligt regeringen bör denna ordning inte gälla i det reformerade systemet. Regeringen föreslår därför att tilläggspension i form av ålderspension fr.o.m. år 2001 skall beräknas uteslutande på fastställda pensionspoäng. Regeringen föreslår vidare att den del av folkpensionen som kan sägas motsvara ersättning för det första förhöjda prisbasbeloppet för vilket tilläggspension inte beräknats fr.o.m. år 2001 skall utgöra en del av tilläggspensionen. Detta innebär att den kompensation för det första förhöjda prisbasbeloppet, det s.k. folkpensionstillägget, som föreslås gälla för mellangenerationen även skall gälla för personer födda år 1937 eller tidigare.
Uttag och utbetalning av tilläggspension i form av ålderspension samt följsamhetsindexering (avsnitt 29.4 och 29.5) I propositionen föreslås att rätten att återkalla eller minska ett uttag av ålders-pension fr.o.m. år 1999 skall begränsas till endast en gång per sexmånadersperiod. Vidare föreslås att den nuvarande möjligheten att få ålderspension utbetald för tid före ansökan om pension avskaffas fr.o.m. år 1999. För de personer som till någon del uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension skall dock ålderspension kunna betalas ut för en tid om tre månader innan ansökan om pension getts in. Såvitt gäller följsamhetsindexering föreslås att inkomstgrundad ålderspension som utges helt eller delvis enligt nuvarande regler fr.o.m. det årsskifte som föregår det år då personen fyller 66 år årligen skall räknas om med inkomstindexets procentuella förändring minskad med 1,6. Enligt förslaget skall detta börja gälla fr.o.m. årsskiftet 2001/2002.
Motion I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i yrkande 25 - vid avslag på yrkande 1 - förslag där kompensation för folkpension tillgodoräknas även för år utan ATP-poäng.
Utskottets bedömning Utskottet har ovan i avsnittet om mellangenerationen behandlat ett motions- yrkande med krav att kompensation för folkpension skall tillgodoräknas även för år utan ATP-poäng. Utskottet konstaterade då att enbart år för vilka det har tillgodoräknats pensionspoäng skall beaktas vid beräkningen av folkpensionstillägget. Personer som har år med låga inkomster eller inga inkomster alls kan därmed komma att få en reducerad pension. Med hänsyn till det skydd i form av garantipension som skall finnas avstyrktes motionsyrkandet i fråga. Utskottet anser inte att det finns skäl att i fråga om personer födda år 1937 eller tidigare inta någon annan ståndpunkt när det gäller beräkningen av folkpensionstillägget. Utskottet avstyrker därför motion Sf36 yrkande 25. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om förändringar inom ramen för det nuvarande systemet.
Garantipension (prop. 152)
Beräkning av garantipension (avsnitt 5 och 7)
Propositionen I propositionen föreslås att fr.o.m. den 1 januari 2001 skall en garantipension ersätta det nuvarande grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott samt det särskilda grundavdraget för folkpensionärer. Garantipensionen skall kunna erhållas från 65 års ålder. Den skall finansieras av statsmedel. Garantipensionen för en ensamstående pensionär beräknas med utgångspunkt i en basnivå om 2,13 gånger prisbasbeloppet. Basnivån trappas av med 100 % av den del av den inkomstgrundade ålderspensionen som inte överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet. För inkomstgrundad pension däröver görs avtrappning med ett belopp som motsvarar 48 %. För en gift pensionär skall basnivån vara 1,90 gånger prisbasbeloppet. Avtrappning skall göras från basnivån med 100 % av den inkomstgrundade ålderspensionen upp till 1,14 gånger prisbasbeloppet och med 48 % av den inkomstgrundade pensionen däröver. Garantipensionen skall också avtrappas mot allmän obligatorisk ålderspension (som inte är av utfyllnadskaraktär) enligt utländsk lagstiftning. Avräkning skall även göras mot änkepension från ATP samt efterlevandepension och förtidspension enligt utländsk lagstiftning. Faktisk premiepension beaktas inte vid avräkningen. I stället beräknas den inkomstgrundade pensionen som om pensionsrätten i sin helhet tillgodoräknats inom fördelningssystemet och utan beaktande av att överföring av pensionsrätt kan ha skett. I fall då den inkomstgrundade pensionen betalas ut med ett lägre belopp på grund av att avgift inte betalats fullt ut räknas garantipensionen av mot den inkomstgrundade pension som skulle ha utgetts om samtliga avgifter hade betalats. Om den enskildes försäkringstid i Sverige är kortare än 40 år skall garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall reduceras med hänsyn till antalet svenska försäkringsår innan avräkning görs mot den inkomstgrundade pensionen. Om den enskilde tagit ut inkomstgrundad pension före eller efter 65 års ålder skall garantipensionen alltid beräknas som om den inkomstgrundade pensionen tagits ut vid 65 års ålder. Garantipensionen ökar inte vid uttag efter 65 års ålder. Vid uttag av inkomstgrundad pension före 65 års ålder görs en schablonmässig beräkning av garantitillägget (mellangenerationens särskilda garantiregel) som om inkomstgrundad pension hade tagits ut vid 65 års ålder. Vid uttag efter 65 år används det faktiskt utgående garantitillägget vid avtrappning av garantipensionen. Partiellt uttag av inkomstgrundad ålderspension berättigar till motsvarande andel av hel garantipension. Om en försäkrad som har kortare försäkringstid än 40 år gör partiellt uttag skall andelsberäkningen med anledning av det partiella uttaget göras efter det att garantipensionen reducerats i förhållande till försäkringstid i Sverige.
Motioner Vänsterpartiet begär i två motioner, Sf36 yrkande 13 respektive Sf40 yrkande 4 av Gudrun Schyman m.fl., förslag om hur låginkomsttagare skall kunna utnyttja möjligheten att gå i pension vid 61 års ålder. Motionärerna uttrycker oro för att pension vid 61 år kommer att ersätta förtidspension. De är även tveksamma till hur en låginkomsttagare skall kunna utnyttja erbjudandet om att gå i pension från 61 år bl.a. beroende på att, för den som tagit ut inkomstgrundad pension före 65 års ålder, skall utgångspunkten vid beräkning av garantipensionen vara den inkomstgrundade pension som skulle ha utbetalats om pensionen börjat tas ut vid 65 års ålder. Motionärerna anför att förutom att pensionären får leva på en orimligt låg pension från 61 till 65 års ålder blir ålderspensionen lägre efter 65 år, vilket innebär en livslångt låg pension. I motion Sf36 yrkande 14 begär motionärerna ett tillkännagivande om konsekvenserna av låga löneökningar för pensionärerna och vikten av att reglerna för t. ex. bostadstillägg och högkostnadsskydd görs flexibla. I motion Sf40 yrkande 3 begär motionärerna ett tillkännagivande om att övergångsvis änkepension från ATP-systemet inte skall avräknas mot garantipension. Motionärerna anser att änkorna drabbats tillräckligt genom behovsprövningen av folkpensionsdelen i änkepensionen.
Utskottets bedömning Enligt utskottets mening stämmer utformningen av den föreslagna garantipensionen väl överens med de utgångspunkter som legat till grund för de av riksdagen antagna riktlinjerna för ett nytt grundtrygghetssystem. En utgångspunkt har varit att pensionerna även fortsatt skall ge alla en god grundtrygghet på åtminstone samma nivå som i dag. En annan strävan har varit att bygga in drivkrafter till förvärvsarbete genom att begränsa marginaleffekterna för det stora flertalet personer med en längre anknytning till arbetsmarknaden. För att stärka drivkraften till ökat förvärvsarbete i inkomstnivåer där det kan förväntas att personer med en fastare anknytning till arbetsmarknaden finns, är förslaget till konstruktion av garantipensionen något modifierat jämfört med riktlinjerna. Den förändrade modellen innebär lägre marginaleffekter i inkomstlägen som ger en inkomstgrundad pension på över 1,26 prisbasbelopp för ogift resp. 1,14 prisbasbelopp för gift pensionstagare (45 864 kr/år resp. 41 496 kr/år i 1998 års basbelopp). De lägre marginaleffekterna beräknas gynna bl.a. personer som varit deltidsarbetande. Ännu en utgångspunkt har varit att pensionärer fortsättningsvis inte bör särbehandlas i skattehänseende. Utskottet har ovan i avsnittet Allmänt om det nya pensionssystemet behandlat Miljöpartiets yrkande om avslag på propositionen och begäran om nytt förslag baserat på grundtrygghet för alla. Motionsyrkandet har avstyrkts. Storleken på en individs ålderspension enligt det reformerade ålderspensionssystemet kommer i princip att bero på livsinkomsten, dvs. inkomsten under hela förvärvslivet. Individens årliga pension kommer därmed att bestämmas av antalet år med pensionsgrundande inkomster respektive pensionsgrundande belopp och inkomsternas storlek. Garantipension är avsedd att utges till personer med inga eller låga förvärvsinkomster och skall kunna utges tidigast fr.o.m. 65 års ålder. För en person som börjar arbeta heltid i tidig ålder och därefter fortsätter att arbeta i samma omfattning kommer förutsättningarna att gå i pension tidigt att vara större än för den som av olika skäl kommer in sent i arbetslivet eller som under en följd av år inte alls eller endast delvis förvärvsarbetar. Livsinkomstens storlek har givetvis också betydelse för möjligheterna att tidigt börja uppbära ålderspension. För många människor kommer det att uppfattas som alltför oförmånligt att påbörja uttaget av ålderspension redan vid 61 års ålder. Detsamma gäller dock även enligt dagens system med den minskning av pensionen som görs vid s.k. förtida uttag av ålderspension. Frågan om att införa en rätt att ta ut garantipension före 65 års ålder har som framgår av propositionen (s. 43) närmare övervägts. Där anförs att om garantipensionen fick tas ut före 65 års ålder borde också den reduceras. För att förhindra att en pensionär livsvarigt blir hänvisad till att leva på en pension långt under grundskyddets lägsta nivå föreslås att åldersgränsen för uttag av garantipension bestäms till 65 år. En ordning med ett förtida uttag av en reducerad garantipension som leder till att den sammanlagda pensionen hamnar på en mycket låg nivå är enligt utskottets mening inte någon framkomlig väg. Eftersom det saknas ekonomiska förutsättningar för att föreslå att oreducerad garantipension skall kunna utges för tid före 65 års ålder kan utskottet inte heller förorda en sådan lösning. I enlighet med riktlinjerna föreslås i propositionen att, vid uttag av inkomstgrundad pension före 65 års ålder, garantipensionen skall avräknas mot en inkomstgrundad pension, beräknad som om uttaget gjorts vid 65 års ålder. Om den faktiska inkomstgrundade pensionen vid uttag före 65 års ålder skulle vara avgörande för beräkning av garantipensionen innebär detta att ett tidigt uttag skulle subventioneras genom garantipensionen. Enligt regeringens mening kan en sådan ordning inte godtas. Regeringen medger att ålderspensionssystemet i denna del blir mindre flexibelt. Garantipensionen är dock inte kopplad till den pensionsberättigades inkomster respektive till avgiftsbetalning, utan skall ses endast som en utfyllnad till den inkomstrelaterade ålderspensionen för att garantera en viss lägsta nivå. Det är därför inte självklart att den enskilde utan inskränkningar skall få förfoga över den garantipension han eller hon är berättigad till och själv bestämma från vilken tidpunkt han eller hon vill disponera garantipensionen. Utskottet instämmer i denna bedömning. En person som av någon anledning inte har möjlighet att arbeta fram till 65 års ålder bör i enlighet med vad som anförs i propositionen få sin försörjning tryggad på annat sätt än genom garantipension, t.ex. genom förtidspension om han eller hon har långvarigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, eller genom någon form av arbetslöshetsersättning om han eller hon är arbetslös. Utskottet vill erinra om att utskottet i sitt av riksdagen nyligen godkända betänkande 1997/98:SfU11 ansåg att ett motionsyrkande om möjlighet för låginkomsttagare att beviljas förtidspension efter 61 års ålder inte påkallade någon åtgärd från riksdagens sida med hänvisning till att det i princippropositionen uttalades att förtidspension också i fortsättningen bör kunna nybeviljas fram till 65 års ålder samt att en löpande förtidspension bör kunna avlösas av ålderspension vid denna ålder. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om åldersgräns och beräkningsmetod för garantipensionen samt avstyrker motionerna Sf36 yrkande 13 och Sf40 yrkande 4. I grundskyddet skall också ingå bostadstillägg till pensionärer. I propositionen redovisas att en särskild utredare har i uppdrag att göra en översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer m.m., vari bl.a. ingår att anpassa reglerna till det reformerade ålderspensionssystemet (dir. 1997:150). I avvaktan på denna översyn menar utskottet att något tillkännagivande till regeringen inte är nödvändigt. Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf36 yrkande 14. Frågan om vilka pensionsinkomster som skall medföra reducering av garantipensionen behandlades i princippropositionen. Där anfördes att förslaget i princip innebar att gällande skatteregler för reducering av det särskilda grundavdraget för pensionärer överfördes till garantipensionssystemet. Det påpekades också att avsikten i fråga om garantipensionen inte varit att lägga fram förslag om några ändrade principer för vilka former av inkomster som skall beaktas vid avräkningen av garantipensionen i förhållande till vad som gäller beträffande det särskilda grundavdraget. I utskottets betänkande 1993/94:SfU24 ifrågasattes inte att avtrappning av garantipensionen skall ske mot såväl inkomstgrundad ålderspension som inkomstrelaterad utländsk pension och änkepension från ATP. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i övrigt och avstyrker motion Sf40 yrkande 3.
Försäkringstid (avsnitt 6)
Propositionen Garantipensionen skall vara beroende av försäkringstid, och för rätt till oreducerad garantipension skall krävas 40 års försäkringstid. Vid kortare försäkringstid reduceras garantipensionen proportionellt. Som försäkringstid tillgodoräknas tid då en person har varit folkbokförd i Sverige enligt folkbokföringslagen (1991:481), dock inte tid efter utflyttning, samt tid före folkbokföring när den som senare folkbokförs här oavbrutet har vistats i Sverige efter att ha sökt uppehållstillstånd här. Viss andelsberäknad tid av bosättningstid i tidigare hemland tillgodoräknas för flyktingar och andra skyddsbehövande, dock inte tid som berättigar till pension från hemlandet. Vidare tillgodoräknas tid när en svensk medborgare har arbetat utomlands för svenskt trossamfund eller svensk biståndsorganisation, dock längst för tre år i följd och endast om den enskilde inte för samma tid tjänat in viss pension enligt det andra landets lagstiftning. För medföljande make skall motsvarande tid tillgodoräknas. För tid före ikraftträdandet av lagen om garantipension skall tid som fått tillgodoräknas som bosättningstid för folkpension tillgodoräknas som försäkringstid för garantipension. Den som har haft hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension omedelbart före 65 år får tillgodoräkna sig samma tid som legat till grund för respektive pension om detta är förmånligare. Änkor har under vissa förutsättningar möjlighet att utgå från makens försäkringstid om detta är mer fördelaktigt. En justering görs i AFL i fråga om tillgodoräknande av bosättningstid i tidigare hemland för flyktingar och andra skyddsbehövande med verkan fr.o.m. år 1999. Garantipension skall endast utges till den som har tillgodoräknats minst tre års försäkringstid. Den tid som försäkringstid kan avse förläggs i intervallet 25-64 år. Även tid mellan 16 och 24 års ålder får räknas, om pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp för förtidspension då har tillgodoräknats med minst ett inkomstbasbelopp per år.
Motion I motion Sf40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anser motionärerna att frågan om invandrare som kommer till Sverige efter 25 års ålder och därför inte kommer att erhålla full garantipension måste få en lösning. Frågan har hänskjutits till den särskilda utredare som skall göra en översyn av vissa frågor gällande socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter. Motionärerna anser att den särskilda utredarens förslag måste innehålla en lösning för de invandrade pensionärer som i dag inte har full folkpension och som tvingas söka socialbidrag. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om att förslag om invandrares rätt till garantipension måste ha retroaktiv verkan. I motionen anförs vidare att åtkomsten till de sociala trygghetssystemen för en invandrare är beroende av vilken typ av uppehållstillstånd han eller hon erhållit. Motionärerna anser att detta är oacceptabelt och anför att den som får stanna av humanitära skäl har lika stort behov av garantipension som den som erkänts som flykting. Motionärerna begär i yrkande 2 att riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om att invandrare skall få samma rätt till garantipension och andra sociala förmåner oberoende av status på uppehållstillstånd.
Utskottets bedömning Frågan om äldre invandrares rätt till pension har utskottet behandlat vid ett flertal tillfällen tidigare. Senast i betänkande 1997/98:SfU1 om anslagen för budgetåret 1998 erinrade utskottet om att riksdagen redan år 1992 (bet. 1992/93:SfU4) gjort ett tillkännagivande om att det fanns anledning för regeringen att göra en närmare utredning av de problem som fanns och som kunde uppkomma i framtiden när det gällde försörjningen av de invandrade ålderspensionärer som inte hade rätt till folkpension. Vidare berördes att i samband med behandlingen av propositionen om ny socialtjänstlag uttalade socialutskottet att det finns vissa grupper som det borde vara möjligt att finna andra stödformer för än socialbidrag. Socialutskottet nämnde bl.a. pensionärsgrupper som inte är berättigade till svensk eller utländsk pension (1996/97:SoU18 s. 22). Socialförsäkringsutskottet pekade i betänkande 1997/98:SfU1 också på att en särskild utredare har fått i uppdrag att göra en översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen (1980:620) och socialtjänstens uppgifter (dir. 1997:109). Av direktiven framgår bl.a. att utredaren skall analysera sambandet mellan socialbidraget och övriga trygghetssystem utifrån de olika övergripande förändringar som skett i samhället under 1990-talet. Utskottet erinrade också om att fr.o.m. den 1 januari 1997 fick de personer som får uppehållstillstånd i landet som skyddsbehövande rätt att tillgodoräkna sig bosättningstid i hemlandet. Detta innebar en utvidgning av de grupper som enligt 5 kap. 7 § AFL har rätt att tillgodoräkna sig sådan bosättningstid. I propositionen redovisas att Genomförandegruppen i departementspromemorian Garantipension och samordningsfrågor m.m. (Ds 1997:66) har beskrivit en möjlig lösning på denna fråga genom en tudelad garantipension. Förslaget skulle innebära en uppdelning i en del som tillgodoser önskemålet om att ge utbyte i form av högre pension även för den som har tjänat in förhållandevis låg inkomstgrundad pension och i en del som tillgodoser kravet på att pensionärer bosatta i Sverige skall ha rätt till en viss minsta pension. I propositionen görs bedömningen att en sådan garantipension för närvarande inte bör införas, främst eftersom de ekonomiska effekterna är svåra att överblicka, särskilt i ett internationellt perspektiv. I stället hänvisas till att i ovannämnda utredares uppdrag också bör ingå att utreda frågan om ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare. Utskottet vill åter understryka att det är viktigt att hitta en lösning som innebär att den grupp äldre invandrare som har kort anknytningstid till Sverige inte blir hänvisade till socialtjänsten för sin försörjning, och utskottet utgår från att regeringen återkommer med förslag till lösningar. Något tillkännagivande till regeringen är därför enligt utskottets mening inte nödvändigt. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion Sf40 yrkandena 1 och 2.
Utbetalning, samordning och reduktion (avsnitt 8, 11 och 12)
Propositionen I lagen om garantipension införs en regel om att garantipension skall betalas ut endast till den som är bosatt i Sverige. I undantagsfall skall garantipension kunna betalas ut till en person som bosatt sig utomlands, om det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oskäligt att inte betala ut pensionen. På grund av den exporträtt som följer av förordningen (EEG) nr 1408/71 och av konventionsförpliktelser kommer garantipensionen att få betalas ut även till personer som inte är bosatta i Sverige. En pensionsberättigad som har tjänat in rätt till inkomstgrundad pension får endast ta ut garantipension om och till den del han gör uttag av förstnämnda pension för samma tid. Den som inte tjänat in rätt till inkomstgrundad pension får inte göra partiellt uttag av garantipension. Ett uttag av garantipension får återkallas. Vad gäller övriga bestämmelser om utbetalning av garantipension hänvisas till att motsvarande bestämmelser i LIP gäller i tillämpliga delar. Bestämmelsen om samordning mellan garantipension och yrkesskadelivränta är i stort sett identisk med motsvarande samordningsbestämmelse för den inkomstgrundade ålderspensionen vilken redogörs för nedan. För den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad reduceras garantipensionen fr.o.m. den trettioförsta dagen av ett sammanhängande frihetsberövande. Garantipensionen utges med högst ett belopp som innebär att den tillsammans med inkomstgrundad ålderspension uppgår till 4,5 % av prisbasbeloppet per månad. Även den som olovligen avvikit från anstalt anses i detta sammanhang som intagen. En nära anhörig skall kunna medges rätt att uppbära hela eller del av den reducerade pensionen.
Motion I motion Sf40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 6 begär motionärerna ett tillkännagivande om avgifter i stället för reducering av garantipension för häktade eller intagna i kriminalvårdsanstalt. Motionärerna delar uppfattningen att den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall få garantipensionen reducerad efter en månad men anser att det är integritetskränkande för den intagne att garantipensionen reduceras enligt föreslagen metod. Motionärerna anser i stället att en avgift bör tas ut av den intagne, i likhet med vad som gäller för personer som är intagna på institutioner för sina alkoholproblem.
Utskottets bedömning Vad gäller reglerna för reducering av pensionsförmån för den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad överensstämmer förslaget i huvudsak med nuvarande regler i AFL. Regeringen påpekar dock att reglerna för avdrag på och bortfall av olika socialförsäkringsförmåner är i dag mycket olika för dem som är föremål för vård eller av annan anledning försörjd på det allmännas bekostnad. Det vore önskvärt att åstadkomma en större enhetlighet på detta område. Regeringen planerar därför en allmän översyn av hur institutionsvistelse bör påverka socialförsäkringsförmåner. Utskottet anser att en översyn bör avvaktas innan debiteringsmetoderna förändras. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion Sf40 yrkande 6.
Förändringar inom ramen för nuvarande grundskydd (prop. 152 avsnitt 14)
Propositionen Reglerna om att grundskyddet inom ålderspensioneringen inte skall kunna utges före 65 års ålder skall börja gälla år 1999 för personer födda år 1938 eller senare.
Utskottets bedömning Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Särskilda folkpensionsförmåner (prop. 152 avsnitt 13)
Propositionen
Handikappersättning och vårdbidrag Handikappersättningen och vårdbidraget behålls enligt nuvarande regler och görs om till självständiga förmåner.
Särskilt pensionstillägg Det särskilda pensionstillägget behålls enligt nuvarande regler som en tilläggsförmån till ålderspension. Förmånen gäller, fr.o.m. den 1 januari 1999, endast för dem som är födda år 1953 eller tidigare. Möjligheten att tillgodoräknas vårdår för särskilt pensionstillägg avskaffas för tid fr.o.m. den 1 januari 1999.
Hustrutillägg Hustrutillägget behålls enligt gällande övergångsregler. Nivån för hustrutillägget för kvinnor, vars make uppbär ålderspension och som kan tillgodoräkna sig en försäkringstid om minst 40 år för garantipension, skall vara skillnaden mellan två gånger garantipensionens basnivå för gifta och garantipensionens basnivå för ogift. Summan av hel garantipension och hel pension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension upp till 1,9 gånger prisbasbeloppet skall inte räknas med vid inkomstprövningen av hustrutillägget.
Barntillägg Barntillägget behålls enligt gällande övergångsregler. För en försäkrad förälder som uppbär ålderspension och som kan tillgodoräknas en försäkringstid om minst 40 år för garantipension, skall hel pension som uppgår till högst 2,13 gånger prisbasbeloppet inte reducera barntillägget.
Utskottets bedömning Utskottet har inget att erinra mot utformningen av de särskilda folkpensionsförmånerna och tillstyrker regeringens förslag.
Utbetalning av pension (prop. 151 och 152)
Ansökan om pension och månadsvisa utbetalningar (prop. 151 avsnitt 25.1 och 25.2)
Propositionen I propositionen framhålls att det reformerade pensionssystemet skall inrymma stor flexibilitet när det gäller uttag av ålderspension och ge den pensionsberättigade möjlighet att inom vida gränser välja tidpunkt för pensioneringen, samtidigt som det inte skall finnas någon övre åldersgräns för intjänande av pensionsrätt. Någon allmän pensionsålder skall därför inte finnas. Däremot föreslås att pension enligt huvudregeln skall betalas ut först efter ansökan. Pension skall därvid utges fr.o.m. månaden efter det att ansökningen kommit in till försäkringskassan eller fr.o.m. den månad som anges i ansökan, om detta är ett senare datum. Det anges i propositionen att kravet på ansökan bör gälla även i fråga om ökning av ålderspension. För personer som till någon del har förtidspension eller särskild efterlevandepension skall ålderspension kunna betalas ut för tid innan ansökan kommit in till försäkringskassan, dock längst för en tid om tre månader före ansökningsmånaden. Premiepension skall inte betalas ut för tid innan ansökan kommit in till försäkringskassan. Dock skall premiepension till efterlevande utan särskild ansökan betalas ut fr.o.m månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare varit berättigad till pensionen avled. Pension skall enligt propositionen betalas ut senast fr.o.m. den månad då den pensionsberättigade fyller 70 år om denne inte begärt annat. Utbetalning av pension skall även då grundas på ansökan från den enskilde, och försäkringskassan skall i förekommande fall senast tre månader före den månad då den pensionsberättigade fyller 70 år utreda om den pensionsberättigade vill skjuta upp pensionsuttaget ytterligare eller inte. För den som till någon del uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension skall försäkringskassans utredningsskyldighet inträda senast den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Det reformerade systemets regler om utbetalning av ålderspension skall gälla för alla pensionsberättigade oavsett vilket år de är födda. Reglerna skall träda i kraft den 1 januari 2001 med undantag för reglerna om premiepension till efterlevande som skall träda i kraft den 1 januari 1999. Såvitt gäller månadsvisa utbetalningar med möjlighet till undantag föreslås i propositionen att pension i det reformerade systemet enligt huvudregeln skall betalas ut månadsvis t.o.m. den månad då den pensionsberättigade avlider eller rätten till pension annars upphör. Utbetalning skall endast ske till den pensionsberättigade och, oavsett den pensionsberättigades samtycke, även för andra perioder än månadsvis. De nu redovisade reglerna skall i tillämpliga delar gälla även för garantipension.
Utskottets bedömning Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om regler för ansökan om pension och månadsvisa utbetalningar och biträder därför förslagen härom.
Samordning med arbetsskade- respektive yrkesskadelivräntor (prop. 151 avsnitt 25.3 och 25.4)
Propositionen I propositionen föreslås att den särskilda garantin i 4 kap. 4 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) samt i 10 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) skall avskaffas. Rätt att uppbära livränta av detta slag skall därmed upphöra fr.o.m. den månad livräntetagaren fyller 65 år. Regeländringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999 men skall inte omfatta personer som är födda år 1937 eller tidigare. Vidare föreslås att om en person uppbär ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension och garantipension tillsammans med en yrkesskadelivränta i form av egenlivränta eller motsvarande ersättningar enligt äldre lagstiftning, skall pensionen minskas med ett belopp som motsvarar tre fjärdedelar av varje yrkesskadelivränta som överstiger en sjättedels basbelopp. Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspensionen. Minskningen får enligt förslaget dock inte leda till att sammanlagd ålderspension och premiepension till efterlevande kommer att understiga, för den som är ogift, 13 % av prisbasbeloppet per månad och, för den som är gift, 11,5 % av prisbasbeloppet per månad.
Motion I motion Sf36 yrkande 20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om att den särskilda garantin i arbetsskadeförsäkringen och i det statliga personskadeskyddet bör finnas kvar. I samma motion yrkande 21 begärs - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om samordning av yrkesskadelivräntor. Eftersom samordning inte skall ske av garantipension med privata försäkringar och tjänstepensioner bör inte heller samordning ske med yrkesskadelivräntor.
Utskottets bedömning Regeringen framhåller angående förslaget om garantiregeln i LAF att det med ett livsinkomstbaserat pensionssystem förefaller främmande att vid samordningen av utbetalningarna tillämpa en bestämmelse som innebär att den pensionsberättigade alltid är garanterad ett visst belopp. Vidare skulle enligt regeringen det förhållandet att LAF-livräntan är pensionsgrundande till sitt bruttobelopp innebära bl.a. administrativa olägenheter i och med att pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet kan tjänas in även efter 65 års ålder. Utskottet delar regeringens uppfattning i denna fråga och avstyrker därför motion Sf36 yrkande 20. Såvitt gäller samordning med yrkesskadelivräntor bör det enligt utskottets mening på samma sätt som i dag finnas regler för samordning vid sammanträffande mellan pension och yrkesskadelivräntor. Utan sådana samordningsregler skulle överkompensation kunna uppstå om den pensionsberättigade jämte livräntan även fick uppbära pensionen ograverad. Utskottet avstyrker därför även motion Sf36 yrkande 21. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om samordning med arbetsskade- respektive yrkesskadelivräntor.
Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt (prop. 151 och 152)
Propositionen (prop. 151 avsnitt 26.1) Regeringen föreslår att en pensionsberättigad skall vara skyldig att återbetala pension, om denne genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har förorsakat att pension betalats ut felaktigt eller med för högt belopp. Den pensionsberättigade skall vidare vara återbetalningsskyldig, om pensionen i annat fall betalats ut felaktigt eller med för högt belopp och den försäkrade skäligen borde ha insett detta. Beslut om återbetalningsskyldighet skall fattas av försäkringskassan, som, om det finns särskild anledning, helt eller delvis skall kunna efterge ett krav på återbetalning. Vidare föreslås att om den försäkrade på grund av ett ändrat taxeringsbeslut inte skulle ha varit berättigad till hela den pension som redan har betalats ut för förfluten tid, skall den försäkrade inte vara återbetalningsskyldig för den för mycket utbetalade pensionen, om det inte finns något annat skäl för återbetalningsskyldighet. Om den ändrade taxeringen i stället innebär att den försäkrade är berättigad till högre pension för förfluten tid skall den överskjutande pensionen betalas ut med ett samlat belopp. Om en tidigare fastställd pensionsrätt, grundad på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, senare helt eller delvis faller bort på grund av att den pensionsberättigade inte betalat egenavgift i form av ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift i nödvändig utsträckning skall den pensionsberättigade vara skyldig att återbetala den pension som uppburits med för högt belopp. De nu redovisade reglerna skall i tillämpliga delar gälla även för garantipension.
Motion I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i yrkande 22 - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om att återbetalningskrav aldrig får leda till att pensionen kommer under garantipensionsnivån.
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att de nu föreslagna reglerna om återbetalningsskyldighet i huvudsak är likalydande med de nuvarande reglerna i 20 kap. 4 § AFL. Liksom i dag kommer det således att finnas möjlighet för försäkringskassan att helt eller delvis efterge en återbetalningsskyldighet. Av RFV:s allmänna råd (1995:5) Återbetalningsskyldighet enligt socialförsäkringsförfattningarna m.m. framgår bl.a. att försäkringskassorna rekommenderas att bevilja eftergift om den försäkrade på grund av sjukdom eller oförvållad arbetslöshet saknar förutsättningar att helt eller delvis betala tillbaka det felaktiga beloppet. Eftergift kan också komma i fråga som ett led i den försäkrades sociala rehabilitering. Vidare framgår att hänsyn bör kunna tas till den försäkrades ekonomiska situation i allmänhet, även i ett längre perspektiv, samt att ett beslut om återbetalningsskyldighet inte får leda till att vederbörande saknar försörjning för sig och sin familj. Utskottet anser att den möjlighet till eftergift av återbetalningsskyldighet som finns i dag och som kommer att finnas även i det nya ålderspensionssystemet får anses tillräcklig för att säkerställa att en pensionstagare inte till följd av ett krav på återbetalning försätts i en situation som innebär att han eller hon står utan försörjning för sig och sin familj. Utskottet anser således att det inte finns behov av en sådan regel som den i motion Sf36 förordade och avstyrker därför motion Sf36 yrkande 22. Utskottet tillstyrker regeringens förslag såvitt gäller åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt.
Processuella frågor (prop. 151 avsnitt 27 och prop. 152 avsnitt 10)
Allmänt
Propositionen I propositionen anges att samma processuella regler skall, så långt som möjligt, gälla för den inkomstgrundade ålderspensionen som för garantipensionen. I lagen om garantipension görs därför hänvisningar till LIP. De regler som föreslås ersätter bl.a. vad som i dag gäller enligt lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring (LBP). Denna lag föreslås därför upphöra att gälla från den 1 januari 1999. Vissa regler kommer emellertid att tillämpas övergångsvis för personer födda år 1937 eller tidigare.
Utskottets bedömning Utskottet tillstyrker förslaget avseende upphörande av LBP.
Ärendehanteringen
Propositionen I propositionen föreslås att förvaltningslagens (FL) regler om handläggning av ärenden skall gälla för samtliga ärenden enligt LIP och lagen om garantipension. Då det finns behov av särskilda regler som avviker från förvalt-ningslagens regler skall detta regleras i LIP. Undantag från FL:s kommuniceringsregler föreslås få göras för uppgifter som skall lämnas automatiskt från skattemyndigheten, Centrala studiestödsnämnden och Totalförsvarets pliktverk till försäkringskassan. Enligt propositionen torde den enskilde få kännedom om dessa uppgifter genom den som lämnat uppgifterna. Enskilda, statliga och kommunala myndigheter, arbetsgivare m.fl. skall, precis som enligt nuvarande regler, vara skyldiga att efter föreläggande inkomma med de uppgifter som behövs för tillämpning av de nya lagarna. Uppgifter som den enskilde skall lämna om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete.
Utskottets bedömning Utskottet delar bedömningen i propositionen att uppgifter som den enskilde lämnar om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete. Motsvarande gäller redan inom i stort sett hela bidrags- och socialförsäkringsområdet. För att inte kommuniceringsskyldigheten skall bli alltför omfattande anser utskottet, i likhet med vad som anförs i propositionen, att undantag bör göras från skyldigheten att kommunicera uppgifter som automatiskt lämnas från vissa myndigheter till försäkringskassan. Utskottet tillstyrker dessa förslag. Utskottet tillstyrker även i övrigt förslagen.
Ändring av beslut
Propositionen Enligt propositionens förslag skall ändringar i beräkningsunderlaget för ett beslut enligt LIP automatiskt medföra att beslutet ändras. Medför ett ändrat beslut om PGI eller pensionsgrundande belopp att även beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng bör ändras skall försäkringskassan således meddela ett nytt sådant beslut, vilket i sin tur kan föranleda att storleken på den pension som skall betalas ut måste ändras. Någon ändring av PGI eller pensionsgrundande belopp skall emellertid inte göras om ändringen understiger 1 000 kr. För garantipensionen gäller att ändringar av ålders-, efterlevande- och förtidspension som ligger till grund för beslut om garantipension automatiskt skall medföra följdändringar av beslutet. Vid bristande avgiftsbetalning för en försäkrad som har haft inkomst av annat förvärvsarbete skall, enligt propositionen, fastställd pensionsrätt och tillgodoräknade pensionspoäng räknas om med hänsyn till hur stor andel av avgifterna som har betalats. Om en försäkrad har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension avseende plikttjänst eller barnår och därefter på grund av en taxeringsändring inte längre uppfyller det s.k. förvärvsvillkoret, skall den beslutade pensionsrätten för premiepension ändras. För makar som har begärt överföring av pensionsrätt för premiepension skall en ändring som berör den överförda pensionsrätten även medföra en ändring hos den make till vilken överföringen skett. Den enskilde skall alltid underrättas om att ett beslut har ändrats.
Utskottets bedömning Utskottet delar den bedömning som görs i propositionen att någon form av beloppsspärr krävs för att den försäkrade inte skall behöva få besked om små ändringar och framför allt för att ändringar på premiepensionskontot av mycket små belopp inte skall behöva göras. En sådan beloppsspärr som föreslås i propositionen bör därför enligt utskottets mening införas. Utskottet tillstyrker förslaget. Utskottet tillstyrker även i övrigt förslagen.
Omprövning av beslut
Propositionen Propositionen föreslår att särskilda bestämmelser om omprövning skall införas som gäller för den allmänna försäkringskassan, PPM och skattemyndigheten. Omprövning skall göras om den enskilde begär det. Har den som beslutet avser avlidit skall även annan som är berörd av beslutet få begära omprövning. Omprövning på begäran av den försäkrade av beslut om PGI och pensionsgrundande belopp skall normalt göras bara i samband med att beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Som huvudregel föreslås att omprövning av beslut om pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår skall begäras av den enskilde inom ett år efter fastställelseåret. För andra beslut skall begäran om ändring göras inom två månader från det att den enskilde fick del av eller annars fick kännedom om beslutet. Begäran om omprövning av beslut om garantipension skall komma in till försäkringskassan inom två månader från det att den pensionssökande fått del av beslutet. Enligt propositionen skall försäkringskassan överlämna frågor som gäller PGI till skattemyndigheten, som får ompröva sitt beslut och därefter meddela försäkringskassan om en eventuell ändring. Därefter skall försäkringskassan ändra beslutet om pensionsrätt och pensionspoäng. RFV skall inte kunna begära omprövning av beslut, men såväl försäkringskassan som PPM och skattemyndigheten skall på eget initiativ kunna ompröva sina beslut och beräkningar. Det föreslås att i dessa fall skall omprövning av pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår enligt huvudregeln ske inom ett år efter fastställelseåret. Andra beslut, t.ex. beslut om pension, skall få omprövas till den enskildes fördel inom två månader från det att beslutet meddelades. I propositionen föreslås att om ett beslut har blivit oriktigt på grund av att en enskild har lämnat oriktiga uppgifter eller har brustit i sin uppgiftsskyldighet eller om beslutet har fattats på ett uppenbart oriktigt eller ofullständigt underlag eller om det föreligger synnerliga skäl skall omprövning få ske utan tidsbegränsning. Den enskilde skall få tillfälle att yttra sig innan myndigheten eller försäkringskassan fattar beslut om omprövning.
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens bedömning och tillstyrker förslagen om omprövning.
Överklagande av beslut
Propositionen I propositionen föreslås att beslut enligt LIP och lagen om garantipension skall överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Både den enskilde och RFV skall kunna överklaga besluten. Har den som beslutet avser avlidit får även annan som är berörd av beslutet överklaga detta. Den enskilde skall emellertid bara få överklaga beslut som först har omprövats eller ett beslut om avvisning. Överklagande av en enskild skall ha kommit in inom två månader från det att denne fick del av beslutet om omprövning. RFV föreslås få överklaga ett beslut om pensionsrätt m.m. inom ett år efter fastställelseåret och andra beslut, t.ex. beslut om garantipension, inom två månader från det att beslutet meddelades. Enligt propositionen skall den begränsning i rätten att överklaga vissa avvisningsbeslut som har föreslagits i förvaltningsprocesslagen inte gälla avvisningsbeslut enligt LIP och lagen om garantipension, som har fattats av försäkringskassan, PPM eller skattemyndigheten. I propositionen föreslås vidare att beslut av allmän förvaltningsdomstol skall få överklagas av den enskilde inom två månader från det att denne fick del av beslutet och av RFV inom två månader från det att beslutet meddelades. Domstolens beslut kan dessutom i alla mål utom PGI, pensionsgrundande belopp, pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår överklagas av den som meddelat det överklagade beslutet, varvid samma tid för överklagande gäller som för RFV. RFV skall föra de allmännas talan i Regeringsrätten. För prövning i kammarrätten skall krävas prövningstillstånd. Bestämmelserna om tvåpartsprocess i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall inte gälla för mål om pensionsrätt m.m. I propositionen anges att nämndemän inte skall ingå i kammarrätten vid prövning av mål om pensionsrätt m.m. Vid prövning av övriga mål skall nämndemän ingå i kammarrätten om sådana ingått vid prövning i länsrätten.
Motion I motion Sf40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att nämndemän bör ingå i alla rätter dit beslut om garantipension kan överklagas (yrkande 5).
Utskottets bedömning Motivet för förslaget att nämndemän inte skall ingå vid prövningen i kammarrätt av mål om pensionsrätt är att prövningen till största delen avser beräkning av PGI och pensionsgrundande belopp och inte innehåller skälighetsbedömningar. För mål om garantipension kan enligt utskottets mening motsvarande skäl inte åberopas. Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag att nämndemän skall ingå i rätten vid prövning i kammarrätt av mål om garantipension när nämndemän ingått vid prövningen i länsrätt. Detta innebär att huvudregeln kommer att vara att nämndemän ingår vid prövning i sak i mål om garantipension vid såväl länsrätt som kammarrätt. Med det anförda får motion Sf40 yrkande 5 anses tillgodosedd och avstyrks. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om överklagande av beslut enligt LIP och lagen om garantipension.
Beslut avseende åren 1960-1998
Propositionen I propositionen föreslås särskilda regler för omprövning vad gäller beslut som avser åren 1960-1998. För beslut om pensionsrätt för premiepension avseende åren 1995-1997 skall en begäran om omprövning ha kommit in till försäkringskassan senast den 31 augusti 2000. För beslut om pensionsrätt i övrigt och andra pensionsgrundande belopp än PGI för åren 1960-1998 skall begäran om omprövning ha kommit in till försäkringskassan senast den 30 juni 2001. Motsvarande tidpunkter skall gälla för överklagande av RFV. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni 2000 respektive den 30 april 2001 skall dock RFV få komma in med överklagandet inom två månader från den dag då beslutet meddelades. Särskilda tidsfrister skall gälla för den som inte fått kännedom om beslutet senast två månader före de ovan nämnda tidpunkterna samt om det pensionsgrundande beloppet för barnår för en förälder har omprövats och den andre föräldern av denna anledning vill få sin egen pensionsrätt omprövad.
Utskottets bedömning Utskottet har inget att erinra mot förslagen om omprövning av beslut för åren 1960-1998. Utskottet tillstyrker propositionens förslag.
Preskription, utmätning m.m.
Propositionen I propositionen föreslås att preskriptionslagen inte skall vara tillämplig på en enskilds fordran på pension enligt LIP. Fordran på pensionsbelopp som inte har lyfts före utgången av andra året efter det år då beloppet blev tillgängligt för lyftning skall vara preskriberad. Ett garantipensionsbelopp som inte har lyfts före utgången av andra året efter det år det förfallit till betalning föreslås bli preskriberat. Pensionsbelopp som ännu inte har betalats ut får inte utmätas, utom i fall då utmätningen sker i enlighet med reglerna i 7 kap. utsökningsbalken angående utmätning av lön m.m. Rätten till pension föreslås inte heller kunna överlåtas eller pantsättas innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Detsamma gäller för tillgodohavande på premiepensionskonto.
Motion I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om att utmätning aldrig får leda till att pensionen kommer under garantipensionsnivån (yrkande 23).
Utskottets bedömning Gällande regler om utmätning i lön gäller i dag även för pension. Vid utmätning skall ett förbehållsbelopp bestämmas. Vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll får inte utmätas. Dessa regler föreslås gälla även vid utmätning av inkomstgrundad pension och garantipension och skiljer sig således inte från nuvarande regler. Utskottet anser inte att det föreligger några skäl att nu införa särskilda regler vad gäller möjligheten till utmätning av garantipension. Utskottet avstyrker motion Sf36 yrkande 23 och tillstyrker förslaget om att utmätning skall få ske enligt reglerna om utmätning av lön m.m. Utskottet tillstyrker också i övrigt regeringens förslag om preskription, överlåtelse och pantsättning av pension.
Sekretess- och registerfrågor
Propositionen I propositionen föreslås att 7 kap. 7 § sekretesslagen kompletteras så att den från och med år 1999 omfattar även ärenden enligt LIP och ärenden hos PPM samt från och med år 2001 omfattar lagen om garantipension och lagen om handikappersättning och vårdbidrag. För vissa uppgifter om premiepensionsmedlen föreslås en mer omfattande sekretess. En bestämmelse om detta förs in 9 kap. sekretesslagen. Socialförsäkringsregisterlagen skall, enligt propositionen, vara tillämplig även på register som förs av PPM.
Utskottets bedömning Utskottet tillstyrker förslagen om sekretess och register.
Information om rätten till ålderspension (prop. 151)
Propositionen
Allmän information (avsnitt 35.2) I propositionen föreslås att ansvaret för informationen om inkomstpensionen skall ligga på socialförsäkringsadministrationen. Försäkringskassorna skall kunna lämna neutral information om bl.a. deltidsarbete, tjänstledighet, överföring av pensionsrätt mellan makar och överlåtelse av pensionsgrundande belopp för barnår. Det skall också finnas möjlighet att själv genom internet, e-post och telefonitjänster ta del av prognoser utifrån olika förutsättningar. Ansvaret för informationen om premiepensionen föreslås ligga på PPM. Information skall lämnas om valmöjligheter, t.ex. vilket månadsbelopp som kommer att gälla om man väljer efterlevandeskydd eller väljer att ta ut delvis pension. I viss utsträckning skall information lämnas om fondförvaltarna och fonderna. Informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsberättelse skall inte automatiskt skickas från fondbolagen till de enskilda. I propositionen anges att i samband med att utbetalningen från Riksgäldskontoret av den tillfälliga förvaltningen sker år 1999 skall en fullständig information lämnas. Riktade insatser föreslås sedan ske för varje ny generation som kommer in i systemet. Trycksaker som beskriver systemet bör finnas hos kassorna och skattemyndigheten.
Årlig information (avsnitt 35.3) Upplysningar bör i ett sammanhang lämnas om såväl fördelnings- som premiepensionssystemet. Huvudansvaret för samordningen av informationen föreslås ligga på RFV. I propositionen föreslås följande beträffande den årliga informationen till de försäkrade. Pensionsbesked skall lämnas även till försäkrade personer som aldrig förvärvat rätt till inkomstgrundad pension i Sverige och som sålunda möjligen kommer att bli berättigade enbart till garantipension. Personer som är födda år 1938 eller senare skall senast den 31 mars året efter fastställelseåret få en underrättelse från försäkringskassan om beslut om pensionsgrundande belopp och fastställd pensionsrätt för året samt skattemyndighetens beslut om PGI. Även tillgodoräknade pensionspoäng för ATP, eventuell tjugondelsinfasning och eventuell överföring av premiepensionsrätt mellan makar skall anges. Möjligheterna till omprövning och överklagande skall också redovisas. Av informationen skall framgå hur den samlade pensionsbehållningen förändrats i förhållande till föregående år och här redovisas också förändringen på grund av inkomstindexering samt arvsvinsttilldelning för året. Även avdrag för förvaltningskostnader skall anges. Det bör samtidigt göras klart att pensionsbehållningen i fördelningssystemet inte motsvaras av faktiskt fonderade medel utan att den i princip endast utgör en bas för pensionsberäkningen. Informationen bör även innehålla en prognos över den framtida pensionens storlek. För personer födda år 1937 och tidigare bör nuvarande förfarande vid underrättelse om pensionsgrundande inkomst vara oförändrat. I propositionen föreslås att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, skall få meddela föreskrifter om den ytterligare information som skall tillställas den försäkrade. Vad gäller årsbesked om premiepensionskonto anges i propositionen att PPM en gång om året skall lämna information om utvecklingen av den enskildes tillgodohavande i form av ett årsbesked. Informationen kan utformas efter förebild av de årsbesked som försäkringsbolagen lämnar sina kunder. Där redovisas ingående saldo, inbetalningar, avkastning och kostnader under året samt utgående saldo. Varje fond redovisas för sig. I beskedet från PPM bör också lämnas en prognos uttryckt i kronor beträffande den enskildes kommande pension. För de individer som har valt efterlevandeskydd, skall årsbeskedet innehålla uppgifter om detta, bl.a. kostnaderna och förutsättningarna för att skyddet skall gälla vid dödsfall. I propositionen betonas att utfärdandet av årsbeskeden skall vara en administrativ serviceåtgärd och inte innebära något åtagande från myndighetens sida i fråga om pensionsspararens rätt till pension. Detta skall gälla både prognoserna om den framtida pensionen och uppgifterna om storleken av tillgodohavandet på premiepensionskontot m.m.
Utskottets bedömning Förslaget till nytt allmänt ålderspensionssystem kommer att beröra i princip alla medborgare. Det reformerade systemet medför stora förändringar och innehåller en rad valsituationer för den enskilde. Enligt utskottets mening är det för systemets legitimitet av avgörande betydelse att alla försäkrade får en förståelse för systemet och ges grundläggande kunskaper om hur systemet fungerar och vilka konsekvenser det får för den egna pensionen. Utskottet anser således att informationen skall vara dels generell och av allmän karaktär, dels individuell. Behovet av information är av än större vikt i det nya systemet än i det nuvarande eftersom varje åtgärd som påverkar inkomsten får genomslag i den framtida pensionen. Också tidpunkten för uttag av pension och utvecklingen på den enskildes premiepensionskonto är av stor betydelse för pensionens storlek, vilket ytterligare ökar behovet av information. Utskottet vill understryka vikten av dels en sammanhållen information om pensionssystemets olika delar och dels av att utformningen görs tydlig och enhetlig. RFV har här ett ansvar för att försäkringskassornas och PPM:s information samordnas och att kassornas organisation och kunskaper på ett effektivt sätt utnyttjas. Myndigheternas samarbete kring informationsfrågor är viktig också ur kostnadssynpunkt. Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag beträffande ansvarsfördelning samt principerna för informationens utformning och innehåll. Utskottet tillstyrker också propositionens förslag om när och till vilka målgrupper den årliga informationen skall sändas ut samt att det närmare innehållet i informationen bör utformas i föreskrifter.
Skadeståndsansvar (avsnitt 35.4)
Propositionen I propositionen anges att i 3 kap. 2 § skadeståndslagen finns den grundläggande bestämmelsen om det allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning. Enligt den bestämmelsen skall staten ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar. Anspråk på ersättning handläggs av Justitiekanslern. Något krav på uppsåt eller oaktsamhet uppställs inte. Vid den s.k. vållandebedömningen av om det förekommit ett skadeståndsgrundande fel eller försummelse från myndighetens sida skall verksamhetens art och ändamål tjäna som utgångspunkt. De krav på rättssäkerhet, noggrannhet och korrekt handläggning som den enskilde rimligen kan ställa skall därvid vara avgörande. I propositionen anges att frågan om det allmännas skadeståndsansvar har varit föremål för översyn. I mars i år överlämnade regeringen till riksdagen en proposition (1997/98:105) som innehåller förslag om att huvudregeln om det allmännas skadeståndsansvar skall kvarstå oförändrad men att den skall kompletteras med en ny regel om ansvar för felaktig myndighetsinformation. Syftet med den nya regeln är att förbättra möjligheterna för enskilda att få ersättning när en myndighet vållar skada genom att lämna felaktig information. För skador orsakade av fel vid ADB-behandling gäller enligt 23 § datalagen att skador som uppkommer till följd av att ett personregister innehåller oriktiga eller missvisande uppgifter om en registrerad person skall ersättas av den registeransvarige. Detta anses även omfatta fall då ett register saknar personuppgifter som borde ha tillförts registret.
Utskottets bedömning Utskottet har inget att erinra mot vad som angivits om skadeståndsansvar i propositionen.
Avgiftsstruktur och avgiftsfinansiering (prop. 151 avsnitt 30-32)
Propositionen
Ansvarsfördelning (avsnitt 30.1) Ett syfte med pensionsreformen är att skapa ett administrativt och finansiellt avskilt system för de inkomstgrundade ålderspensionerna. Allmänheten ges därigenom möjlighet att följa utvecklingen av inkomster och utgifter för den delen. Förtroendet för ålderspensionssystemet kan därigenom bättre upprätthållas. Regeringens bedömning är därför att uppdelningen av finansieringen mellan AP-fonden och statsbudgeten bör förändras. Pensionsarbetsgruppen föreslog att avgifter för ålderspensioner på sikt enbart skall användas till att finansiera inkomstgrundad ålderspension och att övriga förmåner, dvs. förtidspensioner och efterlevandepensioner, skall finansieras över statsbudgeten eller över respektive försäkringsgren. Det föreslogs också en övergångslösning till dess att reformen skulle vara i full funktion. Regeringen föreslår nu en omedelbar övergång till den långsiktiga finansieringsordningen. Avsikten är att stärka förtroendet för ålderspensionssystemet. Skulle AP-fonden även fortsättningsvis belastas med andra utgifter än ålderspensionsbetalningar skulle reformen förlora i tydlighet och förutsebarhet. Regeringens förslag innebär att kostnaderna för tilläggspension i form av förtids- och efterlevandepensioner fr.o.m. år 1999 flyttas från AP-fonden till statsbudgeten. Statsbudgetens utgifter beräknas därmed öka med ca 37 miljarder kronor. Regeringen föreslår också att fr.o.m. år 1999 skall förtidspensioner finansieras med socialavgifter och allmänna skattemedel enligt samma principer som skall gälla för ålderspension. Det innebär att tilläggspension och folkpension i form av förtidspension för personer som har rätt till tilläggspension finansieras med socialavgifter. I avvaktan på efterlevandepensionsutredningens ställningstagande föreslås vidare att såväl tilläggspension som folkpension i form av efterlevandepension fr.o.m. år 1999 finansieras med socialavgifter. Regeringen föreslår också att kostnaderna för folkpensionen för ålderspensionärer med rätt till tilläggspension åläggs AP- fonden för åren 1999 och 2000, innan utgifterna kommer att ingå i den inkomstgrundade ålderspensionen. Statsbudgetens utgifter beräknas därmed minska med ca 42 miljarder kronor. Vad gäller övriga folkpensionsförmåner för ålderspensionärer samt pensionstillskott föreslås att de finansieras med allmänna skattemedel.
Avgifter för ålderspensioner (avsnitt 32) Det inkomstrelaterade ålderspensionssystemet skall finansieras med avgifter på 18,5 % av pensionsgrundande inkomster. I propositionen redovisas vad som angivits i såväl princippropositionen som i departementsskrivelserna 1995:41 och 1997:67 om formerna för det framtida uttaget av ålderspensionsavgift. Vidare redovisas en uppgörelse om avgiftsuttaget som träffats i januari 1998 mellan ledamöterna i Genomförandegruppen. Efter beredning inom Regeringskansliet och i samråd med ledamöterna i Genomförandegruppen anser regeringen att nuvarande avgiftsuttag för ålderspension i form av allmän pensionsavgift på 6,95 % och ålderspensionsavgift (som ersätter tilläggspensionsavgiften) på 6,40 % bör bibehållas under år 1999. Detta innebär att det sammantagna uttaget av avgifter för ålderspensioner under år 1999 kommer att uppgå till 14,35 % när avgiften relateras till den pensionsgrundande inkomsten, dvs. efter avdrag för allmän pensionsavgift. Förslag om de avgifter för ålderspensioner som skall gälla fr.o.m. år 2000 skall lämnas senast under våren 1999. Inriktningen bör därvid vara att hälften av avgiftsuttaget endast skall tas ut på inkomstdelar upp till avgiftstaket och att den andra hälften av avgiftsuttaget skall avse inkomstdelar såväl under som över avgiftstaket. De yrkesaktiva skall i möjligaste mån kompenseras för en eventuell höjning av den allmänna pensionsavgiften.
Höjt avgiftstak (avsnitt 32) Den allmänna pensionsavgiften skall tas ut dels på inkomst av anställning, dels på inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna före avdrag för allmän pensionsavgift inte överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp, vilket i termer av pensionsgrundande inkomst motsvarar 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Det förhöjda avgiftstaket beror på att det i propositionen föreslås att avdrag för allmän pensionsavgift skall göras vid beräkning av PGI (avsnitt 8.2). PGI och pensionsrätt som tillgodoräknas bör vara oberoende av i vilken form olika offentliga åtaganden finansieras. Neutralitet mellan finansiering med arbetsgivaravgift respektive allmän pensionsavgift kräver att den allmänna pensionsavgiften dras ifrån vid beräkning av PGI. Avsikten är att den ålderspensionsavgift som framöver skall finansiera det reformerade ålderspensionssystemet skall avpassas så att debiterade avgifter sammanfaller med den pensionsrätt som tjänats in. Effekterna av det höjda avgiftstaket skall kompenseras med en höjning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt. Individer med en inkomst som ligger i inkomstintervallet mellan brytpunkten för statlig skatt och 7,5 förhöjda prisbasbelopp vinner 360 kr per år. För förvärvsarbetande med en inkomst över 7,5 förhöjda prisbasbelopp kan skatte- och avgiftsuttaget komma att höjas med ett par hundra kronor per år. De får dock samtidigt pensionsrätt på inkomster mellan 7,5 och 8,06 förhöjda prisbasbelopp.
Statlig ålderspensionsavgift (avsnitt 30.2 och 31.2) Regeringen föreslår att det för pensionsrätt som tillgodoräknas på grundval av socialförsäkringsersättningar m.m. skall betalas avgifter till det inkomstgrundade ålderspensionssystemet. Detsamma föreslås när det gäller den pensionsrätt som tillgodoräknas för pensionsgrundande belopp. Avgiften benämns statlig ålderspensionsavgift och bestämmelser härom tas in i en särskild lag. Statlig ålderspensionsavgift på pensionsgrundande förmåner som finansieras med socialavgifter skall finansieras med sådana avgifter. För pensionsgrundande förmåner som finansieras med allmänna skattemedel skall också den statliga ålderspensionsavgiften finansieras med sådana medel. När det gäller statlig ålderspensionsavgift för pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer med tilläggspension skall den del som motsvarar faktisk ersättning finansieras med socialavgifter. I övrigt skall statlig ålderspensionsavgift för pensionsgrundande belopp finansieras med allmänna skattemedel. Statlig ålderspensionsavgift skall betalas fr.o.m. år 1999. För sådana socialförsäkringsersättningar m.m. för vilka det tas ut allmän pensionsavgift av den enskilde skall den statliga ålderspensionsavgiften för år 1999 utgöra 6,40 % av ersättningen. För andra pensionsgrundande sociala förmåner skall den statliga ålderspensionsavgiften vara 18,5 % av det pensionsgrundande beloppet. Avgiften tas inte ut över avgiftstaket på 8,06 förhöjda prisbasbelopp. Den totala ökningen av utgifterna till följd av att statlig ålderspensionsavgift införs beräknas 1999 uppgå till 19,4 miljarder kronor, varav 7,6 miljarder kronor avser transfereringar och 11,9 miljarder kronor avser pensionsgrundande belopp. I dessa summor ingår inte statlig ålderspensionsavgift för plikttjänstgöring eftersom villkoren för beräkning av avgiftsunderlaget ännu inte fastställts. De ökade utgifterna som följer av att statliga ålderspensionsavgifter införs skall inte, annat än i undantagsfall, leda till en reducering av enskilda förmåner eller till andra besparingar inom berörda anslag.
Avgiftsskyldighet från 65 år (avsnitt 30.3) Arbetsgivaravgift/egenavgift i form av ålderspensionsavgift skall fr.o.m. år 1999 betalas även för person som fyllt 65 år. Egenavgift betalas även om företagaren uppburit hel ålderspension under hela året. Fr.o.m. år 1999 skall allmän pensionsavgift betalas också av den som fyllt 65 år, detta gäller dock inte personer födda år 1937 eller tidigare.
Särskild löneskatt (avsnitt 30.3 och 32) Särskild löneskatt, som skall motsvara skattedelen av socialavgifterna, utgör för närvarande 24,26 % av avgiftsunderlaget. I propositionen föreslås att särskild löneskatt tas ut med ett lägre belopp i vissa fall. Det skall gälla ersättningar till arbetstagare födda 1938 eller senare som har uppnått 65 års ålder eller som har inkomst av annat förvärvsarbete och före 65 års ålder uppburit hel ålderspension hela året, eftersom dessa ersättningar i fortsättningen föreslås ingå i underlaget för allmän pensionsavgift och ålderspensionsavgift. I nämnda fall bör avgiftssatsen minskas med den schablonmässiga skattedelen av allmän pensionsavgift och ålderspensionsavgift, och särskild löneskatt bör således uppgå till 18,09 %. I propositionen anges att avgiftssatsen för närvarande beräknas schablonmässigt som summan av egenföretagares folkpensionsavgift och allmänna löneavgift plus hälften av övriga egenavgifter och hälften av den allmänna pensionsavgiften överstigande 1 procentenhet. I budgetpropositionen för år 1998 angavs att med anledning av pensionsreformen och förändringar av socialförsäkringarna inom ohälsoområdet kommer regeringen att se över beräkningsschablonen för den särskilda löneskatten. Mot bakgrund bl.a. av att förändringar på förmånssidan beträffande förtidspension och efterlevandepension fortfarande är föremål för beredning har denna översyn ännu inte utförts. I avvaktan på att denna översyn görs föreslår regeringen att den nuvarande nivån på den särskilda löneskatten bibehålls med den angivna justeringen.
Avsättning av medel till premiepensionssystemet (avsnitt 30.4) Avsättning till premiepensionssystemet skall göras med belopp som motsvarar den pensionsrätt för premiepension som fastställs. Regeringen skall för varje år fastställa den andel av influtna ålderspensionsavgifter som preliminärt skall föras till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. RFV skall för varje år till regeringen lämna förslag om denna preliminära andel. RFV skall också årligen beräkna skillnaden mellan de preliminärt överförda avgifterna för ett visst år och det belopp som skulle ha överförts för att motsvara pensionsrätt för premiepension som fastställts för år fr.o.m. år 1999. Skillnadsbeloppet skall beräknas med avkastning enligt 8 kap. 1 § första stycket LIP. Avstämning av den framräknade skillnaden skall göras vid en kommande avsättning. Avstämning skall också ske för perioden 1995-1998. För år 1999 höjs ersättningen till premiepensionssy- stemet till 32 % av de under året influtna ålderspensionsavgifterna.
Överföring till statsbudgeten av ålderspensionsavgifter (avsnitt 30.5) Den andel av arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna som beräknas utgöra ålderspensionsavgift på inkomstdelar över avgiftstaket om 8,06 förhöjda prisbasbelopp skall föras till statsbudgeten. Regeringen skall på förslag av RFV för varje år fastställa den andel av influtna ålderspensionsavgifter som preliminärt skall föras till staten. RFV skall också årligen beräkna skillnaden mellan preliminärt överfört belopp och det belopp som skulle ha överförts för att motsvara avgift på inkomst över avgiftstaket. Avstämningen av den framräknade skillnaden jämte ränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen skall göras följande månad. För år 1999 skall den preliminära överföringen till statsbudgeten vara 7 % av under året influtna ålderspensionsavgifter.
Förändrade avgiftsnivåer (avsnitt 32) För år 1999 tas avgift för ålderspensioneringen ut med 6,40 % av arbetsgivare och egenföretagare och av enskilda i form av allmän pensionsavgift med 6,95 %. Statlig ålderspensionsavgift skall utgöra 6,40 % på ersättningar för vilka allmän pensionsavgift tas ut och 18,5 % på andra pensionsgrundande belopp. Tilläggspension i form av efterlevandepension och folkpension i form av efterlevandepension samt administrationskostnader för efterlevandepensioner finansieras med en efterlevandepensionsavgift på 1,70 %. Folkpensionsavgiften, delpensionsavgiften, lönegarantiavgiften och arbetarskyddsavgiften tas bort. Finansiering av delpension och arbetslivsmyndigheters verksamhet sker med allmänna skattemedel. Lönegarantiersättningar finansieras med arbetsmarknadsavgiften. Sjukförsäkringsavgiften skall, förutom delar av sjukförsäkringen, finansiera tilläggspension i form av förtidspension och viss del av kostnaderna för folkpension i form av förtidspension. Tandvård och läkemedelssubventioner skall finansieras med allmänna skattemedel. Sjukförsäkringsavgiften sänks till 7,50 % för arbetsgivare och till 8,23 % för den som har inkomst av annat förvärvsarbete. En föräldraförsäkringsavgift på 2,20 % införs för finansiering av föräldraförsäkringen. Regeringen anser att delpensionsavgiften i ekonomisk mening skulle komma att utgöra en skatt eftersom flertalet personer i förvärvsaktiv ålder inte får rätt till delpension. Delpensionsavgiften föreslås därför slopad och delpension skattefinansieras fr.o.m. år 1999. Den arbetsmarknadsavgift som betalas av arbetsgivare höjs till 5,84 %. Socialavgifterna skall finansiera de statliga ålderspensionsavgifter som beräknas belöpa på de förmåner som socialavgifterna skall finansiera. Det sammantagna uttaget av socialavgifter och allmän löneavgift hålls oförändrat genom att den allmänna löneavgiften höjs till 8,04 %. Förändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Arbetsgivar- och egenavgifter (vid olika procentsats anges egenavgiften inom parentes) Nuv. regler Förslaget
Tilläggspensionsavgift 6,40 -
Ålderspensionsavgift - 6,40
Efterlevandepensionsavgift - 1,70
Folkpensionsavgift 6,83 -
Sjukförsäkringsavgift 7,93 (8,66) 7,50 (8,23)
Arbetsskadeavgift 1,38 1,38
Föräldraförsäkringsavgift - 2,20
Delpensionsavgift 0,20 -
Arbetarskyddsavgift 0,17 (-) -
Lönegarantiavgift 0,25 (-) -
Arbetsmarknadsavgift 5,42 (3,30) 5,84 (3,30)
Summa 28,58 (26,77) 25,02 (23,21)
Allmän löneavgift 4,48 8,04
Summa 33,06 (31,25) 33,06 (31,25)
Särskild löneskatt 24,26 24,26
Särskild löneskatt i vissa fall - 18,09
Allmän pensionsavgift 6,95 6,95 Motioner Sigge Godin m.fl. (fp) anför i motion Sf38 att Folkpartiets politik är att skatteinslaget i socialförsäkringssystemet skall vara så lågt som möjligt, helst obefintligt. Det ökar försäkringsmässigheten i systemet. Motionärerna välkomnar därför regeringens förslag att föräldraförsäkringen blir helt avgiftsfinansierad. De begär däremot avslag på förslaget till den del det avser ett slopande av delpensionsavgiften och anser att delpensionsavgiften på 0,20 % bör behållas så länge detta är motiverat av utgifterna för delpensionen. Bibehållen delpensionsavgift skall finansieras genom en motsvarande sänkning av den allmänna löneavgiften. I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anges att Vänsterpartiet är emot egenavgifter. Eftersom de fem partier som står bakom pensionsreformen ännu inte löst finansieringsfrågan bör man överge tanken på en avgiftsväxling och i stället finansiera den delen av pensionsreformen som de fem partierna vill finansiera genom allmän pensionsavgift med en statsskatt. En sådan modell skulle få positiva fördelningspolitiska effekter och samtidigt eliminera alla de kompensationsproblem som uppstår med en avgiftsväxlingsmodell. Motionärerna begär i yrkande 26 ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning Genomförandet av det nya ålderspensionssystemet medför stora förändringar i strukturen för socialavgifter och avgiftsuttag. Utskottet anser att det förslag som nu lagts fram innebär att finansieringen av de olika försäkringsgrenarna blir mer renodlad. Genom att inkomster och utgifter för olika försäkringar lättare kan följas ökar trovärdigheten för socialförsäkringssystemen. Utskottet konstaterar att förslag nu inte kunnat läggas fram om den slutliga finan- sieringen av ålderspensionssystemet. För att pensionsreformen skall vara trovärdig är det mycket viktigt att denna fråga löses i god tid före år 2000. Riksdagen bör inte nu anlägga några synpunkter på hur den slutliga finansieringen bör utformas, och utskottet avstyrker därmed motion Sf36 yrkande 26. Vad gäller delpensionsavgiften delar utskottet regeringens bedömning att, när nu endast ett fåtal utöver dem som redan har delpension kommer att kunna få sådan, delpension fr.o.m. år 1999 bör finansieras med skattemedel. Utskottet avstyrker därför motion Sf38 och tillstyrker att delpensionsavgiften avskaffas. Utskottet tillstyrker den föreslagna avgiftsstrukturen och avgiftsnivåerna i övrigt samt förslagen om en statlig ålderspensionsavgift och det höjda av- giftstaket för allmän pensionsavgift.
Finansiell infasning av det reformerade ålderspensionssystemet (prop. 151)
Allmänt om AP-fonden AP-fonden bildades i samband med att lagstiftningen om allmän tilläggspension trädde i kraft år 1960. Två motiv anfördes till att inrätta fonden. För det första skulle fondbildningen bidra till att kompensera det bortfall i långsiktigt sparande som förutsågs bli följden av införandet av ATP-systemet. Fondsparandet skulle möjliggöra de investeringar som krävdes för att säkerställa pensionärernas standard. För det andra framstod det som nödvändigt att fondera medel för att täcka de långsiktiga pensionsutfästelserna. Genom att redan från början anpassa avgiftsuttaget till de långsiktiga utgiftskraven skulle större förändringar i framtida avgiftsuttag kunna undvikas. Sett i ett längre tidsperspektiv skulle fonden kunna användas för att tidsmässigt jämna ut finansieringen av de snabbt växande ATP-pensionerna. Samtidigt kunde fondmedlen täcka tillfälliga underskott i ATP-systemet. Fondens samlade behållning, värderad till marknadsvärde, beräknas vid årsskiftet 1997/98 ha uppgått till ca 715 miljarder kronor. Fondens behållning motsvarar drygt 5,5 års utbetalningar av ATP-pensioner. ATP-systemets avgiftsintäkter översteg utbetalda pensioner fram t.o.m. år 1982. Därefter har systemet haft ett löpande avgiftsunderskott, förutom under år 1990. Detta underskott täcks med fondens direktavkastning i form av räntor och aktieutdelningar. Eftersom direktavkastningen överstigit avgiftsunderskottet har fonden haft ett positivt finansiellt sparande och fondens behållning har därmed vuxit. Därtill har fondens behållning påverkats av värdeförändringar på fondens tillgångar. I departementspromemorian AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet (Ds 1998:7) anges att med bibehållande av dagens regler skulle avgiftsunderskottet komma att fortsätta att växa och så småningom överstiga fondens avkastning. Därmed skulle fondens sparande bli negativt och fonden skulle så småningom tömmas. Vid ett antagande om en allmän årlig realinkomsttillväxt på 2 % kan det beräknas att detta skulle ske mellan år 2015 och 2020. Vid 1 % årlig real inkomsttillväxt beräknas att AP-fonden skulle vara tömd redan före år 2010.
Propositionen (avsnitt 33) Genomförandet av ålderspensionsreformen kommer att medföra en påtaglig belastning på statsbudgeten och ett ökat statligt lånebehov. Samtidigt förstärks AP-fondens finansiella netto. Med den behållning AP-fonden har i dag kan den bedömas vara större än vad som är motiverat för att fonden skall fylla sin buffertfunktion i det reformerade ålderspensionssystemet, som i finansiellt hänseende är betydligt mer robust än det nuvarande systemet. Med rimliga antaganden kan framtida underskott täckas med en fond som i utgångsläget är mindre än dagens. Mot den bakgrunden bör effekterna på statsbudgeten och statens lånebehov kompenseras genom en överföring från AP-fonden. Enligt riktlinjerna bör fondens behållning aldrig understiga ett belopp motsvarande ett halvt års pensionsutbetalningar. Det skulle med dagens förhållanden motsvara ca 75 miljarder kronor. Fonden bör emellertid normalt vara betydligt större än så för att klara de finansiella påfrestningar den kan komma att utsättas för. Det överförda beloppet bör därför sättas så att den s.k. fondstyrkan (fondens behållning delad med årliga pensionsutbetalningar) med god marginal hålls högre än ½. Buffertfondens storlek kommer att ha en viss betydelse för sannolikheten att mekanismen med reducerad indexuppräkning skall behöva träda i kraft. Ju större fond desto mindre risk för att bromsen måste användas. Mot detta skall emellertid vägas att statens finanser blir starkare och statsskulden lägre ju större belopp som förs över från AP-fonden till statsbudgeten. Hur stort belopp som bör överföras är således en avvägning mellan å ena sidan önskemålet att skydda uppräkningen av pensionsrätter och å andra sidan högre utgifter för statsskuldräntor och därmed högre skatter eller lägre offentliga utgifter för andra ändamål. En utgångspunkt bör vara att pensionssystemet, utan att uppräkningen av pensionsrätter behöver bromsas, skall klara även längre perioder med svag ekonomisk tillväxt och svag fondavkastning liksom nu förutsebara förändringar i demografin. Men det är samtidigt inte rimligt att ställa kraven så högt att AP- fonden även i extrema fall skall kunna täcka uppkommande underskott. Det är naturligt att sådana situationer hanteras med den säkerhetsventil som bromsen i indexuppräkningen är avsedd att utgöra. Det föreligger en osäkerhet om den framtida utgiftsutvecklingen och därmed belastningen på AP-fonden, eftersom ålderspensionsutgifterna under en lång period kommer att domineras av pensioner beräknade enligt nuvarande regler. Vidare är fondens utveckling starkt beroende av vilken avkastning som uppnås på fondens tillgångar. För närvarande kan AP-fonden uppvisa en förhållandevis hög real avkastning, men det råder en betydande osäkerhet om den framtida utvecklingen. Med hänsyn till dessa osäkerhetsfaktorer anser regeringen att det bör ske en fördjupad analys av de faktorer som kan ha betydelse för AP-fondens framtida utveckling innan ställningstagande kan göras om storleken på en överföring. Det är, inte minst med hänsyn till effektiviteten i AP-fondens förvaltning, angeläget att klargöra fondens långsiktiga villkor. Inriktningen bör därför vara att senast under hösten 1999 slutligen lägga fast storleken på den finansiella infasningen. Regeringen anser att inriktningen bör vara en engångsvis överföring. Motivet för en engångsvis överföring är främst att tydliggöra fördelningen av finansieringsansvaret för olika pensionsförmåner. Ålderspensioneringens autonomi gentemot statsbudgeten stärks om systemet inte belastas med en löpande betalning. AP-fondens resultat och behållning blir en mer rättvisande indikator på pensionssystemets finanser. Det finns också en risk att löpande överföringar från AP-fonden kan komma att uppfattas som en allmän finansieringskälla och skapa oklarhet i budgetprocessen. I propositionen föreslås att övergångsvis överförs under åren 1999 och 2000 ett belopp om 45 miljarder kronor per år. Överföringen sker genom att första-tredje fond- styrelserna till Riksgäldskontoret vartdera året gör fyra lika stora kvartalsvisa betalningar i form av likvida medel. Den slutliga storleken på den finansiella infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet bör inte fastställas innan beslut har fattats om de exakta formerna för värdeuppräkningen av pensionsrätter samt en fördjupad analys genomförts av förutsättningarna för den framtida fondutvecklingen, främst vad avser demografiska faktorer. Den övergångsvisa överföringen om 90 miljarder kronor under perioden 1999-2000 regleras i övergångsbestämmelserna till ändringen i lagen med reglemente för Allmänna pensionsfonden.
Motion I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anges att vid löpande överföringar från AP-fonden till statsbudgeten tillfaller räntan AP-fonden, något som motionärerna tycker är bra. Det som är positivt med en engångsvis överföring är dock att man därefter förhindrar fler överföringar, och motionärerna förordar därför detta alternativ. Med tanke på osäkerheten i den demografiska utvecklingen, arbetslöshet, tillväxt m.m. bör en engångsvis överföring inte bli större än att den lämnar AP-fonden med en styrka på minst 4. Motionärerna begär i yrkande 27 - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om det anförda.
Utskottets bedömning Den nya strukturen för fördelning av finansieringsansvaret mellan AP-fonden och statsbudgeten som redovisats i föregående avsnitt medför en ökad belastning på statsbudgeten. Utskottet instämmer därför i att effekterna av denna förändring bör kompenseras genom en överföring från AP-fonden. Det nya ålderspensionssystemet kommer i finansiellt hänseende att bli betydligt mer robust än det nuvarande. Vid en svag tillväxt i avgiftsunderlaget och därmed låga avgiftsintäkter påverkas även värdeuppräkningen av pensionsförmåner, vad avser såväl intjänad pensionsrätt som utgående pension. Storleken av utgående pensioner har samband med förväntad medellivslängd varför utgiftsnivån anpassas även till sådana svängningar i den demografiska utvecklingen som beror på förändrad medellivslängd. Det innebär att påfrestningarna på buffertfonden blir mindre uttalade än med dagens regler. I det nya systemet kan AP-fonden under normala omständigheter beräknas ha ett positivt avgiftsnetto under det första decenniet efter reformens genomförande för att därefter uppvisa ett underskott mellan avgiftsintäkter och pensionsutbetalningar under en period när antalet ålderspensionärer växer kraftigt. Detta underskott måste täckas med fondmedel. Hur stora underskott och över hur långa perioder dessa varar är beroende av bl.a. den demografiska och den samhällsekonomiska utvecklingen. Med vissa antaganden om tillväxt och avkastning kan underskott bestå under perioden 2010-2050. Utskottet har såväl vid den offentliga utfrågningen som vid en särskild utfrågning av företrädare för Socialdepartementet och Finansdepartementet inhämtat ytterligare upplysningar i fråga om överföringen av medel från AP- fonden till statsbudgeten. Vid den offentliga utfrågningen framgick dels att AP-fonden i det nya systemet kan vara mindre än i dag, dels att en överföring bör ske engångsvis. En engångsöverföring innebär en tydligare fördelning av finansieringsansvar mellan AP-fonden och statsbudgeten. Hur stor överföringen bör vara måste dock utredas mer och samtidigt med den närmare utformningen av en broms för indexeringen. En engångsvis överföring bedöms inte komma att medföra problem på den finansiella marknaden. Med hänsyn till det ovan anförda kan utskottet instämma i att den överföring som skall ske från AP-fonden bör göras som en engångsvis överföring. I Ds 1998:7 diskuterades en engångsöverföring på 333 miljarder kronor. Utskottet noterar att i 1998 års ekonomiska vårproposition utgår beräkningarna, förutom från en övergångsvis överföring på sammanlagt 90 miljarder kronor, från en engångsvis överföring år 2001 om 235 miljarder kronor (motsvarande ett minskat lånebehovet och minskad statsskuld med 172 miljarder kronor). Den närmare storleken av överföringen bör dock utredas ytterligare och samtidigt som förslag till regler för broms av indexering utformas. Det är därvid viktigt att fonden lämnas kvar i sådan storlek att den kan fylla sin funktion som buffert i ålderspensionssystemet utan att en broms för indexering skall behöva bli för hård. Enligt utskottets mening kommer detta att vara av stor betydelse för förtroendet för det nya pensionssystemet. Utskottet anser att motion Sf36 yrkande 27 får anses tillgodosedd med vad utskottet sålunda anfört. Utskottet tillstyrker vidare att övergångsvis överförs 45 miljarder kronor från AP-fonden till statsbudgeten såväl under 1999 som under 2000. Utskottet har beaktat att, något som påpekas i Ds 1998:7, AP-fonden av de försäkrade ofta betraktas som en garant för pensionsförmånerna, att det är pensionärernas pengar. En stor engångsöverföring kan då uppfattas som om pensionsrättigheterna får sämre skydd. I formell mening utgör AP-fonden varken i dagens eller det reformerade systemet någon formell garant för pensionsfordringar, utan ålderspensionssystemet är ett fördelningssystem där de som i dag förvärvsarbetar försörjer dagens pensionärer. Vid utskottets offentliga utfrågning berördes också placeringsreglerna och organisationen för AP-fonderna. Från AP-fondens sida angavs att det är utomordentligt viktigt att placerings- och organisationsfrågor långsiktigt läggs fast före år 2000. Fondstyrelserna anser att placeringsreglerna bör vara flexibla och att fonderna inte får vara små utan i stället få till antalet. Om AP-fondens storlek minskar, minskar också behovet av att dela upp tillgångarna i flera fonder. Det är enligt AP-fonden mycket viktigt att fonden får agera över flera marknader inklusive aktiemarknaden och även sprida sina placeringar utomlands. Härigenom kan man få bästa möjliga avkastning. Riksgäldskontoret angav vid utfrågningen att det är väsentligt att reglera AP-fonden men att fonden vid en bra storlek och rimlig decentralisering kan agera friare utan att störa marknaden. Långsiktigt är ett inslag av aktier rimligt men det är även här en fråga om storlek på fonderna. Enligt uppgift har AP-fonden under slutet av 60-talet till början eller mitten av 90-talet i stort sett inte haft någon real avkastning. Detta beror på att fondens placeringar under lång tid varit reglerade. Placeringsrestriktionerna har lättats något, och under senare år har avkastningen varit god, vissa år nominellt upp till 15-17 %. Enligt utskottets mening är det viktigt att AP-fondens framtida organisation och fondens placeringsregler övervägs i samband med beredningen av frågan om den engångsvisa överföringen. Det är enligt utskottet rimligt att kräva att också buffertfonden har en relativt god avkastning.
Administrationskostnader (prop. 151)
Propositionen (avsnitt 36.1)
Försäkringskassorna och RFV Kostnaderna för förvaltningen av det nya ålderspensionssystemets fördelningsdel täcks inom ramen för de utgifter som tas ut för att finansiera sy- stemet. Förvaltningskostnaderna skall belasta AP-fonden och skall för år 2001 till 60 % täckas genom en minskning av pensionsbehållningarna. Andelen som skall täckas genom sådan minskning skall efter år 2001 öka med 2 procentenheter per år. Förvaltningen av garantipensionsdelen finansieras av statsmedel. Genomförandekostnader utgörs av kostnader för investeringar i t.ex. IT-stöd som finansieras via lån hos Riksgäldskontoret. Till år 2001 har RFV för detta ändamål beviljats en låneram på 992 miljoner kronor. För informations- och utbildningsinsatserna inom RFV och försäkringskassorna får RFV under 1999 och 2000 ta ut högst 40 miljoner kronor per år från AP-fonden. Beloppen skall årligen fastställas av regeringen.
Premiepensionsmyndigheten Kostnaderna för PPM:s verksamhet finansieras genom avgifter från de försäkrade och redovisas inte på statsbudgeten. PPM:s investeringar vid bildandet får av regeringen beslutas finansieras med lån och krediter i Riksgäldskontoret. Regeringen får även besluta att avkastningen på premiepensionsmedel tas i anspråk 1999 för PPM:s kostnader.
Andra verksamhetsområden Merkostnader inom andra verksamhetsområden kan inte bedömas nu.
Motion I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anser motionärerna det rimligt att förvaltningskostnaderna skall täckas inom ramen för de avgifter som skall finansiera systemet. Ingen uppskattning av vad kostnaderna blir och hur de kommer att påverka pensionsnivån har dock visats. Det nya systemet är komplicerat och kräver långa och avancerade beräkningar via datasystemet. De försäkrade skall årligen informeras om sin pensionsbehållning. Varje år skall ca 100 000 pensionsansökningar behandlas etc. Initialkostnaderna för det reformerade systemet kommer att bli mycket höga. Motionärerna anser därför att den tid som initialkostnaderna skall fördelas över måste bli lång så att fördelningen av kostnaderna blir så rättvis som möjligt. I yrkande 12 begärs - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning Utskottet har under ärendets beredning fått ytterligare upplysningar om omfattningen och kostnaderna för det omfattande arbete som påbörjats och förestår för försäkringskassorna och RFV i samband med införandet av det nya pensionssystemet. RFV avser att återkomma till regeringen med ytterligare beräkningar av dessa kostnader. Utskottet har också ovan i olika avseenden berört kostnader för administrationen, inte minst vad gäller PPM:s verksamhet och förvaltningen i övrigt av premiepensionsmedlen. Utskottet har med tanke på premiepensionssy- stemets kostnader framhållit vikten av att pensionsspararnas totala kostnad för premiepensionen begränsas. Utskottet har bl.a. angivit att eftersom PPM:s verksamhet kommer att bekostas genom avgifter från de försäkrade ställs stora krav på kostnadskontroll. Det är angeläget att Riksrevisionsverket fortlöpande genom s.k. effektivitetsrevision granskar PPM. Vidare skall regeringen kontrollera myndighetens budget och följa verksamheten genom återrapporteringskrav, särskilt under uppbyggnadsskedet. För att minska de totala kostnaderna för premiepensionssystemet är det också angeläget att PPM noga undersöker möjligheten att lägga ut skötseln av vissa funktioner på utomstående. Det är också ytterst viktigt att PPM i samband med att avtal sluts med de olika fondförvaltarna aktivt verkar för en prisreduktion. Vad gäller kostnaden för information om premiepensionen så skall även den bäras av pensionsspararna. Utskottet betonar vikten av att RFV genom effektivisering och samordning av informationsinsatserna verkar för att kostnaderna hålls nere. Vad gäller de initiala kostnaderna för såväl PPM som socialförsäkringsadministrationen delar utskottet uppfattningen i motion Sf36 att dessa bör fördelas över en längre tid så att fördelningen blir så rättvis som möjligt. Utskottet har också ovan i avsnittet Premiepensionsmyndighetens verksamhet påtalat vikten av att det sker en utjämning över tiden av de kostnader för PPM:s verksamhet som uppkommer i uppbyggnadsskedet. Dessa kostnader måste enligt utskottets uppfattning spridas över relativt många år för att inte drabba den första generationen försäkrade alltför hårt. Med det anförda får motion Sf36 yrkande 12 anses tillgodosedd.
Framtida pensionsutgifter (prop. 151 och 152)
Propositionen
Utgifter för inkomstgrundad pension (prop. 151 avsnitt 36.2) Till följd av övergångsreglerna kommer utbetalningarna av inkomstgrundad ålderspension att under en relativt lång period huvudsakligen avse pensioner beräknade enligt nuvarande regler. Först efter år 2018 kommer pension intjänad enligt reformerade regler att svara för mer än hälften av totalutgifterna för den inkomstgrundade ålderspensionen. I propositionen redovisas kalkyler över ålderspensionsutbetalningarna i det reformerade systemet under olika antaganden om den ekonomiska tillväxten och demografiska utvecklingen. I nedanstående figur (figur 36.2 i prop. 151) redovisas utbetald inkomstgrundad ålderspension (inkomstpension, tilläggspension och premiepension) i procent av avgiftsunderlaget. Den reala tillväxten i pensionsgrundande inkomster har antagits uppgå till 2 resp. 0,5 % per år. Vad gäller den demografiska utvecklingen har SCB:s befolkningsprognos år 1997 använts. Den genomsnittliga tiden som pensionär (från 65 år) beräknas enligt 1997 års prognos till 20 år, och försörjningskvot är 0,4 ålderspensionärer per person i åldrarna 20-64 år. Premiepensionen har i figuren nedan beräknats på samma sätt som inkomstpensionen, dvs. avkastning 2 resp. 0,5 %. Individens pensionsålder antas vara 65 år.
Av figuren ovan framgår att de inkomstgrundade pensionerna anpassar sig tämligen väl till den ekonomiska tillväxttakten, dvs. skillnaderna i utbetalningarnas procentandel av avgiftsunderlaget är betydligt mindre än om ålderspensionerna inkl. garantipensionen beaktas. Inkomstpensionen är knuten till inkomstindexets utveckling såväl under intjänandetiden som under utbetalningstiden. Även utgående ATP-baserade pensioner är följsamhetsindexerade och påverkas således av den samhällsekonomiska utvecklingen. Däremot är pensionspoängen för ATP-pension, som tjänas in fram t.o.m. år 2017, prisindexerad och således inte följsam till avgiftsunderlagets utveckling.
Utgifter för garantipensionen (prop. 152 avsnitt 16) Av de personer som beviljas ålderspension efter sekelskiftet kommer de flesta att vara berättigade till inkomstpension. Inledningsvis beräknas 40 % av dessa pensionärer vara berättigade till garantipension. Knappt 2 % av ålderspensionärerna födda år 1938 eller senare beräknas uppbära enbart garantipension. Bland de äldre pensionärerna är en betydligt större andel personer berättigade till en högre garantipension. År 2001 beräknas omkring 55 % av pensionärerna födda före år 1938 vara berättigade till övergångsvis garantipension, varav ca 15 % kommer att ha enbart övergångsvis garantipension. Under den första femtonårsperioden kommer garantipensionsutbetalningarna till övervägande del avse övergångsvis garantipension. Hur andelen pensionärer med inkomstgrundad ålderspension, som är berättigade även till garantipension, kan förväntas utvecklas beror på vilka antaganden som görs om den ekonomiska tillväxten. Vid hög realinkomsttillväxt blir de framtida inkomstpensionerna högre, och färre pensionärer kommer att få utfyllnad med garantipension. Vid låg realinkomsttillväxt kommer utfyllnaden från garantipensionssystemet att avvecklas i betydligt långsammare takt. Det är inte bara nivån på de framtida nybeviljade pensionerna som påverkas av realinkomstutvecklingen framöver utan också pensionernas utveckling under pensionsåren. Vid låg tillväxt kommer de inkomstgrundade pensionerna att skrivas ned successivt (normen 1,6), och fler pensionärer blir berättigade tilll utfyllnad från garantipensionssystemet.
I nedanstående figur (figur 16.1 i prop. 152) redovisas utvecklingen av utgifter för garantipension och övergångsvis garantipension i procent av avgiftsunderlaget för inkomstgrundad pension. Årlig real tillväxt har antagits vara 2 resp. 0,5 % och beräkningarna grundas på 1997 års befolkningsprognos. Utgifterna för garantipensionen följer samma trend som antalet berättigade pensionärer. År 2001 beräknas utbetalningarna av den övergångsvisa garantipensionen uppgå till 20 miljarder kronor. I både alternativet med 2 % och 0,5 % tillväxt beräknas utbetalningarna minska de första tio åren för att år 2010 uppgå till 12 resp. 14 miljarder kronor. I det högre tillväxtalternativet avtar utbetalningarnas storlek även fortsättningsvis; år 2025 beräknas de till 10 miljarder kronor. I det lägre tillväxtalternativet däremot beräknas utbetalningarna öka efter år 2015.
Lagförslagen I betänkandet har utskottet, som tidigare angetts, beslutat att föreslå vissa ändringar i de av regeringen i proposition 151 framlagda lagförslagen. I lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden föreslår utskottet således en ändring av ikraftträdandebestämmelsen. I lag om inkomstgrundad ålderspension föreslås vissa ändringar i 8 kap. 1 §, 9 kap. 2 §, 10 kap. 2 § och 11 kap. 1 §. I förtydligande syfte föreslår utskottet en komplettering i 33 § i lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Vidare föreslår utskottet en ändrad lydelse av 9 § i lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten. Utöver ovan nämnda ändringar föreslår utskottet beträffande lagförslag 2.5 lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring att den av regeringen föreslagna ändringen i 3 kap. 2 a § utgår. Anledningen härtill är att finansutskottet i betänkande 1997/98:FiU20 behandlar ett förslag till ny lydelse av den paragrafen (lagförslag 2.2 i proposition 1997/98:133 Beskattning av personaloptioner) som innebär att stycket skall upphävas fr.o.m. den 1 juli 1998. I lagförslag 2.2 lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension föreslår utskottet beträffande 15 § andra stycket att ordet ?dessförinnan? i förtydligande syfte ersätts med orden ?omedelbart före ingången av år 1999?. I regeringens lagförslag 2.7 lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter föreslår utskottet att fjärde punkten av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall kompletteras med en bestämmelse om att personer födda år 1937 eller tidigare inte skall betala egenavgift i form av ålderspensionsavgift de år under vilka dessa personer hela året uppburit hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring (åren 1999-2000) eller enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension (åren 2001-2002). De i betänkandet behandlade lagförslagen sammanfaller delvis med lagförslag som regeringen har lagt fram i propositionerna 1997/98:133 Beskattning av personaloptioner, 1997/98:134 Kontrollskyldighet vid options- och terminsaffärer, m.m., 1997/98:146 Förenklad avdragsrätt för pensionskostnader och 1997/98:148 Gruppregistrering i mervärdesskattesystemet, m.m. Propositionerna i dessa delar behandlas i skatteutskottets betänkanden 1997/98:SkU26, 1997/98:SkU27 och 1997/98:SkU29 och tillstyrks av skatteutskottet. Betänkandena SkU26 och SkU27 kommer enligt nuvarande plan att behandlas av riksdagen den 29 maj och betänkande SkU29 den 28 maj 1998. Socialförsäkringsutskottets förslag till ändringar i lagförslagen 2.7, 2.11, 2.19 och 2.24 i proposition 151 enligt nedan innebär följdändringar med anledning av de ändringar som föreslagits av skatteutskottet i de ovan nämnda betänkandena. Lagförslag 2.7 i proposition 1997/98:151, som föreslås träda i kraft den 1 januari 1999, gäller bl.a. en ändring i 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter. Skatteutskottet har i betänkande 1997/98:SkU26 tillstyrkt en annan ändring i samma paragraf med ikraftträdande den 1 juli 1998 (lagförslag 2.3 i proposition 1997/98:133 Beskattning av personaloptioner). En anpassning av nuvarande lydelse till den fr.o.m. den 1 juli 1998 gällande lydelsen måste därför göras i lagförslaget såvitt avser 1 kap. 2 § lagen om socialavgifter. Lagförslag 2.11 i proposition 1997/98:151, som föreslås träda i kraft den 1 januari 1999, gäller bl.a. ändringar i 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Skatteutskottet har med anledning av propositionerna 1997/98:146 Förenklad avdragsrätt för pensionskostnader och 1997/98:133 Beskattning av personaloptioner tillstyrkt ändringar i samma paragraf med ikraftträdande den 30 juni respektive den 1 juli 1998 (bet. 1997/98:SkU27 och 1997/98:SkU26). Gällande lydelse i lagförslaget såvitt avser 1 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster har därför anpassats av utskottet efter paragrafens lydelse fr.o.m. den 1 juli 1998 enligt skatteutskottets betänkande SkU26. Lagförslag 2.19 i proposition 1997/98:151 gäller en ändring i 7 § skatteregisterlagen (1980:343), som föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Ändringar i samma paragraf föreslås i propositionerna 1997/98:63, 1997/98:134 och 1997/98:148. Lagförslaget är anpassat till de två först nämnda propositionerna men inte till proposition 1997/98:148. Utskottets förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (7 §) är därför anpassat till den lydelse som paragrafen får enligt skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU29. Lagförslag 2.24 i proposition 1997/98:151 gäller en ändring i 2 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, en ändring som föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Paragrafen föreslås också ändrad i proposition 1997/98:146 Förenklad avdragsrätt för pensionskostnader med ikraftträdande den 1 juli 1998. Utskottets förslag till lag om ändring i lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader (2 §) är därför anpassat till den lydelse paragrafen har i skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU27. För det fall att riksdagen beslutar i enlighet med skatteutskottets ovan nämnda betänkanden finner utskottet att de angivna anpassningarna bör vidtas. Utskottet kommer att i ett senare betänkande, 1997/98:SfU14, föreslå vissa ändringar i de här behandlade förslagen till lag om inkomstgrundad ålders- pension, lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-pension, lag om statlig ålderspensionsavgift, lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Dessa senare ändringar är endast följdändringar med anledning av i betänkande 1997/98:FiU20 framlagda lagförslag om ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring och kommunalskattelagen med tidigare ikraftträdande. De sistnämnda avses behandlas av riksdagen den 9 juni 1998, dvs. efter behandlingen av detta betänkande.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande avslag på propositionerna att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 1, 1997/98:Sf36 yrkande 1 i denna del och 1997/98:Sf39 yrkande 1, res. 1 (v) - delvis res. 2 (mp) - delvis 2. beträffande alternativt pensionssystem att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 2, 1997/98:Sf36 yrkande 1 i denna del, 1997/98:Sf39 yrkande 2 och 1997/98:Sf293 yrkandena 14 och 15, res. 1 (v) - delvis villk. res. 2 (mp) - delvis villk. 3. beträffande kompletterande utredning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 3 och 1997/98:Sf39 yrkande 3, res. 2 (mp) -delvis villk. 4. beträffande konsekvensanalyser och följdlagstiftning att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf37, 5. beträffande kvinnors pensioner att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 3, res. 3 (v) 6. beträffande beslut enligt pensionsöverenskommelsen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf292 yrkande 1 och 1997/98:Fi912 yrkande 3, 7. beträffande friår att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf305 yrkandena 4 och 8, 8. beträffande delpension att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf284, 9. beträffande fortsatt beredning av återstående pensionsfrågor att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 2, res. 4 (v, mp) 10. beträffande broms för indexering att riksdagen godkänner de riktlinjer som regeringen föreslår i proposition 1997/98:151 om avsteg från omräkning av pensionsbehållningar och utgående pensioner med förändringen i inkomstindex, 11. beträffande ungdomar och kvalificeringsreglerna för socialförsäkringsförmåner att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 4, res. 5 (v) 12. beträffande bakomliggande inkomster vid sjukdom och arbetslöshet att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf35 yrkande 4, res. 6 (mp) 13. beträffande pensionsgrundande belopp för barnår att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkandena 6 och 7, res. 7 (v, mp) 14. beträffande pensionsrätt för studier att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkandena 8 och 9, res. 8 (v) 15. beträffande pensionsrätt för plikttjänstgöring för förfluten tid att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 5, res. 9 (v) 16. beträffande inkomstindex och arvsvinster att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkandena 10 och 11, res. 10 (v) 17. beträffande försäkringsförhållandets rättsliga karaktär att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 15, res. 11 (v) 18. beträffande försäkringsfunktionen för premiepension att riksdagen godkänner att en premiepensionsmyndighet med de uppgifter som angetts i proposition 1997/98:151 inrättas den 1 juli 1998, 19. beträffande förvaltningen av premiepensionskapital att riksdagen bemyndigar regeringen att bilda ett statligt fondbolag, 20. beträffande sjunde AP-fondstyrelsen att riksdagen dels antar i proposition 1997/98:151 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden, med den ändringen att punkt 1 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse: 1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 43 a, 43 f och 43 i §§, den 1 juli 1998 och i övrigt den 1 januari 1999, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om lån och kredit, 21. beträffande livränteförsäkring att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 16, res. 12 (v) 22. beträffande Premiepensionsmyndighetens verksamhet att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 19, res. 13 (v) 23. beträffande efterlevandeskydd att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkandena 17 och 18, res. 14 (v) 24. beträffande den nuvarande förvaltningen hos Riksgäldskontoret att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf292 yrkande 2, 25. beträffande tillgodoräknande av år utan ATP-poäng vid beräkning av folkpensionstillägg att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkandena 24 och 25, res. 15 (v) 26. beträffande garantiregeln i arbetsskadeförsäkringen m.m. och samordning av yrkesskadelivräntor att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkandena 20 och 21, res. 16 (v) 27. beträffande åldersgräns och beräkningsmetod för garantipension att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf36 yrkandena 13 och 14 samt 1997/98:Sf40 yrkande 4, res. 17 (v) 28. beträffande avräkning mot änkepension från ATP att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf40 yrkande 3, res. 18 (v) 29. beträffande garantipension och försäkringstid för invandrare att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf40 yrkandena 1 och 2, res. 19 (v) 30. beträffande reducering av garantipension att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf40 yrkande 6, res. 20 (v) 31. beträffande återbetalningsskyldighet att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 22, res. 21 (v) 32. beträffande överklagande av beslut att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf40 yrkande 5, 33. beträffande utmätning av pension att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 23, res. 22 (v) 34. beträffande delpensionsavgiften att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Sf38 antar i proposition 1997/98:151 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter med den ändringen att 1 kap. 2 § och punkt 4 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall ha som Utskottets förslag i bilaga 4 betecknade lydelse, 35. beträffande avgiftsväxling att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 26, res. 23 (v) 36. beträffande överföring från AP-fonden att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 27, res. 24 (v, mp) 37. beträffande fördelning av administrationskostnader att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 12, 38. beträffande lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. att riksdagen med bifall till propositionerna 1997/98:151 och 1997/98:134 antar i proposition 1997/98:151 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 39. beträffande skatteregisterlagen (1980:343) att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:151 antar utskottets förslag i bilaga 4 till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343), 40. beträffande lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:151 antar utskottets förslag i bilaga 4 till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 41. beträffande lagförslagen i proposition 1997/98:151 i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till a) lag om inkomstgrundad ålderspension med den ändringen dels att 8 kap. 1 § andra styckets första mening utgår, dels att i 9 kap. 2 § första stycket orden ?tillgångarnas värde tre dagar efter det att begäran kom in till myndigheten? ersätts med orden ?tillgångarnas värde vid inlösen av innehavet. Inlösen skall ske snarast efter det att begäran kom in till myndigheten?, dels att i 10 kap. 2 § andra stycket andra meningen orden ?och om pensionsspararen? ersätts med orden ?och pensionsspararen?, dels att i 11 kap. 1 § fjärde stycket orden ?det närmast föregående året? ersätts med orden ?året före det föregående året?, b) lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-pension med den ändringen att i 15 § andra stycket ordet ?dessförinnan? ersätts med orden ?omedelbart före ingången av år 1999? och att 33 § andra stycket erhåller en ny tredje mening av följande lydelse: Det pensionsgrundande beloppet skall också tillgodoräknas modern om fadern inte enligt 41 § skriftligen har ansökt om att få tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp, c) lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten med den ändringen att 9 § skall ha som Utskottets förslag i bilaga 4 betecknade lydelse, d) lag om statlig ålderspensionsavgift, e) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att förslaget såvitt avser 3 kap. 2 a § avslås, f) lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, g) lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, h) lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), i) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), j) lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster med den ändringen att 1 § skall ha som Utskottets förslag i bilaga 4 betecknade lydelse, k) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), l) lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934), m) lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, n) lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder, o) lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott, p) lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, q) lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, r) lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver, s) lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter, t) lag om ändring i lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal, u) lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter, v) lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, x) lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet, 42. beträffande lagförslagen i proposition 1997/98:152 att riksdagen antar regeringens förslag till a) lag om garantipension, b) lag om handikappersättning och vårdbidrag, c) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, d) lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott, e) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), f) lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, g) lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, h) lag om upphävande av lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension, i) lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i sekretesslagen (1980:100) med den ändringen att lagen skall betecknas lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Stockholm den 26 maj 1998
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s), Ingrid Skeppstedt (c), Sven-Åke Nygårds (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Mona Berglund Nilsson (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s) och Marie Engström (v).
Reservationer
1. Avslag på propositionerna m.m. (mom. 1 och 2) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Allmänt om det nya pensionssystemet börjar med ?Utskottet konstaterar? och slutar med ?14 och 15? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att riksdagen bör avslå proposition 1997/98:151 om inkomstgrundad ålderspension. Riksdagen bör hos regeringen i stället begära att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppdrag att komma med förslag till en rättvis pensionsreform. Enligt utskottets mening är dagens pensionssystem enkelt och lättförståeligt, starkt omfördelande och solidariskt genom att det betalas genom skatter och arbetsgivaravgifter. Det ger en bra pension till de flesta yrkesarbetande. Med den vetskapen har den enskilda människan kunnat leva sitt förvärvsaktiva liv i valfrihet. Utskottets förslag till reformerad ATP tar därför sin utgångspunkt i nuvarande system. Utskottet förespråkar ett alternativt pensionssystem som finansieras via skatter och arbetsgivaravgifter. Egenavgifterna omvandlas till en allmän statsskatt, vilket innebär positiva fördelningseffekter och stärker systemet finansiellt. Pensionsutbetalningarna skall vara följsamhetsindexerade, dvs. anpassas till samhällsekonomin. Premiereserv skall inte finnas utan alla avgifter skall gå till fördelningssystemet. En beskattad garantipension skall finnas på samma nivå som regeringen föreslår. Den nuvarande 15/30-regeln i ATP- systemet bör ersättas med en 20/30-regel, vilket innebär en utökning av antalet år som ligger till grund för nivån på pensionen. Genom att inte utöka antalet pensionsgrundande år blir det inte nödvändigt med kompensation för barnår, studier eller plikttjänstgöring. Med ett sådant system krävs endast att människor förvärvsarbetar i 30 år, i stället för som i regeringens föreslagna system minst 40 år. Industriarbetaren är oftare arbetslös än andra och slås ofta ut långt före pensionsåldern. Ett system som kräver 30 intjänandeår är därför gynnsamt för en industriarbetare. Det är också gynnsamt för kvinnor, som oftare arbetar deltid för att kunna kombinera skötsel av små barn med förvärvsarbete. Utskottet anser att människor skall kunna överleva på sin pension och kunna leva ett rikt liv efter pensionen. Därför är det viktigt med ett pensionssystem som inte genom sin konstruktion tvingar människor med förslitande arbetsuppgifter och låg lön att ytterligare pressa sig för att uppnå en pension det går att leva på. Det handlar om att ge LO-medlemmen, både den manlige metallarbetaren och den kvinnliga kommunalarbetaren, frihet att leva ett förhållandevis aktivt liv efter pensionen. Genom utskottets alternativ som innebär 30 intjänandeår, i stället för regeringens livslånga intjänande, och bygger på de 20 bästa åren, till skillnad från regeringens livsinkomstprincip, så kommer en omfördelning mellan klasserna och mellan kvinnor och män att ske. Utskottet anser således att regeringen bör tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdrag att komma med förslag till pensionssystem enligt dessa riktlinjer. dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse: 1. beträffande avslag på propositionerna att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 1 i denna del och med anledning av motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 1 och 1997/98:Sf39 yrkande 1 avslår proposition 1997/98:151, Under förutsättning av bifall till reservation 1 moment 1
2. beträffande alternativt pensionssystem att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 1 i denna del och med avslag på motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 2, 1997/98:Sf39 yrkande 2 och 1997/98:Sf293 yrkandena 14 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Avslag på propositionerna m.m. (mom. 1-3) Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Allmänt om det nya pensionssystemet dels börjar med ?Utskottet konstaterar? och slutar med ?14 och 15?, dels under Återstående frågor börjar med ?Flera frågor? och slutar med ?Sf39 yrkande 3? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att riksdagen bör avslå båda propositionerna. Utskottet vill i stället ha ett nytt förslag som bygger på principen om en grundtrygghet, lika för alla. I andra hand bör förslaget återförvisas till regeringen för komplettering på ett flertal punkter. Utskottet anser att det finns en grundläggande konflikt mellan målet försäkringsmässighet med raka rör mellan intjänande och pension och samtidigt målet att grundtryggheten skall förstärkas något. Dessa mål kan svårligen förenas på ett bra sätt i samma system. Det föreslagna systemet innebär mycket stora marginaleffekter. Dessa marginaleffekter belyses mycket dåligt, eller - när det gäller bostadstilläggens inverkan - inte alls i propositionen. ?Millimeterrättvisan? vid utformningen av den inkomstgrundade pensionen kommer att ge ett mycket begränsat genomslag i faktiskt utgående totala förmåner efter skatt. Även om vissa orättvisor får begränsad faktisk betydelse anser utskottet att bl.a. långtidssjuka och långtidsarbetslösa kommer att få lägre inkomstgrundad pension än som förutsattes i principbeslutet. En grundläggande svaghet med förslaget är dess tekniska komplexitet. Det gäller t.ex. beräkningarna av pensionsbelopp för barnår, plikttjänstgöring m.m. och den föreslagna rundgången där sociala avgifter skall tas ut på ett stort antal anslag i statsbudgeten. I propositionerna finns inga beräkningar av administrationskostnaderna för systemet. Det vore ett historiskt misstag att sjösätta ett nytt pensionssystem med så stora brister. Utskottet föreslår i stället att ett enklare och rättvisare system, byggt på grundskyddsprincipen, tas fram. Enligt utskottets mening skall samhället endast garantera en ekonomisk bastrygghet när människor på grund av ålderdom inte längre kan försörja sig själva. Ett grundskydd vid ålderdom bör vara oberoende av tidigare inkomster och ligga ungefär vid den nivå som en låginkomsttagare som tjänar ca 12 000-13 000 kr per månad beräknas få i det reformerade pensionssystemet. Det är ca 500 kr/mån netto över garantinivån eller ca 1 700 kr/mån netto över dagens socialbidragsnorm. Marginalen över socialbidragsnivån skall vara en buffert för att täcka den del av bostadskostnaden som inte täcks av bostadstillägget samt eventuella kostnader för sjukvård, läkemedel och tandvård, avgifter till färdtjänst, hemtjänst m.m. Det är en fördel om grundskyddsnivån kan innehålla en marginal för sådana extrakostnader. Då kan man ha samma regler för dem som lever på en långvarig försäkring som för alla andra när det gäller t.ex. högkostnadsskyddet för läkemedel och sjukvård. En möjlighet är att i grundskyddet också räkna in en basbostadskostnad som motsvarar den minsta bostadskostnad som de flesta pensionärer har. Därutöver skall det finnas ett särskilt bostadstillägg ovanpå själva grundskyddet. Ett sådant grundskydd skulle kunna uppgå till ca 7 000 kr efter skatt för ensamstående och 5 300 kr för sammanboende (1998 års prisnivå). Grundskyddet bör knytas till den allmänna inkomstutvecklingen i samhället genom någon form av inkomstindex. För den som vill försäkra sig om en högre pension för att bevara en uppnådd högre standard finns alternativ i form av avtalspensioner och frivilliga pensionsförsäkringar. Utskottet vill således i första hand ha ett nytt förslag som bygger på principen om en grundtrygghet, lika för alla, och i andra hand att förslagen i propositionerna återförvisas till regeringen för komplettering på ett flertal punkter. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna. dels att utskottets hemställan under 1-3 bort ha följande lydelse: 1. beträffande avslag på propositionerna att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 1, 1997/98:Sf36 yrkande 1 i denna del och 1997/98:Sf39 yrkande 1 avslår propositionerna 1997/98:151 och 1997/98:152, Under förutsättning av bifall till reservation 2 moment 1
2. beträffande alternativt pensionssystem att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 2, 1997/98:Sf39 yrkande 2 och 1997/98:Sf293 yrkandena 14 och 15 samt med avslag på motion 1997/98:Sf36 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, Under förutsättning av bifall till reservation 2 moment 1 och avslag på reservation 2 moment 2
3. beträffande kompletterande utredning att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 3 och 1997/98:Sf39 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Kvinnors pensioner (mom. 5) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Allmänt om det nya pensionssystemet under Kvinnors pensionsförmåner börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?motionen avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt utskottet är en av anledningarna till att de fem partierna vill ta bort 15/30-regeln att den gynnar dem som gör karriär. Livsinkomstprincipen tar dock ingen hänsyn till vad som är karriär. Karriär kan enligt ATP-systemet vara att en deltidsarbetande kvinna går upp i arbetstid från deltid till heltid. Det kan också vara att utbilda sig från undersköterska till sjuksköterska. En pension baserad på livsinkomsten innebär att ett manligt förvärvsmönster gynnas framför ett kvinnligt. Genomförandegruppen hävdade länge att ATP-systemet var dåligt för kvinnor och att expertutlåtanden visade att så var fallet. Vänsterpartiet hävdade att man måste titta på hela systemets omfördelande karaktär, dvs. folkpensionen och ATP. Regeringen anger nu att när hänsyn tas även till folkpension och pensionstillskott blir fördelningseffekten en annan och gynnar snarare kvinnor som grupp. Även om kvinnorna inte kommer att få det ekonomiskt sämre i det föreliggande förslaget till nytt pensionssystem än i nuvarande system innebär det faktum att kvinnorna nu måste förvärvsarbeta 40 år i stället för som tidigare 30 år en kraftig försämring. Ett förslag som däremot slår direkt mot kvinnor är regeringens förslag att endast de år som den försäkrade haft ATP-poäng skall läggas till grund för beräkningen av folkpensionens basbelopp. Regeringens förslag till nytt pensionssystem missgynnar således kvinnor i förhållande till nuvarande system. Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande kvinnors pensioner att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Fortsatt beredning av återstående pensionsfrågor (mom. 9) Ragnhild Pohanka (mp) och Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Allmänt om det nya pensionssystemet under Fortsatt behandling av pensionsreformen börjar med ?Några få? och slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att politikerna i först Pensionsarbetsgruppen och därefter Genomförandegruppen har valt att arbeta inom lyckta dörrar. De dokument som producerats har skickats ut med en kort remisstid. På grund av den korta remisstiden har flera remissinstanser avstått från att gå djupare in i olika problemställningar. Utskottet anser att frågor och problem som kan uppkomma med det nya pensionssystemet inte längre skall ägas av Genomförandegruppen. I och med att beslut fattats i riksdagen om pensionsreformen måste hela riksdagen och alla riksdagens partier tillåtas att ta ansvar för de frågor som åligger riksdagen att ta ansvar för. Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att återstående frågor rörande det nya pensionssystemet överlämnas till en parlamentariskt sammansatt grupp och att Genomförandegruppen därmed upplöses. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande fortsatt beredning av återstående pensionsfrågor att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Ungdomar och kvalificeringsreglerna för socialförsäkringsförmåner (mom. 11) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Pensionsgrundande inkomster och beräkning av pensionsgrundande inkomst börjar med ?Sjukpenning, föräldrapenningförmåner? och slutar med ?pensions-grundande inkomst? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening torde regeringens förslag om inkomstgrundad ålderspension upplevas som en stor besvikelse av ungdomar som i dag är arbetslösa och inte har lyckats kvalificera sig till pensionsgrundande trygghetssystem. Ungdomar med korta vikariat och projektanställningar har svårt att kvalificera sig för t.ex. sjukpenning och arbetslöshetsersättning. Därmed går de miste om pensionsrätt eftersom de inte får någon ersättning vid sjukdom och arbetslöshet. Dessa ungdomar kan nog inte betraktas som annat än förlorare i det nya systemet. Av detta skäl bör frågan om ungdomars möjligheter att kvalificera sig för de olika socialförsäkringsförmånerna ses över. Detta bör enligt utskottet lämpligen ske i samband med att frågan om rätt att kvarstå i arbete till 67 år behandlas. Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande ungdomar och kvalificeringsreglerna för socialförsäkringsförmåner att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Bakomliggande inkomster vid sjukdom och arbetslöshet (mom. 12) Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Pensionsgrundande belopp börjar med ?Enligt de? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för ett reformerat ålderspensionssystem skall pensionsgrundande belopp beräknas för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet. I den nu behandlade propositionen har regeringen - tvärtemot vad tidigare beslutats - föreslagit att pensionsgrundande belopp inte skall beräknas på den bakomliggande inkomsten i dessa situationer. Utskottet anser att regeringens förslag i denna del innebär en betydande försämring för den som under lång tid uppbär t.ex. arbetslöshets- ersättning. Enligt utskottet finns det inte skäl för riksdagen att frångå sitt tidigare ställningstagande i denna fråga. Utskottet anser därför att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag om pensionsrätt på bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet m.m. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande bakomliggande inkomster vid sjukdom och arbetslöshet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf35 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Pensionsgrundande belopp för barnår (mom. 13) Ragnhild Pohanka (mp) och Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Pensionsrätt för barnår börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?yrkande 7? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att pensionsgrundande belopp för barnår bör tillgodoräknas adoptivföräldrar fr.o.m. den tidpunkt då de får barnet i sin vård och detta oavsett barnets ålder vid ankomsten till Sverige. Regeringens förslag att endast en förälder skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår även om man har flera gemensamma barn är enligt utskottets mening mindre välbetänkt. Om föräldrarna har gemensam vårdnad och barnen bor växelvis hos föräldrarna bör det vara möjligt för dem att dela på det pensionsgrundande beloppet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag dels om barnårsrätt för adoptivföräldrar, dels om delad pensionsrätt i situationer med flera gemensamma barn. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande pensionsgrundande belopp för barnår att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkandena 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Pensionsrätt för studier (mom. 14) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Pensionsrätt för studier börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?för studier? bort ha följande lydelse: Regeringen har föreslagit att pensionsrätt för studier med studiemedel skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Förslag om den närmare utformningen härav skall beredas vidare. Utskottet anser dock att pensionsrätt för studier bör tillgodoräknas även för tid före år 1995. Utskottet vill vidare framhålla att pensionsrätt bör tillgodoräknas studerande som fyllt 20 år med belopp som motsvarar den egna årskullens genomsnittsinkomst. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande pensionsrätt för studier att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Pensionsrätt för plikttjänstgöring för förfluten tid (mom. 15) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Pensionsrätt för förfluten tid börjar med ?Socialförsäkringsutskottet konstaterar? och slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Regeringen har föreslagit att pensionsrätt för plikttjänstgöring endast skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Utskottet anser dock att detta är otillräckligt. Pensionsgrundande belopp bör därför enligt utskottets mening tillgodoräknas även för tid före nämnda tidpunkt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande pensionsrätt för plikttjänstgöring för förfluten tid att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Inkomstindex och arvsvinster (mom. 16) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Inkomstmått och inkomstindex för år 1999 m.m. börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?yrkande 11? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att regeringens förslag till nytt pensionssystem innehåller få fördelningspolitiska inslag. Ett sådant inslag hade varit att arvsvinsterna under förvärvsaktiv tid tillfaller kollektivet och inte de kvarlevande i samma årskull. Utskottet anser att arvsvinster bör tillfalla kollektivet i sin helhet och att detta bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande inkomstindex och arvsvinster att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 11 och med avslag på motion 1997/98:Sf36 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Försäkringsförhållandets rättsliga karaktär (mom. 17) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Försäkrings- förhållandets rättsliga karaktär börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?yrkande 15? bort ha följande lydelse: I propositionen föreslås att förhållandet mellan försäkringsgivaren och de försäkrade skall bygga på en förvaltningsrättslig lagstiftning. Vidare skall fastställd pensionsrätt för premiepension skyddas av egendomsskyddet i regeringsformen (RF). Utskottet har inget att erinra mot den föreslagna utformningen av premiepensionssystemet - en allmän pension med försäkringsmässig struktur och en försäkringsfunktion knuten till staten. Utskottet anser emellertid att egendomsskyddet i RF, mot bakgrund av t.ex. beslutet om ändring av änkepensionen, bör förtydligas så att det uttryckligen framgår att premiepensionen kommer att omfattas av skyddet. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna att det i 2 kap. 18 § RF uttryckligen skall anges att skyddet omfattar även premiepensionsrätt. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande försäkringsförhållandets rättsliga karaktär att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Livränteförsäkring (mom. 21) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Uttag och beräkning av premiepension börjar med ?Förslaget till? och slutar med ?garanterade belopp? bort ha följande lydelse: I propositionen föreslås att det efter pensioneringen skall vara möjligt att gå över till livränta med garanterade belopp. Huvudregeln skall dock vara att tillgodohavandet på premiepensionskontot är placerat i värdepappersfonder även under pensionstiden. Avsikten med premiepensionen bör vara att pensionsspararen fram till pensionsåldern, men inte därefter, skall kunna påverka sin pension vid placering av premiepensionsmedlen. Pension skall således enligt utskottets mening alltid utgå med garanterade belopp. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande livränteförsäkring att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Premiepensionsmyndighetens verksamhet (mom. 22) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Premiepensionsmyndighetens verksamhet börjar med ?Utskottet tillstyrker? och slutar med ?är uttömmande? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i propositionen att Premiepensions-myndighetens (PPM) verksamhet måste omges av lagstiftning. Det räcker emellertid inte med att, som föreslås i propositionen, hänvisningar görs till försäkringsrörelselagen. PPM:s verksamhet måste enligt utskottets mening i stället regleras i en särskild lagstiftning som är uttömmande. Den lagstiftning som gäller för AP-fonden kan vara vägledande för utformningen av denna lag om PPM. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande Premiepensionsmyndighetens verksamhet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Efterlevandeskydd (mom. 23) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Efterlevandeskydd börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?och avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet tillstyrker förslaget om efterlevandeskydd under aktivtiden. Utskottet vill emellertid påpeka att det inte får bli så att det nuvarande efterlevandeskyddet ersätts med hänvisning till detta frivilliga efterlevandeskydd i premiepensionen. Vad gäller efterlevandeskyddet under pensionstiden anser utskottet att detta förslag måste kompletteras så att det kan erbjudas även den som har barn under 20 år, dvs. på samma sätt som skyddet under aktivtiden. Vad utskottet anfört om efterlevandeskyddet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande efterlevandeskydd att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkandena 17 och 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Tillgodoräknande av år utan ATP-poäng vid beräkning av folkpensionstillägg (mom. 25) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Beräkning av årlig pension börjar med ?Vid beräkningen? och slutar med ?årlig pension? respektive i avsnittet Förändringar inom ramen för nuvarande system för inkomstrelaterad ålderspension börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?nuvarande systemet? bort ha följande lydelse: Regeringen har föreslagit att såväl personer i mellangenerationen som personer födda år 1937 eller tidigare skall erhålla ett folkpensionstillägg som kompensation för folkpensionen. Utskottet anser att det förhållandet att kompensation enbart skall tillgodoräknas försäkrade i förhållande till antalet år med ATP-poäng är orimligt. Kompensationen för folkpensionen är väsentlig för pensionsnivån i både ATP-systemet och det reformerade systemet. Vissa personer som har år utan ATP-poäng har ändå haft inkomster som överstiger den lägsta gränsen för pensionsgrundande inkomst (24 % av prisbasbeloppet). Inkomsterna har dock inte uppgått till ett förhöjt basbelopp. För att dessa personer skall få en rimlig pension bör enligt utskottet även personer med s.k. nollår få kompensation för folkpensionen. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att även år utan ATP-poäng tillgodoräknas vid beräkningen av den årliga pensionen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande tillgodoräknande av år utan ATP-poäng vid beräkning av folkpensionstillägg att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkandena 24 och 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Garantiregeln i arbetsskadeförsäkringen m.m. och samordning av yrkesskadelivräntor (mom. 26) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Samordning med arbetsskade- respektive yrkesskadelivräntor börjar med ?Regeringen framhåller? och slutar med ?respektive yrkesskadelivräntor? bort ha följande lydelse: Utskottet delar inte regeringens uppfattning att den särskilda garantin i arbetsskadeförsäkringen och det statliga personskadeskyddet skall avskaffas. Enligt utskottets mening bör det vara möjligt för en skadad person, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, att få livränta även efter det att han eller hon uppnått 65 års ålder. Regeringen har föreslagit att ålderspension skall samordnas med yrkesskadeliväntor eller med motsvarande ersättningar enligt äldre lagstiftning. Eftersom samordning inte skall ske av garantipension med privata försäkringar och tjänstepensioner anser utskottet att någon samordning inte heller bör ske med yrkesskadelivräntorna. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande garantiregeln i arbetsskadeförsäkringen m.m. och samordning av yrkesskadelivräntor att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkandena 20 och 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Åldersgräns och beräkningsmetod för garantipension (mom. 27) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Beräkning av garantipension börjar med ?Storleken på? och slutar med ?yrkande 14? bort ha följande lydelse: I propositionen föreslås att om den enskilde tagit ut hel eller del av inkomstgrundad ålderspension före 65 års ålder skall utgångspunkten vid beräkning av garantipension alltid vara den inkomstgrundade pension som skulle ha utbetalats om pensionen börjat tas ut vid 65 års ålder. Utskottet anser att detta får till följd att låginkomsttagare saknar faktisk möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder. Förutom att pensionärer får leva på en orimligt låg pension från 61 till 65 års ålder blir ålderspensionen lägre efter 65 år, vilket innebär en livslångt låg pension. Det finns också enligt utskottets mening anledning att uttrycka oro för att möjligheten till pension vid 61 år kommer att ersätta förtidspensionen. Regeringen bör därför återkomma med ett förslag om hur låginkomsttagare skall kunna utnyttja möjligheten att gå i pension vid 61 års ålder. Utskottet vill understryka betydelsen för en låginkomsttagare att kunna få ett kompletterande skydd genom bl.a. bostadstillägg. Bostadstillägget bör utformas så att det fyller en sådan funktion. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande åldersgräns och beräkningsmetod för garantipension att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf36 yrkandena 13 och 14 samt 1997/98:Sf40 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Avräkning mot änkepension från ATP (mom. 28) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Beräkning av garantipension börjar med ?Frågan om? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: I propositionen föreslås att garantipensionen skall räknas av mot den inkomstgrundade pensionen. Avräkning skall också göras mot efterlevandepension i form av övergångsvis utgiven änkepension från ATP och viss utländsk pension. Faktisk premiepension skall inte avräknas, inte heller tjänstepension eller privata pensionsförsäkringar. Utskottet anser att det är bra att regeringen föreslår att tjänstepension inte skall avräknas mot garantipensionen. Det innebär att varken tjänstepension, faktisk premiepension eller privata pensionsförsäkringar kommer att avräknas. Desto mer obegripligt blir då förslaget att den övergångsvisa änkepensionen från ATP skall avräknas. Utskottet anser att änkorna drabbats tillräckligt genom behovsprövningen av folkpensionsdelen i änkepensionen och avstyrker därför regeringens förslag i denna del. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande avräkning mot änkepension från ATP att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf40 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Garantipension och försäkringstid för invandrare (mom. 29) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Försäkringstid börjar med ?Utskottet vill? och slutar med ?1 och 2? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det är bra att en särskild utredare får komma med förslag till lösning på frågan om äldre invandrares rätt till pension men vill påpeka att förslaget måste ha retroaktiv verkan för de invandrade pensionärer som i dag inte har full folkpension och som tvingas söka socialbidrag. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Utskottet anser vidare att det är oacceptabelt att åtkomsten till de sociala trygghetssystemen för en invandrare är beroende av vilken typ av uppehållstillstånd han eller hon erhållit. De som får s.k. flyktingstatus omfattas fullt ut av de sociala förmånerna, medan de som får uppehållstillstånd av humanitära skäl inte omfattas av de särskilda intjänandereglerna för folkpension. Utskottet anser att den som får stanna av humanitära skäl har lika stort behov av garantipension som den som erkänts som flykting. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag som löser detta problem. dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande garantipension och försäkringstid för invandrare att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf40 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Reducering av garantipension (mom. 30) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Utbetalning, samordning och reduktion börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse: I propositionen föreslås att den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall få garantipensionen reducerad efter en månad. Utskottet delar denna uppfattning, men anser att det är integritetskränkande för den intagna att garantipensionen reduceras på det sätt som regeringen föreslår. För personer som är intagna på institutioner för sina alkoholproblem tar institutionen ut en avgift. Utskottet anser att samma metod skall användas vad gäller häktade och intagna i kriminalvårdsanstalt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse: 30. beträffande reducering av garantipension att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf40 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Återbetalningsskyldighet (mom. 31) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt börjar med ?Utskottet konstaterar ? och slutar med ?inom fördelningssystemet? bort ha följande lydelse: Utskottet anser liksom regeringen att det är nödvändigt med regler om återbetalningsskyldighet av för mycket uppburen ålderspension. Utskottet anser emellertid att det också måste finnas en regel som föreskriver att ett krav om återbetalning aldrig får leda till att pensionen kommer under garantipensionsnivån. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse: 31. beträffande återbetalningsskyldighet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Utmätning av pension (mom. 33) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Preskription och utmätning m.m. börjar med ?Gällande regler? och slutar med ?lön m.m.? bort ha följande lydelse: Det föreslås i propositionen att pensionsbelopp som inte har utbetalats inte skall få utmätas annat än enligt reglerna i 7 kap. utsökningsbalken angående utmätning i lön m.m. Bland annat till följd av de nya reglerna om underhållsstöd kan många personer komma att få betala av sin skuld till statskassan hela livet, alltså även under pensionstiden. På grund härav bör enligt utskottets mening utmätning av pension aldrig leda till att en person hamnar under den lägsta nivån för garantipension. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse: 33. beträffande utmätning av pension att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Avgiftsväxling (mom. 35) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Avgiftsstruktur och avgiftsfinansiering börjar med ?Genomförandet av? och slutar med ?yrkande 26? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening innebär utformningen av allmänna egenavgifter en ren skattelättnad för dem som har inkomster över avgiftstaket samtidigt som marginaleffekterna ökar för dem med inkomster därunder. Eftersom de fem partier som står bakom pensionsreformen ännu inte löst finansieringsfrågan bör man därför överge tanken på en avgiftsväxling och i stället finansiera den delen av pensionsreformen som de fem partierna vill finansiera genom allmän pensionsavgift med en statsskatt. En sådan modell skulle få positiva fördelningspolitiska effekter och samtidigt eliminera alla de kompensationsproblem som uppstår med en avgiftsväxlingsmodell. Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till känna. dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande avgiftsväxling att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Överföring från AP-fonden (mom. 36) Ragnhild Pohanka (mp) och Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Finansiell infasning börjar med ?Det nya? och slutar med ?sålunda anfört? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att vid löpande överföringar från AP-fonden till statsbudgeten tillfaller räntan AP-fonden, något som är bra. Det som är positivt med en engångsvis överföring är dock att man därefter förhindrar fler överföringar, och utskottet förordar därför detta alternativ. Med tanke på osäkerheten i den demografiska utvecklingen, arbetslöshet, tillväxt m.m. bör en engångsvis överföring inte bli större än att den lämnar AP-fonden med en styrka på minst 4. Utskottet föreslår ett tillkännagivande om det anförda. Utskottet förutsätter (i enlighet med vad som anförts i reservation 4) att samtliga riksdagens partier kommer att vara med i beredningen av denna fråga, liksom i beredningen av frågan om organisation och placeringsregler för AP-fonden. dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse: 36. beträffande överföring från AP-fonden att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
I proposition 1997/98:151 framlagda lagförslag
I proposition 1997/98:152 framlagda lagförslag
I proposition 1997/98:134 framlagt lagförslag
Av utskottet framlagda lagförslag
Förslag till lydelse av 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter samt punkt 4 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
------------------------------------------------------- |Lydelse enligt bet. |Utskottets förslag | |1997/98:SkU26 | | ------------------------------------------------------- 1 kap. 2 §
------------------------------------------------------- | Avgifterna utgörs av | Avgifterna utgörs av| |arbetsgivaravgifter och |arbetsgivaravgifter och| |egenavgifter. |egenavgifter. | |Arbetsgivaravgifter skall |Arbetsgivaravgifter skall| |betalas av den som är |betalas av den som är| |arbetsgivare och |arbetsgivare. Egenavgifter| |egenavgifter av den som är |skall betalas av den som| |försäkrad enligt lagen |är försäkrad enligt lagen| |(1962:381) om allmän |(1962:381) om allmän| |försäkring och har inkomst |försäkring eller enligt| |av annat förvärvsarbete |lagen (1998:000) om| |som avses i 3 kap. 2 eller |inkomstgrundad | |2 a § eller 11 kap. 3 § |ålderspension och som har| |nämnda lag. Med inkomst av |inkomst av annat| |annat förvärvsarbete |förvärvsarbete som avses i| |enligt 3 kap. 2 § och 2 a |3 kap. 2 eller 2 a § lagen| |§ lagen om allmän |om allmän försäkring eller| |försäkring skall även |2 kap. lagen om| |likställas inkomst för |inkomstgrundad | |eget arbete i form av |ålderspension. Med inkomst| |andra skattepliktiga |av annat förvärvsarbete| |förmåner än pengar. |enligt 3 kap. 2 och 2 a §§| | |lagen om allmän försäkring| | |skall även likställas| | |inkomst för eget arbete i| | |form av andra| | Vid tillämpning av |skattepliktiga förmåner än| |denna lag skall, även om |pengar. | |ett | Vid tillämpning av| |anställningsförhållande |denna lag skall, även om| |inte föreligger, den som |ett | |har utgett sådan |anställningsförhållande | |ersättning som enligt |inte föreligger, den som| |bestämmelserna i 3 kap. 2 |har utgett sådan| |§ andra stycket eller 11 |ersättning som enligt| |kap. 2 § första stycket m, |bestämmelserna i 3 kap. 2| |andra stycket och femte |§ andra stycket lagen om| |stycket lagen om allmän |allmän försäkring eller| |försäkring är att hänföra |enligt bestämmelserna i 2| |till inkomst av |kap. 10 § första stycket,| |anställning anses som |11 eller 12 § lagen om| |arbetsgivare. Med inkomst |inkomstgrundad ålders-| |av anställning enligt 3 |pension är att hänföra| |kap. 2 § lagen om allmän |till inkomst av| |försäkring skall i denna |anställning anses som| |lag likställas inkomst i |arbetsgivare. Med inkomst| |form av andra |av anställning enligt 3| |skattepliktiga förmåner än |kap. 2 § lagen om allmän| |pengar samt |försäkring skall i denna| |kostnadsersättning som |lag likställas inkomst i| |inte enligt 8 kap. 19 |form av andra| |eller 20 § |skattepliktiga förmåner än| |skattebetalningslagen |pengar samt| |(1997:483) undantas vid |kostnadsersättning som| |beräkning av skatteavdrag. |inte enligt 8 kap. 19| |I fråga om skattepliktig |eller 20 §| |intäkt enligt |skattebetalningslagen | |kommunalskattelagen |(1997:483) undantas vid| |(1928:370) i form av |beräkning av skatteavdrag.| |rabatt, bonus eller annan |I fråga om skattepliktig| |förmån som ges ut på grund |intäkt enligt| |av kundtrohet eller |kommunalskattelagen | |liknande, skall den som |(1928:370) i form av| |slutligt har stått för de |rabatt, bonus eller annan| |kostnader som ligger till |förmån som ges ut på grund| |grund för förmånen, anses |av kundtrohet eller| |som arbetsgivare, om denne |liknande, skall den som| |är någon annan än den som |slutligt har stått för de| |är skattskyldig för |kostnader som ligger till| |förmånen. I fråga om |grund för förmånen, anses| |skattepliktig intäkt |som arbetsgivare, om denne| |enligt kommunalskattelagen |är någon annan än den som| |i form av en förmån eller |är skattskyldig för| |ersättning, som getts ut |förmånen. I fråga om| |eller anses utgiven av en |skattepliktig intäkt| |fysisk person som är |enligt kommunalskattelagen| |bosatt utomlands eller en |i form av en förmån eller| |utländsk juridisk person, |ersättning, som getts ut| |skall den hos vilken den |eller anses utgiven av en| |skattskyldige är anställd |fysisk person som är| |i Sverige anses som |bosatt utomlands eller en| |arbetsgivare, om förmånen |utländsk juridisk person,| |eller ersättningen har sin |skall den hos vilken den| |grund i anställningen i |skattskyldige är anställd| |Sverige och det inte finns |i Sverige anses som| |något |arbetsgivare, om förmånen| |anställningsförhållande |eller ersättningen har sin| |mellan utgivaren av |grund i anställningen i| |förmånen eller |Sverige och det inte finns| |ersättningen och den |något | |skattskyldige. |anställningsförhållande | | |mellan utgivaren av| | |förmånen eller| | |ersättningen och den| | |skattskyldige. | ------------------------------------------------------- |Lydelse enligt prop. |Utskottets förslag | |1997/98:151 | | | | 4. Äldre bestämmelser i| | 4. Äldre bestämmelser i |2 kap. 4 § första stycket| |2 kap. 4 § första stycket |2 och 5 § andra stycket| |2 och 5 § andra stycket |samt i 3 kap. 3 § första| |samt i 3 kap. 3 § första |och tredje styckena gäller| |stycket gäller fortfarande |fortfarande för personer| |för personer som är födda |som är födda 1937 eller| |1937 eller tidigare. |tidigare. Vid tillämpning| | |av 3 kap. 3 § tredje| | |stycket i dess äldre| | |lydelse skall med| | |tilläggspensionsavgift | | |avses ålderspensionsavgift| | |och med ålderspension| | |enligt lagen om allmän| | |försäkring likställas| | |ålderspension enligt lagen| | |(1998:000) om| | |inkomstgrundad | | |ålderspension. | -------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)
Härigenom föreskrivs att 7 § skatteregisterlagen (1980:343)[1] skall ha följande lydelse.
-------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]: Lagen omtryckt 1983:143. ------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | -------------------------------------------------------- | 7 §[2] | -------------------------------------------------------- |För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter| |som anges i 5 och 6 §§, det centrala skatteregistret| |innehålla följande uppgifter. | -------------------------------------------------------- |1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i| |fåmansföretag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje| |stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall| |behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och| |dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325)| |om självdeklaration och kontrolluppgifter, uppgift om| |företagsledare i dessa företag samt uppgift om delägare| |i enkelt bolag och partrederi. | -------------------------------------------------------- |2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt| |besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 §| |taxeringslagen (1990:324) eller 14 kap. 6 §| |skattebetalningslagen (1997:483). För varje sådan| |åtgärd får anges tid, art, beskattningsperiod,| |skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga| |ändringar av skatt eller underlag för skatt med| |anledning av åtgärden samt uppgift huruvida| |bokföringsskyldighet har fullgjorts. | -------------------------------------------------------- |3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala| |skatt, uppgift om innehav av skattsedel på preliminär| |skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av F-| |skattsedel med angivande av skälen för beslutet,| |uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt| |skattebetalningslagen, lagen (1991:586) om särskild| |inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om| |nedsättning av socialavgifter, mervärdesskattelagen| |(1994:200) och lagen (1951:763) om beräkning av statlig| |inkomstskatt på ackumulerad inkomst samt uppgifter om| |redovisning, inbetalning och återbetalning av sådana| |skatter eller avgifter. | -------------------------------------------------------- |4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut| |om beskattning. | -------------------------------------------------------- |5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna| |deklaration, uppgift om beslut om anstånd med att lämna| |deklaration och med att betala skatt, dock ej skälen| |för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att| |laga förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra| |deklarationsskyldighet. | -------------------------------------------------------- |6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för| |beskattningen. | -------------------------------------------------------- |7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad| |självdeklaration, särskild självdeklaration enligt 2| |kap. 10 § första stycket punkterna 2-4 och andra| |stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter| |samt uppgifter som skall lämnas enligt 2 kap. 25 §| |lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. | -------------------------------------------------------- |8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för| |beslutet och uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 §| |skattebetalningslagen. | -------------------------------------------------------- |9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos| |kronofogdemyndighet, uppgift om indrivningsresultat,| |uppgift om att en person ålagts betalningsskyldighet i| |egenskap av bolagsman eller företrädare för en juridisk| |person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord,| |likvidation eller konkurs samt uppgift om| |betalningsinställelse. | -------------------------------------------------------- |10. Uppgift om antal anställda och de anställdas| |personnummer. | -------------------------------------------------------- |11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för| |skattsedelsförsändelse samt namn, adress och| |telefonnummer för ombud. | ------------------------------------------------------- |12. Uppgift från | 12. Uppgift från| |kontrolluppgift som enligt |kontrolluppgift som enligt| |3 kap. lagen om |3 kap. lagen om| |självdeklaration och |självdeklaration och| |kontrolluppgifter skall |kontrolluppgifter skall| |lämnas utan föreläggande |lämnas utan föreläggande| |samt från sådan särskild |samt från sådan särskild| |uppgift som avses i 3 § |uppgift som avses i 2 kap.| |lagen (1959:551) om |19 § lagen (1998:000) om| |beräkning av |inkomstgrundad | |pensionsgrundande inkomst |ålderspension. | |enligt lagen (1962:381) om | | |allmän försäkring. | | -------------------------------------------------------- |13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde,| |delvärde, taxeringsvärde, omräknat delvärde,| |beskattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget| |för fastighet som ägs eller innehas av personen,| |andelens storlek om fastigheten har flera ägare och| |övriga uppgifter som behövs för beräkning av statlig| |fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering| |av bostad på fastighet. | -------------------------------------------------------- |14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående| |revision samt beskattningsperiod och skatteslag som| |denna avser samt uppgift om tid för planerat besök| |eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 §| |taxeringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen.| -------------------------------------------------------- |15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om| |personen är näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för| |bank- eller postgiro att ta emot skatte-återbetalning| |på ett konto, datum för fullmakten samt kontots nummer| |och typ. | -------------------------------------------------------- |16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige| |uppburit sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna| |till 49 § kommunalskattelagen (1928:370). | -------------------------------------------------------- |17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet. | -------------------------------------------------------- |18. Uppgifter angående resultat av| |bruttovinstberäkning, annan beräkning av relationstal| |eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp som| |under beskattningsåret stått till förfogande för| |levnadskostnader. | -------------------------------------------------------- |19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av| |fordon samt om fordonets registreringsnummer, märke,| |typ och årsmodell samt tillstånd enligt| |yrkestrafiklagen (1998:000) och lagen (1998:000) om| |biluthyrning. | -------------------------------------------------------- |20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för| |fackföreningsavgift, uppgifter enligt 6 § första och| |andra styckena lagen (1993:672) om skattereduktion för| |utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter| |enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för| |riskkapitalinvesteringar, uppgifter enligt 6 § första| |och andra styckena lagen (1996:725) om skattereduktion| |för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus för| |bestämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt| |uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter| |för bestämmande av skattereduktion enligt lagen| |(1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i| |vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om| |beslut om sådan skattereduktion. | -------------------------------------------------------- |21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av| |bosättningsland. | -------------------------------------------------------- |22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall| |som avses i 2 kap. 16 § sista stycket lagen om| |självdeklaration och kontrolluppgifter, totalt| |respektive i Sverige, koncernomsättning och| |koncernbalansomslutning för koncernmoderföretag. | -------------------------------------------------------- |23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som| |avses i 11 § lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid| |byte av bostad, uppskovsavdragets storlek, belopp som| |enligt 10 § nämnda lag skall reducera| |omkostnadsbeloppet samt, om ersättningsbostaden utgörs| |av bostad som avses i 11 § andra meningen nämnda lag,| |föreningens eller bolagets organisationsnummer och| |namn. | -------------------------------------------------------- |24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första| |stycket 5 och andra stycket samt 33 §| |skattebetalningslagen. | -------------------------------------------------------- |25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om| |styrelseledamöter, verkställande direktör,| |firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är| |fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i| |tid, om företagsrekonstruktion och fusion samt| |uppgifter från handels- och föreningsregistret om| |firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion. | -------------------------------------------------------- |26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd| |enligt alkohollagen (1994:1738) och om omsättning| |enligt restaurangrapport. | -------------------------------------------------------- |27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om| |arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt utbetalt belopp| |och datum för utbetalningen. | -------------------------------------------------------- |28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad| |mervärdesskatt vid import, exportvärden, antal import-| |och exporttillfällen samt de tidsperioder som| |uppgifterna avser samt uppgifter från tullmyndigheter| |som behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra| |stycket mervärdesskattelagen. | -------------------------------------------------------- |29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring| |mot kostnader för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens| |organisations- eller personnummer, beräknad lönesumma,| |datum då försäkringen börjat gälla och datum för| |förändring av lönesumma, om sjukpenninggrundande| |inkomst av annat förvärvsarbete såvitt avser den| |försäkrades personnummer och datum för inkomstanmälan| |samt om utsänd person såvitt avser uppgifter från intyg| |om tillämplig lagstiftning och intyg om utsändning. | -------------------------------------------------------- |30. Uppgift om att en näringsidkare ingår i en sådan| |mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §| |mervärdesskattelagen. | -------------------------------------------------------- |____________ | | Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. | --------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[2]: Lydelse enligt skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU29. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse.
------------------------------------------------------- |Lydelse enligt bet. |Föreslagen lydelse | |1997/98:SkU27 | | ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- 2 § Beskattningsunderlaget skall beräknas som den under beskattningsåret uppkomna skillnaden mellan å ena sidan summan av följande poster: a) avgift för tjänstepensionsförsäkring, b) avsättning till pensionsstiftelse, c) ökning av avsättning under rubriken A v s a t t t i l l p e n s i o n e r enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag, d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av tjänstepensionsförsäkring, e) utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse, å andra sidan summan av följande poster: f) gottgörelse från pensionsstiftelse, g) minskning av avsättning under rubriken A v s a t t t i l l p e n s i o n e r enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag, h) 85 procent av avsättning under rubriken A v s a t t t i l l p e n s i o n e r enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag vid beskattningsårets ingång multiplicerad med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret, i) erhållen ersättning för övertagen pensionsutfästelse, j) negativt belopp som föregående beskattningsår uppkommit vid tillämpning av denna paragraf. ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- |I posten a i första | I posten a i första| |stycket skall inte räknas |stycket skall inte räknas| |med avgift för sådan |med avgift för sådan| |gruppsjukförsäkring som |gruppsjukförsäkring som| |omfattas av 1 § första |omfattas av 1 § första| |stycket 5 lagen |stycket 4 lagen (1990:659)| |(1990:659) om särskild |om särskild löneskatt på| |löneskatt på vissa |vissa förvärvsinkomster. | |förvärvsinkomster. | | ------------------------------------------------------- I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall posten h i första stycket jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall gälla om avsättning som avses i posten h helt upplöses under beskattningsåret. Om den som övertar en pensionsutfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag skall den som tidigare utfäst pensionen under posten e i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är högre än den utgivna ersättningen. Om den som befrias från en utfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag skall den som övertar utfästelsen under posten i i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är lägre än den erhållna ersättningen. Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall bokföringsmässiga grunder tillämpas. --------- Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Förslag till lydelse av 9 § lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Utskottets förslag | ------------------------------------------------------- 9 § ------------------------------------------------------- | Regeringen eller den | Regeringen skall meddela| |myndighet som regeringen |föreskrifter för| |bestämmer skall årligen |revisionen av| |utse två auktoriserade |Premiepensionsmyndigheten.| |revisorer att granska | | |Premiepensionsmyndighetens | | |årsredovisning enligt 5 § | | |jämte räkenskaperna samt | | |ledningens förvaltning. | | |Revisorerna skall avge en | | |revisionsrapport till | | |regeringen. | | ------------------------------------------------------- Förslag till lydelse av 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
------------------------------------------------------- |Lydelse enligt bet. | Utskottets förslag | |1997/98:SkU26 | | ------------------------------------------------------- 1 §
------------------------------------------------------- | Särskild löneskatt skall | Särskild löneskatt skall| |för varje år betalas till |för varje år betalas till| |staten med 24,26 procent |staten med 18,09 procent| |på |på lön eller annan| | 1. lön eller annan |ersättning till| |ersättning till |arbetstagare som vid årets| |arbetstagare som vid |ingång är 65 år eller| |årets ingång är 65 år |äldre och i övrigt med| |eller äldre, |24,26 procent på | | 2. ersättning som | 1. ersättning som| |utfaller enligt |utfaller enligt| |kollektivavtalsgrundad |kollektivavtalsgrundad | |avgångsbidragsförsäkring |avgångsbidragsförsäkring | |som tecknas av |som tecknas av| |arbetsgivare till förmån |arbetsgivare till förmån| |för arbetstagare, |för arbetstagare, | | 3. avgångsersättning | 2. avgångsersättning| |som annorledes än på grund |som annorledes än på grund| |av kollektivavtalsgrundad |av kollektivavtalsgrundad| |avgångsbidragsförsäkring |avgångsbidragsförsäkring | |utbetalas av staten, |utbetalas av staten,| |kommun eller |kommun eller| |kommunalförbund som |kommunalförbund som| |arbetsgivare eller av |arbetsgivare eller av| |Svenska Kommunförbundet, |Svenska Kommunförbundet,| |Landstingsförbundet, |Landstingsförbundet, | |Svenska kyrkans |Svenska kyrkans| |församlings- och |församlings- och| |pastoratsförbund, det för |pastoratsförbund, det för| |kommunerna och landstingen |kommunerna och landstingen| |gemensamma organet för |gemensamma organet för| |administration av |administration av| |personalpension eller |personalpension eller| |Sjukvårdens och |Sjukvårdens och| |socialvårdens planerings- |socialvårdens planerings-| |och |och | |rationaliseringsinstitut, |rationaliseringsinstitut,| |under förutsättning att |under förutsättning att| |arbetsgivaren tillämpar |arbetsgivaren tillämpar| |kommunalt pensionsavtal |kommunalt pensionsavtal| |eller av annan |eller av annan| |arbetsgivare, under |arbetsgivare, under| |förutsättning att |förutsättning att| |arbetsgivaren tillämpar |arbetsgivaren tillämpar| |kommunalt pensionsavtal |kommunalt pensionsavtal| |och att borgen eller |och att borgen eller| |liknande garanti tecknats |liknande garanti tecknats| |av kommun, |av kommun,| |kommunalförbund, Svenska |kommunalförbund, Svenska| |Kommunförbundet, |Kommunförbundet, | |Landstingsförbundet eller |Landstingsförbundet eller| |Svenska kyrkans |Svenska kyrkans| |församlings- och |församlings- och| |pastoratsförbund, |pastoratsförbund, | | 4. avgångsersättning | 3. avgångsersättning| |som omfattas av s.k. |som omfattas av s.k.| |trygghetsavtal, |trygghetsavtal, | | 5. ersättning som | 4. ersättning som| |utgår enligt |utges enligt| |gruppsjukförsäkring som |gruppsjukförsäkring som| |åtnjuts enligt grunder som |åtnjuts enligt grunder som| |fastställts i |fastställts i| |kollektivavtal mellan |kollektivavtal mellan| |arbetsmarknadens |arbetsmarknadens | |huvudorganisationer till |huvudorganisationer till| |den del ersättningen utgör |den del ersättningen utgör| |komplement till |komplement till| |förtidspension eller till |förtidspension eller till| |sjukbidrag, |sjukbidrag, | | 6. ersättning som | 5. ersättning som| |utgår på grund av |utges på grund av| |ansvarighetsförsäkring som |ansvarighetsförsäkring som| |åtnjuts enligt grunder som |åtnjuts enligt grunder som| |fastställts i |fastställts i| |kollektivavtal mellan |kollektivavtal mellan| |arbetsmarknadens |arbetsmarknadens | |huvudorganisationer till |huvudorganisationer till| |den del ersättningen utgår |den del ersättningen utges| |i form av engångsbelopp |i form av engångsbelopp| |som inte utgör |som inte utgör| |kompensation för mistad |kompensation för mistad| |inkomst, |inkomst, | | 7. bidrag som en | 6. bidrag som en| |arbetsgivare lämnar till |arbetsgivare lämnar till| |en sådan |en sådan| |vinstandelsstiftelse som |vinstandelsstiftelse som| |avses i 3 kap. 2 § andra |avses i 3 kap. 2 § andra| |stycket lagen (1962:381) |stycket lagen (1962:381)| |om allmän försäkring eller |om allmän försäkring eller| |en annan juridisk person |en annan juridisk person| |med motsvarande ändamål |med motsvarande ändamål| |med undantag för bidrag |med undantag för bidrag| |som lämnas till en |som lämnas till en| |pensions- eller |pensions- eller| |personalstiftelse enligt |personalstiftelse enligt| |lagen (1967:531) om |lagen (1967:531) om| |tryggande av |tryggande av| |pensionsutfästelse m.m. |pensionsutfästelse m.m. | -------------------------------------------------------
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för förmånen. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt av tjänst i form av en förmån eller ersättning som getts ut eller anses utgiven av fysisk person som är bosatt utomlands eller av utländsk juridisk person, skall den hos vilken mottagaren är anställd i Sverige anses som skattskyldig enligt denna lag, om förmånen eller ersättningen kan anses ha sin grund i anställningen i Sverige och det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren av förmånen eller ersättningen och mottagaren.
------------------------------------------------------- | Vid bestämmande av | Vid bestämmande av| |skatteunderlaget tillämpas |skatteunderlaget tillämpas| |bestämmelserna i 2 kap. |bestämmelserna i 2 kap.| |3-5 §§ lagen (1981:691) om |3-5 §§ lagen (1981:691) om| |socialavgifter med |socialavgifter med| |undantag av 4 § första |undantag av 4 § första| |stycket 2 och 13. |stycket 13 och 5 § andra| | |stycket första meningen. | | Vid bestämmande av | Vid bestämmande av| |skatteunderlaget enligt |skatteunderlaget enligt| |första stycket 6 skall |första stycket 5 skall| |bortses från ersättning |bortses från ersättning| |för arbetsskada som |för arbetsskada som| |inträffat före utgången av |inträffat före utgången av| |juni 1993 om ersättningen |juni 1993 om ersättningen| |avser tid därefter samt |avser tid därefter samt| |från ersättning för |från ersättning för| |arbetsskada som inträffat |arbetsskada som inträffat| |före utgången av år 1992 |före utgången av år 1992| |om skadan anmälts till |om skadan anmälts till| |allmän försäkringskassa |allmän försäkringskassa| |efter utgången av juni |efter utgången av juni| |1993. Detta gäller dock |1993. Detta gäller dock| |endast ersättning som för |endast ersättning som för| |en och samme arbetstagare |en och samme arbetstagare| |beräknas på lönedelar som |beräknas på lönedelar som| |inte överstiger sju och en |inte överstiger sju och en| |halv gånger basbeloppet |halv gånger| |enligt 1 kap. 6 § lagen om |prisbasbeloppet enligt 1| |allmän försäkring. |kap. 6 § lagen om allmän| | |försäkring. | ------------------------------------------------------- Offentlig utfrågning om det nya pensionssystemet
Datum: torsdagen den 7 maj 1998 Tid: 08.30-12.00 Lokal: andrakammarsalen Inbjudna deltagare: se bilaga
Börje Nilsson (s), ordförande i socialförsäkringsutskottet: Mina damer och herrar! Mycket välkomna till socialförsäkringsutskottets utfrågning om det reformerade pensionssystemet som skall pågå under förmiddagen. För fyra år sedan höll utskottet en offentlig utfrågning i denna sal. Det gällde då riktlinjerna för det nya pensionssystemet. Flera av er var med vid detta tillfälle. Efter ett omfattande beredningsarbete har regeringen i samråd med den s.k. Genomförandegruppen lagt fram förslag till lagstiftning om det nya pensionssystemet. Fortfarande återstår dock en del frågor som skall lösas innan det nya systemet träder i kraft år 2001. Ett pensionssystem måste präglas av stabilitet och långsiktighet. Dess utformning har stor betydelse för den enskildes beslut om arbete, sparande och annat under hela förvärvslivet. Han eller hon måste ha överblick över och kunna lita på de villkor som gäller även långt innan en pensionering är aktuell. Villkoren för pensioneringen måste därför vara förutsebara och trovärdiga. Förutom att pensionssystemet skall ge en god ekonomisk trygghet under pensionstiden, är det också viktigt att de enskilda individerna kan lita på systemet. Avgörande för detta är att det nya ålderspensionssystemet blir finansiellt stabilt. Det gör det särskilt viktigt att det beslut som riksdagen snart skall fatta grundar sig på ett gott underlag. De flesta av er har deltagit i det tidigare remissarbetet och bidragit med era synpunkter. Efter remissbehandlingen har förslagen i vissa avseenden förändrats eller preciserats. Utskottet anser det därför viktigt att inför det slutliga ställningstagandet inhämta era synpunkter på det förslag som nu föreligger. Det handlar här om mycket komplicerade och svåra frågor, så vi ser fram emot en intressant utfrågning. Utfrågningen är alltså ett viktigt led i utskottets behandling av propositionen, som efter uppgjord plan skall behandlas i kammaren den 8 juni, då beslut också skall fattas. Utfrågningen inleds med att Hans Svensson, statssekreterare i Socialdepartementet, håller ett anförande. Vi övergår därefter till de särskilda programpunkterna i enlighet med det program som är utdelat. Under några avsnitt låter vi först särskilt angivna myndigheter eller organisationer mycket kort presentera sina synpunkter i frågan. Detta kan göras från er plats i salen. Därefter kommer utskottets ledamöter att ställa frågor till er och till övriga. Så kommer att ske på varje angiven programpunkt för sig. Eftersom vi måste sluta kl. 12, då riksdagens arbetsplenum börjar, är det nödvändigt att alla ställer korta frågor och att svaren hålls så kortfattade som möjligt. Vi har stenografer som skriver ned vad som sägs, och protokollet från utfrågningen kommer att ingå som en bilaga i utskottets betänkande. Utfrågningen kommer också att tas upp på band. Om drygt en timme tar vi ca 20 minuters paus, då det bjuds på kaffe utanför denna sal. Mycket välkomna! Jag lämnar först ordet till statssekreterare Hans Svensson för ett 15 minuters inledningsanförande. Varsågod. Hans Svensson: Herr ordförande, ärade utskottsledamöter och övriga deltagare i denna hearing! Ett varmt tack för möjligheten att få komma hit och inleda morgonen med litet reflexioner om det nya pensionssystemet. Det är naturligtvis en stor glädje för mig som representant för regeringen att också kunna tala för fyra andra partier, vilket kanske inte är så vanligt. Jag känner stor tillfredsställelse över att vi i en så bred politisk enighet har kunnat lägga fram dessa två propositioner, som innehåller ett komplett förslag till ett nytt förmånssystem inom ålderspensioneringen. Det system vi har i dag, dagens ATP-system, byggdes efter de förutsättningar som fanns under 50- och 60-talen. Det fungerade utifrån dessa förutsättningar på ett bra sätt inledningsvis. I den konstruktionen tog man emellertid inte hänsyn till att samhället kunde förändras, att de förutsättningar som gällde på 50-talet de facto inte var de som skulle komma att gälla 40, 50, 60 år senare. Systemet var inte utformat för att ha en koppling till och ta hänsyn till förändringar i den ekonomiska tillväxten i samhället, inte heller till medellivslängden. Det har inneburit att ATP-systemet har utsatts för stora påfrestningar. Det till synes stabila förmånsbaserade systemet har varit stabilt så länge som verkligheten runt systemet varit stabil. Men när dessa grundpålar börjar att röra på sig blir också ATP-systemet instabilt. Det har visat sig under de senare åren, genom de förändringar som har tvingat fram besparingar i förmånerna, att det trygga ATP-systemet har tvingats naggas i kanten. Det trygga systemet blir till slut dess egen fiende, och förtroendet för pensionssystemet minskar. Helt klart måste ATP-systemet reformeras. Efter överläggningar med Genomförandegruppen i höstas gick Socialdepartementet ut med en departementsstencil, som bland annat innehöll en tabell som beskrev AP-fondens utveckling (se bifogad tabell). Läser man bara tabellens högerkolumn, kan det se väldigt bra ut. Finns det några problem med ATP över huvud taget? Fondbehållningen ökar ju år från år. Men den viktigaste informationen i denna enkla, överskådliga tabell är framför allt skillnaden mellan avgiftsinkomster och de utgifter som systemet skall betala. Det innebär att man under en lång rad av år har fått lov att använda sig av avkastningen till AP-fonden för att klara de utgifter som skulle betalas. Tack vare några oerhört goda år under 90-talet har fondbehållningen kunnat öka, trots att man årligen har fått ta i storleksordningen 30-35 miljarder från den för att klara årets pensionsutgifter. Om vi skriver fram den demografiska utvecklingen här i landet, med för övrigt oförändrade villkor och även vid en så god tillväxt som 2 % årligen, kommer AP- fonden i sin helhet att vara tömd mellan åren 2015 och 2020, dvs. att vi redan om några år kommer att behöva ta inte bara hela avkastningen utan också av kapitalet. Skulle vi få, vilket framgår av departementsstencilen, en tillväxt på i snitt 1 % per år, skulle AP-fonden troligtvis vara tömd redan omkring år 2010, inom 10-12 års tid. Någonting måste alltså göras åt detta pensionssystem. Det behöver reformeras. Att reformera ett pensionssystem i ett land är en stor sak, därför att det handlar om långsiktighet och om koppling till samhällsekonomin. Men att också bygga om ett pensionssystem är betydligt mer komplicerat, eftersom vi redan har ett existerande system att ta hänsyn till. Det utvecklingsarbete som har bedrivits och som har lett fram till det föreslagna reformerade ålderspensionssystemet är unikt i ett internationellt perspektiv. Hur bra det nya systemet än är och hur finansiellt stabilt det än kommer att vara, blir det emellertid inte stabilt om det inte står på en väldigt stabil politisk bas. Därför är det, som jag sade inledningsvis, med glädje och tillfredsställelse som jag kan konstatera att det system vi har arbetat fram vilar på en stabil grund, både finansiellt och politiskt. Fem av riksdagens partier står bakom och har stått bakom reformen hela tiden. Visst har det funnits olika uppfattningar mellan partierna, men enligt min uppfattning har det snarare fördjupat kunskapen och insikten om betydelsen av ett reformerat system med en bred politisk bas. Ledstjärnan har varit att ett nytt system måste ha ett brett stöd, och då måste det både ges och tas. På grund av denna inställning och den noggranna penetreringen under de gångna åren kan vi i dag konstatera att reformen vilar på denna oerhört viktiga stabila politiska bas. Vi har också klarat av att förhandla fram propositionerna genom att vara överens om i princip varje ord, varje kommatecken och varje punkt. Vi är alla delaktiga, och vi tar alla ett gemensamt ansvar för resultatet. Det är viktigt att förhandlingen har skett på det här sättet, att vi inte har voterat oss fram till de lösningar som skall gälla utan att vi alla har stått bakom dem. Det eliminerar också risken för att eventuellt skiftande majoriteter i kommande riksdagar skall leda till ändringar i systemet som inte är förankrade och överenskomna. Vad gäller det som är ämnet för dagens hearing, nämligen den finansiella stabiliteten, kan man på motsvarande sätt säga att den är stabil - så stabil som vi i dag har möjlighet att göra den. Varje nytt system måste självfallet byggas utifrån den verklighet man lever i och kan överblicka. Så var det med ATP, och så är det med detta system. Eftersom verkligheten förändras, kommer naturligtvis också förutsättningarna för detta system en bra bit in på nästa sekel att kunna behöva förändras. Men till skillnad mot ATP-systemet har vi i detta system byggt in flera mekanismer som krävs för ett stabilt pensionssystem. Vi har byggt in mekanismer som är möjliga att hantera inför den okända framtid som de står inför. Det reformerade systemet är också ett kontrakt mellan generationerna. Vi upplever att vi har försökt nå en balans mellan vad de yrkesaktiva är beredda att avstå till dagens pensionärer och vad de själva vill ha för ekonomisk trygghet på ålderns höst. Det som gör det nya systemet finansiellt mer stabilt än dagens ATP-system är främst tre funktioner. För det första är det följsamhetsindexeringen, dvs. att pensionerna inte följer priserna oberoende av tillväxten i samhället, utan att de i stället följer lönerna. Går det bra för Sverige, höjs pensionerna mer än priserna, medan det omvända gäller vid låg eller ingen lönetillväxt. Eftersom pensionerna anpassas till lönerna, anpassas de också till pensionsavgifterna, som är beroende av lönerna och som också ytterst finansierar de löpande utgående pensionerna. Detta är en oerhört central och viktig punkt i det nya pensionssy- stemet. För det andra blir det stabilt genom det s.k. delningstalet, dvs. att pensionsbehållningen vid pensionstillfället delas med ett tal som är framräknat med hänsyn till årskullens förväntade återstående medellivslängd. Ökar medellivslängden och man tar ut sin ökade medellivslängd som pensionär, blir delningstalet högre eftersom pensionen måste räcka under ett större antal år. Därmed anpassas också pensionssystemets kostnader till förändringar i livslängd, och systemet förblir även här stabilt. För det tredje har vi den s.k. bromsen, som skall fungera som ett yttre skydd - en spärrmekanism som skall slå till när avgiftsunderlaget inte blir tillräckligt stort. Pensionsutvecklingen är knuten till löneutvecklingen för att pensionerna skall följa lönerna. Men om den totala lönesumman sjunker på grund av minskat antal förvärvsarbetande, sjunker också avgiftsunderlaget. För tillfället klarar buffertfonden sådana situationer, men på litet längre sikt kan situationen uppstå att avgifterna inte räcker till för att täcka pensionsutgifterna. Då skall den s.k. bromsen slå till och minska indexeringen, och när avgiftsunderlaget åter ökar återställs indexeringen genom en s.k. gas. Bromsen är således inget normaltillstånd utan skall vara en yttre skyddsåtgärd som slår till med automatik när den finansiella stabiliteten hotas. De två framlagda propositionerna innehåller förslag till ett helt nytt pensionssystem för framtidens pensionärer. Det är komplett, förutom några tekniska frågor kring den finansiella infasningen som vi skall fortsätta att arbeta med. Vår bedömning var, när vi bestämde oss för att ta steget att lägga fram propositionerna, att de frågor som är kvar inte är av sådan art att de på något sätt skulle kunna äventyra reformen i sin helhet. Vi valde därför att lägga fram propositionerna, att få dem behandlade av riksdagen och också kunna ge svenska folket besked om att så här ser det nya pensionssystemet ut. Vi kan nu arbeta vidare och klara ut de sista frågorna. Vi behöver ytterligare utredningstid, då det är en del frågor som skall övervägas och analyseras litet mer. Jag vill ta upp några av dessa frågor och kort säga några ord om dem. En fråga som vi inte hann klara ut innan propositionerna lades fram och som medialt har fått en viss uppmärksamhet är den s.k. avgiftsväxlingen. Pensionsavgiften skall enligt överenskommelsen höjas med 1,52 procentenheter för löntagarna, samtidigt som de skall få en reell kompensation för detta. Här har flera alternativ diskuterats och redovisats, men vi har ännu inte hittat en lösning som alla fem partier känner är en lösning som ger en bra, stabil och rimlig kompensation. Vi behöver mer tid för att fundera. Den tiden fanns inte inför stoppdatumet för propositionernas framläggande. Vi fortsätter med arbetet att fundera fram en slutlig lösning på frågan. Jag vill starkt understryka att finansieringen av pensionerna inte är slutligt beroende av denna lösning. Så även med den tillfälliga konstruktionen för finansieringen för 1999, som föreslås i propositionen, är pensionerna fullt ut finansierade. Den andra frågan är den som jag nyss berörde, gasen och bromsen. Det pågår för närvarande ett utredningsarbete. Att göra dessa konstruktioner är litet grand av ett nationalekonomiskt eller samhällsekonomiskt innovativt arbete, framför allt när det gäller de beräkningsmodeller som skall visa hur gasen och bromsen skall kunna utformas och fungera. Enligt vår tidsplan räknar vi med att i början av oktober kunna presentera en departementsstencil som går ut på remiss. Många av er här i salen kommer att vara remissmottagare. Vi räknar med att det blir en remiss under hösten 1998 om dessa förslag och att vi efter en diskussion mellan de fem partierna skall kunna återkomma till riksdagen med en proposition under våren 1999. En annan fråga som heller inte är riktigt klar ännu är den s.k. finansiella infasningen, dvs. hur stor överföring som skall göras från AP-fonden till statsbudgeten för att kompensera för de förändrade betalningsansvaren mellan AP-fonden, statsbudgeten och det nya pensionssystemet. Som ni vet finansierar AP-fonden i dag, förutom ATP i form av ålderspension, även ATP i form av förtidspension och efterlevandepension. När vi nu reformerar ålderspensionssystemet renodlas det till att i fortsättningen enbart svara för ålderspensionerna. Statsbudgeten övertar finansieringsansvaret för förtidspensionerna och för efterlevandepensionerna. Därför måste medel föras från AP-fonden till statsbudgeten. I annat fall skulle AP-fonden växa och vara omotiverat stor för sitt syfte, samtidigt som statsbudgeten skulle utsättas för stora påfrestningar. Det arbete som har legat bakom denna del - dels den utskickade departementspromemorian, dels de diskussioner vi har haft mellan de fem partierna - har lett fram till ett förslag till lösning för två år. Det fortsatta analysarbetet fortsätter, men inriktningen skall vara en engångsöverföring på en sådan nivå att statsbudgeten inte belastas av det ändrade finansieringsansvaret. De fem partierna har ännu inte tagit definitiv ställning till den exakta storleken på överföringen. Detta är ett arbete som jag räknar med att vi skall kunna fortsätta med under hösten och vintern. Här är vi beroende av den slutliga konstruktionen av bromsen och gasen. Vi måste alltså titta på fondens storlek, slutligen kopplad till utformningen av regelverket kring bromsen och hur det skall påverka indexet. Vi skall också gå vidare med konstruktionen för pensionsrätt för studier. Det är en fråga som vi räknar med att återkomma till i början av den kommande mandatperioden. Det räcker inte att vi bara klarar av de sista, mer tekniska frågorna för att kunna säga att vi nu har ett komplett pensionssystem. Vi har också ett antal andra frågor som måste anpassas efter förutsättningarna i det reformerade ålderspensionssystemet. Jag vill avsluta med att helt kort nämna några av dem. Den ena frågan är efterlevandepensionerna. En särskild utredare har i uppdrag att anpassa efterlevandepensionerna till det nya pensionssystemet. Vi kommer strax efter sommaren att få ett betänkande som skall gå ut på remiss. Vi räknar med att under våren 1999 lägga fram en proposition till riksdagen när det gäller efterlevandepensionerna. Dagens pensionärer som uppbär folkpension, pensionstillskott och SGA - det särskilda grundavdraget i skattesystemet - skall få en övergångsvis garantipension. En utredning pågår som skall vara klar den 31 januari 1999. Den kommer också att gå ut på remiss, och vi räknar med en proposition till hösten 1999. Bostadstillägget är också föremål för en särskild utredares uppmärksamhet. Utredningen skall vara klar den 1 mars 1999. Skälet till att några delar kommer efter hela förmånspaketet är inget uttryck för att vi inte har hunnit med, utan det handlar om en logistisk viktig förutsättning. Man kan inte konstruera ett nytt system för bostadstillägg eller för efterlevandepensioner om man inte vet hur grundförmånerna ser ut. Allt annat som sägs i en sådan debatt blir väldigt märkligt. Man måste veta vad man skall anpassa saker och ting till. Man kan därför inte lägga allting på bordet vid exakt samma tidpunkt, såvida man inte skulle vänta in att man hade allting klart. Vi måste alltså ha klart för oss hur riksdagen bedömer att förmånssystemet skall se ut, för att sedan ha folk som kan göra anpassningar och lägga fram förslag till oss om hur de övriga stödförmånerna skall vara utformade. När det gäller förtidspensionerna har regeringen lagt fram en principproposition som för närvarande är föremål för behandling i riksdagen. Vi har också i beredskap ett projektarbete inom Regeringskansliet och i Socialdepartementet, som utifrån riksdagens ställningstagande inom några veckor skall gå vidare och förse detta system med ett komplett lagregelverk. Vi räknar med att under 1999 återkomma med en proposition om ett nytt reformerat förtidspensionssystem, som i det här fallet skall vara knutet till sjukförsäkringen. Detta innebär att vi före millennieskiftet kommer att ha kompletta lagförslag på samtliga av de delar som vi betraktar som det svenska pensionssy-stemet. Det innebär att vi då kommer att ha ett reformerat förslag som tar hänsyn och anpassas till och är harmonierat med det nya reformerade ålders- pensionssystemet. Avslutningsvis skulle jag vilja återknyta till vad ordföranden sade inledningsvis. Ett nytt pensionssystem är en stor och viktig händelse i en nations utveckling. Till skillnad mot många andra trygghetssystem skall det stå för långsiktighet, överblickbarhet och stabilitet. Det är därför viktigt, när man nu tar de här stegen och lägger fram förslagen, att de känns genomarbetade och att de besked man kan ge medborgarna är klara och tydliga. Detta har stor betydelse, inte bara för den enskilda människans egen ekonomiska trygghet utan också för hur samhällsekonomin fungerar och för förutsättningarna att bedriva verksamhet både i offentlig sektor och i näringslivet i detta land. Jag tror också, utan att ta till överord, att vi genom det nya förslaget har gett Sverige en god möjlighet att vara konkurrenskraftigt i framtiden. Vi har som ett av de första länderna visat på en möjlighet att reformera ett pensionssystem som fortfarande kommer att ge bra pensioner, men som också är anpassat till en samhällsekonomisk utveckling och tillväxt och som kan hantera förändringar i den demografiska utvecklingen. Jag tror att också svenskt näringsliv borde kunna inse att man i det nya svenska pensionssy-stemet har fått en konkurrensfördel. Sverige borde i framtiden bli mer intressant att investera i, då vi kan visa att vi har funnit en lösning på en av de frågor som flertalet av de övriga västerländerna har stora problem med att finna lösningar på. I detta arbete, som vi från de fem partierna har tagit ett politiskt ansvar för, har självfallet också många tjänstemän deltagit från såväl Regeringskansliet - Socialdepartementet och Finansdepartementet - som Riksförsäkringsverket och Konjunkturinstitutet. Några av dem finns med mig här i dag och kommer att vara behjälpliga med att svara på frågor. Med detta ber jag att få tacka för uppmärksamheten. Ordföranden: Vi tackar Hans Svensson. Utfrågningen skall nu framför allt handla om den finansiella stabiliteten och infasningen. Jag vill inledningsvis ställa en fråga till Hans Svensson. Du sade själv att förslaget skulle leda till bra pensioner. För den enskilde är det vad som blir utfallet som är det viktiga. Vi siktar till en god trygghet för pensionärerna. Kan du ytterligare kommentera detta något i jämförelse med nuvarande system, ATP-systemet? Vad blir utfallet, och vad är bra pensioner? Hans Svensson: En av de vanligaste frågorna som ställs till oss när vi är ute och talar om det nya pensionssystemet är hur man skall jämföra. Vi har för det första den stora svårigheten att jämföra ett förmånsbaserat system, som ger ett löfte om en viss nivå, med ett system som i stället är byggt på avgifter, där det är de inbetalda avgifterna utöver avkastning och indexuppräkning som avgör pensionens storlek. Den andra svårigheten är som ni säkert förstår att jämföra ett ATP-system som inte är finansiellt stabilt, och som riskerar att haverera, med ett system som vi bedömer vara finansiellt stabilt. Sedan har vi den tredje svårigheten. Genom att ATP är förmånsbaserat och det nya systemet är avgiftsbaserat har vi 4 ½ miljoner individexempel som vi skall jämföra. Vars och ens av våra egna liv är svaret på frågan om hur stor den framtida pensionen kommer att bli. Vi har försökt att i propositionen ge oss ut på svag is, nämligen genom att göra en jämförelse. Vi har lagt in några viktiga förutsättningar i jämförelsen. Vi måste jämföra med ett ATP-system som är reformerat men som vi inte har kunnat redovisa någon finansiering till. Vi har gjort så för att kunna visa hur det reformerade pensionssystemet skall fungera. Vi har avslutat kap. 34 i propositionen med några individexempel, några av de miljontals som finns. Den inriktning som vi har haft från de fem partiernas sida är att vi har försökt att konstruera ett pensionssystem som skall ge samma utrymme som dagens pensioner. Därför blir mitt svar något vagt och öppet. Det går inte att ge exakta besked på ett allmänt sätt. Inriktningen är att det skall bli ungefär likvärdiga pensioner i de två systemen med en tillväxt på 2 %. Ordföranden: Några ledamöter har begärt ordet. Men vi tar tre korta inledningar till, och sedan följer utfrågningen. Nästa del skall handla om finansiell stabilitet. Det gäller indexering, pensionsbehållning, följsamhetsindexering, broms osv. Hans Olsson: Jag företräder Konjunkturinstitutet, men är här i en dubbel roll. Dels företräder jag Konjunkturinstitutet, dels har jag som expert varit med och arbetat fram systemet i vissa delar vad avser den samhällsekonomiska följsamheten. Konjunkturinstitutet har i sina remissvar i olika sammanhang varit positivt till det reformerade pensionssystemet och uttryckt att det är bra från finansiell och samhällsekonomisk synpunkt att det införs. Det nuvarande pensionssystemet är - som Hans Svensson har sagt - instabilt. Det beror i första hand på att pensionssystemet är indexerat med prisindex, dvs. basbeloppet som följer inflationen. Det gör att systemets finansiella stabilitet är beroende av vilken real tillväxt det blir utöver inflationen. Vid 2 % real tillväxt är ATP-systemet stabilt, men vid någon annan tillväxt blir det instabilt. Då kommer utgifterna att överstiga den ram som avgiftssatsen ligger inom. Det reformerade systemet är betydligt bättre därför att vi använder ett realinkomstindex för att skriva upp pensionsräntorna och för att följsamhetsindexera de utgående pensionerna. Det kvarstår likväl en viss instabilitet som delvis sammanhänger med det faktiska valet av index. Man väljer nämligen att indexera med realinkomster per person och inte realinkomstsumman. Om antalet förvärvsarbetande människor ändras uppstår en kvarvarande instabilitet i systemet. Om det skulle bli en omfattande utvandring påverkas inte genomsnittsinkomsterna för dem som är kvar, däremot kommer inkomstsumman som skall finansiera pensionerna att påverkas. Från stabilitetssynpunkt hade det varit bättre att använda inkomstsumman som index. Av andra skäl, att pensionerna bör stå i en rimlig proportion till genomsnittsinkomsterna i samhället, har man som huvudlösning valt att ha genomsnittsinkomsten som index. Det finns en instabilitet till, nämligen medellivslängden. Om medellivslängden ökar, följer visserligen delningstalet med. Men när väl pensionen betalas ut ändras den inte. Delningstalet ger en följsamhet med en betydande eftersläpning. För att eliminera risker för kvarvarande instabilitet i pensionssystemet har man diskuterat idén med bromsen. Det är något som skall utlösas om systemets samlade pensionsskuld blir för stor enligt någon definition. Den samlade pensionsskulden i förhållande till inkomstsumman i samhället kan bli för stor av de två skäl som ligger bakom kvarvarande instabilitet, nämligen att befolkningsutvecklingen ställer till trassel - det blir en minskning av befolkningen i förvärvsaktiv ålder och medellivslängden för de redan pensionerade visar sig öka snabbare än det delningstal som har tagits fram. Utformningen av bromsen är ännu inte färdig. Men när den blir klar kommer det reformerade systemet att bli så finansiellt stabilt som det någonsin kan bli och förmodligen det mest finansiellt stabila systemet i världen. Det torde vara få pensionssystem av denna storlek som är så finansiellt stabila som det svenska kommer att bli. Francisca Morrison: Jag företräder Riksrevisionsverket. Inför denna utfrågning ombads vi belysa dels om det nya systemet blir finansiellt stabilt, dels om infasningen av det nya systemet kommer att finansieras i samma utsträckning av berörda generationer. RRV:s synpunkter i det följande baserar sig på verkets remissyttranden. De synpunkter som har tagits fram är av övergripande karaktär och berör vissa aspekter som enligt vår mening fortfarande framstår som oklara. Vi överlåter dock synpunkter på den tekniska utformningen åt experterna. Den första frågan vi ombads belysa: Blir det nya systemet finansiellt stabilt? Grundbulten i det nya systemet är, som ni alla vet, att det skall finnas en stark koppling mellan systemets utgifter och intäkter. Utgående pensionsförmåner kommer därför att följsamhetsindexeras för att garantera systemets finansiella stabilitet. Enligt vad som anges i propositionen kräver ATP-systemet en norm på 2,0 för att klara den finansiella stabiliteten. För utbetalningarna inom det reformerade systemet behövs en norm på 1,5. Regeringen föreslår i propositionen att normen för följsamhetsindexeringen bör sättas till 1,6. Regeringens förslag kan därför ses som en kompromiss mellan behovet av finansiell stabilitet ur statsmakternas synpunkt och stabiliteten ur pensionstagarnas synpunkt. Enligt RRV:s bedömning ger normen 1,6 en bättre förutsebarhet och finansiell stabilitet än alternativförslagen som lades fram i departementspromemorian. Mot bakgrund av den låga inkomsttillväxten Sverige har haft under de senaste 20 åren kan det finnas skäl att se över normen i framtiden. Ytterligare en anledning till att se över normens storlek är att ATP-pensionärernas andel av de totala pensionsutbetalningarna successivt kommer att minska efter år 2010. Följsamhetsindexeringens effekter på statsfinanserna, de förvärvsaktiva och pensionärskollektivet kan analyseras mer utförligt. När det gäller finansieringsfrågor tänkte jag kort beröra den prognostiserade kostnadsutvecklingen för garantipensioner och den inkomstgrundade pensionen. Det förslag som regeringen lagt fram innebär en något modifierad version av garantipensionen. Modifieringarna gäller dels garantinivåerna, som föreslås bli högre, dels samordningen mellan garantipensionen och tjänstepensionen, som föreslås slopas. Detta innebär att fler pensionärer kommer att kunna omfattas av garantipensionen. De ökade kostnaderna för garantipensionen beräknas kunna balanseras genom besparingar inom ramen för den inkomstgrundade pensionen. Enligt vad som anges i propositionen kommer utgiftsökningarna inom ramen för garantipensionen att uppgå till ca 2 ½ miljarder kronor år 2010, medan besparingarna inom den inkomstgrundade pensionen beräknas uppgå till ca 2 miljarder år 2010. År 2010 beräknas det finnas ett finansieringsunderskott om en halv miljard. Enligt uppgift grundas beräkningarna på ett antagande om en årligt tillväxt på 2 %. Även med ett antagande om 2 %, som historiskt sett kan ses som relativt optimistiskt, finns det ett finansieringsbehov år 2010. Om vi blickar tillbaka i tiden kan vi se att tillväxttakten de senaste 20 åren har legat under 0,5 %. Om vi antar att tillväxten inte kommer att avvika nämnvärt från denna utveckling, kan vi förvänta oss att en allt större andel personer kommer att behöva systemets grundskydd. Fler berättigade personer medför naturligtvis ökade kostnader för garantipensionen. Enligt vårt sätt att se på saken finns det således en risk för att utgiftssidan har varit underskattad. Jag anser därför att det i den fortsatta beredningen borde ges ett utrymme för att analysera finansieringsfrågan ytterligare med olika antaganden om exempelvis tillväxt. Vi ombads belysa en annan frågeställning, nämligen om infasningen i det nya systemet kommer att finansieras i samma utsträckning av berörda generationer. Vi avstår från att närmare kommentera den punkten i programmet. För egen del hör jag till den generation som kommer att omfattas av det nya pensionssystemet fullt ut. Jag har redan tecknat en privat pensionsförsäkring. Ingrid Petersson: Detta är första gången jag representerar Riksförsäkringsverket och talar om pensionsfrågorna. Jag har därför med mig duktiga medarbetare som kommer att svara på mer detaljerade frågor och förhoppningsvis rätta mig om jag inte riktigt har förstått vad verket egentligen tycker. I grunden är vi på Riksförsäkringsverket mycket positiva till det nya sy- temet. Vi tycker att det ger betydligt bättre stabilitet än det nuvarande. Jag tänkte här översiktligt beröra tre frågor, som i mycket kommer att sammanfalla med vad som framfördes av Konjunkturinstitutet. Vad gäller indexeringen har Riksförsäkringsverket i den tidigare beredningen förordat ett s.k. summaindex. Det tar stor hänsyn till den samhällsekonomiska utvecklingen och ger också en finansiell stabilitet genom att man här får med in- och utvandring, nativitet och förändrat förvärvsmönster. Tas inte hänsyn till detta och alla parametrar går ?fel?, kan pension och intjänade pensionsrätter växa snabbare än avgiftsunderlaget, och buffertfonden tömmas. Vi anser dock att den indexeringsmetod som har valts, genomsnitts-index, tillsammans med en broms eller en stabilisator som reagerar på den samhällsekonomiska utvecklingen, kan ge den avsedda finansiella stabiliteten. RFV lägger stor vikt vid arbetet med att tekniskt konstruera bromsen. Vi vill ha en automatbroms. Vi tror att ett system som är beroende av beslut i det enskilda fallet inte har den förutsägbarhet och därmed den stabilitet som vi skulle vilja se. En viktig fråga är att analysera hur känslig bromsen skall vara. Med en broms med inte så stor känslighet måste det finnas en större buffertfond. Med en känslig broms kan buffertfonden vara mindre. Vi välkomnar att Socialdepartementet skall ta fram förslag som skall ut på remiss i oktober för att fatta beslut till våren. Slutligen det s.k. delningstalet. I propositionen föreslås att delningstalet ligger fast för årskullen fr.o.m. 65 års ålder. Enligt vår mening skulle stabiliteten i systemet öka om delningstalet kunde förändras även efter denna tidpunkt om medellivslängden ökar eller minskar. Om trenden fortsätter med ökade medellivslängder, kommer det att innebära dels att pensionerna blir för höga, dels att det blir för många år som pensioner utgår - år som man inte har räknat med när pensionerna beräknades. Åtminstone vi kvinnor lever numera till över 80 års ålder. Vi får väl se hur det blir när flera av oss har nått den åldern att vi kan utnyttja systemet - då kanske vi blir ännu mycket äldre. Ordföranden: Då var de inledande föredragningarna klara. Vi övergår till en del frågor. Gullan Lindblad (m): Vi hörde av statssekreteraren att en del frågor återstår, bl.a. en ytterligare avvägning av hur stor överföringen från AP-fonden till statsbudgeten skall bli i framtiden. Jag har fått många brev och telefonsamtal från pensionärer som tycker att AP- fondens pengar är deras sparade pensionspengar. De har inte riktigt klart för sig att det mesta går över statsbudgeten. Finns det en risk för att den lilla buffertfonden som har beräknats kan bli för liten? Finns det inte skäl att ytterligare avväga nödvändigheten av en buffert utanför statsbudgeten? Hans Svensson: Jag kan börja, men sedan vill jag be Ingemar Hansson från Finansdepartementet att ge en kompletterande kommentar. Vi har i propositionen försökt att redovisa detta med utgångspunkt i de överväganden som redovisades i höstens departementsstencil i ärendet. Innan vi gör den slutliga avvägningen av hur stor överföringen skall vara måste man ha klart för sig hur bromsen skall utformas. De hänger intimt samman med varandra, dvs. konstruktionen av bromsen och den slutliga utformningen av själva buffertfonden. Det har i materialet funnits en del diagram där man har försökt att grafiskt beskriva olika förutsättningar för vad som skulle kunna ske. Jag vet inte om Ingemar Hansson väljer att visa en bild eller att med ord mer utveckla avvägningen av hur stor buffertfond som bör finnas för att ha en fortsatt stabilitet, så att det går att säga till morgondagens pensionärer att det finns pengar kvar till dem - vilket det kommer att finnas. Det går alltid en mängd konstiga rykten i samband med stora förändringar. Vi får ibland höra att på grund av konstruktionen med övergångsvisa garantipensioner kommer dagens pensionärer med hög ATP att bli utan sitt grundskydd när folkpensionen tas bort. När man läser hela textavsnittet i direktiven till utredaren Siv Helmer förstår man att ryktet är konstigt. Tyvärr finns det sådana rykten. I direktiven står det att om en garantipension införs som avtrappas mot den inkomstgrundande pensionen, kommer de som har höga ATP-pensioner att inte få några garantipensioner. Därför skall den särskilda utredaren lägga fram förslag på ett ekonomiskt skydd för även den gruppen. På samma sätt finns det rykten - eller oro - som gör gällande att även med det nya pensionssystemet kommer det inte att finnas pengar kvar. Därför vill jag be Ingemar Hansson ge några ytterligare kommentarer på vägen. Ingemar Hansson: Jag tänkte visa ett diagram som finns publicerat i en departementsstencil från Finansdepartementet (se bifogat diagram). Först och främst är tanken att det skall finnas en buffertfond även i det nya systemet. Visserligen skall det ske en kompenserande överföring från AP-fonden till statsbudgeten, men det är aldrig tal om att helt tömma AP-fonden. AP- fonden skall finnas kvar i form av en buffertfond i det nya systemet. Frågan är då hur stor AP-fonden skall vara för att fylla buffertfunktionen på ett bra sätt. Titta på den heldragna kurvan. Den visar AP-fondens, buffertfondens, utveckling mätt i fondstyrka. Fondstyrka är AP-fondens storlek i förhållande till de årliga pensionsbetalningarna. Kurvan börjar på 3 ½. Det betyder att AP-fonden består av 3 ½ gånger den årliga pensionsutbetalningen, vilket för närvarande är 500 miljarder kronor. Den heldragna kurvan visar AP- fondens utveckling för det fall att en engångsvis överföring görs av den storleksordning som antogs i departementsstencilen. Den låg på drygt 300 miljarder kronor. Innebörden var att AP-fonden i dag har ungefär 700 miljarder kronor. Då går det att ha en engångsvis överföring på drygt 300 miljarder kronor. Kvar i AP-fonden fanns ungefär 400 miljarder. Då skulle fondstyrkan börja på 3 ½. Därefter har vi med hjälp av Riksförsäkringsverkets kalkyler för den framtida pensionsutvecklingen och antaganden om tillväxt och ränta räknat ut hur buffertfonden utvecklas i olika situationer. Den heldragna kurvan visar, enligt min bedömning, det mest sannolika fallet med en avkastning på 4 % och en årlig tillväxt på 2 %. Då ser man att buffertfonden ökar successivt, men i förhållande till utbetalningen är den ungefär konstant. Vi har gjort känslighetsanalyser med en svagare tillväxt och en sämre real- avkastning. De prickade kurvorna visar således utvecklingen om tillväxten blir svagare och avkastningen sämre. Då kommer AP-fonden att utvecklas mer negativt. Men den räcker vid de här tillväxterna, ½ % tillväxt respektive 2 % avkastning. Även i det fallet är buffertfonden efter denna överföring tillräckligt stor. Allmänt sett är frågan om hur mycket som skall överföras från AP-fonden till statsbudgeten en avvägning mellan å ena sidan önskemål om att ha en så pass stor buffertfond att den räcker även under ofördelaktiga omständigheter och å andra sidan hur pass stor belastning som kan skickas till statsbudgeten. Det är en avvägning mellan de två aspekterna som måste göras. Det finns förslag i departementsstencilen. Det finns än så länge inget förslag från regeringen till riksdagen om exakt hur stor överföringen skall vara. Det blir en senare del i beredningsarbetet. Sigge Godin (fp): Jag skulle vilja gå tillbaka till Hans Svenssons inledning. Han säger att det skall vara långsiktighet, stabilitet och god tillväxt för systemet. Det är vi överens om i de fem partierna. Utöver vad vi i partierna kan göra som har att försvara reformen, vilken strategi har regeringen för att få förståelse hos svenska folket, inte minst ungdomarna? Vi hör Riksrevisionsverkets representant säga att hon tecknat en egen pensionsförsäkring. Man kan förstå hur ungdomarna resonerar. På vilket sätt skall vi nå ut? Jag har en fråga till Hans Olsson. Det är avgörande hur befolkningsprognosen ser ut. SCB kom med en sådan prognos i januari. Om man utgår från den prognosen, hur stabil är detta och kommer pengarna att räcka? Hans Svensson: Om de anställda på Riksrevisionsverket har valt att skaffa sig privata pensionsförsäkringar får de står för det enskilda ställningstagandet. Frågan om hur man skall nå ut med informationen är central. Det nya pensionssystemet ger en betydligt bättre möjlighet för den enskilda människan att få en uppfattning om hon behöver komplettera sitt skydd eller inte. Vi har under lång tid levt med en osäkerhet i det här landet om det över huvud taget skulle bli ett reformerat pensionssystem. Det har lett till att många människor, framför allt unga, inte har haft en tilltro till samhällets möjligheter att svara för det grundläggande pensionsskyddet. Många har därför vänt sig till de privata försäkringsbolagen och börjat med privat pensionssparande. Det är inget fel att göra det. Tvärtom! Det kan vara en utmärkt sparform. Vi har visat att det kommer att vara kvar ett allmänt, sammanhållet obligatoriskt pensionssystem även i framtiden. Vi har gjort en konstruktion som gör att det kommer att finnas pengar kvar även när dagens unga blir pensionärer. Men vi kommer att utforma det så att vi varje år kommer att få information, direkt hem i brevlådorna, om den pensionsbehållning vi har, hur mycket pengar som finns avsatta för just min egen pension utifrån det liv jag har levt. Med hjälp av simuleringar och prognosinstrument framgår hur pensionen kommer att utvecklas om jag inte gör några förändringar i mitt liv eller om jag jobbar mer eller mindre. Med hjälp av pensionsprognoserna kan varje svensk fråga sig om det jag får nu från det allmänna pensionssystemet, tillsammans med de kompletterande avtals- och tjänstepensionerna, kommer att räcka till, eller om jag är beredd att avstå från ytterligare konsumtion för att i stället ha ett eget pensionssparande, som gör att jag får högre ekonomisk nivå att leva på när jag blir gammal. I dag vill jag påstå att många har ett bräckligt underlag för ett sådant ställningstagande. Många gånger bygger pensionssparandet mer på oro än på kunskap. I fortsättningen kommer det att finnas människor som inser att det allmänna pensionssystemet och tjänstepensionssystemet inte kommer att räcka till för att ge dem den ekonomiska standard de vill ha när de blir pensionärer. Då måste de skaffa sig ett eget skydd. Jag tror också att det kommer att finnas människor som kommer att inse att de två systemen - det allmänna kompletterat med tjänstepensionen - kommer att ge en rimlig trygghet vid ålderdomen. De kan då investera pengarna eller konsumera dem på annat sätt. Här har vi ett gemensamt ansvar, Sigge Godin, att se till att informationen om systemet når ut, men också att förklara att både den politiska och den ekonomiska stabiliteten är viktiga förutsättningar för människors sätt att agera. Jag var inbjuden att prata på ett seminarium arrangerat av SPP och Skandia. De hade gått ut och videofilmat på gatorna i Stockholm. De hade frågat människor på gatorna om de trodde att de skulle få någon pension när de blev äldre. Ju äldre människorna var, desto tvärsäkrare var de att de skulle få någon pension. Ju yngre de var, desto fler sade att det inte skulle finnas några pengar kvar åt dem när de blev gamla. Detta är en oerhört viktig signal. Med en ung generation som inte litar på detta, har vi i det politiska systemet ett stort ansvar. Det har vi tagit i och med att propositionerna har lagts fram. Det kommer att finnas ett underlag för ett generationskontrakt. Dagens unga kommer att betala de avgifter som behövs för att klara dagens pensionärer, men det finns också pengar kvar till dem själva. Hans Olsson: Huvuddelen av beredningsarbetet som ligger bakom propositionen har skett med SCB:s gamla befolkningsprognos som underlag. Nu har det kommit en reviderad befolkningsprognos som är väsentligt mycket dystrare än den tidigare. Prognoser är alltid prognoser. Det går an att ifrågasätta både den gamla prognosen och den nya. Den nya innebär att de låga födelsetal som har funnits under några år har dragits ut ganska långt fram i tiden. Man räknar med tämligen låga födelsetal. Man räknar med en lägre invandring än tidigare. Till råga på allt en ytterligare ökad medellivslängd jämfört med den gamla prognosen. Sammantaget betyder detta att påfrestningarna på pensionssystemet ökar, inte minst om det gamla ATP-systemet behålls. Det saknar varje följsamhet i sådana avseenden. Det blir problem även i det reformerade systemet. Skulle de nya befolkningsprognoserna realiseras innebär det att sannolikheten ökar för att bromsen slår in. Med bromsen blir pensionssystemet stabilt. Men sannolikheten för att det måste bromsas blir större. Francisca Morrison: Mitt uttalande gjordes inte som företrädare för Riksrevisionsverket utan som privatperson. Som privatperson anser jag att reformeringen av pensionssystemet är såväl nödvändig som bra. Men det reformerade systemet kommer att vara avgiftsbestämt och inte förmånsbestämt. Det enda jag kan vara säker på är det jag kommer att betala in, inte det jag kommer att få ut. Det beror på att systemet kommer att följa den samhällsekonomiska utvecklingen. För att öka den ekonomiska tryggheten på äldre dagar har jag valt att teckna en kompletterande privatförsäkring. Det är inte ett utslag av att jag misstror reformeringen av pensionssystemet. Lennart Klockare (s): Hans Olsson talade mycket om bromsen. Jag skulle gärna vilja att du kunde säga någonting om gasen som hänger samman med den delen. Sigge Godin sade att det är viktigt med information, och jag delar den uppfattningen. Har man från departementet och Riksförsäkringsverket några närmare planer på hur det skall gå till att genomföra informationen och de olika aktörernas roll i det hela? Det väl ingen som ifrågasätter hur viktig informationen är och att det är en väldigt stor uppgift för oss. Hans Olsson: Det skall som sagt också finnas en gas. Det här är frågor som inte på något sätt är färdigutredda. I de diskussioner som har varit har det sagts att det kan vara så att systemet måste bromsas under en viss period och uppräkningen av pensionsrätter och pensioner således hållas tillbaka. Om det har varit en sådan period och det sedan visar sig att det blir en period med bättre samhällsutveckling, skall man ta tillbaka bromseffekten genom att man gasar litet i stället på ett symmetriskt sätt. Det skall aldrig kunna ske en gasning om det dessförinnan inte har varit en bromsning. Det tror jag är den huvudlinje som för närvarande ligger fast. Utan broms ingen gas. Ingrid Petersson: Vad gäller informationsfrågorna är det oerhört viktigt att samhället går ut med en tydlig och enhetlig information. Vi är nu tre medlemmar i socialförsäkringsfamiljen. Det är försäkringskassorna, Riksförsäkringsverket och den nya premiepensionsmyndigheten. Vi håller nu på att arbeta med att ta fram en gemensam informationsstrategi. En strategi som skall tala om hur budskapet skall se ut och också definiera de olika rollerna. Vi har också kommit så långt att vi gör väldigt konkreta planer och kostnadsberäkningar på vad olika informationsinsatser kommer att kosta och hur de skall genomföras. Vi kommer att återkomma till såväl regering som riksdag i dessa frågor. Hans Svensson: Ingrid Petersson sade ungefär vad jag hade tänkt säga. I det här läget har vi valt att ställa en del krav och förväntningar på hur informationen skall gå till i den framlagda propositionen. Vi vet också att det pågår ett arbete mellan myndigheterna för att hitta lösningen. Utgångspunkten är nu att få en sammanhållen information, även om vi nu har ett pensionssystem med olika delar. För medborgaren är det ett pensionssystem med olika komponenter, och det är viktigt att man får en sammanhållen information. RFV har ett särskilt ansvar för att samordna den information som ges från försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten. Vi har också uttalat oss om vikten av kostnadseffektivitet och att man därför hittar ändamålsenliga samarbetsformer mellan å ena sidan försäkringskassorna och deras vitt förgrenade lokalkontorsnät och å andra sidan den lilla expertmyndighet som Premiepensionsmyndigheten kommer att vara. Jag tror att man säkert kommer att hitta en klok och väl avvägd teknisk lösning på informationssamarbetet mellan myndigheterna. Ulla Hoffmann (v): Vi har nu hört Hans Olsson säga att detta förmodligen är världens mest finansiellt stabila system. Riksförsäkringsverkets Ingrid Petersson säger att med tanke på systemet vore det bra om delningstalet kunde förändras och fastställas för varje år. Faktum är att det finns individer bakom detta. Vad vi har hört om hitintills är systemets betydelse för statsbudgeten, men vi hör hört väldigt litet om individerna. Jag skulle därför vilja ta upp frågan om garantipensionen. Den broms som det talas om gäller såvitt jag förstår den inkomstgrundade pensionen. Om vi fortsätter att ha en hög arbetslöshet kommer många människor att tvingas att utnyttja garantipensionssystemet. Garantipensionen är synnerligen viktig för låginkomsttagarna. Hur har man funderat vidare på vad som kan inträffa om det skulle visa sig att kostnaderna för garantipensionen stiger och blir väldigt höga och belastar statsbudgeten? Tänker man då införa någon form av reducerat basbelopp som vid den tidigare överenskommelsen mellan partierna 1992? Jag skulle vilja väcka frågan om garantipensionens betydelse för statsbudgeten och framför allt för låginkomstpensionärerna. Hans Svensson: Det finns inga sådana diskussioner som Ulla Hoffmann tar upp i sin fråga, dvs. planer på att införa reduceringar av basbelopp i framtiden. Vad vi har försökt göra är att konstruera en garantipension som ger ett skydd för dem som har små inkomstgrundade ålderspensioner. Vi planerar inte heller, framför allt inte från regeringens sida, för en fortsatt hög arbetslöshet. Vårt mål är tvärtom att halvera arbetslösheten till sekelskiftet. Vi bedriver en ekonomisk politik i syfte att öka sysselsättningen i landet. Ulla Hoffmann (v): Det är inte bara regeringens mål att halvera arbetslösheten. Ändå är det en hypotetisk fråga. Vi har talat så mycket om den finansiella stabiliteten. Om garantipensionen växer och blir stor och belastar statsbudgeten menar jag att det är en så viktig fråga att den måste diskuteras framför allt i riksdagen. Den kommer självklart att påverka kostnaderna för systemet. Man tvingas kanske göra någonting åt den. Hans Svensson: Det förslag vi nu lägger fram bygger i våra ekonomiska kalkyler på ett antal förutsättningar. Om vi under en 10-30-årsperiod skulle få dramatiskt förändrade ekonomiska förutsättningar i det här landet är det självfallet att de fem partier som har valt att ta ansvar för medborgarnas ekonomiska trygghet på ålderns höst också måste sätta sig ned och diskutera vad som skulle behöva göras. Utgångspunkten är att vi i konstruktionen har valt att göra ett så autonomt system som möjligt som har en anpassning till den samhällsekonomiska utvecklingen och en anpassning till den demografiska utvecklingen. Skulle det trots detta hända några stora dramatiska saker här i landet finns fem partier beredda att ta ett fortsatt ansvar i den här frågan. Gustaf von Essen (m): Avgiftsuttaget kommer väl inte att förändras jämfört med nuvarande situation, dvs. storleken på avgiftsuttaget. Det är i stort sett detsamma. När jag tittar på individexemplen, som Hans Svensson refererar till, ser jag också att det inte blir så stor skillnad mellan vad man får ut med dagens system och vad man skulle få ut med det reformerade systemet. Däremot säger man att ATP-systemet kommer att braka ihop, men att detta system är finansiellt stabilt. Då är det någonstans jag inte riktigt förstår logiken. Om man betalar in ungefär lika mycket i fortsättningen som man har gjort hittills och får ut ungefär lika mycket i pension i fortsättningen som man har fått ut hittills, är det ena systemet finansiellt stabilt - det är ett uttryck som vi har hört redan ungefär 200 gånger här i dag - medan ATP-systemet brakar ihop. Kan du förklara det litet bättre, Hans Svensson, så att jag begriper? Möjligtvis har jag missuppfattat något. Hans Svensson: Skillnaden är, som jag försökte säga inledningsvis i mitt anförande, att vi i det nya pensionssystemet knyter an utvecklingen av pensionerna till löneutvecklingen och de förvärvsaktivas utveckling. I dag är pensionerna knutna till prisutvecklingen i samhället. Det är den avgörande skillnaden. Sedan har vi dessutom ett delningstal som hanterar den demografiska situationen. Detta innebär helt enkelt: Går det bra för Sverige, och går det bra för löntagarna, går det också bra för pensionärerna. Men går det dåligt för Sverige och dåligt för löntagarna får också pensionärerna vara med och dra ned. Det är en del i det generationskontrakt som det reformerade systemet innehåller. Genom att man knyter systemet till löneutvecklingen följer pensionerna med och skrivs upp om vi har en tillväxt i samhället. Även taket i pensionssystemet följer med i inkomstutvecklingen. Vi har också en premiepensionsdel i systemet. Räntan i den delen kommer att vara den avkastning man har på sitt sparade kapital. Beroende på hur det kommer att utveckla sig kommer också det att kunna vara en positiv faktor för de slutliga pensionsnivåerna. Sammantaget finns det flera olika delvariabler som leder till att vi ändå kan säga att vi får ungefär motsvarande pensionsnivå även i det nya pensionssystemet. Framför allt finns det en stabilitet inbyggd i systemet. Ordföranden: Är Gustaf von Essen mer övertygad nu? Gustaf von Essen (m): Jag tror självfallet på Hans Svensson, och det har jag alltid gjort! Dock inte när det gäller att få ned arbetslösheten. Hur det än är tror jag att detta är frågor som människor ställer sig rent logiskt. Det är klart att det ändå måste bli så att pensionerna, om man ser tillbaka på den tillväxt som har varit, i framtiden blir lägre. Slutpensionen blir lägre, om man ser tillbaka. Risken är att man nästan får en permanent broms. Det hänger som sagt på tillväxten. Det är den avgörande frågan. Ordföranden: Det finns ingen ytterligare kommentar till Gustafs fråga från någon? Ingemar Hansson: Jag kanske kan komplettera. Det är riktigt som Gustaf von Essen säger att det totala avgiftsuttaget är oförändrat. Men i reformen ingår också att man styr om avgifterna från statsbudgeten in i pensionssystemet. Pensionssystemet blir stabilt genom att inom ramen för ett totalt sett oförändrat avgiftsuttag en större andel av avgiftsinkomsterna tillförs pensionssystemet. Det belastar i princip statsbudgeten. Därför är det som Hans Svensson har sagt. Den totala avgiftsnivån är oförändrad avseende summan av de avgifter som går till staten och de som går till pensionssystemet, samtidigt som pensionsnivåerna är ungefär desamma som vid bibehållen ATP och 2 % tillväxt. Orsaken till att buffertfonden klarar sig medan AP-fonden skulle ha tömts i frånvaro av en reform är just att man kanaliserar om avgiftsinflödet så att avgifterna i högre grad går till pensionssystemet. Därför går ekvationen ihop. Gustaf von Essen (m): Det gör den väl då. Men varifrån och vart kanaliserar man om avgifterna? Någonstans blir det ju ett penningtapp. Ingemar Hansson: Som jag nämnde går flödet från statsbudgeten till pensionssystemet. Totalt sett kommer statsbudgeten att belastas jämfört med ett läge utan reform. Gustaf von Essen (m): Det blir med andra ord höjda skatter. Ingemar Hansson: Inte nödvändigtvis. Olika partier har olika linjer i det avseendet. Ordföranden: En sista fråga innan pausen. Karin Wegestål (s): Jag har några frågor. Detta med stabiliteten låter väldigt bra. Den stabiliteten fungerar på samhällsplanet, dock inte på individplanet. Det blir pensionärerna som blir den grupp som kommer att reglera den svenska ekonomin med sin egen pensionslapp. Jag undrar om de kommer att uppleva den stabiliteten som väldigt positiv när de inte kan beräkna hur mycket de faktiskt får ut i pension. Skulle man dessutom följa förslaget att justera också delningstalet kommer detta att slå igenom ännu mer. Jag har läst remissvaren på pensionsförslaget. Det är anmärkningsvärt hur många tunga instanser som har haft grava anmärkningar mot beslutsunderlaget. Jag ställer mig helt bakom dem. När det gäller resonemanget att man inte kan jämföra med ATP-systemet, eftersom det skulle braka samman om man hade en tillväxt som var lägre än 2 %, har vi ju haft en tillväxt som varit lägre än 2 %, och det har inte brakat samman. Däremot gör man i prognoserna en kolossalt positiv bild av framtiden. Jag är glad för det. Jag ställer gärna upp på 2 % i tillväxt i 40 år. Det tycker jag skulle vara lugnt och bra. Så skulle vi kunna arbeta mycket lugnt i riksdagen. Men jag ifrågasätter om det är rimligt att göra sådana jämförelser. Sedan är det en sak till som jag undrar över. Man säger att ATP-systemet skulle bli så dyrt vid låga tillväxter. Hur dyrt blir egentligen det här systemet? De pengar man har beslutat skall gå in som avgifter omfattar det allmänna systemet plus premiereserven. Det finns massor av saker som inte är finansierade. I dag har vi en rejäl summa i AP-fonderna , och man diskuterar hur man skall fördela den till statsbudgeten för att betala underskottet. Men hur blir det sedan? Man kan säga att 76 miljarder går statskassan back med det nya systemet. Vem skall betala det? Det kommer naturligtvis att ske med avgifter eller skatter när AP-fonden är använd. Det framkommer inte. Ordföranden: Karin, du får samla ihop dig nu. Karin Wegestål (s): Jag måste gå, eftersom jag skall på ett utskottssammanträde. Jag hoppas att jag får tala färdigt. Jag är den enda i opposition mot detta system som finns i det här parlamentet. Argumentet att man inte kan komma med förslag vad gäller efterlevandepension, förtidspension och bostadstillägg för pensionärer för att man inte har fattat beslut om hela systemet håller inte. Ett sådant viktigt system borde väl skattebetalarna ha rätt att få se i sin helhet innan beslutet fattas. Sedan marginaleffekterna. Ordföranden: Nu får jag avbryta dig, Karin. Karin Wegestål (s): Förlåt. Jag vill gärna tala om marginaleffekterna, eftersom Riksrevisionsverket tog upp den frågan. De blir högre i det nya systemet. Man måste tjäna mer än 17 000 kr för att få mer i grundpension. Ordföranden: Tack skall du ha. Inga anföranden. Kan Hans Svensson kommentera Karin Wegestål? Hans Svensson: Jag uppfattade inga direkta frågor från Karin Wegestål utan mer reflektioner över det förslag som regeringen och de fyra andra partierna har lämnat. För att knyta an till det Karin Wegestål tog upp på slutet om skattebetalarnas rättighet att få ta del av en helhet är det helt enkelt så, att när man skall göra en så omfattande reformering av ett pensionssystem som detta innebär kan man inte vänta in att precis alla frågor skall vara totalt beredda och sedan lägga fram en enda proposition vid ett enda tillfälle. Det fordras att man gör det i takt. Vi har utgått från ett principbeslut som riksdagen ställde sig bakom år 1994. Med det som ledstjärna har sedan genomgången gjorts. Vi har följt en uppbyggd tidsplan som har inneburit att vi först gör färdigt förmånssystemet och underställer det riksdagen. Därefter kan de särskilda utredare som har till uppgift att harmonisera och anpassa de övriga reglerna ta del av riksdagens ställningstagande för att sedan komma fram med de slutliga synpunkterna. Det har inte varit möjligt att hantera frågan på det sätt som Karin Wegestål hade önskat. Jag kan också inse att det hade varit värdefullt om det hade varit teoretiskt och tekniskt möjligt. Men så är alltså inte fallet. Under 1998 och 1999 kommer svenska folket att kunna ta del av förslag som i sin helhet beskriver hur ett nytt pensionssystem ser ut. Jag tycker inte att det är fel att invänta den tiden. Det rör sig i varje fall om en sammanhållen tid från nu i april 1998 till hösten 1999. Då skall Sveriges riksdag kunna ta ställning till ett helt komplett pensionssystem. Ordföranden: Det blir då i hygglig tid innan det träder i kraft, dessutom. Hans Svensson: Ja. Ordföranden: Då föreslår jag en kaffepaus på 20 minuter. Ordföranden: Vi kan konstatera att vi ligger litet efter i tid, men å andra sidan märker vi att avsnitten flyter ihop något, så vi skall säkert hinna med allt till kl. 12 ändå. Vi går nu över till frågan om den finansiella infasningen; AP-fonden och utgifter på statsbudgeten. Först blir det inledningar om tre minuter. Lennart Nilsson från AP-fonden, som representerar första-tredje fondstyrelserna börjar. Han skall sedan avvika, men en medarbetare blir kvar. Varsågod! Lennart Nilsson: Tack, herr ordförande. Ärade ledamöter! Anders Rahmn kommer att hjälpa till med att svara på frågor. Han är planeringschef i AP-fonden. Jag har mer allmänna synpunkter, och inte så särdeles mycket att framföra. Men jag har ändå en del viktiga saker. Första, andra och tredje fondstyrelserna har i sitt remissvar på departementspromemoria 1998:7, AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet, förordat en engångsöverföring av medel från AP-fonden till statsbudgeten med motivet att detta skulle skapa en mer tydlig gränsdragning mellan det autonoma ålderspensionssystemet och statsbudgeten. Därmed skulle AP-fondens roll som finansiell buffert inom ålderspensionssystemet renodlas. En viktig förutsättning för en sådan engångsinleverans är att fonden får stora frihetsgrader vid inleveransen, dvs. att man kan leverera statspapper, bostadsobligationer etc. Men AP-fonden riktade också kritik mot att mer detaljerade och säkra kalkyler som belyser just de ekonomiska effekterna av reformen saknades. Vad händer t.ex. om den förväntade livslängden ökar? Vi har ju talat om detta tidigare här på morgonen, och då anfördes en del synpunkter. Remissinstansernas kritik på den här punkten har gjort att regeringen nu inte lägger fram förslag om något exakt belopp, utan avsikten är såvitt jag förstår att med utgångspunkt i en övergångsvis överföring nu fastställa en större överföring senast hösten 1999. Utformningen av den finansiella infasningen, dvs. hur mycket medel som kommer att överföras från AP-fonden till statskassan, är naturligtvis en väldigt viktig förutsättning för fondens verksamhet. Det är ju också den som ger fondens initiala storlek. Men det finns också andra viktiga förutsättningar, och det är dem jag vill peka på tillika. De behövs för att AP-fondens förvaltning långsiktigt skall kunna bli så effektiv som möjligt. Det gäller fondens organisation. Jag talar om antalet fonder. Detta har ju också varit uppe till diskussion. Jag talar också om placeringsreglerna. Det är utomordentligt viktigt att dessa läggs fast. Under det senaste året, och mer intensivt nu under våren 1998, har det förts politiska diskussioner om dessa frågor. Men det hela har tyvärr inte fått sin lösning. Jag menar att det är rimligt att AP-fonden reduceras när ett mer finansiellt stabilt pensionssystem kommer att sjösättas. Hur mycket är som sagt osäkert, och det beror också på om en broms i indexeringen införs och hur denna broms i så fall ser ut. Jag vill gärna säga att bromsen är en tilltalande mekanism för att säkerställa just det autonoma i pensionssystemet. En kraftig reducering av AP-fonden minskar enligt min mening avsevärt behovet av att dela upp förvaltningen i flera oberoende fonder. Jag tycker att det är viktigt att peka på att kapitalförvaltning har sina stordriftsfördelar, och att AP-fonden internationellt sett inte blir så märkligt stor om kapitalet reduceras. En annan viktig förutsättning för fonden, dvs. första, andra och tredje fondstyrelserna, är att den får större möjligheter än i dag att på ett flexibelt sätt agera på både den svenska och den internationella kapitalmarknaden. Det innebär enligt min mening att fonden måste få möjlighet att placera i fler tillgångsslag - också i aktier. Allt detta skall ske i syfte att få en så hög avkastning som möjligt, givet de krav som i övrigt ställs på fonden. Målet är att fonden på ett så effektivt sätt som möjligt skall uppfylla sin roll som buffert inom ett autonomt ålderspensionssystem. Herr ordförande! Om jag skall summera det hela finns det enligt min mening tre särskilt viktiga förutsättningar för att AP-fonden effektivt skall kunna fullgöra sin roll som buffert: Den första är att man har tillräcklig initial storlek på AP-fonden. Den andra är att fonderna inte är för små, och att de bör vara få. Den tredje är att det blir flexibla placeringsregler. Möjligen skulle man också kunna tillägga en fjärde förutsättning, nämligen att bromsmekanismen får ett bra utseende. Förutsättningarna beror delvis av varandra. Det är viktigt att man kan hantera dem i ett sammanhang. Det är inte bra att det hela drar ut på tiden. Min förhoppning är att ett förslag i alla dessa frågor och med bred politisk förankring kan läggas fram i sådan tid att regler om en reformerad AP-fond kan träda i kraft senast vid utgången av detta århundrade. Tack, herr ordförande! Ordföranden: Tack så mycket. Då går ordet till Thomas Franzén, Riksgäldskontoret. Thomas Franzén: Tack, herr ordförande. Vi har tidigare hört att det nya systemet innebär en betydande merkostnad för statsbudgeten. Utan någon typ av kompensation innebär detta att Riksgäldskontoret skulle gå ut och låna stora belopp på marknaden för att sedan föra över pengar i en fond som byggs upp till onödigt stor storlek. Pensionsfonden skulle så att säga byggas upp med hjälp av lånade medel. Stora bruttobalanser kan inte vara grunden för trygghet i pensionssystemet, utan den tryggheten måste baseras på robusta regler. Det finns inget pensionssystem som kan garantera mycket bra pensioner om den ekonomiska utvecklingen blir dålig - det vill jag tillägga. Bruttobalanser - stora AP- fonder i kombination med stor upplåning - är en dålig affär för staten. Upplåning är som regel dyrare än placeringar. Den finansiella idén med staten är egentligen inte att syssla med upplåning för finansiell placering. Därmed bedömer vi att det är rimligt att se över hur mycket som kan behövas för att AP-fonden skall sköta sin roll som buffert i systemet. Med ett intervall på 300-350 miljarder kronor innebär det, om man lägger sig i den övre delen, att man tar hand om kanske hälften av merkostnaden som läggs på statsbudgeten. Av statsfinansiella skäl är det bra att man ser till att överföringen blir så stor som möjligt. Vi argumenterar i vårt remissvar på samma sätt som Lennart Nilsson för att det är viktigt att se till att formen på det hela blir distinkt och klar. Rollfördelningen mellan pensionssystemet och statsbudgeten måste bli tydlig. Drar man ut på detta över tiden kommer jämförelser och mål för överföringen att bli mer och mer diffusa, och diffusa mål skapar inte trygghet. Kan då de finansiella marknaderna ta hand om en sådan här stor amortering på statsskulden som det blir fråga om? Vi bedömer att det inte är några problem för marknaderna. Den reaktion vi har fått på de förslag som har lagts fram har visat att marknaden tar detta med lugn och insikt - och det är inte alltid man kan säga det om finansiella marknader i dessa dagar. Jag tror att det finns skuldskötselåtgärder som kan se till att vi håller uppe likviditeten på ett rimligt sätt i statspappersmarknaden. Det innebär alltså inga problem. Vi får komma ihåg att svensk ekonomis stora välsignelse inte är att vi har en hög statsskuld, utan snarare att vi vinner på att ha en statsskuld som är mer rimlig. Den aspekt som Lennart Nilsson tog upp, nämligen reglerna för AP-fonderna, är väsentlig när det gäller likviditeten. Som det är nu är AP-fonderna en koloss som är svår att släppa fri därför att den är så stor. Om man får ned AP- fonderna till en rimligare nivå kan man ge dem större frihet utan att de på något sätt stör marknaden. Då kan de också bidra till likviditeten. När det gäller infasningsproblemen trycker vi också på en annan sak i vårt remissvar, nämligen hur det hela ser ut för dem som skall placera sina premiereserver. Vi pekar på det stora informationsproblemet. Det handlar inte bara om att informera om hur mycket pension man får, utan också om hur man ser till att människor får en överblick och en information om finansiella marknader och avkastning framöver. Det är väldigt viktigt och akut att man nu sätter i gång med detta, så att man inte får en infasning som innebär att man i huvudsak ägnar sig åt marknadsföring. Det viktiga är att ha en folkupplysning som gör att människor är komfortabla med det som de har gjort, även om t.ex. aktiemarknaderna skulle skaka till rejält framöver. Tack så mycket! Ordföranden: Tack. Det var intressant. Då har vi Ingrid Petersson. Ingrid Petersson: Tack, herr ordförande. Liksom de två tidigare talarna är vi positiva till överflyttningen av medel från AP-fonden till statsbudgeten. Vi tycker att man därigenom får den önskvärda tydligheten i skillnad mellan det oberoende socialförsäkringssystemet och det som skall finansieras via statsbudgeten. Vi är också för att detta sker engångsvis. Vi inser att det är fråga om att hitta en balanspunkt som bl.a är beroende av hur mycket man behöver i statsbudgeten för att inte belastningen skall bli orimligt stor. Men vi tycker också att man skall ägna betydande uppmärksamhet åt hur mycket pengar som måste finnas kvar i AP-fonden. Man måste då bl.a. studera den demografiska utvecklingen och göra känslighetskalkyler på detta. Det här har också en stark koppling till hur den s.k. bromsen konstrueras. Vi tycker alltså att infasningen och frågan om hur stort belopp som skall överföras skall övervägas tillsammans med bromsen. I det här sammanhanget vill jag ta upp en annan fråga. Många kanske tror att slutet blir den 8 juni, då beslutet fattas. Vi skulle vilja säga att det blir början. Det är nu som systemet skall sättas i sjön, och det är nu som allmänheten skall få informationen. Det är nu som administrationen skall handlägga det hela på Riksförsäkringsverket, på försäkringskassorna och på PPM. Det är också nu som allmänheten skall börja göra sina val. På RFV bedriver vi i dag ett omfattande förberedelsearbete. Detta är tillsammans med 2000-omställningen vår mest prioriterade uppgift. Vi håller på att konstruera ett nytt IT-stöd. Vi hoppas att vi inte bara skall ha världens modernaste pensionssystem, utan också världens modernaste IT-stöd. Vi har nu fått vår första s.k. pilot eller modell av detta. Den fungerar bra, vilket känns väldigt roligt. Detta finansieras med lån från riksgälden. Andra viktiga saker som vi håller på med nu är att utforma informationsstrategin och att identifiera, försöka skaffa och vidareutveckla den kompetens som behövs både inom RFV och på kassorna. Redan under 1999 kommer vi in i driftsfasen. Det är då som allmänheten skall informeras om sina pensionsrätter m.m. Många människor berörs av detta, och kostnaderna blir därför stora. Bara ett utskick kostar omkring 30 miljoner kronor - av det kan man få en känsla av projektets storlek! Av propositionen framgår att RFV och kassorna skall få disponera 40 miljoner kronor årligen under 1999 och 2000 för det nya pensionssystemet. Vi inom RFV håller nu på att planera och analysera vilka uppgifter som måste utföras. Vi håller på att titta på olika ambitionsnivåer, och vi ser efter vad som kan rymmas inom våra budgetar. Vi tror att de här frågorna är oerhört viktiga för att systemet skall kunna få det genomslag och kunna administreras på det sätt som jag tror alla önskar. Vi kommer att återkomma i de här frågorna till regeringen och till er i riksdagen. Ordföranden: Tack så mycket. Avstår Francisca Morrison, eller vill du göra någon kommentar? Francisca Morrison: Jag avstår, eftersom föregående talare på ett bra sätt har uttryckt det som vi tänkte säga, nämligen att överföringen bör ske och att den bör ske engångsvis. Man bör avvakta med fastställandet av beloppet till dess att en mer djupgående analys av AP-fondens finansiella utveckling har gjorts. Ulf Kristersson (m): Vi får backa ett steg. Jag vinkade redan före kaffepausen. När fem partier står bakom en sådan här överenskommelse som de facto redan är beslutad om blir det hela något självberömmande. Det är lätt hänt, och det får vi kanske leva med. Man kanske inte behöver dela Hans Svenssons i mina ögon litet sockrade bild av ATP:s historia för att tycka att det är bra att ATP nu ersätts av någonting annat. Vi talar mycket om den finansiella stabiliteten i dag. Den fråga som intresserar mig är att den låga tillväxten som annars blir ett problem för staten inte längre behöver bli det i det nya och stabilare systemet. Men fortfarande kan den bli ett stort problem för de enskilda människorna. Låg tillväxt leder till låga pensioner. På en enda punkt delar jag Ulla Hoffmanns analys, dvs. att systemet inte skall vara finansiellt stabilt bara för staten. Det är i varje fall inte den enda intressanta frågan i sammanhanget. Finansiell stabilitet även för enskilda människor är väl så intressant, i varje fall just för de flesta enskilda människor. Den fråga jag har tror jag i första hand vänder sig till RRV eller KI. Historiskt sett har ju tillväxten på premiepensioner varit väsentligt högre än på de pengar som stoppas in i ett fördelningssystem. Det finns inget skäl att misstänka att den skillnaden inte kommer att fortbestå. I det nya systemet kommer 2,5 % att gå till premiereserver och 16 % till ett fördelningssystem. Min fråga är: Hur påverkas det vi diskuterar i dag, dvs. den finansiella stabiliteten för staten, om en framtida riksdag dramatiskt skulle öka premiereservdelen i det nya pensionssystemet? Hans Olsson: Om man i en framtid ökar premiereservdelen i systemet blir det förstår mindre pengar kvar i fördelningsfonden, dvs. AP-fonden. Det behöver inte nödvändigtvis betyda någon förändring på lång sikt i pensionsnivåerna. Men det blir ett problem för AP-fonden, i och med att den får mycket mindre inkomster samtidigt som dess utbetalningar under lång tid kommer att vara opåverkade. Där uppkommer nog ett problem som jag ännu inte riktigt överblickar. Det kanske någon annan gör. Thomas Franzén: Jag överblickar det inte heller, men jag tror att grundproblemet är detta: Ökar man premiereservdelen måste man också, om man skall få det hela stabilt, se till att de pensioner som beror på avkastningen också ökar. Då måste man göra någonting när det gäller förmånen i den andra delen. Det handlar alltså om en rejäl pensionsreform. Hans Svensson: Fördelningen av de 18,5 procenten, där 16 % går till en fördelningspension och 2,5 % till en premiepension, är inte skönsmässigt vald. Den är vald utifrån de kända fakta vi har, dvs. det pensionsåtagande som finns i dag och den demografiska framskrivningen. Det innebär att vi under en lång tid framöver kommer att behöva intäkter motsvarande de 16 procenten till fördelningssystemet för att detta skall vara ekonomiskt stabilt. Skulle man inom ramen för de 18,5 procenten göra dramatiska förändringar av relationstalen innebär det att man medvetet underfinansierar fördelningspensionerna, och då kan man inte längre påstå att man har ett finansiellt stabilt system. Om man däremot skulle vilja öka premiereservandelen av andra skäl kan man förstås tillföra systemet mer pengar och i så fall lägga dem i premiereserven. Det är också en möjlighet. Men så länge vi talar om de 18,5 procenten har vi inte några stora manöverutrymmen i relationen mellan det som går till fördelningspension och det som går till premiereserv, om vi vill att det skall finnas en ansvarsfull finansiering för fördelningspensionen. Carin Lindgren: Jag vill kommentera det här med finansiell stabilitet för individen kontra för staten. Frågan är om det är kontra. Man har beslutat att ha ett slutet pensionssystem, åtminstone vad gäller ålderspension, i den mån det går, och därför måste man ha indexeringen. Men en finansiell instabilitet för staten, vilket man har i ATP-systemet, innebär alltså skattefinansiering, och då är det också den enskilde individen som betalar. Alternativet är en upplåning, som också i slutändan den enskilde individen betalar - troligast de förvärvsaktiva, men även de blir ju pensionärer så småningom. Det finns en tendens att se på pensionärer som en sluten grupp i dag, men förhoppningsvis är vi alla på väg mot den kategorin. Ordföranden: Vi samlar nu ihop några frågor. Först Lennart Klockare. Lennart Klockare (s): Tack, herr ordförande! Lennart Nilsson nämnde i sitt anförande att det är viktigt att mekanismen för bromsen får en bra utformning. Hittills har vi pratat om faktorer som hög medellivslängd och en stor utflyttning från landet. Men vad har AP-fonden för uppfattning i övrigt? Vilka ytterligare faktorer eller mekanismer kan påverka bromsen? Gullan Lindblad (m): Det var intressant att höra att representanter från såväl AP-fonden som Riksgälden förordade en engångsvis överföring, till skillnad från andra åsikter jag har fått mig till dels. Detta visar hur viktigt det är med fortsatta övervägningar här. Det är viktigt också för utskottet att tänka på. Men jag har en konkret fråga: När man talar om större frihet och flexibla placeringsregler, vad menar man i klarspråk med detta? Är det så att ni vill ha större frihet att placera i aktier, kanske också på utlandsmarknaden? Lennart Nilsson: När det gäller bromsmekanismen, som Lennart Klockare frågade om, har vi i och för sig inte uttalat någonting om precis hur denna skulle se ut. Det jag sade var, och det vill jag stryka under, att det är viktigt att den kommer med i det här systemet. Först då kan det bli ett autonomt pensionssystem, enligt min mening. Därför är det viktigt att den kommer med. Jag har kanske inga ytterligare faktorer jag vill tillägga, men det här behöver förstås tänkas igenom. När det gäller Gullan Lindblads fråga är min syn att det är utomordentligt viktigt att sprida placeringarna så att de inte bara hamnar i Sverige utan också utomlands. Allt detta utgår ju från tanken och tesen att målet är att se till att få den bästa möjliga avkastningen. Då behöver man agera över flera marknader och även med alla möjliga tillgångsslag, dvs. inklusive aktier. I dag har vi ett antal restriktioner, och min syn är att man bör ta bort så många som möjligt av dessa. Har jag förstått det arbete som pågår mellan de fem partierna här rätt är det sådana tankar som vägleder arbetet, och det gläder mig. Ordföranden: Du berörde AP-fondernas organisation. Önskar du också färre fonder än dagens? Lennart Nilsson: Det jag närmast tänkte på var att det i diskussionen har framförts åsikter om en uppdelning i snarast fler fonder. Min allmänna reflektion gällde att det är viktigt att tänka på att vi mer och mer rör oss mot en internationaliserad värld där vi är ganska små. Vi kommer från AP-fonden att placera mer av tillgångarna utomlands, och i så fall - om man tar en stor andel av vårt kapital - är vi inte särdeles stora i internationell mening. Jag vill att detta skall vara med i de överväganden man gör framöver, så att man inte onödigtvis till slut hamnar med, som jag menar, alldeles för små fonder. Det finns vissa storleksfördelar, och det bör man tänka på och ta med när man resonerar om hur många fonder som behövs. Jag tror kort sagt att man skall varna för att ha för många. Thomas Franzén: Det finns olika aspekter på flexibilitet och frihet här. En viktig sak från penningmarknadssynpunkt är att fonderna i dag är så stora att om de skulle förändra sina positioner rejält skulle de påverka marknaden väldigt kraftigt. Därför är det bra att ha en rimlig storlek på fonder och decentralisering av fonder, så att man kan agera friare utan att de var för sig stör marknaden som de skulle göra om de agerade på det sättet i dag. Har de större frihet att agera får vi en bättre fungerande likviditet på penningmarknaden. När det sedan gäller utlandet och aktier tänker jag inte lägga mig i det. Jag tycker rent långsiktigt att ett inslag av aktier i ett sådant här system är rimligt, men här är det också fråga om storlek på fonderna och andra aspekter. När det gäller utlandet är dock detta viktigt att komma ihåg: Om vi har väldigt stora AP-fonder som Riksgäldskontoret lånar till på den inhemska marknaden, och dessa fonder sedan går ut och placerar väldigt stora belopp i utlandet och växlar till utländsk valuta, blir det en konstig situation. Även från den utgångspunkten är det viktigt att få ned dimensionen på AP-fonderna så att de inte är för stora. Ordföranden: Låt mig följa upp med en fråga till Thomas Franzén. Du var inne på den finansiella marknadens reaktioner om man gör en avbetalning av statsskulden på säg 300 miljoner. Du var inte bekymrad? Thomas Franzén: Jag är inte alls bekymrad. Jag tycker att det vore bra att få ned storleken på statsskulden. Det som eventuellt kunde ha bekymrat marknaderna är frågan vad man gör med bostadsobligationer, om det blir en obalans på den marknaden. Men av det förslag som lades fram och de förklaringar som knöts till detta insåg man att det inte fanns någon anledning till oro för bostadsaktiebolagens finansiering. Den enkla förklaringen är att om vi på lång sikt lånar mindre finns det någon annan som kan låna mera utan att det stör marknaden. Ragnhild Pohanka (mp): Jag skall inte gå in på vårt system med en grundpension lika för alla, utan jag vill fråga om det här förslaget. En nyckelfråga är om det är realistiskt att, som förutsätts i propositionen, räkna med att garantipensionen bara skall prisindexeras medan den inkomstgrundade pensionen skall följa inkomstutvecklingen. Det kan ju bli en väldig diskrepans här, beroende på utvecklingen inom Sverige. Hans Svensson: Den bedömning vi har gjort grundar sig på följande tankar, litet fritt utvecklat. I det nya pensionssystemet skall ju alla tjäna ihop till en inkomstgrundad ålderspension. Det skall alltså inte längre vara ett fast grundbelopp i botten, som dagens folkpension utgör, utan alla skall tjäna ihop till sin inkomstgrundade ålderspension. Men för de människor som av olika skäl inte tjänar ihop någon inkomstgrundad pension alls, eller en väldigt låg sådan, har en garantipension konstruerats och föreslås införas. Denna garantipension skall utgöra det yttersta skyddet för de människor som inte har kunnat få ihop en tillräckligt hög egen inkomstgrundad pension. Vi har gjort bedömningen att eftersom kostnaden för garantipensionen skall ligga på statsbudgeten, och därmed indirekt på skattesystemet - den skall alltså finansieras med de avgifter som tas in till statsbudgeten - är det också rimligt att man från den politiska sidan kan påverka storleken och utvecklingen. Hade vi valt att också följsamhetsindexera garantipensionen med samma typ av inkomstindex som gäller för den inkomstgrundade ålders-pensionen hade det alltså, vid en situation med en låg tillväxt, kunnat bli en automatisk nedskrivning av nivån på garantipensionerna. Då hade man alltså inte fått kompensation för prisökningen. Det är den typen av resonemang som ligger bakom att garantipensionen är prisindexerad. Den skall kunna vara följsam mot prisutvecklingen och inte mot löneutvecklingen, och därför är det skilda finansieringskällor för inkomstgrundad pension och för garantipension. Ragnhild Pohanka (mp): Jag har bara en kort följdfråga. Om det blir en motsatt utveckling kommer ju skillnaden mellan pensionerna att öka. Garantipensionen kommer då att bli väldigt litet värd. Kommer vi att få ett tillskott till den då? Har man planerat eller tänkt i den riktningen? Så blev det ju med folkpensionen. Hans Svensson: Som jag sade är utgångspunkten att vi alla skall tjäna in en inkomstgrundad ålderspension. Har vi då en god tillväxt i samhället kommer den intjänade pensionsrätten att ständigt skrivas upp och behovet av en utfyllnad av garantipensionerna att minska. Rose-Marie Frebran (kd): Alla pratar om bromsen som det som skall göra att vi får finansiell stabilitet. Alla förutsätter bromsen och att den skall bli bra. Alla säger: när den införs. Man förutsätter den alltså. Därför vill jag ta upp en fråga som oroar mig litet grand, och det är att det faktiskt hålls öppet för om den införs. Det är alltså inte hundraprocentigt säkert. Om en automatisk balansering inte kan införas skulle i så fall RFV få i uppdrag att övervaka systemets finansiella stabilitet. Därför skulle jag vilja ha en reflektion kring vad som händer om det faktiskt blir så att man inte lyckas konstruera en bra broms. Det måste ju finnas någon anledning till att det hålls öppet för att det blir en annan lösning. Jag skulle vilja ha svar från KI och från Riksförsäkringsverket. Hans Svensson: Jag kan börja, så kan myndigheterna ta vid sedan. Det som nu sker med att utveckla en gas och en broms är ett nyskapande arbete, som jag sade, vars yttersta syfte är att öka autonomiteten i pensionssystemet. Det är tanken bakom det hela - att ge det den extra stabiliteten. Eftersom konstruktionen ännu inte är klar hade det varit fel av oss, enligt min bedömning, att politiskt inte ge den här öppningen för vad som skulle hända om den utformning som alla kan tycka är bra inte går att hitta. Vi har därför valt att redovisa att om det inte skulle gå att hitta den här yttre skyddsmekanismen, den yttre borggårdens yttersta försvar i form av en broms, får man i stället välja en lösning där en myndighet under regeringen får i uppgift att med samma variabler övervaka vad som sker och därvid slå larm till regeringen, varefter man i stället via politiska beslut får gå in och hantera den uppkomna situationen. Jag ser ingen dramatik i att vi har den här reservationen med, eftersom vi ju inte har sett den slutliga utformningen. Det hade varit svårare för mig att sitta här i dag och förklara om vi hade skrivit fast oss för att det skulle bli en broms men inte kunnat redogöra för hur den skall se ut. Vi har i stället på ett öppet sätt visat att detta är vår inriktning och förhoppning. Går det inte, ja, då redovisar vi också ett alternativ. Hans Olsson: Jag har inte så mycket att tillägga. Vi kan dock titta på hur vi har fått hantera det nuvarande pensionssystemet, som karakteriseras av att vara väldigt finansiellt instabilt. Vi har vid upprepade tillfällen fått göra ingrepp för att klara systemet under de påfrestningar som har varit, företrädesvis sänkningar av basbeloppet och andra sådana åtgärder. Meningen med det finansiellt stabila system som vi vill ha är att man skall slippa den typen av ingrepp. Även utan broms blir det reformerade pensionssystemet stabilare än det nuvarande, men då kvarstår en viss risk för att man måste göra den här typen av ad hoc-betonade ingrepp i systemet. Med bromsen elimineras i stort sett risken för att särskilda riksdagsbeslut behöver fattas. Ordföranden: Har Rose-Marie fått svar nu? Rose-Marie Frebran (kd): Delvis har jag väl fått det. Men alla har här förutsatt bromsen; den måste vi ha för ett autonomt system. När man sedan ställer det på sin spets och säger: om vi inte hittar den - ja, då är det inte så dramatiskt längre. Detta tycker jag är litet förvånande. Det är inget stort problem längre om vi inte hittar den. Bedömer ni att vi fortfarande talar om ett autonomt system om vi behöver ingripanden fast vi inte lägger dem på riksdagen utan på Riksförsäkringsverket? Skall vi fortfarande tala om ett autonomt system om det är RFV som skall göra ingripandena? Ordföranden: Som jag uppfattade Hans Svensson är riktlinjerna att man skall ha en broms. Så är det väl, Hans? Det är väl det förstahandsalternativ som man satsar helt på. Hans Svensson: Ja. Ingrid Pettersson: Enligt vår bedömning är det ena alternativet att man har någon form av automatbroms som slår till utan att Riksförsäkringsverket, regeringen eller riksdagen behöver ingripa vid det tillfället. Det andra är att vi, när vi följer utvecklingen med våra analysmetoder, använder precis de parametrar som den här automatbromsen skulle ha och talar om för regeringen när vi inte tycker att det är stabilitet i systemet. Regeringen kan då gå till riksdagen, där man fattar ett beslut. Vi tror att det här nya systemet måste ha någon form av bromsfunktion för att bli stabilt. Det ena alternativet är att det sker automatiskt, att man beslutar om det och har med det i lagen. Det andra är att man tar det från fall till fall. Ordföranden: Tack så mycket! Då föreslår jag att vi övergår till kommentarer från den fackliga sidan om avgiftsstruktur m.m. Tore Lidbom från LO börjar. Tore Lidbom: Tack! LO:s synpunkter på den här frågan är nog rätt så väl kända, åtminstone för utskottsledamöterna och för majoriteten av dem som sitter i den här salen. Vi har under en lång rad av år skickat in olika remissvar och synpunkter på de förslag som har funnits i den här frågan. Låt mig ändå kommentera ett par saker som jag tycker är väldigt viktiga. Det bästa med det här tycker jag är att det verkar som om det nu äntligen skall fattas ett beslut om ett framtida pensionssystem. Som flera har sagt här är det ju väldigt väsentligt för hela Sverige och för våra medlemmar att man verkligen får veta vilka spelregler som kommer att gälla framöver i fråga om pensionerna. På så vis kan vi som facklig organisation veta ungefär hur vi skall diskutera när vi försöker förhandla fram kompletteringar genom avtals- pension. Dessutom kan enskilda individer titta över sin egen situation och fatta de beslut som de anser nödvändiga. Vi tycker alltså att det är bra att det nu verkar bli ett beslut. Det finns också saker som vi inte tycker är bra. Vi hade t.ex. gärna sett att man på något sätt kunde ha fått hela beslutet på en gång. Hans Svensson har talat om en rad olika beslut och förslag som kommer under hösten och början av nästa år och som kommer att gå ut på remiss till organisationerna. Det är egentligen inte förrän man har sett vad de besluten landar i som man kan göra en totalbedömning. När man alltså säger, som jag gjorde inledningsvis, att det är bra för folk att veta spelreglerna i framtiden, möts man ofta från de fackliga organisationerna av: Hur kan du säga det? Det är ju inte klart med efterlevandepensionen. Det är ju inte klart med studierna. Det är ju inte klart med övergångsreglerna då det gäller garantipension - osv., osv. Då får man tala om att nu är åtminstone grunderna fastlagda. Det som vi helst hade velat att man fattat beslut om samtidigt, vilket vi också har framfört i remissvaret, är hur den framtida förtidspensioneringen kommer att se ut. Nu har det lagts fram en principproposition, och beslut kommer att fattas eller har fattats, så det finns vissa riktlinjer för hur det framtida förtidspensionssystemet skall se ut. Men många av våra medlemmar är ändå inte riktigt trygga och säkra förrän de har sett det slutgiltiga beslutet. Just det här med att förtidspensionsbeslutet inte kan fattas samtidigt är något som vi upplever som en stor brist. Då det gäller finansieringen är vår grundinställning att man inte skulle ha gått över till att arbetstagarna skall betala egenavgifter, eller pensionsavgifter som det nu heter. Vi tycker att den gamla finansieringen var bra, dvs. att den tas ut i form av arbetsgivaravgifter, och den skulle man ha hållit fast vid även i det nya systemet. Vi har dock, som ni kanske har läst i vårt remissvar, till nöds accepterat den lösning som ni har valt - att sjukförsäkringsavgiften har ändrats till en allmän pensionsavgift, att det har ställts i utsikt att vi på något sätt skall kompenseras för den ytterligare höjning som blir nödvändig så att vi går ?neutrala? ur det här samt att avgiftsväxlingen verkar ha lagts på is. Varken en liten eller en stor avgiftväxling verkar vara aktuell, och vi tycker att det är bra att den har förts åt sidan. I vårt remissvar har vi också fört fram att vi tycker att hela inkomsten skall grunda pensionsrätt, dvs. inklusive det som nu kallas för pensionsavgifter. Vi tycker att även det skall grunda pensionsrätt, och vi får då också naturligtvis betala in avgifter för det. När vi ursprungligen bedömde det här systemet bedömde vi pensionsnivåerna utifrån hela inkomsten, och nu har det gjorts vissa justeringar som gjort att nivåerna för den enskilde synes bli mycket lägre. En annan sak som vi tycker är litet grand av en klåfingrig förändring av det ursprungliga förslaget är detta med den bakomliggande inkomsten. Enligt ursprungsförslaget skulle pensionsrätten om man var sjuk eller arbetslös grundas på den inkomst man hade och inte på den ersättning man får från a-kassa respektive sjukförsäkring. Detta tycker vi att man skulle ha hållit fast vid. Det tror jag skulle ha gett större förtroende och respekt för den här reformen. Det är nämligen också viktigt att kunna föra ut det här så att folk tycker att det är en bra reform, som Sigge Godin var inne på. Då är det onödigt att ha sådana här saker i barlasten. Anna-Stina Elfving: I de flesta frågor gäller vårt remissvar, men det jag tänker kommentera är avgiftsväxlingen och avdragen för egenavgifter. När det gäller avgiftsväxlingen förordade också vi i TCO att det gamla systemet skulle ligga kvar, dvs. finansiering med arbetsgivaravgifter. Man kan alltså säga att vi är emot avgiftsväxlingen. Det som vi är särskilt kritiska mot är förslaget att den allmänna pensionsavgiften, dvs. egenavgiften, skall dras av innan den pensionsgrundande inkomsten fastställs, eftersom detta sänker pensionsnivån, precis som Tore Lidbom sade nyligen. Bakgrunden till vår kritik är att man i princippropositionen 1994 säger att avgiften är satt utifrån att den skall täcka ett åtagande på en viss nivå. Den nivå som man då fastställde var alltså 55-60 % av slutlönen, med förutsättningarna att man har 40 års arbete med en inkomstökning och en tillväxt i ekonomin på 1,5 % och att pensionsåldern är 65 år. Det förslag som finns i den här propositionen, där man gör avdrag för egenavgiften innan den pensionsgrundande inkomsten beräknas, innebär med i stort sett samma förutsättningar att ersättningsnivån i stället hamnar på 45-50 %. Det är alltså en kraftig sänkning. Dessa beräkningar har gjorts av Riksförsäkringsverket. De motiveringar som ges i propositionen för att dra av egenavgiften innan den pensionsgrundande inkomsten beräknas är av teknisk och principiell natur. Men det sägs ingenting om varför man har frångått det åtagande man utlovade. Man fastslår bara att förslaget innebär en sänkt ersättning och säger ingenting mer om det. Eftersom detta är ett väldigt stort avsteg från vad man har utlovat tidigare tycker vi att förslaget bör avvisas. Man bör arbeta om förslaget med målsättningen att man skall uppnå de ersättningsnivåer som man utlovat tidigare. Man säger också i propositionen att problemet generellt sett inte är de förmånsnivåer man har i dag utan bristen på koppling till samhällsekonomin, som det har talats mycket om här tidigare. Det är det stora problemet. Därför ansåg man inte heller 1994 att det fanns några skäl att försämra förmånen. Ändå är det precis vad som föreslås nu, i den här propositionen. Avslutningsvis vill jag säga att det är synd att inte alla delar finns med. Jag kan ha förståelse för att vissa delar inte kan vara klara eftersom de är en följd av detta beslut. Men en del som borde funnits med är pensionsrätten för studier. Den skulle behövt vara med och inte skjutits upp till senare. Anders Lönnberg: Först skulle jag vilja säga att de fem partierna har gjort ett fantastiskt jobb. När man gett beröm i början kan man ju gnälla litet i marginalen så småningom. Det idealiska och det vi helst hade velat se är ett ännu mer försäkringslikt pensionssystem, utan undantag. Man strävar ju efter tydlighet, långsiktighet och stabilitet, och det är just undantagen som försvårar detta på sikt. Egentligen faller alla system på sikt på de undantag som görs. De borgar nämligen för att man i nästa omgång kommer med nya begäranden om undantag. Men när det nu har gjorts ett antal undantag för värnplikt, barnledighet och studier, är vi inte nöjda med det undantag som gjorts för studier. I alla sammanhang talar man i dag om att studier bör prioriteras, men här blir studier satta på undantag i förhållande till värnplikt och barnledighet. Tar man bort alla undantag så lever vi hellre med ett sådant system. En annan del i systemet som man kan vara orolig för på sikt är garantinivåns storlek. Hur många som kommer att omfattas av den beror på den allmänna ekonomiska utvecklingen, men redan vid starttidpunkten kan kanske 40-50 % komma att omfattas av den. Med tanke på den ekonomiska utvecklingen vet vi inte hur många procent det kan gälla. Därför är det egentligen inte ett idealiskt system om man som grundutgångspunkt vill stimulera arbete. Systemet riskerar också att ligga på en alldeles för hög nivå i förhållande till andra trygghetssystem. Vi har tyckt att det är okej med en avgiftsväxling. Vi har tittat ganska noga i den ekonomiska litteraturen, och det är de facto mer av signalpolitik och symbolpolitik vem som står som avsändare på den talong för den summa som skall inbetalas. Vi ser att detta skulle kunna ha klarats av med en rimlig process. Men då vi märkt att det funnits problem med att komma överens på den här punkten har vi i ett utslag av konstruktivitet lagt ett slags eget förslag. Där har vi försökt kombinera den s.k. stora avgiftsväxlingen med en tudelad arbetsgivaravgift. Man skulle kunna införa en till individen knuten arbetsgivaravgift som inte blandades ihop med andra saker i det traditionella lönebegreppet. På det sättet skulle man kunna klara av den funktionen. Om man inte genomför den här avgiftsväxlingen är vi oroliga för att man på något sätt äventyrar detta och tar ut avgifter över taket. På så sätt gör man systemet ännu mindre försäkringslikt också i framtiden. Vi utgår ifrån, och tycker att det är ett rimligt krav i förhållande till de överenskommelser som träffats, att inga avgifter skall tas ut över taket på hälften av den totala avgiften - oavsett hur den betalas. Jag delar ett antal synpunkter som både LO och TCO har fört fram. Det hade varit bättre om man hade kunnat undvika att göra detta till en process där man beslutar del för del. Vi inser att det finns problem med det, men idealet vore i alla fall om förtidspensionerna, som är en sådan stor andel, och studierna ändå varit med när nu undantagen finns. Icke förty vill jag ännu en gång säga grattis till politiken men med uppmaningen att vi nu förväntar oss hemskt mycket mer av er. Pensionssystemet var en del, och nu återstår stora delar av trygghetssystemet där vi förväntar oss likadana överenskommelser. Bo E. Carlsson: Hans Svensson sade att också näringslivet borde kunna se fördelar med att vi får ett stabilt pensionssystem och inse att det är en konkurrensfördel för Sverige. Det inser nog näringslivet, och det är därför vi har egna pensionssystem med motparten som förändras med ändrade omständigheter. Det är också därför som vi på ett mycket tidigt stadium krävde en reformering av ATP-systemet. Det var i själva verket huvudinnehållet i det remissvar vi avgav på Pensionsberedningens betänkande på den tiden det begav sig. Vi har nära följt reformarbetet tidigare i Pensionsarbetsgruppen och senare i Genomförandegruppen. Vi har varit kritiska på åtskilliga punkter. Vi har t.ex. tyckt att starka skäl talade för den s.k. stora växlingen. Men vi har kunnat acceptera huvuddragen i den kompromiss som nu redovisas i propositionen. Jag tänker inte här upprepa vad vi sagt i olika remissvar. Det har utskottet ändå tillgång till. Den bedömning vi nu gör är att det mest angelägna är att ett beslut i dessa frågor slutligen kommer till stånd. Det är bättre att en reform kommer till stånd med de brister diverse kompromisser kan ha medfört än att det inte fattas något beslut om ett mer fullödigt system. Blir då detta nya system finansiellt stabilt? SAF har inte något underlag för att säga att det finns allvarliga brister i de kalkyler som ligger bakom propositionen. Det finns, som vi har hört, situationer då också det nya systemet kan bli skakigt. Men det blir definitivt mer stabilt än det nuvarande ATP-systemet. Vi tror att det är en fördel för Sverige att vi slutligen hanterar de problem som också finns i flera andra länder men som de inte tagit itu med på allvar. Sven Hegelund: Vi har i våra remissyttranden framför allt upprätthållit oss vid de kommunalekonomiska problemen, men jag skulle ändå vilja börja med att säga att även jag instämmer i den allmänna glädjen över att vi nu får ett system som är betydligt stabilare än det gamla. När det nu är sagt vill jag gå över till de kommunalekonomiska aspekterna. Utredningens utgångspunkt är att förändringen skall vara kommunalekonomiskt neutral. Vi tycker det är viktigt att så också blir fallet. Det finns inte särskilt många analyser gjorda av de kommunalekonomiska effekterna, men vi kan notera att den finansiering som är tänkt, alltså en höjning av egenavgifterna, har den kommunalekonomiska effekten att det sker en urholkning av den kommunala skattebasen i och med att egenavgifterna är avdragsgilla vid kommunal beskattning. Sedan skall ju löntagarna kompenseras på olika sätt, och vissa av kompensationsförslagen har samma effekt. Om man skulle gå på linjen med en höjning av grundavdraget får det definitivt den effekten. I landstingen har vi haft en real neddragning med 8 % av resurserna under 1990-talet, och i den situation kommunsektorn befinner sig är det oerhört väsentligt att vi får kompensation för den urholkningseffekt som systemet kan komma att leda till. I det sammanhanget vill jag peka på att det inte bara handlar om en kompensation momentant, i själva införandeskedet. Det man gör är att byta ett skatteunderlag som normalt växer med åtminstone pris- och löneutvecklingen och även med en real tillväxt i ekonomin mot ett statsbidrag som är nominellt oförändrat så till vida man inte vidtar speciella åtgärder och höjer det. Skall man få kommunalekonomisk neutralitet över tiden krävs inte bara momentan kompensation utan att man även, åtminstone i den här delen av statsbidraget, får till någon form av uppräkning, helst i takt med skatteunderlagstillväxten. Det krävs för att vi skall få en rejäl neutralitet. För landstingens del kan vi konstatera att de förändringar som skett på andra områden på senare år har inneburit att vårt beroende av statsbidrag har ökat från knappt 10 % till någonstans kring 20 %, inklusive läkemedelsövertagandet. Tidigare hade vi en situation där en löneökning på den allmänna arbetsmarknaden hade ungefär samma vikt på inkomstsidan som motsvarande löneökning på kostnadssidan. Nu krävs en viss real tillväxt i ekonomin för att vi skall klara av en sådan situation. Det är en viktig aspekt. Anders Mellberg: Det här blir väl delvis en upprepning av vad tidigare talare sagt. Kommunförbundet har ju från början ställt sig positivt till pensionsreformen, men redan 1994 framförde vi i vårt första remissyttrande att reformen måste bli ekonomiskt neutral för kommunsektorn. I det fortsatta utredningsarbetet och i våra remissyttranden har vi åter påpekat effekterna för den kommunala ekonomin, bl.a. att avdragsgilla egenavgifter, pensionsavgifter, minskar skatteintäkterna. Vi har också konstaterat att de förslag som funnits till avgiftsväxling och ändrad struktur på arbetsgivaravgifter skulle leda till ökade kostnader för kommunsektorn. Vår uppfattning är således alltjämt att kommunerna måste kompenseras för pensionsreformens hela effekter. Marie Engström (v): Jag har bestämt mig för att ställa en fråga just kring en av de s.k. knäckfrågorna, alltså avgiftsväxlingen. Hans Svensson talade om den i sin inledning. Som vi har hört är den frågan inte löst, och flera av talarna har vittnat om att det i systemet med avgiftsväxling ligger en massa kompensatoriska inslag inbyggda. Dels vill löntagarna ha kompensation för höjda grundavdrag, dels vill kommun- och landstingssektorn mycket riktigt få kompensation för det skattebortfall reformen medför. Jag vill kanske i första hand fråga Hans Svensson om något han sade i sitt inledningsanförande, nämligen att frågan om avgiftsväxlingen ju inte är klar, men att finansieringen av pensionsreformen inte heller är beroende av att den frågan är löst och att pensionerna trots allt ändå är finansierade. Jag har litet svårt att förstå det och skulle vilja att Hans Svensson utvecklade detta. Jag skulle också vilja få en kommentar kring just det här kompensatoriska tänkande som man bygger in i systemet. Det är också mycket därför som man har kört fast, efter vad jag förstår, just när det gäller att utforma avgiftsväxlingen. Tom Heyman (m), finansutskottet: Det har under en längre tid förts diskussioner inom sjöfartsnäringen om att ändra reglerna för bemanning. Nu är de fackliga förhandlingarna avslutade och man har blivit överens om att införa ett system som man kallar för tillfällig anställning av utländsk arbetskraft. För att detta skall kunna genomföras måste den kategorin undantas från pensionssystemet. Nu har hela projektet gått i stå, eftersom man säger att ett sådant undantag inte är möjligt att göra. Det kommer nu att leda till en ganska snabb avveckling av en stor del av den svenska handelsflottan. Jag undrar nu varför det har blivit så. Hans Svensson: Till Marie Engström vill jag säga att det nya pensionssystemet skall finansieras inom ramen för ett oförändrat avgifts- och skatteuttag. 18,5 % skall fördelas mellan löntagare och arbetsgivare med utgångspunkten 9,25 % var. De fem partierna har också bestämt sig för att utnyttja de befintliga egenavgifterna på 6,95 % som löntagarna betalar. Man har då diskuterat på vilket sätt man skall kompensera löntagarna för mellanskillnaden mellan 6,95 % och de 8,47 % av bruttolönen som motsvarar 9,25 % av den pensionsgrundande inkomsten. Vi trodde att vi hade en lösning den 9 januari, då vi gemensamt kunde redovisa att kompensationen skulle ske inom ramen för skattesystemet genom ett höjt grundavdrag. När vi sedan gått djupare i analysarbetet har våra experter visat oss att vi får ett antal icke önskvärda effekter med den lösningen. Det var bara att beklaga att den lösning vi då var överens om inte höll. Vi har försökt använda tiden under våren för att hitta en alternativ lösning som skulle ge löntagarna rimlig kompensation. Den tid som stod till buds räckte inte till för att vi skulle kunna hitta en kompensationslösning för löntagarna som alla fem partier kunde enas kring. Vi har rett ut alla andra frågor, men för den här frågan räckte inte tiden till. Därför har vi valt en lösning som skall gälla för 1999 inom ramen för ett oförändrat skatte- och avgiftsuttag. Vi går inte in och petar i egenavgifterna eller arbetsgivaravgifterna. I det förslag till ny avgiftsstruktur som finns i propositionen har den allmänna löneavgiften blivit avsevärt högre. Det utrymme som i stället skulle ha legat på löntagarna respektive arbetsgivarna finns i stället under den allmänna löneavgiften. Efter valet skall vi dra i gång arbetet med att hitta en lösning och sedan återkomma till riksdagen med det slutliga förslaget. Om vi ger en kompensation som påverkar den kommunala ekonomin skall naturligtvis den kommunala sektorn kompenseras. Vi får se om den slutliga lösningen kommer att innehålla sådana element som påverkar den kommunala ekonomin eller inte. Det är för tidigt att uttala sig om. Vi har alternativ som utesluter sådana konstruktioner. Vi har haft ett stort antal olika alternativ att arbeta med, en del inom skattesystemet och en del utanför. Den sista frågan gällde sjömännen. I vårpropositionen har regeringen aviserat - detta är alltså inte en del av fempartiöverenskommelsen - att ett beredningsarbete pågår under ledning av Kommunikationsdepartementet i syfte att se över sjömännens situation, kopplat också till pensionssystemet. Marie Engström (v): Jag har bara en liten följdkommentar till det svar jag fick av Hans Svensson. Han fortsatte att prata om att det krävs att vi kompenserar kommuner och landsting om vi skall fortsätta med den här typen av avgiftsväxling. Tycker Hans Svensson fortfarande att metoden att finansiera pensionssystemet med egenavgifter är en framkomlig väg? Ulla Hoffmann (v): Hans Svensson har klart och tydligt sagt att kommunerna skall kompenseras om det blir på det sättet. Jag skulle vilja veta vem det är som skall belastas då? Vem skall betala kompensationen? Kommer den att hamna på samma nivå som på de utgående pensionerna, eller skall den betalas via skattsedeln? Olof Johansson: Finansieringen av pensionerna gör att oavsett vilken färg regeringen har, så tvingas man att göra ingrepp i pensionssystemet av konjunkturskäl. Regeringen har rätt att när som helst göra ändringar i det pågående pensionssystemet. Om jag vore 50 år yngre skulle jag vara rädd för vad som kommer att hända när jag går i pension. Pensionssystemet borde ha en mycket bättre förankring i exempelvis grundlagen. Det räcker inte med att hänvisa till 18 § när det gäller pensionssystem. Det är beklagligt att man inte sett till rättssäkerheten i det nya systemet. Dagens ungdomar borde alltså vara litet oroliga. Hans Svensson: Jag fick frågor om kompensationen. Om de fem partierna väljer att kompensera löntagarnas höjning av egenavgiften från 6,95 % till 8,47 % med en lösning inom skattesystemet som påverkar den kommunala ekonomin, så skall också kommunerna kompenseras. Men det finns även ett antal andra lösningar som inte sker inom skattesystemet. Därigenom blir frågan helt enkelt hypotetisk. Kopplingen till grundlag och annat skall egentligen kanske någon av våra jurister uttala sig om. Vi har i propositionen med en beskrivning av premiepensionsdelen och den avsättning som sker där. Där finns det formuleringar och uttalanden från regeringen om synen på det grundlagsskyddade i premie-pensionsdelen. Ordföranden: Då går ordet till Hans Nyman från den blivande premie- pensionsmyndigheten. Hans Nyman: Premiepensionssystemet är bekant för utskottet, och jag skall därför bara mycket kort peka på huvudpunkterna i systemet. I stället skall jag inrikta mig på en beskrivning av hur systemet kommer att fungera praktiskt. Jag vill främst peka på tre områden: fondförvaltarna i systemet, val och byte av fonder och information och vägledning. Jag börjar med huvudpunkterna i systemet. Pensionsmedlen skall förvaltas i värdepappersfonder som administreras av fristående fondförvaltare. De skall uppfylla vissa krav och ha träffat anslutningsavtal med PPM. Det skall också inrättas ett särskilt, statligt fondbolag. Pensionsspararna får varje år välja i vilka fonder inkommande medel skall placeras, och de får fritt under året byta fond eller fonder. Om pensionsspararna inte gör något aktivt val kommer pengarna att placeras i en särskild fond inom Allmänna pensionsfonden. Kretsen av möjliga förvaltare kan enkelt sägas bestå av förvaltare som har tillstånd att driva verksamhet i Sverige, alltså både svenska och utländska förvaltare. För närvarande gäller det ungefär 125 förvaltare med i runda tal 800 fonder av olika slag. Premiepensionsmyndigheten avser att efter sommaren inleda förhandlingar med de förvaltare som vill ansluta sig till systemet. För att tidsplanerna skall hålla bör förhandlingarna vara avslutade ungefär vid årsskiftet. Det bör påpekas att det inte är fråga om att förhandla fram individuella avtal med varje förvaltare. Jag återkommer till detta senare. Såvitt vi kan bedöma kommer processen att innehålla tre delmoment. Det första är att finna en lämplig utformning av avtalet. Det kommer att kräva överläggningar med dels branschorgan, dels enskilda förvaltare. Tanken är att det skall utmynna i ett standardavtal som kommer att vara i princip likadant för samtliga förvaltare. Avtalen kommer i alla fall att se likadana ut för varje grupp av fonder. Mellan olika typer av fonder kan det alltså finnas vissa skillnader. Avtalen kommer att bli av standardavtalskaraktär, och det blir upp till fondförvaltarna att anta eller förkasta avtalet. Det följande momentet är av praktisk natur. Det handlar om utskick, tecknande av avtal, registreringar, uppkopplingar osv. Det sista skedet blir tester av systemet. Hur många fonder och förvaltare som i slutändan kommer att anslutas till systemet är svårt att säga i dag. PPM har att ställa krav på en prisreduktion av förvaltarnas tjänster, och det kommer att verka reducerande på antalet, beroende på hur hårt PPM går fram. Vi har också ett krav på att tillgodose behoven av mångfald och valfrihet i kapitalförvaltningen. Det innebär att antalet fonder och förvaltare ändå kommer att bli betydande i sammanhanget. Varje vår kommer spararna att få sig tillställt ett besked om sin intjänade pensionsrätt och i samband med den en blankett från PPM där de ges möjlighet att välja vilken eller vilka fonder de vill placera sina pengar i. Blanketterna kommer att utformas för optisk läsning, så att man inte behöver lägga in dessa val manuellt i PPM:s system. Spararnas svar kommer att sammanställas och matas in i systemet och slutligen skickas över till de anslutna förvaltarna som köporder. Vid sidan av de årliga valen kommer det att vara möjligt att byta fond i princip när spararen så önskar. Vi ser framför oss att det i första hand kommer att ske med tonvalstelefoner och via Internet. Det kommer naturligtvis också att vara möjligt att göra det med blanketter. Slutligen frågan om information och vägledning. En viktig punkt där är att premiesystemet innebär en väsentlig förändring i förhållande till det tidigare pensionssystemet. Medborgarna kommer själva att ges ansvaret för förvaltningen för en viktig del av den framtida pensionen. Det här ställer självfallet mycket stora krav på information och vägledning. När det först gäller den allmänna informationen om det nya systemet har både Ingrid Petersson och Hans Svensson tidigare varit inne på Riksförsäkringsverkets roll som sammanhållande informationsgivare. Den informationen kommer givetvis också att omfatta premiereservdelen. PPM kommer även i övrigt förstås att lämna information om premiepensionssystemet. Det kommer att ske på olika sätt, via broschyrer och TV och på annat sätt. I samband med valet av fonder kommer PPM att sammanställa en grundläggande vägledning om pensionssparande och om fonder, olika typer av tillgångar, riskspridning osv. Vid fondvalet kommer det att finnas tillgänglig en sammanställning av fakta om de enskilda fonderna. Jag skulle avslutningsvis vilja nämna något om Internet. All information som jag nämnt tidigare kommer att finnas på PPM:s hemsida. Där kommer det att finnas länkar till anslutna förvaltare och andra myndigheter, t.ex. RFV och Finansinspektionen. Det kommer att göra PPM:s hemsida kanske till den viktigaste samlade källan för information om fond- och pensionssparande i Sverige. Via Internet kommer det att vara möjligt att kontrollera sitt konto, dvs. hur medlen är placerade och hur mycket andelarna är värda. Vi ser framför oss att det kommer att finnas möjligheter att göra pensionsprognoser direkt på Internet, i varje fall utifrån vissa grundläggande antaganden. Som jag nämnde tidigare skall man också kunna göra omplaceringar direkt över Internet. Många kommer att ha behov av att ställa frågor om systemet. PPM kommer därför att behöva en inte obetydlig kundtjänstfunktion. Det kommer alltså att få formen av ett call center dit man kan ringa och ställa frågor. Här har förstås försäkringskassan en viktig roll. Kassorna kommer att kunna svara på frågor. Sammanfattningsvis kommer systemet att ge upphov till en mängd frågor som behöver lösas under resans gång. Kanske skall jag nämna de två största utmaningarna. Den ena är informationsfrågan, som flera varit inne på, att nå ut till alla medborgare med god och begriplig information om hur systemet skall fungera. Den andra stora utmaningen är att hitta ett fungerande och kostnadseffektivt sätt att hantera ett fondförsäkringssystem med över fyra miljoner försäkrade och kanske ett stort antal fonder och förvaltare. Gullan Lindblad (m): Det här med premiepensionsmedlen är en väldigt intressant och ny del i pensionssystemet. Jag tycker att det är viktigt att frågan belyses från olika synpunkter. Därför skulle jag vilja be representanten för Sveriges försäkringsförbund att kort lämna några synpunkter som ni anser är viktiga. Ulla Hoffmann (v): Det finns såvitt jag förstår två alternativ på premiepensionsdelen. Det ena är att jag bestämmer mig för att jag vill ha en avkastning som är jämn över hela tiden. Då tar jag en försäkring hos Premiepensionsmyndigheten. Det andra alternativet är att min pension hoppar upp och ned följande utvecklingen på aktiebörser och aktiemarknader. Vad jag skulle vilja veta är om det kommer att finnas någon form av garanti i systemet för dem som inte väljer en försäkringsmodell med en stadig utveckling. Via dåliga placeringar t.ex. kanske man mister en stor del av sitt pensionskapital eller kommer pensionskapitalet inte att utvecklas med 3 % respektive 5 %. Kan det finnas en risk att man som premiepensionssparare blir av med sina pengar? Ingrid Skeppstedt (c): När vi nu bestämmer oss för att föra över pengarna till olika fonder uppkommer det kostnader: Hur kommer de att regleras? Är det var och en som belastas med dessa kostnader, eller blir det någon form av kollektiv kostnad? Anita Jönsson (s): Jag har en fråga som tangerar det Ulla Hoffmann tog upp. När det gäller att säga något om framtiden är det alltid svårt. Vi har hört vilka olika bromsare och gasare och olika index det finns när det gäller inkomstprognoserna för att kunna möta svårigheterna. Man gör olika analyser. Jag undrar om man gjort några analyser av vad som kan hända när vi sätter en så stor del av pengarna i fonder? De är beroende av vilken utveckling man får inte bara i Sverige utan i hela finansvärlden. Finns det någon typ av mekanism som gör att man kan möta väldigt stora förändringar, eller är det helt överlämnat till vad som sker på marknaden i övrigt? Karin Wegestål (s): Vi har hört att pensionerna kommer att ligga på samma nivå som i dag, den som vi har i det nuvarande systemet. Då måste man ha gjort någon prognos på hur mycket premiepensionen skall ge, för den ingår i det beloppet. Därför skulle jag gärna vilja veta: Hur mycket blir det ungefär på en genomsnittspension per månad som kommer ifrån premiepension? Jag har själv från Finansdepartementet för något år sedan fått en uppgift på att det skulle handla om mellan 200 kr och 700 kr beroende på hur lyckosamt man har gjort sin placering. Arne Kjörnsberg (s), finansutskottet: Kan någon från PPM eller Försäkringsförbundet tala om vilken förvaltningskostnad - mellan tumme och pekfinger bara, jag begär inte mera - ni räknar med? Det blir ett stort antal, så det måste finnas stordriftsfördelar här. Ni kan gärna jämföra med hur det är i USA. Om ni inte vet hur det är där skall jag tala om för er senare. Leif Hansson: Vi har följt utvecklingen av systemet väldigt noga under de här åren. Vi har också sett utvecklingen i andra länder. Vi måste bara konstatera att vi skall vara väldigt glada att vi har kommit så här långt, för vi ser vad som återstår i många av våra grannländer när det gäller pensionerna. Vad gäller premiepensionen skulle jag vilja gå fram till den tidpunkt då vi börjar vilja ta ut pengarna. Då finns det två möjligheter. Man kan antingen fortsätta med fonderna och få en utjämning över tid där. Men det kommer att vara beroende av upp- och nedgångar på t.ex. aktiemarknaderna. Eller så har man möjlighet att gå över till en livränta med garanterade utbetalningar. Övergången kan vara känslig därför att man kan hamna i en situation med plötsliga nedgångar på börsen eller att perioden infaller så att det är olämpligt att ta ut pengar som man har i aktieportföljer. Därför tycker vi att det vore rimligt att de som vill gå över till en livränta med garanterade utbetalningar skulle kunna göra detta successivt för att därigenom reducera risken för att pensionskapitalet skall urholkas av en dålig börsutveckling. Det finns sådana instrument på marknaden. Därför borde detta finnas med här. Det är min synpunkt. När man tar ut pengarna i en garanterad livränta är det Premiepensionsmyndigheten som har ett monopol. På samma sätt som vi får välja fondförvaltare borde vi också kunna välja vilket livförsäkringsbolag som skulle få förvalta livräntorna med garanterade utbetalningar. Vi tror att detta system skulle vinna på det därför att man då får konkurrens både på administrationskostnaderna och på förvaltningen. Det kan röra sig om väldigt mycket pengar. Vikten av att det blir en effektivitet där är väldigt stor. Detta tror jag att man kan göra med upprätthållande av kravet att Premiepensionsmyndigheten skall vara formell försäkringsgivare. Jag tror att det finns praktiska lösningar där. Hans Nyman: Jag skall först beröra frågan om garanti när man inte har någon livränta. Det är riktigt att om man väljer att inte ha någon livränta finns det ingen garanti för pensionens nivå. Däremot kan man minska risken för svängningar, kanske framför allt på börsen, genom att i ökad utsträckning när man närmar sig pensionen gå över till sparande i t.ex. räntefonder. Då kan man räkna med i varje fall mindre svängningar. När det gäller kostnader för byte och administration av systemet är det här ett slutet system, dvs. alla kostnader i den mån de uppstår kommer att betalas av dem som ingår i systemet. Exakt vilka tjänster i alla detaljer som skall bekostas individuellt och vilka som kommer att drabba kollektivet är för tidigt att säga än. Det finns aviserat bl.a. i propositionen att regeringen kommer att återkomma i fråga om avgifter för fondbyten. Man kan där tänka sig att det är en avgift för byten, först ett visst antal fria byten, t.ex. fem gånger, och därefter en mindre avgift. De frågorna är inte färdigbehandlade ännu. När det gäller prognoser avseende premiepensionens del av den totala pensionen vet jag inte om jag är rätt man att svara. Jag har sett att Postens familjeekonomer gjorde beräkningar för unga personer som i dag är i 20- årsåldern. Vid en hyggligt gynnsam börsutveckling skulle ungefär en tredjedel av den slutliga pensionen komma från premiepensionsdelen för dem. Huruvida de beräkningarna är riktiga vågar jag inte ansvara för. Kostnadsnivån för förvaltningen är en fråga där vi skall förhandla med förvaltarna. Tanken är att vi i förhållande till förvaltarna skall uppträda som en stor kapitalplacerare, som ett stort fondförsäkringsbolag. Förvaltarna kommer då att ha bara en andelsägare och ha mindre kostnader för utskick till individuella sparare. Detta tillsammans med beloppens storlek bör medföra väsentliga reduceringar i förvaltningsavgiften. Exakt var avgifterna kommer att landa vet vi inte ännu. Slutligen om successiv övergång till livränta. Förslaget är inte så utformat i dag och inte heller är det så att man skulle kunna överlåta livränteförvaltningen i sin helhet till ett fristående försäkringsbolag, utan det kräver i så fall ändringar i det nuvarande förslaget. Francisca Morrison: Inför utskottets beredning av frågan om Premiepensionsmyndighetens verksamhet vill RRV uppmärksamma utskottet på frågor som rör revisionen och PPM. Med tanke på den mycket höga kostnadsnivån för PPM:s verksamhet i ursprungsförslaget i utredningens betänkande om lag om premiepension och att försäkringen är obligatorisk för enskilda är det angeläget att garantera medborgarna en effektiv kostnadskontroll. Det är därför angeläget att medborgarnas legitima krav på offentlighet och insyn uppfylls genom en oberoende och offentlig revision. Regeringen anför även i propositionen att formerna för den statliga redovisningen och revisionen bör övervägas med sikte på en effektiv kostnadskontroll. Regeringens förslag innebär dock att PPM, till skillnad från alla andra myndigheter, så långt som möjligt bör undantas från statlig revision. Regeringen föreslår i stället att två auktoriserade revisorer skall utses att granska PPM:s årsredovisning. Vi vill framföra att vi inte ser några skäl till en inskränkning av RRV:s revisionsmandat för den nya myndigheten. RRV ser tre principiellt viktiga anledningar till att revisionen av PPM bör ske som för övriga myndigheter. Den första är allmänintresset. Detta är stort eftersom det är pensionsspararna själva som genom årliga avgifter bär PPM:s kostnader. Pensionsspararna bär därutöver hela den finansiella risken för sitt sparande, som ju är obligatoriskt. Den andra är offentlighetsprincipen. Allmänheten har ett berättigat intresse att få insyn i PPM:s verksamhet. Det är då också viktigt att revisionen av PPM sker i enlighet med de krav på offentlighet och insyn som gäller för verksamheter i staten. Den tredje principen gäller regeringens intresse att få en samlad återrapportering av revisionens iakttagelser avseende hela statsförvaltningen. Om PPM skulle undantas från statlig revision kan RRV därmed inte ge regeringen information angående hela statsförvaltningen. Enligt RRV bör verket därför avge en revisionsberättelse över granskningen av myndighetens årsredovisning. Slutligen vill RRV fästa utskottets uppmärksamhet på den mycket höga nivån på driftskostnader som PPM i den föreslagna konstruktionen kommer att få. Enligt beräkningarna i utredningen bedöms PPM:s driftskostnader uppgå till ca 1 miljard kronor årligen initialt. RRV anser att den föreslagna kostnadsnivån är att betrakta som alltför hög. I vårt remissyttrande gav vi därför förslag till effektiviserande åtgärder för att sänka driftskostnaderna. Ulla Hoffmann (v): Jag har egentligen en följdfråga på Hans Nymans svar till mig vad gällde premiepensionen och den garanterade delen. Man kan alltid före pensionsåldern gå över till räntebärande fondpapper, säger Hans Nyman. Det är säkert så. Men jag kan inte föreställa mig att en enda av mina grannar, och inte heller jag själv, kan avgöra skillnaden mellan räntebärande fondpapper och aktiefonder och vad som är bäst för en. Det innebär att makten över mina pensionsmedel kommer att finnas hos bankerna eller hos kapitalinstituten. Då kan man säga: Lägg allt i AP-fonderna. Men det är ett ganska defensivt tänkande. Det här är ett gigantiskt systemskifte. Jag skulle vilja veta om PPM kommer att ha något ansvar för att se till att den enskilda människan kommer att kunna lära sig det här med räntebärande papper och veta exakt när man skall byta. Hans Nyman: Vi kommer att ta det ansvaret genom att försöka lämna så god och begriplig information som möjligt. Det är det enda sätt vi har att ta på oss det ansvaret. Ordföranden: Jag skulle vilja fråga ungdomsorganisationerna hur de uppfattar infasningen av pensionssystemet och om de har några konkreta synpunkter för tillfället. Martin Jefflén: Jag kommer från Ung Vänster, Vänsterpartiets ungdomsförbund. Jag blev ganska sent inkallad till detta, så jag har inte hunnit sätta mig in i alla teknikaliteter i pensionssystemet. Men vi delar i huvudsak Vänsterpartiets kritik vad gäller systemet med livsinkomstprincipen. Det är ganska oroväckande att inte frågorna kring studier lösts. Vi tror att det kommer att slå hårdare mot kvinnor och invandrare eftersom det är hela livsinkomsten som skall vara basen för pensionen. Jag tycker inte heller att vi har fått något svar på den fråga som LO tidigare riktade om förtidspensionärer. Där skulle jag vilja ha litet klargörande om vad som kommer att hända. Om man går till pension tidigare blir livsinkomsten naturligtvis lägre. Ingrid Petersson: Som jag sade inledningsvis tycker vi att det i grunden är ett väldigt bra system. För RFV återstår väldigt mycket att göra, information inte minst är viktig. Jag skulle vilja ta upp en sakfråga till, och det gäller förvaltningen av icke-väljarnas premiepensionsmedel. Vi tror att förvaltningen av icke-väljarnas medel är viktig för legitimiteten för hela systemet. I propositionen har man en trygghetsprincip och en försiktighetsprincip, som gör att alla medlen skall förvaltas på samma sätt. Vi delar inte bedömningen att detta är bra. Vi tror att man skall ha en placeringsprofil som anpassar sig till individens ålder och återstående år till pensionen, dvs. att man har någon typ av generationsfonder. Det vore till stor skada för hela systemet ifall den grupp som avstår från att välja systematiskt skulle missgynnas. Hans Svensson: Från Ung Vänster togs frågan upp om förtidspensionärerna. Jag berörde det inledningsvis i mitt anförande men kan understryka det igen att regeringen har lagt fram en egen proposition - förtidspensionerna har alltså stått utanför fempartiöverenskommelsen - om principer för ett reformerat förtidspensionssystem till riksdagen. Den har varit föremål för behandling i utskottet och kommer att gå vidare till kammaren för avgörande och diskussion inom de närmaste veckorna. Vi har alltså en beredskap och en projektorganisation i vardande vid Socialdepartementet för att ta emot riksdagens beslut över den propositionen och återkomma med ett komplett lagförslag under 1999 som tillsammans med de andra delar som är under utredning under nästa år skulle kunna ge den slutliga helheten. Visst hade det varit idealiskt att vi hade kunnat lägga ett jätte- paket med propositioner på bordet vid en och samma tidpunkt, men det finns också logistiska skäl till att vi måste ha vissa frågor avklarade och avgjorda från riksdagens sida innan vi kan komma med de sista pusselbitarna. Jag tycker inte att tidsperioden från april 1998 till hösten 1999 är någonting som vi skall behöva skämmas för, utan vi har klarat av att inom det uppsatta målet kunna redovisa detta. Det är viktigt när det gäller förtidspensionärer att understryka att regeringen i propositionen gör helt klart att ingen skall behöva lämna sin förtidspension och ta ut ålderspension före 65 års ålder. Har man fått förtidspension beviljad efter de regler som skall fastställas skall man också ha en möjlighet att ha den kvar till 65-årsdagen och därifrån lyfta en ålderspension. Jag tycker också att vi på ett bra sätt har fått spegla frågorna kring finansiell stabilitet och kring hur vi i det nya systemet tar hand om den demografiska utvecklingen. Vi har fått en inblick i att vi nu får en tredje myndighet inom ramen för socialförsäkringsadministration, där vi får en ny obligatorisk socialförsäkring i form av en premiepension som innebär något nytt och annorlunda för oss. Det är min övertygelse att man inom socialförsäkringsadministrationen kommer att samverka på sådant sätt att högsta möjliga kostnadseffektivitet uppnås och utnyttjande av de resurser, människor och lokalkontor som redan finns. Jag tror att detta är oerhört viktigt att understryka. Därifrån vill jag koppla till det inlägg som gjordes från Riksrevisionsverket. Min uppfattning om det sätt på vilket vi formulerat oss i propositionen är att den slutliga utformningen av revisionen av Premiepensionsmyndigheten ännu inte är helt klar. Här föreligger, såvitt jag kan se, fortfarande en del frågor som kommer att vara i vardande. En del av er känner till att vi löpande under hela utvecklingsarbetet mellan de fem partierna visat stor öppenhet genom att man också via Internet varje vecka kunnat ta del av en lägesrapport om hur arbetet har fortskridit. Det finns en hemsida: www.pension.gov.se där man löpande kan ta fram både propositioner och overheadbilder på engelska och svenska till gagn för medborgarna. Ordföranden: Jag skall framföra ett mycket stort tack till er alla. Vi har fått en värdefull belysning av pensionsfrågan. Behandlingen fortsätter i utskottet. Vi skall ha ytterligare utfrågningar inom utskottets ram.
Deltagare i socialförsäkringsutskottets offentliga utfrågning torsdagen den 7 maj 1998
Socialdepartementet Hans Svensson Ann-Christine Taubermann Stefan Oscarson Bengt Sibbmark Gudrun Ehnsson Kerstin Holst Finansdepartementet Ingemar Hansson Lars Bergendal Riksförsäkringsverket Ingrid Petersson Arne Paulsson Jan Andersson Carin Lindgren Konjunkturinstitutet Hans Olsson Riksgäldskontoret Thomas Franzén Lars Hörngren Ann-Sofi Dalmo Riksrevisionsverket Francisca Morrison Christina von Greyerz Finansinspektionen Claes Norgren AP-fonden, (1-3 fondstyrelserna) Lennart Nilsson (8.30-10.30) Anders Rahmn Den blivande Premiepensionsmyndigheten Bengt von Bahr Hans Nyman Johan Hellman Socialdemokratiska ungdomsförbundet Johan Persson Liberala ungdomsförbundet Paula Wernfels-Röttorp Ung Vänster Martin Jefflén Kristdemokratiska ungdomsförbundet Henrik Gustafsson Svenska arbetsgivareföreningen Bo E Carlsson Anders Modig Arbetsgivarverket Margareta Sjöberg Anders Stålsby Kommunförbundet Anders Mellberg Landstingsförbundet Peter Stoltz Sven Hegelund Landsorganisationen Tore Lidbom Tjänstemännens centralorganisation Anna-Stina Elfving Jack Elfving Karl-Gunnar Skoog Sveriges akademikers centralorganisation Anders Lönnberg Statens löne- och pensionsverk Björn Mårtensson Staffan Ekebrand Försäkringskasseförbundet Solveig Lindblom Sonja Gustafson Sveriges försäkringsförbund Leif Hansson Olle Nilsson Kerstin Lindahl-Nilsson Fondbolagens Förening Eva Broms (11.00-11.30)
Övriga inbjudna: Pensionärernas riksorganisation Einar Edvardsson Sveriges pensionärsförbund Nils Carlshamre Olof Johansson Rune Hellgren Svenska Kommunalpensionärernas förbund Nils Lang Gunborg Strömdal Riksförbundet PensionärsGemenskap Mauritz Eklund Sveriges Pensionärers Riksförbund Bernt Albihn Finansutskottet Arne Kjörnsberg Tom Heyman
Försvarsutskottets yttrande 1997/98:FöU5y
Inkomstgrundad ålderspension, m.m.
Till socialförsäkringsutskottet Socialförsäkringsutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1997/98:151 om inkomstgrundad ålderspension m.m. jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna rör försvarsutskottets beredningsområde.
Försvarsutskottet
Propositionen I proposition 1997/98:151 föreslår regeringen att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring - under vissa förutsättningar i övrigt - tillgodoräknas en försäkrad som genomgår grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Regeringen föreslår en viss minsta tjänstgöringstid för att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas. Tjänstgöringen skall sålunda ha pågått under minst 120 dagar utan mellankommande beslut som innebär att utbildningen avbryts. Vid bedömningen om villkoret om minst 120 dagars tjänstgöring är uppfyllt skall hänsyn tas endast till dagar för vilka dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt betalats ut. Regeringen föreslår vidare att de totalförsvarspliktiga, som uppfyllt kravet på minst 120 dagars tjänstgöring, skall få tillgodoräkna sig ett pensionsgrundande belopp som för varje fullgjord tjänstgöringsdag skall motsvara 50 % av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för samtliga försäkrade under 65 års ålder, delad med 365. Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall få tillgodoräknas från år 1995.
Motionen Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att pensionsrätt för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas den försäkrade. I partimotion Sf36 (v) anför motionärerna att de däremot inte delar regeringens uppfattning att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring inte skall kunna tillgodoräknas för tid före år 1995. Motionärerna anser sålunda att både studier och plikttjänstgöring i förfluten tid skall ligga till grund för pension. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 5).
Försvarsutskottets ställningstagande Under 1990-talet har antalet som grundutbildas med stöd av plikt i stort halverats. Bakgrunden till detta är politiska beslut med innebörd dels att krigsorganisationens behov av personal skall styra uttagning och utbildning, dels att krigsorganisationen skall reduceras. Plikttjänstgöringen, som blivit allt mindre allmän, kan då lätt uppfattas som orättvis. I det läget är det utomordentligt viktigt med positiva incitament för dem som tas ut till plikttjänstgöring, särskilt längre sådan. Den nyligen tillsatta Pliktutredningen har därför i sina direktiv (dir. 1997:106) bl.a. fått i uppdrag att lämna förslag om hur utbildningen ytterligare kan ges ett meritvärde. Pensionsrätt för plikttjänstgöring bör kunna bli ännu ett sådant positivt incitament. Utskottet anser det sålunda riktigt att grundutbildning i enlighet med lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall vara pensionsgrundande. Det är ett sätt för samhället att visa sin uppskattning av de plikttjänstgörandes insatser. Av propositionen framgår (del 1, s. 271) att studier som finansieras med studiemedel skall ge pensionsrätt. Frågan om den närmare utformningen av denna pensionsrätt sägs dock inte vara klar utan skall övervägas i samband med beredningen av ett reformerat studiemedelssystem. Vidare framgår (del 1, s. 222) att pensionsrätt inte avses tillgodoräknas personer som genomgår yrkes- eller reservofficersutbildning. Utskottet ifrågasätter starkt en sådan ordning. Rimligen borde dessa kategorier inte exkluderas från pensionsrätt under sin utbildning. Att av formella skäl utesluta dem för att de uppbär värnpliktsförmåner under studietiden och inte studiemedel anser inte utskottet vara rimligt. Det borde gå att hitta lösningar som när det gäller pensionsrätt ger större rättvisa mellan olika grupper som studerar på högskolenivå. En lösning vore att beräkningen av det pensionsgrundande beloppet sker på samma sätt som för dem som gör grundutbildning med stöd av plikt. Utskottet förordar att frågan noggrant prövas i det fortsatta arbetet med pensionsreformen. Utskottet anser, liksom regeringen, att en vidgad retroaktiv pensionsrätt inte står i rimlig proportion till de administrativa insatser som en sådan ordning skulle kräva. Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring bör sålunda få tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Partimotion Sf36 yrkande 5 bör därför inte bifallas.
Stockholm den 7 maj 1998
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Christer Skoog (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Ola Rask (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kd), Mona Nyberg (s), Ulf Kero (s) och Erik Arthur Egervärn (c).