Direktavdrag för lantmäteriförrätt-ningsutgiftervid omarrondering(prop. 2002/03:79)
Betänkande 2002/03:SKU17
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 5 juni 2003
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Utgifter för lantmäteriförrättning vid omarrondering (SkU17)
Utgifter för lantmäteriförrättningar i samband med omarronderingar som är ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering ska dras av omedelbart. Syftet är att stimulera till sådana omarronderingar så att mer rationella brukningsenheter skapas inom ägosplittrade områden där fastigheterna har många små och utspridda skriften.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 2
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Direktavdrag för lantmäteriförrättningsutgifter vid omarronderingProposition 2002/03:79
Motioner från ledamöterna
- Motion 2002/03:Sk11 av Rolf Gunnarsson (M) med anledning av prop. 2002/03:79 Direktavdrag för lantmäteriförrättningsutgifter vid omarrondering
- Motion 2002/03:Sk12 av Per Rosengren och Marie Engström (V) med anledning av prop. 2002/03:79 Direktavdrag för lantmäteriförrättningsutgifter vid omarrondering
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2003-05-08
Justering: 2003-05-20
Trycklov till Gotab och webb: 2003-05-23
Trycklov: 2003-05-23
Trycklov: 2003-05-26
Justering: 2003-05-20
Trycklov till Gotab och webb: 2003-05-23
Trycklov: 2003-05-23
Trycklov: 2003-05-26
Reservationer: 2
Betänkande 2002/03:SKU17
Betänkande 2002/03:SKU17
Alla beredningar i utskottet
2003-05-08
Utgifter för lantmäteriförrättning vid omarrondering (SkU17)
Skatteutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag att utgifter för lantmäteriförrättningar i samband med omarronderingar som är ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering ska dras av omedelbart. Syftet är att stimulera till sådana omarronderingar så att mer rationella brukningsenheter skapas inom ägosplittrade områden där fastigheterna har många små och utspridda skriften.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2003-06-04
Debatt om förslag 2002/03:SKU17
Webb-tv: Direktavdrag för lantmäteriförrätt-ningsutgiftervid omarrondering(prop. 2002/03:79)
Dokument från debatten
- 2003-06-04Protokoll 2002/03:116
Protokoll från debatten
Anf. 173 Per Erik Granström (S)
Fru talman! Jag skulle säga att det här betänkan-
det egentligen har tillkommit utifrån två motioner
som lämnats av Vänsterpartiet. Den ena gäller en
motion som vi skrev för ett par år sedan och där vi
ville ha en översyn av skattereglerna som gäller bland
annat vid omarrondering. Vi menade att man skulle få
möjlighet att göra avdrag för de kostnader som upp-
stod. Då, för två år sedan, lämnade också Centerparti-
et in en sådan motion. När vi sedan fick ett tillkänna-
givande i skatteutskottet tyckte vi att detta var väldigt
positivt. Vi har också nu fått ett förslag som vi tycker
är bra.
Jag kan bara konstatera att Socialdemokraterna till
exempel tyckte att förslaget var så pass bra att man
tillkallade en presskonferens här i huset och talade
om att man verkligen ville göra någonting åt tingens
ordning och underlätta omarrondering. Det tycker vi
naturligtvis är väldigt bra.
Den andra frågan, som handlar om hantering av
ersättning för naturvårdsavtal, har också sin grund i
en vänsterpartimotion som skrevs för två år sedan.
Motivet är att stimulera arbetet med att bevara
skyddsvärd skogsmark. Syftet är naturligtvis att vi
ska kunna uppnå de miljömål som vi satt upp bland
annat för skogen och skogsbruket. Jag vet till exem-
pel att detta i mitt hemlän har lett till diskussioner och
vissa protester från skogsägare. Därför tycker vi att
det är bra att även denna motion har lett till ett till-
kännagivande om att man skulle se över möjligheter-
na.
Vårt förslag i det sammanhanget handlar om att
ersättning för skogsvårdsavtal ska kunna hanteras
inom ramen för ett skogskonto. Nu har majoriteten en
annan uppfattning. Man grundar den uppfattningen på
en regeringsrättsdom, att engångsersättning med
anledning av ett nyttjanderättsavtal ska periodiseras
och intäktsredovisas linjärt under avtalets löptid. Man
anlägger samma synsätt på naturvårdsavtal.
Detta kan förhoppningsvis fungera, men vi menar
fortfarande att det redan i dag finns ett etablerat re-
gelverk för skogskontoinsättningar. Vi tycker fortfa-
rande att man i första hand skulle ha använt sig av
detta. Som vi skriver i vår reservation menar vi att
regeringen måste följa den rättspraxis som nu kom-
mer att utvecklas på det här området. Om det uppstår
problem, vilket det mycket väl kan göra - det kan bli
kontrollproblem, merarbete för skattemyndigheten,
någon måste hålla reda på avtalen och är det oändliga
avtal måste någon någonstans skriva upp vilka avdrag
som har gjorts över en lång tid - förutsätter vi att
regeringen återkommer till riksdagen i den här frågan.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf. 174 Lennart Hedquist (M)
Fru talman! Vissa frågor tycker vi är stora, andra
avfärdar vi som små. Direktavdrag för lantmäteriför-
rättningsutgifter skulle många troligen placera i de
obetydliga frågornas församling. Men vi får inte
glömma bort att bakom varje fråga, stor som liten,
finns alltid ett antal människor som berörs, och för
dem är inte frågorna små utan väsentliga och viktiga.
Ägosplittringen av jord- och skogsfastigheter får
ofta negativa konsekvenser. Detta är särskilt påtagligt
uppe i Dalarna. Som vi hört har Centerpartiet och
Vänsterpartiet påpekat detta för några år sedan i mo-
tioner.
En regelförändring ser vi nu framför oss, och den
är till för att underlätta omarrondering till bättre en-
heter. Det är inte alltid som vi som politiker få känna
tillfredsställelse, särskilt inte vi i oppositionen, med
de förslag som föreläggs riksdagen. Det är därför med
glädje vi kan konstatera att skatteutskottet i sitt be-
tänkande och regeringen i sin proposition lägger fram
ett enkelt och okomplicerat förslag just för att under-
lätta och stödja möjligheten att omarrondera och
rationalisera fastighetsinnehav.
Det känns dessutom för oss centerpartister särskilt
glädjande ur två aspekter. Dels är förslaget lockande
då det har en klar morotsstämpel, dels innebär det en
förenkling, vilket särskilt noteras i utskottets över-
väganden och motiv. Jag citerar: "I propositionen
vidhåller regeringen inte detta förslag utan har kom-
mit fram till slutsatsen att återföring av förenklings-
skäl inte skall ske."
Fru talman! Det här är ljuv musik för ett center-
partistiskt öra. Dock, säg den glädje som varar för
evigt. I kommande avsnitt om ersättning för natur-
vårdsavtal är man inte längre, som vi också hört tidi-
gare, villig att rationalisera regelverken. Här fanns
ytterligare en möjlighet att markera viljan till förenk-
ling. I hänvisning till en regeringsrättsdom om nytt-
janderättsavtal för man i stället ett resonemang om
parallelltolkning för hantering av ersättningen i na-
turvårdsavtalen. Detta leder enligt vår uppfattning till
tolknings- och tillämpningsproblem. Visst hade man
kunnat bjuda på ytterligare en förenkling i linje med
den trepartireservation som lagts, vilken jag för övrigt
ställer mig bakom.
I framtiden finns det enligt min uppfattning säkert
möjlighet att återkomma om formerna för reservering
och inkomstspridning vad gäller den här ersättnings-
formen, sannolikt då i ett större perspektiv och med
ett samlat grepp om ett antal typer av engångsersätt-
ningar inom flera områden och olika inkomstslag.
Anf. 175 Marie Engström (V)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 2.
I reservationen har vi valt att vara tydligare än vad
utskottet har varit. Vi vill ha ett tillkännagivande
medan utskottet anser att det redan finns ett sådant.
Det är ju det som regeringen avser att göra.
För tids vinnande tänkte jag inte yttra så mycket
om reservationen och motionen från Vänstern som
ligger till grund för reservationen. Marie Engström
har redan berättat varför vi har reserverat oss.
Med detta vill jag bara hänvisa till reservationen
och reservationstexten.
Anf. 176 Anders Larsson (C)
Fru talman! Jacob Faggot var en jordbruksintres-
serad lantmäteriingenjör som i mitten av 1700-talet
propagerade för jordens sammanläggning i större
enheter, storskiften. Han påpekade redan då att ett
mer individualiserat jordinnehav skulle underlätta
nyodling och leda till folkökning i Sverige. Han var
mannen som lade grunden för storskifteslagstiftning-
en.
Den gamla modellen med små tegbitar var inte så
förkastlig som man trodde, utan den hade en ganska
god tanke med sig. När skördarna slog fel i ett områ-
de kunde flera markbitar bidra till att riskerna spreds
eftersom det kunde vara bättre odlingsförutsättningar
i ett annat område.
Men Jacob Faggot hävdade ändå med emfas att
man kunde göra stora vinster om man fick större
odlingslotter.
Fru talman! Men precis som nu fanns det de som
var emot förändringar.
I denna tid då allting slås
i kras med järn och gull
finns endast ett som ej förgås
Och det är jordens mull.
Så skrev en mycket förbittrad Karlfeldt när stor-
skiftesreformen nådde Dalarna. Han tyckte inte om
reformen som hade inletts i mitten av 1700-talet.
Hans tankar kan kanske symbolisera lite grann varför
det är just i Dalarna som man har mycket mark kvar
att omarrondera nu nästan 300 år efter reformen. Det
som man var emot i Dalarna var man för i nästan hela
övriga Sverige. Man ville ha större brukningsarealer.
De tankar som då fanns om vinsterna av större
markområden gäller i allra högsta grad fortfarande.
Det är väldigt viktigt för näringslivsutvecklingen, det
bidrar till landsbygdens utveckling och det underlättar
också att hålla landskapet öppet. Och inte minst vik-
tigt: det blir samhällsekonomiska vinster bland annat
genom ökade skatteintäkter då aktiviteten när det
gäller företagandet ökar väsentligt. I och med det
ökar också arbetstillfällena i vår glesbygd. Det är
också mycket viktigt för Dalarnas utveckling som är
ett utpräglat skogslän, och där har man mest mark
kvar att omarrondera.
Det som majoriteten i skatteutskottet föreslår är
alltså viktigt, både ur ett regionalpolitiskt perspektiv
och ur ett företagsperspektiv.
Fru talman! I betänkandet förslås något nytt, och
det är att utgifter för lantmäteriförrättningar i sam-
band med omarronderingar, som då är ett led i jord-
brukets eller skogsbrukets yttre rationalisering, ska få
dras av omedelbart. Idén med detta är att stimulera till
omarronderingar så att det kan bli mer rationella
brukningsenheter i områden där fastigheterna har
många och små utspridda skiften.
Majoriteten föreslår det här, och det medför att
utgifterna inte ska räknas in i det anskaffningsvärde
som ligger till grund för beräkning av skogsavdrag i
samband med rationaliseringsförvärv och inte heller i
kapitalunderlagen för räntefördelning och expan-
sionsfond. Utgifterna ska inte heller ingå i det om-
kostnadsbelopp som ligger till grund för kapitalvinst-
beräkningen när man sedan säljer fastigheten.
Att detta är ett bra förslag som det är jätteviktigt
att genomföra så fort som möjligt råder det i princip
inga delade meningar om i utskottet. Däremot finns
det en reservation från Moderaterna, Kristdemokra-
terna och Folkpartiet där man lyfter fram frågan om
skattereglerna vid generationsskiften, vilket jag kan-
ske tycker är att skjuta lite över målet just nu.
Det är en viktig fråga i sig, men eftersom den nu
bereds på Finansdepartementet och inte behöver
kopplas ihop med det här betänkandet lämnar jag den
frågan därhän. Betänkandet handlar i första hand inte
om försäljning av mark utan om en sammanläggning
av mark.
Det här innebär absolut inget förringande av pro-
blematiken kring generationsskiften, utan det är mer
att man ska debattera var sak på sin plats, men det
sätts ju förstås fokus på frågan. Så det kan ju vara ett
ganska bra försök för att pusha på i den här frågan.
Att notera är ändå, tycker jag, att regeringen i den
senaste budgetpropositionen hade en uttalad ambition
att ändra skattereglerna så att fler företag får lägre
skatt vid generationsskiften, och det gissar jag gläder
många av oss.
I reservationen från Centerpartiet och Vänstern
vill man att ersättningen från naturvårdsavtal ska
kunna sättas in på ett skogskonto. I dagsläget ser jag
inte detta som någon nödvändig åtgärd. Intentionen
om att man vill bevara och utveckla ett områdes na-
turvärden instämmer vi i, och det är ju gott.
Att man får beskatta sin engångsersättning för
naturvårdsavtalet som inkomst av näringsverksamhet
är rimligt om avtalet gäller för all framtid enligt ka-
pitalvinstreglerna, alltså som en fastighetsavyttring.
Dessa regler gäller i dag, och kring dem råder det
inga större betänkligheter eller problem. De summor
som man betalar ut vid sådana här avtal motsvarar
inte heller virkesvärdena, alltså inte skogsägarens
inkomstbortfall, och ska då inte sättas in på skogs-
konto.
Dessutom har Regeringsrätten i en nyligen med-
delad dom fastställt ett förhandsbesked från Skatte-
rättsnämnden där nämnden har funnit att en engångs-
ersättning i anledning av nyttjanderättsavtal som
löper över flera år ska periodiseras och intäktsredovi-
sas linjärt under avtalets löptid.
Riksdagen har också fastställt 15 miljömål, varav
Levande skogar är ett av dem. Under 2004 kommer
man att se över om vi är på väg att nå det målet som
är uppsatt för att skydda våra värdefulla skogar, och
det är vi fullt överens om.
Huvuddelen av majoriteten har samma önskan
som reservanterna om att bevara viktiga skogsområ-
den och delar därför uppfattningen att regeringen bör
följa upp rättspraxis på området för att också i fort-
sättningen kunna säkerställa viktiga naturvårdsobjekt
och kulturmiljöer. Sedan får regeringen självfallet
återkomma till riksdagen om det visar sig nödvändigt.
Så det är viktigt att vi här i dag kommer till skott
och beslutar i frågan om direktavdrag för lantmäteri-
förrättningsutgifter vid omarrondering så att man kan
uppnå alla de pluseffekter som vi vet att lagändringen
ger.
Fru talman! Jag yrkar bifall till skatteutskottets
förslag i betänkande 17 och avslag på de två motio-
nerna.
Anf. 177 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! Det råder enighet om att det är bety-
delsefullt med många av de förändringar som genom-
förs i samband med den här propositionen. De kom-
mer att gynna omarronderingar i förhållande till tidi-
gare, och skam vore det väl annars. Riksdagen har ju
gjort ett tillkännagivande härvidlag.
Catharina Bråkenhielm säger att det är fel att i
detta sammanhang ta upp skattereglerna vid genera-
tionsskiften. Var sak har sin plats, säger hon.
En av motionärerna har ju pekat på detta problem
i samband med generationsskiften för den här typen
av fastighetsägare.
Vad vi från borgerligt håll också har lyft fram är
att regeringen aldrig kommer till skott i viktiga skat-
tefrågor. Det här är ett sådant exempel. Ett annat
exempel är att 3:12-reglerna inte behandlas med den
skyndsamhet som krävs om vi ska ett bra företagar-
klimat och tillväxtklimat i vårt land.
Det finns också andra viktiga skattefrågor som har
aviserats gång på gång, men som aldrig når riksda-
gen. Senast gällde det arvsskatten där det fanns gans-
ka stora förhoppningar hos breda lager om att vi
skulle behandla en sådan proposition under våren.
Därför är det angeläget för oss i riksdagen att hela
tiden påpeka för regeringen hur viktigt det är att dessa
förslag läggs fram för riksdagen. Det krävs tydligen
för att regeringen över huvud taget ska komma till
skott.
Anf. 178 Catharina Bråkenhielm (S)
Fru talman!
Jag kan hålla med Lennart Hedquist om att det är
viktiga saker. Men tidsmarginalerna är ibland ganska
små för oppositionen ska reagera.
Jag vet att den frågan behandlas inom departe-
mentet, och därför tycker jag inte att man behöver att
lyfta in den i omarronderingsfrågan. Det är mitt svar.
Ni lyfter fram detta med generationsskiften gång
på gång i alla frågor. Det gör att det sätts fokus på
den frågan, vilket säkert kan hjälpa till att pusha på
det hela.
Anf. 179 Lennart Hedquist (M)
Fru talman! Undanflykter är ett dåligt gömställe.
Det handlar inte om att man har ont om tid, utan det
handlar om en ovilja att komma till riksdagen med de
här förslagen. Därför tycker jag att det känns angelä-
get att vi varje gång som vi har möjlighet att påpeka
regeringens försummelse i det här hänseendet tar
tillfället att göra det. Det är därför som vi har tryckt
på även i det här ärendet, för de här viktiga skatteför-
ändringsreglerna måste fram.
Anf. 180 Catharina Bråkenhielm (S)
Fru talman! Jag förstår precis oppositionens sätt
att arbeta, att man gång på gång lyfter fram de frågor
som är viktiga. De är också viktiga för oss. Jag är helt
övertygad om att det ganska snart kommer en lösning
på detta. Jag sade inte att det var oviktigt på något
vis.
Anf. 181 Lennart Hedquist (M)
Fru talman! Jag har några små synpunkter på det
här heta ämnet, som har ungefär samma temperatur
som vi har här inne i plenisalen i dag. Det är väl kon-
stitutionsutskottet som har höjt temperaturen här.
Jag kan börja med att instämma i mycket av vad
Per Erik Granström sade när han beskrev det här
ärendet och vikten av det. Jag erkänner att det är svårt
att presentera både för kolleger och andra vad det här
verkligen innebär.
Jag satt och funderade på hur många kontakter jag
har haft i det här ärendet jämfört med i många andra.
Mellan tummen och pekfingret kanske jag har haft tio
EU-valssamtal, medan jag har haft 50 samtal, brev
och mejl om omarronderingen i mitt hemlän. Så stor
är den här frågan i två av kommunerna just nu, bland
annat i Gagnefs kommun, där det är "värsta bråket"
just nu, och även i Rättviks kommun. Som jag har
skrivit i min motion är det ca 6 000 markägare som är
mer eller mindre berörda just nu, och då vet vi hur
många familjer det är som är berörda. Det är alltså en
mycket het fråga. Och som sagt är det svårt att förkla-
ra att den kanske är lite hetare än frågan om EMU i
det län som jag representerar.
Jag kommer att korta ned mitt anförande, efter-
som jag tänker följa morgonens vädjan från talman-
nen.
För att ta ett exempel har upprörda markägare i
Björbo skrivit till finansministern. Det är en by som
ligger i västra Dalarna och som just nu i högsta grad
berörs av omarronderingen. Markägarna berättar om
olika löften och om det svek som de tycker att det
handlar om när det gäller kontakterna med myndig-
heten. Jag vet att också Per Erik Granström har fått
detta brev. Enligt en information från Lantmäteriet
1996 skulle skattesatsen bli 9 %. 1999 var den uppe i
13,5 %, enligt en annan information. I september
2002 var den 27 %. Om vi skulle drabbas av något
sådant skulle vi också reagera kraftigt.
Det jag ville föra fram i min motion är att det är
bra att det kommer ett förslag nu, för människor kän-
ner sig mycket svikna. Här ser jag ett hot i förläng-
ningen. För att gå tillbaks till exemplet Rättviks
kommun, är det mycket bråk i Ore kring omarronde-
ringen däruppe. Det som står i tidningarna om att man
känner sig sviken och så vidare är ett problem. Därför
är det bra att det kommer ett förslag, även om jag inte
är helt nöjd med det förslag som nu ligger.
Ringholm och Finansdepartementet svarade och
bekräftade lite grann att det har varit problem. Man
säger att man har tillämpat en schablon i brist på
riktiga värden. Det kanske var det som var felet och
som gör att människor känner sig svikna.
Vad jag ser är problem inför kommande omarron-
deringar. Och, som Per Erik Granström var inne på,
vi måste lösa ägosplittringsfrågan. Den har mycket att
göra med utvecklingen av ett skogslän, som Dalarna
är. Jag vet att många i skatteutskottet har sett de kar-
tor som visar ägosplittringen. Det är hemska kartbil-
der som man kan få se. Det är omöjligt att driva ett
skogsbruk, om ordet ens kan nämnas i sammanhang-
et.
Avslutningsvis, fru talman, är en liten mörk bit på
himlen, även om man delvis ska vara glad över pro-
positionen och betänkandet, att i vårpropositionen
försvann de pengar som skulle ha gått till fortsatta
omarronderingar. Det är ett hot mot en delvis ljus-
nande himmel i den här frågan. Men jag får väl ha
som medskick till dem som har makten i kvarteren en
bit härifrån att de kan påverka så att vi kan få nya
pengar på något sätt till omarronderingen. Vikten av
detta har alla diskuterat här i dag, och vad jag förstår
är alla eniga om att det här är en stor fråga.
Jag nöjer mig med detta, men jag vill yrka bifall
till min motion Sk11.
Anf. 182 Catharina Bråkenhielm (S)
Fru talman! Jag ska nöja mig med att yrka bifall
till reservation nr 1.
Jag hoppas bara att de som nu har drabbats kom-
mer att utnyttja regelförändringarna så att en omar-
rondering kommer till stånd.
Anf. 183 Rolf Gunnarsson (M)
Fru talman! Med anledning av skatteutskottets
betänkande Tullfrihet för vissa vapen och militär
utrustning, m.m. skulle jag vilja säga några ord om
det som sammanfattas med orden "med mera". Jag
syftar på avtalet mellan Sverige och Frankrike om att
upprätta en internationell arbetsgrupp för globala
gemensamma nyttigheter. För mig som kristdemokrat
är initiativet glädjande, då samarbete för att uppnå
gemensamma gränsöverskridande mål har varit na-
turligt för den kristdemokratiska rörelsen ända sedan
kristdemokrater i slutet av andra världskriget forme-
rade visionen om ett enat Europa.
Jag välkomnar att Sverige härmed intar en ledan-
de position i arbetet för just gemensamma globala
nyttigheter. Jag tar det som intäkt och garanti för att
regeringen kommer att fästa stor vikt vid de här frå-
gorna även i framtiden. Kanske är det till och med en
fråga av sådan dignitet att den är mer än bara "med
mera".
Det blir alltmer uppenbart i världen att vi lever i
beroende av varandra. Gränser förändras och suddas
ut, och intressen flyttas upp på global nivå. Beroende
har tyvärr i vår individualistiska värld varit något av
ett skällsord, men alla inser att vissa angelägenheter
överskrider gränser och är av största vikt för mänsk-
ligheten, oberoende av geografi och kultur.
Dock kan värdet av de gemensamma intressena
vara svårt att mäta. Vem har egentligen ansvaret för
att de här intressena tillvaratas? Hur mäter man dem?
Vem bär ansvaret för att betala kostnaderna för en ren
miljö vars positiva effekter delas av allmänheten? Ska
en bank betala för konsekvenserna av ett riskfyllt
snedsteg, som genom dagens komplexa finansiella
nätverk kan sätta en hel ekonomi i gungning? Utbild-
ning, finansiell stabilitet, rent vatten, fred - det finns
många exempel på globala mänskliga intressen som
inte nödvändigtvis tillgodoses genom marknadens
försorg.
Precis som ingen privatperson är beredd att betala
ett helt lands försvar, även om man drar nytta av dess
fördelar, är det få länder som är villiga att betala fullt
ut för de globala intressena, trots att världen är i stort
behov av de globala gemensamma nyttigheterna. Det
finns ingen tydlig konsument, eftersom hela mänsk-
ligheten tar del av de positiva effekterna och det är
svårt att prissätta det som konsumeras.
Samtidigt som positiva och negativa effekter av
politiska beslut i allt större utsträckning faktiskt bärs
av människor i andra länder än vårt eget, saknar vi
globala politiska verktyg för att hantera de gemen-
samma nyttigheterna. Fortfarande är många av dessa
nyttigheter underförsörjda i världen. Vi är därför i
behov av ökad koordinering av nationell lagstiftning
och politiska beslut samt ett ökat internationellt sam-
arbete som kan stå för försörjningen av globala ge-
mensamma nyttigheter som annars skulle vara under-
försörjda.
En av de största utmaningarna är att se till att glo-
bala negativa konsekvenser av nationella politiska
beslut i slutändan betalas av den som orsakar dem.
Det handlar egentligen om den viktiga principen som
används i miljösammanhang om att förorenaren be-
talar, men det går också att applicera på andra sam-
manhang.
Insikten om att våra politiska beslut ger konse-
kvenser för livet i andra delar av världen förpliktigar
till hänsynstagande. De konsekvenser som drabbar
andra som inte har möjlighet att påverka våra beslut
måste beaktas. Ett sätt skulle kunna vara att införa
solidariska nyckeltal som beskriver konsekvenserna
av ett politiskt beslut på nationell nivå i till exempel
Sverige.
På detta område finns mycket att göra, och jag
hoppas att detta är frågeställningar som arbetsgruppen
för gemensamma globala nyttigheter kommer att
arbeta med under de två år som den kommer att vara
verksam.
Inte minst för utvecklingsländer är det här mer
systematiska förhållningssättet ett viktigt steg mot en
rättvis fördelning av globala resurser. Genom att enas
om vad som utgör sådana här nyttigheter kan länder i
nord och syd samarbeta mer effektivt i frågor som
hållbar utveckling och även komma överens om prio-
riteringar och målsättningar. Genom att man tydligt
definierar de här nyttigheterna som gynnar alla blir
det lättare att sluta se dem som nord-syd och i stället
se dem som gemensamma målsättningar. Att upp-
märksamma och identifiera dessa kan ge länderna i
nord större incitament att engagera sig i kampen mot
fattigdom och arbeta för en hållbar utveckling och
sluta se det här som enbart "sydfrågor". Ett sådant
synsätt skulle även motivera satsningar på att bygga
upp utvecklingsländers kapacitet utanför den normala
biståndsbudgeten, då man märker att ett stärkande av
internationella nätverk såsom fungerande globala
finansmarknader är beroende av att enskilda länder
har väl fungerande regelverk nationellt.
Global hälsa är ett annat synnerligen aktuellt ex-
empel på hur gränserna mellan den nationella och
internationella politiken suddas ut. De senaste måna-
dernas utbrott av SARS-viruset har belyst den pro-
blematik som kan uppstå i en värld där länder är allt-
mer sammanbundna med varandra. Vikten av inter-
nationellt samarbete och utbyte av information har
tydliggjorts då Världshälsoorganisationen har blivit
en av nyckelaktörerna i kampen mot virusets sprid-
ning. Ett epidemiutbrott i ett land innebar visserligen
ett hot mot omvärlden även på 1400-talet, men i dag
har det en oöverträffad hastighet när förbindelserna
mellan länder är så pass omfattande.
Vikten av samarbete och gemensamma målsätt-
ningar har varit erkänt sedan länge. Inte minst Euro-
pasamarbetet som inleddes efter andra världskriget
var inspirerat av en gemensam vision om en fredliga-
re värld, något som inte kan uppnås av ett land
ensamt och allena. Ingen beskyller väl i dag Konrad
Adenauer eller Robert Schuman för att ha varit enbart
idealister. Likväl sågs deras drömmar om ett enat
Europa som orealistiska och ytterst kontroversiella
vid andra världskrigets slut. Men krigets fasor drev
dem till nya tankemönster och nya mekanismer för
internationellt samarbete.
Vi står i dag inför nya utmaningar. Våra globala
institutioner är inte anpassade efter den verklighet vi
lever i. Men precis som i 1940-talets Europa tror jag
att vi måste våga angripa problemen från nya vinklar
och börja fundera på hur vi kan samordna våra insat-
ser på områden där det finns globala intressen. I det
arbetet tror jag att den här arbetsgruppen kan vara ett
mycket viktigt led. Människor är mer beroende av
varandra än någonsin. Gränser utgör inte längre något
hinder för epidemier, för luftföroreningar, för fattig-
dom eller för krigets vansinne. Det har de i och för
sig aldrig gjort, men än mindre i dag. Jag tror att
utmaningen ligger i att inse vårt beroende och att det
beroendet i grunden är något mycket positivt.
Sammanfattningsvis är jag som ersättande leda-
mot i skatteutskottet glad att ärendet om att upprätta
en internationell arbetsgrupp för globala gemensam-
ma nyttigheter hänvisades till det utskottet. Ett litet
tips till regeringen och arbetsgruppen kan vara att
kanske inte ge sig på alla nyttigheter som kan karak-
täriseras som globala och gemensamma på en gång
utan välja ut några strategiska och koncentrera sig på
dem för att låta dem fungera som mönster för de
andra i ett senare skede. Det är lätt att med mera bara
blir med mera. Frågan om globala gemensamma
nyttigheter förtjänar stor uppmärksamhet i riksdagens
kammare också framöver, och jag uppmanar riks-
dagsledamöter att aktivt ta del i arbetet på det här
området och beakta de här nyttigheterna när man
utformar förslag på andra områden.
Som ni kanske förstår stöder jag utskottets för-
slag.
Anf. 183 Rolf Gunnarsson (M)
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 17.55,
av tredje vice talmannen därefter till och med 9 §
Anf. 184 Lars Gustafsson (Kd)
Herr talman! Då ger sig också lagutskottet på för-
söket med ett nytt sätt att debattera. Vi försöker sitta
lite närmare varandra och vi kan ta frågor och svar i
interpellationstalarstolarna i stället för att behöva
vandra så långa vägar och sitta och stå så långt bort
ifrån varandra.
Våren 2000 uttalade lagutskottet att tiden var mo-
gen att överväga om inte krav på redovisning av
könsfördelning i en företagsledning skulle kunna vara
till nytta för jämställdhetsarbetet. Utskottet menade
att regeringen borde ta initiativ till sådana övervägan-
den och återkomma till riksdagen. Justitiedeparte-
mentet upprättade ett PM angående redovisning av
könsfördelningen i företagsledningarna. Promemorian
gick ut på remiss och är nu grunden till dagens propo-
sition och dagens betänkande.
Under allmänna motionstiden väcktes fem motio-
ner i detta ämne, och två motioner väcktes på grund
av propositionen. Lagutskottet beslöt i höstas att de
fem motionerna skulle ut på remiss, och ett antal
remissvar har inkommit och redovisas i betänkandet.
Propositionen innehåller lagförslag som innebär
att företag i sina årsredovisningar ska ange könsför-
delningen inom företagens ledning. Kraven omfattar
också företagens styrelseledamöter, verkställande
direktör och andra personer i koncernledningen. Fö-
retag med mindre än tio anställda omfattas inte.
Utskottets majoritet ställer sig bakom propositio-
nens förslag. I betänkandet redovisas också med an-
ledning av två motioner det arbete som Näringsde-
partementet utför för att få fram konkreta förslag till
åtgärder för att öka antalet kvinnor på ledande poster.
I en motion begärs att regeringen ska tillsätta en
utredning med uppgift att få fram lagstiftning angå-
ende bolagsstyrelsernas könssammansättning. Ut-
skottets majoritet är positiv till att en sådan utredning
kommer till stånd och utgår från att regeringen kom-
mer att beakta det.
Utskottets majoritet tillstyrker alltså i betänkandet
propositionens förslag och menar att uppgifter om
könsfördelning i företagsledningar kan få betydelse
för jämställdhetsarbetet. Genom att uppgifterna blir
synliga blir medvetandet om den sneda könsfördel-
ningen uppenbar, menar man, och det i sin tur menar
man kan skapa en opinion som kan leda till en jämna-
re könsfördelning.
Vi moderater däremot avvisar såväl detta förslag
som redovisning av könsfördelningen i företagsled-
ningar, som förslaget om att tillsätta en utredning om
könskvotering. Jag passar på att nu meddetsamma
yrka bifall till reservation nr 1.
Jag vill börja med att poängtera att vi naturligen
tycker att det är önskvärt att kvinnor och män ges lika
möjligheter till makt och inflytande. Det är önskvärt
av många skäl. Man kan tala om rättvisa, om att det
för landets skull är viktigt att ta till vara allas kapaci-
tet, om att frågor förmodligen kommer att bli mer
allsidigt belysta om man har en jämnare könsfördel-
ning i beslutande församlingar, om att svenska före-
tags konkurrenskraft förmodligen blir bättre och så
vidare. Att vi moderater tycker att frågan är viktig
visades av att den borgerliga regeringen i början av
90-talet satte upp målet om kvinnorepresentation i de
statliga bolagen. Detta mål skulle vara 30 %. Efter
något år höjde man siffran till 40 %, en nivå som i
dag faktiskt är praktiskt taget uppnådd. Det är ett
område där vi som politiker har beslutsrätt.
Men man kan undra hur långt vi nått när vi tittar
på till exempel hur Kommunförbundets och Lands-
tingsförbundets representation ser ut. Här är det fråga
om politiskt beslut. Det är åtta herrar som sitter på
detta podium. Det är ett område där vi som politiker
faktiskt har möjlighet att besluta. Jag roade mig också
med att titta på hur riksdagsstyrelsen ser ut. Riks-
dagsstyrelsen består av elva personer. Två av de per-
sonerna är kvinnor. Där är också ett område där vi
faktiskt som politiker har ansvaret och beslutanderät-
ten.
Vi moderater tror alltså inte att det är rätt väg att
lagstifta om denna redovisning. Det här förslaget är
vad man brukar kalla ett kraftfullt slag i luften som
enligt mitt förmenande inte kommer att ge önskvärt
resultat. Däremot är det ett avsteg från löftet att för-
enkla för företagen. I höstens valmanifest lovade
Socialdemokraterna det, men varje år sedan lång tid
tillbaka ökar de regler som företag har att rätta sig
efter med ungefär 5 %.
Det här är ett onödigt förslag. Dessutom är det så
att de uppgifter som man efterfrågar faktiskt finns
redan i dag. Jag har här en årsredogörelse som vi alla
har fått. Det är Skandias årsredogörelse som kom
alldeles nyligen. I den är det väldigt lätt att se hur
många kvinnor och hur många män det finns i en
styrelse och i den verkställande delen av organisatio-
nen. Uppgifterna finns alltså redan, och att då lägga
på företagen en ny byråkratisk uppgift känns inte
riktigt nödvändigt.
Om man verkligen vill förändra, och det tror jag
faktiskt att vi alla vill här, kan man analysera ordent-
ligt det faktum som visar att när Dagens Industri i
mars jämförde Sveriges mäktigaste manliga och
kvinnliga direktörer - det var 42 stycken - var samt-
liga män gifta och hade i snitt dubbelt så många barn
som deras kvinnliga motsvarigheter. Nästan 40 % av
kvinnorna var ogifta eller skilda.
Vi vet också, för att ta ett annat exempel i samma
härad, att kvinnor på vägen hem från jobbet upplever
stress, medan mäns stressnivå sjunker när de är på
väg hem. Vad beror detta på? Vad betyder möjlighe-
ter till bra barnomsorg, flexibel arbetstid, förmåner
som att kunna tvätta på jobbet som en del företag har
infört eller skatteavdrag när det gäller hemnära tjäns-
ter? En genomgripande analys av dessa och liknande
faktorer skulle kunna ge oss incitament till föränd-
ringar i önskvärd riktning och inte det skenfäktande
som betänkandet föreslår.
När det gäller könskvotering och reservation nr 3
gäller naturligtvis också som vår moderata åsikt att
förändringar när det gäller fördelning av kvinnor och
män i näringslivet är nödvändigt och att det är kont-
raproduktivt för företagen att det ser ut som det gör.
Att däremot använda den politiska makten och låta
den genom lag om könskvotering ta över den ägande-
rätt som åligger företagens ägare kan vi inte accepte-
ra.
Min tid är slut, så jag kan inte orda mer om just
den delen. Vi står naturligtvis bakom också reserva-
tion nr 3, men jag yrkar alltså bifall till reservation
nr 1.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2003-06-05
Förslagspunkter: 2, Voteringar: 2
Protokoll med beslut
- 2003-06-05Protokoll 2002/03:117
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Lantmäteriförrättningsutgifter i samband med omarrondering
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2002/03:79 och avslår motion 2002/03:Sk11.- Reservation 1 (m, fp, kd)
Ersättningar för naturvårdsavtal
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk12.- Reservation 2 (c, v, mp)