Disciplinförseelser av krigsmän m.m.
Betänkande 1993/94:JuU26
Justitieutskottets betänkande
1993/94:JUU26
Disciplinförseelser av krigsmän m.m.
Innehåll
1993/94 JuU26
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. jämte några motioner som väckts med anledning av propositionen.
Förslagen i propositionen är föranledda bl.a. av en omorganisation inom försvaret.
Utskottet ställer sig positivt till regeringsförslaget utom såvitt avser förslaget att det åt en kompanichef eller motsvarande chef skall få överlämnas att besluta om disciplinpåföljden löneavdrag för högst tio dagar. Med anledning av några motionsyrkanden avstyrker utskottet regeringens förslag i denna del.
I ärendet föreligger ett yttrande från försvarsutskottet, se bilaga 2.
Propositionen
I proposition 1993/94:112 (Försvarsdepartementet) har regeringen bl.a. föreslagit att riksdagen antar förslag till
1. lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1993:599) om radiokommunikation.
Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 4 f.
Lagförslag 1 har granskats av Lagrådet.
I samband med propositionen behandlar utskottet fem med anledning av propositionen väckta motioner. Motionsyrkandena redovisas på s. 2 f.
Avsnitt 9 i propositionen har av justitieutskottet överlämnats till försvarsutskottet som behandlar det avsnittet i betänkandet 1993/94:FöU8.
De vid propositionen fogade lagförslagen framgår av bilaga 1.
Motionerna
1993/94:Ju16 av Sigrid Bolkéus och Lena Klevenås (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå förslaget om att kompanibefäl skall få rätt att besluta om löneavdrag,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av disciplinsystemet inom försvaret.
1993/94:Ju17 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:112 vad avser möjlighet för kompanichef eller motsvarande chef att besluta om löneavdrag,
2. att riksdagen avslår proposition 1993/94:112 vad avser att det allmännas talan skall föras av Försvarsmakten eller annan myndighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att disciplinsystemet utreds samt att värnpliktigas situation blir föremål för utredning, när det gäller rättssäkerhet, inflytande och sociala förhållanden. 1993/94:Ju18 av Siw Persson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår den föreslagna lydelsen i 21 § lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän m.m. angående påföljd löneavdrag för högst tio dagar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om total översyn av systemet med disciplinpåföljd inom försvarsmakten.
1993/94:Ju19 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän m.m. vad avser 21 § moment 3,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän m.m. vad avser 54 §.
1993/94:Ju20 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning och dom av disciplinförseelser samt s.k. grå bestraffning och mobbning.
Utskottet
Inledning
Försvarsmakten har sedan länge varit uppdelad i ett stort antal myndigheter som i många avseenden varit självständiga under regeringen. För närvarande består försvarsmakten i fred av mer än hundra myndigheter. Riksdagen beslutade i juni 1992 (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337) om en genomgripande förändring av det militära försvarets myndighetsstruktur och ledningsorganisation. De myndigheter som för närvarande enligt förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten ingår i huvudprogrammen Arméförband, Marinförband, Flygvapenförband och Operativ ledning m.m. (huvudprogram 1--4) skall slås samman till en myndighet benämnd Försvarsmakten. Chefen för Försvarsmakten skall benämnas överbefälhavare. Överbefälhavaren skall biträdas av ett högkvarter. Den nya myndigheten Försvarsmakten kommer att bildas den 1 juli 1994.
Vissa av de gemensamma myndigheterna som enligt nyssnämnda förordning ingår i huvudprogrammet Gemensamma myndigheter (huvudprogram 5) skall i fortsättningen ligga utanför Försvarsmakten och lyda direkt under regeringen.
Bildandet av den sammanhållna försvarsmaktsmyndigheten innebär i väsentliga avseenden nya förutsättningar i fråga om beslutsordningen i disciplinärenden på lägre regional och lokal nivå, som vid förband och skolor. Den nya organisationen medför vidare att ställning måste tas till om personalen hos de i dag gemensamma stödmyndigheterna i fortsättningen under höjd beredskap skall vara krigsmän och omfattas av bestämmelserna i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. (disciplinlagen).
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen i propositionen vissa ändringar i disciplinlagen och i lagen (1993:599) om radiokommunikation.
Försvarsutskottet har i ärendet yttrat sig till justitieutskottet. Yttrandet bifogas detta betänkande som bilaga 2.
Som ovan framgått har utskottet överlämnat avsnitt 9 i propositionen till försvarsutskottet som behandlar det avsnittet i betänkandet 1993/94:FöU8, rskr. 175. Riksdagen har således godkänt vad regeringen i propositionen förordat om nedläggning av Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen samt om inrättande av en ny myndighet för hantering av pliktpersonal den 1 juli 1995. Regeringen har nyligen beslutat tillsätta en särskild utredare som skall förbereda och vidta åtgärder för att inrätta den nya myndigheten (dir. 1994:24).
Förslagen i propositionen grundar sig på följande material.
Förslagen till ändringar i disciplinlagen för att anpassa den till den nya myndighetsstrukturen inom försvaret grundar sig på ett delbetänkande (SOU 1993:36) Lag om totalförsvarsplikt från Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten och remissbehandlingen därav.
Förslaget om kompanichefs eller motsvarande chefs rätt att besluta även om disciplinpåföljden löneavdrag grundar sig på en promemoria av Överbefälhavaren från den 26 september 1991 (dnr Fo91/1938/8) och remissbehandlingen av den.
Förslaget att det allmännas talan i disciplinärenden skall föras av Försvarsmakten eller någon annan myndighet som handlägger disciplinärenden grundar sig på betänkandet (SOU 1992:61, del A) Ett reformerat åklagarväsende från Åklagarutredningen -90 och remissbehandlingen av det. Förslaget att det allmännas talan i ersättningsärenden skall föras av Försvarsmakten grundar sig på ett beslut från Riksdagens ombudsmän (dnr 2691-91; JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s. 269 f) och remissbehandlingen av beslutet.
I ärendet föreligger även en skrift från Sveriges Centrala Värnpliktsråd.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till ändringar i disciplinlagen och lagen om radiokommunikation.
Den 1 juli 1994 skall de myndigheter som för närvarande ingår i huvudprogram 1--4 i försvarsmakten slås samman till en myndighet som skall kallas Försvarsmakten. Vissa stödmyndigheter som i dag ingår i huvudprogram 5 i försvarsmakten kommer från nämnda datum att vara särskilda myndigheter utanför Försvarsmakten.
För krigsmän gäller enligt disciplinlagen särskilda regler om disciplinansvar. I 21 kap. brottsbalken (BrB) finns bestämmelser om brott av krigsmän som är tillämpliga vid höjd beredskap. Enligt dessa författningar är vid höjd beredskap all personal som är tjänstgöringsskyldig inom försvarsmakten krigsmän. Hos de myndigheter som i dag tillhör försvarsmakten, men som inte skall ingå i den nya myndigheten, finns sådan tjänstgöringsskyldig personal. I den mån denna personal inte krigsplaceras i den nya myndigheten Försvarsmakten omfattas personalen i fortsättningen inte av disciplinansvarssystemet eller av bestämmelserna i 21 kap. BrB.
Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas i dag enligt lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. av den myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör eller har tjänstgjort senast. Disciplinärenden skall på myndighetens vägnar avgöras av myndighetschefen eller dennes ställföreträdare. Även efter inrättandet av den nya myndigheten Försvarsmakten är det myndigheten som skall pröva frågorna.
Omorganisationen medför dock att det är nödvändigt att bestämma vilka chefer inom myndigheten på regional och lokal nivå som skall vara berättigade att besluta i disciplinärenden. I propositionen lämnas förslag som innebär att sådana chefer anges i lagen.
Propositionen innehåller också förslag om att det åt en kompanichef eller motsvarande chef skall få överlämnas att besluta också om disciplinpåföljden löneavdrag för högst tio dagar.
Vidare föreslås att Försvarsmakten eller någon annan myndighet som handlägger disciplinärenden skall vara behörig att föra det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt i disciplin- och ersättningsärenden.
Propositionen innehåller också förslag till ändringar av följdkaraktär med anledning av försvarsmaktens omorganisation.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
Överväganden
Inledning
Lagförslaget i stort innebär en anpassning av gällande rätt till försvarsmaktens nya organisation. I dessa delar föreligger inga alternativa förslag, och utskottet kan redan här konstatera att utskottet i likhet med försvarsutskottet tillstyrker förslaget. I ett par frågor föreligger emellertid delade meningar som kommit till uttryck i flera motioner. Det gäller dels kompanichefs befogenhet att besluta om disciplinpåföljden löneavdrag, dels vem som skall föra det allmännas talan i disciplinärenden m.m. Till dessa frågor och ytterligare några motionsspörsmål återkommer utskottet i det följande.
Kompanichefs rätt att besluta om löneavdrag, m.m.
I 8 § disciplinlagen anges att en krigsman som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han på grund av reglementen, instruktioner eller förmäns order eller i övrigt skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse. I ringa fall skall påföljd inte åläggas.
Disciplinpåföljderna utgörs enligt 10 § disciplinlagen av varning, extratjänst, löneavdrag och utegångsförbud.
Varning innebär enligt 11 § att den felande erinras om att han för framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten. Varning är den lindrigaste disciplinpåföljd som kan användas.
Extratjänst innebär (12 §) att den felande vid högst fem tillfällen utöver den vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan särskild uppgift.
Enligt 13 § disciplinlagen får löneavdrag bestämmas för högst trettio dagar och innebär avdrag på dagersättning eller motsvarande ersättning. I åtskilliga fall kan inte något löneavdrag verkställas därför att den betalningsskyldige t.ex. ryckt ut. I sådant fall bortfaller inte påföljden. I stället gäller att den som har ålagts löneavdrag skall betala motsvarande belopp.
Utegångsförbud innebär enligt 14 § disciplinlagen förbud för den som är förlagd inom ett kasernområde, läger eller motsvarande område att på fritid vistas utanför området. Utegångsförbud skall gälla under en bestämd tid, minst en och högst femton dagar. För den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet avse förbud att lämna fartyget. Utegångsförbud kan i vissa fall förenas med löneavdrag (15 §).
Frågor om disciplinansvar och åtalsanmälan prövas enligt gällande regler enligt 19 § disciplinlagen av den myndighet där krigsmannen tjänstgör eller senast har tjänstgjort, om regeringen inte föreskriver annat. Av 20 § disciplinlagen framgår att ärenden enligt 19 § skall avgöras av myndighetschefen eller, efter regeringens förordnande, av någon annan chef vid myndigheten med lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad. I propositionen föreslås, mot bakgrund av omorganisationen inom försvaret, att chefen för det förband eller enhet av annat slag vid vilken krigsmannen tjänstgör eller, om han inte längre tjänstgör, senast har tjänstgjort, skall avgöra disciplinärendena såvida chefen har lägst överstes eller kommendörs tjänstegrad. Försvarsmakten får dock enligt förslaget besluta att någon annan chef vid förbandet eller enheten med lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad skall pröva sådana frågor.
Utskottet godtar, som nyss framgått, förslaget i denna del.
Enligt 21 § disciplinlagen får överlämnas åt andra chefer vid myndigheten, dock lägst en kompanichef eller motsvarande chef, att pröva frågor om disciplinansvar för personal under deras befäl, under förutsättning att förfarandet inte kan antas utgöra brott, förseelsen har erkänts och förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning, extratjänst eller utegångsförbud i högst fem dagar. Möjligheten att ålägga löneavdrag är således här utesluten från delegering. I propositionen föreslås att disciplinlagen ändras så att det får överlämnas åt en kompanichef eller motsvarande chef att pröva frågor om disciplinansvar även om förseelsen kan medföra löneavdrag för högst tio dagar. Löneavdraget får dock inte utdömas tillsammans med utegångsförbud.
Som skäl för ändringen åberopar regeringen (prop. s. 27) att den nuvarande begränsningen av beslutsbefogenheten för kompanichef har visat sig ofta innebära problem, bl.a. vid sådan typ av tjänstgöring, exempelvis vid sjöburet förband, där utegångsförbud i praktiken inte går att verkställa. Om förseelsen under sådan tjänstgöring är så allvarlig att varning eller extratjänst inte utgör tillräckligt ingripande påföljd, medan å andra sidan högst fem dagars utegångsförbud skulle räcka, måste ärendet överlämnas till myndighetschefen för eventuellt åläggande av löneavdrag. En utökad befogenhet för kompanichef framstår därför som ändamålsenlig främst med hänsyn till att disciplinpåföljden kan behöva anpassas efter förhållandena i det enskilda fallet.
I flera motioner begärs avslag på propositionen i denna del. Det gäller motionerna Ju16 (s), Ju17 (s), Ju18 (fp) och Ju19 (v). Motionärerna är bl.a. tveksamma till om rättssäkerhetsaspekterna tillräckligt beaktats.
Försvarsutskottet har i sitt yttrande anfört att i avvaktan på en framtida översyn av disciplinansvarssystemet någon ändring inte bör ske av nuvarande möjligheter för kompanichef eller motsvarande chef att pröva frågor om disciplinansvar.
Utskottet delar försvarsutskottets uppfattning och avstyrker således med anledning av motionerna Ju16, Ju17, Ju18 och Ju19 bifall till regeringens förslag i denna del.
I motion Ju20 (kds) begärs att beslut om disciplinansvar bör fattas av en opartisk grupp bestående t.ex. av rättsvårdsbefäl, personalvårdskonsulent, ett befäl samt en värnpliktig som observatör. Motionskravet är framställt mot bakgrund av det nyss behandlade förslaget om kompanichefs befogenhet att besluta om löneavdrag.
Mot bakgrund av utskottets nyss gjorda ställningstaganden i ärendet saknas anledning till något uttalande med anledning av motionen i nu berörd del. Motionsyrkandet avstyrks.
Det allmännas talan i disciplinärenden och ärenden om ersättningsskyldighet
En myndighets beslut att ålägga en disciplinpåföljd kan överklagas. Reglerna härom finns i 48--54 §§ disciplinlagen. Ett beslut överklagas i allmänhet hos den tingsrätt inom vars domkrets myndigheten är lokaliserad.
Handläggningen i domstol av de ärenden som överklagats regleras i 50--54 §§ disciplinlagen. I domstolen tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Enligt 54 § disciplinlagen förs det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt av allmän åklagare. Huvuddragen av handläggningen vid domstol är följande.
Förfarandet är vanligen skriftligt men muntligt förhör kan hållas. Tingsrätten består vid avgörandet av saken av en lagfaren domare och tre nämndemän. Tingsrättens avgörande sker genom ett slutligt beslut som vinner laga kraft tre veckor efter beslutets datum. Tingsrätten får förordna att det meddelade beslutet, om det är verkställbart, tills vidare inte får verkställas. Tingsrättens beslut kan överklagas till hovrätt som är sista instans.
Reglerna i disciplinlagen innebär att om en krigsman förlorar eller skadar materiel skall den myndighet där han tjänstgör eller har tjänstgjort ålägga honom en disciplinpåföljd, om han har åsidosatt den aktsamhet han skall iaktta vid handhavandet av materielen och förseelsen inte är ringa. Gäller det materiel som utlämnats till krigsmannen för personligt bruk, får myndigheten också ålägga honom ersättningsskyldighet, om han anses skadeståndsskyldig enligt skadeståndslagen. Om åläggande av ersättningsskyldighet finns bestämmelser i 56 § disciplinlagen.
Beträffande ersättningsärendena gäller att disciplinlagens bestämmelser i tillämpliga delar skall gälla även dessa ärenden. Om krigsmannens överklagande hos tingsrätten avser endast frågan om ersättningsskyldighet, skall dock vad som gäller om rättegången i tvistemål tillämpas.
Åklagaren för det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt i disciplinärenden. När saken gäller enbart ersättningsskyldighet har frågan om vem som skall föra det allmännas talan i domstolarna varit föremål för uttalanden av bl.a. riksdagens ombudsmän (se JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s. 269).
Under år 1990 inkom till åklagarmyndigheterna 237 överklagade ärenden angående disciplinansvar och ersättningsskyldighet enligt disciplinlagen för handläggning. Mer än hälften av myndigheterna hade inte några sådana ärenden för handläggning. De flesta myndigheter som redovisade inkomna ärenden hade endast ett fåtal ärenden av denna typ. Under år 1990 avgjordes enligt vad som anges i propositionen (s. 20) 10 000--14 000 ärenden angående disciplinansvar och ersättningsskyldighet enligt disciplinlagen inom försvarsmakten.
I propositionen föreslås att Försvarsmakten eller annan myndighet som handlägger disciplinärenden enligt disciplinlagen skall föra det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt i ärenden om disciplinansvar och ersättningsskyldighet enligt disciplinlagen.
I motionerna Ju17 (s) och Ju19 (v) begärs avslag på propositionen i denna del. I båda motionerna anförs att en åklagare är bättre skickad att sköta det rättsliga förfarandet inför domstol än Försvarsmakten.
Som grund för propositionen i denna del ligger förslag från Åklagarutredningen -90. En utgångspunkt för utredningens översyn av åklagarrollen är att åklagarna skall koncentrera sina insatser på sådant som kräver åklagarkompetens. Endast om starka skäl talar för det skall åklagarväsendet handha uppgifter som inte har anknytning till brottmålsförfarandet.
Som regeringen anför vilar ärenden om disciplinansvar och ersättningsskyldighet på förvaltningsrättslig grund. Dessa ärenden har därför inte någon naturlig koppling till åklagarnas straffrättsliga uppgifter. Som framgått ovan överklagas endast en förhållandevis liten del av disciplinärendena. Handläggningen av dessa ärenden kan därför knappast kräva några mer betydande resurser av åklagarna. I tider av resursknapphet är dock varje åtgärd som medför att åklagarna kan ägna sig åt sin huvuduppgift inom brottmålsområdet av värde. Inte heller enligt utskottets mening är detta dock i sig ett tillräckligt skäl för att ändra nuvarande ordning. Därutöver måste självfallet krävas att dessa ärenden kan hanteras med rättssäkerhet och effektivitet utan medverkan av åklagare. Det naturliga alternativet till att åklagare för det allmännas talan i disciplinärendena är att denna uppgift läggs på den myndighet som beslutat i ärendet. Om detta alternativ framstår som minst lika effektivt och om kraven på ett rättssäkert förfarande uppfylls, talar enligt utskottets mening starka skäl för att myndigheten skall föra det allmännas talan.
I den nya myndigheten Försvarsmakten kommer det att finnas en juriststab i högkvarteret med ett tiotal jurister. Det kan förväntas att denna juristkompetens kommer att användas bl.a. vid förande av myndighetens talan i domstol. Härtill kommer att det rättsliga förfarandet i disciplinärenden sker under medverkan av en auditör, vilken skall vara lagfaren (jfr 22 § disciplinlagen). Som framförs i propositionen har naturligtvis en allmän åklagare en mycket större erfarenhet av att uppträda inför rätta än vad en företrädare för Försvarsmakten har. I det avseendet är det korrekt att, som framförs i motionerna, beteckna åklagaren som mer skickad som motpart än den militära myndigheten. I det sammanhanget bör dock beaktas att enligt 2 § verksförordningen (1987:1100) varje myndighet inom sitt verksamhetsområde skall företräda staten vid domstol. En myndighet av Försvarsmaktens storlek kommer således med nödvändighet att vara part vid ett inte försumbart antal mål vid domstol. Till detta kommer att förfarandet i överklagade disciplinärenden vid tingsrätten i de allra flesta fall är skriftligt. Då ett överklagat beslut inkommer till tingsrätten infordrar denna ett yttrande från åklagaren. Denne avger därefter ett yttrande över vad klaganden anfört mot bakgrund av vad saken rör. Den myndighet som har beslutat om disciplinpåföljden m.m. måste enligt utskottets mening anses lika väl skickad som åklagaren att avge ett sådant yttrande, särskilt som myndigheten vid handläggningen av denna typ av ärenden, enligt vad som framgått ovan, har biträde av kvalificerade jurister. Några rättssäkerhetsskäl kan enligt utskottets mening inte åberopas för att det skall vara åklagaren som avger yttrandet. Tingsrätten avgör saken, och dess behandling bör vara en tillräcklig garanti för ett rättssäkert förfarande. En representant för Försvarsmakten måste också anses kapabel att kunna uppträda vid de fåtaliga muntliga förhandlingar som förekommer i denna typ av ärenden. Saken kan inte anses mer komplicerad än att en icke juristutbildad befattningshavare vid myndigheten efter rådgivning av myndighetens jurister och auditören bör kunna klara av detta. Om åklagarens befattning med överklagandeärenden upphör och myndigheten ges behörighet att föra det allmännas talan i dessa fall, får också frågan om vem som skall företräda staten när överklagandet hos tingsrätten endast avser ersättningsbeslut sin lösning.
Sammanfattningsvis godtar utskottet förslaget i propositionen i nu behandlad del, och utskottet avstyrker således bifall till motionerna Ju17 och Ju19 i motsvarande delar.
Översyn av disciplinansvarssystemet inom försvaret
I motionerna Ju16 (s), Ju17 (s) och Ju18 (fp) begärs att en total översyn företas av disciplinansvarssystemet inom försvaret.
Överbefälhavaren har i en promemoria av den 5 maj 1992 (dnr Fo92/1061/RS) framfört ett liknande förslag.
Pliktutredningen har i sitt betänkande (SOU 1992:139) Totalförsvarsplikt föreslagit ett nytt pliktsystem för totalförsvarets personalförsörjning. Med anledning av förslaget tillsattes i maj 1992 (dir. 1992:71) en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till författningsreglering av Pliktutredningens förslag. Utredaren har antagit namnet Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten. I sitt delbetänkande (SOU 1993:36) Lag om totalförsvarsplikt lägger utredningen bl.a. fram förslag till en ny disciplinlag. Avsikten är att en proposition skall läggas fram för riksdagen i vår. Med beaktande härav anför regeringen (s. 14) att en större översyn av disciplinansvarssystemet bör anstå tills vidare. Regeringen hänvisar till att frågan om disciplinansvarssystemet bör behandlas samtidigt med frågan om ett nytt pliktsystem.
Utskottet saknar för närvarande anledning till annat ställningstagande och avstyrker bifall till motionerna Ju16, Ju17 och Ju18 i nu aktuella delar.
Övrigt
I motionen Ju20 (kds) begärs åtgärder mot mobbning och s.k. grå bestraffning inom försvaret.
Utskottet har tidigare i ett ärende hösten 1990 uttalat sig för en översyn av den straffrättsliga regleringen av psykiskt våld (1990/91:JuU3 s. 10). Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 1990/91:15). I anledning av riksdagens uttalande upprättades inom Justitiedepartementet en promemoria som låg till grund för en hearing i maj 1992. I en proposition under förra riksmötet (prop. 1992/93:141 s. 57 f) redovisar regeringen sitt ställningstagande till frågan. Som bilaga till propositionen finns intaget vad som framkom vid den omnämnda hearingen. Inledningsvis anför justitieministern att det i den nuvarande straffrättsliga regleringen finns ett antal bestämmelser som kan tänkas bli tillämpliga när det gäller att beivra övergrepp som kan betecknas som någon form av psykiskt våld, t.ex. misshandel, vållande till kroppsskada eller sjukdom, ofredande, olaga hot och sexuellt ofredande. Hon anför att psykiskt våld är ett allvarligt problem. I anslutning till de straffskaleändringar som föreslogs i den aktuella propositionen för bl.a. misshandel, olaga hot, ofredande och sexuellt ofredande pekas på vikten av att även beakta sådana beteenden som främst tar sikte på att psykiskt bryta ned en annan. Hon anför att problemet måste angripas på bred front, även genom bl.a. information, utbildning och organisatoriska åtgärder. Enligt hennes mening framstod åtgärder utöver de föreslagna ändringarna i de olika straffskalorna inte som ändamålsenliga.
I ett frågesvar under förra riksmötet konstaterade försvarsministern (Riksdagens protokoll 1992/93:62 s. 18 f) i fråga om mobbning att det är svårt att säga hur stort detta problem är inom försvaret. Han konstaterade att det under åren 1989--1992 inte gjorts någon JO-anmälan från värnpliktiga som rör mobbning, och att detta kunde tyda på att man i ökad utsträckning kommit till rätta med problemet. Han ansåg emellertid att det är fullkomligt oacceptabelt att mobbning eller andra trakasserier över huvud taget förekommer inom försvaret, och delade uppfattningen att det är särskilt allvarligt när en värnpliktig drabbas eftersom han på grund av en pliktlag inte kan välja att lämna tjänstgöringsplatsen. Inom försvaret pågår, anförde han, sedan några år ett arbete i form av information och utbildning i syfte att förebygga mobbning. Enligt hans åsikt måste varje form av mobbning eller andra trakasserier starkt fördömas och motarbetas och det är viktigt att de skyldiga ställs till ansvar när saker inträffar. De värnpliktiga har flera möjligheter att hävda sina rättigheter, och kan, anförde han, vända sig i första hand till närmast högre befäl för åtgärd. Regler om detta finns i förordningen (FFS 1983:31) med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal. Även inom ramen för de värnpliktigas medinflytande kan sådana frågor tas upp, exempelvis inom plutonen eller i förbandsnämnden. Är det fråga om brott, kan polisanmälan göras vilket kan leda till lagföring. Försvarsministern nämnde även anmälningsmöjligheten till JO.
Utskottet vill i likhet med försvarsministern uttala att varje form av mobbning eller andra trakasserier måste fördömas. Utskottet vill peka på de möjligheter som de värnpliktiga har i sammanhanget och vill vidare understryka vikten av utbildning och information på området. Här har utskottet noterat att regeringen i regleringsbrevet för innevarande budgetår ålagt Överbefälhavaren, Chefen för armén, Chefen för marinen och Chefen för flygvapnet att verka för att de värnpliktiga bibringas kunskaper i frågor om mobbning och andra former av social utstötning. Med det sagda avstyrker utskottet bifall till motion Ju20 i nu berört hänseende.
I övrigt föranleder propositionen eller motionerna inte något uttalande från utskottets sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande kompanichefs befogenhet att besluta om löneavdrag att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ju16 yrkande 1, 1993/94:Ju17 yrkande 1, 1993/94:Ju18 yrkande 1 och 1993/94:Ju19 yrkande 1 avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. såvitt avser 21 § första stycket tredje punkten samt andra stycket,
2. beträffande beslut om disciplinansvar av opartisk grupp att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju20 i denna del,
3. beträffande det allmännas talan i disciplinärenden m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ju17 yrkande 2 och 1993/94:Ju19 yrkande 2 antar det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 54 §,
4. beträffande översyn av disciplinansvarssystemet inom försvaret att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju16 yrkande 2, 1993/94:Ju17 yrkande 3 och 1993/94:Ju18 yrkande 2,
5. beträffande åtgärder mot mobbning m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju20 i denna del,
6. beträffande förslaget till lag om ändring i disciplinlagen i övrigt att riksdagen antar det i moment 1 nämnda lagförslaget i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,
7. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om radiokommunikation att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1993:599) om radiokommunikation.
Stockholm den 19 april 1994
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Alf Eriksson (s), Anders Svärd (c) och Kjell Eldensjö (kds).
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Försvarsutskottets yttrande 1993/94:FöU4y Bilaga 2
Disciplinförseelser av krigsmän, m.m.
Till justitieutskottet
Justitieutskottet har den 8 februari 1994 beslutat bereda försvarsutskottet tillfälle att senast den 29 mars avge yttrande över proposition 1993/94:112 Disciplinförseelser av krigsmän, m.m. jämte motionerna 1993/94:Ju16--20.
Propositionen
Bakgrund
Försvarsmaktens omorganisation
Försvarsmakten har sedan länge varit uppdelad i ett stort antal myndigheter som i många avseenden varit självständiga under regeringen. För närvarande består försvarsmakten i fred av mer än 100 myndigheter. Riksdagen beslutade i juni 1992 om en genomgripande förändring av det militära försvarets myndighetsstruktur och ledningsorganisation. De myndigheter som för närvarande enligt förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten ingår i huvudprogrammen Arméförband, Marinförband, Flygvapenförband och Operativ ledning m.m. slås den 1 juli 1994 samman till en myndighet benämnd Försvarsmakten.
Vissa av de gemensamma myndigheterna som enligt nyssnämnda förordning ingår i huvudprogrammet Gemensamma myndigheter skall i fortsättningen ligga utanför Försvarsmakten och lyda direkt under regeringen.
Bildandet av den sammanhållna försvarsmaktsmyndigheten innebär i väsentliga avseenden nya förutsättningar i fråga om beslutsordningen i disciplinärenden på lägre regional och lokal nivå, som vid förband och skolor.
Den nya organisationen medför vidare att ställning måste tas till om personalen hos de idag gemensamma stödmyndigheterna i fortsättningen under höjd beredskap skall vara krigsmän och omfattas av bestämmelserna i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. (disciplinlagen) och av bestämmelserna i 21 kap. brottsbalken.
Kompanichefs befogenheter
I 21 § disciplinlagen föreskrivs att myndighetschefen får överlämna åt andra chefer vid myndigheten, dock lägst en kompanichef eller motsvarande chef, att pröva frågor om disciplinansvar för personal under deras befäl, under förutsättning att förfarandet inte kan antas utgöra brott, förseelsen har erkänts och förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning eller extratjänst eller utegångsförbud i högst fem dagar. Överbefälhavaren har i en promemoria den 26 september 1991 föreslagit att en kompanichef eller motsvarande chef efter delegation skall få besluta även om disciplinpåföljden löneavdrag för högst tio dagar. Promemorian har remissbehandlats.
Behörighet att företräda staten vid domstol
Åklagarutredning -90 har i betänkandet Ett reformerat åklagarväsende, Del A (SOU 1992:61) föreslagit att den myndighet som handlägger disciplinärenden skall föra det allmännas talan vid domstol. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu inom Justitiedepartementet.
Total översyn
Överbefälhavaren har i en promemoria den 5 maj 1992 föreslagit att en total översyn görs av disciplinansvarssystemet. Med hänsyn till att disciplinansvarssystemet behandlas i betänkande av Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten, som nu bereds i Försvarsdepartementet, och med beaktande av att disciplinansvarssystemet bör behandlas samtidigt med frågan om ett nytt pliktsystem bör enligt regeringen en större översyn anstå tills vidare.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 2 december 1993 att inhämta Lagrådets yttrande. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till ändringar i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m.
För krigsmän gäller enligt lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. särskilda regler om disciplinansvar. I 21 kap. brottsbalken finns bestämmelser om brott av krigsmän som är tillämpliga vid höjd beredskap. Enligt dessa författningar är vid höjd beredskap all personal som är tjänstgöringsskyldig inom försvarsmakten krigsmän. Hos de myndigheter som idag tillhör försvarsmakten, men som inte skall ingå i den nya myndigheten, finns sådan tjänstgöringsskyldig personal. I den mån denna personal inte krigsplaceras i den nya myndigheten Försvarsmakten omfattas personalen i fortsättningen inte av disciplinansvarssystemet eller bestämmelserna i 21 kap. brottsbalken.
Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas i dag enligt lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. av den myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör eller har tjänstgjort senast. Disciplinärenden skall på myndighetens vägnar avgöras av myndighetschefen eller dennes ställföreträdare. Även efter den nya myndigheten Försvarsmaktens inrättande är det myndigheten som skall pröva frågorna. Omorganisationen medför dock att det är nödvändigt att bestämma vilka chefer inom myndigheten på regional och lokal nivå som skall vara berättigade att besluta i disciplinärenden. I propositionen lämnas förslag som innebär att sådana chefer anges i lagen.
Propositionen innehåller också förslag om att det åt kompanichef eller motsvarande chef skall överlämnas att besluta också om disciplinpåföljden löneavdrag för högst tio dagar.
Vidare föreslås att Försvarsmakten eller någon annan myndighet som handlägger disciplinärenden skall vara behörig att föra det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt i disciplin- och ersättningsärenden.
Propositionen innehåller också förslag till ändringar av följdkaraktär med anledning av försvarsmaktens omorganisation.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
Ändringar med anledning av att den nya myndigheten Försvarsmakten inrättas
En del av de myndigheter som idag ingår i huvudprogram 5 i försvarsmakten kommer fr.o.m. den 1 juli 1994 att vara särskilda myndigheter utanför försvarsmakten. Anställda hos dessa myndigheter som i krig skall vara tjänstgöringsskyldiga i Försvarsmakten kommer även i fortsättningen att vara krigsmän under höjd beredskap. Denna personal kommer då att omfattas av disciplinlagens bestämmelser och av bestämmelserna i 21 kap. brottsbalken. Övrig anställd personal hos dessa myndigheter blir däremot inte krigsmän under höjd beredskap och kommer inte längre att omfattas av dessa bestämmelser. Regeringen anser det inte föreligga något behov av att föreslå någon ändring i detta hänseende.
Regeringen föreslår att disciplinlagen ändras så att frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan beträffande krigsmän, som tjänstgör eller har tjänstgjort vid Försvarsmakten, skall prövas av chefen för det förband eller den enhet av annat slag, vid vilken krigsmannen tjänstgör eller, om han inte längre tjänstgör, senast har tjänstgjort, såvida chefen har lägst överstes eller kommendörs tjänstegrad. Försvarsmakten får dock enligt regeringens förslag besluta att någon annan chef vid förbandet eller enheten med lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad skall pröva sådana frågor.
Med anledning av att den nya myndigheten Försvarsmakten inrättas föreslår regeringen dessutom en del följdändringar i disciplinlagen och i lagen (1993:559) om radiokommunikation.
Möjlighet för kompanichef eller motsvarande att besluta om löneavdrag
Regeringen föreslår att disciplinlagen ändras så att åt en kompanichef eller motsvarande chef får överlämnas att pröva frågor om disciplinansvar för personal som står under deras befäl, även om förseelsen kan medföra löneavdrag för högst tio dagar. Löneavdraget får dock inte utdömas tillsammans med utegångsförbud.
Det allmännas talan i ärenden om disciplinansvar och ersättningsskyldighet i domstol
Regeringen föreslår att det allmännas talan i ärenden om disciplinansvar och ersättningsskyldighet enligt disciplinlagen skall föras av Försvarsmakten eller annan myndighet som handlägger disciplinärende enligt disciplinlagen.
Motionerna
I motion Ju16 av Sigrid Bolkéus och Lena Klevenås (s) hemställer motionärerna att riksdagen beslutar avslå förslaget om att kompanibefäl skall få rätt att besluta om löneavdrag och att riksdagen hos regeringen begär en översyn av disciplinsystemet inom försvaret. Motionärerna ifrågasätter rättssäkerheten när samma person kan besluta om både straff och verkställighet. Det bör övervägas ifall beslut om straff vid disciplinförseelser skall flyttas till högre nivå än kompanibefälen.
I motion Ju17 av Sture Ericson m.fl. (s) hemställer motionärerna att riksdagen avslår proposition 1993/94:112 vad avser möjlighet för kompanichef eller motsvarande chef att besluta om löneavdrag och vad avser att det allmännas talan skall föras av försvarsmakten eller annan myndighet. Motionärerna hemställer vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att disciplinsystemet utreds samt att värnpliktigas situation blir föremål för utredning, när det gäller rättssäkerhet, inflytande och sociala förhållanden.
I motion Ju18 av Siw Persson (fp) hemställer motionären att riksdagen avslår den föreslagna lydelsen i 21 § lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. angående löneavdrag för högst tio dagar och att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om total översyn av systemet med disciplinpåföljd inom försvarsmakten. Enligt motionären kommer kompanichefen att ha tre roller; anklagande, undersökande och utdömande instans. Detta står i strid mot svensk rättspraxis och är ett hot mot individens rättssäkerhet. Det finns enligt motionären brister i systemet med disciplinpåföljd, varför det finns behov av en total översyn.
I motion Ju19 av Jan Jennehag m.fl. (v) hemställer motionärerna att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. vad avser 21 § moment 3 och att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. vad avser 54 §. Motionärerna anser regeringens förslag om befogenhet för kompanichef att besluta om löneavdrag innebär negativa konsekvenser för rättssäkerheten. Regeringens förslag att låta Försvarsmakten i stället för allmän åklagare föra det allmännas talan i ärenden om disciplinansvar och ersättningsskyldighet bör enligt motionärerna avslås. Förslaget innebär en begränsning av kompetens i dessa ärenden. Dessutom innebär förslaget ett steg -- om än litet -- mot ökade militära befogenheter inom rättsväsendet.
I motion Ju20 av Kjell Eldensjö (kds) hemställer motionären att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning och dom av disciplinförseelser samt s.k. grå bestraffning och mobbning. Motionären anser att för att undvika partiskhet, orättvisa eller känslomässigt betingad dom för disciplinförseelser bör sådana utredas och dom avges av en opartisk grupp. Motionären anser vidare att åtgärder bör vidtas för att eliminera mobbning från befäls sida och s.k. grå bestraffning.
Försvarsutskottet
Utskottet begränsar sitt yttrande till att behandla förslagen om ändringar i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. och i lagen (1993:559) om radiokommunikation till följd av Försvarsmaktens omorganisation, samt förslaget om möjlighet för kompanichef eller motsvarande att besluta om löneavdrag.
Utskottet tillstyrker förslagen till ändringar i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. och i lagen (1993:559) om radiokommunikation med anledning av att den nya cmyndigheten Försvarsmakten inrättas den 1 juli 1994.
Regeringens förslag att disciplinlagen ändras så att åt en kompanichef eller motsvarande chef får överlämnas att pröva frågor om disciplinansvar för personal som står under deras befäl, även om förseelsen kan medföra löneavdrag för högst tio dagar berörs i flera motioner. I detta sammanhang framhåller också flera motionärer behovet av en översyn av hela disciplinansvarssystemet.
Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen anser att en större översyn av disciplinansvarssystemet bör anstå tills vidare med hänsyn till att disciplinansvarssystemet behandlas i betänkande av Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten, som bereds i Försvarsdepartementet, och med beaktande av att disciplinansvarssystemet bör behandlas samtidigt med frågan om ett nytt pliktsystem.
I avvaktan på en sådan översyn anser utskottet att någon ändring av nuvarande möjligheter för kompanichef eller motsvarande chef att pröva frågor om disciplinansvar inte bör göras. Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m. vad avser 21 § moment 3 bör därför avslås av riksdagen.
Stockholm den 17 mars 1994
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Lars Sundin (fp), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Ingvar Björk (s), Stig Grauers (m), Christer Skoog (s), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Jan-Olof Franzén (m), Britt Bohlin (s), Lotta Edholm (fp) och Åke Carnerö (kds).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 2 Utskottet 2 Inledning 2 Propositionens huvudsakliga innehåll 4 Överväganden 5 Inledning 5 Kompanichefs rätt att besluta om löneavdrag, m.m. 5 Det allmännas talan i disciplinärenden och ärenden om ersättningsskyldighet 7 Översyn av disciplinansvarssystemet inom försvaret 9 Övrigt 9 Hemställan 11 Bilagor 1. Lagförslagen 13 2. Försvarsutskottets yttrande FöU4y 19