Djurskydd

Anf. 138 Anders Ygeman (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till de rödgröna reservationerna. För ett par månader sedan fick vi se exempel på vanvård av grisar som fick oss att må illa. Det var bås utan strö, fixerade suggor, grisar med öppna sår, döda grisar och grisar som åt av kadavren. Hur kan detta vara möjligt? Hur kan detta djurplågeri vara möjligt 20 år efter det att Astrid Lindgren pekade ut missförhållandena just i grisbranschen? Hur kan detta djurplågeri vara möjligt i landet där högeralliansen hävdar att grisarna har världens starkaste skydd? Hur kan detta djurplågeri vara möjligt i landet som hade världens första djurskyddsmyndighet? Det finns naturligtvis inga enkla svar. Men det går att se ett antal fel och missgrepp som har gjort denna vanvård, detta djurplågeri möjligt. Allting var inte bättre när Sverige hade en socialdemokratisk regering. Men under vår tid fick Sverige världens första nationella djurskyddsmyndighet. Det var en internationell milstolpe. Högeralliansen har stått för en något mindre smickrande internationell milstolpe. Det var den första regeringen i världen som lade ned en nationell djurskyddsmyndighet. Trots remissinstansernas och oppositionens varningar förstatligade högeralliansen landets djurskyddsinspektörer. Samtidigt avskaffade den kontrollavgifterna och underlät att ge inspektörerna tillräcklig finansiering. Som om detta inte var tillräckligt fördelades de bristfälliga resurserna inte efter antalet djur utan efter antalet invånare. Det gjorde att de län som hade de största behoven av inspektioner blev de mest underfinansierade. Sedan högeralliansen sjösatte detta förstatligande har nästan 50 inspektörer försvunnit. I Skåne fanns det 22 inspektörer före regeringens reform, efter finns det 16. I Västra Götaland fanns det 32 inspektörer före reformen, nu finns det 26. I Jönköping fanns det 11 inspektörer före reformen, nu finns det 5. Följden av förstatligandet blev färre inspektörer, färre inspektioner och den tragiska grisskandal vi alla tvingats bevittna. Men det är inte nog med det. Högeralliansen beslöt sig också för att dra tillbaka den lagstiftning som skulle garantera djurskyddet för Sveriges minkar. Länge framhärdade också högeralliansen med att djursex inte uttryckligen skulle förbjudas i lag. Men efter jordbruksministerns nu på nätet så berömda utläggning i frågan gjorde regeringen helt om och sade sig vilja lagstifta mot djursex. Men någon lagstiftning ligger inte på riksdagens bord. Här avslås yrkanden om en sådan lagstiftning. Och någon lagstiftning verkar det heller inte bli. Ytterligare ett svek mot djurskyddet kan därmed fogas till listan. Herr talman! Nu krävs det rejäla åtgärder för att återställa förtroendet för svenskt djurskydd, svenskt lantbruk och Sveriges jordbrukspolitik. Det räcker inte att som högeralliansen hittills gjort dölja sina egna misslyckanden med nya utspel och nya blanketter eller genom att försöka skyffla runt de bristfälliga resurserna. Vi behöver en rödgrön regering som flyttar kontrollen närmare gårdarna i stället för att förstatliga den. Vi behöver en rödgrön regering som garanterar tillräcklig finansiering i stället för att skyffla runt underskotten och bristerna. Vi behöver en rödgrön regering som förstärker inspektionen i stället för att försvaga den. Och vi behöver en rödgrön regering som fortsätter att utveckla djurskyddet i stället för att avveckla myndigheter. Herr talman! Om bara ett halvår kan Sverige ha en ny rödgrön regering.

Anf. 139 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Vi debatterar djurskyddet och MJU12. Helst av allt skulle man önska att vi inte behövde något djurskydd, någon barnkonvention, någon fiskerikontroll, någon övervakning, något krångel och så vidare. Så skulle det vara i den bästa av världar, i en drömvärld. Men världen ser tyvärr annorlunda ut, och vi människor är inte alltid så ansvarstagande som man skulle önska. Människans relation till djuren är stark. Vi är inflätade i samma historia, och vi har ett beroendeförhållande till varandra. Skillnaden är att vi är människor, och de andra är djur. Vi har tagit oss ett slags upphöjd roll, och den rollen innebär ett enormt ansvar. Det är inte så konstigt att det alltid finns ett stort intresse i riksdagen för olika djurskyddsfrågor. Det visar även alla de motionsyrkanden som lades fram i höstas och som vi nu behandlar. Även om det ytterst alltid är djurägarens ansvar att se till att djuren mår bra inser vi att det behövs en övergripande roll från samhället. Den går att ordna på många vis. Det har funnits olika ambitioner hos olika regeringar och över tid. En sak alla säger sig vilja är att ha ett gott djurskydd. Vi säger gärna: världens bästa. Allt beror nog på vad man jämför med. Ändå utnyttjas djur alldeles för ofta för våra mänskliga behov på ett sätt som starkt går att ifrågasätta. Man kan inte förneka att vi borde göra mer och bättre. Väldigt ofta handlar det om system som vi har byggt fast oss i. Å ena sidan matas medborgarna med en sörgårdsidyll där kossorna lyckligt betar på naturbetesängar och där kalvar hoppar och skuttar i hagen. Å andra sidan ser vi plötsligt bilder på skitiga grisar som är halvdöda och som gnager på varandra. Vad ska man tro som konsument? Bilden blir skev, och den blir förstörd. Var finns sanningen? Sanningen finns nog lite grann i bägge bilderna. Djuruppfödningen är inte helt homogen. Men tyvärr blir en majoritet av de djur som vi föder upp till kött och som producerar mjölk inbyggda i systemen. Det är system som kanske inte gör det möjligt att strö med halm i grisboxen, eftersom det fastnar i utgödslingsanläggningen. Det är hög tid att ifrågasätta de här systemen och den teknik som utgår från den mänskliga bekvämligheten och människans jagande efter ekonomiska vinster och där man lätt glömmer bort djurens hälsa och välmående. Att vi ser på djur som vilka varor som helst är också ett problem. Att vi har lönsamhetskrav och konkurrensneutralitet som skrämmer och styr oss är inte till gagn för djuren. Det är stora djurbesättningar, korta omloppstider, stress och en avtrubbning där man lätt glömmer att djuren har ett egenvärde. I höstens motionsflod har Miljöpartiet en motion där vi har tagit upp flera olika områden i fråga om djurskydd. Det handlar bland annat om djuretik, djurskyddslagen, djur som nöje, djurhållningen i lantbruket och djurskyddets organisation. Det sista, hur vi organiserar djurskyddet, har under den här mandatperioden varit en riktigt dålig rysare. Jag vill påminna er i alliansen om att ni medvetet har stukat det svenska djurskyddet. Ni har sagt nej till att skärpa kraven vid minkuppfödning. Och efter det har vi inte sett något om vad ni tycker att man kan göra för att få en mer etisk minkfarmning. Ni har lagt ned världens första myndighet för djurskydd med mycket dåliga motiveringar. Ni har förstatligat djurskyddet ute i kommunerna utan att se att det fanns många bra saker, även om det fanns brister. Ni har dragit ned på anslaget till Jordbruksverket. Den överföring till länsstyrelserna som har skett har visat sig vara illa förberedd och även underfinansierad, skulle jag vilja påstå. I en tid då avgiftsfinansiering av tillsyn ökar med motiveringar om att verksamhetsutövare bör bekosta den tillsyn som verksamheten nödvändiggör är det snarast en avvikelse att staten ska överta kostnaderna för djurskyddstillsynen. Motiveringen för förstatligandet var att det fanns en ojämn nivå i kommunerna. Det var alltså en del som skötte sig mindre bra. Men det var också en del som skötte sig bra. Fördelningen av resurserna har dessutom skett på ett besynnerligt underlag. Det har handlat mer om befolkning än om djurantal. Inför allt det här kan ni inte ducka. Det har också visat sig att bakslagen blir mycket stora när skandalerna kommer upp till ytan. Då undrar människor: Var finns det goda djurskyddet? Näringen, som ni ofta vill värna om, får också lida. Vi kan göra mycket bättre inom Sverige. Men vi kan också göra mer inom EU, och vi kan påverka länder utanför EU. Vissa delar tar lång tid, men den inhemska ståndpunkten borde vara lättare att driva. Att ha ett djurskydd i Sverige som inte kan punkteras så lätt - det ser vi ändå ske med jämna mellanrum - är steg ett. Men det handlar också om att driva på länder inom EU för att man ska kunna ha strängare regler utan att det ses som handelshinder. En reservation som vi har lyft upp från förenklad beredning till full beredning är reservationen om nötrasen belgisk blå. Det är ett köttdjur som har muskelhypertrofi, en genetisk mutation som gör att den gen som hämmar muskeltillväxten stängs av och djuret får muskler med många fler fibrer och mindre fett och bindväv. Djuret får mer kött men också en förminskning av många andra organ. Det är ett djur som ofta måste föda sina kalvar med kejsarsnitt. Det är ett djur som har svårt att röra sig obehindrat. Vi vill inte ha den. Eller det är kanske mer rätt att säga att vi inte ville ha den, för nu verkar vi vara fast i systemet. Det är ett praktexempel på när vi rättar oss efter EU på bekostnad av djuren. Det är ett praktexempel på att vi inte fick den politik som vi blev lovade då vi skulle rösta om europeiskt medlemskap. På den tiden, när Sverige ansökte om medlemskap i EG, framhöll den dåvarande EG-ministern Ulf Dinkelspiel i sitt inledningsanförande att Sverige skulle slå vakt om sina egna bestämmelser på djurskyddsområdet och även utveckla dem vidare i syfte att bland annat påverka gemenskapsbestämmelserna. Varför känns det inte så? Den frivilliga branschöverenskommelsen, som man våren 2007 kom fram till, har spruckit rejält i sömmarna. Enligt uppgifter finns det många uppfödare av belgisk blå i Sverige. De flesta har korsningar av rasen. En nyligen utgiven bok talar om ett par tusen kalvar varje år med olika mycket inslag av belgisk blå. I boken kan man också läsa att alla slakterier tar emot de djuren. Det lär finnas minst 80 uppfödare i 58 kommuner runt om i Sverige. Så var det med den överenskommelsen. Var finns den goda etiken? Den bästa av världar känns lite långt bort. Enligt utskottsbetänkandet har regeringen ändå en målsättning att uppnå en ändring av reglerna när det gäller djurskydd och avel inom EU så att mer hänsyn tas till djurskyddsaspekterna. Jag kommer att bita mig fast vid det. En annan fråga som Miljöpartiet tar upp handlar om vårt förhållande till andra länder och djurskyddskrav i WTO-förhandlingarna. Vi tycker att man borde kunna ställa samma krav på djurskyddet när det gäller importerade djur och produkter som på dem som vi har i Sverige. Men svaret är att vi är företrädare för fri handel och att importhindrande åtgärder inte får vidtas. Samma svar får vi på den reservation som handlar om att förbjuda import av djur som behandlats med tillväxthormoner eller antibiotika i tillväxtsyfte. I den frågan undrar jag hur man kan säga att det inte finns en fara för människors eller djurs hälsa i det importerande landet. Jag kan mycket väl tänka mig att om jag varje vecka äter kyckling som fått antibiotika i fodret skulle det kunna påverka min långsiktiga hälsa. Om man dessutom tar utbredningen av antibiotikaresistens på allvar borde frågan få en mycket större dignitet. Det finns, som sagt, många intressanta motioner med många viktiga frågor. Jag skulle kunna diskutera många av dem. Jag ställer mig bakom Miljöpartiets reservationer men yrkar bifall till samtliga s-, v- och mp-reservationer. Det var nr 6, 7, 8 och 13.

Anf. 140 Bengt-Anders Johansson (M)

Herr talman! Först och främst vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet. Jag vill i mitt anförande först konstatera att djur ska behandlas väl. Vi har världens bästa djurskyddslagstiftning. Vi har för avsikt att förbättra det svenska djurskyddet ytterligare. För närvarande finns det en djurskyddsutredning som arbetar. Djur ska behandlas väl. Jag tycker att det är viktigt att slå fast att så är fallet. Jag har sagt det någon gång tidigare här att ett samhälle bedöms efter hur man behandlar dem som inte har någon röst. Där ingår djuren. I grunden handlar det inte så mycket om regelverk, utan det handlar mycket om människors inställning och tillämpning av regelverket. Det tycker jag är viktigt att slå fast. Det finns ingen djurskyddslagstiftning i världen som kan vara hundra procent tät när det går snett för människor eller när människor bär sig dumt åt. Människan är som bekant den enda varelsen på jorden som har moraliskt tänkande. Förutom att det är olagligt att bete sig illa mot djur är det djupt omoraliskt. Det tycker jag är viktigt att framhålla. Jag sade att Sverige har världens bästa djurskyddslagstiftning. Jag tycker att även under de socialdemokratiska regeringarna har man arbetat bra med den frågan. Vi hade en bra djurskyddslagstiftning även när den här mandatperioden började. Men den har förstärkts ytterligare under den här mandatperioden, vilket föregående talare totalt glömde bort. Nu finns det djurskyddstillsyn i hela landet. Det fanns det inte när den här mandatperioden började. Det tycker jag är viktigt att slå fast. Likvärdigheten i tillämpningen av djurskyddslagstiftningen har givits bättre förutsättningar än tidigare. Fördelningen av pengar över landet beroende på hur många djur som finns i olika län har förbättrats. Man har en fördelningsnyckel som är bättre anpassad än tidigare. Vi har infört ett djurägarregister. Vi har infört ett djurförbudsregister. Båda de frågorna var uppe under den förra mandatperioden utan att den socialdemokratiska regeringen förmådde åstadkomma något. Vi kommer inom kort att skärpa veterinärernas uppföljningsansvar. Från och med den 1 april kommer man att utföra så kallade djurskyddsdeklarationer, där man på ett tydligt sätt ska kunna följa olika djurbesättningars tillstånd. Det svenska djurskyddet fokuserar på det förebyggande. Jag tror det var Tina Ehn som sade i talarstolen här att egentligen skulle man inte behöva någon djurskyddslagstiftning. Det skulle fungera ändå. Jag kan dela den uppfattningen, men nu finns det så pass många brister hos oss människor att det inte är möjligt. Därför är det viktigt att djurskyddslagstiftningen är utformad att förebygga att inte sådant ska uppstå. Det gäller också att den bygger på forskning och beprövad erfarenhet så att det inte blir hugskott för vad någon tycker, vilket vi i någon mån har sett prov på under den tidigare regeringen. Det är inget självändamål att vara bäst i världen. Det gäller att visa respekt för levande varelser. Det är det som är poängen. Trots att vi har den bästa djurskyddslagstiftningen i Sverige är det en stor motionsflod som har kommit till miljö- och jordbruksutskottets kännedom. Det handlar om avelsfrågor, antibiotikaanvändning, burhöns, griskastrering, kalvarnas rätt att dia, djur på cirkus, pälsdjur, övergivna djur - främst katter, sexuellt nyttjande, anmälan av veterinärer, djurförsök inom EU, religiös slakt, att driva djurskyddsfrågor internationellt, tävling och träning med djur, och så vidare. Det är snart när alla områden. Alliansregeringen vill förbättra det svenska djurskyddet ytterligare när det är motiverat. Då kan man säga: Räcker det inte att vara bäst i världen? Nej, vi slår oss inte till ro och hänvisar till att vi redan har den bästa djurskyddslagstiftningen. Den som inte ständigt förbättrar sig stagnerar. Mot den bakgrunden tillsatte alliansregeringen en ny djurskyddsutredning i juni. Det var långt före det grisavslöjande som kom strax före jul. Det var långt före det, så det var inte det som triggade i gång den. Det visar att det fanns en insikt om att det behövdes en översyn. Vad ska den då göra? Jo, den ska göra en total översyn av djurskyddslagen och av förordningarna. Den har sin utgångspunkt i de enskilda djurens behov. Den ska också verka förebyggande, och den ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är viktigt. Den ska även modernisera och förenkla. Den ska vara flexibel och målinriktad, och den ska redovisas den 31 januari 2011. Det kan sägas generellt för det betänkande som vi behandlar i dag, miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 12, att i den mån frågorna inte besvaras i betänkandet vad gäller de motioner som är väckta kommer djurskyddsutredningen att ha anledning att återkomma till de resterande. Det är mot den bakgrunden som det är lite intressant att se vad som skulle hända på djurskyddsområdet om olyckan var framme så att vänsterkartellen skulle få majoritet i höst. Det första man kan utläsa är att pälsdjur generellt sett, alla pälsdjur uppenbarligen, ska ha ett bad att simma i. Vad innebär det? Det innebär en utslagning av pälsdjursuppfödningen i Sverige med överflyttning till andra länder som har sämre djurskyddstillsyn än vad vi har. Det tycker inte vi är ansvarsfullt. Det andra steget är att helt förbjuda pälsuppfödningen, för det är egentligen det vänsterkartellen står för. Det kan vi se när vi tittar på vilka etiska resonemang som man för i sin reservation. Vad gör då alliansen i denna fråga? Till skillnad från tidigare regeringar försöker vi ta fram forskning och beprövad verksamhet. Därför håller Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund, Sveriges lantbruksuniversitet, Statens veterinärmedicinska anstalt och ett antal hushållningssällskap just nu på att forska inom det här området. Dessutom har man förbindelse med danska forskare. Danmark är väl störst i världen på just pälsdjursuppfödning. Vi ser fram emot de forskningsrönen så att vi därigenom kan få lite fakta att gå på och inte bara får skjuta från höften. Vad kan hända mer? Jo, vänsterkartellen ska tillsätta en kattutredning. Det är man överens om. Den ska ha som syfte att katter ska märkas och registreras. Då funderar jag bara: Vad finns det för anledning att tillsätta en utredning när man redan vet att man vill att katter ska märkas och registreras? Det är onödigt arbete. Det räcker med ett tillkännagivande från regeringen. Sedan kan man ta fram detta. Men man vill tillsätta en utredning. Jag kan föreställa mig att man inte är ordentligt överens inom kartellen och därför tillsätter man en utredning och begraver frågan under ett antal år. Vad är det mer vi kan vänta oss? Jo, det ska bli lagstiftning när det gäller sexuellt nyttjande av djur och straffsanktionering. Då påstår jag att det redan i dag går att lagföra detta inom ramen för djurskyddslagen eftersom det är djurplågeri att använda djur på det sättet. Men den pågående djurskyddsutredningen kommer att titta närmare även på detta. I övrigt kan vi notera att det finns inriktningar, dock inte från hela vänsterkartellen, mot att man vill ha en minskad köttkonsumtion. Det är den här typen av frågor vi kan se framför oss. För att spara tid, herr talman, tänkte jag bara helt kort beröra de påståenden som Anders Ygeman kom med, nämligen att det som tydligen var det största dråpslaget mot svensk djurskyddslagstiftning var att Djurskyddsmyndigheten skulle läggas ned. Då blir min absoluta fråga till Socialdemokraterna: Tänker ni återuppväcka och tillsätta en djurskyddsmyndighet? Det kunde vara intressant att få svar på det. Sedan räknas det upp att antalet djurskyddsinspektörer var mindre i vissa län nu än tidigare. Då konstaterar jag att det var kommuner där det över huvud taget inte fanns någon djurskyddstillsyn. I vissa fanns det bara möjlighet att ta akuta ärenden, alltså anmälningsärenden. Det var sanningen. Sedan kan jag konstatera att Socialdemokraterna inte har mer pengar i budgeten för djurskyddsverksamhet än vad alliansen har. Det är också intressant att notera när Anders Ygeman talar vackert om hur mycket man ska åstadkomma. När det gäller Tina Ehns påstående att djurskyddet var underfinansierat kan jag konstatera att man har tillfört länsstyrelserna precis lika mycket pengar, nämligen 118 miljoner, plus 5 miljoner under 2009 eftersom det var ett startår. Jag vet också att det har varit en del bekymmer när det gäller överföringen, men det kanske inte är så konstigt när man får ärva mängder av problem från den tidigare kommunala tillsynen. När det handlar om avelsfrågor vill jag bara bemöta Tina Ehn och säga att Sverige just nu håller på med en kommunikation med EU i denna fråga. Vi tar avstånd från den typen av djur som inte kan föda normalt. Det vet Tina Ehn att vi har tagit avstånd från. Vi håller nu den linjen också inför EU. Det är förbjudet både i Sverige och inom hela EU att använda antibiotika annat än i medicinska sammanhang. Dessutom gör Livsmedelsverket kontroller på både hormoner och antibiotika i kött som importeras. Vi kan inte komma så mycket längre med de WTO-regler som vi har. Där finns inget ytterligare att hämta, åtminstone inte i det korta perspektivet. Avslutningsvis, herr talman, vill jag fråga: Ska oppositionen återkommunalisera djurskyddstillsynen? Det tycker jag är en viktig fråga att få svar på. Och är det meningen att Djurskyddsmyndigheten ska återskapas? (Applåder)

Anf. 141 Anders Ygeman (S)

Herr talman! Bengt-Anders Johansson ondgör sig över att den rödgröna oppositionen, när den om sex månader kommer att hamna i regeringsställning, kommer att stärka djurskyddet. Det är helt riktigt. Han ondgör sig över att den rödgröna oppositionen när den kommer i regeringsställning vill ha ett uttryckligt förbud mot djursex. Det är helt riktigt. Han ondgör sig över att den rödgröna oppositionen när den kommer i regeringsställning vill förbättra situationen för minkarna. Det är helt riktigt. Jag måste ställa en fråga till dig, Bengt-Anders Johansson. När ni kom i regeringsställning sade ni att ni inte ville ha ett uttryckligt förbud mot djursex. Sedan kom jordbruksministern till kammaren och svamlade om det ena och det andra, och sedan var han plötsligt för en lagstiftning mot djursex. När jag nu lyssnar på dig låter det som om du inte vill ha en sådan lagstiftning. Har ni återigen ändrat er om ett uttryckligt förbud mot djursex? Den frågan skulle det vara intressant att få ett svar på. Sedan är det intressant att sammanfatta högeralliansens samlade förslag till att stärka djurskyddet efter alla de skandaler vi har varit med om. Det är en blankett och en utredning. På vilket sätt kommer en blankett, en djurskyddsdeklaration, att kunna garantera att vi inte får några fler griskadaver - en blankett som dessutom kanske bara omfattar 50, 60, 70 procent av våra grisfarmar. Sanningen är ju att sedan högeralliansen tillträdde har vi fått färre kontrollanter och färre kontroller. I de län som har mest djur har vi nästan halverat kontrollerna. Det stämmer att vi i kommuner som knappt hade några djurbesättningar också hade ganska dålig kontroll, men ni har ju halverat kontrollerna där vi har som flest djur. Hur kan färre kontrollanter, färre kontroller ge bättre djurhållning? Herr talman! De frågorna vore det intressant att få svar på.

Anf. 142 Bengt-Anders Johansson (M)

Herr talman! Det sägs här att djurskyddet ska förstärkas. När jag i mitt anförande sade vad vi har gjort under den här mandatperioden räknade jag upp ett antal saker som ger stöd för ett ökat och ett förbättrat djurskydd. Dessutom har vi tillsatt en utredning för att se över hela djurskyddsområdet. Jag tror mig förstå att Anders Ygeman är informerad om att man innan man utformar en ny lagstiftning behöver göra någon form av utredning. Det samlade greppet tog vi innan de omtalade grisavslöjandena före jul. Alltså var det redan påtänkt. Sedan kommer inte en blankett att garantera att det inte kommer att kunna förekomma bristande djuromsorg över tiden. Det är ingen garanti. Är det så att Anders Ygeman vill få åhörarna att tro att det är det som det handlar om blir det alldeles fel. Det intressanta är att man nu var femte vecka kommer att göra en avstämning i de här grisbesättningarna. Då är det inte bara veterinärer som deltar. Det är en lång rad andra som har med djuromsorgen att skaffa, både när det gäller mjölkkor och när det gäller grisar, som kommer in i besättningarna. Nu ska man dokumentera och göra en sammanhållen djurskyddsdeklaration. Jag tror att detta är en viktig kvalitetsbit i det hela. Svaret på frågan om Djurskyddsmyndigheten, Anders Ygeman, ska den återskapas? Ska det återkommunaliseras? Det borde det väl inte vara så svårt att svara på här och nu så att vi åtminstone får något besked från Socialdemokraterna.

Anf. 143 Anders Ygeman (S)

Herr talman! Det verkar vara enklare än att svara på frågorna om djursex. Där blev Bengt-Anders Johansson svaret skyldig. Jag ska vara väldigt tydlig. Jag tror inte att det som högeralliansen en gång har raserat går att bygga upp i samma form. Jag tror att vi behöver en annan form för att stärka djurskyddet. Vi kommer att ge tydliga besked om det långt innan valet. Så långt om Djurskyddsmyndigheten. Ska vi återkommunalisera? Jag tror att kontrollen i dag ligger för långt ifrån djurbesättningarna. Jag vill ge kommuner en möjlighet att utföra den här kontrollen. Det var många kommuner där det fungerade bra. De kommunerna måste få den möjlighet som de nu har förvägrats. I andra lägen är det nog bra att länsstyrelsen har en övergripande roll. Det tror jag att vi har lärt oss. Men framför allt måste vi ha mer resurser för att klara kontrollerna. Bengt-Anders Johansson har fel när han säger att vi inte har mer resurser. En av de åtgärder högeralliansen har vidtagit är att avskaffa möjligheten till avgiftsfinansiering. Den vill vi återinföra, och då skulle vi ha möjlighet att åtminstone fördubbla djurskyddskontrollen. När det så gäller den här blanketten ska man veta att det gjordes en avstämning även före grisskandalen. Var femte vecka kom en veterinär till besättningarna. Nu ska de fylla i en blankett - det är den stora skillnaden. Då kanske jag inte är riktigt lika säker som Bengt-Anders Johansson på att den här blanketten kommer att vara det som räddar oss från nya grisskandaler. Jag kan konstatera att högeralliansregeringens största djurskyddsåtgärder är en utredning, en blankett och ett ändlöst velande i fråga om man ska kriminalisera djursex eller inte.

Anf. 144 Bengt-Anders Johansson (M)

Herr talman! Det verkar som att Anders Ygeman är väldigt fäst vid att diskutera djursex. Jag hoppade inte över det av något annat skäl än att tiden inte räckte till. Jag kan gärna ta den diskussionen nu. Jag påstår att det i dagens lagstiftning finns möjlighet att lagföra detta om man vill. Det här är plakatpolitik från vänsterkartellen - ingenting annat. Den pågående djurskyddsutredningen kommer att titta även på detta, och vi får se vad den kommer fram till. Det går att lagföra detta i dag. Men om vi ska stifta lagar som egentligen inte har någon betydelse är det den melodin som Socialdemokraterna väljer. Tack för tydliga besked! Vi kommer att få en djurskyddsmyndighet om Socialdemokraterna vinner, fast i annan form. Det var exakt vad Anders Ygeman sade. En djurskyddsmyndighet i annan form kanske blir än mer irrationell än den vi hade. Vi kommer att få en återkommunalisering. Det är också ett tydligt besked från Anders Ygeman. Om det är samma besked från Tina Ehn är det klappat och klart, för i så fall får väl Vänstern böja sig. Sedan har vi fått ytterligare ett besked: Det ska bli dubbelt så mycket tillsyn. Det innebär att Socialdemokraterna kommer att anslå 236 miljoner i budgeten. Jag ska mycket noga följa upp den kommande budgeten. För föregående år är det 118 miljoner, och ska tillsynen fördubblas måste det vara fördubblade pengar. Tack för tydliga besked!

Anf. 145 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Jag tycker inte att man bara kan säga att man är mån om att ha världens bästa djurskydd och att det ska uppgraderas så att man ser till att det hela tiden förbättras när man gör tvärtom. Det finns ingenting som man kan dölja i fråga om vad som har hänt med djurskyddet under den här mandatperioden. Man har faktiskt lagt ned denna myndighet - vi har hört att det var världens första djurskyddsmyndighet - dragit ned resurser, förändrat från det kommunala till det statliga utan att ge kommunerna tillräckligt med resurser. Förvisso har man gett 118 miljoner, fördelade med en märklig fördelningsnyckel som man nu har ändrat så att den har blivit lite bättre. Precis som Anders Ygeman sade hade man tidigare möjlighet att finansiera med avgifter. Det har man inte nu, vilket innebär att det kostar ännu mer för samhället. Det blir det allmänna som betalar det. Det ska mer pengar till om det ens ska vara på samma nivå, om man ser det teoretiskt ekonomiskt. Djurskyddet har förstärkts under mandatperioden, säger Bengt-Anders Johansson också. Han räknar då fördelningen av pengarna över landet som en del, djurägarregister som en del, djurförbudsregister som en del och djurskyddsdeklaration som en del. Jag tror inte att jag hörde någonting mer. För mig är det, precis som vi har hört tidigare, en deklaration, två register och en nyckel som man fördelar pengarna över landet med. Det är knappast något riktigt, reellt djurskydd som lyfter upp eller förstärker djurskyddet i Sverige. Det räcker inte att säga att man stärker djurskyddet om man inte gör det på riktigt.

Anf. 146 Bengt-Anders Johansson (M)

Herr talman! Med all respekt för Tina Ehn, men jag får en känsla av att sorgen är större bara för att det råkade vara världens första djurskyddsmyndighet. Det är ingen som har nämnt vad Djurskyddsmyndigheten egentligen uträttade. Det vore intressantare om det var en debatt om innehållet i vad de gjorde än att de råkade tillskapas. Sedan visade det sig att de gjorde sig mer eller mindre omöjliga i djurskyddssammanhang. Det är lite intressant att Tina Ehn tydligen har uppfattningen att det inte är någon kostnad för samhället om man tar ut avgifter. Nehej? Kommer de pengarna från någon annan planet? Vare sig man tar ut avgifter eller skatter är det naturligtvis en kostnad för samhället eller konsumenten i sista svängen. Skattepengar är inte gratis - de ska hämtas hos mor Anna och herr Nilsson. Avgifterna ska hämtas hos någon annan. Men det är konsumenten som får betala i båda fallen. Jag förstår inte riktigt logiken, om det nu finns någon. Tina Ehn glömde en sak i min uppräkning av det som har förstärkts, nämligen att vi nu har en djurskyddstillsyn i hela landet. Det fanns ett antal kommuner som inte hade någon djurskyddstillsyn över huvud taget. Det fanns ett antal kommuner som bara åkte på rena anmälningsärenden, som inte hade någon förebyggande kontroll över huvud taget. Tina Ehn måste väl ändå erkänna att det har blivit bättre?

Anf. 147 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! När det gäller finansieringen, om man tar ut avgifter eller inte, vet vi bägge att det är en stor skillnad om man lägger det på skattekollektivet när man tidigare kunde ta ut en avgift av verksamhetsutövarna. Det är naturligtvis samhällets pengar - det beror på hur man definierar det hela. Jag tror att Bengt-Anders har det fullt klart för sig. Jag tänker inte blanda in pizzabagaren och allt det där - han får betala sin verksamhetsavgift precis som alla andra. Det finns en annan sak när det gäller djurskyddet. I dag har vi i utskottet fått en redovisning av hur det fungerar, och precis som jag sade i utskottet tror jag att oavsett vad vi gör som politiker gör de som sedan får besked om hur det ska gå till sitt bästa - jag tror absolut att de kommer att göra det. På det sättet kommer man så småningom att rätta till en del av de här ogenomtänkta förslagen, så att det går i rätt riktning. Det finns inget självändamål att förändra strukturer hela tiden, att återupprätta eller nedmontera djurskyddsmyndigheter och så vidare. Det viktiga är att vi har ett bra djurskydd och att man tar till vara den kunskap som finns och utifrån kritik i samhället förändrar det som är dåligt. Jag tror inte att det bara handlar om en sorg och att ingen kan tala om vad Djurskyddsmyndigheten gjorde. Vi vet att de tog fram föreskrifter, vilket inte hade gjorts på åratal. De spetsade till djurskyddet ordentligt. De gjorde en del saker som de fick kritik för, men den historien har vi redan haft. Hur som helst tog jag i dag upp en fråga när vi diskuterade i miljö- och jordbruksutskottet. Det är en sak som faller mellan stolarna i och med förändringen av djurskyddet från kommunerna till länsstyrelsen, och det är sällskapsdjuren. Jag tycker att ni ska stå till svars för det också.

Anf. 148 Bengt-Anders Johansson (M)

Herr talman! Jag kan hänga på direkt när det gäller sällskapsdjuren. I den redovisning vi fick i dag sade man, om jag inte hörde fel, att 90 procent av verksamheten låg på sällskapsdjur. Det är anmärkningsvärt - jag blev riktigt förvånad. Det innebär att 10 procent ligger på lantbrukets djur. Här finns verkligen någonting att fundera på, mot bakgrund av att det antalsmässigt måste finnas väsentligt mycket fler lantbruksdjur än sällskapsdjur. Jag gör inte någon gradering av detta, men det är mycket förvånande. Sedan gällde det samhällets pengar. Där finns möjligtvis en ideologisk skillnad. Jag ser inte detta som samhällets pengar. Jag ser det som skattebetalarnas pengar som vi förvaltar. Det kan i min värld inte bli något annat. Jag måste alltid se dem som om de vore mina egna pengar. Då tror jag att man förvaltar dem bäst. Sedan gläder jag mig åt att Tina Ehn ändå säger att det förmodligen kommer att bli bättre med djurskyddstillsynen. Det är vi överens om, och jag tror att vi båda står för värdegrunden att det är vårt absoluta mål. Sedan har vi lite olika vägar att nå dit. Vidare säger Tina Ehn att Djurskyddsmyndigheten utfärdade vissa föreskrifter och så vidare, men vi hörde i dag också från chefsveterinären på Jordbruksverket att man nu försöker samordna och få en samsyn i hela djurskyddstillsyns-Sverige. Det pågår alltså en förbättring oavsett om vi har en särskild djurskyddsmyndighet eller inte. I så måtto är Djurskyddsmyndigheten helt obehövlig, för detta kommer fram i alla fall.

Anf. 149 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Nu får vi åter i kammaren tillfälle att debattera den viktiga frågan om djuromsorg och djurskydd. Det är en fråga där det i grunden inte kan råda någon skillnad över huvud taget. Till skillnad från Anders Ygeman tror jag mina politiska motståndare om att ha ett gott uppsåt i denna fråga. Jag kan inte låta bli att känna en upprördhet när vi i en seriös debatt får höra hur miljö- och jordbruksutskottets ordförande påstår att vår minister svamlar. Det tycker inte jag hör hemma i en sjyst och etiskt bra debatt. Vi värnar alla ett gott djurskydd, menar jag. Vi känner en stolthet över att Sverige har en av de starkaste djurskyddslagarna, samtidigt som vi känner både vrede och frustration när brott mot djurskyddslagen uppdagas och när djur far illa. Det är därför utomordentligt välkommet att en djurskyddsutredning nu har tillsatts för att vi ska få fram en heltäckande bild av djurskyddet men också se på vilka sätt förbättringar kan ske. Jag upprepar något av det som Bengt-Anders Johansson informerade om. Den här utredningen kommer att handla om förvildade djur, övergivna djur, djurhållning i lantbruk och på cirkus, tävling med djur, avel och sexuella övergrepp på djur. Detta kommer att inkluderas. Jag ser mycket fram emot den dag då Eva Eriksson överlämnar sin utredning och mot de förslag som den kommer att innehålla. Till Tina Ehn vill jag säga att vi fortlöpande följer upp både den forskning och utveckling och det förbättringsarbete som sker när det gäller minkuppfödning. Vi har inte släppt den frågan. Herr talman! Vi har tidigare här i debatten tagit upp djurskyddskontrollen som riksdagen under det gångna året beslutade om. En organisationsförändring är alltid smärtsam, men jag vill i några korta punkter tala om fördelarna med den. Först och främst fungerade den inte innan. Hade den varit välfungerande hade alliansregeringen över huvud taget inte beslutat om någon organisationsförändring. Vi fick kritik från EU för de bristerna. Nästan en tredjedel av alla kommuner hade bristande eller ingen kontroll. Vi tycker att det är viktigt med likvärdighet. Vi har nu tillskjutit en gemensam pott pengar till de olika länsstyrelserna där man har möjlighet att fördela, samordna och öka effektiviteten. Vi har dessutom ökat summan. Jag vill också påpeka att vi följer detta - det fick vi också en föredragning av i miljö- och jordbruksutskottet i dag - mycket noga för att se hur det fungerar i de olika länsstyrelserna. En återrapportering är på gång. Tidigare har många av miljöskyddsinspektörerna, kontrollanterna, varit anställda på deltid i olika kommuner. Vid sjukskrivningar och semestrar har det då hänt att deras stol har stått tom. Det har också inneburit bristande inspektioner. Vi har infört djurförbudsregister och djurägarregister. Jag vill mena att vi arbetar mycket aktivt med djurskyddsfrågorna. Det är också med stor tillfredsställelse som jag kan konstatera att ambitionerna har höjts vad gäller djurskyddsforskning. 30 miljoner kronor har anslagits för forskning om djurskydd, och där finns också alternativa djurförsök. Det är också med tillfredsställelse som jag konstaterar att Sverige fick gehör för krav som innebär möjlighet att inte tillåta slakt utan bedövning och att vi då kan få ha mer långtgående bestämmelser. Flera motioner i dagens betänkande från bland andra s och mp tar upp behovet av internationellt djurskyddsarbete. Jag vill bara hålla med om det. Det är viktigt. Därför vill jag uppmuntra er. Nu har ett djurskyddsbetänkande överlämnats i EU - ett betänkande som i korthet skulle kunna innebära, om man får gehör för det, en europeisk djurskyddslag där alla djur ingår och ett centrum som ska följa upp efterlevnaden. Förhoppningsvis kan detta få sin placering i Sverige. Förslaget skulle också innebära bättre kontroller och kännbara sanktioner vid lagöverträdelser samt ett klart samband mellan djurhälsa och folkhälsa. Där kommer också antibiotikaanvändningen in. Det blir bättre kontroll av användningen. Inom Europarådet har Sverige haft en pådrivande roll, och det pågår där ett aktivt djurskyddsarbete. Sverige arbetar också inom världsorganisationen för djurhälsa, OIE, för att ta fram djurskyddsrekommendationer. Herr talman! Sverige arbetar på alla sätt för att den svenska synen på djurskydd och djurhållning ska få genomslag i EU. Vi arbetar också med att säkerställa djurskyddet hemmavid. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Anf. 150 Anders Ygeman (S)

Herr talman! Jag ber naturligtvis om ursäkt om det har framkommit att jag efter jordbruksministerns unika, stringenta utläggning skulle ha uttalat mig nedsättande. Men kanske Anita Brodén kan göra det klarläggande som Bengt-Anders Johansson inte klarade av att göra: Kommer det en lagstiftning mot djursex? Det lovade ju jordbruksministern efter sitt stringenta inlägg, och Bengt-Anders argumenterade emot detsamma här i riksdagen. Kanske Anita Brodén kan reda ut begreppen. Kommer det en sådan lagstiftning på riksdagens bord eller inte?

Anf. 151 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Tack för de första orden där Anders Ygeman rättade det olyckliga uttalandet. Precis som Bengt-Anders Johansson har informerat om och som jag också tog upp i mitt anförande pågår nu en djurskyddsutredning. I utredningen har Eva Eriksson fått ett särskilt uppdrag att ta upp sexuella övergrepp på djur, och jordbruksministern har uttalat sig positivt till att det blir en sådan lag. Vi har redan en lag om att man inte får behandla djur illa, men det kan krävas en skärpning där. Jag är väldigt positiv till detta om det kommer ett sådant förslag. Vi i Folkpartiet är mycket positiva, men vi avvaktar givetvis utredningen. Nu ligger det på utredarens bord, och vi får se vad slutsumman blir.

Anf. 152 Anders Ygeman (S)

Herr talman! Jag kan bara konstatera att Folkpartiet och jordbruksministern är lika stringenta i den här frågan.

Anf. 153 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Då tar jag tillfället i akt att upprepa det jag sade, så att det blir riktigt tydligt. Det pågår en djurskyddsutredning. Eva Eriksson har fått det uppdraget. Bland alla de punkter som vi har räknat upp tidigare finns den fråga som Anders Ygeman nu fokuserar på, nämligen sexuella övergrepp på djur. Från Folkpartiets sida är vi, precis som jordbruksministern, positiva till att man i så fall gör en skärpning. Det här ligger nu i en utredning, och innan vi sätter ned foten och det blir en lagstiftning väntar vi givetvis på att utredningen läggs fram och får sedan behandla det i vanlig ordning.

Anf. 154 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Först vill jag kommentera lite grann hur djurskyddet var när kommunerna hade ansvaret för det. Det var många deltidsanställda kontrollanter, och när de blev sjuka föll alltihop. Men det är inte riktigt sanningen. Eftersom flera kommuner samarbetade över gränserna kunde man täcka upp för varandra. Det fanns alltså sådant som var väldigt bra och sådant som var mycket dåligt. Men det gjordes aldrig någon riktig analys av vad länsstyrelserna kunde ha gjort. Länsstyrelserna kunde ha tagit kommunerna i hampan när de inte skötte det som de skulle. Den möjligheten utnyttjades aldrig. Jag vill fortfarande hävda att det finns många brister med alla de förändringar som regeringen har gjort, och det kommer jag att stå fast vid. Jag tycker också att det är fel att man har minskat så mycket på resurserna. Nu vet jag som sagt var att alla gör sitt bästa, och det är väl gott och väl. En annan sak som jag vill ta upp är detta med översynen av djurskyddslagen som vi nu hör mycket om. Jag har någonstans i bakhuvudet att det skulle komma någon redovisning i mars, men det kanske ännu är lite tidigt. Jag tycker att det är lite märkligt att man i uppdraget säger att syftet med översynen av djurskyddslagen är att minst uppnå samma djurskyddsnivå som i dag. Om man nu säger sig vilja höja djurskyddskrav och djurskyddsnivåer borde syftet också vara att höja dem. En lämplig uppgift för utredningen vore att se över hur portalparagraferna efterlevs i praktiken och i vilken utsträckning det krävs förändringar i föreskrifter, för i grunden har vi i dag en bra djurskyddslag, skulle jag vilja påstå. Sedan finns det lite brister i hur man lever upp till portalparagraferna och föreskrifterna.

Anf. 155 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Jag tycker att det är positivt att Tina Ehn ändå har ansatsen att vi i grunden har en bra djurskyddslag, och det är den som vi har som en utgångspunkt, en plattform. Sedan behövs uppföljning och kontroller, och framför allt ska djurägare ta sitt djurägaransvar. Det är här det har brustit väldigt mycket. När djurskyddsutredningen läggs fram kommer den att föranleda en debatt och en analys. Om inte alla delar som Tina Ehn efterlyser har kommit med i den har vi alla möjligheter att lyfta in det. Det är inte så att allt finns med i en utredning till punkt och pricka, utan vi har möjlighet att lägga in det som vi tycker är nödvändigt och viktigt. Tina Ehn har rätt i att om en kommunal djurskyddsinspektör blev sjuk kunde man ibland lösa det med grannkommuner. Men i alltför många fall blev det tomma stolar och brister, och det visar dess värre också rapporterna. Det var alltför många kommuner som inte kunde leva upp till kraven i djurskyddslagen. Därför tycker jag att det borde applåderas att alliansregeringen faktiskt tar tag i den här frågan, gör någonting och ser till att det blir en likvärdighet över landet och en ordentlig tillsyn. Den information som vi fick i dag i miljö- och jordbruksutskottet visade att kommunernas inspektörer har lämnat efter sig ett antal ärenden som länsstyrelserna nu får ta tag i.

Anf. 156 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Visst, vi är eniga om att det skedde både bra och dåliga saker när kommunerna skötte det hela. Det kan vi vara överens om. Och det är klart att man ska göra någonting om det är något som inte sköts bra. Frågan är om man ska byta från det ena systemet till det andra utan att göra någon analys av vad som kunde ha skett, om man ska göra det så fort som man gjorde och om man ska slå undan en del av resurserna. Det är många delar i kritiken av hur det har gått till som jag tycker att man ska ta till sig. Senast var det fördelningsnyckeln när det gällde resurserna. Det visade sig att man hade bestämt resurserna utifrån antalet individer i stället för djurbesättningar, vilket har fått mycket kritik. Detta har man ändrat en del, men man har inte ändrat utifrån de förslag som kom, så det är fortfarande inte riktigt tillfyllest. Jag vet att man i bland annat Halland är väldigt besviken på de resurser man får. Men den här frågan får det naturligtvis jobbas vidare med. Jag tänker fortsätta med en annan fråga nu. Jag hörde när Bengt-Anders Johansson var uppe att han lite grann ironiserade över vår reservation och motion om en kattutredning. Jag som bor på landet kan ibland själv tycka att det väl inte är några problem med katter. Men när man har förstått hur stort problemet kan vara, hur mycket det kostar samhället och hur stort lidandet är för många katter inser man att vi kanske behöver höja kattens status. Det är i grunden det som det handlar om i reservationen. Jag tror att Anita, som brukar vara med på djurskyddsföreläsningar, också har hört dem som jobbar mycket för att höja kattens status i samhället säga att det är en viktigare fråga än man kanske tänker sig vid första anblicken av förslaget. Jag undrar om Anita också tycker att det är en viktig fråga att höja kattens status i samhället.

Anf. 157 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Jag ska försöka hinna med att besvara frågorna. Vad gäller analys, den första frågan, har Jordbruksverket nu tagit tag i det här, som vi fick information om i dag. Man analyserar och gör uppföljningar med länsstyrelserna. Ibland beskylls vi för att gå för långsamt fram och ibland för att gå för fort fram. Jag är övertygad om att här var det nödvändigt att vi gick snabbt fram, för EU hade stått med en böteslapp till oss om vi inte hade klarat det. Det tidigare kriteriet för fördelning av pengar har vi ändrat. I stället för människohuvuden är det nu djurhuvuden. Men som också Bengt-Anders Johansson påpekade är 90 procent sällskapsdjur, så det är inte helt enkelt. Därför har vi inte till hundra procent utgått från antalet djurbesättningar, utan vi har tagit hänsyn till det. När det gäller resurser är det lika mycket resurser, plus 5 miljoner. Katter, sist men inte minst, är en viktigare fråga än vad man i förstone tror och tänker. Jag tycker att det väldigt mycket är ett kommunalt ansvar. Det finns ett antal kommuner som har tagit tag i det här på ett rejält sätt, och de har beslutat om märkning av katter. Här finns det möjlighet att gå vidare. Men om inte det här räcker är det viktigt att vi ser över det - och det finns med i Eva Erikssons utredning - för till syvende och sist är det ett ägaransvar. Om man jämför hundar och katter är det många som inte tar sitt ägaransvar vad det gäller katter. Det är en stor utmaning för oss, och där har vi också ett ansvar.

Anf. 158 Irene Oskarsson (Kd)

Herr talman! Kvällen börjar närma sig och en del av våra kolleger måste tyvärr rusa härifrån. Det är ett intressant betänkande och en intressant debatt. Det finns mycket som är värt att lyfta fram här. Men det finns ett ord som är väsentligt överskuggande både i själva debatten och i betänkandet, och det är attityder. Vilken attityd har vi? Med tanke på vad oppositionens företrädare med Anders Ygeman i spetsen har gjort här tidigare i kväll skulle jag vilja börja med att tala om vad alliansregeringen har åstadkommit under de här tre åren för att stärka djurskyddet. Vi har hört om djurskyddskontrollregistret och om verksamheten inom djurens hälso- och sjukvård som förändras så att det blir en tydlighet i vem som får göra vad och hur. Inom EU har vi arbetat för att få till stånd förändringar vad gäller transporter av djur. Resurser har avsatts till forskning om alternativ till djurförsök. Djurskyddskontrollen har förstatligats, och jag kommer tillbaka till den frågan likt alla talare före mig. Beslut har fattats om minimimått för att få hålla slaktkycklingar och om tillsyn av hundar och katter. Ja, listan kan göras oerhört lång. Jag skulle kunna fortsätta räkna upp ett antal punkter som regeringspartierna har varit överens om och därmed genomfört under åren som ligger bakom oss. Det verkar som den rödgröna alliansen är totalt okunnig om detta. Herr talman! Jag tror att det viktigaste alliansregeringen har gjort - även om allt det ovan nämnda är viktigt för djurskyddet - är översynen av djurskyddslagstiftningen. Direktivet till utredningen är som jag brukade få höra som barn "god och nyttig läsning". Den rekommenderas särskilt till Anders Ygeman med flera som inte verkar ha tagit del av det som står där, för om så hade varit fallet hade vi nog inte haft dagens betänkande i den form vi har utan förmodligen ett mycket tunnare sådant då i stort sett alla motioner har bäring på det som står i direktivet. Det skrevs i somras, och utredningen läggas fram vid årsskiftet 2011. Herr talman! Varför ska vi ha en översyn av den lagstiftning som vi säger är i särklass i världen? Jo, just för att den är det. Vi kan inte låta den vara statisk. Mycket har hänt sedan 1988. Mycket har hänt inom forskningen vad gäller djurhållning och djurs behov. På s. 6 i direktivet står det: "Vad som skall anses utgöra ett djurs biologiska beteende får avgöras utifrån gjorda erfarenheter och vetenskapliga rön. Den huvudsakliga diskussionen har handlat om huruvida formuleringen avser grundläggande beteenden som är viktiga för djurets välbefinnande eller avser beteenden som djur utför i vilt tillstånd." Detta är ett exempel på vad regeringen vill ha förtydligat i den utredning som pågår. Herr talman! I betänkandet slår oppositionen in vidöppna dörrar - dörrar som man borde glädja sig åt att regeringen redan har öppnat. Dagens debatt har också föga förvånande rört sig runt de förändringar som regeringen gjort när det gäller djurskyddstillsynen. Jag tror att det är tredje eller fjärde gången som jag står här, och jag envisas med att säga samma sak. Det finns kommuner i vårt land som inte har klarat av detta. De är fler än vad vi tycks tro. Det finns kommuner, likt min hemkommun, som har jobbat efter bästa förmåga men med knappa resurser. De av oss som lyssnade på Studio Ett fick en tydlig beskrivning av problemen men också ett erkännande från flera av dem som deltog i debatten att det här har gjort att man har fått bättre kompetens och kvalitet. Därmed ser man mer och gör mer, vilket gör behoven större. Det är logiskt. Alltså är det precis som tidigare talare från alliansen har sagt: Det finns ett berg av icke utförda uppgifter som vi måste beta av, och det är det som pågår. Jag förväntar mig att de ansvariga myndigheterna, det vill säga länsstyrelserna, tar tag i frågan och prioriterar denna tillsyn. Jag förutsätter att de likt alla andra kan göra avvägningar år från år av vad som är väsentligt att satsa resurser på för att klara av sin uppgift. De pengar som har skjutits till under detta år och tidigare år ska användas till detta och ingenting annat. Annars är det svårt att se en trovärdighet i det arbete som våra myndigheter utför. Det ska också rapporteras, likt det som i alla fall vi i alliansen hörde tydligt och klart på utskottet i morse. Jag vet inte om utskottsordföranden hörde det, men det verkar inte så att döma av det tidigare inlägget. För Kristdemokraterna är förvaltarskapstanken en viktig grundbult. Vi människor måste ta ansvar för vår miljö och de djur och växter som finns där. Det är varje människas ansvar och vårt gemensamma ansvar. Det gäller alla djur oavsett om det är sällskapsdjur eller husdjur. Av detta följer att vi behöver avsätta resurser för forskning som också intresseorganisationer för olika djurslag behöver vara med och bidra till. Bengt-Anders Johansson har på ett föredömligt sätt berört minkfrågan, så jag tänker inte upprepa det utan hänvisar till det han sade tidigare. Det här gäller också många andra djurslag, avelsföreningar med mera som satsar resurser på att hitta bra sätt att jobba med djurens välfärd. Herr talman! Vi konsumenter har ett ansvar att ställa frågor och kritiskt granska. I frågan om belgisk blå är jag den första att beklaga att vissa uppfödare, slakterier och charkföretag inte tycks vara seriösa och följa de uppgörelser de själva har gjort. I det fallet är det viktigt att de seriösa aktörerna kliver fram och tydliggör att de inte befattar sig med detta, vilket också har gjorts. Tidigare talare har också sagt att regeringen gör vad man förmår för att på EU-nivå få till förändringar i frågan så att vi tydligt ska kunna sätta stopp för denna helt oetiska djurhållning. Herr talman! Det finns mycket mer att säga i detta ämne. Jag vill lyfta upp en aspekt som jag tror att ingen av de tidigare talarna har lyft upp. Ett par av motionerna tar upp detta ämne, och det behandlas också i utredningen. Det handlar om när kvinnor och män utsätts för våld i nära relationer och det finns husdjur. Det kan finnas en rädsla hos den misshandlade för vad som händer med djuret. Hur ska man känna sig trygg med att djuret inte fortsätter att misshandlas? För mig är det glädjande att denna fråga också har kommit med i utredningens uppdrag. Jag förväntar mig att få se lösningar på frågan vad gäller sekretess mellan olika delar av våra förvaltningar avseende att göra omhändertaganden också av djur i sådana här fall. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Anf. 159 Anders Ygeman (S)

Herr talman! Det var många och hårda ord från Irene Oskarsson. Jag börjar med att konstatera att det fanns brister i den kommunala kontrollen. Det har jag sagt tidigare i dag och i tidigare debatter. Det finns sannolikt inget perfekt system för djurskyddskontroll, oavsett om det är statligt, kommunalt eller kommunalt och statligt. Låt det vara sagt från början. Mitt i all den ilska Irene Oskarsson känner mot den rödgröna oppositionen och den stolthet hon känner över den egna högeralliansens blanketter och förstatligande av kontrollen måste jag fråga: Är det inte lite oroande att antalet kontrollanter i Sverige näst intill har halverats efter det att reformen genomfördes av regeringen? Är det inte lite oroväckande att i de län där vi har flest djur och störst djurbesättningar sker det knappt några kontroller alls? Är det inte lite oroväckande att när vi träffar Jordbruksverket så säger man att det inte sker något förebyggande arbete? Är det inte lite oroväckande att 30-40 procent av Sveriges grisbesättningar inte ens omfattas av er blankett? Finns det inte viss anledning även för Irene Oskarsson att se brister i den reform som regeringen och högeralliansen har genomfört?

Anf. 160 Irene Oskarsson (Kd)

Herr talman! Jag är oerhört stolt över det alliansregeringen genomför. Min ilska är nog snarare ett mått av irritation över att allt tycks målas i svart och vitt. Därför var det glädjande att höra det Anders Ygeman just sade, nämligen att världen inte är svart och vit. Det är inte blanketterna som är lösningen men däremot det blanketterna kommer att vara ett redskap för, samtalen och dialogen. Chefsveterinären på Jordbruksverket Leif Denneberg sade i dag och har sagt i andra sammanhang tillsammans med Jordbruksverkets övriga företrädare att blanketten är ett redskap i processen där djurägare, veterinärer, tillsynsmyndighet och intresseorganisationer ska kunna få en tydlig gemensam bild och lägga ribban på samma nivå för att sedan kunna jobba utifrån det. Blanketter kan, som Anders Ygeman vet, vara ett redskap. Om de inte är ifyllda, om de inte finns, är det en varningsklocka för att det är något som inte stämmer. När det gäller antalet kontrollanter, människor som jobbar med detta, är det som företrädaren sade, färre inspektörer som är bättre på sitt jobb så att missförhållanden upptäcks tidigt och anmäls. Därmed gör man det jobb som inte har varit gjort tidigare. Jag säger som Anita Brodén med flera har sagt före mig: Det kommer att vara ett år då vi får se mycket hända. Förhoppningsvis går vi sedan in i ett normaltillstånd.

Anf. 161 Anders Ygeman (S)

Herr talman! Det arbete som Irene Oskarsson berättar om har ju alltid skett. Besättningsveterinärerna har ju, precis som alla andra veterinärer, varit skyldiga att anmäla missförhållanden. Nu har de fått en blankett för det. Jag är inte säker på att det har gjort deras arbete så mycket enklare. Det är viktigt att upprätthålla kompetensen bland våra djurskyddsinspektörer. Oavsett om de är statliga eller kommunala är de inga stålmän eller stålkvinnor. Om det blir hälften så många inspektörer och om det blir väsentligt färre kontroller är väl risken ganska uppenbar att djurskyddet blir lidande. Då finns risken att vi får se fler sådana här skandaler och då finns risken att vi återigen får se alliansföreträdare som är stolta och glada men att vi ändå får se djur lida. Jag hoppas att vi kan byta ut den här regeringen och att vi får en regering som sätter till mer resurser och att vi kan återupprätta djurskyddskontrollerna i Sverige.

Anf. 162 Irene Oskarsson (Kd)

Herr talman! Det ska bli intressant att se det budgetförslag som oppositionen lägger fram under våren och försommaren och som man kommer att gå till val på i de här frågorna och få se varifrån resurserna kommer och hur de ser ut. Jag håller med Anders Ygeman om att det är oerhört viktigt med kompetens och kunnande. De personer som jobbar nu gör ett gott jobb. Utifrån egen personlig erfarenhet vet jag att det gjordes också när detta var i kommunal regi, men man hade en bråkdel av sin tjänst till de här uppgifterna. Att sammanlänka de resurser som användes till detta, omsatta i statliga pengar, och visserligen få färre huvuden men mer kvalitet, tror jag är att göra det hela bättre när man har kommit igenom det som beskrivs som ett berg. Man får också ett mer förebyggande arbete. Det finns mycket att säga om tidigare förebyggande arbete och anmälningsskyldighet. Nu ska man faktiskt upptäcka missförhållandena på ett tidigare stadium, om de finns. Man ska förebygga dem. Förebyggande arbete är alltid bättre än efterarbete. Detta, som kommer att överföras också på andra djurslag, är en oerhört viktig pusselbit. Jag vill också, i anslutning till det som Anders Ygeman har sagt, säga att jag känner en viss personlig besvikelse över att de som har upptäckt de här skandalerna inte står för det fullt ut när det blir rättslig prövning.

Anf. 163 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Ibland blir jag otålig, och jag kan känna mig frustrerad. Vem ska ta ansvar för vad? När det gäller historien med belgisk blå har man i Sverige gjort en branschorganisationens överenskommelse. Man får nämligen inte göra på något annat sätt enligt EU:s regler, säger man. Överenskommelsen fungerar inte. Vi vågar inte vara olydiga mot EU för då får vi inte sitta med vid bordet och samarbeta. Det har vi hört i många andra sammanhang. Det kan möjligtvis vara så i den här frågan. Då ska konsumenterna ta sitt ansvar. Självklart har konsumenterna ett ansvar, men vi måste ge dem verktygen. Vi måste se till att det finns en ursprungsmärkning bland annat. Det är sådant som vi har drivit men inte känner att det finns ett fullt stöd för från allianssidan. Vi måste sätta ned foten och dela upp ansvaret och inte bara säga att olika parter har ansvar här och där och bolla över det till Europa, världen eller konsumenterna. Vi är politiker för att vi ska sätta ramar och ta ansvar. Det skulle vara roligt att utveckla den här diskussionen. Vad kan vi göra egentligen? Någonting mer kan vi göra. Det är jag övertygad om. Ska vi åka till EU och ställa krav? I annat fall ska vi ge konsumenterna den makt som de har rätt att få.

Anf. 164 Irene Oskarsson (Kd)

Herr talman! Tina Ehn har en ingång i de här frågorna och ett engagemang som jag har stor respekt för. Det är precis som Tina säger, att branschorganisationerna gjorde den här överenskommelsen för att vi inte kan hantera frågan på annat sätt. Det som nu sker är att regeringen jobbar med detta på EU-nivå. Som jag sade i mitt anförande är det viktigt att de seriösa aktörerna kan göra det som Tina Ehn efterfrågar från och med i morgon om de vill och tydligt märka ut var djuren kommer ifrån och vilken typ av djur vi köper i butiken som livsmedel till söndagsmiddag. Det är alldeles tydligt. Det som vi politiskt kan göra är att ge det redskapet. Jag tror inte på att vi nu ska göra ursprungsmärkningen obligatorisk. Jag tror inte att det är lösningen på problemet. Däremot tror jag att det är viktigt att vi jobbar i EU, vid bordet, som Tina Ehn säger.

Anf. 165 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Skillnaden är att regeringen vill bolla över ansvaret till alla andra. Det är seriösa aktörer som ska göra detta. Det har ju varit seriösa aktörer som har haft den här branschöverenskommelsen, men man har inte lyckats. Granskar man det hela ser man att när det väl gäller är det pengar som styr. Vi vet ju att världen går runt av det. Det är politiken som måste styra upp när pengarna tar över. Irene Oskarsson tog upp den reservation som handlar om djur och människor och våld i nära relationer och om hur kvinnor kan hållas kvar i relationer därför att de är oroliga för vad som ska hända med hunden eller katten. Just den frågan jobbade man mycket med i kommunerna när man hade hand om djurskyddet. Man hade ett samspel mellan den sociala verksamheten och djurskyddet. Det är också en sak som bara försvann i förändringen av djurskyddet. Jag hoppas verkligen att det kommer med i den översyn som Eva Eriksson håller på med. I annat fall kommer frågan fortfarande att vara ett problem - ett större problem än det var tidigare.

Anf. 166 Irene Oskarsson (Kd)

Herr talman! Jag önskar att det inte bara är ekonomiska värden som styr utan också de värden vi står för. Därför tror jag på att branschen och seriösa aktörer kan göra mycket för detta. Regeringen gör sitt genom att arbeta på EU-nivå. Tina tar upp hur det hanteras. Utredningen har fått i uppdrag att se över sekretessen mellan de olika myndigheterna. Ibland fungerade det tidigare - det har Tina Ehn alldeles rätt i - men det kanske mer berodde på att inspektör och socialsekreterare hade en sådan kännedom om varandra att man gjorde detta utan att läsa lagens bokstav. Man läste dess andemening. Vi måste förändra lagens bokstav så att andemeningen kan få genomslag. Det hoppas jag att utredningen kommer att leda till.

Sven Yngve Persson (M)

Anf. 167 Sven Yngve Persson (M)

Herr talman! Jag hade inte tänkt gå upp i detta ärende, men jag hörde vid ett antal tillfällen ett ord som fick mig att reagera, nämligen ordet grisskandal. Visst har det varit diskussioner och visst har det varit debatt i medierna. Det finns ett uttryck som säger att en bild säger mer än tusen ord och att en bild aldrig ljuger. Det är kanske inte riktigt sant. En bild säger i och för sig mer än tusen ord, men den ljuger kanske ibland. Den visar åtminstone inte hela sanningen. Visst fanns det i rapporteringen helt oacceptabla bilder. Visst fanns det bilder som visade sådant som inte borde finnas i svensk svinproduktion. Men andemeningen att detta skulle vara representativt för hur svensk svinproduktion ser ut är inte korrekt. Det var mycket hårt vinklade bilder som vi såg. Det var bilder som var tagna av personer som de facto hade sysslat med olaga intrång och som dessutom riskerade att sprida smitta mellan stallar. Vi kan inte bygga vår framtida djurskyddspolitik på den typen av rapporter. Vi kan också konstatera att dessa personer i ytterst få fall, om ens något, står för vad de har gjort. Det är svårt att respektera den typen av verksamhet. Bilderna som vi såg kom i många fall från sjukavdelningar. Det är klart att djuren i en sjukavdelning är skadade. Frågan är vad vi ska göra. Ska vi försöka behandla djuren, eller ska vi avliva dem? Ska vi slippa bilderna, och ska vi slippa diskussionen får vi avliva djuren. Det är möjligt att det är den vägen som vi får gå. Jag tycker att det vore tråkigt. Jag är övertygad om att många djur kan bli behandlade och återigen komma in i produktionen. Vi ser bilder på enstaka suggor i en spilta. Tittar man på den spiltan kan man konstatera att det var en ätspilta dit djuren går när det kommer in folk i stallarna. Bakom den spiltan syntes inte den stora halmbädden där djuren kunde röra sig fritt resten av tiden. Man kan också konstatera att syftet med hela denna rapportering och denna analys inte var att förstärka djurskyddet. Det kan det omöjligt ha varit när man avvaktade i upp till två år med att gå fram med detta. Hade man haft ambitionen att göra det bästa för djuren hade man givetvis anmält detta så fort man såg det. Det finns exempel på besättningar som har varit med i detta men som hade upphört med djurproduktionen ett och ett halvt år innan reportaget kom. Syftet var alltså inte att rädda djuren. Syftet var att vi skulle sluta med djurproduktion och att vi inte skulle ha någon köttkonsumtion i landet. Det kan man respektera, men då kan man också stå för den åsikten. Herr talman! Avslutningsvis: Vi har haft en liten diskussion om djurskyddsinspektörerna och deras verksamhet. Om det är som vi har hört här att 90 procent av inspektionerna sker hos privatpersoner måste vi konstatera att jordbruket i så fall sköter sig bra. Då har animalieproducenterna i det här landet en liten andel av anmärkningarna. Det tycker jag att vi som förtroendevalda i denna riksdag ska vara stolta över.