Effektreserv 2020-2025

Betänkande 2015/16:NU19

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
12 maj 2016

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Beslut

Ja till längre period med effektreserv (NU19)

Giltighetstiden för lagen om effektreserv ska förlängas fram till 2025. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Lagen om effektreserv kom till i början av 2000-talet på grund av att riksdagen ansåg att det fanns risk för effektbrist i Sverige, det vill säga brist på el vid en given tidpunkt. Lagen ska vara en övergångslösning och tanken är att effektreserven ska aktiveras när det uppstår en effektbrist i elsystemet. Den nuvarande giltighetstiden sträcker sig fram till 2020 men riksdagen har nu förlängt giltighetstiden med fem år till. Anledningen är att det fortfarande finns risk för att det, exempelvis under kalla vinterdagar, produceras mindre el än vad elanvändarna vill ha ut.

Den ansvariga myndigheten Svenska kraftnät ges samtidigt större befogenheter och får vid upphandling av effektreserven framöver ingå avtal om minskad elförbrukning med vilken part som myndigheten själv anser lämplig.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2016.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2016-04-07
Justering: 2016-04-26
Trycklov: 2016-05-09
Reservationer: 21
Betänkande 2015/16:NU19

Alla beredningar i utskottet

2016-04-07

Ja till längre period med effektreserv (NU19)

Giltighetstiden för lagen om effektreserv bör förlängas fram till 2025. Näringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Lagen om effektreserv kom till i början av 2000-talet på grund av att riksdagen ansåg att det fanns risk för effektbrist i Sverige, det vill säga brist på el vid en given tidpunkt. Lagen ska vara en övergångslösning och tanken är att effektreserven ska aktiveras när det uppstår en effektbrist i elsystemet. Den nuvarande giltighetstiden sträcker sig fram till 2020 men näringsutskottet stöder nu alltså regeringens ståndpunkt att den bör förlängas med fem år till. Anledningen är att det fortfarande finns risk för att det, exempelvis under kalla vinterdagar, produceras mindre el än vad elanvändarna vill ha ut.

Den ansvariga myndigheten Svenska kraftnät ges samtidigt större befogenheter och får vid upphandling av effektreserven framöver ingå avtal om minskad elförbrukning med vilken part som myndigheten själv anser lämplig.

Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 juli 2016.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2016-05-11
Debatt i kammaren: 2016-05-12
Stillbild från Debatt om förslag 2015/16:NU19, Effektreserv 2020-2025

Debatt om förslag 2015/16:NU19

Webb-tv: Effektreserv 2020-2025

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 13 Lars Hjälmered (M)

Herr talman! En trygg energiförsörjning är avgörande för både hushåll och företag. Jag tror att vi alla tar för givet att elen finns där när vi ska tända en lampa, ladda en telefon eller starta en tv-apparat - att den alltid finns där utan avbrott, hinder eller bortavaro.

Det är på samma sätt för ett företag och kanske ännu viktigare för ett elintensivt företag, till exempel en industri av något slag. Där kan ett avbrott, om så bara för bråkdelen av en sekund, få förödande konsekvenser både praktiskt och ekonomiskt. Det kan till exempel stänga ned en fabrik under en längre tid med miljonkostnader som följd.

Hushåll och företag i Sverige ska kunna räkna med en trygg el- och energiförsörjning. Det ska vara anständiga priser och liten miljöpåverkan. Historiskt har vi i Sverige klarat den uppgiften väldigt väl. Det har varit hög försörjningstrygghet. Det har varit rimliga och konkurrenskraftiga priser i Sverige jämfört med hur det ser ut i konkurrentländer. Till skillnad från många andra länder har vi haft och har en elproduktion som i praktiken nästan inte har några utsläpp av växthusgaser.

För stunden har vi en situation där vi på ett bra sätt klarar både energi och effekter i det svenska elsystemet. Däremot väntar flera rejält stora utmaningar runt hörnet. Exempelvis brottas kärnkraften med stora ekonomiska problem och utmaningar utifrån en kombination av historiskt låga elpriser, höga kostnader och en väldigt hög beskattning. Regeringen, S och MP, har förvärrat situationen ytterligare genom att under föregående år kraftigt höja kärnkraftsskatten.

Under 2015 kom också besked och beslut om att fyra kärnkraftsreaktorer kommer att stängas i förtid. Framför oss ligger också detta att energiföretagen som äger kärnkraft måste göra investeringar i säkerhetsuppgraderingar. De måste vara på plats senast 2020. Är de inte på plats då, stängs kärnkraftsreaktorerna.

I praktiken talar vi alltså om en risk för att i storleksordningen 40 procent av svensk elproduktion läggs ned inom de kommande fem åren. Det är något som skulle kunna få förödande konsekvenser för både hushåll och företag.

Just nu är ekonomin för kärnkraften sådan att denna typ av nödvändiga investeringar inte är lönsamma, inte minst beroende på en mycket hög kärnkraftsbeskattning. Då blir det en politisk fråga, där vi politiskt måste hantera detta. Det handlar om att ta bort en kärnkraftsskatt. Det handlar om att se över reglerna för Kärnavfallsfonden för att investeringarna ska kunna komma på plats, för att vi ska kunna ha kvar kärnkraften under överskådlig tid och fortsätta ha detta trygga el- och energisystem i Sverige.

Vi i Moderaterna är beredda att bidra till detta - att ta bort kärnkraftsskatten och ändra reglerna för Kärnavfallsfonden. Vi tycker att vi fortsatt ska ha kvar kärnkraft i Sverige under överskådlig tid. Det är det som kan trygga företagsamhet, industriverksamhet och jobb i Sverige.

Herr talman! Det är i ljuset av detta man ska se den debatt vi har i dag, om förläggningen av den så kallade effektreserven, utifrån de mycket stora utmaningar Sverige har att möta de kommande åren. Effektreserven är ju ett slags försäkring, där Svenska kraftnät kan handla upp extra produktionskapacitet, sluta avtal med stora elproducenter och minska sin förbrukning. Skulle Sverige hamna i ett läge där det kan uppstå en bristsituation kan man använda denna reserv.

Dessa företag får betalt, och det är något vi alla får vara med och betala på vår elräkning. En effektreserv infördes för lite drygt tio år sedan. Den har förlängts. Det är nu aktuellt med en diskussion om att ytterligare förlänga den i fem år från 2020 till 2025. I Moderaterna noterar vi att Sverige står inför brutalt stora utmaningar de kommande åren. Vi konstaterar att regeringen har fattat ett antal beslut som förvärrar snarare än underlättar hanteringen av de svåra utmaningar som vi står inför. I det läget tycker vi att det rimliga och ansvarsfulla är att rösta för en förlängning av effektreserven i ytterligare fem år.

Vi är från vårt parti också tydliga med att det är ett par förbehåll i detta. Det första är ett tydligt medskick om att vi gärna ser att den effektreserv som handlas upp kan vara miljövänlig.

Det andra är att vi tycker att det ska ske en tydlig uppföljning 2020. Det är inte med i regeringens förslag. Vi tycker att man ska följa upp och titta på hur läget är på den svenska elmarknaden 2020 vad gäller effektsituationen: Hur har effektreserven använts, blev den så grön eller miljövänlig som man hade ambitioner om och finns det anledning att vidta extra åtgärder? Det borde riksdagen ge regeringen ett tydligt uppdrag om.

Det tredje är att vi tycker att regeringen ska ha i uppdrag att jobba för att hitta en nordisk-baltisk lösning på detta med effektreserven. Elmarknaden blir alltmer internationell. Det vi i dag har att besluta om är ju en strikt nationell sådan här försäkring för Sverige, men det naturliga vore snarast att vidga detta och se om vi kan hitta något gemensamt mellan de nordiska och baltiska staterna. Även detta tydliga uppdrag tycker vi att regeringen skulle ha.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 3. En trygg elförsörjning med rimliga priser har länge varit en fördel för Sverige och svenska företag. Ska vi kunna fortsätta ha detta krävs dels att vi i dag fattar beslut om en förlängd effektreserv, dels, och framför allt, att vi politiskt hanterar de riktigt stora utmaningarna för Sverige, inte minst kärnkraftens akuta utmaningar.

(Applåder)


Anf. 14 Mattias Bäckström Johansson (SD)

Herr talman! Vi debatterar i dag näringsutskottets betänkande NU19 Effektreserv, som innehåller en proposition från regeringen om förlängning av effektreserven till 2025 och ett antal motioner från allmänna motionstiden.

Lagen om effektreserv trädde i kraft i juli 2003 som en övergångslösning till följd av en situation med mer ansträngd effektbalans efter de politiska besluten om att stänga främst Barsebäck 1 och 2. Tanken är att effektreserven ska vara en övergångslösning för att marknaden på sikt ska kunna upprätthålla en tillfredsställande och betryggande effektbalans. Så har inte blivit fallet ännu, och lagen har förlängts vid två tillfällen hittills, utöver den nu föreslagna förlängningen.

Sverigedemokraterna är positivt inställda till det som nu ligger på riksdagens bord om att förlänga effektreserven till 2025, speciellt med tanke på de nedläggningsbesked som har aviserats för fyra kärnkraftsreaktorer i Oskarshamn och Ringhals.

Det huvudsakliga skälet till en förlängning är för oss vikten av att ha en tillförlitlig energiförsörjning som kan upprätthållas i hela landet under alla tider på året. Men även om vi står bakom förslaget om en förlängning har vi synpunkter på andra delar av det som regeringen anför om effektreserven. Det gäller exempelvis resonemangen om ökade miljökrav på effektreserven och om den tilltänkta avtrappningen av effektreservens omfattning.

I regeringens förslag föreslås en nedtrappning av effektreserven efter 2017. Behovet av en förlängning av effektreserven drivs nu främst av ekonomiskt påtvingade neddragningar i kraftproduktion, som just resulterar i ett ökat behov av både bas- och reglerkraft.

Mot bakgrund av de aviserade nedläggningsbesluten för fyra kärnkraftsreaktorer för tiden fram till 2020 ser vi det som ytterst olämpligt att i detta skede ytterligare försöka trappa ned effektreserven från 1 000 megawatt till högst 750 megawatt efter 2017, speciellt då underlaget för dessa beslut är framtaget före de aviserade stängningarna gällande kärnkraften. Vår uppfattning är därför att storleken på effektreserven inte ska trappas ned, utan man ska även i fortsättningen få ha 1 000 megawatt eller mer om det finns särskilda skäl för det.

Vad gäller miljöaspekterna i förslaget kring en förlängd effektreserv uppger regeringen att effektreservens miljökonsekvenser hittills varit ringa, trots att de produktionsresurser som ingått har eldats med olja eller kol, vilket främst beror på att effektreserven inte har aktiverats vid särskilt många tillfällen.

Vid en förlängning nu är det däremot mer troligt med en mer frekvent aktivering av effektreserven och att regeringen då drar slutsatsen att det bör finnas utrymme för att införa ytterligare miljökrav.

Detta är något som vi i Sverigedemokraterna ser som motsägelsefullt. Den förda politiken ska ju värna om miljön, men i realiteten kan det nu innebära ett ökat behov av såväl fossila effektreserver som import av fossil elkraft. Vi ser inte heller någon rimlighet i att föra in ytterligare miljöaspekter på det ökade behovet av fossil effektreserv. Man sänder politiska signaler om att den befintliga energipolitiken inte är trovärdig. Den skapar ett behov av olika efterkonstruktioner som är mer eller mindre orealistiska och där merkostnaderna för miljöanpassningen av effektreserven ska övervältras på elkonsumenterna. Dessutom omfattas effektreserven redan av det europeiska utsläppshandelssystemet, där miljöaspekterna redan har prissatts i produktionen.

Vi menar därför att det är olämpligt att införa ännu fler miljöåtgärder när det inte är sannolikt att det skulle leda till minskade utsläpp.

Sverigedemokraternas generella uppfattning när det gäller energipolitiken är att den ska vara inriktad på att säkerställa en så prismässigt konkurrenskraftig och tillförlitlig energiförsörjning som möjligt, både för hushållen och för näringslivet. Förnybar kraftproduktion har givetvis en roll att spela i det sammanhanget, men det är viktigt att inte ha en politisk övertro på dessa främst väderberoende energikällors potential. Finns en sådan riskerar det att leda till ett högst kontraproduktivt resultat.

Den iver som nu finns hos vissa partier att ställa om energisystemet väldigt snabbt riskerar att leda till ett långsiktigt beroende av subventioner på kraftmarknaden. Det kan, paradoxalt nog för vissa, även leda till ökade utsläpp.

I detta betänkande behandlas också motioner som berör elcertifikatssystemet och även Sverigedemokraternas förslag om att fasa ut det systemet, vilket vi är ensamma här om att föreslå.

Vår uppfattning när det gäller elcertifikatssystemet är att det har bidragit till att man har byggt anläggningar som i grunden inte bär sina kostnader. Det har skapat ett överutbud på kraftmarknaden som gör det svårt att uppnå lönsamhet för investeringar och renoveringar i de befintliga produktionsanläggningarna. Det här är ett politiskt skapat överutbud som pressar priserna på elkraft på marknaden. Vi har svårt att förstå poängen med att stimulera fram ytterligare investeringar i anläggningar som inte efterfrågas på marknaden och som kullkastar kalkylerna för hela kraftsystemet.

Vår utgångspunkt gällande utfasningen av dagens elcertifikatssystem är att ytterligare nytillkomna anläggningar inte ska tilldelas fler elcertifikat utan att befintliga produktionsanläggningar får verka sin tid ut inom systemet.

Merparten av de så kallade förnybara energislagen, som uppmuntras via elcertifikaten, har även brister då många av dem är väderberoende. Det gör att de inte fullt ut kan betraktas som substitut till den baskraft som är viktig för den svenska industrin och de förutsättningar som finns för näringslivet här. Skillnaden i kapacitetsfaktor för dessa kraftkällor driver även långsiktigt på ett fortsatt behov av en effektreserv. De är ju väderberoende, och det är mer troligt att de inte levererar än tvärtom de dagar på året då energin behövs som mest.

Vi har aviserat det tidigare, men vår uppfattning är att man någonstans nått vägs ände med det nuvarande systemet så som det är utformat. Man tillför inte det som efterfrågas och behövs på den svenska kraftmarknaden för att en god effektbalans ska kunna upprätthållas. Vår uppfattning är att man bör fasa ut det. I eventuella framtida stödsystem måste man beakta förmågan att leverera elenergi med planerbara förutsättningar, oberoende av vad det är för väder, för att fortsatt kunna hålla leveranssäkerheten uppe.

Herr talman! Jag vill därmed yrka bifall till reservation 17 i betänkandet. Vi står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande nöjer vi oss med att bara yrka bifall till den.


Anf. 15 Rickard Nordin (C)

Herr talman, åhörare och kollegor! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1 och reservation nr 8. Vi står såklart också bakom övriga reservationer, men för tids vinnande gör vi så.

Vi debatterar inte bara effektreserven. Vi har också ett antal motioner som rör elmarknaden som helhet. Därför vill jag börja med att klargöra Centerpartiets ståndpunkter där och sedan komma in på effektreserven som sådan.

En trygg energiförsörjning och energitillförsel är avgörande för hushåll och företag i hela Sverige. Energipolitiken ska värna klimatet, ge långsiktiga spelregler för investeringarna, bidra med el till konkurrenskraftiga priser och säkra behovet av el, såklart, när vi behöver den. Det slog vi fast redan i Alliansens klimat- och energiöverenskommelse 2009.

Vi i Centerpartiet vill gärna ha ett elsystem och energisystem som är till hundra procent förnybart. Vi ser, och det är verkligheten i dag, att kärnkraften håller på att fasa ut sig själv. Till och med bolagen själva säger att det inte blir någon ny kärnkraft. Exakt när den kommer att läggas ned återstår att se. Just därför är det viktigt att planera i förväg, för vi vill inte stå i en situation där vi inte har kontroll över vad som händer med svensk energitillförsel.

Vi vet redan nu att det stängs fyra reaktorer inom en ganska snar framtid. Beskedet kom med ganska kort varsel, med tanke på hur lång tid det tar att bygga nya energiproduktionsanläggningar. Fördelen då var att vi hade byggt upp en buffert. Vi hade byggt upp det tredje benet i Sveriges energitillförsel med de förnybara alternativen vid sidan av vattenkraften. Den bufferten tar vi nu av för att klara av stängningen av kärnkraftsreaktorer. Därför är det viktigt att fortsätta bygga på bufferten för att stå redo när andra kärnkraftverk kommer att fasas ut, när det än blir.

Därför vill vi i Centerpartiet förlänga elcertifikatssystemet för att hjälpa till med den där bufferten, så att vi också kan hjälpa till i andra länder. Genom de exportkablar som vi har och som kommer att byggas kommer vi att kunna konkurrera ut smutsig kolkraft och annan fossilkraft i andra länder och därmed vara ett grönt batteri för Europa.

Vi vill med den utbyggnaden också värna kronjuvelen i den svenska energitillförseln, vattenkraften, för vattenkraften är inte bara planerbar och levererar en stor mängd energi, utan den kan också med kort varsel ställa om och leverera en stor mängd effekt, det vill säga att man får energin den sekund man behöver den. Det är vattenkraften unik i. Den klarar av det på ett sätt som ingen annan av de förnybara källorna klarar av och inte heller flera av de andra energikällor vi har i Sverige i dag. Därför är det så viktigt att värna den extra och att inte bara bygga ut effekten utan ibland också se vad det finns för möjlighet att bygga ut den i de vattendrag som redan är utbyggda. Då behöver vi också ta hänsyn till den småskaliga vattenkraften. Den småskaliga vattenkraften finns i dag framför allt i södra Sverige, där vi har ett produktionsunderskott. Då behöver den värnas, inte minst juridiskt som kanske är det stora problemet just nu.

Vi i Centerpartiet har alltid värnat den enskilda människan och det enskilda företaget framför systemen och de stora jättarna, och det kommer vi att fortsätta göra även inom energisystemet. Det är därför som det är viktigt att vi har ett enkelt regelverk för den som vill producera energi för sin egen skull.

Här har regeringen gjort en hel del bra saker. Senast har man tagit bort momsregistreringen för mindre elproduktion och kan därmed bocka av ett av de gamla centerkraven. Det är jättebra. Problemet är bara att det är lite småpotatis i jämförelse med den solskatt som införs den 1 juli och som gäller för medelstora och stora anläggningar för egen produktion. Det har sagts att EU skulle tycka så här och så vidare, men det finns ingenting som EU har gjort på det här området.

Den här typen av skatt existerar inte någon annanstans i Skattesverige. Du behöver inte betala skatt om du sätter upp en solfångare och skapar din egen värme. Det finns visserligen ett gammalt socialdemokratiskt förslag om vedskatt. Men det är ju inte aktuellt längre, och det är vi tacksamma för. Det är inte heller så att jag behöver betala skatt om jag bakar mitt eget bröd, för att jag inte handlade det i affären, där jag hade betalat en skatt. Det behöver jag inte göra, oavsett hur stor min familj är och i hur stor skala jag skulle göra det.

Det är helt enkelt en dålig skattereform. Det är en röd skattehöjning, och till och med svart i det här fallet, i stället för en grön skatteväxling. Det finns egentligen inget försvar för det.

Men vi debatterar inte bara elmarknaden. Vi debatterar också effektreserven. Effektreserven finns som ett yttersta skyddsnät i Sverige om ingen annan elförsörjning skulle finnas tillgänglig. Den används rätt sällan och består framför allt av produktion men även av minskad konsumtion.

Saken är bara den att nu pratar vi ur ett svenskt perspektiv, men elmarknaden är inte svensk. Den är i första hand nordisk, men den är också kopplad till länder nere i Europa. Därför är det lite tråkigt att bara titta på de svenska behoven när vi pratar om effektreserven. Det har också vi i Centerpartiet påtalat. Vi fick då kalla handen från regeringen. Men i höstas hörde vi att ministern hade lyft de här frågorna med sina nordiska kolleger, och det är trevligt att känna att man även lyssnar på oppositionen ibland. Därför är det väldigt bra att påbörja de samtalen för att vi ska kunna sätta in det här ur ett systemperspektiv, vilket är det som vi från Centerpartiet framför allt saknar här. Löftena om att effektreserven ska bli grön ser vi inte i propositionen. Vi ser en ambition, men vi kan inte se konkret på papperet att det kommer att träda i kraft, utan det är upp till dem att bestämma som de vill. Det tycker vi är synd. Där borde regeringen göra om och göra rätt. Det har vi också sagt i reservation nr 1.

Med ett elsystem med en mer variabel kraft - mer vindkraft, solkraft och annat som är variabelt - kommer effektreserven antagligen att behövas oftare. Om inte annat kanske den finns för att vi ska kunna hjälpa andra länder, som vi faktiskt gör i viss mån i dag i våra grannländer.

Då är det viktigt att den är sjyst, grön och förnybar. Dessa möjligheter finns; det är inget konstigt. Men man använder det inte i dag, för det är inte lika konkurrenskraftigt som att köra på fossila bränslen.

Vi är nog ganska överens i kammaren om att vi inte ska köra på fossila bränslen. Inte minst gäller det i vårt elsystem, som är ganska bra från början. Då är det klart att vi ska fasa ut det sista vi har där för klimatets och Europas skull och för att kunna vara ett verkligt grönt batteri.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 8.


Anf. 16 Birger Lahti (V)

Herr talman! I ett elsystem måste tillförseln av el vid varje tidpunkt vara lika stor som uttaget. Man kan försäkra sig om detta på två sätt. Antingen ökar man tillförseln när uttaget ökar eller ser till att uttaget inte överstiger tillgången i nätet, det vill säga man minskar uttaget när risk för obalans i systemet är överhängande.

Vi har olika verktyg att tillgå för att motverka att dylika situationer uppstår. Jag talar givetvis om obalansen mellan tillförsel och uttag. Import är en möjlighet, men den är begränsad av dels tillgänglig överföringskapacitet i det svenska elnätet, dels utlandsförbindelserna. Det kan också vara så att grannländerna saknar muskler just när vi behöver effekt. De har helt enkelt inget att erbjuda.

Vi har de fantastiska Norrlandsälvarna, som några har nämnt. Eftersom de har produktionsöverskott borde problemet vara löst. Men så enkelt är det inte. Vi saknar överföringskapacitet från norra till södra Sverige. Vi byggde ut kärnkraften i södra Sverige och trodde att allt skulle vara löst. Ett tag verkade vi ha någorlunda koll på läget men att kärnkraften är osäker av flera orsaker torde inte vara en nyhet för någon.

Herr talman! Enligt folkomröstningen 1980 skulle kärnkraften vara avvecklad senast 2010. Vad har hänt sedan 1980? När det gäller kärnkraftens säkerhet har risken för olyckor knappast minskat.

Om man för en sekund hade tänkt att avveckla kärnkraften, vilket svenska folket faktiskt sa i folkomröstningen, borde man ha byggt ut transmissionen från norr till söder och vidtagit åtgärder som skulle ha pekat åtminstone lite åt samma håll som folkomröstningens resultat.

Att Sverige inte har jobbat mer aktivt för att hitta lösningar är givetvis en besvikelse för dem som trodde på folkomröstningen. Hur mycket jag litar på denna folkomröstning säger sig självt.

Man jobbade inte ihjäl sig för att följa folkomröstningen. Att man dessutom blir tvungen att förlänga effektreserven flera gånger visar att övertron på marknaden är just det, en övertro. Jag förstår inte varför det har hänt så lite i utbyggnaden av överföringskapaciteten inom våra egna gränser.

Med energieffektivisering och modern teknik kan man få ned elförbrukningen. Tack vare nya tekniklösningar har det gjorts enorma framsteg. Men det saknas incitament för konsumenterna att dra ned på sin förbrukning, helst de timmar som belastningen väntas nå de kritiska topparna.

Jag kan inte låta bli att nämna nätavgifterna. De gör konsumenterna fly förbannade eftersom man kopplat dem till de fasta avgifterna. Många konsumenter säger att hur mycket de än försöker spara el är elräkningen efter ett tag lika stor. Man höjer helt enkelt de andra avgifterna för att få in stålarna. Att då motivera kunderna att dra ned på sin elkonsumtion känns ganska tröstlöst.

Att man fortsätter att bygga ut den volatila produktionen i norra Sverige gör inte effektproblematiken mindre. Att det är lättare att få tillstånd och att det blir mindre protester är fakta och talar för detta, men vi saknar fortfarande kapacitet att föra elen till södra Sverige där den behövs.

Jag välkomnar givetvis utbyggnaden av vindkraften i norr, men jag skulle vilja se betydligt fler vindsnurror på södra Sveriges kust och gärna havsbaserade vindkraftverk.

Jag ska inte älta allt som blev fel och peka på misstagen. Låt oss i stället titta framåt.

Jag hade förmånen att vara med när Fortum invigde sitt kraftvärmeverk i Värtan i Stockholm i måndags. Det är ett av världens största kraftvärmeverk. Det är faktiskt första gången som jag känner att allt inte är fel som görs i Stockholm. 190 000 normalstora lägenheter kan förses med både värme och el från anläggningen.

Med fler sådana satsningar i anknytning till järnväg och storstad får vi bort de toppbelastningar som gör att vi behöver upphandla en effektreserv. Och jag gillar biobränsle som bränsle. Ju fler som inte belastar elnätet för uppvärmning, desto mindre toppbelastningar i elbalansen blir det när kylan slår till.

Det här är ett exempel av många som man bör jobba mer med för att kunna leva upp till målet om 100 procent förnybar energi till 2040. Då är behovet av en effektreserv förhoppningsvis ett minne blott.

Herr talman! Vänsterpartiet har inga invändningar mot själva förlängningen av effektreserven, och vi ställer oss bakom propositionen. Men när det gäller elmarknaden allmänt har vi en ambitiösare syn på hur man ska driva på och verka för en målsättning för nollutsläpp inom EU till senast 2050. All elproduktion ska då vara förnybar.

Jag yrkar därför bifall till reservation 9 under punkt 5.


Anf. 17 Maria Weimer (L)

Herr talman! En sådan varm sommardag som i går när stockholmare och alla turister utanför riksdagen gick runt i shorts kan det vara svårt att förstå varför energipolitik är värdefullt. Det är lätt att glömma hur viktigt det är att hålla lyset tänt och elementet varmt.

Men i januari, när vi hade minusgrader i Malmö, Stockholm och Luleå, var läget ett annat. Då var det livsnödvändigt att vi kunde värma oss inomhus, att våra sjukhus och dagis kunde höja temperaturen på elementen och att vår industri kunde fortsätta att tillverka svenska framgångsrika exportprodukter.

Det var i januari effektreserven användes som mest, alltså den reserv för riktigt kalla, vindstilla vinterdagar som vi debatterar i dag.

Liberalerna är oroliga för vad en förlängning av effektreserven innebär för klimatet. Som vi vet består reserven till en del av oljekraftverk som under några timmar en kall vintermorgon kan eldas med upp till 220 ton råolja. Det motsvarar samma mängd bränsle som det behövs för 1 000 långtradare att köra sträckan Malmö-Stockholm.

Att elda olja leder inte tankarna till grön politik. Det leder inte heller tankarna till Parisavtalet om klimatet som nyligen skrevs under. Liberalerna har därför varit noga med att ställa miljökrav på effektreserven.

Herr talman! I februari förra året bjöd regeringen in till ett seminarium om effektreserven. Tanken var då att den skulle avslutas och upphöra helt. Vad som sedan hände var att regeringen trots mycket låga elpriser valde att höja effektskatten på kärnkraft. Det bidrog till att vi förra våren fick beskedet att fyra reaktorer ska stängas i förtid. Fyra reaktorer är en tredjedel av det svenska beståndet. Vi förlorar därmed ett antal år med pålitlig, klimatvänlig el.

Samma dag som beskedet om nedläggning av reaktorerna kom höll energiminister Baylan en presskonferens där han annonserade att effektreserven skulle förlängas. Det finns alltså en tydlig koppling här: mindre pålitlig svensk el ger ökat behov av en reserv. Den viktigaste åtgärden för att säkra att vi kan hålla lyset tänt och elementet varmt på vintern utan att skada klimatet är därför att avskaffa effektskatten - inte att förlänga en smutsig effektreserv. Men i det kritiska skede som svensk energipolitik i dag befinner sig i behövs både och.

Herr talman! Jag nämnde nyss att det var väldigt kallt under januari månad. Vi var då tvungna att starta de oljekraftverk som ingår i reserven.

En annan konsekvens av de kalla, vindstilla vinterdagarna var att vi importerade el vissa tider på dygnet. Det är naturligtvis inget problem i sig utan positivt att vi kan handla el med varandra på en gränsöverskridande marknad. Men tyvärr handlar det många gånger om att vi importerar smutsig el som kommer från olja, kol eller gas. När det är kallt hos oss är det ofta kallt i grannländerna. När det är vindstilla i Skåne är det ofta vindstilla i Danmark. Det betyder att den el som vi importerar kommer från fossil elproduktion. Klimatet får då stryka på foten.

Vi har alltså gjort oss av med svensk kärnkraftsel som inte ger några utsläpp och i stället gjort oss mer beroende av oljekraftverk å ena sidan och import av fossil el å andra sidan. Det är inte en särskilt fräsch och grön utveckling för energipolitiken på sistone.

Ekvationen är därför enkel: Ju längre Sverige kan bidra med ett överskott av svensk utsläppsfri el till den nordiska marknaden, desto mer kan vi tränga undan fossila energikällor.

Herr talman! Det finns en annan mycket viktig aspekt av energipolitiken som alltför sällan diskuteras. Det är det faktum att vi är nära sammanlänkade med våra grannländer i Norden och på andra sidan Östersjön och har en nordisk elmarknad.

Det är därför inte särskilt klokt att varje nordiskt land planerar för en egen effektlösning. För gemensamma utmaningar behöver vi gemensamma lösningar och närmare samordning mellan våra grannländer. Det pratar vi ofta om, men konkreta förslag lyser fortfarande med sin frånvaro.

I förra veckan besökte jag Litauen. Där är energipolitiker och experter väldigt glada över att det nu finns en elkabel till Sverige. Äntligen kan vi försvara vårt fria samhälle och vår demokrati, säger de till mig. För Litauen är nämligen trygg elförsörjning lika med frihet och självständighet. Så tänker ett folk som länge har varit ockuperat av Ryssland och beroende av rysk gas. Så tänker ett land som utsattes för ryska påtryckningar så sent som på 90-talet och förlorade sina gasleveranser. Många av dem som jag pratade med hade minnen av hur det var att sitta i skolsalen med jackan på och hur familjer fick sova i samma säng för att hålla värmen. Energipolitik i Litauen är inte bara skatter, elsystem och teknikaliteter utan handlar om frihet.

Glädjen var stor på andra sidan Östersjön för den nya Nordbaltkabeln. Mindre glada var de däremot åt nyheten att den svenska regeringen vill sätta ett slutår för kärnkraften. Litauen hade ställt in sig på att vara ett importland men ser nu en risk att bli utan svensk el om den svenska regeringens politik får genomslag. Regeringens förda politik ger alltså skador även i andra länder.

Jag tror att vi måste sätta en större nordisk-baltisk prägel på vår energidebatt. Därför vill Liberalerna att regeringen utreder möjligheten till en nordisk lösning i fråga om effektreserven. Vi behöver mindre snack och mer verkstad i vårt gränsöverskridande arbete.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag understryka att vi accepterar en förlängning av effektreserven eftersom vi befinner oss i ett kritiskt läge, bland annat på grund av regeringens höjning av effektskatten. Men det måste ställas tydliga miljökrav på den reserven. Dessutom vill vi se en uppföljning av lagen om effektreserven med en tydlig återkoppling till riksdagen. Vi vill se en avstämning senast år 2020.

Vi har ett antal reservationer, men för enkelhetens skull yrkar jag bifall bara till reservationerna 1 och 3.

(Applåder)


Anf. 18 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Jag börjar mitt anförande med att yrka bifall till Alliansens reservationer 1 och 3 samt Kristdemokraternas reservation 18.

En trygg och säker energiförsörjning är en viktig motor i vår ekonomi och avgörande för vår välfärd. Svensk industri, alla företag och konsumenter ska kunna lita på att det finns en stabil och pålitlig elförsörjning. Långsiktiga spelregler och stabila villkor på elmarknaden är av stor vikt för svenska jobb och svensk konkurrenskraft - det vet vi. För oss kristdemokrater är det därför viktigt att politiska beslut gällande svensk energi eller specifikt elförsörjning tas med varsamhet och långsiktighet, för att undvika osäkerhet på elmarknaden.

Vi ser dock att rådande marknadsförutsättningar med låga elpriser och regeringens nedmontering av kärnkraften, med höjd effektskatt och inte minst också med höjd fastighetsskatt på olika anläggningar, har skapat den stora osäkerhet på marknaden som många upplever nu och som har bidragit till att flera reaktorer kommer att stängas i förtid.

Med anledning av den osäkerheten menar vi kristdemokrater att det är nödvändigt att förlänga effektreserven även efter år 2020 för att säkra tillgången till el vid extrema effekttoppar. Dessutom är effektreserven beräknad på att det finns tio reaktorer i drift under ett antal år framöver, men vi vet nu att det inte kommer att vara så. Det faktum att ännu fler reaktorer än de tidigare aviserade riskerar att stängas i förtid ökar naturligtvis effektreservens betydelse.

För vår del hade effektreserven gärna kunnat förlängas till år 2030, mot regeringens förslag till år 2025, för att säkra en långsiktighet på elmarknaden. Vi är desto mer måna om att man gör en avstämning 2020 och eventuellt 2025 och utvärderar behovet av en fortsatt effektreserv.

Därför är vi inte främmande för att en avveckling av effektreserven kan komma att ske före 2025, om det finns förutsättningar för en tillräcklig energiförsörjning på marknaden. Men vi menar att en förlängning till år 2030 hade varit försvarbar utifrån den situation som vi befinner oss i nu och utifrån att såväl industri som näringsliv i övrigt hade behövt ett mer långsiktigt perspektiv och en pålitlig energiförsörjning för att vara säkra på att kunna bedriva sin verksamhet i Sverige.

Herr talman! Vi anser också att upphandling av effektreserven bör ske för tre år i taget mot ett år, som det är i dag, naturligtvis för att detta ska garantera aktörerna ersättning för produktion som de ändå förväntas tillhandahålla och för att de ska kunna göra nödvändiga investeringar i de anläggningar som det gäller. Upphandlingen anser vi även skulle kunna ske för hela året i stället för bara den period som är angiven i dag. De klimatförändringar som vi upplever och risker för olika naturkatastrofer och annat verkar kanske inte vara så stora i vår del av världen. Men det minskar inte behovet av en långsiktighet för de aktörer som förväntas bidra till effektreserven.

På grund av den begränsade överföringskapaciteten i stamnätet från norr till söder är det särskilt viktigt att södra Sverige tas i beaktande vid upphandling av effektreserven. Vi kristdemokrater menar att Öresundsverket, det naturgaseldade kombikraftverket, med flera miljövänliga alternativ skulle kunna ingå. Men i dag vet vi att också Öresundsverket ligger i malpåse.

Om vi tittar på den totala energimarknaden ser vi att det på mycket kort tid har skett en nästan total nedmontering, fast det kanske är att ta i. Men det är ändå kraftiga förändringar jämfört med för bara ett år sedan.

Det för oss också, herr talman, in på vår reservation från Kristdemokraterna om elcertifikatssystemet och vilka förändringar som kan vara nödvändiga för att stimulera de delar av förnybara energislag som kan vara aktuella just för att stimulera ny teknik och ny inriktning på energipolitiken. Naturligtvis har allt att göra med vilken kapacitet som vi har totalt. Effektreserven ska vi kunna ha när det krisar. När det uppstår något särskilt ska den finnas där. Men det vi har dagligdags, det som vi ska kunna använda här och nu, i morgon och i övermorgon, påverkar också den kapacitet vi har i effektreserven. Därför är texten i reservationen från Alliansen när det gäller just miljökravet på effektreserven viktig.

Jag talade tidigare om Öresundsverket, men det finns även andra anläggningar som med all säkerhet skulle kunna användas i detta sammanhang med större miljökrav, med förnybara energislag och med ny teknik om vi, som sagt, stimulerar det genom en ny typ av elcertifikatssystem. Det är min övertygelse att det behöver förändras och förnyas och att vi inte ska vidmakthålla den gamla teknik som finns i det system som vi har i dag. Allting påverkar varandra i energipolitiken och i den faktiska vardagen.

(Applåder)


Anf. 19 Ingemar Nilsson (S)

Herr talman! Vi debatterar nu näringsutskottets betänkande 19 om effektreserven med anledning av regeringens proposition om att förlänga densamma för tiden 2020-2025.

I detta betänkande behandlas också 17 motioner, med 46 olika yrkanden, från den allmänna motionstiden om en lång rad allmänna elmarknadsfrågor.

Herr talman! För ordningens skull vill jag redan här och nu yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Centralt för vårt elsystems funktion är att tillförseln av el i varje sekund, ja i varje millisekund, är lika stor som uttaget vid exakt samma tidpunkt. Det måste kort sagt vara balans i systemet. Denna el kommer naturligtvis från produktion från olika kraftkällor runt om i vårt land. Det är i huvudsak vattenkraft, kärnkraft och vindkraft. Men produktionen kan finnas både inom Sverige och utomlands. Den el som tillförs består alltså även av import via utlandsförbindelser med kablar till våra kringliggande grannländer. Det är kablar som blir fler och fler.

I början av 2000-talet, bland annat efter stängningen av kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck, insåg den dåvarande socialdemokratiska regeringen och den ansvariga myndigheten att Sverige skulle kunna hamna i en situation där konsumtionen av el riskerade att överstiga tillgången, det vill säga att effektbrist skulle uppstå. Då skapades lagen om effektreserven. Ursprungligen skapades lagen för att gälla under en övergångsperiod, fram till och med 2008, i avvaktan på att nya produktionsresurser skulle tillskapas och att nya marknadslösningar skulle tillgodose det behov som uppstod. Avsikten var alltså att lagen skulle upphöra den sista februari 2008. Då omfattade effektreserven en kapacitet på 2 000 megawatt, bestående av dels extra produktionskapacitet, dels efterfrågereduktion, det vill säga att stora förbrukare via avtal med Svenska Kraftnät sänker sin konsumtion vid risk för effektbrist.

Den borgerliga alliansregeringen såg sig sedan tvungen att två gånger under sin regeringsperiod förlänga lagens giltighetstid. Först gjorde man det 2007 med giltighet till 2011. Sedan, i ljuset av sin omtalade energiuppgörelse, beslutade man 2010 om en ny förlängning med giltighet till och med 2020. Några pålitliga marknadslösningar var tydligen inte inom synhåll då, även om den nu gällande lagen innehåller en successiv nedtrappning.

Vi befinner oss i ett läge där elmarknaden står inför stora utmaningar och genomgår genomgripande förändringar. Vi ser en marknad med stagnerad efterfrågan, och vi ser historiskt låga elpriser. Vi ser en marknad där gammal produktionskapacitet riskerar att slås ut och där investeringar i ny produktion är svåra att räkna hem. Vi ser att stora investeringar görs i ökad överföringskapacitet, i första hand inom landet från norr till söder, men det görs också en fortsatt utbyggnad av utlandsförbindelserna. Det är viktiga investeringar, men det är investeringar som tar tid att genomföra.

I detta läge inser regeringen naturligtvis att vi under en fortsatt övergångsperiod behöver den typ av försäkring som en rimligt tilltagen och dimensionerad effektreserv är. Det är en viktig pusselbit för att säkerställa leveranssäkerhet av el alla dygnets timmar året runt. Därför lägger regeringen nu fram sitt förslag om en förlängning av effektreserven till och med 2025 i den nu aktuella propositionen. Insikten om behovet av detta delas också av ett enigt näringsutskott, vilket naturligtvis är mycket glädjande.

Herr talman! Den befintliga effektreserven, som vintern 2014-2015 bestod av 874 megawatts produktionskapacitet, utgjordes och utgörs av kol- och oljeeldade kraftverk. Tack vare att de i det närmaste inte har behövt användas kan man naturligtvis med rätta påstå att miljöpåverkan av effektreserven har varit ytterst begränsad. Trots det är det naturligtvis klokt av regeringen att i propositionen möjliggöra för ansvarig myndighet, det vill säga affärsverket Svenska Kraftnät, att ställa betydande miljökrav vid en framtida upphandling. Men utformningen av dessa miljökrav lämpar sig bättre för en förordning än för lagstiftning. Det är också det som utskottets majoritet tillstyrker.

Effektreservens omfattning begränsas nu i den föreliggande propositionen, och avtrappningen av effektreserven ligger fast. Hur denna produktionskapacitet kan tillgodoses kan variera. Ett alternativ är ökad import, som har nämnts tidigare, i första hand i samverkan med de nordiska länderna.

Självfallet är det så att om varje land på sikt ska klara sin effektproblematik till 100 procent inom nationens gränser har vi ganska snabbt byggt upp en kapacitetsmarknad, något som de flesta i andra sammanhang säger sig vara motståndare till och vilja undvika. Därför har de nordiska TSO:erna, det vill säga Svenska Kraftnät och deras motsvarigheter i våra nordiska grannländer, av energiministrarna fått i uppdrag att komma med förslag på en nordisk löning. Detta förslag kommer att presenteras under 2017. Därför tycker jag att allianspartiernas lite olika reservationer i denna del innebär att de slår in öppna dörrar.

På samma sätt är det med förslagen om uppföljning av beslutet om effektreserven. Regeringens uppfattning, som delas av utskottets majoritet, är att de två myndigheter som har till uppgift att följa frågorna om leveranssäkerheten och kraftbalansen i landet, det vill säga Energimarknadsinspektionen och Svenska Kraftnät, är fullt kapabla att följa upp frågan om effektreservens utveckling.

Allianspartiernas förslag härvidlag skulle snarast kunna tolkas som ett sätt att flytta gränserna mellan myndigheternas ansvar och politikens ansvar på ett lite överraskande sätt, det vill säga mindre myndighet och mer politik. Det är inte varje dag man hör dessa tongångar från det hållet.

Herr talman! I betänkandet tas en lång rad motioner upp, av vilka en del härrör från den allmänna motionstiden och handlar om vad man lite förenklat skulle kunna kalla allmänna elmarknadsfrågor. Symtomatiskt är att motionerna, precis som reservationerna i betänkandet, är lite spretiga. Sammantaget är detta frågor som i allt väsentligt hanteras inom det intensiva arbete som just nu bedrivs inom Energikommissionen.

Det korta svaret på dessa motionsyrkanden blir för min del: Låt Energikommissionen, där era partier deltar, fullfölja sitt jobb i syfte att nå en långsiktig, bred och blocköverskridande energipolitisk uppgörelse.

Jag ska kortfattat kommentera några av de frågor som berörs i betänkandet. När det gäller frågan om elnäten, främst det som vi kallar för stamnätet, anser utskottets majoritet liksom regeringen att en fortsatt men anpassad nätutbyggnad är helt nödvändig. Utskottet anser dock att det arbete som Svenska Kraftnät gör och har gjort med sin perspektivplan, sin tioåriga nätutvecklingsplan samt sin rullande treåriga investeringsplan väl svarar upp mot de behov som man tar sikte på i de olika motionerna på detta område.

Behovet av framtida satsningar på elnätet är mångfasetterat. Det handlar om tekniska utmaningar, nya produktionsslag och produktionssätt, behov av lagring, ökad internationalisering och fler utlandsförbindelser. Listan kan göras lång, och den medför betydande investeringsbehov. Till detta har såväl Energikommissionen som utskottet anledning att återkomma framöver.

Herr talman! Avslutningsvis ska jag säga något om elcertifikatssystemet. Hösten 2015 beslutade riksdagen att höja ambitionsnivån i det med Norge gemensamma systemet. Det innebär att en del av de motioner från den allmänna motionstiden i ämnet som tas upp i betänkandet är lite överspelade.

Frågan om elcertifikatssystemets framtid och det dess utveckling diskuteras intensivt inom ramen för Energikommissionens arbete. Det är ganska naturligt. Av den anledningen, och på grund av att vi under 2017 har en ny kontrollstation, är en del av de frågor som kretsar kring elcertifikatssystemet lite för tidigt väckta.

Herr talman! Vi har anledning att återkomma till de allra flesta frågor i detta betänkande, sannolikt redan under detta år.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.


Anf. 20 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Det är intressant att lyssna på Ingemar Nilsson, för i hans värld är allting så enkelt. Allra enklast är naturligtvis att sitta i regeringsställning. Det hade jag förmodligen också tyckt. Men att det är så enkelt att avfärda allting som andra partier gör tycker jag gör saken desto mer intressant. Ingemar Nilsson säger att motionerna är onödiga och överspelade - jag vet inte hur många ord jag skulle kunna hitta som beskriver vilket onödigt arbete vi riksdagsledamöter från allianspartierna bedriver.

Det är en fråga jag känner att jag bara måste ställa till Ingemar Nilsson. Den gäller om nu Energikommissionen skulle ta upp alla energifrågor, vilket inte minst vi från Kristdemokraternas ett antal gånger har sagt att vi vill se. Sedan har det kommit det ena efter det andra som inte har lyfts in i Energikommissionens arbete. Tror Ingemar Nilsson verkligen att vi då sitter stilla på våra kamrar och tänker "Ja, om det inte kommer in i kommissionens arbete gör vi inget"? Tvärtom är det väl så att vi använder de instrument och verktyg vi faktiskt har.

Det sista Ingemar Nilsson tog upp i sitt anförande gällde elcertifikatssystemet. Det är också en intressant fråga. Vad vill Socialdemokraterna med elcertifikatssystemet om det nu är så onödigt att ens ta upp frågan i det här sammanhanget?


Anf. 21 Ingemar Nilsson (S)

Herr talman! Tack för frågorna, Penilla! Huruvida det är enkelt att regera eller om det är svårare än att vara i opposition vet jag inte. Alliansregeringen fick ju möjligheten att regera under två mandatperioder, och om det var så enkelt vet jag inte. En del av resultatet ser man ju här. Det var inte så enkelt; man fick förlänga effektreserven vid två tillfällen, trots att det då var andra förutsättningar för energipolitiken. Vad som är enkelt och vad som är svårt är alltså kanske lite knepigt att bestämma sig för här i talarstolen.

När jag säger att motioner är överspelade gäller det de motioner där man säger nej till en förändring av det befintliga elcertifikatssystemet. De är ju bevisligen skrivna innan riksdagen tog beslut om att höja ambitionsnivån i elcertifikatssystemet, så i den bemärkelsen är de naturligtvis överspelade. Riksdagen har nämligen redan fattat de besluten, och motionerna är skrivna innan besluten togs. Det är inte ett sätt att kritisera de motioner som någon i kammaren skriver, utan det är bara att konstatera att arbetsordningen är sådan att en del saker blir överspelade. Det finns inte mycket vi kan göra åt det här och nu.

När det gäller elcertifikatssystemet, som svar på frågan, är det ingen hemlighet att vi från regeringshåll och från Socialdemokraterna har bejakat en förlängning av elcertifikatssystemet. Men låt mig konstatera att det inte per automatik innebär en kopiering av det befintliga systemet. Det behöver ses över, och vi behöver säkert förändra delar i systemet. Men en förlängning behövs för att stimulera fram ny produktionskapacitet, vilket inte är alldeles enkelt i den marknadssituation vi befinner oss i. Det har vi sagt är klart och tydligt.

Jag måste bolla tillbaka en fråga till dig, Penilla. När jag lyssnade på ditt anförande och när jag läste den motion ni har i det här sammanhanget blev jag inte klok på det ni säger om att ni vill ha en effektreserv som upphör tidigare än 2025 - samtidigt som ni vill förlänga den till 2030. Vad vill ni egentligen med effektreserven?


Anf. 22 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Om Ingemar Nilsson har läst både motionen och betänkandet borde det stå ganska klart att Kristdemokraterna gärna hade sett att den hade förlängts till 2030, men just med en avstämning vart femte år - eller egentligen gärna vart tredje år.

Vi ser inte detta med en effektreserv som någonting av Gud givet som ska finnas för alltid, utan det handlar om att kunna pröva det och se om det är nödvändigt eller inte. Det är precis det ni egentligen har motsatt er, det vill säga att man ska kunna pröva och efter en viss tid se hur mycket effekt man behöver, om man behöver reserven och vilken typ av effektreserv vi ska ha. Ska det vara bara en svensk reserv, eller ska det vara en nordisk eller en nordisk-baltisk reserv? Hur ska den se ut?

Det som intresserar mig här är Ingemar Nilssons svar när det gäller detta med att motioner är överspelade i fråga om elcertifikatssystemet. Mig veterligen är det nämligen en väldigt viktig del för den framtida elförsörjningen. En del av vårt uppdrag i Energikommissionen är just att titta på alla delar av de olika energislag som finns.

Om det inte har framgått tydligt tidigare kan jag påpeka för alla ledamöter och åhörare här att det finns en väldigt rolig passus i det betänkande vi behandlar i dag om just detta med effektreserven. Om Energikommissionen eller något annat händer framöver som beslutas kommer det att tas i beaktande. Jag vet inte om det har framkommit riktigt, men det är ganska intressant. Jag läste det ganska nyss. Det innebär ju att det rimligtvis borde gälla alla de frågor vi tar upp i detta sammanhang. Eller hur ser Ingemar Nilsson på det?


Anf. 23 Ingemar Nilsson (S)

Herr talman! Låt mig först och främst backa tillbaka till diskussionen om uppföljning och så vidare. Jag sa någonting om det i mitt anförande.

Jag måste säga att jag är lite förvånad över att Penilla Gunther, men också övriga företrädare för Alliansen, vill göra om det operativa ansvaret för tillsyn och uppföljning av verksamheten från ett ganska renodlat myndighetsansvar - vi har myndigheter som har på sin dagordning att göra detta - till ett ansvar som ligger på politiken och den här kammaren, som då ska ägna sig åt uppföljning av effektreserven och dess konsekvenser. Jag måste säga att jag är lite förvånad över det. Jag tycker nog att det är en ganska bra arbetsfördelning mellan politiken och myndigheterna när det gäller uppföljning av den här typen av instrument, och det tycker nog regeringen också eftersom den inte har något annat förslag.

Lite grann på samma sätt är det med rollfördelningen mellan Energikommissionen och regeringen. Det har vi diskuterat tidigare, Penilla och jag. Det är klart att vi måste kunna ha en operativ politik på energiområdet som regeringen är ansvarig för. Energikommissionen är en statlig utredning, och det kan inte vara ett beslutsorgan. Vi ska diskutera alla möjliga frågor, och vi ska lägga fram förslag utifrån det vi kommer fram till. Vi kommer säkert att återkomma till det i relativ närtid, men det är inte där besluten kan fattas. Vi kan ta fram underlag för det, och vi kan göra scenariobeskrivningar. Det är vårt uppdrag, och det kommer vi att göra för både kortsiktiga och långsiktiga frågor. Det är dock regeringen som måste fatta de operativa besluten, och så ska det vara.

Jag vill avsluta med att återigen understryka det faktum att det inte på något sätt är en nedvärderande beskrivning när det gäller motionerna. Om man läser detta noga kan man dock konstatera att vissa av motionerna tar sin utgångspunkt i förutsättningar som gällde före de riksdagsbeslut om elcertifikatssystemet som togs före jul. Det är bara att beklaga att det blir på det sättet, men det finns inget nedvärderande i det. Jag uppmanar till att skriva ännu mer motioner på energipolitikens område. Det är nog det vi behöver.


Anf. 24 Lise Nordin (MP)

Herr talman! Jag kan konstatera att det hos vissa av oppositionspolitikerna i kammaren inte saknas kreativitet vad gäller att göra i princip alla debatter till en allmän kärnkraftsdebatt. Låt mig ge några kommentarer med anledning av detta.

Vi står nu i ett läge där kärnkraftsägarna har beslutat att fyra av Sveriges tio kärnkraftsreaktorer ska stängas före 2020, eftersom de är olönsamma. Det främsta skälet till att de är olönsamma är de höjda säkerhetskraven med oberoende härdkylning som har kommit till efter olyckan i Fukushima. De partier som kritiserar stängningen av de fyra reaktorerna bör rimligen svara på hur man ekonomiskt ska rädda kärnkraften eller om man helt enkelt inte vill ha de höjda säkerhetskraven på kärnkraften.

Man har framfört argumentet att vi av klimatskäl ska exportera el till andra länder, men det verkar bara gälla om det är kärnkraftsel som exporteras. När regeringen lägger fram förslag om satsningar på förnybar el säger Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna nej med argumentet att det inte behövs mer el i det svenska elsystemet. Att ha ett överskott av förnybar el verkar alltså inte locka.

Regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet har presenterat en politik för 100 procent förnybar energi. Vi menar att det behövs en plan för hur vi ska kunna nå dit. På elmarknaden börjar en viss kraftproduktion att bli gammal och kommer att stängas ned. Då behöver vi ha en buffert.

Att säkerställa att det finns tillräckligt med el årets alla timmar är avgörande i elsystemet. Det finns många verktyg för att säkerställa det: reglerande produktion, flexibel konsumtion och överföring i näten till våra grannländer. Detta betänkande handlar om den så kallade effektreserven som infördes 2003 och som är ytterligare en säkerhet vid extrema situationer om behovet av el är ovanligt stort samtidigt som produktionen är lägre än nödvändigt.

Sambandet mellan låg temperatur och elkonsumtion finns ju bara om man använder el för uppvärmning, vilket är ineffektivt och något som successivt bör fasas ut. Om vi kan minska behovet av elvärme kommer vi också på sikt att kunna minska utmaningarna med höga effekttoppar.

Effektreserven har aldrig varit tänkt som en långsiktig lösning, men den behövs ännu ett tag som en övergångslösning. Miljöpartiet välkomnar att regeringen föreslår en förlängning med fem år till år 2025. Förslaget är att effektreserven succesivt ska trappas ned, från dagens 2 000 megawatt till 1 000 megawatt 2017 och därefter 750 megawatt.

Det är positivt att regeringen därutöver har gett Energimarknadsinspektionen uppdraget att analysera efterfrågeflexibilitet som ett viktigt verktyg för att hantera effektbehovet. Med ny teknik och incitament för elkonsumenter att vara flexibla i sin konsumtion kan effekttoppar minska, vilket kan spara pengar för den enskilda och ge ett mer effektivt energisystem. Huvudprincipen är att konsumenterna reagerar på prissignalerna utifrån utbud och efterfrågan. Men potentialen för mer aktiva elkunder är väldigt stor. Framöver tror jag att reglerbar produktion, lagring, nätutbyggnad och efterfrågeflexibilitet får en större roll och att effektreserven därmed inte kommer att behövas.

Effektreserv 2020--2025

Sedan effektreserven infördes har den använts väldigt sällan och kan mer ses som en form av försäkring. Den befintliga produktionen i effektreserven består av fossil energi, ett koleldat värmekraftverk och tre oljeeldade kraftverk. Med regeringens höjda klimatambitioner och arbetet för ett fossilfritt Sverige är det rimligt att det nu ska ställas miljökrav på elproduktionen i effektreserven. Jag välkomnar att de borgerliga partierna nu efterfrågar miljökrav i effektreserven, men frågan väcks förstås varför de inte införde det under sina åtta år i regeringsställning och vid de två tillfällen när effektreserven justerades under alliansregeringens tid.

Regeringen konstaterar att det inom ramen för kommande föreskrifter finns utrymme för att ställa tydliga miljökrav vid upphandling av produktionskapacitet. Energiminister Ibrahim Baylan betonade också vikten av miljökrav när han vid en presskonferens tidigare i år presenterade förslaget att förlänga effektreserven. Det finns tekniska möjligheter att byta ut fossila bränslen mot förnybara.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till propositionen och avslag och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2016-05-12
Förslagspunkter: 9, Acklamationer: 5, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Förlängning av effektreserven

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (2003:436) om effektreserv, dels ändring i samma lag.Därmed bifaller riksdagen proposition 2015/16:117.
  2. Miljökrav på effektreserven

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2015/16:3333 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 2,

    2015/16:3335 av Lars Hjälmered m.fl. (M, C, KD) yrkande 2 och

    2015/16:3337 av Maria Weimer m.fl. (L) yrkande 4.
    • Reservation 1 (M, C, L, KD)
    • Reservation 2 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (M, C, L, KD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1030010
    M074010
    SD20415
    MP20005
    C02002
    V18003
    L01504
    KD01402
    -0001
    Totalt1431234142
    Ledamöternas röster
  3. Uppföljning av beslutet om en förlängning av effektreserven

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2015/16:3335 av Lars Hjälmered m.fl. (M, C, KD) yrkande 3 och

    2015/16:3337 av Maria Weimer m.fl. (L) yrkande 5.
    • Reservation 3 (M, C, L, KD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (M, C, L, KD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1030010
    M074010
    SD43005
    MP20005
    C02002
    V18003
    L01504
    KD01402
    -0001
    Totalt184123042
    Ledamöternas röster
  4. Vissa övriga frågor om effektreserven

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 23-25,

    2015/16:3333 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 1,

    2015/16:3335 av Lars Hjälmered m.fl. (M, C, KD) yrkandena 1 och 4 samt

    2015/16:3337 av Maria Weimer m.fl. (L) yrkande 3.
    • Reservation 4 (M, C, KD)
    • Reservation 5 (SD)
    • Reservation 6 (L)
  5. Allmänt om elmarknaden

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2015/16:187 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 7,

    2015/16:1536 av Cecilie Tenfjord-Toftby och Christian Holm Barenfeld (båda M),

    2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkande 13,

    2015/16:2447 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 3,

    2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 35 och

    2015/16:3337 av Maria Weimer m.fl. (L) yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 7 (M)
    • Reservation 8 (C)
    • Reservation 9 (V)
    • Reservation 10 (L)
    • Reservation 11 (KD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (C)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1030010
    M007410
    SD43005
    MP20005
    C02002
    V00183
    L00154
    KD00142
    -0001
    Totalt1662012142
    Ledamöternas röster
  6. Elområden

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2015/16:18 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkandena 1-5 och

    2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 30.
    • Reservation 12 (SD)
  7. Nätutbyggnad

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2015/16:504 av Kent Härstedt (S),

    2015/16:2363 av Annika Qarlsson och Fredrik Christensson (båda C) yrkandena 3 och 5,

    2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkande 14,

    2015/16:2433 av Eskil Erlandsson och Per Lodenius (båda C),

    2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 31 och 32 samt

    2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 36.
    • Reservation 13 (SD)
    • Reservation 14 (C)
    • Reservation 15 (KD)
  8. Elcertifikat

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2015/16:729 av Niclas Malmberg (MP),

    2015/16:1769 av Jörgen Andersson (M) yrkande 2,

    2015/16:2249 av Jan Björklund m.fl. (FP) yrkande 8,

    2015/16:2447 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkandena 4 och 5,

    2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 33 och

    2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 17 och 18.
    • Reservation 16 (M)
    • Reservation 17 (SD)
    • Reservation 18 (KD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 17 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1030010
    M007410
    SD04305
    MP20005
    C20002
    V18003
    L15004
    KD00142
    -0001
    Totalt176438842
    Ledamöternas röster
  9. Vissa övriga frågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2015/16:2371 av Anders W Jonsson m.fl. (C) yrkande 19,

    2015/16:2854 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 13,

    2015/16:2986 av Anders Ahlgren och Helena Lindahl (båda C) och

    2015/16:3149 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 21 och 29.
    • Reservation 19 (SD)
    • Reservation 20 (C)
    • Reservation 21 (KD)