Till innehåll på sidan

Elektronisk kommunikation och andra säkerhetsåtgärder vid psykiatrisk tvångsvård

Betänkande 2013/14:SoU27

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
4 juni 2014

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Beslut

Elektronisk kommunikation och andra säkerhetsåtgärder vid psykiatrisk tvångsvård (SoU27)

Reglerna för hur patienter inom rättspsykiatrisk vård får använda till exempel mobiltelefoner, datorer och surfplattor ändras. En del patienter som får rättspsykiatrisk vård förbjuds att ha annan utrustning för att kommunicera elektroniskt än den som vårdgivaren erbjuder. Patienter som vårdas frivilligt på avdelningar för psykiatrisk tvångsvård kan få samma inskränkningar som patienter som tvångsvårdas när det gäller till exempel alkohol och narkotika. En allmän kontroll vid inpassering får införas på alla avdelningar som har höjd säkerhetsklass.

De nya reglerna börjar gälla den 1 oktober 2014. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2014-04-15
Justering: 2014-05-08
Trycklov: 2014-05-09
Trycklov till Gotab och webb: 2014-05-12
Trycklov: 2014-05-15
Reservationer: 3
Betänkande 2013/14:SoU27

Alla beredningar i utskottet

2014-04-15

Elektronisk kommunikation och andra säkerhetsåtgärder vid psykiatrisk tvångsvård (SoU27)

Reglerna för hur patienter inom rättspsykiatrisk vård får använda till exempel mobiltelefoner, datorer och surfplattor ändras. En del patienter som får rättspsykiatrisk vård förbjuds att ha annan utrustning för att kommunicera elektroniskt än den som vårdgivaren erbjuder. Patienter som vårdas frivilligt på avdelningar för psykiatrisk tvångsvård kan få samma inskränkningar som patienter som tvångsvårdas när det gäller till exempel alkohol och narkotika. En allmän kontroll vid inpassering får införas på alla avdelningar som har höjd säkerhetsklass.

De nya reglerna börjar gälla den 1 oktober 2014. Socialutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2014-06-04

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 31 Per Ramhorn (SD)
Herr talman! I dag har vi regeringens proposition Elektronisk kommunikation och andra säkerhetsåtgärder vid psykiatrisk tvångsvård framför oss. I propositionen föreslår man nya bestämmelser i syfte att trygga och säkra vårdmiljön och motverka brottslighet inom rättspsykiatrin, vilket är naturligtvis är bra och lovvärt. Men vi sverigedemokrater ser att det finns fortfarande brister i det här förslaget som vi inte kan ställa oss bakom. Först och främst anser vi inte att ett generellt förbud mot elektronisk kommunikation endast ska gälla vid avdelningar som har en förhöjd säkerhetsklassificering, det vill säga säkerhetsklass 1 och 2. Vi anser att förbudet ska gälla inom hela rättspsykiatrin, och anledningen är att vid en situation där en patient som i normalfallet vårdas på en avdelning som har säkerhetsklass 3 kan behöva vårdas på en avdelning som har säkerhetsklass 1 eller 2 ska enligt propositionen denna patient inte omfattas av ett förbud. Det kan innebära att hot- och våldssituationer kan fortgå mellan olika patientgrupper. Även hotbilden mot personalen kan bli större. Dessutom anser vi det inte rimligt att man inom samma sjukvårdsinrättning eller till och med på samma avdelning ska vårda patienter med olika regelverk, vilket också en del remissinstanser har påpekat. Herr talman! En av rättspsykiatrins svåraste uppgifter är att bedöma risken för framtida våldshandlingar från patienternas sida. Dessa frågor är ständigt närvarande, och beslut i dessa frågor fattas dagligen inom rättspsykiatrin. I dag är det en stor skillnad på kvalitet och säkerhet på de riskbedömningar som görs av patienter runt om i landet. Det är alltifrån osäkra läkarbedömningar med korta journalanteckningar till en mer strukturerad, tydlig och långsiktig bedömning som strävar efter att så långt som möjligt minska återfall i brott. Dessa skillnader när det gäller bedömningarna är orimliga. Därför anser vi att man bör man ta fram ett gemensamt nationellt bedömningsinstrument som är baserat på forskning och beprövad erfarenhet. Det kommer att innebära att länsrätterna får ett bättre beslutsunderlag, vilket i sin tur ökar säkerheten i de rättsliga besluten. I dag har landsting och regioner ansvar för rättspsykiatrin. Det finns fem regionkliniker och 25 större vårdenheter spridda över landet, med olika förutsättningar och resurser. Vi anser att det finns starka skäl för en statlig styrning och samordning av rättspsykiatrin med en huvudman. Vi ser flera vinster med detta förslag, bland annat att vi kan få en mer likvärdig vård. I dag bedrivs rättspsykiatrisk vård på olika villkor med skiftande resurser. Vissa landsting säljer bort hela uppdraget eller delar av uppdraget. I andra landsting är rättspsykiatrin helt integrerad i den vanliga psykiatrin. Dessutom skiftar personalens kompetens och erfarenhet inom området, och synen på vård och behandling skiftar mellan landstingen, vilket gör vården ojämlik. Det är varken bra eller rimligt. Likaså är det med forskningen inom rättspsykiatrin, som är olika i dag. I en del vårdenheter har man satsat på forskning under många år, men andra har ingen eller högst blygsam forskning. Detta drabbar i förlängningen patienterna negativt. Vi förespråkar därför att ett pilotprojekt införs, där några vårdenheter tas över av staten som huvudman, för att senare utvärderas för att man ska se om en mer jämlik vårdkvalitet kan uppnås med en gemensam huvudman. Detta är till gagn för alla inblandade och för patienterna. Det är viktigt att vi får en trygg, säker och jämlik rättspsykiatrisk vård i hela landet. Jag yrkar bifall till våra reservationer, nr 1 och 2, i detta ärende. I detta anförande instämde Carina Herrstedt och Markus Wiechel (båda SD).

Anf. 31 Per Ramhorn (SD)
Herr talman! I dag har vi regeringens proposition Elektronisk kommunikation och andra säkerhetsåtgärder vid psykiatrisk tvångsvård framför oss. I propositionen föreslår man nya bestämmelser i syfte att trygga och säkra vårdmiljön och motverka brottslighet inom rättspsykiatrin, vilket är naturligtvis är bra och lovvärt. Men vi sverigedemokrater ser att det finns fortfarande brister i det här förslaget som vi inte kan ställa oss bakom. Först och främst anser vi inte att ett generellt förbud mot elektronisk kommunikation endast ska gälla vid avdelningar som har en förhöjd säkerhetsklassificering, det vill säga säkerhetsklass 1 och 2. Vi anser att förbudet ska gälla inom hela rättspsykiatrin, och anledningen är att vid en situation där en patient som i normalfallet vårdas på en avdelning som har säkerhetsklass 3 kan behöva vårdas på en avdelning som har säkerhetsklass 1 eller 2 ska enligt propositionen denna patient inte omfattas av ett förbud. Det kan innebära att hot- och våldssituationer kan fortgå mellan olika patientgrupper. Även hotbilden mot personalen kan bli större. Dessutom anser vi det inte rimligt att man inom samma sjukvårdsinrättning eller till och med på samma avdelning ska vårda patienter med olika regelverk, vilket också en del remissinstanser har påpekat. Herr talman! En av rättspsykiatrins svåraste uppgifter är att bedöma risken för framtida våldshandlingar från patienternas sida. Dessa frågor är ständigt närvarande, och beslut i dessa frågor fattas dagligen inom rättspsykiatrin. I dag är det en stor skillnad på kvalitet och säkerhet på de riskbedömningar som görs av patienter runt om i landet. Det är alltifrån osäkra läkarbedömningar med korta journalanteckningar till en mer strukturerad, tydlig och långsiktig bedömning som strävar efter att så långt som möjligt minska återfall i brott. Dessa skillnader när det gäller bedömningarna är orimliga. Därför anser vi att man bör man ta fram ett gemensamt nationellt bedömningsinstrument som är baserat på forskning och beprövad erfarenhet. Det kommer att innebära att länsrätterna får ett bättre beslutsunderlag, vilket i sin tur ökar säkerheten i de rättsliga besluten. I dag har landsting och regioner ansvar för rättspsykiatrin. Det finns fem regionkliniker och 25 större vårdenheter spridda över landet, med olika förutsättningar och resurser. Vi anser att det finns starka skäl för en statlig styrning och samordning av rättspsykiatrin med en huvudman. Vi ser flera vinster med detta förslag, bland annat att vi kan få en mer likvärdig vård. I dag bedrivs rättspsykiatrisk vård på olika villkor med skiftande resurser. Vissa landsting säljer bort hela uppdraget eller delar av uppdraget. I andra landsting är rättspsykiatrin helt integrerad i den vanliga psykiatrin. Dessutom skiftar personalens kompetens och erfarenhet inom området, och synen på vård och behandling skiftar mellan landstingen, vilket gör vården ojämlik. Det är varken bra eller rimligt. Likaså är det med forskningen inom rättspsykiatrin, som är olika i dag. I en del vårdenheter har man satsat på forskning under många år, men andra har ingen eller högst blygsam forskning. Detta drabbar i förlängningen patienterna negativt. Vi förespråkar därför att ett pilotprojekt införs, där några vårdenheter tas över av staten som huvudman, för att senare utvärderas för att man ska se om en mer jämlik vårdkvalitet kan uppnås med en gemensam huvudman. Detta är till gagn för alla inblandade och för patienterna. Det är viktigt att vi får en trygg, säker och jämlik rättspsykiatrisk vård i hela landet. Jag yrkar bifall till våra reservationer, nr 1 och 2, i detta ärende. I detta anförande instämde Carina Herrstedt och Markus Wiechel (båda SD).

Anf. 32 Maria Lundqvist-Brömster (FP)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Den proposition som detta betänkande behandlar föreslår nya bestämmelser med syftet att skapa en trygg och säker vårdmiljö och motverka brottslighet vid sjukvårdsinrättningar för psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. För en avgränsad patientgrupp införs ett generellt förbud mot att inneha annan utrustning för elektronisk kommunikation än den som vårdgivaren tillhandahåller. De patienter som det gäller är de som vårdas med stöd av lagen om rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning och som vårdas på inrättning eller avdelning där man har en förhöjd säkerhetsklassificering. Herr talman! Det lämnas också förslag på att det i lagen om psykiatrisk tvångsvård ska införas en bestämmelse som anger att beslut om inskränkningar i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster eller beslut om övervakning av försändelser får genom nytt beslut förlängas två månader vid varje tillfälle. Detta gäller faktiskt i dag, men det bör ur rättssäkerhetssynpunkt även framgå av lagen så att patienten kan förutse vilka beslut som kan fattas. Herr talman! Det finns möjlighet att göra inskränkningar i dag enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, men enligt utredningar har detta inte medfört att brottslighet, narkotikahandel med mera upphört på klinikerna. Den förändring som nu görs gäller lagen om rättspsykiatrisk vård medan de personer som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård inte kommer att bli föremål för andra inskränkningar än de som gäller i dag och utifrån individuella bedömningar. Herr talman! Detta förslag innebär en inskränkning av enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Därför är det så oerhört viktigt att bestämmelser som har syftet att motverka brottslighet och i stället skapa trygghet och säker vård inte får bli vidare än vad som krävs för att uppnå målet. Därför omfattar dessa bestämmelser personer där det har bedömts att det finns en risk för återfall i allvarlig brottslighet. De generella inskränkningarna ska endast gälla patienter som vårdas enligt lagen om rättspsykiatrisk vård och som av domstol överlämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, vidare de som är anhållna, häktade eller intagna i eller på väg till kriminalvårdsanstalt. Herr talman! I utformningen av förslaget till lagändring som ska gälla från oktober 2014 har man beaktat de remissvar som inkommit och de erfarenheter som också förmedlats från rättspsykiatrin. Det är oerhört avgörande att teknik, till exempel elektroniska kommunikationstjänster, inte ska få användas på ett kränkande och hotfullt sätt. Sjukdom kan i vissa fall innebära att man använder möjligheterna till kommunikation på ett felaktigt och kränkande sätt. Herr talman! Det är så oerhört viktigt att det inom den rättspsykiatriska vården finns en balans, dels för att motarbeta en patient som använder teknik på ett kränkande och hotfullt sätt, dels för att ombesörja att personen i fråga får en god rehabilitering för att främja en bättre psykisk hälsa. Detta har man beaktat i betänkandet.

Anf. 32 Maria Lundqvist-Brömster (FP)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Den proposition som detta betänkande behandlar föreslår nya bestämmelser med syftet att skapa en trygg och säker vårdmiljö och motverka brottslighet vid sjukvårdsinrättningar för psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. För en avgränsad patientgrupp införs ett generellt förbud mot att inneha annan utrustning för elektronisk kommunikation än den som vårdgivaren tillhandahåller. De patienter som det gäller är de som vårdas med stöd av lagen om rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning och som vårdas på inrättning eller avdelning där man har en förhöjd säkerhetsklassificering. Herr talman! Det lämnas också förslag på att det i lagen om psykiatrisk tvångsvård ska införas en bestämmelse som anger att beslut om inskränkningar i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster eller beslut om övervakning av försändelser får genom nytt beslut förlängas två månader vid varje tillfälle. Detta gäller faktiskt i dag, men det bör ur rättssäkerhetssynpunkt även framgå av lagen så att patienten kan förutse vilka beslut som kan fattas. Herr talman! Det finns möjlighet att göra inskränkningar i dag enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, men enligt utredningar har detta inte medfört att brottslighet, narkotikahandel med mera upphört på klinikerna. Den förändring som nu görs gäller lagen om rättspsykiatrisk vård medan de personer som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård inte kommer att bli föremål för andra inskränkningar än de som gäller i dag och utifrån individuella bedömningar. Herr talman! Detta förslag innebär en inskränkning av enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Därför är det så oerhört viktigt att bestämmelser som har syftet att motverka brottslighet och i stället skapa trygghet och säker vård inte får bli vidare än vad som krävs för att uppnå målet. Därför omfattar dessa bestämmelser personer där det har bedömts att det finns en risk för återfall i allvarlig brottslighet. De generella inskränkningarna ska endast gälla patienter som vårdas enligt lagen om rättspsykiatrisk vård och som av domstol överlämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, vidare de som är anhållna, häktade eller intagna i eller på väg till kriminalvårdsanstalt. Herr talman! I utformningen av förslaget till lagändring som ska gälla från oktober 2014 har man beaktat de remissvar som inkommit och de erfarenheter som också förmedlats från rättspsykiatrin. Det är oerhört avgörande att teknik, till exempel elektroniska kommunikationstjänster, inte ska få användas på ett kränkande och hotfullt sätt. Sjukdom kan i vissa fall innebära att man använder möjligheterna till kommunikation på ett felaktigt och kränkande sätt. Herr talman! Det är så oerhört viktigt att det inom den rättspsykiatriska vården finns en balans, dels för att motarbeta en patient som använder teknik på ett kränkande och hotfullt sätt, dels för att ombesörja att personen i fråga får en god rehabilitering för att främja en bättre psykisk hälsa. Detta har man beaktat i betänkandet.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2014-06-04
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 1, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Elektronisk kommunikation och andra säkerhetsåtgärder vid psykiatrisk tvångsvård

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1.lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,
    2. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,
    3.lag om ändring i fängelselagen (2010:610),
    4. lag om ändring i häkteslagen (2010:611).
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:119 punkterna 1-4 och avslår motionerna
    2013/14:So17 av Per Ramhorn och Kent Ekeroth (båda SD) yrkandena 1-5,
    2013/14:So231 av Hans Hoff (S),
    2013/14:So285 av Jan R Andersson (M),
    2013/14:So290 av Roland Utbult (KD),
    2013/14:So427 av Carina Adolfsson Elgestam (S),
    2013/14:So477 av Kent Ekeroth m.fl. (SD) yrkande 1 och
    2013/14:So509 av Katarina Brännström (M).
    • Reservation 1 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S950017
    M910016
    MP19006
    FP20004
    C19004
    SD01802
    KD17002
    V17002
    Totalt27818053
    Ledamöternas röster
  2. Nationellt riskbedömningsinstrument

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2013/14:So477 av Kent Ekeroth m.fl. (SD) yrkande 2.
    • Reservation 2 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S950017
    M910016
    MP19006
    FP20004
    C19004
    SD01802
    KD17002
    V17002
    Totalt27818053
    Ledamöternas röster
  3. Kvinnors situation inom rättspsykiatrin

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2013/14:So400 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 18.
    • Reservation 3 (V)