<p>Bet&auml;nkanden inneh&aring;ller utskottens f&ouml;rslag till hur riksdagen ska besluta i olika &auml;renden.</p>

Betänkande

<p>Departementsserien, Ds, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen. Serien inneh&aring;ller utredningar som regeringens departement har gjort.</p>

Departementsserien

<p>EU-initiativ &auml;r dokument fr&aring;n EU-kommissionen, s&aring; kallade COM-dokument. COM-dokument kan till exempel vara f&ouml;rslag till ny eller &auml;ndrad lagstiftning, policydokument eller rapporter. Dokumenten kan ligga till grund f&ouml;r till exempel regeringens fakta-pm om EU-f&ouml;rslag eller utskottens utl&aring;tanden.&nbsp;</p>

EU-dokument

<p>Protokollen fr&aring;n utskottens och EU-n&auml;mndens sammantr&auml;den talar om vilka fr&aring;gor som togs upp.</p>

EU-nämndens protokoll

<p>Skriftligt samr&aring;d inneb&auml;r att regeringen samr&aring;der med EU-n&auml;mnden utan att n&auml;mnden samlas. Samr&aring;det genomf&ouml;rs via e-post.</p>

EU-nämndens skriftliga samråd

<p>I EU-n&auml;mndens uppteckningar st&aring;r det vad som sagts under n&auml;mndens sammantr&auml;den. Uppteckningarna publiceras ungef&auml;r tv&aring; veckor efter sammantr&auml;det.</p>

EU-nämndens uppteckningar

<p>En faktapromemoria, fakta-PM, &auml;r en redog&ouml;relse fr&aring;n regeringen till riksdagen om ett f&ouml;rslag fr&aring;n EU-kommissionen. D&auml;r framg&aring;r vad f&ouml;rslaget g&aring;r ut p&aring;, hur det kan p&aring;verka svenska regler och vad regeringen anser om f&ouml;rslaget.</p>

Fakta-pm om EU-förslag

<p>Framst&auml;llningar &auml;r f&ouml;rslag fr&aring;n organ som utsetts av riksdagen. Exempel p&aring; riksdagsorgan &auml;r Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, riksdagsstyrelsen och Riksbanken. Framst&auml;llningar kallades under perioden 1975&ndash;2002/03 f&ouml;r f&ouml;rslag. Riksdagens organ l&auml;mnar ocks&aring; in redog&ouml;relser f&ouml;r &aring;rets verksamhet till riksdagen.</p>

Framställning

<p>Interpellationer &auml;r en typ av fr&aring;gor som debatteras i kammaren n&auml;stan varje vecka. Ledamoten st&auml;ller interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och f&aring;r svar b&aring;de skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.</p>

Interpellation

<p>I f&ouml;redragningslistorna st&aring;r det vilka &auml;renden som ska behandlas under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Kammarens föredragningslistor

<p>Kommitt&eacute;ber&auml;ttelser inneh&aring;ller information om de utredningar som regeringen har tillsatt, bland annat om vilka personer som arbetar i utredningarna.</p>

Kommittéberättelse

<p>Kommitt&eacute;direktiv &auml;r riktlinjer f&ouml;r de utredningar, eller kommitt&eacute;er, som regeringen tills&auml;tter.</p>

Kommittédirektiv

<p>Riksdagsledam&ouml;terna kan l&auml;mna in anm&auml;lningar till konstitutionsutskottet, KU, om att KU ska granska olika ministrar i regeringen. KU:s behandling av anm&auml;lningarna finns i KU:s granskningsbet&auml;nkande.</p>

KU-anmälan

<p>S&auml;rskilda kallelser och f&ouml;redragningslistor talar om n&auml;r konstitutionsutskottet, KU, sammantr&auml;der f&ouml;r att behandla de gransknings&auml;renden som initierats efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar. I dokumenten st&aring;r det &auml;ven vilka &auml;renden KU ska ta upp.</p>

KU:s särskilda kallelser och föredragningslistor

<p>Protokoll fr&aring;n KU:s s&auml;rskilda sammantr&auml;den d&auml;r konstitutionsutskottet, KU, behandlar de gransknings&auml;renden som inletts efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar.</p>

KU:s särskilda protokoll

<p>Motioner &auml;r f&ouml;rslag som riksdagens ledam&ouml;ter har l&auml;mnat till riksdagen.</p>

Motion

<p>N&auml;r kammarens ledam&ouml;ter tycker olika i en fr&aring;ga kan kammaren fatta beslut genom omr&ouml;stning, votering. H&auml;r syns det hur alla ledam&ouml;terna har r&ouml;stat i de omr&ouml;stningar d&auml;r r&ouml;sterna har r&auml;knats, det vill s&auml;ga n&auml;r ledam&ouml;terna har r&ouml;stat genom att trycka p&aring; knappar. Det &auml;r resultaten fr&aring;n huvudvoteringarna som visas. F&ouml;rberedande voteringar redovisas i kammarens protokoll.</p>

Omröstning

<p>Propositioner &auml;r f&ouml;rslag till nya lagar och lag&auml;ndringar som regeringen l&auml;mnar till riksdagen. Regeringen l&auml;mnar ocks&aring; skrivelser, som har en mer redog&ouml;rande karakt&auml;r och inte inneh&aring;ller f&ouml;rslag till riksdagsbeslut.</p>

Proposition

<p>I kammarens protokoll finns allt som s&auml;gs i kammaren nedskrivet. I protokollet st&aring;r det ocks&aring; hur partierna har r&ouml;stat. Ett snabbprotokoll publiceras ungef&auml;r sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren &auml;r slut. Det slutliga protokollet &auml;r f&auml;rdigt efter n&aring;gra veckor.</p>

Protokoll

<p>Utskotten skriver rapporter n&auml;r de arbetar med att f&ouml;lja upp och utv&auml;rdera de beslut som riksdagen har fattat.</p>

Rapport från riksdagen

Redogörelse

<p>Riksdagsf&ouml;rvaltningens f&ouml;rfattningssamling, RFS, inneh&aring;ller f&ouml;reskrifter beslutade av Riksdagsf&ouml;rvaltningen (riksdagsstyrelsen eller riksdagsdirekt&ouml;ren) eller andra myndigheter under riksdagen, f&ouml;rutom Riksbanken och Riksrevisionen.</p>

<p>Riksdagsskrivelser &auml;r meddelanden fr&aring;n riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.</p>

Riksdagsskrivelse

<p>Riksrevisionen &auml;r en myndighet som h&ouml;r till riksdagen och ansvarar f&ouml;r den ekonomiska granskningen av regeringen och de statliga myndigheterna. Riksrevisionen l&auml;mnar sina granskningsrapporter direkt till riksdagen.</p>

Riksrevisionens granskningsrapport

<p>Riksdagens ledam&ouml;ter kan kontrollera regeringen genom att st&auml;lla skriftliga fr&aring;gor till ministrarna. Ministrarna besvarar fr&aring;gorna skriftligt.</p>

Skriftlig fråga

Skrivelse

<p>Statens offentliga utredningar, SOU, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen.</p>

Statens offentliga utredningar

Svar på skriftlig fråga

<p>Svensk f&ouml;rfattningssamling (SFS) inneh&aring;ller g&auml;llande lagar och f&ouml;rordningar. Om en f&ouml;rfattning &auml;ndras ers&auml;tts den gamla texten med den nya.&nbsp;</p>

Svensk författningssamling

<p>I talarlistorna st&aring;r det vilka ledam&ouml;ter som p&aring; f&ouml;rhand har anm&auml;lt att de vill tala under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Talarlista

<p>Utskotten kan granska meddelanden fr&aring;n EU:s institutioner. Ofta handlar det om s&aring; kallade strategiska dokument fr&aring;n EU-kommissionen som kan vara id&eacute;dokument, diskussionsunderlag och l&aring;ngsiktiga planer f&ouml;r kommande lagstiftning. N&auml;r ett utskott har granskat ett s&aring;dant meddelande skriver det ett utl&aring;tande till kammaren om granskningen.</p>
<p>Utskotten g&ouml;r ocks&aring; subsidiaritetspr&ouml;vningar av EU-f&ouml;rslag. De ska d&aring; bed&ouml;ma om ett beslut b&ouml;r fattas p&aring; EU-niv&aring; eller av p&aring; nationell niv&aring;. Om utskottet anser att f&ouml;rslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utl&aring;tande.&nbsp;</p>

Utlåtande

<p>Viktigare utredningar som g&ouml;rs inom Riksdagsf&ouml;rvaltningen ing&aring;r i en serie som kallas f&ouml;r URF. URF st&aring;r f&ouml;r Utredningar fr&aring;n Riksdagsf&ouml;rvaltningen. Utredningarna tills&auml;tts av riksdagsdirekt&ouml;ren eller riksdagsstyrelsen.</p>

Utredning från Riksdagsförvaltningen

Utskottens protokoll

<p>Valpr&ouml;vningsn&auml;mnden, VPN, pr&ouml;var &ouml;verklaganden av val till riksdagen, region- och kommunfullm&auml;ktige samt Sametinget och Europaparlamentet. &Auml;ven &ouml;verklaganden av nationella folkomr&ouml;stningar pr&ouml;vas. N&auml;mndens beslut sedan 1975 finns tillg&auml;ngliga.</p>
<p>F&ouml;r varje beslut anges beslutets diarienummer och i f&ouml;rekommande fall &auml;ven r&auml;ttsfallsbeteckningen. En s&aring;dan fanns f&ouml;r besluten f&ouml;re 2015 d&aring; dessa gavs ut i en skriftlig r&auml;ttsfallssamling.</p>

Valprövningsnämndens beslut

Elever med funktionshinder

Bilaga: bet_200102_ubu_13

<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">106</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">25</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">59</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">22</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">15</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">13</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">37</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">34</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">155</td><td class="summa_nej">126</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">68</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 9 (c)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">106</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">25</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">59</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">21</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">15</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">13</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">37</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">34</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">253</td><td class="summa_nej">15</td><td class="summa_avstar">14</td><td class="summa_franvarande">67</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 10 (m, c, fp, kd)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">106</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">25</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">60</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">21</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">15</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">13</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">37</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">34</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">155</td><td class="summa_nej">127</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">67</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 19 (kd)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">106</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">25</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">60</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">21</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">13</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">34</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">245</td><td class="summa_nej">37</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">67</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


2002-04-24

Motioner om elever med funktionshinder (UbU13)

Fru talman! Även funktionshindrades rätt att välja
skola är en självklarhet för oss moderater. Lika själv-
klart är det att ge elever med betydande och beståen-
de funktionshinder på grund av en hjärnskada en
optimalt god utbildning.
I mitt anförande kommer jag att koncentrera mig
på elevens rätt att välja skola och problematiken kring
särskolan.
Möjligheterna att välja skola är kanske av särskild
betydelse för den funktionshindrade. Funktionshind-
ren kan se väldigt olika ut, men rätten att välja måste
också få gälla dessa elever. Allt annat vore djupt
cyniskt. Det betyder att skolorna måste utformas så
att inga elever utestängs därför att skolan saknar hiss
eller därför att den fysiska eller mentala miljön i
övrigt omöjliggör ett verkligt val. Detta måste vara
huvudregeln från förskoleklassen till gymnasiet.
Den som bäst känner elevens behov och vilja
måste vara eleven själv tillsammans med föräldrarna.
Med den inställningen måste systemen anpassas till
eleven och inte tvärtom. För oss moderater är det lika
självklart att man även i framtiden kan ha special-
skolor för elever med komplicerade funktionshinder.
Vi är bestörta över att regeringen väljer att stänga de
fasta skoldelarna vid Ekeskolan i Örebro. Tron och
synsättet att hemkommunerna kan klara av alla de
behov som multihandikappade elever har är felaktiga.
Varför ta bort ett alternativ som uppenbarligen funge-
rar utmärkt? Rätten att välja måste gälla alla elever,
det borde vara en självklarhet.
För att kunna erbjuda alla elever med funktions-
hinder verklig valfrihet vill vi även för denna grupp
införa en statlig finansiering. För gruppen funktions-
hindrade är detta extra viktigt då många små kommu-
ner kan uppleva det som en oöverstiglig kostnad om
eleven vistas på annan ort. Det enda alternativ som då
erbjuds blir undervisning i hemorten. Ekonomin blir
då viktigare än elevens rätt till bra undervisning.
Fru talman! Vi inser att det inte är helt problem-
fritt att bestämma en given kostnad, en skolpeng, för
elever med funktionshinder, då variationerna hos
eleverna är betydande, som bekant. Exakt hur tekni-
ken med statlig skolpeng för elever med funktions-
hinder ska fungera tål en särskild utredning. Vi före-
slår därför att regeringen återkommer till riksdagen
med ett förslag på hur en statlig finansiering av funk-
tionshindrades rätt att välja skola kan ordnas.
Sammanfattningsvis: Inte minst elever med funk-
tionshinder av olika slag måste få rätt att välja sin
skola. Valet kan då vara att integreras i den närmaste
kommunala skolan, den närmaste fristående skolan
eller någon annan skola eller att få rätt att gå i en
specialskola på annan ort. Den statliga finansieringen
följer eleven fullt ut.
Jag nöjer mig, fru talman, med att yrka bifall till
reservation nr 1 under punkt 1.
Fru talman! Det är en annan fråga som jag hade
tänkt prata om, nämligen om särskoleelever. De rap-
porter som nått oss vad gäller just gruppen elever
med, som det står, begåvningsmässigt funktionshin-
der - de som vi i vanligt tal brukar kalla för särskole-
elever - är inte särskilt uppmuntrande.
I dag går ca 13 500 elever i den obligatoriska
särskolan, varav 9 500 i grundsärskolan. Elevökning-
en i grundsärskolan t.ex. blev 77 % från 1992 till
2001, en väldig ökning alltså. Överrepresentationen
av invandrarelever är också påfallande stor.
Man frågar sig onekligen vad detta beror på. Det
finns säkert en hel rad förklaringar, men det är svårt
att undvika frågan om det verkligen är rätt elever som
skrivs in i särskolan. Finns det elever som per defini-
tion inte ska tillhöra särskolan men som likväl gör
det? Ja, det verkar faktiskt vara på det sättet.
Skolverkets genomlysning av särskolan visar att
det finns skäl att se över de rutiner som ligger till
grund för inskrivning. Vi menar att det finns skäl att
ställa krav på obligatoriska utredningar inför place-
ringar i särskolan. Vidare menar vi att det är viktigt
att återkomma med utredningar om enskilda elever,
då personlighetsutveckling kan göra att grundskolan
kan vara ett alternativ.
Placering av barn i särskolan måste naturligtvis
vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet,
eller, som undervisningsrådet Karin Wahlström kon-
staterar: Det finns en ansenlig del elever som inte hör
hemma i särskolan. Detta är naturligtvis väldigt all-
varligt.
Jag är samtidigt glad att regeringen nu äntligen
tillsatt en utredning med uppgift att föreslå hur den
framtida utbildningen bör utformas i fråga om mål,
innehåll, organisation och personalens kompetens.
Utredningen har till uppgift att arbeta med två paral-
lella alternativ: ett där särskolan kvarstår som egen
skolform och ett där den upphör.
Fru talman! Jag kan säga att jag tror på särskolan
som egen skolform så här långt, men kommer natur-
ligtvis att delta i det utredningsarbete som jag är satt
att göra med öppna ögon och med barnens bästa stän-
digt för ögonen.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 17.53 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.


Fru talman! När vi nu debatterar frågor som rör
funktionshindrade och deras möjligheter till utbild-
ning så vill jag först slå fast att den kristdemokratiska
människosynen utgår från en värdegrund förenlig
med kristen tradition och västerländsk humanism -
den kulturtradition som vårt samhälle byggt på i mer
än tusen år.
Det innebär att varje människa är unik och har ett
absolut värde. Hon besitter därtill en förmåga att
utvecklas i gemenskap med andra människor, och det
är i relationerna med andra som vi växer, utvecklas
och mognar.
De värden man väljer som grund för politiken
måste kunna ge en helhetsbild av människan, hennes
värde, förutsättningar, behov och uppgift.
Enligt vår mening ska alla människor i vardagsli-
vet kunna ta sina specifika möjligheter i anspråk.
Detta gäller inte minst de människor som har svårt att
göra sin röst hörd i samhällsdebatten. Rättvisa och
solidaritet är begrepp som tillsammans beskriver det
ömsesidiga beroendet människor emellan.
Fru talman! Vi är överens om att alla människor
har rätt till utbildning. Möjligheten till ett livslångt
lärande måste omfatta alla på lika villkor och vara
anpassad till varje enskild människas behov. Tyvärr
finns det tendenser i vårt samhälle att funktionshind-
rade blir en andra klassens medborgare. De har inte
samma rätt till utbildning. Deras behov tillgodoses
inte i samma utsträckning som de icke utvecklings-
stördas. Genom att förneka de utvecklingsstörda
denna rätt diskrimineras en av de svagaste grupperna
i samhället. Det kan vi kristdemokrater aldrig accep-
tera.
Fru talman! Vi behandlar i dag frågor som berör
elever med funktionshinder och deras rätt till bra
undervisning av specialutbildade lärare i bra skolor
och med bästa tänkbara hjälpmedel. Det är en själv-
klarhet för många, men långt ifrån för alla.
Regeringen beslutade i oktober 1999 att de fasta
skoldelarna vid specialskolorna Ekeskolan och Hälls-
boskolan skulle avvecklas. Det var ett olyckligt be-
slut, som drev de mest stödbehövande eleverna mer
eller mindre ut i kylan. Alltför många kommuner
klarar inte av, och har ej heller personella eller tek-
niska resurser att ge en bra skolgång till de funktions-
hindrade. Kristdemokraterna har år efter år krävt att
de fasta skoldelarna vid specialskolan ska återskapas.
Vi har i budget efter budget anvisat medel för att den
fortsatta verksamheten vid specialskolorna tryggas.
Tyvärr har vårt krav gång på gång förkastats av en
majoritet bestående av socialdemokrater, vänsterpar-
tister och miljöpartister. Vi har väldigt svårt att förstå
vad som ligger bakom ert ställningstagande. Är det
för någon ynka miljon som ni är beredda att försvåra
för de funktionshindrade?
Fru talman! Vi håller fast vid vårt krav på att spe-
cialskolornas fasta skoldelar ska öppnas för de funk-
tionshindrades skull. Vi hoppas att den utredning som
skolministern aviserat leder till något positivt. Vi har
också ett särskilt yttrande i betänkandet, som handlar
just om specialskolans framtid.
Fru talman! Betänkandet Elever med funktions-
hinder med sina 38 motionsyrkanden handlar om
funktionshindrade elevers möjlighet att välja skola,
lika möjligheter för elever med fler funktionshinder
till omvårdnad och utbildning oavsett var i landet de
bor, utredning om riksgymnasium för blinda och
synskadade ungdomar med flerfunktionshinder, stöd
för elever med funktionshinder i den vanliga skolan,
översyn av finansieringen av skolformer för hörsel-
skadade elever, teckenspråkstolk för döva, mottagan-
de av barn i särskolan samt rätt för utvecklingsstörda
till vuxenutbildning. Sin vana trogen väljer majorite-
ten i utskottet att avslå alla motionsyrkanden. Något
annat var ju inte heller att vänta. Majoriteten fortsät-
ter att köra sin låt-gå-politik eller hänvisar möjligen, i
bästa fall, till någon utredning som ska tillsättas eller
pågår.
Fru talman! Jag ska lyfta fram några områden som
vi tycker måste åtgärdas för att förbättra för de funk-
tionshindrade. De hinder som finns för särskoleele-
vers möjlighet till fortsatt utbildning måste tas bort.
Enligt vår mening får det inte vara en omöjlighet för
en särskoleelev att gå på ett nationellt gymnasiepro-
gram om eleven har den kompetens som krävs, sär-
skilt som det ofta handlar om barn utan intellektuell
utvecklingsstörning som blir placerade i den obligato-
riska särskolan.
Inte heller vuxna med utvecklingsstörning eller
vuxna som av andra skäl har gått i särskola som barn
har i dag samma rätt till grundläggande vuxenutbild-
ning som andra vuxna har. Vad är detta annat än
diskriminering? Vi kristdemokrater anser det vara en
självklarhet att de utvecklingsstörda ska ha samma
rätt till vuxenutbildning som icke utvecklingsstörda.
Denna rätt måste lagfästas. Att bara hänvisa till någon
framtida utredning hjälper föga de utvecklingsstörda
som i dag inte får någon utbildning.
Det är inte heller enligt vår mening rimligt att ha
olika myndigheter som tillstånds- och tillsynsmyn-
dighet för de olika skolformerna oavsett om de drivs
som friskola eller som offentlig skola eller om det
handlar om en sär- eller specialskola. Vi tror att
samma tillstånds- och tillsynsmyndighet skulle säker-
ställa en likvärdig bedömning i framtiden. Vi anser
att Skolverket bör vara tillstånds- och tillsynsmyn-
dighet för berörda skolor.
Avslutningsvis, fru talman, anser vi att krav bör
ställas på obligatoriska utredningar inför placeringar
av barn i särskola. Det som sker i dag - att placering-
ar kan göras utan föregående utredningar eller med
stöd av utredningar som har allvarliga brister - är
oacceptabelt. Enligt vår mening får det inte före-
komma att elever som inte hör till målgruppen för
särskolan av någon anledning ändå placeras där. Det
finns en tendens att när resurser fattas för stödunder-
visning så löser man problemet genom att placera
eleven i särskolan. Ett sådant tillvägagångssätt är
förkastligt.
Fru talman! Självfallet står jag bakom samtliga
yrkanden där Kristdemokraterna finns med, men för
tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till
reservation 7 under punkt 23.


Fru talman! Barn med funktionshinder har rätt att
vistas i en miljö där de känner att de kan växa, där de
får del av den bästa tänkbara pedagogiken och under-
visningen och där också de kan få möjlighet att få
vänner och känna sig trygga. För många barn är sko-
lan sådan, men långt ifrån alla får uppleva och känna
det här.
Barn med funktionshinder har ofta ett större be-
hov av stöd och individuell anpassning i skolan än
vad andra barn har. Stödet är avgörande för barnens
rätt till likvärdig utbildning. De problem som elever
med funktionshinder möter i skolan kan inte endast
relateras till den pedagogiska undervisningssituatio-
nen.
Problemen består även i att skolan inte alltid för-
mår skapa förutsättningar för alla elevers deltagande.
Följden blir utestängning och ibland diskriminering.
Det kan handla om gymnastiken. Det kan handla om
friluftsdagar eller andra aktiviteter som skolan ordnar.
Skolförfattningen är tydlig när det gäller skolans
skyldighet att stödja barn med svårigheter i skolan.
Problemet är att det inte kan prövas rättsligt om en
elev får det stöd han eller hon behöver för att få en
utbildning likvärdig med andras. Bestämmelserna ger
ett bra skydd i teorin, men i praktiken finns det inga
kriterier på vad som ingår i rätten till stöd. Det finns
heller ingen faktisk möjlighet att kunna utkräva denna
rätt.
Alla människor ska ha rätt till hjälp och stöd di-
rekt för att kunna delta i skolan och samhället på lika
villkor. De bestämmelser som vi har borde tydligare
utgå från den enskilde elevens rätt till utbildning. Den
enskilde eleven ska ha en laglig rätt att få sina behov
utredda och tillgodosedda. Vi tycker därför att en
ändring av skollagen ska göras för att tydligare regle-
ra den enskilde elevens rätt till utbildning.
Fru talman! 1998 gjorde Skolverket en nationell
kvalitetsgranskning av läs- och skrivprocessen i un-
dervisningen. I rapporten redovisade utbildningsin-
spektörerna att det fanns få skolmiljöer som gynnade
elevernas läs- och skrivprocesser. Bl.a. saknade lärar-
na ofta kunskap om läs- och skrivprocessens betydel-
se för eleverna i de olika ämnena. Vi vet att 5-8 % av
eleverna i varje årskull har läs- och skrivproblem. Det
är alltså i genomsnitt 1-2 barn i varje klass.
Dessa barn behöver stöd och hjälp. I grundskolan
får man förlita sig till grundskoleförordningen och att
skolan och kommunen tar sitt ansvar. Men regeringen
konstaterar själv i budgetpropositionen att det finns
problem. Där påpekar man att skolor ofta kräver en
diagnos för att eleverna ska erhålla stödinsatser trots
att en sådan inte ska behövas. Skolverket skriver
också att det är viktigt att problemen upptäcks tidigt,
så att åtgärder kan sättas in direkt när de behövs.
Fru talman! Ju mer särskilda behov människor
har, desto sämre fungerar välfärdsstaten Sverige. De
barn som har störst behov av att välja skola fritt, och
att det finns många olika alternativ att välja bland, är
de barn som har svårt att finna sig till rätta eller
komma till sin rätt i skolan. Vi vill ändra på det. Vi
vill att alla elever ska ha rätt och möjlighet att välja
den skola som passar honom eller henne bäst.
Vi i Centerpartiet var också kraftfulla motståndare
till den avveckling som gjordes av specialskolverk-
samheten i bl.a. Ekeskolan och som regeringen be-
slutade om för ett par år sedan. Efter nedläggningen
av den fasta skoldelen verkade det i vintras, när ut-
bildningsminister Östros var där, som om regeringen
hade ändrat sig och tänkte riva upp beslutet. Det visa-
de sig senare att ministern bara hade uttalat sig och
inte ville ändra beslutet, som skulle stå fast. Det är
trist, tycker vi.
Vi är flera som fortsätter att kämpa för att de
multifunktionshindrade barnen ska ha rätt att välja
och söka till den skola som passar dem bäst. Det
gäller rätten att söka och gå hela utbildningen vid
t.ex. en specialskola som Ekeskolan. Vi hoppas fort-
farande på att utbildningsministern och majoriteten
med Socialdemokraterna i spetsen tar sitt förnuft till
fånga och låter barnen och föräldrarna själva be-
stämma, i stället för att det centralt ska avgöras vad
som är bäst för varje familj och varje elev.
Vi i Centerpartiet arbetar också med att låta blinda
och synskadade barn med multifunktionshinder få
möjlighet till bra studier även efter grundskolan. Vi
vill inrätta ett nytt riksgymnasium för dessa elever.
Bakgrunden är att vi anser att alla ungdomar har rätt
att kunna gå vidare i sin utbildning och utvecklas i sin
egen takt, oavsett ålder och oavsett funktionshinder.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 6 under punkt 10.


Fru talman! Att funktionshinder inte ska behöva
leda till en handikappad tillvaro för en människa
håller väl i praktiken alla med om. Men i verkligheten
uteblir ofta de avgörande och viktiga besluten för den
enskilde med funktionshinder.
Idén om integration har länge varit den bärande
principen inom utbildningspolitiken. Människor med
funktionshinder ska kunna få ett sådant stöd att de
kan leva ett självständigt liv och delta i bl.a. utbild-
ning på samma villkor som andra människor. Elever
med funktionshinder ska få lika möjlighet till om-
vårdnad och utbildning var än i landet de bor. Det är
en bra princip. Samtidigt får inte en princip drivas så
långt att man glömmer att människor tycker olika och
att föräldrars och elevers önskemål faktiskt ser väl-
digt olika ut.
Enligt Folkpartiet ska integration vara en rättighet
för föräldrar och elever, men den ska inte vara ett
tvång. Det var därför Folkpartiet gick emot nedlägg-
ningen av Ekeskolan och Hällsboskolan för elever
med flerhandikapp. Riksdagen har ju beslutat att
lägga ned specialskolorna för flerhandikappade, ock-
så de fasta skoldelarna Ekeskolan och Hällsboskolan.
Jag tycker att det var ett väldigt olyckligt beslut,
som borde rivas upp så länge möjligheten finns. De
föräldrar som anser att någon form av specialskola är
det bästa alternativet för sina barn måste få en möj-
lighet att välja specialskola. Många hörselskadade
föredrar t.ex. specialskolor, eftersom de anser att
dessa skolor skapar de bästa förutsättningarna för en
hörselskadad att få en utbildning som ger en bra
grund för samhällsliv och yrkesliv.
Riksdagen har tidigare fattat beslut om att accep-
tera specialskolor just för hörselskadade, men tyvärr
motsvarar det inte vad som sker i verkligheten. Det
finns flera kommuner som inte kan anordna under-
visningsgrupper för hörselskadade. Där är rättigheten
att välja skolform bara en pappersrättighet. Därför har
Folkpartiet väckt en motion om att hörselskadade
elever ska tillförsäkras rätten till särskilda undervis-
ningsgrupper om de så önskar.
Fru talman! Barn med ADHD, DAMP eller Asp-
bergers syndrom behöver hjälp tidigt. Därför är det
viktigt att lärare och övrig skolpersonal har väldigt
goda kunskaper om olika typer av behandlingsmeto-
der. Även när det gäller dessa barn finns det väldigt
olika uppfattningar om huruvida de ska gå i särskilda
skolor eller inte. Skolpolitiken måste även här utfor-
mas så att olika lösningar är möjliga och så att föräld-
rarna har möjlighet att välja. Vanlig skolgång med
boende hemma är ett bra mål, men om det i verklig-
heten leder till sämre skolgång, mindre frihet och
sämre förberedelser för vuxenlivet, kan inte principen
om integration tillämpas utan undantag. Över huvud
taget måste föräldrainflytandet över barnens skolgång
finnas med också när det gäller barn med funktions-
hinder.
För tillfället utreds om särskolan även i framtiden
ska vara en särskild skolform för elever med begåv-
ningshandikapp eller om den skolformen ska upphö-
ra. Jag och Folkpartiet oroar oss för att barn med
utvecklingsstörning i framtiden ska få en sämre ut-
bildning än tidigare. Särskolans många gånger fina
arbete har de senaste åren bevisat att barn med ut-
vecklingsstörning kan utvecklas mycket bättre än vad
man trodde för bara 20-30 år sedan. Det är visserli-
gen väldigt bra om särskoleelever på olika sätt integ-
reras med andra skolbarn. Det kan vara utmärkt att
läsa i samma skolbyggnader och att ha många aktivi-
teter tillsammans.
Men att helt upplösa särskolan som egen skolform
är jag mycket skeptisk till. I varje fall har jag hittills
inte hört några så goda argument att jag blivit överty-
gad om motsatsen. Jag är tvärtom övertygad om att
just det att vi har haft en särskola med en egen läro-
plan har lett till att många utvecklingsstörda i dag
klarar sig bra ute i samhällslivet.
Naturligtvis ska även vuxna utvecklingsstörda ha
rätt till utbildning. Det föreslog redan Kunskapslyfts-
kommittén, men i olika sammanhang har majoriteten
sagt nej till att ge de utvecklingsstörda vuxna en så-
dan rättighet. Alla fyra borgerliga partier har förslag
om att särskoleelever ska garanteras den rätt till
grundläggande vuxenutbildning som andra vuxna har.
Jag beklagar att varken Socialdemokraterna, Vänster-
partiet eller Miljöpartiet vill stödja det förslaget. Jag
kan heller inte riktigt förstå varför de säger nej. Jag är
övertygad om att många vuxna utvecklingsstörda
skulle kunna få hjälp till ett både värdigare och mer
innehållsrikt liv om de fick gå i vuxensärskola.
Fru talman! Skolpolitiken för elever med funk-
tionshinder och utvecklingsstörningar hör ihop med
en helhetssyn på vilka möjligheter människor med
olika hinder ska ha för att kunna få så stor frihet som
möjligt. Folkpartiet har tidigare i andra sammanhang
motionerat om att rätten till personlig assistent ska
genomföras som den ursprungligen var tänkt. I dag är
det många elever som inte får ta med sig den person-
liga assistent han eller hon har hemma till skolan. För
många, inte minst elever med psykiska problem av
någon form, är det ett väldigt stort orosmoment att
behöva anpassa sig till ny personal när man kommer
till skolan.
Ett utbildningssystem som står öppet för alla från
förskolan t.o.m. högskolan är en förutsättning för att
funktionshindrade ska kunna delta i samhällsliv och
yrkesliv. Helt uppenbart finns det i dag fortfarande
för många hinder för funktionshindrade. I dag har en
familj med ett funktionshindrat barn fortfarande all-
deles för små möjligheter att bestämma själv.
Jag väljer av tidsskäl att yrka bifall endast till en
reservation, nämligen reservation 1 under punkt 11.


Fru talman! Arbetet med att anpassa den svenska
skolan så att den också är öppen för elever med funk-
tionshinder har intensifierats under de senaste åren.
Det handlar då inte bara om att få en skola där elever
med funktionshinder kan delta i utbildningen och få
en bra sådan, utan målet är att finna en organisation
som ser elevens situation i ett helhetsperspektiv. Så är
t.ex. elevens sociala nätverk viktigt. Det handlar om
hela nätverket - att man har tillgång till kamraterna i
skolan, att man kan bo hemma och möta mamma och
pappa som andra barn gör samt att man har en me-
ningsfull fritid.
Det är alltså fråga om ett helhetsperspektiv. Men
det är också fråga om en långsiktighet. Det måste
finnas en planering av skolverksamheten så att den
också ger en bra grund för fortsättningen för elever, i
synnerhet elever med allvarliga funktionsstörningar,
så att man får ett vuxenliv där skolan verkligen har
lagt grunden för ens möjligheter att fortsätta i någon
form av yrkesverksamhet, för dem som så kan, och
att kunna delta i det livslånga lärandet.
Flera av de propositioner som regeringen i sam-
verkan med Miljöpartiet och Vänsterpartiet har lagt
fram under innevarande mandatperiod har inneburit
viktiga steg i rätt riktning. I och med propositionen
Elever med funktionshinder - Ansvar för utbildning
och stöd, som kom 1998/99, fick vi en organisation
som innebar ett samlat ansvar för utbildningen av
elever med funktionshinder. Den löste bl.a. det stora
problemet med splittringen på tre olika huvudmän.
Tidigare hade kommunen ansvaret för skolan och
skötte den som en separat enhet. Staten hade ansvaret
för utbildning av personal - lärare, specialpedagoger
osv. Landstinget hade ansvaret för vård, habilitering
och rehabilitering.
Den nya organisationen har samlats kring en ny
myndighet, Specialpedagogiska institutet, som har
uppgiften att samordna, utveckla och vara rådgivande
till kommunerna, som har ansvaret för skolan. Det här
kommer att betyda att man utvecklar en kompetens i
landet som når ut till kommunerna och gör att man på
plats, i en integrerad form, kan få lämpliga skolfor-
mer för alla de olika typer av behov som finns.
Det tar naturligtvis tid att genomföra detta. Det är
viktigt att vi under den här tiden också får garantier
för att kvaliteten hela tiden hålls hög. Inget barn ska
råka illa ut på grund av att man har en omställning-
speriod. Det åligger både Skolverket och Specialpe-
dagogiska institutet att svara för denna uppföljnings-
verksamhet.
Det behövs ytterligare resurser. Miljöpartiet,
Vänsterpartiet och regeringen har i det gemensamma
budgetarbetet tillskjutit resurser, dels i samband med
den nya organisationen, dels i budgetarbetet generellt
när det gäller förstärkningen av kommunernas medel
för skolverksamheten. Då har det också tydligt
angetts att dessa medel i första hand är avsedda för att
bygga ut personalen med fler lärare, specialpedagoger
osv. så att elever i behov av särskilt stöd också kan få
det.
Det här kommer på sikt att innebära att grupper av
elever som hittills har lämnats utan stöd kan få det.
Där finns det många grupper, varav några har nämnts.
Sofia Jonsson nämnde t.ex. elever med läs- och
skrivsvårigheter, som under en lång tid har varit en
eftersatt grupp. Det är en skam att vi inte har fått
deras problem löst. Men det finns alltså resurser i
form av pengar tillsatta.
Det finns också ett stort problem som inte går att
lösa snabbt, och det är tillgången på lärare och speci-
alpedagoger. Där har det alltså satsats på en ny lärar-
utbildning med resurser, men det tar tid att utbilda
lärare. Det pågår också olika försök att så att säga
dammsuga landet på kompetenta lärare och se efter
vilka möjligheter det finns att under övergångsperio-
den, tills vi nu får tillräckligt många utbildade lärare,
få in personal som kan klara situationen.
Jag tror att jag nöjer mig med detta, med tanke på
att vi har en liten tidsbrist.


Fru talman! Jag tänkte inleda med att yrka bifall
till förslaget i betänkandet och avslag på reservatio-
nerna. Det är ingen högoddsare rent retoriskt att göra
det, men det är väl lika bra så att man inte glömmer
det.
Det betänkande vi nu har att hantera handlar som
alla vet om motioner från allmänna motioner. Det är
väl kända krav och väl kända ställningstaganden, och
det är en debatt som vi har haft under hela denna
mandatperiod. Jag tänker därför försöka vara relativt
kortfattad. Möjligtvis gör jag på slutet en utvikning
just kring särskolan eftersom jag tycker att det är
angeläget.
I det här betänkandet inleder vi med att avslå en
mängd motioner som rör funktionshindrades skol-
gång. Det är förslag om statlig skolpeng, om särskilda
insatser för olika ändamål och om mer eller bättre
information om vilka valmöjligheter man har. Det är
en viktig diskussion. Det är en viktig diskussion för
dem som främst berörs, nämligen barnen och deras
föräldrar, men det är också en viktig diskussion för
alla oss som är engagerade i människors möjligheter
att få en god utbildning.
Vår utgångspunkt som socialdemokrater har varit
barnens bästa och alla barns rätt till en utbildning av
bra kvalitet. Särskilt när det gäller funktionshindrades
rätt är den handikappolitiska principen viktig, dvs.
barn och ungdomar med funktionshinder ska så långt
det är möjligt erbjudas en anpassad utbildning i sin
hemkommun och därmed ha rätt och möjlighet att bo
hemma med sina föräldrar.
Det är en viktig princip. Den har inte minst starkt
stöd i handikapprörelsen. Det är en princip som fak-
tiskt har funnits bakom många av de satsningar som
har gjorts i Sverige under de senaste decennierna och
som nu ligger bakom de förbättringar vi gör av ut-
bildningsväsendet för de funktionshindrade.
Alla vet att vi håller på och bygger upp en ny stö-
dorganisation, där nya myndigheter bildas för att
bättre möta de behov som finns, inte minst för att
kunna ge stöd och rådgivning till landets kommuner
och skolor. Med Specialpedagogiska institutet och
Specialskolemyndigheten får vi en tydligare ansvars-
fördelning mellan stat och kommun samtidigt som vi
ser till att stödet och kompetensen finns lokalt och
regionalt förankrad.
Vid sidan av denna nya stödorganisation har vi
också genomfört omfattande kompetensutveck-
lingsinsatser för att öka kunskapen kring inte minst
specialpedagogik, och mer blir det ju. Redan i bud-
getpropositionen aviserades ytterligare riktade kom-
petensutvecklingssatsningar för lärare som har att
möta barn med grav tal- och språkstörning eller barn
som har synskada kombinerad med funktionshinder.
Dessutom innebär, som Gunnar Goude nämnde, den
nya lärarutbildningen i sig att vi framöver får väsent-
ligt fler lärare som har en specialpedagogisk kompe-
tens och därtill möjlighet att profilera sig inom detta
område i större utsträckning än tidigare.
Genom den nya och stärkta rätten till åtgärdspro-
gram stärker vi också elevers och föräldrars rätt till
stöd, och det är viktigt, inte minst för barn med funk-
tionshinder.
Samtidigt, när allt detta är sagt, är det ändå en sak
som inte nämns i debatten som jag inte kan låta bli att
fundera över. Det är frågan om ekonomiska resurser.
Allt det vi pratar om, de olika utgångspunkter vi har
mellan våra olika partier, hänger intimt samman med
om det finns resurser till och förutsättningar för att
göra detta. Det handlar om de ökade anslag som vi nu
ger till Specialpedagogiska institutet, men också om
de generella statsbidragsökningar till kommunerna
som vi nu tillför genom de s.k. Wärnerssonpengarna.
Över 17,5 miljarder kronor tillförs för att perso-
naltätheten ska öka och därmed också stödet och
möjligheterna att ge stöd till barn och ungdomar i
skolan. Det är över 15 000 tjänster på fem år. Det
märks redan nu och kommer att märkas i ökande
utsträckning de kommande åren.
Det här är viktigt att nämna, inte minst när man
ser de politiska alternativ som finns. Vi vet att Mode-
raterna när det gäller att ge skolan nya resurser har
den uppfattning som Beatrice Ask nämnde i den sär-
skilda debatten vi hade här i kammaren för en månad
sedan: "Det är som att hälla vatten i hink full av hål."
Det vittnar om den inställning man har om resurser
till skolan.
I reservationen i detta betänkande säger Modera-
terna att man ska lösa problemet med statlig detalj-
styrning via en skolpeng. Det är en skolpeng som
ännu inte någon har lyckats förklara och som rimligt-
vis innebär ordentliga försämringar för barn i många
av landets kommuner, eftersom man säger att det ska
vara lika. Blir det inte så utan det ska vara individuell
anpassning av skolpengen, ja, då får vi en ekonomisk
centralstyrning som blir helt orimlig.
På det specialpedagogiska området tar dessutom
Moderaterna hela anslaget från Specialpedagogiska
institutet. Man lägger ned det. Det som var 319 mil-
joner blir då bara 200 miljoner som puttas in i Skol-
verket. Dessutom gör man en del andra småsatsning-
ar. Men hur man än räknar glappar det även där nå-
gonstans mellan 50 och 90 miljoner kronor. Frågan
är: Hur gagnar de här besparingarna elever med
funktionshinder och deras möjligheter eller rättighe-
ter?
Resursfrågan nämns inte, vare sig i debatten eller i
betänkandet. Men naturligtvis blir det helt omöjligt
för oss att föra en debatt om vi inte tar med det pers-
pektivet, för det är egentligen det som är grundläg-
gande och avgörande för de frågor vi diskuterar.
I stället för att lägga ned Specialpedagogiska in-
stitutet föreslår vi att vi ska stärka det och göra det
genom att det får ett förtydligat uppdrag med att
stödja kommunerna. Det är ett viktigt omställningsar-
bete, inte minst på Resurscenter syn i Örebro och
Resurscenter tal och språk i Sigtuna. Det förstnämnda
har ju behandlats i flera motioner och interpellationer,
därför noterar vi särskilt i betänkandet både den sär-
skilda utredning som skolministern nu tillsatt om
visstidsplaceringar och det särskilda uppdrag som
Specialpedagogiska institutet nu får att kartlägga
kommunernas förutsättningar att ordna bra undervis-
ning för elever med synskada och ytterligare funk-
tionshinder. Det är angeläget, såväl för det 40-tal
elever som finns i Örebro som för de 300-400 elever
med liknande diagnoser som finns ute i landets övriga
skolor.
I betänkandet avstyrker vi också en mängd motio-
ner om särskolan. Vi gör det med hänvisning till den
nyss tillsatta utredningen om utbildning för barn,
ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning. Det är
en parlamentarisk utredning, och flera av oss i ut-
skottet och här i kammaren har förmånen att faktiskt
vara med i den utredningen och i den process som nu
startar. Det är så jag ser på en sådan här utredning.
Jag välkomnar de öppningar som gjordes i detta be-
tänkande från jag tror i stort sett alla partier utom
Folkpartiet när det gäller särskolans egna skolforms
vara eller inte. Jag tror att det är angeläget att vi är
öppna inför ett sådant här utredningsarbete.
Det är också angeläget att vi gör denna utredning
med tanke på Skollagskommittén, läroplansöversynen
och Gymnasiekommittén. Särskolan glöms ibland
bort. Nu kommer den mitt i fokus i ett läge där vi
utreder det som kommer att bli nästa reformering av
den svenska skolan en bit in på 2000-talet. Utred-
ningen ska i det sammanhanget ta ställning till för-
söksverksamheten med rätten att välja skolform.
De utvärderingar vi nu har fått visar att rätten att
välja också inneburit rätten att välja bort. En stor
grupp föräldrar väljer enligt Skolverkets utvärdering
onekligen särskolan som ett positivt val. Men vi ser
också att det för en grupp föräldrar har varit ett val
från grundskolan. Man har inte valt till särskolan.
Skälet har varit att man har varit osäker på om man
skulle få rätt stöd i den vanliga grundskolan. Här ser
vi möjligtvis argumenten till den ökade inskrivningen
av barn till särskolan.
När Skolverket tittar på detta särskilt är det tre
kriterier man lägger upp som skäl för den ökade in-
skrivningen i särskolan, som jag vet har oroat flera av
oss under senare år. Man säger att särskolan är mer
synlig. Det tror jag att man har rätt i. Särskolan är
mer synlig, finns nu ofta integrerad. Där finns perso-
nal som har arbetat i båda verksamheterna. Det är
dessutom ofta t.o.m. gemensamma lokaler. Det gör
att särskolan blir ett tydligare alternativ än tidigare.
Det kan vara en positiv utveckling, det tror jag.
Men det finns också andra skäl. Det finns en ökad
ambition, ett ökat intresse av att diagnostisera och
testa barn. Kombinerar vi det med ökat fokus på må-
luppfyllelse i grundskolan tror Skolverket, och jag
delar den uppfattningen, att det här leder till en press
från grundskolan in i särskolan. Går vi då till det
tredje argumentet som Skolverket använder sig av, att
gränsdragningen mellan särskola och grundskola blir
allt svårare, ser vi flera brister i inskrivningsprocessen
där barn som inte tillhör särskolans personkrets ändå
skrivs in i särskolan. Därför välkomnar jag Skolver-
kets allmänna råd som nu tydligt ger direktiv - det
var det Erling Wälivaara efterlyste - till hur inskriv-
ningen ska gå till. Och det är viktigt för barnens skull.
Här tror jag att vi också över partigränserna ibland
kan hitta gemensamma ställningstaganden när det
gäller att ringa in personkretsar.
Inledningsvis ska utredningen kartlägga målupp-
fyllelsen i särskolan i dag. Det blir intressant att se.
Men sedan kommer det svåra. Det är att utforma två
alternativ som vi så småningom ska välja ett av. An-
tingen avskaffandet av särskolan som skolform eller
ett ställningstagande om att utveckla den och då tyd-
ligare markera vilken personkrets man ska ha. Det är
principiella ställningstaganden, men det rör också de
praktiska förutsättningarna att fullfölja detta. Jag är
övertygad om att vi återkommer till den diskussionen
här i kammaren vid flera tillfällen och även i utskot-
tet. Jag hoppas att den som vanligt kommer att präg-
las av respekt för att vi alla, oavsett partifärg, är an-
gelägna om att utveckla en bra verksamhet för barn
med utvecklingsstörning så att de kan gå antingen i
en särskola eller i en skola för alla framöver.


Fru talman! Låt mig först ställa en fråga till To-
mas Eneroth: Anser Tomas Eneroth att även elever
med funktionshinder ska ha rätt att välja skola? Det
borde vara ganska lätt att svara på en sådan fråga.
Låt oss inte ta en anslagsdiskussion redan nu. Vi
har precis fått vårpropositionen om ekonomin, och vi
kommer att väcka egna motioner. Tomas Eneroth vet
mycket väl att Moderaterna alltid lägger rejält med
pengar på skolområdet, det råder inget tvivel om det.
Den statliga finansieringen envisas Tomas Ene-
roth med att inte förstå. Som jag sade i mitt anförande
är frågan om statlig finansiering för elever med funk-
tionshinder inte enkel att hantera. Det ska villigt er-
kännas. Det kan väl inte ligga på ett enskilt parti att
komma med slutliga lösningar till detta? Jag kan
konstatera att små kommuner i mitt hemlän, Väster-
botten, som har t.o.m. under 3 000 invånare, får na-
turligtvis stora bekymmer den dag det kommer elever
med grava funktionshinder. Det är klart att kopplat
till diskussionen om kvaliteten i utbildningen för
eleverna finns frågan om hemkommunernas ansvar.
Jag är förvånad över att Tomas Eneroth inte kan inse
detta.
Retoriskt sett förstår den nye skolministern detta
så här långt. Han har uttalat en farhåga för att detta är
ett problem för hemkommunerna. Hur kommenterar
Tomas Eneroth utbildningsministerns syn på denna
sak?


Fru talman! Först var det den direkta frågan om
rätten att välja skola. Vad sägs om rätten att slippa
välja bort? Det är det faktum som många ställs inför i
dag, dvs. att de inte får det stöd och den hjälp de
behöver i den lokala skolan. Jag tror inte att vi löser
detta genom att dra undan det stöd som Specialpeda-
gogiska institutet utgör för kommunerna och för deras
skolor och genom att dra undan de ekonomiska resur-
ser som t.ex. öronmärkta statsbidrag innebär. Det
kommer inte att underlätta förutsättningarna att kunna
göra som de flesta andra föräldrarna, dvs. välja den
skola som finns närmast och där få tillgång till ett bra
alternativ.
Sofia Jonsson var inne på att vi kan behöva funde-
ra över - och det sker i Skollagskommittén - hur man
i skollagen ska reglera de skyldigheter som ska finnas
för att erbjuda rätt stöd lokalt.
Men samtidigt får vi fundera över alternativet. Jag
är inte ensam om att inte riktigt förstå mig på skol-
pengen. Ni har haft åtta år på er i Moderaterna sedan
ni sist innehade regeringsmakten att fundera över hur
den statliga skolpengen ska se ut. Ändå har ni inte
kunnat ta fram ett enda fungerande exempel.
Antingen är det en peng lika för alla eller en peng
med olika former av pålägg. Hur kommer det att se ut
för de funktionshindrade? Är det de barn och ungdo-
mar som har inte bara den vanliga skolpengen utan
ytterligare en eller två checkar som ska gå runt och
ragga skolor på den moderata skolmarknaden? Jag
tror att man får tänka om. Vilket utpekande kommer
då att ske för elever med funktionshinder?
Vår utgångspunkt har varit ordentliga resurser
men sedan behovsstyrning, inte minst eftersom situa-
tionen ser olika ut i olika delar av landet. Prata om
Västerbottens problem och nämn sedan skatteutjäm-
ningsförslaget så förstår Anders Sjölund vad jag är
inne på. Dessutom förändras barns och ungdomars
situation över tiden. En fast skolpeng, trots att situa-
tionen förändras från det att man är 8 år till dess man
är 14 år, gör situationen helt orimlig.
Hur ska skolpengen anpassas efter lokala förut-
sättningar och förutsättningar över tiden? Förklara
gärna det.


Fru talman! Tomas Eneroth sade alldeles nyss att
det är viktigt med öronmärkta bidrag. Vad är skillna-
den mellan öronmärkta bidrag som kommer från
Tomas Eneroth och en statlig finansiering av de en-
skilda elevernas skolundervisning? Det är för mig
svårt att se skillnaden.
Det är klart att det inledningsvis finns problem.
Det är konstigt om man inte skulle kunna komma till
rätta med dem. Utgångspunkten är elevernas självkla-
ra rätt att välja och få den högkvalitativa utbildning
de har rätt att få efter vars och ens förmåga och förut-
sättningar.
Innan jag avrundar, fru talman, vill jag höra hur
det är ställt med utbildningsutskottets majoritet och
Utbildningsdepartementet. Pratar ni med varandra
eller inte? Som det ser ut nu pratar ni inte med var-
andra, i varje fall inte när det gäller specialskolan
Ekeskolan. Där har utbildningsministern tydligt sagt
att det finns bekymmer och att man behöver se över
vistelsetidsbegreppet. Han kan se att vistelsetiden ska
kunna vara ett helt läsår. Hur stämmer detta? Pratar
majoriteten i utbildningsutskottet med Utbildningsde-
partementet?


Fru talman! Visst pratar vi med varandra. När det
gäller vistelsetiden framgår det i betänkandet att det
pågår en utredning och att det är viktigt att få ett
klargörande. Anders Sjölund behöver inte läsa innan-
till i Sten Tolgfors interpellationsdebatt med Östros.
Jag konstaterar att jag ändå inte har fått klart för
mig hur skolpengsmodellen ser ut. Inte i debatten här
och inte under åtta år som oppositionsparti har Mode-
raterna kunnat tala om hur skolpengen ska se ut. Ska
den vara lika för alla eller olika för alla? Vem ska
göra bedömningen?
Att sedan jämföra detta med öronmärkta statsbi-
drag blir lite konstigt. Öronmärkta statsbidrag talar
om hur mycket personalen ska öka i landets skolor.
Kommunerna får en pengapåse där de själva kan
avgöra vilken typ av personal som ska anställas. Det
viktiga är att personaltätheten generellt ökar eftersom
den minskade under 90-talet. Det är någonting helt
annat än att en statlig centralmyndighet ska göra
individuella bedömningar, kanske så ofta som varje år
eller vart tredje år, för att tala om exakt vilket stöd
enskilda individer ska ha och vilken skolpeng de ska
ha. Där är milsvida skillnader. Jag konstaterar att vi
här inte fick något klargörande från Moderaterna
denna gång heller.


Fru talman! Tomas Eneroth sade i sitt anförande
hur viktigt det är att alla elever får det stöd och den
hjälp de behöver. Det håller väl alla med om. Men
problemet är att vi vet att det inte fungerar så i verk-
ligheten. T.o.m. regeringen själv skriver i budgetpro-
positionen t.ex. när det gäller elever med läs- och
skrivproblem att skolorna eller kommunerna ofta
kräver att eleverna har en diagnos. Det tar ofta lång
tid att ta fram diagnosen. Sedan kanske eleven får
stöd och hjälp till viss del eller så mycket den behö-
ver. Det är ett stort problem mellan det fina vi skriver
och hur verkligheten ser ut.
Tomas Eneroth pratar också om att det krävs re-
surser. Det går inte att bara säga att det och det ska vi
ha.
Vi i Centerpartiet har idéer kring läs- och skrivut-
veckling. Vi vill satsa tidigt, och vi har lagt resurser
på det. Men hur vill Socialdemokraterna gå vidare
efter det att man har börjat se på problemen kring
detta? Vad är nästa steg, så att det inte blir ännu mer
text utan att vi kan se resultat ute på skolorna?


Fru talman! Vi går vidare handgripligt genom
bl.a. statsbidragsökningar. Eftersom jag tar Sofia på
orden att det är viktigt att göra tidiga insatser kan jag
passa på att märka de kvalitetspengar som ska läggas
på förskolan för de kommuner som har anammat
maxtaxan. Jag tror nämligen att införandet av en
allmän förskola med fler barn i förskolan är kanske
den viktigaste insatsen för att tidigt upptäcka barn
med särskilda behov och tidigt se till att de kommer
in i språkmiljön så att det går att upptäcka sådant som
kan bli läs- och skrivsvårigheter framöver. Det är
kanske den viktigaste långsiktiga insatsen vi gör.
Det är spännande att höra Centerpartiets och Sofia
Jonssons inställning till maxtaxan och till allmän
förskola, inte minst eftersom hon ändå har ambitionen
att efter valet försöka samregera med flera partier
som inte bara vill avskaffa maxtaxor och allmän för-
skola utan dessutom förespråkar kraftigt sänkta skat-
ter, nej till öronmärkta statsbidrag och minskade
resurser till Specialpedagogiska institutet. Jag är
övertygad om att det inte kommer att lösa situationen.
Jag kan dela Centerpartiets uppfattning att det be-
hövs mer resurser i skolan och att det är viktigt med
tidiga insatser. Jag oroas, precis som Sofia Jonsson,
över den tidiga diagnostiseringen och utsorteringen.
Det Skolverket påpekade redan 1999 om risken för
utsortering är viktigt. Vi gör vad vi kan för att mot-
verka detta, alltifrån långsiktiga till kortsiktiga sats-
ningar. Det som oroar mig är att vi ska få en mode-
ratledd regering där Centerpartiet med sina goda
ambitioner låter sig köras över ännu en gång och går
med på statlig skolpeng och minskade resurser till
skolorna ute i landet.


Fru talman! Tomas Eneroth har börjat med tom
retorik. Jag tror inte att han själv tror på det han säger
när han pratar om att kvalitetspengarna till maxtaxor-
na skulle vara lösningen på skolans problem eller att
de skulle vara lösningen för de elever som har pro-
blem med läs- och skrivutvecklingen. Kvalitetspeng-
arna till maxtaxan åts ju upp nästan innan reformen
sjösattes. Det finns stora hål i den budgeten, och
kommunerna får själva stå med stora kostnader som
regeringen inte hade tänkt på när reformen arbetades
fram. Men det är en annan sak.
Vad är det Tomas Eneroth vill göra? Förutom
Wärnerssonpengarna som han pratade om, behövs det
inte tydliga insatser för eleverna som börjar skolan?
Eleverna ska få de resurser, det stöd och den hjälp de
behöver för att få med sig tidig kunskap men också
för att få ett självförtroende där de går vidare stärkta
och tror att de klarar skolan.
Det räcker inte längre med bara tomma ord och
hot om kommande regeringsbildningar som inte
stämmer.
Vi för en politik där vi ser till att det finns en till-
växt, där vi för in pengar till staten så att vi kan satsa
ännu mer på skolan och ännu mer på den utveckling-
en, i stället för att tära på kommunernas och invånar-
nas ekonomi, som med Socialdemokraternas politik.


Fru talman! Nej, det är inte tom retorik. Det är de
alternativ som vi står inför i en valrörelse framöver.
Centerpartiet ser till att i debatten hamna i knät på
Moderaterna och måste då hitta ett sätt att klara ar-
gumentationen för de gigantiska skattesänkningar
som där föreslås.
Däremot har vi självfallet en gemensam uppfatt-
ning om att det behövs tidiga insatser. Det nämnde
jag också i repliken. För mig är kanske den viktigaste
insatsen att öka personaltätheten i skolan. Tidig verk-
samhet i förskolan är oerhört viktig, men dessutom
övergången mellan förskola, förskoleklass och skola.
Jag har själv en son som går i förskoleklass, och jag
ser hur oerhört viktigt det är att det finns personal
som har kompetens att möta detta.
Det var så vi resonerade när vi gick förbi princi-
pen om att kommunerna ska ha alla pengar i en påse
och sade att här öronmärker vi statsbidragen så att
landets samtliga kommuner får den kraftiga ökningen
av personaltätheten. Det är viktigt.
Jag noterar att de flesta borgerliga partier inte
gillar detta, vare sig öronmärkningen eller mer resur-
ser. Det är inte tom retorik. Det är verklighet, som får
direkta effekter i skolorna ute i landet och som kom-
mer att få direkta effekter för de barn och ungdomar
som går i skolan.
Skollagskommittén har i uppdrag att se om vi rent
juridiskt också ska reglera sanktioner med kommuner
som inte sköter sig eller elevers rättigheter till stöd på
ett skarpare sätt. Vi får se vad Skollagskommittén
kommer fram till.
Insatserna som görs för de elever som nu går i
skolan måste vara både långsiktiga och kortsiktiga.
De långsiktiga handlar om att tidigt börja i skolan, att
öka kompetensen hos personalen och att få en ny
lärarutbildning. De kortsiktiga handlar om att ordent-
ligt skjuta till pengar under de närmaste åren. Då har
man inte råd med stora skattesänkningar. Det är där-
emellan valet står även för Centerpartiet.


Fru talman! Tomas Eneroth tar upp frågan om in-
tegrering av de funktionshindrade i hemkommunen. I
princip delar vi den uppfattningen, att så långt det är
möjligt ska närhetsprincipen gälla, alltså utbildning i
hemkommunen.
Men det finns ett antal elever med multifunk-
tionshinder, och kommunerna har helt enkelt inte
resurser, varken personella eller ekonomiska, att ta
hand om de eleverna. De funktionshindrade eleverna
har hamnat ute i kylan. Jag har haft flera kontakter,
inte minst i kommunerna uppe i norr, där de säger att
de inte har möjligheter att ta hand om dem och ge
dem en adekvat utbildning.
Jag vill fråga Tomas Eneroth: Vart ska de som
kommunerna inte kan ge en meningsfull utbildning ta
vägen?
Som Tomas Eneroth redan vet, har Kristdemo-
kraterna i budget efter budget lagt medel just för att
bevara de här specialskolorna. Men ni socialdemo-
krater har valt att säga nej.
Samtidigt vill jag säga att vi från kristdemokra-
tiskt håll icke har sagt nej till Wärnerssonpengarna.
Tvärtom har vi välkomnat dem. Vi har inte sagt nej
till Göran Persson eller försvarspengarna - vi har
välkomnat dem. Men vi har sett att resurserna ändå är
för knappa, och därför har vi bl.a. i budgeten för detta
budgetår lagt 3 miljarder utöver det som Socialdemo-
kraterna har anvisat till landets kommuner.
Vart ska de multifunktionshindrade eleverna ta
vägen?


Fru talman! Det är trevligt att höra Erling Wäliva-
ara tala sig varm för mer resurser till kommunerna.
Eftersom Erling Wälivaara fäster sig särskilt vid
situationen för kommunerna i norra Sverige kan jag
inte låta bli att säga att jag inte är säker på att situa-
tionen för dem kommer att underlättas om man kraf-
tigt gör om skatteutjämningssystemet, vilket helt
skulle dränera kommunerna i norra Sverige. Jag ska
givetvis inte anklaga Kristdemokraterna för någon-
ting sådant, men partier som är Kristdemokraterna
närstående har sådana förslag. Ska man samregera
måste man hitta en gemensam lösning.
Jag tror inte heller att en statlig skolpeng kommer
att vara lösningen på detta. Jag är lite nyfiken på att
höra hur Kristdemokraterna ställer sig till Moderater-
nas förslag om en statlig skolpeng. Jag är angelägen
om att alla barn kan få rätt till en utbildning på hem-
orten. Vi kan inte ha en situation där kommunerna
säger att de inte klarar det och att dessa barn ska
flytta. Hur skulle det se ut, vare sig det gäller skolor-
na, äldreomsorgen eller sjukvården? Vi kan inte ha ett
sådant läge. Därför är jag, precis som Erling Wälivaa-
ra, angelägen om inte bara mer resurser utan också en
långsiktig uppbyggnad av kompetensen ute i landets
kommuner.
Vi har genom Specialpedagogiska institutet sett
till att skapa regionala stödorganisationer och kan på
det sättet möta behovet. Alternativet skulle vara att
bygga upp 3, 5, 9, 20 eller 30 statliga specialskolor
som tar över ansvaret för vissa grupper som kommu-
nerna inte anser sig kunna ta ansvaret för. Då är vi
tillbaka till tiden långt före det Välfärds-Sverige som
vi i dag känner, där man grundläggande och nära på
hemmaplan kan få den service man har rätt att kräva
för de skattepengar man betalar.
Vi har ett gemensamt ansvar att driva det, men jag
noterar att Erling Wälivaara kan få problem med detta
om han går med på att göra kraftiga förändringar i
skatteutjämningssystemet.
Min direkta fråga blir: Kommer en statlig skol-
peng, där eleven får en liten check runt halsen - kan-
ske två, tre eller fyra för den som är funktionshindrad
- att lösa situationen? Vad säger Kristdemokraterna
om det?


Fru talman! Tomas Eneroth säger att jag gör mig
till tolk för norra Sverige och att norra Sverige miss-
gynnas om det kommunala skatteutjämningssystemet
förändras. Det är bra att Tomas Eneroth verkligen har
omsorg om de norra delarna av Sverige. Annars är det
självklart att jag talar för de norra delarna, eftersom
jag kommer därifrån och det är min valkrets.
Tomas Eneroth bekymrar sig över hur det blir
mellan Kristdemokraterna och Moderaterna i framti-
den när det gäller skolpengen. Jag tror att vi överlåter
det där åt våra partier när vi väl har vunnit valet den
15 september. Då kommer vi att lösa det här, och jag
tror att det kommer att bli tillfredsställande också för
Tomas Eneroth.
Jag vill ställa en sista fråga till Tomas Eneroth
med anledning av detta betänkande: Kan Tomas Ene-
roth se någon fördel med att ha samma tillstånds- och
tillsynsmyndighet för den samlade skolformen i Sve-
rige, där man inte minst får en likvärdig behandling
av situationen i skolorna?


Fru talman! Om jag tar det sista först, kan jag säga
att frågan nu bereds i Regeringskansliet. Å ena sidan
är jag angelägen om att Specialpedagogiska institutet,
med den kompetens man har, nyttjar den ordentligt. Å
andra sidan kan jag förstå de principiella invändning-
ar som Kristdemokraterna har. Men frågan bereds
alltså i Regeringskansliet, och vi får se vilken lösning
man kommer fram till. Jag tror inte att man ska hasta,
för det är ganska viktigt att vi i fortsättningen har en
ordentlig och bra tillsyn, inte minst över så pass vik-
tiga utbildningsverksamheter som särskolor.
Jag har, precis som Erling Wälivaara, omsorg inte
bara om norra Sverige utan om hela landet. Skatteut-
jämningen är en angelägenhet för kommunernas to-
tala ekonomi i hela landet och deras förutsättningar
att fullfölja det ansvar som Erling Wälivaara själv
talade om i sitt anförande. Det är förutsättningarna för
alla barn att kunna få en skola som tillgodoser de
behov och önskemål de har. Det är viktigt. Då kan
man inte bara överlåta skolpengsfrågan till efter valet.
Det är nu väljarna kräver besked. Även om läktaren
här inte är full, föreställer jag mig att det framöver
kommer att vara många som vill ha besked om detta.
En statlig skolpeng eller ett dränerat skatteutjäm-
ningssystem kommer inte att ge barn med funktions-
hinder några ordentliga förutsättningar.
Eftersom jag vet att Erling Wälivaara inte har nå-
gon mer replik vill jag be honom att fundera på vilket
läge vi kommer i när en statlig central myndighet i
Stockholm ska göra individuella bedömningar av de
hundratusentals barn som finns i det här landet och
tala om hur deras behov ska se ut i olika skeden av
livet i olika delar av landet. Tycker man inte att det är
det som är den rimliga möjligheten med en central
skolmyndighet måste det bli ett enhetligt belopp, och
då kommer stora orättvisor fram. Det tål att grunna
på.


Fru talman! Tomas Eneroth och jag är överens om
att inga elever och inga familjer ska känna sig ute-
stängda från skolor på hemorten, utan det ska vara
möjligt, oavsett vilka funktionshinder man har och i
vilken situation man är, att få en bra utbildning hem-
ma.
Samtidigt har många av oss kanske inte haft så nä-
ra kontakt med funktionshindrade barn. Vi som har
haft det har inte haft kontakt med alla. Människor är
väldigt olika. Det finns väldigt många föräldrar till
funktionshindrade barn som är förtvivlade över att
den skolgång barnen får i den vanliga integrerade
skolan inte ger deras barn det de vill ha.
Vi märker i denna diskussion att det är ett tydligt
mönster från Socialdemokraterna att säga nej till
olika typer av specialklasser och till förslag om för-
stärkning av rätten till hörselklasser, vilja avskaffa
specialskolorna och vara skeptisk till särskolan, osv.
Inledningsvis talade Tomas Eneroth väldigt
mycket om resurser och hävdade att det inte fanns
pengar till många av oppositionens förslag. Därför
blir min enkla fråga till Tomas Eneroth denna. Har
det faktum att Socialdemokraterna säger nej till för-
slagen att skapa fler möjligheter för funktionshindra-
de barn med ideologi eller med resurser att göra? Jag
ställer den frågan eftersom vi från Folkpartiet är med
och anslår lika mycket pengar till skolorna i Sverige
som regeringen gör. Säger ni nej till våra förslag om
hörselklasser, specialskolor osv. för att ni tror att det
skulle bli för dyrt, eller tror ni att det blir bättre för
eleverna om man säger nej?


Fru talman! Jag är inte säker på att Ulf Nilsson
har förstått den politik som nu förs fullt ut. Det som
händer vid t.ex. Ekeskolan eller Resurscenter syn är
att man utvecklar skolan till ett resurscenter som kan
ge fler än bara dem som fanns på plats i Örebro stöd
och möjligheter både hemma i kommunerna och
under den tid de vistas på centret. Vi vet att det kom-
mer att göras en särskild översyn av visstidsplace-
ringarna.
Vi har ingen dogmatisk hållning till olika alterna-
tiv, men vi tycker att det är viktigt att alla de barn
som vill vara hemma ska få den möjligheten och inte
hänvisas till att välja bort, som jag inledde mitt anfö-
rande med.
Företrädare för Ekeskolan säger själva att dialo-
gen och relationen med kommunerna har varit viktig.
Tidigare kunde kommunerna lämna över ansvaret
totalt och säga: Varsågod! Ta hand om dessa barn!
Är det rimligt när det handlar om barn och ung-
domars hela liv? Det gäller deras utveckling och fritid
och kanske också deras framtida deltagande på ar-
betsmarknaden. Det är oerhört viktigt att man har en
relation. Det får man genom den modell för resur-
scenter som vi nu utvecklar. Jag tror att det är viktigt.
Jag förstår inte alls varför Ulf Nilsson säger att jag
är skeptisk till särskolan. Det är jag definitivt inte. Jag
är djupt imponerad av svensk särskola i många delar
av detta land. Jag är oerhört angelägen om att det vi
kan kalla Särskoleutredningen kommer fram till att vi
ska bibehålla den kompetens som finns inom särsko-
lan, oavsett om det blir en egen skolform eller inte.
Jag noterar också att Folkpartiet är det enda parti
som inte har ett öppet sinne när det gäller detta utan
säger att särskolan ska vara kvar vad som än kommer
fram i utredningen. Jag tror att det är en antiintellek-
tuell inställning. Det är viktigt att vi är öppna för att
möta barn med utvecklingsstörning på olika sätt.
Jag vill återkomma till det Ulf Nilsson inledde
med. Människor är väldigt olika. Tycker Ulf Nilsson
trots det att det är rimligt med en statlig skolpeng som
är likadan för alla barn och ungdomar?


Fru talman! Jag vill återknyta till det jag sade om
särskolan och be Tomas Eneroth läsa protokollet i
morgon. Jag sade faktiskt att jag hittills inte har hört
några goda argument, men att det är möjligt att det
kommer. Så sade jag att jag var skeptisk till det. Det
var en inte fullt så icke-intellektuell hållning som
Tomas Eneroth ville antyda.
Det är ändå så att Socialdemokraterna säger nej
till specialskolan som skolform, med undantag för
skola för hörselskadade. När det gäller hörselskadade
säger ni nej till Folkpartiets förslag att förstärka rätten
till speciella hörselklasser för de elever som så öns-
kar.
Min fråga kvarstår. Säger ni nej därför att ni anser
att det skulle bli för dyrt att behålla fasta specialsko-
lor inte bara som resurscenter utan också som en
möjlig skolform för flerhandikappade barn, eller gör
ni det därför att ni tror att det är bättre att ingen får
möjlighet att gå i den skolformen?
Jag hinner inte utveckla resonemanget om den
nationella skolpengen. För övrigt har Folkpartiets
förslag inte kommit än, så jag hade ändå inte kunnat
gå in på detaljer. Jag kan ändå i sammanhanget näm-
na att kommunaliseringen nog var ett av de enskilt
största missgrepp vi gjorde när det gäller den svenska
skolan. Det var då likvärdigheten började minska, och
det var då vi tappade kontrollen över skolan. Vi är
övertygade om att vi behöver ett statligt samlat grepp
om skolan, men utgångspunkten ska vara att resurser
ska fördelas efter behov. De som behöver mest ska ha
mest. Den debatten får vi återkomma till.
Frågan är alltså hur ni ser på specialskolan.


Fru talman! Jag ska gärna ta del av protokollet.
Ulf Nilsson talade om kommunaliseringen och för-
statligandet. Jag vidarebefordrar med varm hand
protokollet till alla de folkpartistiska kommunpoliti-
ker jag känner som jag vet inte delar Ulf Nilssons
uppfattning.
Jag har läst delar av det förslag som Leijonborg
och Björklund lanserar, och det har redovisats ganska
utförligt i medierna. Det gäller en skolpeng à la Mo-
deraternas, som också är enhetlig. Barn med särskilda
behov skulle få extrapengar. Då är vi inne på frågan
om barnet ska få en, två eller tre checkar. Vilka ef-
fekter kommer det att få för funktionshindrade?
Någon kanske säger så här: Just detta år är jag ett
trechecksbarn som behöver visa upp tre checkar för
att ha råd med denna särskilda skolform. Men om jag
blir bättre blir jag av med en check, för då kommer
den statliga myndigheten att tala om att jag inte be-
höver den.
Jag är medveten om att jag nu överdriver lite, men
jag tror att det är viktigt att ta reda på vilka effekterna
blir av att de barn som ska få extrapengar pekas ut.
Jag tror att det är en farlig väg att gå. Jag tror att man
måste tänka om från Folkpartiets och Moderaternas
sida.
Sedan noterar jag att Ulf Nilsson menar att han i
debatten sade att jag hittills inte har haft några argu-
ment. Det välkomnar jag. I det särskilda yttrande som
finns i betänkandet är det lite hårdare formulerat. Jag
välkomnar den öppningen, för jag tror att vi måste
vara öppna. Jag kommer själv att vara väldigt angelä-
gen om att vi tar till vara och utvecklar den kompe-
tens som finns inom särskolan, oavsett om särskolan
finns kvar som särskild skolform eller inte.
När det gäller den sista frågan kan jag säga att det
inte alls handlar om resurser. Det är viktigt. Vi skjuter
till pengar till resurscentren. Vi skjuter till pengar till
Specialskolemyndigheten och till Specialpedagogiska
institutet i större utsträckning än många andra partier.
Vi gör det därför att vi tycker att det är en viktig
verksamhet.
Men verksamheten måste komma fler till del. Den
måste komma även dem som går på övriga skolor i
landet till del, och den måste komma övriga skolor till
del. Det är därför hela stödorganisationen utvecklas.
Det är oerhört viktigt för att vi även på det området
ska kunna behålla en nationell likvärdighet. Det kan
inte bara vara bra för några få, utan det måste vara bra
för alla.



Motion motion 2001/02:Sf394 Asylpolitiken

av Lotta Nilsson Hedström m.fl. (MP)

Asylpolitiken

Motion motion 2001/02:So240 Funktionshindrades situation

av Kenneth Johansson m.fl. (C)

Funktionshindrades situation

Motion motion 2001/02:So611 Politik för funktionshindrade

av Chris Heister m.fl. (M)

Politik för funktionshindrade

Motion motion 2001/02:So634 Barnens rättigheter

av Kerstin Heinemann m.fl. (FP)

Barnens rättigheter

Motion motion 2001/02:Ub221 En gymnasieskola med goda resultat

av Lars Leijonborg m.fl. (FP)

En gymnasieskola med goda resultat

av Margareta Cederfelt (M)

Dyslexi

av Agne Hansson m.fl. (C)

Grundskola

av Sten Tolgfors (M)

Ekeskolan

Motion motion 2001/02:Ub276 Skolsituationen för hörselskadade elever

av Eva Flyborg (FP)

Skolsituationen för hörselskadade elever

Motion motion 2001/02:Ub278 Rätt till utbildning

av Cristina Husmark Pehrsson och Ingvar Eriksson (M)

Rätt till utbildning

Motion motion 2001/02:Ub322 Utbildningspolitiken

av Sofia Jonsson m.fl. (C)

Utbildningspolitiken

Motion motion 2001/02:Ub323 Rättighetslagstiftning för barn med funktionshinder

Rättighetslagstiftning för barn med funktionshinder

Motion motion 2001/02:Ub331 Skolans placering av barn i särskolan

Skolans placering av barn i särskolan

Motion motion 2001/02:Ub373 Inskrivning till särskola

av Cristina Husmark Pehrsson och Margareta Cederfelt (M)

Inskrivning till särskola

Motion motion 2001/02:Ub374 Läs- och skrivsvårigheter

av Agneta Ringman m.fl. (S)

Läs- och skrivsvårigheter

av Beatrice Ask m.fl. (M)

Särskolan

av Lennart Fridén (M)

Motion motion 2001/02:Ub392 Stöd till elever med funktionshinder

av Gunnar Goude m.fl. (MP)

Stöd till elever med funktionshinder

av Birgitta Sellén och Birgitta Carlsson (C)

Motion motion 2001/02:Ub422 Teckenspråkstolk för döva

av Barbro Hietala Nordlund och Laila Bäck (S)

Teckenspråkstolk för döva

Motion motion 2001/02:Ub448 Särskola och specialskola

av Erling Wälivaara m.fl. (KD)

Särskola och specialskola

Motion motion 2001/02:Ub491 Likvärdig skola för alla

av Göran Norlander (S)

Likvärdig skola för alla

Motion motion 2001/02:Ub549 Vuxnas lärande

av Yvonne Andersson m.fl. (KD)

Vuxnas lärande

2002-04-25

Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2001 som handlar om elever med funktionshinder.