Elever med funktionshinder

Betänkande 2003/04:UBU10

1, Förslag, Genomförd
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 2 april 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC

Elever med funktionshinder(doc, 151 KB)

PDF

Bilaga: bet_200304_ubu_10(pdf, 402 KB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2003/04:10 Elever med funktionshinder

Beslut

Motioner om elever med funktionshinder (UbU10)

Riksdagen sade nej till motioner om elever med funktionshinder. Skälet är bland annat att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om den kommunala skolans kvalitet för barn med funktionshinder, grundskoletidens längd, skolans tillgänglighet för funktionshindrade elever, rätten för elever till särskilt stöd, utbildningen för elever med neuropsykiatriska funktionshinder, stöd till elever med läs- och skrivsvårigheter, särskolans personkrets och grunden för särskoleplacering, upphävande av beslut att avveckla vissa specialskolor, gymnasieutbildningen för döva och hörselskadade, inrättande av ett riksgymnasium för synskadade ungdomar med ytterligare funktionshinder, rätt för utvecklingsstörda till vuxenutbildning samt kostnader för utbildningstolkning. Motionerna lämnades in under allmänna motionstiden 2003.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottet

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 18

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-02-12
Justering: 2004-03-18
Trycklov till Gotab och webb: 2004-03-19
Trycklov: 2004-03-19
Trycklov: 2004-03-22

Reservationer: 18
Betänkande 2003/04:UBU10

Alla beredningar i utskottet

2004-02-12

Motioner om elever med funktionshinder (UbU10)

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om elever med funktionshinder. Skälet är bland annat att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om den kommunala skolans kvalitet för barn med funktionshinder, grundskoletidens längd, skolans tillgänglighet för funktionshindrade elever, rätten för elever till särskilt stöd, utbildningen för elever med neuropsykiatriska funktionshinder, stöd till elever med läs- och skrivsvårigheter, särskolans personkrets och grunden för särskoleplacering, upphävande av beslut att avveckla vissa specialskolor, gymnasieutbildningen för döva och hörselskadade, inrättande av ett riksgymnasium för synskadade ungdomar med ytterligare funktionshinder, rätt för utvecklingsstörda till vuxenutbildning samt kostnader för utbildningstolkning. Motionerna lämnades in under allmänna motionstiden 2003.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-04-02

Debatt om förslag 2003/04:UBU10

Webb-tv: Elever med funktionshinder

Dokument från debatten

2004-04-02Protokoll 2003/04:93

Protokoll från debatten

Sten Tolgfors (M)

Anf. 61 Sten Tolgfors (M)

Herr talman! Cirka fem år efter beslutet att stänga landets bästa skola för blinda och multifunktionshindrade barn, Ekeskolan, är det fortfarande inte klart vad beslutet innebar. Regeringen har inte lyckats klara ut det. Beslutet har följts av en ström av utredningar och omorganisationer, som fortfarande pågår. Man stängde skolan först och började tänka efter sedan. Dessa utredningar har visat att varje punkt i vår kritik av stängningsbeslutet var fullständigt relevant och bärig. De visar också att det Socialdemokraterna sade i denna kammare om beslutets underlag och effekter var fel. Ekeskolan är inte en skola längre. Den är avförd som skola från det offentliga utbildningssystemet. I propositionen stod: "Verksamheten vid resurscentret ingår inte i det offentliga skolväsendet." Barnen är avförda från specialskolans målgrupp. När intagningen till den fasta skoldelen stängdes 2001 skulle barnen få komma till det nu kvarvarande resurscentrumet för besök på, som det hette, visstid. Vad visstid innebar har dock varit fullständigt oklart. Så sent som i torsdags antogs en ny förordning av visstidsvistelse på Resurscenter syn, Örebro, som Ekeskolan har hetat sedan stängningsbeslutet. Regeringen skrev i sitt pressmeddelande: "Utbildningen ska fortgå så länge elevens behov kräver det och det inte finns förutsättningar att anordna utbildning av motsvarande kvalitet i hemskolan eller hemkommunen." Vadå om det inte finns förutsättningar? Hela utgångspunkten för nedläggningen av Ekeskolan var ju att kommunerna hade förutsättningar. Socialdemokraterna förnekade att det kunde finnas problem och vägrade att ens låta utreda saken innan beslutet fattades. Den borgerliga oppositionen, stödd av vissa vänster- och miljöpartister, sade att barnen på Ekeskolan redan hade prövat alla skolmöjligheter i hemkommunerna innan de kom till Ekeskolan och att dessa inte hade fungerat. Vi poängterade att mycket få kommuner kunde förväntas ha den specialkompetens på högsta nivå som krävs för att hjälpa blinda multihandikappade barn. Vi lyfte fram att saken aldrig ens utretts. Socialdemokraterna förnekade det. I ett slag slår regeringen undan hela grunden för det beslut riksdagen fattat om att stänga Ekeskolan och erkänner plötsligt att det kanske inte finns förutsättningar att anordna utbildning av motsvarande kvalitet i hemkommunerna. Herr talman! Regeringen fattade ironiskt nog också ett särskilt beslut om att "benämningarna Ekeskolan och Hällsboskolan kan användas", eftersom dessa tidigare har avfärdats. Man skrev också i visstidsförordningen: Det innebär att eleverna vid Resurscenter syn, Örebro, alltså Ekeskolan, och Resurscenter tal och språk, alltså Hällsboskolan, ska kunna få sin undervisning där så länge de har behov av det. Tidigare har regeringen backat såtillvida att visstidsvistelse på socialdemokratiskt nyspråk numera kan innebära hela skoltiden. Visstid är alltså hel skoltid numera på nyspråket. Elevernas skolplikt ska kunna fullgöras vid något som alltså inte längre är en skola utan ett resurscentrum. Förstå detta de som kan! Barn ska vara inskrivna i hemkommunens skola där de dock inte längre går. Men de ska gå på ett resurscentrum som inte är någon skola någon annanstans men där de dock inte får vara inskrivna. Tala om krumbukter för att komma ur ett beslut som alla kritiserade! Begreppet visstid innebär i sig en osäkerhet för barnen. De måste kunna lita på att de ska få vara kvar. De har nämligen inte heller uttrycklig rätt ens till visstidsvistelse hela sin skoltid, utan det beror på hemkommunens välvilja. Det allvarliga är att barn med multifunktionshinder nekas den rätt som alla andra barn har att gå i skolan läsårsvis med klasskamrater i en stabil skolmiljö, därför att barns visstidsvistelse kan ju uppenbarligen vara olika länge. Därmed blir det inte klasser som det var för oss alla när vi gick i skolan. Kortare visstidsbesök kan heller inte ske utan komplikationer. Återkommande byten av klasskamrater som kommer och går efter kortare eller längre tid är inte den skola som jag vill ge barn i behov av särskild stabilitet. Dessutom är många av de barn som vi här diskuterar autistiska. Hur kan någon tro att det är den lämpligaste formen för autistiska barn att komma på visstidsbesök? De behöver ju en mer förutsebar och långsiktigt stabil miljö än några andra barn. För att kunna utveckla ny praktisk kunskap, pedagogik och möjlighet att hjälpa de berörda barnen och kommunerna är resurscentrumet på Ekeskolan, som jag ändå föredrar att kalla det, helt avhängigt att det bedrivs en löpande undervisning. Det är då den nya pedagogiska kunskapen uppstår. Såväl den fasta specialskolan som resurscentrumen på Ekeskolan och Hällsbo behövs därför. Jag noterar också, herr talman, att i dagens betänkande avslår Socialdemokraterna kravet på ett riksgymnasium för blinda multifunktionshindrade barn. De kommer alltså att fortsätta vara en av de få grupper i landet som inte har en naturlig och självklar gymnasieskola. Man hänvisar till att det inte är rimligt att resurscentrum ska ägna sig åt utbildning för gymnasieelever. Märk väl, herr talman, att detta står i direkt strid med propositionen som föreslog en stängning av Ekeskolan. Jag citerar ur den propositionen: "Det är av stor betydelse att resurscentret riktar sina insatser mot barn och ungdomar t.o.m. gymnasieåldern." Nu avfärdar alltså Socialdemokraterna att det finns ett behov av och en uppgift för resurscentrumet när det gäller dessa något äldre barn. Gällande resurscentrumet står det för övrigt i den berörda propositionen: "På sikt bör också en samlokalisering till Storstockholmsområdet övervägas." Det syftade på det kvarvarande resurscentrumet på Ekeskolan. Jag noterar att det i propositionen skrevs "Storstockholm", för det som har hänt sedan dess är att också Tomteboda hotas. Det som började med en diskussion om Ekeskolan och Hällsboskolan handlar nu också om Tomteboda och dess framtid, med en massa olika förslag om var det resurscentrumet ska finnas. Socialdemokraterna lovade i den berörda propositionen att bygga ut stödet till kommunerna. Men resurscentrumet i Örebro har tidvis haft så dåligt med pengar att dess experter inte ens kunnat åka ut i landet. Vi menar, herr talman, att barn med funktionshinder i lag ska ges rätt att välja skola, att staten ska behålla ansvaret för specialskolorna, att besluten att stänga Ekeskolan och Hällsboskolan ska upphävas. Skulle kommunernas förmåga att undervisa barn med multifunktionshinder förbättras, försvinner behovet av Ekeskolan och andra specialskolor av sig självt. Det kommer att visas i form av ett minskat söktryck. Men den nuvarande regeringen vill inte och vågar inte låta barnen välja själva. I stället radiostyrs skolornas framtid från riksdagen. Vi menar också att det är mycket angeläget att kvaliteten på skolan för barn med funktionshinder, både vad gäller undervisningskvaliteten och den sociala situationens kvalitet, nu undersöks och följs i detalj. Förra torsdagen medgav faktiskt regeringen att här kan finnas problem. Det är orimligt att tro att man på skolor i alla landets 290 kommuner ska kunna nå samma kunskapsnivå som finns på en specialskola. Därför behövs specialskolelösningen också i framtiden. På Ekeskolan får barnen kamrater i samma situation. De kan delta i skolans aktiviteter och samvaro. De blir delaktiga och de får vänner, kanske för första gången i livet. Jag vill avsluta, herr talman, med att säga att den största ironi som jag har hört i den här debatten var när en socialdemokrat häromdagen gick ut och sade att de förändringar som nu genomförs innebär att man lyssnar till barn, föräldrar och personal på Ekeskolan. Hade man lyssnat till barn, föräldrar och personal på Ekeskolan, hade aldrig något avvecklingsbeslut fattats över huvud taget. Och skulle man lyssna nu skulle det upphävas. Jag yrkar därför bifall till reservation 1 i betänkandet.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 62 Axel Darvik (Fp)

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till Folkpartiets reservation nr 3 i betänkandet. Folkpartiet liberalerna har ett mångårigt engagemang för de funktionshindrade. Jag tänkte passa på att påminna om grunden för vårt engagemang, varför det är så viktigt för oss liberaler att just slåss för de funktionshindrades situation. Vi som liberaler vill att alla ska ha lika bra möjligheter i livet. Det är en väldigt viktig devis i den liberala ideologin. Detta gäller naturligtvis också och i allra högsta grad elever med funktionshinder, och det är just elever med funktionshinder som vi debatterar i dag. Det viktigaste när det gäller att ge alla lika möjligheter i livet är att stärka situationen för elever med funktionshinder. Det borde naturligtvis vara en självklarhet i Sverige att de ska ha samma möjligheter i livet, men det är det inte i dag. Det märker man när man träffar på funktionshindrade elever när man är ute på skolbesök. Jämfört med andra länder ligger Sverige långt efter och är inte alls ett land som är i framkant i de här frågorna. Det handlar till exempel om rätten att ta del av all undervisning, som är en viktig sak som man bör trycka på ännu mer. För att detta ska kunna åstadkommas krävs en ökad kunskap hos lärarna. Riksdagen slog redan för fem år sedan fast att alla offentliga lokaler 2010 ska vara tillgängliga för funktionshindrade. Men med den händelseutveckling som man ser i dag i det här riket kommer det att bli väldigt svårt att klara av att nå upp till det målet. Vi ser det som oerhört viktigt att man når upp till det mål som riksdagen har slagit fast. Därför anslår Folkpartiet extra medel till detta. Det är ju en frihetsreform det handlar om. Därför är den mycket viktig. När jag står här nu är det inte första gången som en folkpartist står och pratar för de funktionshindrades situation. Jag kan konstatera att ingenting har hänt sedan sist. För att ytterligare understryka detta skulle jag vilja använda mig av en kanske ny metod för att nöta in en del av de viktiga krav som vi har fört fram i bland annat detta betänkande. Det kanske är särskilt passande på just en fredageftermiddag att försöka lyfta debatten lite grann. Så, herr talman: Särskolan ska få ha sin egen skolform kvar. De som vill avskaffa skolan varken pengar eller lidande spar Nej precis tvärtom det är: Särskolan behövs för elever som i en sådan miljö sig bättre lär. Regeringen har Eke- och Hällsboskolan stängt. Elever, föräldrar och personal protesterar - det där är ju helt fel tänkt! Riktiga specialskolor är vad dessa elever behöver, att tro något annat är ju befängt. Elever med funktionshinder ska få möjlighet att skola fritt få välja Att dessa individer inte samma frihet får är för mig som liberal svårt att svälja. Kommuner som inte sina plikter mot eleverna sköter ska kunna straffas med saftiga böter. Jag ber regeringen att ta sig ur denna obeslutsamhetens tjocka dimma För inte ska väl jag behöva stå här nästa år och åter rimma?

Inger Davidson (Kd)

Anf. 63 Inger Davidson (Kd)

Herr talman! Det är inte lätt att komma upp efter denna poetiska utläggning. Elever med olika slags funktionshinder har ändå en särskilt utsatt situation. Förutom att de som vilka elever som helst kan behöva extra stöd för att klara skolarbetet behöver de också olika tekniska hjälpmedel eller särskilda fysiska anordningar för att över huvud taget kunna delta i undervisningen på liknande villkor som sina klasskamrater. Inriktningen som vi har haft i Sverige att så långt möjligt integrera funktionshindrade elever i den vanliga skolan är vällovlig och bra för många. Dessvärre har Socialdemokraterna drivit den här tanken ett stort snäpp för långt när man mot föräldrarnas och barnens uttryckliga vilja velat avveckla de specialskolor som funnits för barn med multifunktionshinder i Örebro och Sigtuna. Trots högljudda och, skulle jag vilja säga, förtvivlade protester från föräldrarna, men också från oss borgerliga politiker, har avvecklingen bara drivits vidare - tills i förra veckan. Det är en händelse som ser ut som en tanke eftersom vi ju har den här debatten i dag. Då kom det ett pressmeddelande från Regeringskansliet där det oväntat meddelades att utbildningen vid de här skolorna ska stärkas och att eleverna ska kunna få sin undervisning där så länge de har behov av det. Skolorna ska också, som vi tidigare har hört, få behålla sina namn, Ekeskolan och Hällsboskolan. Även om den här omsvängningen gjorts sent och under galgen och kan tolkas lite olika är det ändå en omsvängning. Jag hoppas att vi kristdemokrater inte har övertolkat pressmeddelandet utan att det verkligen handlar om att elever med de uttalade särskilda behov som det handlar om i det här fallet och deras föräldrar även i fortsättningen ska kunna välja en specialskola med all den samlade kompetens, och därmed den trygghet, den kan erbjuda. Det är i så fall en seger för sunt förnuft, men framför allt för de barn och föräldrar som är direkt berörda. Riktigt trygg för att det verkligen blir så här känner jag mig inte, lika lite som Sten Tolgfors. Det stora flertalet funktionshindrade barn kommer också i fortsättningen att gå i kommunal skola. På flera områden behöver det särskilda stödet för dem förbättras på olika sätt. Jag vill lyfta fram elever med mindre synliga handikapp, till exempel DAMP, ADHD och Aspergers syndrom. Det är viktigt att deras behov analyseras noggrant och att de tillförsäkras en utbildning som är anpassad till dem antingen det handlar om läroböcker, om att få undervisning i mindre grupp eller vad det kan vara. Det finns i dag tydliga tecken på att barn med de här handikappen, och även allmänt svagpresterande elever, placeras i särskola på grund av att grundskolan inte kan erbjuda det särskilda stöd som de behöver. Det är ju förkastligt om resursbrist får styra vilka barn som ska placeras i särskola. Det behövs ett tydligt regelverk för vilka barn som ska ha rätt att placeras där. Den skolformen är till för barn med utvecklingsstörning och inga andra. Det är inte meningen att särskolan ska vara en skola för alla barn som av olika anledningar har svårt att klara sig i grundskolan. Inte minst på grund av den utveckling vi kan se på det här området i dag är det också viktigt att en särskoleplacering kan omprövas. I dag görs det nästan bara om mycket aktiva föräldrar kräver det. Det bör vara naturligt med en omprövning efter några år, särskilt för de barn som ligger i gränszonen vid placeringstillfället. Samtidigt vill jag betona, herr talman, att för barn med en utvecklingsstörning är särskolan oftast den bästa skolformen. Därför verkade Kristdemokraterna också för att särskolan skulle få finnas kvar när regeringen för ett par år sedan lutade åt att ta bort den. Man måste dock vara klar över att en särskoleplacering får konsekvenser för eleven. Han eller hon får inte gå vidare till ett nationellt gymnasieprogram även om kompetensen för det är tillräcklig. Vi anser att den frågan bör ses över av den sittande särskoleutredningen. Det är inte minst viktigt för barn som av en eller annan anledning hamnat i särskola på grund av att det faktiskt gjorts en felbedömning. Vuxna som gått i särskola som barn har inte heller samma rätt till grundläggande vuxenutbildning som andra vuxna. Det anser vi kristdemokrater är en diskriminering av en grupp medborgare. Utvecklingsstördas rätt till vuxenutbildning måste skrivas in i skollagen. Det är fortfarande mycket som återstår att göra för barn med funktionshinder. Riksdagen har ju antagit en handikapplan. I den finns ett tillgänglighetsmål som ska uppnås till 2010. Det finns mycket som tyder på att det är en utopi om inte särskilda insatser görs väldigt snabbt just på skolans område. Kommunernas förmåga att tillgodose de funktionshindrade elevernas behov på ett bra sätt varierar betänkligt. Handikappombudsmannen gjorde en undersökning 2001. Någon senare tror jag inte finns. Den visade till exempel att det inte anses som diskriminering när en rörelsehindrad elev inte kan ta sig in i skolan. Det är inte diskriminering. Rör det här några få elever? Nej, det visade sig att detta var verkligheten i 40 % av landets gymnasieskolor. Därför kräver Kristdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet tillsammans att en parlamentarisk utredning ska tillsättas som får till uppgift att ingående granska de funktionshindrade elevernas situation både ur undervisningsperspektiv och socialt perspektiv. Om tillgänglighetsmålet ska uppnås behöver utredningen komma till stånd redan i år. Det är oacceptabelt att funktionshindrade elever får vänta år ut och år in på åtgärder som de sedan länge har rätt till. Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 9.

Sofia Larsen (C)

Anf. 64 Sofia Larsen (C)

Herr talman! Det kommer att behövas en lång rad förändringar om vi ska få ett samhälle som är tillgängligt för alla och där det också råder lika villkor för alla. Barn med funktionshinder har rätt att vistas i en miljö där de känner att de kan växa, där de känner att de kan få den bästa tänkbara pedagogiken och undervisningen, där de enskilda barnen kan få vänner och där de kan känna sig trygga. För många är skolan sådan, men långtifrån alla känner just detta. Barn med funktionshinder har ju ofta ett större behov av stöd och individuell anpassning än barn i övrigt. Stödet för dem är ju avgörande för deras rättigheter till en likvärdig utbildning. Men det är också betydelsefullt för de attityder till människor med funktionshinder som alla elever grundlägger i skolan. Skolförfattningen är tydlig när det gäller skolans skyldighet att stödja barn med svårigheter i skolan. Problemet är att den elev som inte får det stöd den behöver för att få en likvärdig utbildning inte kan prövas rättsligt. Bestämmelserna ger alltså ett bra skydd i teorin, men i praktiken finns det inga tydliga kriterier på vad som ingår i rätten till stöd och ingen faktisk möjlighet att utkräva den rätten. De bestämmelser vi har borde tydligare utgå från den enskilda elevens rätt till utbildning. Den enskilda eleven ska ha en laglig rätt att få sina behov utredda och tillgodosedda. En ändring av skollagen bör därför göras, tycker jag, så att en reglering av elevens rätt till utbildning blir tydlig. För några år sedan gjorde Skolverket en nationell kvalitetsgranskning vad gäller läs- och skrivprocessen i undervisningen. I rapporten kan man läsa att det var få skolmiljöer som gynnade just läs- och skrivprocessen, bland annat saknar lärarna ofta kunskaper om betydelsen för eleven av de här processerna i olika ämnen. I genomsnitt var det två barn i varje klass som hade väldigt svåra läs- och skrivproblem. De barnen behöver hjälp och stöd. I grundskolan får man förlita sig på grundskoleförordningen och att skolan och kommunen tar sitt ansvar. Regeringen konstaterar ju själv och har tidigare sagt att man ser en problematik här: Ofta krävs det en diagnos hos ett barn för att man ska få rättigheten till stöd och hjälp, trots att rättigheterna inte ska vara kopplade till en diagnos. Skolverket skriver också att det är viktigt att problemen upptäcks tidigt så att insatser och åtgärdsprogram kan sättas in direkt. Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 7 under punkt 7. Fru talman! Ju mer olika människor är desto mer särskilda behov har vi och desto sämre fungerar möjligheten att leva på likvärdiga villkor i vårt land. De barn som har störst behov av att välja skola fritt och störst behov av olika alternativ att välja bland är de som har svårt att finna sig till rätta eller att komma till sin rätt i skolan. Vi i Centerpartiet vill att alla ska ha möjlighet och rättighet att välja skola. Vi i Centerpartiet är och har varit skarpa motståndare till avvecklingen av specialskoleverksamheten som regeringen tidigare beslutade om. Ändå fortsätter vi och flera andra att kämpa för att multifunktionshindrade barn ska ha rätt att välja skola och söka till den skola som passar just dem bäst. De ska rätt att söka och gå hela sin utbildning på en specialskola som Ekeskolan. Vi hoppas fortfarande att skolministern och majoriteten i kammaren ändrar sig och låter barnen och föräldrarna få makten över frågan, och att man skippar centralstyret härifrån. Det är ju trots allt familjen själv som behöver och kan bestämma över sin vardag på bästa sätt. Här som i många andra frågor säger Socialdemokraterna: Vi vet bäst. Vi vill helst bestämma vad som är bäst för alla oavsett vilken bakgrund man har, oavsett möjligheter och oavsett den verklighet som den enskilde lever i. Vi arbetar hårt för att vi ska få till en gymnasieskola för blinda och synskadade barn med multifunktionshinder. Även där säger Socialdemokraterna: Nej, vi ser inte att det finns några speciella behov av det. Tyvärr motsätter sig Socialdemokraterna att det ska finnas lika rättigheter och möjligheter. Man kan ju fråga sig varför ni inte kan låta barnen komma i första hand. Varför kan ni inte låta dem få rättigheter och möjligheter och ge dem till alla elever - inte bara några få? Kan ni inte försöka lägga undan pekpinnarna och järnhanden - som ni vanligtvis använder - och för en gångs skull låta människor, i det här fallet ungdomar, få rättigheten att välja det som passar deras förutsättningar och möjligheter allra bäst?

Christer Adelsbo (S)

Anf. 65 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! Det betänkande som vi nu har att behandla innehåller 36 motionsyrkanden. De flesta är väl kända krav och har varit uppe för ställningstagande tidigare. Det handlar bland annat om den kommunala skolans kvalitet för barn med funktionshinder, skolans tillgänglighet för funktionshindrade elever, gymnasieutbildning för döva och hörselskadade och upphävande av beslut att avveckla vissa specialskolor. Mycket av majoritetens ställningstagande bygger på pågående utredningar och utredningsförslag som är under beredning inom Regeringskansliet. Men det finns vissa ställningstaganden som jag ändå vill lyfta fram. Moderaterna tar bland annat upp frågan om att utreda den kommunala skolans kvalitet när det gäller barn med funktionshinder. Specialpedagogiska institutet redovisade i december 2002 ett regeringsuppdrag att kartlägga och analysera kommunernas förutsättningar att ordna undervisning för elever med synskada och ytterligare funktionshinder samt tal- och språkstörda elever. Man kom bland annat fram till att det finns flera goda exempel på utbildning av hög kvalitet, men att skolsituationen varierar kraftigt mellan kommunerna. Det finns en medvetenhet och ett intresse för att utveckla utbildningen, och det finns ett behov av insatser från Specialpedagogiska institutet i form av stöd. Socialstyrelsen har samtidigt haft ett regeringsuppdrag att kartlägga på vilket sätt landstingens barn- och ungdomshabilitering är tillgänglig för barn och ungdomar i olika åldrar och med olika funktionshinder. Grupper som vanligen har tillgång till habilitering är barn och ungdomar med utvecklingsstörning, med rörelsehinder och med neurologiska skador och sjukdomar. Barn och ungdomar med brister i tillgång till habilitering är framför allt de med funktionsnedsättningar till följd av ADHD, autism och autismliknande tillstånd. Efter detta har regeringen i regleringsbrev för budgetåret 2004 uppdragit åt Specialpedagogiska institutet att i samarbete med Socialstyrelsen, Skolverket och Specialskolemyndigheten intensifiera arbetet för att tydliggöra ansvarsfördelningen samt effektivisera samverkan mellan olika huvudmän när det gäller stödet till barn och ungdomar med omfattande funktionshinder. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 31 maj 2005. Fru talman! Folkpartiet, bland andra, tar upp frågan angående skolans tillgänglighet för funktionshindrade elever. Detta är en viktig och angelägen fråga som det finns all anledning att lyfta fram. Regeringen har i september 2003 tillsatt en särskild utredare för att ta fram förslag till lagstiftning om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling inom skolväsendet, den så kallade Skolansvarsutredningen. Utredaren ska lämna förslag till regler som främjar lika rättigheter och motverkar diskriminering inom såväl kommunala som fristående skolor, förskolor och skolbarnsomsorg. Ett delbetänkande som innehåller lagförslag ska redovisas senast den 30 april 2004. I detta sammanhang är det viktigt att ett ökat skydd mot diskriminering av funktionshindrade elever också får genomslag i skolans verksamhet med idrottsliga aktiviteter. I en av motionerna tas upp att det finns både idéer och erfarenhet inom handikappidrotten som det är viktigt att man tar till vara. Det förekommer också en del motioner som tar upp frågan om utbildning för ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning. Här pågår en översyn inom den så kallade Carlbeckkommittén. Enligt kommitténs direktiv ska man utreda hur samverkan mellan skolformer för elever med utvecklingsstörning och övriga skolformer kan öka. I detta ingår att belysa vilka hinder för ökad samverkan som finns i nuvarande system och att föreslå hur dessa hinder kan undanröjas. Kommittén ska också se över utbildningen i särvux. Carlbeckkommittén överlämnade i april 2003 ett delbetänkande där man bland annat konstaterade att utbildningen inom särvux erbjuds i alldeles för liten omfattning, att resurstilldelningen till särvux är påfallande låg, både i reella tal och i förhållande till satsningarna på övrig vuxenutbildning, och att skillnaderna mellan kommunerna är mycket stora. Den lägesbeskrivning som redovisas i delbetänkandet kommer att ligga till grund för de förslag som kommittén ska presentera i sitt slutbetänkande i oktober 2004. Fru talman! Samtliga fyra borgerliga partier har ställt sig bakom en reservation som innebär att man ska upphäva beslutet att avveckla specialskolor som Ekeskolan i Örebro och Hällsboskolan i Sigtuna. Hösten 1999 beslutades om en successiv avveckling av de fasta skoldelarna vid de statliga riksskolorna Ekeskolan och Hällsboskolan och en samtidig utbyggnad av resurscenterverksamheten vid skolorna. Frågan om omprövning av nämnda beslut har därefter återkommande behandlats av riksdagen, senast våren 2003. Det är viktigt att påtala att dessa skolor inte är avvecklade utan att det är tillsvidareplacering som har övergått till visstidsplacering. Specialskolornas stora kompetens finns kvar, och den kan genom detta komma fler barn till godo än tidigare. Syftet med visstidsutbildningen vid skolorna är att eleverna på längre sikt ska kunna återvända till sin hemskola och få en fullgod utbildning nära hemmet. Att ha närhet till sin familj och vänner är av stor betydelse, vilket man bör eftersträva i så stor utsträckning som möjligt. Det är givetvis viktigt att påpeka att regeringen i dagarna har beslutat om en förordning om visstidsutbildning vid särskilda resurscentrum. Det innebär att eleverna vid Ekeskolan och Hällsboskolan ska kunna få sin undervisning där så länge som de har behov av det. Utbildningen ska fortgå så länge elevens behov kräver det och det inte finns förutsättningar att anordna utbildning av motsvarande kvalitet i hemskolan eller i hemkommunen. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2004. En viktig sak när det gäller funktionshindrades rätt är den handikappolitiska principen, det vill säga att barn och ungdomar med funktionshinder så långt som möjligt ska erbjudas anpassad utbildning i sin hemkommun och därmed ha rätt och möjlighet att bo hemma med sina föräldrar. Detta har inte minst ett starkt stöd i handikapprörelsen. Fru talman! Sist men inte minst vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer.

Sten Tolgfors (M)

Anf. 66 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Låt mig börja med att konstatera att Christer Adelsbo talar emot sig själv. Även i detta dokument, precis som i propositionen, talas det visst om att specialskolorna Ekeskolan och Hällsboskolan just avvecklas. Det är exakt ordet avveckla som utskottets majoritet också i detta betänkande använder. Det var precis det som riksdagen med anledning av propositionen fattade beslut om. Det är alltså ingen som helst tvekan om att det är fråga om en avveckling. Det handlar om ett kvarvarande resurscentrum och inte en skola. Skolan är avförd från det offentliga utbildningssystemet som grundskola. Låt mig sedan ta upp de tre undersökningar som Christer Adelsbo hänvisade till. Vi från moderat sida vill att man gör en parlamentarisk undersökning om skolsituationen för barn med funktionshinder i den kommunala skolan. Det som nu har genomförts av Specialpedagogiska institutet är en undersökning av situationen i tre kommuner, inte i alla landets kommuner. Där kommer man fram till att skolsituationen för berörda elevgrupper varierar starkt mellan olika kommuner, trots att det var ett så litet antal som jämfördes. Det är precis detta som har varit ett bärande argument för den borgerliga oppositionen att säga nej till en stängning av specialskolorna, just att alla kommuner inte är lika bra. Majoriteten hänvisar också till att kommunerna uttrycker behov av vissa saker, stöd och liknande. Men man hänvisar inte alls till vad barn och föräldrar uttrycker behov av. Det är någonting annat. Det tycker jag att Socialdemokraterna skulle behöva lyssna på. Den första utredningen stärker alltså bara Moderaternas krav på att hela skolan ska utredas. Den andra utredningen som Christer Adelsbo hänvisade till handlar om Socialstyrelsen. Den visar att rehabilitering och habilitering fungerar oerhört olika. Det finns betydande brister just för de berörda barnen. Den stärker också kravet på att det ska finnas en nationell uppgift när det gäller skolan för barn med multifunktionshinder. Slutligen konstaterar jag att Socialdemokraterna fem år efter beslutet fortfarande inte vet vad det innebar. Och här talar man nu om nya utredningar, som ska vara färdiga först i maj nästa år, för att reda ut ansvarsfördelningen mellan olika huvudmän. Erkänn, Christer Adelsbo, att ert beslut att stänga specialskolorna är både fel och förhastat. Ni har fortfarande ingen grund för att stå kvar vid det beslutet.

Christer Adelsbo (S)

Anf. 67 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! Vi vill i alla lägen påpeka att det är oerhört viktigt att alla barn som vill vara hemma ska ha den möjligheten och inte hänvisas till att välja bort den. Det är det som vi vill komma ifrån. Det är precis det som man från handikapprörelsen alltid trycker på. I princip all expertis på området påpekar också hur viktigt det är att elever med funktionshinder inkluderas med övriga elever i största möjliga utsträckning. Man menar i princip att det är direkt olyckligt att gå den motsatta vägen och isolera denna grupp. Delar inte Sten Tolgfors den uppfattningen?

Sten Tolgfors (M)

Anf. 68 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Det finns ingen här i kammaren som vill avveckla alternativ för barn med funktionshinder utom Socialdemokraterna. Vi vill att det ska finnas en god kommunal standard och resurscentrum som hjälper till att utveckla den lokala pedagogiken, resurscentrum med möjlighet till visstidsplacering men också specialskolor. Och vi lägger möjligheten att välja hos barn och föräldrar. Socialdemokraterna börjar inte med att stärka skolan med tanke på funktionshindrade, utan de börjar med att avveckla de få alternativ som har funnits. Det är alldeles uppenbart så att samtliga barn som har funnits på specialskolorna har börjat med att pröva alla skolmöjligheter i sina hemkommuner, men de har inte fungerat. Då finns specialskolorna som en sista chans och en första möjlighet i dessa barns liv. Och Socialdemokraterna borde då börja med att stärka den kommunala undervisningen, inte avveckla alternativen. Varför vill Christer Adelsbo neka barn med funktionshinder rätten att välja skola? Varför förnekar Christer Adelsbo deras behov av att söka specialskolor? Varför förnekar Socialdemokraterna vikten av samverkan mellan vård, skola och rehabilitering? Det tycker jag skulle vara oerhört intressant att få reda på. Och hur kan Socialdemokraterna kvarstå vid sitt stängningsalternativ av specialskolor när regeringen nu tvingas medge att alla kommuner inte har samma kvalitet på undervisningen för barn med funktionshinder och att det därför behövs någon form av riksstöd för också praktisk undervisning, inte bara pedagogiska råd till kommunerna? Socialdemokraterna har underkänt hela grunden för stängningsbeslutet. De är likväl uppenbarligen inte beredda att ompröva det. Jag vill fråga om Christer Adelsbo tänker verka för att det ska komma en ny proposition till riksdagen. I den proposition som ni har beslutat om sades det nämligen att resurscentrumet vid Ekeskolan skulle rikta sig även till gymnasieelever. Nu ser vi i betänkandet att Socialdemokraterna avfärdar att resurscentrumet vid Ekeskolan ska rikta sig till gymnasieelever. Då krävs det, såvitt jag förstår, ett nytt riksdagsbeslut. Detta visar återigen inkonsekvensen i det som Socialdemokraterna redan har bestämt sig för, att stänga specialskolan. Man visste inte då vad man menade, och man vet det inte nu. Och det är barn med funktionshinder som kommer i kläm.

Christer Adelsbo (S)

Anf. 69 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! Jag kan bara konstatera att vi har helt olika syn på dessa frågor. Det är helt klart. Givetvis har man inte samma kvalitet överallt. Det är väl ingenting att hymla om. Så är det givetvis. Men de tankar som givetvis är de bärande för oss är att man inte ska behöva välja bort. Man ska ha möjligheten att vara kvar på hemmaplan med sin familj och vara nära vänner och studera och vara inkluderad med andra elever. Sådant här tar naturligtvis lite tid. Men man kan inte bara ge upp det och bara släppa det. Relationen och dialogen med kommunerna är viktiga. Och företrädare för bland annat Ekeskolan har berättat att kommunerna tidigare bara kunde lämna över ansvaret och i princip säga: Varsågod, ta hand om dessa barn. Det tycker jag inte är rimligt när det handlar om dessa barns och ungdomars liv. Det gäller givetvis barns och ungdomars utveckling och fritid och möjligheter att umgås med familj och vänner. Då ska målet hela tiden vara att man driver att de i största möjliga utsträckning ska kunna bedriva sin utbildning på hemmaplan i sin hemkommun.

Sofia Larsen (C)

Anf. 70 Sofia Larsen (C)

Fru talman! Det är intressant att höra Christer Adelsbo när han diskuterar. Å ena sidan säger han och Socialdemokraterna att det ska finnas möjligheter för alla barn. De ska kunna vara hemma i hemkommunen. Det är det absolut viktigaste. Men sedan ska det finnas andra möjligheter. Ser ni inte de fallgropar som ni gör åt er själva? Ser ni inte de kullerbyttor som blir hela tiden? Det finns ingen här i kammaren som motsätter sig att en elev ska kunna få stanna hemma i sin hemkommun hos sina föräldrar och sina nära och kära om de väljer det. Men det som vi vill förändra är att det barnet ska få möjlighet att gå i en specialskola och få de möjligheter som finns där. När man för den argumentation som Socialdemokraterna gör nu finns det två stora problem. Det ena är det argument som Socialdemokraterna för fram, att kommunerna ska sköta allt. Det är jättebra. Men då måste man se till att kommunerna får större möjligheter, att skolorna stärks och att man i kommunerna också får rättigheter att bygga upp en helt annan grund för dessa elever. Men det har man inte gjort. Man har nästan struntat i det. Vidare har man sett till att stänga de två specialskolorna, Ekeskolan och Hällsboskolan. Det innebär att möjligheten att söka en skolform inte längre finns kvar. Sedan försöker man polera till det lite grann genom att säga: Jo, men visst, man kan få gå där kanske lite till, eller hela tiden. Det blir bara en halvmesyr. Man måste välja. Tycker man att det är en rättighet för eleven och familjen att välja vad som är bäst för dem, eller ska Socialdemokraterna fortfarande stå här i kammaren och göra kullerbyttor?

Christer Adelsbo (S)

Anf. 71 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! Som hela tiden sagts har vi när det gäller specialskolorna och grundtanken där olika synsätt. Grundtanken med detta med resurscenter, som vi säger, var år 1999 då beslut fattades - dock har det förändrats lite grann - att eleverna under cirka en termin skulle vara där. På hemmaplan skulle det sedan ordnas så att de kunde komma tillbaka. Nu har man ändrat de förutsättningarna och sagt att om kommunerna inte klarar detta finns möjligheten att fortsätta längre, vilket väl i sig är positivt. Jag skulle vilja fråga dig, Sofia, om du inte delar handikapprörelsens åsikt att målet måste vara att i första hand så långt som möjligt arbeta med att kunna erbjuda anpassad utbildning på hemmaplan och därmed erbjuda rätten att kunna bo hemma. Om man bara kör med specialskolorna är risken att kommunerna gör det ganska lätt och bekvämt för sig och bara låter eleverna få gå på de här specialskolorna - eleverna tvingas att välja bort.

Sofia Larsen (C)

Anf. 72 Sofia Larsen (C)

Fru talman! Målet för mig och Centerpartiet är att kunna erbjuda det som familjerna och eleverna tycker är absolut bäst. Det kan vara att stanna kvar i hemkommunen och gå i en väldigt bra skola där eller att välja att gå på en specialskola. Det är min absoluta övertygelse att det är personerna ute i verkligheten, de som sitter på just de fakta som vi diskuterar, som ska ha rätten att välja. Det är det som är skillnaden mellan oss. Socialdemokraterna och Adelsbo säger: Vi ska bestämma. Sedan försöker man lite i efterhand, som sagt, när man märkt att kritiken blir oerhört stor vad gäller Ekeskolan och Hällsboskolan polera lite grann och säga: Ja, men kanske lite grann, lite längre får man gå här. Då blir det bara en halvmesyr. Ingen vinner på frågan, framför allt inte de ute i verkligheten - eleverna och familjerna själva. De hamnar i knipa på grund av att Socialdemokraterna här i kammaren inte kan inse faktum och inte kan svälja sin stolthet. De argument som man tidigare fört fram ser man i dag falla, det ena efter det andra - de faller som ett kortspel, rakt ned. Snälla, kan ni inte se de fakta som i dag ligger på bordet och ge familjerna och eleverna ute i verkligheten - alltså de som det handlar om - rättigheter och möjligheter?

Christer Adelsbo (S)

Anf. 73 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! Vi har, som sagt, olika uppfattningar. Den uppfattning som vi har delas faktiskt av en stor majoritet hos expertisen på de här områdena, nämligen att det är rätt att gå åt nämnda håll - att hela tiden sträva efter att skapa en hemmiljö också för de här eleverna. Det görs kanske bäst genom att sätta lite större press på att man ska klara det på hemmaplan och inte bara skicka i väg eleverna. Det är bara att konstatera att vi har olika uppfattning. Jag står helt bakom Socialdemokraternas uppfattning.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 74 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Jag tycker att debatten här är härlig. Den fasad som Socialdemokraterna ibland så att säga försöker måla upp av sin politik rämnar. Vi får ju här se hur grundtankarna väldigt tydligt skiljer sig. Jag står för en politik där individen ska få välja. Eleverna ska tillsammans med sina föräldrar kunna få välja den typ av skola som passar dem bäst. Det gäller i högsta grad de funktionshindrade eleverna. Socialdemokraterna har en helt annan linje. De vill med hjälp av en del expertis, hävdar de, på sitt departement själva bestämma: Du ska gå i den skola som vi har bestämt att du ska gå i. Man kör över elever och föräldrar. Det är tydligt att grundtankarna skiljer sig åt mellan den socialdemokratiska skolan och den skola som vi liberaler förespråkar. När det gäller att välja skola återkommer detta gång på gång i de förslag som läggs fram. Det handlar om hjälp till skolskjuts och om personliga assistenter. Om man hittar en bättre skola i en annan kommun ska man ha rätt att välja den. Hemkommunen betalar i så fall. Det handlar också om att döva och hörselskadade till exempel ska ha rätt att kunna välja en skola närmare hemmet. Man ska kunna ha mer individuellt anpassade lösningar. Teckentolkning är ett annat exempel. Vi har också det stolta målet att till år 2010 anpassa alla lokaler, däribland skollokaler - detta för att alla elever ska ha möjlighet att välja var de vill gå. Nu ser vi att det målet är på väg att missas i ganska stora mått. Jag tycker alltså att det är en härlig debatt där vi får klara ut skiljelinjerna mellan Socialdemokraterna och oss liberaler.

Christer Adelsbo (S)

Anf. 75 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! Axel går på hårt och försöker göra det väldigt svårt för mig. Men jag ska göra ett försök att svara och ta sats här i talarstolen, detta som en liten kontring till din - även om din var lite längre och kanske lite mer förberedd än min. Du talar lite grann om argumenten för valet av skola och om den rätten. Jag vänder egentligen på det och frågar: Vad sägs om rätten att slippa välja bort, Axel? Ett faktum som många ställs inför i dag att de inte får det stöd och den hjälp som de behöver i den lokala skolan. Vi anser att det är viktigt att vi arbetar vidare med detta och låter Specialpedagogiska institutet ge stöd och råd till kommunerna. Då kommer föräldrar till barn med funktionshinder att kunna göra som de flesta andra föräldrar, det vill säga att välja den skola som ligger närmast och därmed få tillgång till bra alternativ.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 76 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Jag tar i hårt i den här frågan eftersom den är så viktig. Det är en grundläggande princip för oss liberaler att alla elever ska ha samma möjligheter i skolan. Vi vill ge eleverna, individerna, möjlighet att själva välja den skola och den utbildning som de vill ha. Vi vill att de ska ha rätt att kunna ta del av all utbildning. Eleverna ska ha både rättigheter och möjligheter!

Christer Adelsbo (S)

Anf. 77 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! Om det var kommunerna som tvingade eleverna att gå i specialskolor mot barnens och föräldrarnas vilja, om det var kommunerna och inte de familjer som lever med multifunktionshindrade barn och som in på bara huden vet vad det innebär, som stred för att behålla specialskolorna hade vi kristdemokrater inte engagerat oss. Men nu är det faktiskt familjerna själva som strider för att specialskolorna ska få vara kvar. Det är därför som vi engagerar oss. Jag vill ta upp en annan fråga. Också här gäller det en väldigt viktig grupp, nämligen vuxna vilka som barn har gått i särskola och inte har rätt till vuxenutbildning - alltså en ren diskriminering av en viss grupp människor i samhället. Vad tänker Christer Adelsbo och Socialdemokraterna göra för dem?

Inger Davidson (Kd)

Anf. 78 Inger Davidson (Kd)

Fru talman! När det gäller nämnda grupp och grundsynen kan jag säga att det är en viktig fråga som vi behandlar i Carlbeckkommittén och en fråga som också jag ser som väldigt angelägen. Jag hoppas att vi kan komma med bra tankar och idéer i den utredningen.

Christer Adelsbo (S)

Anf. 78 Christer Adelsbo (S)

Inger Davidson (Kd)

Anf. 79 Inger Davidson (Kd)

Fru talman! Ska jag tolka det på det sättet att ni i utredningen diskuterar frågan om att i skollagen föra in att vuxna som har gått i särskola ska ha rätt till vuxenutbildning?

Christer Adelsbo (S)

Anf. 80 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! Exakt vad vi kommer att skriva kan jag självklart inte säga nu. Vi för diskussioner om detta och ser de här sakerna som angelägna frågor. Men vad som exakt kommer att stå i det förslag som läggs fram kan jag inte gå in på.

Lennart Gustavsson (V)

Anf. 81 Lennart Gustavsson (V)

Fru talman! Vänsterpartiet har i detta betänkande inga reservationer utan står bakom utbildningsutskottets förslag i betänkandet. Vi har däremot ett särskilt yttrande som jag ska tala lite grann om. I Vänsterpartiets yttrande diskuteras frågan om särskolan som egen skolform. Vi gör det mot bakgrund av de direktiv som den så kallade Carlbeckkommittén arbetade utifrån. Kommittén kan sägas ha två huvuduppgifter. Den ska dels föreslå åtgärder för att förbättra kvaliteten i särskolan, dels hitta vägar för att öka kontakten och samverkan mellan elever med och utan utvecklingsstörning. Vi är kritiska till att kommittén genom tilläggsdirektiv fråntagits möjligheten att arbeta med två parallella alternativ. I det ena alternativet skulle särskolan upphöra som egen skolform. Utan att ta ställning i den frågan - det är viktigt att säga det - menar jag att det hade varit intressant och gett ännu bättre möjligheter till att forma förslag som långsiktigt skulle skapa goda utbildningsmöjligheter för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning. Utan tilläggsdirektiven hade kommittén fått möjlighet att se om och i så fall på vilket sätt vi skulle kunna uppfylla allt det fina som sägs i läroplanen LPO 94. Vi säger bland annat att hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målen. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig göras lika för alla. Fru talman! Att särskolan utgör en egen skolform har en historisk förklaring. Från början var det också en i alla avseenden särskild skolform. Det var en skola som var åtskild från den övriga skolan i såväl lokalmässigt som undervisningsmässigt hänseende och med en annan huvudman, landstinget. Sedan kommunerna har tagit över huvudmannaskapet och särskolan har kommit att omfattas av samma läroplaner som övriga skolformer har de olika skolformerna närmat sig varandra och en ökad samverkan mellan dem har kommit till stånd. Det som skiljer skolformerna åt är kunskapsmål och betygssystem. I särskolan är kunskapsmålen anpassade till elever med ett intellektuellt funktionshinder och uttrycker vad eleverna efter sina individuella förutsättningar ska ha uppnått när de lämnar särskolan. Särskolan har också särskilda kursplaner som på samma sätt är utformade med hänsyn till elevernas förutsättningar för lärande, och de kan variera kraftigt. Idén bakom en sammanhållen skola - en skola för alla, som vi många gånger talar om - är att ge barn och ungdomar möjligheter att på lika villkor möta varandra, berika varandra och få förståelse för varandras olikheter. Det är genom möten som förståelse för och tolerans för olikheter skapas. Den andan genomsyrar Salamancadeklarationen, som Sverige har anslutit sig till. Den uppmanar alla regeringar att i lagstiftningar eller riktlinjer stadfästa principen om en undervisning som innebär att alla barn undervisas inom ordinarie skolväsende om det inte finns tvingande skäl att handla på ett annat sätt. Fru talman! Jag menar att vi tillsammans har ett ansvar för att utan låsningar kunna diskutera hur vi utformar en framtida skola som i realiteten omfattar alla elever, även dem med utvecklingsstörning. Det är synd att vi missar den chansen genom att vi nu har snävat in Carlbeckkommitténs arbete.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-04-02

Förslagspunkter: 17, Acklamationer: 13, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

2004-04-02Protokoll 2003/04:93

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Skolans kvalitet för barn med funktionshinder
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub220 yrkandena 4 och 5.
Reservation 1 (m, c, kd)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, kd)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 121 0 0 23
m 0 40 0 15
fp 37 0 0 11
kd 0 28 0 5
v 21 1 0 8
c 0 17 0 5
mp 10 1 0 6
Totalt 189 87 0 73
Ledamöternas röster
Grundskoletidens längd
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub220 yrkande 6.
Reservation 2 (m, c, fp)
Tillgänglighet för funktionshindrade elever
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ub332, 2003/04:Ub388 yrkande 5 och 2003/04:Ub493.
Reservation 3 (fp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (fp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 121 0 0 23
m 39 1 0 15
fp 0 37 0 11
kd 28 0 0 5
v 22 0 0 8
c 17 0 0 5
mp 10 1 0 6
Totalt 237 39 0 73
Ledamöternas röster
Rätten för elever till särskilt stöd
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So497 yrkande 3 och 2003/04:Ub439 yrkande 9.
Reservation 4 (kd)
Utbildningen för elever med neuropsykiatriska funktionshinder
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So504 yrkande 25, 2003/04:Ub225, 2003/04:Ub377 yrkande 6 och 2003/04:Ub439 yrkande 10.
Reservation 5 (fp)
Reservation 6 (kd)
Stöd till elever med epilepsi
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:So410 yrkande 3.
Stöd till elever med läs- och skrivsvårigheter
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ub392 yrkande 9 och 2003/04:Ub454.
Reservation 7 (c, fp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (c, fp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 121 0 0 23
m 40 0 0 15
fp 0 37 0 11
kd 28 0 0 5
v 22 0 0 8
c 0 17 0 5
mp 9 2 0 6
Totalt 220 56 0 73
Ledamöternas röster
Särskolan som egen skolform
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:So504 yrkande 30.
Reservation 8 (m, fp)
Grund för särskoleplacering
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub377 yrkandena 2 och 3.
Reservation 9 (m, kd)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (m, kd)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 121 0 0 23
m 1 38 0 16
fp 37 0 0 11
kd 0 28 0 5
v 22 0 0 8
c 17 0 0 5
mp 11 0 0 6
Totalt 209 66 0 74
Ledamöternas röster
Rätten till omprövning av särskoleplacering
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub377 yrkande 1.
Reservation 10 (kd)
Särskolans personkrets
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ub377 yrkande 4 och 2003/04:Ub413.
Reservation 11 (kd)
Upphävande av beslut att avveckla specialskolor för elever med synskada och ytterligare funktionshinder respektive grav tal- och språkstörning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So504 yrkande 29, 2003/04:Ub220 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Ub258 yrkande 1, 2003/04:Ub367 yrkande 15, 2003/04:Ub377 yrkande 8 och 2003/04:Ub391 yrkande 17.
Reservation 12 (m, c, fp, kd)
Gymnasieutbildning för döva och hörselskadade
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub367 yrkande 16.
Reservation 13 (fp)
Inrättande att ett riksgymnasium för synskadade ungdomar med multifunktionshinder
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub391 yrkande 18.
Reservation 14 (m, c, fp, kd)
Särskoleelevers fortsatta utbildning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub377 yrkande 5.
Reservation 15 (kd)
Utbildning för vuxna med utvecklingsstörning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So575 yrkande 7, 2003/04:Ub377 yrkande 7 och 2003/04:Ub391 yrkande 19.
Reservation 16 (c, fp, kd)
Kostnader för utbildningstolkning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So575 yrkande 5 och 2003/04:Ub211.
Reservation 17 (m, kd)
Reservation 18 (fp)

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	121	0	23
m	0	40	15
fp	37	0	11
kd	0	28	5
v	21	1	8
c	0	17	5
mp	10	1	6
Totalt	189	87	73

Elever med funktionshinder

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Motioner om elever med funktionshinder (UbU10)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Motioner om elever med funktionshinder (UbU10)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Elever med funktionshinder

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 61 Sten Tolgfors (M)

Anf. 62 Axel Darvik (Fp)

Anf. 63 Inger Davidson (Kd)

Anf. 64 Sofia Larsen (C)

Anf. 65 Christer Adelsbo (S)

Anf. 66 Sten Tolgfors (M)

Anf. 67 Christer Adelsbo (S)

Anf. 68 Sten Tolgfors (M)

Anf. 69 Christer Adelsbo (S)

Anf. 70 Sofia Larsen (C)

Anf. 71 Christer Adelsbo (S)

Anf. 72 Sofia Larsen (C)

Anf. 73 Christer Adelsbo (S)

Anf. 74 Axel Darvik (Fp)

Anf. 75 Christer Adelsbo (S)

Anf. 76 Axel Darvik (Fp)

Anf. 77 Christer Adelsbo (S)

Anf. 78 Inger Davidson (Kd)

Anf. 78 Christer Adelsbo (S)

Anf. 79 Inger Davidson (Kd)

Anf. 80 Christer Adelsbo (S)

Anf. 81 Lennart Gustavsson (V)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Skolans kvalitet för barn med funktionshinder

Beslut:

Utskottets förslag:

Grundskoletidens längd

Beslut:

Utskottets förslag:

Tillgänglighet för funktionshindrade elever

Beslut:

Utskottets förslag:

Rätten för elever till särskilt stöd

Beslut:

Utskottets förslag:

Utbildningen för elever med neuropsykiatriska funktionshinder

Beslut:

Utskottets förslag:

Stöd till elever med epilepsi

Beslut:

Utskottets förslag:

Stöd till elever med läs- och skrivsvårigheter

Beslut:

Utskottets förslag:

Särskolan som egen skolform

Beslut:

Utskottets förslag:

Grund för särskoleplacering

Beslut:

Utskottets förslag:

Rätten till omprövning av särskoleplacering

Beslut:

Utskottets förslag:

Särskolans personkrets

Beslut:

Utskottets förslag:

Upphävande av beslut att avveckla specialskolor för elever med synskada och ytterligare funktionshinder respektive grav tal- och språkstörning

Beslut:

Utskottets förslag:

Gymnasieutbildning för döva och hörselskadade

Beslut:

Utskottets förslag: