En ny läkemedelslag

Anf. 29 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Vänner i salen! Alla människor på läktaren! Webbtittare! Vi ska tala om apoteket och vad som har hänt sedan Apoteket avreglerades. Efter omregleringen av apoteksmarknaden upplever många kunder att det har blivit mycket svårare att få tag på receptbelagd medicin. Och många apoteksanställda menar att de inte kan ge kunderna samma service som tidigare. Det gäller speciellt de som bor i glesbygden. Där får man verkligen anstränga sig.

61 procent av de apoteksanställda upplever att förutsättningarna för kunder att få förskrivna läkemedel inom 24 timmar har försämrats efter omregleringen. Och i Statskontorets konsumentundersökning från 2013 uppgav 71 procent av konsumenterna att deras läkemedel vanligtvis fanns på de valda apoteken, jämfört med 76 procent 2008. Så visst är det en försämring.

Det borde vara självklart att man som konsument av läkemedel får sin medicin när den behövs. Det gäller speciellt de med svåra sjukdomar eller de som har speciell medicin som de är helt beroende av.

Herr talman! Samtidigt som antalet apotek har ökat upplever kunderna alltså att det har blivit svårare att få tag på det receptbelagda läkemedlet vid det första apoteksbesöket.

Det är många undersökningar i omlopp här nu. Vårdanalys har också tittat på det här i en befolkningsundersökning. Enligt den har fler än hälften av dem som besökt ett apotek det senaste året upplevt att det förskrivna läkemedlet inte har funnits i lager. Jag tror att många har varit med om det, kanske till och med någon i den här salen. Jag har varit med om det. Problemet tycks drabba särskilt dem som ska hämta ut ett dyrt eller ovanligt läkemedel. Det är självklart kunderna som drabbas.

Det finns enligt Statskontoret ett antal faktorer som kan förväntas försämra förutsättningarna för att man ska få medicinen direkt eller inom 24 timmar. Det kan vara försämrad lagerhållning till följd av att det är fler apotek - det kan vara ganska små apotek med garderobslika lager, vilket kan vara jobbigt. Det kan också vara på det sättet att apoteken inte kan anpassa sin lagerhållning efter den lokala kundkretsen. Oftast går vi ju till det apotek som ligger närmast.

Även Läkemedels- och apoteksutredningen har pekat på att flera av dessa faktorer påverkar möjligheterna för apoteken att tillhandahålla läkemedel direkt eller inom 24 timmar. Det blir alltså negativt.

Statskontoret påpekar även att när ett apotek hänvisar kunder till andra apotek vet de inte om de andra apoteken har medicinen på lager. Apoteken är ju konkurrenter. De har ingen koll, och det finns inget register där apotek A kan ringa till apotek B eller slå i något befintligt system. Det är mer konkurrensens lag som gäller än kundens. Marknaden har tagit över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny läkemedelslag

Apotekens skyldigheter gentemot kunden regleras i dag genom en förordning om handel med läkemedel som säger att kunden, med vissa undantag, ska få sitt läkemedel inom 24 timmar efter att det efterfrågats. Men det är uppenbarligen inte tillräckligt. För att komma till rätta med problemet, som är ett riktigt problem, vill Vänsterpartiet att lagen om handel med läkemedel tillförs en bestämmelse om 24 timmars leveranstid vid kundbeställning.

Det räcker dock inte att rikta kravet bara mot apoteken eftersom de är beroende av leveranser från grossisterna. Ansvaret för de ökade kostnader som en försening medför bör hamna hos den aktör som är ansvarig för förseningen. Lagen om handel med läkemedel bör tillföras en bestämmelse om att kunden bör erbjudas expressleverans av läkemedlet till hemmet, om 24-timmarsregeln inte kan hållas. Konsumenten ska inte behöva springa omkring och fråga olika apotek. Man ska få hem sin medicin till dörren. Det är ganska rimligt i ett välfärdsland.

Om man bor i en större stad, som jag gör, är sannolikheten stor att man har nära till ett apotek. Då är det lättare att springa runt bland apoteken. Men för den som bor på landsbygden blir det definitivt svårare. Antalet apoteksombud har nämligen minskat med 23 procent från 1999 till 2013. Och det känns av om man bor i glesbygden, det vill jag lova.

De flesta av oss konsumenter i Sverige har fått en ökad tillgänglighet, speciellt vi i storstäder. Det dräller av apotek som ibland ändå inte kan lämna ut medicin när man behöver den, och det är lite märkligt. Men bor du, som sagt, i glesbygd är det betydligt svårare.

Vid Statskontoret är de väldigt oroliga. De ser att apotek i glesbygd och tätortsnära landsbygd håller på att försvinna. Kommer de att finnas kvar på längre sikt?

Läkemedelsverket lämnade 2014 ett förslag om att samtliga öppenvårdsapoteksaktörer, alltså hela marknaden, ska få möjlighet att etablera ombud i glesbygden. Det har inte varit någon jätterusning till detta, för det är klart att det är mer lönsamt att öppna ett apotek i en storstad eller i alla fall i en större stad än att vara apoteksombud i Eda. Rusningen är alltså inte jättestor, för här handlar det om att cash is king. Lönsamhet går först och sedan kommer konsumenten.

Apoteket AB bör fortsatt ha i uppdrag att behålla de befintliga 700 apoteksombuden ute i glesbygden. Det är oerhört viktigt för att människor helt enkelt ska få sin medicin. Läkemedelsverkets förslag kan innebära att apoteksombuden helt enkelt raderas ut. Det lär i så fall bli många som inte får sin medicin när de behöver den, för det är en himla skillnad när det gäller tillgång till apotek och tillhandahållande av medicin om man bor vid Stureplan eller i Eda.

Till dess att ombuden inte säkras vill Vänstern slå ett slag för att det i lagen om handel med läkemedel bör tillföras en bestämmelse om att kunden bör erbjudas expressleverans av läkemedel till hemmet om 24-timmarsregeln inte kan hållas. Det tycker vi är ett ganska modest förslag, ett serviceinriktat förslag och ett kundorienterat förslag.

Vi yrkar därför bifall till reservationerna 1 och 2. Det finns inte så många reservationer i det här betänkandet.

Anf. 30 Lennart Axelsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny läkemedelslag

Herr talman! Karin Rågsjö tog upp problematiken kring detta med läkemedel, och jag tänker kommentera den lite senare.

Det absolut viktigaste i betänkandet är att vi har fått ett förslag från regeringen till en ny läkemedelslag som blir tydligare och lättare att läsa. All lagstiftning behöver göras om och fräschas upp med jämna mellanrum, och det är precis det förslag som vi i dag har att ta ställning till. I den frågan finns det inte någon oenighet bland de politiska partierna, utan jag vill nog påstå att det är ett helt enigt utskott som står bakom förslaget.

När det gäller apoteksfrågan skapades det ett antal problem i samband med att borgerligheten avreglerade och privatiserade Apoteket för några år sedan. En av de saker som Karin Rågsjö tog upp är den så kallade 24-timmarsregeln. Självklart ska man i flertalet fall få tillgång till sin medicin så fort man kommer in på apoteket, och så sker i väldigt många fall. Samtidigt är det jätteviktigt att om man kommer till ett apotek och inte där kan få sin medicin måste man få den inom de föreskrivna 24 timmarna.

Jag känner mig nöjd med att kunna meddela att regeringen just nu förbereder direktiv till en utredning som ska ta fram förslag som innebär att vi som då och då är i behov av mediciner faktiskt får tillgång till dem så snabbt och säkert som möjligt. Där ligger självklart frågan om 24-timmarsregeln med som en viktig del.

Jag vill med dessa ord yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på reservationerna.

Anf. 31 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Det är inte ofta som jag replikerar på dig, Lennart Axelsson.

Nu ska regeringen titta på det här, och det låter lovvärt. Men flera undersökningar som har gjorts - det här är inte något som vi har hittat på på vår kammare - när det gäller just konsumenternas möjlighet att få sin medicin inom 24-timmar visar att det brister ganska så rejält.

Det enda som vi har noterat i den stora förändringen av läkemedelslagen är 24-timmarsregeln och att du som konsument ska ha möjlighet att få din medicin till dörren när du är sjuk. Du ska inte behöva springa ut eller be någon anhörig att göra det. Jag tycker att det är ganska rimligt att 24-timmarsregeln ska hållas. Och om du är sjuk, låt säga att du har lunginflammation eller någon ännu värre sjukdom som inte ens antibiotika kan åtgärda, är det väl himla bra att du får din medicin till dörren.

Anf. 32 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Karin Rågsjö och jag delar problembeskrivningen. Det vi inte är överens om är hur vi ska gå till väga för att få ett system som ser till att vi som är i behov av medicin får det varenda gång vi går in genom dörren till apoteket.

Ett tillkännagivande till regeringen, som Karin Rågsjö egentligen är ute efter i sin motion, brukar man använda sig av om man inte tycker att regeringen gör det den ska eller inte riktigt verkar veta det som man vill att den ska veta. Men i det här fallet är båda dessa saker uppfyllda. Därför tycker jag att det känns onödigt att peka ut hur vi ska lösa de här sakerna, när regeringen med ett öppet sinne försöker hitta lösningar över hela området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny läkemedelslag

När man går från läkaren och har fått ett recept i handen, eller elektroniskt numera, ska man kunna få tillgång till medicinen på första bästa apotek. Jag tror att vi är helt överens om det. Det kanske är vägen dit som skiljer oss åt.

Anf. 33 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Men vi vill nog ha lite snabbare action, Lennart Axelsson, för vi har ingen kristallkula som säger exakt vad regeringen ska göra. Inte ens Vänsterpartiet har fått en sådan ännu.

Det vore skillnad om de här problemen hade dykt upp för ett år sedan, men vi har sedan omregleringen av Apoteket kunnat se hur det har fluktuerat ganska så rejält när det gäller just möjligheten att få ut sin medicin. Det gäller specifikt de som inte bor i storstäder utan i glesbygd.

Det du säger blir jag lite happy av, att regeringen nu ska titta på det här och kanske till och med göra någonting rejält av det. Jag hoppas då att Vänsterpartiet har inspirerat er till att göra något rejält.

Anf. 34 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Regeringens kristallkula handlar i det här fallet om en utredning. När man har tittat tillräckligt länge i den hoppas vi att det förslag som kommer fram gör att vi får tillgång till den medicin vi behöver på ett sätt som liknar hur det var före avregleringen och privatiseringen.

Jag pratade nyligen med en anställd på ett apotek som sa: Vi har fått direktiv om att när en kund kommer in med ett recept och ska hämta ut medicin ska vi se till att kunden kommer ut med två saker som han eller hon inte hade tänkt handla, bara för att kunna få det hela att gå ihop.

En sådan sak tycker jag visar på att det inte har blivit bättre efter avregleringen, i alla fall inte för den som behöver ha medicin.

Anf. 35 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Jag tänkte försöka få lite spänst i den här debatten genom att vidga perspektivet på läkemedel något, nu när vi äntligen får diskutera något så viktigt som en läkemedelslag.

Precis som Lennart Axelsson sa är det drygt två decennier sedan vi fick en läkemedelslag, och den behöver naturligtvis reformeras och ändras. Huvudsakligen handlar det dock om språkliga och redaktionella justeringar för att få en mer modern lagstiftning.

Karin Rågsjö och Lennart Axelsson diskuterar i läkemedelsperspektivet, som handlar om en enorm kunskapsprodukt, en liten skärv av ett problem, nämligen det som heter apotek och handlar om distributionskedjan för läkemedel.

När det gäller konflikten mellan de röda kamraterna och Alliansen ser vi läkemedel i ett helt annat perspektiv än ni. Vi ser det som den kunskapsprodukt det faktiskt är 2015.

Låt mig ge lite exempel på hur man kan fundera i läkemedelsfrågan, som har en bäring på läkemedelslagen som givetvis reglerar användning av läkemedel, som bygger lite mer på ett framtidsperspektiv och ett näringsperspektiv. Här har socialutskottet en stor betydelse eftersom det handlar om en sjukvårdsprodukt av rang, som mer och mer, efter vad vi kan se, kommer att ta över sjukvården i en nära framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny läkemedelslag

Herr talman! I dag tar det i runda slängar ett och ett halvt decennium att utveckla ett läkemedel. Kostnaden för ett enskilt läkemedel ligger runt 10-15 miljarder kronor. I Sverige har vi ungefär tusen läkemedelsprodukter, så vi talar astronomiska summor. Det handlar om 10 000-15 000 miljarder kronor i globala investeringar för dessa produkter, som ofta är den första försvarslinjen i behandlingen i enkel såväl som avancerad sjukvård.

Detta kan ställas i relation till Sveriges hela statsbudget. Den är lägre än 2 000 miljarder kronor, vilket i sig givetvis är en astronomisk summa. Men här talar vi om i princip fem till tio gånger större resurser.

Sverige har historiskt spelat stor roll i detta. Vårt lilla land har varit ett av de ledande länderna i att inom denna enorma summa resurser kunna ta del av läkemedelsutvecklingen. Här är givetvis en läkemedelslag viktig för att reglera den inhemska marknaden.

Med detta givet kan sägas att med det lilla perspektivet om 24 timmars leveranstid av substanser kanske man inte ens har en aning om ifall de skulle utrangeras till förmån för investeringar i nya produkter. Då kan det vara väl så viktigt att diskutera hur dessa nya läkemedel tas fram.

Vi har i dagarna glatts åt att Södertälje har fått ett par hundra nya arbetstillfällen - för att tillverka läkemedel, inte för att beforska och utveckla läkemedel, vilket vi tidigare gjorde. Sverige har alltså gått från att vara en forsknings- och utvecklingsnation av rang till att bli en tillverkningsindustri. Tyvärr är det så, även om det är glädjande med dessa jobb, att de är lättflyktiga på en global marknad. Tillverkning är mycket svagare än forskning och utveckling.

När det sedan gäller distribution blir det ännu mer patetiskt att diskutera 24-timmarsregeln utifrån ett apoteksperspektiv. Det handlar om att grossisterna inte förmår att leverera till apoteken. Apoteken väntar alltså på leverans som grossisterna inte klarar av. Faktum är att grossisterna inte ens kunde leverera till apoteksmonopolet.

Herr talman! Tyvärr är den förklädda röda agendan att försöka argumentera för att återförstatliga apoteken. Här är Vänsterns linje helt klar, men jag är säker på att lite mer reformerade socialister som Socialdemokraternas Lennart Axelsson inte vill detta och inser att det är en omöjlig process att backa bandet. Vi kan diskutera detta. Jag jagar gärna upp mina röda kamrater till en dialog i denna lilla detalj.

Men nu åter till den viktiga frågan om utvecklingen. Hur utvecklar vi läkemedel? Vem ska investera dessa 10 000-15 000 miljarder för att bygga vidare på en utveckling av läkemedel när Sverige har tappat tätpositionen?

Vi kan inte vara nöjda med att vi blir en tillverkningsindustri. Vi kan inte vara nöjda med att vi kan distribuera befintliga läkemedel inom landet. Vi måste också ta del av utvecklingen av läkemedel.

Låt oss titta lite på den ideologi som styr denna typ av investeringar. Här är marknadsekonomin mycket intressant. Det är klart att denna typ av investeringar kräver riskvilligt kapital och seriösa, satsande läkemedelsindustrier som bygger på en konkurrenssituation.

Vänsterpartiet förslog en gång i tiden ett förstatligande av läkemedelsindustrin. De ville för övrigt förstatliga bankerna också, men det har de väl lämnat bakom sig.

Låt oss dock titta lite mer seriöst på detta och på vänsterregimerna runt om i världen. Vi kan börja med Sovjetunionen - som i dag representeras av Ryssland - Fastlandskina, Kuba och diverse vänsterorienterade halvdiktaturer i Sydamerika. Hur många av dessa länder har någonsin utvecklat ett enda läkemedel? Svaret är noll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny läkemedelslag

I denna typ av strukturer, oavsett om de styrs av planekonomi eller ideologi, finns det ingen utveckling av seriösa läkemedel. Bäraren av utveckling av läkemedel är helt och hållet förborgat demokratier som bygger på marknadsmässiga principer. Det måste vi förstå.

Vi måste också förstå att vi inte kan reducera den viktiga läkemedelsdiskussionen i riksdagen, när vi nu har något så spännande som en ny läkemedelslag, enbart till distribution och, i bästa fall i näringssammanhang, tillverkningsindustri. I stället måste vi ha ett framåtblickande perspektiv där vi ser och välkomnar att Sverige återtar sin position vad gäller forskning och utveckling av läkemedel.

Detta, mina vänner, kräver en helt annan överblick än denna miniatyrdiskussion i en sakfråga där Vänsterpartiet dessutom har fel i sak.

Anf. 36 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Det är intressant att bli ihopkopplad med diverse regimer. Det blir en lite lustig debatt, men jag lämnar det till ett annat tillfälle. Vi kommer säkert att återkomma till det.

Astra Zeneca lade ned under Alliansen. Jag undrar därför oroligt varför ni inte gjorde större insatser för att säkra det Astra Zeneca stod för tidigare? Den bollen låg inte hos Vänsterpartiet i alla fall.

Limma inte ihop mig med kommuniststater, är du snäll, Finn Bengtsson. Jag är reformvänlig socialist.

Vi har tittat på läkemedelslagen. Vi valde att lyfta fram 24-timmarsregeln, för det handlar om konsumenterna.

Ska vi tala om läkemedelsbolag kan vi kanske diskutera hur det kommer sig att till exempel ebolamedicin inte har kommit till de delar av Afrika där den behövs och att man i stället har valt att utveckla till exempel Viagra. Den debatten kan vi ta sedan.

Låt oss titta på vad som har hänt efter avregleringen. Man får inte bara vänta på medicinen alldeles för länge, utan annat har också hänt. Risken för felexpediering har ökat på grund av att personalen är stressad. Det kan vi se i olika undersökningar. Det är för lite kompetensutveckling på apoteken. Det är vansinnigt bra om de som expedierar på apoteken har koll på läget. Annars kan man gå därifrån och bli riktigt sjuk. Tidspress leder till feldoseringar. Det finns underlag man kan gå vidare med. Det är sämre förutsättningar för rådgivning om läkemedel etcetera.

Detta är ett problem för konsumenten. Konsumenten ska vi väl också värna, inte sant? Men för Finn Bengtsson verkar konsumenten vara en liten perifer figur. Det är illa i så fall.

Anf. 37 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Tala inte om hur jag ser på konsumenten, Karin Rågsjö. I mitt samhälle har konsumenten en mycket större betydelse än i Karin Rågsjös samhälle, framför allt i sjukvården.

Att Astra Zeneca hade problem under den borgerliga regeringen, vad berodde det på? Svensk läkemedelsindustri flyttade från landet. Det är en global marknad. Det grundlades ett problem för svensk läkemedelsindustri under många, långa socialdemokratiska år där trycket på läkemedelsindustrin ökades på ett sådant sätt att den tappade konkurrenskraften internationellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny läkemedelslag

Herr talman! Vänsterpartiet har verkligen varit drivande i att försvåra för läkemedelsindustrin. Kom inte och beskriv bilden av att alliansregeringen är orsak till att läkemedelsindustrin lämnade Sverige. Glöm inte att ni en gång i tiden ville förstatliga denna industri. De ränderna har inte riktigt gått ur.

Åter till den mindre skärvfrågan om 24-timmarsregeln. Det är intressant att läsa Karin Rågsjös och Vänsterpartiets reservation. Ni skriver att apoteken ska åläggas i lag att få fram läkemedel. Men problemet ligger inte hos apoteken. Det är grossisterna som inte förmår att leverera. De skulle inte förmå det på en förstatligad marknad heller, om det fanns en sådan. Problemet har alltså inte med apoteksregleringen och apoteken att göra, utan det handlar om grossisterna. Om ni ska ha ett lagkrav så rikta det till grossisterna.

Enligt Statskontorets undersökning upplever apoteksanställda att förutsättningarna att tillhandahålla förskrivna läkemedel är något sämre än tidigare. Vidare upplever kunderna att de medicinskt inte hittar fram.

Det är klart att det med en viktig reform som omregleringen av apoteken som har skapat en massa nya utleveransställen kan finnas en upplevelse hos personal och kunder att det finns problem. Men det är inte belagt att det faktiskt är så, Karin Rågsjö.

Anf. 38 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Det skulle vara väldigt intressant att diskutera läkemedelsbolag och investeringar hit och dit, Finn Bengtsson, men Astra Zeneca lades de facto ned under er tid. Det kan man inte komma ifrån. Då hade ni styrt sedan 2006, om jag inte är ute och cyklar. Ni har haft stor möjlighet att baxa dem.

Det är inga fattiga bolag det handlar om, och bolag vill ofta tjäna pengar. Men vi kan ta den diskussionen en annan gång.

Det finns en mängd undersökningar om Apotekets avreglering. Det som förvånar mig, Finn Bengtsson, är att samtliga era reformer alltid i hög utsträckning handlat om att få ut så mycket som möjligt till marknaden. Det finns mycket lite egen uppföljning, och man får förlita sig på andra som gör denna uppföljning. Det gäller samtliga era reformer. Man får leta, skanna, googla, titta och så vidare.

När man genomför denna typ av reformer drabbar det kunderna, och det tycker jag är en viktig aspekt. Det är inte något man bara känner från magen eller något som en massa flummiga personer står och tycker på apoteken, utan det finns undersökningar som visar att man exempelvis får felexpediering och att det är väldigt lite kompetensutveckling.

Många inom apotekssvängen säger i dag att man behöver mer kompetens. När du kommer som kund är det viktigt att du kan få vägledning och råd och att du går därifrån och känner dig trygg. Jag tycker att det är en viktig aspekt när man pratar om apoteken. Det är inte bara läkemedelsbolagen vi pratar om, utan vi vill lyfta fram kundperspektivet. Det tycker jag är viktigt.

Det är många kunder där ute som inte är jättenöjda, även om det finns många som är det. Men jag tycker att de problem som finns ska åtgärdas. Det är inget litet problem när det gäller konsumenter.

Anf. 39 Finn Bengtsson (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny läkemedelslag

Herr talman! Då ska vi lyfta fram kundperspektivet lite, Karin Rågsjö. Jag är säker på att kunderna i Sverige också vill ha nya läkemedel som kan ersätta äldre läkemedel som kanske inte fungerar så bra och som har fler biverkningar.

Det är klart att utvecklingen av läkemedel är viktig. Karin Rågsjö sa att vi kan diskutera det där med läkemedelsbolag hit och dit en annan gång. När blir det denna andra gång då Vänsterpartiet ska lyfta fram frågan om hur vi ska utveckla läkemedel?

Som jag sa i mitt anförande är det orimligt att utveckla nya läkemedel i de regimer som bygger på de ekonomiska föreställningar som Vänsterpartiet fortfarande har.

Ni måste någon gång ta fram ett förslag till hur man ska investera för att kunna utveckla läkemedel, Karin Rågsjö, givet de rigorösa och riktiga lagstiftningar vi har, där det kostar pengar att utveckla läkemedel. Vi kan inte sky detta.

Kundperspektivet är att kunderna också vill ha nya välfungerande läkemedel och inte få dem i andra hand. Tidigare var vi första land att utveckla dem, men nu får vi köpa dem utifrån eftersom vi inte har någon industri.

Att beskriva det som att det är Alliansen som har sett till att läkemedelsindustrin flyr Sverige är fullständigt orimligt. Det förstår alla som lyssnar till denna debatt. Att det är på det viset är för att ni under alla år har motarbetat att industrin generellt och kanske läkemedelsindustrin i synnerhet ska kunna konkurrera på en global, konkurrensutsatt marknad.

När det gäller apoteken finns det en ådra i Karin Rågsjös resonemang som säger att det var bättre förr och att vi gärna ska ha ett apoteksmonopol. Jag vet inte om ni har det i partiprogrammet, men ni önskar kanske det.

Låt mig påminna om att när vi omreglerade apoteksmonopolet fanns det fyra länder i världen som hade monopol. Vid sidan av Sverige var det Nordkorea, Kuba och en halvdiktatur i Sydamerika. Nu återstår tre länder. Nordkorea kommer väl ihärdigt att hålla fast vid detta.

Jag vill inte återvända till en nordkoreansk planmonopolisering av apoteken. Det kommer inte att underlätta för kunderna, Karin Rågsjö, det är jag säker på.

Anf. 40 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Jag kan inte undgå att fascineras över Finn Bengtsson. Han ser bokstavligen rött när man pratar om lösningar som på något sätt är gemensamma, som Apoteket faktiskt var. Det var en viktig del av svensk hälso- och sjukvård som hade som huvuduppgift att se till att vi fick medicin när vi behövde den. Det är inte riktigt så nu.

Finn Bengtsson pratar om en miniatyrdebatt. Jag håller med Karin Rågsjö om att den absolut viktigaste personen i den här diskussionen, oavsett om man pratar om att ta fram nya läkemedel eller om förutsättningarna för företag att finnas i landet, i slutändan är den enskilda person som kommer in på apoteket för att hämta sin medicin. Om man glömmer det är man illa ute.

Om Finn Bengtsson inte ser de problem som faktiskt finns när det gäller att se till att vi får medicin snabbt och säkert blir jag lite bekymrad. Det är inte så att marknaden på något sätt har löst problemen. I det här fallet har den skapat problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny läkemedelslag

I dag ser vi att det är en mängd apotek i stora samhällen och städer. I mindre samhällen, exempelvis Nora som jag kommer ifrån och som har ungefär 10 000 invånare, hade vi ett apotek förut. Det har vi fortfarande, och det fungerar väldigt bra. Det är samma människor som är där - de tillhör något som kallas för Apoteksgruppen. Men där finns inte underlag för ytterligare ett apotek.

Det som sker i dag är att marginalerna för apoteken att få det att gå runt minskar i och med att de blir allt fler. Det är fortfarande ungefär lika många recept som skrivs ut, och de får varje apotek inkomster från. Men om hundra apotek ska dela på dem blir det betydligt sämre.

Anf. 41 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Vi är överens om att den nya läkemedelslagen, som ärendet handlar om, ska genomföras, Lennart Axelsson. Det står sju partier i den här riksdagen bakom.

Det är ett alliansförslag som har beretts av den nuvarande regeringen. Det var alltså Alliansen som tog initiativ till den nya läkemedelslagen, och vi är glada att Socialdemokraterna fullföljer denna viktiga process under sitt regeringsinnehav.

När det gäller frågan om perspektivet på läkemedel kan vi diskutera distribution och apoteksmarginaler och hålla på och peta i detaljer kring den viktiga läkemedelsfrågan. Jag försöker göra en beskrivning av den viktiga ordergången när vi talar om läkemedel i politiska termer.

Hur ska vi, när det gäller utveckling av läkemedel, kunna återta ledningen av utvecklingen? Det är den första prioriteten.

Den andra prioriteten när det gäller läkemedel är att titta på prissättningen och varför Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket har ett sådant obegripligt mandat att ibland - nyckfullt - ge en förmån och ibland inte. Det drabbar patienterna. Vissa får läkemedelskostnader som är helt orimliga medan andra får läkemedel nästan gratis. Det finns ingen logik i detta, utan man har en felaktig analyskedja.

Detta är två frågor som vi borde börja med att penetrera om vi verkligen vill göra läkemedlen i Sverige en tjänst och lyfta upp kundernas perspektiv förbi distributionen.

Det är naturligtvis viktigt att apoteken kan leverera de läkemedel som finns. Men det viktiga är inte att det går snabbt nog - om fel läkemedel distribueras på fel sätt till fel patient - utan det handlar om att vi politiker måste kunna göra hierarkin när det gäller nivåsättningen av betydelsen av läkemedelsfrågan i denna kammare och att även regeringen gör det.

Om vi bara diskuterar leveranser och talar om apoteksmonopol eller inte hamnar vi i en diskussion som hör forntiden till. Att vi hade ett apoteksmonopol var egentligen av beredskapsskäl. Det ser ut som om vi förhoppningsvis inte behöver det i dag, men vem vet med den säkerhetspolitiska omgivning vi har.

Anf. 42 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Patienten kom in även i Finn Bengtssons retorik. Det tycker jag är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny läkemedelslag

Det är vi enskilda människor som har behov av hjälp och stöd som är beroende av de beslut vi fattar här inne. Finn Bengtsson utvidgade diskussionen ytterligare genom sitt anförande, men det som fanns med i betänkandet och motionen handlade egentligen om apoteken och den nya läkemedelslagen. Det är alltså inte konstigt om vi försöker hålla oss till det.

Jag är beredd att vid vilket tillfälle som helst diskutera de mer övergripande förutsättningarna för att vi ska få tillgång till läkemedel så snabbt som möjligt, men jag tror inte att det är det som denna debatt bör handla om.

Anf. 43 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Jag betvivlar inte ett ögonblick att Lennart Axelsson, som verkligen är en hygglig karl, har patienten i fokus.

Jag vill betona att jag också har patienten i fokus, Lennart Axelsson. Jag tillhör de få i den här kammaren som under 35 års tid har receptförskrivit läkemedel till mina patienter. Jag kan berätta om min erfarenhet från dessa 35 år.

Det som har frustrerat mig mest av allt är först och främst att patienter vet att det finns möjligheter till nya läkemedel där det saknas och vill att Sverige ska delta i att utveckla nya läkemedel - och då måste man anpassa sin politik för att uppnå det syftet. Men det gör man inte med en socialdemokratisk regering, än mindre om den är stödd av Vänsterpartiet.

Det andra är att få en rättvis bild av kostnaden för läkemedel för den enskilda patienten. Det har frustrerat mig massvis med gånger att en patient har haft all medicinsk anledning att få sitt läkemedel subventionerat men att TLV i sitt rigida regelverk, som dessutom inte ger möjlighet till individuella bedömningar, har förskjutit möjligheten för den individen att få det rimliga ersättningsskydd som finns och som vi tycker ska vara rättvist och lika, inte minst enligt hälso- och sjukvårdslagen. Alltså borde vi titta på hur vi gör läkemedelsförmånen mer rättvis för alla patienter i hela Sverige.

Det är två viktiga prioriteringar som för mig är viktigare än om man får ut en medicin precis just då eller då. Det är klart att det senare också ska tillfredsställas. Men vi kan inte börja bygga pyramiden ovanifrån på det här sättet utan måste ta tag i de viktigaste frågorna först. Fundamentet är att utveckla nya läkemedel och att Sverige ska delta i detta. Vi ska ha en rimlig kostnadsbild för alla patienter. På toppen ska de naturligtvis också få tillgång till sina läkemedel. Men börja inte i fel ände, Lennart Axelsson! Nu när ni sitter i regeringsställning uppmanar jag dig att ge det beskedet tillbaka till minister Gabriel Wikström.

Anf. 44 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Det blir en lite märklig debatt, tycker jag. Självklart betyder forskning och utveckling väldigt mycket för ett land. Det håller jag verkligen med dig om, Finn Bengtsson. Ni hade åtta år på er. Det kan vi diskutera vid något annat tillfälle.

Tittar man på läkemedelslagen: Visst, det är jättebra. Men det är något man måste lyfta när olika utredningar staplas på varandra och vi ser saker och ting som drabbar kunden. Man kan inte vara helt kundfrånvänd. Till slut måste ändå slutanvändarna - det vill säga du, jag och andra som hämtar ut medicin - känna sig trygga på apoteken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny läkemedelslag

Då kan man se att risken för felexpedieringar har ökat. Det är för lite kompetensutveckling. Tidspress leder till feldoseringar. Det är sämre förutsättningar för rådgivning om läkemedel. Apoteksombuden har blivit färre. Nya försäljningsställen för receptfria läkemedel har i och för sig kommit - yippee! Det är svårare att få ut receptbelagd medicin. Vi ska inte gå in på det något mer. När det gäller grossisterna har vi lyft den frågan i vår reservation - självklart.

Detta är en stor fråga. Jag skulle verkligen vilja att vi i socialutskottet fördjupade oss i forskning och utveckling om läkemedel - absolut. Men lite kundfokus från höger, tack!

Anf. 45 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Jag är väldigt glad över att jag lyckades jaga upp mina röda kamrater i den här diskussionen ytterligare en runda, inte minst Karin Rågsjö, som är så genomtänkt och klok på alla sätt.

I reservationen står det: "Jag anser också att apoteket bör erbjuda kunden expressleverans till hemmet om inte 24-timmarsregeln kan hållas." Den meningen, herr talman, är mycket intressant, för just nu erkände Karin Rågsjö i sitt anförande att det inte är apotekens problem utan att det är grossisternas problem. Då borde väl lagtexten, om den nu ska skrivas in, handla om dem som bär ansvaret, nämligen grossisterna.

Varför handlar den då om apoteken? Jo, därför att Karin Rågsjö vill använda det här tillfället för att torgföra sin vansinniga idé om att återförstatliga apoteken, så att vi återgår till ett nordkoreanskt eller möjligtvis kubanskt eller halvdiktaturliknande tillstånd i någon sydamerikansk stat som jag inte känner till, där man fortfarande har apoteksmonopol.

Herr talman! Det som Karin Rågsjö nu framför förefaller vara en massiv kritik mot att allt har blivit sämre och att allt var bättre förr. Då måste man, i en internationell, globaliserad värld, fråga sig om alla andra världens demokratier är så omåttligt korkade att de inte har sett det som Vänsterpartiet i Sverige har sett, ljuset i tunneln, att det hade varit bättre att återgå till ett monopol, eftersom det skulle innebära att alla dessa problem bara skulle försvinna från världens yta.

Det kanske är så att andra länder har något att tillföra oss. Det var det alliansregeringen tog fasta på när man gjorde en omreglering på ett mycket ansvarsfullt sätt, så att man behöll en statligt styrd del för att hantera de frågor som verkligen är av betydelse för staten att ha kontroll på. Men marknaden i sig är bättre för att öka tillgängligheten för kunden.

Anf. 46 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Nordkorea har aldrig varit min favoritort på jorden. Det måste jag säga till dig, för du vill alltid liksom limma ihop Vänsterpartiet med det absurda, typ Nordkorea och gamla Sovjetunionen. När det gäller Kuba kan man titta på deras hälsovård, men den diskussionen kan vi återkomma till någon annan gång.

När man sjösätter en stor reform, som ni gjorde när ni avreglerade hela apoteksmarknaden, behöver man följa upp. Då måste man i slutändan ha fokus på slutanvändaren, det vill säga kunden. När diverse undersökningar från Statskontoret, Vårdanalys och andra visar att det är obalans, att kunden drabbas, då borde man självklart ha åtgärdat det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny läkemedelslag

Apoteken - det finns mängder av apoteksägare, för det är vad det handlar om - ska på något sätt reglera så att de har ett kundfokus. Inte sant? Det handlar om att de har tillräckliga lager. Visst skulle det vara bra. Är det inte bra att man så att säga kan korsa varandra? Nu är det helt omöjligt. Om du går in på apotek A och de inte har medicinen kan de titta på bara alla apotek A i området - inte på apotek B. Som kund får man alltså springa runt.

Det är det vi har velat lyfta. Vi har inte valt att lyfta allt det andra, utan vi har lyft konsumenten. Men det verkar inte vara något som du bekymrar dig så mycket om, för då hade ni tillsatt någon följdutvärdering av er reform och varje år följt vad som händer. Det tycker jag att man gör oavsett vilken reform det handlar om. Om det är Socialdemokraterna eller Moderaterna som sjösätter en reform ska den efteråt vara behängd med utvärderingar, så att man tittar på vad som händer. Man lämnar bara inte över allt till marknaden och önskar lycka till.

Anf. 47 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Nu får det vara nog med osakligheterna! Uppföljning av apoteksomregleringen var en av de mer massiva insatser som den förra regeringen föreslog och som den nuvarande regeringen följer upp, så uppföljning av apoteksomregleringen sker, Karin Rågsjö.

Problemet med Karin Rågsjös resonemang är att hon försöker att tala ur ett slags kundperspektiv. Jag försökte ge en annan dimension, tala om vad kunderna vill ha. Då är det viktigt att se vad som är den politiskt viktiga hierarki som vi ska titta på när det gäller läkemedel. Det handlar om kanske en av de viktigaste behandlingsprinciperna i sjukvården alla kategorier i dag, varför socialutskottet måste engagera sig i detta och inte bara näringsutskottet. Det gäller att kunna utveckla nya läkemedel som kan ersätta de gamla som har många brister. Den utvecklingen kräver marknadsekonomi, något som jag ändå tror att Vänsterpartiet inte är särskilt förtjust i, trots att man har reformerat sig.

Det andra är att titta på läkemedelsförmånen, alltså att vissa läkemedel ingår i läkemedelsförmånen och att andra inte gör det, på ett i dag mycket nyckfullt sätt, eftersom man tittar på ett grupperspektiv. Det är klart att det kollektiva synsättet kanske tilltalar ett kollektivistiskt parti som Vänsterpartiet. Men det tilltalar inte mig som individualist. Det är just därför som jag är kundmedveten.

Jag nämnde också i ett tidigare inlägg att jag har förskrivit läkemedel till just kunder, individer, i över 35 års tid. Jag vet att deras intresse ofta gäller: Finns det något nytt läkemedel som jag kan ta, eftersom jag inte kan ta de gamla läkemedlen? Finns det möjligtvis ett läkemedel som är rabatterat som alla andra, så att jag rättvist kan få stöd av samhället för det?

Någon enstaka gång handlar det om problem att leverera läkemedel på apoteket. Men det är den frågan som Vänsterpartiet fokuserar helt på. Det gör man egentligen av en enda anledning: Man vill återföra diskussionen till det lite puttenuttiga och säga att det finns sämre kundnöjdhet, för då kan man föra fram förslaget att återförstatliga apoteken igen, gå till precis det som de totalitära regimerna har kvar som en reminiscens av ett gammalt kommunisttänkande. Jag säger inte att det är så för Karin Rågsjö - men det låter så.