En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.
Betänkande 1993/94:BoU19
Bostadsutskottets betänkande
1993/94:BOU19
En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.
Innehåll
1993/94 BoU19
Sammanfattning
Regeringens förslag i proposition 1993/94:214 till ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten tillstyrks. Med anledning av förslag i propositionen och i motioner gör utskottet ett tillkännagivande om den fortsatta beredningen av frågan om huvudmannaskapet för fastighetsbildningsverksamheten. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet har fogats en reservation (s) och en meningsyttring av suppleant (v).
Propositionen
Regeringen har i proposition 1993/94:214 föreslagit att riksdagen godkänner den av regeringen förordade nya organisationen för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.
Motionerna
I betänkandet behandlas
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1993/94:Bo32 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att CFD även fortsättningvis skall vara en egen myndighet med oförändrat ansvar för fastighetsdataverksamheten.
1993/94:Bo33 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fortsatt behandling av huvudmannaskapsfrågan för fastighetsbildning skall ske genom förnyad utredning.
1993/94:Bo34 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållande av en decentraliserad organisation för lantmäteriet i Norrbottens län.
1993/94:Bo35 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inskrivningsverksamhetens organisatoriska hemvist hos domstolarna.
1993/94:Bo36 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den fortsatta beredningen vad avser fastighetsbildningens huvudmannaskap och organisation, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inskrivningsverksamheten, 3. att riksdagen avslår propositionens förslag om ett sammanförande av Centralnämnden för fastighetsdata med Lantmäteriverket.
1993/94:Bo37 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensutsättning av lantmäteriets uppdragsverksamhet.
1993/94:Bo38 av Carl-Johan Wilson och Ulla Orring (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att lämna förslag som tillgodoser kommunernas ansvar inför medborgarna för en samlad effektiv service inom området förändrad markanvändning, plangenomförande och byggande, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte nu utpeka framtida förändringar i tingsrätternas verksamheter genom att ange att inskrivningsverksamheten på sikt bör föras samman med fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Centralnämnden för fastighetsdata förblir självständig och fristående och ej förs samman med Lantmäteriverket i en ny central myndighet.
1993/94:Bo39 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Centralnämnden för fastighetsdata skall fortsätta som en egen myndighet med oförändrat ansvar, 2. att riksdagen avslår propositionen, vid avslag på yrkande 1, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten till ett samägt bolag mellan stat och kommun.
dels de under allmänna motionstiden 1994 väckta motionerna
1993/94:Bo212 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förlägga en för Västernorrlands och Jämtlands län gemensam regional myndighet på fastighetsbildningens m.m. område i Sollefteå.
1993/94:Bo410 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Lantmäteriverket enbart bör verka som myndighet.
1993/94:Bo417 av Hans Gustafsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett kartcentrum för äldre geografisk information i Gävle bör inrättas genom statlig medverkan.
Uppvaktningar och skrivelser
Inför utskottet har företrädare för Statens lantmäteriverk, Centralnämnden för fastighetsdata, Domstolsverket, Svenska kommunförbundet, Arkitekt- och ingenjörsföretagen samt personalorganisationerna vid Statens lantmäteriverk lämnat upplysningar i ärendet.
Skrivelser har inkommit från Svenska kommunförbundet, Svenska bankföreningen, Statstjänstemannaförbundets avdelning 323 och SACO-föreningen vid Centralnämnden för fastighetsdata, Arkitekt- och ingenjörsföretagen, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB samt Statens lantmäteriverk.
Utskottet
Inledning
Regeringen tillsatte i början av år 1993 en särskild utredare med uppgift att lämna förslag om en ny organisation för fastighetsbildning, fastighetsregistrering, fastighetsdataverksamhet samt produktion av kartor och annan landskapsinformation m.m. Enligt utredningsdirektiven skulle även frågan om att integrera inskrivningsverksamheten med denna organisation övervägas.
Utredningen -- Lantmäteri- och inskrivningsutredningen -- har i sitt principbetänkande Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag (SOU 1993:99) redovisat principöverväganden och en huvudstruktur för berörda verksamhetsområden. Utredningsarbetet pågår i ett andra steg som bl.a. behandlar vissa genomförandefrågor. Uppdraget skall slutredovisas före den 1 juni 1994.
Förslaget i den nu behandlade propositionen grundas på det av Lantmäteri- och inskrivningsutredningen framlagda principbetänkandet och remissbehandlingen av detta.
Fastighetsbildning
Det är enligt propositionen uppenbart att förutsättningarna för fastighetsbildningsverksamheten präglas av splittring och osäkerhet. Det anges därför vara en grundläggande uppgift att lägga fast de principer och riktlinjer som bör utgöra en bas för framtida strategier och handlingslinjer för verksamheten i såväl kortare som längre perspektiv.
I propositionen anförs vidare att fördelningen mellan statligt och kommunalt huvudmannaskap är ett uttalat problem på fastighetsbildningsområdet. Frågan har enligt propositionen under en lång rad av år präglats av intressemotsättningar och låsningar med negativ verkan även på andra delar av lantmäteri- och kartverksamheten.
Enligt regeringsförslaget bör frågan om kommunalt huvudmannaskap för fastighetsbildning och fastighetsregistrering bli föremål för fortsatt beredning. Till grund för denna beredning förs i propositionen fram vissa övergripande riktlinjer.
Rättssäkerhet är enligt propositionen en given utgångspunkt för myndighetsutövning och för organisatoriska åtgärder som rör denna. En viss tendens till successivt minskad uppmärksamhet på rättssäkerhetsaspekterna kan emellertid noteras. Det anges gälla såväl den statliga lantmäteriverksamheten som den kommunala fastighetsbildningen. I det förstnämnda fallet hänvisas till att lantmäteriet genom sin uppdragsverksamhet kan komma att göra utredningar m.m. som sedan kan åberopas vid en förrättning som myndigheten genomför. I det sistnämnda fallet förs som ett exempel fram att det förekommer att en kommun är sakägare vid förrättningar som handläggs av kommunal fastighetsbildningsmyndighet. Enligt propositionen bör rättssäkerhetsaspekterna hållas ständigt aktuella som en given utgångpunkt för verksamheten.
Vidare anförs att det är nödvändigt att förrättningsverksamheten håller en hög kvalitet för att bl.a. trygga rättssäkerheten. Enligt förslaget bör förrättningslantmätarna för att upprätthålla den kompetens som krävs i rättsligt och tekniskt hänseende vara sysselsatta praktiskt taget uteslutande med denna verksamhet.
Enligt regeringsförslaget måste vidare en förrättning enligt fastighetsbildningslagen till alla delar anses utgöra myndighetsutövning. Det innebär att en myndighet som handhar fastighetsbildning måste ha ett formellt och reellt ansvar för fastighetsbildningsärendet i dess helhet och därmed avgöra i vilka ärenden och i vilka förrättningsmoment som annan än myndighetens egen personal skall anlitas. Som exempel på moment som ofta går att skilja ut nämns i förslaget kart- och mätningstekniska uppgifter. I anslutning härtill anförs att det bör beaktas att många kommuner har väl utvecklade system för kart- och mätningsverksamheten som gör dem väl lämpade att medverka med sådana moment i förrättningsverksamheten.
Sammanfattningsvis innebär förslaget i propositionen i denna del följande. Rättssäkerheten bör utgöra grunden för en reformerad organisation för fastighetsbildningen. Den myndighet som handhar fastighetsbildning bör därför vara obunden av andra statliga eller kommunala intressen. Verksamheten bör i sin helhet betraktas som myndighetsutövning. Vissa förrättningsmoment, främst av kart- och mätningsteknisk art, bör emellertid kunna utföras av kommunala mätningsorgan eller upphandlas i konkurrens.
Huvudmannaskapet för fastighetsbildningsverksamheten tas upp i tre motionsyrkanden.
Enligt motion Bo33 (s) bör inte de i propositionen redovisade riktlinjerna för den fortsatta beredningen av frågan om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen antas. Beredningen bör i stället ske genom att en ny utredning tillsätts som förutsättningslöst beaktar och tillgodoser sådana vidare samhälls- och medborgarintressen som redovisats främst från den kommunala sektorn.
De riktlinjer som skall vägleda den fortsatta beredningen av frågan om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen bör enligt motion Bo36 (s) yrkande 1 vara öppna och skapa möjlighet att pröva följande frågor: Endast en fastighetsbildningsmyndighet skall verka inom varje kommun. Myndigheten skall vara kommunal eller statlig. Kommunerna bestämmer om de önskar inrätta kommunal fastighetsbildningsmyndighet. Kommunerna skall ges valfrihet att samverka om fastighetsbildning.
Avslutningsvis förordas att delegering till kommun skall kunna ske även i de fall en förutsättningslös prövning ger vid handen att staten skall vara huvudman för fastighetsbildningen.
Kommunernas uppgifter inom områdena fysisk planering och plangenomförande har enligt motion Bo38 (fp) utökats väsentligt sedan fastighetsbildningsverksamheten fick sin nuvarande utformning. Det vore enligt motionen därför rimligt och riktigt att kommunernas inflytande över organisationen för fastighetsbildningen stärktes. Med hänvisning härtill förordas i motionens yrkande 1 att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att lämna förslag som tillgodoser kommunernas ansvar inför medborgarna för en samlad effektiv service inom området förändrad markanvändning, plangenomförande och byggande.
I fråga om huvudmannaskapet för fastighetsbildningsverksamheten vill utskottet anföra följande.
Som framhålls i propositionen är erfarenheterna från tillämpningen av dagens fastighetsbildningslagstiftning goda. Det innebär bl.a. att lagstiftningen medverkat till förrättningsformer som allmänt uppfattas som rationella och smidiga. De problem som trots detta finns på fastighetsbildningsområdet har sin grund främst i andra förhållanden än själva förrättningsformen. Ett sådant förhållande är myndighetsstrukturen på området.
Fastighetsbildningen genomförs i dag av såväl statliga som kommunala fastighetsbildningmyndigheter. I vissa fall är de dessutom verksamma inom en och samma kommun. Även om detta inte behöver innebära att svårigheter uppstår i den praktiska hanteringen av fastighetsbildningen synes så vara fallet i vissa kommuner. Samtidigt torde det i de flesta fall finnas ett väl fungerande samarbete mellan statliga och kommunala fastighetsbildningsmyndigheter. För att skapa förutsättningar för en över hela landet väl fungerande och väl sammanhållen verksamhet på området bör dock frågan om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen beredas ytterligare. Även i propositionen förutsätts överväganden i frågan.
Utskottet delar i allt väsentlig vad som i regeringsförslaget anförts om de riktlinjer som bör vägleda den fortsatta beredningen. Även enligt utskottets mening bör sålunda rättssäkerheten utgöra grunden för en reformerad organisation. Det innebär bl.a. att myndigheterna bör ges en sådan ställning att de i möjligaste mån kan stå fria från eventuella andra statliga och kommunala intressen. Som redovisas i propositionen förekommer det i dag att såväl stat som kommun vid förrättningar intar något av en dubbelroll både som myndighet och som intressent. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande. Enligt utskottets mening bör sålunda fastighetsbildningsverksamheten i framtiden organiseras så att sådana dubbla roller så långt möjligt undviks. Det kan t.ex. ske genom att verksamheten vid fastighetsbildningsmyndigheterna renodlas till att enbart avse myndighetsuppgifter och därtill kopplad service. Regeringens förslag om bolagisering av vissa delar av den statliga verksamheten får ses som ett steg i denna riktning.
Även om rättssäkerhetsaspekterna bör utgöra grunden för de fortsatta övervägandena måste även andra förhållanden vägas in vid den fortsatta beredningen. Det innebär bl.a. att sådana frågor som sambandet mellan fastighetsbildning och angränsande statlig och kommunal verksamhet bör beaktas. I sammanhanget måste även sakägarnas behov av och tillgång till lokal service m.m. uppmärksammas.
En viktig del i det fortsatta beredningsarbetet blir att skapa en väl fungerande och över tiden stabil framtida organisation för fastighetsbildningen. Detta förutsätter enligt utskottets mening att de intressemotsättningar som trots allt finns i möjligaste mån kan överbryggas -- något som i sin tur förutsätter att den nya organisationen upplevs som ändamålsenlig. För att redan från början ge frågan om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen en så bred förankring som möjligt bör den fortsatta beredningen av frågan ske i sådana former att den ger utrymme för insyn och inflytande från politiska och andra berörda intressen.
Vad utskottet nu med anledning av förslagen i propositionen och i motionerna Bo33 (s), Bo36 (s) yrkande 1 samt Bo38 (fp) yrkande 1 anfört om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen m.m. samt om formerna för de fortsatta övervägandena bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Fastighetsregistrering
Fastighetsregisterverksamheten undergår enligt propositionen en snabb teknisk utveckling som syftar till att förbilliga såväl fastighetsbildningen som fastighetsregistreringen. Fullt genomförda anges de berörda tekniska systemen komma att medföra betydande besparingar. Enligt förslaget kan dessutom besparingar göras genom att en enda myndighet behöver sätta sig in i fastighetsbildningsärendena. Mot bakgrund härav förordas att de särskilda fastighetsregistermyndigheterna skall avvecklas genom att fastighetsbildning och fastighetsregistrering sammanförs.
En lämplig tidpunkt för sammanslagningen är enligt förslaget den 1 juli 1995. De närmare formerna för avvecklingen m.m. bör enligt propositionen dock övervägas närmare, varför ett förslag om erforderliga lagändringar m.m. kommer att föreläggas riksdagen efter ytterligare beredning.
Utskottet delar vad som i propositionen anförts om att fastighetsbildning och fastighetsregistrering bör sammanföras. Förslaget tillstyrks.
Inskrivningsverksamheten
Enligt propositionen talar övervägande skäl för att inte nu besluta om att överföra inskrivningsverksamheten från tingsrätterna till de lokala lantmäterimyndigheterna. Bl.a. anges att pågående arbeten med förändringar t.ex. på panträttsområdet först bör ha kommit längre. Samtidigt anförs att regeringens grundsyn i princip ligger fast, dvs. att domstolarnas uppgifter så långt möjligt bör renodlas till dömande verksamhet. Vid ett framtida avskiljande av inskrivningsverksamheten anges det därför vara naturligt att föra samman den med övrig fastighetsverksamhet. Detta skulle enligt propositionen bl.a. ge möjlighet att även vid en fortsatt rationalisering av verksamheten med inskrivning och panthantering bibehålla en lokal förankring av verksamheten. Regeringen avser att uppmärksamt följa organisationsfrågan.
Frågan om inskrivningsverksamhetens organisatoriska hemvist tas upp i tre motioner.
Inskrivningsverksamheten är enligt motion Bo35 (fp) en viktig del av samhällets lokala service till medborgarna. Att avskilja denna verksamhet från tingsrätterna skulle enligt motionen kunna riskera de små tingsrätternas fortlevnad och därmed också försämra servicen på de orter där dessa tingsrätter i dag finns. Enligt motionen har inga bärande skäl framförts för att organisatoriskt förändra inskrivningsverksamheten. Frågan om att avskilja inskrivningsverksamheten från tingsrätterna bör enligt förslaget därför avföras från dagordningen.
Saksambandet mellan fastighetsbildning och inskrivning är enligt motion Bo36 (s) mycket litet. Det är enligt motionen därför olämpligt att nu förutsätta att inskrivningsverksamheten på sikt skall inordnas i lantmäteriorganisationen, utan frågan bör avgöras först då tingsrättsorganisationen som helhet behandlas.
Av regionalpolitiska skäl är det enligt motion Bo38 (fp) viktigt att inskrivningsverksamheten även i framtiden finns kvar vid landets tingsrätter. Enligt motionen finns det därför inte anledning att nu utpeka framtida förändringar i tingsrätternas verksamhet.
Förslagen i de nu aktuella motionerna innebär att riksdagen nu skall uttala att den nuvarande knytningen av inskrivningsverksamheten till tingsrätterna skall bestå framöver. Bostadsutskottet är för sin del inte berett förorda att riksdagen gör ett uttalande med denna innebörd. Även denna fråga måste naturligtvis kunna prövas utifrån de skiftande förutsättningar som från tid till annan gäller för verksamheten. Det torde också vara sådana överväganden som ligger till grund för att regeringen inte nu lägger fram något förslag om att föra samman inskrivningsverksamheten med fastighetsbildning och fastighetsregistrering.
Frågan huruvida inskrivningsväsendet skall integreras med den nya organisationen för fastighetsbildning och fastighetsregistrering måste enligt utskottets mening bedömas med beaktande av flera olika faktorer. Detta synsätt kommer enligt utskottets mening också till uttryck i justitieutskottets betänkande 1993/94:JU21 (s. 15--17) vari behandlas flera motioner i vilka förespråkas att inskrivningsväsendet inte skall skiljas från tingsrätterna. I sitt av riksdagen godkända betänkande understryker justitieutskottet bl.a. vikten av domstolarnas lokala förankring. Samtidigt betonas vikten av att hänsyn tas till skäl av sysselsättnings- och regionalpolitisk natur. Enligt justieutskottets mening bör dock motionerna med hänsyn till beredningsläget inte föranleda något ytterligare uttalande av riksdagen.
Regeringsförslaget innebär att beslut om inskrivningsverksamhetens organistoriska tillhörighet skall fattas först sedan vissa pågående utredningsinsatser m.m. har slutförts. Utskottet delar denna uppfattning. Den av regeringen förordade ordningen får bl.a. anses innebära att den fortsatta beredningen av frågan kan baseras på ett betydligt bredare beslutsunderlag än vad som i dag finns tillgängligt.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag i vad avser inskrivningsmyndigheterna. Motionerna Bo35 (fp), Bo36 (s) yrkande 2 och Bo38 (fp) yrkande 2 avstyrks i den mån syftet inte kan anses tillgodosett med vad som nu anförts.
Verksamhetsformer
Enligt regeringens mening har bl.a. utredningsarbetet visat att det på fastighets- och informationsområdet är befogat att skilja uppdragsverksamheten från myndighetsutövning och annan verksamhet som även i fortsättningen bör ligga under en myndighet. I princip och på sikt i ökande utsträckning torde, enligt förslaget, bolagsformen vara den lämpligaste för den uppdragsverksamhet som över huvud taget skall bedrivas i statlig regi. Enligt propositionen är dock inte det nu föreliggande beslutsunderlaget tillräckligt för ett ställningstagande till en mer omfattande bolagisering.
Regeringen har därför stannat för en modifierad linje i bolagiseringsfrågan. Förslaget i denna del innebär att sådana uppgifter avskiljs som kan skada förtroendet för myndighetsutövningen eller som redan nu av andra skäl bör bolagiseras. Den förordade handlingslinjen lämnar enligt förslaget möjligheten öppen för en fortsatt överföring av uppgifter till statlig bolagsform, till privat verksamhet eller för avveckling. I de fall osäkerhet råder om i vilken mån verksamheter är mogna för ett avskiljande förordas att de skall behållas inom myndigheten tills vidare -- detta i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag. En förutsättning anges dock vara att verksamheterna ges en tydligare åtskillnad i förhållandet till myndighetsverksamheten i övrigt än vad som för närvarande är fallet.
De verksamheter som redan nu bör föras över från myndighetsform till bolagsform är enligt förslaget den fastighetsekonomiska uppdragsverksamheten samt kartografisk uppdragsverksamhet och fristående förlagsverksamhet. De verksamheter som omfattas av förslaget omsätter årligen ca 90 miljoner kronor och sysselsätter ca 120 årsarbetskrafter.
Den ytterligare avskiljning av verksamhet från myndigheterna och bolagisering som bör komma i fråga bör enligt förslaget baseras bl.a. på erfarenheter från den nu föreslagna reformen. Den föreslås dessutom ske samlat vid ett tillfälle för att undvika osäkerhet och störningar i verksamheterna över en längre period.
Frågan om formerna för verksamheten tas dels upp i två med anledning av propositionen väckta motioner, dels i en motion från allmänna motionstiden 1994.
Det är enligt motion Bo37 (m) förvånande att regeringens förslag endast innebär en begränsad bolagisering -- detta med hänsyn till att regeringen i olika sammanhang slagit fast att konkurrensutsatt verksamhet inte bör bedrivas i myndighetsform och inte av staten. Enligt motionen innebär detta att den otillbörliga konkurrensen från lantmäteriets sida fortsätter och förstärks. I stället anges att offentliga åtaganden på området måste minskas med hänsyn till det statsfinansiella läget och med hänsyn till effekterna på konkurrensen.
Enligt motion Bo39 (nyd) yrkande 3 bör en bolagisering av verksamheten med ett minimalt myndighetsinslag förberedas. Samtidigt borde möjligheten till att skapa ett samägt bolag mellan stat och kommun undersökas -- detta eftersom det i dag finns problem med ett dubbelt huvudmannaskap.
Lantmäteriverket har enligt motion Bo410 (m) i dag dubbla roller genom att verket dels fungerar som myndighet, dels verkar som konsult. Denna dubbelroll leder enligt motionen till tveksamheter. Lantmäteriet bör enligt motionen därför renodla sin verksamhet till att enbart avse myndighetsuppgifter.
När det gäller verksamhetsformerna för den framtida verksamheten på fastighetsområdet m.m. vill utskottet anföra följande.
Till grund för det nu behandlade regeringsförslaget ligger flera av regering och riksdag fattade beslut om riktlinjer för formerna för statlig konkurrensutsatt verksamhet och för privatisering av sådan verksamhet. Det första av dessa beslut fattades redan våren 1991. Avsikten med det nu behandlade förslaget är att anpassa verksamheten till de allmänna riktlinjer som vid ett flertal tillfällen därefter har lagts fast av riksdagen. Utskottet har inte några invändningar mot att en bolagisering av produktions- och uppdragsverksamheten påbörjas i enlighet med förslaget i propositionen. Det får förutsättas att en överföring av delar av verksamheten till bolag sker med beaktande av dagens decentraliserade verksamhetsformer.
Regeringens förslag innebär att en begränsad bolagisering genomförs redan från den 1 juli 1995. I motionerna Bo37 (m) och Bo39 (nyd) yrkande 3 riktas kritik mot att bolagiseringen inte är tillräckligt långtgående. Utskottet kan dela denna uppfattning i så måtto att det även enligt utskottets mening torde finnas utrymme för att bolagisera ytterligare delar av verksamheten. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att regeringens förslag i denna del utgår från att en fortsatt överföring av uppgifter skall ske till bolagsform. Det föreligger således en bred enighet om att ytterligare verksamhetsgrenar bör och kan bolagiseras. De skilda uppfattningarna i frågan gäller närmast vid vilken tidpunkt detta bör ske.
Förslaget i propositionen grundas bl.a. på uppfattningen att en erforderlig ytterligare bolagisering bör baseras på de erfarenheter som kan vinnas av den nu förordade reformen. Utskottet delar denna uppfattning. Även enligt utskottets mening bör sålunda bolagiseringen genomföras etappvis där den första etappen genomförs den 1 juli 1995. Tidpunkten för genomförandet av den andra etappen av bolagiseringen kan och bör av naturliga skäl inte nu fastställas.
I den mån förslagen i motionerna Bo37 (m), Bo39 (nyd) yrkande 3 och Bo410 (m) inte kan anses tillgodosedda med det ovan anförda avstyrks de av utskottet. Regeringsförslaget i nu aktuell del tillstyrks.
Myndighetsorganisationen
Enligt förslaget i propositionen är sambanden mellan landskapsinformation och fastighetsfrågor så väl dokumenterade att de bör ligga till grund för en så väl sammanhållen organisation som möjligt. En viktig frågeställning när det gäller hur detta samband organisatoriskt skall komma till uttryck berör i sin tur sambanden mellan Centralnämnden för fastighetsdata och fastighetsdatasystemet samt lantmäterimyndigheterna och deras verksamheter.
Sammanfattningsvis anförs i propositionen att fastighets- och byggnadsinformationen spelar en så grundläggande roll inom landskapsinformationsområdet att det både centralt och lokalt bör finnas ett samlat utbud av informationen, ett gemensamt uppträdande mot avnämarna och en väl samordnad utvecklingverksamhet.
Med hänvisning bl.a. till sambandet mellan fastighets- och landskapsinformationen föreslås i propositionen att en ny myndighet inrättas bestående av Centralnämnden för fastighetsdata och merparten av Lantmäteriverket. Som skäl för förslaget i denna del anförs också att CFD saknar lokal och regional organisation, något som skulle erhållas genom en sammanslagning. Enligt förslaget skall den nya centrala myndigheten benämnas Lantmäteriverket.
I fråga om den lokala myndighetsorganisationen innebär förslaget i propositionen att dagens överlantmätar-, fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheter sammanförs till nya lantmäterimyndigheter med länen som verksamhetsområden. De nya myndigheterna skall enligt förslaget bl.a. få vidgade samordningsuppgifter på landskapsinformationsområdet. Verksamheten föreslås omfatta fastighetsbildning och fastighetsregistrering, regional samordning m.m. inom mätnings- och kartområdet samt viss service på uppdragsbasis. Det förutsätts vidare att verksamheten som hittills bedrivs i decentraliserad form och med en utspridd lokalisering av kontor. En ytterligare förutsättning anges vara att det sker en medveten delegering av ansvar och befogenheter inom organisationen.
Den nya organisationen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 både på central och regional nivå. I anslutning härtill aviserar regeringen sin avsikt att till riksmötet 1994/95 återkomma med de närmare förslag som behövs för att organisationsförändringarna inkl. bolagsbildningen skall kunna genomföras. Det gäller bl.a. författnings- och finansieringsfrågor samt återstående frågor om fastighetsbildningen.
Förslaget i propositionen om att föra samman Lantmäteriverket och CFD till en ny central myndighet avvisas i fyra motionsyrkanden.
Det är enligt motion Bo32 (s) av största betydelse att fastighetsdataverksamheten även fortsättningsvis ges bästa möjliga förutsättningar. Med hänvisning till att de samband som finns mellan de verksamheter som resp. verk i dag ansvarar för är svaga anges detta bäst ske genom att CFD förblir en egen fristående myndighet. Enligt motionen försvårar en sammanslagning bl.a. det utvecklingsarbete som CFD i dag bedriver tillsammans med olika intressenter.
Den helt dominerande verksamheten vid CFD har enligt motion Bo36 (s) andra avnämare än lantmäteriet. I motionen anförs vidare att kommunerna anser det vara betydligt rationellare att samverka med en fristående statlig myndighet som CFD som inte samtidigt skall tillgodose sysselsättningen av egen personal på lokal nivå. Med hänvisning härtill förordas i motionens yrkande 3 att propositionens förslag om en sammanslagning av Lantmäteriverket och CFD skall avslås.
Verksamheten vid CFD skall enligt motion Bo38 (fp) till största delen tillgodose krav och önskemål som kommer från andra sektorer än lantmäteriet. Det finns enligt motionärernas mening därför inte någon anledning att sammanföra CFD med Lantmäteriverket. I motionens yrkande 3 hemställs också om ett riksdagens tillkännagivande härom.
Med hänvisning till att man inte onödigtvis skall röra "ett vinnande lag" förordas i motion Bo39 (nyd) yrkande 1 att CFD skall fortsätta som egen myndighet med oförändrat ansvar. Som ett andrahandsyrkande -- i det fall motionens yrkande 1 inte vinner riksdagens bifall -- hemställs i motionens yrkande 2 om att regeringens proposition skall avslås i sin helhet.
Synpunkter på den lokala myndighetsorganisationen lämnas dels i en med anledning av propositionen väckt motion, dels i en motion från allmänna motionstiden 1994.
Till skillnad från flertalet övriga län har Norrbottens län enligt motion Bo34 (s) utvecklat en starkt decentraliserad organisation. Enligt motionärerna innebär det nu föreliggande regeringsförslaget en risk för att en regional centralisering av fastighetsbildningsverksamheten nu tvingas fram. En sådan försämring bör enligt motionen avvisas genom att riksdagen uttalar sig för att den nuvarande decentraliserade organisationen i länet skall bibehållas.
Förslaget i motion Bo212 (m) innebär att en för Västernorrlands och Jämtlands län gemensam regional myndighet för fastighetsbildning m.m. bör förläggas till Sollefteå. Enligt motionen talar starka skäl som skogsindustrins och kraftindustrins intressen för en sådan lösning. Även de historiskt sett gemensamma kontaktytorna mellan de båda länen anges motivera att en gemensam myndighet tillskapas.
Utskottet behandlar först frågan om den centrala myndighetsorganisationen.
Det huvudsakliga skäl som i propositionen åberopas för utformningen av den nya myndighetsorganisationen är de starka och växande sambanden mellan fastighetsfrågor och landskapsinformation. Regeringens förslag i denna del överensstämmer också med Lantmäteri- och inskrivningsutredningens bedömningar.
Utskottet delar vad som i regeringsförslaget anförts om sambandet mellan fastighetsfrågor och landskapsinformation. Ett väl fungerande informationsssystem som omfattar mark och byggnader är bl.a. en förutsättning för planeringen och användningen av marken liksom för miljöarbetet. Inte minst den snabbt tilltagande användningen av geografiska informationssystem (GIS) ställer krav på att fastighetsdatasystemets textbaserade information på ett smidigt sätt kan kombineras med grafisk presentation av fastigheter och byggnader m.m. Till skillnad från tidigare tillhandahålls den senare typen av landskapsinformation nu också i dataform.
De nu beskrivna nya möjligheterna att i datormiljö kunna integrera fastighets- och landskapsinformation riktas mot alla dem som i dag använder något eller några av informationssystemen, bl.a. kommuner, skogsföretag, Telia, Vattenfall/Svenska kraftnät, trafikverk, banker, kreditinstitut, mäklare, inskrivningsmyndigheter, fastighetsregistermyndigheter och olika andra statliga myndigheter. Den grundläggande informationen torde också komma att utgöra basen för en växande privat marknad inom informationsteknologin.
Det är enligt utskottets mening viktigt att den nu redovisade grundläggande synen på sambanden mellan fastighetsfrågor och landskapsinformation kommer till uttryck i såväl den centrala som den regionala myndighetsorganisationen på området. I enlighet med förslaget i propositionen bör sålunda en väl sammanhållen organisation skapas på alla nivåer. Även enligt utskottets mening bör sålunda Centralnämnden för fastighetsdata och Statens lantmäteriverk sammanföras till en ny central myndighet. I konsekvens härmed bör även den lokala organisationen samordnas i enlighet med regeringsförslaget. Med en sådan ordning ökar förutsättningarna att finna effektiva samarbetsformer med bl.a. kommuner liksom med regionala och lokala myndigheter än om kontakterna enbart skall ske från centralt håll. Utskottet återkommer nedan till frågan om den lokala organisationen.
Genom den nu förordade samordningen av myndigheterna på central nivå kommer utvecklingsverksamheten att främjas. Enligt utskottets mening skapas härigenom nya och bättre förutsättningar för att vidareutveckla verksamheten på såväl central som regional nivå. Inte minst den pågående utvecklingen inom informationsteknologin, som innehåller en betydande utvecklingspotential, understryker detta. Samordningen underlättar också för Sverige att bibehålla och utveckla sin ledande roll internationellt med effektiva och samlade informationssystem.
Utskottet har i sitt ställningstagande utgått från att Centralnämnden för fastighetsdata och Lantmäteriverket behandlas lika i förhållande till de allmänna riktlinjer som utvecklats för myndighetsverksamhet respektive konkurrrensutsatt verksamhet. I den fortsatta beredningen får det enligt utskottets mening vidare förutsättas att också den i Ny demokratis partimotion Bo39 aktualiserade frågan om att bilda ett av stat och kommun samägt bolag övervägs.
Utskottet tillstyrker med hänvisning till det ovan anförda regeringens förslag om att sammanföra Centralnämnden för fastighetsdata och Lantmäteriverket till en ny myndighet. Motionerna Bo32 (s), Bo36 (s) yrkande 3, Bo38 (fp) yrkande 3 och Bo39 (nyd) yrkande 1 liksom andrahandsyrkandet i motion Bo39 (nyd) yrkande 2 avstyrks.
I fråga om den lokala myndighetsorganisationen vill utskottet anföra följande.
Som utskottet ovan anfört visar den lokala och regionala organisationen på fastighetsområdet upp en mycket splittrad bild. Verksamheten är spridd på flera olika myndigheter och huvudmän. Det är uppenbart att detta kan ge upphov till svårigheter såväl på myndighetsnivå som för företag och enskilda. Det kan många gånger vara svårt för en person eller ett företag att veta till vilken myndighet man skall vända sig i ett visst ärende. Även enligt bostadsutskottets mening bör därför dagens överlantmätar-, fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheter sammanföras till nya lantmäterimyndigheter med länen som verksamhetsområden i enlighet med förslaget i propositionen.
När det gäller den i motion Bo34 (s) aktualiserade frågan om lokaliseringen av de lokala myndigheterna i Norrbottens län vill utskottet erinra om vad som i propositionen anförs i denna del. Enligt regeringsförslaget förutsätts verksamheten vid de nya regionala myndigheterna som hittills bedrivas i decentraliserad form och med en utspridd lokalisering av kontor. Utskottet kan mot bakgrund härav inte finna att regeringens förslag i denna del skulle stå i något motsatsförhållande till förslaget i motion Bo34 (s). Det får enligt utskottets mening därför förutsättas att en decentralisering av verksamheten kan behållas och utvecklas också i framtiden.
Förslaget i propositionen innebär bl.a. att den närmare utformningen av de nya regionala myndigheterna för fastighetsbildning m.m. skall beredas ytterligare. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett att ställa sig bakom det förslag till organisation m.m. av verksamheten i Västernorrlands och Jämtlands län som förs fram i motion Bo212 (m).
Utskottet tillstyrker med hänvisning till det nu anförda regeringens förslag i nu aktuell del. I den mån förslaget i motion Bo34 (s) inte kan anses redan tillgodosett avstyrks det av utskottet. Förslaget i motion Bo212 (m) avstyrks.
Ett kartcentrum
I motion Bo417 (s) anförs att betydelsen av det äldre kartmaterialet under senare år alltmer har kommit i blickpunkten. En kombination av forskningsstöd kring det historiska materialet, utbildningsmöjligheter i anslutning till arkivmaterial samt en publik utställning om svenska kartor och deras användbarhet bör enligt motionen därför vara en riksangelägenhet. Med hänvisning härtill föreslås att staten skall medverka till att inrätta ett kartcentrum för äldre geografisk information i Gävle.
Utskottet delar uppfattningen i motionen om värdet av det rikliga äldre kartmaterial som vi idag förfogar över. Under senare år har också ett arbete påbörjats som syftar till att göra de äldre kartorna mera tillgängliga. Det gäller bl.a. den försöksverksamhet med överföring av äldre kartmaterial till digital form som har påbörjats i Segersta i Bollnäs kommun. I det anslag till landskapsinformation som riksdagen beviljat för budgetåret 1994/95 har också medel beräknats för denna verksamhet. Ett arbete med den i motionen förordade inriktningen har sålunda påbörjats. Utskottet är inte berett att nu förorda ytterligare insatser på området. Motion Bo417 (s) om ett kartcentrum avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande huvudmannaskapet för fastighetsbildningsverksamheten att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:214 i motsvarande del och motionerna 1993/94:Bo33, 1993/94:Bo36 yrkande 1 samt 1993/94:Bo38 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande fastighetsregistrering att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214 förordats i motsvarande del,
3. beträffande inskrivningsverksamheten att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214 förordats i motsvarande del och avslår motionerna 1993/94:Bo35, 1993/94:Bo36 yrkande 2 samt 1993/94:Bo38 yrkande 2, men. (v)
4. beträffande verksamhetsformerna att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214 förordats i motsvarande del och avslår motionerna 1993/94:Bo37, 1993/94:Bo39 yrkande 3 samt 1993/94:Bo410, 5. beträffande den centrala myndighetsorganisationen att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214 förordats i motsvarande del och avslår motionerna 1993/94:Bo32, 1993/94:Bo36 yrkande 3, 1993/94:Bo38 yrkande 3 samt 1993/94:Bo39 yrkandena 1 och 2, res. (s) 6. beträffande den lokala myndighetsorganisationen att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214 förordats i motsvarande del och avslår motionerna 1993/94:Bo34 samt 1993/94:Bo212,
7. beträffande ett kartcentrum att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo417.
Stockholm den 19 maj 1994
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit:
Agne Hansson (c) Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Bo G Jenevall (nyd), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m) och Lars Stjernkvist (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Den centrala myndighetsorganisationen (mom. 5)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Det huvudsakliga" och på s. 13 slutar med "2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det huvudsakliga skäl som i propositionen åberopas för att föra samman Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighetsdata till en ny central myndighet är sambandet mellan fastighets- och landskapsinformation. Detta samband har enligt propositionen stor relevans. Ett väl fungerande informationssystem som omfattar mark och byggnader är bl.a. en förutsättning för planeringen och användningen av marken. Samtidigt kan utskottet konstatera att de fastighetsuppgifter som finns i fastighetsdatasystemet har knytningar till många samhällssektorer.
Bland dem som i dag, förutom Lantmäteriverket, använder fastighetsdatasystemet finns bl.a. banker, kreditinstitut, mäklare, kommuner, inskrivningsmyndigheter, fastighetsregistermyndigheter och olika statliga myndigheter. Det betyder att Centralnämnden för fastighetsdata som ansvarig för driften av fastighetsdatasystemet har att beakta krav och synpunkter på systemet och dess uppbyggnad från en rad olika intressenter. Vid den hittillsvarande utvecklingen av systemet har också stor hänsyn kunnat tas till användarnas behov, bl.a. genom att olika applikationer har tillskapats för enskilda användare. Det är enligt utskottets mening viktigt att administrationen av fastighetsdatasystemet kan ske i former som garanterar att systemet även fortsättningsvis kan få en bred och flexibel användning. Dagens myndighetsstruktur med Centralnämnden för fastighetsdata som en fristående myndighet har enligt utskottets mening bidragit till den hittillsvarande positiva utvecklingen av verksamheten.
I de nu behandlade motionerna anförs bl.a. att sambandet mellan fastighets- och landskapsinformation inte är så starkt som hävdas i propositionen och att Centralnämnden för fastighetsdata därför bör förbli en fristående myndighet. Utskottet har för sin del inte underlag för att bedöma styrkan i de samband som trots allt finns mellan dessa verksamheter. Däremot kan utskottet, som framgår ovan, konstatera att också många andra viktiga samhällsaktiviteter har en påtaglig knytning till fastighetsdatasystemet. Vid en bedömning av myndighetsstrukturens framtida utformning måste enligt utskottets mening också detta förhållande vägas in. Dessa förhållanden måste belysas ytterligare innan slutlig ställning kan tas till frågan om ett eventuellt sammanförande av de två nu aktuella centrala myndigheterna.
Den fortsatta beredningen bör sålunda syfta till att ge ytterligare underlag för ett beslut. Det innebär bl.a. att pågående utredningsinsatser m.m. bör avvaktas så att ställning kan tas i ett sammanhang till såväl frågan om den centrala myndighetsstrukturen som till de frågor i övrigt som är föremål för fortsatta överväganden. Däremot finns det enligt utskottets mening skäl att redan nu vidta åtgärder för att fullt ut sammankoppla de uppgifter som finns i fastighetsdatasystemet med den digitala landskapsinformation som finns hos Lantmäteriverket. I den utsträckning sådan information efterfrågas måste den naturligtvis kunna ställas till förfogande oavsett om ansvaret för de olika delarna ligger hos en eller två myndigheter. Det får enligt bostadsutskottets mening därför förutsättas att erforderliga åtgärder vidtas för att dels integrera de uppgifter som i dag finns tillgängliga i de olika systemen, dels ge förutsättningar för en fortsatt utveckling på området.
Som ett ytterligare skäl för att bilda en ny central myndighet anförs i propositionen att Centralnämnden för fastighetsdata saknar lokal och regional organisation, något som skulle erhållas genom en sammanslagning med Lantmäteriverket. CFD bedriver i dag bara verksamhet på två orter utanför Gävle. Som utskottet uppfattar det är detta resultatet av en medveten strategi där tyngdpunkten har lagts på att via terminaler hos användarna ge god tillgänglighet till verkets tjänster. Detta förhållande motsäger emellertid inte uppfattningen att det nu eller i framtiden kan finnas ett behov av lokal och regional organisation som kan ge användarna stöd och service samt utveckla samarbetsformerna i enlighet med vad regeringen förordar. Enligt utskottets mening bör stor tyngd tillmätas de behov som de olika användarna av fastighetsdatasystemet kan ha. Utskottet vill i detta sammanhang också peka på de förändringar av den lokala och regionala organisationen för fastighetsbildning m.m. som kan förväntas under de närmaste åren. Enligt utskottets mening bör den centrala myndighetsstrukturen läggas fast först sedan den närmare utformningen av den lokala och regionala organisationen kan överblickas.
Utskottet är med hänvisning till det ovan anförda inte nu berett förorda att Centralnämnden för fastighetsdata och Lantmäteriverket skall sammanföras. Med anledning av vad som i motionerna Bo32 (s), Bo36 (s) yrkande 3, Bo38 (fp) yrkande 3 och Bo39 (nyd) yrkande 1 anförts avstyrker utskottet sålunda regeringens förslag i denna del. Andrahandsyrkandet i motion Bo39 (nyd) yrkande 2 saknar därmed aktualitet. Yrkandet avstyrks. Vad utskottet nu med anledning av motionerna anfört om den centrala myndighetsstrukturen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:5. beträffande den centrala myndighetsorganisationen att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo32, 1993/94:Bo36 yrkande 3, 1993/94:Bo38 yrkande 3 och 1993/94:Bo39 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår proposition 1993/94:214 i motsvarande del och motion 1993/94:Bo39 yrkande 2,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars Werner (v) anför:
Jag ansluter mig till den till betänkandet fogade reservationen (s).
Jag vill dessutom anföra följande vad gäller:
Inskrivningsverksamheten (mom. 3)
Utgångspunkten för regeringens bedömning att inskrivningsverksamheten på sikt bör föras över från tingsrätterna till de nya fastighetsbildningsmyndigheterna är att det finns ett starkt samband mellan inskrivning och fastighetsbildning. Jag delar inte denna uppfattning. Det kan snarare hävdas att sambandet är mycket svagt, vilket belyses av att under år 1992 endast en procent av alla inskrivningsärenden hade ett direkt samband med nybildning av fastigheter. Jag kan därför ansluta mig till uppfattningen i motion Bo36 (s) att det är olämpligt att nu förutsätta att inskrivningsverksamheten på sikt skall inordnas i lantmäteriorganisationen. Frågan bör enligt min mening avgöras först då tingsrättsorganisationen som helhet behandlas.
Till det ovan anförda kommer att den av regeringen föreslagna reformen skulle kunna få konsekvenser för de små tingsrätternas fortlevnad. Vid många tingsrätter, inte minst i glesbygd, utgör inskrivningsverksamheten en så stor del av den totala verksamheten att den är en absolut förutsättning för tingsrättens fortsatta existens.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 3 borde ha hemställt:
3. beträffande inskrivningsverksamheten att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:214 i motsvarande del samt motionerna 1993/94:Bo35, 1993/94:Bo38 och 1993/94:Bo38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,