Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

En ny skogspolitik

Betänkande 1992/93:JoU15

Jordbruksutskottets betänkande 1992/93:JOU15

En ny skogspolitik

Innehåll

1992/93
JoU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1992/93:226 om
en ny skogspolitik samt 107 motionsyrkanden som lagts fram med
anledning av propositionen resp. under allmänna motionstiden
1993. Regeringens förslag utgår från en utredning som gjorts av
1991 års skogspolitiska kommitté och innebär en genomgripande
omarbetning av 1979 års skogsvårdslag. Ädellövskogslagen införs
i skogsvårdslagen.
Utskottet ansluter sig till förslaget att miljömålet införs
som ett grundläggande mål i skogspolitiken. Det skall jämställas
med produktionsmålet. Skogsbruket skall bedrivas effektivt och
ansvarsfullt så att det ger en uthålligt god avkastning och så
att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga bevaras. Den
biologiska mångfalden och den genetiska variationen i skogen
skall bevaras. Impedimenten skyddas mot avverkning och
föryngringsåtgärder. Med impediment menas mark som inte är
lämplig för virkesproduktion utan produktionshöjande åtgärder,
men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog.
Skogspolitikens medel skall liksom hittills vara av rättslig,
ekonomisk och administrativ art. Skogsägaren ges större frihet i
valet av skogsbruksåtgärder. Han får större ansvar för att
naturvårdsintressena tillgodoses vilket kräver goda kunskaper om
skogens ekologi. Sedan skogsvårdsavgiften avskaffats kommer det
statliga stödet till skogsbruket att minska. Utskottet
förutsätter att näringen tar det ekonomiska huvudansvaret för
skogsvården. I gengäld förenklas administrationen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att slopa röjnings-
och gallringsskyldigheten liksom skyldigheten att avverka mogen
skog. Likaså slopas tvånget att upprätta skogsbruksplan.
Skogsägaren skall dock i avverkningsanmälan redovisa sin hänsyn
till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen.
Ransoneringsbestämmelserna förenklas. Sanktionsreglerna anpassas
till ädellövskogslagens bestämmelser vilket innebär att
påföljden vid överträdelse kan bli böter eller fängelse i högst
sex månader.
Utskottet biträder förslaget att miljökonsekvensbeskrivning
skall krävas vid införande av nya skogsbruksmetoder och
skogsodlingsmaterial. Skärpta regler införs för plantering av
contortatall.
Den nya skogspolitiken kräver stora insatser vad gäller
forskning och utbildning, inte minst vidareutbildning av dem som
är verksamma i praktiskt skogsbruk. Rådgivningsinsatserna
betonas. De kommer i ökad utsträckning att få finansieras av
skogsägaren. Utskottet tillstyrker förslaget att den
översiktliga skogsinventeringen skall upphöra och att
riksskogstaxeringen skall fortsätta i oförminskad omfattning.
Utskottet biträder förslaget att det statliga stödet till
skogsbruket fortsättningsvis i regel skall begränsas till att
omfatta vissa natur- och kulturåtgärder, ädellövskogsbruk och
kalkning av skogsmark. Stödet skall finansieras med budgetmedel.
Utskottet avvisar motionsförslag om införande av en
skogsbruksavgift. Samtidigt uttalar utskottet att regional- och
sysselsättningspolitiska insatser med fördel kan utnyttjas i
skogsbruket och administreras av skogsvårdsorganisationen.
Utskottet förutsätter att Naturvårdsverkets och
Skogsstyrelsens utvärdering av den nya skogspolitikens effekter
på den biologiska mångfalden m.m. redovisas för riksdagen.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det behövs en
statlig skogsvårdsorganisation som kan ha skogsägarnas
förtroende. Frågan om organisatoriska ändringar bör anstå. I den
framtida myndighetsorganisationen är det angeläget att man på
ett bättre och mer effektivt sätt får en samordning av olika
statliga myndighetsuppgifter på regional nivå.
Skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet bolagiseras.
Utskottet har varit enigt i att förorda införande av
miljömålet i skogspolitiken som jämbördigt med produktionsmålet.
Från socialdemokratisk sida har man reserverat sig beträffande
motiven för den nya politiken. De nuvarande reglerna om
röjningsskyldighet och skogsbruksplan m.m. bör enligt
socialdemokraterna finnas kvar, liksom vissa stödformer. Vidare
bör anmälningsplikten få ett bredare innehåll med ökad
redovisning av miljöhänsynen.
Vänstern förordar förbud mot plantering av contortatall medan
nydemokraterna anser att tillämpningsreglerna för biotopskyddet
bort läggas fast i detta sammanhang. Till betänkandet är fogade
tolv reservationer (s, nyd), tre särskilda yttranden och en
meningsyttring av suppleant (v).

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) har i proposition
1992/93:226 föreslagit
dels att riksdagen antar förslagen till
1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),
2. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
3. lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av
bekämpningsmedel över skogsmark,
4. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
5. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),
6. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
dels att riksdagen godkänner vad som förordats om
7. miljömålet och produktionsmålet för skogsbruket (avsnitt
3.2 och3.3),
8. inventeringar (avsnitt 6.2),
9. grunderna för statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket
(avsnitt4.1 och7),
10. bevarande av den biologiska mångfalden (avsnitt 8),
11. riktlinjer för överföring av fast egendom från staten till
ett aktiebolag för produktion av skogsfrö och skogsplantor
(avsnitt10),
dels att riksdagen bemyndigar regeringen
12. att genomföra ombildning av skogsvårdsorganisationens frö-
och plantverksamhet till ett aktiebolag enligt de riktlinjer som
förordats (avsnitt10),
13. att sälja aktier eller på annat sätt minska statens
ägarandel i det nya bolaget (avsnitt10).
Vidare hemställs att riksdagen bereds tillfälle att ta del av
vad som anförts om
14. medlen i skogspolitiken (avsnitt4.1),
15. skogsbrukets sektorsansvar för miljövården (avsnitt4.2),
16. sektorsansvar för miljön (avsnitt 4.3),
17. nya skogsbruksmetoder (avsnitt 4.4),
18. föryngringsmetoder och skogsodlingsmaterial
(avsnitt5.3),
19. insektshärjningar (avsnitt 5.5),
20. utbildning och forskning (avsnitt 6.3),
21. rådgivning och information (avsnitt 6.4),
22. skogsvårdsmyndigheten (avsnitt 9).
Under rubriken Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94 har
regeringen under nionde huvudtiteln föreslagit
(C 1) 1. att riksdagen godkänner den huvudsakliga inriktningen
för verksamheten inom skogsvårdsorganisationens ansvarsområde i
enlighet med vad som förordats i avsnittet Slutsatser,
(C 1) 2. att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,
(C 2) att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen:
Myndighetsuppgifter anvisar ett ramanslag på 275305000kr,
(C 3) att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Frö- och
plantverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 1000kr,
(C 4) att riksdagen till Bidrag till skogsvård m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på
90000000kr,
(C 5) att riksdagen till Stöd till byggande av skogsvägar för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på
6000000kr,
(C 6) att riksdagen till Insatser för skogsbruket för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
99000000kr,
och dels under fjortonde huvudtiteln
att riksdagen under reservationsanslaget Investeringar inom
miljöområdet för budgetåret 1993/94 anvisar 55000000kr
utöver vad som har föreslagits i proposition 1992/93:100
bilaga15.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till nya mål för
skogspolitiken. I förslaget ges miljöfrågorna en mer framskjuten
plats än hittills. I fortsättningen skall det sålunda finnas
både ett produktionsmål och ett miljömål för skogsbruket. Målen
skall vara jämställda. Sammanfattningsvis uttrycks detta så att
skogen, som är en nationell tillgång, skall skötas så att den
uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska
mångfalden behålls.
I propositionen föreslås ändringar i skogsvårdslagen
(1979:429) och följdändringar i ett antal andra lagar.
Miljöfrågornas växande betydelse markeras i skogsvårdslagen
genom skärpning av de bestämmelser som rör hänsynen till
naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Ändringarna i
lagen innebär också en betydande avreglering och därmed en ökad
frihet för skogsägarna. Bestämmelserna i ädellövskogslagen
(1984:119) inarbetas i skogsvårdslagen. Lagstiftningen avses
träda i kraft den 1januari 1994.
Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket föreslås
minska kraftigt. Den översiktliga skogsinventeringen upphör.
Statligt stöd skall i huvudsak lämnas endast till
ädellövskogsbruk och vissa natur- och kulturvårdsåtgärder.
Anslaget för avsättning av skogsreservat förstärks och
försöksverksamheten med skogsmarkskalkning utökas.
Skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas organisation
rationaliseras och anpassas till den nya skogspolitiken.
Myndigheternas sektorsansvar för miljöfrågorna markeras
tydligare än hittills. Den statliga produktionen av skogsfrö och
skogsplantor överförs till ett aktiebolag.
Lagförslagen har granskats av lagrådet.
Lagförslagen bifogas till detta betänkande som bilaga 1.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen
1992/93:Jo64 av John Andersson (-) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommande biotopproposition,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om föreskrifter för impediment,
3. att riksdagen beslutar införa en dispensregel som medger
undantag från skogsvårdslagens ransoneringskrav,
4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att
straffpåföljden fängelse införs i skogsvårdslagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skogsbruksplaner,
6. att riksdagen beslutar anslå 55000000kr för en
fortsatt ÖSI-verksamhet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översiktlig skogsinventering,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
regionalpolitiskt stöd till skogsnäringen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om att skogsägaren
skall stå för 20% av kalkningskostnaderna,
10. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att
anvisa ytterligare 55000000kr utöver vad som har
föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga15,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bevarande av den biologiska mångfalden,
12. att riksdagen till Stöd till byggande av skogsvägar för
budgetåret 1993/94 anvisar 4000000kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 10000000kr,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett framtida
stöd till planering och byggande av skogsvägar,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skogsenergi.
1992/93:Jo65 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson(nyd)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att reservatsbildningen på lång sikt bör
nå en högsta nivå av 5% av den produktiva skogsmarken nedanför
odlingsgränsen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i första hand utnyttja statens
markinnehav för den reservatsbildningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att statens skogar bör erbjudas som
ersättningsmark för mark avsedd för reservatsavsättning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att snarast genomföra en grundlig och
tillförlitlig inventering av värdefulla naturvårds- och
kulturminnesvårdsobjekt på statens hela skogsmarksinnehav.
1992/93:Jo66 av Hans Dau och Olle Lindström (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om storleksgränsen på de områden som skall
omfattas av avverkningsanmälan samt om tiden för anmälningarnas
giltighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ransoneringskravet för äldre skog,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om planering av skogsbilvägar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Skogsvårdsstyrelsens organisation.
1992/93:Jo67 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Domän SkogAB i "Dalafjällen" erbjuds
genomföra ett försök med kommersiell naturvårdsförvaltning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avsatta medel för reservatsbildningar.
1992/93:Jo68 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ansvarsfördelning och samverkansformer för myndigheternas
naturskyddsarbete.
1992/93:Jo69 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att anmälningsskyldighet ej skall föreligga för hyggen under två
hektar och att avverkningsanmälans giltighet skall vara fem år.
1992/93:Jo70 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ersättningsreglerna för intrång ändras
till vad som gällde före 1987 års beslut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att minst 5--15% av den produktiva
skogsmarken nedan skogsodlingsgränsen skyddas i reservat inom
15år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vissa hänsynsregler skall vara
utformade som absoluta skyddsregler,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förutsättningarna för ett aktivt skogsbruk
i inlandet.
1992/93:Jo71 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en naturvårdsavgift på produkter
från skogsbruk,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av
en nationalpark i Lundsneset--Tresticklan före den 1juli 1994,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
skogsägare skall fås att ta så stor naturvårdshänsyn att det
uppstår mätbara effekter senast år 1994,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur skogar
nära större tätorter skall kunna skyddas från konventionellt
skogsbruk som minskar natur- och rekreationsvärdet,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
näringsläckaget från skogsmarkerna skall kunna minska,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att någon form av skogsbruksplan skall
finnas kvar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det statliga stödet till skogsbruk i
Norrland inte skall upphöra,
8. att riksdagen beslutar att ÖSI skall slutföras,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Contortatallen.
1992/93:Jo72 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att bidrag till skogsvägar får utbetalas inom
en ram av 50000000kr finansierat genom anslaget Särskilda
regionalpolitiska infrastrukturåtgärder.
1992/93:Jo73 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om problemen med biotopskydd och
nyttjanderättsavtal,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att utarbeta långsiktiga
modeller för att finansiera tillräckligt med
reservatsavsättningar i syfte att bevara naturligt förekommande
djur- och växtarter i livskraftiga bestånd.
1992/93:Jo74 av Harald Bergström (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i den framtida diskussionen om
skogsnäringens sektorsansvar beakta skogsnäringens stora
betydelse för svensk ekonomi och näringens svåra
konkurrenssituation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skogspolitiska kommitténs förslag om
samförstånd och kunskapsuppbyggnad skall vara det viktigaste
medlet till att nå såväl produktions- som miljömålen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att myndigheter och verk åläggs
att alltid underrätta markägare och även ge denne möjlighet att
delta vid besök för inventeringar etc. på enskild mark.
1992/93:Jo75 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av statligt stöd till planering och samordning av
skogsbilvägar.
1992/93:Jo76 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ÖSI,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skogsbilvägar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om särskilda skogsvårdsinsatser i Norrland,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skogsvårdslagstiftningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rådgivning.
1992/93:Jo77 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sanktioner i skogsbruket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökade skogskalkningsförsök främst i den
sydsvenska skogen.
1992/93:Jo78 av Kjell Ericsson och Tage Påhlsson(c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om biotopskydd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regionalpolitiska konsekvenser och behovet
av åtgärdsprogram,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avverkningsanmälan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ransoneringskrav,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om straffsanktioner.
1992/93:Jo79 av Jan Fransson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skogsbrukets roll för den regionala
utvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bibehållande av nuvarande regler om
röjning och skogsbruksplaner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vissa ransoneringsregler för äldre
skog bör behållas för brukningsenheter om 50ha eller mer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skogsvårdsorganisationens frö- och
plantverksamhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bibehållande av den översiktliga
skogsinventeringen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillägg till
14§SLV i enlighet med vad som i motionen anförts,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av
30§SLV i enlighet med vad som i motionen anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om grundsynen på skogsbrukets kollektiva
sektorsansvar för skogsmiljön,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en miljöfond för skogsbruket,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skogsbrukets roll i miljövården.
1992/93:Jo80 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad(m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avverkningsanmälan.
1992/93:Jo81 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utgångspunkten för den framtida
skogspolitiken,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av skogsvårdslagen
att röjningsskyldigheten bibehålls,
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring av skogsvårdslagen
att reglerna om vård av plant- och ungskog omfattar en första
röjning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om meddelande av föreskrifter angående
inplantering av främmande trädslag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anmälningsskyldighet för kvävegödsling,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anmälningsskyldighet vid
helträdsutnyttjande,
7. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i
skogsvårdslagen att kravet på skogsbruksplaner bibehålls,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om redovisning av skogens tillstånd vid
anmälan om avverkning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fullföljande av arbetet med översiktliga
skogsinventeringar,
10. att riksdagen beslutar att till anslaget C4, Bidrag till
skogsvård, för budgetåret 1993/94 anvisa 120000000kr, dvs.
30000000kr utöver regeringens förslag,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om finansiering av forskning om
småskogsbruket,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sammanslagning av anslagen C5, Stöd till
byggande av skogsvägar, och C6, Insatser för skogsbruket,
13. att riksdagen beslutar att till anslaget C6, Insatser
för skogsbruket, för 1993/94 anvisa 105000000kr,
14. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket om
fem år redovisar den nya skogspolitikens uppfyllande av
miljömålet,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om privatisering av frö- och
plantverksamheten,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av en skogsbruksavgift på 2
av det taxerade skogsbruksvärdet från den 1januari 1994.
1992/93:Jo82 av Karin Starrin och Pontus Wiklund (c,kds)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om behovet av utökad
biobränsleanvändning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om regionalpolitiska konsekvenser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utökat behov av utbildning.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1992/93:Jo301 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skogsvårdsorganisationen i Östergötland.
1992/93:Jo302 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skogsvårdsorganisationen i Västernorrlands
län samt om ett regionkontor i Sollefteå.
1992/93:Jo303 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skogsbruket i Jämtlands län.
1992/93:Jo304 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson(nyd)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att såväl reglerna om biotopskydd som
våtmarksdikning avgörs samtidigt som riksdagen antar en ny
skogspolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vid regelutformningen av en ny
biotopskyddsparagraf, en helhetslösning måste göras där
speciellt skogsvårdslagens och naturreservatens föreskrifter
samt de civilrättsliga avtalen skall beaktas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att biotopskyddets kommande bestämmelser
inte utformas som generellt gällande föreskrifter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att antalet biotoper bör begränsas och
handläggningen ske objektvis och på ett rättssäkert sätt.
1992/93:Jo305 av Chris Heister (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om skogsbruksplaner och tillståndsredovisning.
1992/93:Jo306 av Marianne Jönsson m.fl. (c,s,fp) vari
yrkas
1. att riksdagen anslår medel för en snabb inventering av
Mittlandsskogen på Öland,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur ett
ekonomiskt naturanpassat skogsbruk där skall kunna bedrivas.
1992/93:Jo307 av Agne Hansson och Christer Lindblom(fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skogsvårdens framtida organisation i
Kalmar län.
1992/93:Jo308 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Skogsvårdsstyrelsens lokalisering i
Västmanland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett försök med skogsmarkskalkning i
Västmanland län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skogliga beredskapsarbeten i Västmanland.
1992/93:Jo309 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en fördubbling av bidraget för
skogliga åtgärder inom skogliga stödområdet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fortsatta bidrag till byggande av
skogsbilvägar.
1992/93:Jo310 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en fördubbling av bidraget för
skogliga åtgärder inom skogliga stödområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fortsatta bidrag till byggande av
skogsbilvägar.
1992/93:Jo506 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en översyn av importlagstiftningen för virke.
Inkomna skrivelser, uppvaktningar, skogsexkursioner
Inför arbetet med den skogspolitiska reformen har utskottet
mottagit skrivelser från bl.a. Skogsindustriföreningen och
Svenska Naturskyddsföreningen. Naturskyddsföreningen och Svenska
Skogsarbetareförbundet har uppvaktat utskottet. Utskottet resp.
enskilda ledamöter har även gjort skogsexkursioner i regi av
Stora, Naturskyddsföreningen och DomänAB.

Utskottet

Inledning
Propositionen
Gällande skogspolitik beslutades i huvudsak år 1979 (prop.
1978/79:110, bet. 1978/79:JoU30 och SkU49, rskr. 1978/79:387 och
388). Väsentliga ändringar i skogsvårdslagen (1979:429) har
därefter beslutats år 1983 (prop. 1982/83:145, bet.
1982/83:JoU34, rskr. 1982/83:360). Omfattande regleringar av
skogsbruket i den fjällnära skogen beslutades av riksdagen år
1990 (prop. 1990/91:3, bet. 1990/91:JoU13, rskr. 1990/91:70).
Med hänvisning till att utvecklingen i flera avseenden blivit
en annan än den som förutsågs under 1970-talets skogspolitiska
utredningsarbete beslutade regeringen i juni 1990 att en
kommitté med parlamentarisk sammansättning skulle tillkallas för
att utvärdera skogspolitikens mål och medel och föreslå de
förändringar som utvärderingen och bedömningen om den framtida
utvecklingen kan föranleda. Kommittén antog namnet 1990 års
skogspolitiska kommitté. Kommittén, vars direktiv kompletterades
i november 1991, har avlämnat huvudbetänkandet Skogspolitiken
inför 2000-talet (SOU1992:76) och slutbetänkandet Den framtida
skogsvårdsorganisationen (SOU1992:111).
Lagrådets yttrande har inhämtats över de lagförslag som
utarbetats i ärendet. Jordbruksministern har följt Lagrådets
förslag.
Skogspolitiska kommitténs nulägesbeskrivning
Två tredjedelar av Sveriges landyta bär skog i någon form. De
s.k. produktiva skogsmarkerna omfattar 23,5miljoner hektar
eller 57% av landytan. Det totala virkesförrådet uppgår till
2,8miljarder skogskubikmeter. Härav är 85% barrträd.
Hälften av skogen ägs av privata, mindre skogsägare, 25% av
privata bolag och resten av staten, kommuner och kyrkan. Ägandet
av skogen har inte ändrats nämnvärt under de senaste åren.
Däremot har strukturen ändrats. Som exempel kan nämnas att de
tre största skogsbolagen äger mer än 80% av bolagsmarken. Av
de ca 240000 privata brukningsenheterna drivs en allt mindre
andel i kombination med jordbruk.
Endast små områden är opåverkade av skogsbruk. Genom god
skogsvård och kvävegödning från luftföroreningar har den årliga
tillväxten av virkesförrådet ökat kraftigt till närmare 100
miljoner skogskubikmeter. Till följd av detta och av den i
förhållande  till tillväxten låga avverkningen har
virkesförrådet ökat med 1miljard skogskubikmeter eller 60%
under de senaste 60 åren. Ökningen har varit särskilt stark
under 1980-talet då den uppgick till 25--30miljoner kubikmeter
om året.
Sedan mitten av 1960-talet har naturskyddet av skogsmark ökat
kraftigt. Särskilt påtaglig är ökningen av arealen naturreservat
och domänreservat främst i norra Sveriges inland. I södra och
mellersta Sverige och i norra Sveriges kustland finns blott få
större skogsområden som i ringa grad har påverkats av människan
och som har naturskogskvaliteter.
Den årliga slutavverkningsarealen har under den senaste
tioårsperioden uppgått till knappt 0,9% av skogsarealen. Det
motsvarar en omloppstid på närmare 120år för skogen. Av den
avverkade arealen får 15--20% ny skog genom naturlig
föryngring. Resten planteras.
Under 1980-talet har det avverkats mellan 60 och 70 miljoner
skogskubikmeter varje år. Det motsvarar 2--2,5% av det totala
virkesförrådet. Med utgångspunkt häri kan det sägas att hela
virkesförrådet omsätts på 40--45 år. Av det avverkade virket
används 5% som energiråvara. Resten går till skogsindustriell
förädling.
Den industriella förädlingen sker i huvudsak inom massa- och
pappersindustrin och inom sågverksindustrin. Tillverkningen av
massa har fördubblats under de senaste 30 åren medan
pappersproduktionen har fyrdubblats. Samtidigt har antalet
industrier minskat kraftigt. Stora industriinvesteringar har
dock gjorts i utlandet, särskilt under de senaste åren.
Kommitténs framtidsbedömning
Den marknads- och konkurrentbild som tonar fram på kort sikt
och den rikliga tillgången på avverkningsmogen skog väntas
enligt kommittén leda till en fortsatt svag prisutveckling på
virke under de närmaste åren. En tydligare prisdifferentiering
är att vänta.
-- -- --
Det är kommitténs bedömning att miljöproblemen kommer att vara
globala i högre grad i framtiden. Det finns stor risk för att
ökande luftföroreningar leder till att problemen med skogsskador
förvärras om inga motåtgärder sätts in. I så fall kommer
virkesproduktionen att minska. På kort sikt (5--30 år) bedömer
kommittén att miljöfrågorna i vid bemärkelse får en fortsatt och
växande betydelse. Samtidigt som merparten av skogen kommer att
vara en viktig råvaruleverantör till den svenska skogsindustrin
kommer andra värden att vägas in mer än tidigare. Det blir
enligt kommittén viktigare att i framtiden ytterligare öka
naturvårdshänsynen vid bedrivande av skogsbruk. Det är troligt
att det inom vissa områden, t.ex. i känsliga naturområden nära
tätorter och på skärgårdsöar, kommer att ske en anpassning av
skogsbruksmetoder och teknik. Samtidigt kan avsättningen av mark
för naturvårdsändamål väntas öka.
Grunderna för en ny skogspolitik
I sin inledning anför jordbruksministern bl.a. följande.
Inför FN:s konferens om miljö och utveckling i juni 1992 i Rio
de Janeiro hade bl.a. Sverige tagit initiativ till
överläggningar med sikte på en global skogskonvention.
Konventionen skulle utgöra ett komplement till konventionerna om
klimatförändringar och om biologisk mångfald. Överläggningarna
under konferensen resulterade bl.a. i att ett dokument om
principer för global samstämmighet om brukande, bevarande och
hållbar utveckling av alla slags skogar undertecknades, de s.k.
Skogsprinciperna.
-- -- --
Skogsprinciperna har en direkt koppling till den konvention om
biologisk mångfald som 154 stater, däribland Sverige, samt EG
undertecknade vid konferensen. Konventionen introducerar på
global bas ett modernt naturvårdstänkande.
-- -- --
Genom våra åtaganden vid miljökonferensen har vi förpliktat
oss att utforma vår skogspolitik med hänsyn tagen till skogarnas
globala betydelse i olika avseenden, men också på sådant sätt
att vi tillvaratar de nyttigheter av olika slag som skogarna
ger.
Svensk skogspolitik har sedan länge präglats av att staten mer
eller mindre starkt har ställt krav på en varaktig hushållning
med skogarna. Skälen härför har från tid till annan varierat.
Det kan hävdas att kravet med tiden har stärkts och gjorts
tydligare. I 1979 års skogspolitiska beslut slogs det bl.a. fast
att vi bör eftersträva en väl avvägd hushållning med skogarna
som gör det möjligt att kontinuerligt utnyttja det virke som
skogarna kan ge. Även om miljöfrågorna mer än i tidigare
skogspolitiska beslut lyftes fram, fick de inte den tyngd som vi
i dag anser vara nödvändig och som även kommer till uttryck i de
globala skogsprinciperna. Detta är ett av de viktigare skälen
till att en omprövning av 1979 års beslut nu är angelägen.
Kommitténs förslag och remissyttranden över detta utgör enligt
min mening ett bra underlag för en sådan omprövning.
Jordbruksministern erinrar i detta sammanhang även om att
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) i sin
rapport Skogspolitik för ett nytt sekel (Ds1991:31) pläderade
för en omfattande avreglering.
Jordbruksministern anför vidare.
Jag vill först slå fast att skogspolitiken måste ges en
långsiktig och ekologiskt anpassad inriktning. Mot bakgrund av
det grundläggande kravet på en god hushållning och med hänsyn
till de långa växttider som gäller för våra förhållanden är det
inte möjligt och rimligt att med alltför korta intervaller ändra
grunderna för skogspolitiken. Beslut som fattas i dag och
åtgärder som vidtas i vår generation ger resultat först för
kommande generationer. Å andra sidan måste givetvis nya
kunskaper och värderingar få komma till uttryck i den konkreta
utformningen och tillämpningen av politiken.
En annan grundläggande fråga gäller skogspolitikens roll i den
samlade politiken. Skogspolitiken kan givetvis inte leva sitt
eget liv utan måste passa in i den övergripande politiken.
-- -- --
Genom att utforma en ny skogspolitik som bygger på dessa
grundläggande ställningstaganden för vi en för svensk
skogspolitik lång tradition vidare. Det innebär ett fortsatt
ansvarstagande för kommande generationer, ett ansvarstagande som
i olika sammanhang har väckt uppmärksamhet internationellt. Inte
minst därför är det angeläget att fortsätta utvecklingen av
skogspolitiken med detta som grund och med inriktningen att
bättre än hittills hävda ansvaret för miljön både nationellt och
internationellt.
Miljömålet för skogsbruket
I propositionen sammanfattas förslaget till miljömål för
skogsbruket på följande sätt.
Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En
biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras.
Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör
hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga
betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och
naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess
estetiska och sociala värden skall värnas.
Skogsbrukets sektorsansvar för miljön lades fast redan i 1988
års miljöpolitiska beslut. Sektorsansvarets innebörd och
principerna för dess tillämpning preciserades i anslutning till
1991 års miljöpolitiska beslut. De förnybara resurserna skall
utnyttjas inom ramen för ekosystemens produktionsförmåga. Den
biologiska mångfalden samt den genetiska variationen skall
säkerställas. Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i
landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges
förutsättning att fortleva under naturliga betingelser och i
livskraftiga bestånd.
Den skogspolitiska kommittén har utvärderat nu gällande
skogspolitik. Den slutsats man har dragit är att skogsbruket
inte har levt upp till de krav på naturvårdshänsyn som gäller.
En fortlöpande förbättring har dock kunnat iakttas under senare
år. Kommittén anser att det uppställda målet om hushållning med
skogstillgångarna har uppfyllts väl med avseende på volym. De
krav på hänsyn som beslutades i samband med det skogspolitiska
beslutet år 1979 har däremot inte tillgodosetts. Med dagens
övergripande miljövårds- och naturvårdspolitiska mål skulle
förmodligen även en fullständig efterlevnad av de ställda kraven
i skogspolitiken ha betraktats som otillräcklig, anser
kommittén.
Kommittén konstaterar att det i ett skogsbruk som det svenska
helt enkelt inte går att bevara alla arter och naturtyper över
hela arealen.
Kommittén redovisar tre tänkbara handlingslinjer för hur
skogsbruket framgent skall bedrivas och skogsmarksarealen
utnyttjas för att vi skall uppnå en hög produktion och samtidigt
bevara en biologisk mångfald i skogsekosystemen.
Skog för produktion och skog för natur- och miljöskydd
separeras areellt genom avsättning av stora naturreservat.
Skogen brukas med olika intensitet med hänsyn till
skogsmarkens produktionsförmåga och avståndet till fabriker och
marknad.
Skogen brukas med sikte på hög produktion och god natur- och
miljöhänsyn över hela skogsmarksarealen.
Den sistnämnda handlingslinjen är enligt kommittén den bästa
eftersom den troligen är den effektivaste formen av naturvård.
Även i detta fall krävs avsättningar av nationalparker och
naturreservat, främst i södra och mellersta Sverige samt i
Norrlands kustland.
För egen del framhåller jordbruksministern bl.a. följande.
Sverige är vad man kan kalla ett gammalt skogsbruksland. Vi
har under århundraden brukat skogen och utnyttjat dess
avkastning. Över tiden har behoven varierat. Också metoderna för
skogsbruk och graden av hushållning har växlat. Stora
skogsarealer i norra Sverige var länge orörda av skogsbruk,
medan en förhållandevis stor andel av skogsmarken i södra och
mellersta Sverige avverkades hårt för bränsle- och
byggnadsändamål. Genom tiderna har nästan all skogsmark i vårt
land kommit att beröras av skogsbruk på ett eller annat sätt.
Många av de äldre skogarna i södra Sverige är egentligen första
generationens skogar på gamla betesmarker.
-- -- --
Sverige är berett att i enlighet med våra internationella
åtaganden bidra till brukande, bevarande och hållbar utveckling
av våra egna skogar och därigenom bevara den biologiska
mångfalden i skogsekosystemen. Jordbruksministerns förslag
till miljömål för skogsbruket tar sin utgångspunkt i behovet av
ett i vid mening långsiktigt bevarande av skogsmarkens
naturgivna produktionsförmåga och skogens ekosystem.
Det av tradition intensiva utnyttjandet av all skogsmark,
framför allt i södra Sverige, har resulterat i att de
naturskogskvaliteter som trots allt finns kvar är spridda och
fragmentiserade. Detta skapar givetvis problem i vår strävan att
skydda och bevara en biologisk mångfald i skogsekosystemen.
Trots detta måste vi leva upp till vårt globala ansvar för
miljön och bidra till en hållbar utveckling av skogsbruket
internationellt sett. Den svenska skogen skall därför brukas så
att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i våra skogar
ges förutsättningar för att fortleva under naturliga betingelser
och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall
skyddas. Skogen skall också innehålla tillräckliga arealer
skogsmark lämpad för rekreation och friluftsliv. Samtidigt måste
vi slå vakt om det svenska kulturlandskapet och skogens
kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden.
Härigenom ökar vi också värdet av den för vårt folk så
väsentliga allemansrätten. Det kan synas som om dessa
mångfacetterade krav kan vara svåra att tillgodose och att de
skulle strida mot varandra. En viss åtgärd för emellertid ofta
även med sig positiva effekter för flera av de syften jag har
betonat. Insikten härom är nödvändig för att skapa förståelse
för de insatser som behövs.
-- -- --
Jag anser mot denna bakgrund att det är hög tid att ställa upp
ett särskilt miljömål för skogsbruket. Ett nationellt miljömål
för skogsbruket bör utformas så att man lägger lika vikt vid
produktionsmålet och miljömålet. Ett miljömål fyller inte bara
en viktig allmän funktion. Det är också ett självändamål för
skogsbruket. Ett bärkraftigt, långsiktigt skogsbruk kan inte
bedrivas om man bortser från de naturgivna förutsättningarna
eller motverkar dessa.
-- -- --
Kulturmiljön kommer särskilt till uttryck i
skogsvårdslagstiftningen sedan några år. Skogen och skogsmarken
rymmer många kulturhistoriska värden till vilka hänsyn måste tas
då skogsbruket planeras och åtgärder utförs. Ansvaret härför
delas av alla, såväl enskilda som myndigheter. Skador på
kulturmiljön skall såvitt möjligt undvikas eller begränsas. Det
framgår av 1988 års riksdagsbeslut om kulturmiljövården.
Jordbruksministern finner det inte meningsfullt att riksdagen
och regeringen lägger fast några delmål. Han gör dock bl.a.
följande kommentarer.
Avverkningens, särskilt slutavverkningens, effekter när det
gäller kväveutlakningen är speciellt viktiga att uppmärksamma i
de områden som är starkt utsatta för luftföroreningar. Det finns
möjligheter att genom särskild omsorg och noggrannhet vid
planeringen av avverkningarna motverka sådant läckage. Sådan
planering är ett led i det s.k. ståndortsanpassade skogsbruket
som slår igenom alltmer.
-- -- --
Luftföroreningarna och dess följder är ett av de största
miljöproblemen i vårt land. Till detta kommer hoten om
klimatförändringar och ökad ultraviolett strålning till följd av
ett uttunnat ozonskikt. En viktig förebyggande åtgärd mot den
ökade stress som luftföroreningar och atmosfäriska förändringar
kan komma att medföra är ett mångformigt skogsekosystem med en
god ekologisk anpassningsförmåga.
Produktionsmålet för skogsbruket
Regeringen föreslår följande målformulering.
Skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och
ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning.
Skogsproduktionens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga
om användningen av vad skogen producerar.
Jordbruksministern betonar skogens och skogsbrukets stora
betydelse för landets ekonomi och vårt välstånd. Skogen har
under överskådlig tid varit en viktig försörjningskälla i vårt
land. Den ger råvara för vår skogsindustri och den kan även
förse oss med energiråvara. Skogsindustrin är vår främsta
exportnäring. Nettoexportvärdet är mer än dubbelt så stort som
för verkstads- och bilindustrin tillsammans. Därtill kommer att
skogsindustrins import av insatsvaror är förhållandevis liten.
Det finns all anledning att anlägga en mer optimistisk syn på
framtiden än vad kommittén gjort, framhåller jordbruksministern.
Befolkningsutvecklingen talar för ett fortsatt ökat behov av de
produkter som skogen kan ge. Internationella prognoser visar på
en fortsatt stadig efterfrågeutveckling på massa och papper. Det
är emellertid nödvändigt att skogsnäringen vidgar perspektivet.
Vi kan inte längre utgå från att Sverige med sina sämre
naturliga produktionsförutsättningar skall kunna förse
världsmarknaden med s.k. bulkvaror av t.ex. trä och massa till
konkurrenskraftiga priser i lika hög grad som hittills. Det är i
stället nödvändigt att vi tar till vara de särskilda
förutsättningar som vi har.
I det kortare perspektivet står vi inför utmaningen att på
bästa sätt ta till vara den stora virkesvolym som finns i dagens
skog. Omstrukturering av skogsindustrin och en fortsatt
rationalisering av skogsbruket är led i strävan mot en ökad
konkurrenskraft. Men det bör också vara möjligt att redan nu
använda den producerade råvaran på ett effektivare sätt. Genom
en bättre uppdelning på olika användningsområden, träbearbetning
av olika slag och energiproduktion, borde betalningsförmågan för
råvaran kunna förbättras. Det är vidare viktigt att
virkesmarknaden fungerar väl om skogen skall bidra till
samhällsekonomins utveckling.
Motionerna
Enligt motion Jo71 (v) bör regeringen återkomma med förslag om
hur näringsläckaget från skogsmarkerna skall minska. Den
nuvarande situationen betyder att skogsmarken töms på
näringsämnen vilka hamnar i våra sjöar och hav där de bidrar
till övergödning  och förgiftning. Propositionen är på detta
område undermålig, anser motionärerna (yrkande5).
I motion Jo74 (kds) yrkas att skogsnäringens stora betydelse
för svensk ekonomi och näringens svåra konkurrenssituation
beaktas i diskussionen om skogsnäringens sektorsansvar
(yrkande1).
Vi ansluter oss till de föreslagna skogspolitiska målen,
framhålls det i den socialdemokratiska gruppmotionen Jo81 om
utgångspunkten för den framtida skogspolitiken (yrkande1). Det
nya i skogspolitiken måste visa att man så långt som möjligt kan
förena ett aktivt skogsbruk med inriktning på hög och värdefull
virkesproduktion med bevarande av biologisk mångfald. Detta
måste vara utgångspunkten för den  framtida skogspolitiken, för
att vi också i fortsättningen skall kunna vara ett ledande
skogsland och ett internationellt föredöme, anser motionärerna.
Det är enligt deras mening viktigt att man nu i klartext även
formar skogsbrukets miljömål som jämställs med produktionsmålet.
Detta måste göras för att i landet naturligt förekommande växt-
och djurarter skall ges förutsättningar att fortleva under
naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.
Utskottets överväganden
Sverige har en lång skogspolitisk tradition. Denna har gått ut
på att skogen skall skötas så att virket ger god avkastning och
att skogsägaren skall sörja för återväxten efter avverkning.
Staten har ställt krav på en varaktig hushållning med skogarna.
I 1979 års skogspolitiska beslut slogs det fast att att vi bör
eftersträva en väl avvägd hushållning med skogarna som gör det
möjligt att kontinuerligt utnyttja det virke som skogen kan ge.
I takt med den snabba mekaniseringen av skogsbruket och den
under senare år intensifierade miljödebatten har krav ställts på
ett ekologiskt inriktat skogsbruk, krav som efter hand skärpts.
Miljöfrågorna lyftes fram mer än tidigare i 1979 års beslut men
fick inte den tyngd som i dag anses nödvändig. Som
jordbruksministern framhåller är detta ett av de viktigare
skälen till att en omprövning av skogspolitiken nu är angelägen.
Sverige har verkat för tillkomsten av de globala
skogsprinciper som antogs vid FN:s konferens om miljö och
utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992 och som har en direkt
koppling till den konvention om biologisk mångfald som förelåg
till undertecknande vid konferensen. Vi har därigenom åtagit oss
gentemot det internationella samfundet att ge miljöfrågorna ökad
tyngd i skogspolitiken. Vården av världens  skogar är ett
gemensamt ansvar för alla länder.
Utskottet delar jordbruksministerns mening att de förslag som
lagts fram av den Skogspolitiska kommittén och remissyttrandena
över denna utgör ett bra underlag för en omprövning av
skogspolitiken. Utöver den starkare betoningen av miljöfrågorna
kvarstår skogspolitikens inriktning mot hög och jämn
virkesavkastning. Som jordbruksministern framhåller bör
skogspolitiken även passa in i den övergripande politiken och
näringspolitiken vars tyngdpunkt utgörs av generella insatser
för ett positivt näringslivsklimat. Bärande inslag i
näringslivspolitiken är avreglering, ökad konkurrens och
avveckling av selektiva subventioner.
Utskottet betonar att de förenklingar som föreslås på intet
sätt skall tolkas så att lagens krav på skogsägaren att sörja
för skogens återväxt skulle minska. Däremot bör reformen
resultera i ett varierat skogsbruk anpassat efter varje
ståndort. Därigenom höjs beredskapen för att vi skall kunna möta
och tillgodose varierande behov av olika virkesslag och
-kvaliteter i en framtid. Skogsbrukarens egna kunskaper om de
ekologiska sammanhangen och hans kännedom om de lokala
förhållandena bör tas till vara. För att åstadkomma detta krävs
att skogsbrukets utövare besitter en hög kunskapsnivå. I det
långa perspektivet föreligger inget motsatsförhållande mellan
effektivitetskravet på virkesuttaget och kravet att bevara den
biologiska mångfalden. Det är angeläget att den utbildnings- och
informationsverksamhet som föreslås i propositionen görs
kraftfull och når vid omfattning.
Den nya skogspolitiken bör således gå ut på att visa att det
är möjligt och nödvändigt att förena ett aktivt skogsbruk som
inriktas på hög och jämn virkesproduktion med bevarande av
biologisk mångfald. Därigenom skapas förutsättningar för att
skogsnäringen även i framtiden bibehålls som vår viktigaste
exportnäring med avgörande betydelse för såväl sysselsättning
som välfärd.
Skogspolitiken måste ges en långsiktig och ekologiskt anpassad
inriktning. Beslut som fattas i dag och åtgärder som vidtas i
vår generation ger resultat först för kommande generationer. Å
andra sidan måste givetvis nya kunskaper och värderingar få
komma till uttryck i den konkreta utformningen och tillämpningen
av politiken. Genom den nu föreslagna reformen förs en för
svensk skogspolitik lång tradition vidare med inriktningen att
bättre än hittills hävda ansvaret för miljön både nationellt och
internationellt.
Mot bakgrund av det anförda biträder utskottet regeringens
förslag att det i fortsättningen skall finnas både ett miljömål
och ett produktionsmål för skogsbruket och att målen skall vara
jämställda. Utskottet biträder även förslaget att det bör bli en
fråga för skogsvårdsmyndigheten att utforma detaljmål i den
utsträckning som behövs.
Utskottet tillstyrker alltså propositionens förslag till
ändrad formulering av 1 § skogsvårdslagen. Däri föreskrivs att
skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den
uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska
mångfalden behålls,
vid skötseln skall hänsyn tas även till andra allmänna
intressen.
Vad särskilt gäller miljömålet för skogsbruket får
utskottet anföra följande.
1979 års skogspolitiska beslut innebar att de
naturvårdspolitiska mål som fastställdes i samband med
tillkomsten av naturvårdslagen år 1964 med senare ändringar år
1974 bekräftades. De har sedermera preciserats i samband med
naturresurslagens tillkomst år 1986 och de miljöpolitiska
besluten åren 1988 och 1991. I sistnämnda beslut betonades målet
att slå vakt om den biologiska mångfalden liksom att
sektorsansvaret, dvs. principen om varje samhällssektors
ansvar för naturmiljön, måste beaktas vid all markanvändning.
Den skogspolitiska kommittén har utvärderat skogspolitiken och
dragit slutsatsen att skogsbruket inte levt upp till de krav på
naturvårdshänsyn som gäller. För att vi skall uppnå en hög
produktion och samtidigt bevara en biologisk mångfald i
skogsekosystemen bör skogen enligt kommitténs huvudförslag
brukas med sikte på hög produktion och god natur- och
miljöhänsyn över hela skogsmarksarealen. Det innebär att vissa
avsättningar av nationalparker och naturreservat krävs.
Utskottet delar det synsätt som anläggs i propositionen i
fråga om miljömålet. I gällande nationella skogspolitiska beslut
har natur- och miljövården fått en undanskymd plats sett i
dagens perspektiv. I dess ställe bör vårt nyttjande av skogen
som produktionskälla inriktas på ett långsiktigt bevarande av
skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga och ekosystemens
funktion. Praktiskt taget all skogsmark i Sverige har berörts av
skogsbruk i en eller annan form. Skogsekosystemen är liksom
andra ekosystem dynamiska och stadda i ständig förändring. Den
inneboende variationen  inom arter, mellan arter och mellan
olika ekosystem  utgör en av de viktigaste förutsättningarna för
ekosystemens anpassningsförmåga och motståndskraft. Utskottet
delar jordbruksministerns uppfattning att ett ambitiöst miljömål
väl kan förenas med en fortsatt hög produktion  av skogsråvara
och en konkurrenskraftig svensk skogsnäring. Ett bärkraftigt
långsiktigt skogsbruk kan inte bedrivas om man bortser från
eller rent av motverkar de naturgivna förutsättningarna.
Det nationella miljömålet för skogsbruket bör utformas så att
man lägger lika vikt vid produktionsmålet och miljömålet. I
miljömålet bör även hänsynen till kulturmiljön ingå. Skador på
kulturmiljön skall såvitt möjligt undvikas eller begränsas.
Utskottet ansluter sig vidare till vad som anförs i
propositionen om att avverkningens, och speciellt
slutavverkningens, effekter när det gäller kväveutlakningen är
speciellt viktiga att uppmärksamma i de områden som är starkt
utsatta för luftföroreningar. Det är möjligt att genom särskild
omsorg och noggrannhet vid planeringen av avverkningarna
motverka sådant läckage. Sådan planering är ett led i det s.k.
ståndortsanpassade skogsbruket som slår igenom alltmer.
Utskottet har i detta avseende ingen annan mening än den som
framförs i motion Jo71 om att näringsläckaget från våra
skogsmarker måste hejdas. Till skillnad från motionärerna anser
dock utskottet att det ingår i det ståndortsanpassade
skogsbruket att det vid varje avverkningstillfälle görs sådana
bedömningar att näringsläckaget nedbringas till ett minimum. De
nya dikningsreglerna har samma syfte. Förslagen om kalkning och
vitaliseringsgödsling innebär ytterligare åtgärder mot
näringsläckaget. Med det anförda avstyrks motion Jo71
yrkande5.
Luftföroreningarna och deras följder är som jordbruksministern
framhåller ett av de största miljöproblemen i vårt land.
Särskilt i södra och västra Sverige har de orsakat mätbara
effekter i form av direkta skador på träden och markskador. Även
de globala hot om klimatförändringar och ökad ultraviolett
strålning som föreligger på grund av växthuseffekten och ett
uttunnat ozonskikt bör uppmärksammas i detta sammanhang.
Bekämpningen av orsakerna kräver internationell samverkan. När
det gäller försurningen ger även egna nationella åtgärder
betydande effekt. Under den senaste tioårsperioden har de
svenska svavelutsläppen minskat med 70%. Svavelskatten har
bidragit till detta. En följd är att endast en åttondedel av
svavelnedfallet över Sverige härrör från svenska källor.
Kväveutsläppen har dock inte kunnat minskas i den utsträckning
som förutsetts. En skatt på kväveoxidutsläpp har därför
aviserats av regeringen. Därutöver krävs särskilda åtgärder för
att restaurera bl.a. mark och vatten som tagit skada av
luftemissionerna. För skogsmarkens del kan detta ske i form av
kalkning och s.k. vitaliseringsgödsling.
Utskottet har i olika sammanhang uttalat övertygelsen att
kraftfulla åtgärder krävs för att vi skall komma till rätta med
både försurningsproblemen och de globala atmosfäriska
miljöhoten. Sverige är med hänsyn till den geologiska strukturen
särskilt känsligt för sura nedfall av svavel- och kväveoxider.
Åtgärder måste vidtas både på det nationella planet och i
internationell samverkan. Ett mångformigt skogsekosystem
med en god ekologisk anpassningsförmåga innebär dock i sig
självt en viktig förebyggande åtgärd mot den ökade stress som
luftföroreningar och atmosfäriska förändringar kan komma att
medföra.
Vad avser produktionsmålet för skogsbruket vill utskottet
betona skogens och skogsbrukets stora betydelse för landets
ekonomi och vårt välstånd. Skogen har under överskådlig tid
varit en viktig försörjningskälla i vårt land. Den ger råvara
för vår skogsindustri och den kan även förse oss med
energiråvara. Skogsindustrin är vår främsta exportnäring.
Nettoexportvärdet är mer än dubbelt så stort som för verkstads-
och bilindustrin tillsammans.
Med hänsyn till skogsnäringens grundläggande betydelse för
svensk ekonomi framstår enligt utskottets mening ett effektivt
och rationellt bedrivet skogsbruk som en nödvändig förutsättning
för en fortsatt välståndsutveckling. I stora delar av Sverige
sysselsätter skogsnäringen en betydande del av arbetskraften.
Den snabba modernisering av skogsbruket som ägt rum under senare
år bör tillsammans med en aktivt bedriven utbildning av de i
skogen yrkesverksamma möjliggöra en fortsatt utveckling mot ett
varierat, ståndortsanpassat skogsbruk som drivs i samklang med
de ekologiska behoven.
Utskottet delar även jordbruksministerns optimistiska syn på
framtiden. Befolkningsutvecklingen talar för ett fortsatt ökat
behov av de produkter som skogen kan ge. Internationella
prognoser visar på en fortsatt stadig efterfrågeutveckling på
massa och papper. Det är emellertid nödvändigt att skogsnäringen
vidgar perspektivet. Svensk skogsnäring och skogsindustrin bör
ta till vara de särskilda förutsättningar som vi har. En
uthållig tillväxt som nationellt och globalt kan försörja en
växande världsbefolkning måste ha en produktion som baserar sig
på förnybara råvaror och en ökad återanvändning. I det
perspektivet talar det mesta för att träbaserade produkter
fortlöpande skall ersätta produkter som i huvudsak tillverkas
med utnyttjande av fossil energi.
Utskottets ställningstagande beträffande utgångspunkten för
skogspolitiken och den dubbla målsättningen för denna ligger i
väsentliga delar i linje med den diskussion som förs i motion
Jo81. Denna bör alltså inte föranleda någon särskild åtgärd från
riksdagens sida såvitt nu är i fråga (yrkande1).
Vad utskottet anfört är även ägnat att i hög grad tillgodose
syftet med motion Jo74 yrkande1. Skogsnäringens stora
betydelse för den svenska ekonomin måste som nämnts ständigt
hållas i minnet vid avvägningen mellan hänsynen till
produktionsmål och miljömål. Någon ytterligare riksdagens åtgärd
med anledning av yrkandet påkallas alltså inte.
Utskottet föreslår alltså att riksdagen godkänner vad som
förordats i propositionen om miljömålet och produktionsmålet för
skogsbruket.
Medlen i skogspolitiken
Propositionen
Allmänt
Regeringen bedömer att medlen i skogspolitiken liksom hittills
bör vara av rättslig, ekonomisk och administrativ art.
Avvägningen mellan dem bör dock förändras.
Jordbruksministern erinrar om att han tidigare har betonat
kravet på långsiktighet i skogspolitiken och att målen för
skogspolitiken måste ha en sådan inriktning. När det gäller
utformningen av medlen behövs en större flexibilitet. Medlen
måste, även om de syftar mot samma mål, kunna anpassas när
förhållandena förändras och nya kunskaper tillförs. Viss
stabilitet i medlen är dock önskvärd.
Den skogspolitik som nu bör läggas fast kännetecknas vad
gäller medlen av tre förändringar i förhållande till gällande
politik. För det första innebär det en ökad frihet för
skogsägaren att agera inom de ramar som staten ställer upp. Den
innebär för det andra ett ökat ansvar för skogsägaren: dels för
att i den nya friheten tillgodose de av statsmakterna fastlagda
skogspolitiska målen, dels ekonomiskt för sitt skogsbruk som en
motprestation till de minskade skatter och avgifter som har
beslutats. För det tredje förutsätter den nya skogspolitiken
bättre kunskaper hos skogsägaren. Genom de förändringar som nu
redovisats uppnås en integrering av naturvårdsintressena.
Sammantaget leder detta till att skogspolitikens medel bör ges
en annan sammansättning än för närvarande. I likhet med
kommittén bedömer jordbruksministern dock att de även i
fortsättningen bör rymma rättsliga, ekonomiska och
administrativa delar. Skogsvårdslagstiftningen bör som
hittills ange ramarna för hur skogsbruket bör bedrivas.
Lagstiftningen är i sina grundläggande delar allmänt accepterad.
Den har skapat normer som svenska skogsägare finner riktiga och
rimliga. Samtidigt är det nu dags att förenkla lagstiftningen.
-- -- --
Förslagen i det följande innebär även att visst skydd mot en
exploatering av skogarna behålls.
Viktigare i sammanhanget är enligt min mening att
föreskrifterna till lagen görs mindre detaljerade och att
allmänna råd till lagstiftning verkligen framstår som sådana för
skogsägaren och inte som bindande föreskrifter. Det är alltså
nödvändigt att de bemyndiganden som lagen kommer att innehålla
inte utnyttjas för att skapa en ny, omfattande och komplicerad
detaljreglering för skogsägarna. Härigenom får skogsägaren den
handlingsfrihet som kommittén har förordat och som leder till en
nödvändig och önskvärd diversitet i skogsbruket. En sådan
avreglering bidrar också till att stärka äganderätten. Detta är
i linje med grunderna för det arbete som pågår inom
Äganderättskommittén.
-- -- --
Flera bestämmelser i naturvårdslagstiftningen utgör delar i
den lagstiftning som reglerar skogsbruket. Med den ökade tyngd
som miljöfrågorna bör ges i skogspolitiken framstår det som
alltmer tydligt att dessa lagbestämmelser kompletterar
skogsvårdslagen. Detta ställer särskilda krav på samordning
mellan lagarna. Motsvarande kan sägas om vissa bestämmelser i
lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
-- -- --
Med den nya inriktning som skogspolitiken bör ges blir det
nödvändigare än någonsin att skogsägaren själv har eller kan ges
sådana kunskaper om skogsbruk och miljöfrågor att de
övergripande målen tillgodoses i verksamheten. En ökande andel
skogsägare saknar den naturliga förankring i lantbruket som
hittills har kännetecknat de svenska skogsägarna.
Skogsfastigheter förvärvas i ökad utsträckning i
kapitalplaceringssyfte eller av andra skäl än att bilda underlag
för sysselsättning och permanent boende. Många blir skogsägare
genom arv.
Under hela 1900-talet har rådgivning varit ett viktigt
komplement till skogsvårdslagen. Rådgivningen har betonats
kraftigt i de skogspolitiska besluten och anges särskilt i nu
gällande lag. Den nya inriktningen av skogspolitiken förstärker
rådgivningens betydelse. Politiken kräver också att rådgivningen
breddas väsentligt för att omfatta även ekologi i vid mening och
kulturmiljön.
-- -- --
För dem som yrkesmässigt verkar på olika nivåer och inom olika
sektorer i skogsbruket är en adekvat utbildning viktig. Frågor
om skogsutbildningen har tagits upp av regeringen i proposition
1992/93:170 om forskning för kunskap och framsteg.
-- -- --
I proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.
tas upp frågan om fortsatta statliga insatser för utvecklingen
av biobränsleanvändningen, en fråga med stark och betydelsefull
anknytning till skogsbrukets framtid.
-- -- --
Statligt ekonomiskt stöd bör kunna ges en mindre framträdande
roll i skogspolitiken. Generellt innebär regeringens
näringspolitik en ökad frihet för företagarna. Det tar sig bl.a.
uttryck i en minskad skatte- och avgiftsbelastning för
företagen. I gengäld får företagen klara sig utan eller med
minskat statligt stöd. Skogsbruket har som andra sektorer i
näringslivet fått del av den minskade skattebelastningen. Men
dessutom har skogsvårdsavgiften avskaffats. Skogsvårdsavgiften
har finansierat bl.a. statligt stöd till skogsbruket. När den nu
faller bort finns det ingen anledning att annat än i
undantagsfall behålla statligt ekonomiskt stöd.
I det föregående har jag gjort den bedömningen att skogsbruket
kommer att spela en viktig roll för sysselsättning och
försörjning i vårt land och därmed för att behålla en levande
landsbygd. Det måste emellertid stå helt klart att antalet
sysselsatta i näringen aldrig kommer att vara på långt när så
stort som tidigare. Behovet av rationaliseringar och
kostnadssänkningar kommer att finnas kvar. Emellertid kommer
skogsbruket även i fortsättningen att vara viktigt för att skapa
regional balans. Skogsbruket rymmer också möjligheter till
sysselsättning i verksamheter som kan vara viktiga investeringar
för framtiden. I de fall staten behöver göra utvecklingsinsatser
eller insatser för sysselsättning i skogsbygder, bör därför
skogsbruket liksom hittills kunna komma i fråga för dessa inom
ramen för regionalpolitiken. Insatserna bör administreras av
skogsmyndigheten.
Skogsbrukets sektorsansvar för miljövården
Det sektorsansvar som skogsbruket redan har för
naturmiljövården och kulturmiljövården måste utvecklas och
stärkas.
-- -- --
Skogsbrukets sektorsansvar för miljön lades fast i 1988 års
miljöpolitiska beslut. Den generella principen om
sektorsansvaret för naturmiljön preciserades av riksdagen genom
1991 års miljöpolitiska beslut. Där anfördes bl.a. att de
areella näringarna måste bygga på principen om en god och
långsiktig hushållning med naturresurserna. Bevarandet av arter
bör vara en angelägenhet för skogssektorn och inte ses som en
separat naturvårdsfråga. Naturvårdsarbetet bör enligt beslutet
delas in i tre nivåer som skall styra insatserna i form av
prioritering, kostnadsfördelning och ansvar för arbetet. På den
första nivån, det s.k. vardagslandskapet, skall ansvaret och
kostnaderna för naturvården främst ligga på näringsutövarna inom
de olika samhällssektorer som nyttjar naturen i sina
verksamheter. Det framhölls att det krävs en ökad hänsyn till
naturvården på denna nivå. Den andra nivån omfattar områden med
högre naturvärden där speciella insatser för skydd och vård
behövs för att uppfylla målsättningarna. Den tredje nivån utgörs
av särskilt värdefulla områden och omfattar bl.a. de naturtyper
och arter som på grund av sin känslighet bara tål liten eller
ingen mänsklig påverkan och därför kräver ett mer eller mindre
fullständigt skydd med stöd av naturvårdslagen.
Genom 1991 års beslut infördes ett nytt institut i
naturvårdslagen för småbiotoper. Därmed kompletteras regelverket
med skydd för mindre mark- och vattenområden på ett sätt som
svarar mot de krav som den nya skogspolitiken ställer. Den
närmare utformningen av biotopskyddet återstår, men målet är att
det skall fylla det gap som hittills har ansetts finnas mellan
skogsvårdslagens hänsynsbestämmelser och naturvårdslagens
reservatsbestämmelser. Jordbruksministern utgår från att
biotopskyddet så långt rättssäkerheten medger kommer att vara av
generell natur och att skogsägarna med utgångspunkt i ökade
kunskaper och bättre information om vilka värden som finns på
deras fastigheter skall ha en positiv inställning till
biotopskyddet. I vissa fall kan förhållandena dock vara sådana
att naturvårdslagens bestämmelser om naturvårdsområde är bättre
att tillämpa. I sådana sammanhang kan det vara aktuellt att
använda civilrättsliga avtal. Det gäller t.ex. skydd för sådana
känsliga skogsbiotoper som kommittén har hänvisat till och som
faller utanför det lagstadgade biotopskyddet. Här behövs som
kommittén betonar ett aktivt engagemang av skogsägaren.
Sammanfattningsvis anser jordbruksministern att skogsbrukets
sektorsansvar för miljövården bör stärkas och att detta bör ske
inom ramen för befintlig lagstiftning.
Myndigheters sektorsansvar för miljön
Myndigheternas sektorsansvar för miljön bör enligt
jordbruksministerns bedömning fördelas enligt principerna i 1991
års miljöpolitiska beslut. I den proposition som låg till grund
för beslutet framhölls också att övervägande skäl talade för att
skogsvårdsmyndigheten skall handha tillämpningen av det nya
biotopskyddet på skogsmarker. Riksdagen godtog detta.
Jordbruksministern anser att det nu är dags att fullfölja denna
linje på det sätt som kommittén har förordat utom i fråga om
våtmarksdikning och jakt och viltvård. I övrigt anser han att
den fördelning av ansvaret som Naturvårdsverket och
Skogsstyrelsen har redovisat (i bet. SOU1992:76 s.140--142)
är väl avvägd och i linje med statsmakternas intentioner.
Motionerna
Enligt motion Jo70 (s) bör ersättningsreglerna för intrång
ändras till vad som gällde före 1987 års beslut då markägarnas
möjligheter till ersättning utökades och hänsyn som tidigare
varit obligatorisk nu blev ersättningsberättigad. Formellt
bestod den ändring som då gjordes i att intrånget inte längre
relaterades till hela fastigheten utan till "berörd del" av
denna, framhåller motionärerna som anser att möjlighet därmed
öppnades för markägaren att manipulera bort hänsynen genom att
modifiera avverkningsytans storlek (yrkande1).
I motion Jo74 (kds) yrkas att samförstånd och
kunskapsuppbyggnad skall vara  det viktigaste medlet till att nå
såväl produktions- som miljömålen (yrkande2). Motionären
framhåller särskilt att skall vi klara av att nå de mål som
ställs upp måste vi ha skogsägarna med oss och inte mot oss.
Skogspolitiska kommitténs förslag bygger på samförstånd mellan
skogsägare och myndigheter.
Enligt motion Jo79 (s) bör riksdagen göra ett tillkännagivande
om skogsbrukets roll för den regionala utvecklingen. De förslag
som läggs innebär sammantaget betydande försämringar för
landsdelar med långa avstånd  till avsättningsorter, framhåller
motionären. Framför allt gäller detta Norrlands inland. En
regional konsekvensbedömning av den skogspolitiska propositionen
skulle visa att den har näst intill förödande regionalpolitiska
konsekvenser (yrkande1).
I motionen yrkas vidare att riksdagen gör uttalanden om
skogsbrukets kollektiva sektorsansvar för skogsmiljön
(yrkande8) och om skogsbrukets roll i miljövården
(yrkande10). Motionären hänvisar till riksdagens uttalanden i
samband med 1991 års miljöproposition då jordbruksutskottet
framhöll att det är viktigt att åstadkomma en lämplig fördelning
av ansvaret för naturvården mellan samhället och den enskilde.
Skogsbrukets sektorsansvar, dvs. skyldigheten för
skogsbrukarna/skogsägarna att bruka skogen på ett sätt som
säkrar den biologiska mångfalden och den genetiska variationen,
har varit utgångspunkten för ändringarna i naturvårdslagen.
Enligt motionen finns det anledning att ifrågasätta tesen, att
en avreglering och borttagande av skötselföreskrifter gynnar
naturvården, att den ger ökad mångfald och ett mångfasetterat
skogsbruk.
Enligt motion Jo64 (-) bör riksdagen begära utredning om och
förslag till åtgärder för att främja en ökad användning av
skogsenergi (yrkande14). I motion Jo82 (c,kds) betonas
biobränslenas betydelse för både sysselsättningen och
energiproduktionen. Motionärerna begär ökad användning av
biobränslena (yrkande1), fäster vikt vid biobränslenas
regionalpolitiska nytta (yrkande2) och föreslår
tillkännagivande om ökat behov av utbildning av
pannkonstruktörer och i panndrift (yrkande3).
I några motioner diskuteras särskilt det nya biotopskyddet
enligt naturvårdslagen. Enligt motion Jo64(-) yrkande 1 bör i
den kommande biotoppropositionen tillfredsställande redovisas på
vilket sätt reglerna om skyddet av den biologiska mångfalden
påverkar skogsnäringen, såväl vad gäller produktionsmål som
miljömål. Enligt motion Jo73(kds) bör riksdagen göra ett
tillkännagivande om problemen med biotopskydd och
nyttjanderättsavtal (yrkande1). Enligt motion Jo78(c) bör
underlag för beslut om skydd av småbiotoper redovisas i samband
med jordbruksutskottets behandling av den skogspolitiska
propositionen (yrkande1). I den fristående motionen
Jo304(nyd) yrkas att såväl reglerna om biotopskydd som
våtmarksdikning avgörs samtidigt som riksdagen antar en ny
skogspolitik (yrkande1), att vid regelutformningen av en ny
biotopskyddsparagraf en helhetslösning måste göras där speciellt
skogsvårdslagens och naturreservatens föreskrifter samt de
civilrättsliga avtalen skall beaktas (yrkande2), att
biotopskyddets kommande bestämmelser inte utformas som generellt
gällande föreskrifter (yrkande3) samt att antalet biotoper bör
begränsas och handläggningen ske objektvis och på ett
rättssäkert sätt (yrkande4).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att en viktig del av den kritik som
riktats mot skogspolitiken under senare år har gällt den
administrativa belastningen av skogsägarna och den höga
detaljeringsgrad som präglat kraven från myndigheterna inför en
skoglig åtgärd. De förenklingar av de skogspolitiska medlen som
görs i propositionen bör ses som uttryck för en större
flexibilitet. Som jordbruksministern framhåller måste medlen
kunna anpassas när förhållandena ändras och nya kunskaper
tillförs. Regeringens förslag syftar till att ge skogsägaren
ökad frihet att agera inom de ramar som staten ställer upp.
Samtidigt får skogsägaren ökat ansvar, både vad gäller
kostnaderna och miljöhänsynen, för att de skogspolitiska målen
skall bli tillgodosedda. Den nya skogspolitiken förutsätter goda
kunskaper hos skogsägaren och övriga i skogsbruket
verksamma.
På myndighetsnivån innebär förslagen att föreskrifterna till
lagen görs mindre detaljerade och att allmänna råd till
lagstiftningen verkligen framstår som sådana för skogsägaren och
inte som bindande föreskrifter. Som jordbruksministern påpekar
är det nödvändigt att de bemyndiganden som lagen kommer att
innehålla inte utnyttjas för att skapa en ny, omfattande och
komplicerad detaljreglering för skogsägarna.
Utskottet vill även betona vikten av att det finns medel att
ingripa för den händelse den ökade friheten i det enskilda
fallet inte skulle motsvaras av ökat ansvarstagande eller hög
kunskapsnivå. Därför bör sådana grundläggande bestämmelser
finnas kvar som behövs för att tillgodose de övergripande målen
och som bl.a. innefattar visst skydd mot en exploatering av
skogarna.
Den höga ambition som innefattas i den nya, dubbla
skogspolitiska målsättningen gör inte i och för sig skogsvården
mindre komplicerad. Eftersom det är angeläget att skogsbrukarna
uppfattar lagstiftningen som positiv finns det enligt utskottets
mening ett stort behov av avreglering. Skogsbrukets företrädare
har redan i stor utsträckning antagit erbjudanden om utbildning
i ekologiska skogsbruksmetoder. Utskottet förutsätter att denna
utbildningsverksamhet fortsätter och intensifieras bland de i
skogsbruket yrkesverksamma.
Utskottet delar mot den angivna bakgrunden den allmänna syn på
avregleringen som jordbruksministern anlägger. Som framhålls i
motion Jo74 om kommitténs betoning av samförstånd mellan
skogsägare och myndigheter måste sådant samförstånd till för att
den nya skogspolitiken skall bli framgångsrik. Utskottet utgår
från att både myndigheter och näringens företrädare i stor
utsträckning delar dessa värderingar. Något särskilt
riksdagsuttalande med anledning av yrkande2 i motionen synes
inte påkallat.
Det anförda innebär att utskottet avstyrker förslaget i motion
Jo79 yrkande10 att utöver den ökade ambitionsnivå som
införandet av ett miljömål innebär även behålla det nuvarande
regelverket intakt. Risken finns att ett bifall till motionen i
detta avseende skulle motverka sitt syfte. Näringens företrädare
har mottagit kommitténs och regeringens förslag positivt och
uttalat intresse för att bedriva ett ekologiskt anpassat
skogsbruk med hänsynstagande till behovet att bevara faunans och
florans arter.
Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i motion
Jo79 om att skogsnäringen har stor betydelse för
sysselsättningen i svenskt näringsliv och att skogsbruket har en
viktig roll att spela för att behålla en levande landsbygd. Det
måste emellertid stå helt klart att  antalet sysselsatta i
skogsbruket aldrig kommer att återgå till den höga nivå som den
legat på tidigare. Behovet av rationaliseringar och
kostnadssänkningar kommer att finnas kvar. Emellertid kommer
skogsbruket även i fortsättningen att vara viktigt för att skapa
regional balans. Skogsbruket rymmer också möjligheter till
sysselsättning i verksamheter som kan vara viktiga investeringar
för framtiden. I de fall staten behöver göra utvecklingsinsatser
eller insatser för sysselsättning i skogsbygder bör därför
skogsbruket liksom hittills kunna komma i fråga för dessa inom
ramen för regionalpolitiken. Insatserna bör administreras av
skogsmyndigheten. Regeringen har numera i
kompletteringspropositionen föreslagit medel för
regionalpolitiska satsningar i skogsbruket. Utskottet återkommer
härtill i den fortsatta framställningen.
Vad utskottet anfört synes ägnat att i viss mån tillgodose
syftet med motion Jo79 yrkande1. Motionsyrkandet bör inte
föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Skogsbrukets sektorsansvar för miljövården preciserades av
jordbruksutskottet och riksdagen i 1991 års beslut om
miljöpolitiken. Sedermera har frågan närmare diskuterats av den
ovan omnämnda arbetsgruppen i betänkandet (Ds1991:87)
Naturvårdshänsyn och de areella näringarna.
Bevarandet av arter bör enligt beslutet vara en angelägenhet
för skogssektorn och inte ses som en separat naturvårdsfråga. I
"vardagslandskapet" skall ansvaret och kostnaderna ligga främst
på näringsutövarna, medan speciella insatser för skydd och
vård behövs i de områden som betecknas som en andra nivå. En
tredje nivå innefattar områden som kräver mer eller mindre
fullständigt skydd i form av nationalparker eller andra typer av
skyddsområden. Dessutom infördes genom beslutet ett nytt
skyddsinstitut kallat småbiotoper. Enligt beslutet beräknades de
ersättningar som skall betalas ut till markägare för skydd av
småbiotoper bli begränsade.
När det gäller skogsbrukets kostnadsansvar för miljövården
är det, som jordbruksministern framhåller, i enlighet med 1991
års beslut att skogsbrukets ökade ansvar för naturmiljön bör
kunna tillgodoses inom ramen för sektorsansvaret. Förvaltande av
naturen och den biologiska mångfalden bör bli ett normalt inslag
i verksamheten och i princip inte förutsätta statliga bidrag.
Som jordbruksministern vidare påpekar tar skogsbruket redan nu
ett kostnadsansvar för resurshushållning och miljövård.
Även i frågan om ersättningsrätten ansluter sig utskottet till
regeringens uppfattning. Som framgår av propositionen anser
regeringen att markägaren alltid skall svara för den kostnad som
motsvarar ett intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen
samt att underlaget för beräkningen av denna gräns bör
begränsas. Bagatellartade intrång skall inte läggas till grund
för ersättning. Vidare konstateras att en höjning i övrigt av
kvalifikationsgränsen för ersättning inte kan göras utan att man
frångår det grundläggande riksdagsbeslutet år 1987 om
ersättningsprinciperna. Som jordbruksministern påpekar får de
lagtekniska förändringar som hänger samman med de förstnämnda
frågorna behandlas i ett senare sammanhang.
Vad utskottet anfört om ersättningsfrågorna innebär att motion
Jo70 yrkande1 avstyrks.
Sammanfattningsvis biträder utskottet jordbruksministerns
mening att skogsbrukets sektorsansvar för miljövården stärks och
att detta bör ske inom ramen för befintlig lagstiftning. Därmed
avstyrks motion Jo79 yrkande8.
Utskottet har i och för sig ingen annan mening än den som
framförs i flera motioner att det hade varit en fördel om
detaljreglerna för biotopskydd lagts fast innan den
skogspolitiska propositionen presenterades. Enligt utskottets
bedömning är de ställningstaganden som görs i propositionen dock
ganska väl preciserade. Naturvårdslagens regler om biotopskyddet
beslöts av riksdagen i samband med 1991 års miljöpolitiska
beslut. Vid införandet av det nya skyddsinstitutet nämndes som
exempel på skyddsvärda objekt bl.a. åkerholmar, våtmarker och
mindre ytvatten i jordbrukslandskapet, naturliga  betes- och
slåttermarker, källor och källkärr, klibbalskog och öppna
rikkärr. Övervägande skäl talade enligt beslutet för att
skogsvårdsstyrelserna skulle få uppgiften att när så behövs
fatta beslut i de enskilda fallen om biotopskyddets omfattning
när det gäller skogsmarken.
Som anförs i propositionen återstår den närmare utformningen
av biotopskyddet, men målet är att det skall fylla det gap som
hittills har ansetts finnas mellan skogsvårdslagens
hänsynsbestämmelser och naturvårdslagens reservatsbestämmelser.
Utskottet delar jordbruksministerns mening att biotopskyddet så
långt rättssäkerheten medger bör vara av generell natur.
Skogsägarna bör med utgångspunkt i ökade kunskaper och bättre
information om vilka värden som finns på deras fastigheter kunna
ha en positiv  inställning till biotopskyddet. I vissa fall kan
förhållandena dock vara sådana att naturvårdslagens bestämmelser
om naturvårdsområde är bättre att tillämpa. I sådana sammanhang
kan det vara aktuellt att använda civilrättsliga avtal.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo304.
Syftet med motionerna Jo64 yrkande 1, Jo73 yrkande1 och Jo78
yrkande1 tillgodoses delvis av vad utskottet anfört och bör
inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet erinrar även om att frågan om fortsatta statliga
insatser för utvecklingen av biobränsleanvändningen tas upp i
proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.
Propositionen bereds av både jordbruksutskottet och
näringsutskottet. Frågan om biobränslen har en stark och
betydelsefull anknytning till skogsbrukets framtid. Utskottet
har med hänsyn till både regionalpolitiska överväganden och till
det allmänna behovet att ersätta fossila bränslen med
förnyelsebara ingen invändning mot vad som anförs i motion Jo82
om behovet av ökad biobränsleanvändning. Det sagda gäller även
om vad i motionen anförs om behovet av utbildning i
eldningsteknik. Någon anledning för riksdagen att i detta
sammanhang göra något uttalande föreligger dock inte. Kravet på
utredning i motion Jo64 yrkande14 får anses delvis
tillgodosett genom klimatpropositionen. Även detta
motionsyrkande avstyrks alltså.

Skogsvårdslagstiftningen
Propositionen
Skogsvårdslagens tillämpningsområde
Regeringen föreslår att skogsvårdslagens definition av
begreppet skogsmark behålls oförändrad. Till lagens definition
av vad som skall anses vara skogsmark läggs en definition av vad
som skall anses vara skogliga impediment.
För närvarande undantas från skogsmarksbegreppet i lagen
outnyttjad mark som på grund av särskilda förhållanden inte bör
tas i anspråk för virkesproduktion. I motiven nämns som exempel
mark i anslutning till bebyggelse som bör hållas öppen av
naturvårdsskäl.
Jordbruksministern föreslår att ytterligare en definition
fogas till skogsmarksdefinitionen, nämligen en beskrivning av
vad som skall avses med skogliga impediment. Det finns skäl
att, när det gäller vissa naturvårdsföreskrifter, knyta
skogsvårdslagens tillämpning till dessa impediment. Det gäller
sådan mark som visserligen inte är lämplig för virkesproduktion,
men där det ändå finns skog eller förutsättningar för skog.
Impedimenten kan definieras som outnyttjad mark som inte är
lämplig för virkesproduktion utan produktionshöjande åtgärder,
men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog.
Impedimenten fyller andra viktiga funktioner. De har i många
fall höga naturvärden och bidrar till variationen i
skogsekosystemen. Den naturliga karaktären hos de skogliga
impedimenten bör bibehållas. För att åstadkomma ett mera
fullständigt skydd för de skogliga impedimenten bör därför ett
nytt bemyndigande införas i skogsvårdslagen som ger stöd för
föreskrifter om förbud mot avverkning och andra
skogsbruksåtgärder på dessa marker.
Anläggning av ny skog på skogsmark
Även i fortsättningen skall ny skog anläggas på skogsmark om
markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på
grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart
sätt eller om marken ligger outnyttjad.
Med slutavverkning avser skogsvårdslagstiftningen i allmänhet
kalavverkning, med eller utan kvarlämnande av fröträd. De
föreskrifter som närmare reglerar återbeskogningskravet efter
avverkning är emellertid inte anknutna till någon bestämd
avverkningsform. Jordbruksministern framhåller att hans förslag
i det följande att tillåta också andra avverkningsformer än den
hittillsvarande  traditionella slutavverkningsformen inte
behöver få några återverkningar när det gäller reglerna för när
återväxtskyldighet föreligger. Dock bör det vara möjligt att i
vissa fall acceptera längre föryngringsperioder än vad som
gäller för närvarande. Under förutsättning att naturlig
föryngring är en lämplig föryngringsmetod bör upp till 20
år kunna accepteras med hänsyn till bl.a. lokala erfarenheter.
Det bör uppdras åt Skogsstyrelsen att utforma föreskrifter.
Ny skog skall dessutom anläggas om skogstillståndet är
uppenbart otillfredsställande.
En av de mer kritiserade reglerna i skogsvårdslagen har varit
den bestämmelse som innebär skyldighet att anlägga ny skog när
skogstillståndet är otillfredsställande (5:3-regeln). Kritiken
har gällt att bestämmelsen, särskilt under den period då
omfattande statligt ekonomiskt stöd lämnades, innebar att man i
alltför stor utsträckning avverkade skogar med särskilda
naturvärden och ersatte dem med ny skog.
När produktionsmålet och miljömålet jämställs bör det inte
finnas ett specifikt krav från statens sida att vidta aktiva
skogsbruksåtgärder på marker som har höga naturvärden. I viss
utsträckning bör det emellertid även i fortsättningen ställas
krav på att återväxtåtgärder sätts in på marker med dålig skog.
Jordbruksministern föreslår att skogsvårdslagen ändras så att
det ifrågavarande kravet på återväxtåtgärder begränsas till att
gälla marker där skogstillståndet är uppenbart
otillfredsställande.
Skogsodlingsmaterial
Jordbruksministern bedömer att skogsvårdslagens bestämmelser
om skogsodlingsmaterial bör behållas oförändrade. Även i
fortsättningen kommer det att finnas ett behov av att kunna
reglera användningen av och handeln med skogsodlingsmaterial.
Något skäl att ändra skogsvårdslagens bemyndigande för
sådana regler finns därför inte.
Vad så gäller användningen av utländska trädslag förespråkar
jordbruksministern en ökad restriktivitet. Han anser att vi som
regel bör använda oss av trädarter som normalt finns i vårt
land. Endast i undantagsfall bör främmande arter komma till
användning. Nuvarande begränsning när det gäller användningen av
contortatall bör således skärpas ytterligare i avvaktan på en
mera långsiktig utvärdering av hittills anlagda bestånd. Han
avser att senare återkomma till regeringen med förslag till
nödvändiga författningsändringar.
Röjning och gallring av skog
I propositionen föreslås att skyldigheten för skogsmarkens
ägare att röja och gallra i skogen tas bort. Enligt
jordbruksministerns mening behövs det inte någon lagreglerad
skyldighet för att förmå skogsägarna att också i fortsättningen
röja och gallra i tillräcklig omfattning. Dagens röjning och
gallring, som bestäms av bl.a. marknadssituationen,
överensstämmer med vad som oberoende av lagstiftning varit
brukligt bland skogsägare i allmänhet. Mot den bakgrunden
föreslås att skogsvårdslagens regler om skyldighet att röja och
gallra tas bort. Den skyldighet att vårda plantskogar som följer
av skogsvårdslagens regler om anläggning av ny skog skall
däremot fortfarande gälla.
Avverkning av skog
Jordbruksministern föreslår att skogsvårdslagens bestämmelser
om tillåtna avverkningsformer ändras för att markera att
slutavverkning kan innebära också andra huggningssätt än
kalavverkning.
Liksom hittills bör det av skogsvårdslagen framgå att
avverkning får ske om den främjar skogens utveckling. Därmed
avses att avverkningen sker antingen som röjning eller som
gallring.
Vid avverkning av slutavverkningsmogna träd bör även andra
former än kalavverkning accepteras vilka är ändamålsenliga för
återväxten av ny skog. Det bedrivs för närvarande ett omfattande
forsknings- och utvecklingsarbete när det gäller sådana
avverkningsformer främst med den inriktningen att de skall vara
särskilt ändamålsenliga för naturvården. Syftet kan t.ex. vara
att skapa nya naturvärden, föryngra genom brand efter
avverkning, utnyttja virkesproduktionen i olika biotoper och
samtidigt ta miljöhänsyn, avverka s.k. brandrefugier så att
känsliga arter klarar sig, lära sig förena ekonomi och naturvård
och på sikt minska behovet av reservat. Efter hand som metoderna
har utvecklats och kan anses beprövade bör de kunna godtas som
avverkningsform. Målet är sålunda att på sikt få fram de
avverkningsformer som ger en önskvärd variation i skogen och
frihet för skogsägaren.
Den ändrade inriktningen i fråga om nya avverkningsformer bör
komma till uttryck i lagen på så sätt att begreppet
slutavverkning tas bort ur bestämmelsen.
Lagens övriga avverkningsregler, som kräver att viss
slutavverkningsålder uppnåtts, som begränsar slutavverkningen
till viss högsta areal och som kräver att slutavverkning sker på
viss minsta areal ersätts av dels ett förenklat skydd mot
avverkning för den yngre skogen, dels ett förenklat
ransoneringskrav.
Jordbruksministern föreslår att det i lagen tas in ett
bemyndigande att till skydd för den yngre skogen föreskriva att
trädbestånd under en viss ålder inte får avverkas. För att på
varje brukningsenhet, med undantag för de minsta, främja en jämn
åldersfördelning bör det nuvarande ransoneringskravet för
storskogsbruket behållas. Begränsningen bör gälla för
brukningsenheter som är större än 1000ha skogsmark. Vidare
bör för brukningsenheter större än 100ha gälla att en
avverkning skall begränsas om den skulle leda till att mer än
hälften av brukningsenheten  kommer att bestå av  kalmark och
skog yngre än 20 år. -- Det nuvarande kravet på viss
slutavverkning bör slopas.
Insektshärjningar
Bestämmelserna i skogsvårdslagen till  skydd mot
insektshärjningar behålls oförändrade. De föreskrifter som
utfärdats i anslutning till skogsvårdslagen innebär bl.a. en
skyldighet att upparbeta skadad skog, att iaktta restriktioner
när det gäller att lämna kvar hyggesavfall, att forsla ut virke
ur skogen och att lagra virke på visst sätt. Skogsstyrelsen bör
enligt propositionen få i uppdrag att se över föreskrifterna med
hänsyn bl.a. till att en mängd växter och djur är beroende av
död eller döende ved för sin överlevnad. Behovet av att lämna
död och döende ved samt döda träd i skogen med hänsyn till
naturvården bör därför tillgodoses bättre i framtiden. Det bör
också vara möjligt att höja gränsen för högsta antal träd som
får lämnas kvar i skogen efter avverkning eller stormfällning.
Det statliga stödet till insektsbekämpning slopas.
Motionerna
I motion Jo64 ifrågasätts om inte riksdagen borde avslå
förslaget om en definition av impedimenten och ett införande
av föreskrifter. Om nu inte detta anses möjligt bör åtminstone
nödvändiga klargöranden göras så att inte nya stora problem
skapas för människor i vissa regioner. Så bör exempelvis
björkskogsbältet längs fjällkedjan även fortsättningsvis få
användas av de människor som där bor. Den används mest till
bränsle, men avverkning har även förekommit för att sälja
björkmassaved, framhåller motionären (yrkande2). I motionen
begärs även åtgärder så att de tekniska impedimenten i skogen
redovisas i någon form när man diskuterar frågan om hur mycket
skog som är skyddad från avverkning (yrkande11). Enligt motion
Jo79(s) bör å andra sidan skyddet mot åtgärder på impediment
markeras tydligare än i regeringens förslag genom att nu
föreslagna föreskrifter på detta område införs i lagtexten
(30§SVL; yrkande7).
Beträffande skogsodlingsmaterial yrkas i motion Jo71 på
stopp av ytterligare plantering av contortatall (yrkande9),
och i motion Jo81(s) yrkas på ett tillkännagivande om att
föreskrifter bör meddelas vad gäller inplantering av främmande
trädslag (yrkande4). Främmande arter bör inte få planteras in
eller sättas ut i naturen utan särskilt tillstånd, anför
motionärerna.
Enligt de socialdemokratiska motionerna Jo76 yrkande4, Jo79
yrkande2 i denna del och Jo81 yrkande2 bör
röjningsskyldigheten bibehållas i skogsvårdslagen. Enligt
yrkande3 i sistnämnda motion bör lagen ändras så att reglerna
om vård av plant- och ungskog omfattar en första röjning.
Beträffande avverkningsreglerna yrkas i motion Jo64(-)
att riksdagen beslutar införa en dispensregel som medger
undantag från skogsvårdslagens ransoneringskrav (yrkande3).
Sådan dispens kan behövas på privata skogsfastigheter i samband
med generationsskifte eller vid köp av skog, anser motionären.
Enligt motion Jo66(m) bör ransoneringskravet för äldre skog
slopas (yrkande2) och enligt motion Jo78(c) bör endast
storskogsbruket drabbas av ransoneringskravet (yrkande4). I
motion Jo79(s) yrkas att vissa ransoneringsregler för äldre
skog behålls för brukningsenheter om 50ha eller mer. En sådan
regel krävs enligt motionen för att skogspolitiken skall kunna
bidra på ett verksamt sätt till regional balans (yrkande3).
Under rubriken insektshärjningar har utskottet funnit
lämpligt behandla den fristående motionen Jo506(fp) med
yrkande om en översyn av importlagstiftningen för virke för
undvikande av att skadeinsekter skall föras in och spridas i
vårt land.
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om
skogsvårdslagens tillämpningsområde. Utskottet delar även
regeringens mening att det finns anledning att i detta
sammanhang definiera vad som skall anses vara skogliga
impediment, nämligen mark som inte är lämplig för
virkesproduktion utan produktionshöjande åtgärder men som bär
skog eller har förutsättningar att bära skog. Utskottet ansluter
sig även till förslaget i propositionen att ett nytt
bemyndigande införs i skogsvårdslagen som ger stöd för
föreskrifter om förbud mot avverkning och andra
skogsbruksåtgärder på sådana marker.
Utskottets ställningstagande innebär att yrkande2 i motion
Jo64 om avslag på propositionen i detta hänseende eller
åtminstone införande av dispensmöjligheter för skogsbruk i
fjällbjörksområdet avstyrks. Riksdagens beslut år 1990 om
skogsbruket i fjällnära skogar innebar att sådana områden skulle
avgränsas där avverkning inte kan ske på grund av bl.a.
återväxtsvårigheter (prop.1990/91:3, JoU13). Utskottet ser
inte heller att motionärens yrkande 11, om redovisning av de
s.k. tekniska impedimentens areal, skulle vara ägnat att
tillföra någon ytterligare kunskap av värde som motsvarar de
insatser en sådan statistik skulle kräva.
Utskottet avstyrker även motion Jo79 yrkande7. Utskottet
finner inte anledning att föra in detaljföreskrifter om
avverkningsförbud m.m. på impediment i lagtexten. Dessa
föreskrifter har sin naturliga plats i föreskrifter meddelade
enligt det ovannämnda bemyndigandet.
Utskottet har ingen erinran mot jordbruksministerns förslag om
reglerna för krav på anläggning av ny skog på skogsmark.
Utskottet har inledningsvis betonat att de nya reglerna på intet
sätt befriar skogsägaren från kravet att återbeskoga sin
skogsmark efter avverkning. Skogsvårdslagens bestämmelser om
föryngringsmetoder bör alltså behållas oförändrade. De nya
reglerna innebär å andra sidan en ökad variationsmöjlighet vid
val av avverkningsform och föryngringsmetod, allteftersom nya
metoder kommer fram och prövas för ett ekologiskt anpassat
skogsbruk. Utskottet ansluter sig vidare till förslaget om
ändrad formulering av den s.k. 5:3-regeln.
Utskottet delar även regeringens syn på att bestämmelserna och
kontrollen av skogsodlingsmaterial behålls oförändrade. Den
nuvarande begränsningsregel som gäller för plantering av
contortatall bör i enlighet med propositionen skärpas i avvaktan
på en mera långsiktig utvärdering av hittills anlagda bestånd.
Därmed synes syftet med motion Jo81 yrkande4 tillgodosett.
Utskottet har ingen invändning mot motionärernas förslag om
meddelande av föreskrifter om en högsta tillåten areal, för den
händelse det bedöms angeläget. Något särskilt riksdagsuttalande
om detta är dock icke påkallat.
Det anförda innebär att motion Jo71 yrkande9 avstyrks.
Utskottet har inte heller någon annan mening än regeringen om
att skyldigheten för skogsmarkens ägare att röja och gallra i
skogen bör tas bort. Utskottet biträder jordbruksministerns
uppfattning att en ökad frihet för skogsägaren gynnar den
biologiska mångfalden och att det finns risk för att den
önskvärda variationen i framtidens skogar begränsas genom kraven
på röjning och gallring. Markägaren bör därför ges möjlighet att
själv avgöra när åtgärder skall sättas in för att påverka
beståndets utveckling. Någon större risk för att skogstillväxten
minskar i allvarlig omfattning bedöms inte föreligga. Utskottet
avstyrker med det anförda motionerna Jo76 yrkande4, Jo79
yrkande2 och Jo81 yrkandena2 och3. Riksdagen bör således
upphäva 9§SVL i enlighet med regeringens förslag.
Även de förslag som lagts fram om ändring av skogsvårdslagens
bestämmelser om tillåtna avverkningsformer biträds av
utskottet. Utskottet delar jordbruksministerns mening att
avverkningen av slutavverkningsmogna träd liksom hittills skall
vara ändamålsenlig för återväxten av ny skog, oavsett vilken
form avverkningen får. Detta har redan betonats inledningsvis.
Den ändrade inriktning i fråga om nya avverkningsformer som
jordbruksministern beskrivit bör komma till uttryck i lagen på
så sätt att begreppet slutavverkning tas bort ur
avverkningsbestämmelsen.
När det gäller jordbruksministerns förslag om övriga
avverkningsregler och de motioner som väckts i det
sammanhanget får utskottet anföra följande.
Utskottet finner det rimligt att ersätta reglerna om
slutavverkningsålder, ransoneringsreglerna och kraven på lägsta
slutavverkningsareal med en regel om förenklat avverkningsskydd
för yngre skog och ett förenklat ransoneringskrav. Syftet med
bestämmelserna är att främja en jämn åldersfördelning på varje
brukningsenhet, med undantag dock för de mindre. Det nuvarande
ransoneringskravet för storskogsbruket bör alltså bibehållas på
brukningsenheter över 1000ha. För alla brukningsenheter över
100ha skogsmark bör gälla att en avverkning skall begränsas,
om den skulle leda till att mer än hälften av brukningsenheten
skulle komma att bestå av kalmark och skog yngre än 20 år.
Utskottet förutsätter att regeringen meddelar närmare
föreskrifter.
Riksdagen bör således med avslag på motionerna Jo64
yrkande3, Jo66 yrkande2, Jo78 yrkande4 och Jo79 yrkande3
anta förslaget till 11§ skogsvårdslagen.
Riksdagen avslog med utförlig motivering för ett år sedan en
motion med i stort sett samma innehåll som Jo506 om
skadeinsekter i importerat virke (bet. 1991/92:JoU14). Med
hänvisning härtill avstyrks motion Jo506.
Hänsyn till naturvården och kulturmiljövården
Propositionen
I propositionen föreslås sammanfattningsvis följande.
Skogsvårdsstyrelsens bemyndigande att meddela föreskrifter om
den hänsyn som skall tas i skogsbruket till naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen ändras i två avseenden. För det
första utökas paragrafens exempel på hänsynstaganden med krav på
kvarlämnande av enskilda träd och med angivande av ytterligare
en åtgärd i skogsbruket, nämligen gödsling. För det andra skall
hänsynsföreskrifterna inte bara gälla vid skötseln av skog utan
också till skydd för skogliga impediment.
För att sanktion i någon form skall kunna utdömas skall också
i fortsättningen krävas att skogsvårdsmyndigheten i ett
föreläggande har angett vilka hänsyn som skall tas.
Tillsynsbestämmelserna ändras så att föreläggande får meddelas
omedelbart om det behövs för att bevara natur- eller
kulturmiljövärden.
Straffreglerna skärps så att påföljden vid överträdelse kan
bli böter eller fängelse i högst sex månader.
Ädellövskogslagens bestämmelser förs i stort sett oförändrade
över till skogsvårdslagen. Den ändringen görs att
Skogsvårdsstyrelsen i stället för länsstyrelsen fattar beslut i
frågor om att ta mark i anspråk för annat ändamål än
ädellövskogsbruk och i fråga om trädslagsbyte från ädellövskog
till annat trädslag. Sådana beslut bör föregås av samråd med
länsstyrelsen.
Jordbruksministern anför bl.a. följande.
Bestämmelserna om den naturvårdshänsyn som skall tas vid
skötseln av skog har kritiserats för att de inte är tillräckliga
för att effektivt skydda viktiga naturvärden. Det hävdas att det
finns ett gap mellan skogsvårdslagstiftningens regler och
naturvårdslagens skyddsregler och att de förstnämnda reglerna
inte tillämpas i den omfattning som lagstiftningen ger utrymme
för.
Bristerna i den nuvarande regleringen kan sägas gälla dels det
förhållandet att föreskrifterna i just skogsvårdslagen inte i
alla avseenden tillgodoser skyddsbehovet, dels den
omständigheten att sanktionsbestämmelserna inte är tillräckliga.
För att på ett effektivt sätt kunna uppnå det föreslagna
miljömålet måste såväl bestämmelserna i skogsvårdslagen om
natur- och kulturmiljöhänsyn och tillsyn som föreskrifterna
kompletteras. Hänsynsreglerna måste tillämpas bättre än i dag.
En utökad reglering av naturvårdshänsynen kan i och för sig
anses strida mot den allmänna inriktningen mot avreglering.
Jordbruksministern anser emellertid att de skärpningar som här
föreslås är nödvändiga. Däremot är han inte beredd att förorda
ett omfattande system av regionalt anpassade bestämmelser som
skulle bli följden av vad vissa remissinstanser har förordat.
Självfallet måste vid tillämpningen av föreskrifterna en
regional och lokal anpassning ske för att uppnå syftet med dem.
Staten bör i enlighet med vad som förordats i det föregående
inrikta sin verksamhet på att förbättra miljökunskapen hos
skogsägare och andra som är verksamma i skogsbruket. Ytterligare
krafter måste alltså sättas in på utbildning och rådgivning.
Erfarenheterna från kampanjen Rikare skog som har initierats av
Skogsstyrelsen och som har bedrivits med stor framgång de
senaste åren bör därvid kunna utnyttjas. Det är inte minst
viktigt att i det sammanhanget ta till vara den lokala
expertisen i de ideella naturvårdsorganisationerna.
På forskningens område pågår det i Sverige en rad försök som
syftar till att finna konkreta former för vad man kan kalla ett
ekologiskt skogsbruk.
De skogliga impedimentens virkesproduktion nyttjas i mycket
liten utsträckning. För närvarande begränsar sig skogsägarnas
intresse för impedimenten huvudsakligen till att utnyttja
enstaka från förädlingssynpunkt värdefulla träd samt att avverka
till husbehov.
Ädellövskogen
Jordbruksministern föreslår, i likhet med kommittén, att
ädellövskogslagens bestämmelser flyttas över till
skogsvårdslagen. Därmed skapas en bättre överblick över de
bestämmelser som reglerar skogsbruket. En sådan åtgärd är också
i överensstämmelse med sektorsansvaret för
skogsvårdsmyndigheten.
Miljökonsekvensbeskrivningar
En ny bestämmelse införs i skogsvårdslagen som ger regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer befogenhet att
föreskriva att miljökonsekvensbeskrivningar skall finnas.
Beskrivningen skall möjliggöra en bedömning av vilken inverkan
som nya metoder för skogens skötsel och skogsodlingsmaterial har
på miljön. Föreskrifterna får innebära att
miljökonsekvensbeskrivningen skall upprättas av den som avser
att använda metoden eller skogsodlingsmaterialet.
Motionerna
Regeringens förslag om sanktioner diskuteras i flera motioner.
Enligt motionerna Jo64(-) yrkande4 och Jo78(c) yrkande5
bör riksdagen avslå regeringens förslag att straffpåföljden
fängelse införs i skogsvårdslagen. I motion Jo77(c) framhålls
att det bör klart framgå att råd och anvisningar kommer i
främsta rummet innan föreläggande och eventuellt straff utdöms
(yrkande1).
I motion Jo70 (s) begärs ett tillkännagivande om att vissa
hänsynsregler skall vara utformade som absoluta skyddsregler.
Som exempel anges i motionen bäckraviner, boträd för fåglar,
mindre biotoper och kantzoner (yrkande3).
I en rad motioner yrkas på ändring av de bestämmelser som
gäller resp. föreslås för avverkningsanmälan. Enligt motion
Jo66(m) yrkande1 borde man kanske införa en differentierad
skala på den hyggesstorlek som omfattas av anmälningsplikten.
Beroende  på var i landet fastigheten är belägen bör gränsen
höjas till mellan 2 och 10ha. Att förlänga anmälningstiden för
slutavverkning från en månad till sex veckor är en onödig
förändring, anser motionärerna, som även för fram tanken på att
ge avverkningsanmälningarna en giltighetstid av fem år för att
undvika kostnadshöjningar för skogsbruket. Enligt motion
Jo69(fp) bör anmälningsskyldighet ej föreligga för hyggen
under 2ha, och avverkningstidens giltighet skall vara 5 år.
Ett motsvarande yrkande förs fram i motionerna Jo78(c)
yrkande3 och Jo80(m) vari begärs tillkännagivande om
avverkningsanmälan (minst 2ha, en månad; giltighetstid 5 år).
I ett par motioner framförs förslag om tillägg till reglerna
om avverkningsanmälan. I motion Jo79(s) yrkas att markägaren
bör åläggas redovisningsskyldighet för planerade
återväxtåtgärder (yrkande6). Enligt motion Jo81(s) bör
anmälningsskyldighet införas även vid kvävegödsling (yrkande5)
och vid helträdsutnyttjande (yrkande6) samt redovisning krävas
även av skogens tillstånd vid anmälan om avverkning
(yrkande8).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att naturvårdshänsynen i skogsbruket
regleras inte enbart i skogsvårdslagen utan även genom reglerna
i naturvårdslagen (1964:822) om bl.a. markavvattning,
samrådspliktiga arbetsföretag och det nya biotopskyddet liksom i
bestämmelserna om naturvårdsområden,  naturreservat och
nationalparker. Även dessa regler måste, som jordbruksministern
framhåller, ses som viktiga inslag i skogspolitiken.
Mot bakgrund av den ökade tyngd som miljöfrågorna bör ges i
skogspolitiken delar utskottet regeringens förslag att
skogsvårdsstyrelserna får meddela förelägganden omedelbart om så
behövs för att bevara natur- och kulturmiljövärden. Det är inte
minst de nya biotopskyddsreglerna som föranleder detta. Som
redan nämnts kommer biotopskyddet till en del att bestå av
generella regler som, om de överträds, kommer att omfattas av
naturvårdslagens straffbestämmelser.
I övriga fall av förelägganden bör liksom hittills som
huvudregel gälla att förelägganden föregås av råd till den
berörde.
I den mån ett föreläggande inte har förenats med vite leder en
överträdelse av föreläggandet till straffansvar. Utskottet delar
regeringens uppfattning att det bör markeras att
skogsvårdslagstiftningens bestämmelser har allvarlig karaktär,
inte minst när överträdelserna rör naturvårdshänsyn. När nu
ädellövskogslagens bestämmelser förs in i skogsvårdslagen finns
det enligt utskottets mening anledning att utforma den
gemensamma straffbestämmelsen i enlighet med vad som för
närvarande gäller enligt ädellövskogslagen, dvs. att påföljden
kan bestämmas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Riksdagen bör alltså med avslag på motionerna Jo64 yrkande4
och Jo78 yrkande5 anta regeringens förslag till 38§
skogsvårdslagen.
Med anledning av den oro som regeringens förslag enligt flera
motioner utlöst i skogskretsar är det enligt utskottets mening
angeläget att närmare belysa innebörden av den föreslagna
skärpningen av sanktionsreglerna.
För att sanktion i någon form skall kunna utdömas vid
överträdelse av bestämmelserna om naturvårds- och
kulturmiljövårdshänsynen resp. hänsynen till rennäringen skall
också i fortsättningen krävas att skogsvårdsmyndigheten i ett
föreläggande har angett vilka hänsyn som skall tas.
Tillsynsbestämmelserna ändras emellertid så att föreläggande
får meddelas omedelbart om det behövs för att bevara natur-
eller kulturmiljövärden. Skogsvårdsmyndigheten skall alltså i
brådskande fall inte först behöva ge råd och anvisningar.
Vidare bör framhållas att det enligt lagförslaget inte skall
dömas till ansvar i ringa fall. I bilaga1 till detta
betänkande lämnas en redogörelse för sanktionsstadgandets
innehåll i olika avseenden.
Vad utskottet anfört innebär att syftet med motion Jo77
yrkande1 i väsentlig del tillgodoses. Yrkandet avstyrks
alltså.
När det gäller förslagen i motionerna om ändrade regler för
avverkningsanmälan resp. avskaffande av reglerna om anmälan får
utskottet anföra följande.
Enligt skogsstatistiken för budgetåret 1990/91 har
privatskogsbrukets medelhygge i Sverige en areal av mindre än
3ha. Motsvarande siffra för storskogsbruket är ca 15ha. Av
den totala skogsavverkningen i riket föll omkring 45% på
privatskogsbruket. Ett bifall till förslaget i exempelvis motion
Jo69 skulle således få till följd att en mycket stor andel av
avverkningarna i de privatägda skogarna skulle undandras den
kontroll av naturvårdshänsyn som åsyftas med reglerna om
avverkningsanmälan. Det finns än en gång skäl att erinra om att
kommitténs utvärdering av skogsvårdslagen visat att skogsbruket
inte tillräckligt iakttagit de nu gällande naturvårdshänsynen.
Den skärpning av naturvårdshänsynen som är en grundläggande
utgångspunkt för reformen av skogsvårdslagen bör ges kraft genom
det sanktionspaket som föreslås i propositionen. I sammanhanget
bör för övrigt erinras om att hyggen under ett halvt hektar inte
omfattas av avverkningsanmälningsplikten och därför inte
redovisas i statistiken.
När det gäller frågan om giltighetstidens längd av en
avverkningsanmälan finner utskottet att hinder inte bör
föreligga för den skogliga myndigheten att medge en utsträckt
giltighetstid utöver ett år, förutsatt detta inte inkräktar på
hänsynen till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen.
Vad utskottet anfört ger vid handen att utskottet biträder
jordbruksministerns förslag och avstyrker motionerna Jo66
yrkande1, Jo69, Jo78 yrkande3 och Jo80 i den mån de ej
blivit tillgodosedda.
Som framgår av den fortsatta framställningen tillstyrker
utskottet jordbruksministerns förslag att avverkningsanmälan
skall innehålla uppgifter om vad skogsägaren avser att göra för
att tillgodose naturvårdens intressen i samband med avverkningen
i syfte att upprätthålla och främja den biologiska mångfalden på
sina marker.
Däremot är utskottet inte berett att tillgodose de yrkanden om
utökad redovisningsskyldighet som förordas i motionerna Jo79
yrkande6 samt Jo81 yrkandena5, 6 och8. Enligt utskottets
mening skulle ett bifall till dessa yrkanden medföra en ökad
redovisningsbörda för skogsägarna som inte motsvaras av nyttan
för naturvårdens intressen.
Yrkandet i motion Jo70 om att vissa hänsynsregler skall vara
utformade som absoluta skyddsregler ansluter nära till
naturvårdslagens regler om biotopskydd. Som framgår av den
tidigare framställningen har tillämpningsbestämmelserna ännu
inte utfärdats. Redan enligt gällande bestämmelser finns det
i vissa fall tvingande föreskrifter om hänsyn till floran,
faunan m.m. Motionen avstyrks såvitt nu är i fråga (yrkande3)
i den mån den inte tillgodosetts med det anförda.
Utskottet biträder regeringens förslag att ädellövskogslagens
bestämmelser flyttas över till skogsvårdslagen. Därmed skapas en
bättre överblick över de bestämmelser som reglerar skogsbruket.
En sådan åtgärd är också i överensstämmelse med sektorsansvaret
för skogsvårdsmyndigheten.
Utskottet vill i det sammanhanget föreslå en ändring av
förslaget till 24§ skogsvårdslagen enligt vilket
Skogsvårdsstyrelsen på begäran skall lämna besked på förhand om
ett visst skogsbestånd skall anses som ädellövskog.
Enligt förslaget till 13§ skall Skogsvårdsstyrelsen på
begäran meddela beslut på förhand om viss avverkning är förenlig
med ransoneringsbestämmelserna. Ett sådant beslut är bindande,
medan olika uppfattningar gjort sig gällande huruvida
förhandsbesked enligt ädellövskogslagen skall anses som bindande
beslut eller icke bindande råd. I ett regeringsbeslut år 1987
(2124/86) har även förhandsbesked enligt ädellövskogslagen
betraktats som ett bindande beslut. För vinnande av konsekvens i
lagtexten föreslår utskottet att i förslaget till 24§
skogsvårdslagen orden lämna besked byts ut mot orden
meddela beslut på förhand.
Utskottet biträder regeringens förslag att
miljökonsekvensbeskrivning skall krävas vid
införande av nya skogsbruksmetoder och
skogsodlingsmaterial.
Skogsbruksplaner
Propositionen
Kravet att det för varje brukningsenhet skall finnas en
skogsbruksplan slopas. Däremot skall skogsägaren vid sin anmälan
av avverkning för myndigheten redovisa vad han avser att göra
för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen
i samband med avverkningen.
Kravet på innehav av skogsbruksplan infördes år 1983 i
anslutning till andra lagändringar som syftade till en aktivare
avverkning inom skogsbruket. Jordbruksministern betonar att
varje skogsägare har behov av ingående kunskaper om hur skogen
ser ut på brukningsenheten. Utan sådana kunskaper är det inte
möjligt att planera verksamheten vare sig på kort eller på lång
sikt. Behovet av en skogsbruksplan för detta ändamål är allmänt
erkänt sedan länge. Enligt jordbruksministerns mening är denna
uppfattning så djupt rotad att några tvingande krav i fråga om
skogsbruksplan inte bör ställas. Han är inte heller beredd att
biträda kommitténs förslag om skyldighet för markägaren att
redovisa skogstillståndet på brukningsenheten. Han erinrar dock
om att skogsvårdslagens tillsynsbestämmelser ger
tillsynsmyndigheten rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen.
Information om naturvärden och kulturmiljövärden är en viktig
grund för den redovisningsskyldighet som bör åvila skogsägaren i
samband med avverkningsanmälan. En sådan anmälan bör i
fortsättningen också innehålla uppgifter om vad skogsägaren
avser att göra för att tillgodose naturvårdens intressen i
samband med avverkningen i syfte att upprätthålla och främja den
biologiska mångfalden på sina marker. Givetvis kan det aldrig
bli fråga om att ställa högre krav på det nya uppgiftslämnandet
än vad som följer resp. skogsägares kunskaper på området. Det
innebär att skogsmyndigheten, om den finner anledning till det,
kompletterar underlaget för sina bedömningar.
Motionerna
Förslaget att slopa kravet på skogsbruksplan har framkallat
motionsyrkanden i olika riktningar. Enligt motion Jo64(-)
yrkande5 bör man utgå från att information och rådgivning
kring frågor om skogsbruksplaner ges nödvändigt utrymme i
skogsmyndighetens arbetsuppgifter. Motionären anser vidare att
uppgiftslämningsskyldighet bör utmönstras ur avverkningsanmälan.
Enligt motion Jo71(v) yrkande6 bör någon form av
skogsbruksplan finnas kvar, och i motionerna Jo79(s)
yrkande2 i denna del och Jo81(s) yrkande7 yrkas att kravet
på skogsbruksplaner bibehålls i skogsvårdslagen. Enligt den
fristående motionen Jo305(m) bör alla detaljregler på
skogsbrukets område avskaffas och kraven på skogsbruksplaner och
tillståndsredovisning slopas.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att slopa kravet på
att det för varje brukningsenhet skall finnas en skogsbruksplan.
Det har efter hand blivit nödvändigt för varje skogsägare att
hålla sig underrättad om skogens tillstånd och att planera sin
hushållning av skogen. Däremot talar det grundläggande intresset
av att avreglera skogsbruket och öka markägarens eget ansvar och
initiativ för att kravet på en redovisning av åtgärdsbehovet
slopas. Som jordbruksministern framhåller ger skogsvårdslagens
bestämmelser tillsynsmyndigheten rätt att på begäran få de
upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Riksdagen bör således med avslag på motionerna Jo71
yrkande6, Jo79 yrkande2 i denna del och Jo81 yrkande7 anta
förslaget att 21b§ skogsvårdslagen skall upphöra att gälla.
Med det anförda avstyrks även motionerna Jo64 yrkande5 och
Jo305.
Kunskapsförsörjning
Propositionen
Den skogspolitik som förordats i det föregående bygger på en
ökad frihet för skogsägarna utan ingripande från myndigheterna
med föreskrifter och förbud. Samtidigt ökar kraven på att
skogsbruket skall bedrivas i samklang med de naturgivna
förutsättningarna och på ett sådant sätt att den biologiska
mångfalden värnas. Kunskaperna hos landets skogsägare varierar
kraftigt. De stora skogsföretagen har under de senaste åren
förstärkt sina staber med ekologisk kompetens. Samtidigt har
omfattande utbildning av övriga anställda påbörjats.
-- -- --
Underlaget för planering av verksamheten för den enskilde
skogsägaren behöver inte vara så omfattande som för de större
företagen. Däremot skall det krävas att det vid anmälan om
avverkning skall lämnas uppgifter om den hänsyn som kommer att
tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen i samband
med avverkningen. Visserligen skall det då inte kunna ställas
större krav på skogsägaren än vad som är rimligt, bl.a. med
hänsyn till utbildning och kunskaper, men den nya politiken
bygger, som också kommittén har påpekat, på att kunskaperna om
naturvård och ekologi är högre än för närvarande. Skogsägarna
har ett ansvar för att själva skaffa sig de kunskaper som behövs
i detta sammanhang.
Inventering
Riksskogstaxeringen drivs vidare i oförändrad omfattning.
Däremot bör den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI) upphöra
den 1juli 1993. De pågående inventeringarna av sumpskogar och
nyckelbiotoper slutförs under en begränsad tidsperiod.
Skogsvårdsorganisationen tillförs medel för översiktliga
bedömningar av naturvårdshänsyn.
Utbildning och forskning
Den nya skogspolitiken ställer krav på ökade kunskaper genom
utbildning av skogsägare, yrkesverksamma i skogsarbete och
tjänstemän. Den breda ansats som kännetecknar skogsforskningen i
dag måste bestå. Ytterligare forskningsinsatser behövs för att
göra skogsnäringen mer konkurrenskraftig på exportmarknaden och
mer kundanpassad.
I den nyligen till riksdagen avlämnade propositionen om
forskning för kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170) har
regeringen behandlat bl.a. den högre skogsutbildningen och
forskningen på skogs- och skogsindustriområdena. I propositionen
redovisas behovet av en reformerad skogsutbildning. För
närvarande pågår inom Sveriges lantbruksuniversitet en översyn
av jägmästare-, skogsmästare- och skogsteknikerutbildningarna.
Syftet är dels att skapa en bättre bas för framtida forskning,
dels att utforma utbildningarna med hänsyn till vad
arbetsmarknaden kräver. Hittills har i översynsarbetet noterats
ett behov av färre utbildningar och utbildade inom skogsbruket.
Vidare har det uppmärksammats problem med kvaliteten och
omfattningen av skogsarbetareutbildningen. Den senare frågan
kommer att studeras närmare inom Utbildnings- och
Jordbruksdepartementen. Det bör i sammanhanget även
uppmärksammas att fortbildningen inte får komma i bakgrunden.
Den nya skogspolitiken och den snabba tekniska utvecklingen
ställer krav på ökade kunskaper. Men också den ökade andelen
skogsägare med bristande kunskaper om elementär skogsskötsel
talar härför.
I propositionen om forskning förordas vidare att det sedan
flera år pågående forskningsprogrammet Skog och miljö
fortsätter. Det uttalas att programmet bör kompletteras med nya
insatser i ett brett forskningsprogram om träkvalitet och
träfiber. För att ytterligare stärka skogsforskningen pekas på
behovet av omfördelning av medel inom Lantbruksuniversitetet.
Fortsatta insatser föreslås för verksamheten vid det branschägda
skogsforskningsinstitutet SkogForsk.
Samlade innebär dessa insatser förutsättningar för en
väsentlig förstärkning och förbättring av den grundläggande
kunskapsnivån inom skogssektorn.
Rådgivning och information
Rådgivning kommer att vara ett viktigare medel i
skogspolitiken än hittills. Den behöver kompletteras med
informationsinsatser.
Jordbruksministern framhåller att rådgivningens betydelse
kommer att öka genom den minskade detaljregleringen i
kombination med ett ökat antal skogsägare som saknar förankring
i lantbruket. Därtill kommer att rådgivningen måste ges en annan
karaktär och ett annat innehåll än för närvarande. Kravet på
bevarande av en biologisk mångfald leder till att rådgivningen
måste rymma frågor som rör ekologi i vid mening och
kulturmiljöfrågor. Det är frågor som således inte omfattar
ekonomiska incitament för skogsägare men som för samhället i
stort är väsentliga för utvecklingen.
Frågor som rör den ekonomiska driften av skogsfastigheten är
även i fortsättningen i första hand en uppgift för skogsägarnas
egna organisationer. Även den mer grundläggande rådgivningen bör
så långt möjligt finansieras av skogsägaren. Det ligger
emellertid i sakens natur att det inte är rimligt att låta
skogsägaren betala den rådgivning som är ett led i tillsynen
enligt lagstiftningen. Staten bör därför finansiera sådan
rådgivning även i fortsättningen.
Skogsmyndighetens informationsverksamhet har varit ett viktigt
komplement till rådgivningen. Det är viktigt att bygga vidare på
den opartiska ställning som informationsverksamheten har getts
under senare år. Med hänsyn till bl.a. det stora antalet
skogsägare bör Skogsstyrelsen anvisas särskilda medel för att
förankra den nya skogspolitiken inom hela skogsbruket.
Motionerna
I ett antal motioner framförs yrkanden om att den översiktliga
skogsinventeringen skall fortsätta till dess hela landet
inventerats. I motion Jo64(-) yrkande7 begärs ett
tillkännagivande om översiktlig skogsinventering. När nu en
mängd mark och reservat skall avsättas finns uppgifter framtagna
genom ÖSI som är till stor hjälp, anför motionären, som även
anser att slutförande av ÖSI bör ges förtur framför
reservatbildning. Den föreslagna höjningen på 55miljoner
kronor för reservatbildning bör i stället anslås till ÖSI, anser
han. Yrkanden om att ÖSI skall slutföras framförs även i
motionerna Jo71(v) yrkande8, Jo76(s) yrkande1, Jo79(s)
yrkande5 och Jo81(s) yrkande9. Enligt sistnämnda motion
bör 30miljoner kronor anvisas under nästa budgetår för
ändamålet.
I motion Jo74 (kds) yrkande 3 påpekas vikten av att
myndigheter och verk åläggs att alltid underrätta markägare och
även ge denne möjlighet att delta vid besök för inventeringar
etc. på enskild mark.
Enligt motion Jo81 (s) yrkande 11 har mycket av den forskning
som har bedrivits om småskogsbruket finansierats genom
skogsvårdsavgiften som nu är avskaffad. Den forskningen är för
angelägen för Sverige för att abrupt avslutas. Forskning om
småskogsbruket bör i framtiden finansieras genom
skogsbruksavgifter, anser motionärerna.
I motion Jo71 (v) begärs förslag om hur skogsägare skall fås
att ta så stor naturvårdshänsyn att det uppstår mätbara effekter
senast år 1994 (yrkande3). Som exempel framhålls att när t.ex.
en entreprenör använder sin egen dyra maskin måste han vara så
effektiv som möjligt för att få någon vinst. I detta läge väger
då eventuella naturvårdshänsyn som sänker vinstmarginalen
mycket, mycket lätt, anser motionärerna.
Enligt motion Jo76 (s) yrkande 5 bör riksdagen göra ett
tillkännagivande om rådgivningen. För att behålla nuvarande nivå
på rådgivningen krävs ett betydande resurstillskott, anför
motionärerna, med referens till den Skogspolitiska kommittén.
Utskottets överväganden
Utskottet ansluter sig, vilket redan framhållits, till
regeringens mening att den nya skogspolitiken skall bygga på en
ökad frihet för skogsägarna utan ingripanden från myndigheterna
med föreskrifter och förbud. Samtidigt ökar kraven på att
skogsbruket skall bedrivas i samklang med de naturgivna
förutsättningarna och på ett sådant sätt att den biologiska
mångfalden värnas. Utskottet delar den mening som framförs i
motion Jo71 att ett hänsynsfullt skogsbruk i vissa fall kan vara
svårt att förena med kraven på lönsamhet. Ofta kan dock
motsatsen gälla. Exempelvis kan det vara mycket lönsamt -- även
på mycket kort sikt -- att inte avverka i oländig terräng, i
bäckraviner eller i sumpskog där de stora
avverkningsmaskinerna riskerar att köra fast. De ökade
kunskapskrav som enligt utskottets mening bör ställas på de i
skogen yrkesverksamma gäller självfallet även de privata
entreprenörer som i ökande grad utför avverkning åt både
privatskogsbruket och storskogsbruket. Det är dock skogsägaren
som i första hand har ansvaret för att skogsvården sköts i
samklang med de naturgivna förutsättningarna och på ett sådant
sätt att den biologiska mångfalden värnas. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Jo71 yrkande3.
Utskottet delar jordbruksministerns mening att
riksskogstaxeringen är så grundläggande att den bör bedrivas
vidare i oförändrad omfattning. Som framhålls i den
forskningspolitiska propositionen (prop. 1992/93:170) torde
taxeringen i ökad utsträckning böra finansieras genom att
användarna betalar för de uppgifter  som efterfrågas.
Den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI) startade i sin
nuvarande form efter 1979 års skogspolitiska beslut. Syftet med
ÖSI har varit att skapa underlag för samhällsplanering av olika
slag, för skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsplanering och för
framställning av fastighetsvisa skogsbruksplaner. Till skillnad
från riksskogstaxeringen ger ÖSI data som är geografiskt
definierade. ÖSI har kostat flera hundra miljoner kronor,
kostnader som väsentligt överstiger vad som beräknades vid dess
start.
Utskottet biträder jordbruksministerns förslag att avveckla
ÖSI vid utgången av innevarande budgetår. Inventeringen har från
början bekostats med skogsvårdsavgiftsmedel som nu inte längre
är tillgängliga. Riksdagen bör således med avslag på motionerna
Jo64 yrkande7, Jo71 yrkande8, Jo76 yrkande1, Jo79
yrkande5 och Jo81 yrkande9 godkänna vad som förordats i
propositionen om inventering (avsnitt6.2). Utskottet noterar i
sammanhanget att det insamlade materialet har framskridit så
långt att det enligt planerna skulle täcka hela landet vid
utgången av år 1994. Det bör som jordbruksministern framhåller
utnyttjas så långt möjligt och lämpligt och liksom hittills
hållas allmänt tillgängligt.
I motion Jo74 uttalas att vederbörande markägare alltid bör
underrättas och ges möjlighet att delta i besök som görs för
inventeringar etc. på enskild mark (yrkande3). Enligt
utskottets mening borde det vara en självklarhet att så sker.
Något särskilt påpekande om behovet av sådan underrättelse från
riksdagens sida bör icke vara påkallat.
Utskottet delar jordbruksministerns mening att en ökad andel
av rådgivningen i fortsättningen bör finansieras av skogsägarna.
Mot den bakgrunden avstyrker utskottet motion Jo76 yrkande5.
Som framgår av propositionen avser regeringen att genom olika
insatser på utbildnings- och forskningsområdet öka
förutsättningarna  för en väsentlig  förstärkning och
förbättring av den grundläggande kunskapsnivån inom
skogssektorn. Utskottet har ingen erinran mot vad
jordbruksministern anför i denna del.
När det särskilt gäller den i motion Jo81 väckta frågan om
finansiering av forskningen om småskogsbruket vill utskottet
erinra om att näringslivet genomgående får ta på sig en ökad
andel av det ekonomiska ansvaret för FoU-verksamheten. Inte
minst gäller det den FoU som ligger nära den praktiska
tillämpningen och som kanske kan kallas den produktionsinriktade
FoU:n. Denna har hittills till icke obetydlig del finansierats
med skogsvårdsavgiftsmedel vilka nu inte längre är tillgängliga.
I fortsättningen kommer därför skogsägarna att vara hänvisade
till andra finansieringskällor. I sammanhanget vill utskottet
peka på den verksamhet som sedan någon tid bedrivs av SkogForsk
och som tillkommit med statens goda minne och där
privatskogsbruket är en stor intressent. Med det anförda
avstyrks motion Jo81 yrkande11.
Statligt ekonomiskt stöd
Propositionen
Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket begränsas
kraftigt. Tills vidare bör det regelmässigt endast lämnas till
natur- och kulturvårdsåtgärder (15mkr), ädellövskogsbruk
(20mkr) och kalkning av skogsmark (15mkr).
Jordbruksministern finner det rimligt att berörda skogsägare
bidrar med 20% av beräknad kostnad för kalkningsåtgärder som
vidtas på deras mark.
Skogsbruket är ett viktigt underlag för sysselsättning och
försörjning. Insatser i skogsbruket är ofta effektiva som
sysselsättningsskapande åtgärder och genererar framtida
sysselsättning och inkomster. I regionalpolitiken kan insatser
för skogsbruket vara värdefulla. De erfarenheter av denna
verksamhet som har vunnits under en lång följd av år  bör
utnyttjas även i fortsättningen. I den mån det blir aktuellt med
sysselsättningspolitiska eller regionalpolitiska insatser i
skogsbruket bör de praktiskt administreras som hittills. Detta
bör gälla även eventuellt fortsatt stöd till skogsplantering
inom ramen för jordbrukspolitiken.
Motionerna
I en rad motioner framförs yrkanden om fortsatt statligt
regionalpolitiskt stöd till skogsbruket. Yrkanden härom framförs
i motionerna Jo64(-) yrkande8, Jo70(s) yrkande4,
Jo71(v) yrkande7, Jo76 yrkande3, Jo78 yrkande2, Jo309
yrkande3 och Jo310 yrkande1. Yrkanden om regionalpolitiska
åtgärder inom vissa län finns i motionerna Jo303(s, Jämtlands
län) och Jo308(s, Västmanlands län) yrkande3.
I motion Jo64 (-) begärs förslag till ett framtida stöd till
planering och byggande av skogsvägar (yrkande13). Motsvarande
yrkanden återfinns i motionerna Jo66(m) yrkande3, Jo72(s),
Jo75(kds), Jo309(s) yrkande4 och Jo310(s) yrkande2.
Enligt motion Jo64 (-) yrkande9 bör riksdagen avslå
förslaget att skogsägaren skall stå för 20% av
kalkningskostnaderna, och i motion Jo77(c) yrkas att riksdagen
bör göra ett uttalande om ökade skogskalkningsförsök i främst
den sydsvenska skogen (yrkande2). I motion Jo308(s) begärs
uttalande om försök med skogsmarkskalkning i Västmanlands län
(yrkande2).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att skogsbruket enligt gällande
skogspolitik i princip skall vara självfinansierat. De krav som
ställs i skogsvårdslagen skall således tillgodoses utan statligt
stöd. Endast i fall där det är ett samhällsintresse att få till
stånd en skogsvård som går utöver vad som anses som skäliga krav
på den enskilde skogsägaren skall statligt ekonomiskt stöd kunna
ges. Omfattningen av det statliga stödet har varierat  kraftigt
under det senaste decenniet. Finansieringen av stödet har i allt
högre grad skett med skogsvårdsavgiftsmedel. De allra senaste
åren har denna finansiering kommit att gälla alla bidrag till
skogsbruket. Sedan skogsvårdsavgiften avskaffats bortfaller den
finansieringskällan.
Utskottet delar jordbruksministerns mening att i huvudsak allt
generellt statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket bör
avskaffas. Utskottet biträder således jordbruksministerns
ställningstagande att inte föreslå ett återinförande av ett stöd
för planering av skogsvägar. Behovet av optimal planering av
skogsvägnätets utbyggnad bör enligt utskottets mening vara av så
stort intresse för skogsägarna att dessa även i fortsättningen
utnyttjar skogsvårdsstyrelsernas kompetens på området.
Som framhålls i propositionen förekommer det även mer
indirekta ekonomiska stöd till skogsbruket, såsom till
beredskapsarbeten i skogsbruket och till regionalpolitiskt
motiverade åtgärder. Utskottet delar jordbruksministerns
uppfattning att insatser i skogsbruket ofta är effektiva som
sysselsättningsskapande åtgärder. De genererar framtida
sysselsättning och inkomster.
I det sammanhanget bör noteras att arbetsmarknadsministern i
årets kompletteringsproposition (prop. 1992/93:150 bil.8,
s.55) föreslår att 90miljoner kronor ställs till AMS
förfogande för bidrag om högst 50% till arbeten med
skogsbilvägar som avslutas senast den 31december 1994. I
propositionen anförs att ett statligt bidrag till skogsbilvägar
skapar sysselsättning till en förhållandevis låg kostnad i gles-
och skogsbygder. AMS skall enligt förslaget samråda med
Skogsstyrelsen och så långt möjligt utnyttja det
planeringsunderlag och den administrativa erfarenhet, vad gäller
stöd till skogsbilvägar, som skogsvårdsmyndigheten besitter.
Arbetskraften skall anvisas eller godkännas av
arbetsförmedlingen. Kompletteringspropositionen i denna del
bereds i arbetsmarknadsutskottet.
Genom de sysselsättningspolitiska åtgärder som sålunda
föreslås i kompletteringspropositionen finner utskottet att
syftet med de motioner under detta avsnitt vari begärs
medelsförstärkning för skogsvägbyggande och regionalpolitiskt
stöd kommer att i väsentlig mån bli tillgodosett. Med hänvisning
härtill avstyrks motionerna Jo64 yrkande13, Jo66 yrkande3,
Jo72, Jo75, Jo308 yrkande3, Jo309 yrkande4 och Jo310
yrkande2.
Utskottet avstyrker, i anslutning till vad utskottet anfört om
att skogsbruket i princip skall vara självfinansierat, även de
motioner som innehåller yrkanden om ordinarie satsningar på stöd
åt skogsbruket i form av regionalpolitiskt betingat stöd.
Riksdagen bör således avslå motionerna Jo64 yrkande8, Jo70
yrkande4, Jo71 yrkande7, Jo76 yrkande3, Jo78 yrkande2,
Jo303, Jo309 yrkande3 och Jo310 yrkande1.
Utskottet ansluter sig vidare till vad som förordas i den
skogspolitiska propositionen om kalkningsverksamheten. Utskottet
biträder således jordbruksministerns förslag att skogsägarna
skall bidra till kalkningskostnaden med 20%. Därmed avstyrks
motion Jo64 yrkande9.
Med hänsyn till de olika uppfattningar som finns om resultaten
av en skogsmarkskalkning finner utskottet regeringens förslag om
att försöksverksamheten fortsätter i ökande omfattning
välavvägt. Därmed avstyrks motionerna Jo77 yrkande2 och Jo308
yrkande2.
Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen bör godkänna
vad i propositionen anförts om grunderna för statligt ekonomiskt
stöd till skogsbruket (avsnitten4.1 och7).
Bevarande av den biologiska mångfalden
Propositionen
För att stärka skyddet av den biologiska mångfalden avsätts
ytterligare skogsmark som reservat. Avsättningstakten höjs i
förhållande till dagsläget.
Det bör inte uteslutas att en nivå i storleksordningen 5% av
den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen kan vara
nödvändig att uppnå.
För ytterligare reservatsavsättningar bör avsättas
55miljoner kronor. Huvuddelen av de samlade resurserna för
inrättande av reservat m.m., 190445000kr, kommer att
användas för skogsreservat.
Jordbruksministern framhåller att de åtgärder som behövs för
att bevara den biologiska mångfalden inte kan begränsas till
enskilda bestånd eller ens fastigheter utan måste utgå från
kunskaper om hela landskapsavsnitt. Med den ordning som
förordats kan man också ge verksamheten en annan tidsdimension
än vad som är normalt. Genom att skydda olika områden under
skilda tidsperioder är det många gånger möjligt att avstå från
för både staten och markägaren dyrbara reservatsavsättningar som
annars hade tett sig nödvändiga. Sådana tidsbegränsade skydd kan
åstadkommas genom civilrättsliga avtal mellan markägaren och
staten, t.ex. för att under viss tid överhålla avverkningsmogna
bestånd och på så vis öka andelen gammal skog i landskapet. När
det gäller de stora markägarna bör detta oftast kunna ske utan
några kostnader för staten genom frivilliga insatser av det slag
som DomänAB har redovisat i sitt remissvar. I andra fall kan
det bli aktuellt att förordna om reservat utan att
ägareförhållandet ändras och med en varierad grad av
inskränkningar. I ytterligare andra fall kan långtgående
inskränkningar genom reservatsavsättningar inte undvikas om
skyddssyftet skall nås.
Miljömålet skall således tillgodoses genom en kombination av
ökade reservatsavsättningar och en skärpt tillämpning av
naturvårdshänsynen. För att bevara den biologiska mångfalden
krävs enligt jordbruksministerns mening att en relativt stor
andel av skogen består av äldre bestånd samt att äldre
lövträdsdominerade bestånd finns väl spridda över landet.
Enligt propositionen är det uppenbart att ambitionerna
beträffande reservatsbildningar måste höjas. Även i ett läge där
skogsbruksmetoderna förändras i miljövänlig riktning är det
nödvändigt att åstadkomma nya reservat i högre takt än i dag.
Denna ökning bör i första hand orienteras till södra och
mellersta Sverige samt till norra Sveriges kustland.
Det är ytterst angeläget att utvecklingen av den biologiska
mångfalden i skogen nu noga följs upp. Myndigheterna måste ha en
god bild av tillståndet för de växt- och djurarter som naturligt
hör hemma i skogen för att kunna tillämpa de olika styr- och
stimulansåtgärder som står till buds. Mot denna bakgrund bör
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen ges i uppdrag att
fortlöpande utvärdera den nya skogspolitikens effekter på den
biologiska mångfalden och följa upp hur reservatsavsättningarna
och de olika åtgärderna i skogsbruket bidrar till att uppfylla
miljömålet.
Senare, när praktiska erfarenheter av den nya skogspolitiken
har vunnits, kan det vara lämpligt att formulera ett riktvärde
för reservatsbildningarna på lång sikt. Det bör härvid inte
uteslutas att en nivå i storleksordningen 5% av den produktiva
skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen kan vara nödvändig att
uppnå. I uppdraget till myndigheterna bör ingå att bedömningar
skall göras av hur omfattande behoven långsiktigt kommer att
vara.
Motionerna
I två motioner framförs förslag om hur stora arealer som bör
avsättas för att nå målet om artbevarande. Enligt motion
Jo65(nyd) bör reservatsbildningen på lång sikt nå en högsta
nivå av 5% av den produktiva skogsmarken nedanför
skogsodlingsgränsen (yrkande1), medan enligt motion Jo70(s)
minst 5--15% av den produktiva skogsmarken nedanför
skogsodlingsgränsen bör skyddas i reservat inom 15 år
(yrkande2).
I motion Jo71 yrkande 4 begärs förslag om hur skogar nära
större tätorter skall skyddas från konventionellt skogsbruk som
minskar natur- och rekreationsvärdet.
I motion Jo73 (kds) betonas behovet att utarbeta långsiktiga
modeller för att finansiera tillräckliga reservatsavsättningar i
syfte att bevara naturligt förekommande djur- och växtarter i
livskraftiga bestånd (yrkande2).
Enligt motion Jo81 (s) bör Naturvårdsverket om fem år redovisa
den nya skogspolitikens uppfyllande av miljömålet (yrkande14).
I första hand bör enligt motion Jo65 (nyd) statens markinnehav
utnyttjas för reservatsbildningen (yrkande2). Statens skogar
bör erbjudas som ersättningsmark för mark avsedd för
reservatsavsättning (yrkande3). Snarast bör genomföras en
grundlig och tillförlitlig inventering av värdefulla naturvårds-
och kulturminnesvårdsobjekt på statens hela skogsmarksinnehav
(yrkande4).
Enligt motion Jo67 (s) bör Domän AB i "Dalafjällen" erbjudas
att genomföra ett försök med kommersiell naturvårdsförvaltning
(yrkande1). Vidare yrkar motionärerna att avsatta medel för
reservatsbildningar även bör innehålla en driftsdel både för
naturvårdsförvaltning och ökad tillgänglighet för det rörliga
friluftslivet (yrkande2).
I motion Jo71 (v) yrkande 2 begärs inrättandet av en
nationalpark i Lundsneset--Tresticklan före den 1juli 1994.
I motion Jo306 (c, s, fp) begärs att riksdagen anslår medel
för en snabb inventering av Mittlandsskogen på Öland
(yrkande1) och att riksdagen hos regeringen begär förslag till
hur ett ekonomiskt naturanpassat skogsbruk där skall kunna
bedrivas (yrkande2).
Utskottets överväganden
Skogspolitiska kommittén uppdrog på sin tid åt en grupp
vetenskapsmän att analysera behovet av arealavsättning för att
nå det av riksdagen fastställda miljömålet om bevarande av den
biologiska mångfalden. Forskargruppen framhöll i en promemoria
1992-08-28 att i stort sett alla befintliga arealer av äldre
naturskogsliknande bestånd behöver säkerställas i form av
reservat  om skogsbruket inte förändras i förhållande till den
utformning det har haft under de senaste decennierna. Det skulle
innebära en kraftig ökning av reservatsarealen upp till
ca15% av skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen. Under
förutsättning att dagens skogsbruksmetoder förändras så att
skogsbruket mer efterliknar de naturliga störningsregimer
skogsbestånd och landskap har utsatts för skulle
reservatsbehovet mer än halveras.
Utskottet har i den föregående framställningen förordat att
skogspolitiken skall bedrivas med hänsyn till skogens naturliga
störningsregimer. Därmed bör kravet på avsättningar av
naturreservat kunna anpassas. Utskottet ansluter sig alltså till
förslaget i propositionen att Naturvårdsverket och
Skogsstyrelsen ges i uppdrag att fortlöpande utvärdera den nya
skogspolitikens effekter.
Utskottet förutsätter därvid att regeringen återkommer till
riksdagen med redovisning för hur den nya skogspolitiken
uppfyller miljömålet. Därmed torde syftet med motion Jo81
yrkande14 vara tillgodosett, och någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida behövs inte.
I det sammanhanget kan det även vara aktuellt att som föreslås
i motion Jo73 (yrkande2), långsiktiga modeller utarbetas för
att finansiera tillräckliga reservatsavsättningar. Något
särskilt riksdagsuttalande erfordras inte.
Senare, när praktiska erfarenheter vunnits av den nya
skogspolitiken, kan det vara lämpligt att formulera ett
riktvärde för reservatsbildningen på lång sikt. Som
jordbruksministern framhåller kan det inte uteslutas att en nivå
i storleksordningen 5% av den produktiva skogsmarken nedanför
skogsodlingsgränsen kan vara nödvändig att avsätta. Att i dag
göra en närmare bestämning är knappast meningsfullt. Riksdagen
bör alltså med avslag på motionerna Jo65 yrkande1 och Jo70
yrkande2 godkänna vad som förordats i propositionen om
bevarande av den biologiska mångfalden (avsnitt8).
Utskottet erinrar om att redan enligt nu gällande bestämmelser
skall skogsbruket ta särskild hänsyn vid avverkning och andra
skogsbruksåtgärder i tätortsnära områden och områden av
betydelse för rekreation och friluftsliv. Någon särskild
riksdagens åtgärd med anledning av motion Jo71 yrkande4
erfordras alltå inte.
Med anledning av förslagen i motion Jo65 om utnyttjande av
statens markinnehav för reservatsbildning m.m. får utskottet
erinra om att Domänverket sedan ett år tillbaka ombildats till
ett bolag, DomänAB. Enligt vad utskottet erfarit är Domäns
fastighetsinnehav inom det aktuella området Norrlands kustland
och södra Sverige begränsat. Förutom de reservat som bildats är
det sällsynt  med skog av urskogsliknande karaktär på dessa
marker. Bolagiseringen regleras i ett särskilt avtal mellan
svenska staten och DomänAB. Enligt detta skall DomänAB
medverka till bildande av reservat på annan mark än Domäns genom
att erbjuda kompensationsmark. För denna skall bolaget ha
marknadmässig ersättning. I övrigt gäller -- vid sidan av
reservat som särskilt undantagits och som reglerats särskilt --
att Domän och Naturvårdsverket under en femårsperiod från
tillträdesdagen skall utföra en gemensam inventering av hur
naturskyddet skall ordnas.
Vad utskottet anfört synes i väsentlig utsträckning ägnat att
tillgodose syftet med motion Jo65 yrkandena2--4. Någon
ytterligare åtgärd påkallas alltså ej.
Dalafjällen har stått under Domänverkets beskydd sedan den tid
då Domänverket hade ansvaret för våra nationalparker.
Fortfarande har DomänAB ansvaret för skötseln av fjällen.
Detta ansvar upphör enligt avtalet med staten efter en
fyraårsperiod. Därefter kommer Dalafjällen fortfarande att
tillhöra staten. Frågan om finansieringen av skötseln av fjällen
liksom av andra områden som skall bli kvar i den statliga
förvaltningen kommer då att aktualiseras. Utskottet utgår från
att regeringen i god tid låter utreda hur den framtida skötseln
av fjällen skall administreras. Därmed avstyrks motion Jo67 i
den mån den ej blivit tillgodosedd.
Utskottet erinrar om att Tresticklan upptagits i
Naturvårdsverkets nationalparksplan för Sverige. Enligt planen
förutsätts dock att regleringen av sjön Tresticklan upphör eller
ändras på ett sätt som kan accepteras från naturvårdssynpunkt. I
avvaktan på den fortsatta beredningen avstyrks motion Jo71
yrkande2.
Mittlandsområdet på Öland är enligt Naturvårdsverkets
rapport 3771 av riksintresse på grund av sin fauna, flora,
kulturmark, odlingsbygd och ädellövskog. Mittlandsskogen är
landets största ädellövskogsområde med en mosaik av
skogsbestånd, lundar, ängar och rikkärr. Det torde åvila de
naturvårdande  och skogsvårdande myndigheterna att tillsammans
med markägarna finna lämpliga metoder att vårda och bruka
området i enlighet med principerna för skogsvården och natur-
och kulturvården. Något särskilt riksdagsuttalande bör motion
Jo306 inte föranleda.
Skogsvårdsmyndigheten
Propositionen
Det behövs även i fortsättningen statliga myndighetsfunktioner
som för ut och verkställer skogspolitiken. Förändringar av den
regionala organisationen bör avvakta ställningstagandena till
Regionberedningens pågående arbete.
Skogspolitiken berör en mycket stor del av Sveriges landareal,
240000 brukningsenheter och ett avsevärt större antal
skogsägare som skiljer sig åt i fråga om bakgrund, utbildning,
tradition och ålder. Därtill kommer att skogsbruk och
skogspolitik har kommit att bli en angelägenhet för allt fler
människor utanför kretsen skogsägare. Den nya skogspolitiken
markerar detta faktum ytterligare. Den förstärker dessutom
kravet på en förtroendefull och nära kontakt mellan staten och
alla som verkar i skogsbruket. Med hänsyn till detta anser
jordbruksministern att det även i fortsättningen behövs statliga
myndighetsfunktioner som för ut och förankrar skogspolitiken
direkt hos skogsägarna och i förtroendefullt samarbete med dem.
I det sammanhanget är en lokalt förankrad organisation av
avgörande betydelse.
Skogsvårdsorganisationens ökade sektorsansvar för
miljöfrågorna kommer att förändra sammansättningen av
arbetsuppgifterna. Det kommer också att förstärka behovet av
sådan vidareutbildning av personal som pågår inom
organisationen. Bl.a. pågår utbildning i ekologi på
högskolenivå.
Den framtida skogsvårdsorganisationen utreds även inom ramen
för Regionberedningens arbete. För närvarande är det därför inte
lämpligt att ta slutlig ställning till en ändrad regionindelning
för skogsvårdsstyrelserna. Det är angeläget att man i den
framtida myndighetsorganisationen på ett bättre och mer
effektivt sätt får en samordning av olika statliga
myndighetsuppgifter på regional nivå. Det gäller inte minst de
frågor som har med de areella näringarna att göra. Det är också
viktigt att integrera de naturvårdsfrågor som har anknytning
till dessa näringar inom en sådan myndighet.
Skogsvårdsorganisationens lokala förankring och obyråkratiska
arbetssätt är en tillgång som måste tas till vara.
Motionerna
I motion Jo66 (m) yrkas att skogsvårdsstyrelserna bör finnas
kvar i fortsättningen och då också överta ansvaret för
våtmarksdikning samt jakt- och viltvård (yrkande4).
Enligt motion Jo68 (fp) bör riksdagen göra ett uttalande
om ansvarsfördelning och samverkansformer för myndigheternas
naturskyddsarbete. I avvaktan på Regionberedningens förslag bör
SNV svara för övergripande policyfrågor enligt Natur90
och länsstyrelserna svara för läns- och kommuntäckande
naturvårdsplanering. Länsstyrelserna bör enligt motionen också
leda och genomföra det operativa arbetet med förhandlingar  om
markförvärv och intrångsersättningar.
I följande fristående motioner framförs yrkanden om
bibehållande av skogsvårdsstyrelserna i vissa län, nämligen
Jo301(s): Östergötland, Jo302(m): Västernorrlands län med
regionkontor i Sollefteå, Jo307 (c, fp): Kalmar län och
Jo308(s; yrkande1): Västmanland.
Utskottets överväganden
Utskottet delar jordbruksministerns mening att det även i
fortsättningen behövs statliga myndigheter som för ut och
förankrar skogspolitiken direkt hos skogsägarna och i
förtroendefullt samarbete med dem. I det sammanhanget är en
lokalt förankrad organisation av avgörande betydelse. Det finns
dock som jordbruksministern anför anledning att avvakta
Regionberedningens förslag i frågan.
I den framtida myndighetsorganisationen är det angeläget att
man på ett bättre och mer effektivt sätt får en samordning  av
olika statliga myndighetsuppgifter på regional nivå. Det gäller
inte minst de frågor som har med de areella näringarna att göra.
Det är också viktigt att integrera de naturvårdsfrågor som har
anknytning till dessa näringar. Skogsvårdsorganisationens lokala
förankring och obyråkratiska arbetssätt är som
jordbruksministern framhåller en tillgång som måste tas till
vara.
Det anförda är ägnat att delvis tillgodose syftet med motion
Jo66 yrkande4. Däremot bör ansvaret för våtmarksdikning och
jaktfrågor ligga kvar på länsstyrelsen. Motionen avstyrks
alltså.
Utskottet avstyrker motionerna Jo301, Jo302, Jo307 och Jo308
yrkande1 om skogsvårdsorganisationerna i vissa län.
När det gäller frågan i motion Jo68 om samverkansformerna för
myndigheternas naturskyddsarbete hänvisar utskottet till att den
Skogspolitiska kommittén lämnat en detaljerad redogörelse för
ansvarsfördelningen i sitt betänkande, s.141--143. Enligt
betänkandet fortsätter Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen sina
överläggningar för att precisera ansvarsfördelningen. Utskottet
förutsätter att beslut om den regionala statliga organisationen
kan fattas sedan Regionberedningen slutfört sitt uppdrag.
Motionen bör inte påkalla något särskilt uttalande från
riksdagens sida.
Frö- och plantverksamheten
Propositionen
Skogsvårdsorganisationens verksamhet med produktion av
skogsfrö och skogsplantor förs över till ett aktiebolag. Fast
egendom som är statens och som utnyttjas i verksamheten överförs
till bolaget. Vid lämpligt tillfälle bör hela eller delar av
verksamheten privatiseras.
Motionerna
Enligt motion Jo79 (s) bör riksdagen uttala att
skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet bör behållas
inom SVO och divisioneras (yrkande4), och även i motion
Jo81(s) avvisas bestämt förslaget om privatisering av frö- och
plantverksamheten (yrkande15).
Utskottets överväganden
Som fastslås i propositionen är det redan med gällande
skogspolitik skogsägarens ansvar att vidta de återväxtåtgärder
som behövs efter avverkning. Skogsvårdsorganisationen har
bedrivit frö- och plantproduktion under en följd av år, och det
har blivit alltmer uppenbart att det är svårt att skilja på en
kommersiell verksamhet och myndighetsverksamhet i anslutning
till marknadsföringen av produkterna. Vidare tillämpar
regeringen numera principen att kommersiell verksamhet inte
skall bedrivas i myndighetsform. Utskottet biträder med hänsyn
härtill jordbruksministerns förslag att
skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet helt skiljs
av från organisationens övriga verksamhet och att den samlad
överförs till ett aktiebolag. Som jordbruksministern framhåller
är det viktigt att verksamheten inte styckas upp utan att den
drivs vidare i samlad form. Vid lämpligt tillfälle bör den kunna
privatiseras. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma
villkoren för överföringen av tillgångar och skulder.
Utskottet anser för sin del, till skillnad från vad som anförs
i motion Jo81, att en självständig frö- och plantverksamhet
mycket väl kan kombineras med den långsiktiga planering som är
nödvändig i skogsbruket. Gentemot argumentationen i motion Jo79
att reformen skulle få negativa regionalpolitiska effekter vill
utskottet erinra om att skogsvårdsstyrelsernas nuvarande
verksamhet på området icke är subventionerad. Vissa
rationaliseringsåtgärder kommer dock att följa på
bolagiseringen.
Riksdagen bör således med avslag på motionerna Jo79 yrkande4
och Jo81 yrkande15 dels godkänna vad som förordas i
propositionen om riktlinjer för överföring av fast egendom från
staten till ett aktiebolag för produktion av skogsfrö och
skogsplantor, dels bemyndiga regeringen att genomföra ombildning
av skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet till ett
aktiebolag enligt de riktlinjer som förordats och att sälja
aktier eller på annat sätt minska statens ägarandel i det nya
bolaget (avsnitt10).
Finansieringsfrågor
Motionerna
Enligt motion Jo71 (v) bör riksdagen besluta om en
naturvårdsavgift på produkter från skogsbruk. Avgiften tas ut så
tidigt som möjligt i förädlingsprocessen när en producent har
att välja mellan jungfrulig råvara eller returmaterial
(yrkande1). Enligt motion Jo79 yrkande9 bör en miljöfond
inrättas för skogsbruket genom en årlig avsättning grundad på
skogsbruksvärdet. I motion Jo81(s) föreslås införande av en
skogsbruksavgift på 2 av det taxerade skogsbruksvärdet från
den 1januari 1994. Medlen bör enligt motionen användas för
finansieringen av vissa gemensamma insatser för skogsbrukets
utveckling, forskning, skogliga inventeringar, informations- och
rådgivningskampanjer och speciella naturvårdsinsatser.
Inkomsterna från denna skogsbruksavgift bör inte användas för
inköp av skogsmark för gemensamma insatser för
reservatsavsättningar. Huvuddelen av intäkterna bör föras till
en fond för gemensamma insatser för skogsbrukets utveckling där
företrädare för branschen  bör ha majoritet vid användningen av
fondens resurser (yrkande16).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att skogsvårdsavgiften, som under de
sista åren utgick med 8 av det taxerade fastighetsvärdet,
slopades den 1juli 1992. I propositionen förordar
jordbruksministern att skogsvårdsorganisationens
myndighetsuppgifter i fortsättningen finansieras genom budgeten.
Därvid har beräknats medel för angelägna naturvårdsuppgifter som
tidigare finansierades med skogsvårdsavgiftsmedel. Detsamma
gäller rådgivning och information om hur ett mer
ståndortsanpassat skogsbruk skall planeras och bedrivas.
Bidragen till naturvårds- och kulturvårdsåtgärder, bidrag till
ädellövskogsbruk, statens kostnader för försöksverksamheten med
skogsmarkskalkning med flera bidrag och ersättningar bör
finansieras över det nya anslaget (C6) Insatser för
skogsbruket. I övrigt bör enligt utskottets mening
finansieringen av erforderliga skogsvårdsåtgärder i princip
åvila skogsnäringen.
Utskottet är med hänvisning till det anförda inte berett att
tillstyrka vad som i motionerna Jo71, Jo79 och Jo81 föreslås om
införande av nya avgifter för att finansiera olika
skogsvårdsåtgärder. Riksdagen bör således avslå motionerna
såvitt nu är i fråga.
Utskottet ansluter sig, i de avsnitt som inte särskilt
kommenterats, till regeringens förslag och överväganden.
Av den lämnade framställningen framgår att utskottet förordar
viss ändring av förslaget till 24§ skogsvårdslagen.
Utskottet föreslår vidare den redaktionella ändringen av 25§
andra stycket sista meningen av förslaget till 25§
skogsvårdslagen, att orden "27§ andra stycket" ändras till
"27 § tredje stycket".
I övrigt tillstyrks propositionens förslag till lagändringar.
Riksdagen bör således anta förslagen till
1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),
2. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
3. lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av
bekämpningsmedel över skogsmark,
4. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
5. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),
6. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
Utskottet förordar vidare att riksdagen lämnar utan erinran
vad i propositionen anförts om medlen i skogspolitiken
(avsnitt4.1), skogsbrukets sektorsansvar för miljövården
(avsnitt4.2), myndigheternas sektorsansvar för miljön
(avsnitt4.3), nya skogsbruksmetoder (avsnitt4.4),
föryngringsmetoder och skogsodlingsmaterial (avsnitt5.3),
insektshärjningar (avsnitt5.5), utbildning och forskning
(avsnitt6.3), rådgivning och information (avsnitt6.4) samt
skogsvårdsmyndigheten (avsnitt9).
Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94
NIONDE HUVUDTITELN
1. Skogsvårdsorganisationen (C 1) och
Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter (C 2)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna C1
och C2 ((s.98--101).
2. Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet (C3)
Propositionen
Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1000kr till
skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet.
Jordbruksministern hänvisar till att han behandlat denna
verksamhet i det föregående. Anslaget behövs under tiden tills
verksamheten har överförts i bolagsform.
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående
tillstyrker utskottet regeringens förslag under C3.
3. Bidrag till skogsvård m.m. (C 4)
Propositionen
Från anslaget bekostas bidrag till särskilda
skogsvårdsåtgärder inom det skogliga stödområdet, skogsodling
efter avverkning av lågproducerande bestånd, vissa natur- och
kulturvårdsåtgärder, ädellövskogsbruk och åtgärder mot
skadegörelser av skogsinsekter. Vidare bekostas översiktliga
skogsinventeringar från anslaget och eventuella kostnader för
ersättningar enligt 19c§ skogsvårdslagen.
Några nya bidrag skall enligt propositionen inte kunna
beviljas från detta anslag fr.o.m. nästa budgetår. Från anslaget
täcks kostnaderna för tidigare beslutade bidrag och, i likhet
med för närvarande, avsyning av aktuella projekt före
utbetalning av de beslutade bidragen. Vidare bör i begränsad
utsträckning kostnaderna för den slutliga sammanställningen av
de senaste insamlade ÖSI-data belasta anslaget.
Jordbruksministern föreslår ett anslag på 90miljoner kronor.
Motionerna
I motion Jo64 (-) yrkande 6 yrkas att anslaget påförs
ytterligare 55miljoner kronor för att finansiera slutförandet
av den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI). Enligt motionen
bör höjningen finansieras genom att riksdagen avslår
propositionens förslag till höjning av anslaget till
investeringar inom miljöområdet (för inköp av reservat).
Enligt motion Jo81 (s) bör riksdagen anvisa 120miljoner
kronor under anslaget, dvs. 30miljoner kronor mer än enligt
regeringens förslag, för finansiering av ÖSI (yrkande10).
Utskottets överväganden
Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående
(s.43 f.) tillstyrker utskottet regeringens förslag och
avstyrker motionerna.
4. Stöd till byggande av skogsvägar (C 5) och Insatser för
skogsbruket (C6; nytt anslag)
Propositionen
Möjligheten att bevilja nya bidrag till skogsvägbyggande från
anslaget C5 upphörde den 1juli 1992. Från anslaget täcks
kostnaderna för tidigare beslutade bidrag och avsyning av
aktuella projekt. Utbetalningarna beräknas til 6miljoner
kronor under budgetåret 1993/94.
Under det nya anslaget C 6 tas upp statligt stöd till insatser
av olika slag för skogsbruket.
I fortsättningen bör över detta anslag finansieras bidrag till
naturvårds- och kulturvårdsåtgärder, bidrag till
ädellövskogsbruk, statens kostnader för försöksverksamheten med
skogsmarkskalkning, kostnader för vissa civilrättsliga avtal  på
naturvårdsområdet samt intrångsersättningar som följer av
skogsvårdsmyndighetens beslut. Vidare bör under detta anslag tas
upp de tidsbegränsade projektmedel som förordats för att snabbt
slutföra inventeringarna av småbiotoper och sumpskogar.
Jordbruksministern föreslår att 99 miljoner kronor anvisas
under anslaget.
Motionerna
I motion Jo64 (-) yrkas att riksdagen anvisar 10miljoner
kronor till byggande av skogsvägar (yrkande12). Enligt motion
Jo76(s) yrkande2 bör 50miljoner kronor anvisas till
byggande av skogsvägar under budgetåret 1993/94 i harmoni med
EG:s regionalpolitik.
Enligt motion Jo81 (s) bör anslagen C5, Stöd till
skogsvägar, och C6, Insatser för skogsbruket slås samman
(yrkande12). Till det sammanlagda anslaget C6, Insatser för
skogsbruket bör anvisas 105 miljoner kronor (yrkande13).
Utskottets överväganden
Utskottet har i den föregående framställningen avstyrkt
motioner om statligt stöd till skogsvägar med hänvisning dels
till skogsbrukets kostnadsansvar sedan skogsvårdsavgiften
slopats, dels till regeln om att regional- och
sysselsättningspolitiska satsningar i första hand är en fråga
för arbetsmarknadsdepartementets -- och arbetsmarknadsutskottets
-- budgetansvar.
I det sammanhanget har utskottet erinrat om att
arbetsmarknadsministern i kompletteringspropositionen (prop.
1992/93:150) föreslagit att 90miljoner kronor ställs till AMS
förfogande för bidrag om högst 50% till arbeten med
skogsbilvägar som avslutas senast den 31december 1994. AMS
skall samråda med Skogsstyrelsen och så långt möjligt utnyttja
det underlag som finns i SVO.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Jo64
yrkande12 och Jo76 yrkande2.
Yrkandena i motion Jo81 om sammanslagning av anslagen C5 och
C6 synes innebära att ett gemensamt anslag om 105miljoner
kronor skall anvisas och att ett stöd om 20miljoner kronor
skall utgå till skogsvägar inom ramen för det sammanslagna
anslaget. Bortsett från förslaget om bidrag till skogsvägar ser
utskottet ingen saklig skillnad mellan regeringens förslag och
motionen. Utskottet avstyrker motion Jo81 yrkandena12 och13.
Regeringens förslag tillstyrks.

FJORTONDE HUVUDTITELN
1. Investeringar inom miljöområdet (B3)
Propositionen
Under denna anslagsrubrik har i prop. 1992/93:100 (bil.15
s.79) föreslagits att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar
ett reservationsanslag på 135445000kr. Mot bakgrund av vad
som redovisats i det föregående bör enligt jordbruksministern
ytterligare 55miljoner kronor anvisas för ändamålet.
Motionen
I motion Jo64 (-) yrkande 10 yrkas avslag på regeringens
förslag till ytterligare medelsanvisning. Den föreslagna
beloppet bör i stället finansiera slutförandet av den
översiktliga skogsinventeringen.
Utskottets överväganden
Med hänvisning till utskottets ställningstaganden i det
föregående (s.43 f.) finner utskottet att riksdagen med avslag
på motionsyrkandet bör bifalla regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande näringsläckaget från skogsmarkerna
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande5,
men. (v) - delvis
2. beträffande de skogspolitiska målen
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo74 yrkande1
och 1992/93:Jo81 yrkande1 godkänner vad i propositionen
förordats om miljömålet och produktionsmålet för skogsbruket,
res. 1 (s) - motiv.
3. beträffande samförstånd mellan skogsägare och
myndigheter
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo74 yrkande2,
4. beträffande skogsbrukets regionala konsekvenser och dess
roll i miljövården
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo79 yrkandena1 och10,
res. 2 (s) - motiv. - delvis
5. beträffande ersättningsfrågorna
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo70 yrkande1,
res. 2 (s) - motiv. - delvis
6. beträffande skogsbrukets sektorsansvar för miljön
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo79 yrkande8,
res. 2 (s) - motiv. - delvis
7. beträffande biotopskydd och våtmarksdikning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo304,
res. 3 (nyd)
8. beträffande biotopskydd
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo64 yrkande1,
1992/93:Jo73 yrkande1 och 1992/93:Jo78 yrkande1,
9. beträffande utveckling av biobränsleanvändning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo64 yrkande14 och
1992/93:Jo82,
10. beträffande impediment
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo64 yrkandena2 och11,
11. beträffande införande av vissa föreskrifter i lagen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo79 yrkande7,
12. beträffande inplantering av främmande trädslag
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo81 yrkande4,
13. beträffande förbud mot plantering av contortatall
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande9,
men. (v) - delvis
14. beträffande röjning och gallring
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo76
yrkande4, 1992/93:Jo79 yrkande2 i denna del och 1992/93:Jo81
yrkandena2 och3 antar regeringens förslag att 9§
skogsvårdslagen skall upphöra att gälla,
res. 4 (s)
15. beträffande ransoneringskrav
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo64
yrkande3, 1992/93:Jo66 yrkande2, 1992/93:Jo78 yrkande4 och
1992/93:Jo79 yrkande3 antar regeringens förslag till 11§
skogsvårdslagen,
res. 5 (s)
16. beträffande importlagstiftningen för virke
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo506,
17. beträffande sanktioner
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo64 yrkande4
och 1992/93:Jo78 yrkande5 antar förslaget till 38§
skogsvårdslagen,
18. beträffande tillämpningen av sanktionsbestämmelserna
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo77 yrkande 1,
19. beträffande bestämmelser för avverkningsanmälan
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo66 yrkande1,
1992/93:Jo69, 1992/93:Jo78 yrkande3, och 1992/93:Jo80,
20. beträffande utökad redovisningsskyldighet och
anmälningsplikt
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo79 yrkande6 och
1992/93:Jo81 yrkandena5, 6 och8,
res. 6 (s)
21. beträffande absoluta skyddsregler
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo70 yrkande 3,
22. beträffande förslag till 24 § SVL
att riksdagen antar förslaget till 24§ skogsvårdslagen med
den ändringen att orden lämna besked byts ut mot orden
meddela beslut på förhand,
23. beträffande skogsbruksplaner
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo71
yrkande6, 1992/93:Jo79 yrkande2 i denna del och 1992/93:Jo81
yrkande7 antar regeringens förslag att 21b§
skogsvårdslagen skall upphöra att gälla,
res. 7 (s)
24. beträffande skogsbruksplaner och tillståndsredovisning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo305,
25. beträffande rådgivning kring skogsbruksplaner
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo64 yrkande 5,
26. beträffande effekterna av hänsynsreglerna
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande 3,
27. beträffande inventering
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo64
yrkande7, 1992/93:Jo71 yrkande8, 1992/93:Jo76 yrkande1,
1992/93:Jo79 yrkande5 och 1992/93:Jo81 yrkande9 godkänner
vad i propositionen förordats om inventering,
res. 8 (s)
28. beträffande underrättande av markägare vid
inventeringar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo74 yrkande 3,
29. beträffande rådgivning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo76 yrkande 5,
30. beträffande forskning om småskogsbruket
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo81 yrkande 11,
31. beträffande stöd till skogsvägbyggande
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo64 yrkande13,
1992/93:Jo66 yrkande3, 1992/93:Jo72, 1992/93:Jo75
1992/93:Jo308 yrkande3, 1992/93:Jo309 yrkande4 och
1992/93:Jo310 yrkande2,
32. beträffande regionalpolitiskt stöd
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo64 yrkande8,
1992/93:Jo70 yrkande4, 1992/93:Jo71 yrkande7, 1992/93:Jo76
yrkande3, 1992/93:Jo78 yrkande2, 1992/93:Jo303,
1992/93:Jo309 yrkande3 och 1992/93:Jo310 yrkande1,
res. 9 (s)
33. beträffande skogsägarnas bidrag till
kalkningskostnaderna
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo64 yrkande9,
34. beträffande försöksverksamheten med kalkning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo77 yrkande2 och
1992/93:Jo308 yrkande2,
35. beträffande grunderna för det statliga stödet
att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
grunderna för statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket,
36. beträffande redovisning av miljömålets uppfyllande
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo81 yrkande 14,
res. 10 (s)
37. beträffande utarbetande av långsiktiga
finansieringsmodeller
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo73 yrkande 2,
38. beträffande den biologiska mångfalden
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo65 yrkande1
och 1992/93:Jo70 yrkande2 godkänner vad i propositionen
förordats om bevarande av den biologiska mångfalden,
39. beträffande hänsyn i tätortsnära områden
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande 4,
40. beträffande utnyttjande av statens markinnehav för
reservatsbildning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo65 yrkandena 2--4,
41. beträffande Dalafjällen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo67,
42. beträffande Tresticklan
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande 2,
43. beträffande Mittlandsområdet på Öland
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo306,
44. beträffande skogsvårdsstyrelsernas ansvarsområde
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo66 yrkande 4,
45. beträffande skogsvårdsstyrelsen i olika län
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo301, 1992/93:Jo302,
1992/93:Jo307 och 1992/93:Jo308 yrkande1,
46. beträffande ansvarsfördelningen mellan myndigheterna
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo68,
47. beträffande frö- och plantverksamheten
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo79 yrkande4
och 1992/93:Jo81 yrkande15 dels godkänner vad i propositionen
förordats om riktlinjer för överföring av fast egendom från
staten till ett aktiebolag för produktion av skogsfrö och
skogsplantor, dels bemyndigar regeringen att genomföra
ombildning av skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet
till ett aktiebolag enligt de riktlinjer som förordats och att
sälja aktier eller på annat sätt minska statens ägarandel i det
nya bolaget,
res. 11 (s)
48. beträffande naturvårdsavgift
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande 1,
men. (v) - delvis
49. beträffande skogsbruksavgift
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo79 yrkande 9 och
1992/93:Jo81 yrkande16,
res. 12 (s)
50. beträffande 25 § skogsvårdslagen
att riksdagen antar förslaget till 25 § skogsvårdslagen med
den ändringen att hänvisningen i andra stycket sista meningen
skall avse 27§ tredje stycket i stället för 27§
andra stycket,
51. beträffande förslaget i övrigt om
skogsvårdslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
skogsvårdslagen (1979:429) i de delar som ej omfattas av
utskottets hemställan ovan,
52. beträffande vattenlagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
vattenlagen (1983:291),
53. beträffande spridning av bekämpningsmedel över
skogsmark
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,
54. beträffande naturvårdslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
naturvårdslagen (1964:822),
55. beträffande växtskyddslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
växtskyddslagen (1972:318),
56. beträffande plan- och bygglagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10),
57. beträffande medlen i skogspolitiken m.m.
att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts
om medlen i skogspolitiken, skogsbrukets sektorsansvar för
miljövården, sektorsansvar för miljön, nya skogsbruksmetoder,
föryngringsmetoder och skogsodlingsmaterial,
insektshärjningar, utbildning och forskning, rådgivning och
information samt skogsvårdsmyndigheten.
58. beträffande verksamheten inom skogsvårdsorganisationen
att riksdagen godkänner den huvudsakliga inriktningen för
verksamheten inom skogsvårdsorganisationens ansvarsområde i
enlighet med vad som förordats i avsnittet Slutsatser,
59. beträffande skogsvårdsorganisationen
att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen för budgetåret
1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,
60. beträffande skogsvårdsorganisationen:
myndighetsuppgifter
att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen:
Myndighetsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 275305000kr,
61. beträffande skogsvårdsorganisationen: frö- och
plantverksamhet
att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Frö- och
plantverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 1000kr,
62. beträffande bidrag till skogsvård m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1992/93:Jo64 yrkande6 och 1992/93:Jo81
yrkande10 till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret
1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 90000000kr,
63. beträffande stöd till byggande av skogsvägar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1992/93:Jo64 yrkande12, 1992/93:Jo76
yrkande2 och 1992/93:Jo81 yrkandena12 och13 i denna
del till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret
1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6000000kr,
64. beträffande insatser för skogsbruket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1992/93:Jo81 yrkandena12 och13 i denna del
till Insatser för skogsbruket för budgetåret 1993/94 anvisar
ett reservationsanslag på 99000000kr,
65. beträffande investeringar inom miljöområdet under
fjortonde huvudtiteln
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1992/93:Jo64 yrkande10 under
reservationsanslaget Investeringar inom miljöområdet för
budgetåret 1993/94 anvisar 55000000kr utöver vad riksdagen
tidigare beslutat (prop. 1992/93:100 bil.15., JoU12,
rskr.243).
Stockholm den 4 maj 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Ingvar Eriksson(m), Inga-Britt Johansson(s),
Lennart Brunander(c), Inge Carlsson(s), Mona SaintCyr (m),
Kaj Larsson(s), Max Montalvo(nyd), Ulla Pettersson(s),
Carl G Nilsson(m), Sinikka Bohlin(s), Lennart
Fremling(fp), Berndt Ekholm(s) och  Carl Olov
Persson(kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag(v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. De skogspolitiska målen (mom. 2, motiveringen)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm
(allas) anser att den del av utskottets yttrande som på s.17
börjar med "Sverige har" och på s.21 slutar med "för
skogsbruket" bort ha följande lydelse:
"Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den
uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska
mångfalden behålls. Vid skötseln skall hänsyn tas till andra
allmänna intressen." Så lyder förslaget till en ny
portalparagraf i skogsvårdslagen.
Genom att ange skogen som en nationell tillgång betonar man
dess unika samhälleliga värden och att den är en resurs som inte
endast har betydelse för den enskilde skogsägaren utan också för
olika regioner och för hela samhället. Skogens skötsel innebär
att huvuddelen av skogsmarken skall brukas genom ett aktivt,
effektivt och ansvarsfullt skogsbruk.
Genom begreppet uthålligt knyter man skogsbruket till
bl.a. Riodeklarationen och Brundtlandkommissionens uttalande om
en varaktigt hållbar utveckling för nyttjandet av skogen som
förnybar naturresurs. Detta innebär att skogsbruket måste
bedrivas på ett sådant sätt att ekosystemet inte utarmas och att
skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga vidmakthålls.
De i portalparagrafen nämnda allmänna intressena inkluderar den
del av naturvården som betecknas som den sociala funktionen.
Enligt utskottets mening är det betydelsefullt att man nu i
klartext även formar miljömål för skogsbruket och att dessa
jämställs med produktionsmålet. Detta måste göras för att i
landet naturligt förekommande växt- och djurarter skall ges
förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i
livskraftiga bestånd.
Utskottet vill betona att det svenska skogsbruket med
inriktning på ett uthålligt och aktivt skogsbruk har varit ett
internationellt föredöme främst gällande
produktionsperspektivet. Avgörande betydelse för detta är vår
skogsvårdslagstiftning, skogsvårdsorganisation och
länsstyrelsernas naturvårdsenheter. Det har borgat för att
skogsbruket har drivits på ett uthålligt sätt och att vi byggt
upp ett stort virkesförråd. Lagstiftningen har stått väl i
samklang med vad som allmänt, nationellt och internationellt,
har uppfattats som god skogsvård.
Skogen bidrar till en bättre miljö både globalt och regionalt
genom växande skog och genom att en rad nyttiga produkter kan
baseras på förnybara råvaror. Men kunskapen om skogsbrukets
negativa påverkan på naturen, på hotade växters och djurs
miljöer, har ökat. Utskottet vill understryka att en anpassning
av skogsbruket därför är nödvändig för att slå vakt om biologisk
mångfald. En förutsättning i framtiden för en framgångsrik
export kommer att kräva miljöanpassade produkter, processer och
skogsbruk.
Den nya skogspolitiken måste visa att man så långt som möjligt
kan förena ett aktivt skogsbruk med inriktning på hög och
värdefull virkesproduktion med bevarande av biologiskt mångfald.
Utskottet anser, i likhet med vad som framförs i motion Jo81,
att detta måste vara utgångspunkten för den framtida
skogspolitiken, för att vi också i fortsättningen skall kunna
vara ett fortsatt ledande skogsland och ett internationellt
föredöme.
Propositionen innehåller en kort beskrivning av grunderna för
en ny skogspolitik. Vården av världens skogar är ett  gemensamt
ansvar för alla länder. I detta ansvar ingår att värna om den
biologisk mångfald som är en förutsättning för stabila
ekosystem. Sverige har undertecknat en internationell konvention
om biologiska mångfalden och tagit initiativ till utarbetandet
av en global skogskonvention. Hittills har detta initiativ lett
till att ett dokument med de s.k. skogsprinciperna kunde
undertecknas vid FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 i
Rio de Janeiro.
Utskottet beklagar att frågan om den biologiska mångfalden,
intrångs- och ersättningsfrågor inte tas upp i detta sammanhang
utan i en särskild proposition som är aviserad senare i år.
Skogsnäringen
Skogsnäringen är vår viktigaste exportnäring och därmed en av
vårt lands basnäringar med avgörande betydelse för såväl
sysselsättning som välfärd. Förhållanden som skogstillgångar,
framtida efterfrågan och utbud av skogsprodukter i andra länder
är därför av stor betydelse vid utformningen av den svenska
skogspolitiken.
En uthållig tillväxt som nationellt och globalt kan försörja
en växande världsbefolkning måste ha en produktion som baserar
sig på förnybara råvaror och en ökad återanvändning. I det
perspektivet talar det mesta för att träbaserade produkter
fortlöpande skall ersätta produkter som i huvudsak tillverkas
med utnyttjande av fossil energianvändning.
Det finns redan i dag en positiv koppling mellan skogsnäringen
och andra branscher, bland annat s.k. high-tech-industri.
Skogsnäringen har varit basen för utvecklingen av framför allt
avancerade styrsystem för processövervakning, effektiv
miljörening och energianvändning samt utvecklande av effektiva
transportsystem. Betydelsen för samhällsekonomin går utanför den
egna branschen och motiverar ökad satsning på forskning och
utveckling för svensk skogsindustri. Utskottet vill särskilt
betona vikten av forskning som vidareförädlar produkter samt det
angelägna i att hitta nya användningsområden för att bättre ta
till vara den förnybara resurs som skogen utgör. Som exempel
skulle man kunna tillverka industrikemikalier och motorbränsle
av den svenska trävaran som råvara.
Vad utskottet anfört innebär att syftet med motion Jo81 i allt
väsentligt tillgodosetts såvitt nu är i fråga (yrkande1).
Det anförda innebär även att utskottet avstyrker motionerna
Jo71 yrkande5 och Jo74 yrkande1.

2. Medlen i skogspolitiken (mom. 4, 5 och 6, motiveringen)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm
(allas) anser att den del av utskottets yttrande som på s.26
börjar med "Utskottet erinrar" och på s.28 slutar med
"yrkande8" bort ha följande lydelse:
Enligt propositionen kan ett ambitiöst miljömål väl förenas
med en fortsatt hög produktion av skogsråvara och en
konkurrenskraftig svensk skogsnäring. Utskottet har inget att
invända mot detta konstaterande. Däremot finns det anledning att
ifrågasätta om, som det sägs i propositionen, en avreglering och
borttagande av skötselföreskrifter genom ökad mångfald och ett
mångfacetterat skogsbruk gynnar naturvården. Utskottet menar att
denna beskrivning av avregleringens generella effekter är
vilseledande och osaklig. Detta visas av att avsaknaden av
regleringar inte förhindrade schabloniserade storskaliga
skötselmetoder under 1960- och 1970-talen. Det är dessa
årtiondens stora hyggen med åtföljande monokulturer utan
ståndortsanpassning som i stor utsträckning har varit orsaken
till miljömyndigheternas och miljöorganisationernas kritik mot
skogsbruket. Utskottet delar därför den mening som uttrycks i
flera socialdemokratiska motioner att regeringens förslag att
avskaffa ett flertal grundläggande bestämmelser i
skogsvårdslagen och samtidigt upphöra med de översiktliga
skogsinventeringarna innebär en helt ny inriktning av den
svenska skogspolitiken. Förslagen till en omfattande avreglering
av såväl skogsvård som miljöhänsyn bygger på en felsyn.
Tvärtemot dessa förslag styrker den hittillsvarande utvecklingen
motionärernas uppfattning i frågan.
Utskottet vill framhålla att inte heller ett mångfacetterat
skogsbruk alltid gynnar naturvården om det inte finns en
samordning och en övergripande helhetssyn över större områden.
I slutet av propositionen sägs det också att "det inte är
möjligt att bevara den biologiska mångfalden genom åtgärder som
planeras med utgångspunkt i bedömningar rörande ett enskilt
arbetsobjekt". Därför krävs det enligt propositionen en
samordning av "befintliga och pågående naturinventeringar" i
landskapsformat.  Det framhålls också att det är angeläget att
verksamheten för skyddet av den biologiska mångfalden kan
bedrivas enligt samma principer i småskogsbruket som nu har
börjat tillämpas i storskogsbruket.
Enligt utskottets uppfattning talar detta, tvärtemot vad som
föreslås i propositionen, för ett bibehållande av verkningsfulla
skogspolitiska medel.
Utskottet delar alltså den mening som framförs i motion Jo81
att den mycket höga ambitionsnivå som utmärker de nya
skogspolitiska målen inte fullt ut avspeglas i de medel som
sedan föreslås för att nå målen. Alltför mycket lämnas åt
marknadskrafterna. Kortsiktiga marknadskrafter bekymrar sig dock
alltför litet om det långsiktiga perspektivet och de kommande
generationernas behov. Det finns alltså skäl att behålla den
nuvarande bredden av skogspolitiska medel. Dessutom är det
nödvändigt att medlen på samma sätt som hittills anpassas och
förändras med hänsyn till den aktuella utvecklingen. Sverige
behöver även framgent en stark skogspolitik som omfattar alla de
medel som behövs för att uppnå högt ställda mål.
Vad gäller frågan om skogsbrukets sektorsansvar och frågan
om ersättningsrätten vill utskottet anföra följande.
I samband med behandlingen av miljöpropositionen framhöll
jordbruksutskottet att det är viktigt att åstadkomma en lämplig
fördelning av ansvaret för naturvården mellan samhället och den
enskilde. Skogsbrukets sektorsansvar, dvs. en skyldighet för
skogsbrukarna/skogsägarna att bruka skogen på ett sätt som
säkrar den biologiska mångfalden och den genetiska variationen,
har varit utgångspunkten för ändringarna i naturvårdslagen.
Utskottet vidhåller sin uppfattning, att när det gäller det s.k.
vardagslandskapet i skogen bör ansvar och kostnader i huvudsak
ligga på näringsutövaren som utnyttjar naturen i sin verksamhet.
Skogs- och jordbrukssektorn bör således vara skyldig att ta
skälig naturvårdshänsyn utan att ersättning utgår.
Vad utskottet anfört är ägnat att tillgodose syftet med motion
Jo79 yrkandena1, 8 och10 samt motion Jo70 yrkande1.
Motionerna påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd
såvitt nu är i fråga.
3. Biotopskydd och våtmarksdikning (mom. 7)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.28
börjar med "Utskottet har" och på slutar med "motion Jo304" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser det olyckligt att reglerna om biotopskydd och
våtmarksdikning på grund av regeringens svaghet inte redovisats
i den skogspolitiska propositionen. När så nu inte blivit fallet
bör regeringen snarast återkomma med förslag om införande av en
ny biotopskyddsparagraf vari en helhetslösning tecknas med
sammanfattning av skogsvårdslagens och naturvårdslagens
föreskrifter samt med beaktande av möjligheten att sluta
civilrättsliga avtal. Utskottet delar även den åsikt som
framförs i motion Jo304 att biotopskyddets
tillämpningsbestämmelser inte bör utformas som generellt
gällande föreskrifter, att antalet biotoper bör begränsas och
att handläggningen bör ske objektvis och med iakttagande av
kravet på rättssäkerhet. Vad utskottet anfört med anledning av
motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande biotopskydd och våtmarksdikning
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo304 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Röjning och gallring (mom. 14)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.34
börjar med "Utskottet har inte heller" och slutar med
"regeringens förslag" bort ha följande lydelse:
Förslaget i propositionen att slopa röjnings- och
gallringsskyldigheten innebär enligt utskottets mening en
uppenbar risk, att skogsägarna ges en felaktig signal att
röjning inte skulle vara att betrakta som en lika viktig åtgärd
som tidigare. Tvärtom visar såväl forskning som praktisk
erfarenhet att en rätt utförd röjning är en förutsättning för en
hög kvalitetsproduktion. Röjningsskyldigheten bör därför
bibehållas i skogsvårdslagen.
Utskottet anser även att det klart bör framgå av lagen att
vård av plantskog innefattar en första röjning som syftar till
att säkerställa anläggningen av bestånd.
Riksdagen bör således med anledning av motionerna Jo76
yrkande4, Jo79 yrkande2 i denna del och Jo81 yrkandena2
och3 avslå regeringens förslag att 9§SVL skall upphöra att
gälla. Samtidigt bör riksdagen begära att regeringen snarast
återkommer med förslag till en paragraf om röjningsskyldighet, i
enlighet med det anförda, som ersätter den nu gällande 9§ samt
med erforderliga följdändringar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande röjning och gallring
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo76
yrkande4, 1992/93:Jo79 yrkande2 i denna del och 1992/93:Jo81
yrkandena2 och3 avslår regeringens förslag om att 9§
skogsvårdslagen skall upphöra att gälla samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om att regeringen
snarast bör återkomma med förslag till ändrad lydelse varigenom
röjningsskyldigheten bibehålls och utvidgas, jämte erforderliga
följdändringar i övrigt,

5. Ransoneringskrav (mom. 15)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.34
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "11§
skogsvårdslagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i
propositionen att det är rimligt att införa en regel om
förenklat avverkningsskydd för yngre skog och ett förenklat
ransoneringskrav.  Att ändra i skogsvårdslagen avseende
skyddsålder och ransoneringar innebär att de totala
avverkningsmöjligheterna i kustnära områden ökar. Industrin kan
då i ökad utsträckning inrikta sin virkesfångst på områden nära
industrier och marknader. Det gäller såväl egen skog som
virkesköp.
Utskottet ansluter sig i stället till den uppfattning som
kommer till uttryck i motion Jo79 att vissa ransoneringsregler
för äldre skog bör behållas för brukningsenheter som är 50ha
eller större. Den gräns på 100ha som anges i propositionen
ligger enligt utskottets mening för högt dels med hänsyn till
fastighetsstrukturen i privatskogsbruket, dels med hänsyn till
den mycket kraftiga trappstegseffekt som denna förhållandevis
höga arealgräns ger upphov till. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo79 yrkande3 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att motionerna Jo64
yrkande3, Jo66 yrkande2 och Jo78 yrkande4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande ransoneringskrav
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo79 yrkande3
samt med avslag på motionerna 1992/93:Jo64 yrkande3,
1992/93:Jo66 yrkande2 och 1992/93:Jo78 yrkande4 antar
regeringens förslag till 11§ skogsvårdslagen samt som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
arealgränsen,

6. Utökad redovisningsskyldighet och anmälningsplikt
(mom.20)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.38
börjar med "Däremot är" och slutar med "naturvårdens intressen"
bort ha följande lydelse:
Av den anledningen bör, som uttrycks i motion Jo81,
anmälningsskyldighet för kvävegödsling gälla för södra och
mellersta Sverige. Anmälningsskyldighet bör också gälla för
uttag av fingrenar och barr vid slutavverkning, dvs.
helträdsutnyttjande. Vid anmälan om avverkning till myndigheten
bör skogsägaren utöver redovisning om åtgärder angående
naturvård och kulturmiljövård redovisa skogens tillstånd.
Utskottet konstaterar i likhet med vad som anförs i  motion Jo79
att kravet på en redovisning för uppfyllande av produktionsmålet
saknas. Av det skälet bör i 14§SVL införas en fjärde punkt
där markägaren åläggs redovisningsskyldighet för planerade
återväxtåtgärder. Det bör ankomma på regeringen att återkomma
till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av lagrummet.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo81
yrkandena5, 6 och8 och Jo79 yrkande6 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande
lydelse:
20. beträffande utökad redovisningsskyldighet och
anmälningsplikt
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo79
yrkande6 och 1992/93:Jo81 yrkandena5, 6 och8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Skogsbruksplaner (mom. 23)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.40
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "att gälla"
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte ansluta sig till förslaget i propositionen
att slopa kravet på skogsbruksplan och ersätta den med ett krav
på redovisning av skogens tillstånd.
Som utskottet anfört i det föregående (reservation2) finns
det skäl att behålla nuvarande skogspolitiska medel. Enligt
Skogspolitiska kommittén har skogsbruksplanerna varit ett
värdefullt instrument för att behålla den nu gällande ordningen.
De av kommittén anförda skälen för att slopa kravet på
skogsbruksplaner är inte bärkraftiga. Upprättande av
skogsbruksplaner ger också möjlighet att ta med miljö- och
naturvårdshänsyn i skogsbruket. Skogsbruksplanerna skall även
innehålla en redovisning av åtgärder för att tillvarata
kulturmiljöns och naturvårdens intressen.

Riksdagen bör alltså med anledning av motionerna Jo71
yrkande6, Jo79 yrkande2 i denna del och Jo81 yrkande7
avslå regeringens förslag att 21b§ skogsvårdslagen skall
upphöra att gälla. Det bör ankomma på regeringen att snarast
återkomma till riksdagen med förslag om erforderliga
följdändringar.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande
lydelse:
23. beträffande skogsbruksplaner
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo71
yrkande6, 1992/93:Jo79 yrkande2 i denna del och 1992/93:Jo81
yrkande7 avslår regeringens förslag att 21b§
skogsvårdslagen  skall upphöra att gälla samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Inventering (mom. 27)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.44
börjar med "Utskottet biträder" och slutar med "allmänt
tillgängligt" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den syn på de översiktliga
skogsinventeringarna, ÖSI, som anläggs i flera motioner. Som
framhålls i motion Jo81 sägs i propositionen att insatserna för
att bevara den biologiska mångfalden kräver samordning av
befintliga och pågående naturinventeringar och att samordningen
bör ske i landskapsformat. Vidare sägs att det inte är möjligt
att bevara den biologiska mångfalden genom åtgärder som planeras
med utgångspunkt i bedömningar rörande enskilda arbetsprojekt.
Uppenbarligen saknas det, som motionärerna framhåller, inte
insikter om vad som behövs i fråga om information om skogen som
naturresurs för att uppfylla de uppsatta miljömålen. Utskottet
finner därför anmärkningsvärt att förslag läggs fram om att både
ÖSI och de obligatoriska skogsbruksplanerna bör avskaffas utan
att något sätts i stället. Om vi skall klara miljömålet, om
skogsägarna skall kunna ta sitt sektorsansvar för miljön, om vi
skall kunna tillbakavisa den internationella kritik som det
svenska skogsbruket har fått under senare tid, då krävs det god
och beståndsanknuten kunskap om vad som finns i skogen.
För att uppnå det nya miljömålet är det nödvändigt att utgå
från en helhetssyn på skogslandskapet. För att anlägga denna
helhetssyn krävs det, förutom grundläggande skogliga data, även
information om de ekologiska, hydrologiska, historiska och
estetiska förhållandena. En studie som har gjorts av
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen visar att utvecklingen i
flera andra länder av denna typ av planering har kommit avsevärt
längre än i Sverige.
Sammanfattningsvis finns det enligt utskottets mening mycket
starka skäl att göra färdigt den första omgången ÖSI. Under
tiden som detta sker bör det klarläggas hur den fortsatta
informationsinsamlingen och àjourhållningen av material skall gå
till. Frågan är vilken information som skall samlas in, hur
inventeringen skall organiseras och finansieras och slutligen
hur informationen skall användas.
En mindre del av det årliga anslaget för ÖSI har använts för
att framställa naturvårdsinriktade skogsbruksplaner (NISP).
Denna typ av planer har framställts inom områden med ovanligt
höga naturvärden eller andra värden av allmänt intresse.
Verksamheten med NISP bör fortsätta parallellt med att ÖSI
fullföljs.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo64
yrkande7, Jo71 yrkande8, Jo76 yrkande1, Jo79 yrkande5
och Jo81 yrkande9 om fullföljandet av ÖSI bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. I övrigt bör riksdagen
godkänna vad som förordats i propositionen om inventering.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande
lydelse:
27. beträffande inventering
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo64
yrkande7, 1992/93:Jo71 yrkande8, 1992/93:Jo76 yrkande1,
1992/93:Jo79 yrkande5 och 1992/93:Jo81 yrkande9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om den
översiktliga skogsinventeringen samt i övrigt godkänner vad i
propositionen förordats om inventering,

9. Regionalpolitiskt stöd (mom. 32)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "på området" och den
del som på s.46 börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar
med "yrkande1" bort ha följande lydelse:
Sveriges skogsbruk har stor betydelse för uppfyllandet av
några av de mest centrala samhällsmålen. Enligt propositionen
skall skogspolitiken även i fortsättningen bidra till att
uppfylla de övergripande målen för den ekonomiska politiken,
regional- och sysselsättningspolitiken samt miljöpolitiken.
Utskottet vill erinra om att statsmakterna har, så sent som
1991, lagt fast de övergripande målen. I båda fallen är dessa
mål högt ställda. Enligt utskottets mening tillgodoser inte de
förslag som läggs fram i den skogspolitiska propositionen dessa
mål. I särskilt hög grad gäller detta de regionalpolitiska
målen.
När det gäller frågan om ett regionalpolitiskt stöd inom ramen
för skogspolitiken erinrar utskottet, i anslutning till motion
Jo76, om att ett fortsatt boende på landsbygden är en viktig
fråga från skogsbrukets utgångspunkter. En aktiv och levande
landsbygd med tillgång till arbetskraft och god infrastruktur är
en viktig förutsättning för ett väl fungerande skogsbruk. Omvänt
bidrar ett aktivt skogsbruk till möjligheterna för en fortsatt
bosättning i många bygder. I ett läge där lönsamheten i
skogsbruket viker, och när det finns avsättningsproblem, är det
särskilt angeläget att samhället går in med stödåtgärder.
Utskottet anser att det är angeläget att främja regional
utveckling genom skogspolitiska insatser. Ekonomiskt stöd till
skogsbruket bör därför användas även i fortsättningen för att
främja ett aktivt skogsbruk som i dagsläget ger arbetstillfällen
och för framtiden en hög och värdefull skogsproduktion. Framför
allt är det angeläget med ett statligt stöd till investeringar i
skogsvård i Norrlands inland. Detta bör riksdagen ge regeringen
till känna med anledning av motionerna Jo64 yrkande8, Jo70
yrkande4, Jo71 yrkande7, Jo76 yrkande3, Jo78 yrkande2,
Jo303, Jo309 yrkande3 och Jo310 yrkande1.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande
lydelse:
32. beträffande regionalpolitiskt stöd
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo64
yrkande8, 1992/93:Jo70 yrkande4, 1992/93:Jo71 yrkande7,
1992/93:Jo76 yrkande3, 1992/93:Jo78 yrkande2, 1992/93:Jo303,
1992/93:Jo309 yrkande3 och 1992/93:Jo310 yrkande1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Redovisning av miljömålets uppfyllande
(mom. 36)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.49
börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "behövs inte"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det dock vara viktigt att riksdagen
fastställer tidpunkten för när utvärderingen skall redovisas för
riksdagen. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion
Jo81, att regeringen efter fem år skall återkomma till riksdagen
med en rapport angående måluppfyllelse.
I det sammanhanget bör det också, enligt utskottets bedömning,
finnas ett bättre underlag för hur stor del av
skogsmarksarealen som bör undantas från skogsbruk. Med ledning
av detta underlag bör då ett slutligt ställningstagande ske till
omfattningen av reservatsavsättningar. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande
lydelse:
36. beträffande redovisning av miljömålets uppfyllande
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo81 yrkande14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11.  Frö- och plantverksamheten (mom. 47)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.53
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "(avsnitt10)" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförts i motionerna Jo79 och
Jo81. Frö- och plantverksamheten har fungerat väl, vilket också
påvisats av utredningen. Utskottet avvisar bestämt förslaget om
privatisering. Privata marknadslösningar kan inte garantera den
långsiktighet som krävs eftersom den bygger på en kortsiktig
lönsamhet. Starka skogspolitiska skäl talar således för ett
fortsatt statligt engagemang för den framtida frö- och
plantförsörjningen. Riksdagen bör således avslå regeringens
förslag i denna del. Verksamheten behålls inom SVO och
divisionaliseras. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande
lydelse:
47. beträffande frö- och plantverksamheten
att riksdagen med avslag på propositionen i denna del och med
anledning av motionerna 1992/93:Jo79 yrkande4 och 1992/93:Jo81
yrkande15 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

12. Skogsbruksavgift (mom. 49)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.54
börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "i fråga" bort ha
följande lydelse:
Utskottet biträder förslaget i motionerna Jo79 och Jo81 att
vissa gemensamma insatser för skogsbrukets utveckling,
forskning, skogliga inventeringar, informations- och
rådgivningskampanjer och speciella naturvårdsinsatser bör kunna
finansieras genom en skogsbruksavgift. En sådan avgift på 2
av det taxerade skogsbruksvärdet bör införas. Huvuddelen av
intäkterna från avgiften bör föras till en fond för gemensamma
insatser för skogsbrukets utveckling där företrädare för
branschen bör ha majoritet vid beslut om användning av fondens
resurser. Det bör särskilt framhållas att inkomsterna från
skogsbruksavgiften inte bör användas för inköp av skogsmark för
gemensamma reservatsavsättningar.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande
lydelse:
49. beträffande skogsbruksavgift
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo79
yrkande9 och 1992/93:Jo81 yrkande16 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden
1. Ersättningsfrågorna (mom. 9)
Ivar Virgin, Ingvar Eriksson, Mona Saint Cyr och Carl G
Nilsson (allam) anför:
I anslutning till utskottets yttrande (på s.27) om
ersättningsrätten vid intrång i pågående markanvändning på grund
av förelägganden om naturvårdshänsyn vill vi anföra följande.
Speciellt den biologiska mångfalden riskerar att drabbas hårt
om äganderätten inskränks. Mosaiken och mångfalden i naturen
vidmakthålls speciellt av de många, olika, små markägarna med
beslutanderätt över sin markanvändning. Äganderätten är en av de
viktigaste förutsättningarna för en god naturvård och
långsiktigt hushållande med naturresurserna.
Enligt vår mening bör ersättning utgå vid en försvårad
pågående markanvändning och avse hela fastigheten. Med en sådan
inriktning erhålls ett fullgott skydd för äganderätten på alla
typer av fastigheter. Vi förutser betydande svårigheter om
"berörd del av fastighet" skall definieras i det konkreta
ersättningsärendet.
Någon ändring av ersättningsreglerna har inte aktualiserats i
samband med förslagen om den nya skogspolitiken. De torde komma
att närmare behandlas i samband med ett kommande förslag till
miljöbalk. Vi har därför velat markera vår inställning i frågan
genom detta särskilda yttrande.
2. Inplantering av främmande arter (mom. 12)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm
(allas) anför:
1989 års miljöskyddsutredning har nyligen i sitt betänkande
(SOU1993:27) föreslagit att bestämmelser om
miljökonsekvensbeskrivningar skall införas i miljöbalken.
Utredningen föreslår att konsekvensbeskrivningar bör upprättas
bl.a. om en verksamhet kan befaras ha betydande påverkan på
människors hälsa och på miljön samt om en långsiktigt god
hushållning med naturresurser kan äventyras. Ett exempel på
åtgärder som bör föranleda krav på konsekvensbeskrivningar är
enligt vår uppfattning inplantering av främmande trädslag.
Enligt propositionen bör främmande arter endast i undantagsfall
och då efter en noggrann värdering komma till användning. Enligt
vår uppfattning bör detta skärpas ytterligare. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela
föreskrifter om att främmande arter inte får planteras in eller
sättas ut i naturen utan särskilt tillstånd. Frågan om
miljökonsekvensbeskrivningar torde komma att närmare behandlas i
samband med Miljöskyddskommitténs förslag, men vi har redan nu
velat fästa uppmärksamheten på frågan.

3. Rådgivning, utbildning och forskning
(mom. 29, 30)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm
(allas) anför:
Den nya skogspolitiken ställer ökade krav på kunskaper. Detta
innebär att skogsägare och andra som är yrkesverksamma i
skogsnäringen behöver utbildas. Vi har i den socialdemokratiska
forskningsmotionen föreslagit ökade fasta forskningsresurser
till SLU angående skogsforskningen samtidigt som vi föreslår att
adekvat forskning för att mäta uppfyllelse av biologisk mångfald
skall prioriteras.
Enligt propositionen skall rådgivning, information och
utbildning prägla skogsvårdsorganisationens verksamhet.
Om en ny skogspolitik som i stor utsträckning bygger på kunskap
skall lyckas, krävs det omfattande utbildnings- och
rådgivningsinsatser. Enligt tillgängliga uppgifter utvecklas
skogsägandet mot att allt fler skogsägare är allt mindre
beroende av sin skog och har allt mindre yrkeserfarenhet. Detta
samtidigt som skötseln av skogen har blivit alltmer komplicerad
och kunskapskrävande. Det nya miljömålet och näringens
sektorsansvar för en rik och varierad skogsmiljö ställer också
ökade krav på kunskaper hos skogsägarna.
Vi delar den uppfattning som framförs i propositionen att
rådgivningen kommer att vara ett viktigare medel i
skogspolitiken än hittills och att den behöver kompletteras med
informationsinsatser. S.k. alternativa metoder för avverkning
och beståndsanläggning är kunskapskrävande, liksom kraven på
miljöhänsyn. Under de närmaste åren kommer det därför att
behövas en omfattande rådgivning om den nya skogspolitiken skall
utvecklas i avsedd riktning. Samtidigt konstaterar vi att den
kraftiga nedskärningen av anslagen till rådgivning innebär att
rådgivningsvolymen sjunker högst väsentligt. Det är nödvändigt
att utvecklingen av rådgivnings- och informationsverksamheten
noga följs, så att inte bristande resurser för
kunskapsinhämtning omintetgör genomförandet av den nya
skogspolitiken.

Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Jag delar den mening som framförs i motion Jo71 att
näringsläckaget från våra skogsmarker måste hejdas. Den
nuvarande situationen betyder att skogsmarken töms på
näringsämnen -- i stället hamnar näringen i våra sjöar och hav
där de bidrar till övergödning och förgiftning.
Utdikningar, torrläggningar, felaktiga skogsbruksmetoder och
stora kalhyggen bidrar till det ökande näringsläckaget. Trots
förbättringar under senare år är situationen inte
tillfredsställande. Propositionen är på detta område undermålig.
Regeringen bör återkomma med förslag om hur näringsläckaget från
skogsmarkerna skall minska. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört med anledning
av yrkande5 i motionen. (Hemställan mom.1).
När det gäller contortatall delar jag den mening som framförs
i motion Jo71 yrkande9. Varje ytterligare plantering av
contorta bör alltså stoppas. De ca 500000ha som redan finns
räcker. När plantering av contorta infördes var det för att få
en tillfredsställande föryngring i kärva lägen, men eftersom
planteringarna där drabbats av skador har contortaodling
förbjudits i sådana områden. Kunskaperna om de ekologiska
konsekvenserna är ännu så länge bristfälliga men konsekvenserna
bedöms i huvudsak vara negativa. (Hemställan mom.13).
Jag delar den mening som framförs i motion Jo71 yrkande1,
att ett av de effektivaste sätten att finansiera en ökad
reservatsbildning är en naturvårdsavgift på produkter från
skogen som kan användas till inköp av reservat och skötseln av
dem. Avgiften bör tas ut så tidigt som möjligt i
förädlingsprocessen när en producent har att välja mellan
jungfrulig råvara eller returmaterial. Avgiften bidrar också
till kretsloppssamhället eftersom returmaterial blir lönsammare.
(Hemställan mom.48).
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
mom.1, 13 och48 borde ha hemställt:
1. beträffande näringsläckaget från skogsmarkerna
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo71 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i
denna del,
13. beträffande förbud mot plantering av contortatall
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo71 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i
denna del,
48. beträffande naturvårdsavgift
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo71 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i
denna del,

Bilaga 1

Bilaga 2
Förslaget till sanktionsbestämmelser -- 38 § SVL -- har
följande innebörd
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift som har meddelats angående
a) användning av och handel med visst slag av
skogsodlingsmaterial (7§ första stycket)
b) skydd mot avverkning av ungskog (10 § andra stycket)
c) ransoneringsbestämmelserna (11 §)
d) samråd med rennäringen (20 §)
e) insektsbekämpning (29 § första stycket);
2. bryter mot bestämmelsen att avverkningen skall vara
ändamålsenlig för återväxt av ny skog eller främja skogens
utveckling (10 § första stycket);
3. bryter mot
a) förbudet att utan tillstånd avverka i svårföryngrad skog
eller skyddsskog (16 § första stycket)
eller bryter mot villkor för avverkning avseende
b) åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och
trygga återväxten (16 § tredje stycket)
c) avverkning i fjällnära skog på grund av naturvårds- eller
kulturmiljövårdsintressen (18 § andra stycket)
d) hänsyn till rennäringens intressen (21 § tredje
stycket);
4. bryter mot avverkningsförbud med anledning av att säkerhet
inte ställs för dyra återväxtåtgärder ((36 §);
5. inte fullgör anmälningsskyldighet inför avverkning och
dikning
(14§);
6. inte rättar sig efter ett föreläggande eller bryter mot ett
förbud som har meddelats för att
a) anpassa hygget med hänsyn till rennäringens intressen
(31 §)
b) en föreskrift om hänsyn till naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen skall följas (30 §);
7. genom avverkning eller andra åtgärder
a) gör så att ett ädellövskogsbestånd upphör att vara
ädellövskog (25 § första stycket första meningen)
b) bryter mot förbudet att påbörja avverkning i ett
ädellövskogsbestånd innan tillstånd erhållits (27§ första
stycket)
c) bryter mot ett avverkningsbeslut om sättet för
avverkning i ädellövskog (27§ tredje stycket);
I ringa fall döms inte till ansvar.

För att  sanktion i någon form skall kunna utdömas vid
överträdelse av bestämmelserna om naturvårds- och
kulturmiljövårdshänsynen skall också i fortsättningen krävas att
skogsvårdsmyndigheten i ett föreläggande har angett vilka hänsyn
som skall tas (jfr ovan p.6). Tillsynsbestämmelserna ändras
emellertid så att föreläggande får  meddelas omedelbart om det
behövs för att bevara natur- eller kulturmiljövärden (35§). De
skall alltså inte längre behöva föregås av råd och anvisningar.


Tillbaka till dokumentetTill toppen