EU:s regeringskonferens 1996
Betänkande 1995/96:UU13
Utrikesutskottets betänkande
1995/96:UU13
EU:s regeringskonferens
Innehåll
1995/96 UU13
1. Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 samt motioner väckta med anledning av skrivelsen. Därtill behandlas ett antal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1994/95. Motionerna tar bl.a. upp EU:s centrala roll i den alleuropeiska utvecklingen, unionens utvidgning, tillväxt och sysselsättningsfrågorna, miljöproblemen, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, behovet av institutionella reformer, skyddet av de mänskliga rättigheterna och öppenheten inom EU, samarbetet på det rättsliga och inrikes området m.m.
Konferensen mellan EU-staternas 15 regeringar inleds i Turin den 29 mars 1996 och beräknas pågå till juni 1997. Konferensen skall ha till uppgift att undersöka vilka bestämmelser i EU:s fördrag som behöver ändras för att de mål för unionen som står angivna där skall kunna uppfyllas. Sverige har under sitt första år som medlem i EU aktivt kunnat delta i det förberedande arbetet inför regeringskonferensen, bl.a. inom ramen för den s.k. reflektionsgruppens arbete. Regeringens skrivelse är i många avseenden kortfattad och saknar förslag till förhandlingspositioner. Därför understryks i betänkandet vikten av att en fortsatt förankring av konkreta ställningstaganden sker i EU-nämnden. Även riksdagens utskott måste hållas informerade och inrymmas i samrådsprocessen mellan regering och riksdag i EU-frågor.
Europeiska unionens viktigaste uppgift är att trygga freden, friheten, demokratin och välfärden i hela Europa. EU:s regeringskonferens måste leda till en fördjupning av samarbetet och till konkreta resultat på de områden som prioriteras av Sverige. EU-samarbetet måste förenklas och göras mer begripligt för EU:s invånare. Ökad öppenhet och effektivare beslutsprocesser kan bidra till att stärka medborgarnas förtroende för unionen och öka insikten om behovet av internationellt samarbete för att söka lösa gemensamma problem. EU måste göra mer för att bl.a. öka sysselsättningen och förbättra miljön, stärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, främja jämställdheten, stärka konsumenternas och löntagarnas ställning samt bekämpa brottsligheten.
EU:s regeringskonferens måste också bana väg för en utvidgning av unionen, även om utvidgningen i sig inte är ett ämne för konferensen. Med ett starkare nordiskt bidrag i EU-arbetet har utvecklingen i Östersjöregionen redan fått ökad uppmärksamhet. Genom insatser som sker gemensamt i EU-regi får våra grannländer på andra sidan Östersjön ett stöd som är betydligt mer omfattande än det som Sverige hade kunnat erbjuda på egen hand. Dessa insatser gagnar stabiliteten i vårt närområde; därmed förstärks säkerheten även för Sverige. Det ligger i förlängningen av denna utveckling och i vårt lands starka intresse att de länder i vårt närområde som så önskar och som uppfyller kraven kan bli medlemmar i EU.
I likhet med regeringen utgår utskottet från att EU också i fortsättningen kommer att utvecklas som en sammanslutning av självständiga stater till vilken medlemsstaterna i vissa fall överför beslutsbefogenheter för att lättare uppnå gemensamma mål. Varje fråga om att överföra ytterligare beslutsbefogenheter måste prövas noga i en situation då frågan aktualiseras. Regeringen förväntas verka för en utveckling av EU:s struktur och beslutsmekanismer i de delar där det är påkallat för att uppnå varaktig effektivitet och handlingskraft.
EU står för sådana grundläggande värden i den europeiska utvecklingen som respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer. Varje lands egenart respekteras, samtidigt som EU skapat förutsättningar för ett effektivt, gemensamt handlande på centrala områden. Sverige har ett medansvar för att slå vakt om och främja dessa grundläggande värden. Det är en fråga både om solidaritet och om att värna vår egen framtid. Det europeiska samarbetet kan dock inte ha som enda mål att utveckla välfärden och säkra stabiliteten i vår egen del av världen. Sverige hör till de främsta förespråkarna bland EU:s medlemsstater för ökad öppenhet och ett globalt ansvarstagande från Europas sida. Denna grundläggande svenska syn på EU:s roll och ansvar bör genomsyra Sveriges arbete och strävanden under hela regeringskonferensen.
På det säkerhetspolitiska området har nya typer av risker och hot ersatt dem som präglade efterkrigstidens Europa. Freden i Europa hotas i dag framför allt av inomstatliga motsättningar, fattigdomsklyftor, bristande demokrati m.m. Dessa utmaningar kan bara mötas i samverkan med våra europeiska grannar. Få problem är i dag sådana att ett enskilt land med trovärdighet kan göra anspråk på att ha egna lösningar. Anpassningen till en ny säkerhetspolitisk verklighet blir en av de viktigaste uppgifterna för EU:s regeringskonferens. För att stå bättre rustad inför de nya utmaningarna, måste EU och dess medlemsstater kunna agera med olika medel, från preventiv diplomati till fredsbevarande insatser. Exemplet f.d. Jugoslavien visar hur viktigt det är att statssamfundet kan agera samfällt och beslutsamt, långt innan en konflikt blir akut. Ett flertal reformer bl.a. avseende beslutsreglerna och behovet av gemensam analyskapacitet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) måste övervägas inför en utvidgning av EU. I betänkandet konstateras att vetorätten inom GUSP under alla omständigheter kommer att finnas kvar. Från svensk sida bör det dock, anser utrikesutskottet, finnas beredskap för att delta i regeringskonferensens diskussioner om en modifiering av nu gällande enhällighetsprincip inom GUSP.
Betänkandets disposition följer i stort regeringens skrivelse. Huvudkapitlet (5.2 Frågor inför regeringskonferensen) består av 19 avsnitt där först vissa övergripande frågor och därefter olika sakområden behandlas. Utrikesutskottet har berett 13 andra utskott tillfälle att yttra sig över skrivelsen jämte motionerna. Varje avsnitt inleds med en sammanfattning av de motionsyrkanden som behandlas i avsnittet och följs av utskottets överväganden. I de frågor som inte faller inom utrikesutskottets primära beredningsområde har relevanta avsnitt ur de andra utskottens yttranden refererats eller citerats relativt utförligt. Yttrandena återges även in extenso i bilaga till betänkandet. Samtliga motioner avstyrks eller anses besvarade. Med det som anförs i betänkandet föreslår utskottet att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens till handlingarna.
Reservationer och särskilda yttranden har på enskilda avsnitt i betänkandet lämnats av Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokratiska samhällspartiet.
2. Skrivelsen
I skrivelsen lämnas en redogörelse för förberedelsearbetet inför EU:s regeringskonferens 1996 samt för vissa principiella ställningstaganden i de frågor som konferensen kan komma att behandla.
3. Motionerna
3.1 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:U208 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen inom ramen för EU:s medelhavspolitik betonar kravet på demokrati och mänskliga rättigheter,
1994/95:U401 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av svensk utrikes- och säkerhetspolitik i och med Sveriges medlemskap i EU,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en rättvis ekonomi och ekologisk balans för att främja säkerheten.
1994/95:U501 av Ingemar Josefsson och Nils-Erik Söderqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kooperation och folkrörelserna skall beredas tillfälle att medverka i den beslutsprocess som följer av det svenska medlemskapet i EU.
1994/95:U502 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inom EU bör arbeta för att den s.k. subsidiaritetsprincipen i framtiden skall tolkas som en decentraliseringsprincip,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inom EU bör bedriva en självständig utrikespolitik och därför motsätta sig gemensam finansiering av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inom EU bör motverka tendenserna till att en gemensam utrikesförvaltning byggs upp,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige, i enlighet med vad som anförts i motionen, inom EU bör arbeta för en snabb utvidgning av EU till att omfatta alla Europas länder,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inom EU-systemet bör arbeta för könskvotering,
1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s utrikes- och säkerhetspolitik främst skall inriktas mot att överbrygga politiska, ekonomiska och miljömässiga problem öster om unionen,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s försvarspolitik skall följa de frihetliga, demokratiska och fredliga principer som vägleder den övriga verksamheten inom EU,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU skall leva upp till sin ambition att hålla dörren öppen för medlemskap för länderna i Öst- och Centraleuropa,
3.2 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1995/96:30
1995/96:U19 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av EU:s östutvidgning vid regeringskonferensen 1996,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa vetorätten vid införande av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa principen om hållbar tillväxt i EU:s fördragstexter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteväxling för jobben och miljön,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbetet inom den s.k. tredje pelaren,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen och omarbetande av Romfördragets artikel 235,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vetorätten vid den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
1995/96:U20 av Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördragsändringar för att utveckla den sociala dimensionen.
1995/96:U21 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att resultatet från regeringskonferensen blir ett handlingskraftigt EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att definiera klara kompetensområden inom vilka EU kan agera,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att höja allmänhetens medvetande om vikten av europeiskt samarbete,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU-fördragen skall inledas med en förteckning över grundläggande mänskliga fri- och rättigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Europarådets sociala stadga och den sociala stadga som ratificerades av elva EU-medlemsländer 1989 bör föras in i EU:s fördrag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fördragen som reglerar EG, Euratom samt Kol- och stålunioinen bör fusionera i ett enhetligt fördrag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU bör erhålla en egen juridisk internationell identitet inom de områden där EU har kompetens att agera,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att subsidiaritetsprincipen preciseras och tillämpas därefter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU inte skall erhålla beskattningsrätt och att EU även i fortsättningen finansieras genom avgifter från medlemsländerna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU skall ha makt att utdöma och verkställa straff för de medlemsländer som gör sig skyldiga till illegal användning av EU:s gemensamma ekonomiska medel,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s regionala kommitté erhåller högre status och rådfrågas i större omfattning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Europaparlamentets ökade deltagande i EU:s lagstiftningsprocess för att bl.a. säkra EU:s demokratiska legitimitet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s lagstiftningsprocedurer reduceras i antal och förenklas till förmån för användandet av en förenklad medbestämmandeprocedur,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Europaparlamentet även i mellanstatliga frågor bör få delta i beslutsfattandet och med rådgivning,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändringar i fördragstexterna inte skall kräva Europaparlamentets godkännande,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slå vakt om en politisk representation som även återspeglar mindre länders politiska landskap, vilket bl.a. innebär att ingen övre gräns av antalet ledamöter i Europaparlamentet skall fastställas inför kommande utvidgningar,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Europadomstolen och utnämningen av dess domare,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bevara de mindre ländernas ställning genom att behålla den nuvarande proportionen när det gäller viktningen av röster i rådet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förlänga tiden för rådets ordförandeskap till ett år men att den nuvarande strukturen behålls,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgad användning av majoritetsbeslut men att beslut om fördragsändringar, utvidgningar och ökningar av de gemensamma ekonomiska resurserna samt frågor som rör medlemsländernas vitala säkerhetspolitiska intressen även i fortsättningen skall fattas med enhällighet,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU inför meddelarfrihet, offentlighetsprincip och öppna rådsmöten vid beredning av lagstiftningsförslag,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommissionens ordförande utses av Europeiska rådet efter samråd med Europaparlamentet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att varje medlemsland får utse minst en kommissionsledamot,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att etablera en modell som innebär att medlemsländernas nationella parlament systematiskt rådfrågas av sina regeringar inför lagstiftningsbeslut i rådet,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommissionen bör sända sina lagförslag på remiss till de nationella parlamenten för yttrande,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU påskyndar sin utvidgning mot Baltikum samt Öst- och Centraleuropa,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU stärker sin förmåga att delta i egna eller andra fredsoperationer sanktionerade av FN eller OSSE,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU i ökad utsträckning gör enhetliga utrikespolitiska markeringar för att främja internationell säkerhet och stabilitet baserat på mänskliga rättigheter, marknadsekonomi och avspänning,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik beslutas genom kvalificerad majoritet utom i de fall då enskilda medlemsländer inbjuds att medverka i militära operationer eller då medlemsländers vitala säkerhetspolitiska intressen påverkas,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att varje enskilt medlemsland ensamt skall besluta om deltagande i militära operationer,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att länder som inte deltar i gemensamma militära åtgärder inte skall behöva delta i finansieringen av dessa,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges aktiva deltagande i EU:s säkerhetspolitik under bibehållen militär alliansfrihet,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett eventuellt europeiskt försvarssamarbete skall ske på mellanstatlig nivå, utan tvång om deltagande och att VEU-fördraget inte integreras i EU:s fördrag,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU inte skall disponera egna kärnvapen,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att krigsmaterieltillverkningen i EU samordnas och specialiseras så att försäljningen begränsas till EU och övriga demokratiska stater,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU inte etablerar något "gemensamt ansikte utåt för utrikesfrågor",
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att asyl-, viserings-, invandringspolitik och gränskontroller integreras i gemenskapspelaren,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Europol omvandlas till en europeisk polismyndighet med vissa operationella befogenheter i kampen mot allvarlig internationell kriminalitet,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU erhåller en europeisk ramlagstiftning för brott mot europeisk lag,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kampen mot fusket i EU får hög prioritet,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommissionen erhåller nödvändiga befogenheter för att förhindra gränsöverskridande brottslighet,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa ett gynnsamt klimat för små och medelstora företag i Europa,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de så kallade Essen- punkterna erhåller en institutionell ram för att på så sätt främja tillväxt och sysselsättning i Europa,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör arbeta utifrån en klar miljöstrategi under regeringskonferensen för att skärpa EU:s miljöpolitik,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att enskilda medlemsländer skall ha möjlighet att utöver fastställda miniminivåer tillämpa hårdare miljöregler,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöpolitiken integreras med den ekonomiska politiken genom att bl.a. ge EU möjligheten att med kvalificerad majoritet besluta om ekonomiska styrmedel på miljöområdet,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige under regeringskonferensen arbetar för en stärkt miljögaranti, skatteväxling för miljö och jobb samt ett nytt energifördrag.
1995/96:U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offentliga möten i ministerrådet och Coreper,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hinder för domstolen att fatta beslut mot medlemsstaternas grundlagar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de nationella parlamentens initiativrätt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommissionen som beredande organ,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av traktatens artikel 235,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättande av begreppet subsidiaritet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätten till utträde bör skrivas in i fördraget,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om meddelarskyddet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för tidsmarginaler och offentlighet som villkor för EU-reglers giltighet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EMU-processen och jämställdheten mellan kvinnor och män,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s utvidgning och reformering av jordbruks- och strukturfondspolitiken,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dödsstraff, medborgarskapslagar och Genèvekonventionens tillämpning för de stater som söker medlemskap i EU,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mänskliga rättigheter och diskriminering,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s ministerråd bör anta en gemensam deklaration angående förverkligandet (implementeringen) av FN:s barnkonvention,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU-kommissionen systematiskt bör granska alla förordningar, direktiv och förslag till beslut utifrån deras konsekvenser för barn,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU-kommissionen och ministerrådet bör utse en särskild barnombudsman,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om preciserade kvantitativa mål för sänkt arbetslöshet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garantier för tillgång till allmännyttiga tjänster,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt samarbete och en rättvis ekonomisk världsordning,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EMU-processen och arbetslösheten,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av realbehandling av EMU-processen på regeringskonferensen,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprövning av EMU-projektet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt undantag från deltagande i EMU:s tredje steg,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miniminivåer på energi- och miljöskatter,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nedmontera orättvisa handelshinder,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella fackliga och sociala program,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga monopol som skydd för hälsan,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitiska driftstöd,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till nationell kontroll av viktiga naturresurser och infrastruktur,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyte av information om banktillgodohavanden,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krigsmateriel och artikel 223,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att substitutionsprincipen också bör gälla artikel 100a 4,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett uthålligt kretsloppsbaserat samhälle bör bli ett av unionens övergripande mål,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försvaret av miljön skall kunna anges som grund för nationella särregler enligt artikel 36,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkning av artikel 100a 4,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöinstans i EU-domstolen,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Euratom,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydligare miljöprofil i EU:s jordbrukspolitik,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om transeuropeiska nätverk och miljön,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöorganisationerna som remissorgan,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en speciell djurskyddsartikel i fördraget,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kollektivavtalens ställning,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstagare i EU från tredje land,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vetorätten i utrikes- och säkerhetspolitiken,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s deltagande i fredsframtvingande aktioner utan FN- beslut,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt deltagande i väpnade aktioner utomlands,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU som civil organisation,
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationell gränskontroll för skydd mot införsel av i landet illegala produkter som narkotika, vapen och miljöskadliga eller ohälsosamma produkter,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den nationella beslutanderätten över narkotikapolitiken,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samarbetet i den tredje pelaren kvarstår som mellanstatligt samarbete,
51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att asyl- och invandringspolitiken inte bör föras över till gemenskapslagstiftning,
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ratificering av FN:s narkotikakonventioner,
53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om integritetskränkande personuppgifter i register inom EIS, SIS och CIS.
1995/96:U23 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av Sveriges hållning vid EU:s regeringskonferens 1996.
1995/96:U24 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige vid EU:s regeringskonferens 1996 bör ta initiativ till en översyn och modernisering av EU:s personalpolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige vid EU:s regeringskonferens 1996 bör ta initiativ till riktlinjer för lobbyverksamheten inom EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige vid EU:s regeringskonferens 1996 bör ta initiativ till en översyn av den omfattande regleringen inom EU.
1995/96:U25 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om suspendering av en medlemsstat och om införandet av en utträdesparagraf,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokal självstyrelse, förstärkning av subsidiaritetsprincipens tillämpning samt upprättandet av en kompetenskatalog,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att påskynda EU:s utvidgning österut,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättningspolitik inom EU,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EMU:s tredje steg,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av artikel 102a samt om upprättandet av gröna räkenskaper,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördragsändringar för att stödja jämställdhetsarbetet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka konsumenternas ställning i fördraget,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka djurskyddslagstiftningen inom EU,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en huvuduppgift för EU skall vara att främja en hållbar utveckling såväl inom EU som globalt,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillämpa minimiregler också för varor och förstärka medlemsländernas rätt att gå före och införa strängare krav,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att reformera EU:s transportpolitik och politiken för att utveckla transeuropeiska nät,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om revidering av Euratomfördraget,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska undantag på kemikalieområdet,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beslut om att införa gemensamma ekonomiska styrmedel bör fattas med kvalificerad majoritet,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur Sverige bör driva en reformering av CAP,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödja utveckling av regioner i EU:s yttersta periferi,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för att inom EU utveckla förmågan att delta i fredsfrämjande och humanitära insatser samt om en klarare uppdelning av ansvar mellan EU och VEU,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbetet i rättsliga och inrikes frågor,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att värna de officiella språkens ställning,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i rådets arbete och om att stärka de nationella parlamentens ställning,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet ledamöter i Europaparlamentet och om parlamentets arbetsformer,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommissionens arbetsformer,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionkommitténs arbetsformer,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kampen mot bedrägerier och slöseri inom EU.
1995/96:U26 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen för upp EMU på dagordningen vid EU:s regeringskonferens 1996, med syftet att EU-länderna beslutar avveckla EMU,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om folkomröstning om EMU att hållas innan kronan knyts till ERM och innan riksdagen tar ställning till EMU:s tredje fas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konvergenskraven.
1995/96:U27 av Birgit Friggebo (fp) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att verka för att riksdagen skall delta i påverkansprocessen gentemot andra parlament för en utökad öppenhet inom EU.
1995/96:U28 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kds) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen placerar barnets rättigheter på den politiska agendan inför EU:s regeringskonferens 1996.
1995/96:U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen inför EU:s regeringskonferens 1996 skall arbeta för att utträdesrätt från EU införs i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen 1996 skall verka för att barnkonventionen införs i unionsfördraget,
3. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att de nationella parlamenten ges rätt att medverka i EU:s beslutsprocesser genom att få initiativrätt och kunna ge förslag till EU-regler,
4. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen 1996 skall verka för att parlamenten och deras motsvarigheter till EU-nämnden bör rekommenderas vara beslutande inför ministerrådsmöten,
5. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att större länder inom EU inte skall ges ökat röstetal i ministerrådet jämfört med i dag,
6. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige skall motsätta sig varje steg som ger EU-kommissionen karaktär av regering och rådets ordförande karaktär av statschef,
7. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att EU-parlamentet ges viss lagstiftningsrätt endast när det gäller miniminormer för mänskliga rättigheter samt skydd för hälsa och miljö i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att det slutna Coreper ersätts med en parlamentariskt förankrad förberedelseprocess,
9. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att så länge Coreper finns kvar bör länderna representeras av vald ledamot i de nationella parlamenten,
10. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att svensk offentlighetsprincip skall införas i EU-institutionerna,
11. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att svensk meddelarfrihet skall gälla även för EU-institutionerna,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige under regeringskonferensen skall verka för könskvotering,
13. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att de länder som sökt om medlemskap ges tillträde till förhandlingarna med yttranderätt,
14. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att jordbrukspolitikens subventions- och bidragsmönster förändras innan EU utvidgas i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att samtliga länder i Europa, antingen de sökt medlemskap i EU eller inte, garanteras andra samarbetsformer än medlemskap,
16. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att det i fördraget skrivs in att medlemskap i EMU avgörs av varje medlemsstat i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att sysselsättningskrav och krav på miljöskulden förs in i de s.k. konvergensreglerna,
18. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att sysselsättningsfrågorna inte ges den överstatliga natur som regeringen föreslår i enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att lokal upphandling skall tillåtas för att skapa bättre miljö och fler arbetstillfällen,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete inom EU för att förhindra skadliga våldsskildringar i TV,
21. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att fördraget skall öppna möjligheter att införa valutaavgifter mellan EU och omvärlden och inom EU i enlighet med vad som anförts i motionen,
22. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att varje land inom EU skall ges generell rätt att gå före genom att ställa högre miljö- och hälsokrav på livsmedel och andra varor,
23. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för en generell rätt för varje enskilt land att ställa krav på produktinformation som går längre än EU:s,
24. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att djurskyddsfrågan förs in i traktatstexten i enlighet med vad som anförts i motionen,
25. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att varje enskild medlemsstat skall ges en oomtvistad rätt att ställa högre djuretiska krav än vad EU föreskriver i enlighet med vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att lagstiftningsrätt när det gäller miniminormer för hälsa, miljö och djuretiska frågor skall överföras till EU-parlamentet,
27. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att varje medlemsland ges rätt att införa en mer långtgående lagstiftning inom miljö- och hälsoskyddsområdet än vad EU föreskriver,
28. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att stärka EU-domstolens roll att utdöma ekonomiska sanktioner mot dem som inte följer miljölagarna,
29. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att stärka individens rätt att föra talan mot dem som inte följer miljölagarna,
30. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att de befintliga harmoniseringsärendena som finns successivt skall skärpas så att de når upp till den högsta nivå av miljöskydd som råder i något medlemsland,
31. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att den gemensamma jordbrukspolitiken förändras radikalt så att utvecklingen styrs i riktning mot ett ekologiskt hållbart jordbruk,
32. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att EU:s regionalpolitiska stöd endast utgår till miljövänliga projekt,
33. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att industri- och konkurrenspolitiken skall förändras så att den främjar miljövänlig produktion,
34. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att den s.k. vitbokens idéer om skatteväxling påskyndas som del av ett mellanstatligt samarbete,
35. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att en lägsta energi- och koldioxidskatt införs obligatoriskt och på en nivå som ligger i fas med vad EU- kommissionen föreslagit,
36. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att en EU-plan upprättas för hur miljövänliga transportsystem, som inte ger upphov till bl.a. drivhusgaser, skall kunna byggas ut som ett mellanstatligt samarbete,
37. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att kommuner inom EU skall ges full rätt att vid kommunal upphandling ställa högre miljö- och hälsokrav än vad EU står bakom,
38. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att Euratom avvecklas,
39. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att vetorätten på intet sätt urholkas,
40. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att förslaget om ett gemensamt ansikte utåt i GUSP-frågor avslås,
41. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att inskränkningar i det nationella självbestämmandet om stränga regler för vapenexport förhindras,
42. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall motsätta sig förändringar som gör att EU ges fredspolitiska roller som bättre kan skötas av FN,
43. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att VEU bör avvecklas,
44. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall motsätta sig varje form av militarisering, däribland fusion eller närmare samverkan med VEU,
45. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att gränskontrollerna bibehålls och planerna på en ökad kontrollapparat motarbetas,
46. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att flykting- och asylpolitiken inte skall överföras till gemenskapslagstiftningen.
1995/96:U30 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vetorätten skall kvarstå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utträdesparagraf skall införas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att om icke betydelselösa förändringar av Maastrichtavtalet beslutas vid regeringskonferensen skall en ny folkomröstning genomföras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reformeringen av EU skall bygga på ett mellanstatligt samarbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s kontakter med tredje land skall beakta de mänskliga rättigheterna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alliansfriheten syftande till neutralitet i krig skall ligga fast,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjlighet skall ges att kontrollera personer vid svenska gränsen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att EU omprövar sin extrema stabiliseringsinriktning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU-parlamentet skall reformeras och effektiviseras,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att artikel 235 i Romfördraget skall tas bort,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen beaktar vad som i motionen sagts om juridikens roll i den politiska processen.
1995/96:U31 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den bör verka för att EMU:s tredje steg inte blir verklighet.
14. Yttranden från andra utskott m.m.
Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott, med undantag för utbildningsutskottet och bostadsutskottet, vilka ej berörs av ärendet, tillfälle att yttra sig över skrivelsen jämte motioner i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde. Yttranden har avgivits av konstitutionsutskottet, finansutskottet, skatteutskottet, justitieutskottet, lagutskottet, försvarsutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, kulturutskottet, trafikutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet samt arbetsmarknadsutskottet. Yttrandena har intagits som bilaga till betänkandet.
Särskilda föredragningar har lämnats av tjänstemän i Utrikesdepartementet.
5. Utskottet
5.1 Sammanfattning av skrivelsen
5.1.1 Bakgrund
Sverige är medlem i Europeiska unionen (EU) sedan den 1 januari 1995. Samarbetet inom EU grundar sig främst på Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (Parisfördraget), Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget), Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) och Fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget). De tre förstnämnda fördragen utgör den s.k. första pelaren i vilken medlemsstaterna har överlåtit vissa beslutsbefogenheter till gemenskapen. Genom Maastrichtfördraget har samarbetet utvidgats till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (andra pelaren) och till det rättsliga och inrikespolitiska området (tredje pelaren).
Fördragsändringar kräver enighet mellan företrädare för medlemsstaternas regeringar. Ändringarna måste godkännas av samtliga medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Fördragsändringar kan ske genom att en medlemsstat eller kommissionen föreslår ändringar till rådet. Rådet kan därefter inleda ett ändringsförfarande genom att kalla samman en regeringskonferens. Enligt Maastrichtfördraget (artikel N.2) skall en regeringskonferens sammankallas år 1996 för att undersöka vilka bestämmelser i fördraget som skall revideras i enlighet med de mål som anges i fördragets inledning.
Vid Europeiska rådets möte i Korfu i juni 1994 beslutade stats- och regeringscheferna att upprätta en grupp bestående av personliga representanter för medlemsländernas utrikesministrar (reflektionsgruppen) med uppgift att förbereda regeringskonferensen. Svensk företrädare i gruppen, vars arbete redovisas utförligare i skrivelsen, har varit statssekreteraren i Utrikesdepartementet Gunnar Lund. Konstitutions- och utrikesutskotten samt EU-nämnden har fortlöpande informerats om arbetet i gruppen. Dess slutrapport framlades vid Europeiska rådets möte i Madrid den 15-16 december 1995.
Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande 1994/95:KU43 EU:s institutioner m.m. anfört att regeringen under hösten 1995 i en skrivelse till riksdagen bör redovisa uppläggningen av förberedelsearbetet inför regeringskonferensen samt vissa mer principiella ställningstaganden från regeringens sida i de sakfrågor som konferensen kommer att behandla. Riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr. 1994/95: 387). I föreliggande skrivelse lämnar regeringen den redovisning som riksdagen har begärt.
I det svenska förberedelsearbetet inför regeringskonferensen har de frågor som väntas komma upp vid konferensen identifierats och de svenska intressena i dessa frågor analyserats. Arbetet har löpande redovisats i EU-nämnden samt vid föredragningar i konstitutions- och utrikesutskotten. Regeringen har vidare i en skrift Svenska principiella intressen inför EU:s regeringskonferens 1996 redovisat sina utgångspunkter inför konferensen.
En parlamentarisk kommitté (EU 96- kommittén) har tillsatts med uppdrag dels att genomföra kvalificerade utredningar kring de frågor som väntas komma upp i regeringskonferensen, dels att anordna aktiviteter avsedda att stimulera den offentliga debatten kring dessa frågor (dir. 1995:15). Kommitténs verksamhet redovisas utförligare i skrivelsen. Som framgår av skrivelsen har särskilda medel, ca 11 miljoner kronor, ställts till kommitténs förfogande för att bl.a. ge stöd till kunskaps- och åsiktsbildningen kring frågor om Europas och EU:s långsiktiga utveckling.
Som ett led i förberedelserna för konferensen har EU:s institutioner och organ lämnat särskilda yttranden med synpunkter på hur Maastrichtfördraget och unionen har fungerat.
Regeringskonferensen kommer att inledas under våren 1996. Hos flertalet medlemsländer förefaller för närvarande siktet vara inställt på att konferensen skall vara avslutad sommaren 1997.
5.1.2 Övergripande svenska målsättningar och regeringens principiella ställningstaganden
I skrivelsen anförs att medlemskapet i EU ger Sverige ökade möjligheter att verka för ett Europa präglat av demokrati, solidaritet och öppenhet. En fortsatt sammanflätning av de europeiska staternas ekonomier och en ökad förståelse kulturer emellan skall göra krig och konflikter otänkbara i vår del av världen. Regeringen avser att bedriva en aktiv och framåtsyftande EU-politik som bidrar till att lösa gemensamma problem och till att forma Europas framtid.
Regeringskonferensen äger rum i en situation då unionen står inför stora utmaningar, internt och externt. En central utmaning för regeringskonferensen är att inrikta EU- samarbetet mer på människors behov och problem i vardagen. För många ter sig i dag EU och dess arbete avlägset och abstrakt. Endast om samarbetet avsätter konkreta resultat som bidrar till människors trygghet och välstånd kan EU få den förankring hos medborgarna som i dag brister. Då måste EU bl.a. göra mer för att öka sysselsättningen och förbättra miljön, sträva efter att förbättra konkurrens och frihandel, stärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, främja jämställdhet mellan kvinnor och män, bekämpa internationell brottslighet och stärka konsumenternas och löntagarnas ställning på den gemensamma marknaden.
Regeringens utgångspunkt är att EU också i fortsättningen kommer att utvecklas som en sammanslutning av självständiga stater till vilken medlemsstaterna i vissa fall överför beslutsbefogenheter för att lättare uppnå gemensamma mål. De små staterna i unionen är relativt starkare i EU:s första pelare än i traditionella mellanstatliga relationer. En väl avvägd tillämpning av subsidiaritets- eller närhetsprincipen leder till ett effektivare unionssamarbete genom att beslut fattas på den nivå där de hör hemma. Vissa problem behöver hanteras på det europeiska planet medan andra bäst behandlas på nationell, regional eller lokal nivå. Regeringen anser att det noggrant bör prövas vilka frågor som med fördel kan föras till gemensam eller nationell nivå. Försök att i subsidiaritetens namn till det nationella planet återföra frågor som bäst hanteras på gemenskapsplanet, t.ex. miljösamarbetet, bör dock avvisas. Att ytterligare fördragsfästa subsidiaritetsprincipen synes enligt regeringen inte vara motiverat.
Att tillgodose medborgarnas växande och berättigade krav på öppenhet och insyn är ett starkt svenskt intresse inför regeringskonferensen. Regeringen anser att EU måste bli öppnare. En offentlighetsprincip lik vår svenska bör gälla även för institutionerna inom EU.
Sverige vill uppnå att medborgarnas möjligheter till insyn i EU- institutionernas verksamhet säkerställs på ett varaktigt sätt. Vår egen erfarenhet, som grundar sig på en långvarig tradition av offentlighetslagstiftning, visar att ett sätt att åstadkomma detta är att det i EU:s fördrag skrivs in grundläggande principer om offentlighet inom EU:s institutioner. Regeringen avser att vid regeringskonferensen verka för att fördragsändringar av denna innebörd genomförs.
De principer som på detta sätt bör slås fast i grundfördragen skall gälla den verksamhet som EU:s institutioner bedriver. Däremot skall medlemsstaterna liksom hittills själva bestämma vilka regler om offentlighet som skall gälla på det nationella planet.
Den höga arbetslösheten är i dag det största interna problemet för EU och dess medlemsstater. Om lösningar inte nås kan detta utgöra ett hot mot fortsatt social och ekonomisk stabilitet och ytterst mot själva demokratin. Genom väl avvägda insatser av ekonomisk politik och aktiv arbetsmarknadspolitik kan förutsättningar skapas för en hög tillväxt och en låg arbetslöshet. Att bekämpa den höga arbetslösheten i Europa är ett centralt mål i EU-samarbetet, ett mål som enligt regeringen bör främjas även inom ramen för regeringskonferensen.
Ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitik i fördraget skulle ge frågan en större tyngd i ett mer långsiktigt perspektiv. Sveriges representant i reflektionsgruppen har under konferensens förberedelser lagt fram förslag om mekanismer som bl.a. skulle kunna öka samordningen av den ekonomiska politiken i syfte att nå en högre och jämnare tillväxt och sysselsättning.
Sverige eftersträvar inte någon revidering av regelverket för den ekonomiska och monetära unionen (EMU) inom ramen för regeringskonferensen. EMU är inte heller tänkt att bli ett ämne vid konferensen. Sverige deltar fullt ut i EMU:s andra etapp. Som framgår av skrivelsen har regeringen den 19 oktober 1995 tillsatt en utredning som skall analysera för- och nackdelar med ett svenskt deltagande i tredje etappen av EMU.
Den inre marknaden är i det närmaste fullbordad när det gäller den fria rörligheten av varor, kapital och tjänster. En viktig uppgift är nu att säkerställa en effektiv tillämpning av denna lagstiftning och att verka för fortsatt regelförenkling. Sverige bör därför vid regeringskonferensen stödja förslag som har till syfte att säkerställa en effektiv tillämpning av den inre marknadens lagstiftning.
Den rättsliga grunden för en gemensam europeisk konsumentpolitik behöver enligt regeringens mening förstärkas. Det bör klarare framgå att det är ett överordnat mål för unionen att främja konsumentintresset. Det bör vidare klart framgå av fördraget att konsumenterna utöver att tillförsäkras skydd för hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt en god konsumentupplysning skall ges skydd för sina rättsliga intressen och beredas möjlighet att utöva inflytande. Det bör dessutom vara ett uttryckligt mål för EU:s konsumentpolitik att utveckla sådana produktions- och konsumtionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. Sverige bör även pröva möjligheten att vid konferensen ta upp till behandling frågan om djurskydd i ett etiskt perspektiv.
Sverige bör verka för att det sociala protokollet skrivs in i fördraget, dvs. att innehållet i de sju artiklarna i protokollets avtal förs in i unionsfördragets avdelning II (Romfördraget) och därmed kommer att gälla i samtliga medlemsstater. Det sociala protokollet skulle därmed avskaffas.
Regeringen anser att det bör övervägas om inte sådana fördragsändringar bör genomföras som innebär att kollektivavtal skall kunna jämställas med lagstiftning i de länder där så är möjligt, dvs. där täckningsgraden är hög och där avtalen har rättslig verkan nationellt. Regeringen avser att vid regeringskonferensen ta upp frågan om enskilda EU-medlemsstaters regler angående internationella sympatiåtgärder i händelse av konflikt på arbetsmarknaden.
Åtgärder för att förstärka samarbetet kring ungdomsfrågor i fördragen bör övervägas.
Handikappaspekter bör enligt regeringens mening beaktas i alla relevanta EG-beslut utan att EG får kompetens att lagstifta om handikappolitik.
Medborgarna runt om i Europa kräver en bättre miljö. Ett gränsöverskridande samarbete är ett oundgängligt medel för att uppnå detta mål. Skall miljösamarbetet bli effektivt bör fler beslut kunna fattas med majoritet, och miljöhänsyn bör slå igenom på samtliga politikområden. Ett övergripande svenskt mål är att Sverige inte skall behöva sänka miljöstandarden samt att vi skall vara drivande i EU:s miljöpolitik så att nya miljöregler sätts på en så hög skyddsnivå som möjligt. Miljöreglerna bör huvudsakligen vara minimibestämmelser som ger länder möjlighet att gå före i miljöpolitiken. Regeringen studerar också frågan om att stärka miljöns ställning i Euratomfördraget.
Det är viktigt att de principer för en hållbar utveckling som man enades om vid FN:s konferens om miljö och utveckling, UNCED, på ett tydligare sätt än som sker i dag återspeglas i EU:s fördrag. Kravet på att miljöhänsyn integreras i övriga politikområden, nuvarande och eventuellt tillkommande, bör förstärkas. Sektoransvaret är i detta sammanhang av stor vikt. Ett exempel är jordbrukspolitiken. Regeringen avser att vid regeringskonferensen föreslå att ett miljömål för den gemensamma jordbrukspolitiken förs in i Romfördragets artikel 39. Vidare skulle det kunna införas en skyldighet för kommissionen att göra miljökonsekvensbedömningar av sina förslag.
Regeringskonferensen måste lägga grunden för en utvidgning av EU med länderna i Central- och Östeuropa inklusive de baltiska staterna, samt Cypern och Malta. En utvidgning av EU skulle stärka freden, välståndet och samhörigheten för alla Europas folk. EU:s institutioner måste därför anpassas till att fungera i en väsentligt större medlemskrets. Principbeslut fattades vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993 om att de länder i Central- och Östeuropa som så önskar skall bli medlemmar i EU. Därefter har viktiga steg tagits för att bereda vägen för unionens utvidgning men mycket återstår att göra både inom EU och i kandidatländerna. Utvidgningsperspektivet måste beaktas under hela konferensarbetet och på samtliga områden som behandlas. Förhandlingar med kandidatländerna kommer att inledas först efter det att regeringskonferensen har avslutats. Regeringen anser att förhandlingsprocessen bör inledas vid samma tidpunkt för samtliga kandidatländer, dvs. senast sex månader efter regeringskonferensens avslutning.
Sverige har verkat för att inom EU lyfta fram Östersjöregionens betydelse för unionen. Kommissionen har utarbetat en skiss för sitt engagemang i Östersjöregionen och skall i kommande rapporter mer i detalj redovisa sin Östersjöpolitik.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) bör förstärkas så att EU bättre förmår att möta de nya risker och utmaningar som Europa i dag står inför. Unionen bör kunna inskrida på ett tidigt stadium och medlemsstaterna måste även ha förmågan att ingripa i ett akut krisförlopp. Unionens instrument måste alltså spänna över ett brett fält, från den preventiva diplomatin till de fredsbevarande insatserna. I skrivelsen framhålls att det är dessa frågor som för svenskt vidkommande står i förgrunden vid beredningen av de utrikes- och säkerhetspolitiska frågorna inför regeringskonferensen.
En effektivisering av samarbetet kan i första hand ske genom att medlemsländerna i än högre grad visar den solidaritet som krävs för att finna en gemensam linje i enskilda frågor. Det är således den politiska viljan till samarbete som måste öka. Ett borttagande av vetorätten i utrikes- och säkerhetspolitiken är inte aktuellt. I frågor som rör vitala utrikes- och säkerhetspolitiska intressen kan Sverige inte låta sig röstas ned av en majoritet inom EU. I grundläggande utrikes- och säkerhetspolitiska frågor, t.ex. sådana som rör vår militära alliansfrihet och säkerhetspolitiska grundhållning samt övriga frågor av övergripande utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, måste Sverige ha avgörandet helt i sin egen hand. Däremot har vi förklarat oss beredda att pröva om enhällighetsprincipen skulle kunna modifieras i frågor av begränsad räckvidd. Vid en EU-utvidgning med ett stort antal länder kommer diskussioner om reformer på flera områden att föras i EU. Till dessa områden hör just beslutsreglerna i GUSP. Eftersom vi önskar bana väg för en utvidgning av EU och samtidigt vill föra en aktiv och handlingskraftig utrikes- och säkerhetspolitik, bör vi vara beredda att konstruktivt delta i denna diskussion.
En påtaglig brist i EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik är
avsaknaden av en tillräckligt omfattande
gemensam struktur för förberedelse och
uppföljning av beslut. I debatten inför
regeringskonferensen har dessa problem
kommit att uppmärksammas av flera
medlemsländer. Planerings- och
analysförmågan bör stärkas genom en
förstärkt gemensam funktion för
beredning och uppföljning av beslut. Den
skulle innehålla ett
konfliktförebyggande element. Arbetet
skulle inte minst riktas in på att få
fram ett underlag för insatser i
förebyggande syfte från EU:s sida
("tidig förvarning"). I anslutning till
denna fråga framhåller flera länder att
det finns ett behov av ett gemensamt
ansikte utåt i GUSP. En person skulle
ges uppgiften att företräda unionen
gentemot omvärlden. Från svensk sida har
denna tanke inte avvisats, men det har
framhållits att uppgiften måste vara av
begränsad karaktär och att den inte får
medföra en oklar ansvarsfördelning
gentemot andra företrädare inom det
utrikespolitiska området. Personen
ifråga bör endast agera som stöd åt och
på uppdrag av rådet eller
ordförandeskapet. Från svensk sida har
dessutom behovet av uppföljning av
beslut i GUSP uppmärksammats.
I skrivelsen framhålls att det är det konfliktförebyggande och krishanterande arbetet som bör stå i förgrunden i diskussionen om försvarspolitiken vid regeringskonferensen. EU har enligt Maastrichtfördraget möjlighet att anmoda Västeuropeiska unionen (VEU) att genomföra uppgifter av bl.a. fredsbevarande och konfliktförebyggande karaktär. Sverige avser inte att bli medlem i VEU, eftersom dess traktat innehåller ömsesidiga säkerhetsgarantier (dvs. åtagande av medlemsstaterna att komma till varandras undsättning om en stats territorium utsätts för angrepp eller hot). I likhet med de övriga nya, militärt alliansfria EU-medlemmarna har Sverige i stället valt en ställning som observatör i VEU.
EU:s medlemsstaters förmåga att agera gemensamt inom ramen för fredsbevarande operationer bör stärkas. Bland annat kan EU:s kapacitet för analys och tidig upptäckt av möjliga konflikter förbättras. EU:s samtliga medlemsstater bör ha rätt men ej skyldighet att delta i genomförandet av fredsfrämjande operationer. I Sverige kan regeringen enligt lag besluta om deltagande med väpnad styrka i fredsbevarande insatser endast om dessa grundar sig på mandat från FN:s säkerhetsråd eller Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Ett närmare samarbete och en starkare samordning avseende fredsbevarande och humanitära insatser mellan EU och VEU bör bli ett resultat av regeringskonferensen. Under alla förhållanden, betonas det i skrivelsen, måste de ömsesidiga försvarsgarantierna mellan VEU:s medlemsländer hållas åtskilda från samarbetet på det fredsfrämjande området, där Sverige såsom militärt alliansfritt land kan delta.
Syftet med samarbetet i rättsliga och inrikes frågor är att med bibehållen säkerhet och trygghet för medborgarna uppnå fri rörlighet för personer. Det innebär på sikt en avveckling av inre gränskontroller och andra åtgärder vilka kommer att underlätta för personer att fritt röra sig över gränserna. Detta ställer stora krav på samarbetet mellan unionsländerna i flykting- och invandringsfrågor. Detsamma gäller för samarbetet kring brottsbekämpning. Sverige bör medverka till ett så effektivt samarbete som möjligt i dessa frågor.
Sverige kan komma att ansluta sig till det s.k. Schengen-samarbetet och ingå i ett område med fri rörlighet för personer, vilket skulle omfatta ett antal av EU:s medlemsländer samt Norge och Island. En förutsättning är att insatserna för bekämpning av narkotika kan bli tillräckligt effektiva. Förhandlingar i denna fråga pågår. Det är emellertid regeringens långsiktiga strävan att den fria rörligheten för personer skall förverkligas mellan alla EU:s medlemsländer, dvs. inte endast i Schengen-gruppen.
Inom ramen för det polisiära och rättsliga samarbetet samverkar EU:s medlemsländer för att finna nya vägar för att bekämpa illegal narkotikahandel och annan kriminell aktivitet med internationell anknytning. Det är en utbredd uppfattning att samarbetet på det rättsliga och inrikes området inte fungerar tillräckligt bra. Högt ställda förväntningar har på många håll inte infriats. Sverige kommer att med kraft engagera sig i arbetet med dessa frågor under konferensen.
Vad beträffar asyl- och invandringsfrågor är det regeringens uppfattning att det kan övervägas att föra över lämpliga delar av detta område till gemenskapslagstiftningen. Därigenom skulle bättre förutsättningar skapas för förverkligandet av den fria rörligheten för personer. Det bör också bidra till att lättare finna lösningar för en mer rättvis ansvarsfördelning mellan EU:s medlemsstater. Samarbetet bör kunna effektiviseras genom att antalet berednings- och beslutsnivåer minskas.
Den framtida utvidgningen kan komma att leda till krav på en integration vars innehåll varierar efter de enskilda medlemsländernas kapacitet och vilja. På några områden har det godtagits att länder kan närma sig ett gemensamt slutmål med olika hastigheter men inom ett gemensamt institutionellt ramverk. Denna lösning har valts i fråga om den ekonomiska och monetära unionen. Även på andra områden har särskilda lösningar överenskommits för enskilda medlemsländer. Sådana lösningar bör heller inte uteslutas för framtiden, eftersom de bidrar till en flexibilitet som kan vara nödvändig för att föra samarbetet framåt. Icke desto mindre är det för svensk del ett intresse, framhålls det i skrivelsen, att den fortsatta integrationen även i ett utvidgningsperspektiv i största möjliga utsträckning bygger på ett sammanhållet samarbete inom ett enhetligt institutionellt ramverk. Ett europeiskt samarbete i vilket medlemsstaterna mer allmänt kan välja bort vissa samarbetsområden ligger inte i vårt intresse eftersom fördelarna med den inre marknaden då skulle urholkas.
EU-fördraget är oöverskådligt och svårbegripligt. Fördraget bör göras enklare och lättare att förstå. Regeringen kommer att verka för detta vid regeringskonferensen. Regeringen avser att under regeringskonferensen även verka för färre och enklare beslutsprocedurer och för att beslutsfattandet effektiviseras. Det är ett starkt svenskt intresse att det gemensamma regelverket beträffande den ekonomiska integrationen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt.
Ett sätt att ytterligare betona den vikt som EU:s medlemsländer fäster vid respekten för mänskliga rättigheter vore att ansluta den europeiska gemenskapen till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Medlemsländerna bör underlätta och främja föreningssamarbete. Detta kan också stärka den demokratiska legitimiteten i Europasamarbetet. Rätten att bilda föreningar bör om möjligt ges ett mer tydligt stöd i fördraget.
Sverige avser att arbeta för att Romfördraget förstärks vad gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. Syftet med detta är bl.a. att göra jämställdhet till ett centralt mål för unionens arbete och att klargöra att jämställdhetsperspektivet måste beaktas i alla gemenskapens aktiviteter.
De institutionella frågorna, som berör EU-samarbetet i hela dess vidd, kommer att inta en framträdande plats på regeringskonferensens dagordning. Enligt regeringens uppfattning bör rådets arbetsformer ses över i syfte att bringa bättre ordning och klarhet i mötes- och beslutsprocedurer. Därvid bör bl.a. sådana ändringar vidtas att de nationella parlamentens deltagande i beslutsprocessen underlättas. Röstviktningen kan komma att bli en viktig fråga, inte minst i utvidgningsperspektivet. För Sverige är det av stor vikt att vårt inflytande inte minskar. Balansen mellan stora och små medlemsländer får inte heller undermineras. Sverige bör argumentera mot uppfattningen att befolkningsstorlek i högre grad än vad som gäller nu bör återspeglas i röstviktningen. Sverige bör hävda att medlemsstaternas samarbete i kommissionen, rådet och domstolen i största möjliga utsträckning skall bygga på principen om likvärdig representation. Principen om roterande ordförandeskap bör enligt regeringen bibehållas. Sverige bör emellertid vara berett att överväga alternativa modeller, exempelvis ett lagordförandeskap bestående av flera länder för att dela på den samlade arbetsbördan och ge bättre kontinuitet.
Det är ett svenskt intresse att kommissionen är handlingskraftig och effektiv. Ökad effektivitet skulle kunna uppnås genom att kommissionen ges initiativrätt också på de områden där kommissionen för närvarande saknar sådan rätt (straffrättsligt samarbete, tull- och polissamarbete). Kommissionens roll kan ytterligare förstärkas om den får i uppdrag att övervaka efterlevnaden av de överenskommelser som träffas inom ramen för det rättsliga och inrikes samarbetet. En sådan kompetens för kommissionen skulle enligt regeringens mening dels bidra till en ökad effektivitet och likformighet i det nationella genomförandet av konventioner och andra överenskommelser, dels ha fördelar vad gäller konventioner inom det rättsliga och inrikes samarbetet för vilka EG-domstolen fungerar som tvistlösare.
En fortsatt stark och oberoende domstol är ett svenskt intresse. Sverige bör acceptera att domstolen tilldelas en roll som både tvistlösare och uttolkare av konventioner som medlemsstaterna ingår på det rättsliga och polisiära samarbetsområdet. Frågan måste dock bedömas från fall till fall med hänsyn till det sakliga innehållet i varje konvention. Sverige bör främja förändringar som gör att domstolen kan meddela sina avgöranden snabbare än i dag.
Sverige bör verka för en fortsatt betydelsefull roll för parlamentet i EU:s beslutsprocess. Åtgärder bör övervägas för att ge Europaparlamentet en starkare roll vad gäller kontroll av unionens finanser. De nationella parlamentens roll i beslutsprocessen bör stärkas eftersom denna roll är av fundamental betydelse för EU-samarbetets demokratiska legitimitet. Varje land har sin procedur för samråd/information mellan regering och parlament. Beslut som rör hur dessa procedurer utformas bör även fortsättningsvis fattas på nationell nivå. Regeringen anser att det vid regeringskonferensen bör övervägas hur parlamentets roll i beslutsprocessen vad gäller det rättsliga och inrikes samarbetet skulle kunna utvidgas. Parlamentet bör i högre grad än för närvarande ha tillgång till förslag till beslut som är bindande för medlemsstaterna. I ett sådant fall skulle parlamentet kunna ges möjlighet att inom viss tid inkomma med synpunkter på förslaget.
Det är angeläget för Sverige att all användning av unionens medel kontrolleras på ett effektivt och ändamålsenligt sätt för att därigenom skydda gemenskapens finansiella intressen. Sverige bör därför verka för en fortsatt stark revisionsrätt. Sverige bör verka för att de nuvarande reglerna för revisionsrättens verksamhet i Romfördraget ses över och förtydligas för att säkerställa att rätten ges erforderliga befogenheter för att kunna uppfylla sin granskningsuppgift enligt fördraget. Nuvarande regler bör kompletteras så att revisionsrätten ges rätt att inhämta upplysningar från samtliga organ som förvaltar gemenskapsmedel.
I skrivelsen betonas att de frågor som kommer att behandlas vid regeringskonferensen inte är nya. Flertalet av dem är föremål för uppmärksamhet i det löpande samarbetet, och Sverige kommer att söka uppnå sina målsättningar i EU såväl i det löpande samarbetet som vid regeringskonferensen. Konferensen är en förhandling mellan EU:s medlemsländer om ändringar i fördragen. Fördragsändringar kräver enighet medlemsländerna emellan. Det gör att kompromisser blir nödvändiga. Sverige bör konstruktivt verka för sådana och kommer att verka för sina mål med unionssamarbetet även efter konferensens slut.
I skrivelsen noteras också att EU under de närmaste åren står inför flera viktiga beslut som inte direkt kommer att diskuteras vid regeringskonferensen, men som ändå är centrala för EU- samarbetets fortsatta utveckling. Hit hör framför allt övergången till den ekonomiska och monetära unionens tredje fas, beslut om EU:s budget för perioden 2000-2004 samt reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken och regionalpolitiken.
5.2 Frågor inför regeringskonferensen
5.2.1 Allmänna överväganden och vissa övergripande frågor
Motionerna
Enligt Centerpartiets motion 1994/95:U401, från allmänna motionstiden, får medlemskapet i EU inte innebära minskade ambitioner vad gäller alleuropeisk samverkan och avspänning, nedrustning och global solidaritet. Tvärtom bör EU utnyttjas som ett nytt instrument för att nå Sveriges långsiktiga utrikes- och säkerhetspolitiska mål. EU måste stå öppet för alla demokratiska stater och det måste vara möjligt för icke- medlemmar att gradvis öka sitt samarbete med EU. EU måste ta ett ökat ansvar för att stödja den ekonomiska och ekologiska återhämtningen i Central- och Östeuropa. EU skall föra en frihandelsinriktad EU- politik gentemot resten av världen. Politiken gentemot utvecklingsländerna måste präglas av solidaritet och syfta till rättvisare handelsvillkor samt goda förutsättningar för kapital- och kunskapsöverföring (yrkande 14). Vidare framhålls som väsentligt, också ur säkerhetssynpunkt, att undanröja fattigdom och ekologisk utarmning. För att uppnå en fredlig och säker värld kommer bistånd från världens rika länder att spela en avgörande roll under lång tid framöver. Sverige måste därför aktivt verka för att alla EU:s medlemsländer uppfyller FN:s mål att ge 0,7 % av BNI i bistånd (yrkande 16).
Kristdemokratiska samhällspartiet anför i motion 1995/96:U21 att man i stor utsträckning delar regeringens hållning inför regeringskonferensen. Motionärerna menar dock att regeringens ambitionsnivå i vissa fall är förvånansvärt låg och att de åtgärder man säger sig välkomna på europeisk nivå ofta inte genomförs i Sverige. Regeringen måste tillföra konferensen djärvhet och energi för att lyckas stärka EU:s medborgerliga förankring. Resultatet av konferensen måste bli ett mer handlingskraftigt EU, som förmår att agera och ta ansvar både inom och utanför unionens gränser (yrkande 1). Konferensen måste höja allmänhetens medvetande om vikten av europeiskt samarbete genom att öka politikernas och tjänstemännens deltagande i medborgarnas vardag samt att förenkla och öppna unionens beslutsformer (yrkande 3). EU:s kompetensområden bör definieras tydligt och klart framgå av fördragen (yrkande 2). Fördragen som reglerar EG, Euratom samt Kol- och stålunionen bör fusioneras i ett enda fördrag för att få fram en enhetlig och förenklad lagstiftning (yrkande 6). Vidare anser motionärerna att subsidiaritetsprincipen måste preciseras så att EU bara vidtar åtgärder när målen man vill uppfylla inte uppnås bättre på medlemsländernas lokala, regionala eller nationella nivåer (yrkande 8).
Enligt Kristdemokraterna bör en modell etableras som innebär att medlemsländernas nationella parlament systematiskt rådfrågas av sina regeringar inför lagstiftningsbeslut i rådet (yrkande 24). Motionärerna har också en annan infallsvinkel på frågan om de nationella parlamentens inflytande och anser att kommissionen bör sända sina lagstiftningsförslag på remiss till de nationella parlamenten för yttrande (yrkande 25). Motionärerna anser att EU inte skall erhålla beskattningsrätt utan även fortsättningsvis finansieras genom avgifter från medlemsländerna (yrkande 9).
Vänsterpartiet säger sig i motion 1995/96:U22 fullfölja sin kritiska hållning till hela unionsprojektet och föreslår en rad åtgärder för att göra det europeiska samarbetet mer flexibelt och demokratiskt. Bristen på legitimitet hos EU-systemet anges som ett av dess största problem. I och med överlåtandet av beslutsmakt till EU har viktiga delar av det parlamentariska folkstyret gått förlorat. Motionärerna menar att artikel 235 bör avskaffas (yrkande 5) och resonemangen om subsidiaritet i fördragen ersättas av klara beskrivningar av vilka områden som skall behandlas på EU-nivå och vilka som tillhör medlemsstatens kompetens (yrkande 6). Varje demokratisk organisation bör ha rätten till utträde reglerad i stadgan, anser motionärerna vidare. Denna rätt bör därför skrivas in i fördraget (yrkande 7). Även rätten för medborgare och politiker till information i god tid på det egna språket bör preciseras i traktaten. Om den löpande demokratiska granskningen skall fungera bör alla förslag till regler från kommissionen vara översatta och publicerade på varje officiellt språk tre månader före beslut. Också när arbetsgrupper i kommissionen anser sig ha ett förslag så pass färdigt att det skickas för yttrande till intresseorganisationer bör förslaget översättas och dess förekomst offentliggöras. Beslutade EU-regler skall bara vara giltiga om dessa regler följts (yrkande 9). De nationella parlamenten bör ges initiativrätt i lagstiftningsfrågor (yrkande 3). Vänsterpartiet anser även att den rika västvärlden bör montera ner de orättvisa handelshindren mot Östeuropa, inklusive Ryssland, samt mot tredje världen, med undantag för varor som hotar säkerhet, miljö och folkhälsa (yrkande 25).
Centerpartiet vill enligt motion 1995/96:U25 verka för ett utvidgat, uthålligt och förpliktigande samarbete mellan Europas demokratiska stater i syfte att skapa bättre förutsättningar för fred, välfärd och god miljö. Sverige skall eftersträva att EU blir en effektiv organisation för samarbete i alla frågor som är av gemensamt intresse för medlemsstaterna och där samverkan mellan dessa stater kan leda till att invånarnas trygghet, välfärd och miljö förbättras. Partiet prioriterar fyra frågeställningar inför regeringskonferensen: utvidgningen österut, miljöfrågorna, kampen mot arbetslöshet samt ökad decentralisering genom maktspridning och insatser för att stärka regionerna. Regeringen har gett riksdagen goda möjligheter att följa arbetet i reflektionsgruppen, men förhållit sig förvånande passiv när det gällt att vitalisera debatten om svenska positioner. Regeringens skrivelse ger intryck av en önskan att tillgodose ett antal olika intressen snarare än att prioritera EU:s ödesfrågor. Motionärerna delar i stort vad regeringen anför om arbetstagarnas rättigheter, ungdomsfrågor, handikappfrågor och jämställdhet. Emellertid får dessa frågor inte skymma de konstitutionella och institutionella frågorna. Mot bakgrund av de genomgripande förändringar som sker av samarbetsstrukturen i Europa bör också i fördragen regleras hur ett kontrollerat utträde ur EU-samarbete skall gå till. Vidare bör i fördraget föras in en möjlighet att tillfälligt suspendera en medlemsstat som allvarligt och upprepat bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna eller de demokratiska grundprinciperna (yrkande 1).
Centerpartiet anser vidare (i motion 1995/96:U25) att det är en stor brist i regeringens skrivelse att det saknas ett utvecklat resonemang om subsidiaritetsprincipen och att Sverige vid regeringskonferensen bör verka för fördragsändringar som stärker subsidiaritetsprincipen. Sverige bör ta initiativ till en fullständig genomgång av EU:s fördrag och gemenskapslagstiftningen för att pröva om de motsvarar en konsekvent tillämpning av subsidiaritetsprincipen och driva frågan om att upprätta en normhierarki som tydliggör olika beslutsnivåers ansvar och den detaljeringsgrad som respektive nivå bör hålla sig till. En sådan normhierarki skulle kunna innebära att rådet ägnar sig åt ramlagstiftning i större utsträckning medan mer detaljerade föreskrifter kan utfärdas av respektive medlemsland.
Införandet av en normhierarki bör enligt motionärerna kombineras med upprättandet av en katalog över lämpliga kompetensområden för unionen, medlemsstaterna samt regionala och lokala organ, och upprättandet av en kompetenskatalog bör kombineras med förändringar i artikel 3b. Artikeln bör i enlighet med Regionkommitténs förslag lyda: På de områden där gemenskapen inte är ensam behörig skall den i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen agera endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna eller av de regionala eller lokala myndigheterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå. Vidare anser motionärerna, dock utan direkt yrkande, att principen om kommunal självstyrelse bör skrivas in i fördraget, som den definieras i Europarådets stadga om kommunal självstyrelse (yrkande 2).
Arbetsformerna i rådet måste enligt Centerpartiet förändras så att de nationella parlamentens deltagande i beslutsprocessen förbättras, och det är en brist att regeringen inte anger några konkreta förslag i denna riktning (yrkande 22 i berörd del). De nationella parlamentens deltagande i beslutsprocessen bör förbättras, bl.a. genom rätt att utfråga kommissionärer inför nationella parlamentsutskott. I motionen betonas även vikten av att de officiella språkens ställning värnas inom EU. Motionärerna anser att få frågor har lika stor betydelse som språkfrågan för EU-samarbetets folkliga stöd och legitimitet och för möjligheterna att utöva insyn för medborgare från alla EU:s medlemsländer. Motionärerna utvecklar sina synpunkter närmare vad avser angelägenheten av att alla de officiella språken likabehandlas inom EU. De påpekar att reflektionsgruppen har betonat att EU:s institutioner bör ägna ökad uppmärksamhet åt kravet om likabehandling av unionens alla officiella språk (yrkande 21).
I motion 1995/96:U29 hävdar Miljöpartiet de gröna att regeringens skrivelse innehåller motstridiga målsättningar, negligering av stora problem samt en närmast ointresserad inställning till den stora majoritet av svenska folket som är kritisk till det svenska medlemskapet i EU. Skrivelsens innehåll sägs också vara av den arten att man måste ifrågasätta regeringens inställning till demokrati, folkvälde och människors rätt till delaktighet. Regeringen är inte beredd att flytta fram positionerna, t.ex. beträffande miljöpolitiken. Regeringen, som inte tagit intryck av socialdemokratiska EU- kritiker, avser heller inte att stödja EU-parlamentets förslag att regeringskonferensens resultat skall underställas medborgarnas bedömning i nationella folkomröstningar. Samråd med riksdagen inför konferensen har inte förekommit av den art och grad att det kan kallas för samråd mer än i några få frågor. I motionen ifrågasätts också regeringens vilja att stimulera den offentliga debatten och genomföra kvalificerade utredningar . EU 96- kommittén har inte spelat den roll för att initiera en genomgripande folklig debatt som är nödvändig inför regeringskonferensen. Utträdesrätt ur unionen måste föras in i traktaten, detta utgör enligt motionärerna grunden för självständighet och kommande generationers möjlighet att själva välja vilken väg man vill ta (yrkande 1). Sverige skall motsätta sig varje steg som ger kommissionen karaktär av regering och rådets ordförande karaktär av statschef (yrkande 6).
Miljöpartiet anser också att de nationella parlamenten skall ges rätt att medverka i EU:s beslutsprocesser genom att få initiativrätt och kunna lägga fram förslag till EU-regler (yrkande 3). Motionärerna anser att parlamenten och deras motsvarigheter till EU-nämnden bör rekommenderas vara beslutande inför ministerrådsmöten (yrkande 4). I yrkande 21 begärs att regeringen skall verka för att fördraget möjliggör införandet av valutaavgifter mellan EU och omvärlden och inom EU.
En utträdesparagraf begärs även i motion 1995/96:U30 (s) yrkande 2. I motionen erinras om att svenska folket i en folkomröstning tog ställning till den då rådande EU-konstitutionen; om regeringskonferensen leder till icke betydelselösa förändringar skall en ny folkomröstning hållas (yrkande 3). Reformeringen av EU skall bygga på ett mellanstatligt samarbete (yrkande 4). I motionen begärs också att regeringen skall verka för att artikel 235 i Romfördraget tas bort (yrkande 10).
Folkpartiet liberalerna anser i motion 1995/96:U19 att, för att uppnå en mera stringent och tydlig kompetensfördelning mellan unionen och medlemsländerna, den gummiparagraf - artikel 235 i Romfördraget - som möjliggör att EU med hänvisning till den gemensamma marknaden tar till sig nya områden bör omarbetas eller kanske till och med avskaffas helt. Motionärerna anser att ett annat sätt att tydliggöra och renodla vilka kompetenser EU bör ha vore att införa en s.k. kompetenskatalog som tydligt definierade vad unionen skall och inte skall göra, men de konstaterar att Europaparlamentet, reflektionsgruppen och kommissionen har gått emot den idén samt att de nationella debatter som förs inte heller tyder på någon stor uppslutning (yrkande 6 i berörd del).
I motion 1994/95:U502 (mp), från allmänna motionstiden, framställs en lång rad krav på regeringens agerande i EU inom ramen för EU:s hittillsvarande struktur och befogenhetsområden. Flertalet yrkanden behandlas av andra utskott än utrikesutskottet. I yrkande 2 begärs att Sverige skall verka för att subsidiaritetsprincipen tolkas som en decentraliceringsprincip så att medlemsstaterna exempelvis får rätt att besluta om strängare miljö- och hälsokrav på varor utan risk för att få detta underkänt med hänvisning till frihandeln.
Utskottets överväganden
Samarbetet inom EU bygger på ett antal fördrag som slutits mellan medlemsstaterna och som i demokratisk ordning godkänts av varje enskild medlemsstats parlament, i vissa fall efter folkomröstningar. Också varje framtida fördragsändring kräver enhällighet mellan medlemsstaterna och måste godkännas av dessa i överensstämmelse med varje medlemsstats konstitutionella regler. Grunden för samarbetet är alltså strikt mellanstatligt och medlemsstaterna är i folkrättslig mening suveräna stater. Det som skiljer samarbetet i EU från traditionellt internationellt samarbete är att det bygger på att de enskilda medlemsstaterna i högre grad än annars avstår från en del av sina statsorgans beslutsbefogenheter och överlåter dessa till gemenskapens institutioner. EU:s centrala roll i den europeiska utvecklingen bygger på denna unika och i demokratiska former beslutade kombination av överstatlighet och mellanstatlighet - varje lands egenart respekteras samtidigt som förutsättningar har skapats för ett effektivt gemensamt handlande på centrala områden.
Unionens viktigaste uppgift är att trygga freden, friheten, demokratin och välfärden i hela Europa. En fördjupad och utvidgad integration är enligt utskottets uppfattning den bästa vägen för att skapa bestående fred och för att nå en hållbar ekonomisk utveckling som kan lägga en stabil grund för välfärden och skapa nya arbetstillfällen. En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter att miljöfrågorna integreras i allt arbete.
Utvidgningen av unionen österut kan bli ett viktigt steg på vägen mot den alleuropeiska freds- och säkerhetsordning som Sverige eftersträvar. Med ett starkare nordiskt bidrag i EU-arbetet har utvecklingen i Östersjöregionen generellt redan fått ökad uppmärksamhet. Genom insatser som sker gemensamt i EU-regi får våra grannländer på andra sidan Östersjön ett stöd som är betydligt mer omfattande än det som Sverige hade kunnat erbjuda på egen hand. Dessa insatser gagnar stabiliteten i vårt närområde; därmed förstärks säkerheten även för Sverige. Det ligger i förlängningen av denna utveckling och i vårt lands starka intresse att de länder i vårt närområde som så önskar - Polen och de baltiska staterna - kan bli medlemmar i EU. Utskottet konstaterar att Sverige aktivt bidragit till att de baltiska staterna på kort tid erhållit s.k. Europaavtal varigenom de kommit att jämställas med övriga stater som söker medlemskap i EU.
Unionen står också för stora interna utmaningar, bl.a. när det gäller att söka få till stånd en ökad förankring av EU hos dagens unionsmedborgare. EU- samarbetet måste förenklas och göras mer begripligt för EU:s invånare. Ökad öppenhet och effektivare beslutsprocesser kan bidra till att stärka medborgarnas förtroende för unionen och öka insikten om behovet av internationellt samarbete för att söka lösa gemensamma problem. EU måste göra mer för att öka sysselsättningen och förbättra miljön, stärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, främja jämställdheten, stärka konsumenternas och löntagarnas ställning, bekämpa brottsligheten.
Dessa stora och för EU:s framtid viktiga frågor tillhör dem som kommer att behandlas vid den regeringskonferens mellan EU:s 15 medlemsländer som skall ta sin början i Turin den 29 mars 1996. Konferensen skall, enligt Maastrichtfördraget, ha till uppgift att undersöka vilka bestämmelser i EU:s fördrag som behöver ändras för att de mål för unionen som står angivna där skall kunna uppfyllas. Översynen av fördraget skall ske med utgångspunkt i en utvärdering av hur samarbetet i EU har fungerat sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft den 1 november 1993 och även med sikte på att EU skall utvidgas med ett antal stater som önskar bli medlemmar, främst i Central- och Östeuropa.
Sverige har - som också framgår av föreliggande skrivelse - under sitt första år som medlem i EU aktivt kunnat delta i det förberedande arbetet inför konferensen. På den nationella nivån har särskilt den parlamentariska EU 96- kommittén bidragit till att öka kunskapen om och stimulera den offentliga debatten kring konferensens huvudfrågor och ge företrädare för olika åsikter tillfälle att argumentera för sina uppfattningar.
Som ett led i förberedelserna inför regeringskonferensen pågår överläggningar om dagordningen mellan EU:s medlemsstater. Enligt vad utskottet inhämtat talar mycket för att flera av de specifika frågor som aktualiserats i motionerna med anledning av regeringens skrivelse ej kommer att bli föremål för behandling vid konferensen. De syften som motionärerna eftersträvar skulle därmed inte kunna uppnås via de riksdagens uttalanden som begärts. Om frågorna likväl skulle bli föremål för förhandlingar under regeringskonferensen utgår utskottet från att regeringen, inom ramen för samrådet med riksdagen i EU-frågor, inhämtar EU-nämndens synpunkter. Även utskottens kunskaper och synpunkter måste tillvaratas i den övergripande samrådsprocessen mellan regering och riksdag i EU-frågor.
Som framgått ovan har utrikesutskottet inhämtat yttrande från bl.a. konstitutionsutskottet. Konstitutionsutskottets yttrande (1995/96:KU5y) är omfattande och behandlar ett betydande antal av de yrkanden som väckts med anledning av regeringens skrivelse. Yttrandet i fråga innehåller också väsentlig bakgrundsinformation i de olika spörsmål som aktualiseras i skrivelsen och motionerna, bl.a. när det gäller kompetensfördelningen mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna, de olika beslutsprocesserna inom EU samt om de olika EU-institutionernas nuvarande funktioner och arbetsformer. För bakgrundsinformation i många principiella frågor inom konstitutionsutskottets beredningsområde vill utrikesutskottet därför hänvisa till detta utskotts yttrande, vilket, i likhet med övriga yttranden, återges in extenso i bilaga till betänkandet.
I konstitutionsutskottets yttrande konstateras, under rubriken Allmänna överväganden, att regeringens skrivelse i många avseenden är kortfattad. Den innehåller - påpekar konstitutionsutskottet - inga förslag till förhandlingspositioner. Konstitutionsutskottet understryker därför vikten av att en fortsatt förankring av konkreta ställningstaganden kommer att ske i EU- nämnden. Därutöver understryker konstitutionsutskottet vikten av att även utskotten hålls informerade. I yttrandet erinras om att konstitutionsutskottet, vid sin behandling av frågan om hur samrådet mellan regeringen och riksdagen skulle ske i EU-frågor (bet. 1994/95:KU22), framhöll att det är nödvändigt att utskottens kunskaper och synpunkter tas till vara i samrådsförfarandet, och att det är fråga om en ömsesidig process mellan utskotten och nämnden. Konstitutionsutskottet ansåg det viktigt att utskottens ledamöter och tjänstemän håller sig väl informerade och att EU- nämndens ledamöter och tjänstemän också ser det som viktigt att påminna om väntade ärenden och dagordningar inom EU.
Utrikesutskottet ställer sig bakom konstitutionsutskottets uppfattning om vikten av en fortsatt förankring av konkreta ställningstaganden i EU-nämnden och om utskottens betydelsefulla roll i det generella samrådsförfarandet i EU- frågor. Utrikesutskottet noterar även att konstitutionsutskottet i annat sammanhang genomför en utvärdering av samrådsförfarandet i EU-frågor. Konstitutionsutskottet kan då ha anledning att lämna närmare synpunkter på informations- och samrådshanteringen i riksdagen.
Utrikesutskottet konstaterar att alla frågor varken kan eller behöver lösas vid regeringskonferensen. Flera stora frågor - bland dem frågor som rör jordbruks- och strukturfonderna, frihandelssystemet inom Världshandelsorganisationen, VHO (World Trade Organization, WTO) samt de regelrätta medlemskapsförhandlingarna med kandidatländerna - kommer att bli föremål för separata förhandlingar, där regeringskonferensens resultat kommer att utgöra enbart en av flera viktiga faktorer. Särskilt viktigt i ett utvidgningsperspektiv blir självfallet förhandlingarna inom VHO, där särskilt den ur svensk synvinkel önskvärda liberaliseringen av handeln med jordbruksprodukter kan väntas få stor betydelse för den framtida inriktningen av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU.
Ett flertal motioner, väckta såväl med anledning av skrivelsen som under allmänna motionstiden 1995, tar upp frågor som rör Sveriges medlemskap i EU generellt och de övergripande svenska målsättningarna med samarbetet inom EU. Utskottet konstaterar att en bred parlamentarisk samsyn råder i många av de frågor som förväntas bli aktuella under EU:s regeringskonferens. I likhet med det stora flertalet motionärer anser utskottet att Sverige vid konferensen skall verka för att EU skall utvecklas till en effektiv och handlingskraftig organisation för samarbete i alla de frågor som är av gemensamt intresse för unionens medlemmar och där samverkan syftar till att förbättra invånarnas trygghet, välfärd och miljö. EU:s verksamhet ter sig i dag för många människor abstrakt och avlägsen. En angelägen uppgift för regeringskonferensen bör därför bli, som också regeringen anför i skrivelsen, att inrikta EU-samarbetet på att söka lösa problem som EU-invånaren möter i sitt dagliga liv.
Utskottet konstaterar att mycket kritik framförts mot EU:s - enligt mångas mening - alltför omfattande regelsystem och stora byråkrati. I många avseenden är dock ett omfattande regelsystem en förutsättning för att spelreglerna skall vara lika för alla på en marknad med 370 miljoner konsumenter och där företagen skall kunna konkurrera på lika villkor. Många regler syftar till att skapa enhetliga bestämmelser för hälsa, miljö och säkerhet. Enligt utskottets uppfattning ligger det inte i Sveriges intresse att på områden som dessa i högre grad återföra beslutsrätten till nationell nivå, dvs. minska det vverstatliga inslaget. Vår strävan bör i stället vara att bibehålla och vidareutveckla regelsystem med miniminivåer. Onödig detaljreglering i EG-rätten skall givetvis undvikas. Fusk, slöseri och ineffektiv hantering av gemensamma medel måste stävjas.
I likhet med regeringen utgår utrikesutskottet från att EU också i fortsättningen kommer att utvecklas som en sammanslutning av självständiga stater till vilken medlemsstaterna i vissa fall överför beslutsbefogenheter för att lättare uppnå gemensamma mål. Utrikesutskottet noterar att även konstitutionsutskottet anser att en sådan hållning är en lämplig utgångspunkt för den svenska inställningen till arbetet vid regeringskonferensen och att unionens karaktär av ett förbund av stater bör bevaras. Konstitutionsutskottet anför vidare följande:
Varje fråga om att överföra ytterligare beslutsbefogenheter får givetvis prövas noga i en situation då frågan aktualiseras. Utskottet utgår från att regeringen för Sveriges del kommer att verka för en utveckling av EU:s strukturer och beslutsmekanismer i de delar där det är påkallat för att uppnå varaktig effektivitet och handlingskraft. Med det anförda anser utskottet inte att något ytterligare uttalande behövs med anledning av motionerna U21 yrkande 1 och U30 yrkande 4.
Något konkret förslag föreligger inte om åtgärder som skulle ge kommissionen karaktären av regering eller rådets ordförande ställning som statschef. Enligt utskottets uppfattning finns det ingen anledning att befara en utveckling i sådan riktning, och utskottet avstyrker motion U29 yrkande 6.
Utrikesutskottet instämmer i ovanstående synpunkter och vill för sin del också framhålla att EU står för sådana grundläggande värden i den europeiska utvecklingen som respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer. Varje lands egenart respekteras, samtidigt som EU skapat förutsättningar för ett effektivt, gemensamt handlande på centrala områden. Sverige har ett medansvar för att slå vakt om och främja dessa grundläggande värden. Det är en fråga både om solidaritet och om att värna vår egen framtid. Det europeiska samarbetet kan dock inte ha som enda mål att utveckla välfärden och säkra stabiliteten i vår egen del av världen. Sverige hör till de främsta förespråkarna bland EU:s medlemsstater för ökad öppenhet och ett globalt ansvarstagande från Europas sida. Denna grundläggande svenska syn på EU:s roll och ansvar bör självklart genomsyra Sveriges arbete och strävanden under regeringskonferensensens gång.
Med det anförda betraktar utrikesutskottet motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena 1 och 3, 1995/96:U29 (mp) yrkande 6 samt 1995/96:U30 (s) yrkande 4 som besvarade.
Frågan om en ny folkomröstning för det fall regeringskonferensen 1996 leder till annat än betydelselösa förändringar av unionsfördraget tas upp i motion 1995/96:U30 (s) yrkande 3. Utrikesutskottet noterar att konstitutionsutskottet anser att det inte finns skäl att nu ta ställning till frågan om en folkomröstning med anledning av eventuella fördragsändringar, och konstitutionsutskottet avstyrker därför bifall till motionsyrkandet.
Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets uppfattning och betraktar med det anförda motion 1995/96:U30 (s) yrkande 3 som besvarat.
Med anledning av att det i motion 1995/96:U21 (kds) föreslås att fördragen som reglerar EG, Euratom samt Kol- och stålunionen skall fusioneras i ett enda fördrag för att få fram en enhetlig och förenklad lagstiftning konstaterar konstitutionsutskottet, i sitt yttrande, att det synes vara en allmän uppfattning att fördragen bör förenklas. Redan i propositionen om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19) anmärktes att de särskilda reglerna om kol- och stålprodukter i Parisfördraget, i den mån de anses nödvändiga för framtiden, förmodades komma att fogas in i Romfördragets regelverk, då Parisfördraget löper ut. Konstitutionsutskottet utgår från att behovet av förenkling, även i fråga om de tre gemenskapernas förhållande till varandra, kommer att drivas av regeringen under regeringskonferensen och anser inte att riksdagen behöver göra något uttalande med anledning av motionen.
Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning i denna fråga och betraktar därmed motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 6 som besvarat.
Bestämmelsen i artikel 235 och subsidiaritetsprincipen tas upp i flera partimotioner samt i motioner av enskilda ledamöter (s). I konstitutionsutskottets yttrande refereras bl.a. expertrapporten om subsidiaritetsprincipen till EU 96- kommittén samt kommissionens och reflektionsgruppens överväganden angående principen och andra frågor gällande kompetensfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna. Konstitutionsutskottet gör för sin del följande bedömning:
Det är enligt utskottets mening knappast möjligt att i fördragstext göra någon exakt och uttömmande beskrivning av gemenskapens kompetenser, även om denna kompetens i princip skall framgå av fördraget. Att upprätta en fullständig kompetenskatalog ter sig därför vanskligt, och utskottet vill inte förespråka en sådan åtgärd. Däremot finns sammanställningar över de områden där EG har beslutsbefogenheter. Utskottet avstyrker motionerna U21 yrkande 2 och U22 yrkande 6.
Att helt slopa möjligheten till fördragsutfyllnad enligt artikel 235 är enligt utskottets mening inte heller tillrådligt. Kravet på enhällighet inom rådet för bestämmelsens tillämpning utgör enligt utskottets mening en garanti för att befogenheten inte missbrukas. Utskottet avstyrker därmed motionerna U19 yrkande 6, U22 yrkande 5 och U30 yrkande 10.
Ett motsvarande resonemang måste enligt utskottets mening föras när det gäller subsidiaritetsprincipen. Tillämpningen av subsidiaritetsprincipen måste växla från sakfråga till sakfråga inom de områden där kompetensen mellan gemenskapen och medlemsstaterna är delad. - Det är viktigt att så långt möjligt reglera var beslut i olika frågor skall fattas, men det är svårt att komma ifrån att en subsidiaritetsprövning av förslag till gemensamma beslut ändå kommer att röra sig om en politisk bedömning. Att föreskriva en formell förhandsprövning av lagförslag ur subsidiaritetssynpunkt skulle lätt kunna utnyttjas för att fördröja ett angeläget lagstiftningsarbete. Utskottet avstyrker därmed motionerna U21 yrkande 8 och U25 yrkande 2 i denna del.
Att i fördragets bestämmelse om subsidiaritetsprincipen, som handlar om kompetensfördelningen mellan EG och dess medlemsstater, införa en särskild hänvisning till regionala eller lokala myndigheter anser utskottet vara olämpligt. Frågan om beslutsnivåer inom medlemsstaterna bör även fortsättningsvis avgöras nationellt. Utskottet avstyrker därmed motion U25 yrkande 2 i denna del.
Med det som anförts ovan av konstitutionsutskottet betraktar utrikesutskottet motionerna 1994/95:U502 (mp) yrkande 2, 1995/96:U19 (fp) yrkande 6 i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 2 och 8, 1995/96:U22 (v) yrkandena 5 och 6, 1995/96:U25 (c) yrkande 2 i berörd del samt 1995/96:U30 (s) yrkande 10 som besvarade.
Beträffande en rätt för de nationella parlamenten att ta initiativ i lagstiftningsfrågor, som aktualiseras i motionerna 1995/96:U22 (v) och 1995/96:U29 (mp), hänvisar konstitutionsutskottet till sina överväganden i yttrandets avsnitt om rådet och kommissionen, där konstitutionsutskottet anser att det vore ett för stort ingrepp i maktbalansen mellan institutionerna. De nationella parlamenten bör i stället i första hand verka genom sina regeringar i ministerrådet. Partier och enskilda ledamöter kan givetvis utnyttja också andra vägar för att driva de frågor de finner angelägna. Konstitutionsutskottet anför vidare följande:
Stor samstämmighet synes enligt utskottet råda om behovet av att skapa bättre förutsättningar för medlemsstaternas parlament att utöva inflytande i beslutsprocessen. Utskottet vill understryka betydelsen av att sådana förutsättningar skapas, och utskottet anser att detta bör kunna ske genom en ordning som den reflektionsgruppen skisserat. Härigenom bör syftet med motionerna U21 yrkande 24 och U25 yrkande 22 i denna del vara tillgodosett. Någon formlig remiss till de nationella parlamenten enligt yrkande 25 i motion U21, vilket för Sveriges del skulle kräva ett formellt ställningstagande till förslag som kan ha långt kvar till slutversion, anser utskottet däremot inte vara lämplig. Parlamentens inflytande bör utövas i andra former. Utskottet ser däremot gärna att förslag från kommissionen och dess arbetsgrupper, i form av grönböcker eller annat, på ett enkelt sätt görs tillgängliga för ledamöter i de nationella parlamenten och andra. - Användningen av s.k. grönböcker kommer också att beröras i avsnittet om öppenhet och insyn i EU:s institutioner.
Den interna, nationella ordningen inför beslut i rådet bör, enligt konstitutionsutskottet, bestämmas av vederbörande medlemsstat, och konstitutionsutskottet avstyrker därmed motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 4. Det är enligt konstitutionsutskottets mening viktigt att den svenska regeringens ställningstaganden i ministerrådet har stöd i riksdagen och att övriga regeringar har den förankring för sina ställningstaganden som anses erforderlig i respektive land, men konstitutionsutskottet anser det uteslutet att, såsom föreslås i yrkande 8 i motion 1995/96:U29 (mp), ersätta förberedelsearbetet inom Coreper med en parlamentariskt förankrad förberedelseprocess .
En annan sak, anför konstitutionsutskottet, är att det kan finnas skäl att överväga hur den svenska riksdagen skall kunna ges inblick i bl.a. förberedelseprocessen. I motion 1995/96:U27 (fp) nämns, utan yrkande, möjligheten att placera parlamentariska delegater vid EU-representationen på ett sätt liknande det som gäller för parlamentariska FN-delegater.
Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets bedömningar i dessa frågor och betraktar därmed motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena 24 och 25, 1995/96:U22 (v) yrkande 3, 1995/96:U25 (c) yrkande 22 i berörd del samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 3, 4 och 8 som besvarade. Utrikesutskottet noterar vidare att konstitutionsutskottet har anledning att i annat sammanhang återkomma till här aktuella frågor.
I Vänsterpartiets motion begärs att västvärlden måste montera ner orättvisa handelshinder mot tredje världen och Östeuropa, inkl. Ryssland. I Centerpartiets säkerhetspolitiska motion 1994/95:U401, från allmänna motionstiden, förekommer också särskilda yrkanden av liknande innebörd, där även behovet av en rättvis global ekonomi och ekologisk balans för ökad säkerhet betonas. Utskottet delar i stor utsträckning det allmänna synsätt som kommer till uttryck i de här aktuella yrkandena. Utskottet har också många gånger tidigare, senast i betänkande 1994/95:UU5 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19, rskr. 63), konstaterat att det är ett grundläggande svenskt intresse att värna om och utvidga frihandeln och att också i ett EU-perspektiv verka för global solidaritet. För såväl u-länderna som staterna i Central- och Östeuropa är utökad frihandel av utomordentlig betydelse i strävan att åstadkomma ekonomisk utveckling. VHO har en nyckeluppgift i arbetet med att främja de mindre utvecklade ländernas tillträde till i-ländernas marknader.
Som medlem av EU har Sverige lämnat de tidigare frihandelsavtal som gällde mellan EFTA och ett antal andra stater i Central- och Östeuropa och i stället tillträtt dels Europeiska gemenskapernas och deras medlemsstaters, dvs. EU- ländernas, breda och ambitiösa Europaavtal med ett stort antal länder, dels andra typer av partnerskaps- och associationsavtal, bl.a. inom ramen för EU:s s.k. medelhavsstrategi och andra bilaterala eller regionala förbindelser. Uppgiften att bistå de central- och östeuropeiska länderna i deras ansträngningar att fördjupa demokratin, den sociala rättvisan och uppbyggnaden av väl fungerande ekonomiska system utgör en av de allra största utmaningarna i Europa i dag. Frågan om EU:s utvidgning behandlas särskilt i nästkommande avsnitt av betänkandet.
Europa måste självfallet också fortsätta att engagera sig och vara lyhört för utvecklingsländernas behov. Medlemskapet i EU ger Sverige möjlighet att delta i och direkt påverka inriktningen av EU:s bistånd. Detta är till sin volym mer än dubbelt så stort som den svenska biståndsbudgeten, det når över hundra länder och täcker ett stort antal samarbetsområden. Gemenskapens biståndspolitik har, enligt Maastrichtfördraget, som övergripande mål att främja kampen mot fattigdom i utvecklingsländerna, att bidra till en bärkraftig ekonomisk utveckling, en gradvis integration i världsekonomin samt en utveckling mot och säkerställande av demokratin, rättssäkerheten och respekten för de mänskliga rättigheterna. Dessa mål stämmer väl överens med de svenska biståndspolitiska målen. Handel och bistånd, miljö och utveckling måste gå hand i hand med strävan att bekämpa fattigdomen. 0,7-procentsmålet, som omnämns i motion 1994/95:U401 (c), är ett internationellt åtagande som FN:s medlemsstater själva enats om. Utskottet vill framhålla vikten av att Sverige även i fortsättningen kraftfullt driver frågan om 0,7-procentmålet som ett första steg i olika internationella fora, inklusive EU. Utskottet har tidigare framhållit att en stark europeisk union måste vara generös mot omvärlden. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Av det ovan anförda framgår att något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida med anledning av här aktuella yrkanden inte är erforderligt.
Med det anförda betraktar utskottet motion 1994/95:U401 (c) yrkandena 14 och 16 samt 1995/96:U22 (v) yrkande 25 som besvarade.
Utskottet konstaterar att möjligheten till utträde ur EU har debatterats både i Sverige och i andra länder. För en närmare redovisning av de folkrättsliga reglerna avseende traktater får utskottet hänvisa till konstitutionsutskottets yttrande (1995/96:KU5y). Om en stat önskar utträda ur unionen finns möjligheten redan inom ramen för det nuvarande samarbetet på samma sätt som det är möjligt att utträda ur samarbetet inom andra internationella organisationer. Detta är - som påpekats i flera motioner - emellertid ej reglerat i fördraget.
Konstitutionsutskottet erinrar i sitt yttrande om att såväl Romfördraget som Maastrichtfördraget slutits för obegränsad tid och att avsikten med fördragen är att skapa en allt fastare förening mellan medlemsstaterna. En bestämmelse om utträde skulle inte ligga i linje med denna målsättning. Konstitutionsutskottet anser det inte heller ligga i linje med Sveriges intressen att, ett drygt år efter inträdet i unionen, driva en fråga som måste uppfattas som att Sverige avser att lämna den. Konstitutionsutskottet anser vidare, i likhet med utrikesutskottet, att det visserligen måste anses föreligga möjlighet för en stat att utträda ur unionen. Konstitutionsutskottet anser dock inte att det finns anledning att i förtid tynga den förestående regeringskonferensen med problem som antingen inte kommer att aktualiseras eller, om de aktualiseras, ändå kommer att kräva omfattande förhandlingar mellan staterna. Enligt konstitutionsutskottets mening skulle dessutom en fastställd utträdesform i onödan kunna låsa medlemsstaternas handlingsutrymme.
Utrikesutskottet ser, i likhet med konstitutionsutskottet, inget behov av en reglering av utträdesfrågan. Skulle frågan om ett utträde ur EU aktualiseras skulle frågan bli föremål för politiska överväganden i det enskilda medlems- landet. I ett samarbete mellan suveräna stater respekteras de beslut som i demokratisk ordning fattas i de enskilda länderna. De praktiska konsekvenserna får sedan behandlas i vanlig ordning i förhandlingar mellan det land som önskar utträda och övriga medlemsländer i unionen. Grönland, som gick in i samarbetet när Danmark blev medlem, har senare dragit sig ur. Detta löstes i förhandlingar inom Europeiska gemenskapen. Ett utträde är följaktligen ingen ny företeelse för gemenskapen.
Möjligheten att suspendera traktaten eller delar av den i förhållande till en medlemsstat har aktualiserats bl.a. i diskussionerna om unionens framtida utvidgning. Utrikesutskottet noterar att konstitutionsutskottet ställer sig bakom den uppfattning som uttryckts i reflektionsgruppen och även i motion 1995/96:U25 (c), nämligen vikten av att denna fråga noga övervägs inför en utvidgning av unionen. Dessa överväganden bör enligt konstitutionsutskottet innefatta en precisering av förutsättningarna för suspension och frågan om möjligheten att förnya ett suspensionsbeslut eller att sträcka ut det i tiden.
Även utrikesutskottet noterar att ett flertal inom reflektionsgruppen anser att en bestämmelse bör införas i fördraget, vilken medger sanktioner mot varje medlemsland som begår allvarliga och upprepade brott mot de mänskliga rättigheterna eller de grundläggande demokratiska principerna. Enligt utrikesutskottets uppfattning skulle en suspensionsmöjlighet kunna ha visst symbolvärde, särskilt i ett utvidgningsperspektiv, och också kunna fungera som ett påtryckningsmedel, sannolikt enbart genom att finnas inskrivet i fördraget. Utrikesutskottet utgår från att regeringen har beredskap att diskutera frågan vid regeringskonferensen.
Med det anförda betraktar utrikesutskottet motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 7, 1995/96:U25 (c) yrkande 1, 1995/96:U29 (mp) yrkande 1 samt 1995/96:U30 (s) yrkande 2 som besvarade.
Utrikesutskottet noterar att finansutskottet i sitt yttrande (1995/96:FiU3y) ställer sig tveksamt till om de specifika frågor som aktualiseras i motionerna 1995/96:U21 (kds) och 1995/96:U29 (mp) angående finansieringen av EU bör behandlas vid regeringskonferensen som främst skall koncentreras till översyn av de grundläggande fördragen i Maastrichtöverenskommelsen. Finansutskottets uppfattning är att EU varken skall erhålla beskattningsrätt eller ges rätt att ta ut specifika avgifter. Finansieringen av EU:s verksamhet bör även fortsättningsvis ske genom avgifter från medlemsländerna.
Utrikesutskottet noterar finansutskottets uppfattning i dessa frågor och betraktar därmed motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 9 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 21 som besvarade.
Frågan om det svenska språkets ställning i EU har behandlats av riksdagen vid en rad tillfällen. De bedömningar som därvid gjorts har, enligt vad kulturutskottet anför i sitt yttrande (1995/96:KrU4y), väsentlig betydelse även för bedömningen av det här aktuella motionskravet som tar upp språkfrågan utifrån aspekten att alla de officiella språken bör värnas. I kulturutskottets yttrande lämnas en sammanfattande redovisning för tidigare behandling i riksdagen av frågor om svenska språkets ställning i EU. Redovisningen är identisk med den som återfinns i kulturutskottets betänkande 1995/96:KrU7 Språkvård, som nyligen avgivits. Kulturutskottet vill i linje med vad utskottet tidigare uttalat starkt understryka angelägenheten av att man från svensk sida med kraft hävdar rätten att inom EU:s institutioner använda svenska språket i såväl tal som skrift. Likaledes är det viktigt att de regler som gäller för översättning till svenska språket av EU-handlingar iakttas och att ett högt kvalitetskrav ställs på översättningarna.
Även konstitutionsutskottet understryker i sitt yttrande betydelsen av att medlemsländernas officiella språk också är officiella språk inom unionen. Konstitutionsutskottet, som är medvetet om de påfrestningar som den förutsedda utvidgningen av EU innebär när det gäller språkfrågorna, anser - i likhet med kulturutskottet - att något tillkännagivande inte erfordras med anledning av motion 1995/96:U25 (c) yrkande 21.
I konstitutionsutskottets yttrande behandlas även motion 1995/96:U22 (v) yrkande 9. Konstitutionsutskottet understryker betydelsen av att erforderliga handlingar faktiskt tillhandahålls på de officiella språken och att detta sker inom en rimlig tid. Utrikesutskottet noterar att konstitutionsutskottet dock inte är berett att förorda någon ogiltighetsregel av det slag som föreslås i motionen.
Utrikesutskottet noterar konstitutions- och kulturutskottens synpunkter och betraktar med det anförda motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 9 samt 1995/96:U25 (c) yrkande 21 som besvarade.
5.2.2 EU:s utvidgning och externa relationer i övrigt
Motionerna
Enligt Centerpartiets motion 1995/96:U25, som väckts med anledning av skrivelsen, finns ingen viktigare fråga för Europasamarbetet än att förbereda EU för utvidgningen österut. Arbetet med att förbereda utvidgningen måste pågå parellellt med regeringskonferensen, inte endast beaktas (regeringens ordval) under denna (yrkande 3).
Motionärerna bakom motion 1994/95:U502 (mp), från allmänna motionstiden, hemställer i yrkande 14 att Sverige skall verka för en snabb utvidgning av EU till att omfatta samtliga Europas länder. Detta skall göras under förutsättning att nya länders integration sker genom en dubbelsidig process där också EU anpassar sig till de nya förutsättningarna som kommer att gälla och förutsatt att anslutningen sker efter en djupgående demokratisk process i de nya ansökarländerna som resulterar i massivt folkligt stöd för ett EU-medlemskap. Enligt Miljöpartiets motion 1995/96:U29 skall regeringen inför regeringskonferensen verka för att de länder som sökt medlemskap ges tillträde till förhandlingarna med yttranderätt (yrkande 13). I motionen begärs även att regeringen skall verka för att samtliga länder i Europa, antingen de sökt medlemskap i EU eller inte, garanteras andra samarbetsformer än medlemskap (yrkande 15).
Enligt Kristdemokratiska samhällspartiets motion 1994/95:K224, från allmänna motionstiden, bör Sverige på ett ansvarsfullt sätt, t.ex. genom tätare samarbete och utvidgade avtal om samarbete, stödja de nya östeuropeiska demokratiernas aspirationer på medlemskap i EU (yrkande 30). Kravet återkommer i partimotionen 1995/96:U21 (yrkande 26). I motionen anförs att EU redan i dag är världens största biståndsgivare och handelspartner till länderna i Östeuropa - utan denna insats hade Europa, menar motionärerna, varit mycket instabilt i dag.
Enligt Folkpartiet liberalernas motion 1995/96:U19 är den allra viktigaste uppgiften de närmaste åren att vidga EU till att omfatta länder i Central- och Östeuropa samt Cypern och Malta. Andra frågor måste underordnas denna huvuduppgift. Sverige har ett särskilt ansvar för att Estland, Lettland och Litauen inte glöms bort i processen. På längre sikt bör även andra länder i Europa kunna bli medlemmar, även om skillnaderna i ekonomisk utvecklingsnivå gör att fullt medlemskap i alla dimensioner kan dröja åtskilliga år. EU:s utvidgning kommer att främja frihet, fred, demokrati och välstånd i hela Europa. Regeringen bör vara pådrivande för de förändringar av EU:s fördrag som skulle möjliggöra och underlätta en integration av de forna kommuniststaterna i den krets av demokratiska och stabila rättsstater som EU utgör. Endast genom koncentration och målfokusering kan uppgiften att utvidga EU lyckas. En rad konstitutionella förändringar kommer att krävas, liksom reformering av jordbruks- och strukturpolitiken, omtänkande i säkerhetspolitiken m.m. I väst, där demokratin ifrågasätts alltmer, måste strategin för att göra unionen till ett demokratiskt och politiskt medel för medborgarna bygga på insikten att EU måste visa resultat, unionsarbetet koncentreras och beslutsformerna reformeras (yrkande 1).
Vänsterpartiet vill enligt motion 1995/96:U22 yrkande 11 att regeringen vid regeringskonferensen skall verka för att det i konferensens sluttext markeras att utvidgningen av EU med nya medlemsstater förutsätter en reformering av EU:s jordbruks- och strukturpolitik. Vid regeringskonferensen bör vidare klargöras att dödsstraff och diskriminerande medborgarskapslagar inte är förenliga med EU-medlemskap. För att bli upptagna som medlemmar måste också länderna ha undertecknat och tillämpa Genèvekonventionen om flyktingar (yrkande 12).
Enligt Moderaternas motion 1995/96:U23 är erbjudandet om medlemskap för de nya demokratierna i Central- och Östeuropa samt Malta och Cypern den främsta agendasättande faktorn för regeringskonferensen. Dess viktigaste uppgift blir att anpassa fördragen till de nödvändiga förändringar som ett stort antal nya medlemmar kan medföra för institutioner och beslutsformer. De viktiga frågorna vad avser jordbrukspolitik, regionalstöd, budgetfrågor m.m. kan och bör hanteras inom ramen för andra beslutsprocesser. De stater som önskar bli medlemmar i EU måste uppfylla grundläggande krav avseende mänskliga fri- och rättigheter och demokrati samt vara fungerande rättsstater och marknadsekonomier. Förhandlingar om medlemskap måste inledas dels i enlighet med tidigare avgivna löfte från EU:s sida, dels utifrån bedömningen av ansökarländernas egna förutsättningar, ej geopolitiska teser. EU måste vara berett att bevilja medlemskap till de stater som först klarar de uppställda kraven. Det är på detta område som den svenska regeringen har det största ansvaret. Regeringen måste agera på ett sätt som vinner övriga länders respekt och acceptans för den svenska politiken (motionen i berörd del).
Motion 1994/95:U208 (m), från allmänna motionstiden, tar upp EU:s strävan att främja utvecklingen i Medelhavsområdet. EU:s medelhavsstrategi syftar till att vidga handelsförbindelserna för att främja såväl ekonomi som demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige bör i sitt agerande inom ramen för EU:s medelhavspolitik betona respekten för mänskliga rättigheter och demokrati som en förutsättning för en stabil långsiktig utveckling (yrkande 3).
I motion 1995/96:U30 (s) anförs att Sverige bör verka för att EU klart markerar mot stater som kränker de mänskliga rättigheterna, genom att inte samarbeta med dessa (yrkande 5). Tullunionen med Turkiet är enligt motionären ett exempel på samarbete där EU underlåtit att maximalt använda sin förhandlingsposition för att säkerställa mänskliga rättigheter i ett land som successivt knyts närmare EU.
Utskottets överväganden
Sverige är en av de tydligaste förespråkarna av en utvidgning av EU till att omfatta också länderna i Central- och Östeuropa. Det europeiska fredsprojektet måste utvidgas till att inbegripa också de européer som i flera decennier tvingades leva bakom järnridån. En utvidgning av EU skulle innebära en unik möjlighet att stabilisera och främja den pågående demokratiska utvecklingen i Central- och Östeuropa. Redan i Romfördraget uppmanas de övriga folk i Europa som bekänner sig till samma ideal [om fred och frihet] att ansluta sig till de fördragsslutande parternas strävanden och därmed lägga grunden till en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken .
Fortsatta reformer i de framväxande demokratierna är möjliga endast om människorna i dessa länder erbjuds ett framtidsperspektiv och kan hysa rimliga förväntningar på framtiden, på ett bättre liv. För miljoner människor symboliserar EU dessa förhoppningar. Det ligger i allas vårt intresse att de inte grusas. Om utvidgningen av någon anledning skulle misslyckas, skulle Europa riskera att återigen delas upp i fattiga och rika. EU:s utvidgning skulle dessutom innebära en fredsfrämjande insats av betydande mått.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att det hos samtliga motionärer finns en uppslutning kring tanken att regeringskonferensen måste bidra till att lägga grunden för EU:s utvidgning. Utskottet noterar också att regeringen i den utrikespolitiska deklarationen den 14 februari 1996 anfört följande beträffande huvudmålen vid EU:s regeringskonferens:
Från svensk sida har vi två huvudmål vid denna konferens. För det första förväntar vi oss att den banar väg för östutvidgningen. Vi förväntar oss för det andra att konferensen leder till en fördjupning av samarbetet och till konkreta resultat för våra prioriterade frågor. Endast om samarbetet ger resultat i de för människor avgörande frågorna kan EU få den förankring hos medborgarna som i dag brister.
Som anförs i regeringens skrivelse är det politiska beslutet att unionen skall utvidgas redan fattat. För EU och kandidatländerna gäller det nu att genomföra de anpassningar som krävs för att utvidgningen skall bli möjlig. I detta sammanhang kommer regeringskonferensen givetvis att spela en central roll.
En snabb utvidgning av unionen kan bidra till att stärka såväl den ekonomiska som politiska, miljömässiga och sociala utvecklingen i bl.a. Central- och Östeuropa. Sverige bör enligt utskottets uppfattning verka för att på lång sikt uppnå en alleuropeisk ordning, som inte utesluter något europeiskt land. Redan inom några år bör medlemskapsförhandlingar inledas med de nio stater i Central- och Östeuropa, inklusive de baltiska staterna, med vilka Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater har upprättat association via Europaavtal, samt Slovenien, Malta och Cypern, som är aktuella för medlemskap. Med övriga europeiska stater sker en successiv fördjupning av relationen till EU. De olika former som detta samarbete kan ta har berörts ovan. I motion 1994/95:U502 (mp) uttrycks farhågan att EU skall utvecklas till en centralstyrd militär supermakt . Enligt utskottets uppfattning går utvecklingen i helt motsatt riktning än den motionärerna befarar, dvs. mot ökad öppenhet och allt flera, på olika nivåer, ömsesidigt givande relationer mellan EU och unionens omvärld.
Som också framgår av föreliggande skrivelse kräver en utvidgning, som således i denna omgång kan komma att omfatta tolv nya medlemsstater, att unionens arbetssätt anpassas så att dess handlingsförmåga och beslutskraft inte försvagas. Utvidgningsperspektivet måste därför beaktas under hela regeringskonferensen och på alla de sakområden som kommer att bli föremål för konferensens överväganden. I likhet med regeringen vill utskottet framhålla behovet av att också analysera utvidgningens konsekvenser även i andra avseenden, inte minst på det ekonomiska planet. Med det anförda finner utskottet syftet med de här aktuella motionerna tillgodosedda.
Därmed betraktar utskottet motionerna 1994/95:U502 (mp) yrkande 14, 1994/95:K224 (kds) yrkande 30, 1995/96:U19 (fp) yrkande 1, 1995/96:U21 (kds) yrkande 26, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 3 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 15 som besvarade.
I Miljöpartiet de grönas motion 1995/96:U29 krävs att de stater som ansökt om medlemskap i EU skall få delta i regeringskonferensen som observatörer med yttranderätt. Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. Utvidgnings perspektivet är förvisso synnerligen viktigt i ljuset av konferensens syfte att se över unionens grundfördrag, men dock inte det enda viktiga perspektivet. Unionen står också, som också framkommit ovan, inför stora interna utmaningar. EU måste bl.a. göra mer för att öka sysselsättningen och förbättra miljön, främja jämställdheten, bekämpa brottsligheten m.m. Unionens beslutsformer måste effektiviseras och göras öppnare och mer begripliga för invånarna. Detta är angelägna frågor som enligt utskottets uppfattning bör behandlas i kretsen av nuvarande medlemmar i EU.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 13.
I likhet med vad som påpekas i flera motioner får en utvidgning av EU med flera medlemmar stora konsekvenser för unionens jordbruks- och strukturpolitik. Även EU-staternas åtaganden inom ramen för Världshandelsorganisationen (VHO/WTO) kommer att kräva ändringar i EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP). Reformeringen av jordbrukspolitiken kan ske utan ändringar i EU:s grundfördrag. Det är enligt utskottet angeläget att arbetet med att förändra den gemensamma jordbrukspolitiken inleds så snart som möjligt för att reella förhandlingar med kandidatländerna skall kunna inledas efter regeringskonferensens slut. Enligt vad utskottet inhämtat är detta också den uppfattning som regeringen avser driva i alla relevanta EU-sammanhang.
Utskottet noterar att jordbruksutskottet i sitt yttrande till utrikesutskottet påpekar att en radikal reform av jordbrukspolitiken framstår som nödvändig i perspektivet av en utvidgning av unionen med flera nya länder i t.ex. Central- och Östeuropa. Enligt jordbruksutskottets mening bör dock inte utvidgningen göras villkorad av en sådan reform.
Utrikesutskottet delar jordbruksutskottets uppfattning härvidlag. Det förslag som framläggs i motion 1995/96:U22 (v) - att en särskild markering i frågan skall införas i konferensens slutdokument - skulle enligt utskottets uppfattning inte heller tjäna något syfte mot bakgrund av den betydande medvetenhet som redan finns om behovet av att reformera CAP. Något behov av att gå motionärerna till mötes föreligger därför ej. Vissa frågor med anknytning till den gemensamma jordbrukspolitiken behandlas också i senare avsnitt i betänkandet, avsnitt 5.2.12 Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP).
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1995/96:U22 (v) yrkande11.
I likhet med motionärerna bakom motion 1995/96:U22 (v) anser utskottet att dödsstraff och diskriminerande medborgarskapslagar inte är förenliga med EU-medlemskap. Ett sätt att ytterligare betona den vikt som EU:s medlemsstater fäster vid respekten för de mänskliga rättigheterna vore - som också framgår av regeringens skrivelse - att ansluta EG till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt vad utskottet erfarit har denna fråga också drivits av Sveriges representant i reflektionsgruppen. Kraven på kandidatländerna om demokrati och respekt för mänskliga rättigheter måste vara tydliga. Utskottet noterar att Europaparlamentet i den s.k. Bourlanges- Martin-rapporten framfört uppfattningen att ingen medlemsstat i EU bör utdöma och verkställa dödsstraff i fredstid samt att avskaffande av sådan praxis bör göras till en förutsättning för att kandidatländerna skall kunna bli medlemmar i EU.
Utskottet delar regeringens uppfattning att förhandlingsprocessen om medlemskap bör inledas vid samma tidpunkt för samtliga kandidatländer, dvs. senast sex månader efter regeringskonferensens avslutning. I likhet med vad som också betonas i flera motioner bör förmågan att uppfylla de krav som medlemskapet ställer avgöra den fortsatta förhandlingsgången och tidpunkt för inträde. Utskottet lägger i likhet med regeringen särskild vikt vid att de baltiska staterna i dessa avseenden kommer att behandlas på samma sätt som de övriga kandidatländerna. Andra yrkanden som berör EU:s demokratiska legitimitet och respekt för de mänskliga rättigheterna behandlas i avsnitt 5.2.3 nedan.
Med det anförda betraktar utskottet motion 1995/96:U22 (v) yrkande 12 som besvarat.
I motion 1995/96:U30 (s) aktualiseras mer allmänt frågan om EU:s relationer till stater utanför unionen som kränker de mänskliga rättigheterna. Utskottet konstaterar att EU:s externa relationer praktiskt taget alltid innehåller ett mått av politisk dialog som kan skapa bättre möjligheter till påverkan i positiv riktning än en politik som bygger på isolering. I fallet Turkiet, som omnämns i motionen, är förhoppningen att de krafter i detta land som ifrågasätter värdet av demokrati och mänskliga rättigheter skall motverkas genom att Turkiet knyts närmare det europeiska samarbetet. Tullunionen förväntas också underlätta för Turkiet att komma till rätta med de ekonomiska och sociala problemen i landet och därmed på sikt också gagna demokratin. Utskottet utgår från att regeringen och EU:s ministerråd noggrant fortsätter att följa utvecklingen i Turkiet.
Med det anförda betraktar utskottet motion 1995/96:U30 (s) yrkande 5 som besvarat.
EU:s medelhavsstrategi, som aktualiseras i motion 1994/95:U208 (m), syftar till att ge relationerna med de icke- europeiska Medelhavsländerna en ny dimension och att understödja den politiska, ekonomiska, sociala och miljömässiga utvecklingen i dessa länder. Ett första s.k. Europa-Medelhavsavtal har slutits med Tunisien, vilket bl.a. skapar ramar för politisk dialog och definierar ett brett spektrum av samarbetsområden. Avtalet kan betraktas som ett första steg på vägen mot ett utökat partnerskap mellan gemenskapen och länderna öster och söder om Medelhavet och förväntas på ett positivt sätt fördjupa och utöka de europisk-tunisiska förbindelserna. I avtalet slås fast att förbindelserna mellan parterna grundas på respekten för de demokratiska principerna och de mänskliga rättigheterna.
Utskottet konstaterar att regeringen aktivt deltagit i behandlingen inom EU av olika frågor syftande till att stärka unionens relationer med länderna runt Medelhavet. Från svenskt håll har också betonats vikten av att Cypern och Malta upptas som medlemmar i EU. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion 1994/95:U208 (m), nämligen att demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna utgör en förutsättning för en långsiktigt stabil utveckling i Medelhavsområdet. Något riksdagens uttalande med anledning av motionen i nu behandlad del behövs inte.
Med det anförda betraktar utskottet motion 1994/95:U208 (m) yrkande 3 som besvarat.
5.2.3 Skyddet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter
Motionerna
Vänsterpartiet påpekar i motion 1995/96:U22 att regeringen i skrivelsen framhåller möjligheten att ansluta den europeiska gemenskapen till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Motionärerna anför att det därmed skulle göras tydligt att gemenskapen delar värderingen att individer inte skall diskrimineras på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion eller politisk åskådning. De anför vidare att gemenskapen också borde verka för att individer inte skall diskrimineras på grund av handikapp, ålder och sexuell inriktning. Regeringen bör enligt motionärerna verka för att gemenskapen ägnar uppmärksamhet åt språkliga och etniska minoriteters rättigheter (yrkande 13).
Moderata samlingspartiet anser i motion 1995/96:U23 att Europarådets konvention bör få direkt rättsverkan också för EU i sig genom att EU får rättslig status och ansluts som en part till konventionen.
Åsikten att EG-rättens grundlagar bör förbättras genom att EU får skriva under Europarådets konvention framförs, dock utan yrkande, också i motion 1995/96:U19 av Folkpartiet. Likaså utan yrkande anförs i motionen att medborgarnas grundläggande rättigheter och ett förbud mot all sorts diskriminering bör skrivas in i unionsfördragets inledning.
Kristdemokratiska samhällspartiet anser i motion 1995/96:U21 att EU-fördragen bör inledas med en komplett förteckning över grundläggande mänskliga fri- och rättigheter och att därför Europarådets konvention bör infogas i fördragstexterna (yrkande 4). Motionärerna anser att EU bör få en egen juridisk internationell identitet, som skall gälla inom de områden som EU har kompetens att agera på (yrkande 7).
I Vänsterpartiets motion 1995/96:U22 yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s ministerråd bör anta en gemensam deklaration angående förverkligandet (implementeringen) av FN:s barnkonvention (yrkande 14). Riksdagen bör vidare ge regeringen till känna vad som anförts om att EU-kommissionen systematiskt bör granska alla förordningar, direktiv och förslag till beslut utifrån deras konsekvenser för barn (yrkande 15). Riksdagen bör också ge regeringen till känna att EU- kommissionen och ministerrådet bör utse en särskild barnombudsman (yrkande 16).
Motionärerna framhåller att EU- parlamentet i en resolution i maj 1995 inför regeringskonferensen pekat på betydelsen av att prioritera barns och ungas rättigheter. En referens i FN:s barnkonvention borde kunna göras i artikel F2. I artikel 8 under avdelning VIII kan också barns och ungdomars rättigheter markeras. Det är viktigt, enligt motionärerna, att skydda alla barn och ungdomar som lever i Europa mot diskriminering.
I motion 1995/96:U28 (s, m, c, fp, v, mp, kds) yrkas att riksdagen ger regeringen i uppdrag att placera barnets rättigheter på den politiska agendan inför regeringskonferensen. Motionärerna framhåller att allt fler barn i Europa blir en del av den sociala utslagning som sker. Miljoner barn i hela Europa växer upp utan att få sina grundläggande behov tillgodosedda. Sverige har en skyldighet att agera för barnkonventionens förverkligande i Europa. Samtliga EU:s medlemmar har ratificerat konventionen men vad gäller efterlevnaden återstår mycket att göra. Regeringen måste inför regeringskonferensen se till att frågan om barnets rättigheter i Europa får högre prioritet. Barnperspektivet bör beaktas i alla relevanta EG-beslut utan att EG får kompetens att lagstifta om barn- och ungdomspolitiken.
I Miljöpartiets motion 1995/96:U29 yrkas att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att barnkonventionen införs i unionsfördraget (yrkande 2). Motionärerna pekar på att regeringen inte tar upp frågan om barnkonventionen och dess införande i EU-sammanhang. Motionärerna menar att barnkonventionen är ett centralt och viktigt dokument som bör införas i unionsfördraget.
Utskottets överväganden
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är enligt utskottets uppfattning av mycket stor betydelse. Frågan om EU:s anslutning till konventionen behandlas i konstitutionsutskottets yttrande (1995/96:KU5y). Följande anförs:
En anslutning till konventionen av unionen eller gemenskapen skulle innebära en reell förstärkning av skyddet för grundläggande fri- och rättigheter då den skulle förplikta gemenskapen att garantera ett visst minimiskydd och dessutom acceptera en extern rättslig kontroll. Vidare skulle en anslutning ha ett symboliskt värde genom att visa att EU tål en internationell granskning på samma sätt som medlemsstaterna och därför ge en ökad legitimitet. Ett erkännande av Europadomstolen i Strasbourg som auktoritativ skulle också kunna hindra EG-domstolen från att utveckla en skiljaktig rättspraxis avseende konventionens grundläggande fri- och rättigheter.
Konstitutionsutskottet konstaterar att regeringen i sin skrivelse framhåller möjligheten att ansluta gemenskapen till Europakonventionen som ett sätt att betona den vikt som EU:s medlemsländer fäster vid respekten för mänskliga rättigheter. Konstitutionsutskottet utgår från att regeringen kommer att verka för att de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna inom unionen ges starkt skydd och att de fördelar som en anslutning till Europakonventionen innebär noga beaktas.
Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och utgångspunkt. Med det anförda betraktar utrikesutskottet motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena 4 och 7, 1995/96:U22 (v) yrkande 13 samt 1995/96:U23 (m) i berörd del som besvarade.
Socialutskottet instämmer i sitt yttrande (1995/96.SoU2y) i regeringens uppfattning att det är viktigt att handikappfrågorna uppmärksammas vid regeringskonferensen och att handikappaspekter bör beaktas i alla relevanta EG-beslut utan att EG får kompetens att lagstifta om handikappolitik. Motsvarande bör enligt socialutskottet även gälla i fråga om barnets rättigheter som dessa uttrycks i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) vilken antogs år 1989 och som trädde i kraft ett år senare. I konventionen ges bestämmelser om barnets rättigheter - rätten till liv och utveckling, till trygghet, skydd och respekt m.m. Vidare ges bestämmelser om hur efterlevnaden av konventionen skall kontrolleras och garanteras.
Samtliga EU-länder har visserligen ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter, men mycket återstår att göra när det gäller genomförandet av konventionen. Socialutskottet anför följande:
Regeringen bör enligt utskottets mening verka för att frågor om barnets rättigheter uppmärksammas vid regeringskonferensen och att barnperspektivet beaktas i förberedelsearbetet inför EG-beslut som rör barn utan att EG får kompetens att lagstifta om barn- och ungdomspolitiken. Motion U28 (s, m, c, fp, v, mp, kds) och motion U22 (v) yrkandena 14 och 15 får därmed anses tillgodosedda. Utskottet vill inte ställa sig bakom förslaget i yrkande 16 i sistnämnda motion, vilket bör avstyrkas. Med anledning av vad utskottet anfört bör även motion U29 (mp) yrkande 2 avstyrkas.
Utrikesutskottet noterar socialutskottets bedömningar i denna fråga och betraktar därmed motionerna 1995/96:U22 (v) yrkandena 14-16, 1995/96: U28 (s, m, c, fp, v, mp, kds) samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 2 som besvarade.
5.2.4 Öppenhet och insyn
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion 1995/96:U23 att offentlighet är en av de västerländska rättssamhällenas förnämsta kontrollmetoder och att offentlighet och insyn är viktiga både för den folkliga förankringen och kontrollen och för att få en bättre förvaltning av gemensamma angelägenheter. Motionärerna anser att en offentlighetsregel bör föras in i EU- fördragen.
Vänsterpartiet anser i motion 1995/96:U22 att ministerrådets och Corepers möten bör göras offentliga om inte beslut om icke offentlighet tas med 2/3 majoritet, att möjligheten att sekretessbelägga bör vara starkt begränsad och klargöras i fördragen samt att skälen för ett beslut om sekretess skall redovisas offentligt (yrkande 1). Vidare anser motionärerna att det är bra att regeringen avser att driva frågan om offentlighet och öppenhet på regeringskonferensen men att även införandet av meddelarskydd i traktaten måste vara en högt prioriterad fråga (yrkande 8).
Miljöpartiet anser i motion 1995/96:U29 att svensk offentlighetsprincip skall införas i EU-institutionerna och inte får urholkas genom vidgade sekretessregler (yrkande 10) samt att svensk meddelarfrihet skall gälla även EU-institutionerna (yrkande 11).
Kristdemokratiska samhällspartiet anför i motion 1995/96:U21 att EU bör införa öppna rådsmöten vid beredning av lagstiftningsförslag samt offentlighetsprincip och meddelarfrihet (yrkande 21).
Frågan tas upp även av Folkpartiet i motion 1995/96:U19, och motionärerna anser, utan att framställa något yrkande, att Sveriges företrädare i EU på ett mycket mer pregnant sätt än hittills agerar pådrivande för att offentlighetsprincipen blir gällande.
Frågan om riksdagens möjligheter att direkt verka för en ökad offentlighet inom EU tas upp i motion 1995/96:U27 (fp). Motionären anser att vi i vår strävan till större insyn bör söka bundsförvanter i andra länder och att riksdagen bör kunna hjälpa till i detta arbete. Mot denna bakgrund bör samarbetet med andra EU-länders parlament i denna fråga intensifieras och riksdagsledamöter och utskott kunna delta i en planmässig påverkansprocess gentemot andra parlament.
I motion 1995/96:U24 (s) aktualiseras den lobbyverksamhet som bedrivs inom EU:s institutioner, och motionärerna anser att systemet bör ses över. Översynen bör omfatta lobbyismens betydelse för olika beslut inom EU och former för att skapa en ökad öppenhet om hur olika lobbyister påverkat ett ställningstagande. En väg till ökad öppenhet kan vara krav på att de kontakter som påverkat ett ärende noteras i anslutning till ärendet. Eftersom Europaparlamentet hittills varit oförmöget att kunna ena sig om elementära krav på registrering av lobbyister m.m. måste det enligt motionärerna ankomma på staterna att ta initiativ till en översyn (yrkande 2).
I motion 1994/95:U501 (s), från allmänna motionstiden, behandlas frågan om kooperationens medverkan i beslutsprocessen inom EU. Det anförs att EU-medlemskapet förutsätter att olika svenska intressen kommer till tals i en betydligt mer komplicerad beslutsprocess än tidigare, såväl när besluten bereds i Sverige som när inflytande skall utövas gentemot EU:s institutioner. I den traditionella svenska modellen har kooperationen och folkrörelserna en given plats i beredningsprocessen när beslut skall fattas. Motionärerna hemställer att regeringen vid varje tillfälle, då svenska företrädare i olika organ med anknytning till EU skall utses, prövar lämpligheten av att utse företrädare för i förekommande fall berörda folkrörelser. Folkrörelserna och kooperationen bör således beredas tillfälle att medverka i den beslutsprocess som följer av Sveriges medlemskap i EU.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar att konstitutionsutskottets yttrande (1995/96:KU5y) innehåller en redogörelse såväl för den svenska offentlighetsprincipen som för hur frågor rörande offentlighet och sekretess behandlas inom EU. Inom Sverige råder, som framgår bl.a. av konstitutionsutskottets yttrande, stor enighet om offentlighetsprincipens betydelse. Som anförs i föreliggande skrivelse avser regeringen också att vid regeringskonferensen verka för att grundläggande principer om offentlighet inom EU:s institutioner skrivs in i EU:s fördrag. Utrikesutskottet noterar, i likhet med konstitutionsutskottet, att regeringen också i andra sammanhang visat att frågan om offentlighet inom EU har hög prioritet. Följande anförs av konstitutionsutskottet:
Utskottet har inte någon annan uppfattning än regeringen i fråga om att skriva in grundläggande principer om offentlighet i EU:s fördrag. Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att även i andra sammanhang driva frågor om en offentlighetsprincip motsvarande den svenska och som således även omfattar bestämmelser om meddelarfrihet och registrering av handlingar.
När det gäller rådets debatter i lagstiftningsfrågor delar utskottet också regeringens uppfattning om att dessa i större utsträckning bör vara offentliga.
Med det anförda anser utskottet syftet med motionerna U21 yrkande 21, U22 yrkandena 1 och 8, U23 i denna del samt U29 yrkandena 10 och 11 tillgodosett.
Utrikesutskottet noterar att konstitutionsutskottet delar det synsätt som förs fram i motion 1995/96:U27 (fp), nämligen den svenska riksdagens, dess ledamöters och organs möjligheter att medverka till att driva utvecklingen inom EU mot större offentlighet genom att påverka övriga medlemsstaters parlament. Konstitutionsutskottet utgår från att framför allt talmanskonferensen noga uppmärksammar även denna aspekt vid bedömningar av besöksutbyte med andra parlament och vid det interparlamentariska samarbetet främst med övriga EU-länder.
Lobbyverksamhet, som aktualiseras i motion 1995/96:U24 (s), har en mer etablerad och accepterad roll inom EU:s institutioner och beslutsprocess än vad som är fallet i Sverige. Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets uppfattning att det kan finnas goda skäl att se över hur beslutsprocessen kan påverkas av lobbysystemet. Diskussioner och försök att skapa regler pågår också inom EU, även om arbetet, som motionärerna påpekar, går trögt och drabbas av bakslag. Konstitutionsutskottet anser inte att detta är en fråga för regeringskonferensen. Konstitutionsutskottet hänvisar dock, i fråga om betydelsen av register som är öppna för allmänheten, till vad som anförs i konstitutionsutskottets yttrande under avsnittet om offentlighetsprincipen. Konstitutionsutskottet framhåller att sådana register skulle ge bättre möjligheter till insyn i vad olika företags och organisationers kontakter med institutionerna har haft för inverkan på olika beslut. Något uttalande med anledning av motion U24 (s) yrkande 2 vill konstitutionsutskottet således inte föreslå.
Utrikesutskottet har ingen annan uppfattning än konstitutionsutskottet i dessa frågor och betraktar därmed motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 21, 1995/96:U22 (v) yrkandena 1 och 8, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U24 (s) yrkande 2, 1995/96:U27 (fp) samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 10 och 11 som besvarade.
Som anförs i motion 1994/95:U501 (s) har folkrörelser och föreningsliv stor betydelse för den demokratiska förankringen av viktiga samhällsbeslut. Inom EU är inte minst de informella påverkanskanalerna viktiga. Betydelsen av att vara med tidigt i beslutsprocessen kan inte nog understrykas. Det är en fråga för varje medlemsland att lägga fast formerna för hur beslut skall växa fram och förankras. I Sverige ansvarar varje departement på sitt område för samrådet med berörda intresseorganisationer. Samrådet kan vara mer eller mindre formaliserat och ha olika benämningar. Inom Civildepartementet finns exempelvis den s.k. EG-arbetsgruppen för konsumentfrågor, en referensgrupp för samma frågor samt en referensgrupp för ungdomsfrågor. Totalt sett finns ett betydande antal berednings-, arbets- och referensgrupper inom regeringskansliet där folkrörelser och intresseorganisationer av olika slag finns representerade. Utskottet konstaterar att också EU 96-kommittén bidragit till att stimulera den offentliga debatten och engagera organisationsföreträdare och samhällsdebattörer i de inför regeringskonferensen aktuella frågorna om EU:s framtid.
Även inom vissa organ inom EU finns företrädare för svenska folkrörelser och organ permanent representerade. I t.ex. den ekonomiska och sociala kommittén finns, enligt vad utskottet inhämtat, representanter för bl.a. LO, TCO, LRF, Kooperativa institutet, Sveriges Konsumentråd samt Handikappförbundet. Även i kommissionens rådgivande organ för konsumentfrågor finns en representant för Sveriges Konsumentråd. Utskottet utgår från att regeringen vinnlägger sig om att även framdeles utse folkrörelserepresentanter till de platser som särskilt ställs till förfogande för detta ändamål.
Med det anförda betraktar utskottet motion 1994/95:U501 (s) som besvarad.
5.2.5 Jämställdhet
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion 1995/96:U23 (i berörd del) att diskriminering i samhällslivet på grund av nationalitet, kön, ras och religion är ett allvarligt problem och att det är viktigt att EU klart slår fast principen om icke-diskriminering.
Centerpartiet stödjer i motion 1995/96:U25 regeringens ambition att förstärka fördraget utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Partiet vill särskilt betona kvinnors möjlighet att kombinera förvärvsarbete eller företagande med föräldraskap. Kvinnors arbetsmarknad måste breddas och göras mer flexibel. Dagens miniminivå för föräldraledighet om 14 veckor bör enligt Centern förlängas och omfatta båda föräldrarna. Kvinnors möjlighet att starta företag måste stödjas. EU:s utbildningsprogram och strukturstöd bör i högre grad riktas till kvinnor som vill starta företag. Det behövs vidare stöd till nätverk för företagande kvinnor och en skattepolitik som behandlar kvinnor och män lika. Sverige bör överväga en förstärkning och utvidgning av såväl principen om lika lön för lika arbete i artikel 119 som den allmänna principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Jämställdhetsperspektivet bör enligt Centern genomsyra all politik och alla program inom EU. Kvinnors representation i EU:s institutioner måste öka. En positiv särbehandling bör kunna användas för att utjämna orättvisor mellan könen (yrkande 7).
Folkpartiet liberalerna förordar i motion 1995/96:U19 (utan särskilt yrkande) att Sverige vid regeringskonferensen bör föra fram förslag om att unionsfördraget kompletteras med ett stycke om medborgarnas grundläggande rättigheter och ett förbud mot all sorts diskriminering.
Miljöpartiet de gröna i motion 1995/96:U29 är kritiska till att regeringen i skrivelsen till riksdagen beträffande jämställdhetsfrågan inte ger konkreta besked i sak om vilka åtgärder man avser att driva och vilka krav som kommer att ställas vid regeringskonferensen. Miljöpartiet anser att Sverige bör driva kravet om könskvotering inom EU:s institutioner (yrkande 12). Kravet ställs också i motion 1994/95:U502 (mp) från allmänna motionstiden (yrkande 17).
Vänsterpartiet anser i motion 1995/96:U22, när det gäller jämställdhet, att konvergenspolitiken och EMU-förberedelserna försvårar en politik för full sysselsättning och pressar landet till nedskärningar inom den offentliga sektorn. Det innebär enligt motionen i praktiken en anpassning i riktning mot de lägre nivåer på offentlig service, kvinnlig förvärvsfrekvens och sociala trygghetssystem som finns i andra EU- länder. Enligt Vänstern raseras därmed grunden för jämställdheten mellan könen. En jämställdhetspolitik som endast inriktas på fler kvinnor i beslutande församlingar, fler kvinnliga chefer, ökade utbildningsinsatser osv. riskerar att bli begränsade till välutbildade och välavlönade kvinnor. Regeringens ambitioner på jämställdhetsområdet är enligt motionärerna vällovliga men saknar realism med hänsyn till den pågående utvecklingen inom EU. Det är dock bra att regeringen verkar för förstärkta skrivningar om jämställdhet i fördragen (yrkande 10).
Utskottets överväganden
I regeringens skrivelse sägs i fråga om jämställdhetsarbetet att en central utmaning för regeringskonferensen är att inrikta EU-samarbetet mer på människors behov och problem i vardagen för att på så sätt öka unionens medborgerliga förankring. Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande (1995/96:AU3y) att det är en riktig bedömning och att EU bör göra mer för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män. I yttrandet redovisas kortfattat arbetet med jämställdhetsfrågorna inom EU:
Redan i Romfördraget fastslogs i artikel 119 att kvinnor och män skall ha lika lön för lika arbete. Likalöneprincipen infördes i fördraget främst på grund av att lönediskriminering av kvinnor sågs som en potentiell källa till snedvriden konkurrens mellan medlemsländerna. Efter hand har artikel 119 utvecklats till en viktig bas för EU:s jämställdhetspolitik.
Jämställdhetsfrågan som är en del av EU:s sociala dimension omfattar numera direkt lagstiftning (direktiv) men också rekommendationer inom olika områden samt insatser av olika slag inom ramen för olika jämställdhetsprogram.
Europeiska unionens råd antog i december 1995 ett nytt - det fjärde - handlingsprogram för jämställdhet mellan kvinnor och män för perioden 1996-2000. Det syftar främst till erfarenhetsutbyte, stöd till projekt och till att sprida goda exempel. Därutöver aviseras bl.a. ökade insatser för att övervaka att befintlig lagstiftning på jämställdhetsområdet genomförs i medlemsländerna. Programmet syftar också till att främja att jämställdhetsaspekter genomsyrar alla politikområden.
Genom EG-domstolens avgöranden har en relativt omfattande rättspraxis vuxit fram kring artikel 119 och genom avgörandena har likalöneprincipen givits direkt effekt i medlemsländerna. Artikel 119 i Romfördraget grundar således rättigheter och skyldigheter inte bara för medlemsländerna utan också för enskilda människor.
EU:s lagstiftning på jämställdhetsområdet omfattar ett antal direktiv. En särställning bland dessa intar det s.k. likalönedirektivet (75/117/EEG) som ger ytterligare riktlinjer för hur medlemsländerna skall närma sin nationella lagstiftning till likalöneprincipen i artikel 119.
Övriga direktiv behandlar frågor om likabehandling av kvinnor och män när det gäller anställning, yrkesutbildning, befordran och arbetsvillkor (76/207/EEG), likabehandling på socialförsäkringsområdet (79/7/EEG) samt i fråga om kollektiva försäkringar i arbetslivet (86/378/EEG) och, slutligen, likabehandling av kvinnliga och manliga egenföretagare (inklusive jordbrukare) (86/613/EEG). Till jämställdhetsdirektiven får även anses höra direktivet (92/85/EEG) om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatser för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar.
Den lagstiftning som finns inom EU på jämställdhetsområdet utgörs av minimikrav, och det är i många fall fullt möjligt för enskilda länder att föra en politik med längre gående ambitioner. Arbetsmarknadsutskottet bedömer att det finns betydande skillnader mellan EU:s medlemsländer i fråga om jämställdhet och att det allmänt sett finns goda skäl för att verka för en höjning av ambitionsnivån.
I ett internationellt perspektiv betraktas ofta Sverige och övriga nordiska länder som föregångare i arbetet för att nå jämställdhet mellan kvinnor och män. Det gäller den förhållandevis stora andelen kvinnor i politiska och andra beslutande församlingar liksom möjligheterna för kvinnor att kombinera förvärvsarbetet med föräldraskap.
Sveriges starka ställning i dessa frågor ställer krav på insatser i det internationella samarbetet - inte minst inom ramen för EU-samarbetet. Utrikesutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning att detta också skapar förväntningar bland många medlemsländer om att Sverige aktivt skall bidra till utvecklingen på social- och jämställdhetsområdet i Europa. Detta kan ske på många olika sätt, i det politiska samarbetet liksom genom Sveriges deltagande i EU:s expertkommittéer, nätverk m.m. Det kan också ske genom att tydligare markera jämställdhetsfrågans betydelse i EU:s fördrag.
Arbetsmarknadsutskottet anför vidare följande:
Utskottet ser med tillfredsställelse att Sverige vid den kommande regeringskonferensen kommer att arbeta för att öka samarbetet på jämställdhetsområdet genom att förstärka fördragen i detta hänseende och genom att verka för att jämställdhet blir ett centralt mål för unionens arbete och genom att det klargörs att jämställdhetsperspektivet måste beaktas i alla gemenskapens aktiviteter (s.k. mainstreaming).
Aktiva åtgärder och jämställdhet mellan kvinnor och män är i dag inga EG- rättsliga begrepp. Enligt utskottets uppfattning bör artikel 119 i Romfördraget om lika lön ändras så att den omfattar också andra frågor i arbetslivet. Det viktigaste är dock att artikeln slår fast att jämställdhet mellan kvinnor och män skall främjas och att aktiva åtgärder därvid är tillåtna.
En fördragsändring enligt denna modell skulle enligt utskottets mening höja jämställdhetsfrågornas status och tydliggöra dem. Samtidigt måste dock subsidiaritetsprincipens betydelse på jämställdhetsområdet markeras.
Utskottet noterar med tillfredsställelse den gemensamma grundsynen partierna emellan i frågan som manifesteras i de motioner som väckts.
Centerpartiets motion 1995/96:U25 innehåller en rad detaljerade förslag om jämställdhetsarbetets inriktning i EU som arbetsmarknadsutskottet i de flesta fall sympatiserar med. Några förslag - t.ex. förslaget om positiv särbehandling av kvinnor - är inte okomplicerade och kräver noggranna överväganden.
Frågan om positiv särbehandling, eller könskvotering, tas även upp i Miljöpartiets motion 1995/96:U29. Följande anförs av arbetsmarknadsutskottet:
Utskottet erinrar om EU-domstolens dom i oktober 1995 vilken aktualiserar förutsättningarna för könskvotering och positiv särbehandling i EU-länderna. Enligt domen strider nationella regler som garanterar kvinnor absolut och ovillkorlig företrädesrätt vid tjänstetillsättning mot det ovan redovisade direktivet 76/207 om likabehandling av kvinnor och män i fråga om anställning, yrkesutbildning, befordran och arbetsvillkor.
Enligt utskottets bedömning bör en positiv särbehandling av icke tvingande slag kunna godtas som en åtgärd för att främja jämställdhetssträvandena.
Motion U25 i här aktuell del får anses huvudsakligen tillgodosedd med vad utskottet anfört. I övrigt bör motionen liksom motion U29 i berörd del inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet vill vidga inriktningen vid konferensen till att gälla frågan om ett allmänt diskrimineringsförbud. Följande kan citeras ur arbetsmarknadsutskottets yttrande:
Utskottet kan i och för sig känna sympati för de tankar som förs fram i motionerna men befarar att jämställdhetsfrågan med en sådan inriktning lätt kommer bort i diskussionen. Utskottet anser att det vid en konferens av aktuellt slag är en fördel att driva frågor som är klart avgränsade till sin omfattning. Diskussionen om ett allmänt diskrimineringsförbud kan lätt komma att fokuseras på avgränsningen, dvs. frågan om vilka kategorier som skall omfattas och vilka diskriminerande beteenden som skall omfattas av förbudet.
Utskottet är vidare inte övertygat om att den utvidgning av överstatligheten på området som ett allmänt diskrimineringsförbud skulle innebära enbart är av godo eftersom det sker på bekostnad av nationell självbestämmanderätt. Ett allmänt diskrimineringsförbud i EU:s fördrag innebär att förbudets omfattning exklusivt avgörs av EU-domstolen med allt vad det innebär av svåröverblickbara konsekvenser.
Arbetsmarknadsutskottet anser sammanfattningsvis att jämställdhetsfrågan i sig är så viktig att den utan att blandas ihop med andra vidare frågor skall drivas vid konferensen. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker med det anförda motion 1995/96:U23 (m) i motsvarande del. Arbetsmarknadsutskottet är ense med Vänsterpartiet om ambitionen att jämställdhetsarbetet inom EU inte endast skall inriktas på välutbildade och välavlönade kvinnor. Arbetsmarknadsutskottet kan å andra sidan inte dela Vänsterpartiets uppfattning att EMU-processen skulle rasera grunden för jämställdhetsarbetet. De konvergenskriterier som åsyftas i motionen är enligt arbetsmarknadsutskottets mening ett uttryck för vad som bör känneteckna en sund och stark ekonomi. Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är en sund och stark ekonomi snarare en förutsättning än ett hinder för jämställdhetsarbetet. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker därmed bifall till motion 1995/96:U22 (v) i motsvarande del.
Utrikesutskottet noterar de synpunkter och bedömningar som arbetsmarknadsutskottet för fram i sitt yttrande och vill också för egen del betona vikten av att principen om icke- diskriminering på grund av nationalitet, kön, ras eller religion iakttas inom EU. Därmed betraktar utskottet motionerna 1994/95:U502 (mp) yrkande 17, 1995/96:U22 (v) yrkande 10, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 7 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 12 som besvarade.
5.2.6 Tillväxt, sysselsättning och den inre marknaden
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion 1995/96:U23 anförs att EU måste präglas av uthålligt god tillväxt baserad på utvecklingskraftiga företag. Endast därigenom kan ett högt välstånd, låg arbetslöshet och goda sociala förhållanden uppnås. Det är motionärernas uppfattning att huvuddelen av villkoren bestäms nationellt. EU har dock viktiga uppgifter genom att organisationen kan främja en dynamisk utveckling i medlemsländerna. En fullt ut genomförd inre marknad och en stabil gemensam valuta är de viktigaste bidragen till detta. Motionärerna hänvisar till EU:s program för att främja låg arbetslöshet i medlemsländerna. EU-kommissionens rapport Tillväxt, konkurrenskraft och arbete bildar underlag och ställer upp ambitionen att länder med hög arbetslöshet åtminstone skall halvera denna till sekelskiftet. Slutsatserna har konfirmerats av flera toppmöten, särskilt det i Essen i december 1994. Essenprogrammet anger fem huvudrekommendationer för medlemsländernas politik: 1) Tillväxtbefrämjande ekonomisk politik, 2) Sunda statsfinanser, 3) Omfattande och god (yrkes)utbildning, 3) Flexibla arbetsmarknader samt 4) Sänkta indirekta lönekostnader (löneskatter). För Sverige och andra länder med hög arbetslöshet är det, sägs det i motionen, särskilt viktigt att fullfölja Essenriktlinjerna.
En viktig faktor, som är en av huvudpunkterna i Essenprogrammet, för att förhindra att arbetslösheten låses fast på en hög nivå är att arbetsmarknaderna i EU:s medlemsländer fungerar väl och kan anpassa sig till förändrade förhållanden. De lagar som fordras för att reglera förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare liksom mellan arbetsmarknadens parter i syfte att garantera grundläggande rättigheter och trygghet och för att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden bör, enligt motionärerna, stiftas på nationell nivå. Gemensam europeisk lagstiftning erfordras enbart i mycket begränsad omfattning, i princip endast i fråga om vissa gränsöverskridande aktiviteter och i syfte att medverka till konkurrensneutralitet.
Det som regeringen kraftigast betonat inför regeringskonferensen är det förslag som regeringen kallar sysselsättningsunion. Förslaget är emellertid, menar motionärerna (m) bakom motionen (1995/96:U23), fortfarande dåligt utvecklat och illa underbyggt och har presenterats på ett osammanhängande sätt.
Att föra in ett, som motionärerna ser det, illa genomtänkt förslag om sysselsättningsunion leder enligt deras mening inte framåt och kan i värsta fall leda till en urholkning av samarbetet. Enligt motionärerna har de flesta övriga medlemsländer i dagens läge svårt att förstå den svenska regeringens förslag. Förslaget om en s.k. sysselsättningsunion bör inte fullföljas vid regeringskonferensen.
Folkpartiets strategi för ökad sysselsättning utgörs av mer än arbetsmarknadspolitik, och i motion 1995/96:U19 föreslås ett tillkännagivande till regeringen om en skatteväxling för jobben och miljön (yrkande 4). Enligt partiets bedömning kommer nettotillskottet av nya arbeten att komma i den privata tjänstesektorn, där småföretagen är starkt dominerande. En klok strategi för Europa är därför att stimulera till fler arbeten i den privata tjänstesektorn genom lägre beskattning av arbete. Sverige bör därför verka för att EU snarast ändrar sina regler för mervärdesskatt så att lägre tjänstemoms kan införas i de medlemsländer som så önskar. En positiv särbehandling av tjänstesektorn är också motiverad ur jämställdhetssynpunkt eftersom det i den sektorn finns många jobb som av tradition främst intresserar kvinnor.
I Kristdemokratiska samhällspartiets motion 1995/96:U21 yrkandena 42 och 43 framhålls att ett främjande av tillväxten är en förutsättning för att nå en lösning på sysselsättningsproblemen inom EU. Det är därför nödvändigt att skapa ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande. De fem Essenpunkterna måste därför få en fast institutionell ram. På så sätt kan, menar motionärerna, en verkningsfull tillväxt och sysselsättningsunion skapas. I motionen understryks emellertid att den huvudsakliga ansträngningen för att få fram fler och utvecklingskraftiga företag vilar på vår egen vilja att lokalt förverkliga tillväxtfrämjande åtgärder.
Centerpartiet anför i motion 1995/96:U25 yrkande 4 att regeringens ambitioner om att införa ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitik i fördraget är väl värda att pröva. Regeringens förslag på sysselsättningsområdet får dock inte bara bli ord, det viktiga är att samarbetet görs operativt.
Centerpartiet anser att rekommendationerna i enhetsrapporten och från Europeiska rådets möte i Madrid väl visar den nödvändiga inriktningen av sysselsättningspolitiken såväl på nationell som på europeisk nivå. Medlemsländerna uppmanas att prioritera utbildningsinsatser, flexiblare arbetsorganisation och arbetstider, att se över de indirekta arbetskostnaderna, satsa på aktiva åtgärder för att främja sysselsättning i stället för passiva åtgärder för arbetslösa, att främja lokala sysselsättningsinitiativ och hålla hög effektivitetsnivå för de sociala trygghetssystemen, men på ett sätt som aldrig motverkar aktivt arbetssökande. Centerpartiet anser i likhet med kommissionens vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning att skatteväxling är ett verksamt medel för att stimulera flera arbeten. En framgångsrik sysselsättningspolitik kräver ett företagarvänligt klimat.
Vänsterpartiet framhåller i motion 1995/96:U22 yrkandena 17 och 19 att kampen mot arbetslösheten skall ha mellanstatlig karaktär. Skrivelsens förslag om en samordning mellan arbetsmarknadsministrarnas och finansministrarnas åtgärder för att få ner arbetslösheten och inrättandet av en särskild sysselsättningskommitté kan vara ett steg på vägen. Ambitionsnivån på detta område måste höjas radikalt. Det politiska samarbetet mot arbetslösheten får likartade kvantitativa mål som finns i den monetära unionen.
Vidare understryks i motionen att det krävs ett bredare internationellt samarbete för att minska arbetslösheten och för en rättvisare ekonomisk världsordning. Detta samarbete måste innehålla världsomfattande avtal om åtgärder mot internationell spekulation, miniminivåer för kapitalskatter, ökad offentlig insyn i privata finansinstitut och en internationell omsättningsskatt på valutatransaktioner. Enligt motionen skall slutligen varje medlemsland garantera alla medborgare tillgång till allmännyttiga tjänster som sjukvård, utbildning, äldre- och barnomsorg samt post- och teletjänster till rimliga kostnader (yrkande 18).
I Miljöpartiets motion 1995/96:U29 yrkandena 17 och 18 konstateras att regeringens stora fråga under regeringskonferensen skall vara en s.k. sysselsättningsunion. Vad som menas med detta går inte, enligt motionärerna, att utröna av skrivelsen. Regeringen anser emellertid att ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitiken bör föras i fördraget. Miljöpartiet ifrågasätter emellertid om detta skulle medföra något nytt eftersom sysselsättningsfrågan redan tas upp i Romfördraget och de flesta enskilda EU-länder redan har sysselsättningsmål. Det enda motionärerna med klarhet ser är att det inte leder till låg arbetslöshet.
Miljöpartiet motsätter sig överstatliga principer för sysselsättningspolitiken eftersom dessa principer inte kommer att kunna rubbas i de enskilda länderna även om medborgarna efter ett val väljer en annan politik. Motionärerna är dessutom oroade över de principer för att minska arbetslösheten som kan komma att beslutas. I stället bör låg arbetslöshet ingå som en del av de samlade konvergenskraven för EMU.
I skrivelsen konstateras att den inre marknaden i det närmaste är fullbordad när det gäller den fria rörligheten för varor, kapital och tjänster och att detta innefattar huvuddelen av den lagstiftning som avser den inre marknaden. Det är nu enligt regeringen väsentligt att det säkerställs en effektiv tillämpning av denna lagstiftning och att en fortsatt regelförenkling främjas. Brister i genomförandet gör att det skapas ojämlika konkurrensförutsättningar mellan företagen i de skilda medlemsländerna, påpekas det. Sverige bör därför vid regeringskonferensen stödja förslag som har till syfte att säkerställa en effektiv tillämpning av den inre marknadens lagstiftning, anser regeringen.
Liknande synpunkter redovisas - utan särskilda yrkanden i saken - i motionerna 1995/96:U23 (m) och 1995/96:U19 (fp). Även om fullföljandet av den inre marknadens intentioner primärt inte är en fråga för regeringskonferensen bör det påtalas att gemensamma åtaganden måste genomföras, anförs det i den förstnämnda motionen. EU:s trovärdighet undergrävs om medlemsstaterna inte uppfyller de förpliktelser som de faktiskt iklätt sig. För att snabbare kunna komma till rätta med medlemsländer som uppenbart brister i fullföljandet av sina skyldigheter bör kommissionen, menar motionärerna, ges möjligheter att agera mer kraftfullt genom att länderna kommer överens om att införa särskilda ytterligare sanktionsmöjligheter.
En av EU:s viktigaste framgångar är etablerandet av den inre marknaden, sägs det i motion 1995/96:U19 (fp). Denna marknad kräver dock en kontinuerlig omvårdnad; det gäller dels att motverka ideliga försök från företag och organisationer m.fl. men också från nationella regeringar att underminera den inre marknaden, dels att förverkliga principerna på några områden som alltjämt är undantagna. Att på ett effektivt sätt fullfölja arbetet med den inre marknaden är av avgörande betydelse för möjligheterna att få ned massarbetslösheten, anförs det.
En motsatt inställning till den inre marknaden kommer till uttryck i motion 1995/96:U22 (v) yrkande 29. Enligt motionärerna måste den inre marknaden reformeras i grunden, och de framställer ett flertal yrkanden med detta syfte. Till dessa hör ett förslag om att möjliggöra nationell kontroll över resurser som skog, malm, vattenkraft och jord. Sådana förvärvslagar borde kunna upprätthållas. Även viktiga kommunikationer såsom järnväg och telekommunikation bör omfattas av dessa lagar, anser motionärerna. De är positivt inställda till ökat samarbete mellan nationer men hävdar att detta samarbete måste bygga på en helt annan ekonomisk-politisk och social grundval än den som nu dominerar inom EU.
Utskottets överväganden
EU:s regeringskonferens erbjuder - som också framgår av föreliggande skrivelse - en möjlighet att förändra det nuvarande fördraget så att EU och medlemsstater får en möjlighet att genomföra koordinerade åtgärder för tillväxt och sysselsättning och motverka arbetslöshet. Utskottet anser det angeläget att den möjligheten tas till vara. Misslyckanden med att få grepp om Europas höga arbetslöshet innebär ett oförsvarligt slöseri med resurser. I förlängningen kan den höga arbetslösheten också komma att hota den sociala och ekonomiska stabiliteten i vår del av världen.
Finansutskottet erinrar inledningsvis i sitt yttrande (1995/96:FiU3y) om att det europeiska rådet vid Madridmötet i december 1995 underströk att skapandet av arbetstillfällen utgör det främsta sociala, ekonomiska och politiska målet för Europeiska unionen och dess medlemsstater och uttalade sin fasta beslutsamhet att fortsätta att sätta in alla nödvändiga krafter för att minska arbetslösheten.
Finansutskottet anför vidare följande:
Som utskottet ser det innehåller det uttalande som gjordes vid toppmötet i Essen i december 1994 flera intressanta punkter som t.ex. en ökad satsning på utbildning och prioritering av åtgärder mot de grupper som drabbats hårdast av arbetslösheten. Men en inom en nationell ram inriktad utbudspolitik är inte tillräcklig för att ändra den svåra arbetslöshetssituation som varit rådande i de flesta av Europas länder i mer än femton år och drabbat Sverige i drygt fyra år. Det är utskottets uppfattning att det inte längre är möjligt att ett enskilt land ensamt kan bedriva en effektiv politik för att uppnå en varaktig tillväxt med hög sysselsättning. Utskottet delar därför den uppfattning som framförs i regeringens skrivelse att ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitik i fördraget skulle ge frågan en större tyngd i ett mer långsiktigt perspektiv. Ett sådant avsnitt skulle slå fast gemensamma mål, gemensamma procedurer och ett gemensamt åtagande att följa vissa principer för sysselsättningspolitiken. I fördraget bör starkare mekanismer skapas för samordning mellan finans- och arbetsmarknadsministrarna. En särskild sysselsättningskommitté bör upprättas med företrädare på statssekreterarnivå från finans- och arbetsmarknadsdepartementen.
Som anförs i skrivelsen finns inom ramen för den s.k. multilaterala övervakningen procedurer för övervakningen av medlemsländernas ekonomiska politik. Övervakningen av sysselsättningen har emellertid inte samma tyngd och konkretion som övervakningen av andra aspekter av den ekonomiska politiken. I likhet med regeringen förordar utskottet att ändringar i fördraget görs med syfte att stärka procedurerna för övervakning av medlemsländernas och gemenskapens åtgärder för sysselsättningen.
Arbetsmarknadsutskottet ställer sig i sitt yttrande (1995/96:AU3y) bakom uppfattningen att en övergripande målsättning för regeringskonferensen bör vara att öka unionens medborgerliga förankring. En sådan målsättning förutsätter enligt utskottets mening att EU kan visa resultat i sysselsättningsfrågan. Arbetsmarknadsutskottet anför vidare bl.a. följande:
Den låga sysselsättningen och den höga arbetslösheten är ett av EU:s och de enskilda medlemsländernas allvarligaste problem. Kampen mot arbetslösheten kan inte isoleras till de enskilda medlemsländerna utan måste drivas med högsta prioritet utifrån ett gemensamt europeiskt perspektiv. Utskottet anser att kampen mot arbetslösheten måste ges lika stor tyngd i det europeiska samarbetet som ambitionerna på det monetära området. Det råder som utskottet ser det ingen motsatsställning mellan dessa båda mål, utan tvärtom kan de förstärka varandra.
I likhet med finansutskottet fäster arbetsmarknadsutskottet i sammanhanget betydande vikt vid de beslut som fattades vid Europeiska rådets möte i Essen och vid en uppföljning av Essenbesluten. Likaså visar slutsatserna av Madridmötet på det stora engagemang och den vilja som finns i det europeiska samarbetet för att prioritera sysselsättningsfrågan. Samtidigt är det enligt arbetsmarknadsutskottets mening viktigt att understryka att det är en sak för varje medlemsland att bedöma den egna situationen och att välja var tyngdpunkten i det nationella sysselsättningsprogrammet skall ligga.
Arbetsmarknadsutskottet ställer sig - i likhet med finansutskottet - bakom regeringens vilja att vid regeringskonferensen arbeta för att det i grundfördraget förs in ett avsnitt om sysselsättningspolitik. Arbetsmarknadsutskottets synpunkter på vad ett sådant avsnitt bör innehålla, liksom när det i övrigt gäller mekanismer i fördraget för ökad samordning mellan finans- och arbetsmarknadsministrarna m.m., sammanfaller med finansutskottets ovan redovisade bedömningar.
Finansutskottet noterar att Centerpartiet (i motion 1995/96:U25 (c) ser det som en fördel att ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitik införs i fördragstexten. I Centerpartiets motion framhålls på samma sätt som i regeringens skrivelse att den s.k. multilaterala övervakningen också måste omfatta åtgärder som beslutats för att nedbringa arbetslösheten. Vidare understryker motionärerna att det finns anledning att på olika sätt öka samordningen mellan EU:s finans- och arbetsmarknadsministrar exempelvis i enlighet med regeringens förslag att upprätta en särskild sysselsättningskommitté. Med anledning av yrkandet anför finansutskottet följande:
Utskottet kan för sin del konstatera att denna inriktning av sysselsättningspolitiken i huvudsak överensstämmer med den som förordas i regeringens skrivelse. I centermotionen framhålls även vikten av att bl.a. sådana åtgärder som utbildningsinsatser och satsning på aktiva åtgärder för att främja sysselsättning i stället för passiva åtgärder för arbetslösa prioriteras. Denna inriktning av sysselsättningspolitiken ligger, som utskottet ser det, väl i linje med vad som framförs i regeringens skrivelse. Utskottet kan också instämma i motionärernas uppfattning att en framgångsrik sysselsättningspolitik förutsätter ett företagarvänligt klimat. Även skatteväxling bör kunna prövas som medel för att stimulera fram fler arbeten.
Arbetsmarknadsutskottet noterar generellt att några av motionerna innehåller detaljerade krav på inriktningen av den svenska positionen under konferensen inbegripet utförliga krav på den sysselsättningspolitik som bör föras inom EU resp. nationellt. Arbetsutskottet anser som allmän utgångspunkt att riksdagen inför konferensen inte bör binda upp regeringen med alltför detaljerade anvisningar. Även arbetsmarknadsutskottet ställer sig inte desto mindre bakom Centerpartiets uppfattning att en framgångsrik sysselsättningspolitik bl.a. förutsätter ett företagarvänligt klimat.
Med det ovan anförda betraktar utrikesutskottet motion 1995/96:U25 (c) yrkande 4 som besvarat.
Kristdemokraternas förslag (i motion 1995/96:U21 yrkande 43) om att ge Essenpunkterna en fast institutionell ram är, enligt arbetsmarknadsutskottet, alltför vagt för att utskottet skall kunna ha någon definitiv uppfattning i frågan. Varken arbetsmarknadsutskottet eller finansutskottet anser att det är något riksdagen behöver uttala sig om inför regeringskonferensen.
Därmed betraktar utrikesutskottet motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 43 som besvarat.
Arbetsmarknadsutskottet delar inte Vänsterpartiets syn (i motion 1995/96:U22) på motsatsförhållandet mellan den monetära politiken och kampen mot arbetslösheten. Arbetsmarknadsutskottet är heller inte berett att nu förorda att riksdagen skall binda upp regeringen att vid konferensen driva frågan om sådana kvantitativa mål som Vänsterpartiet föreslår (yrkande 17) eller kravet om att ett medlemsland skall garantera alla medborgare vissa allmännyttiga tjänster (yrkande 18).
Finansutskottet anför för sin del följande angående kravet (yrkande 17) på kvantitiva mål för sänkt arbetslöshet:
Enligt utskottets mening är det - - - tveksamt om det är en fördel att precisera en mängd kvantitativa mål för sysselsättningen på det sätt som anges i motionen. EU har i olika sammanhang uttalat att en målsättning för unionen bör vara en halvering av den nuvarande arbetslösheten. Utskottet anser i likhet med vad regeringen anför att de konvergensregler som är fastställda för EMU tillsammans med sysselsättningsmålet uttrycker vad som bör känneteckna en sund och stark ekonomi. Det finns ett klart samband mellan konvergenskriterierna och en framgångsrik sysselsättningspolitik. En kraftig neddragning av arbetslösheten genom en ambitiös sysselsättningspolitik innebär att det blir väsentligt lättare att uppnå EMU:s konvergenskriterier.
När det gäller yrkande 19 i motion U22 (v) är det, enligt finansutskottet, svårt att förstå att någon i dag skulle ha något att invända mot krav på ett bredare internationellt samarbete för att bekämpa arbetslösheten. Motionens förslag till konkreta åtgärder, som t.ex. en internationell skatt på valutatransaktioner, anser finansutskottet vara en mindre lämplig väg att gå (jfr bet. 1994/95:FiU20). Utan att i detta sammanhang närmare gå in på de i motionen konkreta åtgärdsförslagen konstaterar finansutskottet att om sådana förslag över huvud taget skall kunna beaktas krävs ett väl fungerande och ingående samarbete mellan olika länder. Ett sådant samarbete byggs för närvarande upp inom EU.
Med det som anförts av fackutskotten betraktar utrikesutskottet motion 1995/96:U22 (v) yrkandena 17, 18 samt 19 (i berörd del) som besvarade.
Arbetsmarknadsutskottet delar Folkpartiets uppfattning (motion 1995/96: U19) att en aktiv arbetsmarknadspolitik i sig inte förslår att lösa vare sig Europas eller Sveriges sysselsättningsproblem. Utskottet uppfattar för sin del inte heller förslaget om ett ökat europeiskt samarbete i sysselsättningsfrågan som en fråga om mer arbetsmarknadspolitik. Arbetsmarknadsutskottet tror också att nettotillskotten av jobb i framtiden i allt väsentligt kommer att genereras i tjänstesektorn. Folkpartiets förslag om en skatteväxling för att stimulera till fler jobb i tjänstesektorn måste dock sättas in i ett större ekonomiskt sammanhang och utskottet anser inte att det är nödvändigt för riksdagen att uttala sig i frågan inför den nu aktuella regeringskonferensen.
Med det som ovan anförts av arbetsmarknadsutskottet betraktar utrikesutskottet motion 1995/96:U19 (fp) yrkande 4 (i berörd del) som besvarat.
Moderaterna i motion 1995/96:U23 och Miljöpartiet i motion 1995/96:U29 är med lite olika utgångspunkter emot att öka det europeiska samarbetet på det sätt som skisserats ovan för att motverka arbetslösheten. Moderaterna å sin sida anser att det räcker med att fullfölja den inre marknaden, att införa en stabil gemensam valuta och att fullfölja Essenpunkterna. Moderaterna menar vidare att förslaget om en gemensam sysselsättningspolitik är alltför vagt för att genomföras. Miljöpartiet å andra sidan förefaller att motsätta sig ett överstatligt samarbete på sysselsättningsområdet närmast av demokratiska skäl, dvs. för att den politiska inriktningen inte skall undandras ett medlems-lands medborgare.
Arbetsmarknadsutskottet anför följande beträffande dessa yrkanden:
Utskottet hyser för sin del inte minsta tvivel om att sysselsättningsfrågan måste lösas med mer av europeiskt samarbete. Samtidigt kommer arbetsmarknadspolitiken även i framtiden att vara en nationell angelägenhet. Det är dock av stor vikt att medlemsländerna har en gemensam strategi för att möta arbetslösheten och få till stånd högre sysselsättning. De åtgärder moderaterna för fram i motionen är enligt utskottets mening inte tillräckliga för att lösa sysselsättningsproblemen i Europa. Utskottet vill vidare framhålla att det pågår ett intensivt arbete med att närmare utreda hur frågan skall hanteras vid regeringskonferensen.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker med det anförda bifall till motionerna 1995/96:U23 (m) och 1995/96:U29 (mp) i motsvarande delar.
Finansutskottet delar inte heller den syn på arbetslöshetsproblemet som förs fram i här aktuella yrkanden. Finansutskottet tolkar motion 1995/96:U23 (m) så att åtgärder för att minska arbetslösheten nästan uteslutande måste bestämmas av medlemsstaterna själva. I motionen understryks att en flexibel arbetsmarknad är det avgörande villkoret för en hög sysselsättning och att en gemensam europeisk lagstiftning inom arbetsmarknadsområdet endast erfordras i begränsad omfattning. Finansutskottet beklagar också den inställning till (överstatligt) samarbete mellan EU-länderna som kommer till uttryck i motion U29 (mp) yrkande 18.
Avslutningsvis konstaterar finansutskottet att det vid det europeiska toppmötet i Essen i december 1994 gjordes ett klart uttalande att bekämpningen av arbetslösheten är en prioriterad fråga. Finansutskottet anser att det inte föreligger några skäl till att göra några tillkännagivanden till regeringen med anledning av de här aktuella motionsyrkandena.
Utrikesutskottet noterar fackutskottens bedömningar i dessa avseenden och betraktar därmed motionerna 1995/96:U23 (m) i berörd del och 1995/96:U29 (mp) yrkandena 17 i berörd del och 18 som besvarade.
Näringsutskottet påpekar i sitt yttrande (1995/96:NU4y) att den inre marknaden utgör ett kärnområde i EU-samarbetet. Genom den inre marknaden har svenska företag och konsumenter fått tillgång till en hemmamarknad som omfattar ca 370 miljoner invånare. Denna marknad ger förutsättningar för ökad handel över gränserna och därmed också för en skärpt konkurrens mellan företagen. En väl fungerande inre marknad är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi och utveckling. Som framhålls i såväl skrivelsen som i motionerna 1995/96:U23 (m) och 1995/96:U19 (fp) är det väsentligt att en effektiv tillämpning av lagstiftningen beträffande den inre marknaden säkerställs. I annat fall uppstår konkurrenssnedvridningar mellan företag i olika länder.
Näringsutskottet anför vidare följande:
Näringsutskottet ställer sig därför positivt till vad som sägs i skrivelsen om att Sverige i regeringskonferensen bör stödja förslag som har till syfte att uppnå denna effektiva tillämpning. I samband härmed kan det finnas anledning att pröva om det föreligger behov av att införa ytterligare sanktionsmöjligheter mot länder som uppenbart brister i fullföljandet av sina skyldigheter. Av det sagda följer att näringsutskottet avvisar förslaget i motion 1995/96: U22 (v) om införande av rätt till nationella förvärvskontroller.
Även utrikesutskottet vill betona Sveriges starka intresse av att det gemensamma regelverket beträffande den ekonomiska integrationen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt. Syftet med motionärernas yrkande får därmed anses uppnått. Med det anförda betraktar utskottet motion 1995/96:U22 (v) yrkande 29 som besvarat.
Näringsutskottet delar de synpunkter som tas upp i motion 1995/96:U21 (kds) om de små och medelstora företagens betydelse för att en ökad tillväxt och en minskad arbetslöshet i Europa skall kunna uppnås. Det är väsentligt att näringspolitiken inriktas både på att ge befintliga småföretag goda möjligheter att växa och på att underlätta framväxten av nya småföretag. Självfallet påverkas de små och medelstora företagens förutsättningar också av åtgärder inom andra politikområden såsom arbetsmarknadspolitiken och skattepolitiken, vilka näringsutskottet inte går närmare in på.
Näringsutskottet refererar också till att Europeiska rådet vid mötet i Cannes i juni 1995 uppmanade kommissionen att utarbeta en rapport om den politik som förs på småföretagsområdet samt föreslå en strategi för en gemensam småföretagarpolitik. En sådan rapport lades fram vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995. I rapporten betonas särskilt nödvändigheten av att förenkla administrativa formaliteter, säkerställa en bättre tillgång till information, utbildning och forskning, eliminera hinder för de små och medelstora företagen på den inre marknaden, främja en internationalisering av dessa företag samt förbättra företagens finansiella miljö. Rådet uppmanade kommissionen att omsätta dessa mål i praktiken så snart som möjligt inom ramen för nästa integrerade program för de små och medelstora företagen.
Förslag till ett sådant nytt flerårigt program för de små och medelstora företagen (avseende åren 1997-2000) kommer att läggas fram under år 1996. Programmet kommer att omfatta en rad stödåtgärder för små och medelstora företag beträffande finansiering, information, gränsöverskridande samarbete, förbättring av förvaltningen samt anpassning till strukturell omvandling.
Med hänvisning till det sagda finns det från näringsutskottets utgångspunkt inte skäl för riksdagen till något initiativ med anledning av det nu aktuella yrkandet i motion 1995/96:U21 (kds).
Utrikesutskottet gör för sin del ingen annan bedömning än den som redovisas i näringsutskottets yttrande och betraktar därmed motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 42 som besvarat.
5.2.7 Den ekonomiska och monetära unionen
Motionerna
I Vänsterpartiets motion 1995/96:U22 yrkandena 20-23, Miljöpartiets motion 1995/96:U29 yrkandena 16 och 17 i berörd del, motion 1995/96:U26 (c) yrkandena 1-3, motion 1995/96:U30 (s) yrkande 8 samt motion 1995/96:U31 (s) riktas stark kritik mot att Sverige avser att delta i EU:s monetära union. I partimotionerna, (1995/96:U22 (v) och 1995/96:U29 (mp), krävs att EMU-projektet omprövas och lyfts ur Romfördraget. Om EMU-projektet förverkligas bör regeringen, framhålls det, vid regeringskonferensen ställa krav på att Sverige skall kunna ställa sig utanför den monetära unionen. Konvergenskriterierna anses i motionerna vara en omöjlig utgångspunkt för stabiliseringspolitiken. En sådan stabiliseringspolitik leder, menar motionärerna, oundvikligen till att situationen på arbetsmarknaden ytterligare förvärras.
I motion 1995/96:U25 (c) yrkande 5 anförs att tidtabellen för ett genomförande av EMU inte håller. Osäkerheten om projektet alls blir av ökar. Samtidigt konstaterar motionärerna att det folkliga stödet för ett svenskt deltagande saknas. Med nu kända förutsättningar måste därför en svensk anslutning till EMU:s tredje steg avvisas. Centerpartiet förordar att en folkomröstning skall ligga till grund för beslutet om deltagande i EMU:s tredje steg.
Utskottets överväganden
Målet för samarbetet på det ekonomisk- politiska området är att lättare uppnå de gemensamma målen för den ekonomiska politiken. Genom förverkligandet av den inre marknaden samt upprättandet av en ekonomisk och monetär union skall bl.a. skapas förutsättningar för en ökad och miljömässigt uthållig tillväxt samt ökad sysselsättning utan att stabiliteten i ekonomierna äventyras. I finansutskottets yttrande (1995/96:FiU3y) hänvisas till att det i regeringens skrivelse framhålls att EMU inte är tänkt att bli ett ämne vid regeringskonferensen. I likhet med regeringen anser finansutskottet att de konvergenskriterier som utgör ett villkor för ett deltagande i EMU är ett uttryck för vad som bör känneteckna en sund och stark ekonomi. Av föreliggande skrivelse framgår att regeringen tillsatt en utredning som skall analysera för- och nackdelar med ett svenskt deltagande i tredje etappen av EMU. Avsikten är att utredningen skall utgöra ett underlag för riksdagens ställningstagande till frågan om Sveriges deltagande i tredje etappen av EMU. I finansutskottets yttrande erinras om att det från svensk sida under medlemskapsförhandlingarna avgavs en deklaration att ett slutligt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje etappen kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i fördraget. I samband med förhandlingarna klargjordes också att det är Sveriges riksdag som ytterst skall ta ställning i frågan om Sveriges deltagande i den tredje etappen av EMU. Finansutskottet delar denna uppfattning.
Med hänvisning till det anförda anser finansutskottet att det i detta sammanhang inte finns skäl att göra något tillkännagivande med anledning av här behandlade motioner.
Utrikesutskottet anser, mot bakgrund av att EMU inte är tänkt att bli ett ämne vid regeringskonferensen, att de av motionärerna eftersträvade syftena ej skulle kunna uppnås med de riksdagens åtgärder som begärs i motionerna. Utskottet noterar de uppfattningar som finansutskottet för fram i sitt yttrande och utgår från att regeringen, om här aktuella frågor likväl skulle bli föremål för förhandlingar under regeringskonferensen, inom ramen för samrådet med riksdagen i EU-frågor inhämtar EU-nämndens synpunkter. Utskottet konstaterar, liksom tidigare i betänkandet, att även fackutskottens kunskaper och synpunkter måste tillvaratas i den övergripande samrådsprocessen mellan regering och riksdag i EU-frågor.
Med det anförda betraktar utskottet motionerna 1995/96:U22 (v) yrkandena 20-23, 1995/96:U25 (c) yrkande 5, 1995/96:U26 (c) yrkandena 1-3, 1995/96:U29 (mp) yrkandena 16 och 17 (i berörd del), 1995/96:U30 (s) yrkande 8 samt 1995/96:U31 (s) som besvarade.
5.2.8 Regionalpolitik
Motionerna
Centerpartiet framhåller i motion 1995/96:U25 (yrkande 17) att EU:s politik syftar till att främja en harmonisk utveckling inom hela gemenskapen och att gemenskapen enligt artikel 130a särskilt skall sträva efter att minska skillnaderna mellan olika regioner. Fördragsbestämmelsen ger dock inte en heltäckande bild av de särskilda problem som regioner långt från centrum brottas med. Centern förordar att Sverige vid regeringskonferensen verkar för att en bestämmelse införs i fördraget i enlighet med den diskussion som förts i reflexionsgruppen om stöd till regionerna och öarna i Europeiska unionens medlemsstaters yttersta periferi .
Miljöpartiet anser i motion 1995/96:U29 (yrkande 32) att regeringen bör driva frågan om att EU:s regionalpolitiska stöd endast skall utgå till miljövänliga projekt.
Vänsterpartiet anser i motion 1995/96:U22 (yrkande 28) att EU:s inre marknad måste reformeras och partiet föreslår en rad förändringar. En fungerande frihandel förutsätter att länderna agerar på lika villkor, och i motionen föreslås bl.a. att regionala driftstöd, t.ex. transportstöd, skall vara tillåtna för att uppväga nackdelar som klimat och geografiska avstånd innebär.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande till utrikesutskottet (1995/96:AU3y) att arbetsmarknadsutskottet delar uppfattningen i motion 1995/96:U25 (c) när det gäller betydelsen av EU:s politik för att främja en harmonisk utveckling inom hela gemenskapen och att minska skillnaderna mellan olika regioner. Följande anförs:
Utskottet anser dock till skillnad från motionärerna att EU:s fördrag innehåller det nödvändiga instrumentet - strukturfonderna - för att förverkliga en bra regionalpolitik. Utskottet ser inget behov av en fördragsändring och avstyrker bifall till motion U25 i här berörd del.
EU:s strukturfondsmedel skall självfallet användas med tillbörlig miljöhänsyn. Något särskilt uttalande härom från riksdagens sida med anledning av EU:s regeringskonferens bedömer utskottet inte vara nödvändigt. Motion U29 i berörd del avstyrks med det anförda.
Sverige kan enligt EU:s regler lämna transportstöd enligt nuvarande regler förutsatt att vissa anpassningar görs före 1997. Kommissionen har ännu inte behandlat frågan om tillåtligheten av andra svenska driftstöd i form av sysselsättningsbidrag och nedsatta socialavgifter. De statliga företagsstöden ses för närvarande över i en offentlig utredning (dir. 1995:124).
Utskottet bedömer att inte heller denna fråga bör föranleda något uttalande från riksdagens sida inför regeringskonferensen. Utskottet avstyrker därför bifall till motion U22 i berörd del.
Utrikesutskottet noterar arbetsmarknadsutskottets uppfattning i dessa frågor och betraktar därmed motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 28, 1995/96:U25 (c) yrkande 17 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 32 som besvarade.
5.2.9 Konsumenternas intressen
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion 1995/96:U23 anförs att regeringens förslag att konsumentperspektivet skall få en starkare ställning är gott, under förutsättning att begreppet konsumentintresset inte ges en snäv tolkning. EU skall besluta om de konsumentfrågor som måste regleras på europeisk nivå för att inte störa den inre marknadens funktion. Att skapa regler som leder till väl fungerande marknader är, enligt motionärernas mening, att stärka konsumenternas ställning. I motionen yrkas tillkännagivande om vad i motionen anförts om inriktningen av Sveriges hållning vid EU:s regeringskonferens 1996. I motionen förordas vidare att medlemsländernas lagstiftning ytterligare harmoniseras genom gemensamma regler inom t.ex. köprätten. Därigenom skulle företag lättare kunna köpa och sälja i alla medlemsländer utan att behöva skaffa sig speciella kunskaper om den nationella lagstiftningen (motionen i berörd del).
Folkpartiet liberalerna anför i motion 1995/96:U19 bl.a. att regeringen bör avstå från att driva konsumentpolitik på EU-konferensen och att subsidiaritetsprincipen måste tillämpas mera strikt samt yrkas tillkännagivande om skärpt utformning av denna princip (yrkande 6 i berörd del).
I motion 1995/96:U25 av Centerpartiet framhålls behovet av att stärka konsumenternas ställning i fördraget. Motionärerna anför att bl.a. barn och ungdomar är en skyddsvärd grupp konsumenter. Vidare menar motionärerna att artikel 129a i fördraget bör tillföras en bestämmelse om att gemenskapen skall bidra med särskilda insatser som understödjer en ökad miljömedvetenhet hos konsumenterna (yrkande 8). I motionen begärs även ett tillkännagivande om minimiregler också för varor och om en förstärkt rätt för medlemsländerna att gå före och införa strängare krav. Som exempel nämner motionärerna att nationell lagstiftning om ursprungsmärkning av livsmedel måste tillåtas och att varje land skall ges rätt att förbjuda import av bestrålade livsmedel (yrkande 11 i berörd del).
Vänsterpartiet begär i motion 1995/96:U22 en förstärkning av artikel 100a i syfte att ge medlemsländerna en rätt att ha nationellt hårdare krav (yrkande 35 i berörd del).
I Miljöpartiet de grönas motion 1995/96:U29 hemställs om tillkännagivanden om att regeringen skall verka dels för att varje land inom EU skall ges generell rätt att gå före genom att ställa högre miljö- och hälsokrav på livsmedel och andra varor (yrkande 22), dels för en generell rätt för varje enskilt land att ställa krav på produktinformation som går längre än EU:s (yrkande 23).
Utskottets överväganden
Som anförs i regeringens skrivelse bör den fria rörligheten för varor och tjänster ge konsumenterna ett billigare och mer varierat utbud. Gränsöverskridande handel innebär dock också ökade risker för konsumenterna i fråga om produktsäkerhet, avtalsvillkor, möjlighet att lösa tvister m.m. I lagutskottets yttrande till utrikesutskottet (1995/96:LU2y) redovisas utförligare konsumentpolitikens framväxt på gemenskapsnivå. Konsumentpolitiken inom EU har inte samma bredd, djup och tradition som den i Sverige. Vad regeringen anfört i skrivelsen ligger, enligt lagutskottet, väl i linje med det av riksdagen i december 1994 beslutade tillkännagivandet i samband med godkännandet av fördraget om Sveriges anslutning till EU (prop. 1994/95:19, bet. UU5, rskr. 63) I sitt yttrande till utrikesutskottet anförde lagutskottet (yttr. 1994/95:LU1y) att ett svenskt EU- medlemskap innebär att Sverige fullt ut och aktivt kan medverka i och påverka utvecklingen av konsumentpolitiken inom gemenskapen och utformningen av de gemenskapsregler som är av betydelse från konsumentskyddssynpunkt. Att Sverige som EU-medlem bör arbeta för att uppnå Romfördragets viljeinriktning att uppnå en hög konsumentskyddsnivå framstår, anförde lagutskottet, som odiskutabelt. Enligt lagutskottets mening tillhör konsumentskyddet ett av de områden som bör prioriteras från svensk sida inom ramen för EU- samarbetet. Inte minst angeläget härvidlag, anförde lagutskottet, är att åstadkomma högre skyddsnivåer när det gäller produktsäkerhet och produktutformning. En annan viktig fråga är, framhöll lagutskottet, att förbättra konsumentskyddet vid finansiella tjänster. Vad lagutskottet sålunda anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna. Lagutskottet anser, med anledning av motionerna 1995/96:U23 (m) i berörd del samt 1995/96:U19 (fp) yrkande 6, att vad riksdagen sålunda uttalade hösten 1994 bör stå fast.
Utrikesutskottet noterar lagutskottets bedömningar i dessa frågor och anser att motionärernas syften därmed tillgodosetts. Med det anförda anser utskottet att motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 6 (i berörd del) och 1995/96:U23 (m) i berörd del besvarats.
Vad gäller motion 1995/96:U25 (c) yrkande 8 kan lagutskottet för sin del inte se annat än att regeringens synsätt och det motionärerna ger uttryck för sammanfaller i allt väsentligt. Följande anförs:
Av regeringsskrivelsen och motionen framgår att den rättsliga grunden för en gemensam europeisk konsumentpolitik behöver förstärkas och att det klarare bör framgå att det är ett överordnat mål för unionen att främja konsumentintresset. Enligt regeringen och motionärerna bör det också vara ett uttryckligt mål för EU:s konsumentpolitik att utveckla sådana produktions- och konsumtionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. Av skrivelsen framgår vidare att regeringen har för avsikt att aktivt medverka till förbättrade gemenskapsregler på konsumentskyddsområdet.
Utskottet vill vidare anföra att en arbetsgrupp inom Civildepartementet haft till uppgift att utarbeta en svensk strategi för det fortsatta arbetet med konsumentfrågor inom EU. I en rapport (Ds 1995:32) redovisar arbetsgruppen en rad förslag på området, som bl.a. tar sikte på en förstärkning av artikel 129a. Förslagen innebär att det nuvarande övergripande målet i artikel 129a att uppnå en hög konsumentskyddsnivå kompletteras med ytterligare mål. Konsumenterna bör sålunda, förutom de åtgärder som i dag framgår av artikeln - skydd för hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen och ge god konsumentupplysning - även tillförsäkras rätt till skydd för rättsliga intressen, tvistlösning, utbildning, inflytande samt utveckling av sådana produktions- och konsumtionsmönster som leder till en hållbar utveckling på miljöområdet. Vidare anser arbetsgruppen att insatser bör göras bl.a. när det gäller utbildning av barn och ungdomar i konsumentfrågor.
Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen i en skrivelse till riksdagen senare i vår att ta upp arbetsgruppens förslag. Riksdagen kommer då att få tillfälle att närmare behandla bl.a. frågan om vilka ändringar i artikel 129a i fördraget som kan anses vara påkallade. Enligt utskottets mening bör riksdagen inte föregripa regeringens ställningstaganden till de mer konkreta förslag som arbetsgruppen lagt fram. Utskottet anser därför att motion U25 yrkande 8 inte nu bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Utrikesutskottet har ingen annan mening än lagutskottet och anser därmed motion 1995/96:U25 (c) yrkande 8 besvarat med vad som ovan anförts.
När det gäller EG-reglerna på konsumentområdet finns - konstaterar lagutskottet vidare i sitt yttrande - en grundläggande skillnad mellan regler som gäller produktsäkerhet och annan produktinformation å ena sidan, och sådana som gäller konsumenternas ekonomiska och rättsliga intressen å andra sidan. Regler om produktsäkerhet har inte bara ett konsumentskyddssyfte. Genom standardiserade produktnormer m.m. främjas också den fria rörligheten av varor. Det innebär att normerna skall tillämpas inom hela gemenskapen och att nationella avvikelser i princip inte tillåts. På livsmedelsområdet tillåts i allmänhet inte heller några nationella avvikelser. När det gäller reglerna som handlar om konsumenternas ekonomiska och rättsliga skydd har de i allmänhet s.k. minimikaraktär. Detta innebär att varje medlemsstat måste säkerställa att konsumenterna får åtnjuta minst det skydd som anges i reglerna. Däremot är det inget som hindrar att en medlemsstat beslutar att utsträcka konsumentskyddet längre.
Med anledning av motionerna om att inhemska bestämmelser på varuområdet skall få gå längre än regler på gemenskapsnivå uttalar lagutskottet som sin principiella ståndpunkt att ett europeiskt samarbete i vilket medlemsstaterna mer allmänt kan välja bort vissa varu- och tjänsterelaterade samarbetsområden inte kan anses ligga i vårt intresse eftersom fördelarna med den inre marknaden då skulle urholkas.
Lagutskottet anför vidare följande:
I sammanhanget kan erinras om den s.k. Cassis de Dijon-principen. Genom EG- domstolens avgörande som gällde en fransk likör, Cassis de Dijon, har ett helt rättsområde utvecklats som reglerar förutsättningarna för att nationella särregler skall kunna accepteras. Med utgångspunkt i Romfördragets artikel 30 om den fria varurörligheten formulerade domstolen en princip som innebär en skyldighet för varje medlemsland i EU att godta varor som lagligen har tillverkats och marknadsförts i ett annat medlemsland. Domstolen tog även upp reglerna i en annan artikel i Romfördraget, artikel 36, om möjligheten att göra undantag från förbudet mot handelshindrande åtgärder till skydd för bl.a. människors hälsa. Genom utfyllnad av bestämmelsen slog domstolen fast att även andra skäl än de som anges i artikel 36 kan åberopas för att införa ett handelshinder. Sålunda erkändes även hänsynen till bl.a. miljö och arbetsmiljö samt konsumentskydd genom vad som har kommit att betecknas som Cassis de Dijon-principen. Gemensamt för alla undantagskriterier är att de är av icke-ekonomisk natur.
Vidare bör påpekas att EG:s regler inte hindrar att producenterna och handeln frivilligt lämnar information om t.ex. produktionsland, produktionssätt eller upplysningar som underlättar för konsumenterna att göra bra miljöval. Utskottet har i andra sammanhang behandlat detta spörsmål med anledning av motionsyrkanden. Utskottet har därvid anfört att konsumenterna, med ett ökat varuutbud, i högre grad än tidigare kan komma att efterfråga uppgifter av olika slag som rör t.ex. olika produktionsförhållanden. Eftersom en tillfredsställande märkning - i likhet med annan varuinformation som konsumenterna önskar - är ett konkurrensmedel har utskottet utgått från att enskilda företag i olika branscher utnyttjar denna möjlighet (se bl.a. bet. 1993/94:LU22). Den utveckling som utskottet tidigare förutsatt synes nu ha kommit i gång, särskilt när det gäller miljömärkning och ursprungsmärkning på livsmedel. Utskottet anser att en vederhäftig märkning är ett viktigt hjälpmedel för den enskilde konsumenten när det gäller val av produkter, förutsatt att symboler och annan märkning åtnjuter konsumenternas förtroende.
I det ovan nämnda yttrandet till utrikesutskottet hösten 1994 (yttr. 1994/95:LU1y) anförde lagutskottet att ett svenskt medlemskap i EU inte bör föranleda att Sverige minskar sina ambitioner på livsmedelsområdet. Det är angeläget att vi med utnyttjande av de resurser som står till buds försöker påverka utvecklingen inom EG i riktning mot en högre skyddsnivå som tillgodoser konsumenternas intressen. Särskilt viktigt är därvid, anförde lagutskottet, att förbättra livsmedelskontrollen samt att höja kvalitets- och hälsokraven. Därutöver framhöll lagutskottet att det är angeläget att man från svensk sida arbetar för att åstadkomma en tillfredsställande ursprungsmärkning och andra förbättringar av märkningsreglerna. Även insatser syftande till ett förbud mot bestrålning av livsmedel bör ha hög prioritet anförde utskottet. Vad lagutskottet sålunda anförde gavs regeringen till känna (rskr. 63).
Lagutskottet påminner också om att regeringen i budgetpropositionen år 1995 (prop. 1994/95:100, bil. 10, s. 90) framhållit att regeringen aktivt skall verka för att inom EU bl.a. införa en bättre märkning av livsmedel samt öka livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och hälsokrav. Vidare erinrar lagutskottet om den arbetsgrupp inom Civildepartementet som haft till uppgift att utarbeta en svensk strategi för det fortsatta arbetet med konsumentfrågor inom EU. I arbetsgruppens rapport (Ds 1995:32) anförs att bl.a. märkningsreglerna och fullständiga innehållsdeklarationer på livsmedel är områden som bör prioriteras. Lagutskottet utgår från att regeringen i den aviserade skrivelsen om Sveriges konsumentpolitik i EU närmare återkommer till dessa spörsmål.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts anser lagutskottet att de här aktuella motionerna inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Utrikesutskottet delar denna uppfattning och anser därmed att motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 35 i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 11 i berörd del samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 22 och 23 besvarats.
När det gäller bestämmelserna om konsumentköp förväntas enligt uppgift kommissionen att inom kort fatta beslut om ett förslag till direktiv på området.
I övrigt konstaterar lagutskottet att frågor som rör köplagstiftningen sedan lång tid varit föremål för ett internationellt samarbete utanför EU. För Sveriges del gäller detta inte minst ett omfattande nordiskt samarbete. Det finns också flera internationella konventioner på området, bl.a. FN- konventionen den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp av varor, som trädde i kraft den 1 januari 1988 och som Sverige har ratificerat och införlivat med svensk rätt (prop. 1986/87:128, bet. LU31, rskr. 266). Bestämmelserna i FN-konventionen har också påverkat bestämmelserna i den svenska köplagen.
Lagutskottet erinrar vidare om att det i samband med Sveriges anslutning till EU har överenskommits att vårt land skall tillträda EG-konventionen den 19 juni 1980 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen). Konventionen innehåller regler om vilken lag som skall tillämpas på avtalsförpliktelser när det uppkommer ett val mellan rättsordningarna i olika länder. I en nyligen avgiven promemoria från Justitiedepartementet (Ds 1996:7) finns förslag dels om att Sverige skall tillträda Romkonventionen, dels till en ny lag om tillämplig lag för avtalsförpliktelser.
Något närmare underlag för ett ställningstagande beträffande frågan om det är lämpligt eller möjligt med ytterligare sådana harmoniseringsåtgärder som efterlyses i motion 1995/96:U23 (m) finns för närvarande inte. Lagutskottet anser därför att motion 1995/96:U23 (m) i nu behandlad del bör avstyrkas.
Utrikesutskottet ställer sig bakom regeringens strävan att förstärka den rättsliga grunden för en gemensam europeisk konsumentpolitik. Konsumentintresset bör också, som regeringen anför, på ett klarare sätt integreras vid utformningen av gemenskapspolitik på andra områden än de som har konsumentskyddsfrågor som direkt utgångspunkt. Med det anförda får syftet med motionärernas önskemål anses tillgodosett och motion 1995/96:U23 (m) i berörd del betraktas som besvarad.
5.2.10 Hälso- och socialpolitiska frågor
Motionerna
I Vänsterpartiets motion 1995/96:U22 yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om statliga monopol som skydd för hälsan (yrkande 27). Motionärerna anser att statliga monopol av hälsoskäl vad gäller exempelvis alkohol och läkemedel skall vara tillåtna. I motionen yrkas vidare att narkotikapolitiken alltjämt skall vara en nationell angelägenhet och att EU inte bör ges rätt att fatta överstatliga beslut i narkotikafrågor. Enligt motionärerna är Sveriges restriktiva narkotikapolitik en nödvändighet som en motvikt till den internationella narkotikaliberalismen (yrkande 49).
Det finns, enligt motionärerna, en klar överbetoning av tron på vad man kan åstadkomma med ökat samarbete mellan EU- länderna. Inte ens i det internationella narkotikasamarbetet är EU-samarbetet det allra viktigaste. Arbetet inom FN, Europarådet och Interpol har större betydelse. Kampen mot drogerna måste föras med en helhetspolitik som lägger tyngdpunkten vid förebyggande insatser för att begränsa efterfrågan på narkotika, åtgärder som begränsar tillgången på narkotika, på tillgång till bra rehabilitering och som komplement till det en bra kontrollpolitik. Om det dessutom skapas ett folkligt motstånd mot narkotika ökar möjligheterna till framgång. Sverige bör inte släppa en tum av beslutanderätten över narkotikapolitiken till EU. EU:s och EU-ländernas narkotikaarbete bör baseras på FN:s narkotikakonventioner. De medlemsländer som ännu inte gjort det, måste enligt motionärerna ratificera FN:s alla narkotikakonventioner (yrkande 52).
Utskottets överväganden
Inom EU beslutar varje enskilt land om vilken alkoholpolitik landet skall driva. Vissa av de alkoholpolitiska medel som Sverige av tradition använt sig av i syfte att minska alkoholkonsumtionen faller emellertid under EG:s handelspolitiska regelsystem. Detta gäller framför allt det svenska alkoholmonopolet. Vid försäljning av alkoholdrycker måste EG:s konkurrensregler tillämpas. Riksdagen beslutade därför år 1994 att avskaffa Vin & Sprit AB:s import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopol fr.o.m. den 1 januari 1995. Efter den skriftväxling som hade förevarit mellan Sverige och den europeiska kommissionen och den protokollsanteckning som gjordes i avtalet har man från svensk sida utgått från att Systembolagets detaljhandelsmonopol kan bibehållas, väl medveten om att frågan, liksom andra EG- rättsliga regler, alltid kan bli föremål för EG-domstolens prövning.
Utrikesutskottet noterar att socialutskottet vid flera tillfällen, bl.a. i betänkandena 1993/94:SoU22 och 1995/96:SoU3, ansett att det ur alkoholpolitisk synpunkt är mycket viktigt att behålla Systembolaget AB:s detaljhandelsmonopol, eftersom detta bidrar till att begränsa alkoholdryckernas tillgänglighet och därmed alkoholskadorna. Socialutskottet har inte varit berett att föreslå någon ändring beträffande detaljhandelsmonopolet. Socialutskottet utgår från att också Apoteksbolaget AB:s monopol kan behållas. Frågan om bolagets framtida roll kommer att behandlas i en proposition till riksdagen till hösten.
Enligt vad utrikesutskottet inhämtat talar mycket för att den fråga som tas upp här ej kommer att bli föremål för behandling vid EU:s regeringskonferens. Mot bakgrund härav anser utskottet att det av motionärerna eftersträvade syftet ej skulle kunna uppnås med det begärda tillkännagivandet. Utskottet noterar de uppfattningar som socialutskottet för fram i sitt yttrande och utgår från att regeringen, i den mån frågor med konsekvenser för svensk alkoholpolitik likväl skulle bli föremål för förhandlingar under regeringskonferensen, inom ramen för samrådet med riksdagen i EU-frågor inhämtar EU-nämndens synpunkter. Utskottet konstaterar, liksom tidigare i betänkandet, att även fackutskottens kunskaper och synpunkter måste tillvaratas i den övergripande samrådsprocessen mellan regering och riksdag i EU-frågor.
Med det anförda betraktas motion 1995/96:U22 (v) yrkande 27 som besvarat.
Utgångspunkten för EU:s narkotikapolitik är att narkotikahandel och narkotikamissbruk är ett problem som kräver åtgärder inom en rad olika samhällssektorer och politikområden. En framgångsrik narkotikastrategi måste inriktas mot att minska både utbud och efterfrågan. En sådan samordnad narkotikastrategi ligger till grund för den europeiska planen för narkotikabekämpning, vilken antogs av Europeiska rådet den 26-27 juni 1995 i Cannes. Den är inriktad mot minskad efterfrågan på narkotika, bekämpning av narkotikahandeln och påverkan på tredje land. Dessa områden avspeglar EU:s tre pelare. Narkotikafrågorna faller in under samtliga pelare. Den första avser hälsoskyddsaspekten, den andra avser internationella frågor och den tredje gäller kampen mot narkotikabrott. Den europeiska planen för narkotikabekämpning och andra initiativ som tagits, av bl.a. Europaparlamentet och kommissionen, redovisas utförligare i justitieutskottets yttrande (1995/96: JuU3y).
I justitieutskottets yttrande anförs även bl.a. följande:
I samband med att riksdagen behandlade propositionen om Sveriges medlemskap i EU (prop. 1994/95:19, JuU1y) konstaterade utskottet att det i Sverige sedan lång tid tillbaka lagts fast en narkotikapolitik där narkotikahotet mötts med offensiva insatser från kommuner, myndigheter och organisationer och att det enligt utskottets mening inte fanns skäl att ändra grunderna för denna politik vid ett medlemskap. Tvärtom borde Sverige, i enlighet med vad som framfördes i propositionen, vidmakthålla sin restriktiva narkotikapolitik. Utskottet utgick från att Sverige inom EU skulle fortsätta på den inslagna vägen och bl.a. förespråka ett utnyttjande av de kriminalpolitiska medel som står till buds i kampen mot narkotika. Utskottet ansåg det självklart att Sverige tog avstånd från och kraftfullt skulle motarbeta de legaliseringstankar m.m. avseende narkotika som finns i Europa. Socialutskottet framförde i sitt yttrande (1994/95:SoU1y) liknande tankegångar. Utrikesutskottet och riksdagen var av samma uppfattning (1994/95:UU5, rskr. 63).
Utskottet intar alltjämt denna ståndpunkt. Utskottet anser vidare från sina utgångspunkter att inriktningen av den svenska narkotikapolitiken även fortsättningsvis skall vara en nationell angelägenhet i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Utskottet utgår från att Sverige vid regeringskonferensen också verkar i den riktningen utan något uttalande från riksdagens sida. Utskottet vill dock understryka att Sverige alltjämt bör fortsätta ansträngningarna när det gäller att utveckla det internationella samarbetet mot den illegala narkotikahandeln. Sverige hör till de länder som har längst erfarenhet av en samordnad narkotikastrategi, som spänner över flera politikområden. Sveriges erfarenheter efterfrågas också i allt större utsträckning av organisationer och enskilda länder. För att även fortsättningsvis kunna upprätthålla Sveriges auktoritet på narkotikaområdet är det av största vikt att Sverige genom en konsekvent genomförd narkotikapolitik bestående av målinriktade insatser, väl utvecklade förebyggande vårdinsatser och fortlöpande kontrollåtgärder kan motverka nyrekryteringen till narkotikamissbruk. Med vad som ovan anförts får yrkande 49 i motion U22 anses tillgodosett.
Utrikesutskottet anser att motion 1995/96:U22 (v) yrkande 49 därmed besvarats.
Vad gäller frågan om ratificering av FN:s narkotikakonventioner konstaterar socialutskottet att EU:s medlemsstater med få undantag har ratificerat samtliga konventioner. Socialutskottet anför vidare följande:
Sverige driver sedan länge i internationella sammanhang kravet att alla länder skall ansluta sig till konventionerna. Något tillkännagivande behövs inte. Utskottet anser att motion U22 (v) yrkande 52 bör avstyrkas. Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade inställning när det gäller narkotikapolitiken. Det är enligt utskottet angeläget att regeringen även i samband med regeringskonferens framför denna inställning och är pådrivande i kampen mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet samt med kraft vänder sig mot alla tankar på en legalisering av narkotika eller ett accepterande av narkotikamissbruk som en normal företeelse i samhället.
Utrikesutskottet noterar de bedömningar som görs av socialutskottet och anser motion 1995/96:U22 (v) yrkande 52 besvarat med vad som ovan anförts.
5.2.11 Miljöfrågor m.m.
Motionerna
Moderata samlingspartiets motion 1995/96:U23 (m) innehåller ett samlat yrkande att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs om inriktningen av Sveriges hållning vid regeringskonferensen. Beträffande miljöfrågorna anser Moderaterna att det internationella samarbetet redan har stor betydelse för att förbättra miljön i Europa. Ur svensk synvinkel är det angeläget att EU fortsätter att ta konkreta beslut i en rad miljöfrågor i syfte att förhindra gränsöverskridande miljöproblem. Samtidigt är det viktigt att på nationell nivå kunna ta hänsyn till specifikt känsliga förhållanden och det nödvändiga i att ett land skall kunna besluta om egna, strängare miljöregler än EU:s gemensamma minimiregler. Samtidigt kan inte miljön tas till intäkt för protektionistiska åtgärder. Nationella regler som hindrar det fria varuflödet måste även i fortsättningen kunna prövas, i sista hand genom en juridisk prövning i EG- domstolen. Syftet med prövningen skall vara att fastställa om medlemslandet har sakliga miljöskäl och om dessa väger tillräckligt tungt i förhållande till principen om fri rörlighet. I fråga om ekonomiska styrmedel, t.ex. en miniminivå för koldioxidbeskattningen, är det angeläget att länderna kommer överens. Fördragen bör inte ändras så att de möjliggör majoritetsbeslut om harmonisering av skatter.
Centerpartiet anför i motion 1995/96:U25 (c) att artikel 2 i Romfördraget bör ändras så att det framgår att en huvuduppgift för EU är att främja en hållbar utveckling, såväl i medlemsstaterna som globalt. Artikel 100a bör stärkas så att inte enbart en hög skyddsnivå utan också den s.k. försiktighetsprincipen skall tillämpas när rådet fattar beslut om harmonisering av lagar och författningar i syfte att upprätta den inre marknaden. Enskilda medlemsländers rätt att gå före och införa strängare regler för varor skall förstärkas. Artikel 100a.4 skall formuleras om så att alla beslut i miljöfrågor, såväl för miljöförstörande utsläpp från fasta anläggningar som för handel med varor, skall vara minimiregler. Bevisbördan bör åläggas kommissionen och beviskraven skärpas i de fall kommissionen anser att strängare miljökrav i ett medlemsland innebär godtycklig diskriminering eller förtäckta handelshinder. På kemikalieområdet har regeringen en viktig uppgift att aktivt verka för en skärpning av EU:s gemensamma miljöregler så att de når upp till minst gällande svensk nivå. Om den nivån ej uppnås måste Sverige verka för att dispenserna på miljöområdet förlängs ytterligare. Det är viktigt att markera att Sverige inte kommer att sänka sina ambitioner på miljöområdet. Beslut om att införa gemensamma ekonomiska styrmedel bör kunna fattas med kvalificerad majorietet. Sverige bör vid konferensen driva att kravet på enhällighet för beslut om miljöskatter enligt artikel 130s.2 avskaffas. Varje land skall i enlighet med artikel 130t ha möjlighet att införa högre miljöskatter (yrkandena 10, 11, 14 och 15).
I Centerpartiets motion framhålls vidare att det är nödvändigt att reformera EU:s transportpolitik för att främja en hållbar utveckling. Motionärerna anger vissa artikar i Romfördraget och framhåller att dessa bör ändras. Sålunda bör artikel 75 ändras så att det framgår att rådet har ett ansvar för att vidta åtgärder för att utveckla miljövänligare transporter. Vidare bör varje medlemsland ges uttrycklig rätt att med åberopande av miljöskäl, enligt artikel 36, begränsa vägburna godstransporter till eller inom medlemslandets territorium. I artikel 129b bör klargöras att gemenskapen skall bidra till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät som främjar en hållbar utveckling. I artikel 129c bör tillföras att hänsyn skall tas till projektens ekonomiska och miljömässiga livskraft. Sverige bör - betonar motionärerna slutligen - också verka för att EU prioriterar en utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen i Europa. Yrkandet är att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att reformera EU:s transportpolitik och politiken för att utveckla transeuropeiska nät (yrkande 12).
Enligt Folkpartiet liberalernas motion 1995/96:U19 kan och bör EU spela en viktig roll för att förbättra allas vår gemensamma livsmiljö. Att ta in de öst- och centraleuropeiska länderna som medlemmar är också ett led i miljöarbetet. Det bästa exemplet på en fråga där det är viktigt att tillämpa majoritetsbeslut är ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Sverige bör verka för att det till miljöbestämmelserna i artikel 130s tillfogas en ändring som gör det möjligt att med kvalificerad majoritet införa avgifter för att motverka gränsöverskridande miljöproblem. Det bör ankomma på regeringen att utreda vilka föroreningar som skall beröras, men koldioxid och försurande och gödande utsläpp till luft och vatten bör ingå. Förstärkningen av miljöpolitiken måste komma till uttryck genom att viktiga principer skrivs in i fördragstexten. Besluten från FN:s miljökonferens i Rio år 1992 innebär ett åtagande att verka för en hållbar utveckling. Principen måste komma till uttryck i fördragstexten genom ett tillägg till artikel 2 om hållbar utveckling och medborgarnas rätt till en god miljö som ett av EU:s mål. En skatteväxling bör genomföras mellan utsläpp av koldioxid och skatt på arbete, en s.k. grön skatteväxling (yrkandena 24).
Vänsterpartiet anför i motion 1995/96:U22 bl.a. att EU inte får hindra medlemsländerna att ställa hårdare krav i internationella miljösammanhang. När det gäller skatteväxling, miljödeklarationer av varor och processer, miljöstandarder, miljöforskning m.m. kan EU göra viktiga insatser i Östeuropa och Medelhavsregionen. Mellanstatliga avtal om miniminivåer på energi- och miljöskatter skall kunna ingås. Vad gäller substitutionsprincipen är det viktigt att få den fördragsfäst. Principen skall gälla inte bara under miljöområdet enligt artikel 130r utan också enligt artikel 100a.4. Artikel 2 bör ändras så att ett uthålligt, kretsloppsbaserat samhälle blir unionens överordnade mål. Miljön skall anges som grund för nationella särregler i artikel 36. Artikel 100a.4 skall förstärkas så att den blir en verklig rätt att ha nationellt hårdare krav. Den skall omfatta rätten att skärpa kraven, inte bara behålla de befintliga. Den skall omfatta miljö, konsumentskydd, hälsa och säkerhet. Den skall kunna användas oavsett hur det berörda landet röstat i den aktuella frågan i tidigare omröstningar i rådet. Artikel 129 om transeuropeiska nätverk måste ändras så att trafiksektorn åläggs ett ansvar för luftföroreningar, buller, markintrång och säkerhet. Miljöorganisationerna måste utnyttjas som remissorgan i samtliga fall där miljö, hälsa och säkerhet hotas (yrkandena 24, 32-34, 35 i berörd del samt 39 och 40).
Miljöpartiet anför i motion 1995/96:U29 att den s.k. vitbokens idéer om skatteväxling måste påskyndas som del av ett mellanstatligt samarbete (yrkande 34). Regeringen bör i EU driva krav på att industri- och konkurrenspolitiken skall förändras så att den främjar miljövänlig produktion (yrkande 33). En lägsta energi- och koldioxidskatt skall införas obligatoriskt och på en nivå som ligger i fas med vad EU-kommissionen föreslagit (yrkande 35). Varje enskilt medlemsland skall ha en oomtvistad rätt att införa en mer stringent lagstiftning för miljö-, hälso- och djurskydd än vad unionen kräver (yrkande 27). EU:s miljöpolitik måste stärkas så att de harmoniseringsregler som finns successivt skärps så att de når upp till den högsta nivå av miljöskydd som råder i någon av medlemsstaterna (yrkande 30). I yrkande 36 framhålls att regeringen vid regeringskonferensen bör driva krav på upprättande av en EU-plan för hur miljövänliga transportsystem, som inte ger upphov till bl.a. drivhusgaser, skall kunna byggas ut som ett mellanstatligt samarbete.
I Kristdemokratiska samhällspartiets motion 1995/96:U21 yrkas att Sverige arbetar utifrån en klar miljöstrategi för att skärpa EU:s miljöpolitik. Enskilda medlemsländer skall ha möjlighet att utöver fastställda miniminivåer tillämpa hårdare miljöregler. Miljöpolitiken skall integreras inom den ekonomiska politiken genom att EU ges möjlighet att fatta beslut med kvalificerad majoritet om ekonomiska styrmedel på miljöområdet. Sverige bör arbeta för en stärkt miljögaranti, skatteväxling för miljö och jobb samt ett nytt energifördrag (yrkandena 44-47).
Utskottets överväganden
EU:s regelsystem på miljöområdet är i snabb utveckling. De allmänna principer för miljöpolitiken som slagits fast i Maastrichtfördraget överensstämmer i huvudsak med principerna för svensk miljöpolitik. Utskottet delar regeringens uppfattning att ytterligare åtgärder likväl bör vidtas för att stärka såväl den gemensamma miljöpolitiken som förpliktelsen att väga in miljön i beslut inom alla politikområden. Även de flesta motionsyrkandena berör frågor som är viktiga för det fortsatta miljösamarbetet inom EU.
Jordbruksutskottet erinrar i sitt yttrande (1995/96:JoU4y) om att utskottet i flera andra sammanhang, bl.a. i anslutning till regeringens skrivelse 1994/95:167 om inriktning och genomförande av det svenska miljöarbetet i EU, har gjort uttalanden om det europeiska samarbetet som ligger väl i linje med motionerna (bet. 1994/95:JoU23). I några fall är motionsyrkandena redan tillgodosedda genom de överväganden som regeringen gör i den nu aktuella skrivelsen. I övrigt ansluter sig jordbruksutskottet till synpunkterna i flera motioner om behovet av ett fortsatt aktivt agerande från Sveriges sida i bl.a. djurskydds- och miljöfrågorna. Som närmare framgår av detta och följande två avsnitt i betänkandet (5.2.12-5.2.13) anser jordbruksutskottet att insatser inom olika politikområden inte nödvändigtvis behöver knytas till regeringskonferensen. I flera fall kan det vara lämpligt att anlägga ett mer långsiktigt perspektiv på det svenska agerandet i avvaktan på t.ex. resultatet av pågående nationella utredningar. I andra fall förutsätter jordbruksutskottet att frågorna tas upp i det löpande samarbetet inom EU:s institutioner och över huvud taget inom ramen för det allmänna globala och europeiska miljösamarbetet.
Jordbruksutskottet hänvisar vidare i sitt yttrande till behandlingen av den redan tidigare nämnda skrivelsen 1994/95:167 om inriktning och genomförande av det svenska miljöarbetet i EU (skr.1994/95:167, JoU23). I detta sammanhang uttalades att huvuduppgiften var att medverka till en långsiktigt hållbar utveckling i Europa i linje med slutsatserna från Riokonferensen. Sverige skulle vara pådrivande i omställningen av sådan produktion och konsumtion som utgör ett hot mot miljön. I första hand gällde det omställningen inom tre för det ekonomiska livet centrala områden, nämligen transporter, energiförsörjning och livsmedelsområdet i vid mening. I EU-arbetet skulle Sverige förena insatserna för en bättre miljö med åtgärder för att skapa nya arbetstillfällen. Med hänsyn till miljöfrågornas stora betydelse var det naturligt att den fortsatta utvecklingen av EU:s miljöpolitik diskuterades vid regeringskonferensen år 1996. Regeringen hade för avsikt att lyfta fram miljöfrågorna i samband med översynen av de grundläggande fördragstexterna. Jordbruksutskottet uttalade i detta sammanhang för sin del bl.a. att regeringen borde verka för att principen om en hållbar utveckling införs i fördragstexten. Vidare ansåg jordbruksutskottet att Sverige borde verka för en gemensam miniminivå för beskattning av koldioxidutsläpp och vara aktivt i det arbete som pågår i EU i fråga om skatteväxling. Enligt skrivelsen ankom det på medlemsländerna själva att ta initiativ på skatteväxlingsområdet.
Det kan tilläggas att regeringens skrivelse 1995/96:120 Vår miljö, med redovisning av miljöarbetet under år 1995, också innehåller ett avsnitt om utgångspunkterna för miljöarbetet i EU. Skrivelsen behandlas i utskottets betänkande 1995/96:JoU17. Utrikesutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över skrivelsen (1995/96:UU3y). Nedan redovisas jordbruksutskottets synpunkter mer detaljerat. Även andra utskotts bedömningar i frågor med miljöanknytning redovisas i förekommande fall.
Grundläggande principer om hållbar utveckling m.m.
Jordbruksutskottet delar regeringens allmänna bedömning att Maastrichtfördraget innebar en förstärkning av det europeiska miljösamarbetet. Medborgarna i Europa kräver en bättre miljö, och ett gränsöverskridande samarbete är ett oundgängligt medel för att uppnå detta mål.
Jordbruksutskottet anför vidare följande:
Ytterligare åtgärder måste vidtas i syfte att stärka såväl den gemensamma miljöpolitiken som förpliktelsen att väga in miljön vid beslut inom andra politikområden. I likhet med regeringen anser utskottet det viktigt att de principer för en hållbar utveckling som man enades om vid Riokonferensen på ett tydligare sätt återspeglas i fördragstexten. Vidare finns det starka skäl som talar för att tillgången till en god miljö som en medborgerlig rättighet markeras i någon av de grundläggande artiklarna. Utskottet utgår från att Sverige tar upp frågan om ändring av fördragstexten utan att riksdagen gör något uttalande härom i enlighet med motionerna U19 yrkande 3, U22 yrkande 33 och U25 yrkande 10. Mot bakgrund av regeringens överväganden förutsätter utskottet också att Sverige arbetar utifrån en klar miljöstrategi för att skärpa EU:s miljöpolitik i enlighet med yrkande 44 i motion U21.
Utrikesutskottet delar jordbruksutskottets bedömningar i dessa frågor. Därmed betraktar utskottet motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 3, 1995/96:U21 (kds) yrkande 44, 1995/96:U22 (v) yrkande 33 samt 1995/96:U25 (c) yrkande 10 som besvarade.
Miljögarantin m.m.
Ett övergripande svenskt mål enligt regeringens skrivelse är att Sverige inte skall behöva sänka sin miljöstandard samt att vi skall vara drivande i EU:s miljöpolitik så att nya miljöregler sätts på en så hög skyddsnivå som möjligt. Miljöreglerna bör i huvudsak vara minimibestämmelser som ger länder möjlighet att gå före i miljöpolitiken. Jordbruksutskottet ansluter sig, i sitt yttrande till utrikesutskottet, till denna bedömning
Vad särskilt beträffar den s.k. miljögarantin enligt artikel 100a.4 understryker jordbruksutskottet att artikeln är av grundläggande betydelse när det gäller möjligheten för enskilda medlemsländer att gå före i miljöarbetet och införa eller bibehålla strängare nationella regler.
Jordbruksutskottet anför följande:
Av EG-domstolens domar i hithörande mål är det svårt att dra några säkra slutsatser om hur långt ett medlemsland kan gå när miljökraven kommer i konflikt med t.ex. kraven på varors fria rörlighet. Den nuvarande utformningen av fördragstexten innebär otvivelaktigt att medlemsländerna åläggs flera begränsningar i detta avseende. Utskottet delar den uppfattning som framförs i flera motioner att artikeln bör ses över med en klar inriktning mot att miljöintresset får en starkare ställning och att enskilda länders möjligheter till nationella och mer långtgående regler utökas. Också i detta sammanhang anser sig utskottet kunna utgå från att regeringen driver frågan i enlighet med motionerna U21 yrkande 45, U22 yrkande 35, U25 yrkande 11 och U29 yrkande 27. Motionerna bör kunna lämnas utan vidare åtgärd med dessa uttalanden.
Utrikesutskottet noterar att jordbruksutskottet gör samma bedömning beträffande motion 1995/96:U29 yrkande 30.
Motion 1995/96:U22 yrkande 34 om räckvidden av artikel 36 har nära samband med artikel 100a.4 och bör enligt jordbruksutskottet inte föranleda något särskilt uttalande av riksdagen.
Jordbruksutskottet anför vidare följande:
Det kan tilläggas att miljöskydd i ordets vidare bemärkelse inte tillhör de allmänna intressen som uppräknas i artikel 36 och som utgör grund för nationella särregler för handel m.m. Däremot omfattas sådan miljölagstiftning som berör skyddet av den mänskliga hälsan, av djur och av växter. Utskottet utgår från att artikel 36 inte kan lämnas utanför diskussionerna när artikel 100a blir föremål för överväganden. Vid en eventuell fördragsändring måste sådana överväganden givetvis omfatta den grundläggande frågan om hur avvägningen mellan den inre marknadens funktioner respektive miljöskyddsintresset skall göras.
Utrikesutskottet har ingen annan mening än den som redovisas av jordbruksutskottet i dessa frågor. Därmed betraktar utskottet motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 45, 1995/96:U22 (v) yrkandena 34 och 35 (i berörd del), 1995/96:U25 (c) yrkande 11 (i berörd del) samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 27 och 30 som besvarade.
Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m.
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande (1995/96:SkU5y) om att det enligt artikel 99 i Romfördraget krävs enhällighet vid beslut om harmonisering av omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter och avgifter. I artikel 130r anges att gemenskapens miljöpolitik skall bidra till att bevara, skydda och förbättra miljön, att skydda människors hälsa, att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt och att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem.
Beslut om vilka åtgärder som skall vidtas för att nå miljömålen skall enligt artikel 130s punkt 1 fattas med kvalificerad majoritet. Enligt punkt 2 i samma artikel krävs dock enhällighet för beslut som rör bestämmelser av främst skattekaraktär, åtgärder som avser fysisk planering och åtgärder som väsentligt påverkar en medlemsstats val mellan olika energikällor och den allmänna strukturen hos dess energiförsörjning. Rådet får genom ett enhälligt beslut definiera de frågor i vilka beslut skall fattas med kvalificerad majoritet.
Enligt artikel 130t skall de skyddsåtgärder som antas för att nå miljömålen inte hindra någon medlemsstat från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder om de är förenliga med övriga bestämmelser i Romfördraget. Sådana skyddsåtgärder skall anmälas till kommissionen.
Vidare erinrar skatteutskottet i sitt yttrande om att det inom EU under längre tid pågått ett arbete som syftar till att åstadkomma gemensamma bestämmelser om uttag av energi- och koldioxidskatt. I ett direktivförslag från 1992 (KOM 92/266) föreslog kommissionen en separat energi- och koldioxidskatt som skulle omfatta såväl mineraloljor som kol, naturgas och elektrisk kraft. Det var en obligatorisk skatt men dess införande skulle bl.a. vara beroende av att andra OECD-länder introducerade liknande skatter. Enighet har emellertid inte kunnat uppnås om detta förslag, och andra alternativ har därför diskuterats löpande under åren. I maj 1995 har kommissionen presenterat ett reviderat direktivförslag (KOM 95/172). Direktivet skall alltjämt omfatta samtliga fossila bränslen samt elektrisk kraft men skatten skall vara frivillig. Vissa möjligheter till skattelättnader för energiintensiv industri ingår. Det reviderade direktivförslaget har diskuterats vid Ekofinmötet i oktober 1995 utan att man har lyckats ena sig om riktlinjer för den rådsarbetsgrupp som arbetat med frågan.
Det italienska ordförandeskapet har i sina riktlinjer för vårens arbete angivit att direktivet bör antas efter det att Europaparlamentet lämnat sitt yttrande. Vid finansministrarnas debatt den 22 januari 1996 om ordförandeskapets riktlinjer har finansminister Göran Persson förespråkat en obligatorisk koldioxid- och energibeskattning som integreras med nuvarande gemensamma regler för energibeskattning.
Mot ovan redovisade bakgrund delar skatteutskottet motionärernas inställning när det gäller behovet av att få till stånd gemensamma regler om en minimibeskattning på energiskatteområdet för att på det sättet minska användningen av fossila bränslen och härigenom begränsa koldioxidutsläppen. Det direktivförslag som kommissionen lagt fram och som efter vissa ytterligare revideringar nu diskuteras innehåller inte några minimiskattesatser utan de medlemsländer som så önskar kan övergångsvis använda sig av en nollskattesats. Det finns inte heller några regler om att minimiskattesatser skall införas i framtiden. Det är med hänsyn härtill nödvändigt att söka få till stånd ändringar i direktivet innan ett beslut fattas. Någon anledning till tillkännagivanden till regeringen om behovet av överenskommelser om miniminivåer för energiskatterna föreligger enligt skatteutskottets mening inte, och skatteutskottet avstyrker därför motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 24 och 1995/96:U29 (mp) yrkande 35.
När det gäller frågan om en ändrad beslutsordning för skatter på miljöområdet är skatteutskottet inte i nuvarande läge berett att tillstyrka en sådan förändring. Som framgått lägger medlemsländerna stor vikt vid utformningen av regler som har betydelse för den egna ekonomin och förbehåller sig rätten att själva göra avvägningen mellan miljöintresset och andra intressen som risken för ökad arbetslöshet, minskade statsinkomster etc. Skatteutskottet anser inte att det finns skäl att frångå denna ordning och avstyrker därför motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 2, 1995/96:U21 (kds) yrkande 46 och 1995/96:U25 (c) yrkande 15. Det finns inte heller någon anledning till ett tillkännagivande om att nuvarande ordning bör bibehållas. Skatteutskottet avstyrker därför även bifall till motion 1995/96:U23 (m) i denna del.
I skatteutskottets yttrande erinras vidare om att skatteväxlingsutredningen har i uppdrag att undersöka förutsättningarna för en växling från skatter på arbete till miljöskatter. Bakgrunden är bl.a. den vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning som utarbetats av kommissionen och som Europeiska rådet antagit i december 1993. Enligt utredningens direktiv skall ett betänkande avlämnas senast den 30 juni 1996. Skatteutskottet anför vidare följande:
Enligt skatteutskottets mening är det viktigt att möjligheterna att få till stånd en sänkning av skatten på arbete och en ökad miljörelatering inom skattessystemet tas till vara såväl i Sverige som internationellt. Det arbete som bedrivs inom Skatteväxlingsutredningen avser att klarlägga förutsättningarna för en sådan omställning och är även inriktat på att reda ut förutsättningarna för att genomföra en skatteväxling inom EU. Enligt utskottets mening bör Skatteväxlingsutredningens arbete med dessa frågor avvaktas. Någon anledning till tillkännagivanden till regeringen om behovet av att driva skatteväxlingsfrågan internationellt finns det enligt utskottets mening inte. Utskottet avstyrker därför motionerna.
Som även framkommit ovan ansåg jordbruksutskottet i betänkande 1994/95:JoU23 att Sverige borde verka för en gemensam miniminivå för beskattning av koldioxidutsläpp och vara aktivt i det arbete som pågår i EU i fråga om skatteväxling. Enligt jordbruksutskottets mening är frågan om koldioxidutsläppen och andra klimatpåverkande gaser av den största betydelse både från europeisk och global synpunkt. Jordbruksutskottet anför följande härom i sitt nu aktuella yttrande till utrikesutskottet:
Enligt beräkningar gjorda av Statens naturvårdsverk har koldioxidutsläppen ökat de senaste åren, och gjorda prognoser tyder på svårigheter att uppfylla det nationella målet att stabilisera koldioxidutsläppen till år 2000. Utformningen av en global strategi förbereds nu i regeringskansliet i anslutning till Klimatdelegationens och Naturvårdsverkets rapport Jordens klimat förändras (SOU 1995:96). Utskottet anser det angeläget att regeringen kraftfullt driver denna fråga i både nationella och internationella sammanhang. Av skrivelsen framgår att regeringen förutser att frågan om majoritetsbeslut på områden där det nu krävs enhällighet kan tas upp på regeringskonferensen. Till dessa områden hör bl.a. skatter och andra ekonomiska styrmedel. Utskottet delar regeringens bedömning att fler beslut bör kunna fattas med majoritet om miljösamarbetet skall bli effektivt. Det gäller inte minst på de områden som aktualiseras i motionsyrkandena om olika miljöpåverkande utsläpp. När det gäller skatteväxling kan det enligt utskottets mening vara lämpligt att avvakta resultatet av det nationella utredningsarbetet för att få en fastare grund för eventuella konkreta förslag inom gemenskapen. Utskottet är utöver det anförda inte berett att föreslå något uttalande från riksdagens sida med anledning av motionerna U19 yrkandena 2 och 4, U21 yrkandena 46 och 47, U22 yrkande 24, U23 i motsvarande del, U25 yrkande 15 och U29 yrkandena 34 och 35.
Även näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande (1995/96:NU4y) till att det redan av Romfördraget framgår att gemenskapen skall främja en väl avvägd utveckling av den ekonomiska verksamheten samt till den förstärkning av den europeiska miljöpolitiken som kommer till uttryck i Maastrichtfördraget. Mot denna bakgrund och med åberopande av vad som sägs i regeringens skrivelse om behovet av ytterligare åtgärder för att väga in miljön vid beslut inom andra politikområden avstyrker näringsutskottet motion 1995/96:U29 (mp) i här berörd del.
Utrikesutskottet konstaterar att fackutskottens synpunkter i dessa frågor helt och hållet sammanfaller. Utrikesutskottet noterar särskilt jordbruksutskottets uppfattning att insatser inom här aktuella politikområden inte nödvändigtvis behöver knytas till regeringskonferensen. I flera fall kan det vara lämpligt att i stället driva frågorna inom ramen för det löpande EU- samarbetet och inom det övergripande globala miljöarbetet. Utrikesutskottet delar denna bedömning. Med det anförda betraktar utrikesutskottet därmed motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkandena 2 och 4 i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 46 och 47 i berörd del, 1995/96:U22 (v) yrkande 24, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 15 samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 33, 34 och 35 som besvarade.
Kemikaliekontroll
Liksom koldioxidutsläppen är frågorna om kemikaliekontroll exempel på angelägna miljöfrågor som, enligt vad jordbruksutskottet anför i sitt yttrande, med fördel kan drivas även i andra sammanhang än vid regeringskonferensen.
Jordbruksutskottet anför följande:
Enligt tidigare riksdagsbeslut är kemikaliekontrollen ett prioriterat område i miljösamarbetet inom EU. Som framgår av skrivelse 1995/96:120 (s. 45) driver Sverige ett aktivt kemikaliearbete inom EU. I enlighet med anslutningsfördraget arbetar kommissionen med att se över sin kemikalielagstiftning så att den höjs till den svenska nivån för hälso- och miljöskydd. EU skall före år 1999 ha genomfört förändringar som motsvarar de svenska undantagen. Sverige driver nu aktivt på arbetet i EU:s ministerråd och i kommissionen. En särskild utredning inom Miljödepartementet arbetar med frågor angående de svenska undantagen i fråga om vissa kemikalier. Av den nu aktuella skrivelsen framgår att regeringen ämnar verka för att den i Sverige gällande substitutionsprincipen blir accepterad som norm i gemenskapen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna U22 yrkande 32 och U25 yrkande 14, i den mån motionerna ej blivit tillgodosedda.
Utrikesutskottet noterar de bedömningar som görs av jordbruksutskottet och betraktar därmed motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 32 samt 1995/96:U25 (c) yrkande 14 besvarade.
Trafiksektorn m.m.
Trafikutskottet redovisar i sitt yttrande till utrikesutskottet (1995/96:TU2y) det aktuella arbetet inom EU på området för transeuropeiska nätverk (TEN). I yttrandet erinras också om den uttalade svenska avsikten att höja ambitionsnivån i EU:s miljöpolitik. I Kommunikationsdepartementets del av fjolårets budgetproposition framhölls att medlemskapet i EU ger Sverige ökade möjligheter att påverka unionens miljöpolitik. Huvudinriktningen skulle enligt regeringen vara att medverka i utvecklingen av ett utvecklat kostnadsansvar för de olika transportslagen och att söka påverka unionen att skärpa avgaskrav för såväl personbilar som lastbilar. Det bör vidare nämnas - anför trafikutskottet - att Kommunikationskommittén (dir. 1994:140) bl.a. har att ge förslag till hur Sverige inom ramen för EU-arbetet kan bidra till att utforma en gemensam transportpolitik (CTP) och inom arbetet med trans-europeiska nätverk verka för genomförandet av ett europeiskt miljöanpassat transportsystem.
EU:s gemensamma transportpolitik behandlas i ett sommaren 1995 av kommissionen framlagt dokument med rubriken Agenda för den gemensamma transportpolitiken 1995-2000: Ett handlingsprogram för en hållbar rörelsefrihet i Europa. I dokumentets miljöavsnitt framhålls bl.a. att transportpolitiken måste innebära en avvägning mellan de växande kraven på rörelsefrihet och den markant ökade inverkan på miljön av en fortsatt utbyggnad av konventionell infrastruktur och ökande transportverksamhet.
Trafikutskottet påminner även om att kommissionen i en nyligen publicerad s.k. grönbok redovisat en omfattande studie om möjligheterna att förbättra kollektivtrafiken i Europa. Kollektivresandet måste enligt kommissionen ges ökad prioritet för att bilismens negativa konsekvenser för vår livskvalitet och miljö skall kunna undvikas. Kommissionen bereder medlemsstaterna liksom rådet, Europaparlamentet och andra EU-organ och alla berörda intressenter tillfälle att tillställa kommissionen sina synpunkter på grönboken senast den 31 juli 1996.
Rådet har i en s.k. gemensam ståndpunkt avseende riktlinjerna för det trans europeiska transportnätet framhållit att medlemsstaterna vid genomförande av projekt av gemensamt intresse måste ta hänsyn till miljöskyddet genom studier av projektens inverkan på miljön i enlighet med ett rådsdirektiv om utvärdering av vissa offentliga och privata projekts inverkan på miljön och genom tillämpning av ett rådsdirektiv om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.
Det anförda ger enligt trafikutskottets mening vid handen att arbetet inom såväl regeringen som EU har en inriktning i fråga om transporternas miljöpåverkan som synes stå i god överensstämmelse med motionärernas önskemål. Trafikutskottet finner det angeläget att regeringen vid regeringskonferensen och eljest inom EU- arbetet med kraft driver sina ståndpunkter i miljöfrågorna och tillvaratar de möjligheter härtill som skapas genom ställningstaganden av EU:s egna institutioner. Trafikutskottet förutsätter att så sker och att syftet med motionsyrkandena, i de delar de avser transporternas miljöpåverkan, härigenom kan tillgodoses.
Vad gäller den del av motion 1995/96:U25 (c) som innehåller krav på att Sverige skall verka för att EU prioriterar en utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen i Europa hänvisar trafikutskottet till vad som i yttrandet anförs om EU-arbetet med transeuropeiska telenät. Inriktningen av detta arbete synes utskottet väl ägnad att tillgodose motionärernas krav.
Sammanfattningsvis anser trafikutskottet - från de synpunkter trafikutskottet har att företräda - att de i trafikutskottets yttrande behandlade motionsyrkandena inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida och att de därför kan avslås.
Jordbruksutskottet framhåller i sitt yttrande till utrikesutskottet att arbetet med trafikens miljöanpassning måste drivas vidare på ett kraftfullt sätt. Huvudinriktningen för Sveriges arbete med trafik- och miljöfrågorna i EU är att medverka till utvecklingen av ett mer miljöanpassat transportsystem i Europa. I sak innebär det bl.a. skärpta miljökrav på fordon och bränslen, att inve-steringar i infrastrukturen bidrar till ett miljöanpassat transportsystem och samordnas med övriga planer för markanvändning och att miljökonsekvensbeskrivningar utvecklas. Jordbruksutskottet instämmer med det allmänna syftet i här aktuella motionsönskemål och förutsätter att arbetet med trafikens miljöanpassning drivs fortsatt aktivt inom ramen för det allmänna miljösamarbetet inom EU.
Utrikesutskottet har ingen annan mening än fackutskotten i denna fråga varför utskottet anser motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 39, 1995/96:U25 (c) yrkande 12 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 36 besvarade med vad som ovan anförts.
Den närmare innebörden av yrkande 40 i motion 1995/96:U22 (v) om miljöorganisationernas funktion som remissorgan framstår som oklar för jordbruksutskottet som behandlar yrkandet i sitt yttrande. Följande anförs:
Om yrkandet syftar på förslag som framläggs inom EU:s institutioner förefaller det naturligt att miljöorganisationerna i samtliga medlemsländer enligt motionen skulle fungera som remissorgan när förslag framläggs som berör miljö, hälsa och säkerhet. Utskottet ifrågasätter för sin del om detta är en realistisk procedurordning. I Sverige arbetar för närvarande Miljöbalksutredningen med frågor angående miljöorganisationernas rättsliga ställning i miljöarbetet. Innan frågan reglerats slutgiltigt på nationell nivå kan Sverige knappast föra fram långtgående krav om dessa organisationers ställning i Europasamarbetet.
Jordbruksutskottet avstyrker således yrkande 40 i motion 1995/96:U22 (v).
När det gäller den grundläggande rätten att ta del av miljöinformation anser jordbruksutskottet att följande uppgifter kan vara av intresse:
Allmänhetens rätt till miljöinformation finns reglerad inom EU i ett antal av gemenskapens rättsakter rörande skydd av skilda miljösektorer. Rådet antog år 1990 ett direktiv i detta ämne (EEG 90/313). Direktivet grundas på artikel 130 s och innehåller bl.a. en artikel som tillförsäkrar fri tillgång till och spridande av sådan miljöinformation som innehas av offentliga myndigheter. Direktivet förpliktar medlemsstaterna att dels tillförsäkra individen fri tillgång till miljöinformation, dels att vidta nödvändiga åtgärder för att förse allmänheten med allmän information om miljötillståndet genom återkommande publikation av rapporter.
Utrikesutskottet anser att syftet med här aktuellt yrkande tillgodosetts med jordbruksutskottets uttalanden. Därmed betraktar utskottet motion 1995/96:U22 (v) yrkande 40 som besvarat.
5.2.12 Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP)
Motionerna
I ett avsnitt om den gemensamma jordbrukspolitiken i motion 1995/96:U25 anför Centerpartiet bl.a. att Sverige bör verka för att CAP ges utrymme vid regeringskonferensen och att arbetet med riktlinjerna för en fortsatt CAP-reform nu inleds. En reformering bör utgå från att marknadsregleringarna successivt avvecklas. I stället skall ersättning utgå för bl.a. de miljöinsatser som jordbrukarna utför genom sin produktion. Liksom för spannmål och kött bör gränsskyddet sänkas på alla produkter. Exportstödet bör på sikt trappas ned mer än vad dagens GATT-avtal kräver och kopplas till de handelsliberaliseringar som bör bli resultatet av kommande förhandlingar inom VHO. En övergång skall ske från prisstöd till ett direktstöd som bör vara så enhetligt som möjligt. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör också stimulera produktion av bioråvaror till industrin och biomassa för energiproduktion. Målet med en ny jordbrukspolitik skall vara en ökad marknadskontakt, att använda jordbruket i miljöarbetet samt att ge jordbrukaren ökad frihet och ökat ansvar. Sverige bör vid regeringskonferensen verka för fördragsändringar som inleder den fortsatta reformeringen av CAP och för en resolution där riktlinjerna för en reformering läggs fast. Däremot får östutvidgningen inte villkoras med att en omfattande jordbruksreform först genomförs (yrkande 16).
Enligt Vänsterpartiets motion 1995/96:U22 (v) måste miljöhänsynen få en överordnad roll i EU:s jordbrukspolitik. Därför måste de relevanta artiklarna (38 och följande) få en tydligare miljöprofil (yrkande 38).
Även i Moderata samlingspartiets motion 1995/96:U23 (m) berörs jordbrukspolitiken, men endast som exempel på viktiga arbetsuppgifter som ligger utanför regeringskonferensen. Den gemensamma jordbrukspolitiken behöver i ökad grad marknadsanpassas, vilket kräver avreglering och neddragning av subventioner.
Miljöpartiet yrkar i motion 1995/96:U29 att den gemensamma jordbrukspolitikens subventions- och bidragsmönster förändras kraftigt innan EU utvidgas. Regeringen bör verka för att jordbrukspolitiken förändras radikalt så att utvecklingen styrs mot ett ekologiskt hållbart jordbruk (yrkandena 14 och 31).
Utskottets överväganden
Jordbruksutskottet konstaterar i sitt yttrande till utrikesutskottet att den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) är ett av de ämnen som inte direkt kommer att diskuteras vid regeringskonferensen men som ändå är centrala för EU- samarbetets fortsatta utveckling.
Jordbruksutskottet anför vidare bl.a. följande:
I Sverige finns en betydande politisk enighet om att CAP måste reformeras. Frågan berördes bl.a. i regeringens skrivelse 1994/95:167 om inriktning och genomförande av det svenska miljöarbetet i EU (1994/95:JoU23). Enligt skrivelsen, som i denna del godtogs av de flesta partierna i riksdagen, borde Sverige aktivt driva en revidering av CAP i syfte att miljöanpassa jordbruket och främja en omställning mot ett ekologiskt hållbart jordbruk inom unionen. En utgångspunkt för revideringen bör vara att subventionerna till det konventionella jordbruket minskas kraftigt. Arbetet med en reformering av CAP bereds för närvarande på nationell nivå. En parlamentarisk kommitté har inrättats med uppgift att utarbeta en svensk strategi för denna reformering (dir. 1995:109). En analys skall göras av den hittills förda jordbrukspolitiken och vilka konsekvenser en utvidgning mot Central- och Östeuropa skulle få för CAP. Uppdraget skall slutföras till den 30 juni 1997. En särskild utredare har dessutom tillkallats för att i ett mer kortsiktigt perspektiv analysera frågor om en revidering av CAP. I avvaktan på resultatet av dessa utredningar anser utskottet inte att riksdagen nu i detalj vare sig kan eller bör ange hur en sådan reform bör utformas.
Jordbruksutskottet delar dock - som också framgått ovan - den allmänna uppfattning som framförs i flera motioner att den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU bör reformeras grundligt i flera avseenden. Följande anförs:
I det arbetet bör tyngdpunkten läggas på bl.a. ökad hänsyn till miljön och kraven på ett långsiktigt och ekologiskt hållbart jordbruk. Subventions- och bidragssystemet bör omprövas. Jordbrukets resurser och möjligheter att producera bioråvaror och tillhandahålla tjänster eller produktionsmetoder som gynnar miljövårdens och naturvårdens intressen måste beaktas. I per- spektivet av en utvidgning av unionen med flera nya länder i t.ex. Central- och Östeuropa framstår en radikal reform av jordbrukspolitiken som nödvändig. Enligt utskottets mening bör dock inte utvidgningen göras villkorad av en sådan reform. Härvidlag instämmer utskottet i vad som anförs i motion U25 yrkande 16.
När det gäller kraven på fördragsändringar som innebär att den gemensamma jordbrukspolitiken tillförs ett uttryckligt miljömål erinrar jordbruksutskottet om att det genom Maastrichtfördraget slagits fast att miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik på övriga områden (artikel 130 r 2). Jordbruksutskottet anför följande:
Principen innebär i själva verket att miljöskyddskraven skall beaktas på alla stadier i planeringen, förberedandet och genomförandet av gemenskapens åtgärder inom andra områden. Utskottet vill vidare särskilt peka på att regeringen, enligt vad som framgår av skrivelsen, vid regeringskonferensen ämnar föreslå att ett miljömål för den gemensamma jordbrukspolitiken införs i Romfördragets artikel 39. Härigenom tillgodoses i första hand motionerna U23 i motsvarande del och U25 yrkande 16 delvis. Enligt utskottets mening är även motionerna U22 yrkande 38, U23 i motsvarande del, U25 yrkande 16 i återstående del samt U29 yrkandena 14 och 31 i huvudsak tillgodosedda med vad utskottet här anfört.
Utrikesutskottet noterar, liksom jordbruksutskottet, att den gemensamma jordbrukspolitiken inte kommer att bli föremål för förhandlingar under regeringskonferensen. Som utskottet också konstaterat tidigare i betänkandet (avsnitt 5.2.2 EU:s utvidgning och externa relationer i övrigt) kan reformeringen av jordbrukspolitiken ske utan ändringar i EU:s grundfördrag. Mot bakgrund härav anser utskottet att de av motionärerna eftersträvade syftena ej skulle kunna uppnås med de begärda tillkännagivandena. Utskottet noterar jordbruksutskottets bedömningar och betraktar motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 38, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 16 samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 14 och 31 som besvarade med vad som ovan anförts.
5.2.13 Djurskyddsfrågor
Motionerna
Enligt Centerpartiets motion 1995/96:U25 (c) yrkande 9 bör Sverige aktivt verka för att djurskyddslagstiftningen skärps. De minimikrav som finns i dag bör göras om till bindande regler. I artikel 39 om målen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör tillföras ett stycke om nödvändigheten av att tillförsäkra en god omsorg om jordbrukets produktionsdjur. Ett särskilt avsnitt om djurskydd bör införas i fördraget som innebär att politiken på jordbruks-, transport- och forskningsområdet skall ta full hänsyn till kraven på gott djurskydd. Detsamma gäller politiken för att förverkliga den inre marknaden. Det är oacceptabelt att subventionera långa transporter av levande djur före slakt. För hanteringen av levande djur skall särskilda regler gälla jämfört med andra regelområden som avser varor och produkter. Beslut inom djurskyddsområdet skall fattas med kvalificerad majoritet med parlamentets bestämmande. Varje land skall ha rätt att bibehålla eller införa strängare regler för djurskydd.
I anslutning till regeringens bedömningar angående konsumentfrågorna anför Moderata samlingspartiet i motion 1995/96:U23 att djurskyddet inte primärt är en konsumentfråga. Till en del är reglerna om djurskydd redan täckta inom ramen för EU:s regler för den gemensamma jordbrukspolitiken och den inre marknaden. De grundläggande djurskyddsreglerna bör vara lika inom hela EU. Enligt motionen bör därför införlivas en klar hänvisning till grundläggande bra djurskydd i fördraget.
Vänsterpartiet anför i motion 1995/96:U22 att en speciell artikel för djurskydd, som klargör att levande djur inte är varor, bör skrivas in i fördraget. Artikeln skall ha sin utgångspunkt i att djur är kännande varelser som inte skall behandlas på ett plågsamt sätt. Alla djurskyddsregler, även transportbestämmelser, skall vara minimiregler som tillåter ett land att ställa hårdare krav. Beslut om minimiregler för djurskydd skall tas med kvalificerad majoritet (yrkande 41).
Förklaringen vid förra regeringskonferensen om djurskydd bör enligt Miljöpartiet (motion 1995/96:U29) skrivas in i fördragstexten. Regeringen bör verka för att hänsyn till djurens välbefinnande skall vara grundläggande vid utformning av gemenskapslagstiftning om jordbrukspolitiken, transporter, den inre marknaden och forskning samt att detta förs in i traktatstexten. Varje medlemsstat skall ha en oomtvistad rätt att ställa högre djuretiska krav än vad EU föreskriver på såväl inhemsk produktion som vid import (yrkandena 24 och 25).
Utskottets överväganden
Jordbruksutskottet ansluter sig, i sitt yttrande till utrikesutskottet (1995/96: JoU4y), till synpunkterna i motionerna 1995/96:U22, 1995/96:U23, 1995/96: U25 och 1995/96:U29 så till vida att djurskyddsfrågorna bör få en mer framträdande ställning i gemenskapen. I regeringens skrivelse anförs under rubriken Konsumenternas intressen att Sverige bör pröva möjligheten att vid konferensen ta upp till behandling frågan om djurskydd i ett etiskt perspektiv. Jordbruksutskottet anser för sin del att djurskyddsfrågorna bör bedömas i ett vidare perspektiv, där de grundläggande etiska frågorna om hänsyn till djuren som levande varelser beaktas men också såväl konsumentintressen som producentintressen.
Jordbruksutskottet anför vidare följande:
En grundläggande regel i svensk djurskyddslagstiftning är att djuren skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Dessa principer bör vara vägledande för det svenska djurskyddsarbetet inom EU. Utskottet har under senare tid haft anledning att inhämta särskild information om vissa konkreta djurskyddsfrågor inom EU, såsom t.ex. användningen av hormoner och antibiotika, uppfödningen av köttdjur med egenskaper som betecknats som genetiska defekter, transporter av djur samt uppfödning av kalvar. I dessa frågor har Sverige drivit en konsekvent och målmedveten linje, och vissa förbättringar, om än otillräckliga, har efter hand åstadkommits inom gemenskapen. Många problem återstår emellertid att lösa. Enligt utskottets mening är det viktigt att djurskyddsarbetet drivs vidare och att djurskyddsintresset får en starkare ställning inom gemenskapen. Ett sätt att uppnå detta är att kraven på en god djuromsorg förs in i Romfördraget. Med utgångspunkt i en sådan grundläggande bestämmelse bör Sverige även i fortsättningen verka för att gällande EG- rättsliga bestämmelser om djurmiljö, uppfödning och transporter m.m. successivt skärps. Varje medlemsland bör dock, såsom för närvarande är fallet, ha rätt att bibehålla eller införa strängare nationella regler för den inhemska animalieproduktionen.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna U22 yrkande 41, U23 i motsvarande del, U25 yrkande 9 och U29 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Motion U29 yrkande 25 avstyrks i den mån den ej tillgodoses genom utskottets ställningstagande. Som framgår av vad utskottet anfört är djurskyddsbestämmelserna i princip minimiregler och utgör ej hinder för enskilda medlemsländer att ställa strängare krav.
Utrikesutskottet vill, i likhet med jordbruksutskottet, framhålla betydelsen av att djurskyddsfrågorna får en mer framträdande ställning inom EU. Det svenska agerandet under det första året av medlemskap i EU har varit mycket aktivt och rönt vissa framgångar. Utskottet noterar att Storbritanniens regering den 7 februari 1996 aviserat sin avsikt att föreslå ett tillägg till Romfördraget med syftet att förbättra djuromsorgen inom hela gemenskapen. Utskottet utgår från att också Sverige aktivt fortsätter att driva djurskyddsarbetet vidare inom EU. Med det anförda får syftet med här aktuella motioner anses tillgodsett. Utskottet betraktar därmed motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 41, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 9 samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 24 och 25 som besvarade.
5.2.14 Energifrågor
Motionerna
I Centerpartiets motion 1995/96:U25 yrkande 13 föreslås en revidering av Euratomfördraget. Detta fördrag bör enligt motionärerna omvandlas till ett program för en gemensam satsning på minskat beroende av ändliga och fossila energikällor, utveckling av förnybara energikällor samt stöd till energieffektivisering och minskad energikonsumtion. Liknande synpunkter utvecklas i Vänsterpartiets motion 1995/96:U22 yrkande 37. I Miljöpartiets motion 1995/96:U29 yrkande 38 krävs att Euratom skall avvecklas.
Sverige bör under regeringskonferensen verka för att det etableras ett nytt energifördrag inom EU, anförs det i Kristdemokratiska samhällspartiets motion 1995/96:U21 yrkande 47 (i berörd del). Enligt motionärerna bör EU:s energipolitik främja energieffektivisering och förnybara energislag, skydda naturresurser samt målmedvetet minska dagens beroende av icke förnybara energislag.
Utskottets överväganden
I yttrandet (1995/96:NU4y) från näringsutskottet erinras om att energifrågorna inte finns med i Romfördraget som ett gemensamt politikområde. Samarbete inom energiområdet förekommer emellertid på flera områden, bl.a. beträffande forskning och energieffektivisering. Vid regeringskonferensen i Maastricht år 1992 föreslogs ett gemensamt energipolitiskt program för EU. Förslaget antogs dock inte, men det beslöts att frågan skulle behandlas vid 1996 års regeringskonferens. I en förklaring till Maastrichtfördraget sägs att frågan skall undersökas på grundval av en rapport som kommissionen skall lägga fram för rådet senast under år 1996.
I början av år 1995 presenterade kommissionen en s.k. grönbok om en gemensam energipolitik, avsedd som ett underlag för en bred energipolitisk diskussion inom EU, och nyligen har en s.k. vitbok på området redovisats. I vitboken sammanfattas nuvarande trender i energiförsörjningen och prognoser för framtiden. Vidare behandlas ett antal aspekter på energiförsörjning och energipolitik såsom integration av marknaderna, problemen med ett ökat beroende av länder utanför EU vad gäller tillförseln av olja och gas samt behovet av forskning och utveckling. Inga konkreta förslag till gemensamma regler för energiområdet framläggs i vitboken.
Euratom är en av de tre ursprungliga europeiska gemenskaperna. Dess tidigaste uppgift var att skapa erforderliga förutsättningar för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna och därigenom bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till en utveckling av förbindelserna med övriga länder.
Sedan Euratomfördraget undertecknades har förhållandena emellertid ändrats, vilket har lett till att det i väsentlig omfattning är föråldrat. Delar av fördraget tillämpas därför inte enligt sin lydelse utan enligt en successivt utvecklad praxis. Vissa avsnitt behandlar dock frågor som fortfarande är aktuella. Exempel härpå är skapandet av en gemensam basnivå för strålskydd samt kontrollen för att garantera att kärnmaterial inte används för andra ändamål än dem för vilka de är avsedda (s.k. safeguards).
Efter anslutningen till EU gäller Euratomfördraget i Sverige i enlighet med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Våren 1995 beslutade riksdagen (prop. 1994/95:118, bet. NU21) om vissa lagändringar som en följd av anslutningen till Euratom. I samband med medlemskapsförhandlingarna förklarade de avtalsslutande parterna gemensamt att det är varje medlemsstat som i överensstämmelse med sin specifika nationella politik avgör om den skall producera kärnenergi eller inte liksom om den politik som skall föras när det gäller slutstegen i kärnbränslecykeln.
I den nu aktuella regeringsskrivelsen framhålls att regeringen studerar frågan att stärka miljöns ställning i Euratomfördraget. Enligt uppgift prövas för närvarande inom Miljödepartementet tillämpningen av Euratomfördraget.
Som framgår av den lämnade redovisningen kommer frågan om ett gemensamt energipolitiskt program för EU att behandlas under regeringskonferensen. Vidare gäller att tillämpningen av Euratomfördraget för närvarande prövas inom Miljödepartementet. Med hänvisning till det sagda avstyrker näringsutskottet de här berörda yrkandena i motionerna 1995/96:U25 (c), 1995/96:U22 (v), 1995/96:U29 (mp) och 1995/96:U21 (kds).
Utrikesutskottet noterar näringsutskottets bedömningar och betraktar med det anförda motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 47 i berörd del, 1995/96:U22 (v) yrkande 37, 1995/96:U25 (c) yrkande 13 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 38 som besvarade.
5.2.15 Arbetstagarnas rättigheter
Motionerna
Moderaterna betonar i motion 1995/96:U23 (i berörd del) vikten av en väl fungerande arbetsmarknad inom EU för att förhindra att arbetslösheten låses fast på en hög nivå. Förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare bör huvudsakligen regleras genom nationell lagstiftning. Gemensam lagstiftning erfordras i princip bara i fråga om gränsöverskridande aktiviteter och för att åstadkomma konkurrensneutralitet.
Europeisk reglering av det som i praktiken utgör ersättning för arbete riskerar att leda till betydande välfärdsförluster. De reformer som är nödvändiga för att den svenska arbetsmarknaden skall fungera bättre måste beslutas i Sverige. Härav följer att stridsåtgärder på arbetsmarknaden bör regleras nationellt. Internationella stridsåtgärder bör medges endast i begränsad omfattning.
En stor andel av arbetstagarna i Sverige är sysselsatta i offentliga monopol vilket lett till inlåsningseffekter, en könssegregerad arbetsmarknad och dåligt fungerande lönebildning. Det är en angelägen nationell uppgift att bryta de offentliga monopolen. Arbetet med att bryta monopol i ett vidare perspektiv hanteras bäst inom ramen för den gemensamma marknaden och bör bli nästa steg för den inre marknaden. Socialpolitik, socialförsäkringar, sociala transfereringar och utbildningspolitik skall enligt motionärerna inte vara gemenskapspolitik.
Kristdemokraterna anser i motion 1995/96:U21 (yrkande 5) att EU-fördragen skall kompletteras med bl.a. Europarådets sociala stadga och den sociala stadgan som ratificerades år 1989 av elva medlemsstater.
Vänsterpartiet anser i motion 1995/96:U22 att EU:s inre marknad måste reformeras i grunden. Partiet vill bl.a. att gemensamma internationella fackliga och sociala program införs med minimikrav på arbetsrätt, koncernfackligt samarbete osv. (yrkande 26). Enligt motionen bör regeringen verka för att fördraget tillåter att EU:s direktiv kan implementeras via kollektivavtal (yrkande 42). Det bör också fastslås i fördraget att nationella lagar och avtal gäller arbetstagare från andra länder då de arbetar i det berörda medlemslandet. Sverige bör enligt motionen således driva kravet på en mellanstatlig överenskommelse om att en arbetstagare från tredje land skall ha samma rättigheter i unionen som en EU- medborgare (yrkande 43).
I motion 1995/96:U20 (s) begärs ett tillkännagivande av vad som sägs i motionen om fördragsändringar för att utveckla den sociala dimensionen. Motionären välkomnar att regeringen avser att verka för ett slut på Storbritanniens konkurrens genom social dumpning. Kravet på att internationella sympatiåtgärder skall vara möjliga i hela EU är viktigt eftersom EU har en gemensam arbetsmarknad. Motionären motsätter sig dock att regeringen därvid låst sig för en reglering utanför EU:s ram. Enligt motionen måste frågan övervägas i samband med diskussionen om på vilket sätt grundläggande fackliga och medborgerliga rättigheter skall garanteras inom EU. Enligt motionen måste frågan om att skapa en arbetsrättslig grund för fristående avtal på Europanivå lösas.
Motionären anser vidare att regeringen bör verka för att rådet skall kunna fatta beslut om miniminormer inom hela det sociala området med kvalificerad majoritet. Slutligen efterlyser motionären ett resonemang om arbetsmarknadsparternas medverkan. En sådan medverkan förekommer sedan länge i den s.k. permanenta sysselsättningskommittén. I motionen förordas att trepartssamarbetet - regering, arbetsgivare, arbetstagare - stärks.
Utskottets överväganden
Den sociala dimensionen är ett begrepp som i EU-sammanhang i första hand omfattar de områden som i Sverige i huvudsak hänförs till arbetsmarknadsfrågor i vid bemärkelse: rent arbetsrättsliga frågor, arbetsmiljöfrågor, sysselsättningsfrågor samt jämställdhet inom arbetslivet m.fl. frågor.
Målsättningen att stärka den sociala dimensionen resulterade i att elva av EG:s medlemsländer - Storbritannien ställde sig utanför - i december 1989 antog EG:s sociala stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare. Denna stadga är att betrakta som ett allmänt åtagande för medlemsländerna att se till att de grundläggande sociala rättigheter som stadgan behandlar garanteras i respektive land. I anslutning till antagandet av stadgan presenterade kommissionen ett handlingsprogram för dess genomförande.
Vid Maastrichtmötet ingick de nämnda elva medlemsländerna ett mellanstatligt avtal utanför fördraget där man förbinder sig till ytterligare insatser inom det sociala området. I ett särskilt protokoll - det s.k. sociala protokollet - som slöts mellan samtliga medlemsländer medger Storbritannien att de övriga elva medlemsländerna går vidare i det gemensamma arbetet på det sociala området med utnyttjande och hjälp av gemenskapens institutioner och procedurer, utan att Storbritannien tar del i vare sig förberedelsearbete eller beslut. Avtalet mellan de elva fogades till det sociala protokollet som en bilaga. Vanligen används beteckningen sociala protokollet med syftning på såväl det särskilda protokollet som det till detta fogade avtalet.
Det sociala protokollet innebär en utökad kompetens för gemenskapen och utvidgat område för majoritetsbeslut. På det sociala området skall dock enligt art. 2 rådet fatta sina beslut enhälligt.
Det sociala protokollet anger bl.a. att lagstiftningen skall utformas som minimidirektiv. En medlemsstat kan således utan hinder behålla eller införa mer långtgående bestämmelser.
I arbetsmarknadsutskottets yttrande (1995/96:AU3y) erinras om att kommissionen, genom det sociala protokollet, har en skyldighet att samråda med arbetsmarknadens parter innan den lägger fram förslag till nya regler på arbetslivets område. Parterna har nio månader på sig att försöka lösa frågan genom kollektivavtal på Europanivå. En medlemsstat kan dessutom överlåta åt arbetsmarknadens parter att införliva regler genom kollektivavtal.
Arbetsmarknadsutskottet anför vidare bl.a. följande:
Utskottet ställer sig bakom förslaget om att regeringen vid EU:s regeringskonferens verkar för att det sociala protokollet skrivs in i Romfördraget och därmed kommer att gälla i samtliga medlemsstater. Utskottet anser att det i hög grad är ett svenskt intresse att höga krav på arbetslivets område värnas och att alltför stora skillnader mellan medlemsländernas lagstiftning undanröjs.
Moderaterna i motion U23 förespråkar en väl fungerande arbetsmarknad och att förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare huvudsakligen bör regleras genom nationell lagstiftning.
Utskottet kan konstatera att det sociala protokollet, som redovisats ovan, har för arbetstagarna inneburit att viktiga frågor om sysselsättning, arbetsvillkor och socialt skydd kommit upp på EU-nivå. Det är bra och förhindrar konkurrens genom s.k. social dumpning. Den moderata ståndpunkten är enligt utskottets mening därmed på viktiga områden de facto överspelad. I ett par avseenden delar utskottet den moderata uppfattningen. Löner, föreningsrätten och rätten att vidta stridsåtgärder bör regleras på nationell nivå.
Utskottet avstyrker med detta motion U23 i motsvarande del.
I socialförsäkringsutskottets yttrande (1995/96:SfU3y) påpekas att det sociala protokollet även innebär en överenskommelse mellan medlemsländerna att utveckla det gemensamma arbetet på socialförsäkringsområdet. Socialutskottet kan såvitt gäller detta område dela regeringens uppfattning att det är av väsentlig betydelse att protokollet förs in i unionsfördragets avdelning II. Detta skulle innebära att inte något land inom unionen skulle kunna tillämpa sämre villkor än de minimikrav som föreligger eller kan komma att föreligga inom området. Socialförsäkringsutskottet förutsätter att regeringen väl tar till vara de möjligheter som föreligger att verka i nämnda riktning och avstyrker bifall till motion 1995/96:U23 (m) (i berörd del).
Utrikesutskottet betraktar med det ovan anförda motion 1995/96:U23 (m) i berörd del som besvarad.
Kristdemokraterna vill i motion 1995/96:U21 - som också framgått ovan - att EU-fördragen skall kompletteras med Europarådets sociala stadga och EG:s sociala stadga från 1989.
Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande att frågan behöver utredas. När det gäller EG:s sociala stadga konstaterar arbetsmarknadsutskottet att stadgan är en politisk avsiktsförklaring och att det var för att realisera delar av dess mål som det sociala protokollet tillkom. Arbetsmarknadsutskottet delar motionärernas uppfattning att ett införlivande av den sociala stadgan inte kan ersätta ett införlivande av det sociala protokollet eftersom dokumenten rör olika dimensioner av samarbetet.
Europarådets sociala stadga är en motsvarighet till konventionen för mänskliga rättigheter inom området för ekonomiska och sociala rättigheter. Stadgan innehåller artiklar med bestämmelser om bl.a. sysselsättnings- och utbildningspolitik, arbetsvillkor och arbetarskydd, förenings- och förhandlingsfrihet, socialförsäkring och andra sociala trygghetsanordningar. Den innehåller också skydd för migrerande arbetskraft. Syftet med stadgan är att i medlemsländerna garantera sociala rättigheter samt höja levnadsstandarden och öka den sociala välfärden. Stadgan har ratificerats av bl.a. samtliga EU:s medlemsstater. Fördragsslutande stat skall vartannat år tillställa Europarådets generalsekreterare en rapport avseende tillämpningen av de artiklar som ratificerats. Rapporterna granskas av oberoende experter och regeringstjänstemän samt även av den parlamentariska församlingen.
Vilka fördelar som kan uppnås genom ett införlivande av Europarådets sociala stadga är, enligt arbetsmarknadsutskottet, även det en oklar fråga som behöver utredas. Klart är att flertalet av EU:s medlemsländer redan har anslutit sig till denna stadga. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker med detta bifall till motion 1995/96:U21 i berörd del. Socialutskottet liksom socialförsäkringsutskottet anser i sina yttranden till utrikesutskottet att det saknas skäl att föra in stadgan i EU:s grundfördrag.
Utrikesutskottet noterar fackutskottens uppfattningar i frågan och betraktar därmed motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 5 som besvarat.
Vänsterpartiets uppfattning i motion 1995/96:U22 om att regeringen skall verka för att EU:s direktiv skall kunna implementeras via kollektivavtal förefaller, enligt arbetsmarknadsutskottets mening, att tillgodoses av vad som sägs i skrivelsen. Partiet förespråkar vidare införandet av gemensamma internationella fackliga och sociala program med minimikrav på arbetsrätt, koncernfackligt samarbete osv. Motionärerna anser även att regeringen bör driva frågan om en mellanstatlig överenskommelse om att arbetstagare från tredje land skall ha samma rättigheter som EU-medborgare.
Arbetsmarknadsutskottet sympatiserar i stort med vad som sägs i motion 1995/96:U22 (v) och bedömer att de aktuella frågorna i första hand bör hanteras inom ramen för bestämmelserna i det sociala protokollet. Utskottet anser inte att det finns skäl att inför konferensen binda upp regeringen i fråga om hur den sociala dimensionen skall utvecklas i framtiden.
Utrikesutskottet har ingen annan uppfattning härom än fackutskottet varför motion 1995/96:U22 (v) yrkandena 26, 42 och 43 betraktas som besvarade.
Motionären bakom motion 1995/96:U20 (s) delar regeringens uppfattning om behovet av en gränsöverskridande konflikträtt och rätt till internationella sympatiåtgärder. I motsats till regeringen menar motionären emellertid att regleringen inte bör ske nationellt utan inom ramen för EU:s regelverk.
Arbetsmarknadsutskottet anser för sin del att möjligheterna för arbetsmarknadsparterna att vidta stridsåtgärder även i framtiden bör ligga utanför EU:s reglering. Det är dock önskvärt med nationella regler som möjliggör internationella sympatiåtgärder.
Motionären bakom motion 1995/96:U20 (s) tar också upp frågan om behovet av en arbetsrättslig grund på europeisk nivå som skapar garantier för efterlevnaden av avtal mellan europeiska arbetsmarknadsparter. I motionen berörs vidare frågan om att miniminormer skall kunna beslutas med kvalificerad majoritet inom hela det sociala området samt slutligen hur arbetsmarknadsparternas medverkan skall kunna stärkas.
Utrikesutskottet noterar att arbetsmarknadsutskottet anser att motionärens frågor är viktiga och bör vvervägas vidare. Arbetsmarknadsutskottet anser att riksdagen inte på det underlag som för närvarande står till buds bör uttala någon bestämd uppfattning i dessa frågor. Socialförsäkringsutskottet anser i sitt yttrande att syftet med motionen får anses tillgodosett med vad utskottet anfört.
Därmed anser utrikesutskottet att motion 1995/96:U20 (s) besvarats.
5.2.16 Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP)
Motionerna
I Folkpartiets motion 1995/96:U19 anförs att EU:s yttersta syfte är att garantera freden i Europa. Med de nya förutsättningar som råder för svensk säkerhetspolitik kan Sverige spela en mycket aktiv roll i utformningen av Europas nya säkerhetsarkitektur. EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik bör utvecklas i mera överstatlig riktning. Den utrikespolitiska samordningen måste avsevärt förbättras. Motionärerna delar regeringens uppfattning att majoritetsbeslut inte skall få tillämpas i frågor av vitalt nationellt säkerhetspolitiskt intresse. Detta undantag måste dock definieras relativt snävt. En huvudregel om majoritetsbeslut måste också kompletteras med en bestämmelse om reservationsrätt, som innebär att ett enskilt land kan ställa sig utanför aktioner som det landet inte vill delta i (yrkande 7).
I Kristdemokratiska samhällspartiets motion 1994/95:K224, från allmänna motionstiden, betonar motionärerna att EU:s utrikes- och säkerhetspolitik främst skall inriktas mot att överbrygga politiska, ekonomiska och miljömässiga problem öster om unionen (yrkande 26). I yrkande 27 anförs att det försvarspolitiska samarbetet bör inspireras av samma frihetliga, demokratiska och fredliga principer som vägleder den övriga verksamheten inom EU.
I Kristdemokratiska samhällspartiets motion 1995/96:U21, som väckts med anledning av skrivelsen, anförs att Europa skulle ha kunnat göra mer för att förhindra kriget i Bosnien. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är dock en ny företeelse, och vid krigets utbrott hade inte EU några formella strukturer för att kunna agera. EU måste i högre utsträckning kunna ta ett aktivt ansvar för Europas säkerhet genom att bland annat företa välorganiserade fredsoperationer sanktionerade eller organiserade av FN eller OSSE (yrkande 27). Motionärerna vill också att EU:s utrikes- och säkerhetspolitik fördjupas genom att EU i ökad utsträckning gör enhetliga utrikespolitiska markeringar för att främja internationell säkerhet och stabilitet baserad på mänskliga rättigheter, marknadsekonomi och avspänning (yrkande 28). EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik bör i framtiden utformas med hjälp av kvalificerad majoritet, utom i de fall då enskilda medlemsländer inbjuds att medverka i militära operationer eller då medlemsländers vitala säkerhetspolitiska intressen påverkas (yrkande 29). Varje enskild medlemsstat skall ensam besluta om deltagande med egna militära enheter men skall ej kunna hindra övriga medlemsstater att gå vidare i frågor om t.ex. försvarspolitik eller deltagande i gemensamma fredsoperationer (yrkande 30). De länder som inte deltar i gemensamma militära åtgärder skall inte heller behöva delta i finansieringen av dessa (yrkande 31). Motionärerna vill att Sverige, med bibehållen militär alliansfrihet, aktivt deltar i EU:s säkerhetspolitik (yrkande 32).
Motionärerna menar vidare att ett eventuellt försvarssamarbete skall ske på mellanstatlig nivå. VEU-fördraget skall inte integreras i EU:s fördrag, och inget EU-land skall tvingas att åta sig förpliktelser om ömsesidigt försvarsbistånd (yrkande 33). Sverige skall aktivt förhindra att EU disponerar egna kärnvapen (yrkande 34). Kristdemokratiska samhällspartiet vill att vapenexport begränsas till stabila demokratiska stater. Sverige skall under regeringskonferensen ta initiativ till att vapenförsäljningen från EU-staterna ges en annan inriktning än den nuvarande. Ett organiserat samarbete och specialisering på krigsmaterielområdet inom hela EU skulle på sikt kunna leda till att försäljningen begränsas till att främst gälla unionens medlemsstater och i andra hand övriga stabila demokratiska stater (yrkande 35). EU bör inte etablera något nytt gemensamt ansikte utåt för utrikesfrågor vid sidan av kommissionsordföranden (yrkande 36).
Även Vänsterpartiet tar i sin motion 1995/96:U22 upp frågan om krigsmaterielexport. Varje medlemsstat i EU skall också i fortsättningen kunna styra sin export av krigsmateriel. Därför måste artikel 223 behållas i sin nuvarande form (yrkande 31). I motionen påpekas att det redan finns möjlighet i Maastrichtfördraget att genom ett enigt beslut i ministerrådet låta en gemensam aktion avgöras med kvalificerad majoritet. Denna möjlighet har i viss mån prövats under en kortare tid. Utan att först på allvar och under en längre tid pröva det nuvarande fördraget finns det ingen anledning att ge upp vetorätten i utrikes- och säkerhetspolitiken (yrkande 44). När det gäller deltagande i fredsframtvingande åtgärder tillsammans med VEU måste det göras fullständigt klart att ett svenskt deltagande i sådana åtgärder bara kan komma i fråga om de grundar sig på mandat från FN:s säkerhetsråd (yrkande 45). Sverige bör under regeringskonferensen göra klart att svenskt deltagande i väpnade aktioner på den internationella arenan förutsätter att aktionerna utförs med mandat från FN eller OSSE (yrkande 46). I yrkande 47 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att EU bör förbli en rent civil organisation.
Moderata samlingspartiet anser i motion 1995/96:U23 att en av regeringskonferensens viktigaste uppgifter blir att se till att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken blir effektiv nog för att förhindra nya konflikter i Europa och dess närhet. En analys- och planeringsenhet bör inrättas för att skapa en större kapacitet att hantera politiken i besvärliga situationer. Förmågan att samordna och hantera de politiska reaktionerna från EU och medlemsstaterna under en pågående kris måste stärkas. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken bör utformas så att varje medlemslands vitala säkerhetsintressen respekteras. Beslut bör normalt fattas genom samförstånd. I vissa fall bör det dock vara möjligt att fatta beslut enligt principen konsensus minus en. Fredsfrämjande insatser av olika slag bör normalt genomföras i samverkan med FN eller OSSE. I vissa fall bör det dock vara möjligt att agera på EU:s eget mandat. För militära insatser skall nationell beslutsrätt råda (motionen i berörd del).
Också Centerpartiet delar i motion 1995/96:U25 ambitionen att stärka samarbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det är angeläget att bevaka att samarbetet inom GUSP stärks strukturellt utan att den genuint mellanstatliga karaktären påverkas. En analysenhet bör inrättas. Däremot är motionärerna tveksamma till inrättande av en fru eller herr GUSP, dvs. en person med uppgift att företräda unionen gentemot omvärlden. I diskussionen om en begränsning av vetorätten måste regeringen på ett acceptabelt sätt - med hög grad av precision och tydlighet - definiera vilka områden inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som faller under vad regeringen benämner frågor av begränsad räckvidd . Regeringens föreslagna lösning förutsätter att regeringen återkommande i riksdagen förankrar de definitioner och begränsningar av vitala utrikes- och säkerhetspolitiska intressen som regeringen avser att tillämpa. Konsekvenserna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken av en omfattande utvidgning av antalet medlemsstater bör bli föremål för utvärdering, inte i förtid, utan när erfarenhet skaffats om hur samarbetet då utvecklats (yrkande 18).
I Centerpartiets motion diskuteras även försvarsfrågan och de fredsbevarande insatserna. Den politik som riksdagen enhälligt slagit fast på detta område - den 6 december 1995 - skall fullföljas. EU:s förmåga att delta i fredsfrämjande och humanitära insatser bör ske i samverkan med OSSE, inom ramen för de s.k. Petersbergsuppgifterna. Gemensamma fredsfrämjande styrkor inom EU skall enbart kunna agera på mandat av FN och OSSE. Beslutet att delta skall också fattas på nationell nivå i varje enskilt fall. Medlemskap i VEU skall inte övervägas för Sverige så länge de kollektiva försvarsförpliktelserna kvarstår som en del av VEU. En klarare uppdelning av ansvar mellan EU och VEU bör eftersträvas (yrkande 19).
I motion 1994/95:U502 (mp), från allmänna motionstiden, begärs ett tillkännagivande med innebörden att Sverige inom EU bör bedriva en självständig utrikespolitik och därför motsätta sig gemensam finansiering av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (yrkande 9). I yrkande 10 begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att Sverige inom EU bör motverka tendenserna till att en gemensam utrikesförvaltning byggs upp.
I Miljöpartiet de grönas motion 1995/96:U29, med anledning av skrivelsen, anförs att den analys som regeringen presenterar som grund för sina ställningstaganden om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är grund och motsägelsefull och i vissa fall förödande. Motionärerna motsätter sig varje inskränkning eller urholkning av vetorätten i utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken (yrkande 39). Förslag om något slags president i GUSP-frågor skall avslås (yrkande 40). Varje inskränkning i det nationella självbestämmandet om stränga regler för vapenexport skall förhindras (yrkande 41). Regeringen bör under regeringskonferensen motsätta sig förändringar som gör att EU ges fredspolitiska roller som bättre kan skötas av FN (yrkande 42). VEU bör avvecklas (yrkande 43). Varje form av militarisering av EU, däribland fusion eller närmare samverkan med VEU, skall stoppas (yrkande 44).
Även i motion 1995/96:U30 (s) anförs att vetorätten inom GUSP måste finnas kvar (yrkande 1 i berörd del). Alliansfriheten syftande till neutralitet i krig måste ligga fast (yrkande 6).
Utskottets överväganden
Nya typer av risker och hot har ersatt dem som präglade efterkrigstidens Europa. Efter det kalla kriget blev gamla oförrätter åter synliga, glömda konflikter fick nytt liv och en god jordmån. Även om flera mellanstatliga konflikter alltjämt är olösta hotas freden i Europa i dag framför allt av inomstatliga motsättningar, politiska och sociala konflikter orsakade av etnisk eller religiös polarisering, fattigdomsklyftor, svag ekonomisk utveckling, bristande demokrati, ekonomisk brottslighet m.m. Det gemensamma för dessa utmaningar är att de bara kan mötas i samverkan med våra europeiska grannar. Få problem är i dag sådana att ett enskilt land med trovärdighet kan göra anspråk på att ha egna lösningar.
Anpassningen till en ny säkerhetspolitisk verklighet blir en av de viktigaste uppgifterna för EU:s regeringskonferens. För att stå bättre rustad inför de nya utmaningarna måste EU och dess medlemsstater kunna agera med olika medel, från preventiv diplomati till fredsbevarande insatser. Exemplet f.d. Jugoslavien visar hur viktigt det är att statssamfundet kan agera samfällt och beslutsamt, långt innan en konflikt blir akut. Ett flertal reformer inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken måste också övervägas inför en utvidgning av EU. Utvidgningsperspektivets avgörande betydelse för det svenska arbetet inom GUSP framhävs även i flertalet motioner. Via GUSP verkar Sverige också för att svenska erfarenheter tas till vara i EU:s samarbete med utvecklingsländerna.
Ett problem för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har varit att EU inte har förmått att analysera den ur ett unionsperspektiv. EU-länderna har hittills saknat en gemensam analys- och planeringsfunktion. Behovet av ett gemensamt handlande har bedömts huvudsakligen utifrån medlemsstaternas nationella intressen. De femton medlemmarnas legitima intressen är visserligen en självklar utgångspunkt inom den andra pelaren (dvs. den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU), men där det finns enighet om att man bör agera gemensamt måste detta agerande, och förutsättningarna för det, kunna belysas även utifrån ett gemensamt perspektiv. I sammanhanget finns anledning påpeka att förslaget om en analys- och planeringsfunktion inte innebär etableringen av en gemensam utrikesförvaltning i EU, något som enligt motion 1994/95:U502 (mp), från allmänna motionstiden, skall motverkas.
Enligt utskottets synsätt borde en analysenhet också få den särskilda funktionen att ge tidig förvarning för att möjliggöra ett effektivt gemensamt agerande vid snabba krisförlopp. Utskottet konstaterar att förslaget framfördes av statsministern i ett anförande i Europarådet i juni 1995. Enligt vad utskottet erfarit har det tagits emot väl i de preliminära diskussionerna inför regeringskonferensen. Erfarenheten visar att förebyggande åtgärder kan förhindra konflikter från att bryta ut. Om de ändå bryter ut, kan ett tidigt ingripande minska det mänskliga lidandet och den materiella förstörelsen.
I anslutning till diskussionerna om analysenheten har det också väckts förslag om att skapa en företrädare för GUSP; en person som skulle företräda unionen gentemot omvärlden i utrikespolitiska frågor. Enligt Maastrichtfördraget (artikel J.5) är det i dag ordförandeskapet som företräder unionen i frågor inom det gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska området. De förslag som diskuterats inför regeringskonferensen syftar, enligt utskottets bedömning, inte till att dela upp unionens utrikespolitik på flera händer, utan till att uppnå bättre kontinuitet och ökad samordning i arbetet. Ansvarsfördelningen gentemot andra företrädare inom det utrikespolitiska området får inte bli oklar. En herr eller fru GUSP , med ett väl definierat och avgränsat mandat, skulle kunna agera som stöd åt eller på uppdrag av rådet eller ordförandeskapet men får inte bli en ny självständig utrikespolitisk aktör inom EU eller påverka ordförandeskapets ställning.
Vad gäller en eventuell gemensam finansiering av GUSP, en fråga som aktualiseras i motion 1994/95:U502 (mp), noterar utskottet att praktiskt taget samtliga EU:s medlemsstater förordar någon form av gemensam finansiering över EU-budgeten av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Ett skäl till detta är att man vill underlätta ett snabbt och slagkraftigt genomförande av de utrikespolitiska beslut medlemsstaterna kan enas om. Detta är också ett svenskt intresse. Den finansieringsform som väljs får dock inte påverka den mellanstatliga karaktären hos den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Därmed betraktar utskottet motionerna 1994/95:K224 (kds) yrkande 26, 1994/95:U502 (mp) yrkandena 9 och 10, 1995/96:U21 (kds) yrkande 28, 1995/96:U23 (m) i berörd del samt 1995/96:U25 (c) yrkande 18 i berörd del som besvarade. Motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 36 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 40 avstyrks.
Inför en utvidgning av EU måste även andra reformer övervägas. Till dessa hör beslutsreglerna inom GUSP. Hittills har alla beslut inom EU:s andra pelare fattats med enhällighet. Det har ibland visat sig svårt att finna kom-promisser som har kunnat tillfredsställa samtliga 15 medlemsstater. Ett EU med tolv eller fler nya medlemmar får knappast lättare att hitta fram till en gemensam hållning i utrikespolitiska frågor. Ytterst är det naturligtvis den politiska viljan i medlemsstaterna som blir avgörande för framgången, men de formella beslutsreglerna har också sin betydelse. Som framgår av regeringens skrivelse har det i diskussionerna inför regeringskonferensen väckts flera förslag om att frångå kravet på enhällighet för beslut inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Sveriges agerande i denna diskussion betingas å ena sidan av vår önskan att effektivisera arbetet inom GUSP, å andra sidan av vårt självklara krav på att behålla samarbetets mellanstatliga karaktär. Sannolikt blir det nödvändigt att finna en kompromiss mellan de delvis motstridiga målsättningarna effektivitet och legitimitet.
Som också anförs i skrivelsen kommer vetorätten inom GUSP under alla omständigheter att finnas kvar. Ingen stat skulle vara beredd att låta sig röstas ned av en majoritet i frågor som man anser vara av större vikt. Utskottet delar regeringens uppfattning att detta måste vara den realistiska utgångspunkten för alla diskussioner av dessa frågor. Utskottet noterar att regeringens hållning, som den har formulerats i skrivelsen till riksdagen, innebär att Sverige i ett utvidgningsperspektiv skulle vara berett att överväga en modifiering av enhällighetsprincipen i frågor av begränsad räckvidd. I grundläggande utrikes- och säkerhetspolitiska frågor, t.ex. sådana som rör vår militära alliansfrihet och säkerhetspolitiska grundhållning, eller andra frågor av fundamental betydelse, måste Sverige självklart ha avgörandet helt i sin egen hand. Utskottet konstaterar att det i motionerna finns en bred uppslutning kring denna uppfattning.
En beslutsmodell, som diskuterats, är att EU:s medlemsstater, var och en för sig, skulle kunna ta ställning till huruvida man ville göra bruk av rätten att använda sitt veto. En förutsättning för att utnyttja vetorätten skulle vara att frågan rör ett "vitalt nationellt intresse". Man skulle också kunna tänka sig en möjlighet för EU:s medlemmar att avstå från att rösta, eller att reservera sig. En sådan möjlighet skulle bland annat ha bäring på deltagande i, och finansiering av, aktioner som en stat visserligen motsätter sig, men som inte berör "vitala nationella intressen". Detta skulle innebära att ett enskilt land aldrig kunde påtvingas något beslut inom GUSP.
Utskottet anser - mot bakgrund av ovanstående resonemang - att det från svensk sida bör finnas beredskap för att konstruktivt delta i de under regeringskonferensen aktuella diskussionerna angående GUSP om en modifiering av nu gällande enhällighetsprincip. Dock är det enligt utskottet varken meningsfullt eller möjligt att på förhand generellt definiera eller fördragsfästa vilka frågor som skulle kunna bli aktuella för majoritetsbeslut. Förslag om ändrad beslutsordning inom GUSP måste således värderas utifrån att det rör sig om ett mellanstatligt samarbete och att suveränitetsaspekten således särskilt måste beaktas. Utskottet utgår från att frågan om huruvida ett ärende är av vitalt nationellt intresse och därför kräver enhällighetsbeslut förankras på sätt som i dag sker i utrikesnämnden i frågor av större vikt samt att riksdagen på sedvanligt sätt hålls underrättad inför behandling av ärenden i Europeiska unionens råd. Något riksdagens tillkännagivande med anledning av motionerna i här aktuella delar är ej erforderligt.
Med det anförda betraktar utskottet motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 7, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 29, 30 och 31, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 18 i berörd del samt 1995/96:U30 (s) yrkande 1 i berörd del som besvarade. Motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 44 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 39 avstyrks.
Enligt utskottets uppfattning betingas de medel som bäst lämpar sig för att nå Sveriges säkerhetspolitiska mål av den långsiktiga utvecklingen i världen runt omkring oss. En ökad arbetsfördelning mellan FN och regionala organisationer har öppnat nya möjligheter för preventiv diplomati. Särskilt OSSE, som knutits närmare FN, har skaffat sig bred erfarenhet på detta område. Även andra regionala organisationer, i Europa främst EU och NATO, gör ett värdefullt konfliktförebyggande arbete. EU-länderna måste, för att säkra freden i Europa, även i framtiden lägga ner ett betydande arbete på fredsbevarande verksamhet, katastrofhjälp, evakueringsinsatser och krishantering. Enligt Maastrichtfördraget kan EU anmoda VEU att utföra uppgifter på detta område. Den s.k. Petersbergdeklarationen från 1992 stadgar att VEU skall kunna utföra humanitära insatser och räddningstjänst, fredsbevarande operationer och krishantering. Detta har kommit att bli den mest betydelsefulla delen av VEU:s verksamhet. VEU:s operativa insatser är i första hand av fredsbevarande och krishanteringskaraktär (sanktionsövervakning, poliser i Mostar m.m.). För Sverige är det väsentligt att kunna följa den säkerhetspolitiska diskussion som förs mellan de nu 27 europeiska stater som i olika former deltar i VEU. Sverige kan i VEU också bidra med betydande erfarenheter från ett mångårigt agerande inom fredsbevarande verksamhet, katastrofhjälp och humanitära aktioner.
Sverige avser dock inte att bli medlem i VEU. VEU:s fördrag innehåller nämligen, liksom NATO:s, en förpliktelse för medlemmarna att komma till undsättning för den händelse ett lands territorium utsetts för angrepp eller hot. En sådan biståndsförpliktelse är inte förenlig med Sveriges militära alliansfrihet. Utskottet har även flera gånger tidigare uttalat att medlemskap i VEU inte skulle gagna svenska säkerhetspolitiska intressen. Däremot är det regeringens och riksdagens uppfattning att observatörskap i VEU är förenligt med Sveriges militära alliansfrihet. Observatörskap i VEU har bedömts ge Sverige den nödvändiga insynen i verkställigheten av de EU- beslut som har försvarspolitiska implikationer (bet. 1994/95:UU5, rskr. 63).
Utskottet noterar att det finns en intressant potential i de diskussioner som pågår om samarbete mellan EU och VEU i frågor som faller inom ramen för Petersbergdeklarationen. Utskottet noterar även att frågan om det svenska observatörskapet i VEU nyligen behandlats i det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande UFöU1 med anledning av proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse. Detta utskotts överväganden sammanfaller med här ovan redovisade bedömning (bet. 1995/96:UFöU1).
Riksdagen slog nyligen åter fast att Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består (bet. 1995/96:UFöU1). Av betänkandet framgår att Sveriges samarbete med NATO, som äger rum inom ramen för samarbetsprogrammet PFF (Partnerskap för fred), sker på alliansfri grund. Den säkerhetspolitiska situationen har förändrats efter det kalla krigets slut och ger Sverige ökade möjligheter att bidra till fred och säkerhet genom deltagande i fredsfrämjande och humanitära insatser av olika slag. Regeringen kan, enligt lag, besluta om deltagande med väpnad styrka i fredsbevarande insatser endast om dessa grundar sig på mandat från FN:s säkerhetsråd eller OSSE.
Utskottet noterar att även försvarsutskottet, i sitt yttrande till utrikesutskottet (1995/96:FöU3y), anser det naturligt att försöka stärka unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. EU måste kunna inskrida i konflikters tidiga skeden, liksom i akuta krisförlopp, och därvid effektivt kunna utnyttja alla säkerhetspolitiska instrument från diplomati till fredsbevarande militära insatser.
Försvarsutskottet anför vidare bl.a. följande:
Under regeringskonferensen bör därför vid diskussionen om försvarspolitiken det konfliktförebyggande och krishanterande arbetet stå i förgrunden. Detta samarbete på det fredsfrämjande området, där Sverige som ett militärt alliansfritt land kan delta, är enligt utskottet något helt annat än att försöka åstadkomma ett gemensamt europeiskt försvar.
Inom ramen för detta samarbete kan, som regeringen framhåller, VEU:s operativa förmåga i olika avseenden behöva förbättras. Utskottet vill här för sin del betona att sådana åtgärder inte samtidigt bör få försämra andra organisationers förmåga till krishantering och fredsfrämjande insatser. FN:s ställning får sålunda inte undergrävas, vilket Miljöpartiet i sin motion påtalar risken för. Detsamma gäller för OSSE som för hantering av europeiska konflikter i stället bör ges möjligheten att spela en mer betydelsefull roll, eftersom Ryssland och övriga östeuropeiska stater är medlemmar i OSSE men inte i EU eller VEU. FN:s generalsekreterare har för övrigt uttalat sig för ett ökat regionalt ansvarstagande för krishantering och fredsbevarande verksamhet.
Utrikesutskottet delar, som också framgått ovan, de bedömningar som försvarsutskottet gör i dessa frågor.
Med det anförda betraktar utskottet motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena 27 och 32, 1995/96:U22 (v) yrkandena 45 och 46, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 19 i berörd del samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 42 som besvarade. Motion 1995/96:U30 (s) yrkande 6 avstyrks.
I flera motioner finns också yrkanden om andra aspekter på försvarssamarbetet i EU. I motion 1994/95:K224 (kds) erinras bl.a. om att Sverige som EU-medlem själv bestämmer om vi vill delta i den försvarspolitiska dimensionen av ett brett säkerhetspolitiskt samarbete i unionen. Mot bakgrund av att Sverige i inträdesförhandlingarna med EU förklarade att vi inte kommer att förhindra utvecklingen inom unionen mot ett försvarspolitiskt samarbete, begärs i motionen ett riksdagens tillkännagivande om att detta försvarspolitiska samarbete inom unionen skall inspireras av samma frihetliga, demokratiska och fredliga principer som vägleder den övriga verksamheten inom EU.
Utskottet får mot bakgrund av detta och andra yrkanden rörande EU:s försvarssamarbete och relationerna mellan EU och VEU i andra avseenden än de som berörts ovan konstatera följande:
Möjligheten att slå ihop EU och VEU har diskuterats i förberedelsearbetet inför regeringskonferensen, men måste från svensk utgångspunkt avvisas. Sveriges militära alliansfrihet är, så länge VEU:s territoriella försvarsförpliktelse bibehålls, oförenlig med en sådan sammanslagning. Sverige avser inte att gå in i något förpliktande samarbete på försvarsområdet. Vårt deltagande i den europeiska integrationsprocessen sker på grundval av den militära alliansfriheten. Enligt utskottets uppfattning hämmas Sveriges fredsbevarande insatser inte av vår militära alliansfrihet. De svenska insatserna i bl.a. f.d. Jugoslavien vittnar tvärtom om att Sveriges speciella position utgör en utmärkt grund för ett nära samarbete med andra stater och organisationer i dessa frågor. De stater inom EU som skulle kunna komma att förorda ett nära försvarssamarbete förutsätts självfallet utgå från samma principer som redan gäller för GUSP, dvs. att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall bevara freden och stärka den internationella säkerheten i överensstämmelse med principerna i Förenta nationernas stadga samt principerna i Helsingforsavtalets slutakt och målen i Parisstadgan. (Maastrichfördraget, artikel J.1.).
Med det anförda betraktar utskottet motionerna 1994/95:K224 (kds) yrkande 27, 1995/96:U21 (kds) yrkande 33, 1995/96:U22 (v) yrkande 47 samt 1995/96:U25 (c) yrkande 19 i berörd del som besvarade. Motion 1995/96: U29 (mp) yrkandena 43 och 44 avstyrks.
I motion 1995/96:U21 (kds) begärs ett tillkännagivande om att EU inte skall disponera egna kärnvapen. Utskottet, som också tidigare behandlat ett likalydande yrkande (bet. 1994/95:UU19), får därvid erinra om följande:
Enligt artikel I i NPT (Icke- spridningsavtalet) har kärnvapenstaterna förbundit sig att inte till någon som helst mottagare överlåta kärnvapen eller andra kärnladdningar eller kontrollen över sådana vapen eller laddningar, vare sig direkt eller indirekt till icke- kärnvapenstater. I artikel II har icke- kärnvapenstaterna förbundit sig att inte motta kärnvapen eller kontroll över sådana vapen.
EU:s båda kärnvapenmakter, Storbritannien och Frankrike, som båda är parter till NPT, kan således inte överlåta kontrollen av sina kärnvapen till andra stater. Vidare kan EU:s övriga stater, som i kapacitet av icke- kärnvapenstater är parter till NPT, inte acceptera att ta över en sådan kontroll. NPT ger således dubbla garantier för att någon överlåtelse inte kan ske.
Med det anförda betraktar utskottet motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 34 som besvarat.
Med anledning av motionsyrkanden om vapenexportpolitiken hos EU:s medlemsstater konstaterar utskottet att varje ändring av Romfördraget - således också frågan om ändring av artikel 223 - kräver enhällighet i medlemskretsen. Utan svenskt medgivande kan artikeln således varken ändras eller avskaffas. I artikeln stadgas att ingen medlemsstat skall vara förpliktad att lämna upplysningar vilkas utlämnande den anser strida mot egna väsentliga säkerhetsintressen och att varje medlemsstat får vidta åtgärder som den anser nödvändiga för att skydda egna väsentliga säkerhetsintressen, i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel. Vidare anges i artikeln att ministerrådet enhälligt fastställer en lista över varor artikeln avser. Enhälligt beslut om ändringar i listan får fattas av ministerrådet på förslag av kommissionen.
Utskottet utgår från att Sverige fortsätter att driva en restriktiv politik på krigsmaterielområdet och att alla möjligheter tas till vara för att påverka andra länders vapenexport i restriktiv riktning. Samarbetet inom EU på detta område är dock - som framgått ovan - inte bindande, och ingen EU-stat kan, utan en genomgripande fördragsrevision på området, tvingas till att vidta förändringar i sin vapenexportpolitik. Det är inte sannolikt att EU:s samtliga medlemsstater skulle vara beredda att avstå från den nationella kontrollen över vapenexportfrågor. Riksdagen har nyligen åter slagit fast att någon förändring av det svenska regelverket avseende krigsmaterielexport för att uppnå ökad harmonisering med andra länder inte är aktuell (bet. 1995/96:UU3).
Försvarsutskottet erinrar i sitt yttrande om att riksdagen senast i försvarsbesluten år 1992 (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 338) och år 1995 (prop. 1995/96:12, FöU1, rskr. 45) betonat försvarsindustrins betydelse. En egen utvecklings- och tillverkningskapacitet för kvalificerad försvarsmateriel har sålunda ett säkerhets- och försvarspolitiskt värde.
Försvarsutskottet anför vidare bl.a. följande:
Den internationella avspänningen har fått vittgående konsekvenser för all försvarsindustri genom att såväl hemmamarknad som exportmöjligheter minskat. Trots neddragningar finns en stor internationell överkapacitet. Ett samarbete om en framtida europeisk försvarsindustripolitik bör därmed vara intressant för alla länder inom unionen.
I rådande läge, när stora förändringar av försvarsindustristrukturen förestår i alla länder, har riksdagen ställt sig bakom regeringens bedömning (prop. 1995/96:12, FöU1 s. 94 och 96, rskr. 45) att acceptera ett ökat samarbete mellan svensk och företrädesvis europeisk industri och att därvid regeringen, Försvarsmakten och Försvarets materielverk aktivt bör verka för att stärka försvarsindustrins möjligheter att samarbeta med utländska företag. Inom ramen för reglerna för svensk krigsmaterielexport bör också regeringen och svenska myndigheter aktivt stötta försvarsindustrins exportansträngningar av sådana projekt som har betydelse för våra möjligheter att utveckla önskvärd kompetens och kapacitet.
Utskottet vill ändå inte förorda att frågan om försvarsmaterielsamarbete förs upp på dagordningen under regeringskonferensen, eftersom detta skulle innebära att Sverige var berett att omförhandla artikel 223 i Romfördraget. Att ändra denna artikel, vilket kräver enhällighet, skulle kunna innebära att vi förlorar vår självständighet när det gäller att utforma vår politik i fråga om tillverkning av eller handel med krigsmateriel. Frågan om ett utvidgat försvarsmaterielsamarbete bör således drivas i andra fora och former än vid en regeringskonferens som har som syfte att se över EU:s olika fördrag.
Utrikesutskottet har ingen erinran mot försvarsutskottets ställningstagande i denna fråga. Därmed betraktar utskottet motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 35, 1995/96:U22 (v) yrkande 31 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 41 som besvarade.
5.2.17 Samarbete i rättsliga och inrikes frågor
Motionerna
I flera motioner tas upp spörsmålet om vissa frågor på samarbetsområdet inom tredje pelaren skall flyttas över till första pelaren och bli föremål för överstatliga beslut. Sålunda yrkas i Folkpartiets motion 1995/96:U19 att narkotikabekämpning, den yttre gränskontrollen och kampen mot bedrägerier i internationell skala bör föras över till första pelaren (yrkande 5 i berörd del). I Moderata samlingspartiets motion 1995/96:U23 yrkas att vissa åtgärder mot narkotika bör bli föremål för överstatlighet. Enligt den sistnämnda motionen skulle vissa minimiregler beträffande åtgärder mot spridning av narkotika då kunna införas inom hela EU. I Kristdemokratiska samhällspartiets motion 1995/96:U21 yrkas bl.a. att gränskontrollfrågorna skall överföras till första pelaren (yrkande 37). I Vänsterpartiets motion 1995/96:U22 (yrkande 50), Centerpartiets motion 1995/96:U25 (yrkande 20) samt i motion 1995/96:U30 (s) (yrkande 1 i berörd del) förordas att samarbetet inom tredje pelaren även i fortsättningen skall vara mellanstatligt.
I två motioner tas upp kommissionens roll när det gäller det rättsliga och inrikes samarbetet. I motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 41 föreslås att kommissionen får nödvändiga befogenheter att förhindra gränsöverskridande brottslighet, bl.a. genom utvidgad initiativrätt, och i motion 1995/96:U23 (m) (i berörd del) begärs att kommissionen skall få initiativrätt inom tredje pelaren.
I motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 48, 1995/96:U29 (mp) yrkande 45 och 1995/96:U30 (s) yrkande 7 begärs att den inre gränskontrollen skall behållas. Gränskontroll utgör, anförs det bl.a., en effektiv metod för att bekämpa narkotikahandel och annan brottslighet.
I flera motioner begärs att Europol skall erhålla operativa befogenheter. I motion 1995/96:U19 (fp) yrkande 5 (i berörd del) förespråkas således att Europolsamarbetet skall utvecklas till ett överstatligt samarbete så att t.ex. ett lands polis kan fullfölja en polisjakt över en nationsgräns. I motion 1995/96:U21 (kds) framförs liknande anspråk, innefattande att Europol skall få vissa operationella befogenheter i kampen mot allvarlig internationell brottslighet (yrkande 38). I motion 1995/96:U23 (m) (i berörd del) slutligen förespråkas att Europol på sikt bör kunna medverka i vissa operativa polisinsatser, t.ex. i spaningsarbete mot grov gränsöverskridande brottslighet.
I motionerna 1995/96:U19 (fp) (yrkande 5 i berörd del) och 1995/96:U22 (v) yrkande 53 tas upp frågan om registrering i Europols register. Det begärs att Sverige skall verka för restriktivitet vid sådan registrering.
I Moderata samlingspartiets motion 1995/96:U23 (i berörd del) anförs att en samordnad flyktingpolitik för att effektivisera mottagandet och fördela bördorna mellan de mottagande länderna måste ges hög prioritet. Motionärerna delar regeringens uppfattning att flykting- och asylfrågor i lämpliga delar borde kunna lyftas in i gemenskapsrätten i enlighet med första pelarens beslutsregler. Motionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda.
Kristdemokratiska samhällspartiet begär i motion 1995/96:U21 yrkande 37 ett tillkännagivande om att asyl-, viserings- , invandringspolitik- och gränskontrollfrågorna integreras i gemenskapspelaren. Motionärerna framhåller att detta bl.a. innebär att dessa områden placeras under parlamentets politiska kontroll och domstolens juridiska kontroll.
I Folkpartiet liberalernas motion 1995/96:U19 uppges att det är angeläget att förverkliga unionens mål för bl.a. den fria rörligheten för personer. Detta skulle innebära att frågor som berör asylpolitik och migration gjordes till föremål för överstatligt beslutsfattande. Motionärerna framhåller att när regeringen uttalar att Sverige bör överväga förslag om att överföra lämpliga delar av asyl- och invandringsfrågor är detta en klok synpunkt i frågan. I yrkande 5 (i berörd del) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts.
Centerpartiet framhåller i motion 1995/96:U25 att visumfrågor i dag faller under såväl första som tredje pelaren. Detta är enligt motionärerna olyckligt, och visumfrågorna bör i sin helhet föras över till den första pelaren. Vidare framhålls i motionen att om den mellanstatliga vägen inte leder till en mer rättvis fördelning av ansvaret för att ge flyktingar en fristad kan det finnas anledning att överväga om inte EU på sikt bör utveckla en gemensam flykting- och invandringspolitik. Rätten för varje land att slutligen själv avgöra asylärenden i enlighet med nationell lagstiftning skall dock finnas kvar. Motionärerna begär i yrkande 20 (i berörd del) ett tillkännagivande härom.
I två motioner tas klart ställning mot ett överförande av asyl- och invandringspolitiken till gemenskapspolitiken. Vänsterpartiet uppger i motion 1995/96:U22 att partiet är för ett utökat samarbete på alla de politiska områden som ligger under EU:s rättsliga och inrikes samarbete. Det är dock utökat mellanstatligt samarbete som behövs och inte mer av överstatlighet. Att göra frågorna om asyl- och invandringspolitik överstatliga kan vara ett medel att minska flyktingmottagandet och gå ifrån den humanitära grundinställningen i frågan. I motionen framhålls vidare att Vänsterpartiet är för fri rörlighet för personer som i första hand innebär att man när som helst och hur ofta som helst har rätt att passera gränser utan att begära tillstånd för detta. Detta får dock inte innebära ett avskaffande av de inre gränskontrollerna. I yrkandena 50 (i berörd del) och 51 begärs tillkännagivanden om det anförda.
I Miljöpartiets motion 1995/96:U29 yrkandena 45 (i berörd del) och 46 begärs att regeringen under konferensen skall verka för att gränskontrollerna bibehålls och att flykting- och asylpolitiken inte förs över till gemenskapslagstiftningen.
I motion 1995/96:U30 yrkande 1 (i berörd del) begärs ett tillkännagivande om att vetorätten måste finnas kvar när det gäller bl.a. tredje pelaren och asylpolitiken.
Utskottets överväganden
Från första början har EG/EU haft som ett huvudmål att förverkliga en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Denna marknad är i stort sett verklighet i dag. Men när det gäller den fria rörligheten för personer återstår en hel del problem att lösa. Som också framgår av föreliggande skrivelse syftar samarbetet i EU:s tredje pelare huvudsakligen till att få till stånd kompensatoriska åtgärder, dvs. åtgärder som skall kompensera bortfallet av kontroll vid EU:s inre gränser. En utgångspunkt för arbetet med dessa åtgärder är att ett avskaffande av EU:s inre gränser inte skall föra med sig negativa effekter såsom ökad terrorism, illegal invandring, narkotikasmuggling och annan gränsöverskridande brottslighet.
I justitieutskottets yttrande (1995/96:JuU3y) påpekas att avvecklingen av inre gränskontroller och andra åtgärder för att underlätta för personer att fritt röra sig över gränserna ställer stora krav på samarbetet mellan unionsländerna t.ex. när det gäller brottsbekämpning. Utskottet konstaterar att brottslighet med internationell anknytning är ett växande problem, och detta gäller inte minst den internationella narkotikatrafiken. Som regeringen anför i skrivelsen är det därför nödvändigt att i samverkan med andra länder finna nya vägar för att bekämpa illegal narkotikahandel och annan kriminalitet med internationell anknytning.
Justitieutskottet anför vidare följande:
I linje med detta är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att göra EU:s rättsliga och polisiära samarbete mer effektivt. Frågan är då om detta kan åstadkommas genom att, såsom föreslås i motionerna, föra över vissa frågor till EU:s första pelare. Enligt vad regeringen anför i skrivelsen är små stater i unionen relativt starkare i EU:s första pelare än i traditionella mellanstatliga relationer.
Som framgått ovan är det en utbredd uppfattning att samarbetet inom EU på det rättsliga och inrikes området inte har fungerat tillräckligt bra. Utskottet delar dock regeringens uppfattning att samarbetet på detta område, såvitt det berör utskottets beredningsområde, alltjämt i huvudsak bör förbli mellanstatligt. Detta samarbete berör rättsstatliga kärnområden där det är viktigt att behålla ett nationellt självbestämmande. Särskilt när det gäller den straffrättsliga delen av narkotikapolitiken är det enligt utskottets uppfattning svårt att tänka sig att överlåta beslutanderätten till EU. Från svensk sida bör emellertid, som nyss påtalats, inriktningen vara att det mellanstatliga samarbetet skall effektiviseras. Detta är av flera skäl nödvändigt. Utskottet anser således att Sverige med kraft bör engagera sig i arbetet med dessa frågor under konferensen. De förslag till förstärkande av institutionernas roll samt ändring av beslutsnivåerna som regeringen redovisar i skrivelsen bör kunna göra samarbetet inom tredje pelaren mer effektivt och resultatorienterat. Mot bakgrund av vad utskottet nu uttalat bör motionerna U19 (yrkande 5), U21 (yrkande 37) och U23 avstyrkas såvitt gäller nämnda yrkanden om att överflytta vissa frågor från tredje pelaren till första pelaren. Utskottet vill härutöver när det gäller spörsmålet om vilken pelare bekämpningen av narkotika skall ligga under erinra om att narkotikafrågorna redan nu täcks in i Maastrichtfördragets samtliga tre pelare; hälsofrågorna i första pelaren (artikel 129), internationella aspekter i den andra och övervakning/kontroll i den tredje pelaren.
Utrikesutskottet delar justitieutskottets uppfattning att motionerna 1995/96: U22 yrkande 50 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 20 i berörd del samt 1995/96:U30 yrkande 1 i berörd del, såvitt gäller frågan om att samarbetet inom tredje pelaren, alltjämt skall vara mellanstatligt, får anses tillgodosedda genom vad som ovan anförts. Utskottet betraktar därmed nämnda motioner som besvarade.
Med anledning av förslag om att kommissionen bl.a. skall få initiativrätt inom tredje pelaren (motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 41 samt 1995/96:U23 (m) ) anför justitieutskottet följande:
Som nyss framgått anser regeringen att det bör övervägas om inte institutionernas roll kan förstärkas på ett ändamålsenligt sätt så att samarbetet inom tredje pelaren kan bli mer effektivt och resultatorienterat, en tanke som utskottet nyss uttalat sitt stöd för. Bl.a. anser regeringen att kommissionen inom tredje pelaren skulle kunna ges initiativrätt också på de områden där kommissionen för närvarande saknar sådan rätt (straffrättsligt samarbete, tull- och polissamarbete). Regeringen anser vidare att kommissionens roll ytterligare kan förstärkas om den får i uppdrag att övervaka efterlevnaden av de överenskommelser som träffas inom ramen för det rättsliga och inrikes samarbetet. En sådan kompetens för kommissionen skulle, enligt regeringen, dels bidra till en ökad effektivitet och likformighet i det nationella genomförandet av konventioner och andra överenskommelser, t.ex. när det gäller åtgärder som rör kontrollen av de yttre gränserna, dels ha fördelar vad gäller konventioner inom det rättsliga och inrikes samarbetet för vilka EG- domstolen fungerar som tvistlösare.
Utskottet, som här delar regeringens uppfattning, anser att nu berörda delar av motionerna U21 (yrkande 41) och U23 i allt väsentligt får anses tillgodosedda genom vad som nu anförts.
Utrikesutskottet har ingen annan mening än justitieutskottet i dessa frågor, varför utskottet anser att motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 41 och 1995/96:U23 (m) i berörd del därmed besvarats.
Som regeringen konstaterar i skrivelsen förutsätter fri rörlighet för personer inom unionen på sikt en avveckling av de inre gränskontrollerna och andra åtgärder, vilket kommer att underlätta för personer att fritt röra sig över gränserna. Identitetskontroller av personer vid den inre gränsen behålls emellertid till dess att beslut fattats på svensk sida om avveckling av dem. Ett sådant beslut är beroende av att effektiva kompensatoriska åtgärder införs i EU. Sådana åtgärder är, som redogörs för utförligare i justitieutskottets yttrande till utrikesutskottet, under uppbyggnad.
Justitieutskottet erinrar i sitt yttrande om att utskottet i samband med ställningstagandet till propositionen om Sveriges medlemskap i EU (1994/95:JuU1y) anförde att slopandet av de inre gränskontrollerna måste mötas med kraftfulla alternativa motåtgärder. Effektiva spanings- och kriminalunderrättelseinsatser måste tillskapas mellan de olika europeiska polismyndigheterna. Vidare måste tullens och polisens metoder förstärkas och utvecklas. Genom en ökad samverkan mellan tull och polis borde effektiviteten kunna skärpas. Justitieutskottet ansåg vidare att det fanns skäl att anta att dessa nya kontrollformer skulle bli väl så effektiva som traditionella gränskontroller.
I skatteutskottets yttrande (1995/96:SkU5y) erinras om att frågan om kontrollverksamheten vid inre gräns har utretts av EU-gränskontrollsutredningen. I avvaktan på att beredningen av utredningens förslag slutförs har Tullverkets befogenheter reglerats i övergångsbestämmelserna till tullagen. Den kontroll av trafiken från annat EU- land som tullmyndigheterna har ålagts gäller förutom narkotika och vapen även vissa andra varor som omfattas av införselförbud, t.ex. injektionssprutor, kanyler, dopningsmedel, ammunition, springstiletter och andra s.k. gatustridsvapen, vissa kulturföremål, hundar och katter samt alkohol och tobak som inte får föras in skattefritt vid inresa till Sverige. För detta slags varor har en anmälnings- och uppgiftsskyldighet behållits liksom tullens kontrollbefogenheter enligt vissa bestämmelser i 1987 års tullag. Tullens kontroll gäller även införsel av vissa djur från andra EU-länder. Enligt skatteutskottets mening innebär de beslut som fattats om tullverksamheten inför Sveriges medlemskap i EU att tullens funktion i fråga om kontrollen av illegal införsel av bl.a. narkotika och andra varor som omfattas av införselförbud har behållits även vid den inre gränsen.
Justitieutskottet delar, som framgår av yttrandet till utrikesutskottet, regeringens uppfattning att Sverige bör medverka till ett så effektivt samarbete som möjligt i dessa frågor. Justitieutskottet anser vidare, i likhet med regeringen, att en översyn av fördragen måste ta hänsyn till detta samarbete, som är nära förknippat med gemenskapssamarbetet när det gäller området för fri rörlighet för personer.
Såväl skatte- som justitieutskotten erinrar om att regeringen har aviserat att en proposition om tullens befogenheter kommer att läggas fram under våren 1996. Utskotten anser att detta förslag bör avvaktas och avstyrker bifall till motionsyrkandena.
Utrikesutskottet noterar skatte- och justitieutskottens sammanfallande bedömningar i dessa frågor och anser att syftet med motionerna därmed tillgodosetts. Med det anförda betraktar utskottet motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 48, 1995/96:U29 (mp) yrkande 45 i berörd del samt 1995/96:U30 (s) yrkande 7 som besvarade.
Med anledning av motionsyrkandena beträffande Europols befogenheter m.m. konstaterar justitieutskottet vidare i yttrandet att bekämpandet av den gränsöverskridande kriminaliteten är ett gemensamt problem inom unionen. För att nå framgång i detta arbete är det en nödvändighet att öka och effektivisera det internationella samarbetet bl.a. inom polisens område.
Justitieutskottet anför vidare följande:
Som regeringen anförde i förra årets budgetproposition (1995/96:100, bil. 3, s. 29) är utvecklandet av kriminalunderrättelseverksamheten ett av de viktigaste inslagen i en sådan effektivisering. Polisunderrättelser anses nämligen i många sammanhang som en av de effektivare metoderna för att bekämpa internationell brottslighet (jfr SOU 1994:131 s. 77 och 172). Mot denna bakgrund framstår organiserandet av Europol, som skall vara ett centrum för polissamarbete i fråga om kriminalunderrättelsetjänst, som en ytterst central fråga. Därifrån och till att förorda att Europol skall ha operativa inslag i verksamheten är steget emellertid långt. Den tanken är dock inte ny. Tyskland lade fram ett förslag vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i juni 1991 om att upprätta en central europeisk kriminalenhet med operativa befogenheter. Förslaget väckte inte någon större entusiasm i övriga medlemsländer. I sammanhanget kan pekas på att polissamarbetet inom Schengen innehåller moment av gränsöverskridande operativ polisverksamhet. Utskottet föreslår att motionerna U19 (yrkande 5), U21 (yrkande 38) och U23 i nu berörda delar avstyrks.
Utrikesutskottet noterar justitieutskottets bedömning och betraktar därmed motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 5 i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkande 38 samt 1995/96:U23 (m) i berörd del som besvarade.
I motion 1995/96:U22 (v) anför motionärerna att riksdagen bör motsätta sig de integritetskränkande inslagen i den nyligen undertecknade konventionen om användning av informationsteknik för tulländamål. Frågan tas även upp i motion 1995/96:U19 (fp) yrkande 5 i berörd del. Skatteutskottet som behandlar spörsmålet i sitt yttrande anför följande:
I juli 1995 har EU:s medlemsländer undertecknat en konvention om användning av informationsteknik för tulländamål. Konventionen syftar till att förstärka samarbetet mellan tullmyndigheterna genom att fastställa förfaranden som möjliggör för tullmyndigheterna att agera gemensamt och utbyta personuppgifter eller andra uppgifter som har samband med olaglig handel genom användning av ny teknik. Vilka uppgifter som får föras in i systemet regleras genom en uppräkning i konventionen. Införandet av uppgifter är underställt de lagar som gäller i den medlemsstat som tillhandahåller uppgiften, och särskilda restriktioner gäller för hur uppgifterna får användas. Konventionen träder i kraft tre månader efter det att den har ratificerats av samtliga undertecknare. Genom ett särskilt avtal har det dock öppnats en möjlighet att börja tillämpa konventionen redan efter det att åtta medlemsstater ratificerat den.
Enligt utskottets mening bör ställningstaganden rörande konventionen lämpligen anstå till dess denna föreläggs riksdagen för godkännande. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.
Även justitieutskottet erinrar om att de uppgifter som skall förekomma i de aktuella registren härrör från respektive lands nationella polisregister där uppgiften har förts in i full överensstämmelse med respektive lands nationella lagstiftning. Olika frågeställningar som rör registrering i polisregister är vidare, anför justitieutskottet, föremål för utredning. Justitieutskottet anser att det saknas anledning för riksdagen att föregripa det utredningsarbetet.
Med vad skatte- och justitieutskotten ovan anfört betraktar utrikesutskottet motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 5 i berörd del samt 1995/96:U22 (v) yrkande 53 som besvarade.
Socialförsäkringsutskottet framhåller inledningsvis i sitt yttrande att Sveriges agerande internationellt är en del av den svenska flyktingpolitiken. Såväl tidigare som nuvarande regeringar har lagt stor vikt vid det internationella samarbetet i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars rättsliga skydd. Sverige har också i olika fora verkat för att Europas länder skall dela på ansvaret för flyktingsituationen till följd av kriget i f.d. Jugoslavien. I yttrandet till utrikesutskottet i samband med behandlingen av propositionen om Sveriges medlemskap i EU (1994/95: SfU4y) utgick socialförsäkringsutskottet från att Sverige kraftfullt kommer att verka för en solidarisk och human flyktingpolitik inom EU enligt de traditioner som Sverige har på området.
Socialförsäkringsutskottet anför vidare följande:
Den ökade internationaliseringen ställer stora krav på medlemsländerna vad gäller bl.a. flykting- och invandringspolitik. För att uppnå målet fri rörlighet för personer är det enligt utskottets uppfattning av betydelse att samarbetet mellan medlemsländerna effektiviseras och att såväl den demokratiska som den rättsliga kontrollen får större genomslagskraft och att institutionernas roll tydliggörs. Utskottet delar därför regeringens uppfattning om att lämpliga delar av asyl- och invandringsfrågorna bör kunna överföras till gemenskapskompetens.
Som socialförsäkringsutskottet närmare redogör för i sitt yttrande har artikel 100c i Romfördraget gjorts tillämplig på visumfrågor. Vissa viseringsbestämmelser täcks dock inte av nämnda artikel. Det gäller bl.a. villkor för utfärdande av den enhetliga EU-viseringen. Härvidlag pågår ett arbete inom ramen för den yttre gränskontrollkonventionen och resultatet av detta arbete bör enligt socialförsäkringsutskottet avvaktas.
Med det ovan anförda betraktar utrikesutskottet motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 5 i berörd del 1995/96:U21 (kds) yrkande 37, 1995/96:U22 (v) yrkandena 50 i berörd del och 51, 1995/96:U23 (m), 1995/96:U25 (c) yrkande 20 i berörd del, 1995/96:U29 (mp) yrkandena 45 i berörd del och 46 samt 1995/96:U30 (s) yrkande 1 i berörd del som besvarade.
5.2.18 Institutionella frågor
Motionerna
Moderata samlingspartiet betonar i motion 1995/96:U23 att rådet bör förbli den centralt beslutsfattande instansen med uppgift att vara kommissionens motvikt och värna de nationella intressena. I motionen påpekas att det i dag finns en överrepresentation för de små länderna i EU:s beslutsinstanser och att, om EU i en framtid får 27 medlemmar, de stora länderna kan komma att representera 70 % av befolkningen men ha bara 45 % av rösterna. Motionärerna anser att om utvidgningen medför att balansen förskjuts kraftigt till de stora medlemsländernas nackdel kan det vara ett hinder mot utvidgningen. Samtidigt anser motionärerna att den nuvarande ordningen med en i förhållande till befolkningsstorleken proportionellt sett större röstvikt för de små länderna är en bra princip. Det kan enligt motionärerna vara rimligt att komplettera den nuvarande röstviktningen med ett system med krav på s.k. dubbel majoritet. EU skall inte kunna fatta beslut mot medlemsländer som representerar en majoritet av EU:s befolkning. Det handlar om att värna balansen mellan små och stora medlemmar och om EU:s legitimitet.
Moderata samlingspartiet anser vidare att det generellt är nödvändigt att i ökad utsträckning utnyttja majoritetsbeslut inom första pelaren eftersom EU hotar att i annat fall med betydligt fler medlemmar bli handlingsförlamat. Motionärerna erinrar om att EU på många områden redan har ett omfattande regelverk och att det därför inte så mycket är frågan om att med majoritetsbeslut införa nya EU-regler som att med majoritetsbeslut kunna reformera och förenkla gällande regler. Parlamentet måste enligt Moderaterna anpassa sina arbetsformer till det stora ansvar som sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft vilar på parlamentet. Arbetsformerna är i dag sådana att parlamentarikernas reella påverkansmöjligheter försvåras, och parlamentet måste enligt motionärerna i första hand prioritera behandlingen av de ärenden där de s.k. medbestämmande- och samarbetsformerna tillämpas. Utökade befogenheter inom finanskontrollen föreslås. Europaparlamentets kontrollmakt som ett komplement till revisionsrätten bör stärkas genom att parlamentet får rättsliga förutsättningar att permanent granska det ekonomiska handhavandet inom unionen. Europaparlamentet får inte bli för stort, om det skall fungera i praktiken, och representationsreglerna bör ses över inför den omfattande utvidgningen i Central- och Östeuropa.
Vidare anförs i motion 1995/96:U23 i berörd del att EU:s rättsliga system är särskilt viktigt för de små länderna som en motvikt till det politiska inflytandet. Med tanke på respekten för rättsordningen är det angeläget att de långa väntetiderna för målens behandling i EG-domstolen väsentligt nedkortas. Allmänhetens praktiska möjligheter att föra sina ärenden till domstolen bör förstärkas i de fall en enskild har en konflikt med någon av EU:s institutioner. Samtliga medlemsländer bör även i framtiden representeras av en domare i domstolen. Vidare anser Moderata samlingspartiet att revisionsrätten måste få full möjlighet att granska EU:s medelshantering oavsett var den slutliga hanteringen av medlen ligger och ha möjlighet att kritisera effektiviteten och rimligheten i olika EU-beslut.
Även Folkpartiet liberalerna anför, i motion 1995/96:U19, dock utan särskilt yrkande, att det om antalet medlemmar ökar till 25 eller flera är ofrånkomligt att ändra beslutsreglerna. Det skulle i praktiken bli mycket svårt att nå resultat om inte möjligheterna att fatta majoritetsbeslut ökar. Motionärerna anser att förslaget om s.k. dubbel majoritet är intressant som ett alternativ till dagens regler om kvalificerad majoritet.
Centerpartiet anser däremot i motion 1995/96:U25 (yrkande 22 i berörd del) att det är positivt att regeringen så klart markerar att Sverige skall motsätta sig alla förändringar av omröstningsreglerna i rådet som kan leda till att de små staternas ställning försvagas. Diskussionen om ökat hänsynstagande till folkmängd vid en förändring av röstviktningen i rådet bör tydligt avfärdas. Vad som bör betonas är enligt motionärerna att det är suveräna och jämlika stater som samarbetar genom att i rådet närma sig förhållandet en stat-en röst. Ökade möjligheter till majoritetsbeslut bör enligt motionärerna införas i fråga om minimikrav i vissa frågor. Motionärerna ställer sig tveksamma till förslag som diskuterats i reflektionsgruppen om att införa nya röstningsförfaranden mellan enhällighet och kvalificerad majoritet såsom enhällighet minus 1 eller konstruktiv röstnedläggelse. Antalet beslutsprocedurer får inte öka i rådet samtidigt som det minskar i Europaparlamentet. På vissa områden kan övervägas att ersätta enhällighet med en utvidgad kvalificerad majoritet, s.k. superkvalificerad majoritet.
Centerpartiet anser vidare i motionen (1995/96:U25 yrkande 24 i berörd del) att en delad initiativrätt mellan kommissionen och medlemsländerna bör tillämpas i större omfattning, att sådan bör råda inom hela den nuvarande tredje pelaren och att enskilda medlemsländer i större utsträckning bör ha initiativrätt även inom områden där kommissionen exklusivt har sådan rätt i dag. Vidare anser motionärerna att kommissionen bör bli skyldig att svara då Europaparlamentet enligt artikel 138b anmodar kommissionen att lägga fram förslag. Rätten för varje land att nominera en kommissionär skall finnas kvar. Om det i ett utvidgningsperspektiv krävs en begränsning av antalet kommissionärer, bör detta enligt motionärerna ordnas genom att varje medlemsstat enbart ges rätt att utse en kommissionär och genom att ansvarsområden delas av kommissionärer från olika länder, eller att kommissionärer utses utan egen portfölj eller med enbart uppföljningsuppgifter (yrkande 24 i berörd del).
Enligt Centerpartiet bör vidare beslutsprocedurerna inom parlamentet begränsas. Förutom de tre beslutsprocedurer, medbeslutande, samtycke och samråd, som Europaparlamentet föreslagit, bör även fortsättningsvis parlamentet i frågor om EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik ha rätt att få information om utvecklingen inom området. Parlamentet bör vidare, som regeringen föreslår, ges en mer betydelsefull roll inom det rättsliga och inrikes samarbetet genom rätt till samråd (yrkande 23 i berörd del). Centerpartiet anser att parlamentets flyttande mellan Bryssel och Strasbourg, liksom placeringen av sekretariatet i Luxemburg, är oförsvarligt. Verksamheten bör samlas till en ort, och Sverige bör driva denna fråga under regeringskonferensen (yrkande 23 i berörd del). Utökade befogenheter inom finanskontrollen föreslås också. Parlamentet bör ges ökade befogenheter att kontrollera EU:s finanser genom uppföljning och utvärdering (yrkande 23 i berörd del). Sverige bör motsätta sig eventuella förslag vid regeringskonferensen om att minska de små staternas överrepresentation i Europaparlamentet och hysa stor tveksamhet till förslag om att sätta ett tak på maximalt 700 ledamöter och ägna stor uppmärksamhet åt denna fråga inför konferensen (yrkande 23 i berörd del).
Centerpartiet anser vidare i motion 1995/96:U25 att revisionsrättens ställning bör säkras för att komma till rätta med både det rent brottsliga fusket med EU:s medel och allmänt slöseri och ineffektiv hantering av gemenskapens medel inom unionens olika organ (yrkande 26). Regionkommittén bör ges större inflytande inom samarbetet bl.a. genom stärkta band med Europaparlamentet, stärkta resurser enligt reflektionsgruppens förslag samt aktiv rättskapacitet inför domstolen utan att subsidiaritetsprincipen därför ges en juridisk innebörd (yrkande 25).
Även Miljöpartiet de gröna anser i motion 1995/96:U29 att större länder inte skall ges ökat röstetal i rådet utan att förhållandet skall vara som i dag (yrkande 5). Motionärerna kritiserar beredningen inom Coreper. Miljöpartiet anser att det slutna Coreper skall ersättas med en parlamentariskt förankrad beredningsprocess (yrkande 8) och att, så länge Coreper finns kvar, länderna bör representeras av en vald ledamot i de nationella parlamenten (yrkande 9). Europaparlamentet bör ges viss lagstiftningsrätt endast när det gäller miniminormer för mänskliga rättigheter samt skydd för hälsa och miljö (yrkande 7). Motionärerna menar att lagstiftningsrätt när det gäller miniminormer för hälsa och djuretiska frågor skall överföras till Europaparlamentet (yrkande 26). Domstolens roll bör stärkas så att den kan tvinga fram ekonomiska sanktioner mot dem som inte följer miljölagarna (yrkande 28). Individens rätt att föra talan mot dem som inte följer miljölagarna bör också stärkas (yrkande 29).
Även Kristdemokratiska samhällspartiet betonar i motion 1995/96:U21 att de mindre ländernas ställning och förmåga att utöva ett betydelsefullt inflytande måste värnas och att det därför är en angelägen uppgift för Sverige att föra fram krav på att nuvarande proportion när det gäller viktningen av röster i rådet bevaras (yrkande 18). Motionärerna anser däremot att majoritetsbeslut måste användas i större utsträckning för att unionen skall fungera med ett utökat medlemsantal (yrkande 20). Det roterande ordförandeskapet tas också upp i motionen. Motionärerna anser att tiden för ordförandeskap bör förlängas från ett halvt till ett år för ökad kontinuitet och effektivitet, medan principen om roterande ordförandeskap mellan samtliga medlemsländer bör behållas (yrkande 19). Motionärerna anser vidare att varje land skall kunna utse åtminstone en kommissionsledamot (yrkande 23) samt vidare att kommissionens ordförande bör utses av Europeiska rådet efter samråd med Europaparlamentet (yrkande 22).
Vidare anser Kristdemokraterna att Europaparlamentets roll i den lagstiftande processen måste stärkas för att göra parlamentet mera jämställt med rådet (yrkande 12). De nuvarande olika lagstiftningsprocedurerna måste reduceras och förenklas så att en förbättrad medbestämmandeprocedur används i större utsträckning (yrkande 13). Parlamentet bör delta i beslutsfattande och rådgivning även i mellanstatliga frågor (yrkande 14). Ändringar i fördragstexterna skall inte kräva parlamentets godkännande (yrkande 15). Sverige bör motarbeta en begränsning av antalet ledamöter i parlamentet (yrkande 16). Tack vare EG- domstolen präglas EU av fasta rättsliga principer; domstolens starka position måste därför behållas (yrkande 17 i berörd del). Domarna i domstolen bör utses av medlemsländernas regeringar efter det att Europaparlamentet har uttryckt sin åsikt om utnämningsförslagen (yrkande 17 i berörd del). EU skall ha makt att utdöma och verkställa straff för de medlemsländer som gör sig skyldiga till illegal användning av EU:s gemensamma ekonomiska medel (yrkande 10). Regionkommittén bör enligt motionärerna få högre status och rådfrågas i större omfattning (yrkande 11).
Vänsterpartiet anser i motion 1995/96:U22 att kommissionen endast bör få lägga fram förslag när en majoritet av länderna begär det samt att kommissionens status bör ändras till att vara ett i huvudsak beredande organ vid utarbetandet av förslag (yrkande 4). Det bör i traktaten klargöras att domstolen inte kan fatta beslut mot medlemsländernas grundlagar (yrkande 2). Vidare tar motionärerna upp domstolens möjlighet att behandla frågor om varuhandel ur miljösynpunkt och anför att domstolen skall anlägga miljö- och konsumentaspekter inte aspekten om varors rörlighet. Motionärerna anser att domstolen därför bör förstärkas med en kompetent miljöinstans (yrkande 36).
Enligt motion 1995/96:U30 (s) bör Europaparlamentet reformeras och effektiviseras (yrkande 9). Parlamentet präglas enligt motionären av kaotiska förhållanden med administrativa brister och dålig struktur i pleniarbetet. Det finns stora möjligheter att minska kostnaderna genom en effektivisering och förbättrade reseersättningsbestämmelser. Politikens position i förhållande till juridiken bör stärkas inom EU (yrkande 11).
Utskottets överväganden
Som framgår av regeringens skrivelse kommer de institutionella frågorna att inta en framträdande plats på regeringskonferensens dagordning. Dessa frågor berör EU-samarbetet i hela dess vidd. I likhet med regeringen anser utskottet att det är en central uppgift för regeringskonferensen att förbereda institutionella anpassningar som kan möjliggöra en utvidgning av unionen med nya medlemmar. Motioner om överföring av frågor från tredje pelaren till första pelaren behandlas - som ovan framgått - företrädesvis i betänkandets avsnitt 5.2.17 Samarbete i rättsliga och inrikes frågor.
Utrikesutskottet noterar att konstitutionsutskottet i sitt yttrande (1995/96: KU5y) som en grundläggande uppfattning framhåller vikten av att den nuvarande balansen mellan unionens institutioner består. Unionens institutioner måste kunna fungera effektivt även efter en utvidgning. Rådet bör, enligt konstitutionsutskottet, förbli den centralt beslutsfattande instansen i unionen, och en väsentlig uppgift för rådet är, som uttalas i motion 1995/96:U23 (m), att vara en motvikt till kommissionen och att värna de nationella intressena. I det följande återges konstitutionsutskottets bedömningar avseende de institutionella frågorna mera i detalj.
Rådet
Som regeringen anger i sin skrivelse och som också framhålls i en del motioner kan en ökad användning av beslut med kvalificerad majoritet behöva övervägas inom vissa områden och bli den övervägande beslutsformen inom första pelaren. Konstitutionsutskottet utgår i sitt yttrande från att regeringen verkar för en sådan utveckling. Härigenom tillgodoses enligt konstitutionsutskottets mening motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 20, 1995/96:U23 (m) i berörd del samt 1995/96:U25 (c) yrkande 22 i berörd del.
Utrikesutskottet har för sin del ingen annan uppfattning än den som redovisats av konstitutionsutskottet och betraktar därmed motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 20, 1995/96:U23 (m) i berörd del samt 1995/96:U25 (c) yrkande 22 i berörd del som besvarade.
Av mycket stor betydelse inför en utvidgning av unionen med många små nya medlemsländer är frågan om röstviktningen i rådet. Frågan kan också vara mycket känslig, påpekas det i konstitutionsutskottets yttrande. En förutsättning för att ordningen med majoritetsbeslut i så stor utsträckning kan accepteras är att de små staterna får förhållandevis stort genomslag i röstviktningen. Samtidigt måste inses risken av att stora och folkrika medlemsländer får svårt att respektera en ordning där en stor majoritet av unionens medborgare har en minoritet av rösterna i den beslutande församlingen. I sammanhanget bör dock hållas i minnet, anför konstitutionsutskottet, att intressegemenskap inte alltid föreligger mellan mindre stater å ena sidan och större stater å den andra. En avvägning av de intressen som röstviktningen har att tillgodose är således inte lätt att göra. Regeringen uttalar att det är av stor vikt för Sverige att vårt inflytande inte minskar och att balansen mellan stora och små medlemsländer inte får rubbas. Konstitutionsutskottet delar denna uppfattning och anser att motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 18, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 22 i berörd del samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 5 är tillgodosedda.
Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning i denna fråga och betraktar därmed motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 18, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 22 i berörd del samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 5 som besvarade.
I fråga om ordförandeskapet anser regeringen att principen om roterande ordförandeskap bör behållas men att Sverige bör vara berett att överväga alternativa modeller, exempelvis lagordförandeskap bestående av flera länder för att dela på den samlade arbetsbördan och ge bättre kontinuitet. Konstitutionsutskottet delar den uppfattningen och anser att önskemålet i motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 19 att det roterande ordförandeskapet skall behållas därmed är tillgodosett. Konstitutionsutskottet kan däremot inte, vid i övrigt oförändrade regler, ställa sig bakom förslaget i motionen att ordförandeskapsperioden skall förlängas till ett år.
Med det ovan anförda betraktar utrikesutskottet motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 19 som besvarat.
I rådet uppträder företrädare för medlemsstaternas regeringar. Det är därför enligt konstitutionsutskottets mening naturligt att regeringarna i den förberedelsegrupp som Coreper utgör företräds av sådana tjänstemän/språkrör som regeringen utsett. En ordning där regeringen representeras av en ledamot i det nationella parlamentet, som föreslås i motion 1995/96:U29 yrkande 9, förefaller enligt konstitutionsutskottet, även om ledamoten företräder ett parti i regeringsställning, klart olämplig.
Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets uppfattning och betraktar därmed motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 9 som besvarat.
Kommissionen
Som också framkommit ovan anser konstitutionsutskottet att balansen mellan gemenskapens institutioner bör behållas. Konstitutionsutskottet anser således att kommissionens ställning bör värnas. Konstitutionsutskottet är därför inte berett att, som föreslås i motionerna 1995/96:U25 (c) yrkande 24 och 1995/96:U22 (v) yrkande 4, förorda någon ändring av initiativrätten inom första pelaren. Konstitutionsutskottet erinrar om de möjligheter Europaparlamentets ledamöter har att ställa frågor till kommissionen och anser inte att det finns anledning att ålägga kommissionen formell skyldighet att svara på anmodanden enligt artikel 138b. I fråga om kommissionens och medlemsstaternas roll inom tredje pelaren har konstitutionsutskottet inte någon annan uppfattning än vad justitieutskottet uttryckt.
Utrikesutskottet noterar den uppfattning som redovisats av konstitutionsutskottet och betraktar därmed motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 4 samt 1995/96:U25 (c) yrkande 24 i berörd del som besvarade.
Konstitutionsutskottet anser det väsentligt att rätten för varje medlemsstat att nominera en kommissionsledamot behålls och att ett behov av att begränsa antalet ledamöter i första hand bör begränsa den rätt att nominera två ledamöter som vissa länder nu har.
Därmed betraktar utrikesutskottet motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 23 och 1995/96:U25 (c) yrkande 24 i berörd del som besvarade.
Den ordning för att utse kommissionens ordförande som förespråkas i motion 1995/96:U21 (kds) förefaller i stort sett vara densamma som nu gäller. Konstitutionsutskottet anser inte att motionen bör föranleda något riksdagens uttalande.
Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets uppfattning och betraktar därmed motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 22 som besvarat.
Europaparlamentet
Stor samstämmighet råder om att beslutsprocedurerna som innefattar parlamentet är många och komplicerade, och de bör - anför konstitutionsutskottet i sitt yttrande - som regeringen framhåller ses över i syfte att åstadkomma en väsentlig förenkling samt att främja effektivitet och begriplighet. Det är vidare angeläget att, som regeringen också framhåller, parlamentet ges en mer betydelsefull roll inom det rättsliga och inrikes samarbetet. Konstitutionsutskottet anser att motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena 12, 13 och 14 och 1995/96:U25 (c) yrkande 23 i berörd del därigenom tillgodoses. Krav på parlamentets godkännande av fördragsändringar är enligt konstitutionsutskottets mening inte aktuellt. Utskottet avstyrker således också motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 15.
Utrikesutskottet noterar den uppfattning som redovisats av konstitutionsutskottet och betraktar därmed motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena 12-15, 1995/96:U23 (m) i berörd del samt 1995/96:U25 (c) yrkande 23 i berörd del som besvarade.
Konstitutionsutskottet anser det viktigt att åtgärder, som regeringen framhåller och som begärs i motionerna 1995/96:U23 (m) och 1995/96:U25 (c) yrkande 23 i berörd del, övervägs för att förstärka parlamentets roll vad gäller kontroll av unionens finanser genom uppföljning och utvärdering.
Konstitutionsutskottet anser det vidare angeläget att Europaparlamentets arbetsformer är så goda som möjligt, vilket krävs i motionerna 1995/96:U23 (m), 1995/96:U25 (c) yrkande 23 i berörd del samt 1995/96:U30 (s) yrkande 9. Arbetsformerna kan säkerligen ses över i många avseenden. Konstitutionsutskottet anser emellertid att detta i första hand är en fråga för parlamentet självt och vill inte inför regeringskonferensen föreslå något uppdrag till regeringen i denna fråga.
Med det som ovan anförts av konstitutionsutskottet betraktar utrikesutskottet motionerna 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 23 i berörd del samt 1995/96:U30 (s) yrkande 9 som besvarade.
Vad beträffar frågan om plats för parlamentets verksamhet erinrar konstitutionsutskottet om att sätet för gemenskapens institutioner enligt artikel 216 skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. Frågan om parlamentets placering har tidigare varit föremål för ingående överläggningar utan att regeringarna lyckats nå en lösning. Konstitutionsutskottet anser det otillfredsställande att parlamentets verksamhet inte har kunnat koncentreras till en ort. Konstitutionsutskottet anser emellertid inte att det finns anledning för den svenska regeringen att, som begärs i motion 1995/96:U25 (c) yrkande 23 i berörd del, nu aktualisera frågan.
Utrikesutskottet har ingen erinran mot konstitutionsutskottets uppfattning i denna fråga och betraktar därmed motion 1995/96:U25 (c) yrkande 23 i berörd del som besvarat.
Frågan om antalet ledamöter i Europaparlamentet är högst aktuell inför en utvidgning av unionen. Konstitutionsutskottet anför följande härom:
En linjär utökning av antalet platser i parlamentet, dvs. med dagens under/överrepresentation, skulle enligt uträkningar i rapporten till EU 96- kommittén Vem bestämmer vad? (SOU 1996:4) medföra att ett EU med 27 medlemsländer fick ett parlament med 881 platser. I samma utredning beräknas mandatfördelningen vid ett tänkt tak för antalet ledamöter vid 700 eller 500. Sverige skulle med utgångspunkt från dagens befolkningsstorlekar och över/underrepresentation och med 27 medlemsländer få 17 respektive 12 platser.
Som jämförelse kan nämnas att antalet ledamöter i vissa av de större europeiska staternas nationella parlament är i Frankrike 577, i Italien 630, i Storbritannien 651 och i Tyskland 672.
Det är enligt utskottets mening viktigt att de små staternas befolkning representeras så att den nationella politiska situationen återspeglas så långt som möjligt. Mot bakgrund av detta perspektiv kan man diskutera det lämpliga i det tak för antalet ledamöter om 700 personer som har föreslagits inför regeringskonferensen bl.a. av Europaparlamentet och av en majoritet i reflektionsgruppen. Utskottet vill framhålla att ett stort antal ledamöter inte behöver innebära att ett parlament inte fungerar. Av väl så stor vikt som ledamotsantalet kan vara att arbetet organiseras effektivt. Samtidigt måste konstateras att ett ledamotsantal som överstiger 700 kan komma att medföra mycket stora problem för parlamentets möjligheter att arbeta och fungera, och dessa problem kommer att accentueras av att antalet representerade nationer och språkgrupper samtidigt ökar.
Enligt konstitutionsutskottet bör frågan noga övervägas under den förestående regeringskonferensen med syftet att komma fram till en fungerande princip. Med det anförda anser konstitutionsutskottet att motionerna 1995/96: U23 (m) i denna del, 1995/96:U25 (c) yrkande 23 i berörd del och 1995/96:U21 (kds) yrkande 16 inte bör föranleda något ytterligare uttalande av riksdagen.
Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets uppfattning i denna fråga och betraktar därmed motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 16, 1995/96:U23 (m) i berörd del samt 1995/96:U25 (c) yrkande 23 i berörd del som besvarade.
När det gäller de spörsmål som aktualiseras i motion 1995/96:U29 (mp) yrkandena 7 och 26, om Europaparlamentets roll i vissa frågor, noterar utrikesutskottet konstitutionsutskottets uppfattning att den beslutsordning och maktbalans som råder mellan institutionerna i stort bör behållas. Utrikesutskottet betraktar, med hänvisning till vad som anförs i konstitutionsutskottets yttrande, motion 1995/96:U29 (mp) yrkandena 7 och 26 som besvarade.
Domstolen
I fråga om EG-domstolens roll m.m. framhålls i regeringens skrivelse att EG- domstolen är en garant för likabehandling och att en fortsatt stark och oberoende domstol därför är ett svenskt intresse. I konstitutionsutskottets yttrande noteras att denna inställning synes vara densamma som i motionerna 1995/96:U23 (m) och 1995/96:U21 (kds) yrkande 17 i berörd del. Konstitutionsutskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att en fortsatt stark och oberoende domstol är ett svenskt intresse. Konstitutionsutskottet anser det vidare viktigt att beslut med politisk innebörd fattas av politiskt ansvariga instanser. Konsekvenserna av sådana beslut kan ibland behöva tolkas av juridiska instanser. Konstitutionsutskottet anser inte att motion 1995/96:U30 (s) yrkande 11 bör föranleda något riksdagens uttalande.
Utrikesutskottet har för sin del ingen annan uppfattning än den som redovisats av konstitutionsutskottet och betraktar därmed motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 17 i berörd del, 1995/96:U23 (m) i berörd del samt 1995/96: U30 (s) yrkande 11 som besvarade.
I fråga om förhållandet mellan EG-rätt och medlemsstaternas grundlagar konstaterar konstitutionsutskottet i yttrandet att domstolen tillämpar den gemensamma EG-rätten, som grundar sig på att medlemsstaterna överlåtit en del av sin beslutanderätt till gemenskapen. Frågan om förhållandet mellan EG-rätten och medlemsstaternas grundlagar och hur de olika staterna hanterat sin nationella lagstiftning i samband med sin EG-anslutning låter sig inte utan en omfattande genomgång besvaras. För svensk del har frågan behandlats i konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU21. Konstitutionsutskottet konstaterade därvid att riksdagen vverlåtit en del av sin beslutsrätt till något EG-organ, men om en beslutad rättsakt inte ligger inom det område där beslutanderätt överlåtits, betraktas den som inte giltig för svensk del.
Konstitutionsutskottet anser inte att det finns anledning för Sverige att verka för någon generell bestämmelse om förhållandet mellan EG och medlemsstaternas grundlagar av det slag som föreslås i motion 1995/96:U22 (v).
Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets uppfattning i denna fråga och betraktar därmed motion 1995/96:U22 (v) yrkande 2 som besvarat.
Yrkandet om att införa en miljöinstans i domstolen har sin bakgrund i önskemål att större hänsyn skall tas till miljö- och konsumentaspekter och inte bara till det i EG-samarbetet ursprungligen centrala intresset av varors fria rörlighet och icke-diskriminering. Frågor om ändringar i EG-rätten i detta syfte bör, anför konstitutionsutskottet i sitt yttrande, behandlas i anslutning till de materiella bestämmelserna om varurörlighet och inte som en fråga om domstolens handlingsutrymme. Domstolen har att tillämpa den rätt om bl.a. varors fria rörlighet som i behörig ordning beslutas inom EG. Frågor om innehållet i denna rätt ligger inte inom konstitutionsutskottets beredningsområde. Konstitutionsutskottet finner inte skäl att med anledning av motion 1995/96:U22 (v) förespråka en så genomgripande förändring av domstolens sammansättning och uppgifter som införandet av en ämnesinstans för ett visst sakområde skulle innebära.
Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets uppfattning i denna fråga och betraktar därmed motion 1995/96:U22 (v) yrkande 36 som besvarat.
Beträffande yrkandena i motion 1995/96:U29 (mp), om möjligheter för domstolen att tvinga fram ekonomiska sanktioner mot dem som inte följer miljölagarna och om individens rätt att föra talan i sådana ärenden, konstaterar konstitutionsutskottet att motionen är vag såvitt avser de brister i gällande ordning som motionärerna önskar åtgärdade och såvitt avser vilka förändringar som mer konkret önskas. Konstitutionsutskottet, som erinrar om att jordbruksutskottet i sitt yttrande 1995/96:JoU4y behandlat frågor om stärkta miljökrav och förbättrad efterlevnad av EU:s miljöregler, pekar för sin del på att det är kommissionen som i första hand har en övervakande roll. Enskilda (fysiska eller juridiska personer) kan väcka talan vid domstolen mot beslut som direkt och personligen berör dem. Domstolen har obegränsad prövningsrätt vad gäller beslut genom vilka kommissionen har fastställt ett bötesbelopp eller ett periodiskt vite, och kan både undanröja, minska eller höja bötesbeloppet eller vitet. Medlemsstater kan åläggas att betala standardbelopp eller vite vid fördragsbrott enligt artikel 171.
Med det anförda betraktar utrikesutskottet motion 1995/96:U29 (mp) yrkandena 28 och 29 som besvarade.
I fråga om domstolens sammansättning delar konstitutionsutskottet den i regeringens skrivelse och i motionerna 1995/96:U23 (m) och 1995/96:U25 (c) (utan särskilt yrkande) framförda uppfattningen att en domare bör komma från varje medlemsland. Konstitutionsutskottet anser att den ordning för att utse domare som nu gäller bör bestå och delar således inte uppfattningen i motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 17 i berörd del att Europaparlamentet bör höras i utnämningsfrågor.
Därmed betraktar utrikesutskottet motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 17 i berörd del samt 1995/96:U23 (m) i berörd del som besvarade.
Revisionsrätten
Som framgår av regeringens skrivelse fäster regeringen stor vikt vid revisionsrättens möjligheter att effektivt fullgöra sin granskningsuppgift. Bl.a. anser regeringen att nuvarande regler bör kompletteras så att revisionsrätten ges rätt att inhämta upplysningar från samtliga organ som förvaltar gemenskapsmedel. Konstitutionsutskottet anser, mot denna bakgrund, att motionerna 1995/96:U23 (m) i berörd del och 1995/96:U25 (c) yrkande 26 bör anses tillgodosedda genom vad regeringen uttalat.
I fråga om motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 10 erinrar konstitutionsutskottet om de möjligheter som finns enligt artikel 171 att förelägga en medlemsstat att betala standardbelopp eller vite. Konstitutionsutskottet vill, mot denna bakgrund, inte föreslå något uttalande av riksdagen med anledning av motionen i berörd del.
Enligt finansutskottet bör Sverige verka för att de nuvarande reglerna för revisionsrättens verksamhet i Romfördraget ses över och förtydligas för att revisionsrätten skall få erforderliga befogenheter för att kunna uppfylla sin granskningsrätt. Frågorna om en stark uppföljning och kontroll av gemenskapens medel är en prioriterad fråga för Sverige. Att medlen används korrekt och effektivt är av avgörande vikt för förtroendet för EU:s politik och för dess kraft att genomföra den. Mot den bakgrunden anser finansutskottet att något tillkännagivande till regeringen i dessa frågor inte är nödvändigt.
Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets och finansutskottets bedömningar och betraktar med det ovan anförda motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 10, 1995/96:U23 (m) i berörd del samt 1995/96:U25 (c) yrkande 26 som besvarade.
Regionkommittén
Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets uppfattning att regionkommitténs ställning bör övervägas. Frågan om regionernas inflytande bör enligt konstitutionsutskottet för svensk del i första hand lösas nationellt.
Med det anförda betraktar utrikesutskottet motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 11 samt 1995/96:U25 (c) yrkande 25 som besvarade.
5.2.19 Övriga frågor
Motionerna
I Vänsterpartiets motion 1995/96:U22 anförs att det krävs ett brett internationellt samarbete för att minska arbetslösheten och att samarbetet bl.a. måste innehålla världsomfattande avtal om miniminivåer för kapitalskatter (yrkande 19 i berörd del). Enligt motionärernas mening bör vidare medlemsstaterna inom EU träffa ett avtal som möjliggör utbyte av information om banktillgodohavanden (yrkande 30).
I motion 1995/96:U21 (kds) yrkas att kampen mot fusket inom EU bör prioriteras (yrkande 40). Vidare bör Sverige verka för att EU genomför en europeisk ramlagstiftning för brott mot europeisk lag (yrkande 39). En sådan lagstiftning skulle, enligt motionärerna, möjliggöra tydliga och enhetliga straff för lika brott i samtliga EU:s medlemsländer. I motion 1995/96:U23 (m) begärs å andra sidan att någon harmonisering av den straffrättsliga lagstiftningen inte skall ske inom överskådlig tid.
I motion 1995/96:U24 (s) yrkande 1 sägs att regeringskonferensen bör ta initiativ till en översyn och modernisering av EU:s personalpolitik. Översynen bör avse löne- och anställningsförmåner för EU-anställda och förtroendevalda. Syftet bör vara att de anställda förutom förvaltningsmässig kompetens skall ha erfarenhet från andra verksamheter på nationell nivå och en god kontakt med vanliga medborgares verklighet i olika europeiska stater. Systemet med livslånga anställningar som mål för EU:s personalpolitik bör enligt motionen ersättas med personalplaner som underlättar nyrekrytering och en sund personalomsättning. Enligt motionen bör Sverige vid regeringskonferensen även ta initiativ till en översyn av den omfattande regleringen inom EU (yrkande 3).
I motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 19 föreslås att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att lokal upphandling skall tillåtas för att skapa bättre miljö och fler arbetstillfällen. I samma motion yrkande 37 föreslås att kommuner inom EU skall ges full rätt att vid kommunal upphandling ställa högre miljö- och hälsokrav än vad EU står bakom.
I motion 1995/96:U25 (c) yrkande 6 föreslås bl.a. att varje medlemsland upprättar s.k. gröna nationalräkenskaper.
Enligt motion 1995/96:U29 (mp) bör ett mellanstatligt samarbete ske inom EU för att förhindra skadliga våldsskildringar i TV (yrkande 20).
Utskottets överväganden
Vänsterpartiets yrkanden (motion 1995/96:U22) om miniminivåer för kapitalskatter och avtal som möjliggör utbyte av information om banktillgodohavanden behandlas i skatteutskottets yttrande till utrikesutskottet (1995/96: SkU5y). Skatteutskottet erinrar bl.a. om att Sverige i dag har dubbelbeskattningsavtal med närmare åttio länder. De flesta avtalen innehåller bestämmelser om utbyte av information mellan skatteförvaltningarna. Bestämmelsen om informationsutbyte är normalt utformad i enlighet med OECD:s modell- avtal. De svenska myndigheterna kan erhålla informationen på begäran eller automatiskt enligt särskild överenskommelse.
Till följd av ett svenskt initiativ har man inom Europarådet och OECD utarbetat en konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Konventionen har antagits av Europarådets ministerkommitté 1987 och innehåller bl.a. regler om informationsutbyte. Den har undertecknats av Sverige, Danmark, Norge, Finland och USA och trädde i kraft den 1 april 1995.
Inom EU gäller EG:s handräckningsdirektiv (77/799/EEG) som bl.a. innehåller regler om informationsutbyte. Den gemenskapsrättsliga grunden för direktivet är att skatteflykt och undandragande av skatt som sträcker sig över medlemsstaternas gränser leder till budgetförluster och kränkning av principen om rättvis beskattning och är ägnade att åstadkomma snedvridning av kapitalrörelser och konkurrensbetingelser på den gemensamma marknaden.
Även om de redovisade instrumenten i många fall ger goda möjligheter att inhämta information om banktillgodohavanden m.m. i utlandet finns det enligt skatteutskottet begränsningar. Följande anförs:
Vissa länder har inte velat träffa avtal om informationsutbyte. När det gäller direktivet finns en motsvarande begränsning genom att medlemsstaterna har rätt att vägra att genomföra efterforskningar eller tillhandahålla information som deras skattemyndigheter inte får utföra eller samla in. En medlemsstat får vidare vägra att lämna ut information om detta skulle leda till röjande av affärshemlighet eller liknande eller om utlämnandet skulle strida mot allmänna grundsatser.
Ett alternativ till informationsutbyte när det gäller beskattningen av ränta är att den utbetalande staten innehåller en källskatt. Denna metod tillämpas av Sverige när det gäller t.ex. aktieutdelning. Inom EG har man 1989 lagt fram ett direktivförslag om källskatt på ränta. När förslaget inte accepterats av alla stater har man på förslag av Belgien och Tyskland tagit upp frågan om ett blandat system där varje medlemsstat kan välja mellan att ta ut källskatt och att lämna information. Även detta förslag har fallit. Bl.a. anser Storbritannien och Luxemburg att varje form av gemensam räntebeskattning kan innebära att deras position på den internationella kapitalmarknaden äventyras. Frågan har emellertid fått ny aktualitet. I de riktlinjer som det italienska ordförandeskapet presenterat sägs bl.a. att man - om en mer öppen attityd än tidigare visas från några medlemsstaters sida - bör återuppta behandlingen av förslaget till direktiv om ett gemensamt system för källbeskattning av ränteintäkter. En diskussion bör enligt direktiven inledas om detta ämne i syfte att inhämta ministrarnas synpunkter om lämpligheten att bibehålla det nuvarande systemet eller att i stället påbörja ändringar av de gällande systemen.
Vid finansministrarnas öppna debatt den 22 januari 1996 om det italienska ordförandeskapets riktlinjer stödde finansminister Göran Persson planerna på gemensamma regler för beskattningen av sparande. Finansministern tillade att en lösning på detta problem borde ses som en del av arbetet med att få till stånd den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Finansministern pekade också på betydelsen av ett ökat samarbete mellan skatteadministrationerna och av att dessa får tillgång till uppgifter av betydelse för beskattningen.
Enligt skatteutskottets mening visar det anförda att regeringen är medveten om de problem som finns när det gäller beskattningen av kapital och att regeringen är pådrivande i dessa frågor. Mot denna bakgrund finns det enligt skatteutskottets mening inte någon anledning till tillkännagivanden med det innehåll som motionärerna föreslår, och utskottet avstyrker därför motion U22 yrkande 19 i berörd del och yrkande 30.
Utrikesutskottet noterar skatteutskottets uppfattning i dessa frågor och betraktar motion 1995/96:U22 (v) yrkandena 19 i berörd del samt 30 som besvarade.
Justitieutskottet konstaterar i sitt yttrande (1995/96:Ju3y) att frågan om fusk inom EU redan är högt prioriterad inom gemenskapen. Följande anförs:
År 1994 lade kommissionen fram ett förslag till åtgärder för att komma åt bidragsfusk och andra oegentligheter som riktar sig mot EG:s finansiella intressen. Rådet har antagit en förordning om administrativa sanktioner för ett sådant förfarande. Vidare har rådet upprättat en konvention om skydd av EG:s finansiella intressen. Konventionen undertecknades den 26 juli 1995 och skall ratificeras av medlemsländerna. Konventionen innebär att staterna skall kriminalisera bedrägerier som riktar sig mot EG:s finansiella intressen. Kommissionen har vidare i januari lagt fram förslag till ytterligare ett protokoll till konventionen. Förslaget innehåller regler om straffrättsligt ansvar för juridiska personer, penningtvätt, jurisdiktion, rättshjälp och kompetens för EG-domstolen.
En arbetsgrupp arbetade också under hösten 1995 fram ett protokoll till en konvention med bestämmelser om korruption (mutbrott och bestickning av tjänstemän) som kan skada EG:s finanser. Protokollet har skickats till EU- parlamentet för konsultation.
Det italienska ordförandeskapet har i sina prioriteringar för arbetet det första halvåret 1996 tagit upp kampen mot bedrägerier inom gemenskapen.
Kommissionen anger i sitt arbetsprogram för år 1996 att bedrägeribekämpningen då kommer att uppnå full effektivitet och att förstärkningen av det rättsliga skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen skall fortsätta. Lagstiftningen och gemensamhetsprogrammen skall ses över och göras mer effektiva i syfte att minska riskerna för bedrägerier.
Utskottet behandlade i våras en motion med begäran om åtgärder mot fusk och bedrägerier inom EU. Utskottet (1994/95:JuU14 s. 12) avstyrkte bifall till motionen under motivering att frågan ägnades ökad uppmärksamhet inom EU och att det därför saknades skäl för riksdagen att ta något initiativ i frågan.
Enligt utskottets mening är det av mycket stor betydelse att arbetet med att effektivisera skyddet mot ekonomisk brottslighet som riktas mot EU intensifieras. Utskottet ser därför med tillfredsställelse på att detta arbete är högt prioriterat inom EU. Utskottet utgår från att fortsatta ansträngningar görs från svensk sida i dessa frågor. Något särskilt uttalande från riksdagen är inte erforderligt.
Utrikesutskottet har ingen annan mening än den justitieutskottet uttalat och anser därmed motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 40 besvarat.
När det gäller frågan om ramlagstiftning för brott mot europeisk lag erinrar justitieutskottet om att Sverige sedan lång tid tillbaka tagit aktiv del i det mellanstatliga samarbetet för att bekämpa internationell brottslighet. Sverige har t.ex. inom Europarådet och FN medverkat vid utarbetandet av ett flertal konventioner på det straffrättsliga området och deltar nu aktivt i det straffrättsliga samarbetet inom den tredje pelaren i EU. Justitieutskottet anser att Sverige även fortsättningsvis bör delta aktivt i detta samarbete, men enligt utskottets mening finns det för närvarande inte någon anledning för Sverige att verka för en harmonisering av straffrätten inom unionen på sätt som föreslås i motion 1995/96:U21 (kds). Justitieutskottets ställningstagande skall ses mot bakgrund av att EU:s länder har olika rättstraditioner och olika påföljdssystem. Även med beaktande av EU:s framtida utvidgning ter sig en sådan tanke inte realiserbar.
Med det anförda föreslår justitieutskottet att motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 39 bör avslås. Motion 1995/96:U23 (m) i nu berörd del anses tillgodosedd mot bakgrund av justiteutskottets nyss gjorda ställningstagande.
Utrikesutskottet noterar de bedömningar som görs av justitieutskottet och betraktar motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 39 och 1995/96:U23 (m) i berörd del som besvarade.
Yrkanden med samma innebörd som yrkandena 19 och 37 i motion 1995/96:U29 (mp) om offentlig upphandling har behandlats vid ett flertal tillfällen av finansutskottet (jfr t.ex. bet. 1994/95:FiU22). Med hänvisning till den tidigare behandlingen av dessa frågor föreslår finansutskottet att riksdagen även nu avslår dessa motionsyrkanden.
Utrikesutskottet noterar finansutskottets uppfattning i upphandlingsfrågorna och betraktar därmed motion 1995/96:U29 (mp) yrkandena 19 och 37 som besvarade.
Med anledning av Centerpartiets yrkande 6 i motion 1995/96:U25 om gröna nationalräkenskaper konstaterar finansutskottet i sitt yttrande att det inom EU pågår ett mycket omfattande arbete med att bygga upp system för sådana gröna nationalräkenskaper. Detta arbete beräknas vara avslutat framåt sekelskiftet. Finansutskottet instämmer i motionärernas uppfattning att EU- länderna skall redovisa sin miljösituation i fullt jämförbara nationalräkenskapstermer. Samtidigt konstaterar dock finansutskottet att mycket återstår innan utredningsarbetet kan utmynna i konkreta förslag.
Mot bakgrund av finansutskottets uttalande betraktar utrikesutskottet motion 1995/96:U25 (c) yrkande 6 som besvarat.
Utrikesutskottet noterar - och delar - finansutskottets bedömning att något tillkännagivande med anledning av motion 1995/96:U24 (s) yrkande 3 inte är nödvändigt. Motion 1995/96:U24 (s) yrkande 3 anses därmed besvarat.
Med anledning av yrkande 20 i motion 1995/96:U29 (mp) om ett mellanstatligt samarbete inom EU för att förhindra skadliga våldsskildringar i TV framhåller kulturutskottet i sitt yttrande följande:
Inom EU pågår sedan länge ett samarbete på TV-området. EG:s ministerråd antog år 1989 ett direktiv (89/552/EEG) om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, det s.k. TV-direktivet. Detta innehåller bl.a. restriktioner mot våldsskildringar, rashets och pornografi, regler angående reklam och sponsring samt riktpunkter för andelen europeiska program m.m. Sverige har anpassat sin lagstiftning till direktivet genom beslut om lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. Regeringen har i dagarna remitterat till Lagrådet förslag till ny radio- och TV- lag, varigenom bl.a. lagen om satellitsändningar föreslås bli upphävd samtidigt som det i den nya lagen (6 kap. 1 §) föreslås en särskild bestämmelse rörande våldsskildringar och pornografiska bilder. Utskottet har inhämtat att TV-direktivet varit föremål för översyn och att EU- parlamentets kulturutskott nyligen yttrat sig över ett förslag från EU- kommissionen om ändringar i direktivet. Ministerrådet kan väntas fatta beslut i ärendet i juni månad sedan EU- parlamentet tagit ställning till ändringsförslagen.
Inom European Broadcasting Union (EBU) pågår ett samarbete på radio- och TV- området mellan ett femtiotal länder, däribland samtliga länder som är medlemmar i EU. År 1992 antog EBU riktlinjer för hur medlemsföretagen bör förhålla sig till våldsskildringar i TV- programmen. Dessa riktlinjer har tagits fram under medverkan av bl.a. BBC och Sveriges Television. EBU vill genom riktlinjerna främja en ansvarsfull praxis för hur våld skildras i TV.
Det kan här också nämnas att vid Europarådets medieministerkonferens i Prag i december 1994 diskuterades bl.a. våldsskildringar i bildmedierna. Ministrarna enades om att det finns ett behov av riktlinjer på europeisk nivå. En arbetsgrupp tillsattes med uppgift att utarbeta möjliga riktlinjer. Sverige deltar i detta arbete.
Kulturutskottet konstaterar således att det redan finns ett långtgående samarbete mellan bl.a. EU:s medlemsländer då det gäller våldsskildringar i TV. Det är självfallet viktigt att detta samarbete fortsätter och efter hand utvecklas. Kulturutskottet gör bedömningen att något riksdagens initiativ inte är erforderligt med anledning av motionsyrkandet.
Utrikesutskottet noterar kulturutskottets uppfattning härvidlag och anser därmed att motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 20 besvarats.
Med anledning av motion 1995/96:U24 (s) yrkande 1 om EU:s personalpolitik anför arbetsmarknadsutskottet följande:
Enligt vad utskottet erfarit regleras personalpolitiken i EU:s institutioner bl.a. av regler i det s.k. fusionsfördraget och av beslut som fattas av rådet. Initiativrätten på området tillkommer för närvarande exklusivt kommissionen. Förändringar av EU:s personalpolitik kan åstadkommas på två vägar. Antingen genom att medlemsländerna påverkar de inom kommissionen ansvariga tjänstemännen att ta initiativ på området eller genom att medlemsländerna skapar sig en egen initiativrätt över personalpolitiken. Det senare kräver en fördragsändring.
Utskottet anser att EU:s personalpolitik med svenska mått mätt förefaller att vara otidsenlig. Huruvida den är ändamålsenlig eller inte och hur den eventuellt skall förändras är frågor som utskottet med det underlag som står till buds inte kan bedöma.
Utskottet anser att frågan är viktig och regeringen bör därför följa frågan.
Med det som ovan anförts av arbetsmarknadsutskottet anser utrikesutskottet att motion 1995/96:U24 (s) yrkande 1 besvarats.
I regeringens skrivelse framhålls att folkrörelser och föreningsliv har stor betydelse för den demokratiska förankringen. Det ankommer på de enskilda medlemsländerna att lägga fast formerna för föreningarnas verksamhet. Medlemsländerna bör underlätta och främja föreningssamarbete. Detta kan också stärka den demokratiska legitimiteten i Europasamarbetet. Rätten att bilda föreningar bör om möjligt ges ett mer tydligt stöd i fördraget, anförs det slutligen i skrivelsen. Utrikesutskottet noterar att kulturutskottet i sitt yttrande (1995/96:KrU4y) ställer sig bakom vad som sålunda anförs i regeringens skrivelse då det gäller folkrörelser och föreningsliv.
Kulturutskottet ställer sig också bakom vad som anförs i skrivelsen om ungdomsfrågor. Regeringen anför att åtgärder för att förstärka samarbetet kring ungdomsfrågor i fördragen bör övervägas. De insatser som utvecklas inom unionens olika politikområden, t.ex. insatser mot arbetslösheten, bör i ökad utsträckning innefatta också ett ungdomsperspektiv, anförs det vidare i skrivelsen.
Utrikesutskottet noterar dessa synpunkter och vill - liksom tidigare (bet. 1994/95:UU5, rskr. 63) - understryka vikten av att det synsätt som regeringen och riksdagen anlägger på de här aktuella frågorna lyfts fram såväl i det löpande europeiska samarbetet som, när så befinns lämpligt, inom ramen för överläggningarna under EU:s regeringskonferens.
Med det anförda föreslår utrikesutskottet att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande EU:s övergripande karaktär
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkandena 1 och 3, 1995/96:U29 yrkande 6 samt 1995/96:U30 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 1 (v, mp)
2. beträffande folkomröstning efter EU:s regeringskonferens
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U30 yrkande 3 besvarat med vad utskottet anfört,
3. beträffande fusionering av fördragen
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U21 yrkande 6 besvarat med vad utskottet anfört,
4. beträffande artikel 235 och subsidiaritetsprincipen
att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U502 yrkande 2, 1995/96: U19 yrkande 6 i berörd del, 1995/96:U21 yrkandena 2 och 8, 1995/96: U22 yrkandena 5 och 6, 1995/96:U25 yrkande 2 i berörd del samt 1995/96:U30 yrkande 10 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 2 (c)
res. 3 (fp)
res. 4 (mp)
5. beträffande de nationella parlamentens roll
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkandena 24 och 25, 1995/96:U22 yrkande 3, 1995/96:U25 yrkande 22 i berörd del samt 1995/96:U29 yrkandena 3, 4 och 8 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 5 (v, mp)
6. beträffande rättvis global ekonomi m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U401 yrkandena 14 och 16 samt 1995/96:U22 yrkande 25 besvarade med vad utskottet anfört,
7. beträffande utträdesrätt och suspension
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U22 yrkande 7, 1995/96: U25 yrkande 1, 1995/96:U29 yrkande 1 samt 1995/96:U30 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 6 (c, v, mp)
8. beträffande finansieringen av EU
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 9 samt 1995/96:U29 yrkande 21 besvarade med vad utskottet anfört,
9. beträffande de officiella språkens ställning
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U22 yrkande 9 och 1995/96:U25 yrkande 21 besvarade med vad utskottet anfört,
10. beträffande EU:s utvidgning
att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U502 yrkande 14, 1994/95: K224 yrkande 30, 1995/96:U19 yrkande 1, 1995/96:U21 yrkande 26, 1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 3 samt 1995/96:U29 yrkande 15 besvarade med vad utskottet anfört,
11. beträffande observatörskap med yttranderätt
att riksdagen avslår motion 1995/96:U29 yrkande 13,
res. 7 (mp)
12. beträffande markering om den gemensamma jordbrukspolitiken
att riksdagen avslår motion 1995/96:U22 yrkande 11,
res. 8 (v)
13. beträffande mänskliga rättigheter i kandidatländerna
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U22 yrkande 12 besvarat med vad utskottet anfört,
14. beträffande mänskliga rättigheter och EU:s övriga externa kontakter
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U30 yrkande 5 besvarat med vad utskottet anfört,
15. beträffande EU:s Medelhavspolitik
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U208 yrkande 3 besvarat med vad utskottet anfört,
16. beträffande EU:s anslutning till Europakonventionen m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkandena 4 och 7, 1995/96:U22 yrkande 13 samt 1995/96:U23 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
res. 9 (kds)
17. beträffande barnets rättigheter
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U22 yrkandena 14-16, 1995/96:U28 samt 1995/96:U29 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 10 (fp, v, mp, kds)
18. beträffande offentlighet, meddelarfrihet m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 21, 1995/96: U22 yrkandena 1 och 8, 1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U24 yrkande 2, 1995/96:U27 samt 1995/96:U29 yrkandena 10 och 11 besvarade med vad utskottet anfört,
19. beträffande folkrörelsers och kooperationens medverkan i beslutsprocessen
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U501 besvarad med vad utskottet anfört,
20. beträffande jämställdhet och icke-diskriminering inom EU
att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U502 yrkande 17, 1995/96: U22 yrkande 10, 1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 7 samt 1995/96:U29 yrkande 12 besvarade med vad utskottet anfört,
21. beträffande företagarvänligt klimat m.m.
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U25 yrkande 4 besvarat med vad utskottet anfört,
22. beträffande institutionell ram för Essenpunkterna
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U21 yrkande 43 besvarat med vad utskottet anfört,
23. beträffande kvantitativa mål för sänkt arbetslöshet m.m.
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U22 yrkandena 17, 18 samt 19 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
24. beträffande skatteväxling för fler jobb
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U19 yrkande 4 i berörd del besvarat med vad utskottet anfört,
25. beträffande sysselsättningsfrågornas karaktär i övrigt
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U23 i berörd del samt 1995/96:U29 yrkandena 17 i berörd del och 18 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 11 (mp)
26. beträffande nationella förvärvskontroller
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U22 yrkande 29 besvarat med vad utskottet anfört,
27. beträffande småföretagens betydelse
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U21 yrkande 42 besvarat med vad utskottet anfört,
res. 12 (fp, kds)
28. beträffande den fortsatta EMU-processen m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U22 yrkandena 20-23, 1995/96:U25 yrkande 5, 1995/96:U26 yrkandena 1-3, 1995/96:U29 yrkandena 16 och 17 i berörd del, 1995/96:U30 yrkande 8 samt 1995/96:U31 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 13 (c)
res. 14 (v)
res. 15 (mp)
29. beträffande regionalpolitiska frågor
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U22 yrkande 28, 1995/96: U25 yrkande 17 samt 1995/96:U29 yrkande 32 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 16 (c)
res. 17 (mp)
30. beträffande konsumentpolitiken som prioriterad fråga
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U19 yrkande 6 i berörd del samt 1995/96:U23 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
31. beträffande konsumenternas ställning i fördraget m.m.
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U25 yrkande 8 besvarat med vad utskottet anfört,
32. beträffande inhemska bestämmelser på varuområdet
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U22 yrkande 35 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 11 i berörd del samt 1995/96:U29 yrkandena 22 och 23 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 18 (mp)
33. beträffande köplagstiftningsfrågor
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U23 i berörd del besvarad med vad utskottet anfört,
34. beträffande statliga monopol
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U22 yrkande 27 besvarat med vad utskottet anfört,
35. beträffande svensk narkotikapolitik
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U22 yrkande 49 besvarat med vad utskottet anfört,
36. beträffande ratificering av FN:s narkotikakonventioner
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U22 yrkande 52 besvarat med vad utskottet anfört,
37. beträffande grundläggande principer för en hållbar utveckling m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U19 yrkande 3, 1995/96: U21 yrkande 44, 1995/96:U22 yrkande 33 samt 1995/96:U25 yrkande 10 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 19 (c)
res. 20 (fp, kds)
38. beträffande miljögarantin m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 45, 1995/96: U22 yrkande 35 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 11 i berörd del samt 1995/96:U29 yrkandena 27 och 30 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 21 (c)
res. 22 (mp)
39. beträffande räckvidden av artikel 36
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U22 yrkande 34 besvarat med vad utskottet anfört,
40. beträffande ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U19 yrkandena 2 och 4 i berörd del, 1995/96:U21 yrkandena 46 och 47 i berörd del, 1995/96:U22 yrkande 24, 1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 15 samt 1995/96:U29 yrkandena 33-35 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 23 (c)
res. 24 (fp)
res. 25 (mp)
res. 26 (kds)
41. beträffande kemikaliekontroll
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U22 yrkande 32 samt 1995/96:U25 yrkande 14 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 27 (c)
42. beträffande EU:s transportpolitik
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U22 yrkande 39, 1995/96: U25 yrkande 12 samt 1995/96:U29 yrkande 36 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 28 (c)
res. 29 (mp)
43. beträffande miljöorganisationer som remissorgan
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U22 yrkande 40 besvarat med vad utskottet anfört,
44. beträffande den gemensamma jordbrukspolitikens reformering i ett utvidgningsperspektiv
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U25 yrkande 16 i berörd del besvarat med vad utskottet anfört,
45. beträffande miljömål för den gemensamma jordbrukspolitiken
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U23 i berörd del och 1995/96:U25 yrkande 16 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
46. beträffande den gemensamma jordbrukspolitiken i övrigt
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U22 yrkande 38, 1995/96: U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 16 i berörd del samt 1995/96: U29 yrkandena 14 och 31 besvarade med vad utskottet anfört,
47. beträffande djurskyddsintressets ställning i gemenskapen
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U22 yrkande 41, 1995/96: U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 9 samt 1995/96:U29 yrkande 24 besvarade med vad utskottet anfört,
48. beträffande djurskyddsfrågor i övrigt
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U29 yrkande 25 besvarat med vad utskottet anfört,
res. 30 (mp)
49. beträffande Euratom m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 47 i berörd del, 1995/96:U22 yrkande 37, 1995/96:U25 yrkande 13 samt 1995/96: U29 yrkande 38 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 31 (c, mp)
50. beträffande sociala protokollet m.m.
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U23 i berörd del besvarad med vad utskottet anfört,
51. beträffande Europarådets respektive EG:s sociala stadga
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U21 yrkande 5 besvarat med vad utskottet anfört,
res. 32 (kds)
52. beträffande implementering av direktiv
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U22 yrkandena 26, 42 och 43 besvarade med vad utskottet anfört,
53. beträffande internationella sympatiåtgärder m.m.
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U20 besvarad med vad utskottet anfört,
54. beträffande en effektivare gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:K224 yrkande 26, 1994/95: U502 yrkandena 9 och 10, 1995/96:U21 yrkande 28, 1995/96:U23 i berörd del samt 1995/96:U25 yrkande 18 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
55. beträffande en företrädare för GUSP
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:U21 yrkande 36 samt 1995/96:U29 yrkande 40,
res. 33 (v, mp)
56. beträffande beslutsreglerna inom GUSP
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:U22 yrkande 44 samt 1995/96:U29 yrkande 39 förklarar motionerna 1995/96:U19 yrkande 7, 1995/96:U21 yrkandena 29-31, 1995/96:U23 i berörd del, 1995/96: U25 yrkande 18 i berörd del samt 1995/96:U30 yrkande 1 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
res. 34 (v, mp)
57. beträffande fredsfrämjande verksamhet m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:U30 yrkande 6 förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkandena 27 och 32, 1995/96:U22 yrkandena 45 och 46, 1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 19 i berörd del samt 1995/96:U29 yrkande 42 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 35 (v, mp)
58. beträffande avskaffande av VEU m.m.
att riksdagen avslår motion 1995/96:U29 yrkandena 43 och 44,
res. 36 (v, mp)
59. beträffande relationen mellan EU och VEU i övrigt
att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:K224 yrkande 27, 1995/96: U21 yrkande 33, 1995/96:U22 yrkande 47 samt 1995/96:U25 yrkande 19 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
60. beträffande EU och kärnvapen
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U21 yrkande 34 besvarat med vad utskottet anfört,
61. beträffande vapenexportpolitiken hos EU:s medlemsstater
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 35, 1995/96: U22 yrkande 31 samt 1995/96:U29 yrkande 41 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 37 (v, mp)
62. beträffande samarbetets karaktär inom tredje pelaren
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U22 yrkande 50 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 20 i berörd del samt 1995/96:U30 yrkande 1 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
63. beträffande kommissionens roll i samarbetet inom tredje pelaren
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 41 samt 1995/96:U23 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
res. 38 (kds)
64. beträffande inre gränskontroll
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U22 yrkande 48, 1995/96: U29 yrkande 45 i berörd del samt 1995/96:U30 yrkande 7 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 39 (mp)
65. beträffande Europol
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U19 yrkande 5 i berörd del, 1995/96:U21 yrkande 38 samt 1995/96:U23 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
res. 40 (fp)
res. 41 (kds)
66. beträffande informationsteknik för tulländamål
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U19 yrkande 5 i berörd del samt 1995/96:U22 yrkande 53 besvarade med vad utskottet anfört,
67. beträffande samarbetet i rättsliga och inrikes frågor i övrigt
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U19 yrkande 5 i berörd del, 1995/96:U21 yrkande 37, 1995/96:U22 yrkandena 50 i berörd del och 51, 1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 20 i berörd del, 1995/96:U29 yrkandena 45 i berörd del och 46 samt 1995/96:U30 yrkande 1 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
res. 42 (kds)
68. beträffande beslut med kvalificerad majoritet
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 20, 1995/96: U23 i berörd del samt 1995/96:U25 yrkande 22 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
69. beträffande röstviktningen i rådet
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 18, 1995/96: U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 22 i berörd del samt 1995/96: U29 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,
70. beträffande ordförandeskapet
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U21 yrkande 19 besvarat med vad utskottet anfört,
71. beträffande Coreper
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U29 yrkande 9 besvarat med vad utskottet anfört,
72. beträffande kommissionens roll
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U22 yrkande 4 samt 1995/96:U25 yrkande 24 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
73. beträffande kommissionens sammansättning
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 23 samt 1995/96:U25 yrkande 24 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
74. beträffande utseendet av kommissionens ordförande
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U21 yrkande 22 besvarat med vad utskottet anfört,
75. beträffande beslutsprocedurerna och Europaparlamentet
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkandena 12-15, 1995/96:U23 i berörd del samt 1995/96:U25 yrkande 23 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
76. beträffande Europaparlamentets arbetsformer m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U23 i berörd del samt 1995/96:U25 yrkande 23 i berörd del samt 1995/96:U30 yrkande 9 besvarade med vad utskottet anfört,
77. beträffande plats för parlamentets verksamhet
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U25 yrkande 23 i berörd del besvarat med vad utskottet anfört,
res. 43 (c, mp)
78. beträffande antalet ledamöter i Europaparlamentet
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 16, 1995/96:U23 i berörd del samt 1995/96:U25 yrkande 23 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
79. beträffande Europaparlamentets roll i vissa frågor
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U29 yrkandena 7 och 26 besvarade med vad utskottet anfört,
80. beträffande EG-domstolens roll m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 17 i berörd del, 1995/96:U23 i berörd del samt 1995/96:U30 yrkande 11 besvarade med vad utskottet anfört,
81. beträffande förhållandet mellan EG-rätt och medlemsstaternas grundlagar
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U22 yrkande 2 besvarat med vad utskottet anfört,
82. beträffande miljöinstans i EG-domstolen
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U22 yrkande 36 besvarat med vad utskottet anfört,
83. beträffande sanktioner mot miljöförbrytare m.m.
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U29 yrkandena 28 och 29 besvarade med vad utskottet anfört,
84. beträffande EG-domstolens sammansättning
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 17 i berörd del samt 1995/96:U23 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
85. beträffande revisionsrätten
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 10, 1995/96: U23 i berörd del samt 1995/96:U25 yrkande 26 besvarade med vad utskottet anfört,
86. beträffande regionkommittén
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 11 samt 1995/96:U25 yrkande 25 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 44 (c)
87. beträffande miniminivåer för kapitalskatter m.m.
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U22 yrkandena 19 i berörd del och 30 besvarade med vad utskottet anfört,
88. beträffande åtgärder mot fusk
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U21 yrkande 40 besvarat med vad utskottet anfört,
res. 45 (kds)
89. beträffande ramlagstiftning för brott mot europeisk lag
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U21 yrkande 39 samt 1995/96:U23 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
res. 46 (kds)
90. beträffande offentlig upphandling
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U29 yrkandena 19 och 37 besvarade med vad utskottet anfört,
91. beträffande gröna nationalräkenskaper
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U25 yrkande 6 besvarat med vad utskottet anfört,
92. beträffande regleringen inom EU
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U24 yrkande 3 besvarat med vad utskottet anfört,
93. beträffande våldsskildringar i TV
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U29 yrkande 20 besvarat med vad utskottet anfört,
94. beträffande EU:s personalpolitik
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U24 yrkande 1 besvarat med vad utskottet anfört,
95. beträffande regeringens skrivelse 1995/96:30
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 till handlingarna.
Stockholm den 7 mars 1996
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Inga-Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Helena Nilsson (c), Bertil Persson (m), Karl- Göran Biörsmark (fp), Lena Klevenås (s), Eva Zetterberg (v), Urban Ahlin (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds), Carina Hägg (s), Sonia Karlsson (s) och Hans Hjortzberg-Nordlund (m).
Reservationer
1. EU:s övergripande karaktär (mom. 1)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 32 börjar med Utrikesutskottet instämmer i och slutar med yrkande 4 som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet anser för sin del att det finns en tendens inom EU i riktning mot överstatlighet. Sverige bör motsätta sig varje steg som ger kommissionen karaktär av regering och rådets ordförande karaktär av statschef.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena 1 och 3, 1995/96:U29 (mp) yrkande 6 samt 1995/96:U30 (s) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande EU:s övergripande karaktär
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 yrkandena 1 och 3, 1995/96:U29 yrkande 6 samt 1995/96:U30 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Artikel 235 och subsidiaritetsprincipen (mom. 4)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 33 börjar med Med det som anförts ovan och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del understryka den lokala självstyrelsens grundläggande betydelse för det politiska systemet i de västeuropeiska demokratierna och vikten av att beslut inom EU-samarbetet harmonierar med principen om lokal och regional självstyrelse. Utskottet anser att en kompetenskatalog bör kombineras med att bestämmelsen i artikel 3b om subsidiaritetsprincipen kompletteras med en hänvisning till regionala och lokala myndigheters möjlighet att agera. Utskottet är medvetet om att hänvisningen till regionala och lokala myndigheter kan vara diskutabel såvitt avser ansvaret för decentralisering inom medlemsländerna. Utskottet anser emellertid att behovet av att stimulera en decentralistisk utveckling såväl i Sverige som i övriga medlemsländer väger tyngst och är en parallell till det ansvar som vi anser att Sverige har inom områden som jämställdhet, miljö och öppenhet.
Regeringen bör således verka för att artikel 3b får följande lydelse: På de områden där gemenskapen inte är ensam behörig skall den i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen agera endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna eller av de regionala eller lokala myndigheterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U502 (mp) yrkande 2, 1995/96:U19 (fp) yrkande 6 i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 2 och 8, 1995/96:U22 (v) yrkandena 5 och 6, 1995/96:U25 (c) yrkande 2 i berörd del samt 1995/96:U30 (s) yrkande 10 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande artikel 235 och subsidiaritetsprincipen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U502 yrkande 2, 1995/96:U19 yrkande 6 i berörd del, 1995/96:U21 yrkandena 2 och 8, 1995/96:U22 yrkandena 5 och 6, 1995/96:U25 yrkande 2 i berörd del samt 1995/96:U30 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Artikel 235 och subsidiaritetsprincipen (mom. 4)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 33 börjar med Med det som anförts ovan och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets uppfattning och vill för sin del framhålla att frågan om Europeiska unionens kompetensområden är en central fråga då fördragen nu skall ses över och delvis stöpas om i regeringskonferensen. Endast om EU blir en öppen effektiv organisation som bidrar till att lösa genuint gemensamma och gränsöverskridande problem kommer unionens legitimitet att upprätthållas och medborgarnas stöd att erhållas.
Subsidiaritetsprincipen omhuldas av i stort sett alla. Regeringar, politiska partier och enskilda debattörer stöder tanken att beslut skall fattas så nära medborgarna som möjligt och inte i onödan föras upp på unionsnivån. I praktiken fungerar det ofta annorlunda; det är tyvärr själva regeringsskrivelsen i sig ett exempel på eftersom den tar upp allt möjligt som EU-politik, t.ex. föreningslivets villkor, ungdomsfrågor, konsumentpolitik och handi- kappolitik för att bara nämna några i och för sig angelägna politikområden där den nationella kompetensnivån är den naturliga.
Så som principen utformats i EU:s fördrag har subsidiaritetsprincipen visat sig svår att tillämpa i praktiken. Utrikesutskottet anser att motionärernas krav i motion 1995/96:U19 (fp) på en översyn av artikel 235 skall ses i det ljuset. Utrikesutskottet anser att det finns anledning att överväga hur subsidiaritetsprincipen kan ges en mera stringent utformning i fördraget.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U502 (mp) yrkande 2, 1995/96:U19 (fp) yrkande 6 i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 2 och 8, 1995/96:U22 (v) yrkandena 5 och 6, 1995/96:U25 (c) yrkande 2 i berörd del samt 1995/96:U30 (s) yrkande 10 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande artikel 235 och subsidiaritetsprincipen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U502 yrkande 2, 1995/96:U19 yrkande 6 i berörd del, 1995/96:U21 yrkandena 2 och 8, 1995/96:U22 yrkandena 5 och 6, 1995/96:U25 yrkande 2 i berörd del samt 1995/96:U30 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Artikel 235 och subsidiaritetsprincipen (mom. 4)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 33 börjar med Med det som anförts ovan och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet anser, i motsats till konstitutionsutskottet, att artikel 235 har använts i stor utsträckning för att utvidga EU:s befogenheter, och att det är en oacceptabel ordning. Utvidgningar av EU:s kompetens måste ske genom fördragsändringar som godkänns av de nationella parlamenten. Därför bör Sverige på regeringskonferensen verka för att bestämmelsen helt avskaffas.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U502 (mp) yrkande 2, 1995/96:U19 (fp) yrkande 6 i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 2 och 8, 1995/96:U22 (v) yrkandena 5 och 6, 1995/96:U25 (c) yrkande 2 i berörd del samt 1995/96:U30 (s) yrkande 10 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande artikel 235 och subsidiaritetsprincipen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U502 yrkande 2, 1995/96:U19 yrkande 6 i berörd del, 1995/96:U21 yrkandena 2 och 8, 1995/96:U22 yrkandena 5 och 6, 1995/96:U25 yrkande 2 i berörd del samt 1995/96:U30 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. De nationella parlamentens roll (mom. 5)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med Utrikesutskottet noterar och slutar med här aktuella frågor bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte konstitutionsutskottets uppfattning. För att minska avståndet mellan beslutsfattare och dem som berörs av besluten bör de nationella parlamentens inflytande på beslutsprocessen stärkas genom att de får initiativrätt i lagstiftningsfrågor. Detta bör regeringen verka för under konferensen. Enligt utrikesutskottets uppfattning bör kommissionen även sända sina lagstiftningsförslag på remiss till de nationella parlamenten för yttrande.
Riksdagen bör med anledning av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena 24 och 25, 1995/96:U22 (v) yrkande 3, 1995/96:U25 (c) yrkande 22 i berörd del samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 3, 4 och 8 som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande de nationella parlamentens roll
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 yrkandena 24 och 25, 1995/96:U22 yrkande 3, 1995/96:U25 yrkande 22 i berörd del samt 1995/96:U29 yrkandena 3, 4 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Utträdesrätt och suspension (mom. 7)
Helena Nilsson (c), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 36 börjar med Utrikesutskottet ser, i likhet och slutar med för gemenskapen bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte KU:s syn på utträdesfrågan, utan anser att det är av avgörande betydelse att utträdesrätten införs i unionens traktat. Rätten till utträde utgör grunden för självständighet och kommande generationers möjlighet att själva fatta beslut om sin unionstillhörighet. Varje demokratisk organisation bör ha rätten till utträde reglerad i stadgan. I artikel 240 i Romfördraget och i Maastrichtfördragets artikel Q sägs däremot att medlemskapet gäller för obegränsad tid. Rätten till utträde bör regleras i alla traktat på så sätt att ett land ska kunna lämna EU som helhet eller ett visst fördragsfäst samarbetsområde, exempelvis Euratom, eller få varaktiga undantag från delar av samarbetet om t.ex. gemensam valuta eller militärt samarbete. Det får förutsättas att ett sådant beslut om utträde eller undantag tas av medlemsländernas nationella parlament. Krav på sådana fördragsändringar behöver inte nödvändigtvis sammankopplas med krav på svenskt utträde ur EU. I Europarådets artikel 7 finns reglerat hur ett utträde ur den organisationen går till. En skrivning i EU-fördragen kan lämpligen bygga på Europarådets artikel. Det finns ingen som helst anledning till att man inom EU skall frångå allmänt accepterade demokratiska principer och praxis. Som alltid när det gäller medlemmars demokratiska rättigheter i en samhällelig organisation är det frågan om principer från vilka det inte får finnas några tekniskt eller pragmatiskt motiverade avsteg eller undantag.
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 37 börjar med Med det anförda och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Det anförda bör med anledning av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 7, 1995/96:U25 (c) yrkande 1, 1995/96:U29 (mp) yrkande 1 samt 1995/96:U30 (s) yrkande 2 ges regeringen till känna.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande utträdesrätt och suspension
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 yrkande 7, 1995/96:U25 yrkande 1, 1995/96:U29 yrkande 1 samt 1995/96:U30 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Observatörskap med yttranderätt (mom. 11)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med Utskottet delar inte och slutar med yrkande 13 bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning. Ansökningsländerna kommer att omfattas av de beslut och eventuella förändringar som bestäms vid regeringskonferensen. Det är därför viktigt att de är närvarande vid konferensen som observatörer och har yttranderätt.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 13 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande observatörskap med yttranderätt
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:U29 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Markering om den gemensamma jordbrukspolitiken (mom. 12)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med Enligt jordbruksutskottets mening och slutar med yrkande 11 bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar jordbruksutskottets uppfattning i detta avseende. En särskild markering i denna fråga bör införas i konferensens slutdokument.
Utskottet anser därmed att motion 1995/96:U22 (v) yrkande 11 besvarats.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande markering om den gemensamma jordbrukspolitiken
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U22 yrkande 11 besvarat med vad utskottet anfört,
9. EU:s anslutning till Europakonventionen m.m. (mom. 16)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 45 börjar med Med det anförda och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet konstaterar också att Europeiska unionen i dag saknar egen juridisk status. Det innebär att den som sådan inte är representerad inom internationella organisationer. De utomstående länder som har så kallade Europaavtal är till exempel associerade med EG och inte med EU. Mot denna bakgrund anser utrikesutskottet att Europeiska unionen borde erhålla en internationell juridisk status som endast skall gälla inom områden där EU har kompetens att agera. Regeringen bör verka för detta.
Det utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena 4 och 7, 1995/96:U22 (v) yrkande 13 samt 1995/96:U23 (m) i berörd del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
16. beträffande EU:s anslutning till Europakonventionen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 yrkandena 4 och 7, 1995/96:U22 yrkande 13 samt 1995/96:U23 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Barnets rättigheter (mom. 17)
Karl Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 45 börjar med Utrikesutskottet noterar och slutar med yrkande 2 som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte socialutskottets bedömningar. Samtliga EU-länder har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter, men mycket återstår att göra när det gäller genomförandet av den. Sverige bör på regeringskonferensen ta upp frågor om barnkonventionen; den är ett centralt dokument som bör införlivas i unionsfördraget. När man behandlar andra yrkanden som handlar om barnkonventionen och barns rättigheter välvilligt och menar att dessa skall beaktas av regeringen vid regeringskonferensen är det enligt utrikesutskottet rimligt och logiskt att man även följer upp sina utfästelser genom att stödja ett förslag som innebär en konkret åtgärd, exempelvis en barnombudsman.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkandena 14-16, 1995/96:U28 (s, m, c, fp, v, mp, kds) samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
17. beträffande barnets rättigheter
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 yrkandena 14-16, 1995/96:U28 samt 1995/96:U29 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Sysselsättningsfrågornas karaktär i övrigt (mom. 25)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 59 börjar med Utrikesutskottet noterar och slutar med 18 som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte fackutskottens åsikt i denna fråga. EU:s olika stater har skilda förhållanden och traditioner vad gäller arbetsmarknad och ekonomi. En centraliserad sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik för hela EU skulle kunna riskera att öka problemen, speciellt för ett land med Sveriges politik på området. Överstatlighet betyder att Sverige förlorar sin suveränitet i fråga om arbetsmarknadspolitiken. De principer som då kan komma att styra arbetsmarknadspolitiken innebär bl.a. försvagad arbetsrätt, ökade orättvisor i lönesättningen och ökade krav på flyttlasspolitik. Arbetslösheten kan och bör bekämpas gemensamt, men det samarbetet måste ha mellanstatlig karaktär. Det bör i sammanhanget noteras att det inför folkomröstningen sades att ett EU-medlemskap skulle bidra till att lösa Sveriges arbetslöshetsproblem. Så blev dock icke fallet - i stället ökar arbetslösheten inom EU. Anmärkningsvärt är också att låg arbetslöshet, i likhet med frågan om miljöskuld, inte ingår som konvergenskrav för EMU. Det är utskottets mening att dessa två bör överordnas de andra konvergenskraven.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U23 (m) i berörd del samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 17 i berörd del och 18 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
25. beträffande sysselsättningsfrågornas karaktär i övrigt
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U23 i berörd del samt 1995/96:U29 yrkandena 17 i berörd del och 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Småföretagens betydelse (mom. 27)
Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 60 börjar med Utrikesutskottet gör och slutar med som besvarat bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet instämmer för sin del i vad som sägs i motion 1995/96: UU21 (kds) om de små och medelstora företagens betydelse för ökad tillväxt och minskad arbetslöshet i Europa. Dessa företag intar en nyckelroll när det gäller möjligheterna att åstadkomma den nödvändiga ökningen av sysselsättningen. Europeiska unionen antog vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994 en handlingsplan med olika åtgärder för att främja sysselsättningen. Essen- programmet anger fem huvudrekommendationer för medlemsländernas politik: ökad satsning på yrkesutbildning, främjande av åtgärder för en mer sysselsättningsintensiv tillväxt, minskning av de indirekta lönekostnaderna, tillskapande av en mer effektiv arbetsmarknadspolitik och förstärkning av insatserna för särskilt utsatta grupper. Regeringen bör under regeringskonferensen verka för att sådana åtgärder ges en ökad prioritet inom ramen för EU-samarbetet.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 42 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
27. beträffande småföretagens betydelse
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:U21 yrkande 42 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Den fortsatta EMU-processen m.m. (mom. 28)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 62 börjar med Utrikesutskottet anser och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
De ekonomiska konvergenskraven gör det, anser utrikesutskottet, än mer nödvändigt att precisera målen också för miljöskulden och arbetslöshetens minskning över konjunkturcyklerna. Genomförs inte denna precisering blir EMU endast ett centralistiskt projekt utan helhetssyn, som måste avvisas. Ökad vikt måste även läggas vid medlemsländernas skilda ekonomiska utvecklingsnivåer, samt deras sociala och regionala struktur. I dag finns inget folkligt stöd för svenskt deltagande i EMU:s tredje steg. Mot bakgrund av det ovan anförda måste, enligt nu kända förutsättningar, en svensk anslutning till EMU:s tredje steg avvisas. Utrikesutskottet anser att även om EMU inte är tänkt att bli ett ämne för regeringskonferensen, och frågan om Sveriges deltagande i den tredje etappen av EMU kommer att avgöras i Sveriges riksdag, bör ett sådant beslut föregås av en folkomröstning.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkandena 20-23, 1995/96:U25 (c) yrkande 5, 1995/96:26 (c) yrkandena 1- 3, 1995/96:U29 (mp) yrkandena 16 och 17 i berörd del, 1995/96:U30 (s) yrkande 8 samt 1995/96:U31 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
28. beträffande den fortsatta EMU- processen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 yrkandena 20 -23, 1995/96:U25 yrkande 5, 1995/96:U26 yrkandena 1-3, 1995/96: U29 yrkandena 16 och 17 i berörd del, 1995/96:U30 yrkande 8 samt 1995/96:U31 (s) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Den fortsatta EMU-processen m.m. (mom. 28)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 62 börjar med Utrikesutskottet anser och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del framhålla följande:
Det är utskottets bestämda uppfattning att den gemensamma valutaunionen inte bör genomföras. Det är därför nödvändigt att regeringen verkar för att frågan om genomförandet av EMU:s tredje steg tas upp på konferensens dagordning. Det finns flera skäl till att regeringen bör motsätta sig ett genomförande av EMU:s tredje steg, vilket innebär en gemensam centralbank och en gemensam valuta. För det första är det orimligt att makten över penningpolitiken flyttas ut till politiskt fristående institutioner. De senaste årens erfarenheter av hög arbetslöshet och våldsam spekulation på de finansiella marknaderna talar i stället för en ökad politisk kontroll över valutakurser och räntenivåer. Det andra skälet att säga nej till EMU tar sin utgångspunkt i förhållandet att EU inte utgör ett s.k. optimalt valutaområde, som åtskilliga forskare framhållit. Det finns stora strukturella och kulturella skillnader mellan länderna. De olika ländernas ekonomier har mycket olikartad sammansättning och kulturella och språkliga skillnader som gör att arbetskraftens rörlighet är betydligt mer begränsad än t.ex. i USA. Dessa förhållanden gör att ett system med en gemensam valuta, som följaktligen starkt försvårar anpassningen till chocker och yttre störningar i form av valuta- eller räntejustering, kommer att drabba enskilda regioner mycket hårt, inte minst med tanke på alla näringsanknutna och konjunkturella olikheter.
Om rådet vid regeringskonferensen står fast vid att EMU skall genomföras bör regeringen, enligt utrikesutskottet, kräva undantag i konferensens sluttext som ger den handlingsfrihet som krävs för att kunna stå utanför valutaunionen. Ett sådant undantag skulle innebära fortsatt möjlighet att tillämpa nationell lagstiftning på det monetära området och öka utrymmet för nationella, ekonomiska och politiska avvägningar. I regeringens skrivelse uttalas att det är riksdagen som skall ta ställning till Sveriges deltagande i den tredje etappen av EMU. Utskottet delar inte denna uppfattning. Om Sverige ställs inför alternativen att säga ja eller nej till deltagande i den s.k. tredje etappen av EMU, bör denna fråga avgöras genom en folkomröstning.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkandena 20-23, 1995/96:U25 (c) yrkande 5, 1995/96:U26 (c) yrkandena 1- 3, 1995/96:U29 (mp) yrkandena 16 och 17 i berörd del, 1995/96:U30 (s) yrkande 8 samt 1995/96:U31 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
28. beträffande den fortsatta EMU- processen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 yrkandena 20 -23, 1995/96:U25 yrkande 5, 1995/96:U26 yrkandena 1-3, 1995/96: U29 yrkandena 16 och 17 i berörd del, 1995/96:U30 yrkande 8 samt 1995/96:U31 (s) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Den fortsatta EMU-processen m.m. (mom. 28)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 62 börjar med Utrikesutskottet anser och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte finansutskottets åsikt i denna fråga. Regeringen måste, i synnerhet mot bakgrund av den senaste tidens tveksamhet kring EMU och den kritik mot projektet som framkommit från ekonomisk expertis, verka för att frågan om genomförandet av den tredje etappen i den ekonomiska och monetära unionen tas upp på regeringskonferensens dagordning. Det är utskottets bestämda uppfattning att den gemensamma valutaunionen inte bör genomföras. Ekonomier och samhällen kommer att under överskådlig tid i alltför hög grad skilja sig åt och svaga områden kommer att drabbas. Vidare betyder också en gemensam valuta att de olika staterna måste föra en centraliserad gemensam ekonomisk politik. Sveriges ekonomi är dessutom i högre grad än andra inom EU beroende av USA:s ekonomi och dollarns ställning. Konvergenskriterierna innebär visserligen kriterier för en sund ekonomi, men är i sig otillräckliga. Dessa måste underordnas sociala och miljömässiga mål. Därför bör regeringskonferensen verka för att konkreta arbetslöshetsmål och miljömål skall uppfyllas tillsammans med de fem konvergenskriterierna i Maastrichtfördraget. Under alla omständigheter bör frågan om ett eventuellt svenskt medlemskap i EMU bli föremål för resultatet av en folkomröstning. Utskottet anser sammanfattningsvis att regeringen under förhandlingarna skall kräva: - att det i fördraget skrivs in att medlemskap i EMU avgörs av varje medlemsstat genom nationellt beslut under förutsättning att man uppfyllt de krav som ställts, - att sysselsättningskrav och krav på miljöskulden förs in i de s.k. konvergensreglerna.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkandena 20-23, 1995/96:U25 (c) yrkande 5, 1995/96:26 (c) yrkandena 1- 3, 1995/96:U29 (mp) yrkandena 16 och 17 i berörd del, 1995/96:U30 (s) yrkande 8 samt 1995/96:U31 (s) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
28. beträffande den fortsatta EMU- processen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 yrkandena 20-23, 1995/96:U25 yrkande 5, 1995/96:26 yrkandena 1-3, 1995/96: U29 yrkandena 16 och 17 i berörd del, 1995/96:U30 yrkande 8 samt 1995/96:U31 (s) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Regionalpolitiska frågor (mom. 29)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 63 börjar med Utrikesutskottet noterar och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömning att EU:s strukturfonder ger unika möjligheter att vitalisera det lokala arbetet och utveckla samarbetet med breda medborgargrupper. Det ger inte minst småföretagare och kvinnor nya möjligheter att skapa sysselsättning. Kombinationen av nationella och gemensamma insatser ökar möjligheterna för att stimulera en hållbar regional utveckling. EU:s politik för ekonomisk och social sammanhållning har som mål att främja en harmonisk utveckling inom hela gemenskapen.
Enligt artikel 130a skall gemenskapen särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna, inbegripet landsbygdsområdena. Utskottet anser emellertid att denna formulering i artikeln inte ger en heltäckande bild av de särskilda problem som regioner långt från centrum brottas med. Det finns därför enligt utskottets mening anledning att uppmärksamma den diskussion som förts i reflexionsgruppen om stöd till regionerna och öarna i Europeiska unionens medlemsstaters yttersta periferi . Utskottet anser att Sverige vid regeringskonferensen skall verka för att en bestämmelse av denna innebörd införs i fördraget.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 28, 1995/96:U25 (c) yrkande 17 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 32 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
29. beträffande regionalpolitiska frågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 yrkande 28, 1995/96:U25 yrkande 17 samt 1995/96:U29 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Regionalpolitiska frågor (mom. 29)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 63 börjar med Utrikesutskottet noterar och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte arbetsmarknadsutskottets åsikt om att en styrning av det regionalpolitiska stödet inte är nödvändigt därför att EU:s strukturfondsmedel skall självfallet användas med tillbörlig miljöhänsyn . Tillbörlig miljöhänsyn kan i sig innebära en godtycklig tolkning av både ett projekts miljöbelastning och av vad naturen tål i den vägen. Det är oerhört viktigt att EU:s ekonomiska regionala stöd kopplas ihop med klara och tydliga krav på miljöansvar. Regeringen bör under konferensen driva frågan att EU:s regionalpolitiska stöd enbart skall utgå till miljövänliga projekt.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 28, 1995/96:U25 (c) yrkande 17 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 32 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
29. beträffande regionalpolitiska frågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 yrkande 28, 1995/96:U25 yrkande 17 samt 1995/96:U29 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Inhemska bestämmelser på varuområdet (mom. 32)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 67 börjar med Utrikesutskottet delar denna och slutar med 23 besvarats bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte denna uppfattning utan noterar att lagutskottet i yttrande till utrikesutskottet hösten 1994 (1994/95:LU14) anser att det är viktigt att förbättra livsmedelskontrollen samt att höja kvalitets- och hälsokraven. EU:s regler om den fria rörligheten för varor och förbud mot handelshindrande åtgärder förbjuder emellertid enskilda medlemsländer att ställa högre miljö- och hälsokrav på produkter än vad som har beslutats av gemenskapen. Regeringen bör därför verka för att medlemsländerna ges rätt att ställa högre krav i detta hänseende vad gäller t.ex. livsmedelstillsatser som kan äventyra människans hälsa och miljö. Även när det gäller miljömärkning, liksom produktinformation och ursprungsmärkning bör ett land få vara föregångare och ha strängare nationella krav.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 35 i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 11 i berörd del samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 22 och 23 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
32. beträffande inhemska bestämmelser på varuområdet
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 yrkande 35 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 11 i berörd del samt 1995/96:U29 yrkandena 22 och 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Grundläggande principer för en hållbar utveckling m.m. (mom. 37)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med Utrikesutskottet delar och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet anser att regeringen borde ha vinnlagt sig om en större helhetssyn på miljöproblemens orsaker och behovet av förändringar inom fler politikområden än vad skrivelsen ger uttryck för. I enlighet med förslaget att i artikel 39 föra in ett miljömål för den gemensamma jordbrukspolitiken bör principerna för hållbar utveckling också ligga till grund för exempelvis den inre marknaden, den ekonomiska och monetära politiken, handelspolitiken, energipolitiken, transportpolitiken, konsumentpolitiken och biståndspolitiken. När det gäller Rioprinciperna delar utskottet motionärernas uppfattning att gemenskapens uppgifter, sådana de uttrycks i artikel 2 i Romfördraget, behöver fördjupas utifrån förpliktelserna från Riokonferensen. Sverige bör vid regeringskonferensen föreslå en förändrad lydelse av artikel 2 så att det framgår att en huvuduppgift för EU är att främja en hållbar utveckling, såväl i medlemsstaterna som globalt.
Detta bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 3, 1995/96:U21 (kds) yrkande 44, 1995/96:U22 (v) yrkande 33 samt 1995/96:U25 (c) yrkande 10 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
37. beträffande grundläggande principer för en hållbar utveckling m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 yrkande 3, 1995/96:U21 yrkande 44, 1995/96:U22 yrkande 33 samt 1995/96:U25 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Grundläggande principer för en hållbar utveckling m.m. (mom. 37)
Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med Utrikesutskottet delar och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar jordbruksutskottets bedömning i frågan om betydelsen av att principer om hållbar utveckling som man enades om vid Riokonferensen bör återspeglas i fördragstexten. Enligt utrikesutskottets mening bör Sverige verka för att principen om en hållbar utveckling införs i EU:s grundläggande fördragstexter. Folkpartiet understryker i sin motion 1995/96:U19 att principen måste komma till uttryck i fördragstexten genom ett tillägg i artikel 2 om hållbar utveckling och medborgarnas rätt till en god miljö som ett av EU:s mål.
Detta bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 3, 1995/96:U21 (kds) yrkande 44, 1995/96:U22 (v) yrkande 33 samt 1995/96:U25 (c) yrkande 10 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
37. beträffande grundläggande principer för en hållbar utveckling m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 yrkande 3, 1995/96:U21 yrkande 44, 1995/96:U22 yrkande 33 samt 1995/96:U25 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Miljögarantin m.m. (mom. 38)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 75 börjar med Utrikesutskottet har ingen och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet instämmer i att artikel 100a skall stärkas så att inte enbart en hög skyddsnivå utan också den s.k. försiktighetsprincipen skall tillämpas när rådet fattar beslut om harmonisering av lagar och författningar i syfte att upprätta den inre marknaden. Enskilda medlemsländers rätt att gå före och införa strängare regler för varor skall förstärkas. Artikel 100a.4 skall formuleras om i enlighet med innebörden i artikel 130t så att alla beslut i miljöfrågor, såväl för miljöförstörande utsläpp från fasta anläggningar som för handel med varor, skall vara minimiregler. Bevisbördan bör åläggas kommissionen och beviskraven skärpas i de fall kommissionen anser att strängare miljökrav i ett medlemsland innebär godtycklig diskriminering eller förtäckta handelshinder.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 45, 1995/96:U22 (v) yrkande 35 i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 11 i berörd del samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 27 och 30 som sin mening ge regeringen till känna. Motion 1995/96:U22 (v) yrkande 34 anses tillgodosett med vad utskottet anfört.
dels att moment 38 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
38. beträffande miljögarantin m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 yrkande 45, 1995/96:U22 yrkande 35 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 11 i berörd del samt 1995/96:U29 yrkandena 27 och 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Miljögarantin m.m. (mom. 38)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 75 börjar med Utrikesutskottet har ingen och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte jordbruksutskottets mening i dessa frågor. Regeringens överväganden i fråga om miljöhänsyn å ena sidan och handelspolitiken inom EU å anda sidan är oförenliga. Frihandelsprincipen är inom EU starkare än hänsyn till miljön. Exempelvis ges länder inom EU inte en generell rätt att gå före och ställa högre miljö- och hälsokrav på produkter än vad andra länder inom EU har eller vad EU gemensamt beslutat vara högsta tillåtna krav. Det räcker därför inte att som jordbruksutskottet kunna utgå från att regeringen driver frågan , riksdagen bör i stället uppdra åt regeringen att med kraft arbeta för miljöfrågan under de kommande regeringsförhandlingarna.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 45, 1995/96:U22 (v) yrkande 35 i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 11 i berörd del samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 27 och 30 som sin mening ge regeringen till känna. Motion 1995/96:U22 (v) yrkande 34 anses tillgodosett med vad utskottet anfört.
dels att moment 38 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
38. beträffande miljögarantin m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 yrkande 45, 1995/96:U22 yrkande 35 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 11 i berörd del samt 1995/96:U29 yrkandena 27 och 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m. (mom. 40)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 78 börjar med Utrikesutskottet konstaterar och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet anser för sin del att kravet på enhällighet vid beslut om miljöskatter begränsar möjligheten att vidta de åtgärder som behövs för att uppnå de gemensamma miljömålen. Svårigheterna att nå enighet om en miniminivå för koldioxidbeskattningen visar på problemen med dagens beslutsregler. Sverige bör verka för en ändring av Romfördraget som gör det möjligt att införa miljöskatter för att motverka gränsöverskridande miljöproblem med kvalificerad majoritet. Av ändringen bör det framgå vilka föroreningar som kan beskattas, att intäkten tillfaller det enskilda medlemslandet och att det skall vara fråga om minimiskatter.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkandena 2 och 4 i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 46 och 47 i berörd del, 1995/96:U22 (v) yrkande 24, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 15 samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 33-35 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
40. beträffande ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 yrkandena 2 och 4 i berörd del, 1995/96:U21 yrkandena 46 och 47 i berörd del, 1995/96:U22 yrkande 24, 1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 15 samt 1995/96:U29 yrkandena 33-35 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m. (mom. 40)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 78 börjar med Utrikesutskottet konstaterar och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte skatteutskottets åsikt att förändringar i möjligheten att införa gemensamma miniminivåer av miljöskatter inte hör hemma på regeringskonferensen. För att till fullo utnyttja den europeiska unionens potential att bli en riktigt effektiv miljöorganisation genom möjligheten att fatta bindande beslut för medlemsländerna, måste majoritetsbeslut kunna användas för ekonomiska styrmedel. Annars är risken stor att den minst ambitiöse medlemmen sätter normen och att de som önskar gå före genom att t.ex. införa eller höja koldioxidskatt ser sin industri flytta till andra länder i Europa som inte har infört en sådan skatt. En sådan differentiering gagnar varken den europeiska eller globala miljön. Frågan om att införa ekonomiska styrmedel, skatter och avgifter, i miljöpolitiken är en fråga om beslutsprocedurer som kräver fördragsändringar. Självklart skall Sverige även fortsättningsvis driva dessa frågor inom ramen för det övergripande globala miljösamarbetet. Detta står emellertid inte i motsatsställning till att EU skaffar sig effektiva verktyg för att bekämpa gränsöverskridande och klimatpåverkande utsläpp. Utrikesutskottet vill att regeringen verkar för att det till miljöbestämmelserna i artikel 130s förs en ändring som gör det möjligt att med kvalificerad majoritet införa avgifter för att motverka gränsöverskridande miljöproblem.
Av ändringen bör framgå vilka föroreningar som kan avgiftsbeläggas, att intäkten tillfaller det enskilda medlemslandet och att avgifterna i fråga är minimiavgifter. Den allmänna skatte- och finanspolitiken faller självklart även i fortsättningen under den nationella kompetensen. De idéer om en ökad beskattning av miljöfarliga utsläpp och en sänkning av skatten på arbete som läggs fram i vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning bör genomföras skyndsamt. Sverige bör vara pådrivande i det gemensamma arbetet med att genomföra vitbokens idéer om skatteväxling. Bl.a. bör mervärdesskattedirektivet ändras så att det blir möjligt för de medlemsländer som så önskar att införa en lägre mervärdesskatt på tjänster.
Det bör ankomma på regeringen att utreda för vilka föroreningar som regeln om gemensamma miniminivåer skall vara tillämplig, men koldioxid samt försurande och gödande utsläpp till luft och vatten bör ingå. Regeringen bör vid regeringskonferensen verka för dels att beslut om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken kan fattas med majoritetsbeslut, dels att EU inför gemensamma miniminivåer för gränsöverskridande miljöföroreningar, i första hand en koldioxidskatt och växlar denna mot sänkta skatter på tjänster.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkandena 2 och 4 i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 46 och 47 i berörd del, 1995/96:U22 (v) yrkande 24, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 15 samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 33-35 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
40. beträffande ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 yrkandena 2 och 4 i berörd del, 1995/96:U21 yrkandena 46 och 47 i berörd del, 1995/96:U22 yrkande 24, 1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 15 samt 1995/96:U29 yrkandena 33-35 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m. (mom. 40)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 78 börjar med Utrikesutskottet konstaterar och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet instämmer inte med de berörda fackutskottens synpunkter i dessa frågor. Riksdagen bör uppmana Sveriges regering att inte bara driva miljöfrågorna inom ramen för det löpande EU-arbetet utan också ta tillfället i akt att under regeringskonferensen skapa en fastare institutionell ram för frågorna. Frågan om en lägsta energi- och koldioxidskatt finns visserligen på EU:s dagordning sedan länge, men ingen lösning har kommit till stånd genom åren. Det är därför i högsta grad rimligt att frågan om beslutsprocedur för sådana ärenden görs till föremål för en granskning under konferensen. Vidare bör den s.k. vitbokens idéer om skatteväxling påskyndas som en del av ett mellanstatligt samarbete.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkandena 2 och 4 i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 46 och 47 i berörd del, 1995/96:U22 (v) yrkande 24, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 15 samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 33-35 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
40. beträffande ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 yrkandena 2 och 4 i berörd del, 1995/96:U21 yrkandena 46 och 47 i berörd del, 1995/96:U22 yrkande 24, 1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 15 samt 1995/96:U29 yrkandena 33-35 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m. (mom. 40)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 78 börjar med Utrikesutskottet konstaterar och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet konstaterar för sin del att Sverige måste ha en klar miljöstrategi under regeringskonferensen med målsättningen att skärpa EU:s miljöpolitik. Sverige måste konkret verka för att en s.k. skatteväxling sker så att miljöförorenande verksamhet blir dyrare och arbete billigare. Delvis för att underlätta genomförandet av en skatteväxling bör Sverige även verka för att EU kan fatta beslut om ekonomiska styrmedel på miljöområdet med kvalificerad majoritet.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkandena 2 och 4 i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 46 och 47 i berörd del, 1995/96:U22 (v) yrkande 24, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 15 samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 33-35 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
40. beträffande ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 yrkandena 2 och 4 i berörd del, 1995/96:U21 yrkandena 46 och 47 i berörd del, 1995/96:U22 yrkande 24, 1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 15 samt 1995/96:U29 yrkandena 33-35 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Kemikaliekontroll (mom. 41)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 79 börjar med Utrikesutskottet noterar och slutar med yrkande 14 besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet noterar för sin del att Sverige i medlemskapsförhandlingarna fick dispens för sina hårdare miljökrav på kemikalieområdet. Dispensen gäller i fyra år. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1995/96:U25 (c), att regeringen aktivt måste verka för en skärpning av EU:s gemensamma miljöregler så att de når upp till minst gällande svenska nivå. Detta gäller inte minst på kemikaliekontrollens område. Om EU trots dessa insatser inte uppnår gällande svenska regler måste Sverige verka för att dispenserna förlängs ytterligare. Det är viktigt att markera att Sverige inte kommer att sänka sina ambitioner på miljöområdet.
Det utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 32 samt 1995/96:U25 (c) yrkande 14 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 41 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
41. beträffande kemikaliekontroll
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 yrkande 32 samt 1995/96:U25 (c) yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. EU:s transportpolitik (mom. 42)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80 börjar med Utrikesutskottet har och slutar med ovan anförts bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet finner det för sin del angeläget att miljöhänsyn på det transportpolitiska området återspeglas i EU:s fördrag på ett tydligare sätt än för närvarande. Motion 1995/96:U25 innehåller - till skillnad från regeringsskrivelsen - förslag härom. Regeringens alltför allmänt hållna uttalanden måste konkretiseras. Sverige bör därför enligt utrikesutskottets mening vid regeringskonferensen driva krav i enlighet med de önskemål som uttalas i nämnda motion. Det innebär att Sverige bör verka för sådan ändring i artikel 75 att rådet får ett ansvar för att utveckla miljövänligare transporter inom gemenskapen. Vidare bör Sverige söka se till att artikel 36 ändras så att varje medlemsstat ges uttrycklig rätt att begränsa vägburna godstransporter till eller inom sitt territorium, med åberopande av miljöskäl. Även artikel 129b bör klargöras så att gemenskapen skall bidra till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät som främjar en hållbar utveckling. Av artikel 129c bör framgå att hänsyn skall tas till projektens inte bara ekonomiska utan också miljömässiga livskraft.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 39, 1995/96:U25 (c) yrkande 12 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 36 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 42 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
42. beträffande EU:s transportpolitik
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 yrkande 39, 1995/96:U25 yrkande 12 samt 1995/96:U29 yrkande 36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
29. EU:s transportpolitik (mom. 42)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80 börjar med Utrikesutskottet har och slutar med ovan anförts bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet stöder fackutskottens tankar om miljöanpassade transportsystem och anser ett snabbt och aktivt agerande nödvändigt med tanke på de accelererande föroreningar trafiken utsätter miljön för. För att klara framtida krav på goda kommunikationer behövs ett samarbete närliggande stater emellan. Med tanke på att trafiken, och då särskilt den vägburna, står för en del av miljöpåfrestningarna, måste stora hänsyn tas till miljön då infrastrukturprojekt planeras. Trafikutskottet delar den i mp- motionen uttalade uppfattningen att ett mellanstatligt samarbete bör inledas för att inom EU upprätta en plan för miljövänliga transportsystem. Regeringen bör inför regeringskonferensen verka för detta.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 39, 1995/96:U25 (c) yrkande 12 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 36 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 42 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
42. beträffande EU:s transportpolitik
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 yrkande 39, 1995/96:U25 yrkande 12 samt 1995/96:U29 yrkande 36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
30. Djurskyddsfrågor i övrigt (mom. 48)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 85 börjar med Med det anförda och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
I sammanhanget bör understrykas att det inte räcker att djurskyddsbestämmelser i sig i princip är minimiregler där enskilda länder har rätt att gå före med strängare regler. Även på andra områden berörs frågan om djurens välbefinnande och därför måste varje medlemsstat ges oomtvistad rätt att ställa högre djuretiska krav än vad EU föreskriver. Sålunda skall exempelvis import från medlemsländer med lägre djurskyddskrav än Sverige kunna stoppas med hänvisning till de svenska kraven.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 25 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga här aktuella yrkanden anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
48. beträffande djurskyddsfrågor i övrigt
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:U29 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Euratom m.m. (mom. 49)
Helena Nilsson (c) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 87 börjar med Utrikesutskottet noterar och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del framhålla att Euratomfördraget är föråldrat och att regeringen på konferensen bör verka för att detta fördrag omvandlas. Politiken bör i fortsättningen inriktas på avveckling av de icke förnybara energislagen, på skyddande av naturresurserna, på främjande av förnybara energislag och energieffektiviseringsåtgärder.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 47 i berörd del, 1995/96:U22 (v) yrkande 37, 1995/96:U25 (c) yrkande 13 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 38 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
49. beträffande Euratom m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 yrkande 47 i berörd del, 1995/96:U22 yrkande 37, 1995/96:U25 yrkande 13 samt 1995/96:U29 yrkande 38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Europarådets respektive EG:s sociala stadga (mom. 51)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 90 börjar med Utrikesutskottet noterar och slutar med som besvarat bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet framhåller för sin del att regeringskonferensen måste vara ett viktigt steg på vägen för att utveckla politisk och social gemenskap inom Europeiska unionen. Särskilt när en omfattande utvidgning av EU kommer att företas gäller det att tydligt visa enighet om en gemensam europeisk modell bestående av både marknadsekonomisk effektivitet och social omsorg. Utrikesutskottet anser därför att EU:s sociala stadga och Europarådets sociala stadga skall införas i EU:s grundfördrag och därmed bli bindande för alla medlemsländer.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 51 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
51. beträffande Europarådets respektive EG:s sociala stadga
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:U21 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Företrädare för GUSP (mom. 55)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 95 börjar med De förslag och slutar med ordförandeskapets ställning bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringen anammat tanken på en slags EU-president - ett utrikes- och säkerhetspolitiskt språkrör för hela EU, vilket medför att den nationella identiteten kommer att urholkas i internationella sammanhang. I dag företräder ordförandeskapet unionen inom det gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska området. Utskottet ser ingen anledning att ändra detta.
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 95 börjar med Därmed betraktar och slutar med yrkande 40 avstyrks bort ha följande lydelse:
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 36 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 40 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga här aktulla yrkanden anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att moment 55 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
55. beträffande företrädare för GUSP
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 yrkande 36 samt 1995/96:U29 yrkande 40 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Beslutsreglerna inom GUSP (mom. 56)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 96 börjar med I grundläggande utrikes- och säkerhetspolitiska och slutar med yrkande 39 avstyrks bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig regeringens beredskap att modifiera nu gällande enhällighetsprincip. Begränsad räckvidd och vitalt nationellt intresse är tolkningsfrågor som har helt olika innehåll för olika länder. Risken är stor att den nationella identiteten naggas i kanten. Ingrepp i vetorätten i dag kan förmodligen inte rättas till ens om kommande generationer i demokratiska val har en annan uppfattning och önskar rätten tillbaka. Regeringen bör under konferensen verka för att vetorätten inte urholkas.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 7, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 29-31, 1995/96:U22 (v) yrkande 44, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 18 i berörd del, 1995/96:U29 (mp) yrkande 39 samt 1995/96:U30 (s) yrkande 1 i berörd del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 56 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
56. beträffande beslutsreglerna inom GUSP
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 yrkande 7, 1995/96:U21 yrkandena 29-31, 1995/96:U22 yrkande 44, 1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 18 i berörd del, 1995/96:U29 yrkande 39 samt 1995/96:U30 yrkande 1 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Fredsfrämjande verksamhet m.m. (mom. 57)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 98 börjar med Utrikesutskottet delar, och slutar med yrkande 6 avstyrks bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte försvarsutskottets slutsats om behovet att stärka VEU:s operativa förmåga. Utrikesutskottet instämmer dock fullt ut i att FN:s ställning inte skall försvagas. Det finns stor risk för det i och med att fredsbevarande operationer splittras upp på regionala organisationer som inte kan betraktas som alliansfria vare sig militärt eller intressemässigt. Sveriges internationella insatser skall ske direkt under FN, utan omvägar via VEU. I sammanhanget bör understrykas att FN:s generalsekreterare har varnat för riskerna med att överlåta mer krävande uppgifter på grupper ledda av stormakter. I stället för att stödja en utveckling mot en regionalisering av krishantering och fredsfrämjande åtgärder, vilka i sin tur kan leda till att man glider närmare ett gemensamt militärt försvar, bör resurserna användas till att stärka FN.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena 27 och 32, 1995/96:U22 (v) yrkandena 45 och 46, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 19 i berörd del, 1995/96:U29 (mp) yrkande 42 samt 1995/96:U30 (s) yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 57 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
57. beträffande fredsfrämjande verksamhet m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 yrkandena 27 och 32, 1995/96:U22 yrkandena 45 och 46, 1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 19 i berörd del, 1995/96:U29 yrkande 42 samt 1995/96:U30 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
36. Avskaffande av VEU m.m. (mom. 58)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 99 börjar med Med det anförda och slutar med och 44 avstyrks bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar således en sammanslagning av EU och VEU och anser vidare att regeringen under regeringskonferensen skall motsätta sig varje form av militarisering av VEU och bör verka för att VEU skall avvecklas. Sverige är aktiv observatör i VEU. Enligt utskottets mening gör detta inte Sveriges militära alliansfrihet trovärdig.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motion 1995/96:U29 (mp) yrkandena 43 och 44 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga här aktuella yrkanden anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att moment 58 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
58. beträffande avskaffande av VEU m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:U29 yrkandena 43 och 44 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Vapenexportpolitiken hos EU:s medlemsstater (mom. 61)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 100 börjar med Utrikesutskottet har ingen och slutar med 41 som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte försvarsutskottets bedömning i denna fråga. Det är i stället utrikesutskottets uppfattning att regeringen, om vapenexporten kommer upp på dagordningen, med veto skall motsätta sig varje förändring, som kan bidra till att vårt nationella självbestämmande om stränga regler för vapenexport inskränks. Dessutom bör regeringen aktivt arbeta för att det försvarsindustriella samarbetet länder emellan inte skall främjas.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 35, 1995/96:U22 (v) yrkande 31 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 41 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 61 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
61. beträffande vapenexportpolitiken hos EU:s medlemsstater
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 yrkande 35, 1995/96:U22 yrkande 31 samt 1995/96:U29 yrkande 41 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Kommissionens roll i samarbetet inom tredje pelaren (mom. 63)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 104 börjar med Utrikesutskottet har och slutar med därmed besvarats bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet anser för sin del att kommissionen, för att effektivisera brottsbekämpningen inom EU, bör få initiativrätt när det gäller samarbetet i rättsliga och inrikes frågor, bl.a. när det gäller polissamarbetet.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 41 och 1995/96:U23 (m) i berörd del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 63 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
63. beträffande kommissionens roll i samarbetet inom tredje pelaren
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 yrkande 41 och 1995/96:U23 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Inre gränskontroll (mom. 64)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 105 börjar med Utrikesutskottet noterar skatte- och justitieutskottens och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet anser att man i Norden sedan länge kombinerat fri rörlighet för personer med bevarad gränskontroll. Tullkontrollen har inte inneburit något allvarligt hinder för den fria rörligheten och har möjliggjort en effektiv kontroll av narkotikahandel, vapensmuggling m.m. Inom EU anser man att tullkontrollen vid gräns mot tredje land är en självklar metod för att bekämpa narkotikahandel och annan brottslighet. Kontrollen vid de inre gränserna vill man ersätta med ökat samarbete. Detta kommer självklart att leda till ökade krav på olika kompenserande åtgärder som inrikes kontrollinsatser av polis, införande av nya dataregister m.m. Härigenom förstärks samhällenas polisiära karaktär. Utrikesutskottet anser att regeringen vid regeringskonferensen bör verka för att medlemsländerna ges en fortsatt rätt till inre gränskontroller när det gäller narkotika, vapen m.m.
Det anförda bör med anledning av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 48, 1995/96:29 (mp) yrkande 45 i berörd del samt 1995/96:U30 (s) yrkande 7 ges regeringen till känna.
dels att moment 64 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
64. beträffande inre gränskontroll
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U22 yrkande 48, 1995/96:29 yrkande 45 i berörd del samt 1995/96:U30 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Europol (mom. 65)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 105 börjar med Utrikesutskottet noterar justitieutskottets och slutar med i berörd del som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del framhålla att bekämpandet av den organiserade brottsligheten är en gränsöverskridande uppgift som kräver gemensamma åtgärder och ett långt gånget nära samarbete. Utrikesutskottet vill därför att regeringen skall verka för ett närmare samarbete, även på det operativa området, inom Europol.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 5 i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkande 38 samt 1995/96:U23 (m) i berörd del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 65 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
65. beträffande Europol
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 yrkande 5 i berörd del, 1995/96:U21 yrkande 38 samt 1995/96:U23 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Europol (mom. 65)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 105 börjar med Utrikesutskottet noterar justitieutskottets och slutar med i berörd del som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet konstaterar att gemensamma polisinsatser är nödvändiga för att kunna bekämpa den grova gränsöverskridande brottsligheten inom EU. Europol bör därför erhålla vissa operationella befogenheter. Eventuella operationer inom medlemsländerna måste emellertid alltid ske under ledning av nationell polis.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 5 i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkande 38 samt 1995/96:U23 (m) i berörd del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 65 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
65. beträffande Europol
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 yrkande 5 i berörd del, 1995/96:U21 yrkande 38 samt 1995/96:U23 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor i övrigt (mom. 67)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 107 börjar med Med det ovan anförda och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Säkerheten inom EU:s gränser måste stärkas. Flera delar av EU:s juridiska och inrikespolitiska samarbete (asyl-, viserings-, invandringspolitik och gränskontroller) bör, enligt utrikesutskottet, därför genomgå en harmoniseringsprocess och integreras i gemenskapspelaren. Det innebär bl.a. att dessa områden placeras under parlamentets politiska kontroll och domstolens juridiska kontroll samt att beslutsfattandet blir effektivare. Medlemsländernas legitima rätt att värna territoriell suveränitet och integritet samt medborgarnas säkerhet skall inte påverkas av en sådan reform.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 5 i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkande 37, 1995/96:U22 (v) yrkandena 50 i berörd del och 51, 1995/96:U23 (m) i berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 20 i berörd del, 1995/96:U29 (mp) yrkande 45 i berörd del och 46 samt 1995/96:U30 (s) yrkande 1 i berörd del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 67 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
67. beträffande samarbetet i rättsliga och inrikes frågor i övrigt
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U19 yrkande 5 i berörd del, 1995/96:U21 yrkande 37, 1995/96:U22 yrkandena 50 i berörd del och 51, 1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 20 i berörd del, 1995/96:U29 yrkande 45 i berörd del och 46 samt 1995/96:U30 yrkande 1 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. Plats för parlamentets verksamhet (mom. 77)
Helena Nilsson (c) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 114 börjar med Utrikesutskottet har ingen och slutar med som besvarat bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet har en annan uppfattning än konstitutionsutskottet i denna fråga och anser att det finns all anledning att aktualisera diskussionen om platsen för Europaparlamentets verksamhet. Nuvarande ordning, där parlamentets sammanträden och verksamhet flyttar mellan Bryssel och Strasbourg, är alltför kostsam och ineffektiv. Regeringen bör under regeringskonferensen verka för en ändring i fördragen så att parlamentet placeras på en ort.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motion 1995/96:U25 (c) yrkande 23 i berörd del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 77 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
77. beträffande plats för parlamentets verksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:U25 yrkande 23 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Regionkommittén (mom. 86)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 117 börjar med Utrikesutskottet noterar och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet anser att regionkommittén bör få större inflytande inom samarbetet bl.a. genom att stärka banden mellan Europaparlamentet och kommittén. Den bör också ges rätt att föra talan inför domstolen, utan att subsidiaritetsprincipen därför ges en juridisk innebörd. Kommittén bör förses med egen administration.
Det utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 11 samt 1995/96:U25 (c) yrkande 25 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 86 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
86. beträffande Regionkommittén
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 yrkande 11 samt 1995/96:U25 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Åtgärder mot fusk (mom. 88)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 120 börjar med Utrikesutskottet har och slutar med yrkande 40 besvarat bort ha följande lydelse:
EU:s medlemsländer har fått i gång ett visst arbete när det gäller bekämpningen av det illegala utnyttjandet av EU:s gemensamma finansiella resurser. Bland annat har en konvention mot fusket undertecknats. Kampen har emellertid knappt börjat och fler kraftfulla åtgärder måste till innan tillståndet kan betecknas som tillfredsställande.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 40 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 88 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
88. beträffande åtgärder mot fusk
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:U21 yrkande 40 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Ramlagstiftning för brott mot europeisk lag (mom. 89)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 120 börjar med Utrikesutskottet noterar de och slutar med som besvarade bort ha följande lydelse:
En europeisk ramlagstiftning behövs, enligt utrikesutskottets uppfattning, för brott mot europeisk lag så att lika brott får enhetliga och likartade straff oavsett medlemsland.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 39 och 1995/96:U23 (m) i berörd del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 89 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
89. beträffande ramlagstiftning för brott mot europeisk lag
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:U21 yrkande 39 och 1995/96:U23 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Karl-Göran Biörsmark (fp) anför
EU:s östutvidgning
Det absolut viktigaste målet de närmaste åren är att Europa görs helt genom att EU utvidgas med de länder i Öst- och Centraleuropa som vill komma med. Det främjar frihet, fred, demokrati och välstånd i hela Europa. Den svenska regeringen måste därför vara pådrivande för de förändringar av EU:s fördrag som möjliggör och underlättar en integration av de forna kommuniststaterna i den krets av demokratiska och stabila rättsstater som utgör EU. Sverige har ett speciellt ansvar för att Estland, Lettland och Litauen inte glöms bort i denna process.
Numera råder åtminstone ytligt sett bred enighet mellan riksdagens partier om den svenska positionen att främja helandet av Europa. Jag anser dock att såväl regeringen i sin skrivelse som utrikesutskottet i sitt betänkande undviker de svåra prioriteringar och avvägningar som östutvidgningen ställer de nuvarande medlemsländerna inför. Östutvidgningen är en historisk utmaning, och Sveriges röst behövs för att målet skall nås. Det räcker sannolikt inte med en allmänt positiv intställning. En del andra i och för sig angelägna frågor måste i detta skede stå tillbaka och vissa sidospår måste skalas bort, om östutvidgningen skall bli verklighet. Endast genom koncentration och fokusering kan detta svåra uppdrag lyckas.
Varje EU-land måste också vara berett att medverka till svåra beslut om institutionerna, om deras beslutsformer och om jordbruks- och strukturpolitiken. Det absolut viktigaste och övergripande målet för regeringskonferensen är att förändra de delar av unionsfördraget och institutionerna som krävs för att EU skall klara utvidgningen. Detta skall vara det starka och tydliga mandat som den svenska regeringen skall ha med sig till det inledande mötet i Turin.
Om EU:s medlemstal, vilket är önskvärt, inom några år växer till mellan 20 och 30 är det ofrånkomligt att ändra beslutreglerna. Strävan skall självfallet även i framtiden vara att så långt möjligt tillgodose alla medlemsländers intressen, men det blir i praktiken mycket svårt att nå resultat om inte möjligheterna att fatta majoritetsbeslut ökar. Jag anser att förslaget om dubbla majoriteter, alltså att majoritetsbeslut i ministerrådet skall kräva en majoritet av röster som därtill företräder en majoritet av EU:s medborgare, är intressant och borde prövas. Krav på enhällighet bör framöver kunna begränsas till ett fåtal ärenden som ändringar i EU:s konstitution och upptagande av nya medlemmar. Jag anser att parlamentet på sikt bör ges lika beslutsrätt som rådet när rådet lagstiftar genom majoritetsbeslut och att parlamentet sålunda blir likställt med rådet i lagstiftningsfrågor. De båda organen kommer då att kunna ses som de två delarna av ett tvåkammarparlament. Ett viktigt skäl till vårt stöd för ökat inflytande för parlamentet är att det är den av EU:s institutioner som också ger plats åt politiska partier som i medlemsstaterna befinner sig i opposition. Detta förbättrar demokratin i EU.
En union för jobb
Arbetslösheten är det största sociala, ekonomiska och mänskliga problemet i Europa. Med rätt politik kan Europas länder häva långtids- och massarbetslösheten och hävda sig i konkurrensen med områden med snabb tillväxt i Asien och Nordamerika. Ekonomin är i dag starkt internationaliserad, och isolerade insatser från enskilda länder ger inte längre tillräckliga eller ens avsedda effekter. Samarbete mellan länder är ett måste för att lösa problemen och utveckla Europas ekonomier mot tillväxt och ökad sysselsättning. Den planerade valutaunionen spelar här en central roll. Fortsatt utveckling av den inre marknaden och ständig kamp mot monopol och för effektiv konkurrens är andra inslag i en sådan gemensam politik.
Det är mycket tillfredsställande att Europeiska rådet uttalat att kampen mot arbetslösheten är en prioriterad fråga för gemenskapen och dess medlemsländer. Uttalandet som gjordes vid toppmötet i Essen i december 1994 innehåller väl genomtänkta rekommendationer för medlemsländernas politik för fler jobb. Det innebär att en gemensam strategi för tillväxt, jobb, ekonomisk stabilitet och låg inflation har formulerats.
Samordnade insatser i fråga om infrastruktur, framför allt informationsteknik, miljö och energi är exempel på åtgärder där jag anser att EU- politik har en viktig roll att spela i ansträngningarna att förbättra sysselsättningsläget i Europa. Jag ser vidare en skatteväxling för bättre miljö och fler jobb, främjande av frihandel, utveckling av den inre marknaden och valutasamarbetet som väsentliga inslag i en politik som underlättar skapandet av en dynamisk företagsamhet och fler arbetstillfällen.
Regeringskonferensen 1996 är emellertid i första hand en grundlagsberedning för att revidera delar av fördragen i syfte att dels få institutionerna att fungera bättre inför den framtida utvidgningen med nya medlemsländer, dels få arbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt samarbetet i rättsliga och inrikes frågor att fungera bättre. Regeringskonferensens uppgift är inte att vara en allmän genomgång av EU:s framtida verksamhet utan arbetet bör koncentreras på de uppgifter som är nödvändiga för att klara utvidgningen och få ett mer välfungerande samarbete. I regeringens skrivelse framförs tankar på att på regeringskonferensen föra fram förslag till förändringar i fördraget genom ett avsnitt om sysselsättningspolitik. Jag noterar att regeringen inte kunnat precisera vad dessa skulle innebära. Inte heller EU 96- kommittén ansåg sig ha fått ett tillräckligt underlag för att kunna utföra en meningsfull studie av idén om att skapa en sysselsättningsunion. Jag befarar att sådana förslag till fördragsändringar utan substantiellt innehåll skulle kunna ta kraft från den absolut viktigaste uppgiften vid regeringskonferensen, nämligen östutvidgningen och därav föranledda institutionella reformer.
En union för miljön
Eftersom regeringskonferensen framför allt handlar om ändringar i grundläggande regler måste förstärkningen av miljöpolitiken komma till uttryck i fördragen. EU har chansen att utvecklas till världens effektivaste miljöorganisation genom sin förmåga att fatta bindande, överstatliga beslut. Det är anmärkningsvärt att den svenska regeringen, till skillnad från t.ex. den danska, inte driver på för majoritetsbeslut för ekonomiska styrmedel och inte heller för att viktiga principer skrivs in i fördragstexten genom att ändringar av beslutsregler genomförs. Jag följer i mina reservationer upp våra yrkanden på miljöområdet.
Effektivare brottsbekämpning i Europa
Det mellanstatliga samarbetet inom tredje pelaren utvecklas alltför långsamt på grund av de många beslutsnivåerna och kravet på enhällighet vid beslutsfattandet. En förändring bör ske. Bl.a. kampen mot narkotikamissbruk, kampen mot bedrägeri i internationell skala samt den yttre gränskontrollen bör föras över till första pelaren och därmed blir föremål för överstatligt beslutsfattande. Detta skulle ha den fördelen att de lagar som skall styra verksamheten skulle underställas också Europaparlamentets prövning och att tvister skulle hänskjutas till EG-domstolen för avgörande.
Jag anser, mot bakgrund av att brottsligheten blir alltmer internationell till sin karaktär, att det europeiska polissamarbetet bör vidgas. Europolsamarbetet är ett steg i rätt riktning som bör utvecklas till ett överstatligt samarbete på så sätt att t.ex. ett lands polis kan fullfölja en polisjakt över en nationsgräns, att gemensamma brottsregister kan upprättas och att gemensamma insatsstyrkor mot vissa brottstyper kan upprättas. Enligt vår uppfattning bör narkotika- och vapensmugglare och andra lagöverträdare löpa samma risk att gripas oberoende av i vilket europeiskt land de befinner sig.
När det gäller de uppgifter som skall registreras i Europols register är jag väl medveten om att det är medlemsländerna som förser Europol med dessa uppgifter, och att uppgifterna förs in i överensstämmelse med medlemsländernas nationella regler. Sverige följer här, liksom de andra medlemsländerna, Europarådets rekommendationer på området, och redan i detta ligger en garanti för att polisen inte för in uppgifter som enbart grundar sig på ras, sexuell läggning m.m. Jag vill emellertid från liberala utgångspunkter understryka att restriktivitet måste gälla för vilka uppgifter som skall få finnas i denna typ av register.
Människors fria rörlighet
I Maastrichtfördragets avdelning VI artikel K.1 anges ett antal frågor bl.a. om asyl, regler för människors passage av medlemsstaternas yttre gränser och för kontrollförfarande i samband med detta, invandringspolitiken och politiken gentemot medborgare i tredje land vad avser dessas inresa och rörlighet inom medlemsstaternas territorier, villkor för bosättning för medborgare i tredje land på medlemsstaternas territorier, inkl. villkoren för familjers återförening och tillträde till arbetsmarknaden samt åtgärder mot tredje lands medborgares olagliga invandring, bosättning och arbete inom medlemsstaternas territorium.
Det är enligt min uppfattning angeläget att de nämnda bestämmelserna förs över till första pelaren. Bestämmelserna handlar om att förverkliga unionens mål, särskilt den fria rörligheten för personer. Ett överförande skulle innebära att asyl- och invandringsfrågorna gjordes till föremål för överstatligt beslutsfattande. Det skulle också ha fördelen att de lagar som styr verksamheten skulle underställas Europaparlamentets prövning och att tvister skulle hänskjutas till EG-domstolen för avgörande. Utvecklandet av en gemensam flyktingpolitik inom EU skulle innebära att ansvaret för flyktingströmmarna fördelas mer jämnt mellan Europas stater. Flyktingpolitiken har enligt utskottets uppfattning successivt stramats åt i hela Europa. En samordning av medlemsstaternas minimiansvar är därför nödvändig om åtminstone några länder i praktiken skall kunna bedriva en mer generös flyktingpolitik. De minst generösa länderna bör inte få sätta normen för EU:s gemensamma politik. Detta bör prägla det fortsatta arbetet vad gäller asyl- och invandringsfrågor.
2. Eva Zetterberg (v) anför
I de olika fackutskotten har Vänsterpartiets representanter gjort olika reservationer eller särskilda yttranden. Dessa understödjer jag och ansluter mig till i alla delar. Därutöver vill jag emellertid själv göra några ytterligare påpekanden i följande yttrande:
Begreppet subsidiaritet
I regeringsskrivelsen påstår man att en väl avvägd tillämpning av subsidiaritets- eller (vår kursivering) närhetsprincipen leder till ett effektivare unionssamarbete genom att beslut fattas på den nivå där de hör hemma. Begreppet närhetsprincipen kan knappast vara vare sig någon exakt eller uttömmande översättning av det i sig oklara begreppet subsidiaritet. Resonemangen om subsidiaritet bör i fördragen ersättas av klara beskrivningar av vilka områden som skall behandlas på EU-nivå och vilka som tillhör medlemsstatens kompetens. Det finns anledning att befara att suddiga kompetensgränser ger utrymme för godtycke.
Om artikel 235
Ingen kan var okunnig om att det finns krafter inom EU som vill utvidga EU:s befogenheter och som i Romfördragets artikel 235 funnit ett effektivt instrument för sina syften. Enligt denna artikel kan rådet enhälligt, på kommissionens förslag och efter EU- parlamentets hörande, besluta att ge EU nya befogenheter som inte har fördragstäckning. Under 1994 användes denna artikel 27 gånger och under perioden 1972-1989 vid ca 500 tillfällen. Bland såväl EU-kritiker som mer EU-positiva finns kravet att EU:s befogenheter minskas och att EU inte åtar sig uppgifter som länderna kan reglera själva eller i mellanstatligt samarbete. Artikel 235 bör sålunda avskaffas.
Om språk, offentlighet och EU-reglers giltighet
Språkförbistringen är informationshinder. Därmed är den även ett hinder för demokratin. Sådana praktiska hinder måste undanröjas och underordnas demokratins principer. Därför menar jag att beslutade EU-regler skall vara giltiga bara om gällande regler för offentlighet och tidsmarginaler uppfyllts. Vänsterpartiet anser även att vissa förenklingar av beslutsprocedurer där EU-parlamentet är inblandat är acceptabla om de inte leder till att parlamentets makt förstärks.
Om tillämpning av Genèvekonventionen
EU måste kunna ställa krav på de länder som söker medlemskap i organisationen, särskilt vad gäller demokratiska fri- och rättigheter. Det bör därför vid regeringskonferensen klargöras att dödsstraff och diskriminerande medborgarskapslagar, som finns i vissa av ansökarländerna, inte är förenliga med EU-medlemskap. För att bli upptagna som medlemmar måste också länderna inte bara underteckna utan även tillämpa Genèvekonventionen om flyktingar.
Om sekretessen kring ministerrådet och Coreper
Ministerrådets överläggningar sker bakom lyckta dörrar. Offentligheten kring beslut och möjligheten att få ut protokoll från mötena är dessutom kraftigt begränsade även om vissa förbättringar skett under senare tid. Det är givetvis svårt att i allmänna val ställa politiker till svars om själva beslutsprocessen är kringgärdad med sekretess. Inte heller i valet till EU- parlamentet kan folkviljan komma till uttryck i lagändringar därför att parlamentet saknar initiativrätt och inte utgör någon lagstiftande församling. Ministerrådets och Corepers möten bör göras offentliga om inte beslut om icke offentlighet fattas med två tredjedels majoritet. Skälen för ett beslut om sekretess skall vidare redovisas offentligt. Möjligheten till sekretessbeläggning skall vara starkt begränsad, och det bör klargöras i fördragen vid vilka tillfällen det kan vara tillåtet att icke offentliggöra beslut. I Sverige är medvetenheten stor om att sekretessbeläggning lamslår och förkväver den demokratiska processen. Man är inom EU även starkt medveten att demokratiska processer ersätts med professionellt genomförd lobbyverksamhet av främst ekonomiskt starka intressen. Bristen på öppenhet och stark sekretess skadar EU:s demokratiska legitimitet.
Om EMU och jämställdheten mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden
Jag vill anmäla att jag i likhet med Ingrid Burman (v) sympatiserar med Miljöpartiets motion att Sverige vid regeringskonferensen bör driva kravet på könskvotering för att uppnå grundläggande jämlikhet mellan könen inom EU:s institutioner. Vidare vill jag ge mitt fulla stöd till Ingrid Burmans (v) särskilda yttrande angående anslutning av Europeiska gemenskapen till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska rättigheter, i all synnerhet när det gäller frågan om könsdiskriminering på arbetsmarknaden. Att som arbetsmarknadsutskottets majoritet på den här punkten avfärda ett sådant yrkande med hänvisning till att en stark ekonomi är en förutsättning för jämställdhet visar på att man där är kvar i föreställningar och ståndpunkter som tillhör en förgången tid. Dessutom uppmuntrar man människor att tills vidare avstå från kampen för jämställdhet till förmån för kampen för en bra ekonomisk utveckling. Det vittnar om både okunnighet och fördomsfullhet att presentera dessa två mål som motstridiga. Det finns ingen automatik i förhållandet mellan ekonomisk styrka och jämställdhet. Bristen på jämställdhet, kvinnoförtrycket, förändrar möjligen form på grund av ekonomiska förändringar - innehållet förblir dock detsamma, dvs. om inget annat görs.
Om internationell beskattning av valutatransaktioner
Det svar på yrkande 19 i Vänsterpartiets motion 1995/96:U22 som handlar om beskattning av internationella valutatransaktioner är mycket oprecist i det att man hänvisar till ett i framtiden mer utbyggt samarbete mellan länderna inom EU för att detta skall bli möjligt. En följdfråga efter ett sådant svar måste bli: På vilket stadium är samarbetet tillräckligt utbyggt för att en fråga av detta slag skall kunna diskuteras? Ett ärligt försök till svar på en sådan följdfråga kan inte bli annat än att man skjuter hela frågeställningen mycket långt in i framtiden. Till saken hör att frågan redan diskuteras i olika FN-sammanhang. Inget torde hindra att frågan aktualiseras också inom EU.
Om utvecklingen av den inre marknaden och den nationella kontrollen av naturresurser och infrastrukturer
Det förefaller mig besynnerligt att utrikesutskottet ställer sig bakom näringsutskottets majoritet och dess motsägelsefulla yttrande. Jag vill därför uttala mitt stöd för innehållet i Lennart Beijers och Eva Goës reservation.
Om energipolitiken och Euratom
Lennart Beijer, Eva Goës och Kjell Ericsson har i en reservation påpekat att Euratomfördraget är föråldrat och att politiken bör inriktas på avveckling av de icke förnybara energislagen, på skyddande av naturresurser, på främjande av förnybara energislag och energieffektivisering. Jag vill uttala mitt stöd för deras ståndpunkt.
Om asylrätten
Regeringen säger i sin skrivelse att man kan tänka sig att föra över vissa delar av asyl- och invandringsfrågorna till gemenskapslagstiftningen. Vänsterpartiet är för en generös och human syn på asyl- och invandringspolitiken, men överstatlighet på det här området kommer att leda till försämringar av flyktingmottagandet både i Sverige och i hela EU. Med överstatligheten som förevändning kan man genomföra försämringar utan att riskera att bli utsatt för kritik. I dag inriktas EU:s samordning av gränskontroll till att resa hinder för flyktingar att komma in i något av EU-länderna. Några seriösa planer på att använda den gemensamma politiken till att dela på ansvaret för flyktingarna lyser med sin frånvaro. En mellanstatlig samordning för att dela ansvaret är den enda realistiska modellen. De länder inom och utom EU som har en human flyktingmottagning bör gå före och påverka andra länder genom att sluta bindande mellanstatliga överenskommelser (multilaterala och bilaterala) som ligger på en hög nivå och som bygger på en human grund.
Om narkotikapolitiken
När det gäller narkotikapolitiken finns en övertro på att EU skulle kunna lösa många problem. Det enda EU möjligen kan göra är att begränsa utbudet på narkotika. Alla de andra stora frågorna kan knappast lösas annat än i ett nationellt sammanhang. Det handlar då om efterfrågeminskning, rehabilitering och vård och inre kontroll. Att lägga tyngdpunkten när det gäller narkotikabekämpningen på det internationella samarbetet är sålunda perspektivlöst. Inom olika EU-organ finns dessutom starka narkotikaliberala strömningar, vilket knappast höjer effektiviteten i bekämpningen. Sverige behövs som en stark motståndare till den internationella narkotikaliberalismen. Sverige bör därför inte släppa en tum av beslutanderätten över narkotikapolitiken till EU, och EU:s narkotikaarbete bör baseras på FN:s narkotikakonvention. De medlemsländer som inte undertecknat FN:s narkotikakonvention måste förmås att göra detta och börja tillämpa den.
Om gränskontroll och registrering
I Norden har vi under decennier visat att det går att kombinera passfrihet med gränskontroll. Att avskaffa den inre gränskontrollen inom EU är en idealistisk utopi som kan få obehagliga konsekvenser om den förverkligas. Avskaffandet av de inre gränskontrollerna kommer obönhörligt att leda till starkare krav på kompenserande inrikes kontrollinsatser av polis, dataregister m.m., vilket är ett klart större hot mot den personliga integriteten än vad en fortsatt gränskontroll någonsin kan bli. Det finns många mycket obehagliga inslag av integritetskränkande åtgärder i förslagen till EIS (European Information System, inom Europol), SIS (Schengen Information System) och CIS (Customs Information System). Sverige har alltid varit ett föregångsland i kampen för medborgerliga fri- och rättigheter och måste motarbeta de integritetskränkande inslagen i de nämnda dataregistersystemen.
Om djurskydd
En speciell artikel för djurskydd, som klargör att levande djur inte är varor, bör skrivas in i fördraget. Djurskyddsartikeln skall ha som utgångspunkt att djur är kännande varelser som inte skall behandlas på ett plågsamt sätt. Alla djurskyddsregler, även transportbestämmelser, skall vara minimiregler som tillåter ett land att ställa hårdare krav. Beslut om minimiregler om djurskydd skall fattas med kvalificerad majoritet.
Om den s.k. miljögarantin
Artikel 100a 4, ofta felaktigt kallad "miljögarantin", som hittills aldrig kunnat användas, måste förstärkas så att den blir en verklig rätt att ha nationellt hårdare krav. Den skall omfatta rätten att skärpa krav, inte bara behålla befintliga. Den skall omfatta miljö, konsumentskydd, hälsa och säkerhet. Den skall vidare kunna användas oavsett hur det berörda landet röstat i den aktuella frågan i tidigare omröstningar i rådet. Bevisföringen skall vara omvänd så att ett land anmäler att det genomför hårdare krav till kommissionen. Kommissionen har tre månader på sig att invända mot de hårdare kraven och måste i så fall gå till domstolen för att försöka hindra dem. Domstolen skall behandla frågan utifrån dess miljö- och konsumentaspekt, inte utifrån varornas rörlighet. För att detta skall fungera krävs att domstolen förstärks med en kompetent miljöinstans. Om det föreligger miljö/konsumentskyddsskäl skall domstolen döma till medlemsländernas fördel även om det innebär en inskränkning i varornas fria rörlighet. För att efterlevnaden av nationella miljöregler skall kunna kontrolleras bör rätten till nationell gränskontroll skrivas in i fördraget.
Om statliga monopol
När det gäller vissa produkter som kan vara av livsavgörande betydelse - där det vore olämpligt att priserna reglerades utifrån efterfrågan i stället för av behov - och andra för livsföringen destruktiva varor - där restriktioner och kontroll av försäljning kan medverka till att människor får möjligheter till en sundare livsföring - är det viktigt att det är tillåtet med statliga monopol. I det förstnämnda fallet gäller detta t.ex. läkemedel och i det sistnämnda alkoholförsäljning. När det gäller denna typ av krav torde moraliska skäl och hälsoskäl väga tyngre än ekonomiska doktriner.
Om rätten att bedriva en nationell regionalpolitik
Frihandel mellan nationerna och en ökad rörlighet mellan dem innebär mestadels en utveckling av godo. Tullar, importkvoter och andra handelsrestriktioner är hinder för en sådan utveckling. Omvänt gäller att försummade miljökrav, social dumpning gör att en del nationer på ett felaktigt sätt gynnas i konkurrensen. På samma sätt kan geografiska och klimatologiska förhållanden missgynna vissa länder eller delar av länder. I det sistnämnda fallet torde det vara rimligt att regionalpolitiskt driftsstöd, t.ex. transportstöd, skulle vara tillåtet för att uppväga de nackdelar som dessa faktorer medför.
3. Bodil Francke Ohlsson (mp) anför
Subsidiaritetsprincipen
Subsidaritetsprincipen, eller närhetsprincipen, betyder att beslut skall fattas på den nivå där de hör hemma t.ex. på nationell nivå i stället för på det europeiska planet. Miljöpartiet vill poängtera att det är fråga om en decentraliseringsprincip med självbestämmande och inte en delegeringsprincip. Skrivelsens och sedan också utskottets text, en väl använd tillämpning av subsidaritets- eller närhetsprincipen , inskränker principen i praktiken till EU- delegering. Ett land kan alltså inte självt bestämma om strängare miljö- och hälsokrav på varor, om detta bedöms som handelshinder för annat EU-lands ekonomiska intressen.
Suspension vid miljöbrott
Miljöpartiet har i sin motion ett yrkande som gäller ekonomiska sanktioner mot dem som inte följer miljölagarna. I utskottets överväganden, vad gäller en rad motionsyrkanden som tar upp frågan om utträde ur unionen och suspendering av traktaten i förhållande till en medlemsstat, nämns också sanktioner. Utrikesutskottet noterar att ett flertal inom reflektionsgruppen anser att en bestämmelse bör införas i fördraget, vilken medger sanktioner mot varje medlemsland som begår allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna eller de grundläggande demokratiska principerna. Miljöbrott och verkan av dem kan vara såväl brott mot de mänskliga rättigheterna som mot grundläggande demokratiska principer. Enligt utrikesutskottet har suspensionsmöjligheten ett visst värde, särskilt i ett utvidgningsperspektiv, och skulle kunna fungera som ett påtryckningsmedel. För tydlighetens skull, bör ett tillägg om miljöbrott göras. Bestämmelsen kommer då att innehålla ett medgivande om sanktioner mot medlemsland som bryter mot mänskliga rättigheter, grundläggande demokratiska principer och EU:s miljöregler och lagar. Utrikesutskottets slutord i övervägandet, att man utgår från att regeringen har beredskap att diskutera frågan vid regeringskonferensen , tolkar Miljöpartiet som en stark uppmaning till regeringen att aktivt agera i frågan.
EU:s utvidgning
Miljöpartiets åsikter om utvidgningen av EU baseras på att alla länder i Europa som efter väl förankrat demokratiskt val önskar inträde i unionen skall få det. De som väljer att stå utanför skall kunna göra det och garanteras andra samarbetsavtal med unionen. Dessa avtal skall inte utformas så att de i praktiken är en kamouflerad inkörsport till medlemskap.
Jämställdhet och icke-diskriminering inom EU
Regeringens skrivelse saknar konkreta besked i sak om vilka krav man avser ställa under regeringskonferensen. Sverige är känt som föregångare i internationellt avseende. Den procentuella andelen kvinnor i Sveriges riksdag framhålls t.ex. alltid för utländska gäster. Den politiska representationen i EU däremot domineras av män. Den svenska regeringen har hittills legat lågt när det gäller jämställdhetsfrågor i EU-sammanhang. För att uppnå grundläggande jämlikhet inom EU-institutionerna bör Sverige under regeringskonferensen driva kravet på könskvotering.
Kemikaliekontroll
Kemikaliefrågorna är mycket viktiga, och ett av unionens största miljöproblem är användningen av kemikalier. Miljöpartiet de gröna anser att det land som har de skarpaste reglerna skall vara vägledande, inte som i dag tvärtom. Dessa frågor måste drivas kontinuerligt inom unionen, framför allt mot bakgrund av att Sverige har fått fyraåriga undantag vad avser ett antal ämnen. Av dessa har kommissionen enbart börjat hantera ett, varför det verkar troligt att undantagen kommer att försvinna om tre år, om inte undantagen permanentas eller det på annat sätt blir möjligt att gå före på kemikalieområdet. Dock anser vi det uteslutet att regeringskonferensen, vars syfte är att i första hand diskutera de stora institutionella frågorna och östutvidgningen, skulle hamna på en detaljeringsgrad som denna. Vi återkommer därför i andra sammanhang till dessa frågor.
Den gemensamma jordbrukspolitiken
Den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, med regleringar och subventioner skapades för att trygga livsmedelsförsörjningen. I dag står jordbruket inför delvis andra utmaningar. Dagens jordbruk är inte ekologiskt hållbart, och CAP måste förändras radikalt. Detta är en fråga som, i samband med frågan om östutvidgningen, kommer att beröras under regeringskonferensen, men som även kommer att ta längre tid och utrymme i anspråk än vad som blir möjligt under denna. Miljöpartiet ser därför anledning att återkomma mer utförligt i denna fråga.
Djurskydd
Miljöpartiet de gröna anser att djurens ställning inom EU bör hävdas bättre genom att djurskyddet stärks i Romtraktaten. Att som i jordbruksutskottets yttrande hänvisa detta till att ett sätt att uppnå detta är att kraven på djuromsorg förs in i Romfördraget är att inte driva frågan hårt nog. Frågan är mycket viktig, och Miljöpartiet efterlyser därför en starkare skrivning i den här frågan.
Samarbetet inom den tredje pelaren
Regeringen vill i sin skrivelse ge mer styrka åt EU:s institutioner i frågor som faller under den s.k. tredje pelaren, bl.a. vill man ge initiativrätt till kommissionen i fråga om straffrättsligt samarbete samt tull- och polissamarbete. Dessutom skall kommissionens roll ytterligare förstärkas genom en övervakningsfunktion inom ramen för det rättsliga samarbetet och inrikessamarbetet. Miljöpartiet anser att den nuvarande ordningen bör behållas och ställer sig alltså inte bakom de förändringar som föreslås i skrivelsen om den tredje pelaren. Vidare är inte Miljöpartiet berett att avskaffa de inre gränskontrollerna för att uppnå fri rörlighet för personer. De kompensatoriska åtgärder i form av bl.a. olika dataregister med personuppgifter av olika slag som planeras för att uppväga avskaffandet är för oss oacceptabla. Allt fler krav på inrikes kontrollinsatser av polis, registrering i dataregister m.m. på grund av avskaffade gränskontroller är ett större hot mot den personliga integriteten än vad en fortsatt gränskontroll någonsin kommer att vara. I fråga om Europol anser Miljöpartiet att Sverige, som aktivt föregångsland i fråga om medborgerliga fri- och rättigheter, aktivt måste motverka registerföring av integritetskränkande uppgifter i t. ex. Europols register.
Den inre gränskontrollen
Miljöpartiet är inte berett att avskaffa de inre gränskontrollerna för att uppnå fri rörlighet för personer, eftersom vi menar, att detta, förutom andra effekter som förstärkt polis och utökade dataregister, också innebär att gränserna öppnas för knarket. Vi är därför emot svensk medverkan i Schengenavtalet. Friheten att passera gränser länder emellan kan man uppnå med en passfrihet, som kombineras med gränskontroll. Systemet har sedan länge fungerat bra i de nordiska länderna.
Europaparlamentets roll
Miljöpartiet de gröna anser att Europaparlamentet, för att minska avståndet mellan beslutsfattare och de som berörs av besluten och för att stärka demokratin, bör ges viss lagstiftningsrätt, men endast såvitt gäller miniminormer för mänskliga rättigheter, skydd för hälsa, miljö och djuretiska frågor.
Yttranden från andra utskott
Konstitutionsutskottets yttrande 1995/96:KU5y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996 beslutat bereda samtliga övriga utskott utom utbildnings- och bostadsutskotten tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 jämte motioner i de delar som ligger inom respektive utskotts beredningsområde.
Konstitutionsutskottets yttrande avser de delar som rör demokrati och grundläggande fri- och rättigheter, öppenhet och insyn samt institutionella frågor (i huvudsak avsnitten 4 och 10 i skrivelsen) samt frågor om utträde ur och suspension från fördragen. I yttrandet behandlas således motionerna U19 (fp) yrkande 6, U21 (kds) yrkandena 1, 2, 4, 6-8 och 10-25, U22 (v) yrkandena 1-9, 13 och 36, U23 (m) delvis, U24 (s) yrkande 2, U25 (c) yrkandena 1, 2 och 21-26, U27 (fp), U29 (mp) yrkandena 1, 3-11, 26, 28 och 29 samt U30 (s) yrkandena 2-4 och 9-11.
Utskottet
1 Allmän bakgrund
1.1 Europeiska unionen (EU) och dess utveckling
I april 1951 tillkom i Paris fördraget om Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG). Samarbetet inom EKSG skulle inte utgöra ett traditionellt mellanstatligt samarbete utan också ha överstatliga inslag. Målet för detta samarbete var att skapa förutsättningar för fred i Europa. För att uppnå detta politiska mål och också för att befordra välståndsutvecklingen i de medverkande länderna skulle en gemensam marknad för kol och stål upprättas. Diskriminering och konkurrensbegränsande åtgärder i förhållandet mellan medlemsstaterna skulle förhindras.
Fördraget om kol- och stålgemenskapen följdes år 1957 av fördragen om Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Fördraget om EEG, det s.k. Romfördraget, kan sägas vara ett avtal mellan stater som på ett antal definierade områden avhänder sig självbestämmande till förmån för ett gemensamt beslutsfattande i gemenskapens institutioner. EEG:s uppgifter var att främja en harmonisk utveckling av den ekonomiska verksamheten inom gemenskapen som helhet, en fortgående och balanserad tillväxt, en ökad stabilitet, en allt snabbare höjning av levnadsstandarden samt närmare förbindelser mellan medlemsstaterna. Detta skulle åstadkommas genom att en gemensam marknad upprättades och genom att medlemsstaternas ekonomiska politik gradvis närmades till varandra.
Genom Romfördraget etablerades fyra institutioner:, rådet, kommissionen, domstolen och församlingen, som senare kom att bli parlamentet. De olika gemenskapernas församlingar resp. domstolar gjordes gemensamma genom en konvention 1957, och råden resp. kommissionerna genom det s.k. fusionsfördraget 1967.
Den första större revisionen av Parisfördraget (om EKSG) och Romfördragen om EEG och Euratom skedde genom Europeiska enhetsakten 1986 med ikraftträdande den 1 juli 1987. Genom enhetsakten gjordes på det institutionella området viktiga förändringar av beslutsprocessen inom gemenskaperna. När det gällde åtgärder för att förverkliga den inre marknaden skulle besluten i ministerrådet som regel fattas som majoritetsbeslut, och enhällighet krävdes mer undantagsvis. I dessa frågor infördes också en samarbetsprocedur mellan rådet och parlamentet, som stärkte parlamentets ställning men utan att det fick det slutliga avgörandet. Även kommissionen fick en starkare position genom att befogenheterna att tillämpa av rådet beslutade föreskrifter och utfärda tillämpningsföreskrifter till dessa utvidgades.
Genom det fördrag som slöts i den holländska staden Maastricht och som trädde i kraft den 1 november 1993 upprättades Europeiska unionen (EU). Den innesluter tre stora samarbetsområden, tre pelare. Den första pelaren utgörs av Europeiska ekonomiska gemenskapen som numera betecknas Europeiska gemenskapen (EG). Den andra pelaren omfattar ett mellanstatligt samarbete inom utrikes- och säkerhetspolitikens område och den tredje ett likaledes mellanstatligt samarbete inom området för rättsliga frågor och inrikes angelägenheter.
Inom unionen sker det överstatligt präglade samarbetet fortfarande inom de tre gemenskaperna. Till detta samarbete förs också vissa nya samarbetsområden av vilka det mest långtgående är det som syftar till att upprätta en ekonomisk- monetär union.
Inga djupgående förändringar i den institutionella strukturen blev följden av Maastrichtfördraget. Beslutsordningen ändrades dock på flera viktiga punkter. Användning av majoritetsbeslut i rådet vidgades. Europaparlamentet fick ett ökat inflytande genom medbestämmandeproceduren som bl.a. tillämpas på inre marknadsfrågor. Den ger parlamentet en möjlighet att förhindra beslut av lagstiftningskaraktär.
Utvecklingen inom EG har under 1980- och 1990-talet således gått mot ökad överstatlighet. Parlamentets ställning har stärkts i två omgångar. Majoritetsbeslut tillämpas i ökande utsträckning i rådet. Kommissionen har fått en starkare position. Till denna utveckling har emellertid EG-domstolen i hög grad bidragit.
Domstolens främsta uppgifter är att tolka och tillämpa EG:s fördrag och regelsystem. Genom sin verksamhet utvecklade domstolen under 1970-talet fler av EG-rättens viktigaste principer, bl.a. principerna om EG-rättens företräde framför nationell rätt och om EG-rättens direkta tillämplighet.
Maktfördelningen mellan medlemsstaterna och gemenskaperna är i princip given i de grundläggande fördragen. Förändringar av denna kompetensfördelning fordrar således fördragsändringar. Det betyder att en utvidgning av samarbetet till nya områden eller en ökad kompetens för EG- institutionerna på tidigare samarbetsområden kräver att fördragen ändras.
I EG:s beslutsprocess har den av medlemsländerna oberoende kommissionen en initiativtagande, övervakande och verkställande roll. Den formella initiativrätten i normgivningsfrågor tillkommer endast kommissionen. Ett förslag från kommissionen är således en förutsättning för att en formell beslutsprocess skall initieras. Kommissionens övervakande roll tar bl.a. sikte på tillämpningen av fördragsbestämmelserna och de bestämmelser som institutionerna antagit med stöd av fördraget (sekundärrätten).
Kommissionsförslagen riktas främst till Europeiska unionens råd (ministerrådet) där de viktigaste besluten fattas inom EU. Rådet utgörs av representanter för medlemsstaternas regeringar.
Vissa beslut kräver enhällighet i rådet. Men flertalet beslut inom ramen för EG-samarbetet fattas med kvalificerad majoritet. Genom regeln om kvalificerad majoritet kan en stat och dess medborgare bli bundna av ett beslut som staten motsatt sig.
Europeiska unionens råd skall skiljas från Europeiska rådet, som är unionens "toppmöte". I Europeiska rådet ingår medlemsstaternas regeringschefer, Finlands och Frankrikes presidenter och kommissionens ordförande. Rådet möts en gång i halvåret för överläggningar och beslut i övergripande politiska frågor.
Europaparlamentet fungerar dels som ett beredande organ till rådet i ett tidigt skede av processen, dels som ett i vissa sammanhang beslutsfattande organ tillsammans med rådet. I det första fallet gäller att rådet inte kan fatta några beslut som är bindande för medlemsstaterna utan att parlamentet åtminstone yttrat sig i saken. I det andra fallet finns två former för Europaparlamentets medverkan: samarbetsförfarandet och medbeslutandeförfarandet.
Europaparlamentet har också en avgörande roll när det gäller att ansluta nya medlemsstater till unionen och ingå s.k. associationsavtal med andra länder.
Europaparlamentet har vidare viktiga kontrollerande funktioner.
EG-domstolens viktigaste uppgift är att övervaka att EG-rätten tolkas och tillämpas enhetligt av institutionerna och i medlemsstaterna. EG-domstolen har ensam befogenheten att slutligt tolka EG- rätten och har därvid utvecklat flera av EG-rättens viktigaste principer.
Genom Maastrichtfördraget infördes en ny institution, revisionsrätten. Dess uppgift är att granska räkenskaperna över gemenskapens och dess organs samtliga inkomster och utgifter. Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund.
1.2 Regeringskonferensen 1996
1.2.1 Fördragsbestämmelser
Förslag till ändringar av de fördrag som unionen bygger på kan föreläggas rådet av regeringen i en medlemsstat eller av kommissionen. Rådet kan efter att ha hört Europaparlamentet och i förekommande fall kommissionen uttala sig för att sammankalla en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar. Denna konferens sammankallas av rådets ordförande i syfte att i samförstånd komma överens om de ändringar som skall göras i dessa fördrag. Ändringarna skall träda i kraft när de har ratificerats av samtliga medlemsstater i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser.
I Maastrichtfördraget fastslogs att en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar skall sammankallas år 1996 för att undersöka vilka bestämmelser i fördraget som skall revideras för att uppfylla de mål för unionen som anges i fördraget.
1.2.2 Förberedelser inom EU - reflektionsgruppen
Vid Europeiska rådets möte på Korfu i juni 1994 beslöt rådet att tillsätta en s.k. reflektionsgrupp med företrädare för de 15 medlemsländernas utrikesministrar, kommissionen och Europaparlamentet. Vid mötet på Korfu anmodades också ministerrådet, kommissionen och Europaparlamentet att upprätta rapporter med utgångspunkt i en utvärdering av hur unionsfördraget verkat hittills. Rapporterna lades fram i juni 1995 när reflektionsgruppens förberedande arbete skulle inledas. Även domstolen och revisionsrätten har avgivit rapporter inför regeringskonferensen.
Reflektionsgruppens uppgift var att kartlägga aktuella frågor inför konferensen men inte att förhandla om själva frågorna. Gruppen skulle granska och utveckla idéer om de bestämmelser i unionsfördraget där en revidering förutses och om andra möjliga förbättringar som kan göras i en anda av demokrati och öppenhet. Gruppen skulle också, mot bakgrund av den framtida utvidgningen av unionen, utarbeta alternativ i vissa angivna institutionella frågor, såsom vägning av röster, gränsen för kvalificerad majoritet, antalet medlemmar av kommissionen och andra åtgärder som anses nödvändiga för att underlätta institutionernas arbete och garantera deras effektivitet mot bakgrund av utvidgningen.
Reflektionsgruppen fick senare i uppgift att inrikta sig också på bl.a. subsidiaritetsfrågorna.
Reflektionsgruppen avlämnade sin slutrapport vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995.
1.2.3 Svenska förberedelser
Regeringen tillsatte i maj 1995 en parlamentarisk kommitté (UD 1995:02, dir. 1995:15) inför 1996 års regeringskonferens. Kommittén - EU 96- kommittén - har i uppdrag dels att låta göra utredningar om viktigare sakfrågor som kan komma att behandlas vid denna konferens, dels att stimulera den offentliga debatten kring regeringskonferensens huvudfrågor och ge företrädare för olika åsiktsriktningar utrymme att argumentera för sina uppfattningar.
I den första huvuduppgiften ingår att särskilt belysa hur Sverige inom ramen för regeringskonferensen skall kunna främja utvecklingen inom sakområden som Sverige prioriterar i EU-samarbetet. Vidare skall kommittén skaffa information om förberedelser och debatt som pågår i andra EU-länder, identifiera andra viktiga frågor som kommer att behandlas vid konferensen och närmare analysera dessa utifrån svenska intressen. Bland sådana frågor nämns i direktiven:
- konsekvenser av den nu genomförda utvidgningen av unionen för beslutsformer, EU-institutionernas ställning och balansen mellan stora och små medlemsländer,
- möjliga eller nödvändiga anpassningar av EU:s institutioner och beslutsformer för att bana väg för en framtida utvidgning till Central- och Östeuropa och de baltiska länderna,
- eventuella förändringar i den institutionella maktbalansen mellan kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet,
- subsidiaritetsprincipen och dess roll i EU-samarbetet.
Kommitténs andra huvuduppgift är att anordna aktiviteter för att stimulera offentlig debatt om regeringskonferensens huvudfrågor. Enligt direktiven skall den särskilt lägga sig vinn om att både positiva och negativa uppfattningar kommer till uttryck och att debatten förs runt om i landet. Särskilda medel har ställts till kommitténs förfogande också för dessa uppgifter.
Kommittén skall fortlöpande avge rapporter i enskilda ämnen i den takt och i den utsträckning som kommittén finner lämpligt.
Kommittén har i enlighet med sitt uppdrag bl.a. anordnat ett stort antal seminarier och gett ut skrifter och expertrapporter. Kommittén har inte haft till uppgift att lägga fram förslag till svenska ståndpunkter vid regeringskonferensen. Det är regeringens ansvar att i samråd med riksdagen lägga fast Sveriges ståndpunkter inför konferensen. Kommittén är dock oförhindrad att, när den finner lämpligt, göra sådana bedömningar i enskilda sakfrågor som kan vara av värde vid beredningen av svenska förhandlingspositioner. Kommittén har den 8 februari 1996 avlämnat sin rapport 1996 års regeringskonferens med Europeiska unionens medlemsstater - svenska intressen (SOU 1996:19).
Riksdagen uttalade vid sin behandling i juni 1995 av ett antal motioner om EU:s institutioner m.m. (bet. 1994/95:KU43, rskr. 387) att det är angeläget att regeringen fortlöpande håller riksdagen informerad om utvecklingen av förberedelsearbetet inför regeringskonferensen. Riksdagen borde också ges tillfälle att ge synpunkter på detta arbete. Regeringen borde under hösten överlämna en skrivelse till riksdagen med en redovisning för uppläggningen av förberedelsearbetet samt för vissa mer principiella ställningstaganden från regeringens sida i de sakfrågor som konferensen kommer att behandla. Förankringen av de konkreta ställningstagandena före och under regeringskonferensen borde däremot i enlighet med den fastställda ordningen ske i EU-nämnden.
Statsrådet Mats Hellström redovisade i ett anförande i riksdagen den 1 juni 1995 regeringens arbete i vad avser den information till och det samråd med riksdagen som skall äga rum inför och under regeringskonferensen (prot. 1994/95:113). Samråd om svenska intressen vid konferensen har ägt rum med EU-nämnden under sommaren och hösten 1995. Regeringen redovisade i en skrift Svenska principiella intressen inför EU:s regeringskonferens 1996 sina utgångspunkter inför konferensen.
2 Frågor inför regeringskonferensen
2.1 Regeringskonferensens uppdrag
Europeiska rådet framhöll vid sitt möte i december i Madrid att regeringskonferensen bör studera de bestämmelser i unionsfördraget som enligt fördraget skall ses över, liksom de frågor som Europeiska rådet vid tidigare toppmöten beslutat skall granskas av konferensen. Europeiska rådet framhöll att regeringskonferensen rent allmänt bör studera de förbättringar som måste genomföras i fördragen för att anpassa unionen till dagens verklighet och morgondagens krav. Detta bör ske mot bakgrund av reflektionsgruppens arbete.
När det gäller regeringskonferensens innehåll är medlemsländerna skyldiga att behandla de frågor som nämns i unionsfördraget. Dessa är utrikes- och säkerhetspolitik, medbeslutandeproceduren, rättsaktshierarkin, budgetfrågor, energi, turism och räddningstjänst. Förutom den obligatoriska översynen kan regeringskonferensen ta upp frågor i enlighet med de målsättningar som anges i fördragets två inledande artiklar (artiklarna A och B), vilket omfattar i stort sett samtliga samarbetsområden i unionen. Vid tidigare möten med Europeiska rådet har också olika institutionella frågor tagits upp som rör bl.a. beslutsproceduren i rådet och alla andra åtgärder som är nödvändiga för att underlätta institutionernas arbete i en anda av demokrati och öppenhet samt säkerställa att de fungerar effektivt med tanke på en utvidgning.
Vid Madridmötet fastslogs att regeringskonferensen skall inledas den 29 mars i Turin. Samtidigt beslöts att konferensen skall hålla regelbundna möten i princip en gång i månaden på utrikesministernivå. Arbetet skall förberedas av en grupp av företrädare för varje medlemsstats utrikesminister och kommissionens ordförande. Vidare beslöts att Europaparlamentet skall vara nära knutet till konferensens arbete. Företrädare för de länder i Central- och Östeuropa med vilka Europaavtal ingåtts samt Malta och Cypern skall underrättas regelbundet om utvecklingen av diskussionerna och beredas tillfälle att redogöra för sina synpunkter i samband med ordförandeskapets möten.
Någon slutlig agenda för regeringskonferensen är inte fastställd.
2.2 Huvudsakligt innehåll i regeringens skrivelse
Redogörelsen inriktas på frågor som ligger inom konstitutionsutskottets beredningsområde.
I skrivelsen framhåller regeringen att uppgiften för 1996 års regeringskonferens är att se över de grundläggande fördragen i ljuset av unionens mål och att regeringskonferensen äger rum i en situation då unionen står inför stora utmaningar, internt och externt.
Regeringskonferensen måste, påpekar regeringen, lägga grunden för en utvidgning av EU med länderna i Central- och Östeuropa inklusive de baltiska staterna samt Cypern och Malta. EU:s institutioner måste därför anpassas till att fungera i en väsentligt större medlemskrets.
Regeringens utgångspunkt är att EU också i fortsättningen kommer att utvecklas som en sammanslutning av självständiga stater till vilken medlemsstaterna i vissa fall överför beslutsbefogenheter för att lättare uppnå gemensamma mål.
Bland de övergripande svenska målsättningarna betonar regeringen att Sverige ser öppenhet som ett instrument för att stärka det medborgerliga inflytandet och att ett öppnare, enklare och effektivare EU också är en förutsättning för ökat folkligt stöd och demokratisk legitimitet.
I avsnittet om demokrati, öppenhet och insyn betonar regeringen att det är ett starkt svenskt intresse inför regeringskonferensen att tillgodose medborgarnas växande och berättigade krav på öppenhet och insyn och att en offentlighetsprincip lik vår svenska bör gälla för institutionerna inom EU.
Ett sätt att betona den vikt som EU:s medlemsländer fäster vid respekten för mänskliga rättigheter vore enligt regeringen att ansluta den europeiska gemenskapen till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Regeringen framhåller att EU-fördraget är oöverskådligt och svårbegripligt, och att regeringen kommer att verka för att det skall göras enklare och lättare att förstå.
Beslutsprocedurerna i rådet och parlamentet är många och komplicerade. Regeringen påpekar att detta är ett demokratiskt problem som också hämmar effektiviteten i beslutsfattandet och avser att verka för färre och enklare beslutsprocedurer och effektiviserat beslutsfattande.
Regeringen anser att de nationella parlamentens roll i beslutsprocessen bör stärkas eftersom denna roll är av fundamental betydelse för EU-samarbetets demokratiska legitimitet.
Beträffande de institutionella frågorna är utgångspunkten för Sverige att vi är starkt betjänta av ett gemensamt regelverk vad gäller den ekonomiska integrationen med harmoniserade regler på vissa områden. En enhetlig tillämpning av det gemensamma regelverket förutsätter starka, effektiva och oberoende institutioner för verkställighet, kontroll och revision, tvistlösning samt beivrande av brott mot gemenskapsrätten och missbruk av gemenskapens medel. Av detta följer att Sverige bör slå vakt om en fortsatt stark roll för kommissionen, revisionsrätten och domstolen inom EU- arbetet. Regeringen anser att det är en central uppgift för regeringskonferensen att förbereda institutionella anpassningar som möjliggör en utvidgning av unionen med nya medlemmar.
Rådets arbetsformer bör enligt regeringen ses över i syfte att bringa bättre ordning och klarhet i mötes- och beslutsprocedurer.
Vidare bör en förstärkt budgetdisciplin inom lagstiftnings- och budgetprocesserna eftersträvas.
Kommissionen bör vara handlingskraftig och effektiv, och åtgärder för att höja effektiviteten inom kommissionen bör stödjas.
EG-domstolen är enligt regeringen en garant för likabehandling, och en fortsatt stark och oberoende domstol är därför ett svenskt intresse. Sverige bör acceptera att domstolen tilldelas en roll som både tvistlösare och uttolkare av konventioner som medlemsstaterna ingår på det rättsliga och polisiära samarbetsområdet. Frågan måste dock bedömas från fall till fall med hänsyn till det sakliga innehållet i varje konvention.
Europaparlamentet bör enligt regeringen ha en fortsatt betydelsefull roll för parlamentet i EU:s beslutsprocess, och Sverige bör verka för detta. Åtgärder bör övervägas för att ge Europaparlamentet en starkare roll vad gäller kontroll av unionens finanser.
Revisionsrätten bör vara fortsatt stark, och Sverige bör verka för detta.
2.3 Utskottets allmänna överväganden
2.3.1 Samrådsfrågor m.m.
Som nämnts ovan har riksdagen tidigare uttalat dels att regeringen för riksdagen bör redovisa uppläggningen av förberedelsearbetet samt vissa mer principiella ställningstaganden från regeringens sida i de sakfrågor som konferensen kommer att behandla, dels att förankringen av de konkreta ställningstagandena före och under regeringskonferensen i enlighet med den fastställda ordningen bör ske i EU- nämnden.
Regeringen har i skrivelsen lämnat en redogörelse för sin inställning inför regeringskonferensen. Redogörelsen är i många avseenden kortfattad. Den innehåller inga förslag till förhandlingspositioner. Utskottet vill därför understryka vikten av att en fortsatt förankring av konkreta ställningstaganden kommer att ske i EU- nämnden. Därutöver vill utskottet understryka vikten av att även utskotten hålls informerade. Konstitutionsutskottet framhöll vid sin behandling av frågan om hur samrådet mellan regeringen och riksdagen skulle ske i EU-frågor (bet. 1994/95:KU22) att det är nödvändigt att utskottens kunskaper och synpunkter tas till vara i samrådsförfarandet, och att det är fråga om en ömsesidig process mellan utskotten och nämnden. Konstitutionsutskottet ansåg det viktigt att utskottens ledamöter och tjänstemän håller sig väl informerade och att EU-nämndens ledamöter och tjänstemän också ser det som viktigt att påminna om väntade ärenden och dagordningar inom EU.
Utskottet genomför i annat sammanhang en utvärdering av samrådsförfarandet i EU-frågor, och utskottet kan då ha anledning att lämna närmare synpunkter på informations- och samrådshanteringen i riksdagen.
Frågan om en ny folkomröstning för det fall regeringskonferensen 1996 leder till annat än betydelselösa förändringar av unionsfördraget tas upp i motion U30 av Bengt-Ola Ryttar yrkande 3. Utskottet anser inte att det finns skäl att nu ta ställning till frågan om en folkomröstning med anledning av eventuella fördragsändringar, och utskottet avstyrker motionen i denna del.
2.3.2 Förenkling av fördragen m.m.
I sin skrivelse framhåller regeringen att EU-fördraget är oöverskådligt och svårbegripligt och bör göras enklare och lättare att förstå. Regeringen kommer att verka för detta vid regeringskonferensen.
I motion U21 av Alf Svensson m.fl. (kds) anför motionärerna att fördragen som reglerar EG, Euratom samt Kol- och stålunionen bör fusioneras i ett enda fördrag för att få fram en enhetlig och förenklad lagstiftning (yrkande 6).
Reflektionsgruppen anser allmänt att det är nödvändigt att i så hög grad som möjligt förenkla själva texten till fördraget så att innehållet blir klarare och mer lättförståeligt och därför tillgängligt för de medborgare som är intresserade av att läsa och studera det. Samtliga gruppmedlemmar kunde, när det gäller räckvidden för det arbete som skall utföras, enas om en minimal förenklingsprocess som innebär att alla föråldrade bestämmelser stryks och artiklarna omnumreras.
Kommissionen har i sin rapport förordat att såväl de tre gemenskaperna och unionen som fördragen sammanförs till en enhet.
Utskottet konstaterar att det synes vara en allmän uppfattning att fördragen bör förenklas. Redan i propositionen om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19) anmärktes att de särskilda reglerna om kol- och stålprodukter i Parisfördraget, i den mån de anses nödvändiga för framtiden, förmodades komma att fogas in i Romfördragets regelverk, då Parisfördraget löper ut. Utskottet utgår från att behovet av förenkling, även i fråga om de tre gemenskapernas förhållande till varandra, kommer att drivas av regeringen under regeringskonferensen och anser inte att riksdagen behöver göra något uttalande med anledning av motionen i denna del.
2.4 Gemenskapens och medlemsstaternas kompetens
Gällande ordning
Gemenskapssamarbetet vilar på principen om tilldelade befogenheter, dvs. de gemensamma institutionerna har de befogenheter som medlemsstaterna har beslutat att tilldela dem. Dessa befogenheter framgår mer eller mindre tydligt av gemenskapsfördragen. Av detta följer att gemenskapsinstitutionerna principiellt endast kan tillerkännas ytterligare befogenheter genom att medlemsstaterna kommer överens om det i ett nytt fördrag som antingen lägger nya samarbetsområden till de existerande eller utvidgar gemenskapskompetensen inom de tidigare samarbetsområdena.
Romfördraget i dess lydelse enligt fördraget i Maastricht begränsar EG:s handlande på olika sätt. Det fastslås att gemenskapen skall utöva sin verksamhet inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats och de mål som har uppställts enligt fördraget (artikel 3b första stycket). Denna s.k. legalitetsprincip innebär att gemenskapens institutioner kan handla endast när en befogenhet uttryckligen ges i fördraget. Institutionerna kan alltså inte själva bestämma sin egen kompetens. Det fastslås vidare att gemenskapen inte skall vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i fördraget (artikel 3b tredje stycket). Principen innebär i korthet att institutionerna inte får ålägga enskilda rättssubjekt förpliktelser utöver vad som är absolut nödvändigt för att uppnå målet med en reglering och att även sådana förpliktelsers inverkan inte får stå i missförhållande till nyttan av regleringen. Detta brukar kallas för proportionalitetsprincipen.
Legalitetsprincipen var redan före Maastrichtfördraget fördragsfäst och proportionalitetsprincipen erkänd i domstolspraxis. Genom Maastrichtfördraget infördes en ny princip, subsidiaritetsprincipen, ibland kallad närhetsprincipen. Denna innebär att gemenskapen, på de områden där den inte ensam är behörig, skall handla endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och åtgärden därför, på grund av sin omfattning och sina verkningar, bättre kan utföras av gemenskapen (artikel 3b andra stycket). Subsidiaritetsprincipen har ännu inte varit föremål för rättslig prövning, även om domstolen numera har inkomna mål, där principen berörs. Däremot har kommissionen gjort en översyn av det existerande regelverket med utgångspunkt från bl.a. subsidiaritetsprincipen.
Subsidiaritetsprincipen kommer klarast till uttryck i artikel 3b. Därutöver finns uttalanden om principen i unionsfördragets ingress och i artikel A, där det sägs att fördraget markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten fattas så nära medborgarna som möjligt i enlighet med subsidiaritetsprincipen (ingressen) resp. så nära medborgarna som möjligt (artikel A). Det demokratiska elementet i subsidiariteten kan sägas betonas framför allt i de inledande fördragstexterna, medan frågan om effektiviteten kan sägas betonas i artikel 3b.
Maktfördelningen mellan medlemsstaterna och gemenskaperna är i princip given i de grundläggande fördragen. Förändringar av denna kompetensfördelning fordrar således fördragsändringar. Det betyder att en utvidgning av samarbetet till nya områden eller en ökad kompetens för EG- institutionerna på tidigare samarbetsområden kräver att fördragen ändras.
Genom fördragsändringar tas således de stora stegen. Men även inom de existerande fördragens ram finns möjligheter till förändring. Artikel 235 i Romfördraget innehåller ett bemyndigande för rådet att med enhällighet vidta de åtgärder som behövs för att förverkliga gemenskapens mål inom den gemensamma marknadens ram även när uttryckligt stöd i fördraget saknas, s.k. fördragsutfyllnad. Bestämmelsen lyder som följer.
Om en åtgärd från gemenskapens sida skulle visa sig nödvändig för att inom den gemensamma marknadens ram förverkliga något av gemenskapens mål och om detta fördrag inte innehåller de nödvändiga befogenheterna, skall rådet genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet vidta de åtgärder som behövs.
Bestämmelsen ger rådet en vid men inte obegränsad kompetens. Vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att den skall kunna komma till användning. Viktiga förutsättningar är att beslut som fattas med stöd av artikel 235 inte får ändra fördraget och att besluten skall vara enhälliga. Fördragsändringar regleras i artikel N.1 Maastrichtfördraget som innehåller särskilda procedurregler. Endast genom fördragsändringar kan nya kompetenser överföras till gemenskapen. Artikel 235 kan alltså endast användas för fördragsutfyllande ändamål, vilket också framhållits av den tyska författningsdomstolen i dess dom den 12 oktober 1993.
Bestämmelsen anger vissa ytterligare förutsättningar som måste vara uppfyllda. För det första är artikel 235 stödjande i förhållande till andra fördragsbestämmelser. Detta betyder att den endast får användas om inte någon annan fördragsbestämmelse ger tillräcklig befogenhet att vidta åtgärden i fråga. Enligt rättspraxis kan artikeln också komma till användning i sådana fall då en viss fördragsbestämmelse visserligen ger en befogenhet, men otillräcklig, att vidta en viss typ av åtgärd. För det andra skall åtgärden vara nödvändig för att förverkliga något av gemenskapens mål och det skall ske inom den gemensamma marknadens ram. Med gemenskapens mål åsyftas i första hand artikel 2 Romfördraget jämförd med artikel 3 Romfördraget. Målen i artikel 2 är generella till sin natur och har också getts en vidsträckt tolkning.
Artikel 235 har tidigare bl.a. använts för att vidga gemenskapens uppgifter till ursprungligen ej förutsedda områden, såsom forskning, utbildning, kultur, energi, miljö, regionalpolitik samt det europeiska monetära systemet. Bestämmelsen har därmed möjliggjort att gemenskapen tagit på sig ytterligare uppgifter utan att formella fördragsändringar har behövt göras. Genom enhetsakten och Maastrichtfördraget har dock nya politikområden förts in i fördraget och artikel 235 har inte behövt utnyttjas i samma omfattning som tidigare. Den har dock även under senare år kommit till användning i flera fall.
Enligt uppgift från den svenska EU- representationen har under senare tid artikel 235 använts som rättslig grund för gemenskapsrättsakter i 35 fall (14 förordningar, 17 beslut och 4 rekommendationer) år 1992, i 22 fall (8 förordningar, 1 direktiv och 13 beslut) år 1993, i 27 fall (12 förordningar och 15 beslut) år 1994 samt i 2 fall (förordningar) tiden januari-mars 1995.
Sedan unionsfördraget trädde i kraft har artikel 235 använts för att anta förordningar om upprättandet av ett antal organ (Europeiska narkotikaobservatoriet, Översättningscentret för unionens organ, Europeiska utbildningsstiftelsen, Europeiska byrån för säkerhet och hälsa på arbetsplatser, Europeiska centret för utveckling av yrkesutbildning, Varumärkesbyrån, Byrån för skydd av nya plant- och växtvarianter och Internationella vetenskaps- och teknologicentret).
Det har också använts för att anta direktiv eller förordningar avseende vissa ekonomiska stödåtgärder (inrättandet av en garantifond för externa åtgärder, gemenskapens bidrag till den internationella fonden för Irland, makroekonomiskt stöd till Albanien och Moldavien, ytterligare makroekonomiskt stöd till Rumänien, räntebidrag till små och medelstora företag, gemenskapsgaranti till EIB i händelse av förluster som orsakas av lån som beviljats för projekt som genomförs av länderna i Central- och Östeuropa).
Det har slutligen använts för antagandet av beslut och förordningar inom så vitt skilda områden som kodifieringen av existerande gemenskapslagstiftning om definitionen av ecun efter det att unionsfördraget har trätt i kraft, införandet av ett gemenskapssystem för skydd av arternas mångfald, gemenskapsvarumärket, fortsättandet av Handynetsystemet och budgetdisciplin.
En redogörelse för kompetensfördelningen mellan EU och dess medlemsstater och ett resonemang om denna fördelning ges i EG- konsekvensutredningarnas betänkande Suveränitet och demokrati (SOU 1994:12).
I betänkandet framhålls att legalitetsprincipen inte har lagt hinder i vägen för domstolen att tolka fördragens bemyndiganden på ett vidsträckt sätt. Domstolen uttalade sålunda i ett mål 281, 283-5, 287/85 Tyskland mot kommissionen, att i de fall bestämmelser i fördragen ställer upp en viss målsättning eller tilldelar institutionerna en särskild uppgift, måste bestämmelserna i fråga också underförstått tilldela institutionerna de kompetenser som är oundgängliga för att uppnå målsättningen eller för att utföra uppgiften.
Avgörandet utgör ett illustrativt exempel på vad som avses med gemenskapsrättens dynamiska eller expansiva karaktär. Som Grundlagsutredningen framhållit har EG- domstolen i sin rättsskapande verksamhet ofta tillämpat den allmänna folkrättsliga principen om underförstådda eller förutsatta befogenheter. Denna princip har använts av domstolen även i andra sammanhang, bl.a. för att utsträcka gemenskapens kompetens att ingå internationella överenskommelser utöver vad som direkt framgår av fördragen.
Principen om underförstådda befogenheter kan sägas på visst sätt vara fastslagen i de grundläggande fördragen genom artikel 235 Romfördraget om fördragsutfyllnad.
Slutsatsen är att någon exakt och uttömmande uppräkning och beskrivning av gemenskapens kompetenser inte låter sig göras. Det är därför ofta svårt eller omöjligt att dra en exakt skiljelinje mellan vad som är gemenskapskompetens och vad som är nationell kompetens.
I samma betänkande påpekas att uppdelningen i exklusiva och delade kompetensområden i den EG-rättsliga doktrinen utsatts för kritik. Terminologin används inte i de grundläggande gemenskapsfördragen. EG- domstolen har dock i flera avgöranden använt begreppet exklusiv kompetens för att beteckna visst slag av gemenskapskompetens. Begreppet är också etablerat i den EG-rättsliga litteraturen.
Vidare påpekas att medlemsstaterna enligt samarbets- och lojalitetsförpliktelsen i artikel 5 i Romfördraget inte får vidta åtgärder som strider mot gemenskapsrätten eller som riskerar att äventyra förverkligandet av något av fördragens mål.
I betänkandet redovisas också subsidiaritetsprincipens allmänna funktion och tillämpning inom EU.
Europeiska rådet gav vid sitt möte i Lissabon i juni 1992 rådet och kommissionen i uppdrag att se över subsidiaritetsprincipens procedurella och praktiska tillämpning. Resultatet blev att kommissionen föreslog att vissa rättsakter skulle kunna rensas ut från gemenskapens regelverk. Vidare försökte kommissionen lägga fast en närmare definition och uppräkning av exklusiva kompetenser. Vid sitt möte i Edinburgh i december 1992 undvek medlemsregeringarna emellertid att ta ställning till de föreslagna definitionerna och uppräkningarna av exklusiva gemenskapskompetenser. Medlemsländerna var angelägna att inte binda upp sig i fråga om omfattningen av exklusiv gemenskapskompetens för framtiden. Rådet framhöll att unionen är grundad på subsidiaritetsprincipen. Denna princip bidrar till respekten för medlemsstaternas nationella identitet och garanterar deras befogenheter. Rådet fastslog att subsidiaritetsprincipen inte kunde ha direkt effekt och att det ankom på EG-domstolen att tolka principens närmare innebörd och att granska hur EG-institutionerna iakttar principen.
Rådet har utfärdat riktlinjer för subsidiaritetsprincipens tillämpning i normgivningsärenden. Kommissionen har på uppdrag av Europeiska rådet gjort en översyn av den befintliga regelmassan i syfte att förenkla och modernisera regelverket.
Ett interinstitutionellt avtal som innehåller procedurregler om hur varje institution skall tillämpa subsidiaritetsprincipen har vidare träffats mellan parlamentet, rådet och kommissionen.
Kommissionen skall i utövandet av sin initiativrätt beakta subsidiaritetsprincipen och redovisa hur den tagit hänsyn till den. Parlamentet och rådet skall likaså pröva principens tillämpning i utövandet av sina funktioner. Varje förslag från kommissionen skall motiveras med hänvisning till subsidiaritetsprincipen, liksom varje efterföljande ändring i en kommissionstext, oavsett om ändringen härrör från parlamentet eller rådet. De tre institutionerna skall inom ramen för sina respektive interna procedurer systematiskt kontrollera att den föreslagna åtgärden överensstämmer med subsidiaritetsprincipen, vad gäller både valet av rättsakt och förslagets sakinnehåll.
Kommissionen skall avge en årlig rapport om iakttagandet av principen till Europaparlamentet och rådet. Parlamentet skall i sin tur hålla offentliga debatter om denna rapport med deltagande av rådet och kommissionen.
Motioner
Bestämmelsen i artikel 235 och subsidiaritetsprincipen tas upp i partimotioner från Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna samt i motioner från några socialdemokrater.
Olof Johansson m.fl. (c) anser i motion U25 (yrkande 2) att det är en stor brist i regeringens skrivelse att det saknas ett utvecklat resonemang om subsidiaritetsprincipen och att Sverige vid regeringskonferensen bör verka för fördragsändringar som stärker subsidiaritetsprincipen. Sverige bör ta initiativ till en fullständig genomgång av EU:s fördrag och gemenskapslagstiftningen för att pröva om de motsvarar en konsekvent tillämpning av subsidiaritetsprincipen och driva frågan om att upprätta en normhierarki som tydliggör olika beslutsnivåers ansvar och den detaljeringsgrad som respektive nivå bör hålla sig till. En sådan normhierarki skulle kunna innebära att rådet ägnar sig åt ramlagstiftning i större utsträckning medan mer detaljerade föreskrifter kan utfärdas av respektive medlemsland.
Införandet av en normhierarki bör kombineras med upprättandet av en kompetenskatalog över lämpliga kompetensområden för unionen, medlems staterna samt regionala och lokala organ, och upprättandet av en kompe tenskatalog bör kombineras med förändringar i artikel 3b. Artikeln bör i enlighet med regionkommitténs förslag lyda: På de områden där gemenskapen inte är ensam behörig skall den i överensstämmelse med subsidiari tetsprincipen agera endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna eller av de regionala eller lokala myndigheterna och därför på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå. Vidare anser motionärerna, dock utan direkt yrkande, att principen om kommunal självstyrelse bör skrivas in i fördraget, som den definieras i Europarådets stadga om kommunal självstyrelse. Den lokala självstyrelsen är enligt motionärerna grundläggande för det politiska systemet i de västeuropeiska demokratierna, och beslut inom EU-samarbetet bör harmoniera med principen om lokal och regional självstyrelse.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anser i motion U19 (yrkande 6) att, för att uppnå en mera stringent och tydlig kompetensfördelning mellan unionen och medlemsländerna, den gummiparagraf - artikel 235 i Romfördraget - som möjliggör att EU med hänvisning till den gemensamma marknaden tar till sig nya områden bör omarbetas eller kanske till och med avskaffas helt. Motionärerna anser att ett annat sätt att tydliggöra och renodla vilka kompetenser EU bör ha vore att införa en s.k. kompetenskatalog som tydligt definierade vad unionen skall och inte skall göra, men de konstaterar att Europaparlamentet, reflektionsgruppen och kommissionen har gått emot den idén samt att de nationella debatter som förs inte heller tyder på någon stor uppslutning.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion U22 att artikel 235 bör avskaffas (yrkande 5) och resonemangen om subsidiaritet i fördragen ersättas av klara beskrivningar av vilka områden som skall behandlas på EU-nivå och vilka som tillhör medlemsstatens kompetens (yrkande 6).
Alf Svensson m.fl. (kds) anser i motion U21 att EU:s kompetensområden bör definieras tydligt och klart framgå av fördragen (yrkande 2) samt att subsidiaritetsprincipen måste preciseras så att EU bara vidtar åtgärder när målen man vill uppfylla inte uppnås bättre på medlemsländernas lokala, regionala eller nationella nivåer (yrkande 8).
Bengt-Ola Ryttar (s) anser i motion U30 yrkande 10 att regeringen skall verka för att artikel 235 i Romfördraget tas bort.
Expertrapport till EU 96-kommittén
I expertrapporten till EU 96-kommittén, Subsidiaritetsprincipen i EU (SOU 1995:123) av Magnus Jerneck, analyseras principens faktiska och förmodade tillämpning och görs ett försök till spegling av debatten inom EU:s institutioner. Bl.a. refereras hur subsidiariteten behandlas i de deklarationer och resolutioner som skrivits inför regeringskonferensen.
En slutsats i rapporten är att subsidiaritetens närhetsaspekt till övervägande del fått ett starkt genomslag i EU:s praktik. Närhetsaspekten har även den demokratiska dimensionen som tydligt anges i ingressen och i artikel A. Subsidiariteten uppfattas som ett instrument för att utifrån effektivitetsbedömningar jämka två maktsfärer med varandra - EU:s och medlemsstaternas. Ser man bortom den konkreta tillämpningen av den proceduriella subsidiariteten inom EU:s lagstiftningsprocess finner man vissa tecken på att subsidiariteten som reell demokratisk princip fått ett genomslag, i alla fall på ett symboliskt plan. Frågan är hur man på rättslig väg avgör om en gemenskapsåtgärd är bättre än en nationell åtgärd. Principen har komplicerats av att regionkommittén åberopar den för att underbygga sin egen status och det konstateras att förslaget att ge lokala och regionala aktörer rätt till prövning i EG-domstolen inte tycks ha allmänt stöd.
Den dominerande uppfattningen anges vara att den nuvarande formuleringen av subsidiaritetsprincipen i sina huvuddrag också skall gälla i framtiden, och det innebär att subsidiariteten fortfarande primärt förknippas med effektivitet snarare än med demokrati, alltså ses som en proceduriell princip. Det synes vidare uppenbart att de till subsidiariteten närslutna och politiskt svåra frågorna om normhierarki respektive kompetenskatalog inom EU uppfattas som problematiska. Kontrollfrågan, såväl den politiska som rättsliga, är ytterst central.
När det gäller subsidiaritetsprincipens rättsliga utformning enligt artikel 3b uppträder två huvuduppfattningar bland institutionerna; en som representerar majoriteten av institutioner och medlemsländer, och som går ut på att bevara den nuvarande skrivningen, och en annan, representerad av bl.a. regionkommittén, som innebär en omformulering av lagtexten på flera punkter. Den primära anledningen till att artikel 3b anses böra kvarstå i sin nuvarande form är rimligen den att en radikal omförhandling av principen skulle innebära betydande turbulens och skapa svåra problem, bl.a. för lösningen av andra viktiga frågor.
Synen på kompetensfördelningar är starkt kontroversiell. Förslagen att inrätta en normhierarki respektive en kompetenskatalog har enligt rapporten inte fått någon större respons. Det förefaller som om många företrädare för de regionala och lokala intressena, bl.a. i regionkommittén, är starkt kritiska till tanken på att fastställa befogenhetsgränser med hänvisning till den bristande flexibiliteten. Det uppfattas generellt sett som viktigt med diffusa gränser.
Rapporter inför regeringskonferensen
Kommissionen redogör i sin rapport inför regeringskonferensen för den historiska utvecklingen av subsidiaritetsprincipen och konstaterar att EU:s institutioner förfogar över instrumenten för att tillämpa principen. Så måste ske på ett effektivt och samordnat sätt. I praktiken är det enligt kommissionen svårt att uppnå en sådan samordning, eftersom medlemsstaterna har olika uppfattning om betydelsen av subsidiaritet på olika områden. Följden blir att mycket detaljerade rättsakter alltjämt antas, i syfte att skydda individuella rättigheter, vilket motverkar strävan mot klarhet och enkelhet. Kommissionen konstaterar att bristen på en gemensam uppfattning bland medlemsstaterna ändå inte bör hindra en gemensam strävan att tillämpa principen i umgänget mellan myndigheter och medborgare.
Reflektionsgruppen stöder inte tanken att införa en kompetenskatalog i fördraget utan föredrar det nuvarande systemet som fastställer unionens befogenheter i varje enskilt fall. Gruppen anser därför att artikel 235 bör behållas som det instrument med vars hjälp den föränderliga tolkningskaraktären hos unionens mål skall hanteras. Några medlemmar anser att Europaparlamentets samtycke skall vara ett krav för åtgärder enligt artikel 235.
Gruppen betonar betydelsen av en korrekt tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Det måste undvikas att subsidiaritetsprincipen förblir en abstrakt princip utan praktiska effekter och att den används för att systematiskt begränsa unionens maktbefogenheter. Flertalet medlemmar i gruppen anser det inte tillrådligt att ändra artikel 3b i fördraget.
I förklaring nr 16 till unionsfördraget har antecknats att konferensen är enig om att 1996 års regeringskonferens skall undersöka i vilken utsträckning det är möjligt att ompröva klassificeringen av gemenskapsrättsakter i syfte att upprätta en lämplig rangordning mellan de olika kategorierna.
Reflektionsgruppen har analyserat frågan (p. 128). Två ståndpunkter kunde urskiljas.
Vissa förespråkar en rangordning mellan gemenskapsrättsakter på basis av deras ursprung (grundläggande rättsakter, lagstiftningsakter och tillämpningsakter) och pekar på att en sådan klassificering skulle göra tillämpningen av subsidiaritetsprincipen både enklare och klarare. Varje institutions funktioner skulle klargöras genom ett sådant rangordnat system för gemenskapsrätten: fördrag skulle antas med enhällighet i rådet varefter de skulle ratificeras av de nationella parlamenten, lagstiftning skulle antas på kommissionens förslag genom ett gemensamt beslut av rådet och parlamentet, tillämpningsbestämmelser skulle tillhöra kommissionens ansvar under rådets och parlamentets vverinseende. Bland dem som förespråkar en rangordning mellan gemenskapsrättsakter betonar somliga att direktiv också fortsättningsvis bör utgöra ett viktigt utfall av subsidiaritetsprincipen.
Andra, som motsätter sig detta system, avfärdar dess logik, som är grundad på idén om en uppdelning av makten inom en stat, eftersom enligt detta synsätt rådet skulle förvandlas till en lagstiftande andra kammare och kommissionen till den verkställande makten inom gemenskapen. Deras åsikt är att unionen till sin natur är sådan att den lämpar sig väl för en karakteriserande indelning av rättsakter: förordningar, direktiv, beslut och rekommendationer. De anser att det inom ramen för detta karakteristiska system är möjligt att klarlägga varje institutions funktioner samtidigt som balansen mellan dem bibehålls. De rekommenderar i detta sammanhang en återgång till den ursprungliga andan i fördraget genom att större uppmärksamhet ägnas varje rättsakts värde och att direktiv används på ett sätt som mer är i linje med dess ursprungliga syfte. Det framhölls också att införandet av medbestämmandeförfarandet inneburit att debatten om rättsakternas rangordning förlorat sin tidigare betydelse.
Utskottets bedömning
Det är enligt utskottets mening knappast möjligt att i fördragstext göra någon exakt och uttömmande beskrivning av gemenskapens kompetenser, även om denna kompetens i princip skall framgå av fördraget. Att upprätta en fullständig kompetenskatalog ter sig därför vanskligt, och utskottet vill inte förespråka en sådan åtgärd. Däremot finns sammanställningar över de områden där EG har beslutsbefogenheter. Utskottet avstyrker motionerna U21 yrkande 2 och U22 yrkande 6.
Att helt slopa möjligheten till fördragsutfyllnad enligt artikel 235 är enligt utskottets mening inte heller tillrådligt. Kravet på enhällighet inom rådet för bestämmelsens tillämpning utgör enligt utskottets mening en garanti för att befogenheten inte missbrukas. Utskottet avstyrker därmed motionerna U19 yrkande 6, U22 yrkande 5 och U30 yrkande 10.
Ett motsvarande resonemang måste enligt utskottets mening föras när det gäller subsidiaritetsprincipen. Tillämpningen av subsidiaritetsprincipen måste växla från sakfråga till sakfråga inom de områden där kompetensen mellan gemenskapen och medlemsstaterna är delad. - Det är viktigt att så långt möjligt reglera var beslut i olika frågor skall fattas, men det är svårt att komma ifrån att en subsidiaritetsprövning av förslag till gemensamma beslut ändå kommer att röra sig om en politisk bedömning. Att föreskriva en formell förhandsprövning av lagförslag ur subsidiaritetssynpunkt skulle lätt kunna utnyttjas för att fördröja ett angeläget lagstiftningsarbete. Utskottet avstyrker därmed motionerna U21 yrkande 8 och U25 yrkande 2 i denna del.
Att i fördragets bestämmelse om subsidiaritetsprincipen, som handlar om kompetensfördelningen mellan EG och dess medlemsstater, införa en särskild hänvisning till regionala eller lokala myndigheter anser utskottet vara olämpligt. Frågan om beslutsnivåer inom medlemsstaterna bör även fortsättningsvis avgöras nationellt. Utskottet avstyrker därmed motion U25 yrkande 2 i denna del.
Utskottet återkommer till frågor om nationellt inflytande i avsnittet om de nationella parlamentens inflytande.
2.5 Beslutsprocessen inom EU
Allmänt om gällande ordning
I EG:s beslutsprocess tillkommer den formella initiativrätten endast kommissionen. Ett förslag från kommissionen är således en förutsättning för att en formell beslutsprocess skall initieras.
De viktigaste besluten inom EU fattas av Europeiska unionens råd (ministerrådet). Vissa beslut kräver enhällighet i rådet, men flertalet beslut inom ramen för EG-samarbetet fattas med kvalificerad majoritet. Vid beslut med kvalificerad majoritet förfogar varje stat över ett visst röstetal som är relaterat till landets storlek.
Kommissionen och rådet skall i de fall det föreskrivs i fördraget inhämta yttranden från ekonomiska och sociala kommittén, och yttranden från kommittén inhämtas ofta även i andra fall. Kommittén är en rådgivande församling som representerar arbetsgivare, arbetstagare och andra grupper, såsom jordbrukare, konsumentintressen och vissa yrkesgrupper i medlemsländerna. Kommissionen och rådet skall också i vissa fall höra regionkommittén som består av företrädare för regionala och lokala organ i medlemsstaterna.
Europaparlamentet fungerar dels som ett beredande organ till rådet i ett tidigt skede av processen, dels som ett i vissa sammanhang beslutsfattande organ tillsammans med rådet. I det första fallet gäller att rådet inte kan fatta några beslut som är bindande för medlemsstaterna utan att parlamentet åtminstone yttrat sig i saken (samråd). I det andra fallet finns två former för Europaparlamentets medverkan: samarbetsförfarandet (artikel 189c i Romfördraget) och medbeslutandeförfarandet (artikel 189b). Härtill kommer proceduren med samtycke, då parlamentet måste ge sitt godkännande med en majoritet av sina ledamöter.
Det gemensamma för samarbetsförfarandet och medbeslutandeförfarandet är att parlamentet åter kommer in i bilden vid det tillfälle i beslutsprocessen då rådet annars skulle ha att fatta slutligt beslut i saken. I stället för att fatta ett slutligt beslut antar rådet i sådana fall endast vad som kallas en gemensam ståndpunkt. Denna rådets ståndpunkt underställs sedan parlamentet som i en "andra läsning" på nytt behandlar frågan.
I samarbetsförfarandet gäller att, om parlamentet förkastar rådets gemensamma ståndpunkt, rådet måste fatta beslut enhälligt. Parlamentet har alltså möjlighet att hindra beslut som inte alla medlemsländer kan enas om. Samarbetsförfarandet tillämpas främst inom området transportpolitik, närmare föreskrifter om det gemensamma övervakningsförfarandet inom ramen för den ekonomiska politiken, minimikrav på arbetsmiljön, beslut som rör den europeiska socialfonden och den europeiska regionala utvecklingsfonden samt vissa åtgärder på miljöpolitikens område.
I medbeslutandeförfarandet gäller att parlamentet och rådet måste bli eniga om förslaget. Om en sådan enighet inte kan uppnås faller förslaget. I en särskild förlikningskommitté kan företrädare för rådet och parlamentet försöka hitta en för båda institutionerna godtagbar kompromiss. Parlamentet har alltså möjlighet att direkt och aktivt påverka beslutets innehåll och att, om dess synpunkter inte vinner gehör hos rådet, hindra att beslut alls fattas. Medbeslutandeförfarandet tillämpas framför allt på frågor som rör den inre marknaden (de fyra friheterna), program till stöd för medlemsländernas eget handlande inom de nya samarbetsområdena (folkhälsa, utbildning och kultur) samt när det gäller att fastställa allmänna handlingsprogram på forsknings- och miljöpolitikens områden.
Parlamentet har också en uttrycklig rätt "att anmoda kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i frågor som enligt Europaparlamentets uppfattning kräver att en gemenskapsrättsakt utarbetas för att detta fördrag skall kunna genomföras" (artikel 138b).
EG-domstolens viktigaste uppgift är att övervaka att EG-rätten tolkas och tillämpas enhetligt av institutionerna och i medlemsstaterna. EG-domstolen har ensam befogenheten att slutligt tolka EG- rätten och har därvid utvecklat flera av EG-rättens viktigaste principer.
Domstolen ansvarar vidare för den rättsliga kontrollen av EG- institutionerna. Domstolen kontrollerar att institutionerna i sin normgivning inte överskrider eller åsidosätter gemenskapsrättens regler.
Regeringens skrivelse
Uppgiften för 1996 års regeringskonferens är enligt regeringens skrivelse att se över de grundläggande fördragen i ljuset av unionens mål. Regeringens utgångspunkt är att EU också i fortsättningen kommer att utvecklas som en sammanslutning av självständiga stater till vilken medlemsstaterna i vissa fall överför beslutsbefogenheter för att lättare uppnå gemensamma mål.
Regeringen anser att utgångspunkten för Sverige är att vi är starkt betjänta av ett gemensamt regelverk vad gäller den ekonomiska integrationen med harmoniserade regler på vissa områden. Det är av särskild vikt att regelverket tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt inom hela unionen. En enhetlig tillämpning av det gemensamma regelverket förutsätter starka, effektiva och oberoende institutioner för verkställighet, kontroll och revision, tvistlösning samt beivrande av brott mot gemenskapsrätten och missbruk av gemenskapens medel. Av detta följer att Sverige bör slå vakt om en fortsatt stark roll för kommissionen, revisionsrätten och domstolen inom EU- arbetet. Regeringen anser att det är en central uppgift för regeringskonferensen att förbereda institutionella anpassningar som möjliggör en utvidgning av unionen med nya medlemmar.
Regeringen påpekar att det är ett demokratiskt problem att beslutsprocedurerna i rådet och parlamentet är många och komplicerade och att detta också hämmar effektiviteten i beslutsfattandet. Regeringen avser att verka för färre och enklare beslutsprocedurer och effektiviserat beslutsfattande.
Reflektionsgruppen
Gruppen anser att ett stärkande av demokratin inom unionen innebär både en rättvis representation i var och en av institutionerna och en förstärkning av såväl Europaparlamentet inom ramen för den rådande institutionella jämvikten som de nationella parlamentens roll. Många i gruppen anser att Europaparlamentets förfaranden är alltför många och alltför invecklade och förespråkar därför att de minskas till tre: samråd, samtycke och medbeslutande.
Motioner
Alf Svensson m.fl. (kds) anför i motion U21 att medlemsländerna under regeringskonferensens gång helhjärtat måste verka för att EU erhåller de strukturer och beslutsmekanismer som krävs för att uppnå varaktig effektivitet och handlingskraft (yrkande 1).
Bengt-Ola Ryttar (s) anser i motion U30 att reformeringen av EU skall bygga på ett mellanstatligt samarbete (yrkande 4).
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anför i motion U29 att Sverige skall motsätta sig varje steg som ger kommissionen karaktär av regering och rådets ordförande karaktär av statschef (yrkande 6).
Utskottets bedömning
Regeringen har i sin skrivelse angivit som utgångspunkt att EU också i fortsättningen kommer att utvecklas som en sammanslutning av självständiga stater till vilken medlemsstaterna i vissa fall överför beslutsbefogenheter för att lättare uppnå gemensamma mål. Utskottet anser att detta är väl lämpat som utgångspunkt för den svenska inställningen till arbetet vid regeringskonferensen och att unionens karaktär av ett förbund av stater bör bevaras. Varje fråga om att överföra ytterligare beslutsbefogenheter får givetvis prövas noga i en situation då frågan aktualiseras. Utskottet utgår från att regeringen för Sveriges del kommer att verka för en utveckling av EU:s strukturer och beslutsmekanismer i de delar där det är påkallat för att uppnå varaktig effektivitet och handlingskraft. Med det anförda anser utskottet inte att något ytterligare uttalande behövs med anledning av motionerna U21 yrkande 1 och U30 yrkande 4.
Något konkret förslag föreligger inte om åtgärder som skulle ge kommissionen karaktären av regering eller rådets ordförande ställning som statschef. Enligt utskottets uppfattning finns det ingen anledning att befara en utveckling i sådan riktning, och utskottet avstyrker motion U29 yrkande 6.
2.6 Särskilda frågor om institutionerna och deras roll
2.6.1 Rådet
Gällande ordning
Som anges i den allmänna bakgrundsbeskrivningen fattas de viktigaste besluten inom EU av Europeiska unionens råd (ministerrådet). Rådet har dock formellt inte initiativrätt, men rådet kan anmoda kommissionen att företa de utredningar som rådet finner nödvändiga för att förverkliga de gemensamma målen samt förelägga rådet lämpliga förslag (artikel 152).
Rådet utgörs av representanter för medlemsstaternas regeringar. Vilka ministrar som deltar beror på de behandlade frågornas sakinnehåll. Mer övergripande frågor behandlas vid utrikesministrarnas möten ungefär en gång i månaden. Ordförandeposten roterar mellan länderna på halvårsbasis. Ordförandelandets utrikesminister företräder EU i internationella sammanhang. Minst en ledamot av kommissionen är alltid närvarande vid rådets möten.
Rådet skall enligt fördragets artikel 145 fatta beslut för att säkra att fördragets syften verkligen uppnås. Enligt den formella huvudregeln skall sådana beslut (rättsakter), om inget annat föreskrivs, fattas med enkel majoritet (artikel 148.1). Den enkla majoriteten baseras på att varje medlemsstat har en röst. Denna beslutsmodell tillämpas sällan och används inte i lagstiftningsarbetet. Beslutsfattande med kvalificerad majoritet regleras i artikel 148.2 och används däremot ofta. Flertalet viktigare bestämmelser i fördraget föreskriver att beslut skall fattas enhälligt eller med kvalificerad majoritet. enhetsakten 1986 medförde en omvälvning i beslutsfattandet. I den nya artikel 100a föreskrevs kvalificerad majoritet för att nå målen om förverkligande av den inre marknaden. Undantag gjordes dock för beslut om skatter, om fri rörlighet för personer och om anställdas rättigheter och intressen. På dessa områden råder alltjämt krav på enighet för att nå fram till beslut.
Vid beslut med kvalificerad majoritet förfogar varje stat över ett visst röstetal som är relaterat till landets storlek. Frankrike, Italien, Storbritannien och Tyskland har tio röster var, Spanien åtta röster, Belgien, Grekland, Nederländerna och Portugal fem röster var, Sverige och Vsterrike fyra röster var, Danmark, Finland och Irland tre röster var samt Luxemburg två röster. Det sammanlagda antalet röster uppgår således efter den senaste utvidgningen till 87. Rådets beslut skall fattas med minst 62 röster när beslutet skall fattas på förslag från kommissionen. En blockerande minoritet utgör således 26 röster. Inför utvidgningen enades medlemsstaterna våren 1994 dessutom om att 23 röster mot ett förslag skulle räcka för att förslaget skulle vila till dess tillräckligt stor enighet uppnåddes.
För beslut inom olika gemensamma politikområden uppställs genomgående speciella regler.
Rådets beredande organ är De ständiga representanternas kommitté (Coreper), som består av medlemsstaternas EU- ambassadörer (Coreper II) eller dessas ställföreträdare (Coreper I). Det har till uppgift att jämka samman skiljaktiga meningar inför besluten i rådet. Coreper har till sin hjälp ett stort antal kommittéer som består av tjänstemän från medlemsstaternas fackdepartement eller EU-ambassader.
Rådet biträds också av ett sekretariat som leds av en generalsekreterare. Sekretariatet består av sju generaldirektorat.
Regeringens skrivelse
Rådets arbetsformer bör enligt regeringen ses över i syfte att bringa bättre ordning och klarhet i mötes- och beslutsprocedurer. Enklare och färre beslutsprocedurer bör eftersträvas. På vissa områden kan ökad tillämpning av beslut med kvalificerad majoritet övervägas.
I fråga om röstviktningen, som kan komma att bli en viktig fråga, inte minst i utvidgningsperspektivet, framhåller regeringen att det är av stor vikt för Sverige att vårt inflytande inte minskar och att balansen mellan stora och små medlemsländer inte heller får undermineras. Sverige bör hävda att medlemsstaternas samarbete i kommissionen, rådet och domstolen i största möjliga utsträckning skall bygga på principen om likvärdig representation.
Principen om roterande ordförandeskap bör enligt regeringen behållas men Sverige bör vara berett att överväga alternativa modeller, exempelvis ett lagordförandeskap bestående av flera länder för att dela på den samlade arbetsbördan och ge bättre kontinuitet.
En förstärkt budgetdisciplin inom lagstiftnings- och budgetprocesserna bör enligt regeringen eftersträvas.
Under rubriken Miljöfrågor nämner regeringen bland viktiga områden som kan aktualiseras vid konferensen frågan om att tillämpa majoritetsbeslut på områden där det för närvarande krävs enhällighet.
Motioner
I fråga om rådets roll betonar Carl Bildt m.fl. (m) i motion U23 att rådet bör förbli den centralt beslutsfattande instansen med uppgift att vara kommissionens motvikt och värna de nationella intressena.
Frågan om röstviktning och majoritetsbeslut tas upp i flera motioner.
Carl Bildt m.fl. (m) påpekar i motion U23 att det i dag finns en överrepresentation för de små länderna i EU:s beslutsinstanser och att, om EU i en framtid får 27 medlemmar, de stora länderna kan komma att representera 70 % av befolkningen men bara ha 45 % av rösterna. Motionärerna anser att om utvidgningen medför att balansen förskjuts kraftigt till de stora medlemsländernas nackdel kan det vara ett hinder mot utvidgningen. Samtidigt anser motionärerna att den nuvarande ordningen med en i förhållande till befolkningsstorleken proportionellt sett större röstvikt för de små länderna är en bra princip. Det kan enligt motionärerna vara rimligt att komplettera den nuvarande röstviktningen med ett system med krav på s.k. dubbel majoritet. EU skall inte kunna fatta beslut mot medlemsländer som representerar en majoritet av EU:s befolkning. Det handlar om att värna balansen mellan små och stora medlemmar och om EU:s legitimitet.
Carl Bildt m.fl. (m) anser vidare att det generellt är nödvändigt att i ökad utsträckning utnyttja majoritetsbeslut inom första pelaren eftersom EU hotar att i annat fall med betydligt fler medlemmar bli handlingsförlamat. Motionärerna erinrar om att EU på många områden redan har ett omfattande regelverk och att det därför inte så mycket är frågan om att med majoritetsbeslut införa nya EU-regler som att med majoritetsbeslut kunna reformera och förenkla gällande regler.
Även i motion U19 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs, dock utan yrkande, att det om antalet medlemmar ökar till 25 eller flera är ofrånkomligt att ändra beslutsreglerna. Det skulle i praktiken bli mycket svårt att nå resultat om inte möjligheterna att fatta majoritetsbeslut vkar. Motionärerna anser att förslaget om s.k. dubbel majoritet är intressant som ett alternativ till dagens regler om kvalificerad majoritet.
Olof Johansson m.fl. (c) anser däremot i motion U25 (yrkande 22 i denna del) att det är positivt att regeringen så klart markerar att Sverige skall motsätta sig alla förändringar av omröstningsreglerna i rådet som kan leda till att de små staternas ställning försvagas. Diskussionen om ökat hänsynstagande till folkmängd vid en förändring av röstviktningen i rådet bör tydligt avfärdas. Vad som bör betonas är enligt motionärerna att det är suveräna och jämlika stater som samarbetar genom att i rådet närma sig förhållandet en stat-en röst. Ökade möjligheter till majoritetsbeslut bör enligt motionärerna införas i fråga om minimikrav i vissa frågor. Motionärerna ställer sig tveksamma till förslag som diskuterats i reflektionsgruppen om att införa nya röstningsförfaranden mellan enhällighet och kvalificerad majoritet såsom enhällighet minus 1 eller konstruktiv röstnedläggelse. Antalet beslutsprocedurer får inte öka i rådet samtidigt som det minskar i Europaparlamentet. På vissa områden kan övervägas att ersätta enhällighet med en utvidgad kvalificerad majoritet, s.k. superkvalificerad majoritet.
Även Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i motion U29 att större länder inte skall ges ökat röstetal i rådet utan förhållandet skall vara som i dag (yrkande 5).
Alf Svensson m.fl. (kds) betonar också i motion U21 att de mindre ländernas ställning och förmåga att utöva ett betydelsefullt inflytande måste värnas och att det därför är en angelägen uppgift för Sverige att föra fram krav på att nuvarande proportion när det gäller viktningen av röster i rådet bevaras (yrkande 18). Motionärerna anser däremot att majoritetsbeslut måste använ das i större utsträckning för att unionen skall fungera med ett utökat med lemsantal (yrkande 20).
Det bör noteras att det i motionerna U19, U21 och U25 finns mera specificerade yrkanden om majoritetsbeslut i miljöfrågor. Dessa yrkanden behandlas inte av konstitutionsutskottet. I motion U29 finns andra yrkanden om lagstiftningsmakten på miljöområdet. Dessa yrkanden behandlas i avsnittet om Europaparlamentet.
Det roterande ordförandeskapet tas upp i motion U21 av Alf Svensson m.fl. (kds). Motionärerna anser att tiden för ordförandeskap bör förlängas från ett halvt till ett år för ökad kontinuitet och effektivitet, medan principen om roterande ordförandeskap mellan samtliga medlemsländer bör behållas (yrkande 19).
I motion U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) kritiseras beredningen inom Coreper. Motionärerna anser att, så länge Coreper finns kvar och inte har ersatts av en parlamentariskt förankrad beredningsprocess, länderna bör representeras av en vald ledamot i de nationella parlamenten (yrkande 9).
Reflektionsgruppen
Reflektionsgruppen anser att ministerrådets beslutsprocesser och arbetssätt behöver ses över. Unionen måste kunna fatta effektiva beslut i rätt tid. Men ett effektivt beslutsfattande innebär inte nödvändigtvis ett enkelt beslutsfattande. Många i gruppen anser att större effektivitet skulle kunna uppnås genom att fler beslut i rådet fattas med kvalificerad majoritet, vilket enligt mångas mening bör bli det allmänna förfarandet i den utvidgade gemenskapen. Några anser att detta endast kan förespråkas om den demokratiska legitimiteten förbättras genom en omviktning av rösterna med hänsyn till folkmängden.
Gruppen anser att rådets ordförandeskap spelar en avgörande roll för att unionens angelägenheter skall kunna skötas effektivt, och gruppen stöder rotationsprincipen. Men det nuvarande systemet kan komma att lösas upp efter hand om det tillämpas på en utvidgad union. Alternativa tillvägagångssätt som kombinerar kontinuitet med rotation bör enligt gruppen undersökas närmare.
Utskottets bedömning
Utskottet vill inledningsvis påpeka att motioner om överföring av frågor från tredje pelaren till första pelaren företrädesvis behandlas av justitieutskottet i dess yttrande 1995/96:JuU3y. De av justitieutskottet behandlade motionerna som här främst är av intresse är motionerna U19 (fp) yrkande 5, U21 (kds) yrkande 37, U22 (v) yrkande 50 och U25 (c) yrkande 20.
Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att den nuvarande balansen mellan unionens institutioner består. Unionens institutioner måste kunna fungera effektivt även i en utvidgad union. Rådet bör förbli den centralt beslutsfattande instansen i unionen, och en central uppgift för rådet är, som uttalas i motion U23, att vara en motvikt till kommissionen och att värna de nationella intressena.
Som regeringen anger i sin skrivelse och som också anges i en del motioner kan en ökad användning av beslut med kvalificerad majoritet behöva övervägas inom vissa områden och bli den övervägande beslutsformen inom första pelaren. Utskottet utgår från att regeringen verkar för en sådan utveckling. Härigenom tillgodoses enligt utskottets mening motionerna U21 yrkande 20, U23 i denna del och U25 yrkande 22 i denna del.
Av mycket stor betydelse inför en utvidgning av unionen med många små nya medlemsländer är frågan om röstviktningen i rådet. Frågan kan också vara mycket känslig. En förutsättning för att ordningen med majoritetsbeslut i så stor utsträckning kan accepteras är att de små staterna får förhållandevis stort genomslag i röstviktningen. Samtidigt måste inses risken att stora och folkrika medlemsländer får svårt att respektera en ordning där en stor majoritet av unionens medborgare har en minoritet av rösterna i den beslutande församlingen. I sammanhanget bör dock också hållas i minnet att intressegemenskap inte alltid föreligger mellan mindre stater å ena sidan och större stater å den andra. En avvägning av de intressen som röstviktningen har att tillgodose är således inte lätt att göra. Regeringen uttalar att det är av stor vikt för Sverige att vårt inflytande inte minskar och att balansen mellan stora och små medlemsländer inte får undermineras. Utskottet delar denna uppfattning och anser att motionerna U21 yrkande 18, U23 i denna del, U25 yrkande 22 i denna del och U29 yrkande 5 är tillgodosedda.
I fråga om ordförandeskapet anser regeringen att principen om roterande ordförandeskap bör behållas men att Sverige bör vara berett att överväga alternativa modeller, exempelvis lagordförandeskap bestående av flera länder för att dela på den samlade arbetsbördan och ge bättre kontinuitet. Utskottet delar den uppfattningen och anser att önskemålet i motion U21 yrkande 19 att det roterande ordförandeskapet skall behållas därmed är tillgodosett. Utskottet kan däremot inte, vid i övrigt oförändrade regler, ställa sig bakom förslaget i motionen att ordförandeskapsperioden skall förlängas till ett år.
I rådet uppträder företrädare för medlemsstaternas regeringar. Det är därför enligt utskottets mening naturligt att regeringarna i den förberedelsegrupp som Coreper utgör företräds av sådana tjänstemän/språkrör som regeringen sänt ut. En ordning där regeringen representeras av en ledamot i det nationella parlamentet som föreslås i motion U29 yrkande 9 förefaller, även om ledamoten företräder ett parti i regeringsställning, klart olämplig.
Utskottet återkommer i ett senare avsnitt till frågan om den nationella parlamentariska förankringen av regeringens ställningstaganden i rådet.
2.6.2 Kommissionen
Gällande ordning
Som anges i den allmänna bakgrunden har den av medlemsländerna oberoende kommissionen en initiativtagande, övervakande och verkställande roll i EG:s beslutsprocess. Den formella initiativrätten i normgivningsfrågor tillkommer endast kommissionen. Ett förslag från kommissionen är således en förutsättning för att en formell beslutsprocess skall initieras. Rådet och parlamentet kan dock anmoda kommissionen att lägga fram förslag.
Kommissionens övervakande roll tar bl.a. sikte på tillämpningen av fördragsbestämmelserna och de bestämmelser som institutionerna antagit med stöd av fördraget (sekundärrätten). Utgångspunkten för kommissionens kontroll är EG:s gemensamma intresse, inte de nationella intressena. Kommissionens verkställande åtgärder och tillämpning i övrigt av fördragen och sekundärrätten sker i stor utsträckning genom ett omfattande och utvecklat system av kommittéer med representanter för medlemsstaterna (kommittologin). Genom kommittologin behåller medlemsstaterna ett visst inflytande över utnyttjandet av de befogenheter som delegerats till kommissionen.
I fråga om det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet, den andra pelaren, vilar det avgörande ansvaret på medlemsstaterna och rådet. Men kommissionen skall vara fullt ut ansluten även till det arbetet och får liksom medlemsstaterna hänskjuta frågor till och lägga fram förslag för rådet.
Kommissionen har en liknande roll inom samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Dess initiativrätt är emellertid i dessa frågor inte fullt ut av samma omfattning som medlemsstaternas. Dessa har reserverat frågorna om straffrättsligt samarbete och tull- och polissamarbete för sig själva. Kommissionen, eller en medlemsstat, kan slutligen inom ramen för det tredje pelaren ta initiativ till vad som kan beskrivas som ett förenklat fördragsändringsförfarande (artikel K.9). Kommissionen kan således föreslå att vissa frågor i den tredje pelaren - dock inte de tre nyss nämnda - så att säga lyfts in i EG-samarbetet. För att så skall ske fordras dock dels ett enhälligt beslut i rådet, dels att medlemsstaterna antar rådets beslut i enlighet med sina respektive konstitutionella regler.
Kommissionen består av 20 ledamöter med fem års mandattid. Tillsättningsproceduren inleds med att medlemsländerna efter att ha hört Europaparlamentet nominerar en ordförandekandidat. I samråd med denne nomineras sedan de övriga kommissionsledamöterna. Därefter skall Europaparlamentet godkänna den föreslagna kommissionen. Till sist sker utnämningen av kommissionärerna gemensamt av medlemsländerna. Minst en och högst två av kommissionens ledamöter skall komma från varje medlemsland.
Varje kommissionär har ett eget "kabinett" med en grupp tjänstemän som han eller hon utsett själv. En kommissionsledamot är ansvarig för politiken inom ett eller flera av de 23 s.k. generaldirektoraten. Där sker beredningen av ärenden men den kan också ske i särskilda expertgrupper med deltagare från olika medlemsländer.
Regeringens skrivelse
Kommissionen bör enligt regeringen vara handlingskraftig och effektiv, och åtgärder för att höja effektiviteten inom kommissionen bör stödjas.
Maastrichtfördraget har inneburit en formell bekräftelse av kommissionens roll på området för rättsliga och inrikes frågor och har också förstärkt dess ställning. Kommissionen har numera rätt att fullt ut delta i arbetet på samtliga områden och har initiativrätt på de flesta områden. Ökad effektivitet skulle enligt regeringen kunna uppnås genom att kommissionen ges initiativrätt också på de områden där kommissionen för närvarande saknar sådan rätt. Kommissionens roll kan enligt regeringen ytterligare förstärkas om den får i uppdrag att övervaka efterlevnaden av de överenskommelser som träffas inom ramen för det rättsliga och inrikes samarbetet.
Rätten för varje medlemsstat att nominera en kommissionär bör enligt regeringen behållas, och om en begränsning av det totala antalet kommissionärer är önskvärd, kan det lättast åstadkommas genom att ingen medlemsstat får rätt att utse mer än en medlem i kommissionen.
Motioner
I två partimotioner tas upp frågor om kommissionens uppgifter.
Olof Johansson m.fl. (c) anser i motion U25 (yrkande 24 i denna del) att en delad initiativrätt mellan kommissionen och medlemsländerna bör tillämpas i större omfattning och att enskilda medlemsländer bör ha initiativrätt i större utsträckning även inom områden där kommissionen exklusivt har sådan rätt i dag. Vidare anser motionärerna att kommissionen bör bli skyldig att svara då Europaparlamentet anmodar den att lägga fram förslag.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion U22 att kommissionen endast bör få lägga fram förslag när en majoritet av de nationella parlamenten begär det och att kommissionens status bör ändras till att vara ett i huvudsak beredande organ vid utarbetandet av förslag (yrkande 4).
Frågan om kommissionens sammansättning tas upp i två partimotioner.
Olof Johansson m.fl. (c) anför i motion U25 (yrkande 24 i denna del) att rätten för varje land att nominera en kommissionär skall finnas kvar. Om det i ett utvidgningsperspektiv krävs en begränsning av antalet kommissionärer, bör detta enligt motionärerna ordnas genom att varje medlemsstat enbart ges rätt att nominera en kommissionär och genom att ansvarsområden delas av kommissionärer från olika länder, eller att kommissionärer utses utan att ha egen portfölj eller med enbart uppföljningsuppgifter.
Liknande synpunkter framförs av Alf Svensson m.fl. (kds) i motion U21. Motionärerna anser att varje land skall kunna utse åtminstone en kommissionsledamot (yrkande 23) samt vidare att kommissionens ordförande bör utses av Europeiska rådet efter samråd med Europaparlamentet (yrkande 22).
Reflektionsgruppen
Gruppen är överens om att kommissionen bör behålla sina tre huvudfunktioner: främjandet av det gemensamma intresset, ensamrätten att lägga fram lagförslag och övervakning av gemenskapslagstiftningen. Dess legitimitet, understruken av parlamentets godkännande, bygger på dess oberoende, dess trovärdighet, dess kollegialitet och dess effektivitet. Kommissionens sammansättning var avsedd för en gemenskap bestående av sex länder. Gruppen har fastställt alternativ för kommissionens framtida sammansättning för att bibehålla dess möjligheter att fylla sina funktioner i en utvidgad union som kan utökas till mer än dubbelt så många medlemsstater som de som förhandlade fram Maastrichtfördraget. I stort går en åsikt inom gruppen ut på att i framtiden behålla det nuvarande systemet med den förstärkning av kollegialitet och enhetlighet som krävs. Detta alternativ skulle göra det möjligt för alla medlemmar att ha minst en kommissionär. En annan åsikt går ut på att säkerställa att större kollegialitet och enhetlighet uppnås genom att antalet kommissionärer blir mindre än antalet medlemsstater och att deras oberoende förstärks. Förfaranden skall fastställas för hur dessa medlemmar skall väljas ut på grundval av kvalifikationer och engagemang för unionens allmänna intresse. När konferensen fattar beslut om kommissionens framtida sammansättning kan den också undersöka möjligheten att tillsätta överordnade och underordnade kommissionärer.
Utskottets bedömning
Kommissionens uppgifter
Det bör inledningsvis anmärkas att motionsyrkanden om överflyttning av vissa frågor från tredje pelaren till första pelaren (motionerna U19, U21 och U23) samt om samarbetet inom tredje pelaren har behandlats av justitieutskottet i yttrande 1995/96:JuU3y. Justitieutskottet hänvisar i fråga om fortsatt arbete inom tredje pelaren till vad regeringen anfört om vidgad initiativrätt för kommissionen och förstärkning av dess övervakningsroll. Justitieutskottet delar regeringens uppfattning och anser därigenom motionsyrkanden om vidgade befogenheter för kommissionen inom tredje pelaren tillgodosedda.
Som konstitutionsutskottet tidigare anfört anser utskottet att balansen mellan gemenskapens institutioner bör behållas. Utskottet anser således att kommissionens ställning bör värnas. Utskottet är därför inte berett att, som föreslås i motionerna U25 (yrkande 24 i denna del) och U22 (yrkande 4), förorda någon ändring av initiativrätten inom första pelaren. Utskottet vill erinra om de möjligheter Europaparlamentets ledamöter har att ställa frågor till kommissionen och anser inte att det finns anledning att ålägga kommissionen formell skyldighet att svara på anmodanden enligt artikel 138b. I fråga om kommissionens och medlemsstaternas roll inom tredje pelaren har utskottet inte någon annan uppfattning än vad justitieutskottet uttryckt.
Kommissionens sammansättning
Liksom regeringen och motionärerna i motionerna U21 (yrkande 23) och U25 (yrkande 24 i denna del) anser utskottet det väsentligt att rätten för varje medlemsstat att nominera en kommissionsledamot behålls och att ett behov av att begränsa antalet ledamöter i första hand bör begränsa den rätt att nominera två ledamöter som vissa länder nu har.
Den ordning för att utse kommissionens ordförande som förespråkas i motion U21 (yrkande 22) förefaller i stort sett vara densamma som nu gäller. Utskottet anser inte att motionen bör föranleda något riksdagens uttalande.
2.6.3 Europaparlamentet
Gällande ordning
Europaparlamentet, som är direkt folkvalt, har en komplicerad ställning i beslutsprocessen. Det har en uttrycklig rätt "att anmoda kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i frågor som enligt Europaparlamentets uppfattning kräver att en gemenskapsrättsakt utarbetas för att detta fördrag skall kunna genomföras" (artikel 138b). Parlamentet fungerar vidare dels som ett beredande organ till rådet i ett tidigt skede av processen, dels som ett i vissa sammanhang beslutsfattande organ tillsammans med rådet. I det första fallet gäller att rådet inte kan fatta några beslut som är bindande för medlemsstaterna utan att parlamentet åtminstone yttrat sig i saken (samrådsförfarandet). I det andra fallet finns två former för Europaparlamentets medverkan: samarbetsförfarandet (artikel 189c i Romfördraget) och medbeslutandeförfarandet (artikel 189b). Härtill kommer proceduren med samtycke, då parlamentet måste ge sitt godkännande med en majoritet av sina ledamöter.
Det gemensamma för samarbetsförfarandet och medbeslutandeförfarandet är att parlamentet åter kommer in i bilden vid det tillfälle i beslutsprocessen då rådet annars skulle ha att fatta slutligt beslut i saken. I stället för att fatta ett slutligt beslut antar rådet i sådana fall endast vad som kallas en gemensam ståndpunkt. Denna rådets ståndpunkt underställs sedan parlamentet som i en "andra läsning" på nytt behandlar frågan.
I samarbetsförfarandet gäller att, om parlamentet förkastar rådets gemensamma ståndpunkt, rådet måste fatta beslut enhälligt. Parlamentet har alltså möjlighet att hindra beslut som inte alla medlemsländer kan enas om. Samarbetsförfarandet tillämpas främst inom området transportpolitik, närmare föreskrifter om det gemensamma övervakningsförfarandet inom ramen för den ekonomiska politiken, minimikrav på arbetsmiljön, beslut som rör den europeiska socialfonden och den europeiska regionala utvecklingsfonden samt beslut om åtgärder på miljöpolitikens område.
I medbeslutandeförfarandet gäller att parlamentet och rådet måste bli eniga om förslaget. Om en sådan enighet inte kan uppnås faller förslaget. I en särskild förlikningskommitté kan företrädare för rådet och parlamentet försöka hitta en för båda institutionerna godtagbar kompromiss. Parlamentet har alltså möjlighet att direkt och aktivt påverka beslutets innehåll och att, om dess synpunkter inte vinner gehör hos rådet, hindra att beslut alls fattas. Medbeslutandeförfarandet tillämpas framför allt på frågor som rör den inre marknaden (de fyra friheterna), program till stöd för medlemsländernas eget handlande inom de nya samarbetsområdena (folkhälsa, utbildning och kultur) samt när det gäller att fastställa allmänna handlingsprogram på forsknings- och miljöpolitikens områden.
Europaparlamentet har också en beslutsfattande roll när det gäller att ansluta nya medlemsstater till unionen och ingå s.k. associationsavtal med andra länder. Som framgått tidigare har parlamentet att godkänna ordförande och ledamöter i kommissionen och kan också framtvinga kommissionens avgång genom misstroendevotum.
Europaparlamentet har vidare viktiga kontrollerande funktioner. Ledamöterna kan ställa skriftliga och muntliga frågor till rådet och kommissionen. Parlamentet granskar kommissionens redovisning av gemenskapens räkenskaper och prövar frågan om ansvarsfrihet för kommissionen. Enskilda medborgare har också möjlighet att få till stånd en granskning av institutionernas handlande. Varje unionsmedborgare har rätt att vända sig till parlamentet med en skriftlig framställning (petition) i frågor som direkt berör honom eller henne. Parlamentet kan vidare tillsätta särskilda undersökningskommissioner för att utreda påstådda missförhållanden vid tillämpningen av gemenskapsrätten. Slutligen skall parlamentet utse en ombudsman som kan ta emot klagomål från enskilda i medlemsländerna.
Inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken gäller enligt artikel J 7 att Europaparlamentet skall höras om de viktigaste aspekterna och hållas regelbundet informerat om utvecklingen av politiken. Europaparlamentet får ställa frågor och lämna rekommendationer till rådet samt en gång om året hålla en debatt om gjorda framsteg.
Europaparlamentets roll inom det rättsliga och inrikes samarbetet är mindre framträdande än samarbetet inom den första pelaren. Enligt fördraget skall ordföranden och kommissionen regelbundet underrätta parlamentet om överläggningar på relevanta områden, och ordföranden skall också i vissa fall rådfråga parlamentet. Parlamentet kan vidare ställa frågor och lämna rekommendationer till rådet och håller dessutom en årlig debatt om vilka framsteg som har gjorts inom det rättsliga och inrikes samarbetet.
Efter utökningen av unionen med Finland, Sverige och Österrike har Europaparlamentet 626 ledamöter. Beredningsarbetet sker i ett tjugotal utskott. Dessa utskott har i sin tur inte sällan ett eller flera underutskott. En s.k. rapportör ansvarar för beredningsarbetet i utskottet och presenterar utskottets betänkande vid parlamentets plenarsammanträden. Dessa hålls i regel under en veckas tid en gång i månaden. Förslag till ändringar i utskottens betänkanden kan då läggas fram av en partigrupp eller av minst 29 enskilda företrädare. Enligt huvudregeln fattar parlamentet beslut med en majoritet av de avgivna rösterna. För beslut i många viktiga frågor krävs dock en majoritet av samtliga ledamöter (314 röster). Bl.a. gäller detta vid godkännande av nya medlemsländer.
Parlamentet håller varje månad plenarsession i Strasbourg, medan utskotts- och gruppmöten hålls i Bryssel. Extra plenarsessioner kan dock hållas i Bryssel, och utskotts- och gruppmöten kan hållas i Strasbourg i samband med plenarsession där. Största delen av parlamentets personal är placerad i Luxemburg.
Regeringens skrivelse
Europaparlamentet bör enligt regeringen ha en fortsatt betydelsefull roll för parlamentet i EU:s beslutsprocess, och Sverige bör verka för detta.
De många och komplicerade beslutsprocedurerna enligt vilka rådet och parlamentet fattar beslut bör ses över i syfte att åstadkomma en väsentlig förenkling och för att främja effektivitet och begriplighet.
Beträffande frågan om initiativrätt för Europaparlamentet konstaterar regeringen att parlamentet i sin rapport inför regeringskonferensen inte framför krav på sådan utan slår fast att kommissionen bör behålla ensamrätten till initiativ.
Åtgärder bör övervägas för att ge Europaparlamentet en starkare roll vad gäller kontroll av unionens finanser. Det bör emellertid bara gälla frågor avseende uppföljning och utvärdering och inte beslut om utgifternas nivå eller inriktning.
Regeringen påpekar att beslut inom ramen för det rättsliga och inrikes samarbetet rör angelägenheter som är av stor betydelse för medborgarnas grundläggande individuella rättigheter och för deras personliga säkerhet. Av det skälet är det viktigt att sådana beslut fattas i former som präglas av öppenhet och insyn samt under förhållanden som gör det möjligt för parlamentet att lämna synpunkter på de beslut som medlemsländerna fattar. Regeringen anser därför att det vid regeringskonferensen bör övervägas hur parlamentets roll i beslutsprocessen på detta område skulle kunna utvidgas. Parlamentet bör i högre grad än för närvarande ha tillgång till förslag till beslut som är bindande för medlemsstaterna. I ett sådant fall skulle parlamentet kunna ges möjlighet att inom viss tid inkomma med synpunkter på förslaget.
Motioner
Parlamentets beslutsformer och parlamentets roll utanför första pelaren tas upp i partimotioner från Centerpartiet och Kristdemokraterna.
Olof Johansson m.fl. (c) anser i motion U25 (yrkande 23 i denna del) att beslutsprocedurerna inom parlamentet bör begränsas till de tre beslutsprocedurer, medbeslutande, samtycke och samråd, som Europaparlamentet föreslagit.
Alf Svensson m.fl. (kds) anför i motion U21 att Europaparlamentets roll i den lagstiftande processen måste stärkas för att göra parlamentet mera jämställt med rådet (yrkande 12). De nuvarande olika lagstiftningsprocedurerna måste reduceras och förenklas så att en förbättrad medbestämmandeprocedur används i större utsträckning (yrkande 13). Parlamentet bör delta i beslutsfattande och rådgivning även i mellanstatliga frågor (yrkande 14). Ändringar i fördragstexterna skall inte kräva parlamentets godkännande (yrkande 15).
Frågor som rör parlamentets arbetsformer tas upp i partimotionerna från Moderata samlingspartiet och Centerpartiet samt i en enskild s-motion.
Carl Bildt m.fl. (m) anser i motion U23 att parlamentet måste anpassa sina arbetsformer till det stora ansvar som sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft vilar på parlamentet. Arbetsformerna är i dag sådana att parlamentarikernas reella påverkansmöjligheter försvåras, och parlamentet måste enligt motionärerna i första hand prioritera behandlingen av de ärenden där de s.k. medbestämmande- och samarbetsformerna tillämpas.
I motion U30 anser Bengt-Ola Ryttar (s) att Europaparlamentet bör reformeras och effektiviseras (yrkande 9). Han anför i motionen att parlamentet präglas av kaotiska förhållanden med administrativa brister och dålig struktur i pleniarbetet samt att det finns stora möjligheter att minska kostnaderna genom en effektivisering och förbättrade reseersättningsbestämmelser.
Olof Johansson m.fl. (c) tar i motion U25 också upp frågan om platsen för parlamentets verksamhet, och de anser att parlamentets flyttande mellan Bryssel och Strasbourg, liksom placeringen av sekretariatet i Luxemburg, är oförsvarligt. Verksamheten bör samlas till en ort och Sverige bör driva denna fråga under regeringskonferensen (yrkande 23 i denna del).
Utökade befogenheter inom finanskontrollen föreslås i motionerna U23 av Carl Bildt m.fl. (m) och U25 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 23 i denna del. I m-motionen anförs att Europaparlamentets kontrollmakt som ett komplement till revisionsrätten bör stärkas genom att parlamentet får rättsliga förutsättningar att permanent granska det ekonomiska handhavandet inom unionen. I c-motionen anförs att parlamentet bör ges ökade befogenheter att kontrollera EU:s finanser genom uppföljning och utvärdering.
Antalet ledamöter i parlamentet tas upp i tre motioner.
Carl Bildt m.fl. (m) anför i motion U23 att Europaparlamentet inte får bli för stort, om det skall fungera i praktiken, och att representationsreglerna bör ses över inför den omfattande utvidgningen i Central- och Östeuropa.
Olof Johansson m.fl. (c) anser i motion U25 att Sverige bör motsätta sig eventuella förslag vid regeringskonferensen om att minska de små staternas överrepresentation i Europaparlamentet och hysa stor tveksamhet till förslag om att sätta ett tak på maximalt 700 ledamöter och ägna stor uppmärksamhet åt denna fråga inför konferensen (yrkande 23 i denna del). Även Alf Svensson m.fl. (kds) anser i motion U21 att Sverige bör motarbeta en begränsning av antalet ledamöter i parlamentet (yrkande 16).
Reflektionsgruppen
Många i reflektionsgruppen anser att Europaparlamentets förfaranden är alltför många och alltför invecklade och förespråkar därför att de minskas till tre: samråd, samtycke och medbeslutande. Det i dag tillämpade medbeslutandeförfarandet är enligt gruppen alltför komplicerat, och gruppen föreslår att konferensen förenklar det utan att ändra maktbalansen mellan rådet och Europaparlamentet. Många i gruppen föreslår också att konferensen skall öka räckvidden av medbeslutandeförfarandet.
Utskottets bedömning
Stor samstämmighet råder om att beslutsprocedurerna som innefattar parlamentet är många och komplicerade. De bör som regeringen framhåller ses över i syfte att åstadkomma en väsentlig förenkling och större effektivitet och begriplighet. Det är vidare angeläget att, som regeringen också framhåller, parlamentet ges en mer betydelsefull roll inom det rättsliga och inrikes samarbetet. Utskottet anser att därigenom tillgodoses motionerna U21 yrkandena 12, 13 och 14 och U25 yrkande 23 i denna del. Krav på parlamentets godkännande av fördragsändringar är enligt utskottets mening inte aktuellt, och utskottet avstyrker också motion U21 yrkande 15.
Utskottet anser det vidare viktigt att åtgärder, som regeringen framhåller och som begärs i motionerna U23 och U25 yrkande 23 i denna del, övervägs för att förstärka parlamentets roll vad gäller kontroll av unionens finanser genom uppföljning och utvärdering.
Utskottet anser det vidare angeläget att Europaparlamentets arbetsformer är så goda som möjligt, såsom berörs i motionerna U23, U25 (yrkande 23 i denna del) och U30 (yrkande 9). Arbetsformerna kan säkerligen ses över i många avseenden. Utskottet anser emellertid att detta i första hand är en fråga för parlamentet självt och vill inte inför regeringskonferensen föreslå något uppdrag till regeringen i denna fråga.
Vad beträffar frågan om plats för parlamentets verksamhet vill utskottet erinra om att sätet för gemenskapens institutioner enligt artikel 216 skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. Frågan om parlamentets placering har tidigare varit föremål för ingående överläggningar utan att regeringarna lyckats nå en lösning. Utskottet anser det otillfredsställande att parlamentets verksamhet inte har kunnat koncentreras till en ort. Utskottet anser emellertid inte att det finns anledning för den svenska regeringen att, som begärs i motion U25 yrkande 23 i denna del, nu aktualisera frågan.
Frågan om antalet ledamöter i Europaparlamentet är inför en utvidgning högst aktuell. En linjär utökning av antalet platser i parlamentet, dvs. med dagens under/överrepresentation, skulle enligt uträkningar i rapporten till EU 96-kommittén Vem bestämmer vad? (SOU 1996:4) medföra att ett EU med 27 medlemsländer fick ett parlament med 881 platser. I samma utredning beräknas mandatfördelningen vid ett tänkt tak för antalet ledamöter vid 700 eller 500. Sverige skulle med utgångspunkt från dagens befolkningsstorlekar och över/underrepresentation och med 27 medlemsländer få 17 respektive 12 platser.
Som jämförelse kan nämnas att antalet ledamöter i vissa av de större europeiska staternas nationella parlament är i Frankrike 577, i Italien 630, i Storbritannien 651 och i Tyskland 672.
Det är enligt utskottets mening viktigt att de små staternas befolkning representeras så att den nationella politiska situationen återspeglas så långt som möjligt. Mot bakgrund av detta perspektiv kan man diskutera det lämpliga i det tak för antalet ledamöter om 700 personer som har föreslagits inför regeringskonferensen bl.a. av Europaparlamentet och av en majoritet i reflektionsgruppen. Utskottet vill framhålla att ett stort antal ledamöter inte behöver innebära att ett parlament inte fungerar. Av väl så stor vikt som ledamotsantalet kan vara att arbetet organiseras effektivt. Samtidigt måste konstateras att ett ledamotsantal som överstiger 700 kan komma att medföra mycket stora problem för parlamentets möjligheter att arbeta och fungera, och dessa problem kommer att accentueras av att antalet representerade nationer och språkgrupper samtidigt ökar.
Frågan bör givetvis noga övervägas under den förestående regeringskonferensen med syftet att komma fram till en fungerande princip.
Med det anförda anser utskottet att motionerna U23 i denna del, U25 yrkande 23 i denna del och U21 yrkande 16 inte bör föranleda något ytterligare uttalande av riksdagen.
2.6.4 Europaparlamentets roll i vissa frågor
Motion
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i motion U29 att Europaparlamentet bör ges viss lagstiftningsrätt endast när det gäller miniminormer för mänskliga rättigheter samt skydd för hälsa och miljö (yrkande 7) samt att lagstiftningsrätt när det gäller miniminormer för hälsa och djuretiska frågor skall överföras till Europaparlamentet (yrkande 26).
Bakgrund
Sedan 1987, då den s.k. enhetsakten trädde i kraft, är miljön ett av EG:s politikområden. Detta innebär att det nu finns ett avsnitt i Romfördraget som behandlar miljön och där de grundläggande målsättningarna för miljöpolitiken slås fast (artikel 130r-130t). I dessa regler anges också hur besluten skall fattas, och det understryks att de regler som beslutas (oftast i form av s.k. direktiv) skall utformas som minimiregler så att medlemsstaterna kan tillämpa strängare krav om de vill. Beslut om miljöregler fattas numera oftast med kvalificerad majoritet (artikel 130s.1) enligt det s.k. samarbetsförfarandet i artikel 189c. Det blir därigenom lättare för rådet att fatta beslut på miljöområdet än tidigare, då alla beslut krävde enhällighet. Beslutsgången blir dock mer komplicerad. Kommissionens förslag skall behandlas i två läsningar i parlamentet och däremellan skall rådet besluta om en s.k. gemensam ståndpunkt.
För regler som främst avser skatter, således även på miljöområdet, gäller enligt artikel 130s.2 att beslut fortfarande skall fattas med enhällighet.
Bestämmelser som har till syfte att förverkliga den inre marknaden antas med stöd av artikel 100a i fördraget. Artikeln ligger till grund för regler om harmoniserade miljökrav för varor, t.ex. kemikalier. Beslut fattas med kvalificerad majoritet enligt det s.k. medbeslutandeförfarandet i artikel 189b.
Miljögarantin innebär att en stat kan tillämpa strängare regler till skydd för bl.a. miljön än vad som följer av en EG- rättsakt. Förutsättningen är att kommissionen godtar att den nationella regeln inte innebär godtycklig diskriminering eller ett förtäckt handelshinder.
Parlamentet har bara en rådgivande roll i samband med att miljöregler beslutas med stöd av artikel 130r-t. Parlamentet har alltså ingen vetorätt mot rådet i dessa fall. När det gäller regler med miljöanknytning som rör den inre marknaden har parlamentet däremot en sådan vetorätt, men beslutsförfarandet har i dessa fall visat sig vara krångligt och svårarbetat.
Utskottets bedömning
Som utskottet tidigare anfört anser utskottet att den beslutsordning och maktbalans som råder mellan institutionerna i stort bör behållas. Utskottet avstyrker därmed motion U29 yrkandena 7 och 26.
2.6.5 De nationella parlamentens roll i beslutsprocessen
Förklaring i unionsfördraget
I fråga om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen finns en förklaring i samband med unionsfördraget. I förklaringen anges följande:
Konferensen anser att det är viktigt att främja ett större engagemang från de nationella parlamentens sida i Europeiska unionens verksamhet.
I detta syfte bör informationsutbytet mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet intensifieras. I detta sammanhang skall medlemsstaternas regeringar bl.a. säkerställa att de nationella parlamenten får tillgång till kommissionens förslag till lagstiftning i god tid för att kunna informera sig om eller eventuellt granska förslagen.
På samma sätt anser konferensen att det är viktigt att intensifiera kontakterna mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet, särskilt genom regelbundna möten mellan parlamentsledamöter som är intresserade av samma frågor.
Regeringens skrivelse
De nationella parlamentens roll i beslutsprocessen bör enligt regeringen stärkas eftersom denna roll är av fundamental betydelse för EU-samarbetets demokratiska legitimitet. Regeringen framhåller att varje land har sin procedur för samråd/information mellan regering och parlament. Beslut som rör hur dessa procedurer utformas bör även fortsättningsvis fattas på nationell nivå. Det är dock enligt regeringen av stor vikt att unionen arbetar på ett sätt som underlättar informations- och samrådsförfarandet mellan medlemsstaternas regeringar och parlament, och i samband med regeringskonferensen bör åtgärder övervägas som underlättar de nationella parlamentens roll i beslutsprocessen. De nationella parlamenten bör ges förbättrade möjligheter att påverka arbetet i EU, framför allt genom att de ges ökad tid att pröva de frågor och ställningstaganden som föreläggs dem.
Motioner
Frågan om de nationella parlamentens medverkan i beslutsprocessen tas upp i partimotionerna från Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
Olof Johansson m.fl. (c) anför i motion U25 att arbetsformerna i rådet måste förändras så att de nationella parlamentens deltagande i beslutsprocessen förbättras och att det är en brist att regeringen inte anger några konkreta förslag i denna riktning (yrkande 22). Motionärerna anser att de nationella parlamentens deltagande i beslutsprocessen bör förbättras, bl.a. genom rätt att utfråga kommissionärer inför nationella parlamentsutskott.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion U22 att initiativrätt i lagstiftningsfrågor bör ges de nationella parlamenten (yrkande 3).
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i motion U29 att de nationella parlamenten skall ges rätt att medverka i EU:s beslutsprocesser genom att få initiativrätt och kunna lägga fram förslag till EU-regler (yrkande 3). Motionärerna anser också att parlamenten och deras motsvarigheter till EU-nämnden bör rekommenderas vara beslutande inför ministerrådsmöten (yrkande 4) och att det slutna Coreper skall ersättas med en parlamentariskt förankrad förberedelseprocess (yrkande 8).
Alf Svensson m.fl. (kds) anser i motion U21 att en modell bör etableras som innebär att medlemsländernas nationella parlament systematiskt rådfrågas av sina regeringar inför lagstiftningsbeslut i rådet (yrkande 24). Motionärerna har också en annan infallsvinkel på frågan om de nationella parlamentens inflytande och anser att kommissionen bör sända sina lagstiftningsförslag på remiss till de nationella parlamenten för yttrande (yrkande 25).
Ett yrkande i motion U22 om förändring av kommissionens status med initiativrätt endast för de nationella parlamenten behandlas i avsnittet om kommissionen.
Reflektionsgruppen
Nationella parlament bör enligt reflektionsgruppen delta på ett lämpligt sätt (p. 92 och 93). Gruppen anser att de nationella parlamentens huvudsakliga roll i relation till EU:s beslutsfattande ligger i den övervakning och kontroll som varje nationellt parlament utövar i fråga om sin regerings åtgärder i rådet. Många i gruppen anser att unionens beslutsförfaranden bör organiseras på ett sätt som tillåter de nationella parlamenten att på tillfredsställande sätt granska och påverka sina respektive regeringars ställningstaganden i samband med unionens beslutsfattande. De nationella parlamenten bör enligt gruppen förses med all nödvändig information om unionen och dess institutioner. Institutionerna, i synnerhet kommissionen och rådet, skall organisera sitt arbete så att de nationella parlamentens uppgifter underlättas. Detta kan åstadkommas genom fördragsändring och/eller genom en lämplig uppförandekod så att nationella parlament i god tid före rådsbehandlingen (ca fyra veckor) får klar och komplett dokumentation om varje substantiellt legalt kommissionsförslag på sina respektive officiella språk.
Några av gruppens medlemmar nämner (p. 96) som en praktisk förbättring för de nationella parlamenten att det skulle vara värdefullt om kommissionärerna framträdde inför de nationella parlamenten när detta är lämpligt.
Utskottets bedömning
Beträffande en rätt för de nationella parlamenten att ta initiativ i lagstiftningsfrågor enligt motionerna U22 yrkande 3 och U29 yrkande 3, vill utskottet hänvisa till sina överväganden i avsnitten om rådet och kommissionen, där utskottet anser att det vore ett för stort ingrepp i maktbalansen mellan institutionerna. De nationella parlamenten bör i stället i första hand verka genom sina regeringar i ministerrådet. Partier och enskilda ledamöter kan givetvis utnyttja också andra vägar för att driva de frågor de finner angelägna.
Stor samstämmighet synes enligt utskottet råda om behovet av att skapa bättre förutsättningar för medlemsstaternas parlament att utöva inflytande i beslutsprocessen. Utskottet vill understryka betydelsen av att sådana förutsättningar skapas, och utskottet anser att detta bör kunna ske genom en ordning som den reflektionsgruppen skisserat. Härigenom bör syftet med motionerna U21 yrkande 24 och U25 yrkande 22 i denna del vara tillgodosett. Någon formlig remiss till de nationella parlamenten enligt yrkande 25 i motion U21, vilket för Sveriges del skulle kräva ett formellt ställningstagande till förslag som kan ha långt kvar till slutversion, anser utskottet däremot inte vara lämplig. Parlamentens inflytande bör utövas i andra former. Utskottet ser däremot gärna att förslag från kommissionen och dess arbetsgrupper, i form av grönböcker eller annat, på ett enkelt sätt görs tillgängliga för ledamöter i de nationella parlamenten och andra. - Användningen av s.k. grönböcker kommer också att beröras i avsnittet om öppenhet och insyn i EU:s institutioner.
Såvitt gäller den interna beslutsordningen inför beslut i rådet vill utskottet framhålla att denna beslutsordning bör bestämmas av vederbörande medlemsstat, och utskottet avstyrker motion U29 yrkande 4. Det är enligt utskottets mening viktigt att den svenska regeringens ställningstaganden i ministerrådet har stöd i riksdagen och att övriga regeringar har den förankring för sina ställningstaganden som anses erforderligt i respektive land, men utskottet anser det uteslutet att så som föreslås i yrkande 8 i motion U29 ersätta förberedelsearbetet inom Coreper med en parlamentariskt förankrad förberedelseprocess . - En annan sak är att det kan finnas skäl att överväga hur den svenska riksdagen skall kunna ges inblick i bl.a. förberedelseprocessen. I motion U27 nämns, utan yrkande, möjligheten att placera parlamentariska delegater vid EU-representationen på ett sätt liknande det som gäller för parlamentariska FN-delegater. Utskottet har anledning att i annat sammanhang återkomma till denna fråga.
2.6.6 Domstolen
Gällande ordning
Domstolens uppgifter
EG-domstolens viktigaste uppgift är att övervaka att EG-rätten tolkas och tillämpas enhetligt av institutionerna och i medlemsstaterna. EG-domstolen har ensam befogenheten att slutligt tolka EG- rätten och har därvid utvecklat flera av EG-rättens viktigaste principer. Domstolen har i ett antal mål successivt utvecklat sin ståndpunkt att EG-rätten är en rättsordning av eget slag, som är självständig och samtidigt integrerad med medlemsländernas nationella rättssystem.
Tolkningsbesked kan lämnas av domstolen på förhand. En nationell domstol som skall tillämpa en EG-regel kan inhämta besked från EG-domstolen, innan den avgör målet. I vissa fall skall förhandsbesked inhämtas. Det gäller i första hand domstolar i sista instans, om saken är sådan att en tolkning av gemenskapsrätt måste ske för att den skall kunna avgöras. Förhandsavgöranden kan avse tolkningen av fördragen, giltigheten och tolkningen av rättsakter utfärdade av gemenskapernas institutioner samt tolkningen av stadgar för organ som upprättats av rådet, när stadgarna föreskriver det. EG-domstolen har i sin rättspraxis slagit fast att den nationella domstolen blir bunden av tolkningsbeskedet.
Domstolen ansvarar vidare för den rättsliga kontrollen av EG-institutio nerna. Domstolen kontrollerar att institutionerna i sin normgivning inte överskrider eller åsidosätter gemenskapsrättens regler. Detta sker på talan av en medlemsstat, rådet eller kommissionen. Även Europaparlamentet kan väcka talan för att tillvarata sina rättigheter. En enskild fysisk eller juridisk person kan väcka talan mot ett beslut som är riktat till honom eller mot ett beslut "som även om det utfärdats i form av en förordning eller ett beslut riktat till en annan person, direkt och personligen berör honom" (artikel 173). Domstolen prövar också om Europaparlamentet, rådet eller kommissionen i strid med fördragen underlåter att vidta åtgärder, s.k. passivitetstalan.
EG-domstolens kontroll riktar sig också mot medlemsstaterna. Talan avser här oftast underlåtelse dvs. att en stat har förhållit sig passiv när gemenskapsrätten har krävt att den skall handla. Talan mot en medlemsstat kan väckas dels av en annan medlemsstat, dels av kommissionen. Enskilda personer saknar helt möjlighet att föra talan mot en medlemsstat. Domstolens dom är en ren fastställelsedom och kan inte direkt gripa in i medlemsstaternas lagstiftning. Om det uppstår en fråga om en medlemsstat efterkommit en dom kan talan väckas på nytt vid domstolen. Finner domstolen att domen inte följts kan staten föreläggas att betala ett standardbelopp eller vite.
I vissa fall fungerar domstolen som en ordinär domstol och dess behörighet är då inte begränsad till rättslig kontroll. Domstolen har full prövningsrätt beträffande
a) mål som gäller påföljder enligt förordningar som antagits av Europaparlamentet och rådet gemensamt eller av rådet i den mån detta har föreskrivits i förordningen i fråga (artikel 172),
b) mål mot gemenskaperna om utomobligatoriskt skadestånd för skada som vållats av institutionerna eller av institutionernas anställda under tjänsteutövning (artikel 178),
c) rättsfrågor i mål mellan gemenskaperna och de anställda om löner, anställningsvillkor m.m.
Till domstolen är knuten en förstainstansrätt med behörighet att i första instans pröva och avgöra vissa grupper av ärenden, bl.a. sådana s.k. tjänstemannamål som nyss nämnts.
Förfarandet vid domstolen
Domstolen sammanträder enligt huvudregeln (artikel 165) i plenum. Domstolen kan dock arbeta på avdelningar för vissa förberedande utredningar eller vissa grupper av ärenden. Om en medlemsstat eller en gemenskapsinstitution som är part i ärendet begär det skall dock domstolen sammanträda i plenum.
Förfarandet vid domstolen skall bestå av en skriftlig och en muntlig del (artikel 17 i protokoll A, domstolens stadga). Stater och gemenskapens institutioner skall företrädas av ett ombud som utses för varje ärende. Övriga parter skall företrädas av normalt en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna.
Domstolens sammansättning
Domstolen består av 15 domare. De utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd (artikel 167). Det finns inga formella krav som säger att varje land skall utse en domare, men i praktiken föreslår staterna var sin kandidat. Domarna utses för en tid av sex år. De kan efter en sexårsperiod utses på nytt.
Vid domstolen finns också nio s.k. generaladvokater, som utses på samma sätt som domarna. Generaladvokaternas uppgift är att avge yttranden över de ärenden som handläggs vid domstolen.
Även förstainstansrätten består av 15 domare.
Regeringens skrivelse
EG-domstolen är enligt regeringen en garant för likabehandling, och en fortsatt stark och oberoende domstol är därför ett svenskt intresse.
Principen om en domare från varje medlemsland måste enligt regeringen upprätthållas.
EG-domstolen har - med ett undantag - ingen kompetens inom samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Undantaget avser den möjlighet som medlemsstaterna har i artikel K.3.2 att i mellanstatliga konventioner föreskriva rätt för domstolen att tolka konventionsbestämmelserna och avgöra alla tvister om deras tillämpning. På vilket sätt detta skall ske regleras närmare i respektive konvention. Att tolka konventionsbestämmelserna innebär - om konventionen föreskriver detta - att domstolen på begäran av nationella domstolar lämnar bindande besked om hur bestämmelserna skall tolkas (förhandsavgörande). Att avgöra tvister om konventionernas tillämpning innebär att EG-domstolen är tvistlösningsorgan vid oenighet mellan medlemsländer om tillämpningen av konventionerna.
Sverige bör enligt regeringen acceptera att domstolen tilldelas en roll som både tvistlösare och uttolkare av konventioner som medlemsstaterna ingår på det rättsliga och polisiära samarbetsområdet. Frågan måste dock bedömas från fall till fall med hänsyn till det sakliga innehållet i varje konvention.
Sverige bör enligt regeringen främja förändringar som gör att domstolen kan meddela sina avgöranden snabbare än i dag.
I två av de tre konventioner som undertecknades i juli 1995 (bedrägeri- och tullsamarbetskonventionerna) har EG- domstolen tilldelats rollen som tvistlösare. I den tredje konventionen (Europolkonventionen) är tvistlösningsfrågan reglerad så att det ges möjlighet att hänskjuta en uppkommen tvist till ett tvistlösningsorgan. I samband med undertecknandet har Sverige tillsammans med övriga medlemsstater utom Storbritannien i en deklaration förbundit sig att hänskjuta uppkomna tvister till EG-domstolen.
Motioner
Carl Bildt m.fl. (m) anför i motion U23 i denna del att EU:s rättsliga system är särskilt viktigt för de små länderna som en motvikt till det politiska inflytandet. Med tanke på respekten för rättsordningen är det angeläget att de långa väntetiderna för målens behandling väsentligt nedkortas. Allmänhetens praktiska möjligheter att föra sina ärenden till domstolen bör förstärkas i de fall en enskild har en konflikt med någon av EU:s institutioner.
Alf Svensson m.fl. (kds) anför i motion U21 att EU tack vare EG-domstolen präglas av fasta rättsliga principer och att domstolens starka position måste behållas (yrkande 17 i denna del).
Bengt-Ola Ryttar (s) anser i motion U30 yrkande 11 att politikens position i förhållande till juridiken bör stärkas inom EU.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion U22 att det i traktaten bör klargöras att domstolen inte kan fatta beslut mot medlemsländernas grundlagar (yrkande 2).
Vidare tar Gudrun Schyman m.fl. i motion U22 upp domstolens möjlighet att behandla frågor om varuhandel ur miljösynpunkt och anför att domstolen skall anlägga miljö- och konsumentaspekter, inte aspekten om varors rörlighet. Motionärerna anser att domstolen därför bör förstärkas med en kompetent miljöinstans (yrkande 36).
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i motion U29 att domstolens roll bör stärkas så att den kan tvinga fram ekonomiska sanktioner mot dem som inte följer miljölagarna (yrkande 28) och att individens rätt att föra talan mot dem som inte följer miljölagarna också bör stärkas (yrkande 29).
I fråga om domstolens sammansättning anför Carl Bildt m.fl. (m) i motion U23 att även i framtiden samtliga medlemsländer bör representeras av en domare i domstolen. Denna ståndpunkt förs utan yrkande fram även i motion U25 av Olof Johansson m.fl. (c).
Alf Svensson m.fl. (kds) anser i motion U21 att domarna i domstolen bör utses av medlemsländernas regeringar efter det att Europaparlamentet har uttryckt sin åsikt om utnämningsförslagen (yrkande 17 i denna del).
Domstolens rapport
När det gäller utnämningen av domare uttalar sig domstolen klart emot att domarkandidater skall förhöras av utskott i Europaparlamentet innan de utnämns. Sådana förhör skulle kunna leda till att kandidaternas opartiskhet ifrågasätts, bl.a. genom att de skulle nödgas redogöra för sin inställning i frågor som kunde komma att prövas av domstolen.
Reflektionsgruppen
Inom gruppen råder enighet om behovet av att stärka domstolens funktion, varvid särskilt betonas den roll domstolen spelar i övervakningen av en gemenskap grundad på rättssäkerhet, i säkerställandet av enhetlig rättstillämpning vid tolkningen av gemenskapsrätten samt för att värna om den enskildes medborgerliga rättigheter. Ett flertal medlemmar stöder av rättssäkerhetsskäl en utvidgning av domstolens roll inom området för inrikes och rättsliga frågor, för att säkerställa skyddet av den enskildes rättigheter som skulle kunna försämras inom dessa områden.
Vad beträffar domstolens sammansättning och antal ledamöter anser en majoritet av medlemmarna att domarnas ämbetsperiod bör utsträckas till nio år, utan möjlighet till förnyad utnämning. Eftersom unionen kan komma att utvidgas anser några att antalet domare bör vara färre än antalet medlemsstater för att effektivitet och stadga skall säkerställas. Andra menar att samtliga stater bör ha en domare i domstolen så att rättsväsendet i alla medlemsstaterna är företrätt. En medelväg som föreslagits är att för den nationella delaktighetens skull inte bara domare skall räknas utan också generaladvokater.
Tidigare uttalande av utskottet om möjligheten av konflikt mellan EG-rätt och svensk rätt
I samband med behandlingen av frågan om grundlagsändringar inför det svenska EU- medlemskapet (prop. 1993/94:114, bet. 1993/94:KU21, rskr. 275) framhöll utskottet bl.a. att EU-institutionerna inom sina verksamhetsområden endast kan handla med uttryckligt stöd av bestämmelser i fördragen, även om denna s.k. legalitetsprincip inte innebär att beslutsbefogenheterna låter sig lätt fastställas. Unionen har emellertid inte någon kompetens att själv bestämma om innehåll och omfattning av sin egen kompetens. Utökade uppgifter och befogenheter måste komma till stånd genom fördragsförändringar. Utskottet ansåg liksom regeringen att det synsätt, som enligt den tyska författningsdomstolen gällde för Tysklands del också borde gälla för Sveriges vidkommande. Synsättet innebär att om något EU-organ skulle komma att besluta rättsakter som går utöver unionsfördraget skulle dessa rättsakter sakna rättsverkan och tyska statsorgan av konstitutionella skäl vara förhindrade att tillämpa dem.
De tydligaste överstatliga dragen framkommer, enligt vad utskottet påpekade, i EG:s rättsordning, såsom den utformats i samband med avgöranden av EG-domstolen. Domstolens uttalanden har klargjort att medlemsstaterna inom begränsade områden har överlåtit nationella beslutsbefogenheter till de gemensamma institutionerna som har upprättats genom fördragen.
Det var tillämpningen av principen att EG-rätten går före konkurrerande nationell rätt vid kollisioner mellan EG- rätten och konstitutionella regler som enligt utskottets uppfattning framför allt vållat diskussion såväl här hemma som i andra länder. Enligt utskottets mening borde risken för att sådana kollisioner uppstår inte överdrivas. Den genomgång som Grundlagsutredningen inför EG företagit av de svenska grundlagsreglernas förhållande till gemenskapsrätten visar att den alldeles övervägande delen av grundlagarnas bestämmelser rör internt svenska förhållanden som även vid ett EG- medlemskap skulle förbli svenska. Däremot skulle vissa av bestämmelserna om grundläggande fri- och rättigheter, om normgivningsmakten samt om rättskipning och förvaltning komma att påverkas direkt eller indirekt. Detsamma gällde enligt utredningen några regler i tryckfrihetsförordningen och i yttrandefrihetsgrundlagen.
Utskottet ville framhålla att risken för kollisioner på fri- och rättighetsområdet minskar om de bestämmelser som finns i Maastrichtfördragets inledning följs. Där framhålls att unionen skall respektera den nationella identiteten i medlemsstaterna, vilkas styrelseform bygger på den demokratiska principen. Unionen skall också respektera grundläggande rättigheter som allmänna gemenskapsrättsliga principer, sådana dessa principer garanteras i Europakonventionen om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och sådana de framgår av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.
När det gäller tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen med sina detaljrika regler var konfliktriskerna enligt utskottets uppfattning större. Problemet sammanhänger med att svensk offentlighets- och yttrandefrihetslagstiftning inte bara åtnjuter grundlagsskydd utan också i materiellt hänseende är väsentligt mer långtgående än i andra europeiska länder.
När det gäller att fastställa vilka beslutsbefogenheter som faktiskt överlåts vid ett medlemskap var givetvis utgångspunkten det svenska anslutningsfördraget som i sin tur hänvisar till de grundläggande fördragen. Även om dessa beslutsbefogenheter inte helt lätt lät sig fastställas, måste gemenskapsinstitutionernas rätt att fatta beslut basera sig på de grundläggande fördragen.
I de fördrag som Sverige skulle tillträda vid ett medlemskap var enligt utskottets bedömning gemenskapernas beslutsbefogenheter på de områden där grundläggande principer i vårt konstitutionella system berörs utomordentligt begränsade. Tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen är liksom offentlighetsreglerna nationella angelägenheter. Gemenskapens institutioner kan inte på fördragen grunda någon befogenhet att harmonisera reglerna på dessa lagstiftningsområden. En annan sak är att inom de områden där institutionerna har befogenhet att fatta beslut det någon gång kan beslutas regler som berör t.ex. offentlighets- och sekretessfrågor. Enligt utskottets bedömning kunde dock de regler som gemenskapens institutioner får besluta om inte ges en sådan räckvidd att de rubbar de principer på vilka svensk tryck- och yttrandefrihetslagstiftning och svenska offentlighetsregler bygger. En ändring av detta förhållande skulle förutsätta en fördragsändring. Skulle det i framtiden bli aktuellt att genom sådana fördragsändringar överlåta beslutanderätt som direkt tar sikte på tryck- och yttrandefrihetsfrågor ansåg utskottet att detta inte borde ske utan samtidig ändring av grundlag.
Utskottet ville framhålla att om EG beslutar ett direktiv som strider mot svensk grundlag kan det inte genomföras här utan att grundlagen först ändras. Direktiven förutsätter nationell lagstiftning och riksdagen kan ju inte lagstifta i strid med grundlag. Från EG- rättslig synpunkt inträder dock en skyldighet att ändra grundlagen. Saken skulle enligt utskottet ställas på sin spets om EG beslutade en direkt tillämplig förordning som strider mot någon regel i svensk grundlag.
Om en regel i en förordning eller ett direktiv från svensk sida framstår som konstitutionellt oacceptabel, borde enligt utskottet den svenska hållningen inte vara att tala om en konflikt mellan EG-rätt och nationell rätt. Vad frågan i stället bör gälla är om EG-organet haft rätt att med verkan för Sverige fatta ett sådant beslut som det fattat. Ligger med andra ord den beslutade rättsakten inom det område där beslutanderätten överlåtits? Blir svaret att den ligger utanför detta område, är den inte giltig som EG-rätt i Sverige.
Utskottets bedömning
I fråga om EG-domstolens roll m.m. framhålls i regeringens skrivelse att EG- domstolen är en garant för likabehandling, och att en fortsatt stark och oberoende domstol därför är ett svenskt intresse. Denna inställning synes vara densamma i motionerna U23 och U21 yrkande 17 i denna del. Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning om att en fortsatt stark och oberoende domstol är ett svenskt intresse.
Utskottet anser det vidare viktigt att beslut med politisk innebörd fattas av politiskt ansvariga instanser. Konsekvenserna av sådana beslut kan ibland behöva tolkas av juridiska instanser. Utskottet anser inte att motion 30 yrkande 11 bör föranleda något riksdagens uttalande.
I fråga om förhållandet mellan EG-rätt och medlemsstaternas grundlagar konstaterar utskottet att domstolen tillämpar den gemensamma EG-rätten, som grundar sig på att medlemsstaterna överlåtit en del av sin beslutanderätt till gemenskapen. Frågan om förhållandet mellan EG-rätten och medlemsstaternas grundlagar och hur de olika staterna hanterat sin nationella lagstiftning i samband med sin EG-anslutning låter sig inte utan en omfattande genomgång besvaras. För svensk del har frågan behandlats i det ovan refererade betänkandet. Utskottet har därvid konstaterat att riksdagen överlåtit en del av sin beslutsrätt till något EG- organ, men om en beslutad rättsakt inte ligger inom det område där beslutanderätt överlåtits, betraktas den som inte giltig för svensk del.
Någon generell bestämmelse om förhållandet mellan EG och medlemsstaternas grundlagar av det slag som föreslås i motion U22 yrkande 2 anser utskottet med det sagda inte att det finns anledning för Sverige att verka för.
Yrkandet om att införa en miljöinstans i domstolen har sin bakgrund i önskemål att större hänsyn skall tas till miljö- och konsumentaspekter och inte bara till det i EG-samarbetet ursprungligen centrala intresset av varors fria rörlighet och icke-diskriminering. Frågor om ändringar i EG-rätten i detta syfte bör behandlas i anslutning till de materiella bestämmelserna om varurörlighet och inte som en fråga om domstolens handlingsutrymme. Domstolen har att tillämpa den rätt om bl.a. varors fria rörlighet som i behörig ordning beslutas inom EG. Frågor om innehållet i denna rätt ligger inte inom utskottets beredningsområde.
Utskottet finner inte skäl att med anledning av motion U22 yrkande 36 förespråka en så genomgripande förändring av domstolens sammansättning och uppgifter som införandet av en ämnesinstans för ett visst sakområde skulle innebära.
Beträffande yrkandena i motion U29 om möjligheter för domstolen att tvinga fram ekonomiska sanktioner mot dem som inte följer miljölagarna och om individens rätt att föra talan i sådana ärenden konstaterar utskottet att motionen är vag såvitt avser de brister i gällande ordning som motionärerna önskar åtgärdade och såvitt avser vilka förändringar som mer konkret önskas. Utskottet, som erinrar om att jordbruksutskottet i sitt yttrande 1995/96:JoU4y behandlat frågor om stärkta miljökrav och förbättrad efterlevnad av EU:s miljöregler, vill för sin del peka på att det är kommissionen som i första hand har en övervakande roll. Enskilda (fysiska eller juridiska personer) kan väcka talan vid domstolen mot beslut som direkt och personligen berör dem. Domstolen har obegränsad prövningsrätt vad gäller beslut genom vilka kommissionen har fastställt ett bötesbelopp eller ett periodiskt vite, och kan både undanröja, minska eller höja bötesbeloppet eller vitet. Medlemsstater kan åläggas att betala standardbelopp eller vite vid fördragsbrott enligt artikel 171.
Utskottet avstyrker med det anförda, från de synpunkter konstitutionsutskottet har att beakta, motion U29 yrkandena 28 och 29.
I fråga om domstolens sammansättning delar utskottet den i regeringens skrivelse och i motionerna U23 och U25 framförda uppfattningen att en domare bör komma från varje medlemsland.
Utskottet anser att den ordning för att utse domare som nu gäller bör bestå och delar således inte uppfattningen i motion U21 (kds) yrkande 17 i denna del att Europaparlamentet bör höras i utnämningsfrågor.
2.6.7 Revisionsrätten
Gällande ordning
Revisionsrätten infördes genom Maastrichtfördraget. Dess uppgift är att granska räkenskaperna över gemenskapens och dess organs samtliga inkomster och utgifter. Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund. Rätten skall upprätta en årsrapport men får också när som helst framföra iakttagelser i särskilda frågor och yttra sig på begäran av någon av gemenskapens övriga institutioner.
Granskningen skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på plats i gemenskapens institutioner och i medlemsstaterna.
I en förklaring till unionsfördraget understryks den särskilda vikt som fästs vid revisionsrättens uppgift och anmodas övriga gemenskapsinstitutioner att tillsammans med revisionsrätten undersöka alla lämpliga medel för att öka effektiviteten av dess arbete.
I fråga om EU:s budget gäller att det är kommissionen som har att genomföra budgeten under eget ansvar inom ramen för beviljade anslag (artikel 205). Kommissionen skall årligen till rådet och Europaparlamentet överlämna en redovisning för hur budgeten genomförts under det föregående budgetåret och en redovisning för gemenskapens tillgångar och skulder (artikel 205a). Beslut om ansvarsfrihet fattas av Europaparlamentet efter rekommendation av rådet, som skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet (artikel 206).
I fråga om bedrägerier som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen föreskrivs i artikel 209a att medlemsstaterna skall vidta samma åtgärder för att bekämpa sådana som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen. Medlemsstaterna skall också samordna sina åtgärder för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier. De skall för detta ändamål med kommissionens hjälp organisera ett nära och regelbundet samarbete mellan de behöriga avdelningarna i sina förvaltningar.
Regeringens skrivelse
Revisionsrätten bör enligt regeringen vara fortsatt stark, och Sverige bör verka för detta. All användning av unionens medel bör nämligen kontrolleras på ett effektivt och ändamålsenligt sätt för att därigenom skydda gemenskapernas finansiella intressen.
Sverige bör enligt regeringen verka för att de nuvarande reglerna för revisionsrättens verksamhet i Romfördraget ses över och förtydligas för att säkerställa att rätten ges erforderliga befogenheter för att kunna uppfylla sin granskningsuppgift enligt fördraget, och nuvarande regler bör kompletteras så att revisionsrätten ges rätt att inhämta upplysningar från samtliga organ som förvaltar gemenskapsmedel.
Revisionsrätten föreslår i sin rapport inför regeringskonferensen att den ges rätt att väcka talan vid EG-domstolen i fall där rätten har förvägrats uppgifter som rätten bedömer att den bör ha tillgång till enligt fördraget. Sverige bör vara berett att överväga en sådan ordning, då det handlar om att säkerställa att revisionsrätten har tillgång till det granskningsmaterial som den anser vara erforderligt för att utföra sina skyldigheter på revisionsområdet.
När det gäller frågan om antalet ledamöter i revisionsrätten bör Sverige avvisa förslag som innebär avsteg från principen att varje medlemsstat ges rätt att nominera en ledamot. - Frågan om procedurer för utnämning av revisionsrättens ledamöter kan komma att aktualiseras bl.a. eftersom långa tidsfördröjningar vid ledamotsskiften ibland uppstår vilket har gjort det svårare att upprätthålla kontinuitet i rättens arbete. Sverige är berett att överväga lösningar som undanröjer problemet, t.ex. genom beslut om tidsmässigt fastslagna mandatperioder.
Motioner
Carl Bildt m.fl. (m) anför i motion U23 att revisionsrätten måste få full möjlighet att granska EU:s medelshantering oavsett var den slutliga hanteringen av medlen ligger och ha möjlighet att kritisera effektiviteten och rimligheten i olika EU-beslut.
Olof Johansson m.fl. (c) anser i motion U25 att revisionsrättens ställning bör säkras för att komma till rätta med både det rent brottsliga fusket med EU:s medel och allmänt slöseri och ineffektiv hantering av gemenskapens medel inom unionens olika organ (yrkande 26).
Alf Svensson m.fl. (kds) anser i motion U21 att EU skall ha makt att utdöma och verkställa straff för de medlemsländer som gör sig skyldiga till illegal användning av EU:s gemensamma ekonomiska medel (yrkande 10).
Reflektionsgruppen
Gruppen pekar på den viktiga roll revisionsrätten spelar när det gäller att effektivt bekämpa bedrägeri och missbruk av medlen i gemenskapens budget. Förslag har lagts fram för att förtydliga den skyldighet som föreligger för staternas egna organ och nationella revisionsmyndigheter att samarbeta med revisionsrätten samt att klargöra dess möjlighet att granska unionens konton för utrikespolitik och för inrikes och rättsliga frågor. Några medlemmar har också föreslagit att revisionsrätten skall ha rätt att föra talan vid domstolen.
Gruppen hävdar att effektivare åtgärder mot bedrägeri också och framför allt är en fråga för medlemsstaterna.
Utskottets bedömning
Som framgår av regeringens skrivelse fäster regeringen stor vikt vid revisionsrättens möjligheter att effektivt fullgöra sin granskningsuppgift. Bl.a. anser regeringen att nuvarande regler bör kompletteras så att revisionsrätten ges rätt att inhämta upplysningar från samtliga organ som förvaltar gemenskapsmedel. Utskottet anser att motionerna U23 i denna del och U25 yrkande 26 bör anses tillgodosedda genom vad regeringen uttalat.
Utskottet vill i fråga om motion U21 yrkande 10 även erinra om de möjligheter som finns enligt artikel 171 att förelägga en medlemsstat att betala standardbelopp eller vite. Utskottet vill, från de synpunkter konstitutionsutskottet har att beakta, inte föreslå något uttalande av riksdagen med anledning av motionen i denna del.
2.6.8 Regionkommittén
Gällande ordning
Regionkommittén inrättades genom Maastrichtfördraget och består av 222 företrädare för lokala och regionala organ samt lika många suppleanter, utsedda för fyra år. Enligt fördraget skall rådet och kommissionen inhämta regionkommitténs yttrande i ett stort antal frågor som rör regionala intressen, särskilt inom områdena utbildning, ungdomsfrågor, kultur, folkhälsa, ekonomisk och social sammanhållning samt de transeuropeiska näten för transporter, telekommunikationer och energi. Regionkommittén kan också yttra sig på eget initiativ.
Kommittén är organisatoriskt och administrativt knuten till ekonomiska och sociala kommittén, som är ett remissorgan till rådet och kommissionen i bl.a. arbetslivs- och arbetsmarknadsfrågor.
Medlemmarna utses genom enhälligt beslut av rådet på förslag av respektive medlemsstater.
Motioner
Regionkommitténs uppgifter och ställning tas upp i två motioner.
Olof Johansson m.fl. (c) anser i motion U25 att regionkommittén bör ges större inflytande inom samarbetet bl.a. genom stärkta band med Europaparlamentet, stärkta resurser enligt reflektionsgruppens förslag samt aktiv rättskapacitet inför domstolen utan att subsidiaritetsprincipen därför ges en juridisk innebörd (yrkande 25).
Alf Svensson m.fl. (kds) anser i motion U21 att regionkommittén bör få högre status och rådfrågas i större omfattning (yrkande 11).
Reflektionsgruppen
Gruppens majoritet anser att kommittén behöver tid att fullt utveckla sin effektivitet innan ytterligare åtgärder övervägs. Majoriteten anser också att den skulle kunna förses med egen administration och att dess rådgivande funktioner skulle kunna användas bättre och möjligen utsträckas samt att Europaparlamentet borde ha rätt att rådfråga kommittén. Vissa medlemmar av gruppen anser också att kommittén bör ges egen rättskapacitet inför domstolen för att bevaka vissa intressen. En ledamot anser att denna kapacitet bör utsträckas till att avse talan om brott mot subsidiaritetsprincipen.
Ett mycket stort flertal inom gruppen motsätter sig den begäran regionkommittén framställt som innebär att kommittén vill ha befogenhet att väcka talan inför domstolen för oriktig tillämpning av subsidiaritetsprincipen. De anser att det inte är en uppgift för kommittén att tolka hur subsidiaritetsprincipen skall tillämpas på de befogenheter som delas mellan unionen och medlemsstaterna.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att regionkommitténs ställning bör övervägas. Frågan om regionernas inflytande bör enligt utskottet för svensk del i första hand lösas nationellt, och utskottet avstyrker motionerna U25 yrkande 25 och U21 yrkande 11.
2.6.9 De officiella språken m.m.
Motioner
Betydelsen av språkens ställning tas upp i två partimotioner.
Olof Johansson m.fl. (c) anför i motion U25 att få frågor i lika hög grad har betydelse för samarbetets folkliga stöd och legitimitet och för möjligheterna att utöva insyn för medborgare från alla EU:s medlemsländer. En utvidgning av samarbetet till fler länder får inte ändra denna grundläggande förutsättning. En ökad öppenhet i EU:s institutioner saknar betydelse om språkbarriärer ersätter hemligstämpeln. Rättssäkerheten kräver också att förslag till rättsakter finns tillgängliga på alla EU-språk innan beslut fattas. EU:s medborgare skall kunna skriva till EU:s institutioner och få svar på sitt lands officiella språk. Handlingar skall också finnas på alla officiella språk. Det finns inte anledning att överväga att förändra denna rättighet i samband med EU:s utvidgning. De officiella språkens ställning måste värnas (yrkande 21).
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion U22 att rätten för medborgare och politiker till information i god tid på det egna språket bör preciseras i traktaten. Om den löpande demokratiska granskningen skall fungera bör alla förslag till regler från kommissionen vara översatta och publicerade på varje officiellt språk tre månader före beslut. Också när arbetsgrupper i kommissionen anser sig ha ett förslag så pass färdigt att det skickas för yttrande till intresseorganisationer bör förslaget översättas och dess förekomst offentliggöras. Beslutade EU-regler skall bara vara giltiga om dessa regler följts (yrkande 9).
Tidigare uttalanden av riksdagen
Vid sin behandling av en motion om svenska språkets ställning i sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:KU43 hänvisade utskottet till propositionen om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19). I propositionen angavs att den omständigheten att medlemsländernas officiella språk också är officiella språk inom EU utgör ett uttryck för EU:s demokratiska förhållningssätt. Av naturliga skäl är emellertid de mindre språkens ställning i EU i praktiken svagare än de språk som talas och förstås av ett större antal människor. Det är mot den bakgrunden angeläget att det svenska språket aktivt utnyttjas i umgänget med EU:s institutioner så att rätten att använda det egna språket hålls levande.
Kulturutskottet (1994/95:KrU3y) anslöt sig i yttrande till bedömningarna i propositionen. Utskottet tillade bl.a. att då det gäller den demokratiska aspekten på språkanvändningen inom EU är det särskilt angeläget att rätten för svenska folkvalda representanter att uttrycka sig på sitt modersmål hävdas. Denna rätt måste med kraft hävdas redan från tidpunkten för Sveriges inträde i EU. Det var också enligt kulturutskottets mening viktigt att enskilda personer och företag håller på rätten att få kommunicera med EU:s institutioner på sitt modersmål.
Utrikesutskottet (bet. 1994/95:UU5), som instämde i vad kulturutskottet anfört beträffande det svenska språkets ställning, framhöll att det var av betydande värde att det svenska språket används av företrädare för vårt land i olika EU-sammanhang. En strävan bör vara att hävda det språkets ställning inom ramen för vedertagen praxis.
Konstitutionsutskottet delade vid sin behandling av motionen uppfattningen om betydelsen av att hävda svenskans ställning som arbetsspråk inom EU och förutsatte att regeringen även fortsättningsvis bevakar denna fråga och vidtar de åtgärder som behövs.
Yttrande av kulturutskottet
Kulturutskottet uttalar i sitt yttrande 1995/96:KrU4y att utskottet starkt vill understryka angelägenheten av att man från svensk sida med kraft hävdar rätten att inom EU:s institutioner använda svenska språket i såväl tal som skrift. Likaledes är det enligt kulturutskottet viktigt att de regler som gäller för översättning till svenska språket av EU- handlingar iakttas och att ett högt kvalitetskrav ställs på översättningarna. Med hänsyn till den redovisning som utskottet lämnat anser kulturutskottet - såvitt avser dess beredningsområde - att den behandlade motionen i aktuell del inte erfordrar någon riksdagens åtgärd.
Utskottets bedömning
Utskottet, som är medvetet om de påfrestningar när det gäller språkfrågorna som den förutsedda utvidgningen av EU innebär, vill starkt understryka betydelsen av att medlemsländernas officiella språk också är officiella språk inom unionen. Utskottet anser inte att något tillkännagivande behövs med anledning av motion U25 yrkande 21.
Utskottet vill också understryka betydelsen av att erforderliga handlingar faktiskt tillhandahålls på de officiella språken och att detta sker inom en rimlig tid. Utskottet är däremot inte berett att förorda någon ogiltighetsregel av det slag som föreslås i motion U22 yrkande 9.
2.7 Öppenhet och insyn i EU:s institutioner
2.7.1 Offentlighetsprincipen m.m.
Den svenska offentlighetsprincipen
Som en bakgrund ges en kort redogörelse för den svenska offentlighetsprincipen.
Offentlighetsprincipen kan beskrivas som den grundsats enligt vilken samhällsorganens verksamhet skall bedrivas under allmän insyn och kontroll. För att en offentlighetsprincip skall anses råda i samhället räcker det inte med att myndigheterna lämnar medborgarna en vidsträckt information om sitt arbete. Den offentliga verksamheten måste i stället ligga öppen för medborgarna och massmedierna på sådant sätt att dessa kan inhämta upplysningar i skilda angelägenheter efter eget val, oberoende av myndigheternas informationsgivning. Offentlighetsprincipen brukar anges fylla tre huvudändamål. Den utgör en garanti för rättssäkerheten, effektiviteten i förvaltningen och effektiviteten i folkstyret.
I första hand förknippas offentlighetsprincipen med bestämmelserna i 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen om allmänna handlingars offentlighet. Där föreskrivs att varje medborgare till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Härigenom markeras att handlingsoffentligheten utgör ett inslag i den medborgerliga yttrande- och informationsfriheten och därmed en av betingelserna för den demokratiska åsiktsbildningen.
Begränsningar av rätten att ta del av allmänna handlingar måste noga anges i en särskild lag (sekretesslagen, 1980:100) eller i annan lag som den särskilda lagen hänvisar till.
Ett annat inslag i offentlighetsprincipen utgör den medborgerliga yttrandefrihet som gäller också som grundsats för de tjänstemän och andra som är verksamma hos det allmänna och som även omfattar den information som de förfogar över i denna verksamhet.
Med meddelarskydd brukar man avse det komplex av regler i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som skall skydda den som medverkar vid tillkomsten av en tryckt skrift eller ett radio- eller TV-program genom att lämna uppgifter för offentliggörande. Skyddet åstadkoms genom bestämmelser om meddelarfrihet och anonymitetsskydd.
Meddelarfriheten innebär att det i viss utsträckning är möjligt att straffritt lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för publicering i tryckt skrift, radio eller TV.
Anonymitetsskyddet består av flera komponenter, och en väsentlig del är efterforskningsförbudet. Det innebär att myndigheter och andra allmänna organ inte får efterforska bl.a. den som lämnat ett meddelande för publicering. Efterforskning får dock ske i de fall då det behövs för åtal eller annat ingripande som är tillåtet enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.
Offentlighet och sekretess inom EU
I motsats till vad som gäller i Sverige existerar inom EU inte någon grundläggande offentlighetsprincip.
Unionens nuvarande medlemsländer har helt olika traditioner i fråga om allmänhetens rätt till insyn i myndigheternas verksamhet. Redan av dessa för medlemsländerna olika rättsliga system framgår att det inte finns någon harmoniserad lagstiftning på området. Varje land kan följa sin tradition. De grundläggande fördragen ger inte heller gemenskapen någon behörighet att bestämma vilka generella regler som medlemsländerna skall tillämpa när det gäller yttrande- och tryckfrihet. Däremot kan gemensamma regler med verkan på offentlighetsprincipen beslutas inom avgränsade områden med betydelse för den inre marknadens funktion. Vidare kan EG:s olika institutioner meddela sådana beslut beträffande institutionens verksamhet.
En grundläggande regel om sekretessen inom EG ges i artikel 214 i Romfördraget. Där föreskrivs att medlemmarna i gemenskapens institutioner, i kommittéer samt tjänstemän och övriga anställda i gemenskapen skall vara förpliktade att inte lämna ut upplysningar som omfattas av sekretess, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadsförhållanden. Skyldigheten gäller även efter det att anställningen eller uppdraget upphört.
Enligt de gemensamma regler som rådet och kommissionen beslutat kring årsskiftet 1993/94 är huvudprincipen att EU:s handlingar så långt möjligt skall vara tillgängliga för allmänheten under förutsättning att enskilda och allmänna intressen inte skadas. Både rådet och kommissionen har antagit beslut om allmänhetens tillgång till respektive institutions handlingar. Vidare har bestämmelser om hanteringen av en begäran att få del av handlingar utfärdats i arbetsordning för handläggning av allmänhetens begäran att få ta del av råds- och kommissionshandlingar. Reglerna innebär att den som önskar ta del av en handling skriftligen skall vända sig till rådet eller kommissionen med sin begäran. Är det fråga om uppgifter som kommer från någon annan - en annan EU-institution, medlemsstats myndighet eller ett företag eller en privatperson - skall hänvisning ske till den ursprunglige uppgiftslämnaren. Avslagsbeslut skall vara motiverade och ha fullföljdshänvisning. En begäran att få ta del av en handling kan avslås om dess utlämnande kan skada något av vissa särskilt angivna intressen, t.ex. skyddet för affärs- och industrihemligheter eller skyddet för förtroligheten vid kommissionens eller rådets interna överläggningar.
Hos EU:s institutioner finns inte några krav på registrering av handlingar i för allmänheten tillgängliga diarier.
Beträffande insynen i EG:s lagstiftningsprocess kan också följande framhållas.
Som framgått av tidigare avsnitt förutsätter varje bindande normgivningsbeslut i rådet att kommissionen lämnat ett förslag till ett sådant beslut. Verksamheten inom kommissionen bedrivs med den förtrolighet som är praxis i internationellt samarbete. Enligt kommissionens arbetsordning gäller sekretess för kommissionens sammanträden, och beslutsprocessen inom kommissionen är inte öppen för insyn.
Ett kommissionsförslag till normgivningsakt blir alltid offentligt i samma stund som det överlämnas till rådet för beredning och slutligt ställningstagande. Ofta offentliggör kommissionen också ett visst kommenterande material i samband med att ett förslag lämnas. Det sker då genom en förklarande promemoria.
Nästa steg i beslutsprocessen är att parlamentet avger yttrande. I parlamentet råder en stor öppenhet. Såväl parlamentets plenarsessioner som dess utskottsförhandlingar är öppna. Det innebär att parlamentets och de europeiska partigrupperingarnas inställning till en föreslagen rättsakt och eventuella förslag till tillägg blir allmänt kända.
Den beredningsprocess som därefter vidtar i rådet kan ibland pågå under några månaders tid men sträcker sig inte sällan över ett eller, ibland, flera år. Under den tiden utformas medlemsländernas ståndpunkter, i nationella beredningsprocesser liksom i gemensamma arbetsgrupper och slutligen i Coreper. Under den tiden kan kommissionens förslag bli föremål för t.ex. massmediers och intresseorganisationers granskning och opinionsbildning. Det kan debatteras i såväl europeiska som nationella fora av olika slag. När beslut i rådet skall fattas i samarbete med parlamentet, eller när parlamentet har medbestämmanderätt, skall rådet, i stället för att fatta ett slutligt beslut, i en första läsning enas om en gemensam ståndpunkt som överlämnas till parlamentet som därefter tar ställning till medlemsländernas gemensamma ståndpunkt. Rådet offentliggör sin gemensamma ståndpunkt, ofta tillsammans med en förklarande promemoria. Vid denna tidpunkt i beredningsprocessen berikas således det offentliga samtalet med ytterligare underlag. Medlemsländernas gemensamma syn på saken blir känd och möjlig att diskutera innan det slutliga beslutet fattas.
I december 1992 offentliggjorde kommissionen vissa åtgärder för att förbättra insynen i dess arbete. Kommissionen skall bl.a. i oktober månad varje år lägga fram ett arbets- och lagstiftningsprogram för det kommande året som skall bli mera lättläst och ges en vidare spridning än tidigare. Kommissionen skall också inhämta synpunkter från en bredare krets instanser på ett tidigt stadium av normgivningsprocessen. I det arbetet skall s.k. grönböcker användas i större utsträckning än för närvarande.
Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh den 11 och 12 december 1992 bekräftades strävan efter att öppna gemenskapens arbete för allmän insyn. Den processen skulle, uttalades det, innefatta följande element.
- Öppna rådsmöten för att diskutera varje ordförandeskaps och kommissionens handlingsprogram samt för att hålla en inledande diskussion om viktiga förslag till normgivningsakter och andra förslag.
- Offentliggörande av hur rådsmedlemmarna röstat (med möjlighet för den som önskar att avge en röstförklaring).
- Korta pressmeddelanden omedelbart efter varje rådsmöte.
- En fylligare bakgrundsinformation om förslag som är föremål för behandling i rådet.
- Offentliggörande av rådets s.k. gemensamma ståndpunkt när beslut skall fattas i samarbete med parlamentet eller då parlamentet har medbestämmanderätt. Dessutom skall då en förklarande promemoria publiceras.
Rådets i december 1993 antagna nya arbetsordning innehåller bl.a. bestämmelser om offentliggörande av rådets omröstningar. I de fall rådet utövar sin lagstiftande funktion - dvs. antar bindande rättsakter inom ramen för det traditionella EG-samarbetet - skall omröstningsresultatet göras offentligt, om inte en majoritet av länderna motsätter sig det. I andra fall kan ett omröstningsresultat publiceras om något land yrkar det och inte något annat land motsätter sig förslaget.
Rådet har i maj 1995 antagit ett antal slutsatser om ökad öppenhet genom en skärpt tillämpning av procedurregler för rådsarbetet. I enlighet med dessa slutsatser förband sig medlemsstaterna att alltid offentliggöra omröstningsresultaten i rådet. Vidare skulle rådsdebatterna i större omfattning än tidigare vara öppna för allmänheten och massmedierna. Informationen till allmänheten inför rådsmötena skulle vidare förbättras. Frågan om offentliggörande av rådets protokoll över antagande av rättsakter samt frågan om bruk och offentliggörande av de förklaringar som kan fogas till protokoll hänsköts till Coreper för ytterligare beredning.
Vid rådets möte den 2 oktober 1995 kom ministrarna överens om en uppförandekod för offentliggörande av rådsdeklarationer och protokoll i lagstiftande ärenden. Koden innebär att förklaringar och protokoll kommer att offentliggöras. Undantag från denna regel görs endast i de fall då ett medlemsland uttryckligen begär det, och en majoritet av rådets ledamöter inte beslutar annorlunda.
I sammanhanget kan nämnas två rättsprocesser om möjligheten att få ut handlingar från rådet.
Det s.k. Guardianmålet, där rådet hade vägrat en journalist från den brittiska tidningen The Guardian att få se protokoll från tre rådsmöten, avgjordes av förstainstansrätten den 19 oktober 1995. I sitt avgörande konstaterade rätten att rådet förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning som gör det möjligt för rådet att vid behov avslå en ansökan om tillgång till handlingar som har samband med dess överläggningar. Rätten anser att när rådet använder sig av detta utrymme för skönsmässig bedömning skall det göra en verklig avvägning mellan å ena sidan medborgarens intresse av att få tillgång till rådets handlingar och å andra sidan rådets eventuella intresse av att skydda sekretessen för dess överläggningar. Härefter konstaterar rätten att rådet inte hade fullgjort sin skyldighet att göra en avvägning mellan de föreliggande intressena när det gällde John Carvels begäran om att få tillgång till de aktuella protokollen. Rådets beslut att inte lämna ut handlingarna ogiltigförklarades därför.
Den svenska tidningen Journalisten har väckt talan mot rådet rörande dess vägran att lämna ut handlingar om Europol. Målet handläggs i förstainstansrätten, och rådet har avgett svaromål. Sverige har, liksom Danmark och Nederländerna samt parlamentet, anmält intervention i målet på Journalistens sida. Frankrike och Storbritannien har anmält intervention på rådets sida.
Nederländerna har väckt talan mot rådet under åberopande av att rådet inte kan besluta om regler gällande frågor om öppenhet m.m. i den form som skett, dvs. genom bestämmelser i bl.a. rådets arbetsordning. Målet handläggs av EG- domstolen och är ännu inte avgjort.
Mot bakgrund av bl.a. den lämnade redovisningen kan konstateras att arbetet i rådet och i kommissionen ända tills nyligen bedrivits med traditionell diplomatisk förtrolighet enligt folkrättslig kutym. Den gemensamma berednings- och beslutsprocessen syftar till att jämka samman femton olika staters ståndpunkter till en gemensam handlingslinje. Man har, liksom i andra internationella sammanhang, utgått från att det arbetet skulle försvåras om det skedde inför öppen ridå.
Trots kraven på förtrolighet vid de gemensamma institutionernas vverläggningar är det ett välkänt faktum att åtskillig information inför, och efter, sådana överläggningar ändå kommer till allmän kännedom. Systemet har ibland beskrivits som "den öppna sekretessen". I ett förhandlingsspel finns det inte sällan anledning för en part att offentliggöra sin egen ståndpunkt för att söka mobilisera stöd för den eller att, någon gång, låta en motparts position läcka ut i syfte att misskreditera den.
Till de krafter som har varit verksamma inom gemenskapen för att insyn och öppenhet skall prägla arbetet också på ett formellt plan hör de medlemsländer som nationellt tillämpar en grundläggande offentlighetsprincip, men också Europaparlamentet vars verksamhet präglas av en mycket stor öppenhet. Parlamentets ståndpunkt är att rådets förhandlingar bör vara offentliga då rådet utövar sin lagstiftande funktion. Samtliga medlemsländer antog en förklaring om ökad öppenhet redan i samband med att Maastrichtfördraget undertecknades. I förklaringen uttalade medlemsländerna att insyn i beslutsprocessen stärker institutionernas demokratiska karaktär och allmänhetens förtroende för förvaltningen. Länderna uppdrog därför åt kommissionen att föreslå åtgärder för att förbättra allmänhetens tillgång till den information som institutionerna besitter. Det är denna medlemsländernas gemensamma förklaring som bildat utgångspunkten för det fortsatta reform arbetet på detta område.
Regeringens skrivelse
I avsnittet om demokrati, öppenhet och insyn betonar regeringen att det är ett starkt svenskt intresse inför regeringskonferensen att tillgodose medborgarnas växande och berättigade krav på öppenhet och insyn och att en offentlighetsprincip lik vår svenska bör gälla för institutionerna inom EU.
Regeringen anser att debatterna inom ministerrådet i större utsträckning än för närvarande bör vara offentliga, när rådet sammanträder som lagstiftare och att protokoll från mötena bör vara tillgängliga för allmänheten.
Regeringen avser att vid regeringskonferensen verka för att fördragsändringar genomförs av innebörd att grundläggande principer om offentlighet skall gälla inom EU:s institutioner. Härigenom skulle uppnås att offentlighet blev utgångspunkten för all verksamhet i institutionerna. Kommissionen skulle förpliktas att vaka över att principerna efterlevs. För EG- domstolen skulle sådana fördragsförändringar få betydelse som grundval för tolkningen av bestämmelser om offentlighet och sekretess i det EG- rättsliga systemet. Ett fördragsfästande av principerna skulle också ge en nödvändig markering av den betydelse som EU:s medlemsstater fäster vid insyns- och öppenhetsfrågorna.
Motioner
Frågor om offentlighet tas upp i flera partimotioner.
Carl Bildt m.fl. (m) framhåller i motion U23 att offentlighet är en av de västerländska rättssamhällenas förnämsta kontrollmetoder och att offentlighet och insyn är viktiga både för den folkliga förankringen och kontrollen och för att få en bättre förvaltning av gemensamma angelägenheter. Motionärerna anser att en offentlighetsregel bör föras in i EU- fördragen.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion U22 att ministerrådets och Corepers möten bör göras offentliga om inte beslut om icke offentlighet tas med två tredjedels majoritet, att möjligheten att sekretessbelägga bör vara starkt begränsad och klargöras i fördragen samt att skälen för ett beslut om sekretess skall redovisas offentligt (yrkande 1). Vidare anser motionärerna att det är bra att regeringen avser att driva frågan om offentlighet och öppenhet på regeringskonferensen men att även införandet av meddelarskydd i traktaten måste vara en högt prioriterad fråga (yrkande 8).
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i motion U29 att svensk offentlighetsprincip skall införas i EU- institutionerna och inte får urholkas genom vidgade sekretessregler (yrkande 10) samt att svensk meddelarfrihet skall gälla även EU-institutionerna (yrkande 11).
Alf Svensson m.fl. (kds) anför i motion U21 att EU bör införa öppna rådsmöten vid beredning av lagstiftningsförslag samt offentlighetsprincip och meddelarfrihet (yrkande 21).
Frågan tas upp även i motion U19 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), och motionärerna anser, utan att framställa något yrkande, att Sveriges företrädare i EU på ett mycket mer pregnant sätt än hittills bör agera pådrivande för att offentlighetsprincipen skall bli gällande.
Frågan om riksdagens möjligheter att direkt verka för en ökad offentlighet inom EU tas upp i motion U27 av Birgit Friggebo (fp). Hon anser att vi i vår strävan till större insyn bör söka bundsförvanter i andra länder och att riksdagen bör kunna hjälpa till i detta arbete. Mot denna bakgrund bör samarbe tet med andra EU-länders parlament i denna fråga intensifieras och riksdags ledamöter och utskott kunna delta i en planmässig påverkansprocess gentemot andra parlament.
Reflektionsgruppen
Reflektionsgruppen är ense om att unionens verksamheter behöver göras mer tillgängliga och förståeliga för allmänheten. Begreppet transparens tjänar detta syfte och omfattar olika infallsvinklar.
Gruppen har studerat om det är möjligt att förenkla och klarlägga institu tionernas verksamhet och rekommenderar att dessa på ett bättre sätt använder sig av offentlighet, information och samråd, med särskild hänsyn till en förenkling av de nationella parlamentens arbete. Kommissionens förslag bör tillkännages i ett tidigare skede. Gruppen stöder bruket att ge ut grönböcker . Dessutom anses att det allt vanligare bruket att träffa inter institutionella avtal, vilka alla anser vara till nytta, bör åtföljas av att innehållet i dessa sprids till allmänheten och tillkännages offentligt.
Gruppen anför att tillämpning av subsidiaritetsprincipen bidrar till ökad insyn.
Vid förändringar av rådets organisation och arbetsmetoder måste enligt gruppen bl.a. målet med en högre grad av insyn beaktas. Förutom frågan om att offentliggöra rådets verksamhet rekommenderas att enskilda ges mer information och att lagtexternas tydlighet och kvalitet förbättras.
Några av gruppens medlemmar stöder tanken att den allmänna principen om tillgång till unionens handlingar förs in i unionsfördraget. De anser att det inte är tillräckligt att trygga denna princip i sekundärlagstiftningen eller genom politiska åtaganden och att det behövs en rättslig grund i fördraget så att medborgare och nationella parlament garanteras en mer direkt tillgång till sådana handlingar. Andra föredrar att denna princip upprätthålls och utvecklas genom rådets och kommissionens uppförandekod.
Utskottets tidigare bedömning av frågor om offentlighet inom EU
I sitt yttrande till utrikesutskottet över propositionen om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19, KU2y i bet. UU5) behandlade utskottet frågan om offentlighet och sekretess i EU. Utskottet konstaterade att frågan om allmänhetens rätt till insyn inom unionen sedan Maastrichtfördragets tillkomst har varit en viktig fråga. Det är, ansåg utskottet, otvetydigt så att unionen rör sig i riktning mot ökad öppenhet. Ur svensk synpunkt är denna rörelse visserligen ännu långsam och stundtals något tvekande, men dess riktning kan knappast sättas i fråga. Mot denna bakgrund framstod det enligt utskottet som ytterligt osannolikt med en utveckling mot gemensamma, för medlemsstaterna bindande, regelverk som inskränker den medborgerliga insynen. Lika osannolikt föreföll det utskottet att rörelsen mot större öppenhet i unionens egen verksamhet skulle kunna vändas eller ens hejdas.
Sammanfattningsvis anförde utskottet att underlaget för det offentliga samtalet i lagstiftningsfrågor kunde komma att bli mindre omfattande än tidigare på grund av att redovisningen av de överväganden som lett fram till ett beslut torde komma att bli mindre utförlig än vad vi var vana vid. Här fanns det enligt utskottet emellertid möjlighet för Sverige att själv påverka förhållandena genom att sträva efter så öppna former som möjligt för den del av beslutsprocessen som äger rum här i landet och att driva på arbetet mot ökad öppenhet i gemenskapens institutioner. Som medlem borde Sverige således dela med sig av sin erfarenhet av den betydelse som tryckfrihets- och offentlighetsprinciperna har för ett fritt samhällsskick och med kraft driva frågorna om öppenhet inom gemenskapens institutioner.
Utrikesutskottet (bet. 1994/95:UU5) nöjde sig vid sin behandling av propositionen med att konstatera att Sverige avsåg att vid ett medlemskap verka för ökad öppenhet inom EU:s institutioner.
Utskottet behandlade frågan om ökad öppenhet inom EU även i sitt betänkande 1994/95:KU43. Utskottet framhöll där att en ökad öppenhet i arbetet i EU:s institutioner är en förutsättning för att medlemskapet i EU skall kunna förankras hos svenska folket.
Utskottet konstaterade vidare med tillfredsställelse att frågan om allmänhetens rätt till insyn numera är en viktig fråga inom unionen och att det otvetydigt är så att unionen rör sig i riktning mot ökad öppenhet.
Utskottet vidhöll sin mening att regeringen kraftfullt borde verka för en ökad öppenhet i EU:s institutioner samt pekade på att viktiga initiativ i den riktningen också tagits från dansk sida med svenskt understöd. I avvaktan på resultatet av dessa framstötar fann utskottet det inte motiverat att riksdagen gjorde något uttalande till regeringen i frågan.
Utskottets bedömning
Inom Sverige råder, som framgår bl.a. av utskottets ovan nämnda uttalanden, stor enighet om offentlighetsprincipens betydelse. Regeringen avser också att vid regeringskonferensen verka för att grundläggande principer om offentlighet inom EU:s institutioner skrivs in i EU:s fördrag. Regeringen har också i andra sammanhang visat att frågan om offentlighet inom EU har hög prioritet.
Utskottet har inte någon annan uppfattning än regeringen i fråga om att skriva in grundläggande principer om offentlighet i EU:s fördrag. Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att även i andra sammanhang driva frågor om en offentlighetsprincip motsvarande den svenska och som således även omfattar bestämmelser om meddelarfrihet och registrering av handlingar.
När det gäller rådets debatter i lagstiftningsfrågor delar utskottet också regeringens uppfattning om att dessa i större utsträckning bör vara offentliga.
Med det anförda anser utskottet syftet med motionerna U21 yrkande 21, U22 yrkandena 1 och 8, U23 i denna del samt U29 yrkandena 10 och 11 tillgodosett.
I motion U27 (fp) framhålls den svenska riksdagens, dess ledamöters och organs möjligheter att medverka för att driva utvecklingen inom EU mot större offentlighet genom att påverka övriga medlemsstaters parlament.
Utskottet delar denna synpunkt och utgår från att framför allt talmanskonferensen noga uppmärksammar även denna aspekt vid bedömningar av besöksutbyte med andra parlament och vid det interparlamentariska samarbetet främst med övriga EU-länder.
2.7.2 Lobbyismen inom EU
Motion
Inger Lundberg m.fl. (s) tar i motion U24 upp den lobbyverksamhet som bedrivs inom EU:s institutioner och anser att systemet bör ses över. Översynen bör omfatta lobbyismens betydelse för olika beslut inom EU och former för att skapa en ökad öppenhet om hur olika lobbyister påverkat ett ställningstagande. En väg till ökad öppenhet kan vara krav på att de kontakter som påverkat ett ärende noteras i anslutning till ärendet. Eftersom Europaparlamentet hittills varit oförmöget att kunna ena sig om elementära krav på registrering av lobbyister m.m. måste det enligt motionärerna ankomma på staterna att ta initiativ till en översyn (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Lobbyverksamhet har en mer etablerad och accepterad roll inom EU:s institutioner och beslutsprocess än vad som är brukligt i Sverige.
Utskottet anser att det kan finnas goda skäl att se över hur beslutsprocessen kan påverkas av lobbysystemet. Diskussioner och försök att skapa regler pågår också inom EU, även om arbetet, som motionärerna påpekar, går trögt och drabbas av bakslag. Utskottet anser inte att detta är en fråga för regeringskonferensen. Utskottet vill dock i fråga om betydelsen av register som är öppna för allmänheten hänvisa till vad utskottet anfört under avsnittet om offentlighetsprincipen, och utskottet vill framhålla att sådana register skulle ge bättre möjligheter till insyn i vad olika företags och organisationers kontakter med institutionerna har haft för inverkan på olika beslut.
Något uttalande med anledning av motion U24 yrkande 2 vill utskottet således inte föreslå.
2.8 Skyddet för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter
Gällande ordning
Gemenskapsrätten saknar ett kodifierat fri- och rättighetsskydd. Det har dessutom hävdats att gemensamt beslutade regler gäller framför nationell rätt oavsett dess konstitutionella valör, således principiellt även framför nationell grundlag, och en gemensamt beslutad regel kan alltså inte angripas utifrån det fri- och rättighetsskydd som ges i en nationell författning. Inte heller är unionen ansluten till Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Gemenskapsregler skulle således inte heller kunna angripas hos konventionens övervakningsorgan i Strasbourg.
Ett gemenskapsrättsligt fri- och rättighetsskydd har ändå kommit att växa fram, och genom unionsfördraget har den gemenskapsrättsliga primärrätten kommit att innehålla en bestämmelse om respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna. Medlemsstaternas regeringar bekräftar i unionsfördragets ingress den vikt som de fäster vid respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt vid rättsstatsprincipen, och i artikel F.2 anges att unionen som allmänna principer för gemenskapsrätten skall respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner. Bestämmelsen återger den praxis som tidigare utbildats av domstolen.
Europarådets konvention trädde i kraft år 1953. Konventionen innehåller både materiella bestämmelser om rättigheter och friheter och bestämmelser om upprättandet av en europeisk kommission och en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna. Konventionen är öppen för undertecknande av medlemmarna i Europarådet. Samtliga EU:s medlemsstater är anslutna till konventionen.
Gemenskapen har ställning som ett eget folkrättssubjekt i förhållande till övriga folkrättssubjekt, dvs. i första hand världens stater. Det anses följa av artiklarna 210 och 211 i EG-fördraget.
I artikel 210 sägs att gemenskapen skall vara en juridisk person. I artikel 211 sägs att gemenskapen i varje medlemsstat skall ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen; den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Gemenskapen skall i sådana fall företrädas av kommissionen.
Med det sagda följer inte att gemenskapen också äger rätt att sluta avtal med stater som inte är medlemmar. Varken gemenskapen eller unionen är ju någon stat och besitter därför inte heller en sådans inneboende rätt att träffa avtal med andra stater. Unionen har ju över huvud taget inte någon kompetens i sig , dvs. inte som en stat några av det internationella rätts- systemet allmänt erkända rättigheter. Tvärtom har unionen principiellt endast de befogenheter som framgår av de konstituerande fördragen och som medlemsstaterna genom att tillträda fördragen har anförtrott den.
Det är endast ett fåtal bestämmelser i Romfördraget som uttryckligen ger gemenskapen kompetens att ingå avtal med tredje land. Samtidigt är gemenskapen, ensam eller tillsammans med medlemsstaterna, nu avtalspart i fler än 800 internationella fördrag med sammanlagt fler än 100 icke medlemsstater. Det beror på att dels de uttryckliga kompetensregler som finns har tolkats extensivt, dels traktatkompetens ansetts vara underförstådd i fördraget även på sådana områden där uttrycklig kompetens saknas.
Enligt artikel 234 i Romfördraget är gemenskapen förbjuden att försvåra en medlemsstats förpliktelser enligt internationella överenskommelser slutna innan den staten blev en medlemsstat. Enligt EG-domstolen innebär detta att EG- fördraget inte påverkar medlemsstaters skyldigheter i förhållande till icke- medlemsstater. Förhållanden medlemsstater emellan regleras däremot uttömmande av Romfördraget.
För de flesta av gemenskapens medlemsstater är detta fallet med Europakonventionen om skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna. Europakonventionens organ kan följaktligen pröva en talan mot en medlemsstat avseende genomförandet på nationell nivå av gemenskapsåtgärder som strider mot konventionen. Medlemsstaterna kan inte undvika ansvar och kontroll under Europakonventionen med hänvisning till att de endast verkställer gemenskapsåtgärder.
Med hänsyn till att gemenskapen har utvecklats till ett eget rättssubjekt måste också gemenskapen som sådan kunna göras ansvarig för brott mot internationella rättsregler. Regeln i artikel 228 har av EG-domstolen tolkats så att också internationella överenskommelser ingångna av medlemsstaterna innan de blev medlemsstater kan förplikta gemenskapen. Vad beträffar denna princips tillämpning avseende Europakonventionen om skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna anses gemenskapen dock inte ha övertagit medlemsstaternas förpliktelser. Europakonventionens organ anser sig inte behöriga att pröva anmälningar mot gemenskapens institutioner.
Europakonventionen är det viktigaste instrumentet avseende de i Europa erkända fri- och rättigheterna. Samtliga Europeiska unionens medlemsstater har skrivit under den, och EG-domstolen har sedan början på 1980-talet tydligt förklarat att konventionens fri- och rättigheter också erkänns som gemenskapsrättsliga fri- och rättigheter. Trots detta har man dock inte gått så långt att man förklarat Europakonventionen som direkt tillämplig i gemenskapsrätten utan begränsat dess betydelse till en inspirationskälla för regler som hämtar sin ställning som rättskälla ur gemenskapen.
En anslutning av gemenskapen till Europakonventionen skulle kunna anses göra Europakonventionens organ behöriga att pröva såväl anmälningar mellan gemenskapen och andra konventionsstater (som inte också är medlemsstater i EU) som framställningar från enskilda.
Regeringens skrivelse
Regeringen förklarar att ett sätt att betona den vikt som EU:s medlemsländer fäster vid respekten för mänskliga rättigheter vore att ansluta den europeiska gemenskapen till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Motioner
Frågan om Europeiska unionens anslutning till Europarådets konvention tas upp i flera partimotioner.
Carl Bildt m.fl. (m) anser i motion U23 att konventionen bör få direkt rättsverkan också för EU i sig genom att EU får rättslig status och ansluts som en part till konventionen.
Åsikten att EG-rättens grundlagar bör förbättras genom att EU får skriva under Europarådets konvention framförs, dock utan yrkande, också i motion U19 av Lars Leijonborg m.fl. (fp). Likaså utan yrkande anförs i motionen att medborgarnas grundläggande rättigheter och ett förbud mot all sorts diskriminering bör skrivas in i unionsfördragets inledning.
Gudrun Schyman m.fl. (v) påpekar i motion U22 att regeringen i skrivelsen framhåller möjligheten att ansluta den europeiska gemenskapen till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Motionärerna anför att det därmed skulle göras tydligt att gemenskapen delar värderingen att individer inte skall diskrimineras på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion eller politisk åskådning. De anför vidare att gemenskapen också borde verka för att individer inte skall diskrimineras på grund av handikapp, ålder och sexuell inriktning. Regeringen bör enligt motionärerna verka för att gemenskapen ägnar uppmärksamhet åt språkliga och etniska minoriteters rättigheter (yrkande 13).
Alf Svensson m.fl. (kds) anser i motion U21 att EU-fördragen bör inledas med en komplett förteckning över grundläggande mänskliga fri- och rättigheter och att därför Europarådets konvention bör infogas i fördragstexterna (yrkande 4). Motionärerna anser att EU bör få en egen juridisk internationell identitet, som skall gälla inom de områden som EU har kompetens att agera på (yrkande 7).
Domstolens rapport
I fråga om katalog över fri- och rättigheter påpekar domstolen att den redan prövar frågan om iakttagande av fri- och rättigheter i enlighet med Europarådets konvention och medlemsstaternas grundlagstraditioner. En katalog skulle därför inte innebära någon nyordning. Domstolen frågar sig dock om rätten för en enskild att föra talan om ogiltighet enligt artikel 173 angående en rättsakt som direkt och personligen berör den enskilde räcker för att säkerställa ett effektivt skydd mot de överträdelser av grundläggande rättigheter som EU-institutionerna skulle kunna göra sig skyldiga till i sin lagstiftande verksamhet.
Reflektionsgruppen
Reflektionsgruppen ägnar frågor om mänskliga rättigheter och andra grundläggande rättigheter tämligen stor uppmärksamhet.
Ett grundläggande synsätt på detta område skulle enligt gruppen för det första bestå i att tydligt uttala den allmänna princip om respekt för de grundläggande rättigheterna som föreskrivs i artikel F.2 och göra den mer användbar.
Vad gäller möjligheten till klagomål från enskilda rörande mänskliga rät tigheter pekar ett flertal av gruppmedlemmarna på den nuvarande inkonsekvensen som ligger i att medan medlemsstaterna är underkastade övervakningsmekanismerna i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna gäller inte denna kontroll för unionens institutioner och gemenskapslagstiftningen.
Det är en allmän, men inte enhällig, uppfattning i gruppen att unionen, om den eller åtminstone gemenskapen blir en juridisk person, bör ansluta sig till europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, och det erinras om att domstolen ombetts yttra sig i denna fråga.
Oberoende av det ovan sagda pekar några medlemmar i gruppen på fördelarna med att införa en förklaring om individens rättigheter antingen i bestämmelserna, i en bilaga eller i ingressen. En jämförande undersökning har gjorts av de grundläggande rättigheter som garanteras i medlemsstaterna, som visar de tekniska svårigheterna med en sådan åtgärd. Vad beträffar individuellt skydd på EU-nivå anser dessa medlemmar att det endast är gemenskapens anslutning till europeiska konventionen och/eller införandet av en rättighetsförteckning i bestämmelserna som skulle medföra ett ytterligare skydd, antingen av domstolarna i Luxemburg och Strasbourg i första fallet, eller endast av domstolen i Luxemburg i det andra fallet.
Det har också noterats att verkningarna på unionen av de olika förslagen om de grundläggande rättigheterna måste studeras noggrant av konferensen.
Reflektionsgruppen har också övervägt frågan om bestämmelser om icke- diskriminering i olika avseenden.
Utskottets bedömning
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund läggande friheterna har enligt utskottets mening en mycket stor betydelse.
En anslutning till konventionen av unionen eller gemenskapen skulle innebära en reell förstärkning av skyddet för grundläggande fri- och rättigheter då den skulle förplikta gemenskapen att garantera ett visst minimiskydd och dessutom acceptera en extern rättslig kontroll. Vidare skulle en anslutning ha ett symboliskt värde genom att visa att EU tål en internationell granskning på samma sätt som medlemsstaterna och därför ge en ökad legitimitet. Ett erkännande av Europadomstolen i Strasbourg som auktoritativ skulle också kunna hindra EG-domstolen från att utveckla en skiljaktig rättspraxis avseende konventionens grundläggande fri- och rättigheter.
Utskottet konstaterar att regeringen i sin skrivelse framhåller möjligheten att ansluta gemenskapen till Europakonventionen som ett sätt att betona den vikt som EU:s medlemsländer fäster vid respekten för mänskliga rättigheter. Utskottet utgår från att regeringen kommer att verka för att de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna inom unionen ges starkt skydd och att de fördelar som en anslutning till Europakonventionen innebär noga beaktas.
Med det anförda anser utskottet att syftet med motionerna U21 yrkandena 4 och 7, U22 yrkande 13 och U23 i denna del är tillgodosett.
2.9 Frågor om suspension och utträde ur unionen
Motioner
I flera motioner tas frågan upp om att i fördraget införa bestämmelser om rätt till utträde.
Olof Johansson m.fl. (c) anser i motion U25 att möjlighet bör finnas att suspendera traktaten i förhållande till en medlemsstat och att en utträdesparagraf bör införas (yrkande 1). Det förefaller enligt motionärerna rimligt att införa en möjlighet att tillfälligt suspendera fördraget i förhållande till en medlemsstat som allvarligt och upprepat bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna eller de demokratiska grundprinciperna. Motionärerna anser vidare att det i fördraget bör regleras hur ett kontrollerat utträde ur EU- samarbetet skall gå till.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion U22 att rätten till utträde bör skrivas in i fördraget (yrkande 7). Rätten bör avse EU som helhet eller vissa delar av samarbetet.
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i motion U29 att regeringen inför EU:s regeringskonferens 1996 skall arbeta för att utträdesrätt från EU införs (yrkande 1).
Bengt-Ola Ryttar (s) anser i motion U30 att en utträdesparagraf skall införas (yrkande 2).
Bakgrund
I såväl Romfördraget som Euratomfördraget anges att fördraget har ingåtts på obegränsad tid (artiklarna 240 resp. 208). Detta kan ses mot bakgrund av att Parisfördraget är begränsat i tiden till 50 år räknat från dagen för ikraftträdandet (artikel 97). Maastrichtfördraget har på samma sätt som Romfördraget och Euratomfördraget ingåtts på obegränsad tid (artikel Q).
Inget av fördragen innehåller regler om en medlemsstats möjligheter till uppsägning eller utträde. Det förekommer inte heller bestämmelser om att en medlemsstat kan bli föremål för suspension av fördragsbestämmelser eller uteslutas ur unionen. I Romfördragets ingress anges att de fördragsslutande parterna är beslutna att lägga grunden till en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, och i Maastrichtfördragets ingress uttalas att de fördragsslutande parterna har föresatt sig att fortsätta processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken.
Hitintills har inte någon medlemsstat utträtt ur gemenskaperna eller unionen. I Storbritannien hölls år 1975 en folkomröstning om fortsatt medlemskap. Majoriteten röstade för medlemskapet och utträde blev inte aktuellt. På Grönland hölls år 1982, sedan Grönland fått en självstyrelselag år 1979, folkomröstning varvid beslöts att Grönland skulle utträda ur gemenskaperna. De grundläggande fördragen ändrades i enligt med bestämmelserna i dessa och efter det att medlemsländerna hade ratificerat ändringarna, trädde dessa i kraft. Därmed upphörde tillämpningen av fördragen på Grönland som sedan dess är ett associerat område (se artikel 136a i Romfördraget).
Bestämmelser om ändring av de grundläggande fördragen finns i artikel N. Enligt denna får varje medlemsstats regering eller kommissionen förelägga rådet förslag till ändringar av de fördrag som unionen bygger på. Om rådet efter att ha hört Europaparlamentet och i förekommande fall kommissionen uttalar sig för att sammankalla en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar, skall konferensen sammankallas av rådets ordförande i syfte att i samförstånd komma överens om de ändringar som skall göras i fördragen. Ändringarna träder i kraft när de har ratificerats av samtliga medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.
EG-domstolen är den högste uttolkaren av de grundläggande fördragen. Detta kommer till uttryck i artikel 164 i Romfördraget om att domstolen skall säkerställa att lag och rätt iakttas vid tolkningen och tillämpningen av fördraget. Beträffande tolkningen eller tillämpningen av fördragen har medlemsländerna enligt artikel 219 i Romfördraget (liksom i de två andra gemenskapsfördragen) förbundit sig att inte lösa tvister om tolkning och tillämpning av fördraget på annat sätt än som bestämts i detta. Enligt artikel L i Maastrichtfördraget skall bestämmelserna om domstolens kompetens i de tre gemenskapsfördragen tillämpas bl.a. på artiklarna N, O och Q i Maastrichtfördraget.
EG-domstolen har inte uttalat sig om huruvida ett medlemsland kan utträda ur unionen, än mindre om möjligheten att vid fördragsbrott suspendera eller upphäva fördragsbestämmelserna. Domstolen har emellertid uttalat att fördragen inte kan ändras på annat sätt än i enlighet med den procedur som föreskrivs i desamma, dvs. numera artikel N i Maastrichtfördraget.
Enligt Mats Melin och Göran Schäder i boken EU:s konstitution - Maktfördelningen mellan unionens institutioner följer av fördragen skyldighet att överlåta suveränitetsrättigheter och den nödvändiga överlåtelsens omfattning samt att en medlemsstat inte utan att göra sig skyldig till fördragsbrott kan ensidigt återta suveränitetsrättigheter som den överlåtit. Däremot står det givetvis medlemsstaterna fritt att tillsammans, i ett nytt fördrag som de enas om, såväl inskränka som utvidga sin skyldighet att överlåta suveränitetsrättigheter till gemensamt utövande.
Traktaträtt i allmänhet och Wienkonventionen
Folkrättens regelverk kan främst sägas bestå av den allmänna folkrätten eller sedvanerätten, dvs. statspraxis som har godtagits som gällande rätt, och traktaträtten, dvs. internationella överenskommelser. De två byggstenarna utgör inte isolerade företeelser utan samverkar med och påverkar varandra på ett sätt som gör att regelverket kan sägas vara allt annat än statiskt. Många internationella överenskommelser inom skilda ämnesområden har t.ex. kodifierat delar av den allmänna folkrätten. Ett exempel på en sådan överenskommelse är 1969 års Wienkonvention om traktaträtten. Konventionen anses ha kodifierat huvuddelen av den allmänna folkrättens regler om internationella överenskommelser. I Wienkonventionen finns t.ex. bestämmelser om tolkning av internationella överenskommelser eller traktater som är den benämning som används i konventionen. Vidare finns bestämmelser om uppsägning, suspension och upphörande av traktater.
Wienkonventionen trädde i kraft först den 27 januari 1980. Sverige tillträdde konventionen år 1975. Konventionen äger tillämpning på traktater mellan stater. I konventionen förstås med benämningen traktat "en internationell överenskommelse sluten mellan stater i skriftlig form och underkastad internationell rätt, oavsett om den intagits i ett enda instrument eller i två eller flera sammanhörande instrument och oavsett dess särskilda beteckning" (artiklarna 1 och 2.1 a). Konventionen har ingen retroaktiv verkan utan äger endast tillämpning på traktater som stater ingår efter det att Wienkonventionen trätt i kraft för dem (artikel 4). Det är främst bestämmelserna som rör utträde, suspension och uteslutning som är av intresse här.
Enligt Wienkonventionen kan en part som huvudregel frånträda en traktat dels i enlighet med traktatens bestämmelser, dels med alla parters samtycke och efter samråd med de övriga fördragsslutande staterna (artikel 54).
Wienkonventionen anger omständigheter som kan utgöra grund för en parts frånträde trots att traktaten inte förutser möjligheten av en uppsägning. Huvudregeln är att traktaten inte kan bli föremål för uppsägning eller frånträde om en bestämmelse därom saknas i överenskommelsen. Kan det däremot fastställas att parterna hade för avsikt att medge möjligheten av uppsägning eller frånträde eller kan rätt till uppsägning eller frånträde anses underförstådd på grund av traktatens natur så kan traktaten ändå bli föremål för uppsägning eller frånträde (artikel 56.1).
Även om det föreligger hinder att fastställa att parterna hade för avsikt att medge uppsägning eller en uppsägningsrätt inte kan anses underförstådd på grund av traktatens natur kan en stat i undantagsfall åberopa en oförutsedd fundamental förändring i de omständigheter som förelåg vid tiden för traktatens ingående som skäl till att frånträda traktaten (artikel 62.1). En sådan förändring kan emellertid inte åberopas som skäl till att frånträda om inte två villkor är uppfyllda; dels skall dessa omständigheter ha utgjort en väsentlig förutsättning för parternas samtycke till att vara bundna av traktaten, dels skall förändringen ha verkningar som genomgripande ändrar omfattningen av de förpliktelser som återstår att fullgöra enligt traktaten. Wienkonventionen ger i den här bestämmelsen uttryck för den gamla folkrättsliga principen rebus sic stantibus (ung. medan sakerna stod så), dvs. att ett fördrag inte längre är bindande när de omständigheter under vilka det tillkommit väsentligen har förändrats.
Även om de flesta EU-medlemsstater har tillträtt konventionen, gäller det inte alla. Konventionen kan inte tillämpas gentemot de stater som inte har samtyckt till att vara bundna av den. Detta hindrar emellertid inte att de kan vara bundna av de allmänna folkrättsliga reglerna på området, som binder alla stater. Dessa regler kan motsvara bestämmelserna i Wienkonventionen, eftersom många av den allmänna folkrättens regler på traktaträttens område har kodifierats i konventionen, men de kan även vara betydligt mer oklara eftersom konventionen i vissa avseenden har vidareutvecklat den allmänna folkrätten.
Konventionen har ingen retroaktiv verkan. Den äger endast tillämpning på traktater som stater ingår efter det att konventionen har trätt i kraft för dem (artikel 4). Sverige tillträdde konventionen 20 år före tillträdet till anslutningsfördraget och i och med det de grundläggande fördragen. För flera medlemsstater har resp. tillträde skett i omvänd ordning. Detta utgör inte något hinder mot att allmänna folkrättsliga regler på området kan tillämpas.
Suspension och uteslutning
I Wienkonventionen anges i artikel 72 rättsverkan av en suspension av en traktat. Bestämmelsen nämner bl.a. att om parterna inte kommer överens om annat skall en suspension av en traktat frita de parter mellan vilka traktaten suspenderas från förpliktelsen att fullgöra traktaten i deras inbördes förhållande under den tid suspensionen varar (artikel 72.1 a). Under den tid suspensionen varar skall parterna avhålla sig från handlingar som är dgnade att hindra återupptagandet av traktatens tillämpning (artikel 72.2). Det kan alltså vara värt att notera att det endast är tillämpningen av traktatens bestämmelser som suspenderas. Den part eller de parter som suspenderas är emellertid fortfarande parter i traktaten; avtalsförhållandet mellan parterna består.
Även om en internationell överenskommelse inte reglerar frågan om suspension av överenskommelsen kan den suspenderas i förhållande till t.ex. en bestämd part enligt traktaträtten, om vissa förutsättningar är uppfyllda. En suspension kan ske i förhållande till en bestämd part då alla parter är överens om det och efter samråd eller på grund av avtalsbrott. Förutsättningar kan också föreligga vid en fundamental förändring av omständigheterna.
Det kan således konstateras att frånvaron av en suspensions- eller uteslutningsklausul i ett fördrag inte i sig omöjliggör en suspension eller uteslutning av en part.
Reflektionsgruppen
Reflektionsgruppen finner allmänt att det, under den pågående processen att bygga upp Europa och framför allt på tröskeln till en utvidgning, finns ett brådskande behov att säkerställa full efterlevnad av grundläggande rättigheter. Detta gäller både i relationerna mellan unionen och medlemsstaterna och i relationerna mellan staterna och individen. Ett flertal inom gruppen anser att en artikel bör införas i fördraget om sanktioner mot ett medlemsland som begår allvarliga och upprepade brott mot mänskliga rättigheter eller grundläggande demokratiska principer. T.o.m. möjligheten av uteslutning av ett sådant land har diskuterats. De flesta i gruppen vill dock vara försiktiga när det gäller en sådan möjlighet, eftersom enbart suspension av rättigheter skulle kunna åstadkomma de önskvärda effekterna, och eftersom det kan finnas en risk att möjligheten till uteslutning skulle sätta unionsmedlemskapets oåterkallelighet i fråga.
Utskottets bedömning
Vad gäller den i samband med Europakonventionen och en förestående utvidgning aktualiserade frågan om möjligheterna att suspendera traktaten eller delar av den i förhållande till en medlemsstat, vill utskottet ställa sig bakom den uppfattning som uttryckts i reflektionsgruppen och som tas upp i motion U25. Utskottet anser således att det är viktigt att frågan övervägs noga inför en utvidgning av unionen. Dessa överväganden bör innefatta en precisering av förutsättningarna för suspension och frågan om möjligheten att förnya ett suspensionsbeslut eller att sträcka ut det i tiden.
Vad gäller frågan om en utträdesparagraf, vill utskottet till en början erinra om att såväl Romfördraget som Maastrichtfördraget slutits för obegränsad tid och att avsikten med fördragen är att skapa en allt fastare förening mellan medlemsstaterna. En bestämmelse om utträde skulle inte ligga i linje med denna målsättning. Utskottet anser det inte heller ligga i linje med Sveriges intressen att, drygt ett år efter inträdet i unionen, driva en fråga som måste uppfattas som att Sverige avser att lämna unionen. Utskottet anser vidare att det visserligen måste anses föreligga möjlighet för en stat att utträda ur unionen. Utskottet anser dock inte att det finns anledning att i förtid tynga den förestående regeringskonferensen med problem som antingen inte kommer att aktualiseras eller, om de aktualiseras, ändå kommer att kräva omfattande förhandlingar mellan staterna. Enligt utskottets mening skulle dessutom en fastställd utträdesform kunna i onödan låsa medlemsstaternas handlingsutrymme. Utskottet avstyrker motionerna U22 yrkande 7, U25 yrkande 1, U29 yrkande 1 och U30 yrkande 2.
2.10 Regeringens skrivelse i övrigt
Regeringens skrivelse i de delar som faller inom utskottets beredningsområde och som inte berörts ovan föranleder inte något utskottets uttalande.
Stockholm den 22 februari 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils- Göran Holmqvist (s), Sivert Carlsson (c), Henrik S Järrel (m) och Bengt Hurtig (v).
Avvikande meningar
Gemenskapens och medlemsstaternas kompetens
Artikel 235
1. Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Att helt och slutar med yrkande 10. bort ha följande lydelse:
Artikel 235 har enligt utskottets mening varit ett effektivt instrument för att utvidga EU:s befogenheter på ett sätt som inte kan anses acceptabelt. Utskottet anser att bestämmelsen bör avskaffas, och regeringen bör verka för detta vid regeringskonferensen.
Det anförda bör med bifall till motionerna U22 yrkande 6 och U30 yrkande 10 och med anledning av motion U19 yrkande 6 ges regeringen till känna.
2. Birgit Friggebo och Håkan Holmberg (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Att helt och slutar med yrkande 10. bort ha följande lydelse:
Artikel 235 ger enligt utskottets mening i sin nuvarande utformning alltför stort utrymme för EU att med hänvisning till den gemensamma marknaden ta till sig nya områden. Utskottet anser därför att det finns anledning att överväga hur bestämmelsen kan ges större stringens för att begränsa dess tillämpning. I dessa överväganden kan också finnas anledning att diskutera ett avskaffande av paragrafen.
Det anförda bör med bifall till motion U19 yrkande 6 och med anledning av motionerna U22 yrkande 6 och U30 yrkande 10 ges regeringen till känna.
Kompetenskatalog
3. Birgit Friggebo (fp), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Sivert Carlsson (c) och Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Det är och slutar med yrkande 6. bort ha följande lydelse:
Utskottet är medvetet om svårigheterna att upprätta en exakt och uttömmande katalog över kompetenser på EU-nivå och på medlemsstatsnivå. Detta innebär dock inte att en kompetenskatalog, även om fullständighet inte uppnås, skulle vara utan betydelse. Utskottet anser tvärtom att en sådan katalog skulle vara av stor betydelse för att beslut om åtgärder skall komma att fattas på den nivå där de hör hemma.
Med hänsyn till det anförda bör regeringen verka för att en kompetenskatalog upprättas.
Subsidiaritetsprincipens tillämpning regionalt och lokalt
4. Sivert Carlsson (c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Att i och slutar med denna del. bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka den lokala självstyrelsens grundläggande betydelse för det politiska systemet i de västeuropeiska demokratierna och vikten av att beslut inom EU-samarbetet harmonierar med principen om lokal och regional självstyrelse. Utskottet anser att en kompetenskatalog bör kombineras med att bestämmelsen i artikel 3b om subsidiaritetsprincipen kompletteras med en hänvisning till regionala och lokala myndigheters möjlighet att agera. Utskottet är medvetet om att hänvisningen till regionala och lokala myndigheter kan vara diskutabel såvitt avser ansvaret för decentralisering inom medlemsländerna. Utskottet anser emellertid att behovet att stimulera en decentralistisk utveckling såväl i Sverige som i övriga medlemsländer väger tyngst och är en parallell till det ansvar som vi anser att Sverige har inom områden som jämställdhet, miljö och öppenhet.
Regeringen bör således verka för att artikel 3b får följande lydelse: På de områden där gemenskapen inte är ensam behörig skall den i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen agera endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna eller av de regionala eller lokala myndigheterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.
Det anförda bör med bifall till motion U25 yrkande 2 i denna del ges regeringen till känna.
Beslutsprocessen inom EU
Kommissionens ställning m.m.
5. Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Något konkret och slutar med yrkande 6. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns en klar tendens inom EU i riktning mot överstatlighet. Utskottet anser att Sverige, som anförs i motion U29, bör motsätta sig varje steg som ger kommissionen karaktär av regering och rådets ordförande karaktär av statschef.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
Särskilda frågor om institutionerna och deras roll
Beslut i rådet med kvalificerad majoritet
6. Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Det är och slutar med denna del. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att möjligheterna att fatta beslut med kvalificerad majoritet i rådet bör ökas, och utskottet avstyrker därmed motionerna U21 yrkande 20, U23 i denna del och U25 yrkande 22 i denna del.
Röstviktning i rådet
7. Peter Eriksson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Av mycket och slutar med är tillgodosedda. bort ha följande lydelse:
Regeringen uttalar i skrivelsen att det är av stor vikt för Sverige att vårt inflytande inte minskar och att balansen mellan stora och små medlemsländer inte får undermineras. De större ländernas reella inflytande inom EU är i dag mycket stort, och utskottet anser att dessa länder inte skall ges ökat röstetal i rådet.
Kommissionens status
8. Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Som konstitutionsutskottet och slutar med justitieutskottet uttryckt. bort ha följande lydelse:
Kommissionens status är med ensamrätten till initiativ i lagstiftningsfrågor enligt utskottets uppfattning för stark, och den bör som begärs i motion U22 yrkande 4 ändras till att vara ett i huvudsak beredande organ. Detta bör ges regeringen till känna, och regeringen bör vid regeringskonferensen verka för en sådan ordning.
9. Sivert Carlsson (c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Som konstitutionsutskottet och slutar med justitieutskottet uttryckt. bort ha följande lydelse:
Kommissionen har i dag ensam initiativrätt inom första pelaren. Utskottet anser att medlemsländerna, som anförs i motion U25 yrkande 22 i denna del, bör få möjlighet att ta initiativ i större utsträckning än i dag. Regeringen bör vid regeringskonferensen verka för detta. Kommissionens ställning bör i övrigt bestå, och utskottet avstyrker motion U22 yrkande 4.
Parlamentets verksamhetsort
10. Peter Eriksson (mp), Sivert Carlsson (c) och Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Vad beträffar och slutar med aktualisera frågan. bort ha följande lydelse:
I motion U25 tas upp frågan om platsen för Europaparlamentets verksamhet. Utskottet anser i likhet med motionärerna att nuvarande ordning där parlamentets sammanträden och verksamhet flyttar mellan Bryssel och Strasbourg och sekretariatet huvudsakligen är placerat i Luxemburg innebär en oförsvarlig hantering av EU:s resurser. Regeringen bör under regeringskonferensen verka för att parlamentets verksamhet bör samlas till en ort.
Lagstiftningsrätt för Europaparlamentet
11. Peter Eriksson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Som utskottet och slutar med och 26. bort ha följande lydelse:
Beslutsfattandet inom EU innebär att demokratin urvattnas. Som ett led i att motverka försämringen av demokratin bör Europaparlamentet, som anförs i motion U29 yrkandena 7 och 26, ges viss lagstiftningsrätt, men endast såvitt gäller miniminormer för mänskliga rättigheter och skydd för hälsa, miljö och djuretiska frågor. Regeringen bör i enlighet med motionen verka för detta under regeringskonferensen.
Förslagsrätt för medlemsstaternas parlament
12. Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Beträffande en och slutar med finner angelägna. bort ha följande lydelse:
En väg för att ge EU-samarbetet demokratisk legitimitet är enligt utskottets uppfattning att stärka de nationella parlamentens inflytande i beslutsprocessen. Medlemsstaterna bör därför genom sina parlament ha initiativrätt i lagstiftningsfrågor. Genom sådana ändringar i fördragen ges parlamenten möjligheter att erövra makt och återge väljarna sista ordet i politiken
Regeringen bör vid konferensen verka för att denna ordning genomförs.
Remiss till nationella parlament
13. Peter Eriksson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Någon formlig och slutar med och andra. bort ha följande lydelse:
Kommissionen bör enligt utskottets uppfattning, så som föreslås i motion U21 yrkande 25, sända sina lagstiftningsförslag på remiss till de nationella parlamenten för yttrande.
EG-rätten och medlemsstaternas grundlagar
14. Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med I fråga om förhållandet och slutar med verka för. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de nationella bestämmelser som medlemsstaterna funnit vara så viktiga att de tagits in i grundlag bör vara undantagna från EG- rätten. EG-domstolen skall således, som begärs i motion U22 yrkande 2, inte kunna åsidosätta sådana bestämmelser. Regeringen bör verka för en förändring av fördragen av denna innebörd.
Miljöinstans inom EG-domstolen
15. Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Yrkandet om och slutar med skulle innebära. bort ha följande lydelse:
Motionsyrkanden om förbättrade regler inom EU-samarbetet på miljöområdet bereds av andra utskott. För att domstolen skall ha beredskap att pröva frågor utifrån miljö- och konsumentaspekter bör domstolen enligt utskottets uppfattning förstärkas med en kompetent miljöinstans så som begärs i motion U22 yrkande 36.
Sanktioner mot dem som inte följer miljölagarna
16. Peter Eriksson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Beträffande yrkandena och slutar med och 29. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns skäl att, som begärs i motion U29 yrkandena 28 och 29, stärka domstolens roll så att den kan tvinga fram ekonomiska sanktioner och förstärka individens rätt att väcka talan mot dem som inte följer miljölagarna. Detta bör ges regeringen till känna.
Regionkommittén
17. Sivert Carlsson (c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Utskottet anser och slutar med yrkande 11. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion U22 att regionkommittén bör få större inflytande inom samarbetet bl.a. genom att stärka banden mellan Europaparlamentet och kommittén. Den bör också ges rätt att föra talan inför domstolen utan att subsidiaritetsprincipen därför ges en juridisk innebörd.
Kommittén bör förses med egen administration.
Tidsmarginaler och offentlighet för förslag
18. Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Utskottet vill och slutar med yrkande 9. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör beslutade EU-regler vara giltiga bara om gällande regler för offentlighet och tidsmarginaler uppfyllts. Regeringen bör verka för en sådan ordning i enlighet med motion U22 yrkande 9.
Frågor om suspension och utträde ur unionen
Utträdesparagraf
19. Peter Eriksson (mp), Sivert Carlsson (c) och Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Vad gäller frågan och slutar med yrkande 2. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det av avgörande betydelse att möjligheterna till utträde ur unionen regleras i fördraget. Härigenom betonas att unionen är en sammanslutning av självständiga stater och att kommande generationer har möjlighet att fatta egna beslut om sin unionstillhörighet. Genom att formerna för ett utträde ur unionen fastställs utan samband med en aktuell önskan från något land att lämna unionen, bör möjligheterna vara bättre att komma fram till en saklig och rättvis ordning för att lösa upp unionssamarbetet och öppna för gott samarbete i andra former mellan det utträdande landet och unionen och dess kvarvarande medlemsländer.
Regeringen bör således vid regeringskonferensen verka för att utträdesfrågorna fördragsregleras.
Det anförda bör med bifall till motionerna U22 yrkande 7, U25 yrkande 1, U29 yrkande 1 och U30 yrkande 2 ges regeringen till känna.
Särskilt yttrande
Birgit Friggebo och Håkan Holmberg (båda fp) anför:
EU:s karaktär är en unik kombination av överstatlighet och mellanstatlighet. Det gör det rimligt att beslutsreglerna i viss utsträckning får vara en kompromiss mellan två principer: den självklara demokratiska tanken att alla EU- medborgare, oavsett i vilket land de bor, skall väga lika tungt i beslutsprocessen och det starka önskemålet att även små stater skall ha goda möjligheter att påverka.
Om EU:s medlemstal, som vi önskar, inom några år växer till 25 eller flera är det ofrånkomligt att ändra beslutsreglerna. Strävan skall självfallet även i framtiden vara att försöka tillgodose alla medlemsländers intressen, men det blir i praktiken mycket svårt att nå resultat om inte möjligheterna att fatta majoritetsbeslut ökar. Vi vill t.ex. gå längre än vad regeringen önskar inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta behandlas dock inte inom ramen för konstitutionsutskottets yttrande.
Vi anser att förslaget om s.k. dubbel majoritet är intressant och att regeringen borde ha gjort en analys av inflytandevägar och strategi, som även innefattat förslaget om dubbel majoritet.
I fråga om beslutsprocessen inom gemenskapen och balansen mellan institutionerna har vi inför regeringskonferensen inte andra åsikter än utskottet. Vi vill dock framhålla att förändringar behöver övervägas på sikt. Kvalificerad majoritet bör krävas i särskilt viktiga frågor, och krav på enhällighet kunna begränsas till ett fåtal ärenden som ändringar i EU:s konstitution och upptagande av nya medlemmar. Vi anser att parlamentet på sikt bör ges lika beslutsrätt som rådet när rådet lagstiftar genom majoritetsbeslut och att parlamentet sålunda bör bli likställt med rådet i lagstiftningsfrågor. De båda organen kommer då att kunna ses som de två delarna i ett tvåkammarparlament. Ett viktigt skäl till vårt stöd för ökat inflytande för parlamentet är att det är den av EU:s institutioner som också ger plats åt politiska partier som i medlemsstaterna befinner sig i opposition.
Utskottet har valt att behandla de olika institutionerna var för sig. Eftersom vi anser att en stor del av tredje pelarens frågor bör föras över till den första pelaren kommer samtliga institutioners inflytande och arbetssätt att beröras. Vi har dock valt att inte upprepa denna ståndpunkt i varje avsnitt.
Finansutskottets yttrande 1995/96:FiU3y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996 beslutat bereda finansutskottet tillfälle att senast den 15 februari 1996 yttra sig över regeringens skrivelse 1995/96:30 om EU:s regeringskonferens 1996 jämte motioner i de delar som berör utskottets beredningsområde.
Avgränsning av finansutskottets yttrande till utrikesutskottet
Skrivelsen
Tyngdpunkten i skrivelsen ligger inom områden som behandlar frågor rörande den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, samarbete i rättsliga och inrikes frågor och institutionella frågor.
De frågor som kan anses falla inom finansutskottets beredningsområde återfinns i kapitel 7 Tillväxt, sysselsättning, inre marknaden, miljöfrågor m.m., avsnitten 7.1 om sysselsättningen och 7.2 om den ekonomiska och monetära unionen. Därtill kommer kapitel 10 om institutionella frågor, avsnitt 10.5 Revisionsrätten.
Motionerna
I motionerna tas en mängd frågor upp utöver dem som behandlas i regeringens skrivelse.
De motionsyrkanden som har anknytning till finansutskottets beredningsområde är följande.
Inriktningen av den ekonomiska politiken för att minska arbetslösheten
1995/96:U21 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa ett gynnsamt klimat för små och medelstora företag i Europa,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de så kallade Essen- punkterna erhåller en institutionell ram för att på så sätt främja tillväxt och sysselsättning i Europa.
1995/96:U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om preciserade kvantitativa mål för sänkt arbetslöshet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt samarbete och en rättvis ekonomisk världsordning.
1995/96:U23 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av Sveriges hållning vid EU:s regeringskonferens 1996.
1995/96:U25 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättningspolitik inom EU.
1995/96:U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
17. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att sysselsättningskrav och krav på miljöskulden förs in i de s.k. konvergensreglerna,
18. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att sysselsättningsfrågorna inte ges den överstatliga natur som regeringen föreslår i enlighet med vad som anförts i motionen.
Den ekonomiska och monetära unionen
1995/96:U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EMU-processen och arbetslösheten,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av realbehandling av EMU-processen på regeringskonferensen,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprövning av EMU-projektet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt undantag från deltagande i EMU:s tredje steg.
1995/96:U25 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EMU:s tredje steg.
1995/96:U26 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen för upp EMU på dagordningen vid EU:s regeringskonferens 1996 med syftet att EU-länderna beslutar avveckla EMU,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om Lag om folkomröstning om EMU att hållas innan kronan knyts till ERM och innan riksdagen tar ställning till EMU:s tredje fas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konvergenskraven.
1995/96:U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
16. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att det i fördraget skrivs in att medlemskap i EMU avgörs av varje medlemsstat i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:U30 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att Sverige skall verka för att EU omprövar sin extrema stabiliseringsinriktning.
1995/96:U31 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den bör verka för att EMU:s tredje steg inte blir verklighet.
Revisionsrätten
1995/96:U23 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av Sveriges hållning vid EU:s regeringskonferens 1996.
1995/96:U24 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige vid EU:s regeringskonferens 1996 bör ta initiativ till en översyn av den omfattande regleringen inom EU.
Övriga frågor
Finansieringen av EU:s verksamhet
1995/96:U21 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU inte skall erhålla beskattningsrätt och att EU även i fortsättningen finansieras genom avgiften från medlemsländerna.
1995/96:U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
21. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att fördraget skall öppna möjligheter att införa valutaavgifter mellan EU och omvärlden och inom EU i enlighet med vad som anförts i motionen.
Offentlig upphandling
1995/96:U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
19. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att lokal upphandling skall tillåtas för att skapa bättre miljö och fler arbetstillfällen,
37. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen skall verka för att kommuner inom EU skall ges full rätt att vid kommunal upphandling ställa högre miljö- och hälsokrav än vad EU står bakom.
Gröna nationalräkenskaper
1995/96:U25 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av artikel 102 a samt om upprättande av gröna räkenskaper.
Utskottet
Inledning
Europeiska rådet beslutade vid sitt toppmöte på Korfu att tillsätta en reflektionsgrupp som skulle ha till uppgift att förbereda regeringskonferensen 1996. Reflektionsgruppen presenterade sin slutrapport vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995. I sin rapport till rådet ger reflektionsgruppen mycket hög prioritet åt bl.a. följande två frågor.
Den ena frågan rör utvidgningen av unionen till att omfatta de associerade staterna i Central- och Östeuropa inkl. de baltiska staterna samt Cypern och Malta.
Denna kommande utvidgning ger, säger reflektionsgruppen, ett ypperligt tillfälle till ett politiskt återförenande av Europa. Detta är inte bara en politisk nödvändighet för oss européer, utan utgör också det bästa alternativet för stabilitet och för ekonomiskt framåtskridande, inte bara för de ansökande länderna, utan också för Europa i sin helhet. Gruppen understryker att denna utvidgning inte är någon lätt uppgift. Dess inverkan på hur unionens politik utvecklas måste utvärderas.
Sett i ett längre perspektiv kan utvidgningen av EU vara av avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen inom EU.
Den andra frågan rör sysselsättningen och den svåra arbetslöshetssituationen inom EU.
Inriktningen av den ekonomiska politiken för att minska arbetslösheten
Som framhålls i regeringens skrivelse driver den nuvarande mycket höga arbetslösheten fram den hopplöshet och de antidemokratiska tendenser som har fått växtkraft i dagens Europa. Att 18 miljoner människor står utanför den ordinarie arbetsmarknaden är oacceptabelt och ett enormt slöseri med mänskliga resurser. Arbetslösheten är ett hot mot ekonomisk och social stabilitet och ytterst mot vårt demokratiska styrelseskick. Det råder inom EU stor enighet om att den höga arbetslösheten i dag är ett av Europas största problem.
I motion U23 (m) anförs att EU måste präglas av uthålligt god tillväxt baserad på utvecklingskraftiga företag. Endast därigenom kan ett högt välstånd, låg arbetslöshet och goda sociala förhållanden uppnås. Det är motionärernas uppfattning att huvuddelen av villkoren bestäms nationellt. EU har dock viktiga uppgifter genom att organisationen kan främja en dynamisk utveckling i medlemsländerna. En fullt ut genomförd inre marknad och en stabil gemensam valuta är de viktigaste bidragen till detta. Motionärerna hänvisar till EU:s program för att främja låg arbetslöshet i medlemsländerna. EU-kommissionens rapport Tillväxt, konkurrenskraft och arbete bildar underlag och ställer upp ambitionen att länder med hög arbetslöshet åtminstone skall halvera denna till sekelskiftet. Slutsatserna har konfirmerats av flera toppmöten, särskilt det i Essen i december 1994. Essenprogrammet anger fem huvudrekommendationer för medlemsländernas politik:
- Tillväxtbefrämjande ekonomisk politik
- Sunda statsfinanser
- Omfattande och god (yrkes-) utbildning
- Flexibla arbetsmarknader
- Sänkta indirekta lönekostnader (löneskatter)
För Sverige och andra länder med hög arbetslöshet är det, sägs det i motionen, särskilt viktigt att fullfölja Essenriktlinjerna.
En viktig faktor, som är en av huvudpunkterna i Essenprogrammet, för att förhindra att arbetslösheten låses fast på en hög nivå är att arbetsmarknaderna i EU:s medlemsländer fungerar väl och kan anpassa sig till förändrade förhållanden. De lagar som fordras för att reglera förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare liksom mellan arbetsmarknadens parter i syfte att garantera grundläggande rättigheter och trygghet och för att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden bör, enligt motionärerna, stiftas på nationell nivå. Gemensam europeisk lagstiftning erfordras enbart i mycket begränsad omfattning, i princip endast i fråga om vissa gränsöverskridande aktiviteter och i syfte att medverka till konkurrensneutralitet.
Det som regeringen kraftigast betonat inför regeringskonferensen är det förslag som regeringen kallar sysselsättningsunion. Förslaget är emellertid, menar motionärerna, fortfarande dåligt utvecklat och illa underbyggt och har presenterats på ett osammanhängande sätt.
Att föra in ett, som motionärerna ser det, illa genomtänkt förslag om sysselsättningsunion leder enligt deras mening inte framåt och kan i värsta fall leda till en urholkning av samarbetet. Enligt motionärerna har de flesta övriga medlemsländer i dagens läge svårt att förstå den svenska regeringens förslag. Förslaget om en s.k. sysselsättningsunion bör inte fullföljas vid regeringskonferensen.
I motion U21 (kds) yrkandena 42 och 43 framhålls att ett främjande av tillväxten är en förutsättning för att nå en lösning på sysselsättningsproblemen inom EU. Det är därför nödvändigt att skapa ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande. De fem Essenpunkterna måste därför få en fast institutionell ram. På så sätt kan, menar motionärerna, en verkningsfull tillväxt- och sysselsättningsunion skapas. I motionen understryks emellertid att den huvudsakliga ansträngningen för att få fram fler och utvecklingskraftiga företag vilar på vår egen vilja att lokalt förverkliga tillväxtfrämjande åtgärder.
Centerpartiet anför i motion U25 (c) yrkande 4 visserligen att regeringens förslag om att införa ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitik i fördraget är väl värda att pröva. Regeringens förslag på sysselsättningsområdet får dock inte bara bli ord, det viktiga är att samarbetet görs operativt.
Centerpartiet anser att rekommendationerna i enhetsrapporten och från Europeiska rådets möte i Madrid väl visar den nödvändiga inriktningen av sysselsättningspolitiken såväl på nationell som på europeisk nivå. Medlemsländerna uppmanas att prioritera utbildningsinsatser, flexiblare arbetsorganisation och arbetstider, att se över de indirekta arbetskostnaderna, satsa på aktiva åtgärder för att främja sysselsättning i stället för passiva åtgärder för arbetslösa, att främja lokala sysselsättningsinitiativ och hålla hög effektivitetsnivå för de sociala trygghetssystemen, men på ett sätt som aldrig motverkar aktivt arbetssökande. Centerpartiet anser i likhet med kommissionens vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning att skatteväxling är ett verksamt medel för att stimulera tillkomsten av flera arbeten. En framgångsrik sysselsättningspolitik kräver ett företagarvänligt klimat.
Vänsterpartiet framhåller i motion U22 (v) yrkandena 17 och 19 att kampen mot arbetslösheten skall ha mellanstatlig karaktär. Skrivelsens förslag om en samordning mellan arbetsmarknadsministrarnas och finansministrarnas åtgärder för att få ner arbetslösheten och inrättandet av en särskild sysselsättningskommitté kan vara ett steg på vägen. Ambitionsnivån på detta område måste höjas radikalt. Det politiska samarbetet mot arbetslösheten bör få likartade kvantitativa mål som finns i den monetära unionen.
Vidare understryks i motionen att det krävs ett bredare internationellt samarbete för att minska arbetslösheten och för att få en rättvisare ekonomisk världsordning. Detta samarbete måste innehålla världsomfattande avtal om åtgärder mot internationell spekulation, miniminivåer för kapitalskatter, ökad offentlig insyn i privata finansinstitut och en internationell omsättningsskatt på valutatransaktioner.
I motion U29 (mp) yrkandena 17 och 18 konstateras att regeringens stora fråga under regeringskonferensen skall vara en s.k. sysselsättningsunion. Vad som menas med detta går inte, enligt motionärerna, att utröna av skrivelsen. Regeringen anser emellertid att ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitiken bör föras in i fördraget. Miljöpartiet ifrågasätter emellertid om detta skulle medföra något nytt eftersom sysselsättningsfrågan redan tas upp i Romfördraget och de flesta enskilda EU-länder redan har sysselsättningsmål. Det enda motionärerna med klarhet ser är att det inte leder till låg arbetslöshet.
Miljöpartiet motsätter sig överstatliga principer för sysselsättningspolitiken eftersom dessa principer inte kommer att kunna rubbas i de enskilda länderna även om medborgarna efter ett val väljer en annan politik. Motionärerna är dessutom utomordentligt oroade över de principer för att minska arbetslösheten som kan komma att beslutas. I stället bör låg arbetslöshet ingå som en del av de samlade konvergenskraven för EMU.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att det Europiska rådet vid Madridmötet i december 1995 underströk att skapandet av arbetstillfällen utgör det främsta sociala, ekonomiska och politiska målet för Europeiska unionen och dess medlemsstater och uttalade sin fasta beslutsamhet att fortsätta att sätta in alla nödvändiga krafter för att minska arbetslösheten. Utskottet kan emellertid inte dela den syn på arbetslöshetsproblemet som förs fram i motion U23 (m). Utskottet tolkar motionärerna så att åtgärder för att minska arbetslösheten nästan uteslutande måste bestämmas av medlemsstaterna själva. I motionen understryks att en flexibel arbetsmarknad är det avgörande villkoret för en hög sysselsättning och att en gemensam europeisk lagstiftning inom arbetsmarknadsområdet endast erfordras i begränsad omfattning.
Som utskottet ser det innehåller det uttalande som gjordes vid toppmötet i Essen i december 1994 flera intressanta punkter som t.ex. en ökad satsning på utbildning och prioritering av åtgärder mot de grupper som drabbats hårdast av arbetslösheten. Men en inom en nationell ram inriktad utbudspolitik är inte tillräcklig för att ändra den svåra arbetslöshetssituation som varit rådande i de flesta av Europas länder i mer än femton år och drabbat Sverige i drygt fyra år. Det är utskottets uppfattning att det inte längre är möjligt att ett enskilt land ensamt kan bedriva en effektiv politik för att uppnå en varaktig tillväxt med hög sysselsättning. Utskottet delar därför den uppfattning som framförs i regeringens skrivelse att ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitik i fördraget skulle ge frågan en större tyngd i ett mer långsiktigt perspektiv. Ett sådant avsnitt skulle slå fast gemensamma mål, gemensamma procedurer och ett gemensamt åtagande att följa vissa principer för sysselsättningspolitiken. I fördraget bör starkare mekanismer skapas för samordning mellan finans- och arbetsmarknadsministrarna. En särskild sysselsättningskommitté bör upprättas med företrädare på statssekreterarnivå från finans- och arbetsmarknadsdepartementen.
Som anförs i skrivelsen finns inom ramen för den s.k. multilaterala övervakningen procedurer för övervakningen av medlemsländernas ekonomiska politik. Övervakningen av sysselsättningen har emellertid inte samma tyngd och konkretion som övervakningen av andra aspekter av den ekonomiska politiken. I likhet med regeringen förordar utskottet att ändringar i fördraget görs med syfte att stärka procedurerna för övervakning av medlemsländernas och gemenskapens åtgärder för sysselsättningen.
Utskottet noterar att Centerpartiet i motion U25 (c) yrkande 4 ser det som en fördel att ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitik införs i fördragstexten. I Centerpartiets motion framhålls på samma sätt som i regeringens skrivelse att den s.k. multilaterala övervakningen också måste omfatta åtgärder som beslutats för att nedbringa arbetslösheten. Vidare understryker motionärerna att det finns anledning att på olika sätt öka samordningen mellan EU:s finans- och arbetsmarknadsministrar - exempelvis i enlighet med regeringens förslag att upprätta en särskild sysselsättningskommitté.
Utskottet kan för sin del konstatera att denna inriktning av sysselsättningspolitiken i huvudsak överensstämmer med den som förordas i regeringens skrivelse. I centermotionen framhålls även vikten av att bl.a. sådana åtgärder som utbildningsinsatser och satsning på aktiva åtgärder för att främja sysselsättning i stället för passiva åtgärder för arbetslösa prioriteras. Denna inriktning av sysselsättningspolitiken ligger, som utskottet ser det, väl i linje medvad som framförs i regeringens skrivelse. Utskottet kan också instämma i motionärernas uppfattning att en framgångsrik sysselsättningspolitik förutsätter ett företagarvänligt klimat. Även skatteväxling bör kunna prövas som medel för att stimulera fram fler arbeten.
De i motion U21 (kds) framförda yrkandena 42 och 43 är i stort av samma innebörd som yrkande 4 i motion U25 (c).
Även i motion U22 (v) yrkande 17 ges stöd till en samordning över landgränserna av sysselsättningspolitiken. Därutöver föreslås att en mängd kvantitativa mål bör anges för sysselsättningen. Ett likartat förslag finns i motion U29 (mp) yrkande 17 där det föreslås att sysselsättningen skall ingå i de s.k. konvergensreglerna.
Enligt utskottets mening är det emellertid tveksamt om det är en fördel att precisera en mängd kvantitativa mål för sysselsättningen på det sätt som anges i motionen. EU har i olika sammanhang uttalat att en målsättning för unionen bör vara en halvering av den nuvarande arbetslösheten. Utskottet anser i likhet med vad regeringen anför att de konvergensregler som är fastställda för EMU tillsammans med sysselsättningsmålet uttrycker vad som bör känneteckna en sund och stark ekonomi. Det finns ett klart samband mellan konvergenskriterierna och en framgångsrik sysselsättningspolitik. En kraftig neddragning av arbetslösheten genom en ambitiös sysselsättningspolitik innebär att det blir väsentligt lättare att uppnå EMU:s konvergenskriterier.
När det gäller yrkande 19 i motion U22 (v) är det svårt att förstå att någon i dag skulle ha något att invända mot krav på ett bredare internationellt samarbete för att bekämpa arbetslösheten. Motionens förslag till konkreta åtgärder, som t.ex. en internationell skatt på valutatransaktioner, anser utskottet vara en mindre lämplig väg att gå (jfr 1994/95:FiU20 s. 69). Utan att i detta sammanhang närmare gå in på de i motionen konkreta åtgärdsförslagen måste utskottet konstatera att om sådana förslag över huvud taget skall kunna beaktas krävs ett väl fungerande och ingående samarbete mellan olika länder. Ett sådant samarbete byggs för närvarande upp inom EU.
I motion U29 (mp) yrkande 18 avfärdas förslaget om ett mer ingående samarbete mellan länderna inom EU för att minska arbetslösheten i Europa. Utskottet beklagar denna inställning till samarbete mellan EU-länderna och hänvisar i övrigt till vad utskottet tidigare i yttrandet anfört med anledning av motion U23 (m).
Med hänvisning till vad som här anförts om inriktningen av sysselsättningspolitiken kan utskottet biträda den uppfattning som redovisas i skrivelsen. Vid det europeiska toppmötet i Essen i december 1994 gjordes ett klart uttalande att bekämpningen av arbetslösheten är en prioriterad fråga. Utskottet anser att det inte föreligger några skäl till att göra några tillkännagivanden till regeringen med anledning av de i detta avsnitt aktuella motionsyrkandena.
Den ekonomiska och monetära unionen
I motionerna U22 (v), U29 (mp), U26 (c), U30 (s) och U31 (c) riktas stark kritik mot att Sverige avser att delta i EU:s monetära union. I motionerna U22 (v) och U29 (mp) krävs att EMU-projektet omprövas och lyfts ur Romfördraget. Om EMU-projektet förverkligas bör regeringen, framhålls det i motionerna U22 (v) och U29 (mp), vid regeringskonferensen ställa krav på att Sverige skall kunna ställa sig utanför den monetära unionen. Den nuvarande utformningen av konvergenskriterierna anses i motionerna vara en omöjlig utgångspunkt för stabiliseringspolitiken. En sådan stabiliseringspolitik leder, menar motionärerna, oundvikligen till att situationen på arbetsmarknaden ytterligare förvärras.
I motion U25 (c) yrkande 5 anförs att tidtabellen med ett genomförande av EMU inte håller. Osäkerheten om projektet alls blir av ökar. Samtidigt konstaterar motionärerna att det folkliga stödet för ett svenskt deltagande saknas. Med nu kända förutsättningar måste därför en svensk anslutning till EMU:s tredje steg avvisas. Centerpartiet förordar att en folkomröstning skall ligga till grund för beslutet om deltagande i EMU:s tredje steg.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat yrkandena med liknande krav som i här redovisade motioner (1994/95:FiU10 s. 53-57, reservation 20 s. 107-108, 1994/95:FiU1y s. 6-9, avvikande meningar s. 11-14). I regeringens skrivelse framhålls att EMU inte är tänkt att bli ett ämne vid regeringskonferensen. I likhet med regeringen anser utskottet att de konvergenskriterier som utgör ett villkor för ett deltagande i EMU är ett uttryck för vad som bör känneteckna en sund och stark ekonomi. Av skrivelsen framgår att regeringen tillsatt en utredning som skall analysera för- och nackdelar med ett svenskt deltagande i tredje etappen av EMU. Avsikten är att utredningen skall utgöra ett underlag för riksdagens ställningstagande till frågan om Sveriges deltagande i tredje etappen av EMU. Under medlemskapsförhandlingarna avgavs från svensk sida en deklaration att ett slutligt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje etappen kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i fördraget. I samband med förhandlingarna klargjordes också att det är Sveriges riksdag som ytterst skall ta ställning i frågan om Sveriges deltagande i den tredje etappen av EMU. Utskottet delar denna uppfattning.
Med hänvisning till vad som här anförts anser utskottet att det i detta sammanhang inte finns skäl att göra något tillkännagivande med anledning av här behandlade motioner.
Revisionsrätten
Motionerna U23 (m) och U24 (s) tar upp frågor rörande revisionsrätten. Såväl i regeringens skrivelse som i motionerna understryks vikten av en stark revisionsrätt. Sverige bör verka för att de nuvarande reglerna för revisionsrättens verksamhet i Romfördraget ses över och förtydligas för att rätten skall få erforderliga befogenheter för att kunna uppfylla sin granskningsrätt. Frågorna om en stark uppföljning och kontroll av gemenskapens medel är en prioriterad fråga för Sverige. Att medlen används korrekt och effektivt är av avgörande vikt för förtroendet för EU:s politik och dess kraft för att genomföra den.
Mot här angiven bakgrund är något tillkännagivande till regeringen i dessa frågor inte nödvändigt.
Övriga frågor
I tre motioner behandlas frågor rörande finansieringen av EU:verksamhet, offentlig upphandling och gröna nationalräkenskaper. Enligt utskottets mening är det tveksamt om dessa specifika frågor bör behandlas vid regeringskonferensen som främst skall koncentreras till översyn av de grundläggande fördragen i Maastrichtöverenskommelsen.
När det gäller finansieringen av EU:s verksamhet - motionerna U21 (kds) yrkande 9 och U29 (mp) yrkande 21 - är det utskottets uppfattning att EU varken skall erhålla beskattningsrätt eller ges rätt att ta ut specifika avgifter. Finansieringen av EU:s verksamhet bör även fortsättningsvis ske genom avgifter från medlemsländerna.
Yrkanden med samma innebörd som yrkandena 19 och 37 i motion U29 (mp) om offentlig upphandling har behandlats vid ett flertal tillfällen av utskottet (jfr t.ex. 1994/95:FiU22). Med hänvisning till utskottets tidigare behandling av dessa frågor föreslår utskottet att riksdagen även nu avslår dessa motionsyrkanden.
I motion U25 (c) yrkande 6 föreslås bl.a. att varje medlemsland upprättar s.k. gröna nationalräkenskaper.
Inom EU pågår ett omfattande arbete med att bygga upp system för gröna nationalräkenskaper . Detta arbete beräknas vara avslutat tidigast framåt sekelskiftet.
Utskottet kan instämma i motionärernas uppfattning att EU-länderna skall redovisa sin miljösituation i fullt jämförbara nationalräkenskapstermer. Samtidigt konstaterar utskottet att mycket återstår innan utredningsarbetet kan utmynna i konkreta förslag.
Stockholm den 15 februari 1996
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Sören Lekberg (s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Roy Ottosson (mp), Per Bill (m), Karin Starrin (c), Karin Pilsäter (fp), Tom Heyman (m) och Michael Stjernström (kds).
Avvikande meningar
1. Inriktningen av den ekonomiska politiken för att minska arbetslösheten
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Per Bill och Tom Heyman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som har rubriken Inledning bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Inriktningen av den ekonomiska politiken för att minska arbetslösheten börjar med Utskottet vill och slutar med aktuella motionsyrkandena bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som framförs i motion U23 (m) anser utskottet att EU:s regeringskonferens 1996 kan ses som en grundlagsberedning , som i första hand krävs för att revidera delar av fördragen i syfte att dels få institutionerna att fungera bättre inför den framtida utvidgningen med nya medlemsländer, dels få arbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt samarbetet i rättsliga och inrikes frågor att fungera bättre.
Det är således fråga om att ändra fördragstexter, inte att utforma och lägga fast ståndpunkter i konkreta sakfrågor. I vissa fall kan bristen på rättslig grund i EU:s fördrag vara orsak till att EU inte fattar vissa beslut. Men i många fall finns det redan en fördragsmässig grund - orsaken till att EU inte då beslutar om viss åtgärd är helt enkelt att det inte finns någon politisk majoritet för åtgärden.
Regeringskonferensen har således inte till uppgift att vara någon allmän genomgång av EU:s framtida verksamhet, utan konferensen bör koncentreras på de uppgifter som är nödvändiga för att klara utvidgningen och ett mer välfungerande samarbete. Mot denna bakgrund lägger regeringen i EU- skrivelsen tyngdpunkten fel, när den prioriterar framför allt sysselsättningspolitik men även andra inhemska favoritfrågor som t.ex. konsument- och ungdomspolitik. Med denna inriktning riskerar Sverige att hamna vid sidan av huvudfåran i regeringskonferensens diskussioner om EU:s framtida utveckling.
En bekräftelse på att regeringen är på fel spår är det nyligen publicerade betänkandet från dess egen EU 96- kommitté (SOU 1996:19). Som redovisas i EU-skrivelsen har denna kommitté haft i uppdrag att låta göra utredningar om viktigare frågor som kan komma att behandlas vid regeringskonferensen. Det är betecknande att sysselsättningspolitiken inte ägnas något utrymme i EU 96-kommitténs betänkande. Kommittén har inte fått ett tillräckligt seriöst underlag för att kunna utföra en meningsfull studie av idén om att skapa en sysselsättningsunion.
Tankarna bakom detta begrepp kommer tydligast till uttryck i den socialdemokratiska partistyrelsens nyligen framlagda förslag till politiska riktlinjer inför den extra partikongressen i mars. Det heter där bl.a.:
EU måste med gemensamma ansträngningar mota lågkonjunkturer med aktiva åtgärder. Internationaliseringen av ekonomin har gjort att tiden är förbi då enskilda länder kunde bedriva traditionell konjunkturpolitik, som kraftigt avvek från andra länders. EU:s medlemsländer kan emellertid tillsammans samla sig kring en politik med stimulanser som ökar investeringarna och efterfrågan. Vi vill att EU på detta sätt motverkar lågkonjunkturer i framtiden.
EU måste utforma gemensamma ambitioner för arbetsmarknadspolitiken. I längden går det inte att uppnå ekonomisk stabilitet i EU om länderna har helt olika ambitioner för arbetsmarknadspolitiken. Det är orimligt att miljard efter miljard, år efter år, betalas ut i passivt kontantstöd i EU- länderna. I stället måste EU-länderna gemensamt utforma en aktiv arbetsmarknadspolitik som främjar sysselsättnignen på den reguljära arbetsmarknaden, motverkar inflation och höjer kompetensen i arbetslivet.
Som utskottet ser det ger regeringens förord för den s.k. sysselsättningsunionen inte några offensiva utan snarare defensiva bidrag till Sveriges förmåga till tillväxt. En gemensam strategi för tillväxt, jobb och ekonomisk stabilitet och låg inflation har formulerats av EU. Samordnade insatser i fråga om infrastrukturen, framför allt informationsteknologi, miljö och energi. är exempel på åtgärder i en EU-politik som bör förbättra sysselsättningsläget i Europa. Det bör dock understrykas att det är fullföljandet av den inre marknaden och skapandet av en stabil gemensam valuta i kombination med att medlemsländerna fullföljer Essendeklarationens rekommendationer som ger de bästa förutsättningarna för att nya viktiga jobb kan växa fram. Som framhålls i motion U21 (kds) är det emellertid viktigt att fastslå att EU inte kan lösa enskilda medlemsstaters ekonomiska problem som skapats av inhemska faktorer. EU kan däremot bidra till att skapa gynnsamma tillväxtförhållanden som i kombination med medlemsländernas ekonomiska politik framkallar ekonomisk utveckling. Den huvudsakliga ansträngningen för att få fram fler och utvecklingskraftiga företag vilar därmed helt på vår vilja att lokalt förverkliga tillväxtfrämjande åtgärder.
De yrkanden som i detta sammanhang i övrigt tas upp i motionerna U22 (v), U25 (c) och U29 (mp) kräver enligt utskottets mening inte några ytterligare kommentarer.
2. Inriktningen av den ekonomiska politiken för att minska arbetslösheten
Johan Lönnroth (v) anser att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Inriktningen av den ekonomiska politiken för att minska arbetslösheten börjar med Som utskottet och slutar med aktuella motionsyrkandena bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det av stor vikt, som också framhålls i motion U22 (v), att åtgärder för att bekämpa arbetslösheten samordnas över landsgränserna. Men detta måste innebära ett brett internationellt samarbete, som inte bara begränsas till EU-länderna.
Som utskottet ser det måste kampen mot arbetslösheten ha mellanstatlig karaktär. Förslaget i skrivelsen att inrätta en särskild sysselsättningskommitté kan vara ett steg på vägen. Ambitionsnivån på detta område måste emellertid höjas radikalt.
Vare sig den monetära unionen avförs ur traktaten eller inte - utskottet återkommer i yttrandet till denna fråga - är det rimligt att det politiska samarbetet mot arbetslösheten får likartade kvantitativa mål som finns i den monetära unionen. I ett särskilt protokoll kan preciseras ett antal mål, t.ex.:
- en kraftigt förhöjd kvinnlig förvärvsfrekvens,
- en halvering av arbetslösheten,
- garanterad sysselsättning för ungdomar under 18 år,
- garanterad sysselsättning för ungdomar under 25 år efter hundra dagars ar-
betslöshet,
- varje företag med minst 25 anställda skall ha minst en praktikant per på-
börjat femtiotal anställda,
- sex timmars arbetsdag bör eftersträvas,
- varje arbetsgivare skall avsätta minst fyra timmar per vecka till organiserad
kompetensutveckling för sina anställda,
Här angivna målsättningar bör vara genomförda inom en period på tre till fem år.
Vad utskottet här anfört om sysselsättningspolitiken bör utrikesutskottet med anledning av här aktuella yrkanden i motion U22 (v) föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.
3. Inriktningen av den ekonomiska politiken för att minska arbetslösheten
Roy Ottosson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Inriktningen av den ekonomiska politiken för att minska arbetslösheten börjar med Utskottet vill och slutar med aktuella motionsyrkandena bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det av stor vikt, som också framhålls i motion U29 (mp), att åtgärder för att bekämpa arbetslösheten och stärka en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling vidtas. Detta är främst en nationell angelägenhet, men den ska stödjas i det internationella samarbetet, inte minst det inom EU. De olika stater som ingår i EU har skilda förhållanden och traditioner vad gäller bl. a. arbetsmarknad och ekonomi. Varje stat utgör i huvudsak en väl åtskild arbetsmarknad och torde göra det även inom överskådlig framtid. Av dessa skäl torde sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken bli mest framgångsrik om den hanteras på nationell nivå. En centraliserad sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik för hela unionen skulle däremot riskera att öka problemen, särskilt i stater som Sverige som i dessa avseenden avviker från den dominerande traditionen bland unionens medlemsstater. Som utskottet ser det skall den internationella kampen mot arbetslösheten även inom EU ha mellanstatlig karaktär. Förslaget i skrivelsen att inrätta en särskild sysselsättningskommitté och andra nya institutioner bör avvisas eftersom det skulle innebära att EU:s överstatliga karaktär och centralistiska inflytande över den ekonomiska politiken då skulle stärkas.
Regeringen hävdar i skrivelsen, fullt riktigt, att arbetslösheten inom EU driver fram hopplöshet och de antidemokratiska tendenser som fått växtkraft i dagens Europa. Man hävdar att arbetslösheten är ett hot mot ekonomisk och social stabilitet och ytterst mot vårt demokratiska styrelseskick . Utskottet noterar emellertid att regeringen tidigare i andra sammanhang hävdat att den inre marknaden skulle medföra sänkt arbetslöshet. Detta var ett huvudargument inför beslutet om ESS- avtalet. Så har inte blivit fallet - tvärtom ökar nu arbetslösheten, t.o.m. i EU:s kärnländer som t.ex. Tyskland. Trots denna insikt är regeringen nu villlig att förorda en i unionen centralstyrd ekonomisk politik där arbetslösheten har en underordnad roll.
Utskottet finner för sin del betydande oklarheter vad regeringen avser med den s.k. sysselsättningsunionen. Vad som menas med detta går inte att utröna av skrivelsen. Regeringen anser emellertid att ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitiken bör föras in i unionsfördraget. Utskottet ifrågasätter om detta skulle medföra något nytt eftersom sysselsättningsfrågan redan tas upp i Romfördraget och de flesta enskilda EU-länder redan har sysselsättningsmål. Utskottet motsätter sig att överstatliga principer för sysselsättningspolitiken förs in i fördraget eftersom dessa principer då inte kan rubbas i de enskilda länderna även om medborgarna efter ett val väljer en annan politik. Utskottet är dessutom utomordentligt oroat över de principer för att minska arbetslösheten som kan komma att beslutas eftersom dessa sannolikt kommer att innebära bl.a. försvagad arbetsrätt, ökade orättvisor i lönesättningen och ökade krav på flyttlasspolitik.
Däremot anser utskottet att låg arbetslöshet liksom krav på minskad miljöskuld skall ingå som en del av de samlade konvergenskraven för EMU. Det skulle få till följd att de penning- och finanspolitiska kraven måste vidgas så att hänsyn tas till mer övergripande samhällsfrågor. Därmed skulle också risken minska för att de ursprungliga konvergenskraven uppfylls på bekostnad av sysselsättning och miljö. Utskottet noterar att Sverige för sin del i sitt konvergensprogram har slagit fast att även sysselsättnings- och miljömål skall uppfyllas parallellt med konvergenskraven.
Även i motion U23 (m) framhålls att förslaget om en sysselsättningsunion förefaller illa genomtänkt och kan motverka en bra sysselsättningspolitik, och att förslaget därför bör avvisas. Vad utskottet här anfört om sysselsättningspolitiken bör utrikesutskottet med anledning av här aktuella yrkanden i motion U29 (mp) föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses motsvarande del av yrkandet i motion U23 (m). Övriga delar av yrkandena i motionerna U22 (v), U25 (c) och U21 (kds) som avser sysselsättningsfrågor och som inte tillgodoses av bifall till U29 (mp) bör avstyrkas.
4. Inriktningen av den ekonomiska politiken för att minska arbetslösheten
Karin Pilsäter (fp) anför:
Folkpartiet hälsar med tillfredsställelse att Europeiska rådet återigen uttalar att kampen mot arbetslösheten är en prioriterad fråga för gemenskapen och dess medlemsländer. Uttalandet som gjordes vid toppmötet i Essen i december 1994 innehåller väl genomtänkta rekommendationer för medlemsländernas politik för fler jobb. Det innebär att en gemensam strategi för tillväxt, jobb, ekonomisk stabilitet och låg inflation har formulerats. Samordnade insatser i fråga om infrastruktur, framför allt informationsteknik, miljö och energi är exempel på åtgärder där utskottet anser att EU-politik har en viktig roll att spela i ansträngningarna att förbättra sysselsättningsläget i Europa.
Vi ser vidare en skatteväxling för bättre miljö och fler jobb, främjande av frihandel, utveckling av den inre marknaden och valutasamarbetet som väsentliga inslag i en politik som underlättar skapandet av en dynamisk företagsamhet och fler arbetstillfällen.
Regeringskonferensen 1996 skall dock enligt vår mening ses som en grundlagsberedning som i första hand krävs för att revidera delar av fördragen i syfte att dels få institutionerna att fungera bättre inför den framtida utvidgningen med nya medlemsländer, dels få arbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt samarbetet i rättsliga och inrikes frågor att fungera bättre.
Regeringskonferensens uppgift är inte att vara en allmän genomgång av EU:s framtida verksamhet utan arbetet bör koncentreras på de uppgifter som är nödvändiga för att klara utvidgningen och få ett mer välfungerande samarbete.
I regeringens skrivelse framförs tankar på att på regeringskonferensen framföra förslag till förändringar i fördraget genom ett avsnitt om sysselsättningspolitik. Vi noterar att regeringen inte kunnat precisera vad dessa skulle innebära. Inte heller EU 96- kommittén ansåg sig ha fått ett tillräckligt underlag för att kunna utföra en meningsfull studie av idén om att skapa en sysselsättningsunion. Vi befarar att sådana förslag till fördragsändringar utan substantiellt innehåll skulle kunna ta kraft från den absolut viktigaste uppgiften vid regeringskonferensen, nämligen östutvidgningen och därav föranledda institutionella reformer.
5. Inriktningen av den ekonomiska politiken för att minska arbetslösheten
Michael Stjernström (kds) anför:
I likhet med vad som framförs i motion U21 (kds) anser jag att Europa behöver nya företag och företagare för att kunna minska arbetslösheten. För att detta skall komma till stånd fordras ett gott företagsklimat. Förväntningarna på nya arbetstillfällen ställs i första hand på den privata sektorn och i synnerhet de mindre företagen eftersom flera studier visar att de flesta arbetstillfällena genereras i just mindre företag.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande i Europa är därför av största vikt för kampen mot den höga arbetslösheten. De fem Essenpunkterna måste därför följas upp på nationell nivå. Det är emellertid viktigt att klart fastslå att EU inte kan lösa ländernas inhemska finanspolitiska och näringspolitiska problem. EU kan däremot bidra till att skapa gynnsamma tillväxtförhållanden som i kombination med medlemsländernas ekonomiska politik framkallar ekonomisk utveckling. Den huvudsakliga ansträngningen för att få fram fler och utvecklingskraftiga företag vilar därmed helt på vår vilja att lokalt förverkliga tillväxtfrämjande åtgärder.
Kristdemokraterna stöder i princip regeringens vilja att åstadkomma en gemensam politik för ekonomisk tillväxt och nya arbeten, det som brukar kallas en sysselsättningsunion. En sysselsättningsunion skall emellertid bara skapas om den får en sådan utformning att den verkligen kan generera nya och riktiga arbeten. Europeiska rådet har redan med stor samstämmighet definierat vilka åtgärder som måste vidtas inom EU för att långsiktigt och varaktigt vitalisera den europeiska arbetsmarknaden. I Essen hösten 1994 kom man överens om att kampen mot arbetslösheten skulle koncentreras på följande punkter: sunda statsfinanser, sysselsättningsintensiv tillväxtbefrämjande ekonomisk politik, satsning på utbildning, större arbetmarknadspolitisk flexibilitet och effektivitet samt sänkta indirekta lönekostnader.
Om regeringen vill vara trovärdig i fråga om gemensamma åtgärder för en s.k. sysselsättningsunion kan den inte på hemmaplan gå rakt emot de två viktigaste åtgärder som beslutades på toppmötet i Essen - minskade indirekta lönekostnader och större arbetsmarknadspolitisk flexibilitet - samt ignorera en tredje punkt - sysselsättningsintensiv tillväxt.
6. Den ekonomiska och monetära unionen
Karin Starrin (c) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Den ekonomiska och monetära unionen börjar med I motionerna och slutar med behandlade motioner bort ha följande lydelse:
I motionerna U22 (v), U25 (c), U26 (c), U29 (mp), U30 (s) och U31 (s) riktas stark kritik mot ett genomförande av EMU:s tredje steg som innebär en gemensam centralbank och en gemensam valuta.
Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande.
Det råder i dag inget tvivel om att det folkliga stödet för svenskt deltagande i EMU:s tredje steg saknas. Utskottet konstaterar att en svensk anslutning till EMU:s tredje steg med nu kända förutsättningar måste avvisas.
I likhet med vad som framhålls i motion U25 (c) anser utskottet att Sverige inte längre troskyldigt kan stämma in i deklarationerna om att årtalet 1999 ligger fast för genomförande av EMU:s tredje steg. Mycket talar för att den i Maastrichtfördraget nedtecknade tidtabellen inte håller. Verkligheten kan komma att stoppa projektet. Den växande osäkerheten - om projektet alls blir av - kräver mot denna bakgrund en höjd svensk handlingsberedskap. Denna osäkerhet nödvändiggör att den ekonomiska politiken bedrivs på sådant sätt att ekonomin stärks så att Sverige har full handlingsfrihet att säga nej till svensk anslutning till EMU:s tredje steg. Regeringen bör - med beaktande av de tidsgränser som Maastrichtfördraget uppställer - bereda frågan om hur Sverige skall agera om EMU:s tredje steg inte realiseras.
Sverige har i samband med medlemskapsförhandlingarna anmält att Sveriges riksdag kommer att pröva frågan om ett svenskt deltagande i EMU:s tredje steg. En svensk anslutning till EMU:s tredje steg förutsätter en grundlagsändring av 9 kap. i regeringsformen. I likhet med vad som anförs i motion U25 (c) och U26 (c) förordar utskottet en folkomröstning som grund för ett sådant beslut.
I motionerna U22 (v), U26 (c), U29 (mp), U30 (s) och U31 (s) riktas kritik mot EMU:s s.k. konvergenskriterier. Utskottet vill med anledning härav anföra följande.
De konvergenskriterier för inflation, räntor och statsskuld som skall vara uppfyllda för att kunna delta i EMU:s tredje steg är ett verksamt medel för att främja ekonomisk disciplin när det gäller bl.a. statsskuld, budgetbalans och inflation. Även om Sverige inte kommer att delta i en ekonomisk och monetär union är det helt nödvändigt att nå upp till konvergenskriterierna. Motivet för att ha sunda statsfinanser och uppfylla konvergenskriterierna blir ännu starkare om Sverige väljer att stå utanför EMU.
Vad utskottet anfört med anledning av här aktuella motioner bör utrikesutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.
7. Den ekonomiska och monetära unionen
Johan Lönnroth (v) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Den ekonomiska och monetära unionen börjar med I motionerna och slutar med behandlade motioner bort ha följande lydelse:
I motionerna U22 (v), U25 (c), U26 (c), U29 (mp), U30 (s) och U31 (s) riktas stark kritik mot ett genomförande av EMU:s tredje steg. Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Det är utskottets bestämda uppfattning att den gemensamma valutaunionen inte bör genomföras. Det är därför nödvändigt att regeringen verkar för att frågan om genomförandet av EMU:s tredje steg tas upp på konferensens dagordning.
Det finns flera skäl till att regeringen bör motsätta sig ett genomförande av EMU:s tredje steg, vilket innebär en gemensam centralbank och en gemensam valuta. För det första är det orimligt att makten över penningpolitiken flyttas ut till politiskt fristående institutioner. De senaste årens erfarenheter av hög arbetslöshet och våldsam spekulation på de finansiella marknaderna talar i stället för en ökad politisk kontroll över valutakurser och räntenivåer. Det andra skälet att säga nej till EMU tar sin utgångspunkt i förhållandet att EU inte utgör ett s.k. optimalt valutaområde, som åtskilliga forskare framhållit. Det finns stora strukturella och kulturella skillnader mellan länderna. De olika ländernas ekonomier har mycket olikartad sammansättning och kulturella och språkliga skillnader som gör att arbetskraftens rörlighet är betydligt mer begränsad än i t.ex. USA. Dessa förhållanden gör att ett system med en gemensam valuta, som följaktligen starkt försvårar anpassningen till chocker och yttre störningar i form av valuta- eller räntejustering, kommer att drabba enskilda regioner mycket hårt, inte minst med tanke på alla näringsanknutna och konjunkturella olikheter.
Om rådet vid regeringskonferensen står fast vid att EMU skall genomföras bör regeringen kräva undantag i konferensens sluttext som ger den handlingsfrihet som krävs för att kunna stå utanför valutaunionen. Ett sådant undantag skulle innebära fortsatt möjlighet att tillämpa nationell lagstiftning på det monetära området och öka utrymmet för nationella, ekonomiska och politiska avvägningar.
I regeringens skrivelse uttalas att det är det riksdagen som skall ta ställning till Sveriges deltagande i den tredje etappen av EMU. Utskottet delar inte denna uppfattning. Om Sverige ställs inför frågan att säga ja eller nej till deltagande i den s.k. tredje etappen av EMU, bör denna fråga avgöras genom en folkomröstning.
Vad utskottet här anfört med anledning av här berörda motioner bör utrikesutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.
8. Den ekonomiska och monetära unionen
Roy Ottosson (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Den ekonomiska och monetära unionen börjar med Utskottet har och slutar med behandlade motioner bort ha följande lydelse:
I motionerna U22 (v), U25 (c), U26 (c), U29 (mp), U30 (s) och U31 (s) riktas stark kritik mot ett genomförande av EMU:s tredje steg. Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande.
Utskottet delar uppfattningen att regeringen måste verka för att frågan om genomförandet av den tredje etappen i den ekonomiska och monetära unionen tas upp på regeringskonferensens dagordning. Det är utskottets bestämda uppfattning att den gemensamma valutaunionen inte bör genomföras.
Under överskådlig tid kommer ekonomier och samhällen i stort att skilja sig alltför mycket mellan de olika medlemsstaterna. Detta innebär bl.a. att risken är stor att massarbetslöshet och företagsnedläggningar tilltar i de länder som har svaga ekonomier eller ekonomier i obalans. En gemensam valuta innebär också att de olika staterna måste föra en centraliserad gemensam ekonomisk politik. Detta innebär i praktiken slutet för den demokratiska tradition som vi känner i bl.a. Sverige och övriga nordiska länder.
Utskottet motsätter sig ett svenskt deltagande i valutaunionen även om denna genomförs. EMU-projektet hotar för svensk del att leda till att delar av näringslivet slås ut, fortsatt och tilltagande massarbetslöshet, ökande ekonomiska klyftor och minskat inflytande för medborgarna. Svensk ekonomi får sämre förutsättningar att fungera bra om kronan ersätts med en europeisk enhetsvaluta. Det sammanhänger delvis med att svensk ekonomi i högre grad än övriga EU-länder sammanhänger med USA:s ekonomi; kronan beror i hög grad på dollarns ställning. Den egna valutan, kronan, är en viktig stötdämpare gentemot dessa olikheter i gentemot vår omvärld. Tas kronan bort blir påfrestningarna på företagen och arbetsmarknaden betydligt större. Det innebär att fler företag slås ut och att fler blir arbetslösa.
Utskottet anser att det är oerhört viktigt att budgetunderskottet upphör och statsskulden minskas, att inflationen och räntorna hålls låga och i paritet med vår omvärld samt att kronans värde är stabilt och utvecklas positivt. De fem konvergenskraven står inte i motsatsförhållande till en bra inhemsk ekonomisk politik - tvärtom. Men den ekonomiska politiken kan inte tillåtas bestå enbart av dessa fem krav. Tvärtom måste de underordnas övergripande sociala och miljömässiga mål för den ekonomiska politiken. Vad gäller den svenska konvergensplanen har regeringen tillsammans med Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna slagit fast att målen att minska arbetslösheten och att minska miljöskulden skall likställas med konvergenskraven för svensk del. Utskottet anser därför att regeringen, i enlighet med vad som anförs i motion U29 (mp), bör verka för att regeringskonferensen skall arbeta för att konkreta arbetslöshetsmål och miljömål skall uppfyllas tillsammans med de fem konvergenskriterierna som finns med i Maastrichtfördraget.
De steg Sverige hittills tagit på vägen mot den monetära unionen förskräcker. Valutaregleringen avskaffades utan att få ersättas med ett modernare system för att upprätthålla en viss tröghet på den snabbt växande valutamarknaden. Kronans knytning till EU:s valutasystem slutade med att den dåvarande borgerliga regeringen och Socialdemokraterna med gemensamma krafter framgångsrikt pumpade in luft i kronan. Den bubblan sprack efter katastrofala 500 % riksbanksränta. Det kostade det svenska folket mångmiljardbelopp, fördjupad lågkonjunktur, utslagning av företag, snabbt ökande statsskuld, hög arbetslöshet och minskade investeringar.
Utskottet noterar att kritiken mot EMU- projektet som sådant, och i synnerhet mot ett eventuellt svenskt deltagande, vkar stadigt från näringsliv och ekonomisk expertis. EMU har mycket stor betydelse för hela det svenska folket och implikationerna på det svenska självstyret är stora. I praktiken skulle ett svenskt deltagande i EMU medföra att mycket stora delar av den ekonomiska politiken i Sverige i framtiden beslutas i Frankfurt och Bryssel. I folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU framfördes från främst Socialdemokraterna löftet att omröstningen inte gällde eventuellt deltagande i EMU - när det gäller denna fråga utlovades att den skulle avgöras i ett senare skede. Ett flertal länder i EU kommer att anordna folkomröstningar om sitt eventuella deltagande i EMU. Utskottet anser därför att det är nödvändigt att det svenska folket i en folkomröstning avgör huruvida Sverige skall gå med i EMU eller ej.
Utskottet anser sammanfattningsvis att regeringen under förhandlingarna skall kräva:
- Att det i fördraget skrivs in att medlemskap i EMU avgörs av varje med-
lemsstat genom nationellt beslut under förutsättning att man uppfyllt de
krav som ställs.
- Att sysselsättningskrav och krav på att miljöskulden förs in i de s.k. kon-
vergensreglerna.
Vad utskottet här anfört med anledning av här berörda motioner bör utrikesutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.
Skatteutskottets yttrande 1995/96:SkU5y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 jämte motioner.
Beskattningen av sparande
I motion U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför motionärerna att det krävs ett brett internationellt samarbete för att minska arbetslösheten och att samarbetet bl.a. måste innehålla världsomfattande avtal om miniminivåer för kapitalskatter (yrkande 19 i denna del). Enligt motionärernas mening bör vidare medlemsstaterna inom EU träffa ett avtal som möjliggör utbyte av information om banktillgodohavanden (yrkande 30).
Sverige har i dag dubbelbeskattningsavtal med närmare åttio länder, och de flesta avtalen innehåller bestämmelser om utbyte av information mellan skatteförvaltningarna. Bestämmelsen om informationsutbyte är normalt utformad i enlighet med OECD:s modellavtal. De svenska myndigheterna kan erhålla informationen på begäran eller automatiskt enligt särskild överenskommelse.
Till följd av ett svenskt initiativ har man inom Europarådet och OECD utarbetat en konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Konventionen har antagits av Europarådets ministerkommitté 1987 och innehåller bl.a. regler om informationsutbyte. Den har undertecknats av Sverige, Danmark, Norge, Finland och USA och trädde i kraft den 1 april 1995.
Inom EU gäller EG:s handräckningsdirektiv (77/799/EEG) som bl.a. innehåller regler om informationsutbyte. Den gemenskapsrättsliga grunden för direktivet är att skatteflykt och undandragande av skatt som sträcker sig över medlemsstaternas gränser leder till budgetförluster och kränkning av principen om rättvis beskattning och är ägnade att åstadkomma snedvridning av kapitalrörelser och konkurrensbetingelser på den gemensamma marknaden.
Även om de redovisade instrumenten i många fall ger goda möjligheter att inhämta information om banktillgodohavanden m.m. i utlandet finns det begränsningar. Vissa länder har inte velat träffa avtal om informationsutbyte. När det gäller direktivet finns en motsvarande begränsning genom att medlemsstaterna har rätt att vägra att genomföra efterforskningar eller tillhandahålla information som deras skattemyndigheter inte får utföra eller samla in. En medlemsstat får vidare vägra att lämna ut information om detta skulle leda till röjande av affärshemlighet eller liknande eller om utlämnandet skulle strida mot allmänna grundsatser.
Ett alternativ till informationsutbyte när det gäller beskattningen av ränta är att den utbetalande staten innehåller en källskatt. Denna metod tillämpas av Sverige när det gäller t.ex. aktieutdelning. Inom EG har man 1989 lagt fram ett direktivförslag om källskatt på ränta. När förslaget inte accepterats av alla stater har man på förslag av Belgien och Tyskland tagit upp frågan om ett blandat system där varje medlemsstat kan välja mellan att ta ut källskatt och att lämna information. Även detta förslag har fallit. Bl.a. anser Storbritannien och Luxemburg att varje form av gemensam räntebeskattning kan innebära att deras position på den internationella kapitalmarknaden äventyras. Frågan har emellertid fått ny aktualitet. I de riktlinjer som det italienska ordförandeskapet presenterat sägs bl.a. att man - om en mer öppen attityd än tidigare visas från några medlemsstaters sida - bör återuppta behandlingen av förslaget till direktiv om ett gemensamt system för källbeskattning av ränteintäkter. En diskussion bör enligt direktiven inledas om detta ämne i syfte att inhämta ministrarnas synpunkter om lämpligheten att bibehålla det nuvarande systemet eller att i stället påbörja ändringar av de gällande systemen.
Vid finansministrarnas öppna debatt den 22 januari 1996 om det italienska ordförandeskapets riktlinjer stödde finansminister Göran Persson planerna på gemensamma regler för beskattningen av sparande. Finansministern tillade att en lösning på detta problem borde ses som en del av arbetet med att få till stånd den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Finansministern pekade också på betydelsen av ett ökat samarbete mellan skatteadministrationerna och av att dessa får tillgång till uppgifter av betydelse för beskattningen.
Enligt skatteutskottets mening visar det anförda att regeringen är medveten om de problem som finns när det gäller beskattningen av kapital och att regeringen är pådrivande i dessa frågor. Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets mening inte någon anledning till tillkännagivanden med det innehåll som motionärerna föreslår, och utskottet avstyrker därför motion U22 yrkande 19 i denna del och yrkande 30.
Skatter som styrmedel
I skrivelsen redovisar regeringen sin inställning när det gäller att integrera kravet på miljöhänsyn i olika politikområden. Härvid framhåller regeringen att en viktig förändring som kan aktualiseras vid regeringskonferensen är att tillämpa majoritetsbeslut på områden där det för närvarande krävs enhällighet. Ett sådant område är beslut på miljöområdet som rör bestämmelser av främst skattekaraktär.
I Moderaternas partimotion U23 anför motionärerna att det är viktigt att medlemsländerna kommer överens när det gäller ekonomiska styrmedel och att detta t.ex. gäller den av motionärerna förespråkade miniminivån för koldioxidbeskattningen. Motionärerna anser emellertid inte att Romfördraget bör ändras så att det blir möjligt att fatta majoritetsbeslut om harmoniseringen av skatter.
Motionärerna från Folkpartiet liberalerna anför i motion U19 att det är viktigt att gå över till majoritetsbeslut när det gäller frågor om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. De vill att Sverige verkar för en ändring av Romfördraget som gör det möjligt att med kvalificerad majoritet införa avgifter för att motverka gränsöverskridande miljöproblem. Av ändringen bör det enligt motionärerna framgå vilka föroreningar som kan avgiftsbeläggas, att intäkten tillfaller det enskilda medlemslandet och att det skall vara fråga om minimiavgifter. Den allmänna skatte- och finanspolitiken faller enligt motionärerna självklart under den nationella kompetensen.
I Centerpartiets motion U25 anför motionärerna att gemenskapens oförmåga att enas i frågan om en gemensam koldioxidskatt visar på problemet med dagens beslutsregler. EU-samarbetet på miljöområdet bör enligt dessa motionärer koncentreras på att åstadkomma miniminormer i syfte att främja en hållbar utveckling och på att beslut om gemensamma ekonomiska styrmedel skall fattas med kvalificerad majoritet. Sverige bör därför enligt motionärerna driva frågan om ett slopande av Romfördragets krav på enhällighet vid beslut om miljöskatter.
Också i Kristdemokraternas partimotion U21 anförs att beslut om miljöskatter bör kunna fattas med kvalificerad majoritet. Motionärerna anser att den svenska utgångspunkten måste vara att EU:s miljöprofil skall stärkas, och Sverige bör därför under konferensen arbeta för att beslut om miljöskatter skall kunna fattas med kvalificerad majoritet.
I Vänsterpartiets motion U22 begärs ett tillkännagivande om att mellanstatliga avtal om miniminivåer för energi- och miljöskatter bör eftersträvas.
Miljöpartiet anför i sin partimotion U29 att regeringen bör verka för att en lägsta energi- och koldioxidskatt införs obligatoriskt.
Enligt artikel 99 i Romfördraget krävs enhällighet vid beslut om harmonisering av omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter och avgifter.
I artikel 130r anges att gemenskapens miljöpolitik skall bidra till att bevara, skydda och förbättra miljön, att skydda människors hälsa, att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt och att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem.
Beslut om vilka åtgärder som skall vidtas för att nå miljömålen skall enligt artikel 130s punkt 1 fattas med kvalificerad majoritet. Enligt punkt 2 i samma artikel krävs dock enhällighet för beslut som rör bestämmelser av främst skattekaraktär, åtgärder som avser fysisk planering och åtgärder som väsentligt påverkar en medlemsstats val mellan olika energikällor och den allmänna strukturen hos dess energiförsörjning. Rådet får genom ett enhälligt beslut definiera de frågor i vilka beslut skall fattas med kvalificerad majoritet.
Enligt artikel 130t skall de skyddsåtgärder som antas för att nå miljömålen inte hindra någon medlemsstat från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder om de är förenliga med övriga bestämmelser i Romfördraget. Sådana skyddsåtgärder skall anmälas till kommissionen.
Inom EU har under längre tid pågått ett arbete som syftar till att åstadkomma gemensamma bestämmelser om uttag av energi- och koldioxidskatt. I ett direktivförslag från 1992 (KOM 92/266) föreslog kommissionen en separat energi- och koldioxidskatt som skulle omfatta såväl mineraloljor som kol, naturgas och elektrisk kraft. Det var en obligatorisk skatt men dess införande skulle bl.a. vara beroende av att andra OECD-länder introducerade liknande skatter. Enighet har emellertid inte kunnat uppnås om detta förslag och andra alternativ har därför diskuterats löpande under åren. I maj 1995 har kommissionen presenterat ett reviderat direktivförslag (KOM 95/172). Direktivet skall alltjämt omfatta samtliga fossila bränslen samt elektrisk kraft men skatten skall vara frivillig. Vissa möjligheter till skattelättnader för energiintensiv industri ingår. Det reviderade direktivförslaget har diskuterats vid Ekofinmötet i oktober 1995 utan att man har lyckats ena sig om riktlinjer för den rådsarbetsgrupp som arbetar med frågan.
Det italienska ordförandeskapet har i sina riktlinjer för vårens arbete angivit att direktivet bör antas efter det att Europaparlamentet lämnat sitt yttrande. Vid finansministrarnas debatt den 22 januari 1996 om ordförandeskapets riktlinjer har finansminister Göran Persson förespråkat en obligatorisk koldioxid- och energibeskattning som integreras med nuvarande gemensamma regler för energibeskattning.
Utskottet delar motionärernas inställning när det gäller behovet av att få till stånd gemensamma regler om en minimibeskattning på energiskatteområdet för att på det sättet minska användningen av fossila bränslen och härigenom begränsa koldioxidutsläppen. Det direktivförslag som kommissionen lagt fram och som efter vissa ytterligare revideringar nu diskuteras innehåller inte några minimiskattesatser utan de medlemsländer som så önskar kan övergångsvis använda sig av en nollskattesats. Det finns inte heller några regler om att minimiskattesatser skall införas i framtiden. Det är med hänsyn härtill nödvändigt att söka få till stånd dndringar i direktivet innan ett beslut fattas. Någon anledning till tillkännagivanden till regeringen om behovet av överenskommelser om miniminivåer för energiskatterna föreligger enligt utskottets mening inte, och utskottet avstyrker därför motionerna U22 yrkande 24 och U29 yrkande 35.
När det gäller frågan om en ändrad beslutsordning för skatter på miljöområdet är utskottet inte i nuvarande läge berett att tillstyrka en sådan förändring. Som framgått lägger medlemsländerna stor vikt vid utformningen av regler som har betydelse för den egna ekonomin och förbehåller sig rätten att själva göra avvägningen mellan miljöintresset och andra intressen som risken för ökad arbetslöshet, minskade statsinkomster etc. Utskottet anser inte att det finns skäl att frångå denna ordning och avstyrker därför motionerna U19 yrkande 2, U21 yrkande 46 och U25 yrkande 15. Det finns inte heller någon anledning till ett tillkännagivande om att nuvarande ordning bör bibehållas. Utskottet avstyrker därför även motion U23 i denna del.
Skatteväxling
I flera motioner framställs yrkanden om att Sverige bör vara pådrivande när det gäller en växling från skatter på arbete till miljöskatter. Sådana yrkanden framställs i motionerna U19 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 4, U21 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 47 i denna del och U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkande 34.
Skatteväxlingsutredningen har i uppdrag att undersöka förutsättningarna för en växling från skatter på arbete till miljöskatter. Bakgrunden är bl.a. den vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning som utarbetats av kommissionen och som Europeiska rådet antagit i december 1993. Enligt utredningens direktiv skall ett betänkande avlämnas senast den 30 juni 1996.
Enligt skatteutskottets mening är det viktigt att möjligheterna att få till stånd en sänkning av skatten på arbete och en ökad miljörelatering inom skattesystemet tas till vara såväl i Sverige som internationellt. Det arbete som bedrivs inom Skatteväxlingsutredningen avser att klarlägga förutsättningarna för en sådan omställning och är även inriktat på att reda ut förutsättningarna för att genomföra en skatteväxling inom EU. Enligt utskottets mening bör Skatteväxlingsutredningens arbete med dessa frågor avvaktas. Någon anledning till tillkännagivanden till regeringen om behovet av att driva skatteväxlingsfrågan internationellt finns det enligt utskottets mening inte. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.
Den inre gränskontrollen
I regeringens skrivelse anförs att syftet med samarbetet i rättsliga och inrikes frågor är att med bibehållen säkerhet och trygghet för medborgarna uppnå fri rörlighet för personer. Det innebär på sikt en avveckling av inre gränskontroller och andra åtgärder vilket kommer att underlätta för personer att fritt röra sig över gränserna. Enligt vad som anförs i skrivelsen ställer detta stora krav bl.a. på samarbetet kring brottsbekämpning, inte minst när det gäller den internationella narkotikatrafiken. Det är därför enligt regeringen nödvändigt att i samverkan med andra länder finna nya vägar för att bekämpa illegal narkotikahandel och annan kriminalitet med internationell anknytning.
I motion U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 48 anför motionärerna att det behövs en fortsatt nationell gränskontroll mot narkotika, vapen och miljöskadliga eller ohälsosamma produkter.
I motion U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkande 45 i denna del anför motionärerna att regeringen bör verka för att gränskontrollerna bibehålls.
Frågan om kontrollverksamheten vid inre gräns har utretts av EU- gränskontrollsutredningen. I avvaktan på att beredningen av utredningens förslag slutförs har Tullverkets befogenheter reglerats i övergångsbestämmelserna till tullagen. Den kontroll av trafiken från annat EU-land som tullmyndigheterna har ålagts gäller förutom narkotika och vapen även vissa andra varor som omfattas av införselförbud, t.ex. injektionssprutor, kanyler, dopningsmedel, ammunition, springstiletter och andra s.k. gatustridsvapen, vissa kulturföremål, hundar och katter samt alkohol och tobak som inte får föras in skattefritt vid inresa till Sverige. För detta slags varor har en anmälnings- och uppgiftsskyldighet behållits liksom tullens kontrollbefogenheter enligt vissa bestämmelser i 1987 års tullag. Tullens kontroll gäller även införsel av vissa djur från andra EU-länder.
Enligt skatteutskottets mening innebär de beslut som fattats om tullverksamheten inför Sveriges medlemskap i EU att tullens funktion i fråga om kontrollen av illegal införsel av bl.a. narkotika och andra varor som omfattas av införselförbud har behållits även vid den inre gränsen.
Regeringen har aviserat att en proposition om tullens befogenheter kommer att läggas fram under våren 1996. Utskottet anser att detta förslag bör avvaktas och avstyrker motionsyrkandena.
Konventionen om användning av informationsteknik för tulländamål
I motion U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför motionärerna att riksdagen bör motsätta sig de integritetskränkande inslagen i den nyligen undertecknade konventionen om användning av informationsteknik för tulländamål.
I juli 1995 har EU:s medlemsländer undertecknat en konvention om användning av informationsteknik för tulländamål. Konventionen syftar till att förstärka samarbetet mellan tullmyndigheterna genom att fastställa förfaranden som möjliggör för tullmyndigheterna att agera gemensamt och utbyta personuppgifter eller andra uppgifter som har samband med olaglig handel genom användning av ny teknik. Vilka uppgifter som får föras in i systemet regleras genom en uppräkning i konventionen. Införandet av uppgifter är underställt de lagar som gäller i den medlemsstat som tillhandahåller uppgiften, och särskilda restriktioner gäller för hur uppgifterna får användas. Konventionen träder i kraft tre månader efter det att den har ratificerats av samtliga undertecknare. Genom ett särskilt avtal har det dock öppnats en möjlighet att börja tillämpa konventionen redan efter det att åtta medlemsstater ratificerat den.
Enligt utskottets mening bör ställningstaganden rörande konventionen lämpligen anstå till dess denna föreläggs riksdagen för godkännande. Utskottet avstyrker därför motion U22 yrkande 53 i denna del.
Stockholm den 20 februari 1996
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Anita Johansson (s), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger Lundberg (s), Ulla Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Holger Gustafsson (kds), Carl Erik Hedlund (m), Eskil Erlandsson (c), Per Rosengren (v) och Birger Schlaug (mp).
Avvikande meningar
1. Skatter som styrmedel
Isa Halvarsson (fp), Holger Gustafsson (kds), Eskil Erlandsson (c) och Birger Schlaug (mp) anför:
Vi anser att kravet på enhällighet vid beslut om miljöskatter begränsar möjligheten att vidta de åtgärder som behövs för att uppnå de gemensamma miljömålen. Svårigheterna att nå enighet om en miniminivå för koldioxidbeskattningen visar på problemen med dagens beslutsregler.
Sverige bör verka för en ändring av Romfördraget som gör det möjligt att införa miljöskatter för att motverka gränsöverskridande miljöproblem med kvalificerad majoritet. Av ändringen bör det framgå vilka föroreningar som kan beskattas, att intäkten tillfaller det enskilda medlemslandet och att det skall vara fråga om minimiskatter.
Med det anförda tillstyrker vi motionerna U19 yrkande 2, U21 yrkande 46 och U25 yrkande 15.
2. Skatteväxling
Isa Halvarsson (fp) och Holger Gustafsson (kds) anför:
Vi anser att det är en klok strategi för Europa att stimulera fler arbeten i den privata tjänstesektorn genom en lägre beskattning av arbete.
De idéer om en ökad beskattning av miljöfarliga utsläpp och en sänkning av skatten på arbete som läggs fram i vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning bör genomföras skyndsamt.
Sverige bör enligt vår mening driva på det gemensamma arbetet med att genomföra vitbokens idéer om skatteväxling. Bl.a. bör mervärdesskattedirektivet ändras så att det blir möjligt för de medlemsländer som så önskar att införa en lägre mervärdesskatt på tjänster.
Vi tillstyrker motionerna U19 yrkande 4 och U21 yrkande 47 i denna del.
3. Skatteväxling
Birger Schlaug (mp) och Per Rosengren (v) anför:
Vi anser att Sverige bör driva på utvecklingen när det gäller skatteväxling som en metod att såväl minska miljöbelastningen och stimulera teknikutvecklingen som skapa fler arbetstillfällen.
De idéer om en ökad beskattning av miljöfarliga utsläpp och en sänkning av skatten på arbete som läggs fram i vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning bör genomföras skyndsamt. Sverige bör enligt vår mening driva på det gemensamma arbetet med att genomföra vitbokens idéer om skatteväxling.
Vi tillstyrker motion U29 yrkande 34.
4. Skatteväxling
Karl-Gösta Svenson, Carl Fredrik Graf, Jan-Olof Franzén och Carl Erik Hedlund (alla m) anför:
Den höga beskattningen av arbete i Sverige och i andra EU-länder är en starkt bidragande orsak till den höga arbetslösheten. Skatten på arbete måste således sänkas. Detta bör inledningsvis ske med särskild inriktning på privata tjänster. I dag medför den sammanlagda effekten av inkomstskatt, socialförsäkringsavgifter och mervärdesskatt att tjänster för hushållssektorn knappast kan efterfrågas.
Under våren 1994 togs från svensk sida initiativ som syftade till att EU:s mervärdesskattedirektiv skulle ändras så att det blev möjligt för medlemsländer som så önskade att slopa eller införa lägre mervärdesskatt på tjänster. Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde har frågan inte längre drivits. Enligt vår mening bör Sverige återuppta arbetet på att genomföra denna förändring av mervärdesskattedirektivet.
Det är också angeläget att så långt möjligt öka miljörelateringen i olika länders skattesystem. Sverige har i flera avseenden varit en föregångare. Det är viktigt att i det gemensamma arbetet inom EU skapa förutsättningar för en internationell utveckling där miljörelateringen kan öka och de intäkter som kan bli följden används för att sänka andra skadliga skatter, främst skatten på arbete.
Det ligger emellertid en fara i att helt koppla samman ambitionen om ökad miljörelatering av skattesystemet och den nödvändiga uppgiften att sänka skatten på arbete. Den stora skillnaden i skattebaser gör att även mycket omfattande skärpningar av miljöskatterna inte ger möjlighet till mer än marginella sänkningar av skatten på arbete sett som andel av det totala uttaget.
Vad vi ovan anfört bör enligt vår mening ges regeringen till känna.
5. Den inre gränskontrollen
Per Rosengren (v) och Birger Schlaug (mp) anför:
I Norden har vi kombinerat fri rörlighet för personer med en bevarad gränskontroll. Tullkontrollen har inte inneburit något allvarligt hinder för den fria rörligheten och har möjliggjort en effektiv kontroll av narkotikahandel, vapensmuggling, m.m.
Inom EU anser man att tullkontrollen vid gräns mot tredje-land är en självklar metod för att bekämpa narkotikahandel och annan brottslighet. Kontrollen vid de inre gränserna vill man emellertid ersätta med ökat samarbete. Detta kommer självklart att leda till ökande krav på olika kompenserande åtgärder som inrikes kontrollinsatser av polis, införande av nya dataregister m.m. Härigenom förstärks samhällenas polisiära karaktär.
Vi anser att regeringen vid regeringskonferensen bör verka för att medlemsländerna ges en fortsatt rätt till inre gränskontroller när det gäller narkotika, vapen, m.m. och tillstyrker därför motionerna U22 yrkande 48 och U29 yrkande 45.
Justitieutskottets yttrande 1995/96:JuU3y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Inledning
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996 beslutat bereda samtliga utskott utom utbildnings- och bostadsutskotten tillfälle att senast den 15 februari 1996 avge yttrande över regeringens skrivelse 1995/96:30, EU:s regeringskonferens 1996, jämte motioner i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde.
Med anledning av skrivelsen har väckts motionerna 1995/96:U19-U31.
Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.
Utskottet
Inledning
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för förberedelsearbetet inför EU:s regeringskonferens 1996 samt för vissa principiella ställningstaganden i de frågor som konferensen kan komma att behandla.
Yttrandets omfattning
De frågor som aktualiseras i ärendet och som ligger inom justitieutskottets beredningsområde berörs i första hand i skrivelsens avsnitt 9 Samarbete i rättsliga och inrikes frågor och de motionsyrkanden som gäller sådana frågor. I yttrandet behandlar utskottet frågor om s.k. kompensatoriska åtgärder inför ett slopande av den inre gränskontrollen inom unionen och det fortsatta samarbetet inom tredje pelaren, flera frågor med anknytning till Europolkonventionen samt harmonisering av straffrätten. Därutöver behandlar utskottet frågan om åtgärder mot fusket inom EU och den svenska narkotikapolitiken i ett EU-perspektiv. Utskottet behandlar således motionerna U19 yrkande 5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), U21 yrkandena 37, 38, 39, 40 och 41 av Alf Svensson m.fl. (kds), U22 yrkandena 48, 49, 50 och 53 av Gudrun Schyman m.fl. (v), U23 delvis av Carl Bildt m.fl. (m), U25 yrkande 20 av Olof Johansson m.fl. (c), U29 yrkande 45 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) och U30 yrkandena 1 och 7 av Bengt-Ola Ryttar (s).
Regeringskonferensen 1996
EU:s fundament utgörs av de grundläggande fördragen, det vill säga fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (Paris fördraget), fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Romfördraget), fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euroatomfördraget) och fördraget om Europeiska unionen (Maastricht fördraget). De tre förstnämnda fördragen utgör den s.k. första pelaren i vilken medlemsstaterna har överlåtit vissa beslutsbefogenheter till gemenskaperna. Genom Maastrichtfördraget har samarbetet utvidgats till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (andra pelaren) och till det rättsliga och inrikespolitiska området (tredje pelaren).
Enligt Maastrichtfördraget (artikel N.2) skall EU-länderna under år 1996 sammankalla en konferens med företrädare för medlemsländernas regeringar. Konferensen skall undersöka vilka bestämmelser i fördraget som behöver ändras för att de mål som står angivna där skall kunna uppfyllas. Regeringskonferensen kan alltså få till uppgift att revidera i stort sett alla frågor inom EU:s kompetensområden. Några frågor är uttryckligen fastslagna för regeringskonferensens agenda. Det är utrikes- och säkerhetspolitiken, medbeslutandeproceduren, rättshierarkin, räddningstjänst, energi, turism och budgetfrågor.
Enligt planerna skall konferensen inledas den 29 mars 1996. Hos flertalet medlemsländer är siktet inställt på att konferensen skall vara avslutad sommaren 1997.
Unionens förberedelser inför regeringskonferensen 1996
Vid Europeiska rådets möte på Korfu i juni 1994 anmodades ministerrådet, kommissionen och Europaparlamentet att upprätta rapporter med utgångspunkt i en utvärdering av hur Maastrichtfördraget hittills fungerat. Dessa rapporter har överlämnats till reflektionsgruppen, som på uppdrag av Europeiska rådet haft i uppgift att förbereda regeringskonferensen. På grundval av institutionernas ställningstaganden har reflektionsgruppen lagt fram ett slutdokument i december 1995 där det bl.a. anges förslag till förbättringar i fördraget. Gruppen har bestått av företrädare för medlemsstaternas utrikesministrar, för Europeiska kommissionen och för Europaparlamentet.
Svenska förberedelser inför regeringskonferensen 1996
De svenska förberedelserna inför regeringskonferensen har pågått sedan hösten 1994. I ett första skede har de frågor som väntas komma upp vid konferensen identifierats och de svenska intressena i dessa frågor har analyserats. Detta arbete har fortlöpande redovisats i EU-nämnden och vid föredragningar i utrikes- och konstitutionsutskotten.
Regeringen beslöt den 9 mars 1995 att tillsätta en parlamentarisk kommitté inför regeringskonferensen. Kommittén, som antagit namnet EU 96-kommittén, har i uppdrag dels att låta göra utredningar om viktigare sakfrågor som kan komma att behandlas vid konferensen, dels att stimulera den offentliga debatten kring regeringskonferensens huvudfrågor och ge företrädare för olika åsiktsriktningar utrymme att argumentera för sina uppfattningar. Kommittén har däremot inte till uppgift att lägga fram förslag till svenska ståndpunkter vid regeringskonferensen utan det är regeringens ansvar att i samråd med riksdagen lägga fast dessa ståndpunkter. Kommittén har fortlöpande publicerat rapporter i aktuella frågor.
Konstitutionsutskottet uttalade i ett betänkande i maj 1995 att regeringen under hösten 1995 borde redovisa uppläggningen av förberedelsearbetet inför regeringskonferensen samt vissa mer principiella ställningstaganden från regeringens sida i de sakfrågor som konferensen kommer att behandla. Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna vad konstitutionsutskottet anfört (1994/95:KU43, rskr. 387). Den nu aktuella skrivelsen är resultatet av riksdagens uttalande.
Fortsatt mellanstatligt samarbete eller överstatlighet inom tredje pelaren m.m.
Bakgrund
Maastrichtfördraget innehåller i avdelning VI (artiklarna K-K.9) bestämmelser om samarbete i rättsliga och inrikes frågor. Detta samarbete, som är mellanstatligt, utgör, som redovisats ovan, den s.k. tredje pelaren inom EU. Det utmärkande för samarbetet i tredje pelaren är att staterna inte blir bundna genom överstatliga beslut. Samarbetet förutsätter enighet mellan länderna och måste i många fall följas upp med t.ex. lagstiftning på det nationella planet. Samarbetet omfattas alltså inte av EG- rätten (första pelaren) och dess principer, som t.ex. innebär EG-rättens företräde framför nationell lag. Skälet till detta är att samarbetet i tredje pelaren berör rättsstatliga kärnområden, där det bedömts viktigt att medlemsstaterna behåller ett självbestämmande.
Nämnda artiklar i fördraget definierar inte närmare samarbetet i tredje pelaren utan anger i stället nio områden som medlemsstaterna skall betrakta som frågor av gemensamt intresse (artikel K.1). Områdena är asylpolitiken, personers överskridande av yttre gränser, invandringspolitiken, kampen mot narkotikamissbruk, kampen mot bedrägerier i internationell skala, civilrättsligt samarbete, straffrättsligt samarbete samt tull- och polissamarbete för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. När det gäller narkotikafrågorna är samtliga pelare inblandade, men särskilt den första (hälsoskyddsaspekten) och den tredje (kampen mot narkotikabrott).
Syftet med samarbetet inom tredje pelaren är att förverkliga EU:s mål, särskilt den fria rörligheten för personer.
Medlemsstaterna skall enligt fördraget informera och samråda med varandra inom ministerrådet i syfte att samordna sitt handlande på områdena för tredje pelaren (artikel K.3).
När det gäller institutionernas roll inom tredje pelarens områden kan följande anmärkas. Ministerrådet har tre möjligheter att agera. Det kan a) anta gemensamma ståndpunkter, b) besluta om gemensamma åtgärder eller c) utarbeta internationella avtal - konventioner - som medlemsstaterna sedan skall anta. I frågor som faller under de sex första områdena i uppräkningen i artikel K.1 får både kommissionen och de enskilda medlemsstaterna ta initiativ till aktion i ministerrådet.
Kommissionen kan i full omfattning delta i arbetet inom tredje pelaren men har inte förslagsrätt vad gäller det straffrättsliga samarbetet samt polis- och tullsamarbetet.
Beslut fattas genom enhälliga rådsbeslut utom i procedurfrågor. Ordförandeskapet och kommissionen skall regelbundet underrätta Europaparlamentet om sina överläggningar på de olika områdena under tredje pelaren och ordförandeskapet skall också samråda med Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna av verksamheten. Europaparlamentet får ställa frågor eller rikta rekommendationer till rådet.
Arbetet i tredje pelaren samordnas av den s.k. K.4-kommittén som under sig har tre styrgrupper; en för migrationsfrågor, en för polis- och tullsamarbete och en för rättsligt samarbete. Varje styrgrupp har ett antal arbetsgrupper under sig.
Enligt Maastrichtfördraget kan rådet besluta att föra över ett område från tredje pelaren till första pelaren avseende de sex första områdena i artikel K.1. Ett sådant beslut innebär att det gemenskapsrättsliga systemet blir gällande, inklusive de kompetenser som domstolen, kommissionen och de övriga institutionerna har. Beslutet måste godkännas av medlemsstaterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Denna möjlighet har hittills inte utnyttjats.
Motionerna
I flera motioner tas upp spörsmålet om vissa frågor på samarbetsområdet inom tredje pelaren skall flyttas över till första pelaren och bli föremål för överstatliga beslut. Sålunda yrkas i motion U19 (fp) att narkotikabekämpning, den yttre gränskontrollen och kampen mot bedrägerier i internationell skala bör föras över till första pelaren. I motion U23 (m) yrkas att vissa åtgärder mot narkotika bör bli föremål för överstatlighet. Enligt den sistnämnda motionen skulle vissa minimiregler beträffande åtgärder mot spridning av narkotika då kunna införas inom hela EU. I motion U21 (kds) yrkas bl.a. att gränskontrollfrågorna skall överföras till första pelaren. I motionerna U22 (v), U25 (c) och U30 (s) förordas att samarbetet inom tredje pelaren även i fortsättningen skall vara mellanstatligt.
I två motioner tas upp kommissionens roll när det gäller det rättsliga och inrikes samarbetet. I motion U21 (kds) föreslås att kommissionen får nödvändiga befogenheter att förhindra gränsöverskridande brottslighet, bl.a. genom utvidgad initiativrätt, och i motion U23 (m) begärs att kommissionen skall få initiativrätt inom tredje pelaren.
EU:s institutioners inställning
Av avgivna rapporter (se SOU 1995:80 s. 15 f) framgår att varken ministerrådet, kommissionen eller parlamentet är nöjda med utvecklingen hittills inom tredje pelarens område. Särskilt hos kommissionen och Europaparlamentet märks en besvikelse, men alla tre institutionerna betonar vikten av att komma vidare på detta område. Europaparlamentet anser att det är hög tid för avgörande framsteg inom den tredje pelaren, och därför måste, anser parlamentet, bl.a. beslut om asylpolitik, yttre gränskontroll, invandringspolitik och aktioner mot narkotikamissbruk gradvis föras in under de traditionella EG-områdenas domän. Ministerrådet måste ges möjlighet att fatta beslut med kvalificerad majoritet, menar parlamentet, och begränsningarna i kommissionens initiativrätt bör tas bort.
Reflektionsgruppen konstaterar i sitt slutdokument att alla inom gruppen var ense om att regeringskonferensen bör förstärka unionens möjlighet att skydda sina medborgare mot terrorism, handel med droger, tvättning av pengar, utnyttjande av illegal invandring och andra former av internationellt organiserad brottslighet. Många menade att flera frågor inom tredje pelaren borde föras över till gemenskapens kompetensområde, t.ex. invandring, asyl och viseringspolitik och gemensamma regler om kontroll av de yttre gränserna. Några kunde tänka sig att utsträcka gemenskapens kompetensområde till att omfatta bekämpning av drogmissbruk och bedrägerier på internationell nivå samt tullsamarbete.
Svenska ståndpunkter
EU 96-kommittén konstaterar i sitt nyss avgivna betänkande (SOU 1996:19) Sverige, EU och framtiden att det föreligger enighet om att samarbetet inom den tredje pelaren brister både i effektivitet och i fråga om den demokratiska och rättsliga kontrollen. Orsakerna härtill är många, t.ex. att besluten kräver enhällighet, att tydliga mål saknas, att institutionernas roll är för begränsad och att beslutsprocessen är för krånglig samtidigt som beslutens rättsliga status är oklar. Kommittén anser att asyl- och invandringsfrågorna bör flyttas till första pelaren. Större effektivitet kan också nås, anförs det, om vissa funktioner i gemenskapssamarbetet tillämpas även när det gäller samarbetet inom den tredje pelaren. Kommissionens initiativrätt och kontrolluppgifter bör kunna utövas i fråga om alla områden inom ramen för det rättsliga och inrikes samarbetet.
Regeringen anför i sin skrivelse att samarbetet inom tredje pelaren även i fortsättningen i huvudsak bör vara mellanstatligt. Samtidigt skall, anförs det, övervägas om inte institutionernas roll kan förstärkas på ett ändamålsenligt sätt och därigenom få till stånd ett mer effektivt och resultatorienterat arbetssätt. Sålunda anser regeringen att kommissionen skulle kunna ges initiativrätt också på de områden inom tredje pelaren där kommissionen för närvarande saknar sådan rätt (straffrättsligt samarbete, tull- och polissamarbete). Kommissionens roll kan vidare, anförs det, ytterligare förstärkas om den får i uppdrag att övervaka efterlevnaden av de överenskommelser som träffas inom ramen för det rättsliga och inrikes samarbetet. En sådan kompetens för kommissionen skulle enligt regeringens mening dels bidra till en ökad effektivitet och likformighet i det nationella genomförandet av konventioner och andra överenskommelser, dels ha fördelar vad gäller konventioner inom det rättsliga och inrikes samarbetet för vilka EG-domstolen fungerar som tvistlösare. Regeringen anser vidare att det vid regeringskonferensen bör övervägas hur Europaparlamentets roll i beslutsprocessen på tredje pelarens område kan utvidgas. Parlamentet borde, anför regeringen, i högre grad än för närvarande ha tillgång till förslag till beslut som är bindande för medlemsstaterna. I ett sådant fall skulle parlamentet kunna ges möjlighet att inom viss tid inkomma med synpunkter på förslaget. EG-domstolen har - med ett undantag - ingen kompetens inom samarbetet i tredje pelarens frågor. Undantaget avser den möjlighet som medlemsstaterna har att i mellanstatliga konventioner föreskriva rätt för domstolen att tolka konventionsbestämmelserna och avgöra alla tvister om deras tillämpning. Regeringen anser att Sverige bör acceptera att domstolen tilldelas en roll som både tvistlösare och uttolkare av konventioner som medlemsstaterna ingår på det rättsliga och polisiära samarbetsområdet. Frågan måste dock, anses det, bedömas från fall till fall med hänsyn till det sakliga innehållet i varje konvention. Sverige bör, anförs det, främja förändringar som gör att domstolen kan meddela sina avgöranden snabbare än i dag.
Vad beträffar asyl- och invandringsfrågor är det regeringens uppfattning att det kan övervägas att föra över lämpliga delar av detta område till gemenskapslagstiftningen. Därigenom skulle, anför regeringen, bättre förutsättningar skapas för förverkligandet av den fria rörligheten för personer. Detta borde, anser regeringen, kunna bidra till att lättare finna lösningar för en mer rättvis ansvarsfördelning mellan EU:s medlemsstater.
Utskottets överväganden
Syftet med samarbetet i rättsliga och inrikes frågor är att - med bibehållen säkerhet och trygghet för medborgarna - uppnå fri rörlighet för personer. Det innebär på sikt en avveckling av inre gränskontroller och andra åtgärder vilka kommer att underlätta för personer att fritt röra sig över gränserna. Detta ställer stora krav på samarbetet mellan unionsländerna t.ex. när det gäller brottsbekämpning. Utskottet kan konstatera att brottslighet med internationell anknytning är ett växande problem, och detta gäller inte minst den internationella narkotikatrafiken. Som regeringen anför i skrivelsen är det därför nödvändigt att i samverkan med andra länder finna nya vägar för att bekämpa illegal narkotikahandel och annan kriminalitet med internationell anknytning. I linje med detta är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att göra EU:s rättsliga och polisiära samarbete mer effektivt. Frågan är då om detta kan åstadkommas genom att, såsom föreslås i motionerna, föra över vissa frågor till EU:s första pelare. Enligt vad regeringen anför i skrivelsen är små stater i unionen relativt starkare i EU:s första pelare än i traditionella mellanstatliga relationer.
Som framgått ovan är det en utbredd uppfattning att samarbetet inom EU på det rättsliga och inrikes området inte har fungerat tillräckligt bra. Utskottet delar dock regeringens uppfattning att samarbetet på detta område, såvitt det berör utskottets beredningsområde, alltjämt i huvudsak bör förbli mellanstatligt. Detta samarbete berör rättsstatliga kärnområden där det är viktigt att behålla ett nationellt självbestämmande. Särskilt när det gäller den straffrättsliga delen av narkotikapolitiken är det enligt utskottets uppfattning svårt att tänka sig att överlåta beslutanderätten till EU. Från svensk sida bör emellertid, som nyss påtalats, inriktningen vara att det mellanstatliga samarbetet skall effektiviseras. Detta är av flera skäl nödvändigt. Utskottet anser således att Sverige med kraft bör engagera sig i arbetet med dessa frågor under konferensen. De förslag till förstärkande av institutionernas roll samt ändring av beslutsnivåerna som regeringen redovisar i skrivelsen bör kunna göra samarbetet inom tredje pelaren mer effektivt och resultatorienterat. Mot bakgrund av vad utskottet nu uttalat bör motionerna U19 (yrkande 5), U21 (yrkande 37) och U23 avstyrkas såvitt gäller nämnda yrkanden om att överflytta vissa frågor från tredje pelaren till första pelaren. Utskottet vill härutöver när det gäller spörsmålet om vilken pelare bekämpningen av narkotika skall ligga under erinra om att narkotikafrågorna redan nu täcks in i Maastrichtfördragets samtliga tre pelare; hälsofrågorna i första pelaren (artikel 129), internationella aspekter i den andra och övervakning/kontroll i den tredje pelaren.
Motionerna U22 (yrkande 50), U25 (yrkande 20) och U30 (yrkande 1) får, såvitt gäller frågan om att samarbetet inom tredje pelaren alltjämt skall vara mellanstatligt, anses tillgodosedda genom vad utskottet nu anfört i de delar motionerna berör utskottets beredningsområde.
I motion U21 (kds) föreslås att kommissionen skall få nödvändiga befogenheter att förhindra gränsöverskridande brottslighet, bl.a. genom utvidgad initiativrätt, och i motion U23 (m) begärs att kommissionen skall få initiativrätt inom tredje pelaren.
Som nyss framgått anser regeringen att det bör övervägas om inte institutionernas roll kan förstärkas på ett ändamålsenligt sätt så att samarbetet inom tredje pelaren kan bli mer effektivt och resultatorienterat, en tanke som utskottet nyss uttalat sitt stöd för. Bl.a. anser regeringen att kommissionen inom tredje pelaren skulle kunna ges initiativrätt också på de områden där kommissionen för närvarande saknar sådan rätt (straffrättsligt samarbete, tull- och polissamarbete). Regeringen anser vidare att kommissionens roll ytterligare kan förstärkas om den får i uppdrag att övervaka efterlevnaden av de överenskommelser som träffas inom ramen för det rättsliga och inrikes samarbetet. En sådan kompetens för kommissionen skulle, enligt regeringen, dels bidra till en ökad effektivitet och likformighet i det nationella genomförandet av konventioner och andra överenskommelser, t.ex. när det gäller åtgärder som rör kontrollen av de yttre gränserna, dels ha fördelar vad gäller konventioner inom det rättsliga och inrikes samarbetet för vilka EG- domstolen fungerar som tvistlösare.
Utskottet, som här delar regeringens uppfattning, anser att nu berörda delar av motionerna U21 (yrkande 41) och U23 i allt väsentligt får anses tillgodosedda genom vad som nu anförts.
Svensk narkotikapolitik i ett EU- perspektiv
Bakgrund
Tillgången på narkotika i världen är mycket stor. Produktionen av illegal narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika blir alltmer välorganiserad och svårare att bekämpa. De politiska och ekonomiska förändringarna i Öst- och Centraleuropa har ökat riskerna för att narkotika skall spridas såväl inom regionen som till andra länder. Det går inte längre att tala om renodlade producent- eller konsumentländer. Där det finns narkotika, där växer också missbruket.
I flera europeiska länder förs en intensiv narkotikapolitisk debatt där vissa grupper förespråkar en avkriminalisering av användningen av i första hand cannabis, men det förekommer även förslag om att legalisera användningen av alla typer av narkotika. Av opinionsundersökningar som gjorts framgår dock att sådana krav saknar stöd bland befolkningarna i allmänhet. Ingen regering har heller uttalat sig för en sådan politik. I en del länder har ett kraftfullt avvisande av varje tanke på legalisering också lett till att legaliseringsförespråkarna förlorat mark och debatten i stället inriktats på hur de förebyggande insatserna skall kunna stärkas.
Från svensk sida har kampen mot narkotikabrottsligheten setts som en av de viktigaste kriminalpolitiska uppgifterna, och 1984 års narkotikapolitiska beslut (prop. 1984/85:19 och 46, JuU12, SoU8, SkU9 och UbU7) utgör grunden för en samordnad och intensifierad narkotikapolitik. Den vägledande principen för den svenska narkotikapolitiken är att samhällets samlade insatser skall ge ett tydligt och entydigt budskap om att all icke- medicinsk användning av narkotika är oacceptabel. Målet är att skapa ett narkotikafritt samhälle där annat bruk av narkotikan än det som är medicinskt motiverat inte förekommer. Den svenska narkotikapolitiken bygger på ett nära samspel mellan förebyggande åtgärder, kontrollpolitik samt behandling och rehabilitering av narkotikamissbrukare. Regeringens kriminalpolitik är särskilt inriktad bl.a. på kampen mot narkotikabrottsligheten (prop. 1994/95:100 bil. 3 s. 6-8, JuU17 s. 5 f) och i linje härmed är insatser mot narkotika högt prioriterade inom polisen, tullen, åklagarväsendet, kriminalvården, socialtjänsten, skolan och olika fritidsverksamheter.
När det gäller inriktningen av polisverksamheten mot olika slag av brottslighet anförde regeringen i förra årets budgetproposition liksom tidigare år bl.a. att polisens arbete med bekämpning av narkotikabrottsligheten bör ha fortsatt hög prioritet. Justitieutskottet ansåg för sin del att insatserna mot bl.a. narkotikabrottslighet bör ges högsta prioritet i polisarbetet, och narkotikamissbrukets roll som inkörsport till en stor del av brottsligheten underströk, enligt utskottet, vikten av denna prioritering (prop. 1994/95:100 bil. 3, JuU14 s. 6 f, rskr. 254).
Motionen
I motion U22 (v) yrkas att narkotikapolitiken alltjämt skall vara en nationell angelägenhet och att EU inte bör ges rätt att fatta överstatliga beslut i narkotikafrågor. Enligt motionärerna är Sveriges restriktiva narkotikapolitik en nödvändighet som en motvikt till den internationella narkotikaliberalismen.
EU:s narkotikapolitik
Utgångspunkten för EU:s narkotikapolitik är att narkotikahandel och narkotikamissbruk är ett problem som kräver åtgärder inom en rad olika samhällssektorer och politikområden. En framgångsrik narkotikastrategi måste inriktas mot att minska både utbud och efterfrågan. En sådan samordnad narkotikastrategi ligger till grund för den europeiska planen för narkotikabekämpning, vilken antogs av Europeiska rådet den 26-27 juni 1995 i Cannes. Den är inriktad mot minskad efterfrågan på narkotika, bekämpning av narkotikahandeln och påverkan på tredje land. Dessa områden avspeglar EU:s tre pelare. Narkotikafrågorna faller ju, som framgått ovan, in under samtliga pelare. Den första avser hälsoskyddsaspekten, den andra avser internationella frågor och den tredje gäller kampen mot narkotikabrott.
De efterfrågedämpande åtgärderna (första pelaren) är relativt kortfattat beskrivna i planen. De frågor som tas upp är bl.a. åtgärder riktade mot riskgrupper, information till olika målgrupper, utbildning och träningsproblem för att utveckla strategier för drogprevention samt forskning och utvärdering i fråga om rehabilitering och social integration av drogmissbrukare.
Åtgärder mot internationell handel (andra pelaren) omfattar bl.a. multilateralt samarbete genom ett fortsatt deltagande i Europarådets Pompidougrupp och aktiviteter inom ramen för FN:s drogkontrollprogram. Vidare anges bilateralt samarbete med syfte att stärka nationella och regionala strategier för narkotikabekämpning, användande av antidrogklausuler samt en prioritering av kampen mot narkotika inom handel och bistånd.
Åtgärderna för att bekämpa narkotikahandel (tredje pelaren) omfattar bl.a. utveckling av nätverk för utbyte av information och utbildning rörande existerande lagstiftning samt stöd till samarbete med andra länder. Vidare tillkommer ett utvecklat samarbete mellan medlemsstaternas polis- och tullmyndigheter.
Under var och en av de tre pelarna har konkreta strategier utarbetats. Dessa har överlämnats till en grupp av nationella experter som utarbetat en sammanhållen rapport vilken överlämnats till Europeiska rådet. Rådet har godkänt rapporten och framhållit att det brådskar med att överföra riktlinjerna till operativ och samordnad verksamhet inom unionen. Europeiska rådet har också uppmanat bl.a. kommissionen att studera i vilken utsträckning en eventuell harmonisering av lagstiftningen i de olika medlemsstaterna skulle kunna bidra till en minskning av användning och illegal handel med droger.
Som framgått ovan har vidare Europaparlamentet ansett att bl.a. aktioner mot narkotikamissbruk gradvis bör föras in under de traditionella EG- områdenas domän.
Kommissionen har i sitt arbetsprogram för 1996 angett att kommissionen skall lägga fram en plan för narkotikabekämpning och förebyggande av våld i stadsmiljöer.
Det italienska ordförandeskapet har, när det gäller första pelaren, prioriterat att få fram ett slutgiltigt antagande i rådet och Europaparlamentet av ett förslag till beslut om åtgärdsprogram inom gemenskapen för förebyggande av narkotikaberoende. När det gäller tredje pelaren har ordförandeskapet prioriterat bl.a. kampen mot narkotika och organiserad brottslighet. Vidare skall kampen mot narkotikasmuggling intensifieras genom att en åtgärdsplan tas fram.
Utskottets överväganden
I samband med att riksdagen behandlade propositionen om Sveriges medlemskap i EU (prop. 1994/95:19, JuU1y) konstaterade utskottet att det i Sverige sedan lång tid tillbaka lagts fast en narkotikapolitik där narkotikahotet mötts med offensiva insatser från kommuner, myndigheter och organisationer och att det enligt utskottets mening inte fanns skäl att ändra grunderna för denna politik vid ett medlemskap. Tvärtom borde Sverige, i enlighet med vad som framfördes i propositionen, vidmakthålla sin restriktiva narkotikapolitik. Utskottet utgick från att Sverige inom EU skulle fortsätta på den inslagna vägen och bl.a. förespråka ett utnyttjande av de kriminalpolitiska medel som står till buds i kampen mot narkotika. Utskottet ansåg det självklart att Sverige tog avstånd från och kraftfullt skulle motarbeta de legaliseringstankar m.m. avseende narkotika som finns i Europa. Socialutskottet framförde i sitt yttrande (1994/95:SoU1y) liknande tankegångar. Utrikesutskottet och riksdagen var av samma uppfattning (1994/95:UU5, rskr. 63).
Utskottet intar alltjämt denna ståndpunkt. Utskottet anser vidare från sina utgångspunkter att inriktningen av den svenska narkotikapolitiken även fortsättningsvis skall vara en nationell angelägenhet i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Utskottet utgår från att Sverige vid regeringskonferensen också verkar i den riktningen utan något uttalande från riksdagens sida. Utskottet vill dock understryka att Sverige alltjämt bör fortsätta ansträngningarna när det gäller att utveckla det internationella samarbetet mot den illegala narkotikahandeln. Sverige hör till de länder som har längst erfarenhet av en samordnad narkotikastrategi, som spänner över flera politikområden. Sveriges erfarenheter efterfrågas också i allt större utsträckning av organisationer och enskilda länder. För att även fortsättningsvis kunna upprätthålla Sveriges auktoritet på narkotikaområdet är det av största vikt att Sverige genom en konsekvent genomförd narkotikapolitik bestående av målinriktade insatser, väl utvecklade förebyggande vårdinsatser och fortlöpande kontrollåtgärder kan motverka nyrekryteringen till narkotikamissbruk. Med vad som ovan anförts får yrkande 49 i motion U22 anses tillgodosett.
Den inre gränskontrollen
Bakgrund
Den fria rörligheten för personer enligt artikel 7a i Romfördraget är en av EU:s grundläggande friheter vid sidan av fri rörlighet för varor, tjänster och kapital. Dessa friheter utgör tillsammans grundpelarna för den inre marknaden. Den fria rörligheten för personer över de inre gränserna förutsätter, som nyss redovisats, i princip att kontrollerna där försvinner. En viss möjlighet finns dock enligt Romfördraget att behålla restriktioner i fråga om rörlighet över inre gränser med hänsyn bl.a. till skyddet för liv och hälsa.
Europeiska rådet har uttalat att slopandet av de inre gränserna inte får ske på bekostnad av människors säkerhet, utan att säkerheten tvärtom kommer att kunna värnas på ett effektivare sätt i framtiden genom ett systematiskt samarbete mellan medlemsländerna. Man har därför förutsatt att kompensatoriska åtgärder av olika slag behövs för att upprätthålla säkerheten inom unionen när det inte längre förekommer några personkontroller vid de inre gränserna.
Kompensatoriska åtgärder faller i huvudsak utanför EG-rätten och regleras genom särskilda konventioner eller andra former av mellanstatligt samarbete inom tredje pelaren. Utgångspunkterna för arbetet med dessa kompensatoriska åtgärder är att ett avskaffande av EU:s inre gränser inte skall föra med sig negativa effekter såsom ökad terrorism, illegal invandring, narkotikasmuggling och annan gränsöverskridande brottslighet. Exempel på kompensatoriska åtgärder är att gemensamt stärka de yttre gränskontrollerna och att samarbeta i frågor om brottsbekämpning.
En konvention om kontroll av den gemensamma yttre gränsen har länge varit under diskussion och är nu färdig men ej undertecknad. Vidare diskuteras en konvention om ett europeiskt informationssystem, EIS.
På senare tid har arbetet slutförts vad gäller tre viktiga konventioner, nämligen en konvention om polissamarbete (Europol), en konvention om tullsamarbete och en konvention om skydd av EU:s finansiella intressen. Konventionerna har undertecknats av samtliga medlemsstater och beräknas träda i kraft om något år. Utskottet återkommer nedan till de två sistnämnda konventionerna.
Den inre marknaden är i stort sett förverkligad utom när det gäller fri rörlighet för personer, och personkontroll förekommer alltjämt vid de inre gränserna. Orsaken är att de kompensatoriska åtgärderna som skall ersätta personkontrollerna ännu inte har genomförts.
Några länder inom EU har gått före och avskaffat de inre gränskontrollerna vid de gemensamma gränserna genom det s.k. Schengensamarbetet. Detta samarbete grundar sig på en överenskommelse från år 1985. I Schengensamarbetet, som i praktiken började den 26 mars 1995, deltar fullt ut för närvarande endast Frankrike, Tyskland, Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Spanien och Portugal. Italien och Grekland har anslutit sig, men kommer i praktiken att delta först i ett senare skede. Österrike, som är observatör sedan 1994, har undertecknat ett avtal om fullt medlemskap i Schengensamarbetet och Danmark ansökte år 1994 om observatörskap. Schengensamarbetet avser gränskontroller av personer och inte av varor. Det är således passpolisens och immigrationsmyndigheternas verksamhet i de deltagande länderna som berörs. Gränskontroller av varor mellan Schengenländerna regleras av de EU- bestämmelser som ligger till grund för tullunionen resp. den inre marknaden.
I den nu aktuella skrivelsen anför regeringen att Sverige kan komma att ansluta sig till Schengensamarbetet. En förutsättning för detta är, anförs det, att insatserna för bekämpning av narkotika kan bli tillräckligt effektiva. Förhandlingar i denna fråga pågår. Regeringens långsiktiga strävan är emellertid att den fria rörligheten för personer skall förverkligas mellan alla EU:s medlemsländer.
Motionerna
I motionerna U22 (v), U29 (mp) och U30 (s) begärs att den inre gränskontrollen skall behållas. Gränskontroll utgör, anförs det bl.a., en effektiv metod för att bekämpa narkotikahandel och annan brottslighet.
Nuvarande svenska gränskontroll m.m.
Den nuvarande gränskontrollen för personer regleras genom bestämmelser i utlänningslagen (1989:529), utlänningsförordningen (1989:547) och i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Av betydelse är också den nordiska passkontrollöverenskommelsen. Polisen svarar för personkontrollen vid gränserna. Tullverket och Kustbevakningen kan medverka i kontrollen varvid den deltagande personalen har befogenhet som polismän. Kontrollen avser i första hand inresa till Sverige. Utresekontroll tillämpas numera inte rutinmässigt. Enligt utlänningsförordningen kan dock utresekontroll ske för att förebygga eller beivra brott eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I övrigt kan sådan äga rum för att genomföra den kontroll över utlänningar som föreskrivs i utlänningslagen.
Tullens befogenheter vid gränskontroll regleras i tullagen (1994:1550) och, vid beivrande av brott, lagen (1960:418) om varusmuggling. I tullagens övergångsbestämmelser ges tulltjänstemän befogenhet att göra kontroller vid inre gräns för vissa uppräknade skyddsändamål i enlighet med artikel 36 i Romfördraget, t.ex. för att hindra illegal in- och utförsel av narkotika.
EU-gränskontrollutredningen har i sitt betänkande (SOU1994:131) Skyddet vid den inre gränsen lämnat förslag till ny lagstiftning om kontroll vid den inre gränsen. I förslaget, som bl.a. innebär att varusmugglingslagen inte skall gälla för varor som införs från eller utförs till ett annat EU-land, föreslås en ny lag om straff för olovlig införsel eller utförsel över EU-gräns. De varor som där upptas är bl.a. narkotika, injektionssprutor och kanyler, dopningsmedel, vapen och ammunition, springstiletter och andra s.k. gatustridsvapen, krigsmateriel m.m. Lagen innehåller, förutom straffbestämmelser, regler om olika slag av ingripanden på grundval av brottsmisstanke. Inom regeringskansliet pågår nu arbete med att färdigställa en lagrådsremiss på grundval av EU- gränskontrollutredningens förslag. En proposition kommer att läggas fram i riksdagen i mars.
Utskottets överväganden
Som regeringen konstaterar i skrivelsen förutsätter fri rörlighet för personer inom unionen på sikt en avveckling av de inre gränskontrollerna och andra åtgärder, vilket kommer att underlätta för personer att fritt röra sig över gränserna. Identitetskontroller av personer vid den inre gränsen behålls emellertid till dess att beslut fattats på svensk sida om avveckling av dem. Ett sådant beslut är beroende av att effektiva kompensatoriska åtgärder införs i EU. Sådana åtgärder är, som redogjorts för ovan, under uppbyggnad.
Utskottet anförde i samband med ställningstagandet till propositionen om Sveriges medlemskap i EU (1994/95:JuU1y) att slopandet av de inre gränskontrollerna måste mötas med kraftfulla alternativa motåtgärder. Effektiva spanings- och kriminalunderrättelseinsatser måste tillskapas mellan de olika europeiska polismyndigheterna. Vidare måste tullens och polisens metoder förstärkas och utvecklas. Genom en ökad samverkan mellan tull och polis borde effektiviteten kunna skärpas. Utskottet ansåg vidare att det fanns skäl att anta att dessa nya kontrollformer skulle bli väl så effektiva som traditionella gränskontroller.
Regeringen anför i skrivelsen att Sverige bör medverka till ett så effektivt samarbete som möjligt i dessa frågor. Utskottet delar, som framgått tidigare i detta yttrande, denna uppfattning. Utskottet anser vidare, i likhet med regeringen, att en översyn av fördragen måste ta hänsyn till detta samarbete, som är nära förknippat med gemenskapssamarbetet när det gäller området för fri rörlighet för personer.
Frågan om tullens kontroll av varor vid inre gräns är för närvarande föremål för utarbetande av en lagrådsremiss i regeringskansliet, och en proposition kommer att läggas i riksdagen i vår. Utskottet får anledning att återkomma till de nu aktuella frågorna i det sammanhanget. Med dessa uttalanden föreslår utskottet att motionerna U22 (yrkande 48), U29 (yrkande 45) och U30 (yrkande 7) avstyrks såvitt gäller frågan om ett behållande av den inre gränskontrollen.
Europols verksamhet m.m.
Bakgrund
Internationellt polissamarbete har en lång tradition, och Interpol, som är den mest kända och världsomfattande polisorganisationen, har verkat sedan 1923.
Polissamarbete inom EG inleddes år 1976 genom det s.k. TREVI-samarbetet. Det var ett mellanstatligt samarbete mellan EG:s medlemsländer, och därutöver deltog sju likasinnade länder, däribland Sverige, som gavs särskild information om det arbete som bedrevs.
I och med Maastrichtfördraget reglerades polissamarbetet inom EG, och i fördragets kapitel VI, artikel K (K.1 punkt 9) nämns polissamarbete i syfte att förebygga och bekämpa olika former av grov internationell brottslighet. Europol nämns uttryckligen som ett organ inom EU för utbyte av informationer avseende de angivna områdena.
Europolkonventionen, som utgör den rättsliga grunden för en europeisk polisbyrås (Europol) verksamhet, undertecknades i juli 1995. Konventionen skall nu ratificeras av de nationella parlamenten. För svensk del kommer en departementspromemoria att utarbetas inom Justitiedepartementet med förslag till ratificering och till lagändringar.
Europol har som målsättning att förbättra effektiviteten hos behöriga myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete när det gäller förebyggandet och kampen mot terrorism, olaglig narkotikahandel och andra allvarliga former av internationell brottslighet.
Varje medlemsstat skall upprätta en nationell enhet med ansvar för att utföra vissa arbetsuppgifter, bl.a. att förse Europol med den information och de underrättelser som är nödvändiga för att Europol skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Europol skall således vara ett organ för informations- och underrättelseutbyte mellan poliskårerna i medlemsländerna. Tanken är att medlemsländerna genom Europol skall kunna få del av uppgifter som finns i andra länder och att Europol dessutom, bl.a. genom kvalificerad analysverksamhet, skall kunna förädla denna information så att förundersökning och lagföring kan ske på nationell nivå. Europol har inte några operativa befogenheter.
Hos Europol skall föras tre slags dataregister. Ett informationsregister som bl.a. innehåller uppgifter om personer som dömts för eller som misstänkts för att ha begått eller varit delaktiga i sådana brott som Europol skall ägna sig åt. Vidare skall ett analysregister föras där Europol för analysändamål kan lagra även andra uppgifter än de från informationsregistret. Uppgifterna skall röra de brott som Europol skall ägna sig åt samt därmed sammanhängande brott. Vidare skall ett indexregister upprättas över de uppgifter som lagras i analysregistret.
De uppgifter som skall förekomma i de aktuella registren härrör från respektive lands nationella polisregister där uppgiften har förts in i full överensstämmelse med respektive lands nationella lagstiftning.
Justitieministern har den 16 januari 1996 i riksdagen som svar på fråga 1995/96:166 om Europolregister anfört att Europolkonventionen och dess tillämpningsföreskrifter inte urholkar och förändrar det skydd som följer av de konventioner och rekommendationer som Sverige och andra medlemsländer sedan länge har tillämpat i sina nationella rättsordningar när det gäller registerföring. Här åsyftas Europarådets dataskyddskonvention och Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn.
Riksdagen har nyligen antagit riktlinjer för uppbyggnaden av en ny struktur avseende de brottsregister m.m. som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen (prop. 1994/95:144, JuU21, rskr. 378). Riksdagen behandlade i ärendet en motion med yrkande om ställningstagande till hur de nya riktlinjerna förhåller sig till uppbyggnaden av de register som bl.a. skall föras hos Europol. Riksdagen avstyrkte motionen under hänvisning till att regeringen beslutat om en översyn av den rättsliga regleringen av svenska register. Utredaren skall enligt direktiven (dir. 1995:38) beakta det inom EU pågående internationella arbetet för att bekämpa och utreda brott, bl.a. det polissamarbete som blir följden av Europolkonventionen.
Motionerna
I flera motioner begärs att Europol skall erhålla operativa befogenheter. I motion U19 (fp) förespråkas således att Europolsamarbetet skall utvecklas till ett överstatligt samarbete så att t.ex. ett lands polis kan fullfölja en polisjakt över en nationsgräns. I motion U21 (kds) framförs liknande anspråk, innefattande att Europol skall få vissa operationella befogenheter i kampen mot allvarlig internationell brottslighet. I motion U23 (m) slutligen förespråkas att Europol på sikt bör kunna medverka i vissa operativa polisinsatser, t.ex. i spaningsarbete mot grov gränsöverskridande brottslighet.
I motionerna U19 (fp) och U22 (v) tas upp frågan om registrering i Europols register. Det begärs att Sverige skall verka för restriktivitet vid sådan registrering.
EU:s inställning
Europarlamentet anför i sin rapport inför regeringskonferensen att Europol bör ges de operationella befogenheter som behövs för att underlätta kampen mot grov internationell kriminalitet.
Utskottets överväganden
Som utskottet konstaterat ovan är brottslighet med internationell anknytning ett växande problem i många länder, och bekämpandet av den gränsöverskridande kriminaliteten är ett gemensamt problem inom unionen. För att nå framgång i detta arbete är det, som tidigare uttalats i detta yttrande, en nödvändighet att öka och effektivisera det internationella samarbetet bl.a. inom polisens område. Som regeringen anförde i förra årets budgetproposition (1995/96:100 bil. 3 s. 29) är utvecklandet av kriminalunderrättelseverksamheten ett av de viktigaste inslagen i en sådan effektivisering. Polisunderrättelser anses nämligen i många sammanhang som en av de effektivare metoderna för att bekämpa internationell brottslighet (jfr prop. 1993/94:100 bil 3 s. 95 och SOU 1994:131 s. 172). Mot denna bakgrund framstår organiserandet av Europol, som skall vara ett centrum för polissamarbete i fråga om kriminalunderrättelsetjänst, som en ytterst central fråga. Därifrån och till att förorda att Europol skall ha operativa inslag i verksamheten är steget emellertid långt. Den tanken är dock inte ny. Tyskland lade fram ett förslag vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i juni 1991 om att upprätta en central europeisk kriminalenhet med operativa befogenheter. Förslaget väckte inte någon större entusiasm i övriga medlemsländer. I sammanhanget kan pekas på att polissamarbetet inom Schengen innehåller moment av gränsöverskridande operativ polisverksamhet. Utskottet föreslår att motionerna U19 (yrkande 5), U21 (yrkande 38) och U23 i nu berörda delar avstyrks.
När det gäller motionsönskemålen om restriktivitet vid registrering i Europols register vill utskottet erinra om att de uppgifter som skall förekomma i de aktuella registren härrör från respektive lands nationella polisregister där uppgiften har förts in i full överensstämmelse med respektive lands nationella lagstiftning. Sverige bestämmer således på nationell nivå vilka uppgifter som skall införas i registren. Olika frågeställningar som rör registrering i polisregister är vidare föremål för utredning. Utskottet anser att det saknas anledning för riksdagen att föregripa det utredningsarbetet. Motionerna U19 (yrkande 5) och U22 (yrkande 53) avstyrks i nu berörda delar.
Övriga motionsönskemål
I motion U21 (kds) yrkas att kampen mot fusket inom EU bör prioriteras.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att denna fråga redan är högt prioriterad inom EU. År 1994 lade kommissionen fram ett förslag till åtgärder för att komma åt bidragsfusk och andra oegentligheter som riktar sig mot EG:s finansiella intressen. Rådet har antagit en förordning om administrativa sanktioner för ett sådant förfarande. Vidare har rådet upprättat en konvention om skydd av EG:s finansiella intressen. Konventionen undertecknades den 26 juli 1995 av medlemsländerna och skall nu ratificeras. Konventionen innebär att staterna skall kriminalisera bedrägerier som riktar sig mot EG:s finansiella intressen.
En arbetsgrupp arbetade också under hösten 1995 fram ett protokoll till konventionen med bestämmelser om korruption (mutbrott och bestickning av tjänstemän) som kan skada EG:s finanser. Protokollet har skickats till Europaparlamentet för konsultation.
Kommissionen har vidare i januari lagt fram förslag till ytterligare ett protokoll till konventionen. Förslaget innehåller regler om straffrättsligt ansvar för juridiska personer, penningtvätt, jurisdiktion, rättshjälp och kompetens för EG-domstolen.
Det italienska ordförandeskapet har i sina prioriteringar för arbetet det första halvåret 1996 tagit upp kampen mot bedrägerier inom gemenskapen.
Kommissionen anger i sitt arbetsprogram för år 1996 att bedrägeribekämpningen då kommer att uppnå full effektivitet och att förstärkningen av det rättsliga skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen skall fortsätta. Lagstiftningen och gemensamhetsprogrammen skall ses över och göras mer effektiva i syfte att minska riskerna för bedrägerier.
Utskottet behandlade i våras en motion med begäran om åtgärder mot fusk och bedrägerier inom EU. Utskottet (1994/95:JuU14 s. 12) avstyrkte bifall till motionen under motivering att frågan ägnades ökad uppmärksamhet inom EU och att det därför saknades skäl för riksdagen att ta något initiativ i frågan.
Enligt utskottets mening är det av mycket stor betydelse att arbetet med att effektivisera skyddet mot ekonomisk brottslighet som riktas mot EU intensifieras. Utskottet ser därför med tillfredsställelse på att detta arbete är högt prioriterat inom EU. Utskottet utgår från att fortsatta ansträngningar görs från svensk sida i dessa frågor. Något särskilt uttalande från riksdagen är inte erforderligt. Utskottet föreslår att motion U21 (yrkande 40) i nu behandlad del avstyrks.
I motion U21 (kds) förordas vidare att Sverige verkar för att EU genomför en europeisk ramlagstiftning för brott mot europeisk lag. En sådan lagstiftning skulle, enligt motionärerna, möjliggöra tydliga och enhetliga straff för lika brott i samtliga EU:s medlemsländer. I motion U23 (m) begärs å andra sidan att någon harmonisering av den straffrättsliga lagstiftningen inte skall ske inom överskådlig tid.
Utskottet vill, när det gäller detta spörsmål, erinra om att Sverige sedan lång tid tillbaka tagit aktiv del i det mellanstatliga samarbetet för att bekämpa internationell brottslighet. Sverige har t.ex. inom Europarådet och FN medverkat vid utarbetandet av ett flertal konventioner på det straffrättsliga området och deltar nu aktivt i det straffrättsliga samarbetet inom den tredje pelaren i EU. Utskottet anser att Sverige även fortsättningsvis bör delta aktivt i detta samarbete, men enligt utskottets mening finns det för närvarande inte någon anledning för Sverige att verka för en harmonisering av straffrätten inom unionen på sätt som föreslås i motion U21. Utskottets ställningstagande skall ses mot bakgrund av att EU:s länder har olika rättstraditioner och olika påföljdssystem. Även med beaktande av EU:s framtida utvidgning ter sig en sådan tanke inte realiserbar. Utskottet föreslår att nu berörd del av motion U21 (yrkande 39) avslås. Motion U23 i nu berörd del får mot bakgrund av utskottets nu gjorda ställningstagande anses tillgodosedd.
Stockholm den 15 februari 1996
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kds) och Helena Frisk (s).
Avvikande meningar
1. Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Maud Ekendahl (alla m) anför:
Fortsatt mellanstatligt samarbete eller överstatlighet inom tredje pelaren m.m.
Enligt Moderata samlingspartiets uppfattning bör samarbetet inom tredje pelaren i huvudsak även i fortsättningen vara mellanstatligt men på vissa områden bör en ändring ske, vilket vi strax återkommer till. Vi anser vidare att detta mellanstatliga samarbete bör effektiviseras.
Redan enligt nuvarande lydelse av Maastrichtfördraget (artikel K.9) finns en möjlighet att lyfta över vissa frågor, t.ex. kampen mot narkotikamissbruk, från tredje pelaren till första pelaren. Vi anser, som framgår av vår motion U23, att det vore en fördel om så sker på så sätt att vissa minimiregler beträffande åtgärder mot spridning av narkotika infördes inom hela EU. Det sagda får naturligtvis inte hindra något medlemsland från att vidta ytterligare åtgärder på området. Regeringen bör aktivt verka för en sådan ordning vid regeringskonferensen.
Vi anser vidare, i enlighet med vad som anförs i motion U23, att det skall övervägas om inte kommissionen skall ges initiativrätt också på de områden inom tredje pelaren där den för närvarande inte har en sådan rätt, nämligen när det gäller straffrättsligt samarbete samt tull- och polissamarbete. En sådan rätt skulle inte förändra samarbetets mellanstatliga karaktär men däremot kunna effektivisera samarbetet inom tredje pelaren. Även i denna fråga bör regeringen verka kraftfullt vid regeringskonferensen.
Vi anser att riksdagen med anledning av motion U23 i nu berörd del bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med det ovan sagda.
Europols verksamhet m.m.
Vi anser att gemensamma polisinsatser är en förutsättning för en effektiv brottsbekämpning inom EU. Det är därför viktigt att det praktiska Europolsamarbetet snabbt kommer i gång och börjar fungera i kampen mot den internationella brottsligheten.
Polissamarbetet inom Europol bygger på informationsutbyte och analys, och de operativa polisiära insatserna skall utföras av de nationella polisstyrkorna. Som vi anfört i vår motion U23 anser vi, i ett längre perspektiv, att det bör övervägas om Europolpersonal, under befäl av nationell polis, även skall kunna medverka i vissa operativa insatser, t.ex. i spaningsarbete mot grov gränsöverskridande brottslighet. En tydlig avvägning och avgränsning måste emellertid ske mellan de rent nationella insatserna, samarbetet mellan de nationella polismyndigheterna samt de direkta EU-insatserna. Av närhetsprincipen följer att endast sådana uppgifter som behöver lösas på europeisk nivå skall utföras inom EU:s ram. Regeringen bör verka i den riktning vi nu anvisat när det gäller det framtida Europolsamarbetet.
Vi anser att riksdagen med anledning av motion U23 i nu berörd del bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med det ovan sagda.
Övriga motionsspörsmål
Mot bakgrund av de stora kulturella skillnader som fortfarande råder mellan EU:s medlemsländer anser vi, vilket framgår av motion U23, att någon harmonisering av den straffrättsliga lagstiftningen inom EU inte bör ske inom överskådlig tid. Regeringen bör verka för detta.
Vi anser att riksdagen med anledning av motion U23 i nu berörd del bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med det ovan sagda.
2. Siw Persson (fp) anför:
Fortsatt mellanstatligt samarbete eller överstatlighet inom tredje pelaren m.m.
Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning utvecklas det mellanstatliga samarbetet inom tredje pelaren alltför långsamt på grund av de många beslutsnivåerna och kravet på enhällighet vid beslutsfattandet. En förändring bör ske. Vi anser det angeläget att bl.a. kampen mot narkotikamissbruk, kampen mot bedrägeri i internationell skala samt den yttre gränskontrollen förs över till första pelaren och därmed blir föremål för överstatligt beslutsfattande. Detta skulle ha den fördelen att de lagar som skall styra verksamheten skulle underställas också Europaparlamentets prövning och att tvister skulle hänskjutas till EG-domstolen för avgörande. Regeringen bör, enligt vår uppfattning, verka för detta vid regeringskonferensen.
Vi anser att riksdagen med anledning av vår motion U19 yrkande 5 i nu berörd del bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med det ovan sagda.
Europols verksamhet m.m.
Folkpartiet liberalerna anser, mot bakgrund av att brottsligheten blir alltmer internationell till sin karaktär, att det europeiska polissamarbetet bör vidgas. Vi är därför positivt inställda till Europolsamarbetet och anser att det bör utvecklas till ett överstatligt samarbete på så sätt att t.ex. ett lands polis kan fullfölja en polisjakt över en nationsgräns, att gemensamma brottsregister kan upprättas och att gemensamma insatsstyrkor mot vissa brottstyper kan upprättas. Enligt vår uppfattning bör narkotika- och vapensmugglare och andra lagöverträdare löpa samma risk att gripas oberoende av i vilket europeiskt land de befinner sig.
När det gäller de uppgifter som skall registreras i Europols register är vi väl medvetna om att det är medlemsländerna som förser Europol med dessa uppgifter, och att uppgifterna förs in i överensstämmelse med medlemsländernas nationella regler. Sverige följer här, liksom de andra medlemsländerna, Europarådets rekommendationer på området, och redan i detta ligger en garanti för att polisen inte för in uppgifter som enbart grundar sig på ras, sexuell läggning m.m. Vi vill emellertid understryka att restriktivitet måste gälla för vilka uppgifter som skall få finnas i denna typ av register. Det får ankomma på regeringen att verka för detta.
Vi anser att riksdagen med anledning av vår motion U19 yrkande 5 i nu berörda delar bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med det ovan sagda.
3. Alice Åström (v) anför:
Den inre gränskontrollen
Vänsterpartiet är för fri rörlighet för personer och detta bör, enligt vår mening, i första hand innebära att personer har rätt att passera gränser när som helst och hur ofta som helst utan att begära tillstånd till det. Det innebär inte anser vi, till skillnad från vad som förespråkas inom EU, att de inre gränskontrollerna bör avskaffas. I Norden har vi under flera decennier visat att det fungerar mycket bra med passfrihet i kombination med bevarad gränskontroll. Det är väl motiverat att för kontroll av narkotika, vapen samt miljöskadliga och ohälsosamma produkter ha rätt att utsätta personer, bagage, fordon och varor för gränskontroll varje gång de passerar gränsen mellan länder. Detta innebär inget hinder mot den fria rörligheten. Ett avskaffande av de inre gränskontrollerna kommer obönhörligt att leda till fler och fler krav på kompensatoriska inrikes kontrollinsatser av polis, registrering i dataregister m.m., vilket är ett klart större hot mot den personliga integriteten än vad en fortsatt gränskontroll någonsin kommer att vara. Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder så att den rådande inre gränskontrollen behålls.
Vi anser att riksdagen med anledning av motion U22 yrkande 48 bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med det ovan sagda.
Europols verksamhet m.m.
Som vi anfört ovan kommer avskaffandet av de inre gränskontrollerna att leda till kompensatoriska åtgärder i form av registrering i olika dataregister. Enligt vår uppfattning finns det anledning att starkt begränsa vilka uppgifter som kan bli föremål för registrering. Sverige, som alltid har varit ett föregångsland i kampen för medborgerliga fri- och rättigheter, måste aktivt motverka registerföring i t.ex. Europols register av integritetskränkande uppgifter. Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder härför.
Vi anser att riksdagen med anledning av motion U22 yrkande 53 bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med det ovan sagda.
4. Kia Andreasson (mp) anför:
Fortsatt mellanstatligt samarbete eller överstatlighet inom tredje pelaren m.m.
I skrivelsen anför regeringen att det bör övervägas om inte EU:s institutioners roll kan stärkas när det gäller frågor som faller under tredje pelaren. Bl.a. anförs att kommissionen kan ges initiativrätt också på de områden där kommissionen för närvarande saknar sådan rätt (straffrättsligt samarbete, tull- och polissamarbete). Regeringen anser vidare att kommissionens roll ytterligare kan förstärkas om den får i uppdrag att övervaka efterlevnaden av de överenskommelser som träffas inom ramen för det rättsliga och inrikes samarbetet.
Miljöpartiet är inte berett att ställa sig bakom de i skrivelsen angivna förändringarna av institutionernas roll när det gäller samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. I stället bör regeringen verka för att den nuvarande ordningen behålls. Detta bör ges regeringen till känna.
Den inre gränskontrollen
Miljöpartiet är inte berett att avskaffa de inre gränskontrollerna för att uppnå fri rörlighet för personer. Vi kan inte, som framgår av motion U29, ställa oss bakom de kompensatoriska åtgärder som planeras för att uppväga avskaffandet av kontrollerna. Vi syftar här bl.a. på olika dataregister med personuppgifter av olika slag. Regeringen bör således vid regeringskonferensen verka för att den inre gränskontrollen behålls.
Vi anser att riksdagen med anledning av motion U29 yrkande 45 bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med det ovan sagda.
Europols verksamhet m.m.
Som framförs i motion U22 kommer avskaffandet av de inre gränskontrollerna obönhörligt att leda till fler och fler krav på kompensatoriska inrikes kontrollinsatser av polis, registrering i dataregister m.m., vilket är ett klart större hot mot den personliga integriteten än vad en fortsatt gränskontroll någonsin kommer att vara. Miljöpartiet anser mot bakgrund av vad som nu anförts att Sverige, som varit ett föregångsland i kampen för medborgerliga fri- och rättigheter, aktivt måste motverka registerföring av integritetskränkande uppgifter i t.ex. Europols register. Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder härför.
Vi anser att riksdagen med anledning av motion U22 yrkande 53 bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med det ovan sagda.
5. Rolf Åbjörnsson (kds) anför:
Fortsatt mellanstatligt samarbete eller överstatlighet inom tredje pelaren m.m.
Kristdemokraterna har uppfattningen att regeringen intar en alltför passiv hållning till samarbetet inom tredje pelaren när den anser att detta samarbete alltjämt skall vara av strikt mellanstatlig karaktär. I kampen mot den internationella, gränsöverskridande narkotikabrottsligheten krävs betydligt kraftfullare verktyg. Som framförs i vår motion U21 bör bl.a. den yttre gränskontrollen flyttas över till första pelaren och därmed bli föremål för överstatligt beslutsfattande. En sådan ordning innebär bl.a. att dessa områden placeras under Europaparlamentets politiska kontroll och EG-domstolens juridiska kontroll. Medlemsländerna skall dock alltjämt ha rätt att värna sin territoriella suveränitet och integritet samt medborgarnas säkerhet. Regeringen bör aktivt verka för en sådan ordning vid regeringskonferensen.
Vi anser vidare i enlighet med vår motion U21 att kommissionen bör få initiativrätt på tredje pelarens område bl.a. när det gäller polissamarbetet. Även i denna fråga bör regeringen verka kraftfullt vid regeringskonferensen.
Vi anser att riksdagen med anledning av motion U21 yrkandena 37 och 41 bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med det ovan sagda.
Europols verksamhet m.m.
Vi anser att gemensamma polisinsatser är en nödvändig förutsättning för ett effektivt bekämpande av brottsligheten inom EU. Europol bör därför omvandlas till en europeisk polismyndighet med operativa befogenheter när det gäller grov internationell kriminalitet. De operationer som kommer att utföras av Europol i olika medlemsländer bör emellertid ske under ledning av nationell polis. Regeringen bör verka i den riktning vi nu anvisat när det gäller det framtida Europolsamarbetet.
Vi anser att riksdagen med anledning av motion U21 yrkande 38 bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med det ovan sagda.
Övriga motionsönskemål
När det gäller frågan om åtgärder mot fusket inom EU är vi medvetna om att ett arbete inletts och att en konvention i ämnet undertecknats av medlemsländerna. Detta är emellertid inte tillräckligt. Ytterligare åtgärder mot detta fusk måste, som vi anför i vår motion U21, prioriteras. Det får ankomma på regeringen att kraftfullt verka i denna fråga vid regeringskonferensen.
När det gäller det straffrättsliga samarbetet är vi, vilket också framgår av vår motion U21, av den uppfattningen att det behövs en europeisk ramlagstiftning för brott mot europeisk lag som möjliggör enhetliga straff för lika brott i samtliga medlemsländer. Även i denna fråga bör regeringen verka vid regeringskonferensen.
Vi anser att riksdagen med anledning av motion U21 yrkandena 39 och 40 bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med det ovan sagda.
Särskilt yttrande
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Europols verksamhet m.m.
Jag anser att det noga bör övervägas vilka uppgifter som skall få registreras i den typ av register som Europol skall få föra. Eftersom spörsmålet är föremål för utredning har jag emellertid valt att inte nu framföra något särskilt yrkande. Jag har emellertid för avsikt att återkomma i saken i samband med att riksdagen skall godkänna Europolkonventionen.
Lagutskottets yttrande 1995/96:LU2y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996 beslutat att bereda samtliga utskott utom utbildnings- och bostadsutskotten tillfälle att senast den 15 februari 1996 avge yttrande över regeringens skrivelse 1995/96:30, EU:s regeringskonferens 1996, jämte motioner i de delar som har samband med resp. utskotts beredningsområde.
I skrivelsen lämnar regeringen i enlighet med riksdagens begäran våren 1995 (bet. 1994/95:KU43, rskr. 387) en redogörelse för förberedelsearbetet inför EU:s regeringskonferens år 1996 samt för vissa principiella ställningstaganden i de frågor som konferensen kan komma att behandla. Uppgiften för regeringskonferensen är att se över de fördrag som ligger till grund för EU, bl.a. Romfördraget och Maastrichtfördraget. Översynen skall göras i ljuset av unionens mål.
Lagutskottets beredningsområde berörs i första hand av skrivelsens avsnitt 7.4, Konsumenternas intressen. Med anledning av skrivelsen har sammanlagt 13 motioner väckts. Utskottets beredningsområde berörs helt eller delvis i motionerna U19 yrkande 6 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), U22 yrkande 35 av Gudrun Schyman m.fl. (v), U23 av Carl Bildt m.fl. (m), U25 yrkandena 8 och 11 av Olof Johansson m.fl. (c) samt U29 yrkandena 22 och 23 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp).
Lagutskottet, som har beslutat avge yttrande i ärendet, får anföra följande.
Medlemskapet i EU innebär att Sverige är en del av en gemensam marknad med fri rörlighet över gränserna för människor, tjänster, varor och kapital. Den gemensamma eller inre marknaden medför förutsättningar för ett större utbud av varor och tjänster. Genom den inre marknaden har svenska företag och konsumenter fått tillgång till en hemmamarknad som omfattar 370 miljoner invånare. Den gemensamma marknaden ger förutsättningar för ökad handel över gränserna och därmed också för en skärpt konkurrens mellan företagen som i sin tur på sikt bör leda till ett billigare och mer varierat utbud till konsumenternas nytta. En mer gränsöverskridande handel ställer emellertid krav på en i viss mån förändrad konsumentpolitik.
Inom EU har konsumentpolitiken på gemenskapsnivå inte samma bredd, djup och tradition som den i Sverige. Efter en ganska trög start i mitten av 1970- talet har dock takten i det konsumentpolitiska arbetet ökat. EG:s första konsumentpolitiska program, som antogs år 1975, slog fast vissa grundläggande rättigheter för konsumenterna, bl.a. skyddet för hälsa och säkerhet, skyddet av ekonomiska intressen samt rätten till reklamation och skadestånd. Detta första program gav få synliga resultat, men utgjorde startskottet för ett omfattande utredningsarbete. Konsumenternas rättigheter fördes sedan vidare till ett andra konsumentpolitiskt program, som antogs år 1981. Först i mitten av 1980- talet kom dock utvecklingen av konsumentskyddet att ta fart. År 1985 kom en s.k. vitbok med en lista över de åtgärder som skulle vidtas inför förverkligandet av den inre marknaden den 1 januari 1993. Av särskilt stor vikt för konsumentpolitiken blev den nya harmoniseringsmetoden, benämnd New Approach. Metoden innebar att arbetet med produktsäkerhet kunde förenklas. Medan EG formulerade de väsentligaste produktsäkerhetskraven överlämnades utformningen av detaljregler till de europeiska standardiseringsorganen CEN, Cenelec m.fl.
Genom enhetsakten beslutades år 1985 ett tillägg till Romfördraget. I en ny artikel, 100a, slogs då uttryckligen fast att EG-kommissionens förslag i fråga om hälsa, säkerhet, miljö och konsumentfrågor skall utgå från en hög skyddsnivå. År 1990 antogs det första treårsprogrammet som omfattade åren 1990-1992. Genom Maastrichtfördraget om Europeiska unionen infördes en särskild artikel om konsumentskydd i Romfördraget. Enligt artikel 129a skall gemenskapen medverka till att konsumentskyddet uppnår en hög nivå. Åtgärder skall vidtas som stöder och kompletterar den politik som medlemsländerna bedriver för att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt för att ge konsumenterna fullgod information. Det slås vidare fast att de åtgärder som EU vidtar inte skall hindra något medlemsland att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder, förutsatt att dessa är i överensstämmelse med fördraget och att EG-kommissionen informeras om dem. År 1993 antog kommissionen sitt andra konsumentpolitiska program, som omfattar åren 1993-1995. Av programmet framgår kommissionens prioriteringar, nämligen konsumentinformation, förbättrat samråd med EU:s konsumentråd, tillgång till domstolsprövning samt finansiella tjänster. I programmet pekas också på att det finns ett nära samband mellan konsumentpolitik och miljöpolitik. I november 1995 presenterade kommissionen sitt program för konsumentskydd för perioden 1996-1998. Bland de områden som särskilt berörs i det nya programmet kan nämnas konsumentutbildning och konsumentinformation, finansiella tjänster, livsmedelskontroll, miljöhänsyn och konsumentinflytande. Kommissionen har i sitt arbetsprogram för år 1996 förklarat sig komma att ägna särskild uppmärksamhet åt området för finansiella tjänster. Konsumentdimensionen kommer aktivt att integreras i de övriga gemensamma politikområdena. Kommissionen kommer vidare enligt arbetsprogrammet att särskilt beakta konsumenternas intresse vid liberaliseringen av de grundläggande tjänsterna till allmän nytta.
I den nu aktuella skrivelsen avsnitt 7.4 anför regeringen att ett medlemskap i EU huvudsakligen bör ha positiva konsekvenser för konsumenterna. När handeln blir gränsöverskridande finns dock risker för konsumenterna när det gäller produktsäkerhet, avtalsvillkor, möjligheter att lösa tvister m.m. Utan en väl fungerande europeisk konsumentpolitik och ett högt utvecklat konsumentskydd riskerar konsumenternas förtroende för EU-samarbetet att urholkas. Även om åtgärder har vidtagits inom den europeiska gemenskapen som innebär att konsumenternas ställning har stärkts konstaterar regeringen att frågor som avser den inre marknaden har varit dominerande som grund för åtgärder på områden som rör konsumentintresset. Stärkt konsumentskydd har därför sällan kunnat genomföras om åtgärder inte samtidigt har syftat till att förbättra den inre marknadens funktion.
Regeringen anser mot denna bakgrund att den rättsliga grunden för en gemensam europeisk konsumentpolitik behöver förstärkas. Enligt regeringen bör det framgå klarare att det är ett överordnat mål för unionen att främja konsumentintresset. Ett sådant mål måste också antas leda till att marknadens funktion förstärks. Vidare bör konsumentintresset på ett klarare sätt integreras vid utformningen av gemenskapspolitik på andra områden än de som har konsumentskyddsfrågor som direkt utgångspunkt. Regeringen anför vidare att det av fördraget klart bör framgå att konsumenterna - utöver att tillförsäkras skydd för hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt en god konsumentupplysning - skall ges skydd för sina rättsliga intressen och beredas möjlighet att utöva inflytande. Det bör dessutom vara ett uttryckligt mål för EU:s konsumentpolitik att utveckla sådana produktions- och konsumtionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.
I motion U23 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs - såvitt nu är i fråga - att regeringens förslag att konsumentperspektivet skall få en starkare ställning är gott, under förutsättning att begreppet konsumentintresset inte ges en snäv tolkning. EU skall besluta om de konsumentfrågor som måste regleras på europeisk nivå för att inte störa den inre marknadens funktion. Att skapa regler som leder till väl fungerande marknader är, enligt motionärernas mening, att stärka konsumenternas ställning. I motionen yrkas tillkännagivande om vad i motionen anförts om inriktningen av Sveriges hållning vid EU:s regeringskonferens 1996.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion U19 bl.a. att regeringen bör avstå från att driva konsumentpolitik på EU-konferensen och att subsidiaritetsprincipen måste tillämpas mera strikt samt yrkas tillkännagivande om skärpt utformning av denna princip (yrkande 6).
I motion U25 av Olof Johansson m.fl. (c) framhålls behovet av att stärka konsumenternas ställning i fördraget. Motionärerna anför att bl.a. barn och ungdomar är en skyddsvärd grupp konsumenter. Vidare menar motionärerna att artikel 129a i fördraget bör tillföras en bestämmelse om att gemenskapen skall bidra med särskilda insatser som understödjer en ökad miljömedvetenhet hos konsumenterna (yrkande 8).
Utskottet kan inte finna annat än att vad regeringen anfört i skrivelsen ligger väl i linje med det av riksdagen i december 1994 beslutade tillkännagivandet i samband med godkännandet av fördraget om Sveriges anslutning till EU (prop. 1994/95:19, bet. UU5, rskr. 63) I sitt yttrande till utrikesutskottet anförde lagutskottet (yttr. 1994/95:LU1y) att ett svenskt EU- medlemskap innebär att Sverige fullt ut och aktivt kan medverka i och påverka utvecklingen av konsumentpolitiken inom gemenskapen och utformningen av de gemenskapsregler som är av betydelse från konsumentskyddssynpunkt. Att Sverige som EU-medlem bör arbeta för att uppnå Romfördragets viljeinriktning att uppnå en hög konsumentskyddsnivå framstår, anförde utskottet, som odiskutabelt. Enligt utskottets mening tillhör konsumentskyddet ett av de områden som bör prioriteras från svensk sida inom ramen för EU-samarbetet. Inte minst angeläget härvidlag, anförde utskottet, är att åstadkomma högre skyddsnivåer när det gäller produktsäkerhet och produktutformning. En annan viktig fråga är, framhöll utskottet, att förbättra konsumentskyddet vid finansiella tjänster. Vad lagutskottet sålunda anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Utskottet anser att vad riksdagen sålunda uttalade hösten 1994 bör stå fast. För det fall motionerna U23 och U19 yrkande 6 innebär att riksdagen nu skall göra ett annat ställningstagande bör motionerna i nu behandlade delar avstyrkas.
Vad sedan gäller motion U25 yrkande 8 kan utskottet för sin del inte se annat än att regeringens synsätt och det motionärerna ger uttryck för sammanfaller i allt väsentligt. Av regeringsskrivelsen och motionen framgår att den rättsliga grunden för en gemensam europeisk konsumentpolitik behöver förstärkas och att det klarare bör framgå att det är ett överordnat mål för unionen att främja konsumentintresset. Enligt regeringen och motionärerna bör det också vara ett uttryckligt mål för EU:s konsumentpolitik att utveckla sådana produktions- och konsumtionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. Av skrivelsen framgår vidare att regeringen har för avsikt att aktivt medverka till förbättrade gemenskapsregler på konsumentskyddsområdet.
Utskottet vill vidare anföra att en arbetsgrupp inom Civildepartementet haft till uppgift att utarbeta en svensk strategi för det fortsatta arbetet med konsumentfrågor inom EU. I en rapport (Ds 1995:32) redovisar arbetsgruppen en rad förslag på området, som bl.a. tar sikte på en förstärkning av artikel 129a. Förslagen innebär att det nuvarande övergripande målet i artikel 129a att uppnå en hög konsumentskyddsnivå kompletteras med ytterligare mål. Konsumenterna bör sålunda, förutom de åtgärder som i dag framgår av artikeln - skydd för hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen och god konsumentupplysning - även tillförsäkras rätt till skydd för rättsliga intressen, tvistlösning, utbildning, inflytande samt utveckling av sådana produktions- och konsumtionsmönster som leder till en hållbar utveckling på miljöområdet. Vidare anser arbetsgruppen att insatser bör göras bl.a. när det gäller utbildning av barn och ungdomar i konsumentfrågor.
Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen i en skrivelse till riksdagen senare i vår att ta upp arbetsgruppens förslag. Riksdagen kommer då att få tillfälle att närmare behandla bl.a. frågan om vilka ändringar i artikel 129a i fördraget som kan anses vara påkallade. Enligt utskottets mening bör riksdagen inte föregripa regeringens ställningstaganden till de mer konkreta förslag som arbetsgruppen lagt fram. Utskottet anser därför att motion U25 yrkande 8 inte nu bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
När det gäller EG-reglerna på konsumentområdet finns en grundläggande skillnad mellan regler som gäller produktsäkerhet och annan produktinformation å ena sidan, och sådana som gäller konsumenternas ekonomiska och rättsliga intressen å andra sidan. Regler om produktsäkerhet har inte bara ett konsumentskyddssyfte. Genom standardiserade produktnormer m.m. främjas också den fria rörligheten av varor. Det innebär att normerna skall tillämpas inom hela gemenskapen och att nationella avvikelser i princip inte tillåts. På livsmedelsområdet tillåts i allmänhet inte heller några nationella avvikelser. När det gäller reglerna som handlar om konsumenternas ekonomiska och rättsliga skydd har de i allmänhet s.k. minimikaraktär. Detta innebär att varje medlemsstat måste säkerställa att konsumenterna får åtnjuta minst det skydd som anges i reglerna. Däremot är det inget som hindrar att en medlemsstat beslutar att utsträcka konsumentskyddet längre.
I flera motioner återfinns yrkanden som kan anses innefatta krav på att inhemska bestämmelser på varuområdet skall tillåtas gå längre än de regler som har fastställts på gemenskapsnivå. I motion U25 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs - såvitt nu är i fråga - ett tillkännagivande om minimiregler också för varor och om en förstärkt rätt för medlemsländerna att gå före och införa strängare krav. Som exempel nämner motionärerna att nationell lagstiftning om ursprungsmärkning av livsmedel måste tillåtas och att varje land skall ges rätt att förbjuda import av bestrålade livsmedel (yrkande 11).
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion U22 en förstärkning av artikel 100a i syfte att ge medlemsländerna en rätt att ha nationellt hårdare krav (yrkande 35).
I motion U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs om tillkännagivanden om att regeringen skall verka dels för att varje land inom EU skall ges generell rätt att gå före genom att ställa högre miljö- och hälsokrav på livsmedel och andra varor (yrkande 22), dels för en generell rätt för varje enskilt land att ställa krav på produktinformation som går längre än EU:s (yrkande 23).
Med anledning av motionerna vill utskottet som sin principiella ståndpunkt uttala att ett europeiskt samarbete i vilket medlemsstaterna mer allmänt kan välja bort vissa varu- och tjänsterelaterade samarbetsområden inte kan anses ligga i vårt intresse eftersom fördelarna med den inre marknaden då skulle urholkas. I sammanhanget kan erinras om den s.k. Cassis de Dijon- principen. Genom EG-domstolens avgörande som gällde en fransk likör, Cassis de Dijon, har ett helt rättsområde utvecklats som reglerar förutsättningarna för att nationella särregler skall kunna accepteras. Med utgångspunkt i Romfördragets artikel 30 om den fria varurörligheten formulerade domstolen en princip som innebär en skyldighet för varje medlemsland i EU att godta varor som lagligen har tillverkats och marknadsförts i ett annat medlemsland. Domstolen tog även upp reglerna i en annan artikel i Romfördraget, artikel 36, om möjligheten att göra undantag från förbudet mot handelshindrande åtgärder till skydd för bl.a. människors hälsa. Genom utfyllnad av bestämmelsen slog domstolen fast att även andra skäl än de som anges i artikel 36 kan åberopas för att införa ett handelshinder. Sålunda erkändes även hänsynen till bl.a. miljö och arbetsmiljö samt konsumentskydd genom vad som har kommit att betecknas som Cassis de Dijon-principen. Gemensamt för alla undantagskriterier är att de är av icke-ekonomisk natur.
Vidare bör påpekas att EG:s regler inte hindrar att producenterna och handeln frivilligt lämnar information om t.ex. produktionsland, produktionssätt eller upplysningar som underlättar för konsumenterna att göra bra miljöval. Utskottet har i andra sammanhang behandlat detta spörsmål med anledning av motionsyrkanden. Utskottet har därvid anfört att konsumenterna, med ett ökat varuutbud, i högre grad än tidigare kan komma att efterfråga uppgifter av olika slag som rör t.ex. olika produktionsförhållanden. Eftersom en tillfredsställande märkning - i likhet med annan varuinformation som konsumenterna önskar - är ett konkurrensmedel har utskottet utgått från att enskilda företag i olika branscher utnyttjar denna möjlighet (se bl.a. bet. 1993/94:LU22). Den utveckling som utskottet tidigare förutsatt synes nu ha kommit i gång, särskilt när det gäller miljömärkning och ursprungsmärkning på livsmedel. Utskottet anser att en vederhäftig märkning är ett viktigt hjälpmedel för den enskilde konsumenten när det gäller val av produkter, förutsatt att symboler och annan märkning åtnjuter konsumenternas förtroende.
I det ovan nämnda yttrandet till utrikesutskottet hösten 1994 (yttr. 1994/95:LU1y) anförde utskottet att ett svenskt medlemskap i EU inte bör föranleda att Sverige minskar sina ambitioner på livsmedelsområdet. Det är angeläget att vi med utnyttjande av de resurser som står till buds försöker påverka utvecklingen inom EG i riktning mot en högre skyddsnivå som tillgodoser konsumenternas intressen. Särskilt viktigt är därvid, anförde utskottet, att förbättra livsmedelskontrollen samt att höja kvalitets- och hälsokraven. Därutöver framhöll utskottet att det är angeläget att man från svensk sida arbetar för att åstadkomma en tillfredsställande ursprungsmärkning och andra förbättringar av märkningsreglerna. Även insatser syftande till ett förbud mot bestrålning av livsmedel bör ha hög prioritet anförde utskottet. Vad lagutskottet sålunda anförde gavs regeringen till känna (rskr. 63).
Utskottet vill också påminna om att regeringen i budgetpropositionen år 1995 (prop. 1994/95:100, bil. 10, s. 90) framhållit att regeringen aktivt skall verka för att inom EU bl.a. införa en bättre märkning av livsmedel samt öka livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och hälsokrav.
Vidare vill utskottet åter erinra om den arbetsgrupp inom Civildepartementet som haft till uppgift att utarbeta en svensk strategi för det fortsatta arbetet med konsumentfrågor inom EU. I arbetsgruppens rapport (Ds 1995:32) anförs att bl.a. märkningsreglerna och fullständiga innehållsdeklarationer på livsmedel är områden som bör prioriteras. Utskottet utgår från att regeringen i den aviserade skrivelsen om Sveriges konsumentpolitik i EU närmare återkommer till dessa spörsmål.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts anser utskottet att motionerna U22 yrkande 35 och U25 yrkande 11 i nu behandlade delar samt U29 yrkandena 22 och 23 inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
I motion U23 förordas _ såvitt nu är i fråga - att medlemsländernas lagstiftning ytterligare harmoniseras genom gemensamma regler inom t.ex. köprätten. Därigenom skulle företag lättare kunna köpa och sälja i alla medlemsländer utan att behöva skaffa sig speciella kunskaper om den nationella lagstiftningen.
När det gäller bestämmelserna om konsumentköp förväntas enligt uppgift kommissionen att inom kort fatta beslut om ett förslag till direktiv på området.
I övrigt konstaterar utskottet att frågor som rör köplagstiftningen sedan lång tid varit föremål för ett internationellt samarbete utanför EU. För Sveriges del gäller detta inte minst ett omfattande nordiskt samarbete. Det finns också flera internationella konventioner på området, bl.a. FN- konventionen den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp av varor, som trädde i kraft den 1 januari 1988 och som Sverige har ratificerat och införlivat med svensk rätt (prop. 1986/87:128, bet. LU31, rskr. 266). Bestämmelserna i FN-konventionen har också påverkat bestämmelserna i den svenska köplagen.
I samband med Sveriges anslutning till EU har överenskommits att vårt land skall tillträda EG-konventionen den 19 juni 1980 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen). Konventionen innehåller regler om vilken lag som skall tillämpas på avtalsförpliktelser när det uppkommer ett val mellan rättsordningarna i olika länder. I en nyligen avgiven promemoria från Justitiedepartementet (Ds 1996:7) finns förslag dels om att Sverige skall tillträda Romkonventionen, dels till en ny lag om tillämplig lag för avtalsförpliktelser.
Något närmare underlag för ett ställningstagande beträffande frågan om det är lämpligt eller möjligt med ytterligare sådana harmoniseringsåtgärder som efterlyses i motion U23 finns för närvarande inte. Utskottet anser därför att motion U23 i nu behandlad del bör avstyrkas.
Stockholm den 13 februari 1996
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Tomas Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c), Eva Persson Sellin (s), Anders Ygeman (s) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m).
Avvikande meningar
1. EU:s konsumentpolitik
Rolf Dahlberg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Utskottet kan och slutar med delar avstyrkas bort ha följande lydelse:
EU:s gemensamma marknad innebär, enligt utskottets mening, en förbättrad ställning för konsumenterna. Den ökade konkurrensen leder till sänkta priser, höjd varukvalitet och ett mer varierat utbud av varor. Utskottet vill understryka att konsumenternas inflytande primärt sker genom deras agerande på marknaden. Enligt utskottets mening är sålunda regler som leder till väl fungerande marknader det mest angelägna när det gäller att stärka konsumenternas ställning. Mot bakgrund härav bör EU, enligt utskottets uppfattning, endast besluta om sådana konsumentfrågor som måste regleras på europeisk nivå i syfte att upprätthålla den inre marknadens funktion. Målet bör vara att göra handeln enklare för alla parter.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts anser utskottet att motion U23 i nu behandlad del bör tillstyrkas. Däremot bör motion U19 yrkande 6 i nu behandlad del inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
2. EU:s konsumentpolitik
Bengt Harding Olson (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Utskottet kan och slutar med Sdelar avstyrkas bort ha följande lydelse:
Till lagutskottets beredningsområde hör konsumentpolitiken. Med anledning av regeringens proposition 1994/95:140, Aktiv konsumentpolitik, behandlade utskottet våren 1995 i betänkandet 1994/95:LU32 frågor som rör konsumentpolitikens mål och inriktning. En svensk konsumentpolitisk strategi saknas dock, och regeringen har för avsikt att återkomma i denna fråga under våren 1996.
Nu ifrågavarande yttrande gäller EU:s regeringskonferens, som pågår 1996-1997. Vid konferensen kommer i första hand frågor som rör EU:s utvidgning när det gäller medlemsantalet, förändringar i gällande unionsfördrag, institutionella problem samt frågor av direkt intresse och betydelse för medborgarna, såsom syssselsättning, miljö, säkerhet och subsidiaritet, att behandlas. En synnerligen sträng prioritering krävs i syfte att uppnå koncentration på de viktigaste frågorna. Konsumentpolitiken är viktig men bör inte prioriteras i detta läge. En fördragsändring kan dock komma att behöva aktualiseras, bl.a. för att undvika att all konsumentpolitik fastläggs inom gemenskapen. Främst gäller detta en skärpning av subsidiaritetsprincipens tillämpning genom en omarbetning av artikel 235.
Det är dock angeläget att det konsumentpolitiska arbetet inom EU går vidare, vilket är möjligt inom ramen för nu gällande fördrag. Ett sådant arbete pågår redan för att uppnå en effektiv gemenskapspolitik på det konsumentpolitiska området, där den konsumentpolitiska dimensionen integreras i de övriga gemensamma politikområdena. Utskottet är positivt till en stark konsumentmakt, vilket innebär en konsumentpolitik där konsumenternas intressen tas till vara på fria marknader präglade av en effektiv konkurrens. Försvaret av EU:s inre marknad mot särintressen som vill införa regleringar, utdela subventioner och snedvrida konkurrensen är därför enligt utskottets mening ett starkt konsumentintresse.
Med hänsyn till detta pågående arbete föreligger ett stort behov av en svensk strategi såvitt avser EU:s framtida konsumentpolitiska program. När regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga är det rätt tillfälle för utskottet att mer ingående behandla de konsumentpolitiska frågorna i ett EU- perspektiv.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts anser utskottet att motion U19 yrkande 6 i nu behandlad del bör tillstyrkas. Däremot bör motion U23 i nu behandlad del inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
3. Inhemska bestämmelser på varuområdet
Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Med anledning och slutar med vidare åtgärd bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de synpunkter som förs fram i motion U25 yrkande 11. Sverige bör som medlem i EU ha kvar sina höga ambitioner när det gäller konsumentskyddet. Inte minst gäller detta på livsmedelsområdet. För att konsumenterna skall kunna göra ett medvetet val måste, enligt utskottets uppfattning, nationell lagstiftning om ursprungsmärkning tillåtas inom EU. Enligt utskottets mening är det angeläget att man från svensk sida verkar för detta liksom för att de olika ingredienserna i livsmedel tydligt framgår av förpackningarna. Dessutom anser utskottet, i likhet med vad som anförs i motion U25, att varje enskilt land måste ges rätt att förbjuda import av exempelvis bestrålade livsmedel. Ett tillkännagivande till regeringen om att man bör införa en förstärkt rätt för medlemsländerna att införa strängare krav än de som har fastställts på gemenskapsnivå är därför påkallat.
Vad som sålunda anförts anser utskottet att riksdagen med bifall till motion U25 yrkande 11 i nu behandlad del och med anledning av motionerna U22 yrkande 35 i nu behandlad del samt U29 yrkandena 22 och 23 som sin mening bör ge regeringen till känna.
4. Inhemska bestämmelser på varuområdet
Tanja Linderborg (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Med anledning och slutar med vidare åtgärd bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de synpunkter som förs fram i motion U22 yrkande 35 och anser att EU:s konsumentpolitik står inför samma problem som miljöfrågorna. Detta är en följd av att varuhandeln i dag är överordnad konsumenternas intressen. Såsom påtalas i motion U22 bör man söka åstadkomma en förstärkning av Romfördragets artikel 100a i syfte att ge medlemsländerna rätt att i konsumentskyddssyfte behålla och införa nationellt hårdare krav än de som fastställs på gemenskapsnivå. EU:s bestämmelser bör således enligt utskottets mening vara inriktade på att sätta konsumentskyddet före den fria rörligheten för varor.
Vad som sålunda anförts anser utskottet att riksdagen med bifall till motion U22 yrkande 35 i nu behandlad del och med anledning av motionerna U25 yrkande 11 i nu behandlad del samt U29 yrkandena 22 och 23 som sin mening bör ge regeringen till känna.
5. EU:s harmoniseringsåtgärder
Rolf Dahlberg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Något närmare och slutar med bör avstyrkas bort ha följande lydelse:
En väl fungerande inre marknad där handel med varor och tjänster kan ske över nationsgränserna skulle, enligt utskottets mening, underlättas väsentligt om vissa lagregler inom det privaträttsliga området gjordes mer enhetliga. Genom en ökad lagharmonisering på t.ex. köprättens område borde betydande förenklingar kunna åstadkommas. Företag skulle härigenom med större enkelhet kunna idka handel i de olika medlemsländerna utan att införskaffa nödvändiga kunskaper om ländernas nationella lagstiftning.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion U23 i nu behandlad del bör tillstyrkas.
Försvarsutskottets yttrande 1995/96:FöU3y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1995/96:30 om EU:s regeringskonferens 1996 jämte motioner såvitt gäller försvarsutskottets beredningsområde.
Försvarsutskottet
Propositionen
Regeringen anger inledningsvis vad som enligt dess mening bör stå i förgrunden vid beredningen av de utrikes- och säkerhetspolitiska frågorna inför den instundande regeringskonferensen. Regeringen anför sålunda att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) bör förstärkas så att EU bättre förmår att möta de nya risker och utmaningar som Europa i dag står inför. Den nya instabiliteten i EU:s omvärld hänger samman med etniska och religiösa motsättningar, med ekonomiska klyftor och hot mot miljön. EU:s medlemsstater måste skaffa sig verktyg för att bemästra dessa problem. Unionen bör kunna inskrida på ett tidigt stadium och medlemsstaterna måste även ha förmåga att ingripa i ett akut krisförlopp. Enligt regeringen måste således Unionens instrument spänna över ett brett fält, från den preventiva diplomatin till de fredsbevarande insatserna.
Beslutsordningen
Enligt regeringens mening kan Sverige i frågor som rör vitala utrikes- och säkerhetspolitiska intressen inte låta sig röstas ned av en majoritet inom EU. I sådana grundläggande frågor, t.ex. rörande vår militära alliansfrihet och säkerhetspolitiska grundhållning eller övriga frågor av övergripande utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, måste Sverige ha avgörandet helt i sin egen hand. Ett borttagande av vetorätten i utrikes- och säkerhetspolitiken är därmed inte aktuellt. Däremot har vi, enligt regeringen, förklarat oss beredda att pröva om enhällighetsprincipen skulle kunna modifieras i frågor av begränsad räckvidd.
Förberedelser, genomförande och uppföljning av beslut
Regeringen konstaterar att en påtaglig brist i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är avsaknaden av en tillräckligt omfattande gemensam struktur för förberedelse och uppföljning av beslut. Härigenom går mycket av samarbetets potential förlorat. Dessutom sker i många fall ett onödigt dubbelarbete. Problemen sägs ha uppfattats av flera medlemsländer.
Regeringen anser därför att planerings- och analysförmågan bör utvecklas genom en förstärkt gemensam funktion för beredning och uppföljning av beslut. Denna bör innehålla konfliktförebyggande element, bl.a. arbete för att få underlag ( tidig förvarning ) för insatser i förebyggande syfte från EU:s sida.
Regeringen nämner att det inom flera medlemsländer finns en uppfattning att en person bör ges uppgiften att företräda unionen gentemot omvärlden - att vara ett gemensamt ansikte utåt i GUSP. Från svensk sida har denna tanke inte avvisats, men det har framhållits att uppgiften måste vara begränsad och att den inte får medföra en oklar ansvarsfördelning gentemot andra företrädare inom det utrikespolitiska området.
Regeringen nämner vidare att man från svensk sida dessutom uppmärksammat behovet av att följa upp beslut i GUSP. En förbättrad sådan uppföljning sägs komma att stärka GUSP.
Försvarsfrågan och fredsbevarande insatser
Regeringen anser att det konfliktförebyggande och krishanterande arbetet bör stå i förgrunden vid diskussionerna om försvarspolitiken under regeringskonferensen.
Regeringen anför vidare att EU enligt Maastrichtfördraget kan anmoda VEU att genomföra fredsbevarande uppgifter. VEU har också i den s.k. Petersbergsdeklarationen uttalat ambitionen att kunna agera i det fredsfrämjande arbetet.
Sverige avser inte att bli medlem i VEU, eftersom dess traktat innehåller ömsesidiga säkerhetsgarantier. Regeringen framhåller att den vid flera tillfällen förklarat att Sverige inte är berett att ta emot eller att utfärda några militära säkerhetsgarantier. Deltagande i ett gemensamt försvar kommer därför inte i fråga för vår del. I dessa frågor har Sverige vetorätt. Sålunda består Sveriges militära alliansfrihet med syfte att vi skall kunna vara neutrala i händelse av ett krig i vårt närområde.
Regeringen har ansett det värdefullt att Sverige, med bibehållen alliansfrihet, får insyn i och kan delta i den säkerhetspolitiska diskussion som förs inom VEU. Inte minst gäller detta sådana fredsfrämjande insatser som VEU kan komma att verkställa på uppdrag av EU. Sverige har därför valt att ansluta sig till VEU som observatör. Sverige är berett att delta i vissa sådana fredsfrämjande insatser, dock efter ett nationellt beslut i varje enskilt fall.
Regeringen anser att det nu gäller att utveckla förmågan att agera gemensamt inom ramen för fredsbevarande operationer m.m., vilket kan ske på flera sätt. EU:s kapacitet för analys och tidig upptäckt av möjliga konflikter kan t.ex. stärkas och VEU:s operativa förmåga i olika avseenden förbättras.
Regeringen nämner i sammanhanget att regeringen enligt lag kan besluta om deltagande i fredsbevarande insatser endast om dessa grundar sig på mandat från FN:s säkerhetsråd eller OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa). Fredsframtvingande operationer, vilka också regleras inom ramen för Petersbergsdeklarationen, får enligt FN-stadgan endast genomföras om de baseras på mandat från säkerhetsrådet.
Sammanfattningsvis anser regeringen att en starkare samordning avseende fredsbevarande och humanitära insatser mellan EU och VEU bör bli ett resultat av regeringskonferensen. Härvid måste under alla förhållanden de ömsesidiga försvarsgarantierna mellan VEU:s medlemsländer hållas åtskilda från samarbetet på det fredsfrämjande området, där Sverige som alliansfritt land kan delta.
Motionerna
Inom försvarsutskottets beredningsområde har avgivits fyra motionsyrkanden.
Kristdemokraterna anser i sin partimotion 1995/96:U21 att vapenförsäljningen från EU-länderna bör ges en annan inriktning än den nuvarande. Ett organiserat samarbete och en specialisering på krigsmaterielområdet skulle därvid på sikt kunna leda till att försäljningen begränsas till att främst gälla unionens medlemsländer och i andra hand övriga stabila demokratiska stater (yrkande 35).
Centerpartiet säger sig i sin partimotion 1995/96:U25 hellre vilja stärka förmågan till krishantering och fredsfrämjande insatser inom ramen för OSSE, än att bygga upp motsvarande kompetens inom EU eller VEU. Motionärerna anser att två villkor måste vara uppfyllda för att Sverige skall kunna acceptera att EU, snarare än VEU, utvecklar förmågan att delta i fredsfrämjande och humanitära operationer i enlighet med Petersbergsdeklarationen. För det första skall gemensamma fredsfrämjande styrkor inom EU enbart kunna agera på mandat av FN eller OSSE, för det andra skall valet att delta fattas i nationella beslut i varje enskilt fall (yrkande 19).
I sin partimotion 1995/96:U29 är Miljöpartiet de gröna kritiskt mot att stärka VEU:s operativa förmåga. Det skulle kunna leda till att FN:s ställning undergrävs. Sveriges internationella insatser av humanitär, konfliktförebyggande och fredsbevarande karaktär bör i stället ske direkt under FN utan omvägar via VEU (yrkande 42).
Motionärerna erinrar om att riksdagen ställt sig bakom regeringens intentioner att Sverige skall närma sig WEAG (Western European Armaments Group). Miljöpartiet säger sig ha en annan uppfattning och anser att regeringen skall lägga in veto mot varje förändring som kan leda till inskränkningar i det nationella självbestämmandet om stränga regler för vapen-export. Inte heller bör det försvarsindustriella samarbetet främjas (yrkande 41).
Försvarsutskottets överväganden
Utskottet konstaterar att huvvuddelen av de frågor om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) som tas upp i regeringens skrivelse och i avgivna motionsyrkanden faller inom utrikesutskottets beredningsområde. Försvarsutskottet ger i det följande därför endast vissa synpunkter på vad som i skrivelse och motioner anförts om fredsbevarande insatser och försvarsindustriellt samarbete.
Regeringen betonar i sin skrivelse den nya instabilitet som inträtt i EU:s omvärld efter det kalla krigets avveckling. Etniska och religiösa motsättningar, ekonomiska obalanser och miljöhot skapar risker och utmaningar i dagens och framtidens Europa.
Utskottet anser, liksom regeringen och flertalet motionärer som uttalat sig i frågan, att det därför är naturligt att försöka stärka unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Det är viktigt att unionen kan inskrida i konflikters tidiga skeden liksom i akuta krisförlopp och därvid effektivt kunna utnyttja alla säkerhetspolitikens instrument från diplomati till fredsbevarande militära insatser.
Regeringen anför i skrivelsen att det nu gäller att förbättra förmågan till gemensamt agerande inom ramen för fredsbevarande operationer m.m. Utskottet delar denna uppfattning och anser att ett aktivt engagemang för fredsbevarande verksamhet, katastrofhjälp, evakueringsinsatser och krishantering i vid mening sålunda bör vara en självskriven och högt prioriterad uppgift för EU-länderna i deras arbete för att säkra freden i Europa. EU behöver här stärka sina instrument. Under regeringskonferensen bör därför vid diskussionen om försvarspolitiken det konfliktförebyggande och krishanterande arbetet stå i förgrunden. Detta samarbete på det fredsfrämjande området, där Sverige som ett militärt alliansfritt land kan delta, är enligt utskottet något helt annat än att försöka åstadkomma ett gemensamt europeiskt försvar.
Inom ramen för detta samarbete kan, som regeringen framhåller, VEU:s operativa förmåga i olika avseenden behöva förbättras. Utskottet vill här för sin del betona att sådana åtgärder inte samtidigt bör få försämra andra organisationers förmåga till krishantering och fredsfrämjande insatser. FN:s ställning får sålunda inte undergrävas, vilket Miljöpartiet i sin motion påtalar risken för. Det samma gäller för OSSE som för hantering av europeiska konflikter i stället bör ges möjligheten att spela en mer betydelsefull roll, eftersom Ryssland och övriga östeuropeiska stater är medlemmar i OSSE men inte i EU eller VEU. FN:s generalsekreterare har för övrigt uttalat sig för ett ökat regionalt ansvarstagande för krishantering och fredsbevarande verksamhet.
Regeringen nämner i sin skrivelse inte frågan om framtida europeiskt försvarsmaterielsamarbete. Detta tema tas däremot upp i Kristdemokraternas partimotion 1995/96:21 i vilken det anses att Sverige under regeringskonferensen skall ta initiativ till att förändra inriktningen av vapenförsäljningen från EU-länderna. Ett ökat samarbete och en specialisering inom de europeiska försvarsindustrierna anses på sikt kunna leda till att vapenförsäljningen begränsas till unionens länder och stabila demokratiska stater.
Miljöpartiet hävdar å sin sida i partimotionen 1995/96:U29 att det försvarsindustriella samarbetet inte skall främjas. I stället skall regeringen lägga veto mot varje förändring som kan leda till inskränkningar i det nationella självbestämmandet om vapenexportreglerna.
Utskottet erinrar om att riksdagen senast i försvarsbesluten år 1992 (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 338) och år 1995 (prop. 1995/96:12, FöU1, rskr. 45) betonat försvarsindustrins betydelse. En egen utvecklings- och tillverkningskapacitet för kvalificerad försvarsmateriel har sålunda ett säkerhets- och försvarspolitiskt värde.
Utskottet har härutöver vid flera tillfällen, t.ex. i sitt yttrande till utrikesutskottet om förslag till lag om export av krigsmateriel (prop. 1991/92:174, FöU2y), betonat exportens försvarspolitiska betydelse. Den bidrar till att minska våra egna utvecklingskostnader och till att upprätthålla önskvärd kompetens och kapacitet för att kunna utveckla, tillverka och vidmakthålla materiel till det svenska försvaret.
Den internationella avspänningen har fått vittgående konsekvenser för all försvarsindustri genom att såväl hemmamarknad som exportmöjligheter minskat. Trots neddragningar finns en stor internationell överkapacitet. Ett samarbete om en framtida europeisk försvarsindustripolitik bör därmed vara intressant för alla länder inom unionen.
I rådande läge, när stora förändringar av försvarsindustristrukturen förestår i alla länder, har riksdagen ställt sig bakom regeringens bedömning (prop. 1995/96:12, FöU1 s. 94 och 96, rskr. 45) att acceptera ett ökat samarbete mellan svensk och företrädesvis europeisk industri och att därvid regeringen, Försvarsmakten och Försvarets materielverk aktivt bör verka för att stärka försvarsindustrins möjligheter att samarbeta med utländska företag. Inom ramen för reglerna för svensk krigsmaterielexport bör också regeringen och svenska myndigheter aktivt stötta försvarsindustrins exportansträngningar av sådana projekt som har betydelse för våra möjligheter att utveckla önskvärd kompetens och kapacitet.
Utskottet vill ändå inte förorda att frågan om försvarsmaterielsamarbete förs upp på dagordningen under regeringskonferensen, eftersom detta skulle innebära att Sverige var berett att omförhandla artikel 223 i Romfördraget. Att ändra denna artikel, vilket kräver enhällighet, skulle kunna innebära att vi förlorar vår självständighet när det gäller att utforma vår politik i fråga om tillverkning av eller handel med krigsmateriel. Frågan om ett utvidgat försvarsmaterielsamarbete bör således drivas i andra fora och former än vid en regeringskonferens som har som syfte att se över EU:s olika fördrag.
Stockholm den 13 februari 1996
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Britt Bohlin (s), Iréne Vestlund (s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Anders Svärd (c), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kds), Jörgen Persson (s), Ulf Kero (s) och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s).
Avvikande mening
Annika Nordgren (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Utskottet anser, liksom regeringen och slutar med olika fördrag bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Sveriges internationella insatser av humanitär, konfliktförebyggande och fredsbevarande karaktär skall ske direkt under FN, utan omvägar via VEU. I och med att fredsbevarande operationer splittras upp på regionala organisationer, som inte kan betraktas som alliansfria vare sig militärt eller intressemässigt, ser utskottet en stor risk för att FN:s ställning undergrävs. Utskottet vill i detta sammanhang återigen erinra om vad FN:s generalsekreterare redovisade i sitt tillägg till "An Agenda for Peace" i juni 1995. I denna rapport framhåller generalsekreteraren att det finns risker med att överlåta mer krävande uppgifter på grupper ledda av stormakter.
I stället för att stödja och aktivt bidra till utveckling mot en regionalisering av krishantering och fredsfrämjande åtgärder, som i sin tur kan leda till att man glider allt närmare ett gemensamt militärt försvar, bör resurserna satsas på att i stället stärka FN:s förmåga och trovärdighet.
En riksdagsmajoritet har tidigare ställt sig bakom regeringens intentioner att Sverige skall närma sig WEAG . Den har också accepterat ett ökat samarbete mellan svensk och företrädesvis europeisk försvarsindustri, samt att regeringen, Försvarsmakten och Försvarets materielverk aktivt bör verka för att stärka detta samarbete. Regeringen och myndigheterna bör enligt riksdagsbeslutet också aktivt stötta försvarsindustrins exportansträngningar. Utskottet delar inte denna uppfattning.
Det är i stället utskottets uppfattning att regeringen under EU:s regeringskonferens - om vapenexporten kommer upp på dagordningen - skall lägga in veto mot varje förändring som kan leda till en inskränkning i vårt nationella självbestämmande om stränga regler för vapenexport. Regeringen bör också verka för att det försvarsindustriella samarbetet inte skall främjas.
Snarare skall tid och kraft läggas på att ställa om vapenindustrin till civil produktion. Detta skulle vara i försvarsutskottets intresse, eftersom det leder till en värld med mindre vapen och därmed mer resurser för investeringar och åtgärder för en fredligare utveckling. Det skulle också vara helt i linje med den vidgade hotbild som riksdagen nyligen har beslutat om.
Socialförsäkringsutskottets yttrande 1995/96:SfU3y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996 beslutat att bereda bl.a. socialförsäkringsutskottet tillfälle att avge yttrande över regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 jämte motioner i de delar som har samband med utskottets beredningsområde.
Socialförsäkringsutskottet yttrar sig nedan om skrivelsens avsnitt 7.6 Arbetstagarnas rättigheter och 9 Samarbete i rättsliga och inrikes frågor samt motionerna U19 yrkande 5, U20, U21 yrkandena 5 och 37 , U22 yrkandena 50 och 51, U23, U25 yrkande 20, U29 yrkandena 45 och 46 och U30 yrkande 1, allt i den mån socialförsäkringsutskottets beredningsområde berörs.
Inledning
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för förberedelsearbetet inför EU:s regeringskonferens 1996 samt för vissa principiella ställningstaganden i de frågor som konferensen kan komma att behandla.
Regeringen uppger i skrivelsen att samarbetet inom EU främst grundar sig på fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (Parisfördraget), fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Romfördraget), fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) och fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget). De tre förstnämnda fördragen utgör den s.k. första pelaren i vilken medlemsstaterna har överlåtit vissa beslutsbefogenheter till gemenskaperna. Genom Maastrichtfördraget har samarbetet utvidgats till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (andra pelaren) och till det rättsliga och inrikespolitiska området (tredje pelaren).
Fördragsändringar kan ske genom att en medlemsstat eller kommissionen föreslår ändringar till rådet. Rådet kan därefter inleda ett ändringsförfarande genom att kalla samman en regeringskonferens. Enligt Maastrichtfördraget (artikel N.2) skall en regeringskonferens sammankallas år 1996 för att undersöka vilka bestämmelser i fördraget som skall revideras i enlighet med de mål som anges i fördragets inledning.
De frågor som kommer att behandlas vid konferensen är enligt regeringen inte nya. Flertalet av dem är föremål för uppmärksamhet i det löpande samarbetet, och Sverige kommer att söka uppnå sina målsättningar i EU såväl i det löpande samarbetet som vid regeringskonferensen. Konferensen är en förhandling mellan EU:s medlemsländer om ändringar i fördragen. Fördragsförändringar kräver enighet medlemsländerna emellan. Detta gör enligt regeringen att kompromisser blir nödvändiga. Sverige bör konstruktivt verka för sådana och kommer att verka för sina mål med unionssamarbetet även efter konferensens slut.
Arbetstagarnas rättigheter (avsnitt 7.6)
I skrivelsen uppges att frågor som behandlas i det social protokollet rör bl.a. arbetstagarnas rättigheter. Sverige bör därför verka för att det sociala protokollet skrivs in i fördraget, dvs. att innehållet i de sju artiklarna i avtalet förs in i unionsfördragets avdelning II (Romfördraget) och därmed kommer att gälla i samtliga medlemsstater. Det sociala protokollet skulle därmed avskaffas.
I motion U20 (delvis) begär Kurt Ove Johansson (s) ett tillkännagivande om fördragsförändringar för att utveckla den sociala dimensionen. Motionären uppger bl.a. att regeringen bör verka för att ministerrådet skall kunna fatta beslut om miniminormer inom hela det sociala området.
Alf Svensson m.fl. (kds) uppger i motion U21 att Europarådets sociala stadga och den sociala stadga som 1989 ratificerades av elva medlemsstater bör föras in i EU:s fördrag. I yrkande 5 (delvis) begärs ett tillkännagivande härom.
I motion U23 (delvis) av Carl Bildt m.fl. (m) understryks bl.a att socialpolitik, socialförsäkringar och sociala transfereringar inte skall vara gemenskapspolitik. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Den sociala dimensionen är ett begrepp som i EU-sammanhang i första hand omfattar de områden som i Sverige i huvudsak hänförs till arbetsmarknadsfrågor i vid bemärkelse: rent arbetsrättsliga frågor, arbetsmiljöfrågor, sysselsättningsfrågor samt jämställdhet inom arbetslivet m.fl. frågor.
Målsättningen att stärka den sociala dimensionen resulterade i att elva av EG:s medlemsländer - Storbritanien ställde sig utanför - i december 1989 antog EG:s sociala stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare. Denna stadga är att betrakta som ett allmänt åtagande för medlemsländerna att se till att de grundläggande sociala rättigheter som stadgan behandlar garanteras i respektive land. I anslutning till antagandet av stadgan presenterade kommissionen ett handlingsprogram för dess genomförande.
Vid Maastrichtmötet ingick de nämnda elva medlemsländerna ett mellanstatligt avtal utanför fördraget där man förbinder sig till ytterligare insatser inom det sociala området. I ett särskilt protokoll - det s.k. sociala protokollet - som slöts mellan samtliga medlemsländer medger Storbritannien att de övriga elva medlemsländerna går vidare i det gemensamma arbetet på det sociala området med utnyttjande och hjälp av gemenskapens institutioner och procedurer, utan att Storbritannien tar del i vare sig förberedelsearbete eller beslut. Avtalet mellan de elva fogades till det sociala protokollet som en bilaga. Vanligen används beteckningen sociala protokollet med syftning på såväl det särskilda protokollet som det till detta fogade avtalet.
Det sociala protokollet innebär en utökad kompetens för gemenskapen och utvidgat område för majoritetsbeslut. På det sociala området skall dock enligt art. 2 rådet fatta sina beslut enhälligt.
Det sociala protokollet anger bl.a. att lagstiftningen skall utformas som minimidirektiv. En medlemsstat kan således utan hinder behålla eller införa mer långtgående bestämmelser.
Som framgått behandlar det sociala protokollet frågor som till stora delar ligger utanför utskottets beredningsområde. Protokollet innebär emellertid även en överenskommelse mellan medlemsländerna att utveckla det gemensamma arbetet på socialförsäkringsområdet. Utskottet kan såvitt gäller detta område dela regeringens uppfattning att det är av väsentlig betydelse att protokollet förs in i unionsfördragets avdelning II. Detta skulle innebära att inte något land inom unionen skulle kunna tillämpa sämre villkor än de minimikrav som föreligger eller kan komma att föreligga inom området. Utskottet förutsätter att regeringen väl tar till vara de möjligheter som föreligger att verka i nämnda riktning och avstyrker bifall till motion U23 (delvis).
Syftet med motionerna U20 (delvis) och U21 yrkande 5 (delvis) får anses tillgodosett med vad utskottet anfört ovan.
Europarådets sociala stadga är en motsvarighet till konventionen för mänskliga rättigheter inom området för ekonomiska och sociala rättigheter. Stadgan innehåller artiklar med bestämmelser om bl.a. sysselsättnings- och utbildningspolitik, arbetsvillkor och arbetarskydd, förenings- och förhandlingsfrihet, socialförsäkring och andra sociala trygghetsanordningar. Den innehåller också skydd för migrerande arbetskraft. Syftet med stadgan är att i medlemsländerna garantera sociala rättigheter samt höja levnadsstandarden och öka den sociala välfärden. Stadgan har ratificerats av bl.a. samtliga EU:s medlemsstater. Fördragsslutande stat skall vartannat år tillställa Europarådets generalsekreterare en rapport avseende tillämpningen av de artiklar som ratificerats. Rapporterna granskas av oberoende experter och regeringstjänstemän samt även av den parlamentariska församlingen. Utskottet anser inte att det finns skäl att föra in stadgan i EU:s grundfördrag. Motion U21 yrkande 5 (delvis) bör avstyrkas.
Samarbete i rättsliga och inrikes frågor (avsnitt 9)
Regeringen uppger i skrivelsen att syftet med samarbetet i rättsliga och inrikes frågor är att - med bibehållen säkerhet och trygghet för medborgarna - uppnå fri rörlighet för personer. Detta innebär enligt regeringen på sikt en avveckling av inre gränskontroller och andra åtgärder vilket kommer att underlätta för personer att fritt röra sig över gränserna. Detta ställer bl.a. stora krav på samarbetet mellan unionsländerna i flykting- och invandringsfrågorna. Sverige bör medverka till ett så effektivt samarbete som möjligt i dessa frågor. Detta samarbete är, enligt skrivelsen, nära förknippat med gemenskapsarbetet när det gäller området för fri rörlighet för personer. En
översyn av fördraget bör enligt regeringen ta hänsyn till detta. Regeringens långsiktiga strävan är att den fria rörligheten skall förverkligas mellan alla EU:s medlemsländer och inte enbart mellan dem som har anslutit sig till Schengensamarbetet. Sverige kommer på konferensen att verka för att samarbetet i huvudsak skall förbli mellanstatligt men samtidigt överväga om inte institutionernas roll kan förstärkas på ett ändamålsenligt sätt. Beträffande asyl- och invandringsfrågor är det regeringens uppfattning att det kan och bör övervägas att föra över lämpliga delar av detta område till gemenskapslagstiftningen. Därigenom skulle bättre förutsättningar skapas för förverkligandet av den fria rörligheten för personer. Enligt regeringen bör detta också bidra till att lättare finna lösningar för en mer rättvis ansvarsfördelning mellan EU:s medlemsstater.
Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor regleras i bl.a. Maastrichtfördragets avdelning VI art. K.1-K.9. I art. K.1 anges ett antal frågor, bl.a. om asyl, regler för människors passage av medlemsstaternas yttre gränser och för kontrollförfarande i samband med detta, invandringspolitiken och politiken gentemot medborgare i tredje land vad avser dessas inresa och rörlighet inom medlemsstaternas territorier, villkor för bosättning för medborgare i tredje land på medlemsstaternas territorier, inklusive villkoren för familjers återförening och tillträde till arbetsmarknaden samt åtgärder mot tredje lands medborgares olagliga invandring, bosättning och arbete inom medlemsstaternas territorium. Enligt art. K.2 skall de nämnda frågorna behandlas med beaktande av Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och konventionen om flyktingars rättsliga ställning, liksom det skydd som medlemsstaterna ger personer som förföljs av politiska skäl.
Sverige har vidare i anslutningsfördraget accepterat att ansluta sig till den s.k. Dublinkonventionen eller första asyllandskonventionen. Konventionen har till syfte att identifiera vilket av medlemsländerna som i sak skall pröva en asylansökan. Genom bestämmelserna vill man komma till rätta med att personer söker asyl i flera länder samtidigt och att asylsökande inte får sin ansökan prövad i något land. Dublinkonventionen förutsätter ingen harmonisering av nationella asylregler. Varje medlemsland har dessutom rätt att pröva en asylansökan även om ansvaret för prövningen enligt konventionen åligger en annan medlemsstat. Av konventionen framgår att ett informationsutbyte mellan medlemsländerna förutsätts vid tillämpningen av den. Sverige tillämpar redan i dag första asyllandsprincipen. Den rättsliga regleringen härför återfinns i 3 kap. 4 § andra stycket punkt 4 utlänningslagen (1989:529). En viss skillnad mellan utlänningslagen och Dublinkonventionen föreligger i det att utlänningslagen föreskriver att en asylsökande skall ha vistats i det första asyllandet. Någon motsvarighet till detta finns inte uttalad i Dublinkonventionen.
Samarbetet kring asyl- och migrationsrättsliga frågor har också lett fram till att konventionstexter till den yttre gränskontrollkonventionen föreligger i utkast. Vidare är konventionstexter under utarbetande vad gäller ett europeiskt informationsprogram (EIS). Yttre gränskontrollkonventionen förutsätter att de anslutna länderna i princip håller en enhetlig kontrollnivå utefter hela den yttre gränsen. Den syftar till att slå fast gemensamma principer för det praktiska genomförandet av yttre gränskontroller, t.ex. villkor som en resande skall uppfylla för att tillåtas inresa på medlemsländernas område, bestämmelser om transportörers ansvar, frågor om avlägsnande, platser för gränsövergång, gränskontroller av pass och bagage etc.
Regler om svensk kontroll i samband med in- och utresa finns i 5 kap. utlänningslagen, bl.a. regler om kroppsvisitering och undersökning av bagage m.m. Vidare finns regler om transportörers kostnadsansvar i 9 kap. samma lag.
Åtgärder under avdelning VI i Maastrichtfördraget har endast folkrättslig status. Samarbetet omfattas inte av EG-rätten och dess principer. Om alla medlemsstater är överens kan emellertid art. 100c i Romfördraget tillämpas på de ovan nämnda samarbetsområdena. Denna artikel har gjorts tillämplig på visumfrågor och rådet skall på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet med kvalificerad majoritet (2/3) fastställa för vilka medborgare som visumtvång skall gälla vid passage av medlemsstaternas yttre gränser.
I ett antal motionsyrkanden tas upp frågor som berör socialförsäkringsutskottets beredningsområde i ovan berört hänseende. I huvudsak tar dessa yrkanden sikte på frågor om hur asyl- och invandringspolitiken skall hanteras inom ramen för det europeiska samarbetet samt gränskontrollproblematiken.
I motion U23 (delvis) av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att en samordnad flyktingpolitik för att effektivisera mottagandet och fördela bördorna mellan de mottagande länderna måste ges hög prioritet. Motionärerna delar regeringens uppfattning att flykting- och asylfrågor i lämpliga delar borde kunna lyftas in i gemenskapsrätten i enlighet med första pelarens beslutsregler. Motionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda.
Alf Svensson m.fl. (kds) begär i motion U21 yrkande 37 (delvis) ett tillkännagivande om att asyl-, viserings- , invandringspolik- och gränskontrollfrågorna integreras i gemenskapspelaren. Motionärerna framhåller att detta bl.a. innebär att dessa områden placeras under parlamentets politiska kontroll och domstolens juridiska kontroll.
I motion U19 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) uppges att det är angeläget att förverkliga unionens mål för bl.a. den fria rörligheten för personer. Detta skulle innebära att frågor som berör asylpolitik och migration gjordes till föremål för överstatligt beslutsfattande. Motionärerna framhåller att när regeringen uttalar att Sverige bör överväga förslag om att överföra lämpliga delar av asyl- och invandringsfrågor är detta en klok synpunkt i frågan. I yrkande 5 (delvis) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts.
Olof Johansson m.fl. (c) framhåller i motion U25 att visumfrågor i dag faller under såväl första som tredje pelaren. Detta är enligt motionärerna olyckligt och visumfrågorna bör i sin helhet föras över till den första pelaren. Vidare framhålls i motionen att om den mellanstatliga vägen inte leder till en mer rättvis fördelning av ansvaret för att ge flyktingar en fristad kan det finnas anledning att överväga om inte EU på sikt bör utveckla en gemensam flykting- och invandringspolitik. Rätten för varje land att slutligen själv avgöra asylärenden i enlighet med nationell lagstiftning skall dock finnas kvar. Motionärerna begär i yrkande 20 (delvis) ett tillkännagivande härom.
I två motioner tas klart ställning mot ett överförande av asyl- och invandringspolitiken till gemenskapspolitiken.
Gudrun Schyman m.fl. (v) uppger i motion U22 att Vänsterpartiet är för ett utökat samarbete på alla de politiska områden som ligger under EU:s rättsliga och inrikes samarbete. Det är dock utökat mellanstatligt samarbete som behövs och inte mer av överstatlighet. Att göra frågorna om asyl- och invandringspolitik överstatliga kan vara ett medel att minska flyktingmottagandet och gå ifrån den humanitära grundinställningen i frågan. I motionen framhålls vidare att Vänsterpartiet är för fri rörlighet för personer som i första hand innebär att man när som helst och hur ofta som helst har rätt att passera gränser utan att begära tillstånd för detta. Detta får dock inte innebära ett avskaffande av de inre gränskontrollerna. I yrkandena 50 (delvis) och 51 begärs tillkännagivanden om det anförda.
I motion U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkandena 45 (delvis) och 46 begärs att regeringen under konferensen skall verka för att gränskontrollerna bibehålls och att flykting- och asylpolitiken inte förs över till gemenskapslagstiftningen.
Bengt-Ola Ryttar (s) begär i motion U30 yrkande 1 (delvis) ett tillkännagivande om att vetorätten måste finnas kvar när det gäller bl.a. tredje pelaren och asylpolitiken.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att Sveriges agerande internationellt är en del av den svenska flyktingpolitiken. Såväl tidigare regeringar som den nuvarande regeringen har lagt stor vikt vid det internationella samarbetet i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars rättsliga skydd. Sverige har också i olika fora verkat för att Europas länder skall dela på ansvaret för flyktingsituationen till följd av kriget i f.d. Jugoslavien. I yttrandet till utrikesutskottet i samband med behandlingen av propositionen om Sveriges medlemskap i EU (1994/95:SfU4y) utgick socialförsäkringsutskottet från att Sverige kraftfullt kommer att verka för en solidarisk och human flyktingpolitik inom EU enligt de traditioner som Sverige har på området.
Den ökade internationaliseringen ställer stora krav på medlemsländerna vad gäller bl.a. flykting- och invandringspolitik. För att uppnå målet fri rörlighet för personer är det enligt utskottets uppfattning av betydelse att samarbetet mellan medlemsländerna effektiviseras och att såväl den demokratiska som den rättsliga kontrollen får större genomslagskraft och att institutionernas roll tydliggörs. Utskottet delar därför regeringens uppfattning om att lämpliga delar av asyl- och invandringsfrågorna bör kunna överföras till gemenskapskompetens.
Som redogjorts för har art. 100c i Romfördraget gjorts tillämplig på visumfrågor. Vissa viseringsbestämmelser täcks dock inte av nämnda artikel. Det gäller bl.a. villkor för utfärdande av den enhetliga EU-viseringen. Härvidlag pågår ett arbete inom ramen för den yttre gränskontrollkonventionen och resultatet av detta arbete bör avvaktas.
Utskottet anser att syftet med motionerna U19 yrkande 5 (delvis), U21 yrkande 37 (delvis), U23 (delvis) och U25 yrkande 20 (delvis) är tillgodosett med det anförda. Motionerna U22 yrkandena 50 (delvis) och 51, U29 yrkandena 45 (delvis) och 46 samt U30 yrkande 1 (delvis) bör avstyrkas.
Stockholm den 15 februari 1996
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Ingrid Skeppstedt (c), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart Klockare (s), Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Ronny Olander (s), Mona Berglund Nilsson (s) och Åke Sundqvist (m).
Avvikande mening
Arbetstagarnas rättigheter (avsnitt 7.6)
1. Margit Gennser, Gustaf von Essen, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m) anför att den del av utskottets yttrande som börjar med Som framgått och slutar bör avstyrkas. bort ha följande lydelse:
Ett införande av det social protokollet i Romfördraget innebär att medlemsländerna förbinder sig att genomföra viss lagstiftning i form av minmiregler. Vissa europeiska regleringar kan dock leda till betydande välfärdsförluster. Detta innebär enligt utskottets uppfattning skäl för att bl.a. socialpolitik, socialförsäkringar och sociala transfereringar inte skall utgöra gemenskapspolitik. Detta bör med anledning av motion U23 (delvis) ges regeringen till känna.
Samarbete i rättsliga och inrikes frågor (avsnitt 9)
2. Sigge Godin (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Den ökade och slutar med bör avstyrkas. bort ha följande lydelse:
Arbetet inom den s.k. tredje pelaren är mellanstatligt och inte överstatligt till sin karaktär. Samarbetet tenderar därför att utvecklas för långsamt, med många beslutsnivåer och krav på enhällighet.
I Maastrichtfördragets avdelning VI art. K.1 anges ett antal frågor bl.a. om asyl, regler för människors passage av medlemsstaternas yttre gränser och för kontrollförfarande i samband med detta, invandringspolitiken och politiken gentemot medborgare i tredje land vad avser dessas inresa och rörlighet inom medlemsstaternas territorier, villkor för bosättning för medborgare i tredje land på medlemsstaternas territorier, inkl. villkoren för familjers återförening och tillträde till arbetsmarknaden samt åtgärder mot tredje lands medborgares olagliga invandring, bosättning och arbete inom medlemsstaternas territorium.
Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att de nämnda bestämmelserna förs över till första pelaren. Bestämmelserna handlar om att förverkliga unionens mål, särskilt den fria rörligheten för personer. Ett överförande skulle innebära att asyl- och invandringsfrågorna gjordes till föremål för överstatligt beslutsfattande. Det skulle också ha fördelen att de lagar som styr verksamheten skulle underställas Europaparlamentets prövning och att tvister skulle hänskjutas till EG- domstolen för avgörande. Utvecklandet av en gemensam flyktingpolitik inom EU skulle innebära att ansvaret för flyktingströmmarna fördelas mer jämnt mellan Europas stater. Flyktingpolitiken har enligt utskottets uppfattning successivt stramats åt i hela Europa. En samordning av medlemsstaternas minimiansvar är därför nödvändig om åtminstone några länder i praktiken skall kunna bedriva en mer generös flyktingpolitik. De minst generösa länderna bör inte få sätta normen för EU:s gemensamma politik. Detta bör prägla det fortsatta arbetet vad gäller asyl- och invandringsfrågor. Detta bör utskottet med bifall till motion U19 yrkande 5 (delvis) ge regeringen till känna.
3. Ulla Hoffmann (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Den ökade och slutar med bör avstyrkas. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning innebär avskaffandet av de inre gränskontrollerna fler krav på kompenserande inrikes kontrollinsatser av den omfattningen att de kommer att utgöra ett hot mot den personliga integriteten. Sådana insatser måste motarbetas. Utskottet anser att den fria rörlighetens förverkligande är viktig men att detta inte måste innebära ett avskaffande av de inre gränskontrollerna. Inom Norden t.ex. har det sedan lång tid fungerat mycket bra med passfrihet i kombination med bevarad gränskontroll. Utskottet kan inte se att sådana kontroller skulle vara ett hinder för den fria rörligheten.
Utskottet är vidare för en generös och human syn på asyl- och invandringspolitiken. Att göra dessa frågor till föremål för ett överstatligt beslutsfattande kan vara ett medel att minska flyktingmottagandet och att gå ifrån den humanitära grundinställningen i frågan. Ett överstatligt beslutsfattande minskar Sveriges självständiga beslutanderätt i principiella frågor och i enskilda ärenden. Överstatligheten kan också komma att utnyttjas för att genom hänvisning till EU genomföra försämringar på området utan att riskera att bli utsatt för kritik. De länder inom EU som har en progressiv och human flyktingmottagning bör gå före och påverka andra länder genom att sluta bindande bilaterala och multilaterala överenskommelser som ligger på en hög nivå och som bygger på en human grund. Utskottet anser således att Sverige vid EU:s regeringskonferens bör verka för att de nu behandlade frågorna kvarstår som ett mellanstatligt samrbete. Detta bör med anledning av motion U22 yrkandena 50 (delvis) och 51 ges regeringen till känna.
4. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Den ökade och slutar med bör avstyrkas. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett slopande av gränskontrollerna innebär en fri rörlighet under hård kontroll genom det omfattande kontrollprogram som avses byggas upp. Utskottet anser därför att gränskontrollerna bör bibehållas. Utskottet anser inte heller att flykting- och invandringspolitiken skall föras över till gemenskapspolitik. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion U29 yrkandena 45 (delvis) och 46 ges regeringen till känna.
5. Rose-Marie Frebran (kds) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Den ökade och slutar med bör avstyrkas. bort ha följande lydelse:
Utskottet är övertygat om att asyl-, viserings- och invandringspolitik samt gränskontroller är de delar av det juridiska och inrikespolitiska samarbetet som kräver en harmonisering och en integrering in i gemenskapspelaren. Detta skulle också innebära att dessa områden placerades under parlamentets politiska kontroll och domstolens juridiska kontroll. Det får emellertid inte innebära att medlemsländernas legitima rätt att värna territoriell suveränitet och integritet samt medborgarnas säkerhet hindras. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion U21 yrkande 37 (delvis) ges regeringen till känna.
Socialutskottets yttrande 1995/96:SoU2y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996 beslutat bereda bl.a socialutskottet tillfälle att senast den 15 februari 1996 yttra sig över regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 jämte motioner i de delar som har samband med utskottets beredningsområde.
Av de motionsyrkanden som väckts med anledning av skrivelsen behandlar socialutskottet motion U21 (kds) yrkande 5 delvis om Europarådets sociala stadga, motionerna U22 (v) yrkandena 14-16, U28 (s, m, c, fp, v, mp, kds) och U29 (mp) yrkande 2 om barnets rättigheter m.m, motion U22 (v) yrkande 27 om statliga monopol som skydd för hälsan, samt motion U22 (v) yrkande 52 om ratificering av FN:s narkotikakonventioner.
Skrivelsen
Samarbetet inom EU grundar sig på olika fördrag, bl.a. fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Romfördraget) och fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget). Enligt det senare skall en regeringskonferens sammankallas år 1996 för att undersöka vilka bestämmelser i fördraget som skall revideras i enlighet med de mål som anges i det fördragets inledning.
Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande 1994/95:KU43 EU:s institutioner m.m. uttalat att regeringen under hösten 1995 i en skrivelse till riksdagen bör redovisa uppläggningen av förberedelsearbetet inför regeringskonferensen samt vissa mer principiella ställningstaganden från regeringens sida i de sakfrågor som konferensen kommer att behandla. Riksdagen beslutade att ge regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr. 1994/95:387).
I skrivelsen redogörs bl.a. för de övergripande svenska målsättningarna inför regeringskonferensen. Frågor inom socialutskottets beredningsområde behandlas i mycket liten utsträckning. Allmänt framhålls i skrivelsen bl.a. att det endast är om samarbetet avsätter konkreta resultat som bidrar till människors trygghet och välstånd som EU kan få den förankring hos medborgarna som i dag brister.
För att det skall vara en reell möjlighet också för människor med funktionshinder att tillgodogöra sig vinsterna med den inre marknadens fyra friheter är det enligt skrivelsen viktigt att handikappfrågorna uppmärksammas vid regeringskonferensen. Handikappaspekter bör enligt regeringens mening beaktas i alla relevanta EG- beslut utan att EG får kompetens att lagstifta om handikappolitik.
När det gäller narkotikafrågan anges det i skrivelsen att den internationella narkotikatrafiken är ett växande problem. Det är därför nödvändigt att i samverkan med andra länder finna nya vägar för att bekämpa bl.a. illegal narkotikahandel. Ett sådant samarbete bedrivs mellan EU:s medlemsländer inom ramen för det polisiära och rättsliga samarbetet. Det är regeringens uppfattning att detta samarbete behöver effektiviseras och förstärkas.
Ett effektivt samarbete på dessa för medborgarnas säkerhet centrala områden är av stor betydelse för allmänhetens uppfattning om unionen som sådan och dess framtid. Detta gäller för det nu pågående samarbetet liksom för våra ställningstaganden inför och vid regeringskonferensen 1996. Sverige kommer att verka för att samarbetet i huvudsak skall förbli mellanstatligt men samtidigt överväga om inte institutionernas roll kan förstärkas på ett ändamålsenligt sätt och därigenom få till stånd ett mer effektivt och resultatorienterat arbetssätt.
Motionerna
Europarådets sociala stadga
I motion U21 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om att Europarådets sociala stadga bör införas i EU:s fördrag (yrkande 5 delvis).
Den europeiska sociala stadgan är en motsvarighet till konventionen för mänskliga rättigheter inom området för ekonomiska och sociala rättigheter. Stadgan, som trädde i kraft 1965, har numera ratificerats av samtliga EU- länder.
Stadgan tillförsäkrar befolkningen, utan diskriminering, ett stort antal rättigheter på arbetsmarknadsområdet. Stadgan föreskriver också följande rättigheter: skydd för den enskildes hälsa, för social trygghet, för social och medicinsk hjälp, rätt att anlita social välfärdsanordning, socialt, rättsligt och ekonomiskt skydd för familjer samt socialt och ekonomiskt skydd för mödrar och barn.
Barnets rättigheter m.m.
I motion U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s ministerråd bör anta en gemensam deklaration angående förverkligandet (implementeringen) av FN:s barnkonvention (yrkande 14). Riksdagen bör vidare ge regeringen till känna vad som anförts om att EU-kommissionen systematiskt bör granska alla förordningar, direktiv och förslag till beslut utifrån deras konsekvenser för barn (yrkande 15). Riksdagen bör också ge regeringen till känna att EU- kommissionen och ministerrådet bör utse en särskild barnombudsman (yrkande 16).
Motionärerna framhåller att EU- parlamentet i en resolution i maj 1995 inför regeringskonferensen pekat på betydelsen av att prioritera barns och ungas rättigheter. En referens i FN:s barnkonvention borde kunna göras i artikel F2. I artikel 8 under avdelning VIII kan också barns och ungdomars rättigheter markeras. Det är viktigt, enligt motionärerna, att skydda alla barn och ungdomar som lever i Europa mot diskriminering.
I motion U28 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kds) yrkas att riksdagen ger regeringen i uppdrag att placera barnets rättigheter på den politiska agendan inför regeringskonferensen. Motionärerna framhåller att allt fler barn i Europa blir en del av den sociala utslagning som sker. Miljoner barn i hela Europa växer upp utan att få sina grundläggande behov tillgodosedda. Sverige har en skyldighet att agera för barnkonventionens förverkligande i Europa. Samtliga EU:s medlemmar har ratificerat konventionen men vad gäller efterlevnaden återstår mycket att göra. Regeringen måste inför regeringskonferensen se till att frågan om barnets rättigheter i Europa får högre prioritet. Barnperspektivet bör beaktas i alla relevanta EG-beslut utan att EG får kompetens att lagstifta om barn- och ungdomspolitiken.
I motion U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen skall verka för att barnkonventionen införs i unionsfördraget (yrkande 2). Motionärerna pekar på att regeringen inte tar upp frågan om barnkonventionen och dess införande i EU-sammanhang. Motionärerna menar att barnkonventionen är ett centralt och viktigt dokument som bör införas i unionsfördraget.
FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) antogs år 1989 och trädde i kraft ett år senare. I konventionen ges bestämmelser om barnets rättigheter - om barnets rättigheter till liv och utveckling, om rätt till trygghet och skydd samt om rätt till talan och respekt. Vidare ges bestämmelser om hur efterlevnaden av konventionen skall kontrolleras och garanteras. Samtliga EU-länder har ratificerat konventionen.
Utskottet behandlade hösten 1995 i betänkandet 1995/96:SoU4 frågor om inkorporering av barnkonventionen i svensk rätt. Utskottet delade konstitutionsutskottets inställning i yttrande till socialutskottet att konventionen inte bör inkorporeras utan i stället införlivas med svensk rätt genom transformering. Regeringen borde enligt utskotten besluta om en bred översyn av om svensk lagstiftning och praxis stämmer överens med barnkonventionens bestämmelser. Detta borde ges regeringen till känna. Riksdagen följde socialutskottet.
Enligt uppgift kommer regeringen inom kort att tillsätta en parlamentarisk kommitté med ett sådant uppdrag.
Monopol som skydd för hälsan
I motion U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om statliga monopol som skydd för hälsan (yrkande 27). Motionärerna anser att statliga monopol av hälsoskäl vad gäller exempelvis alkohol och läkemedel skall vara tillåtna.
Inom EU beslutar varje enskilt land om vilken alkoholpolitik landet skall driva. Vissa av de alkoholpolitiska medel som Sverige av tradition använt sig av i syfte att minska alkoholkonsumtionen faller emellertid under EG:s handelspolitiska regelsystem. Detta gäller framför allt det svenska alkoholmonopolet. Vid försäljning av alkoholdrycker måste EG:s konkurrensregler tillämpas. Riksdagen beslutade därför år 1994 att avskaffa Vin & Sprit AB:s import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopol fr.o.m. den 1 januari 1995. Efter den skriftväxling som hade förevarit mellan Sverige och den europeiska kommissionen och den protokollsanteckning som gjordes i avtalet har man från svensk sida utgått från att Systembolagets detaljhandelsmonopol kan bibehållas, väl medveten om att frågan, liksom andra EG- rättsliga regler, alltid kan bli föremål för EG-domstolens prövning.
Utskottet har vid flera tillfällen, bl.a. i betänkandena 1993/94:SoU22 och 1995/96:SoU3 ansett att det ur alkoholpolitisk synpunkt är mycket viktigt att behålla Systembolaget AB:s detaljhandelsmonopol, eftersom detta bidrar till att begränsa alkoholdryckernas tillgänglighet och därmed alkoholskadorna. Utskottet har inte varit berett att föreslå någon ändring beträffande detaljhandelsmonopolet.
I slutbetänkandet från Läkemedelsförsörjningsutredningen (SOU 1994:110) anser utredaren Margit Gennser att rättsläget för Apoteksbolagets försäljningsmonopol är svårbedömt. Utredaren anser att bolagets monopol uppfyller kraven på ickediskriminering mellan inhemska och importerade produkter. Hon anser dock att monopolet i sig är en för långtgående reglering som därigenom strider mot proportionalitetsprincipen. Samma skyddsnivå kan enligt Gennser uppnås på en reglerad konkurrensutsatt marknad.
Frågan behandlas inte i rapporten (Ds 1995:82) Apoteksbolagets framtida roll, som för närvarande remissbehandlas. En proposition på grundval av rapporten skall enligt uppgift överlämnas under hösten.
FN:s narkotikakonventioner
I motion U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om ratificering av FN:s narkotikakonventioner (yrkande 52). Det finns, enligt motionärerna, en klar vverbetoning av tron på vad man kan åstadkomma med ökat samarbete mellan EU- länderna. Inte ens i det internationella narkotikasamarbetet är EU-samarbetet det allra viktigaste. Arbetet inom FN, Europarådet och Interpol har större betydelse. Kampen mot drogerna måste föras med en helhetspolitik som lägger tyngdpunkten på förebyggande insatser för att begränsa efterfrågan på narkotika, åtgärder som begränsar tillgången på narkotika, bra rehabilitering och som komplement till det en bra kontrollpolitik. Om det dessutom skapas ett folkligt motstånd mot narkotika ökar möjligheterna till framgång. Efterfrågeminskning, rehabilitering och inre kontrollpolitik kommer alltid i första hand att vara nationell. Det är bara begränsning av tillgången som kan påverkas en del med effektivare internationellt samarbete.
Överbetoningen av betydelsen av samarbetet inom EU används enligt motionärerna alltför ofta för att ta bort intresset från det som borde vara tyngdpunkten i narkotikapolitiken, det förebyggande och efterfrågeminskande arbetet. De tydliga narkotikaliberala strömningarna inom EU-organen och i EU- länderna måste bekämpas.
EU och EU-länderna är världens narkotikaliberala centrum och fungerar i det internationella narkotikasamarbetet tyvärr alltför ofta mer som sabotör än som seriös samarbetspartner. Sverige behövs som stark motståndare till den internationella narkotikaliberalismen. Sverige bör därför inte släppa en tum av beslutandrätten över narkotikapolitiken till EU. EU:s och EU-ländernas narkotikaarbete bör baseras på FN:s narkotikakonventioner. De medlemsländer som ännu inte gjort det, måste enligt motionärerna ratificera FN:s alla narkotikakonventioner.
Socialutskottet behandlade narkotikafrågan i sitt yttrande (1994/95:SoU1y) till utrikesutskottet över proposition 1994/95:19. Utskottet anförde bl.a.:
Målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Detta mål har stark förankring i den svenska medborgaropinionen, de politiska partierna, ungdomsorganisationerna och övriga folkrörelser. Narkotikapolitiken bygger på ett nära samspel mellan förebyggande åtgärder, kontrollpolitik samt behandling och rehabilitering av narkotikamissbrukare. Samhällets samlade insatser skall ge ett tydligt och entydigt budskap att all icke-medicinsk användning av narkotika är oacceptabel.
Enligt propositionen 1994/95:19 finns det inte några skäl att förändra den svenska narkotikapolitiken vid ett EU- medlemskap. Kampen mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet är prioriterade områden inom gemenskapen som i och med Maastrichtfördraget också fått ett nytt mandat på detta område. Ett nytt narkotikapolitiskt program är under utarbetning.
Utskottet delar inställningen i propositionen att det inte finns någon anledning att nu ändra den svenska narkotikapolitiken. Det är enligt utskottet nödvändigt att Sverige vid ett EU-medlemskap är pådrivande i kampen inom EU mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet samt med kraft vänder sig mot alla tankar på en legalisering av narkotika eller ett accepterande av narkotikamissbruk som en normal företeelse i samhället.
Utskottet ansåg att de då väckta motionerna i huvudsak var tillgodosedda och därför borde avstyrkas.
Utrikesutskottet delade den bedömning som gjorts av bl.a. socialutskottet i denna del och ville för sin del särskilt framhålla betydelsen av att folkhälsoaspekterna även framdeles vägde tungt i de överväganden som görs inom ramen för Sveriges agerande i olika internationella fora inkl. Europeiska unionen. Med det anförda ansåg utskottet motionerna besvarade (1994/95:UU5).
Riksdagen följde utrikesutskottet.
Inom FN har ingåtts tre konventioner på narkotikaområdet som fortfarande är aktuella, nämligen 1961 års allmänna narkotikakonvention och 1972 års tilläggsprotokoll till denna, 1971 års konvention om psykotropa ämnen och 1988 års narkotikabrottskonvention.
Allmänna narkotikakonventionen behandlar de s.k. egentliga narkotiska preparaten, dvs. opium, opiumkaloider, syntetiska morfinersättningsmedel, cannabis jämte harts därav, kokablad och kokain m.m. Syftet med konventionen är bl.a. att begränsa produktionen och användningen av narkotika till uteslutande medicinska och vetenskapliga ändamål.
I psykotropkonventionen behandlas kontrollen av vad som i internationella sammanhang brukar benämnas psykotropa ämnen, dvs. hallucinogener, centralstimulantia, sömnmedel och lugnande medel. Genom psykotropkonventionen infördes en reglering i fråga om dessa ämnen motsvarande den som gäller för de egentliga narkotiska ämnena enligt allmänna narkotikakonventionen.
I Sverige görs i allmänhet inte någon uppdelning mellan de egentliga narkotiska preparaten och psykotropa ämnen utan den gemensamma beteckningen narkotika används om samtliga preparat i de båda konventionerna.
Syftet med narkotikabrottskonventionen är att förstärka det internationella samarbetet ytterligare och effektivisera insatserna mot den internationella narkotikabrottsligheten. De straffbestämmelser som parterna åtar sig att införa på det nationella planet sträcker sig längre än bestämmelserna i de tidigare konventionerna. Konventionen trädde i kraft 1990.
Samtliga EU-länder har ratificerat konventionerna med undantag för Österrike, som ännu inte ratificerat 1971 och 1988 års konventioner och Irland, som ännu inte ratificerat 1988 års konvention. Sverige verkar sedan åtskilliga år i internationella sammanhang för att alla länder skall ansluta sig till FN:s narkotikakonventioner.
Socialutskottets överväganden
Inledningsvis vill utskottet instämma i regeringens uppfattning att det är viktigt att handikappfrågorna uppmärksammas vid regeringskonferensen och att handikappaspekter bör beaktas i alla relevanta EG-beslut utan att EG får kompetens att lagstifta om handikappolitik.
Motsvarande bör även gälla i fråga om barnets rättigheter. Samtliga EU-länder har visserligen ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter, men mycket återstår att göra när det gäller genomförandet av konventionen. Regeringen bör enligt utskottets mening verka för att frågor om barnets rättigheter uppmärksammas vid regeringskonferensen och att barnperspektivet beaktas i förberedelsearbetet inför EG-beslut som rör barn utan att EG får kompetens att lagstifta om barn- och ungdomspolitiken. Motion U28 (s, m, c, fp, v, mp, kds) och motion U22 (v) yrkandena 14 och 15 får därmed anses tillgodosedda. Utskottet vill inte ställa sig bakom förslaget i yrkande 16 i sistnämnda motion, vilket bör avstyrkas. Med anledning av vad utskottet anfört bör även motion U29 (mp) yrkande 2 avstyrkas.
Europarådets sociala stadga har ratificerats av samtliga EU:s medlemsstater. Fördragsslutande stat skall vartannat år tillställa Europarådets generalsekreterare en rapport avseende tillämpningen av de bestämmelser som staten godtagit. Utskottet anser inte att det finns skäl att föra in stadgan i EU:s grundfördrag. Motion U21 (kds) yrkande 5 delvis bör avstyrkas.
Utskottet har vid flera tillfällen framhållit att det av folkhälsoskäl är mycket viktigt att Systembolaget AB:s detaljhandelsmonopol kan behållas sedan Sverige blivit medlem i EU. Genom monopolet begränsas alkoholens tillgänglighet och därmed den totala konsumtionen, missbruket samt de sociala och medicinska skadorna av alkoholen. Med hänsyn till den skriftväxling som föregick medlemsavtalet och den protokollsanteckning som gjordes i avtalet om alkoholmonopol utgår utskottet från att detaljhandels- monopolet kan behållas. Frågan kan dock liksom tillämpningen av andra EG- rättsliga regler alltid bli föremål för EG-domstolens prövning.
Utskottet utgår från att också Apoteksbolaget AB:s monopol kan behållas. Frågan om bolagets framtida roll, bl.a. monopolets omfattning, kommer att behandlas i en proposition till riksdagen till hösten. Motion U22 (v) yrkande 27 är åtminstone delvis tillgodosett och bör avstyrkas.
Vad gäller frågan om ratificering av FN:s narkotikakonventioner konstaterar utskottet att EU:s medlemsstater med få undantag har ratificerat samtliga konventioner. Sverige driver sedan länge i internationella sammanhang kravet att alla länder skall ansluta sig till konventionerna. Något tillkännagivande behövs inte. Utskottet anser att motion U22 (v) yrkande 52 bör avstyrkas. Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade inställning när det gäller narkotikapolitiken. Det är enligt utskottet angeläget att regeringen även i samband med regeringskonferens framför denna inställning och är pådrivande i kampen mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet samt med kraft vänder sig mot alla tankar på en legalisering av narkotika eller ett accepterande av narkotikamissbruk som en normal företeelse i samhället.
Stockholm den 13 februari 1996
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds), Christin Nilsson (s), Annika Jonsell (m), Kerstin Heinemann (fp) och Ragnhild Pohanka (mp).
Avvikande meningar
1. Barnets rättigheter m.m.
Stig Sandström (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser att andra stycket i utskottets överväganden bort ha följande lydelse.
Utskottet konstaterar att regeringen inte tar upp frågan om FN:s barnkonvention och dess införande i EU- sammanhang. Barnkonvention är ett centralt och viktigt dokument som bör införas i unionsfördraget. Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion U29 (mp) yrkande 2 och med anledning av motion U22 (v) yrkandena 14-16 och U28 (s, m, c, fp, v, mp, kds) bör ge regeringen till känna att den under regeringskonferensen skall verka för att FN:s barnkonvention införs i EU:s grundfördrag.
2. Europarådets sociala stadga
Chatrine Pålsson (kds) anser att tredje stycket i utskottets överväganden bort ha följande lydelse.
Utskottet anser att Europarådets sociala stadga bör införas i EU:s grundfördrag. Detta bör riksdagen med bifall till motion U21 (kds) yrkande 5 delvis ge regeringen till känna.
3. Monopol som skydd för hälsan
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson, Birgitta Wichne och Annika Jonsell (alla m) anser att fjärde och femte styckena i utskottets överväganden bort ha följande lydelse.
Utskottet, som är av den uppfattningen att monopol i största möjliga utsträckning bör undvikas, anser att EU:s reglering på området redan är till fyllest. Motion U22 (v) yrkande 27 bör därför avstyrkas.
Kulturutskottets yttrande 1995/96:KrU4y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 1 februari 1996 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 jämte motioner i de delar som har samband med kulturutskottets beredningsområde.
Kulturutskottet yttrar sig över dels skrivelsen i vad avser kulturutskottets beredningsområde, dels motion 1995/96:U25 (c) yrkande 21 som avser värnandet av de officiella språkens ställning, dels motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 20 som avser samarbete inom EU för att förhindra skadliga våldsskildringar i TV.
Utskottet
Vissa frågor som behandlas i regeringens skrivelse
I skrivelsen framhålls att folkrörelser och föreningsliv har stor betydelse för den demokratiska förankringen (s. 11). Det ankommer på de enskilda medlemsländerna att lägga fast formerna för föreningarnas verksamhet. Medlemsländerna bör underlätta och främja föreningssamarbete. Detta kan också stärka den demokratiska legitimiteten i Europasamarbetet. Rätten att bilda föreningar bör om möjligt ges ett mer tydligt stöd i fördraget, anförs det slutligen i skrivelsen. Utskottet ställer sig bakom vad som sålunda anförs i regeringens skrivelse då det gäller folkrörelser och föreningsliv.
Utskottet ställer sig också bakom vad som anförs i skrivelsen om ungdomsfrågor (s. 17). Regeringen anför att åtgärder för att förstärka samarbetet kring ungdomsfrågor i fördragen bör övervägas. De insatser som utvecklas inom unionens olika politikområden, t.ex. insatser mot arbetslösheten, bör i ökad utsträckning innefatta också ett ungdomsperspektiv, anförs det vidare i skrivelsen.
Värnande av de officiella språkens ställning
I motion U25 (c) yrkande 21 framförs synpunkter om vikten av att de officiella språkens ställning värnas inom EU. Motionärerna anser att få frågor har lika stor betydelse som språkfrågan för EU-samarbetets folkliga stöd och legitimitet och för möjligheterna att utöva insyn för medborgare från alla EU:s medlemsländer. Motionärerna utvecklar sina synpunkter närmare på angelägenheten av att alla de officiella språken likabehandlas inom EU. De påpekar att reflektionsgruppen har betonat att EU:s institutioner bör ägna ökad uppmärksamhet åt kravet om likabehandling av unionens alla officiella språk.
Frågan om det svenska språkets ställning i EU har behandlats av riksdagen vid en rad tillfällen. De bedömningar som därvid gjorts har enligt utskottets mening väsentlig betydelse även för bedömningen av det här aktuella motionskravet som tar upp språkfrågan utifrån aspekten att alla de officiella språken bör värnas. De vidare bedömningar som kan böra göras med hänsyn till denna infallsvinkel får göras av konstitutions- och utrikesutskotten. Med hänsyn till kulturutskottets beredningsområde har utskottet främst att bedöma frågan om motionsyrkandet bör föranleda något riksdagens initiativ för att värna svenska språkets ställning i EU.
Utskottet lämnar först en sammanfattande redovisning för tidigare behandling i riksdagen av frågor om svenska språkets ställning i EU. Redovisningen är identisk med den som återfinns i kulturutskottets betänkande 1995/96:KrU7 Språkvård, som nyligen avgivits.
Hösten 1994 uttalade sig kulturutskottet om svenska språkets ställning i EU i ett yttrande till utrikesutskottet över proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. I yttrandet framhölls bl.a. att - då det gäller den demokratiska aspekten på språkanvändningen i EU - det är särskilt angeläget att rätten för svenska folkvalda representanter att uttrycka sig på sitt modersmål hävdas inom EU. Denna rätt - menade utskottet - måste med kraft hävdas från tidpunkten för Sveriges inträde i EU. Vidare anförde utskottet att det från språkvårdshåll uttryckts oro för att det vid svensk anslutning till EU skulle bli svårt att skydda den del av vårt kulturarv som det svenska språket utgör, en oro som enligt utskottet inte fick negligeras. Utskottet framhöll att det övergripande ansvaret för vården av svenska språket efter en svensk EU-anslutning liksom ditintills skulle vila på Svenska språknämnden och andra språkvårdande organ. Av central betydelse för språkvården skulle emellertid kvaliteten i översättningarna till svenska av EU:s rättsakter komma att bli, ansåg utskottet. Utskottet anslöt sig till de ställningstaganden som gjorts i Delegationen för översättning av EG:s regelverk och som bl.a. innebar att man i svensk översättarutbildning borde lägga större vikt vid utbildningen i svenska språket än vad som ditintills varit fallet. Utskottet förutsatte att man från svensk sida skulle beakta de synpunkter om svenska språket och EU som framfördes i yttrandet (yttr. 1994/95:KrU3y). Utrikesutskottet, vars betänkande godkändes av riksdagen, instämde i vad kulturutskottet anfört (bet. 1994/95:UU5 s. 31, rskr. 1994/95:63).
- - - - -
Våren 1995 behandlade konstitutionsutskottet frågan om svenska språkets ställning inom EU. Utskottet framhöll betydelsen av att hävda svenska språkets ställning som arbetsspråk inom EU. I betänkandet refererades ett interpellationssvar som statsrådet Hellström gett i riksdagen den 15 maj 1995 i vilket han bl.a. slog fast att svenskan i och med Sveriges medlemskap är officiellt språk i EU och därmed formellt jämställt med de övriga tio EU- språken. Statsrådet ansåg det angeläget att den rätt att använda sitt modersmål som finns också aktivt utnyttjas av svenska representanter. Rekryteringen av tolkar hade varit ett särskilt problem. Regeringen hade i januari 1995 utformat en första vägledning till stöd för departementens och EU-representationens agerande i språkfrågan. Regeringen hade även vidtagit åtgärder för att komma till rätta med bristen på kvalificerade översättare och tolkar. Fr.o.m. hösten 1995 skulle en tolkskola inrättas vid Stockholms universitet. Konstitutionsutskottet, vars betänkande godkändes av riksdagen, förutsatte att regeringen skulle bevaka svenskans ställning som arbetsspråk inom EU och vidta de åtgärder som behövdes (bet. 1994/95:KU43 s. 21, rskr. 1994/95:387). Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 skall det finnas en tolkskola vid Stockholms universitet. Inom universitetet pågår för närvarande en utredning om formerna för tolkskolan.
Här kan också nämnas att kulturutskottet i det nämnda betänkandet 1995/96:KrU7 lämnar en kort redovisning för ett förra eret givet utredningsuppdrag avseende vilka åtgärder som kan behövas i den svenska förvaltningen och i EU för att garantera kvaliteten på svenska EU- texter (dir. 1995:81).
Kulturutskottet vill i linje med vad utskottet tidigare uttalat starkt understryka angelägenheten av att man från svensk sida med kraft hävdar rätten att inom EU:s institutioner använda svenska språket i såväl tal som skrift. Likaledes är det viktigt att de regler som gäller för översättning till svenska språket av EU-handlingar iakttas och att ett högt kvalitetskrav ställs på översättningarna. Med hänsyn till den redovisning som lämnats i det föregående anser utskottet att - såvitt avser utskottets beredningsområde - motion U25 i här aktuell del inte erfordrar någon riksdagens åtgärd.
Samarbete för att förhindra skadliga våldsskildringar i TV
Enligt motion U29 (mp) bör ett mellanstatligt samarbete ske inom EU för att förhindra skadliga våldsskildringar i TV.
Med anledning av motionsyrkandet vill utskottet framhålla följande.
Inom EU pågår sedan länge ett samarbete på TV-området. EG:s ministerråd antog år 1989 ett direktiv (89/552/EEG) om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, det s.k. TV-direktivet. Detta innehåller bl.a. restriktioner mot våldsskildringar, rashets och pornografi, regler angående reklam och sponsring samt riktpunkter för andelen europeiska program m.m. Sverige har anpassat sin lagstiftning till direktivet genom beslut om lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. Regeringen har i dagarna remitterat till Lagrådet förslag till ny radio- och TV- lag, varigenom bl.a. lagen om satellitsändningar föreslås bli upphävd samtidigt som det i den nya lagen (6 kap. 1 §) föreslås en särskild bestämmelse rörande våldsskildringar och pornografiska bilder. Utskottet har inhämtat att TV-direktivet varit föremål för översyn och att EU- parlamentets kulturutskott nyligen yttrat sig över ett förslag från EU- kommissionen om ändringar i direktivet. Ministerrådet kan väntas fatta beslut i ärendet i juni månad sedan EU- parlamentet tagit ställning till ändringsförslagen.
Inom European Broadcasting Union (EBU) pågår ett samarbete på radio- och TV- området mellan ett femtiotal länder, däribland samtliga länder som är medlemmar i EU. År 1992 antog EBU riktlinjer för hur medlemsföretagen bör förhålla sig till våldsskildringar i TV- programmen. Dessa riktlinjer har tagits fram under medverkan av bl.a. BBC och Sveriges Television. EBU vill genom riktlinjerna främja en ansvarsfull praxis för hur våld skildras i TV.
Det kan här också nämnas att vid Europarådets medieministerkonferens i Prag i december 1994 diskuterades bl.a. våldsskildringar i bildmedierna. Ministrarna enades om att det finns ett behov av riktlinjer på europeisk nivå. En arbetsgrupp tillsattes med uppgift att utarbeta möjliga riktlinjer. Sverige deltar i detta arbete.
Utskottet kan således konstatera att det redan finns ett långtgående samarbete mellan bl.a. EU:s medlemsländer då det gäller våldsskildringar i TV. Det är självfallet viktigt att detta samarbete fortsätter och efter hand utvecklas. Utskottet gör bedömningen att något riksdagens initiativ inte är erforderligt med anledning av motionsyrkandet.
Stockholm den 15 februari 1996
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Anders Nilsson (s), Björn Kaaling (s), Marianne Andersson (c), Monica Widnemark (s), Lennart Fridén (m), Carl- Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Annika Nilsson (s), Jan Backman (m), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kds), Nils- Erik Söderqvist (s), Lars Lilja (s), Birgitta Wichne (m) och Elizabeth Nyström (m).
Trafikutskottets yttrande 1995/96:TU2y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Ärendet
Regeringen (Utrikesdepartementet) har i skrivelse 1995/96:30 till riksdagen lämnat en redogörelse för förberedelsearbetet inför EU:s regeringskonferens 1996 samt för vissa principiella ställningstaganden i de frågor som konferensen kan komma att behandla.
Genom beslut i kammaren den 11 december 1995 har skrivelsen hänvisats till utrikesutskottet för beredning.
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996 beslutat bereda samtliga utskott utom utbildnings- och bostadsutskotten tillfälle att yttra sig över skrivelsen jämte motioner i de delar som har samband med resp. utskotts beredningsområde.
Transport- och kommunikationsfrågor behandlas i tre av de tretton motioner som väckts med anledning regeringens skrivelse, nämligen 1995/96:U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 39, 1995/96:U25 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 12 och 1995/96:U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkande 36.
I v-motionen (yrkande 39) framhålls att utsläppen från trafiken är ett av EU:s största miljöproblem. Trots detta medverkar EU - betonar motionärerna - till en rad nya vägar och broutbyggnader som ökar miljöproblemen, exempelvis Öresundsbron. Därför måste Romfördragets artikel 129 om trans-europeiska nätverk ändras så att trafiksektorn åläggs ett ansvar för luftföroreningar, buller, markintrång och säkerhet. Riksdagen bör enligt motionärerna som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om transeuropeiska nätverk och miljön.
I c-motionen (yrkande 12) framhålls att det är nödvändigt att reformera EU:s transportpolitik för att främja en hållbar utveckling. Motionärerna anger vissa artikar i Romfördraget och framhåller att dessa bör ändras. Sålunda bör artikel 75 ändras så att det framgår att rådet har ett ansvar för att vidta åtgärder för att utveckla miljövänligare transporter. Vidare bör varje medlemsland ges uttrycklig rätt att med åberopande av miljöskäl, enligt artikel 36, begränsa vägburna godstransporter till eller inom medlemslandets territorium. I artikel 129b bör klargöras att gemenskapen skall bidra till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät som främjar en hållbar utveckling. I artikel 129c bör tillföras att hänsyn skall tas till projektens ekonomiska och miljömässiga livskraft. Sverige bör - betonar motionärerna slutligen - också verka för att EU prioriterar en utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen i Europa. Yrkandet är att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att reformera EU:s transportpolitik och politiken för att utveckla transeuropeiska nät.
I mp-motionen (yrkande 36) framhålls att regeringen vid regeringskonferensen bör driva krav på upprättande av en EU-plan för hur miljövänliga transportsystem, som inte ger upphov till bl.a. drivhusgaser, skall kunna byggas ut som ett mellanstatligt samarbete.
Transeuropeiska nätverk
Romfördragets bestämmelser om en gemensam transportpolitik kompletterades genom Maastrichtfördraget med regler om transeuropeiska nätverk (TEN) inom transport-, telekommunikations- och energiområdena (art. 129b-129d). Gemenskapen skall ange riktlinjer omfattande mål, prioriteringar och huvudlinjer för de åtgärder som förutses när det gäller de transeuropeiska näten, och i dessa riktlinjer skall projekt av gemensamt intresse preciseras. Gemenskapen kan stödja medlemsstaternas ekonomiska satsningar på projekt av gemensamt intresse. Riktlinjerna skall antas av rådet på förslag av kommissionen och i samråd med Europaparlamentet i enlighet med det förfarande som anges i Romfördragets artikel 189b. Kommissionen har utarbetat ett riktlinjeförslag som anger kriterier för de olika nätverken för transporter och till vilket är fogat ett omfattande kartmaterial. I detta redovisas bl.a. väg-, järnvägs- och flygplatsprojekt i EU:s 15 medlemsstater.
Rådet har enats om att 14 TEN-projekt inom transportsektorn bör prioriteras. Bland de 14 projekten märks den fasta förbindelsen över Öresund och den s.k. Nordiska triangeln. Vidare antog rådet i september 1995 den s.k. finansieringsförordningen (Rådets förordning (EG) nr 2236). I denna finns närmare bestämmelser om hur finansiellt stöd skall fördelas till projekt av gemenskapsintresse som hör till transeuropeiska nätverk inom områdena energi, telekommunikationer och transporter. Stödformerna omfattar bidrag till utredningar (upp till 50 %), bidrag till byggnadsinvesteringar (upp till 10 %), räntesubventioner och bidrag till lånegarantiavgifter.
Rådet har också antagit en budget för år 1995 avseende projekt som finns angivna i de föreslagna riktlinjerna för TEN-projekt inom transportsektorn. Budgeten omfattar ett totalt belopp om 240 miljoner ecu (en ecu motsvarar för närvarande ca 8:70 kr) för år 1995. Rådet är enigt om att 75 % av budgeterade medel bör avsättas för de 14 prioriterade TEN-projekten. Den svenska delen av Nordiska triangeln har för år 1995 tilldelats 6,5 miljoner ecu och kust-till-kust-delen av Öresundsförbindelsen 10 miljoner ecu, med 5 miljoner ecu var för Sverige och Danmark. Härtill kommer bidrag med 2,5 miljoner ecu till några svenska utvecklingsprojekt inom flygtrafikledning.
I ingressen till ett förslag till beslut av Europaparlamentet och rådet om riktlinjer för transeuropeiska telenät framhålls att införandet och utvecklingen av transeuropeiska telenät syftar till att säkerställa spridningen och utbytet av information inom hela unionen. Detta sägs vara en förutsättning för att det skall gå att bygga upp ´informationssamhället´, vilket kommer att göra det möjligt för varje medborgare, företag och myndighet inom hela unionen att få tillgång till all slags information i sådana mängder som de behöver . Vidare erinras i ingressen om att kommissionen har tillställt rådet en serie riktlinjer för utvecklingen av ett digitalt flertjänstnät (ISDN) såsom ett trans- europeiskt nät och om att rådet har antagit en gemensam ståndpunkt i frågan. Det framhålls också att befintliga nät, inkl. befintliga ISDN, bör utvecklas i riktning mot avancerade nät som erbjuder dataöverföringshastigheter som varierar upp till bredbandskapacitet och som kan anpassas till olika behov, särskilt multimediatjänster och multimediatillämpningar. Förverkligandet av nät för integrerad bredbandskommunikation (IBC) sägs komma att bli resultatet av denna utveckling. Vidare framhålls betydelsen av vissa inom ramen för EU-samarbetet genomförda FoU-program, avseende kommunikations- och informationsteknologi samt telematik, för de transeuropeiska telenäten.
Trafikutskottets ställningstagande
Ett genomgående tema i de motioner som väckts med anledning av regeringens skrivelse, och som rör trafikutskottets beredningsområde, är det starka betonandet av miljöaspekter i EU:s arbete inom transportsektorn. Trafikutskottet kan konstatera att miljöaspekterna vid sidan av sysselsättningspolitiken utgör frågor som regeringen prioriterar högst inför konferensen. Medborgarna runt om i Europa kräver en bättre miljö - understryker regeringen - och ett gränsöverskridande samarbete är ett oundgängligt medel för att uppnå detta mål. Skall miljösamarbetet bli effektivt bör fler beslut kunna fattas med majoritet, och miljöhänsynen bör slå igenom på samtliga politik-områden.
Maastrichtfördraget innebar - betonar regeringen - en förstärkning av det europeiska miljösamarbetet. För att på ett effektivt sätt kunna arbeta för de områden som prioriteras av Sverige och för att kunna kombinera tillväxt med miljöhänsyn bör emellertid enligt regeringen ytterligare åtgärder vidtas i syfte att stärka såväl den gemensamma miljöpolitiken som förpliktelsen att väga in miljön vid beslut inom andra politikområden. Ett övergripande svenskt mål är att Sverige inte skall behöva sänka miljöstandarden samt att vi skall vara drivande i EU:s miljöpolitik så att nya miljöregler sätts på en så hög skyddsnivå som möjligt. Miljöreglerna bör huvudsakligen vara minimibestämmelser som ger länder möjlighet att gå före i miljöpolitiken. Vidare betonar regeringen vikten av att slutsatserna från FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro år 1992 om en hållbar utveckling återspeglas i EU:s fördrag på ett tydligare sätt än i dag.
Trafikutskottet delar regeringens sålunda uttalade uppfattningar och vill erinra om att statsministern redan i 1994 års regeringsförklaring betonade att ambitionsnivån i EU:s miljöpolitik måste höjas. I Kommunikationsdepartementets del av fjolårets budgetproposition framhölls också att medlemskapet i EU ger Sverige ökade möjligheter att påverka unionens miljöpolitik. Huvudinriktningen skulle enligt regeringen vara att medverka i utvecklingen av ett utvecklat kostnadsansvar för de olika transportslagen och att söka påverka unionen att skärpa avgaskrav för såväl personbilar som lastbilar. Det bör vidare nämnas att Kommunikationskommittén (dir. 1994:140) bl.a. har att ge förslag till hur Sverige inom ramen för EU-arbetet kan bidra till att utforma en gemensam transportpolitik (CTP) och inom arbetet med transeuropeiska nätverk verka för genomförandet av ett europeiskt miljöanpassat transportsystem.
Den gemensamma transportpolitiken behandlas i ett sommaren 1995 av kommissionen framlagt dokument med rubriken Agenda för den gemensamma transportpolitiken 1995-2000: Ett handlingsprogram för en hållbar rörelsefrihet i Europa. I dokumentets miljöavsnitt framhålls bl.a. att transportpolitiken måste innebära en avvägning mellan de växande kraven på rörelsefrihet och den markant ökade inverkan på miljön av en fortsatt utbyggnad av konventionell infrastruktur och ökande transportverksamhet.
Kommissionen har också i en nyligen publicerad s.k. grönbok redovisat en omfattande studie om möjligheterna att förbättra kollektivtrafiken i Europa. Kollektivresandet måste enligt kommissionen ges ökad prioritet för att bilismens negativa konsekvenser för vår livskvalitet och miljö skall kunna undvikas. Kommissionen bereder medlemsstaterna liksom rådet, Europaparlamentet och andra EU-organ och alla berörda intressenter tillfälle att tillställa kommissionen sina synpunkter på grönboken senast den 31 juli 1996.
Rådet har i en s.k. gemensam ståndpunkt avseende riktlinjerna för det transeuropeiska transportnätet framhållit att medlemsstaterna vid genomförande av projekt av gemensamt intresse måste ta hänsyn till miljöskyddet genom studier av projektens inverkan på miljön i enlighet med ett rådsdirektiv om utvärdering av vissa offentliga och privata projekts inverkan på miljön och genom tillämpning av ett rådsdirektiv om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.
Det anförda ger enligt trafikutskottets mening vid handen att arbetet inom såväl regeringen som EU har en inriktning i fråga om transporternas miljöpåverkan som synes stå i god överensstämmelse med motionärernas önskemål. Trafikutskottet finner det angeläget att regeringen vid regeringskonferensen och eljest inom EU- arbetet med kraft driver sina ståndpunkter i miljöfrågorna och tillvaratar de möjligheter härtill som skapas genom ställningstaganden av EU:s egna institutioner. Trafikutskottet förutsätter att så sker och att syftet med motionsyrkandena, i de delar de avser transporternas miljöpåverkan, härigenom kan tillgodoses.
Vad gäller den del av c-motionen som innehåller krav på att Sverige skall verka för att EU prioriterar en utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen i Europa hänvisar trafikutskottet till vad ovan anförts om EU-arbetet med transeuropeiska telenät. Inriktningen av detta arbete synes utskottet väl ägnad att tillgodose motionärernas krav.
Sammanfattningsvis anser trafikutskottet - från de synpunkter trafikutskottet har att företräda - att de i detta yttrande behandlade motionsyrkandena inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida och att de därför kan avslås.
Stockholm den 20 februari 1996
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Håkan Strömberg (s), Jarl Lander (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Karin Starrin (c), Hans Stenberg (s), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Monica Green (s), Karl-Erik Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson (s) och Claes-Göran Brandin (s).
Avvikande meningar
1. Trafikutskottets ställningstagande
Karin Starrin (c) anser att utskottets yttrande i avsnitt Trafikutskottets ställningstagande bort ha följande lydelse:
Trafikutskottet finner det angeläget att miljöhänsyn på det transportpolitiska området återspeglas i EU:s fördrag på ett tydligare sätt än för närvarande. C-motionen innehåller - till skillnad från regeringsskrivelsen - förslag härom. Regeringens alltför allmänt hållna uttalanden måste konkretiseras. Sverige bör därför enligt trafikutskottets mening vid regeringskonferensen driva krav i enlighet med de önskemål som uttalas i c- motionen. Det innebär att Sverige bör verka för sådan ändring i artikel 75 att rådet får ett ansvar för att utveckla miljövänligare transporter inom gemenskapen. Vidare bör Sverige söka se till att artikel 36 ändras så att varje medlemsstat ges uttrycklig rätt att begränsa vägburna godstransporter till eller inom sitt territorium, med åberopande av miljöskäl. Som framhålls i c-motionen bör också i artikel 129b klargöras att gemenskapen skall bidra till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät som främjar en hållbar utveckling. Och av artikel 129c bör framgå att hänsyn skall tas till projektens inte bara ekonomiska utan också miljömässiga livskraft. Slutligen anser trafikutskottet - i likhet med de motionärer som står bakom c-motionen - att Sverige bör verka för att EU prioriterar en utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen i Europa.
Trafikutskottet tillstyrker sålunda för sin del yrkande 12 i c-motionen. Genom detta ställningstagande torde syftet med yrkande 39 i v-motionen få anses delvis tillgodosett. Yrkande 36 i mp- motionen avstyrker trafikutskottet för sin del.
2. Trafikutskottets ställningstagande
Karl-Erik Persson (v) anser att utskottets yttrande i avsnitt Trafikutskottets ställningstagande bort ha följande lydelse:
Som framhålls i v-motionen medverkar EU till en rad nya väg- och brobyggnader, exempelvis Öresundsbron, som ökar miljöproblemen.
För trafikutskottet framstår det som självklart att miljöhänsynen bör slå igenom på samtliga politikområden och att slutsatserna från FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro år 1992 om en hållbar utveckling bör återges i EU:s fördrag. En annan fördragsändring som trafikutskottet förordar är den i v- motionen (yrkande 29) föreslagna att artikel 129 om transeuropeiska nätverk utformas så att det klart framgår att trafiksektorn har ett ansvar för luftföroreningar, buller, markintrång och säkerhet.
Trafikutskottet tillstyrker sålunda för sin del yrkande 29 i v-motionen. Genom detta ställningstagande torde syftet med yrkande 12 i c-motionen få anses delvis tillgodosett. Yrkande 36 i mp-motionen avstyrker trafikutskottet för sin del.
3. Trafikutskottets ställningstagande
Elisa Abascal Reyes (mp) anser att utskotttets yttrande i avsnitt Trafikutskottets ställningstagande bort ha följande lydelse:
För att klara framtida krav på goda kommunikationer behövs ett samarbete närliggande stater emellan. Med tanke på att trafiken, och då särskilt den vägburna, står för en stor del av miljöpåfrestningarna, måste stora hänsyn tas till miljön då infrastrukturprojekt planeras. Trafikutskottet delar den i mp- motionen uttalade uppfattningen att ett mellanstatligt samarbete bör inledas för att inom EU upprätta en plan för miljövänliga transportsystem. Regeringen bör inför regeringskonferensen verka för detta.
Med det anförda tillstyrker trafikutskottet för sin del yrkande 36 i mp-motionen. Yrkande 12 i c-motionen och yrkande 29 i v-motionen avstyrker trafikutskottet för sin del.
Särskilt yttrande
Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp) och Lars Björkman (m) anför:
Miljöfrågorna i EU:s arbete inom transportsektorn är enligt vår mening av utomordentligt stor betydelse. Vi har med förvåning noterat att regeringen i sin skrivelse inte ägnar dessa frågor någon särskild uppmärksamhet. Vi förutsätter dock självfallet att regeringen vid regeringskonferensen aktivt verkar för att främja miljöhänsyn i EU:s arbete med transportfrågor.
Jordbruksutskottets yttrande 1995/96:JoU4y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996 berett jordbruksutskottet m.fl. utskott tillfälle att avge yttrande över regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 jämte motioner, i de delar respektive utskotts beredningsområde berörs.
Skrivelsen
I skrivelsen lämnas en redogörelse för förberedelsearbetet inför EU:s regeringskonferens år 1996 samt för vissa principiella ställningstaganden i de frågor som konferensen kan komma att behandla.
Samarbetet inom EU grundar sig främst på fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (Parisfördraget), fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Romfördraget), fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) och fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget). De tre förstnämnda fördragen utgör den s.k. första pelaren i vilken medlemsstaterna har överlåtit vissa beslutsbefogenheter till gemenskaperna. Genom Maastrichtfördraget har samarbetet utvidgats till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (andra pelaren) och till det rättsliga och inrikespolitiska området (tredje pelaren).
Fördragsändringar kräver enighet mellan företrädare för medlemsstaternas regeringar. Ändringarna måste godkännas av samtliga medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.
Enligt Maastrichtfördraget skall en regeringskonferens sammankallas år 1996 för att undersöka vilka bestämmelser i fördraget som skall revideras i enlighet med de mål som anges i fördragets inledning.
En grupp bestående av personliga representanter för medlemsländernas utrikesministrar (reflektionsgruppen) har i uppgift att förbereda regeringskonferensen. Gruppens rapport skulle enligt skrivelsen föreligga i tid till Europeiska rådets möte i Madrid den 1516 december 1995.
I ett inledande avsnitt med rubriken Övergripande svenska målsättningar anför regeringen bl.a. - såvitt avser jordbruksutskottets ansvarsområde - att medborgarna runt om i Europa kräver en bättre miljö. Ett gränsöverskridande samarbete är ett oundgängligt medel för att uppnå detta mål. Skall miljösamarbetet bli effektivt bör fler beslut kunna fattas med majoritet, och miljöhänsyn bör slå igenom på samtliga politikområden. Vidare anförs att EU under de närmaste åren står inför flera viktiga beslut som inte direkt kommer att diskuteras vid regeringskonferensen men som ändå är centrala för EU- samarbetets fortsatta utveckling. Hit hör bl.a. reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) och regionalpolitiken.
I ett avsnitt med titeln Konsumenternas intressen anförs (s. 15) att Sverige bör pröva möjligheten att vid konferensen ta upp till behandling frågan om djurskydd i ett etiskt perspektiv.
Under rubriken Miljöfrågor anför regeringen bl.a. följande:
Maastrichtfördraget innebar en förstärkning av det europeiska miljösamarbetet. Men för att på ett effektivt sätt kunna arbeta för de områden som prioriteras av Sverige och för att kunna kombinera tillväxt med miljöhänsyn bör ytterligare åtgärder vidtas i syfte att stärka såväl den gemensamma miljöpolitiken som förpliktelsen att väga in miljön vid beslut inom andra politikområden. Ett övergripande svenskt mål är att Sverige inte skall behöva sänka miljöstandarden samt att vi skall vara drivande i EU:s miljöpolitik så att nya miljöregler sätts på en så hög skyddsnivå som möjligt. Miljöreglerna bör huvudsakligen vara minimibestämmelser som ger länder möjlighet att gå före i miljöpolitiken. Regeringen studerar också frågan att stärka miljöns ställning i Euratomfördraget.
FN:s konferens om miljö och utveckling, UNCED, ägde rum i Rio de Janeiro i juni 1992. Vid konferensen antogs Rio- deklarationen, som fastslår ett antal gemensamma principer för arbetet med att säkerställa en hållbar utveckling. En handlingsplan för detta arbete, Agenda 21, beslutades också. Rio-konferensen ägde rum efter att Maastrichtfördraget beslutades. Det är viktigt att de principer för en hållbar utveckling som man enades om vid konferensen på ett tydligare sätt än som sker i dag återspeglas i EU:s fördrag.
Kravet på att miljöhänsyn integreras i övriga politikområden - nuvarande och eventuellt tillkommande - bör förstärkas. Detta är också en av grundtankarna bakom den vid Rio- konferensen antagna handlingsplanen. Sek- torsansvaret är i detta sammanhang av stor vikt. Ett exempel är jordbrukspolitiken. Regeringen avser att vid regeringskonferensen föreslå att ett miljömål för den gemensamma jordbrukspolitiken förs in i Romfördragets artikel 39. Vidare skulle det kunna införas en skyldighet för kommissionen att göra miljökonsekvensbedömningar av sina förslag.
Andra viktiga områden som kan aktualiseras vid konferensen är:
- att än tydligare framhäva att EU:s miljöregler skall utgå från en hög skyddsnivå, - - att verka för att den i Sverige gällande substitutionsprincipen blir accepterad som norm i gemenskapen, - - att stärka miljökraven i artikel 100a i Romfördraget, - - att betona medborgarnas rätt till en god miljö och förbättra tillgången till miljöinformation, - - att förbättra efterlevnaden av EU:s miljöregler, - - att tillämpa majoritetsbeslut på områden där det för närvarande krävs enhällighet. -
Motionerna
Ett flertal yrkanden i följdmotionerna berör bl.a. miljöfrågorna, den gemensamma jordbrukspolitiken och djurskyddsfrågorna. De yrkanden som redovisas i det följande har framställts i partimotioner från samtliga partier.
Motion U23 (m) innehåller ett samlat yrkande att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs om inriktningen av Sveriges hållning vid regeringskonferensen. Beträffande miljöfrågorna anser Moderata samlingspartiet att det internationella samarbetet redan har stor betydelse för att förbättra miljön i Europa. Ur svensk synvinkel är det angeläget att EU fortsätter att fatta konkreta beslut i en rad miljöfrågor i syfte att förhindra gränsöverskridande miljöproblem. Samtidigt är det viktigt att på nationell nivå kunna ta hänsyn till specifikt känsliga förhållanden och det nödvändiga i att ett land skall kunna besluta om egna, strängare miljöregler än EU:s gemensamma minimiregler. Samtidigt kan inte miljön tas till intäkt för protektionistiska åtgärder. Nationella regler som hindrar det fria varuflödet måste även i fortsättningen kunna prövas, i sista hand genom en juridisk prövning i EG-domstolen. Syftet med prövningen skall vara att fastställa om medlemslandet har sakliga miljöskäl och om dessa väger tillräckligt tungt i förhållande till principen om fri rörlighet. I fråga om ekonomiska styrmedel, t.ex. en miniminivå för koldioxidbeskattningen, är det angeläget att länderna kommer överens. Fördragen bör inte ändras så att de möjliggör majoritetsbeslut om harmonisering av skatter. I anslutning till regeringens bedömningar angående konsumentfrågorna anför motionärerna att djurskyddet inte primärt är en konsumentfråga. Till en del är reglerna om djurskydd redan täckta inom ramen för EU:s regler för den gemensamma jordbrukspolitiken och den inre marknaden. De grundläggande djurskyddsreglerna bör vara lika inom hela EU. Enligt motionen bör därför införlivas en klar hänvisning till grundläggande bra djurskydd i fördraget.
I motion U23 berörs även jordbrukspolitiken, men endast som exempel på viktiga arbetsuppgifter som ligger utanför regeringskonferensen. Den gemensamma jordbrukspolitiken behöver i ökad grad marknadsanpassas, vilket kräver avreglering och neddragning av subventioner.
I motion U25 (c) yrkandena 10, 11 och 1416 berörs bl.a. jordbrukspolitiken och miljöfrågorna. Sverige bör aktivt verka för att djurskyddslagstiftningen skärps. De minimikrav som finns i dag bör göras om till bindande regler. I artikel 39 om målen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör tillföras ett stycke om nödvändigheten av att tillförsäkra en god omsorg om jordbrukets produktionsdjur. Ett särskilt avsnitt om djurskydd bör införas i fördraget som innebär att politiken på jordbruks-, transport- och forskningsområdet skall ta full hänsyn till kraven på gott djurskydd. Detsamma gäller politiken för att förverkliga den inre marknaden. Det är oacceptabelt att subventionera långa transporter av levande djur före slakt. För hanteringen av levande djur skall särskilda regler gälla jämfört med andra regelområden som avser varor och produkter. Beslut inom djurskyddsområdet skall fattas med kvalificerad majoritet med parlamentets bestämmande. Varje land skall ha rätt att bibehålla eller införa strängare regler för djurskydd. Under rubriken Miljöfrågor anför Centerpartiet att artikel 2 i Romfördraget bör ändras så att det framgår att en huvuduppgift för EU är att främja en hållbar utveckling, såväl i medlemsstaterna som globalt. Artikel 100a bör stärkas så att inte enbart en hög skyddsnivå utan också den s.k. försiktighetsprincipen skall tillämpas när rådet fattar beslut om harmonisering av lagar och författningar i syfte att upprätta den inre marknaden. Enskilda medlemsländers rätt att gå före och införa strängare regler för varor skall förstärkas. Artikel 100a.4 skall formuleras om så att alla beslut i miljöfrågor, såväl för miljöförstörande utsläpp från fasta anläggningar som för handel med varor, skall vara minimiregler. Bevisbördan bär åläggas kommissionen och beviskraven skärpas i de fall kommissionen anser att strängare miljökrav i ett medlemsland innebär godtycklig diskriminering eller förtäckta handelshinder. På kemikalieområdet har regeringen en viktig uppgift att aktivt verka för en skärpning av EU:s gemensamma miljöregler så att de når upp till minst gällande svensk nivå. Om den nivån ej uppnås måste Sverige verka för att dispenserna på miljöområdet förlängs ytterligare. Det är viktigt att markera att Sverige inte kommer att sänka sina ambitioner på miljöområdet. Beslut om att införa gemensamma ekonomiska styrmedel bör kunna fattas med kvalificerad majoritet. Sverige bör vid konferensen driva att kravet på enhällighet för beslut om miljöskatter enligt artikel 130s.2 avskaffas. Varje land skall i enlighet med artikel 130t ha möjlighet att införa högre miljöskatter.
I ett avsnitt om den gemensamma jordbrukspolitiken anför Centerpartiet bl.a. att Sverige bör verka för att CAP ges utrymme vid regeringskonferensen och att arbetet med riktlinjerna för en fortsatt CAP-reform nu inleds. En reformering bör utgå från att marknadsregleringarna successivt avvecklas. I stället skall ersättning utgå för bl.a. de miljöinsatser som jordbrukarna utför genom sin produktion. Liksom för spannmål och kött bör gränsskyddet sänkas på alla produkter. Exportstödet bör på sikt trappas ned mer än vad dagens GATT-avtal kräver och kopplas till de handelsliberaliseringar som bör bli resultatet av kommande förhandlingar inom WTO. En övergång skall ske från prisstöd till ett direktstöd som bör vara så enhetligt som möjligt. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör också stimulera produktion av bioråvaror till industrin och biomassa för energiproduktion. Målet med en ny jordbrukspolitik skall vara en ökad marknadskontakt, att använda jordbruket i miljöarbetet samt att ge jordbrukaren ökad frihet och ökat ansvar. Sverige bör vid regeringskonferensen verka för fördragsändringar som inleder den fortsatta reformeringen av CAP och för en resolution där riktlinjerna för en reformering läggs fast. Däremot får östutvidgningen inte villkoras med att en omfattande jordbruksreform först genomförs.
Enligt motion U19 (fp) kan och bör EU spela en viktig roll för att förbättra allas vår gemensamma livsmiljö. Att ta in de öst- och centraleuropeiska länderna som medlemmar är också ett led i miljöarbetet. Det bästa exemplet på en fråga där det är viktigt att tillämpa majoritetsbeslut är ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Sverige bör verka för att det till miljöbestämmelserna i artikel 130s tillfogas en ändring som gör det möjligt att med kvalificerad majoritet inför avgifter för att motverka gränsöverskridande miljöproblem. Det bör ankomma på regeringen att utreda vilka föroreningar som skall beröras, men koldioxid och försurande och gödande utsläpp till luft och vatten bör ingå. Förstärkningen av miljöpolitiken måste komma till uttryck genom att viktiga principer skrivs in i fördragstexten. Besluten från FN:s miljökonferens i Rio år 1992 innebär ett åtagande att verka för en hållbar utveckling. Principen måste komma till uttryck i fördragstexten genom ett tillägg till artikel 2 om hållbar utveckling och medborgarnas rätt till en god miljö som ett av EU:s mål. En skatteväxling bör genomföras mellan utsläpp av koldioxid och skatt på arbete, en s.k. grön skatteväxling (yrkandena 24).
Vänsterpartiet konstaterar i motion U22 att en utvidgning av EU får stora konsekvenser. Med all sannolikhet måste jordbrukspolitiken och strukturfonderna reformeras radikalt. Det finns inga enkla lösningar på dessa problem. Vi vet att EU:s jordbrukspolitik i grunden måste förändras. De ökande transporterna av livsmedel leder till stora miljöproblem. Regeringen bör kräva att det i regeringskonferensens sluttext markeras att utvidgningen med nya medlemsländer förutsätter en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken (yrkande 11).
Under rubriken Miljö anför Vänsterpartiet bl.a. att EU inte får hindra medlemsländerna att ställa hårdare krav i internationella miljösammanhang. När det gäller skatteväxling, miljödeklarationer av varor och processer, miljöstandarder, miljöforskning m.m. kan EU göra viktiga insatser i Östeuropa och Medelhavsregionen.
Mellanstatliga avtal om miniminivåer på energi- och miljöskatter skall kunna ingås. Vad gäller substitutionsprincipen är det viktigt att få den fördragsfäst. Principen skall gälla inte bara under miljöområdet enligt artikel 130r utan också enligt artikel 100a.4. Artikel 2 bör ändras så att ett uthålligt, kretsloppsbaserat samhälle blir unionens överordnade mål. Miljön skall anges som grund för nationella särregler i artikel 36. Artikel 100a4 skall förstärkas så att den blir en verklig rätt att ha nationellt hårdare krav. Den skall omfatta rätten att skärpa kraven, inte bara behålla de befintliga. Den skall omfatta miljö, konsumentskydd, hälsa och säkerhet. Den skall kunna användas oavsett hur det berörda landet röstat i den aktuella frågan i tidigare omröstningar i rådet. Miljöhänsynen måste få en överordnad roll i EU:s jordbrukspolitik. Därför måste de relevanta artiklarna (38 och följande) få en tydligare miljöprofil. Artikel 129 om transeuropeiska nätverk måste ändras så att trafiksektorn åläggs ett ansvar för luftföroreningar, buller, markintrång och säkerhet. Miljöorganisationerna måste utnyttjas som remissorgan i samtliga fall där miljö, hälsa och säkerhet hotas. En speciell artikel för djurskydd, som klargör att levande djur inte är varor, bör skrivas in i fördraget. Artikeln skall ha sin utgångspunkt i att djur är kännande varelser som inte skall behandlas på ett plågsamt sätt. Alla djurskyddsregler, även transportbestämmelser, skall vara minimiregler som tillåter ett land att ställa hårdare krav. Beslut om minimiregler för djurskydd skall fattas med kvalificerad majoritet (yrkandena 24, 3235 och 3841).
Miljöpartiet yrkar i motion U29 att den gemensamma jordbrukspolitikens subventions- och bidragsmönster bör förändras kraftigt innan EU utvidgas. Regeringen bör verka för att jordbrukspolitiken förändras radikalt så att utvecklingen styrs mot ett ekologiskt hållbart jordbruk (yrkandena 14 och 31). Förklaringen vid förra regeringskonferensen om djurskydd skall skrivas in i fördragstexten. Regeringen bör verka för att hänsyn till djurens välbefinnande skall vara grundläggande vid utformning av gemenskapslagstiftning om jordbrukspolitiken, transporter, den inre marknaden och forskning samt att detta förs in i traktatstexten. Varje medlemsstat skall ha en oomtvistad rätt att ställa högre djuretiska krav än vad EU föreskriver på såväl inhemsk produktion som vid import (yrkandena 24 och 25). Miljöpartiet anser att uthållig utveckling bör bli det primära målet i unionsfördraget. Under rubriken Miljö anförs att regeringen bör driva kravet att en lägsta energi- och koldioxidskatt skall införas obligatoriskt och på en nivå som ligger i fas med vad EU-kommissionen föreslagit (yrkande 35). Den s.k. vitbokens idéer om skatteväxling skall påskyndas som del av ett mellanstatligt samarbete (yrkande 34). Varje enskilt medlemsland skall ha en oomtvistad rätt att införa en mer stringent lagstiftning för miljö-, hälso- och djurskydd än vad unionen kräver (yrkande 27). EU:s miljöpolitik måste stärkas så att de harmoniseringsregler som finns successivt skärps så att de når upp till den högsta nivå av miljöskydd som råder i någon av medlemsstaterna (yrkande 30).
I motion U21 (kds) yrkas att Sverige bör arbeta utifrån en klar miljöstrategi för att skärpa EU:s miljöpolitik. Enskilda medlemsländer skall ha möjlighet att utöver fastställda miniminivåer tillämpa hårdare miljöregler. Miljöpolitiken skall integreras inom den ekonomiska politiken genom att EU ges möjlighet att fatta beslut med kvalificerad majoritet om ekonomiska styrmedel på miljöområdet. Sverige bör arbeta för en stärkt miljögaranti, skatteväxling för miljö och jobb samt ett nytt energifördrag (yrkandena 4447).
Utskottets överväganden
Inledning
Utskottets yttrande omfattar ett trettiotal yrkanden om främst miljöfrågorna, den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) och djurskyddsfrågorna. Som en allmän synpunkt bör framhållas att de flesta motionsyrkandena berör frågor som är viktiga för det fortsatta samarbetet inom EU. I flera andra sammanhang, bl.a. i anslutning till regeringens skrivelse 1994/95:167 om inriktning och genomförande av det svenska miljöarbetet i EU, har utskottet gjort uttalanden om det europeiska samarbetet som ligger väl i linje med motionerna (1994/95:JoU23). I några fall är motionsyrkandena redan tillgodosedda genom de överväganden som regeringen gör i den nu aktuella skrivelsen. I övrigt ansluter sig utskottet till synpunkterna i flera motioner om behovet av ett fortsatt aktivt agerande från Sveriges sida i bl.a. djurskydds- och miljöfrågorna. Som närmare framgår av det följande anser utskottet att insatser inom olika politikområden inte nödvändigtvis behöver knytas till regeringskonferensen. I flera fall kan det vara lämpligt att anlägga ett mer långsiktigt perspektiv på det svenska agerandet i avvaktan på t.ex. resultatet av pågående nationella utredningar. I andra fall förutsätter utskottet att frågorna tas upp i det löpande samarbetet inom EU:s institutioner och över huvud taget inom ramen för det allmänna globala och europeiska miljösamarbetet.
Den gemensamma jordbrukspolitiken m.m.
Utskottet konstaterar att den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) är ett av de ämnen som inte direkt kommer att diskuteras vid regeringskonferensen men som ändå är centrala för EU-samarbetets fortsatta utveckling. I Sverige finns en betydande politisk enighet om att CAP måste reformeras. Frågan berördes bl.a. i regeringens skrivelse 1994/95:167 om inriktning och genomförande av det svenska miljöarbetet i EU (1994/95:JoU23). Enligt skrivelsen, som i denna del godtogs av de flesta partierna i riksdagen, borde Sverige aktivt driva en revidering av CAP i syfte att miljöanpassa jordbruket och främja en omställning mot ett ekologiskt hållbart jordbruk inom unionen. En utgångspunkt för revideringen bör vara att subventionerna till det konventionella jordbruket minskas kraftigt. Arbetet med en reformering av CAP bereds för närvarande på nationell nivå. En parlamentarisk kommitté har inrättats med uppgift att utarbeta en svensk strategi för denna reformering (dir. 1995:109). En analys skall göras av den hittills förda jordbrukspolitiken och vilka konsekvenser en utvidgning mot Central- och Östeuropa skulle få för CAP. Uppdraget skall slutföras till den 30 juni 1997. En särskild utredare har dessutom tillkallats för att i ett mer kortsiktigt perspektiv analysera frågor om en revidering av CAP. I avvaktan på resultatet av dessa utredningar anser utskottet inte att riksdagen nu i detalj vare sig kan eller bör ange hur en sådan reform bör utformas.
Utskottet delar dock den allmänna uppfattning som framförs i flera motioner att den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU bör reformeras grundligt i flera avseenden. I det arbetet bör tyngdpunkten läggas på bl.a. ökad hänsyn till miljön och kraven på ett långsiktigt och ekologiskt hållbart jordbruk. Subventions- och bidragssystemet bör omprövas. Jordbrukets resurser och möjligheter att producera bioråvaror och tillhandahålla tjänster eller produktionsmetoder som gynnar miljövårdens och naturvårdens intressen måste beaktas. I perspektivet av en utvidgning av unionen med flera nya länder i t.ex. Central- och Östeuropa framstår en radikal reform av jordbrukspolitiken som nödvändig. Enligt utskottets mening bör dock inte utvidgningen göras villkorad av en sådan reform. Härvidlag instämmer utskottet i vad som anförs i motion U25 yrkande 16 och avstyrker därmed motion U22 yrkande 11, i den mån motionen ej tillgodoses med det anförda.
När det gäller kraven på fördragsändringar som innebär att den gemensamma jordbrukspolitiken tillförs ett uttryckligt miljömål vill utskottet erinra om att det genom Maastrichtfördraget slagits fast att miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik på övriga områden (artikel 130r.2). Principen innebär i själva verket att miljöskyddskraven skall beaktas på alla stadier i planeringen, förberedandet och genomförandet av gemenskapens åtgärder inom andra områden. Utskottet vill vidare särskilt peka på att regeringen, enligt vad som framgår av skrivelsen, vid regeringskonferensen ämnar föreslå att ett miljömål för den gemensamma jordbrukspolitiken införs i Romfördragets artikel 39.
Härigenom tillgodoses i första hand motionerna U23 i motsvarande del och U25 yrkande 16 delvis.
Enligt utskottets mening är även motionerna U22 yrkande 38, U23 i motsvarande del, U25 yrkande 16 i återstående del samt U29 yrkandena 14 och 31 i huvudsak tillgodosedda med vad utskottet här anfört.
Djurskyddsfrågor
Utskottet ansluter sig till synpunkterna i motionerna U22, U23, U25 och U29 så till vida att djurskyddsfrågorna bör få en mer framträdande ställning i gemenskapen. I skrivelsen anförs under rubriken Konsumenternas intressen att Sverige bör pröva möjligheten att vid konferensen ta upp till behandling frågan om djurskydd i ett etiskt perspektiv. Utskottet anser för sin del att djurskyddsfrågorna bör bedömas i ett vidare perspektiv, där de grundläggande etiska frågorna om hänsyn till djuren som levande varelser beaktas men också såväl konsumentintressen som producentintressen. En grundläggande regel i svensk djurskyddslagstiftning är att djuren skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Dessa principer bör vara vägledande för det svenska djurskyddsarbetet inom EU. Utskottet har under senare tid haft anledning att inhämta särskild information om vissa konkreta djurskyddsfrågor inom EU, såsom t.ex. användningen av hormoner och antibiotika, uppfödningen av köttdjur med egenskaper som betecknats som genetiska defekter, transporter av djur samt uppfödning av kalvar. I dessa frågor har Sverige drivit en konsekvent och målmedveten linje, och vissa förbättringar, om än otillräckliga, har efter hand åstadkommits inom gemenskapen. Många problem återstår emellertid att lösa. Enligt utskottets mening är det viktigt att djurskyddsarbetet drivs vidare och att djurskyddsintresset får en starkare ställning inom gemenskapen. Ett sätt att uppnå detta är att kraven på en god djuromsorg förs in i Romfördraget. Med utgångspunkt i en sådan grundläggande bestämmelse bör Sverige även i fortsättningen verka för att gällande EG- rättsliga bestämmelser om djurmiljö, uppfödning och transporter m.m. successivt skärps. Varje medlemsland bör dock, såsom för närvarande är fallet, ha rätt att bibehålla eller införa strängare nationella regler för den inhemska animalieproduktionen.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna U22 yrkande 41, U23 i motsvarande del, U25 yrkande 9 och U29 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Motion U29 yrkande 25 avstyrks i den mån den ej tillgodoses genom utskottets ställningstagande. Som framgår av vad utskottet anfört är djurskyddsbestämmelserna i princip minimiregler och utgör ej hinder för enskilda medlemsländer att ställa strängare krav.
Miljöfrågorna
Utskottet vill inledningsvis hänvisa till behandlingen av den redan tidigare nämnda skrivelsen 1994/95:167 om inriktning och genomförande av det svenska miljöarbetet i EU (skr. 1994/95:167, JoU23). I detta sammanhang uttalades att huvuduppgiften var att medverka till en långsiktigt hållbar utveckling i Europa i linje med slutsatserna från Riokonferensen. Sverige skulle vara pådrivande i omställningen av sådan produktion och konsumtion som utgör ett hot mot miljön. I första hand gällde det omställningen inom tre för det ekonomiska livet centrala områden, nämligen transporter, energiförsörjning och livsmedelsområdet i vid mening. I EU-arbetet skulle Sverige förena insatserna för en bättre miljö med åtgärder för att skapa nya arbetstillfällen. Med hänsyn till miljöfrågornas stora betydelse var det naturligt att den fortsatta utvecklingen av EU:s miljöpolitik diskuterades vid regeringskonferensen år 1996. Regeringen hade för avsikt att lyfta fram miljöfrågorna i samband med översynen av de grundläggande fördragstexterna. Utskottet uttalade i detta sammanhang för sin del bl.a. att regeringen borde verka för att principen om en hållbar utveckling införs i fördragstexten. Vidare ansåg utskottet att Sverige borde verka för en gemensam miniminivå för beskattning av koldioxidutsläpp och vara aktivt i det arbete som pågår i EU i fråga om skatteväxling. Enligt skrivelsen ankom det på medlemsländerna själva att ta initiativ på skatteväxlingsområdet.
Det kan tilläggas att regeringens skrivelse 1995/96:120 Vår miljö, med redovisning av miljöarbetet under år 1995, också innehåller ett avsnitt om utgångspunkterna för miljöarbetet i EU. Skrivelsen behandlas i utskottets betänkande 1995/96:JoU17.
Grundläggande principer om hållbar utveckling m.m.
Utskottet delar regeringens allmänna bedömning att Maastrichtfördraget innebar en förstärkning av det europeiska miljösamarbetet. Medborgarna i Europa kräver en bättre miljö, och ett gränsöverskridande samarbete är ett oundgängligt medel för att uppnå detta mål. Ytterligare åtgärder måste vidtas i syfte att stärka såväl den gemensamma miljöpolitiken som förpliktelsen att väga in miljön vid beslut inom andra politikområden. I likhet med regeringen anser utskottet det viktigt att de principer för en hållbar utveckling som man enades om vid Riokonferensen på ett tydligare sätt återspeglas i fördragstexten. Vidare finns det starka skäl som talar för att tillgången till en god miljö som en medborgerlig rättighet markeras i någon av de grundläggande artiklarna. Utskottet utgår från att Sverige tar upp frågan om ändring av fördragstexten utan att riksdagen gör något uttalande härom i enlighet med motionerna U19 yrkande 3, U22 yrkande 33 och U25 yrkande 10. Mot bakgrund av regeringens överväganden förutsätter utskottet också att Sverige arbetar utifrån en klar miljöstrategi för att skärpa EU:s miljöpolitik i enlighet med yrkande 44 i motion U21.
Miljögarantin m.m.
Ett övergripande svenskt mål enligt skrivelsen är att Sverige inte skall behöva sänka sin miljöstandard samt att vi skall vara drivande i EU:s miljöpolitik så att nya miljöregler sätts på en så hög skyddsnivå som möjligt. Miljöreglerna bör i huvudsak vara minimibestämmelser som ger länder möjlighet att gå före i miljöpolitiken. Utskottet ansluter sig till denna bedömning. Vad särskilt beträffar den s.k. miljögarantin enligt artikel 100a.4 vill utskottet understryka att artikeln är av grundläggande betydelse när det gäller möjligheten för enskilda medlemsländer att gå före i miljöarbetet och införa eller bibehålla strängare nationella regler. Av EG- domstolens domar i hithörande mål är det svårt att dra några säkra slutsatser om hur långt ett medlemsland kan gå när miljökraven kommer i konflikt med t.ex. kraven på varors fria rörlighet. Den nuvarande utformningen av fördragstexten innebär otvivelaktigt att medlemsländerna åläggs flera begränsningar i detta avseende. Utskottet delar den uppfattning som framförs i flera motioner att artikeln bör ses över med en klar inriktning mot att miljöintresset får en starkare ställning och att enskilda länders möjligheter till nationella och mer långtgående regler utökas. Också i detta sammanhang anser sig utskottet kunna utgå från att regeringen driver frågan i enlighet med motionerna U21 yrkande 45, U22 yrkande 35, U25 yrkande 11 och U29 yrkande 27. Motionerna bör kunna lämnas utan vidare åtgärd med dessa uttalanden.
Utskottet gör samma bedömning beträffande motion U29 yrkande 30.
Motion U22 yrkande 34 om räckvidden av artikel 36 har nära samband med artikel 100a.4 och bör inte föranleda något särskilt uttalande av riksdagen. Det kan tilläggas att miljöskydd i ordets vidare bemärkelse inte tillhör de allmänna intressen som uppräknas i artikel 36 och som utgör grund för nationella särregler för handel m.m. Däremot omfattas sådan miljölagstiftning som berör skyddet av den mänskliga hälsan, av djur och av växter. Utskottet utgår från att artikel 36 inte kan lämnas utanför diskussionerna när artikel 100a blir föremål för överväganden. Vid en eventuell fördragsändring måste sådana överväganden givetvis omfatta den grundläggande frågan om hur avvägningen mellan den inre marknadens funktioner respektive miljöskyddsintresset skall göras.
Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m.
Som redovisats ovan ansåg utskottet i betänkande 1994/95:JoU23 att Sverige borde verka för en gemensam miniminivå för beskattning av koldioxidutsläpp och vara aktivt i det arbete som pågår i EU i fråga om skatteväxling. Enligt utskottets mening är frågan om koldioxidutsläppen och andra klimatpåverkande gaser av den största betydelse både från europeisk och global synpunkt. Enligt beräkningar gjorda av Statens naturvårdsverk har koldioxidutsläppen ökat de senaste åren, och gjorda prognoser tyder på svårigheter att uppfylla det nationella målet att stabilisera koldixidutsläppen till år 2000. Utformningen av en global strategi förbereds nu i regeringskansliet i anslutning till Klimatdelegationens och Naturvårdsverkets rapport Jordens klimat förändras (SOU 1995:96). Utskottet anser det angeläget att regeringen kraftfullt driver denna fråga i både nationella och internationella sammanhang. Av skrivelsen framgår att regeringen förutser att frågan om majoritetsbeslut på områden där det nu krävs enhällighet kan tas upp på regeringskonferensen. Till dessa områden hör bl.a. skatter och andra ekonomiska styrmedel. Utskottet delar regeringens bedömning att fler beslut bör kunna fattas med majoritet om miljösamarbetet skall bli effektivt. Det gäller inte minst på de områden som aktualiseras i motionsyrkandena om olika miljöpåverkande utsläpp. När det gäller skatteväxling kan det enligt utskottets mening vara lämpligt att avvakta resultatet av det nationella utredningsarbetet för att få en fastare grund för eventuella konkreta förslag inom gemenskapen. Utskottet är utöver det anförda inte berett att föreslå något uttalande från riksdagens sida med anledning av motionerna U19 yrkandena 2 och 4, U21 yrkandena 46 och 47, U22 yrkande 24, U23 i motsvarande del, U25 yrkande 15 och U29 yrkandena 34 och 35.
Kemikaliekontroll
Liksom koldioxidutsläppen är frågorna om kemikaliekontroll exempel på angelägna miljöfrågor som med fördel kan drivas även i andra sammanhang än vid regeringskonferensen. Enligt tidigare riksdagsbeslut är kemikaliekontrollen ett prioriterat område i miljösamarbetet inom EU. Som framgår av skrivelse 1995/96:120 (s. 45) driver Sverige ett aktivt kemikaliearbete inom EU. I enlighet med anslutningsfördraget arbetar kommissionen med att se över sin kemikalielagstiftning så att den höjs till den svenska nivån för hälso- och miljöskydd. EU skall före år 1999 ha genomfört förändringar som motsvarar de svenska undantagen. Sverige driver nu aktivt på arbetet i EU:s ministerråd och i kommissionen. En särskild utredning inom Miljödepartementet arbetar med frågor angående de svenska undantagen i fråga om vissa kemikalier. Av den nu aktuella skrivelsen framgår att regeringen ämnar verka för att den i Sverige gällande substitutionsprincipen blir accepterad som norm i gemenskapen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna U22 yrkande 32 och U25 yrkande 14, i den mån motionerna ej blivit tillgodosedda.
Trafiksektorn m.m.
Återstående yrkanden i Vänsterpartiets motion U22 avser dels trafiksektorns ansvar för miljön, dels att miljöorganisationerna utnyttjas som remissorgan i samtliga fall där miljö, hälsa och säkerhet hotas (yrkandena 39 och 40). Som anförs i skrivelse 1995/96:120 (s. 59) måste arbetet med trafikens miljöanpassning drivas vidare på ett kraftfullt sätt. Huvudinriktningen för Sveriges arbete med trafik- och miljöfrågorna i EU är att medverka till utvecklingen av ett mer miljöanpassat transportsystem i Europa. I sak innebär det bl.a. skärpta miljökrav på fordon och bränslen, att investeringar i infrastrukturen bidrar till ett miljöanpassat transportsystem och samordnas med övriga planer för markanvändning och att miljökonsekvensbeskrivningar utvecklas. Utskottet instämmer med det allmänna syftet i motionen och förutsätter att arbetet med trafikens miljöanpassning drivs fortsatt aktivt inom ramen för det allmänna miljösamarbetet inom EU.
Den närmare innebörden av yrkande 40 om miljöorganisationernas funktion som remissorgan framstår som oklar för utskottet. Om yrkandet syftar på förslag som framläggs inom EU:s institutioner förefaller det naturligt att miljöorganisationerna i samtliga medlemsländer enligt motionen skulle fungera som remissorgan när förslag framläggs som berör miljö, hälsa och säkerhet. Utskottet ifrågasätter för sin del om detta är en realistisk proce- durordning. I Sverige arbetar för närvarande Miljöbalksutredningen med frågor angående miljöorganisationernas rättsliga ställning i miljöarbetet. Innan frågan reglerats slutgiltigt på nationell nivå kan Sverige knappast föra fram långtgående krav om dessa organisationers ställning i Europasamarbetet. Utskottet avstyrker således yrkande 40 i motion U22.
När det gäller den grundläggande rätten att ta del av miljöinformation anser utskottet att följande uppgifter kan vara av intresse. Allmänhetens rätt till miljöinformation finns reglerad inom EU i ett antal av gemenskapens rättsakter rörande skydd av skilda miljösektorer. Rådet antog år 1990 ett direktiv i detta ämne (EEG 90/313). Direktivet grundas på artikel 130s och innehåller bl.a. en artikel som tillförsäkrar fri tillgång till och spridande av sådan miljöinformation som innehas av offentliga myndigheter. Direktivet förpliktar medlemsstaterna att dels tillförsäkra individen fri tillgång till miljöinformation, dels vidta nödvändiga åtgärder för att förse allmänheten med allmän information om miljötillståndet genom återkommande publikation av rapporter.
Stockholm den 13 februari 1996
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s) och Lennart Fremling (fp).
Avvikande meningar
1. Ekonomiska styrmedel m.m.
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Grundläggande principer om hållbar utveckling m.m. som börjar med Vidare finns och slutar med grundläggande artiklarna bort ha följande lydelse:
En hänvisning till de grundläggande medborgerliga rättigheterna när det gäller miljövården är emellertid olämplig. En sådan hänvisning är inte förpliktande. Ur miljösynpunkt är det bättre att i artikel 2 fastslå en färdriktning, dvs. att EU skall främja en god miljö.
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m. som börjar med Utskottet delar och slutar med 34 och 35 bort ha följande lydelse:
När det gäller ekonomiska styrmedel delar utskottet uppfattningen i motion U23 om en miniminivå för koldioxidbeskattningen. Det är viktigt att medlemsländerna kan komma överens i dessa frågor, som bl.a. påverkar konkurrenssituationen inom industrin. Det är också viktigt att reglerna utformas så att de inte kan utnyttjas som förtäckta handelshinder. När det gäller miljöavgifter för miljöpåverkande verksamheter bör det inom EU vara möjligt att fatta beslut med kvalificerad majoritet. Sådana avgifter skall specialdestineras och användas för insatser på miljöområdet. Däremot är det angeläget att Sverige och övriga medlemsländer behåller sin suveränitet på skatteområdet. Allmänna skatter skall således inte kunna omfattas av majoritetsbeslut om harmonisering. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande härom med anledning av motion U23 i motsvarande del. Övriga motioner i denna fråga avstyrks i den mån de ej tillgodoses med det anförda.
2. Grundläggande principer om hållbar utveckling m.m.
Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Grundläggande principer om hållbar utveckling m.m. som börjar med Utskottet utgår och slutar med motion U21 bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion U25 borde regeringen emellertid ha vinnlagt sig om en större helhetssyn på miljöproblemens orsaker och behovet av förändringar inom fler politikområden än vad skrivelsen ger uttryck för. I enlighet med förslaget att i artikel 39 föra in ett miljömål för den gemensamma jordbrukspolitiken bör principerna för hållbar utveckling också ligga till grund för exempelvis den inre marknaden, den ekonomiska och monetära politiken, handelspolitiken, energipolitiken, transportpolitiken, konsumentpolitiken och biståndspolitiken. När det gäller Rioprinciperna delar utskottet motionärernas uppfattning att gemenskapens uppgifter, sådana de uttrycks i artikel 2 i Romfördraget, behöver fördjupas utifrån förpliktelserna från Riokonferensen. Sverige bör vid regeringskonferensen föreslå en förändrad lydelse av artikel 2 så att det framgår att en huvuduppgift för EU är att främja en hållbar utveckling, såväl i medlemsstaterna som globalt. Detta bör riksdagen, med anledning av motion U25 yrkande 10, som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses i huvudsak även motionerna U19 yrkande 3, U22 yrkande 33 och U25 yrkande 10.
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Miljögarantin m.m. som börjar med Utskottet delar och slutar med dessa uttalanden bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion U25 om att artikel 100a skall stärkas så att inte enbart en hög skyddsnivå utan också den s.k. försiktighetsprincipen skall tillämpas när rådet fattar beslut om harmonisering av lagar och författningar i syfte att upprätta den inre marknaden. Enskilda medlemsländers rätt att gå före och införa strängare regler för varor skall förstärkas. Artikel 100a.4 skall formuleras om i enlighet med innebörden i artikel 130t så att alla beslut i miljöfrågor, såväl för miljöförstörande utsläpp från fasta anläggningar som för handel med varor, skall vara minimiregler. Bevisbördan bör åläggas kommissionen och beviskraven skärpas i de fall kommissionen anser att strängare miljökrav i ett medlemsland innebär godtycklig diskriminering eller förtäckta handelshinder. Vad utskottet anfört med anledning av motion U25 yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses i huvudsak även motionerna U21 yrkande 45, U22 yrkande 35 och U29 yrkande 27.
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m. som börjar med Utskottet delar och slutar med 34 och 35 bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion U25, att beslut om ekonomiska styrmedel bör kunna fattas med kvalificerad majoritet. Sverige bör vid regeringskonferensen driva att kravet på enhällighet för beslut om miljöskatter avskaffas. Varje medlemsland skall därefter ha möjlighet att införa högre miljöskatter. Gemenskapens oförmåga att med nuvarande beslutsprocedur enas om en gemensam koldioxidskatt avslöjar problemen med dagens beslutsstruktur. Riksdagen bör med anledning av motion U25 yrkande 15 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här anfört. Härigenom tillgodoses i huvudsak övriga nu aktuella motioner.
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Kemikaliekontroll som börjar med Liksom koldioxidutsläppen och slutar med blivit tillgodosedda bort ha följande lydelse:
Genom den förutvarande fyrpartiregeringens arbete fick Sverige dispens för sina hårdare miljökrav på kemikalieområdet. Dispensen gäller i fyra år. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion U25, att regeringen måste aktivt verka för en skärpning av EU:s gemensamma miljöregler så att de når upp till minst gällande svensk nivå. Detta gäller inte minst på kemikaliekontrollens område. Om EU trots dessa insatser inte uppnår gällande svenska regler måste Sverige verka för att dispenserna förlängs ytterligare. Det är viktigt att markera att Sverige inte kommer att sänka sina ambitioner på miljöområdet. Vad utskottet anfört med anledning av motion U25 yrkande 14 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion U22 yrkande 32 avstyrks, i den mån den ej tillgodosetts.
3. Grundläggande principer om hållbar utveckling m.m.
Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Grundläggande principer om hållbar utveckling m.m. som börjar med Utskottet utgår och slutar med motion U21 bort ha följande lydelse:
Eftersom regeringskonferensen framför allt handlar om ändringar i grundläggande regler måste förstärkningen av miljöpolitiken komma till uttryck genom att viktiga principer skrivs in i fördragstexten och genom att ändringar av beslutsregler genomförs. Besluten från FN:s miljökonferens i Rio innebär ett åtagande att verka för en hållbar utveckling. Vid behandlingen av skrivelse 1994/95:167 om miljöarbetet inom EU uttalade utskottet att regeringen borde verka för att principen om hållbar utveckling förs in i de grundläggande fördragstexterna. Utskottet anser, med instämmande i motion U19, att regeringen bör verka för ett tillägg till artikel 2 om hållbar utveckling och medborgarnas rätt till en god miljö som ett av EU:s mål. Samhällssektorernas ansvar bör dessutom slås fast i de artiklar som reglerar respektive sektor. Vad utskottet anfört bör riksdagen, med anledning av motion U19 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses i huvudsak även motionerna U22 yrkande 33 och U25 yrkande 10.
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m. som börjar med Utskottet delar och slutar med 34 och 35 bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion U19 bör Sverige vid regeringskonferensen föreslå att minimiavgifter på gränsöverskridande miljöföroreningar skall kunna införas efter majoritetsbeslut. Det bör ankomma på regeringen att i detalj utarbeta förslaget om vilka föroreningar som skall omfattas. Vidare delar utskottet motionärernas åsikt att en skatteväxling mellan miljöskatter och skatt på arbete bör eftersträvas, en s.k. grön skatteväxling. De främsta skälen för detta är miljöpolitiska, men en viktig effekt av miljöskatter i allmänhet och koldioxidskatt i synnerhet är att de skapar utrymme för att sänka vissa andra, strategiska skatter. Att koldioxidutsläppen bör avgöras på europeisk nivå beror dels på att utsläppen berör många länder, dels på att det är omöjligt att få förståelse för höga miljöskatter i vissa länder om det framstår som om arbetstillfällen skulle exporteras till länder som konkurrerar med lägre miljöskatter. Vad utskottet anfört med anledning av motion U19 yrkandena 2 och 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga nu aktuella motioner avstyrks i den mån de ej tillgodoses med det anförda.
4. Grundläggande principer om hållbar utveckling m.m.
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Grundläggande principer om hållbar utveckling m.m. som börjar med Utskottet utgår och slutar med motion U21 bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion U22 är många av miljöproblemen världsomfattande. Av den anledningen är det mycket viktigt att det globala och alleuropeiska miljösamarbetet utvecklas. För att miljön skall prioriteras före varuhandeln krävs att fördraget ändras på ett tydligt sätt. Utskottet anser därför att artikel 2 i Romfördraget bör dndras så att ett uthålligt, kretsloppsbaserat samhälle blir unionens överordnade mål. Vad utskottet anfört med anledning av motion U22 yrkande 33 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses även motionerna U19 yrkande 3 och U25 yrkande 10.
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Miljögarantin m.m. som börjar med Utskottet delar och slutar med skall göras bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion U22 lämnar dock regeringen inga konkreta förslag om hur EU:s huvudproblem på miljöområdet skall rättas till, nämligen att EU hindrar länder att skärpa sina miljökrav om EU anser att kraven strider mot den fria rörligheten för varor. Utskottet ansluter sig till kraven i motion U22 att miljön skall anges som en grund för nationella särregler enligt artikel 36 och att artikel 100a.4 förstärks så att den blir en verklig rätt att ha nationellt hårdare krav. Artikeln skall omfatta rätten att skärpa krav, inte bara behålla befintliga regler. Den skall omfatta miljö, konsumentskydd, hälsa och säkerhet. Den skall kunna användas oavsett hur det berörda landet röstat i den aktuella frågan i tidigare omröstningar i rådet. Bevisföringen skall vara omvänd så att ett land anmäler att man genomför hårdare krav till kommissionen. Kommissionen har tre månader på sig att invända mot de hårdare kraven och måste i så fall gå till domstolen för att försöka förhindra dem. Vad utskottet anfört med anledning av motion U22 yrkandena 34 och 35 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner i detta avsnitt avstyrks i den mån de ej tillgodoses med det anförda.
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Kemikaliekontroll som börjar med Med det och slutar med blivit tillgodosedda bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion U22 anser utskottet det positivt att regeringen ämnar verka för att substitutionsprincipen får genomslag i miljöarbetet. Utskottet anser dock att regeringen bör gå ett steg längre och föreslå att substitutionsprincipen blir fördragsfäst. Detta bör gälla inte bara under miljöområdet enligt artikel 130r utan också för varuartikeln 100a.4. Detta bör riksdagen, med anledning av motion U22 yrkande 32, som sin mening ge regeringen till känna. Motion U25 yrkande 14 bör ej föranleda någon särskild åtgärd av riksdagen.
5. Grundläggande principer om hållbar utveckling m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Djurskyddsfrågor som börjar med Motion U29 och slutar med strängare krav bort ha följande lydelse:
I anslutning till utskottets uttalande ovan bör framhållas att frågan om en bättre djuromsorg inom EU berör inte bara de grundläggande artiklarna inom gemenskapen utan också den gemensamma jordbrukspolitiken, transporterna, den inre marknaden, forskningen m.m. Om man verkligen vill stärka djurens rätt och ge medlemsländerna full frihet på detta område måste varje medlemsstat ges en oomtvistad rätt att ställa högre djuretiska krav än vad EU föreskriver. Detta skall gälla såväl för inhemsk produktion som för import. Import från medlemsländer som har lägre djurskyddskrav än Sverige skall således kunna stoppas med hänvisning till de svenska kraven. Detta bör riksdagen, med anledning av motion U29 yrkande 25, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Grundläggande principer om hållbar utveckling m.m. som börjar med Utskottet utgår och slutar med motion U21 bort ha följande lydelse:
Som anförs i motiveringen till motion U29 bör uthållig utveckling bli det primära målet i unionsfördraget. Det är enligt utskottets mening en självklarhet att Riokonferensens - i och för sig inte särskilt långtgående - slutsatser förs in i fördraget. Utskottet ansluter sig därför till de yrkanden som framförts i motionerna U19 yrkande 3, U22 yrkande 33 och U25 yrkande 10 om att den grundläggande fördragstexten skall ge uttryck för att en hållbar utveckling är ett grundläggande mål för unionen och att medborgarnas rätt till en god miljö erkänns. Detta bör riksdagen, med anledning av de tre sistnämnda motionsyrkandena, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Miljögarantin m.m. som börjar med Utskottet delar och slutar med dessa uttalanden bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion U29 att regeringens överväganden i fråga om t.ex. miljöhänsyn å ena sidan och handelspolitiken inom EU å andra sidan är oförenliga. Frihandelsprincipen medför nämligen att länder inom unionen inte ges den generella rätten att gå före och ställa högre miljö- och hälsokrav på produkter än vad andra länder inom EU har eller vad EU gemensamt beslutat vara högsta tillåtna krav. Regeringen har hittills inte i någon förhandling i EU-sammanhang drivit den linje som bl.a. statsministrarna gett uttryck för, nämligen att varje land skall ha rätt att ställa hårdare krav på varor, t.ex. vad gäller kemikalier, bilavgaser och livsmedelstillsatser. Som anförs i motion U29 är det ett ovillkorligt krav att varje enskilt land måste ges en oomtvistad rätt att införa en mer stringent lagstiftning för mil-jö-, hälso- och djurskydd än vad unionen kräver. Det innebär bl.a. att artikel 100a.4 måste skärpas så att enskilda länder kan gå före med strängare regler. Detta bör riksdagen, med anledning av motion U29 yrkande 27, som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner i denna fråga är i huvudsak tillgodosedda med det anförda.
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m. som börjar med Utskottet delar och slutar med 34 och 35 bort ha följande lydelse:
Den mest centrala och akuta frågan - energi- och koldioxidskatten - berör regeringen inte i skrivelsen. Detta anser utskottet vara djupt otillfredsställande. Utsläppen av koldioxid från fossila bränslen är i de flesta EU-länder mellan 6 och 12 ton per invånare och år. För att kunna hejda växthuseffekten måste dessa utsläpp minskas med ca 80 procent, vilket ställer mycket stora krav på energipolitiken i Europa. Regeringen måste nu få i uppdrag att vid regeringskonferensen driva att en lägsta energi- och koldioxidskatt skall införas obligatoriskt och på en lägsta nivå som ligger i fas med vad EU-kommissionen föreslagit. Nedsättning av nationell koldioxidskatt bör bli möjlig under en övergångsperiod för stora energianvändare. Subventioner av kärnkraft och fossilenergi skall tvingas upphöra i medlemsländerna. Den s.k. vitbokens idéer om skatteväxling bör påskyndas som en del av ett mellanstatligt arbete. Vad utskottet anfört med anledning av motion U29 yrkandena 34 och 35 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks i den mån de ej tillgodoses med vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Maggi Mikaelsson (v) anför:
Djurskyddsfrågor
Det är bra att utskottet gör ett tillkännagivande till regeringen om att ett sätt att tillgodose kravet på en god djuromsorg är att det förs in i fördragstexten. Jag hade föredragit en tydligare skrivning i texten. Med den skrivning som majoriteten i utskottet förordar anser jag att för stort tolkningsutrymme lämnas till regeringen. Det hade varit bättre om utskottet tydligt hade sagt att djuromsorgsfrågorna skall föras in i Romfördraget.
Trafiksektorn
Ur miljösynpunkt är en minskning av den fossilbränsledrivna trafiken en av EU:s viktigaste uppgifter. I konsekvens med detta bör satsningar i infrastruktur ske inom andra trafikslag. Totalt sett bör transportmängden minska och trafiksektorn bör stå för sina miljökostnader.
Eftersom en förändring av trafiksektorn som sådan ryms inom huvudkravet om att ett uthålligt, kretsloppsbaserat samhälle skall skrivas in i artikel 2 i Romfördraget och på så sätt bli unionens överordnade mål, anser jag att det räcker med den avvikande mening jag redovisat i det sammanhanget.
2. Gudrun Lindvall (mp) anför:
Jordbruket
Miljöpartiet de gröna anser att den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, måste förändras radikalt. Målet måste vara ett ekologiskt hållbart jordbruk långt ifrån dagens konventionella högmekaniserade jordbruk. Vi menar att CAP med dagens utformning permanentar och förstärker ett jordbruk, som inte är långsiktigt hållbart. Diskussionerna om förändring av CAP har kommit i gång inom EU. Dock vill vi inte i detta sammanhang föregå den parlamentariska utredning som skall utforma den svenska ståndpunkten. Frågan kommer möjligen att tangeras under regeringskonferensen och då som en fråga i anknytning till östutvidgningen, men vi är övertygade om att diskussionen om CAP kommer att behöva både längre tid och annat utrymme än vad som blir möjligt på IGC. Miljöpartiet återkommer därför mer utförligt i annat sammanhang i denna fråga.
Djurskydd - Romfördraget
Synen på djur och djurskydd avviker i många EU-länder helt från den svenska. Det är glädjande att Sverige står enigt i uppfattningen att vi måste driva på i dessa frågor. Miljöpartiet de gröna anser att regeringskonferensen är ett utmärkt tillfälle att stärka djurens ställning genom att då verka för att djurskyddet stärks i Romtraktaten. I majoritetens skrivelse anges att ett sätt att uppnå detta är att kraven på djuromsorg förs in i Romfördraget . Från Miljöpartiets sida fruktar vi att denna skrivning är för svag. Vi anser detta krav mycket viktigt att driva under regeringskonferensen och skulle i första hand vilja ha ett tillkännagivande på den punkten.
Kemikalier
Kemikaliefrågorna är mycket viktiga, och ett av unionens största miljöproblem är användningen av kemikalier. Miljöpartiet de gröna anser att det land som har de hårdaste reglerna skall vara vägledande, inte som i dag tvärtom. Dessa frågor måste drivas kontinuerligt inom unionen, framför allt mot bakgrund av att Sverige har fått fyraåriga undantag vad avser ett antal ämnen. Av dessa har kommissionen enbart börjat hantera ett, varför det verkar troligt att undantagen kommer att försvinna om tre år, om inte undantagen permanentas eller det på annat sätt blir möjligt att gå före på kemikalieområdet. Dock anser vi det uteslutet att regeringskonferensen, vars syfte är att i första hand diskutera de stora institutionella frågorna och östutvidgningen, skulle hamna på en detaljeringsgrad som denna. Vi återkommer därför i andra sammanhang till dessa frågor.
Näringsutskottets yttrande 1995/96:NU4y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett bl.a. näringsutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1995/96:30 om EU:s regeringskonferens 1996 jämte motioner i berörda delar.
Näringsutskottet
Bakgrund
Enligt vad som stadgas i Maastrichtfördraget skall en regeringskonferens inom EU sammankallas under år 1996 för att undersöka vilka bestämmelser i fördraget som skall revideras utifrån fördragets målsättningar. Konferensen kommer att inledas i slutet av mars 1996 i Turin och väntas pågå i minst ett år. För att förbereda arbetet har en reflektionsgrupp arbetat sedan juni 1995. Svensk representant i gruppen har varit statssekreteraren i Utrikesdepartementet Gunnar Lund.
EU-nämnden har fortlöpande hållits informerad om arbetet i reflektionsgruppen. Vidare har regeringen låtit tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag dels att genomföra utredningar, dels att anordna aktiviteter för att stimulera den offentliga debatten kring de frågor som väntas komma upp i regeringskonferensen. Ordförande i kommittén - den s.k. EU 96-kommittén (UD 1995:02) - är riksdagsledamoten Björn von Sydow (s).
På förslag av konstitutionsutskottet (bet. 1994/95:KU43) uttalade riksdagen våren 1995 att regeringen under hösten 1995 till riksdagen borde överlämna en skrivelse med en redovisning för uppläggningen av förberedelsearbetet inför regeringskonferensen samt för vissa mer principiella ställningstaganden från regeringens sida i de sakfrågor som konferensen kommer att behandla.
I den nu aktuella skrivelsen lämnar regeringen en sådan redovisning. Förutom en beskrivning av förberedelsearbetet inför konferensen innehåller skrivelsen en redogörelse för regeringens syn på övergripande svenska målsättningar för regeringskonferensen. Dessa utvecklas närmare i särskilda kapitel om demokrati, öppenhet och insyn; jämställdhet; EU:s utvidgning; tillväxt, sysselsättning, inre marknaden, miljöfrågor m.m.; den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken; samarbete i rättsliga och inrikes frågor; institutionella frågor. Med anledning av skrivelsen har det väckts 13 motioner. De ämnen som tas upp i skrivelsen och i motionerna ligger huvudsakligen utanför näringsutskottets beredningsområde. I det följande behandlas de frågor som hör till utskottets sakområde.
Tillväxt och den inre marknaden
I skrivelsen konstateras att den inre marknaden är i det närmaste fullbordad när det gäller den fria rörligheten för varor, kapital och tjänster och att detta innefattar huvuddelen av den lagstiftning som avser den inre marknaden. Det är nu enligt regeringen väsentligt att det säkerställs en effektiv tillämpning av denna lagstiftning och att en fortsatt regelförenkling främjas. Brister i genomförandet gör att det skapas ojämlika konkurrensförutsättningar mellan företagen i de skilda medlemsländerna, påpekas det. Sverige bör därför vid regeringskonferensen stödja förslag som har till syfte att säkerställa en effektiv tillämpning av den inre marknadens lagstiftning, anser regeringen.
Liknande synpunkter redovisas - utan särskilda yrkanden i saken - i motionerna 1995/96:U23 (m) och 1995/96:U19 (fp). Även om fullföljandet av den inre marknadens intentioner primärt inte är en fråga för regeringskonferensen bör det påtalas att gemensamma åtaganden måste genomföras, anförs det i den förstnämnda motionen. EU:s trovärdighet undergrävs om medlemsstaterna inte uppfyller de förpliktelser som de faktiskt iklätt sig. För att snabbare kunna komma till rätta med medlemsländer som uppenbart brister i fullföljandet av sina skyldigheter bör kommissionen, menar motionärerna, ges möjligheter att agera mer kraftfullt genom att länderna kommer överens om att införa särskilda ytterligare sanktionsmöjligheter.
En av EU:s viktigaste framgångar är etablerandet av den inre marknaden, sägs det i motion 1995/96:U19 (fp). Denna marknad kräver dock en kontinuerlig omvårdnad; det gäller dels att motverka ideliga försök från företag och organisationer m.fl. men också från nationella regeringar att underminera den inre marknaden, dels att förverkliga principerna på några områden som alltjämt är undantagna. Att på ett effektivt sätt fullfölja arbetet med den inre marknaden är av avgörande betydelse för möjligheterna att få ned massarbetslösheten, anförs det.
En motsatt inställning till den inre marknaden kommer till uttryck i motion 1995/96:U22 (v). Enligt motionärerna måste den inre marknaden reformeras i grunden, och de framställer ett flertal yrkanden med detta syfte. Till dessa hör ett förslag om att möjliggöra nationell kontroll över resurser som skog, malm, vattenkraft och jord. Sådana förvärvslagar borde kunna upprätthållas. Även viktiga kommunikationer såsom järnväg och telekommunikation bör omfattas av dessa lagar, anser motionärerna. De är positivt inställda till ökat samarbete mellan nationer men hävdar att detta samarbete måste bygga på en helt annan ekonomisk-politisk och social grundval än den som nu dominerar inom EU.
Den 1 januari 1992 upphävdes bestämmelserna om kontroll av utländska förvärv av svenska företag m.m. (prop. 1991/92:71, bet. NU15). Sådana regler hade dessförinnan funnits i Sverige sedan år 1916. Förutom att upphävandet innebar en anpassning till EG:s regler om etableringsrätt och kapitalrörelser var ett viktigt motiv för reformen att stimulera utländska direktinvesteringar i Sverige.
Enligt näringsutskottets mening utgör den inre marknaden ett kärnområde i EU- samarbetet. Genom den inre marknaden har svenska företag och konsumenter fått tillgång till en hemmamarknad som omfattar ca 370 miljoner invånare. Denna marknad ger förutsättningar för ökad handel över gränserna och därmed också för en skärpt konkurrens mellan företagen. En väl fungerande inre marknad är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi och utveckling. Som framhålls i såväl skrivelsen som i motionerna 1995/96:U23 (m) och 1995/96:U19 (fp) är det väsentligt att en effektiv tillämpning av lagstiftningen beträffande den inre marknaden säkerställs. I annat fall uppstår konkurrenssnedvridningar mellan företag i olika länder.
Näringsutskottet ställer sig därför positivt till vad som sägs i skrivelsen om att Sverige i regeringskonferensen bör stödja förslag som har till syfte att uppnå denna effektiva tillämpning. I samband härmed kan det finnas anledning att pröva om det föreligger behov av att införa ytterligare sanktionsmöjligheter mot länder som uppenbart brister i fullföljandet av sina skyldigheter. Av det sagda följer att näringsutskottet avvisar förslaget i motion 1995/96: U22 (v) om införande av rätt till nationella förvärvskontroller.
Flera studier visar att de flesta arbetstillfällena genereras i de mindre företagen, framhålls det i motion 1995/96:U21 (kds). Det är därför av största vikt att det skapas ett gynnsamt klimat för de små och medelstora företagen i Europa, anför motionärerna. De menar att den handlingsplan med olika åtgärder för ökad sysselsättning som antogs vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994 - de s.k. Essen- punkterna - måste ges en fast institutionell ram. I motionen betonas dock att EU inte kan lösa ländernas inhemska finanspolitiska och näringspolitiska problem. Den huvudsakliga ansträngningen för att få fram fler utvecklingskraftiga företag vilar därmed, påpekas det, på vår vilja att lokalt förverkliga tillväxtfrämjande åtgärder.
Vid Europeiska rådets möte i Cannes i juni 1995 uppmanades kommissionen att utarbeta en rapport om den politik som förs på småföretagsområdet samt föreslå en strategi för en gemensam småföretagarpolitik. En sådan rapport framlades vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995. I rapporten betonas särskilt nödvändigheten av att förenkla administrativa formaliteter, säkerställa en bättre tillgång till information, utbildning och forskning, eliminera hinder för de små och medelstora företagen på den inre marknaden, främja en internationalisering av dessa företag samt förbättra företagens finansiella miljö. Rådet uppmanade kommissionen att omsätta dessa mål i praktiken så snart som möjligt inom ramen för nästa integrerade program för de små och medelstora företagen.
Förslag till ett sådant nytt flerårigt program för de små och medelstora företagen (avseende åren 1997-2000) kommer att läggas fram under år 1996. Programmet kommer att omfatta en rad stödåtgärder för små och medelstora företag beträffande finansiering, information, gränsöverskridande samarbete, förbättring av förvaltningen samt anpassning till strukturell omvandling.
Näringsutskottet delar de synpunkter som tas upp i motion 1995/96:U21 (kds) om de små och medelstora företagens betydelse för att en ökad tillväxt och en minskad arbetslöshet i Europa skall kunna uppnås. Det är väsentligt att näringspolitiken inriktas både på att ge befintliga småföretag goda möjligheter att växa och på att underlätta framväxten av nya småföretag. Självfallet påverkas de små och medelstora företagens förutsättningar också av åtgärder inom andra politikområden såsom arbetsmarknadspolitiken och skattepolitiken, vilka utskottet inte går närmare in på. Med hänvisning till det sagda finns det från näringsutskottets utgångspunkt inte skäl för riksdagen till något initiativ med anledning av det nu aktuella yrkandet i nyssnämnda motion.
I motion 1995/96:U29 (mp) anförs i ett avsnitt om miljön att regeringen inom EU bör driva krav på att industri- och konkurrenspolitiken skall förändras så att den främjar miljövänlig produktion. Miljöpartiet menar att uthållig utveckling bör bli det primära målet i unionsfördraget, sägs det i motionen.
Regeringen framhåller i skrivelsen att Maastrichtfördraget innebar en förstärkning av det europeiska miljösamarbetet. För att man bl.a. skall kunna kombinera tillväxt med miljöhänsyn bör ytterligare åtgärder vidtas i syfte att stärka såväl den gemensamma miljöpolitiken som förpliktelsen att väga in miljön vid beslut inom andra politikområden, anförs det. Sverige bör enligt regeringen vara drivande i EU:s miljöpolitik så att nya miljöregler sätts på en så hög skyddsnivå som möjligt. Vidare bör miljöreglerna huvudsakligen vara minimibestämmelser som ger länder möjlighet att gå före i miljöpolitiken.
Efter ändring enligt Maastrichtfördraget gäller nu som mål i Romfördraget (artikel 2) att Europeiska gemenskapen skall främja bl.a. en harmonisk och väl avvägd utveckling av den ekonomiska verksamheten samt en tillväxt som är bärkraftig och icke- inflatorisk och som är skonsam mot miljön.
Det framgår sålunda redan av Romfördraget att gemenskapen skall främja en väl avvägd utveckling av den ekonomiska verksamheten och en tillväxt som är skonsam mot miljön. Mot denna bakgrund och med åberopande av vad som sägs i skrivelsen om behovet av ytterligare åtgärder för att väga in miljön vid beslut inom andra politikområden avstyrker näringsutskottet motion 1995/96:U29 (mp) i här berörd del.
Energi
Energi finns inte med i Romfördraget som ett gemensamt politikområde. Samarbete inom energiområdet förekommer emellertid på flera områden, bl.a. beträffande forskning och energieffektivisering. Vid regeringskonferensen i Maastricht år 1992 föreslogs ett gemensamt energipolitiskt program för EU. Förslaget antogs dock inte, men det beslöts att frågan skulle behandlas vid 1996 års regeringskonferens. I en förklaring till Maastrichtfördraget sägs att frågan skall undersökas på grundval av en rapport som kommissionen skall lägga fram för rådet senast under år 1996.
I början av år 1995 presenterade kommissionen en s.k. grönbok om en gemensam energipolitik, avsedd som ett underlag för en bred energipolitisk diskussion inom EU, och nyligen har en s.k. vitbok på området redovisats. I vitboken sammanfattas nuvarande trender i energiförsörjningen och prognoser för framtiden. Vidare behandlas ett antal aspekter på energiförsörjning och energipolitik såsom integration av marknaderna, problemen med ett ökat beroende av länder utanför EU vad gäller tillförseln av olja och gas samt behovet av forskning och utveckling. Inga konkreta förslag till gemensamma regler för energiområdet framläggs i vitboken.
Euratom är en av de tre ursprungliga europeiska gemenskaperna. Dess tidigaste uppgift var att skapa erforderliga förutsättningar för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna och därigenom bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till en utveckling av förbindelserna med övriga länder.
Sedan Euratomfördraget undertecknades har förhållandena emellertid ändrats, vilket har lett till att det i väsentlig omfattning är föråldrat. Delar av fördraget tillämpas därför inte enligt sin lydelse utan enligt en successivt utvecklad praxis. Vissa avsnitt behandlar dock frågor som fortfarande är aktuella. Exempel härpå är skapandet av en gemensam basnivå för strålskydd samt kontrollen för att garantera att kärnmaterial inte används för andra ändamål än dem för vilka de är avsedda (s.k. safeguards).
Efter anslutningen till EU gäller Euratomfördraget i Sverige i enlighet med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Våren 1995 beslutade riksdagen (prop. 1994/95:118, bet. NU21) om vissa lagändringar som en följd av anslutningen till Euratom. I samband med medlemskapsförhandlingarna förklarade de avtalsslutande parterna gemensamt att det är varje medlemsstat som i överensstämmelse med sin specifika nationella politik avgör om den skall producera kärnenergi eller inte liksom om den politik som skall föras när det gäller slutstegen i kärnbränslecykeln.
I den nu aktuella regeringsskrivelsen framhålls att regeringen studerar frågan att stärka miljöns ställning i Euratomfördraget. Enligt uppgift prövas för närvarande inom Miljödepartementet tillämpningen av Euratomfördraget.
I motion 1995/96:U25 (c) föreslås en revidering av Euratomfördraget. Detta fördrag bör enligt motionärerna omvandlas till ett program för en gemensam satsning på minskat beroende av ändliga och fossila energikällor, utveckling av förnybara energikällor samt stöd till energieffektivisering och minskad energikonsumtion. Liknande synpunkter förs till torgs i motion vecklas. 1995/96:U22 (v). I motion 1995/96:U29 (mp) krävs att Euratom skall av
Sverige bör under regeringskonferensen verka för att det etableras ett nytt energifördrag inom EU, anförs det i motion 1995/96:U21 (kds). Enligt motionärerna bör EU:s energipolitik främja energieffektivisering och förnybara energislag, skydda naturresurser samt målmedvetet minska dagens beroende av icke förnybara energislag.
Som framgår av den lämnade redovisningen kommer frågan om ett gemensamt energipolitiskt program för EU att behandlas under regeringskonferensen. Vidare gäller att tillämpningen av Euratomfördraget för närvarande prövas inom Miljödepartementet. Med hänvisning till det sagda avstyrker näringsutskottet de här berörda yrkandena i motionerna 1995/96:U25 (c), 1995/96:U22 (v), 1995/96:U29 (mp) och 1995/96:U21 (kds).
Stockholm den 13 februari 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Mats Lindberg (s), Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds) och Frank Lassen (s).
Avvikande meningar
1. Inre marknaden
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser att den del av yttrandet - under rubriken Tillväxt och den inre marknaden - som börjar med Enligt näringsutskottets och slutar med nationella förvärvskontroller bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet instämmer i vad som sägs i motion 1995/96:U22 (v) om att EU:s inre marknad måste reformeras i grunden. Utskottet är positivt inställt till en friare och rättvisare handel mellan olika länder - men då också med länder utanför EU. Samtidigt menar utskottet att varje land behöver ha möjlighet till kontroll över sina naturresurser och sin infrastruktur för att kunna påverka utvecklingen. Enligt näringsutskottets uppfattning bör regeringen därför i regeringskonferensen verka för att det inom EU införs rätt till sådan nationell kontroll. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker det aktuella yrkandet i nyssnämnda motion. Liknande synpunkter har också redovisats i en motion (mp) med anledning av proposition 1995/96:108 om ändring i minerallagen.
2. De små och medelstora företagen
Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m) och Göran Hägglund (kds) anser att den del av yttrandet - under rubriken Tillväxt och den inre marknaden - som börjar med Näringsutskottet delar och slutar med nyssnämnda motion bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet instämmer i vad som sägs i motion 1995/96:U21 (kds) om de små och medelstora företagens betydelse för att en ökad tillväxt och en minskad arbetslöshet i Europa skall kunna uppnås. Dessa företag intar en nyckelroll när det gäller möjligheterna att åstadkomma den nödvändiga ökningen av sysselsättningen. Som tidigare nämnts antogs vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994 en handlingsplan med olika åtgärder för att främja sysselsättningen. Essen-programmet anger fem huvudrekommendationer för medlemsländernas politik:
- ökad satsning på yrkesutbildning,
- främjande av åtgärder för en mer sysselsättningsintensiv tillväxt,
- minskning av de indirekta lönekostnaderna,
- tillskapande av en mer effektiv arbetsmarknadspolitik,
- förstärkning av insatserna för särskilt utsatta grupper.
Enligt näringsutskottets uppfattning bedriver inte regeringen en politik som på nationell nivå följer upp handlingsplanen. Regeringen bör lägga fram förslag i denna riktning och i den kommande regeringskonferensen verka för att sådana åtgärder ges en ökad prioritet inom ramen för EU-samarbetet. Med ett uttalande av riksdagen i enlighet härmed blir det aktuella yrkandet i motion 1995/96:U21 (kds) väsentligen tillgodosett.
3. Industri- och konkurrenspolitiken
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser att den del av yttrandet - under rubriken Tillväxt och den inre marknaden - som börjar med Det framgår och slutar med berörd del bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion 1995/96:U29 (mp) anser näringsutskottet att regeringen inom EU bör verka för att industri- och konkurrenspolitiken förändras så att den främjar miljövänlig produktion. Uthållig utveckling bör bli det primära målet i unionsfördraget. Sverige bör uppfylla den förväntan som är ställd på oss att vi skall vara pådrivande i EU:s miljöarbete. Förutom miljövinsterna torde en sådan omläggning av näringspolitiken och konkurrenspolitiken också vara positiv för svenskt näringsliv. Näringsutskottet tillstyrker alltså motion 1995/96:U29 (mp) i denna del.
4. Energi
Kjell Ericsson (c), Lennart Beijer (v), Eva Goës (mp) och Göran Hägglund (kds) anser att den del av yttrandet - under rubriken Energi - som börjar med Som framgår och slutar med och 1995/96:U21 (kds) bort ha följande lydelse:
Som framhållits i det föregående är Euratomfördraget föråldrat i väsentlig omfattning. Enligt näringsutskottets mening bör regeringen i regeringskonferensen verka för att detta fördrag omvandlas. Politiken bör inriktas på avveckling av de icke förnybara energislagen, på skyddande av naturresurser, på främjande av förnybara energislag och på energieffektiviseringsåtgärder. Ett uttalande av riksdagen i enlighet med det nu sagda innebär att de här aktuella motionsyrkandena blir tillgodosedda.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1995/96:AU3y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 jämte motioner som berör arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.
Utskottet yttrar sig i det följande över skrivelsens avsnitt 5 Jämställdhet, 7.1 Sysselsättning och 7.6 Arbetstagarnas rättigheter samt motionerna
U19 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), yrkande 4,
U20 av Kurt Ove Johansson (s),
U21 av Alf Svensson m.fl. (kds), yrkandena 5, 43,
U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v), yrkandena 10, 17, 18, 26, 28, 42, 43,
U23 av Carl Bildt m.fl. (m),
U24 av Inger Lundberg m.fl. (s), yrkande 1,
U25 av Olof Johansson m.fl. (c), yrkandena 4, 7, 17,
U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp), yrkandena 12, 18, 32.
Skrivelsen, avsnitt 5 Jämställdhet
Vid Europeiska rådets möte i Essen och Cannes underströk stats- och regeringscheferna att jämställdhet mellan kvinnor och män liksom kampen mot arbetslösheten skall vara ett överordnat mål för EU och dess medlemsländer.
Sverige avser att arbeta för att Romfördraget förstärks vad gäller jämställdhet mellan kvinnor och män i syfte att bl.a. göra frågan till ett centralt mål för unionens arbete och att klargöra att jämställdhetsperspektivet måste beaktas i alla gemenskapens aktiviteter.
Motioner
Moderata samlingspartiet framhåller i motion U23 (delvis) att diskriminering i samhällslivet på grund av nationalitet, kön, ras och religion är ett allvarligt problem och att det är viktigt att EU klart slår fast principen om icke- diskriminering.
Centerpartiet stöder i motion U25 (yrk. 7) regeringens ambition att förstärka fördraget utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Partiet vill särskilt betona kvinnors möjlighet att kombinera förvärvsarbete eller företagande med föräldraskap. Kvinnors arbetsmarknad måste breddas och göras mer flexibel. Dagens miniminivå för föräldraledighet om 14 veckor bör enligt Centern förlängas och omfatta båda föräldrarna. Kvinnors möjlighet att starta företag måste stödjas. EU:s utbildningsprogram och strukturstöd bör i högre grad riktas till kvinnor som vill starta företag. Det behövs vidare stöd till nätverk för företagande kvinnor och en skattepolitik som behandlar kvinnor och män lika. Sverige bör överväga en förstärkning och utvidgning av såväl principen om lika lön för lika arbete i artikel 119 som den allmänna principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Jämställdhetsperspektivet bör enligt Centern genomsyra all politik och alla program inom EU. Kvinnors representation i EU:s institutioner måste öka. En positiv särbehandling bör kunna användas för att utjämna orättvisor mellan könen.
Folkpartiet liberalerna förordar i motion U19 att Sverige vid regeringskonferensen bör föra fram förslag om att unionsfördraget kompletteras med ett stycke om medborgarnas grundläggande rättigheter och ett förbud mot all sorts diskriminering.
Vänsterpartiet i motion U22 (yrk. 10) anser när det gäller jämställdhet att konvergenspolitiken och EMU- förberedelserna försvårar en politik för full sysselsättning och pressar landet till nedskärningar inom den offentliga sektorn. Det innebär enligt motionen i praktiken en anpassning i riktning mot de lägre nivåer på offentlig service, kvinnlig förvärvsfrekvens och sociala trygghetssystem som finns i andra EU- länder. Enligt Vänsterpartiet raseras därmed grunden för jämställdheten mellan könen. En jämställdhetspolitik som endast inriktas på fler kvinnor i beslutande församlingar, fler kvinnliga chefer, ökade utbildningsinsatser osv. riskerar att bli begränsad till välutbildade och välavlönade kvinnor. Regeringens ambitioner på jämställdhetsområdet är enligt Vänsterpartiet vällovliga men saknar realism med hänsyn till den pågående utvecklingen inom EU. Det är dock bra att regeringen verkar för förstärkta skrivningar om jämställdhet i fördragen.
Miljöpartiet de gröna i motion U29 (yrk. 12) är kritiskt till att regeringen i skrivelsen till riksdagen beträffande jämställdhetsfrågan inte ger konkreta besked i sak om vilka åtgärder man avser att driva och vilka krav som kommer att ställas vid regeringskonferensen. Miljöpartiet anser att Sverige bör driva kravet om könskvotering inom EU:s institutioner.
Utskottets bedömning
I regeringens skrivelse sägs i fråga om jämställdhetsarbetet att en central utmaning för regeringskonferensen är att inrikta EU-samarbetet mer på människors behov och problem i vardagen för att på så sätt öka unionens medborgerliga förankring. Utskottet anser att det är en riktig bedömning och att EU bör göra mer för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män.
Redan i Romfördraget fastslogs i artikel 119 att kvinnor och män skall ha lika lön för lika arbete. Likalöneprincipen infördes i fördraget främst på grund av att lönediskriminering av kvinnor sågs som en potentiell källa till snedvriden konkurrens mellan medlemsländerna. Efter hand har artikel 119 utvecklats till en viktig bas för EU:s jämställdhetspolitik.
Jämställdhetsfrågan som är en del av EU:s sociala dimension omfattar numera direkt lagstiftning (direktiv) men också rekommendationer inom olika områden samt insatser av olika slag inom ramen för olika jämställdhetsprogram.
Europeiska unionens råd antog i december 1995 ett nytt - det fjärde - handlingsprogram för jämställdhet mellan kvinnor och män för perioden 1996-2000. Det syftar främst till erfarenhetsutbyte, stöd till projekt och till att sprida goda exempel. Därutöver aviseras bl.a. ökade insatser för att övervaka att befintlig lagstiftning på jämställdhetsområdet genomförs i medlemsländerna. Programmet syftar också till att främja att jämställdhetsaspekter genomsyrar alla politikområden.
Genom EG-domstolens avgöranden har en relativt omfattande rättspraxis vuxit fram kring artikel 119, och genom avgörandena har likalöneprincipen givits direkt effekt i medlemsländerna. Artikel 119 i Romfördraget grundar således rättigheter och skyldigheter inte bara för medlemsländerna utan också för enskilda människor.
EU:s lagstiftning på jämställdhetsområdet omfattar ett antal direktiv. En särställning bland dessa intar det s.k. likalönedirektivet (75/117/EEG) som ger ytterligare riktlinjer för hur medlemsländerna skall närma sin nationella lagstiftning till likalöneprincipen i artikel 119.
Övriga direktiv behandlar frågor om likabehandling av kvinnor och män när det gäller anställning, yrkesutbildning, befordran och arbetsvillkor (76/207/EEG), likabehandling på socialförsäkringsområdet (79/7/EEG) samt i fråga om kollektiva försäkringar i arbetslivet (86/378/EEG) och, slutligen, likabehandling av kvinnliga och manliga egenföretagare (inklusive jordbrukare) (86/613/EEG). Till jämställdhetsdirektiven får även anses höra direktivet (92/85/EEG) om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatser för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar.
Den lagstiftning som finns inom EU på jämställdhetsområdet utgörs av minimikrav, och det är i många fall fullt möjligt för enskilda länder att föra en politik med längre gående ambitioner. Utskottet bedömer att det finns betydande skillnader mellan EU:s medlemsländer i fråga om jämställdhet och att det allmänt sett finns goda skäl för att verka för en höjning av ambitionsnivån.
I ett internationellt perspektiv betraktas ofta Sverige och övriga nordiska länder som föregångare i arbetet för att nå jämställdhet mellan kvinnor och män. Det gäller den förhållandevis höga andelen kvinnor i politiska och andra beslutande församlingar liksom de mycket goda möjligheterna för kvinnor att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap.
Sveriges starka ställning i dessa frågor ställer krav på insatser i det internationella samarbetet - inte minst inom ramen för EU-samarbetet. Det skapar enligt utskottets mening också förväntningar bland många medlemsländer om att Sverige aktivt skall bidra till utvecklingen på social- och jämställdhetsområdet i Europa. Detta kan ske på många olika sätt, i det politiska samarbetet liksom genom Sveriges deltagande i EU:s expertkommittéer, nätverk m.m. Det kan också ske genom att tydligare markera jämställdhetsfrågans betydelse i EU:s fördrag.
Utskottet ser med tillfredsställelse att Sverige vid den kommande regeringskonferensen kommer att arbeta för att öka samarbetet på jämställdhetsområdet genom att förstärka fördragen i detta hänseende och genom att verka för att jämställdhet blir ett centralt mål för unionens arbete och genom att det klargörs att jämställdhetsperspektivet måste beaktas i alla gemenskapens aktiviteter (s.k. mainstreaming).
Aktiva åtgärder och jämställdhet mellan kvinnor och män är i dag inga EG- rättsliga begrepp. Enligt utskottets uppfattning bör artikel 119 i Romfördraget om lika lön ändras så att den omfattar också andra frågor i arbetslivet. Det viktigaste är dock att artikeln slår fast att jämställdhet mellan kvinnor och män skall främjas och att aktiva åtgärder därvid är tillåtna.
En fördragsändring enligt denna modell skulle enligt utskottets mening höja jämställdhetsfrågornas status och tydliggöra dem. Samtidigt måste dock subsidiaritetsprincipens betydelse på jämställdhetsområdet markeras.
Utskottet noterar med tillfredsställelse den gemensamma grundsynen partierna emellan i frågan som manifesteras i de motioner som väckts.
Centerpartiets motion innehåller en rad detaljerade förslag om jämställdhetsarbetets inriktning i EU som utskottet i de flesta fall sympatiserar med. Några förslag - t.ex. förslaget om positiv särbehandling av kvinnor - är inte okomplicerade och kräver noggranna överväganden.
Frågan om positiv särbehandling, eller könskvotering, tas även upp i Miljöpartiets motion.
Utskottet erinrar om EU-domstolens dom i oktober 1995 som aktualiserar förutsättningarna för könskvotering och positiv särbehandling i EU-länderna. Enligt domen strider nationella regler som garanterar kvinnor absolut och ovillkorlig företrädesrätt vid tjänstetillsättning mot det ovan redovisade direktivet 76/207 om likabehandling av kvinnor och män i fråga om anställning, yrkesutbildning, befordran och arbetsvillkor.
Enligt utskottets bedömning bör en positiv särbehandling av icke tvingande slag kunna godtas som en åtgärd för att främja jämställdhetssträvandena.
Motion U25 i här aktuell del får anses huvudsakligen tillgodosedd med vad utskottet anfört. I övrigt bör motionen liksom motion U29 i berörd del inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet vill vidga inriktningen vid konferensen till att gälla frågan om ett allmänt diskrimineringsförbud. Utskottet kan i och för sig känna sympati för de tankar som förs fram i motionerna men befarar att jämställdhetsfrågan med en sådan inriktning lätt kommer bort i diskussionen. Utskottet anser att det vid en konferens av aktuellt slag är en fördel att driva frågor som är klart avgränsade till sin omfattning. Diskussionen om ett allmänt diskrimineringsförbud kan lätt komma att fokuseras på avgränsningen, dvs. frågan om vilka kategorier som skall omfattas och vilka diskriminerande beteenden som skall omfattas av förbudet.
Utskottet är vidare inte övertygat om att den utvidgning av överstatligheten på området som ett allmänt diskrimineringsförbud skulle innebära enbart är av godo eftersom det sker på bekostnad av nationell självbestämmanderätt. Ett allmänt diskrimineringsförbud i EU:s fördrag innebär att förbudets omfattning exklusivt avgörs av EU-domstolen med allt vad det innebär av svåröverblickbara konsekvenser.
Utskottet anser sammanfattningsvis att jämställdhetsfrågan i sig är så viktig att den utan att blandas ihop med andra vidare frågor skall drivas vid konferensen. Utskottet avstyrker med det anförda motion U23 i motsvarande del.
Utskottet är ense med Vänsterpartiet om ambitionen att jämställdhetsarbetet inom EU inte endast skall inriktas på välutbildade och välavlönade kvinnor.
Utskottet kan å andra sidan inte dela Vänsterpartiets uppfattning att EMU- processen skulle rasera grunden för jämställdhetsarbetet. De konvergenskriterier som åsyftas i motionen är enligt utskottets mening ett uttryck för vad som bör känneteckna en sund och stark ekonomi. Enligt utskottets uppfattning är en sund och stark ekonomi snarare en förutsättning än ett hinder för jämställdhetsarbetet.
Motion U22 i motsvarande del avstyrks därmed.
Skrivelsen, avsnitt 7.1 Sysselsättning
Hög tillväxt och hög sysselsättning är centrala mål för gemenskapen enligt artikel 2 i Romfördraget. Inför regeringskonferensen måste frågan ställas om fördraget i övriga delar betonar de mål som anges i artikel 2 i tillräcklig grad och om fördraget tillhandahåller tillräckliga medel för att uppnå dessa mål.
Ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitik i fördraget skulle ge frågan en större tyngd i ett mer långsiktigt perspektiv. Avsnittet skulle slå fast gemensamma mål, gemensamma procedurer och ett gemensamt åtagande att följa vissa principer för sysselsättningspolitiken.
I fördraget bör starkare mekanismer skapas för samordning mellan finans- och arbetsmarknadsministrarna och en särskild sysselsättningskommitté upprättas med företrädare på statssekreterarnivå från Finans- och Arbetsmarknadsdepartementen. En ökad samordning av den ekonomiska politiken bör eftersträvas för att nå en högre och jämnare tillväxt och sysselsättning.
Inom ramen för den s.k. multilaterala övervakningen finns i dag procedurer för övervakning av medlemsländernas ekonomiska politik. Övervakningen av sysselsättningen har emellertid inte samma tyngd och konkretion som övervakningen av andra aspekter av den ekonomiska politiken. Ändringar i fördraget bör göras för att stärka procedurerna för övervakning av medlemsländernas och gemenskapens åtgärder för sysselsättningen.
Motioner
Moderaterna i motion U23 (delvis) kritiserar regeringens förslag om en sysselsättningsunion som man inte anser bör fullföljas vid regeringskonferensen. Förslaget är illa underbyggt och har endast presenterats på ett osammanhängande sätt. EU 96-kommittén har inte fått ett tillräckligt seriöst underlag för att kunna göra en meningsfull studie av idén.
I motionen sägs att regeringens avsikt med förslaget torde vara att medlemsländerna skall samordna sin ekonomiska politik för att genom ökade statsutgifter försöka minska arbetslösheten. Det finns enligt motionen en tro inom socialdemokratin att det var denna politik som under 30-, 50- och 60-talen som ledde till välstånd och utveckling i bl.a. Sverige och att en sådan politik i dag skulle kunna föras på en gemensam europeisk nivå. Resonemanget bygger enligt motionen på myter och missuppfattningar. Tanken att föra en s.k. neo-keynesiansk ekonomisk politik på EU-nivå möts med stor tveksamhet och motstånd från de flesta medlemsländerna.
I regeringens skrivelse förringas eller förtigs det arbete som gjorts sedan länge i EU för att bringa ned arbetslösheten. Kommissionens vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och arbete liksom Essendeklarationen nämns inte. Enligt motionen kommer ett fullföljande av den inre marknaden och en stabil gemensam valuta i kombination med att medlemsländerna fullföljer Essen- deklarationens rekommendationer att ge de bästa förutsättningarna för att nya riktiga jobb skapas. Arbetet får inte försinkas genom att regeringskonferensen ägnar sig åt frågor om helt nya strukturer. Att på konferensen ta upp det illa genomtänkta förslaget om en sysselsättningsunion leder inte framåt och kan i värsta fall urholka samarbetet.
En gemensam valuta och den därav följande gemensamma penningpolitiken innebär betydande fördelar för Sverige.
I arbetet med att förenkla och förtydliga EU:s fördragstexter kan det vara motiverat att tydliggöra de övergripande målen för samarbetet. I motionen framhålls därvid målet att underlätta den ekonomiska utvecklingen i medlemsländerna - vilket leder till ökad sysselsättning.
Den moderata politiken står enligt motionen för en strävan till uthålligt låg arbetslöshet och goda reallöner i kontrast till den socialdemokratiska politiken kännetecknad av låga reallöner och hög arbetslöshet.
Centern framhåller i motion U25 att den höga arbetslösheten tillsammans med hoten mot vår gemensamma miljö är Europas värsta gissel. I motionen sägs att regeringens ambitioner om att införa ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitik i Romfördraget är väl värda att pröva. Förslaget får enligt motionen dock inte bara bli ord utan det är viktigt att samarbetet görs operativt.
Centern stöder regeringens förslag om att inrätta en procedur för att övervaka genomförda åtgärder för att stimulera sysselsättningen. Partiet anser vidare att det finns anledning att öka samordningen mellan finans- och arbetsmarknadsministrarna exempelvis som regeringen föreslagit genom att upprätta en särskild sysselsättningskommitté.
I motionen sägs att rekommendationerna i enhetsrapporten och från Europeiska rådets möte i Madrid visar den nödvändiga inriktningen av sysselsättningspolitiken såväl på nationell som europeisk nivå. Här rekommenderas medlemsländerna att prioritera utbildning, flexibel arbetsorganisation och arbetstid, översyn av indirekta arbetskostnader, aktiva åtgärder för sysselsättning i stället för passiva åtgärder för arbetslösa, lokala sysselsättningsinitiativ samt hög effektivitetsnivå i trygghetssystemen på ett sätt som inte motverkar aktivt arbetssökande.
Enligt motionen delar Centern kommissionens uppfattning i vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning att skatteväxling är ett verksamt medel för att stimulera fler arbeten. En framgångsrik sysselsättningspolitik kräver enligt Centern ett företagarvänligt klimat (yrk. 4).
Folkpartiet i motion U19 anser att arbetslösheten är det största sociala, ekonomiska och mänskliga problemet i Europa. Med rätt politik kan Europas länder häva långtids- och massarbetslösheten och hävda sig i konkurrensen med områden med snabb tillväxt i Asien och Nordamerika.
Ekonomin i dag är starkt internationaliserad, och isolerade insatser från enskilda länder ger inte längre tillräckliga effekter. Samarbete mellan länder ger bättre instrument och handlingskraft för att lösa problemen och utveckla Europas ekonomier mot tillväxt och ökad sysselsättning.
I motionen understryks att ekonomisk politik, sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik har fått en högre prioritet inom EU och att en gemensam strategi för tillväxt, jobb, ekonomisk stabilitet och låg inflation har formulerats. Samordnade insatser i fråga om infrastruktur, framför allt informationsteknologi, miljö och energi, framhålls i motionen som områden där EU har en viktig roll att spela i ansträngningarna att öka sysselsättningen i Europa.
I motionen kritiseras regeringens blygsamma ambitioner med det ekonomiska samarbetet som sägs syfta till att skapa opinion för en arbetsmarknadspolitik enligt svenskt mönster i övriga medlemsländer. En aktiv arbetsmarknadspolitik är i och för sig viktig och kan ge positiva effekter men räcker inte för att långsiktigt lösa Europas tillväxt- och konkurrensproblem. Det är tydligt att regeringens förord för en s.k. sysselsättningsunion inte kan väntas ge några positiva bidrag till Sveriges förmåga till tillväxt.
Folkpartiets strategi för ökad sysselsättning utgörs av mer än arbetsmarknadspolitik, och i motionen föreslås ett tillkännagivande till regeringen om en skatteväxling för jobben och miljön (yrk. 4). Enligt partiets bedömning kommer nettotillskottet av nya arbeten att komma i den privata tjänstesektorn, där småföretagen är starkt dominerande. En klok strategi för Europa är därför att stimulera till fler arbeten i den privata tjänstesektorn genom lägre beskattning av arbete. Sverige bör därför verka för att EU snarast ändrar sina regler för mervärdesskatt så att lägre tjänstemoms kan införas i de medlemsländer som så önskar. En positiv särbehandling av tjänstesektorn är också motiverad ur jämställdhetssynpunkt eftersom det i den sektorn finns många jobb som av tradition främst intresserar kvinnor.
Vänsterpartiet delar i motion U22 regeringens uppfattning att arbetslösheten är den största politiska utmaningen inom EU och att sysselsättningsfrågan bör ges högsta prioritet vid regeringskonferensen. Partiet anser dock att regeringens strategi för en s.k. sysselsättningsunion inte är trovärdig.
Enligt motionen skall kampen mot arbetslösheten ha mellanstatlig karaktär, och det behövs mer av samarbete för att få ned arbetslösheten. Samarbetet måste dock bygga på en helt annan ekonomisk-politisk grundval än EMU- processens konvergenskriterier och det uppgivna tänkande som dominerar bl.a. EU:s arbetsmarknadspolitik.
Regeringens förslag om en samordning mellan arbetsmarknadsministrarnas och finansministrarnas åtgärder och inrättande av en särskild sysselsättningskommitté kan enligt motionen vara ett steg på vägen.
Ambitionsnivån måste enligt Vänsterpartiet höjas radikalt. Syftet med en sysselsättningskommitté bör vara att utveckla och genomföra en samordnad politik mot arbetslösheten och därmed garantera en uthållig och socialt balanserad ekonomisk utveckling.
Procedurerna för övervakning av medlemsländernas och gemenskapens åtgärder bör stärkas, och en diskussion bör föras om hur länderna skall finansiera åtgärder mot arbetslöshet utan att konkurrensförhållandena försämras.
Enligt motionen är det vidare rimligt att det politiska samarbetet mot arbetslösheten får kvantitativa mål som bör genomföras under en period på tre till fem år (yrk. 17). Målen som kan preciseras i ett särskilt protokoll kan t.ex. vara: en kraftigt förhöjd kvinnlig förvärvsfrekvens, en halvering av arbetslösheten, garanterad sysselsättning för ungdomar under 18 år, garanterad sysselsättning för ungdomar under 25 år efter hundra dagars arbetslöshet, minst en praktikant per påbörjat femtiotal anställda i företag med minst 25 anställda, sex timmars arbetsdag bör eftersträvas, arbetsgivare skall avsätta minst fyra timmar per vecka för organiserad kompetensutveckling.
Enligt motionen skall slutligen varje medlemsland garantera alla medborgare tillgång till allmännyttiga tjänster som sjukvård, utbildning, äldre- och barnomsorg samt post- och teletjänster till rimliga kostnader (yrk. 18).
Miljöpartiet kritiserar i motion U29 regeringen för att automatiskt koppla ihop ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Miljöpartiet ifrågasätter vidare om det innebär något nytt och leder till låg arbetslöshet att föra in ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitiken i fördraget.
Sysselsättningsfrågan tas redan upp i Romfördraget, och de flesta medlemsländerna har redan sysselsättningsmål. Det nya avsnittet om sysselsättningen skall enligt skrivelsen innehålla gemensamma procedurer och ett gemensamt åtagande att följa vissa principer för sysselsättningspolitiken. Miljöpartiet ställer sig undrande om Socialdemokraterna skulle ha varit inne på samma linje om det varit en borgerlig regering som hävdat att Sveriges ståndpunkt var att följa principer om ökad lönespridning, urholkad arbetsrätt och subventionerade hemarbeten.
Miljöpartiet motsätter sig överstatliga principer för sysselsättningspolitiken eftersom principerna inte kan rubbas även om medborgarna i ett medlemsland i val väljer en annan politisk inriktning (yrk. 18). Partiet är dessutom mycket oroat över vilka principer för att minska arbetslösheten som kan komma att beslutas.
Kristdemokratiska samhällspartiet stöder enligt motion U21 regeringens vilja att åstadkomma en gemensam politik för ekonomisk tillväxt och nya arbeten - en sysselsättningsunion. Enligt motionen bör emellertid en sysselsättningsunion bara skapas om den får en sådan utformning att den kan generera nya riktiga arbeten.
Kristdemokraterna pekar på att Europeiska rådet i Essen med stor samstämmighet definierat vilka åtgärder som måste vidtas för att långsiktigt och varaktigt vitalisera den europeiska arbetsmarknaden. Enligt rådet skall kampen mot arbetslösheten fokuseras kring: utbildning, sysselsättningsintensiv tillväxt, minskade indirekta lönekostnader, ökad arbetsmarknadspolitisk effektivitet och förstärkta insatser för utsatta grupper. Enligt motionen kräver regeringens trovärdighet i sysselsättningsfrågan att man på hemmaplan inte bedriver en ideologisk à la carte-politik utan försöker leva upp till alla punkterna i Essenöverenskommelsen. Regeringen bör alltså föra en politik som också innebär minskade indirekta lönekostnader, arbetsmarknadspolitisk flexibilitet och sysselsättningsintensiv tillväxt.
Det är, framhålls i motionen, anmärkningsvärt att regeringen i frågan stannat för ett svagt och mellanstatligt samarbete.
Kristdemokraterna anser att Europa behöver nya företag och företagare. Ett gynnsamt klimat för små och medelstora företag och för nyföretagande i Europa är av största vikt i kampen mot arbetslösheten.
För att åstadkomma en verkningsfull tillväxt och en sysselsättningsunion måste enligt motionen de fem Essenpunkterna få en fast institutionell ram (yrk. 43). EU kan inte lösa alla problem, och den huvudsakliga ansträngningen för att utveckla fler utvecklingskraftiga företag måste enligt motionen göras nationellt genom olika tillväxtfrämjande åtgärder.
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan ställt sig bakom uppfattningen att en övergripande målsättning för regeringskonferensen bör vara att öka unionens medborgerliga förankring. En sådan målsättning förutsätter enligt utskottets mening att EU kan visa resultat i sysselsättningsfrågan.
Den låga sysselsättningen och den höga arbetslösheten är ett av EU:s och de enskilda medlemsländernas allvarligaste problem. Kampen mot arbetslösheten kan inte isoleras till de enskilda medlemsländerna utan måste drivas med högsta prioritet utifrån ett gemensamt europeiskt perspektiv. Utskottet anser att kampen mot arbetslösheten måste ges lika stor tyngd i det europeiska samarbetet som ambitionerna på det monetära området. Det råder som utskottet ser det ingen motsatsställning mellan dessa båda mål, utan tvärtom kan de förstärka varandra.
De beslut som fattades vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994 är av stor betydelse för kampen mot arbetslösheten, och utskottet fäster mycket stor vikt vid en uppföljning av Essenbesluten. Likaså visar slutsatserna av Madridmötet på det stora engagemang och den vilja som finns i det europeiska samarbetet för att prioritera sysselsättningsfrågan. Samtidigt är det enligt utskottets mening viktigt att understryka att det är en sak för varje medlemsland att bedöma den egna situationen och att välja var tyngdpunkten i det nationella sysselsättningsprogrammet skall ligga.
Utskottet ställer sig bakom regeringens vilja att vid regeringskonferensen arbeta för att det i grundfördraget förs in ett avsnitt om sysselsättningspolitik. Avsnittet skall slå fast gemensamma mål, gemensamma procedurer och ett gemensamt åtagande att följa vissa principer för sysselsättningspolitiken. Utskottet stöder också viljan att skapa starkare mekanismer för samordning mellan finans- och arbetsmarknadsministrarna, upprättandet av en särskild sysselsättningskommitté och strävan till en ökad samordning av den ekonomiska politiken för att nå en högre och jämnare tillväxt och sysselsättning.
Utskottet noterar att några av motionerna innehåller detaljerade krav på inriktningen av den svenska positionen under konferensen inbegripet utförliga krav på den sysselsättningspolitik som bör föras inom EU resp. nationellt. Utskottet anser som allmän utgångspunkt att riksdagen inför konferensen inte bör binda upp regeringen med alltför detaljerade anvisningar.
Utskottet noterar den samsyn när det gäller svensk ståndpunkt i sysselsättningsfrågan som redovisas av främst Centern i motion U25, Kristdemokraterna i motion U21 men även i långa stycken av Vänsterpartiet i motion U22.
Utskottet delar därvid helt Centerns uppfattning om att en framgångsrik sysselsättningspolitik bl.a. förutsätter ett företagarvänligt klimat. Utskottet delar å andra sidan inte Vänsterpartiets syn på motsatsförhållandet mellan den monetära politiken och kampen mot arbetslösheten. Utskottet är heller inte berett att nu förorda att riksdagen skall binda upp regeringen att vid konferensen driva frågan om sådana kvantitativa mål som Vänsterpartiet föreslår eller kravet om att ett medlemsland skall garantera alla medborgare vissa allmännyttiga tjänster.
Kristdemokraternas förslag om att ge Essenpunkterna en fast institutionell ram är alltför vagt för att utskottet skall kunna ha någon definitiv uppfattning i frågan. Utskottet anser inte att det är något riksdagen behöver uttala sig om inför regeringskonferensen.
I den mån motionerna U21, U22 och U25, alla i motsvarande delar, inte tillgodosetts av vad som anförts avstyrker utskottet bifall till dem.
Moderaterna i motion U23 och Miljöpartiet i motion U29 är med litet olika utgångspunkter emot att öka det europeiska samarbetet på det sätt som skisserats ovan för att motverka arbetslösheten.
Moderaterna å sin sida anser att det räcker med att fullfölja den inre marknaden, att införa en stabil gemensam valuta och att fullfölja Essenpunkterna. Moderaterna menar vidare att förslaget om en gemensam sysselsättningspolitik är alltför vagt för att genomföras.
Miljöpartiet å andra sidan förefaller att motsätta sig ett överstatligt samarbete på sysselsättningsområdet närmast av demokratiska skäl, dvs. för att den politiska inriktningen inte skall undandras ett medlemslands medborgare.
Utskottet hyser för sin del inte minsta tvivel om att sysselsättningsfrågan måste lösas med mer av europeiskt samarbete. Samtidigt kommer arbetsmarknadspolitiken även i framtiden att vara en nationell angelägenhet. Det är dock av stor vikt att medlemsländerna har en gemensam strategi för att möta arbetslösheten och få till stånd högre sysselsättning.
De åtgärder moderaterna för fram i motionen är enligt utskottets mening inte tillräckliga för att lösa sysselsättningsproblemen i Europa.
Utskottet vill vidare framhålla att det pågår ett intensivt arbete med att närmare utreda hur frågan skall hanteras vid regeringskonferensen.
Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motionerna U23 och U29 i motsvarande delar.
Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att en aktiv arbetsmarknadspolitik i sig inte förslår att lösa vare sig Europas eller Sveriges sysselsättningsproblem. Utskottet uppfattar för sin del inte heller förslaget om ett ökat europeiskt samarbete i sysselsättningsfrågan som en fråga om mer arbetsmarknadspolitik.
Utskottet tror också att nettotillskotten av jobb i framtiden i allt väsentligt kommer att genereras i tjänstesektorn. Folkpartiets förslag om en skatteväxling för att stimulera till fler jobb i tjänstesektorn måste dock sättas in i ett större ekonomiskt sammanhang, och utskottet anser inte att det är nödvändigt för riksdagen att uttala sig i frågan inför den nu aktuella regeringskonferensen. Motion U19 i berörd del avstyrks med det anförda.
Skrivelsen, avsnitt 7.6 Arbetstagarnas rättigheter
Om ett land står utanför det sociala protokollet, som rör bl.a. arbetstagarnas rättigheter, kan det innebära en snedvridning av konkurrensförhållandena om landet tillämpar lägre löner och sämre sociala villkor än övriga länder i EU.
Sverige bör vid regeringskonferensen verka för att det sociala protokollet skrivs in i Romfördraget och därmed kommer att gälla i samtliga medlemsstater.
Arbetsmarknadsparterna och kollektivavtalen har en central roll när det gäller att möta de utmaningar som Europa står inför. Kollektivavtalen kan genom sin flexibilitet många gånger fungera bättre än lagstiftning, särskilt i ett snabbt föränderligt Europa.
Enligt regeringen bör det övervägas om inte sådana fördragsändringar bör genomföras som innebär att kollektivavtal skall kunna jämställas med lagstiftning i de länder där så är möjligt, dvs. där täckningsgraden är hög och där avtalen har rättslig verkan nationellt.
Möjligheten för parterna att vidta stridsåtgärder bör även i framtiden ligga utanför EU:s reglering. Regeringen avser att vid konferensen ta upp frågan om att de enskilda medlemsländerna skall införa nationella regler som möjliggör internationella sympatiåtgärder.
Motioner
Moderaterna i motion U23 (delvis) betonar vikten av en väl fungerande arbetsmarknad inom EU för att förhindra att arbetslösheten låses fast på en hög nivå. Förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare bör huvudsakligen regleras genom nationell lagstiftning. Gemensam lagstiftning erfordras i princip bara i fråga om gränsöverskridande aktiviteter och för att åstadkomma konkurrensneutralitet.
Europeisk reglering av det som i praktiken utgör ersättning för arbete riskerar att leda till betydande välfärdsförluster. De reformer som är nödvändiga för att den svenska arbetsmarknaden skall fungera bättre måste beslutas i Sverige. Härav följer att stridsåtgärder på arbetsmarknaden bör regleras nationellt. Internationella stridsåtgärder bör medges endast i begränsad omfattning.
En stor andel av arbetstagarna i Sverige är sysselsatta i offentliga monopol vilket lett till inlåsningseffekter, en könssegregerad arbetsmarknad och dåligt fungerande lönebildning. Det är en angelägen nationell uppgift att bryta de offentliga monopolen. Arbetet med att bryta monopol i ett vidare perspektiv hanteras bäst inom ramen för den gemensamma marknaden och bör bli nästa steg för den inre marknaden.
Socialpolitik, socialförsäkringar, sociala transfereringar och utbildningspolitik skall inte vara gemenskapspolitik.
Kristdemokraterna i motion U21 (yrk. 5) anser att EU-fördragen skall kompletteras med bl.a. Europarådets sociala stadga och den sociala stadgan som ratificerades år 1989 av elva medlemsstater.
Vänsterpartiet i motion U22 anser att EU:s inre marknad måste reformeras i grunden. Partiet vill bl.a. att gemensamma internationella fackliga och sociala program införs med minimikrav på arbetsrätt, koncernfackligt samarbete osv. (yrk. 26).
Enligt motionen bör regeringen verka för att fördraget tillåter att EU:s direktiv kan implementeras via kollektivavtal (yrk. 42). Det bör också fastslås i fördraget att nationella lagar och avtal gäller arbetstagare från andra länder då de arbetar i det berörda medlemslandet. Sverige bör enligt motionen således driva kravet på en mellanstatlig överenskommelse om att en arbetstagare från tredje land skall ha samma rättigheter i unionen som en EU- medborgare (yrk. 43).
Kurt Ove Johansson (s) i motion U20 begär ett tillkännagivande om vad som sägs i motionen om fördragsändringar för att utveckla den sociala dimensionen. Motionären välkomnar att regeringen avser att verka för ett slut på Storbritanniens konkurrens genom social dumpning. Kravet på att internationella sympatiåtgärder skall vara möjliga i hela EU är viktigt eftersom EU har en gemensam arbetsmarknad. Motionären motsätter sig dock att regeringen därvid låst sig för en reglering utanför EU:s ram. Enligt motionen måste frågan övervägas i samband med diskussionen om på vilket sätt grundläggande fackliga och medborgerliga rättigheter skall garanteras inom EU.
Enligt motionen måste frågan om att skapa en arbetsrättslig grund för fristående avtal på Europanivå lösas.
Motionären anser vidare att regeringen bör verka för att rådet skall kunna fatta beslut om miniminormer inom hela det sociala området med kvalificerad majoritet. Slutligen efterlyser motionären ett resonemang om arbetsmarknadsparternas medverkan. En sådan medverkan förekommer sedan länge i den s.k. permanenta sysselsättningskommittén. I motionen förordas att trepartssamarbetet - regering, arbetsgivare, arbetstagare - stärks.
Utskottets bedömning
EU har en hel del gemensamma regler som rör arbetslivets område. Skälet till det är främst den inre marknadens fria rörlighet över gränserna för arbetskraft. Beslut om sådana regler fattas i allmänhet med enhällighet. Regler som gäller arbetsmiljö beslutas dock med kvalificerad majoritet.
Genom ett avtal fogat till ett särskilt protokoll till Maastrichtfördraget (det sociala protokollet) har alla EU-länder utom Storbritannien enats om att utvidga samarbetet på arbetslivsområdet.
Genom det sociala protokollet har 14 av medlemsstaterna ett eget regelverk för att lägga fram lagförslag som rör arbetslivet. Regelverket gör det möjligt att lagstifta inom ett bredare fält än vad Romfördraget medger. Möjligheten att besluta med kvalificerad majoritet är också större. Regler som antas med stöd av protokollet gäller inte i Storbritannien, däremot på brittiska företag verksamma i annat EU-land. Proceduren enligt det sociala protokollet tas bara till om ministerrådet har misslyckats med att fatta enhälligt beslut enligt Romfördraget.
De mål som anges i det sociala protokollet är bl.a. att främja sysselsättning, förbättra levnads- och arbetsvillkor, skapa ett fullgott socialt skydd och främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter.
På följande områden kan, enligt protokollet, beslut fattas med kvalificerad majoritet:
- arbetsmiljö,
- arbetsvillkor,
- information och samråd med arbetstagare,
- jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden,
- åtgärder för långtidsarbetslösa.
Dessa beslut gäller minimiregler vilka inte hindrar de berörda medlemsländerna att behålla och införa strängare regler.
Enhällighet skall fortfarande gälla vid beslut inom följande områden:
- social trygghet och socialt skydd för arbetstagare,
- skydd för arbetstagare när anställningen upphör,
- representation och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas in tressen
(inkl. medbestämmande),
- anställningsförhållanden för medborgare utanför EU,
- ekonomiska bidrag till sysselsättningsfrämjande åtgärder.
Länderna har i protokollet enats om att inte införa regler på EU-nivå i frågor om löner, föreningsrätt och rätten att vidta stridsåtgärder.
Genom det sociala protokollet har kommissionen en skyldighet att samråda med arbetsmarknadens parter innan den lägger fram förslag till nya regler på arbetslivets område. Parterna har nio månader på sig att försöka lösa frågan genom kollektivavtal på Europanivå. En medlemsstat kan dessutom överlåta åt arbetsmarknadens parter att införliva regler genom kollektivavtal.
Utskottet ställer sig bakom förslaget om att regeringen vid EU:s regeringskonferens verkar för att det sociala protokollet skrivs in i Romfördraget och därmed kommer att gälla i samtliga medlemsstater. Utskottet anser att det i hög grad är ett svenskt intresse att höga krav på arbetslivets område värnas och att alltför stora skillnader mellan medlemsländernas lagstiftning undanröjs.
Moderaterna i motion U23 förespråkar en väl fungerande arbetsmarknad och att förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare huvudsakligen bör regleras genom nationell lagstiftning.
Utskottet kan konstatera att det sociala protokollet, som redovisats ovan, har för arbetstagarna inneburit att viktiga frågor om sysselsättning, arbetsvillkor och socialt skydd kommit upp på EU-nivå. Det är bra och förhindrar konkurrens genom s.k. social dumpning. Den moderata ståndpunkten är enligt utskottets mening därmed på viktiga områden de facto överspelad. I ett par avseenden delar utskottet den moderata uppfattningen. Löner, föreningsrätten och rätten att vidta stridsåtgärder bör regleras på nationell nivå.
Utskottet avstyrker med detta motion U23 i motsvarande del.
Kristdemokraterna vill i motion U21 att EU-fördragen skall kompletteras med Europarådets sociala stadga och EG:s sociala stadga från 1989.
Utskottet anser att frågan behöver utredas. När det gäller EG:s sociala stadga konstaterar utskottet att stadgan är en politisk avsiktsförklaring och att det var för att realisera delar av dess mål som det sociala protokollet tillkom. Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett införlivande av den sociala stadgan inte kan ersätta ett införlivande av det sociala protokollet eftersom dokumenten rör olika dimensioner av samarbetet.
Vilka fördelar som kan uppnås genom ett införlivande av Europarådets sociala stadga är mycket oklart och behöver utredas. Klart är att flertalet av EU:s medlemsländer redan har anslutit sig till denna stadga.
Utskottet avstyrker med detta bifall till motion U21 i berörd del.
Vänsterpartiets uppfattning i motion U22 om att regeringen skall verka för att EU:s direktiv skall kunna implementeras via kollektivavtal förefaller att tillgodoses av vad som sägs i skrivelsen. Partiet förespråkar vidare införandet av gemensamma internationella, fackliga och sociala program med minimikrav på arbetsrätt, koncernfackligt samarbete osv. Vänsterpartiet anser slutligen att regeringen bör driva frågan om en mellanstatlig överenskommelse om att arbetstagare från tredje land skall ha samma rättigheter som EU-medborgare.
Utskottet sympatiserar i stort med vad som sägs i motionen och bedömer att de aktuella frågorna i första hand bör hanteras inom ramen för bestämmelserna i det sociala protokollet. Utskottet anser inte att det finns skäl att inför konferensen binda upp regeringen i fråga om hur den sociala dimensionen skall utvecklas i framtiden. Motion U22 i berörda delar bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd
Kurt Ove Johansson i motion U20 delar regeringens uppfattning om behovet av en gränsöverskridande konflikträtt och rätt till internationella sympatiåtgärder. I motsatts till regeringen menar motionären emellertid att regleringen inte bör ske nationellt utan inom ramen för EU:s regelverk.
Utskottet anser för sin del att möjligheterna för arbetsmarknadsparterna att vidta stridsåtgärder även i framtiden bör ligga utanför EU:s reglering. Det är dock önskvärt med nationella regler som möjliggör internationella sympatiåtgärder.
Motionären tar också upp frågan om behovet av en arbetsrättslig grund på europeisk nivå som skapar garantier för efterlevnaden av avtal mellan europeiska arbetsmarknadsparter. I motionen berörs vidare frågan om att miniminormer skall kunna beslutas med kvalificerad majoritet inom hela det sociala området samt slutligen hur arbetsmarknadsparternas medverkan skall kunna stärkas.
Utskottet anser att motionärens frågor är viktiga och bör övervägas vidare. Utskottet anser att riksdagen inte på det underlag som för närvarande står till buds bör uttala någon bestämd uppfattning i dessa frågor. Motion U20 avstyrks med det anförda.
Övriga frågor
EU:s personalpolitik
Motioner
Inger Lundberg m.fl. (s) anser i motion U24 (yrk. 1) att regeringskonferensen bör ta initiativ till en översyn och modernisering av EU:s personalpolitik. Översynen bör avse löne- och anställningsförmåner för EU-anställda och förtroendevalda. Syftet bör vara att de anställda förutom förvaltningsmässig kompetens skall ha erfarenhet från andra verksamheter på nationell nivå och en god kontakt med vanliga medborgares verklighet i olika europeiska stater. Systemet med livslånga anställningar som mål för EU:s personalpolitik bör enligt motionen ersättas med personalplaner som underlättar nyrekrytering och en sund personalomsättning.
Utskottets bedömning
Enligt vad utskottet erfarit regleras personalpolitiken i EU:s institutioner bl.a. av regler i det s.k. fusionsfördraget och av beslut som fattas av rådet. Initiativrätten på området tillkommer för närvarande exklusivt kommissionen. Förändringar av EU:s personalpolitik kan åstadkommas på två vägar. Antingen genom att medlemsländerna påverkar de inom kommissionen ansvariga tjänstemännen att ta initiativ på området eller genom att medlemsländerna skapar sig en egen initiativrätt över personalpolitiken. Det senare kräver en fördragsändring.
Utskottet anser att EU:s personalpolitik med svenska mått mätt förefaller att vara otidsenlig. Huruvida den är ändamålsenlig eller inte och hur den eventuellt skall förändras är frågor som utskottet med det underlag som står till buds inte kan bedöma.
Utskottet anser att frågan är viktig och att regeringen därför bör följa frågan. Med detta avstyrks motion U24 i berörd del.
Regionalpolitik
Motioner
Centerpartiet framhåller i motion U25 (yrk. 17) att EU:s politik syftar till att främja en harmonisk utveckling inom hela gemenskapen och att gemenskapen enligt artikel 130a särskilt skall sträva efter att minska skillnaderna mellan olika regioner. Fördragsbestämmelsen ger dock inte en heltäckande bild av de särskilda problem som regioner långt från centrum brottas med. Centern förordar att Sverige vid regeringskonferensen verkar för att en bestämmelse införs i fördraget i enlighet med den diskussion som förts i reflektionsgruppen om stöd till regionerna och öarna i Europeiska unionens medlemsstaters yttersta periferi .
Miljöpartiet anser i motion U29 (yrk. 32) att regeringen bör driva frågan om att EU:s regionalpolitiska stöd endast skall utgå till miljövänliga projekt.
Vänsterpartiet anser i motion U22 (yrk. 28) att EU:s inre marknad måste reformeras, och partiet föreslår en rad förändringar. En fungerande frihandel förutsätter att länderna agerar på lika villkor, och i motionen föreslås bl.a. att Regionala driftstöd, t.ex. transportstöd, skall vara tillåtna för att uppväga de nackdelar som klimat och geografiska avstånd innebär.
Utskottets bedömning
Utskottet har ingen annan uppfattning än Centern i motion U25 när det gäller betydelsen av EU:s politik för att främja en harmonisk utveckling inom hela gemenskapen och att minska skillnaderna mellan olika regioner. Utskottet anser dock till skillnad mot motionärerna att EU:s fördrag innehåller det nödvändiga instrumentet - strukturfonderna - för att förverkliga en bra regionalpolitik. Utskottet ser inget behov av en fördragsändring och avstyrker bifall till motion U25 i här berörd del.
EU:s strukturfondsmedel skall självfallet användas med tillbörlig miljöhänsyn. Något särskilt uttalande härom från riksdagens sida med anledning av EU:s regeringskonferens bedömer utskottet inte vara nödvändigt. Motion U29 i berörd del avstyrks med det anförda.
Sverige kan enligt EU:s regler lämna transportstöd enligt nuvarande regler förutsatt att vissa anpassningar görs före 1997. Kommissionen har ännu inte behandlat frågan om tillåtligheten av andra svenska driftstöd i form av sysselsättningsbidrag och nedsatta socialavgifter. De statliga företagsstöden ses för närvarande över i en offentlig utredning (dir. 1995:124).
Utskottet bedömer att inte heller denna fråga bör föranleda något uttalande från riksdagens sida inför regeringskonferensen. Utskottet avstyrker därför bifall till motion U22 i berörd del.
Stockholm den 20 februari 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ulrica Messing (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds) och Ingrid Burman (v).
Avvikande meningar
1. Jämställdhet
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets bedömning i avsnittet Jämställdhet som börjar med Utskottet noterar och slutar med i motsvarande del bort ha följande lydelse:
Diskriminering i samhällslivet är ett allvarligt problem i Sverige och de flesta medlemsländerna. Många enskildas rätt träds för när på grund av fördomar. Även om rättssäkerheten garanteras av medlemsländernas grundlagar eller motsvarande regelverk är det viktigt att EU klart slår fast principen om icke- diskriminering på grund av nationalitet, kön, ras eller religion. Sverige bör vid regeringskonferensen verka för att ett allmänt diskrimineringsförbud förs in i EU:s fördrag. Detta bör riksdagen med anledning av motion U23 i motsvarande del som sin mening ge regeringen till känna.
2. Jämställdhet
Ingrid Burman (v) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets bedömning under avsnittet Jämställdhet som börjar med Utskottet är ense och slutar med avstyrks därmed bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening visar erfarenheten att grundförutsättningen för jämställdheten har varit en politik för full sysselsättning och en välfungerande offentlig sektor. Vidare har en välutbyggd barnomsorg, äldreomsorg osv. över huvud taget gjort det möjligt för kvinnor att förvärvsarbeta. Konvergenspolitiken och EMU-förberedelserna försvårar enligt utskottets uppfattning en politik för full sysselsättning och pressar Sverige till nedskärningar inom den offentliga sektorn. I praktiken innebär det en anpassning i riktning mot de lägre nivåer på offentlig service, kvinnlig förvärvsfrekvens och sociala trygghetssystem som finns i andra EU- länder. Utskottet anser att grunden därmed raseras för jämställdheten mellan könen. En jämställdhetspolitik som endast inriktas på fler kvinnor i beslutande församlingar, fler kvinnliga chefer, ökade utbildningssatsningar osv. riskerar att bli begränsad till välutbildade, välavlönade kvinnor. Regeringens vällovliga ambitioner på jämställdhetens område saknar realism med hänsyn till den pågående utvecklingen inom EU. Det är dock positivt att regeringen verkar för att det införs förstärkta skrivningar om jämställdhet i fördragen. Vad utskottet med anledning av motion U22 i berörd del anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
3. Sysselsättning
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser att dels den del av arbetsmarknadsutskottets bedömning i avsnittet Sysselsättning som börjar med Utskottet har och slutar med och sysselsättning , dels den del av utskottets yttrande som börjar med Moderaterna i och slutar med i motsvarande delar bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag om en sysselsättningsunion är knappast av ett sådant slag att det kan fullföljas vid regeringskonferensen. Förslaget är illa underbyggt och har endast presenterats på ett osammanhängande sätt. EU 96- kommittén har inte fått ett tillräckligt seriöst underlag för att kunna göra en meningsfull studie av idén.
Avsikten med regeringens förslag torde vara att medlemsländerna skall samordna sin ekonomiska politik för att genom ökade statsutgifter försöka minska arbetslösheten. Det finns inom socialdemokratin en tro att det var denna politik som under 1930-, 1950- och 1960-talen ledde till välstånd och utveckling i bl.a. Sverige och att en sådan politik i dag skulle kunna föras på en gemensam europeisk nivå. Detta är myter och missuppfattningar och de flesta av EU:s medlemsländer är motståndare till tanken att föra en s.k. neo-keynesiansk ekonomisk politik.
I regeringens skrivelse förtigs eller förringas det arbete som gjorts inom EU för att bringa ned arbetslösheten. Kommissionens vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och arbete liksom Essendeklarationen nämns inte.
Enligt utskottets mening kommer ett fullföljande av den inre marknaden och en stabil gemensam valuta i kombination med att medlemsländerna fullföljer Essendeklarationens rekommendationer att ge de bästa förutsättningarna för att nya riktiga jobb skapas inom EU. Utskottet anser att arbetet inte får försinkas genom att regeringskonferensen ägnar sig åt frågor om helt nya strukturer av det slag regeringen nu aktualiserar. Helt avgörande i dag är att regeringen med all kraft fullföljer de åtgärder nationellt som Essen- programmet innehåller.
Utskottet anser att det i arbetet med att förenkla och förtydliga EU:s fördragstexter kan vara motiverat att tydliggöra de övergripande målen för samarbetet. Därvid bör enligt utskottets mening särskilt betonas målet att underlätta den ekonomiska utvecklingen i medlemsländerna - vilket kommer att leda till ökad sysselsättning. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion U23 i motsvarande del som sin mening ge regeringen till känna. Motion U29 i motsvarande del avstyrks därmed.
4. Sysselsättning
Elver Jonsson (fp) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets bedömning i avsnittet Sysselsättning som börjar med Utskottet delar och slutar med det anförda bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att arbetslösheten är det största sociala, ekonomiska och mänskliga problemet i Europa. Med rätt politik kan Europas länder häva långtids- och massarbetslösheten och hävda sig i konkurrensen med områden med snabb tillväxt i Asien och Nordamerika.
Enligt utskottets mening är ekonomin i dag starkt internationaliserad, och isolerade insatser från enskilda länder ger inte längre tillräckliga effekter. Samarbete mellan länder ger bättre instrument och handlingskraft för att lösa problemen och utveckla Europas ekonomier mot tillväxt och ökad sysselsättning.
Inom EU har ekonomisk politik, sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik fått en högre prioritet och en gemensam strategi för tillväxt, jobb, ekonomisk stabilitet och låg inflation har formulerats.
Utskottet bedömer att EU har en viktig uppgift för samordnade insatser inom områdena infrastruktur, framför allt informationsteknik, miljö och energi i syfte att öka sysselsättningen i Europa.
Utskottet anser att regeringens ambitioner på det ekonomiska området är blygsamma och alltför ensidigt inriktas på att skapa opinion för en arbetsmarknadspolitik enligt svenskt mönster. En aktiv arbetsmarknadspolitik är i och för sig viktig men räcker inte för att långsiktigt lösa Europas tillväxt- och konkurrensproblem. Som utskottet ser det kan förslaget om en s.k. sysselsättningsunion inte ensamt bidra till att Sverige får en god förmåga till tillväxt.
Utskottet vill se en strategi som utgörs av mer än arbetsmarknadspolitik och förordar en skatteväxling för jobben och miljön. Nettotillskottet av nya arbeten kan förväntas komma i den privata tjänstesektorn, där småföretagen är starkt dominerande. Utskottet anser därför att en klok strategi för Europa är att stimulera till fler arbeten i den privata tjänstesektorn genom lägre beskattning av arbete. Sverige bör enligt utskottets mening verka för att EU ändrar sina regler för mervärdesskatt så att lägre tjänstemoms kan införas i de medlemsländer som så önskar. En viss positiv särbehandling av tjänstesektorn är också motiverad ur jämställdhetssynpunkt eftersom det här av tradition finns många jobb som främst intresserar kvinnor. Detta bör riksdagen med anledning av motion U19 i motsvarande del som sin mening ge regeringen till känna.
5. Sysselsättning
Ingrid Burman (v) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets bedömning i avsnittet Sysselsättning som börjar med Utskottet delar och slutar med allmännyttiga tjänster bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att arbetslösheten är den största politiska utmaningen inom EU och att sysselsättningsfrågan bör ges högsta prioritet vid regeringskonferensen. Enligt utskottets uppfattning är dock regeringens strategi för en s.k. sysselsättningsunion inte trovärdig. Strategin måste bygga på en helt annan ekonomisk-politisk grundval än EMU- processens konvergenskriterier och det uppgivna arbetsmarknadspolitiska tänkande som dominerar EU. Utskottet anser dock att förslaget om en samordning mellan arbetsmarknadsministrarnas och finansministrarnas åtgärder och inrättande av en särskild sysselsättningskommitté kan vara ett steg på vägen. Kampen mot arbetslösheten bör ha mellanstatlig karaktär. Syftet med en sysselsättningskommitté bör vara att utveckla och genomföra en samordnad politik mot arbetslösheten och därmed garantera en uthållig och socialt balanserad ekonomisk utveckling.
Utskottet anser att proceduren för samordning av medlemsländernas åtgärder bör stärkas, och diskussionen bör föras om hur länderna skall finansiera åtgärder mot arbetslöshet utan att konkurrensförhållandena försämras. I förhållande till regeringens förslag bör enligt utskottets mening ambitionsnivån höjas radikalt.
Utskottet anser att det är rimligt att det politiska samarbetet mot arbetslösheten får kvantitativa mål som bör genomföras under en period på tre till fem år. Målen kan lämpligen preciseras i ett särskilt protokoll och kan t.ex. vara: en kraftigt höjd kvinnlig förvärvsfrekvens, en halvering av arbetslösheten, garanterad sysselsättning för ungdomar under 18 år, garanterad sysselsättning för ungdomar under 25 år efter hundra dagars arbetslöshet, minst en praktikant per påbörjat femtiotal anställda i företag med minst 25 anställda, sex timmars arbetsdag bör eftersträvas och arbetsgivare skall avsätta minst fyra timmar per vecka för organiserad kompetensutveckling.
Vad utskottet anfört med anledning av motion U22 i berörd del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
6. Sysselsättning
Barbro Johansson (mp) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets bedömning i avsnittet Sysselsättning som börjar med Utskottet hyser och slutar med motsvarande delar bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i motsats till regeringen att ekonomisk tillväxt inte automatiskt leder till ökad sysselsättning. I Tyskland ökar för närvarande arbetslösheten trots en relativt hög tillväxttakt.
Utskottet anser att det inte från regeringens skrivelse går att utröna vad den föreslagna s.k. sysselsättningsunionen innebär. Den förefaller inte innebära något nytt eftersom sysselsättningsfrågan redan tas upp i Romfördraget och de flesta medlemsländerna redan har sysselsättningsmål. Såvitt utskottet kan bedöma kommer förslaget inte att leda till låg arbetslöshet.
Utskottet ställer sig mycket frågande inför förslaget om gemensamma mål, gemensamma procedurer och ett gemensamt åtagande att följa vissa principer för sysselsättningspolitiken. Förslaget innebär att regeringen låser fast Sverige vid principer om ökad lönespridning, urholkad arbetsrätt och subventionerade hemarbeten.
Utskottet motsätter sig överstatliga principer för sysselsättningspolitiken eftersom dessa principer inte kommer att kunna rubbas i de enskilda länderna även om medborgarna i allmänna val väljer en annan politik. Utskottet är dessutom mycket oroat över vilka principer för att minska arbetslösheten som kan komma att beslutas. Enligt utskottets mening bör i stället låg arbetslöshet ingå som en del av de samlade konvergenskraven för EMU.
Utskottet anser det vara utmanande av regeringen att i skrivelsen till riksdagen inte beröra den centrala och akuta frågan om energi- och koldioxid skatt. För att växthuseffekten skall kunna hejdas måste utsläppen av koldioxid från fossila bränslen minskas radikalt. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att vid regeringskonferensen driva att en lägsta energi- och koldioxidskatt skall införas obligatoriskt och på en lägsta nivå i enlighet med vad EU-kommissionen föreslagit. Utskottet anser vidare att regeringen vid konferensen skall driva och påskynda den s.k. vitbokens idéer om skatteväxling som en del av ett mellanstatligt samarbete. Detta bör riksdagen med anledning av motion U29 i motsvarande del som sin mening ge regeringen till känna. Motion U23 i motsvarande del avstyrks därmed.
7. Arbetstagarnas rättigheter
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets bedömning under avsnittet Arbetstagarnas rättigheter som börjar med Utskottet ställer och slutar med motsvarande del bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den devalveringspolitik som bl.a. Sverige under en lång rad av år har fört innebär en form av social dumpning. Genom införandet av en gemensam valuta kommer en sådan politik inte längre att kunna föras, vilket blir ett betydelsefullt framsteg.
Enligt utskottets mening är det av stor betydelse att arbetsmarknaderna i EU:s medlemsländer fungerar väl och kan anpassa sig till förändrade förhållanden för att arbetslösheten inte skall fastna på en hög nivå.
Förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare bör som utskottet ser det huvudsakligen regleras genom nationell lagstiftning. Gemensam lagstiftning erfordras i princip bara i fråga om gränsöverskridande aktiviteter och för att åstadkomma konkurrensneutralitet.
En europeisk reglering av det som i praktiken utgör ersättning för arbete riskerar att leda till betydande välfärdsförluster. Utskottet anser att de reformer som är nödvändiga för att den svenska arbetsmarknaden skall fungera bättre måste beslutas i Sverige. Härav följer att stridsåtgärder på arbetsmarknaden bör regleras nationellt. En stor del av arbetstagarna i Sverige är sysselsatta i offentliga monopol vilket lett till inlåsningseffekter, en könssegregerad arbetsmarknad och dåligt fungerande lönebildning. Konkurrens på områden som sociala tjänster och utbildning anser utskottet är viktigt också för att stärka arbetstagarnas ställning. Utskottet menar att arbetet med att bryta de svenska offentliga monopolen är en angelägen nationell uppgift. Arbetet med att bryta monopol i vidare mening hanteras bäst inom ramen för den gemensamma marknadens regelverk och bör bli nästa steg för att förverkliga den inre marknaden.
Utskottet vill dock betona att socialpolitik, socialförsäkringar, sociala transfereringar och utbildningspolitik inte skall vara gemenskapspolitik. Konkurrensutsättning skall syfta till att förbättra möjligheten att genomföra den politik som beslutas på nationell eller lokal nivå, inte att ersätta den. Vad utskottet med anledning av motion U23 i berörd del anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
8. Arbetstagarnas rättigheter
Ingrid Burman (v) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets bedömning under avsnittet Arbetstagarnas rättigheter som börjar med Vänsterpartiets uppfattning och slutar med riksdagens åtgärd bort ha följande lydelse:
EU:s inre marknad måste reformeras i grunden, och utskottet anser att bland de åtgärder som därvid skall genomföras är att införa gemensamma internationella, fackliga och sociala program med minimikrav på arbetsrätt, koncernfackligt samarbete osv.
Det är positivt att regeringen avser att verka för att det sociala protokollet inkorporeras i fördragstexten. Det stärker enligt utskottets mening EU:s möjligheter att upprätta minimiregler till skydd för arbetstagarna och motverkar social dumpning. Regeringen hävdar att Sverige i medlemskapsförhandlingarna fått försäkringar om att kunna upprätthålla svensk praxis i arbetsmarknadsfrågor, främst tillämpningen av kollektivavtalssystemet. En implementering av EU:s regler via kollektivavtal förutsätter att svensk lagstiftning säkerställer avtalens giltighet på hela arbetsmarknaden.
Utskottet anser att regeringen vid regeringskonferensen skall verka för att EU:s fördrag tillåter att direktiven kan implementeras genom kollektivavtal.
Fördragen skall enligt utskottets mening också fastslå att nationella lagar och avtal gäller arbetstagare från andra länder då de arbetar i ett medlems land.
Utskottet anser slutligen att regeringen vid konferensen skall driva frågan om en mellanstatlig överenskommelse om att arbetstagare från tredje land skall ha samma rättigheter i unionen som EU-medborgare. Rättigheterna skall innefatta möjlighet till rörlighet över gränser, anställningsvillkor och sociala rättigheter.
Vad utskottet med anledning av motion U22 i berörd del anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
9. Regionalpolitik
Elving Andersson (c) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets bedömning under avsnittet Regionalpolitik som börjar med Utskottet har och slutar med berörd del bort ha följande lydelse:
EU:s strukturfonder ger enligt utskottets uppfattning unika möjligheter att vitalisera det lokala arbetet och utveckla samarbetet med breda medborgargrupper. Det ger inte minst småföretagare och kvinnor nya möjligheter att skapa sysselsättning. Kombinationen av nationella och gemensamma insatser ökar möjligheterna för att stimulera en hållbar regional utveckling. EU:s politik för ekonomisk och social sammanhållning har som mål att främja en harmonisk utveckling inom hela gemenskapen.
Enligt artikel 130a skall gemenskapen särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna, inbegripet landsbygdsområdena. Utskottet anser emellertid att denna formulering i artikeln inte ger en heltäckande bild av de särskilda problem som regioner långt från centrum brottas med. Det finns därför enligt utskottets mening anledning att uppmärksamma den diskussion som förts i reflektionsgruppen om stöd till regionerna och öarna i Europeiska unionens medlemsstaters yttersta periferi .
Utskottet anser att Sverige vid regeringskonferensen skall verka för att en bestämmelse av denna innebörd införs i fördraget.
Vad utskottet med anledning av motion U25 i berörd del anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
10. Regionalpolitik
Barbro Johansson (mp) och Ingrid Burman (v) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets bedömning under avsnittet Regionalpolitik som börjar med EU:s strukturfondsmedel och slutar med det anförda bort ha följande lydelse:
I likhet med Miljöpartiet anser utskottet att regeringen vid EU:s regeringskonferens skall driva frågan om att EU:s regionalpolitiska stöd endast skall utgå till miljövänliga projekt. Detta bör riksdagen med anledning av motion U29 i berörd del som sin mening ge regeringen till känna.
Särskilda yttranden
1. Jämställdhet
Ingrid Burman (v) anför:
Jag sympatiserar med vad som sägs i Miljöpartiets motion att Sverige vid regeringskonferensen bör driva kravet på könskvotering för att uppnå grundläggande jämlikhet inom EU:s institutioner.
2. Jämställdhet
Ingrid Burman (v) anför:
Jag anser att regeringen skall verka för att ansluta den europeiska gemenskapen till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Därmed skulle det tydliggöras att gemenskapen delar värderingen att individer inte skall diskrimineras på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion eller politisk eskådning. Gemenskapen borde också verka för att individer inte skall diskrimineras på grund av handikapp, ålder och sexuell inriktning.
Regeringen bör också verka för att gemenskapen ägnar uppmärksamhet åt språkliga och etniska minoriteters rättigheter.
3. Jämställdhet
Barbro Johansson (mp) anför:
Enligt min mening bör regeringen ge konkreta besked i sak om vilka krav i jämställdhetsfrågan man avser att ställa under regeringskonferensen. Hittills har regeringen inte visat framfötterna i dessa frågor i EU-sammanhang. De regeringsdelegationer från olika departement som besöker EU-nämnden domineras kraftigt av män. I reflektionsgruppen liksom i Coreper representeras Sverige av män. Enligt min åsikt bör regeringen under regeringskonferensen driva kravet på könskvotering för att uppnå grundläggande jämlikhet inom EU- institutionerna.
4. Sysselsättning
Ingrid Burman (v) anför:
Som Vänsterpartiet ofta framhållit är skatteväxling en teknik som bidrar till såväl bättre miljö som högre sysselsättning. Det är en del av vår sysselsättningspolitik i Sverige. Det är nödvändigt av bl.a. konkurrensskäl att frågan ges en lösning på europeisk nivå. Regeringen bör kraftfullt driva skatteväxlingsfrågan vid regeringskonferensen.
Vissa termer och förkortningar
ACP/AVS 70 stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (African, Caribbean and Pacific States ) som är associerade till gemenskapen genom Lomé konventionen. Konventionen, som har sitt ursprung i EU- staternas tidigare samarbete med de forna ko lonierna, är ett avtal om handel, samarbete och bistånd.
ALA Asia and Latin-America - Samlingsbegrepp för EU- staternas bistånd till länder i Asien och Latin amerika.
Association EG:s associationsavtal Agreements enligt Romfördragets artikel 238. Överenskom melserna är baserade på ömsesidighet vad gäller rättigheter och skyldigheter, men medger vanligen viss förmåns behandling av den associerade parten. Associationsavtal finns med bl.a. Turkiet och Cypern. Sedan 1991 har särskilda associationsavtal, s.k. Europaavtal, undertecknats med Polen, Ungern, Tjeckien m.fl. central- och östeuropeiska stater. Europaavtalen innehåller en referens till framtida EU- medlemskap. Jämför Europa avtal.
Associated Associerade transoceana Overseas länder och territorier, Countries and länder och territorier Terri- utanför gemenskapen med associationsstatus på grund av sina juridiska tories bindningar med vissa medlemsstater (t.ex. Martinique med Frankrike).
Benelux Ekonomisk union etablerad genom Haag-överenskommelsen 1948 mellan Belgien, Nederländerna och Luxemburg.
Beslut Är bindande för dem de riktar sig till. Beslut har t.ex. fattats om införande av system för informa tionsutbyte om vattenkvalitet.
BNI/BNP Bruttonationalinkomst/Brutt onationalprodukt.
Bulletin of En EG-publikation som the European redogör för kommissionens Communities och andra gemenskaps institutioners arbete. Publiceras 11 gånger om året.
Common Agricultural CAP/PAC Policy/Politique Agricole Commune - EG:s gemensamma jordbrukspolitik. I artikel 39 i Romfördraget fastställs att gemenskapens jordbrukspolitik syftar till att öka produktionen av jordbruksprodukter, ga rantera jordbrukare en dräglig levnadsstandard, stabilisera jord- bruksmarknaderna samt garantera rimliga priser för konsumenterna. Knappt 60 % av EG:s totala budget går till CAP.
CE Communauté Européenne (CE)/Europeiska gemen- skapen (EG).
CECA Communauté Européenne du Charbon et de l'Acier/Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG).
CELEX EG-kommissionens rättsdatabas. Innehåller i full text bl.a. EG:s grund läggande traktater (t.ex. Rom-fördraget), sekundär lagstiftning (förordningar, direktiv, beslut, etc.), avtal mellan EG och tredje land samt rättsfallen från EG-domstolen.
CERN Conseil Européen pour la Recherche Nucléaire/ European Organization for Nuclear Research - Europeiska atomforsknings centret med säte utanför Genève. Bildades 1954 för att utföra och koordinera forskning inom partikelfysik.
CFP Common Fisheries Policy - EG:s gemensamma fiskeripolitik. Enligt dess grundläggande bestämmelser skall fiskeresurserna mellan EU:s medlemsstater fördelas utifrån följande kriterier: traditionellt fiske, förlust av fiskemöjligheter på grund av införande av 200- milsgräns för fiskezoner, prioritering av områden som är starkt beroende av fiske (Irland, norra Storbritannien).
CIS Custom Information System. Konvention undertecknad i juli 1995 syftande till att möjliggöra ett gemensamt agerande av tullmyndigheterna i EU och utbyte av information för brottsbekämpande verksamhet.
Citizen´s Medborgarnas Europa. Blev i Europe/Europe mitten av 1980-talet ett des Citoyens samlingsnamn för de fördelar som de enskilda medborgarna i EG skulle få av den inre marknaden. "Medborgarnas Europa" har ingen egen tidtabell. Det syftar på alla de åtgärder på arbetsmarknadens, socialpolitikens, konsumentpolitikens, ut- bildningens, miljöns och den fria rörlighetens områden som direkt gagnar de enskilda EU-medborgarna.
Co-decision EU-uttryck som syftar på Europaparlamentets medbeslutande i besluts processen. I och med Maastrichtfördraget infördes en ny beslutsproce dur som för första gången ger parlamentet vetorätt inom ett femtontal områden, såsom inre marknadsfrågor, utbildning, kultur, hälsovård, konsumentskydd, transport, kommunikation, forskning och miljö. Jämför Cooperation procedure.
Cohesion EU:s målsättning att uppnå ekonomisk och social utjämning inom gemenskapen. Detta påverkar all verksamhet inom unionen men bedrivs främst genom de tre strukturfonderna - regionalfonden, socialfonden och jordbruksfondens utveck lingssektion. Enligt unions fördraget i Maastricht skall en särskild utjämningsfond (cohesion fund) för de ekonomiskt mindre utvecklade medlems staterna inrättas.
Comité des Europarådets Ministres/ ministerkommitté. Består av Committee of medlemsstaternas Ministers utrikesministrar, som sammanträder minst två gånger om året. Kommittén kompletteras med fack ministermöten. Mellan ministermötena sköts arbetet av den s.k. ställfö reträdarkommittén.
Comitology EU:s kommittésystem. Som ett led i strävan att effektivisera beslutsprocessen i EG- organen, få ett snabbare beslutsfattande och lösa upp blockeringar på grund av motsättningar mellan medlemsländerna tillsätts kommittéer med olika status. Vissa har beslutanderätt, andra är bara rådgivande.
Community Utfästelser gjorda av EG- Support kommissionen till Frameworks medlemsländerna om på vilka (CSFs) områden och med hur mycket regionalfonderna kan användas för nationella regionalpolitiska stödåtgärder. Som regel lämnar EU bidrag motsvarande högst 70 procent av totalkostnaderna för ett projekt.
Cooperation I Europeiska enhetsakten procedure från 1987 fick Europa parlamentet större möjlighet att påverka EG:s lagstiftning genom det s.k. samarbetsförfarandet. Detta tillämpas inom de områden där ministerrådet fattar beslut med majoritet. Det gäller framför allt den s.k. harmoniseringen av EG:s lagar för den inre marknaden. Dessutom gäller det vissa andra områden, forskningsprogram, den regionala fonden samt vissa sociala frågor. Allt som allt handlar det om ett tiotal artiklar i Romfördraget. Samarbetsförfarandet utsträcks i Maastrichtfördraget till att gälla omkring 15 nya områden, samtidigt som den bibehålls för tre gamla. Jämför Co-decision.
COPO Comité Politique. Politiska kommittén, som består av chefstjänstemän från medlemsstaternas utrikesdepartement, är högsta tjänstemannaorgan för det utrikespolitiska samarbetet mellan EU- staterna.
Coreper Comité des Représentants Permanents/Committee for Permanent Representatives: de ständiga representanternas kommitté som består av medlems staternas EG-ambassadörer och deras ställföreträdare. Coreper sammanträder varje vecka och har till huvuduppgift att förbereda ministerrådets möten. Kommittén leder hela den mångfald arbetsgrupper som bearbetar kommissionens förslag inför behandling i ministerrådet.
COREU Correspondence Européen, EU:s interna kommunikationsnät för det utrikespolitiska samarbetet mellan medlemsstaterna.
Correspondenc Motsvarande Euro-Info- e Centres Centres inom EU som vänder sig till tredje land med prioritering av EFTA- länderna och länderna i Central- och Östeuropa.
Council of 1. EU:s ministerråd. Se EU- Ministers rådet.
2. OSSE:s ministerråd. Är högsta beslutande organ. Består av OSSE-staternas utrikesministrar, som enligt OSSE-dokumentet skall mötas "minst en gång om året". Det löpande arbetet sker i den s.k. högre tjänstemannakommittén.
Council EU-ministerrådets Secretariat sekretariat med över 2 300 anställda (som leds av en generalsekreterare). Råd sekretariatet bistår minis terrådet, Coreper och dem underställda arbetsgrupper i beslutsberedningen. Har sitt säte i Bryssel.
Court of EG:s förstainstansrätt - EG- First domstolens lägre instans Instance som handlägger konkurrens ärenden, EKSG-mål samt arbetsrättsliga frågor mellan och inom gemens kapens institutioner. Besluten kan överklagas hos domstolens högre instans. 15 domare.
DAC Development Assistance Committee - OECD:s kommitté för bistånd till utveck lingsländer. Jämför OECD.
Davignon- EG:s medlemsstater ingick i rapporten oktober 1970 en överenskommelse om att inleda ett närmare och oförbindligt utrikes politiskt samarbete. Rikt linjerna till detta samarbete hade skisserats i en rapport av Etienne Davignon, belgisk diplomat och sedermera framträdande ledamot av EG-komissionen. Beslutet om närmare utrikes politiskt samarbete inom gemenskapen var bl.a. ett avgörande skäl för Sveriges beslut att inte ansöka om EG-medlemskap vid denna tidpunkt.
Delors Europeiska rådet tillsatte Plan/Report 1988 en kommitté under ledning av EG-kommissionens dåvarande president Jacques Delors med uppgift att utreda och föreslå steg i riktning mot en ekonomisk och monetär union, EMU. På våren 1989 presenterade kommittén sitt förslag som rekommenderar att EMU införs i tre faser och omfattar gemensam penning- och valutapolitik, samordning av den ekonomiska politiken, gemensam centralbank och en enhetlig valuta.
Demosthenes Europarådets program för stöd till länderna i Central- och Östeuropa i syfte att främja demokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna.
DG Directorate General - Generaldirektorat. EG- kommissionens sekretariat är organiserat i sju stabsfunktioner och 23 gene raldirektorat (GD) för olika fackområden. Dessa är externa förbindelser (GD I), ekonomi och finans (GD II), inre marknad och industripolitik (GD III), konkurrens (GD IV), sysselsättning, arbets marknads- och socialpolitik (GD V), jordbruk (GD VI), transporter (GD VII), bistånd (GD VIII), personal och administration (GD IX), information, kommunikation och kultur (GD X), miljö, nukleärsäkerhet och civilskydd (GD XI), vetenskap, forskning och utveckling (GD XII), informationsteknologi och innovation (GD XIII), fiske (GD XIV), finansinstitutioner och direkta skatter (GD XV), regionalpolitik (GD XVI), energi (GD XVII), kredit och investeringar (GD XVIII), budget (GD XIX), revision (GD XX), tullunion och indirekta skatter (GD XXI), samordning av strukturpolitiken (GD XXII) och företagspolitik, handel, turism och kooperation (GD XXIII).
Direktiv Är bindande för EU:s medlemsstater när det gäl ler målen som skall uppnås, men ger varje stat valfrihet beträffande med len. Ofta innehåller di rektiven åtaganden om tid för införande.
Dublinkonvent EU:s konvention om asyl ionen undertecknades i Dublin 11 juni 1990 av 11 medlemsstater.
EBRD European Bank for Reconstruction and Develop ment, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling. Bildades 1990 i syfte att underlätta övergången till öppna, marknadsorienterade ekonomier och att främja privata initiativ i Central- och Östeuropa. Har sitt säte i London.
EBU European Broadcasting Union - Europeiska radiounionen.
EC European Community - Europeiska gemenskapen. Se EG.
ECB/ECBS European Central Bank/European Central Bank System - den europeiska centralbanken respektive det europeiska cent ralbankssystemet (inkl. de nationella centralbankerna) som avses upprättas i EMU:s fas tre i slutet av 1990- talet (jämför EMU). Frågan om bankens säte är fortfarande inte löst. Officiella kandidater är London, Bonn, Frankfurt och Amsterdam.
Ecofin Ministerrådsmöte i EU sammansatt av medlems staternas ekonomi- och finansministrar. Är till sammans med General Affairs Council (som behandlar frågor av allmän och utrikespolitisk karaktär) ett av de viktigaste ministerrådsmötena i EU.
EDF European Development Fund - Europeiska utvecklingsfonden som förvaltar EU:s biståndsmedel till AVS/ACP- staterna under Lomékonventionen. Har sitt säte i Luxemburg. Medel tillskjuts i femårsramar knutna till Lomékon ventionen.
EEA 1. European Environment Agency - Europeiska miljöbyrån med säte i Kö penhamn. Dess roll är främst rådgivande till EG i miljöfrågor samt ett infor mationscenter för statistik över miljösituationen i medlemsstaterna.
2. European Economic Area - Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Se EES.
EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen. Se EG/EC/CE.
Europeiska ekonomiska EES samarbetsområdet, be- stående av EG:s och EFTA:s samtliga medlemsstater. Avtalet om att upprätta EES trädde i kraft den 1 januari 1994. Avtalet omfattar de fyra friheterna samt angränsande politikområden (t.ex. utbildnings- och forskningssamarbete). Det omfattar också de legala och institutionella frågor som ligger till grund för avtalet. Avtalet bygger på EG:s regelverk - acquis communautaire - exklusive den gemensamma jordbruks politiken, fiskepolitiken, handelspolitiken och skatte politiken, m.fl. områden. Medlemmar är Island, Norge och Liechtenstein.
EFTA European Free Trade Association - den europe iska frihandelssammanslutningen som grundades 1960.
Medlemmar är Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein. Sverige, Finland, Österrike, Danmark, Portugal och Storbritannien var medlemmar av EFTA fram till dess de anslutit sig till EG/EU.
EG/EC/CE Europeiska gemenskapen (EG)/European Community (EC)/Communauté Européenne (CE). Består av EKSG, EEG och Euratom. EG:s med lemsstater är Belgien (1951), Frankrike (1951), Italien (1951), Luxemburg (1951), Nederländerna (1951), Tyskland (1951 för Västtyskland och 1990 för f.d. DDR), Danmark (1973), Irland (1973), Storbritannien (1973), Grekland (1981), Portugal (1986), Spanien (1986), Sverige (1995), Finland (1995) samt Österrike (1995). Se också EU.
EG-domstolen Court of Justice of the European Communities, med säte i Luxemburg. Är högsta uttolkare av EG-fördragen och gemenskapens lagstiftning. Domstolen består av 15 ledamöter och 9 generaladvokater (vars uppgift det är att i varje mål framlägga ett förslag till beslut) och har ca 600 anställda.
EG- Är ett utredande, kommissionen förslagsställande, verkställande och övervakande organ. Kommissionen består av 20 ledamöter - två från vart och ett av de fem stora medlemsstaterna (Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien och Tyskland), en från vart och ett av de övriga. Ledamöterna i kommissionen nomineras av medlemsstaterna och utses för en femårsperiod. Kommissionen leds av en president som väljs för en period av två år. Varje ledamot har ett eller flera ansvarsområden. Kommissionen biträds av ett sekretariat som är organiserat i stabs funktioner, generaldirektorat (jämför DG) och andra enheter. Ca 13 000 tjänstemän arbetar i kommissionen, vars säte är Bryssel.
EG:s Acquis communautaire, det regelverk samlade regelverket inom EG bestående av förordningar, direktiv, resolutioner, domstolsavgöranden, m.m.
EGT Europeiska gemenskapens officiella tidning. EG:s sammanställning av direk tiv, förordningar, etc. som antagits av ministerrådet. Kan jämföras med Svensk författningssamling i Sverige.
European Investment Bank EIB - Europeiska inve-st eringsbanken är ett självständigt EG-organ med egen förvaltning. Etablerades i och med Rom- fördraget, med syftet att till speciellt utsatta och mindre utvecklade regioner i EG:s medlemsstater ge lån främst för investeringar i infrastruktur, energisektorn och industriell modernisation. Lån ges också till staterna i Central- och Östeuropa och till de stater som är anknutna till Lomé konventionen. Banken har sitt säte i Luxemburg. Styrelsen består av de 15 medlemsstaternas finans- och ekonomiministrar.
EIS European Information System. EU:s datainfor mationsnät som skall regleras i en konvention och som syftar till att underlätta kontrollen vid gemenskapens yttre gränser. Den skall utgöra ett komplement till konventionen om de yttre gränserna.
Ekonomiska Är ett rådgivande organ inom och sociala EU med representanter från kommittén arbetsmarknadens parter, producent- och konsumentint ressen, jordbruk, m.m. Kommittén har 189 ledamöter och ett sekretariat med säte i Bryssel med ca 500 anställda.
Europeiska kol- och EKSG stålgemenskapen. Bildades 1951 genom det s.k. Parisfördraget. De sex ur-sprungliga medlems staterna - Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland - samordnade sina befogenheter att be-
stämma i frågor som påverkar produktion och distribution av kol och stål i den nya organisationen.
EMS Europeiska monetära systemet/European Monetary System - EG:s monetära samarbetssystem skapades 1978/79 och är lagfäst i Europeiska enhetsakten från 1987. Samarbetet inriktas på att vidareutveckla växelkursmekanismen, ERM, och främja ömsesidigt ekonomisk-politiskt närmande, s.k. konvergens. EMS består av en gemensam valuta, ecu, växelkursmekanismen, ERM, den monetära samarbetsfonden, EMCF, samt kreditstödsfaciliteter.
EMU Economic and Monetary Union - EU:s ekonomiska och monetära union. En av EG:s två regeringskonferenser, som inleddes i december 1990, behandlade EMU. EMU är tänkt att genomföras i tre faser: den första innebär dels upprättandet av den inre marknaden och införandet av fria kapital rörelser mellan EU-sta terna, dels att alla valutor knyts till växelkursmekanismen i EMS. Fas två innebär huvud sakligen en förstärkning av den ekonomisk-politiska samordningen och fas tre skapandet av en gemensam centralbank, att man låser växelkurserna mellan medlemsstaterna och att en enhetlig valuta införs. Den enhetliga valutan kommer att kallas euro . Den tredje fasen skall enligt unionsfördraget inledas senast 1999.
EPU European Political Union - EG:s politiska union. En central målsättning allt sedan Kol- och stålgemenskapens tillkomst 1951 har varit att skapa en politisk union. I Romfördraget från 1957 fram hålls också de fördragsslutande parternas beslutsamhet att "lägga grunden till ett ständigt fastare förbund mellan de europeiska folken". Denna målsättning bekräftades i och med enhetsakten från 1987. I december 1990 inleddes en av två regeringskonferenser för att behandla EG:s allmänpolitiska och institutionella utveckling i riktning mot en "politisk union". Resultatet av denna konferens och den om eko nomisk och monetär union blev överenskommelsen i Maastricht i december 1991 om skapandet av Europeiska unionen.
ERM Exchange Rate Mechanism - växelkurssamarbetet inom EMS. Inom ERM har varje valuta en fastställd centralkurs uttryckt i ecu. På grundval av denna bestämmer man kurser gentemot de andra valutorna i systemet. Grekland deltar ej i ERM.
EU Europeiska unionen, dvs. den påbyggnad och fördjupning av gemenskaps arbetet som överenskoms i Maastricht i december 1991. Begreppet EU används om den övergripande helhet som omfattas av Maastrichtfördraget. Av de tre s.k. pelare som unionen vilar på är det pelare 2 (gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) och pelare 3 (området för rättsliga frågor och inrikes angelägenheter) som bildar unionens nya samar betsområden. Begreppet EG betecknar också fort sättningsvis det traditionella ekonomiska samarbetet inom unionen (dvs. EG, EKSG samt Euratom).
EU- Europeiska unionens råd. rådet/ministe Består av de tolv rrådet medlemsstaternas utrikes- eller fackministrar. Beslutar om EU:s budget och stiftar lagar inom de områden där medlemsstaterna har förbundit sig att föra gemensam politik. Kallas vanligen "ministerrådet".
Euratom European Atomic Energy Community - Europeiska atomenergigemenskapen. Bil dades i samband med EEG i Rom 1957. Euratom har gemen samma regler om frågor som berör kärnsäkerhet och kärnenergin, i vilka ingår en gemensam marknad för uranförsörjning, reaktorer och delar av reaktorer. Fungerar som kontrollorgan och driver ett europeiskt fusionsforskningsprogram.
Eurofed/Europ Arbetsnamn för det ean Central europeiska central Bank banksystem som förutses etableras inom ramen för EMU-processen.
Euro-Info- Inom ramen för den EG- Centres aktionsplan som särskilt inriktas på att öka möjligheterna för små och medelstora företag att tillgodogöra sig fördelarna av den inre marknaden, har informationskontor, s.k. Euro-Info-Centres, upprättats i medlems staterna. Syftar främst till att möjliggöra bättre information mellan företagen samt mellan före tagen och allmänheten.
Europaavtal Associationsavtal mellan EU och vissa stater i Central- och Östeuropa. Avtal har undertecknats med Polen, Ungern, Tjeckien, Estland m. fl. central- och östeuropeiska stater.
Europaavtalen innebär att ett frihandelsområde skall upprättas inom tio år. EG åtar sig att å sin sida avveckla handelshinder för industrivaror redan inom fem år. Avtalen innehåller vidare regler om arbetstagares rörlighet, investeringar, tjänstehan- del, konkurrensrätt, ekono miskt samarbete, kulturellt utbyte och en utrikespolitisk dialog. I avtalens inledande avsnitt anges också att de skall ses som ett första steg på vägen mot ett framtida EU- medlemskap. Jämför Associa tion Agreements.
Europaparlame Är rådgivande, kontrollerande ntet och i vissa fall - t.ex. i budgetfrågor - medbes lutande organ. Består av 626 ledamöter, valda direkt för fem år. Parlamentet håller vanligen sina sessioner en vecka varje månad (utom i augusti) i Strasbourg. Normalt möts utskott och partigrupper i Bryssel. Huvuddelen av parlamentets sekretariat, som har ca 3 000 anställda, finns i Luxemburg.
Europarådet Dess stadgar undertecknades 1949 i London. Syftet är att samarbeta inom en rad områden: mänskliga rättigheter, sociala frågor, utbildning, kultur, ungdomsfrågor, hälsofrågor och naturvård. Organi sationen har i dag 39 medlemmar, senast upptogs Ryssland som medlem. Har sitt säte i Strasbourg. Rådets generalsekreterare är f.n. svensken Daniel Tarschys.
European Europarådets konvention om Convention on de mänskliga rättigheterna. Human Rights Se Europarådet.
European Europeiska domstolen för Court of mänskliga rättigheter. Human Rights Domstolen, med säte i Strasbourg, skall se till att Europarådets konvention från 1950 om de mänskliga rättigheterna efterföljs.
European I varje EU-stat finns ett Documentation antal informationscentra Centre med uppgift att till handahålla information om EG:s regelverk, institutioner e.d. Är oftast knutna till universitet eller högskolor.
European Europeiska miljöbyrån. Environmental Upprättades 1974 med syftet Bureau att fungera som ett informationsnätverk för miljöfrågor i Europa, främst i EU:s medlems stater. Består i dag av ca 200 miljöorganisationer. Har sitt säte i Bryssel.
Europeiska Acte Unique. Reviderade enhetsakten 1987 EG:s gemenskapsfördrag - Romfördraget och Paris fördraget. Innebar ökad an vändning av majoritetsbeslut, för stärkning av Europa parlamentets roll och fördragsfäste målet att till utgången av 1992 upprätta den inre marknaden. Fördragsfäste även områdena miljö, arbetsmiljö, regionalstöd och forskning samt det europeiska utrikespolitiska samarbetet, EPS (numera GUSP).
Europeiska Detta EU:s toppmöte, som rådet tillkom på informell basis 1974, består av medlemsstaternas stats- och regeringschefer och EG- kommissionens ordförande. Europeiska rådet stadgefästes först i enhetsakten 1987 och förs i det nya unionsfördraget in i den formella beslutshierarkin. Skall sammanträda två gånger per år för att bl.a. ge poli tiska impulser i arbetet och behandla större frågor.
Europol EU-organ för polissamarbete inom ramen för Maastrichtavtalets tredje pelare för att förhindra och bekämpa terrorism, narkotikahandel och annan internationell brottslighet. Ett första steg blir informationssamarbete kring illegal narkotikahandel genom den nyupprättade narkotikaenheten (Euro-pol Drugs Unit).
Förordning Antas av EU-rådet på förslag från kommissionen. Är omedelbart bindande för alla medlemsstater liksom för företag och enskilda inom EU. Förordning tar över nationell lag.
G7 Internationellt forum för ekonomisk-politiskt samarbete mellan USA, Canada, Japan, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien samt EU genom kommissionen och ordförandestaten. Håller årliga toppmöten i juli.
G10 Internationellt forum för ekonomisk-politiskt samarbete bestående av USA, Japan, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Canada, Italien, Belgien, Nederländerna, Sverige och Schweiz. Forum bestående av OECD- G24 staterna för samordning av biståndet till staterna i Central- och Öst-europa. Samordning och förvaltning sköts av EG-kommissionen. Sammanträder på minister nivå, med högre tjänstemän och i arbetsgrupper. I vissa möten deltar även Internationella valutafonden, Världsbanken, Parisklubben, ECE och EBRD.
GATT General Agreement on Tariffs and Trade - det allmänna tull- och handel savtalet. Eftersträvar avreglering av världshandeln. Har omvandlats till en internationell organisation, VHO/WTO (se detta ord).
GSP Generalized System of Preferences - det allmänna tullpreferenssystemet (till förmån för utvecklingsländer).
GUSP/CFSP Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som EU:s medlemsstater utvecklar inom ramen för fördraget om Europeiska unionen (eng. Common Foreign and Security Policy).
Gymnich Informellt utrikesministermöte inom EU varje halvår, som ägnas en allmän diskussion om övergripande utrikes politiska frågor. Uppkallat efter den by utanför Bonn där det första mötet ägde rum.
Harmonisering EU-term som syftar på ändring av nationell lagstiftning så att den öve rensstämmer med EG:s regelverk.
Helios Handicapped People in the European Community Living Independently in an Open Society - EG-program som syftar till utveckling av arbetsmarknadsutbildning och rehabiliterande åtgärder för personer med svåra fysiska och/eller psykiska handikapp, att söka integrera dem i samhället och göra det möjligt för dem att leva ett självständigt liv.
Icke- Bekräftelse från EG- ingripandebes kommissionen att ett ked förfarande inte strider mot EG:s konkurrensregler.
Inter-governmental IGC Conference; den regerings- konferens mellan EU:s medlemsstater som enligt Maastrichtfördraget skall inkallas 1996 för att undersöka vilka bestämmelser i fördraget som skall revideras för att de i fördraget angivna målen skall kunna uppfyllas. Konferensen inleds i Turin den 29 mars 1996 och beräknas avslutas i Amsterdam i juni 1997.
IMF International Monetary Fund - Internationella valutafonden med säte i Washington DC, USA. Upprättades 1947 genom Bretton Woods-överens kommelsen.
INFO 92 EG-kommissionens vitboksdatabas. Presenterar med en sammanfattning inne håll, syfte, användningsområde, m.m. av de 289 förslagen i EG:s vitbok. Uppgifter lämnas vidare om var i beslutsprocessen förslagen befinner sig, ikraftträdandedatum, referens till var de är publicerade, m.m.
Interreg EG:s regionalpolitiska program för stöd till gränsregioner mellan medlemsstaterna. Programmet syftar främst till att förbereda ekonomiskt mindre utvecklade gränsregioner för den ökade konkurrensen i och med upprättandet av den inre marknaden.
ISO International Organization for Standardization - internationella standar diseringsorganisationen.
IT Information Technology - informationsteknik.
JO/OJ/EGT Journal Officiel/Official Journal/Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Se EGT.
Lomékonventio Ramavtal för EU:s bistånd nen till de 70 s.k. AVS- staterna i Afrika, Västindien och Stillhavsområdet. Lomékonventionen är ett avtal om handel, samarbete och bistånd. De viktigaste inslagen i konventionen gäller handelslättnader, kommersiellt, ekonomisk- finansiellt och industriellt samarbete samt bestämmelser avsedda att stabilisera utvecklings ländernas exportinkomster. Den nuvarande fjärde konventionen (Lomé IV) slöts 1990 för tio år. Biståndsåtaganden under konventionen förvaltas av Europeiska utvecklingsfonden (EDF). Jämför ACP/AVS och EDF.
Luxemburg- Vid två EG-möten i januari kompromissen 1966 beslutades efter franskt villkor att viktiga beslut i ministerrådet även fortsättningsvis skulle fattas enhälligt, dvs. varje medlemsstat kunde inlägga veto mot beslut vars genomförande den ansåg skada dess nationella intressen. Detta beslut, som både brukades och missbrukades under de följande åren, utgjorde en av de främsta anledningarna till att EG:s besluts-kraft försvagades fram till 1987 då enhetsakten införde ökad användning av majoritets beslut.
Luxemburgproc Startade med en gemensam essen deklaration i anslutning till ministermötet EFTA-EG i Luxemburg år 1984, om att skapa ett breddat och fördjupat samarbete parterna emellan.
Meddelanden Skrivelser som används av EG-kommissionen för att exempelvis informera medlemsländerna eller lägga fram förslag om förordningar, beslut, direktiv osv.
Merger Treaty Fusionsfördraget. Överenskommelser från 1965 som samlade de tre ge menskapsfördragen - EKSG, EEG och Euratom - under gemensam kontroll av en kommission och ett minister råd. Överenskommelsen trädde i kraft i juli 1967.
MR Mänskliga rättigheter.
NAC North Atlantic Council - Nordatlantiska rådet består av de 16 NATO-staternas utrikesministrar. Håller regelbundet återkommande möten.
NACC North Atlantic Cooperation Council - Nordatlantiska samarbetsrådet är ett sam rådsforum för säkerhetsfrågor mellan NATO:s medlemsstater, de f.d. Warszawapaktsstaterna och OSS-staterna.
NATO North Atlantic Treaty Organisation - den nordatlantiska försvars organisationen, även kallad Atlantpakten, grundades 1949 med säte i Bryssel. De 16 medlemmarna är Island, Norge, USA, Kanada och Turkiet samt de 15 medlemsstaterna i EU med undantag för Sverige, Finland, Österrike och Irland.
Notices Icke bindande tillkännagivanden av EG-kom- missionen: tolkning av gäl lande bestämmelser.
NPT Icke-spridningsfördraget (Non Proliferation Treaty) - avtal om icke-spridning av kärnvapen.
Närhetsprinci Även benämnd pen subsidiaritetsprincipen. Denna EU-princip går ut på att endast det som inte kan göras effektivt på nationell, regional eller lokal nivå skall göras på gemenskapsnivå. Dvs. beslut inom gemenskapen bör fattas så nära medborgarna som möjligt. Principen fördrags fästes i och med Maastrichtavtalet om en europeisk union men har redan tidigare varit vägledande för arbetet på många områden.
OECD Organization for Economic Cooperation and Development - Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. Hette ursprungligen OEEC - Organization for European Economic Cooperation (organisationen för euro peiskt ekonomiskt samarbete) - och skapades 1948 för att främja återup pbyggnaden i Europa efter kriget. OECD, som har sitt säte i Paris, omfattar i dag 24 "västekonomier" (Europa, Nordamerika, Japan, Australien och Nya Zeeland) och ägnar sig främst åt informationsutbyte, analys och viss samordning av ett brett spektrum av ekonomiska frågor.
OSS Oberoende staters samvälde (f.d. Sovjetunionen). Oberoende staters samvälde (OSS) är en lös samarbets organisation mellan de f.d. Sovjetrepub-likerna utom Georgien och de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen. Organisationen har sitt säte i Vitrysslands huvudstad Minsk.
OSSE/OSCE Organization for Security and Cooperation in Europe, tidigare ESK, den europeiska Organisatione säkerhetsorganisationen. n för Kallas ibland Helsingfors säkerhet och processen då arbetet samarbete i inleddes i Helsingfors Europa 1975. Omfattar alla stater i Europa och det forna Sovjetunionen samt USA och Canada. Till ämnen som behandlas inom OSSE hör säkerhetsfrågor av militär och politisk art; eko nomiskt, vetenskapligt, teknologiskt och miljö mässigt samarbete liksom frågor med anknytning till det humanitära och kulturella området, ofta kallade ESK:s/OSSE:s mänskliga dimension. Arbetet leds av ett ordförandeland som till sitt stöd har en general sekreterare och tre insti tutioner - ett sekretariat i Prag, ett konflikt lösningscenter i Wien och ett demokratistödscenter i Warszawa.
Paris Charter Parisstadgan. Slutdokument från ESK:s (numera OSSE) toppmöte i Paris i november 1990, som beseglade försoningen mellan Öst- och Västeuropa. Är tillsammans med Helsingforsdokumentet från 1975 grunddokument för ESK:s (OSSE:s) verksamhet.
PFF/PFP Partnerskap för fred/Partnership for Peace; samarbete på det fredsbevarande området i vilket deltar NATO-staterna och nästan alla stater i Central- och Östeuropa samt Sverige och Finland.
PHARE Poland and Hungary Aid for Restructuring of the Economies - Den del av EU- staternas tekniska bistånd till samtliga central- och östeuropeiska stater, som kanaliseras via EU:s budget och administreras av EG-kom missionen. Har i takt med den politiska utvecklingen utsträckts till alla staterna i Central- och Östeuropa. 1992 uppgick detta bistånd till 1 miljard ecu.
PPP Polluter Pays Principle. EG:s miljöprincip om att "förorenaren betalar".
Proportionali En EU-princip ofta använd ty av EG:s domstol för att hindra oproportionella åtgärder (i form av importförbud, tullar, o.dyl.) av en medlemsstat mot en annan.
REGEN EG:s energiprogram med syfte att utvidga den inre energimarknaden till ekonomiskt mer eftersatta regioner inom gemenskapen. Ett annat syfte är att uppmuntra till större gasanvändning än hittills för att på så vis undvika ett alltför stort oljeberoende.
Regionkommitt Inrättades genom én Maastrichtfördraget och består av företrädare för lokala och regionala organ.
Rekommendatio Recommendations and ner och Opinions. Antagna av EU- yttranden rådet på förslag från kommissionen. Saknar legal verkan och är således inte bindande.
Revisionsrätt Har sitt säte i Luxemburg. en Är EG:s högsta revisionsorgan. Domstolen har 15 ledamöter och ett sekretariat med drygt 300 anställda.
Romfördraget Detta fördrag som slöts år 1957 om den europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), med senare tillägg och ändringar, kan kallas EG:s grundlag och regeringsform. Till sin egentliga natur är fördraget en överenskommelse mellan stater som behåller sin nationella handlingsfrihet, men samtidigt är beredda att på klart angivna villkor och inom precist definierade områden begränsa eller avstå från sin suveräna handlingsfrihet och överlämna denna till "gemenskapen".
Rådgivande Rådgivande kommittéer kommitté upprättade av EG- kommissionen. Deras uppgift är att ge råd och yttra sig över specifika frågor: exempelvis yttrar sig EG:s rådgivande kommitté för konsumentfrågor (Consumer's Consultative Committee) över förslag till beslut som rör konsumentfrågor.
Schengen Överenskommelse 1995 mellan Beneluxländerna, Frankrike och Tyskland med syftet att avskaffa gränskontrollerna för persontrafik staterna emellan, samt etablera ökad kontroll vid de externa gränserna, gemensam vi seringspolitik och utökat informationsutbyte. Flera andra EU-stater har sedermera anslutit sig till avtalet. Sverige avser, som ett första steg, att bli observatör i Schengensamarbetet.
SIS Schengen Information System. Ett datainformationsnät som syftar till att underlätta kontrollen av Schengenstaternas yttre gränser. Systemet utgör modell för EIS som på sikt skall omfatta samtliga EU- stater.
Social EU:s sociala stadga. Antogs Charter av alla EG-stater utom Storbritannien i form av en deklaration 1989. Betraktas som ett politiskt instrument med "moraliska förpliktelser" för medlemsstaterna att se till att de grundläggande sociala rättigheter som stadgan behandlar garan teras i respektive stat. Den ger också en uppmaning till kommissionen att lägga fram förslag till direktiv och rekommendationer eller på andra sätt söka genomföra innehållet i stadgan som bl.a. omfattar arbetsmarknads- och yrkesutbildningsfrågor, jämställdhet, arbetsmiljö- och handikappfrågor. Har följts upp via ett speciellt handlingsprogram.
Standing Konferens, med säte i Conference of Strasbourg, som bildades Local and 1987 och som i dag samlar Regional delegater från den Authorities regionala och kommunala of Europe nivån i Europarådets medlemsstater. Har som syfte att stödja regionalt och lokalt samarbete i Europa.
Structural Strukturfonderna. För Funds perioden 1994-99 kommer de tre strukturfonderna (regionalfonden, socialfonden och utvecklingssektionen av jordbruksfonden) att disponera ca 1 300 mil jarder kronor för regionala utvecklingsprogram med syfte att utjämna de regionala och lokala ojämlikheterna inom gemenskapen. Bidragen går huvudsakligen (70 %) till de fattigaste regionerna men även till industri regioner på tillbakagång liksom till landsbygdsutveckling och sysselsättningsskapande projekt i de rikare medlemsstaterna. Ytterligare bidrag för dessa ändamål kan erhållas i form av lån från EIB.
Subsidiaritet Se Närhetsprincipen. sprincipen
TACIS Technical Assistance to the Commonwealth of Independent States and Georgia. EG- kommissionens bistånds program för staterna i forna Sovjetunionen (utom de tre baltiska staterna, som faller under PHARE- programmet). 1992 uppgick detta bistånd till 450 miljoner ecu, katastrofbistånd oräknat.
TBTs Technical Barriers to Trade - tekniska handelshinder. Syftar på problem som uppstår genom att skilda stater har olika regler om hur en produkt skall vara beskaffad i fråga om t.ex. dimensioner, säkerhetsordningar och märkningsbestämmelser.
Trevigruppen Samarbetet mellan EU:s justitie- och inrikesministrar beträffande bekämpning av internationell terrorism, narkotikahandel och organiserad brottslighet.
Trojka Trepartsgrupp inom EU:s utrikesministerråd bestående av den tidigare, den pågående och den kommande ordförandeskapsstaten assisterade av EG- kommissionen. Trojkan företräder ofta EU gemensamt i utrikespolitiska sammanhang.
VEU/WEU Västeuropeiska unionen/Western European Union - organisation för försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete som upprättades 1948. Medlemmar är EU:s medlemsstater utom Irland och Danmark (som dock båda är observatörer). Sverige är observatör.
Visegradstate En beteckning på de fyra rna centraleuropeiska staterna Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. Dessa utvecklar ett allt närmare samarbete, med bl.a. frihandelsplaner, och söker samtidigt gemensamt ett närmande till EU och EFTA. Bl.a. har man med EU förhandlat fram associationsavtal, s.k. Europaavtal (se detta ord).
VHO/WTO World Trade Organization, den internationella världshandelsorganisationen som omfattar, förstärker och utvidgar det hittillsvarande regelverket inom GATT (General Agreement on Tariffs and Trade).
Innehållsförteckning
1. Sammanfattning 1
2. Skrivelsen 3
3. Motionerna 3
3.1 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95 3
3.2 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1995/96:30 4
4. Yttranden från andra utskott m.m. 16
5. Utskottet 16
5.1 Sammanfattning av skrivelsen 16
5.1.1 Bakgrund 16
5.1.2 Övergripande svenska målsättningar och regeringens principiella ställningstaganden 17
5.2 Frågor inför regeringskonferensen 25
5.2.1 Allmänna överväganden och vissa övergripande frågor 25
5.2.2 EU:s utvidgning och externa relationer i övrigt 38
5.2.3 Skyddet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter 43
5.2.4 Öppenhet och insyn 45
5.2.5 Jämställdhet 48
5.2.6 Tillväxt, sysselsättning och den inre marknaden 52
5.2.7 Den ekonomiska och monetära unionen 61
5.2.8 Regionalpolitik 62
5.2.9 Konsumenternas intressen 63
5.2.10 Hälso- och socialpolitiska frågor 68
5.2.11 Miljöfrågor m.m. 70
5.2.12 Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) 81
5.2.13 Djurskyddsfrågor 83
5.2.14 Energifrågor 85
5.2.15 Arbetstagarnas rättigheter 87
5.2.16 Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) 91
5.2.17 Samarbete i rättsliga och inrikes frågor 100
5.2.18 Institutionella frågor 107
5.2.19 Övriga frågor 117
Hemställan 123
Reservationer 131
1. EU:s övergripande karaktär (mom. 1) 131
2. Artikel 235 och subsidiaritetsprincipen (mom. 4) 132
3. Artikel 235 och subsidiaritetsprincipen (mom. 4) 132
4. Artikel 235 och subsidiaritetsprincipen (mom. 4) 133
5. De nationella parlamentens roll (mom. 5) 134
6. Utträdesrätt och suspension (mom. 7) 134
7. Observatörskap med yttranderätt (mom. 11) 135
8. Markering om den gemensamma jordbrukspolitiken (mom. 12) 136
9. EU:s anslutning till Europakonventionen m.m. (mom. 16) 136
10. Barnets rättigheter (mom. 17) 136
11. Sysselsättningsfrågornas karaktär i övrigt (mom. 25) 137
12. Småföretagens betydelse (mom. 27) 138
13. Den fortsatta EMU-processen m.m. (mom. 28) 138
14. Den fortsatta EMU-processen m.m. (mom. 28) 139
15. Den fortsatta EMU-processen m.m. (mom. 28) 140
16. Regionalpolitiska frågor (mom. 29) 141
17. Regionalpolitiska frågor (mom. 29) 141
18. Inhemska bestämmelser på varuområdet (mom. 32) 142
19. Grundläggande principer för en hållbar utveckling m.m. (mom. 37) 143
20. Grundläggande principer för en hållbar utveckling m.m. (mom. 37) 143
21. Miljögarantin m.m. (mom. 38) 144
22. Miljögarantin m.m. (mom. 38) 144
23. Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m. (mom. 40) 145
24. Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m. (mom. 40) 146
25. Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m. (mom. 40) 147
26. Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m. (mom. 40) 147
27. Kemikaliekontroll (mom. 41) 148
28. EU:s transportpolitik (mom. 42) 149
29. EU:s transportpolitik (mom. 42) 149
30. Djurskyddsfrågor i övrigt (mom. 48) 150
31. Euratom m.m. (mom. 49) 150
32. Europarådets respektive EG:s sociala stadga (mom. 51) 151
33. Företrädare för GUSP (mom. 55) 151
34. Beslutsreglerna inom GUSP (mom. 56) 152
35. Fredsfrämjande verksamhet m.m. (mom. 57) 152
36. Avskaffande av VEU m.m. (mom. 58) 153
37. Vapenexportpolitiken hos EU:s medlemsstater (mom. 61) 153
38. Kommissionens roll i samarbetet inom tredje pelaren (mom. 63) 154
39. Inre gränskontroll (mom. 64) 154
40. Europol (mom. 65) 155
41. Europol (mom. 65) 155
42. Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor i övrigt (mom. 67) 156
43. Plats för parlamentets verksamhet (mom. 77) 156
44. Regionkommittén (mom. 86) 157
45. Åtgärder mot fusk (mom. 88) 157
46. Ramlagstiftning för brott mot europeisk lag (mom. 89) 157
Särskilda yttranden 158
1. Karl-Göran Biörsmark (fp) anför 158
2. Eva Zetterberg (v) anför 161
3. Bodil Francke Ohlsson (mp) anför 166
Yttranden från andra utskott 169
Konstitutionsutskottets yttrande 1995/96:KU5y 169
Finansutskottets yttrande 1995/96:FiU3y 238
Skatteutskottets yttrande 1995/96:SkU5y 257
Justitieutskottets yttrande 1995/96:JuU3y 265
Lagutskottets yttrande 1995/96:LU2y 287
Socialförsäkringsutskottets yttrande 1995/96:SfU3y 303
Socialutskottets yttrande 1995/96:SoU2y 312
Kulturutskottets yttrande 1995/96:KrU4y 320
Trafikutskottets yttrande 1995/96:TU2y 324
Jordbruksutskottets yttrande 1995/96:JoU4y 330
Näringsutskottets yttrande 1995/96:NU4y 349
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1995/96:AU3y 356
Vissa termer och förkortningar 380
Gotab, Stockholm 1996