Export av farliga varor
Betänkande 1990/91:LU31
Lagutskottets betänkande
1990/91:LU31
Export av farliga varor
Innehåll
1990/91 LU31
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet ett i proposition 1990/91:91 framlagt förslag till ändring i produktsäkerhetslagen. Förslaget innebär att en näringsidkare skall kunna förbjudas att exportera konsumentvaror som medför särskilda risker för allvarliga personskador. I betänkandet behandlar utskottet också två med anledning av propositionen väckta motioner (m resp. v).
Utskottet har inhämtat yttrande över propositionen och de med anledning av propositionen väckta motionerna från näringsutskottet. Yttrandet har fogats som bilaga 2 till betänkandet.
Vidare behandlas i betänkandet tre motionsyrkanden (m resp. fp) från den allmänna motionstiden under föregående riksmöte och ett motionsyrkande (m) från den allmänna motionstiden under innevarande riksmöte. Motionsyrkandena berör olika frågor om produktsäkerhet.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker bifall till samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats fem reservationer.
Propositionen
I proposition 1990/91:91 föreslår regeringen -- såvitt nu är i fråga (lagförslag 1) -- att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604).
Lagförslaget, över vilket lagrådet yttrat sig, återfinns i bilaga 1 till betänkandet. Övriga lagförslag i propositionen behandlas av näringsutskottet i betänkandet 1990/91:NU32.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:91
1990/91:L17 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att en sammanslutning av konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare skall ha subsidiär talerätt i frågor om exportförbud enligt produktsäkerhetslagen.
1990/91:L18 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari -- med hänvisning till vad som anförts i motion 1990/91:N17 -- yrkas att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1989/90
1989/90:L714 av Ulla Orring m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av produktsäkerhetslagen enligt vad i motionen anförts.
1989/90:L717 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av produktsäkerhetslagen att lagen utvidgas till att omfatta offentliga tjänster och produkter,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av produktsäkerhetslagen att den för produkten ansvarige i första hand ställs till svars,
Motion väckt under allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:L716 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även den offentliga sektorns utbud bör omfattas av konsumentlagstiftningen.
Utskottet
Inledning
Utskottet behandlar i detta betänkande dels proposition 1990/91:91 om hinder för export av farliga varor såvitt gäller förslaget om ändring i produktsäkerhetslagen, dels två med anledning av propositionen väckta motioner. I betänkandet behandlas också vissa andra frågor om produktsäkerhet med anledning av motionsyrkanden från den allmänna motionstiden under såväl föregående riksmöte som innevarande riksmöte.
Produktsäkerhetslagen (1988:604) innehåller grundläggande föreskrifter om skydd mot farliga varor. Lagen har till ändamål att motverka att varor och tjänster orsakar skada på person eller egendom. För detta ändamål får en näringsidkare åläggas att lämna säkerhetsinformation eller förbjudas att tillhandahålla varor och tjänster. Efter det att en vara har kommit ut till brukarkretsen kan näringsidkare åläggas att lämna varningsinformation eller att återkalla varan.
Produktsäkerhetslagen tillämpas i fråga om varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. Ett åläggande eller ett förbud enligt lagen får inte meddelas i den mån det i någon annan författning eller i beslut av myndighet har meddelats särskilda bestämmelser om varor eller tjänster med samma ändamål som åläggandet eller förbudet skulle fylla. Konsumentverket är tillsynsmyndighet, om inte enligt speciallagstiftning någon annan myndighet är tillsynsmyndighet för vissa varor eller tjänster.
Frågor om ålägganden och förbud enligt lagen prövas av marknadsdomstolen efter ansökan av konsumentombudsmannen. Denne har också möjlighet att själv utfärda förelägganden som, om de godkänns, gäller som åläggande eller förbud av marknadsdomstolen. Organisationer av konsumenter, arbetstagare och näringsidkare har en subsidiär talerätt i marknadsdomstolen.
Exportförbud för konsumentvaror
I propositionen föreslås ändringar i produktsäkerhetslagen som innebär att en näringsidkare skall kunna förbjudas att exportera en vara som medför särskilda risker för allvarliga personskador. Förbudet skall också enligt propositionen kunna omfatta andra varor som liknar den som avses med ett förbud och som innebär samma skaderisk. Till grund för förslaget ligger produktåterkallelsekommitténs betänkande (SOU 1988:56) Export av farliga varor, vilket har remissbehandlats. Den nya lagstiftningen om exportförbud för konsumentvaror föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
Rolf Dahlberg m.fl. (m) yrkar i motion 1990/91:L18 avslag på propositionen. I motionen åberopas den kritik som kommerskollegium och vissa andra myndigheter framfört vid remissbehandlingen av produktåterkallelsekommitténs betänkande. Med hänvisning till vad som därvid framförts menar motionärerna att det med hänsyn till näringslivets ansvarsmedvetenhet inte finns behov av föreskrifter om exportförbud i produktsäkerhetslagen. Vidare skulle enligt motionärerna sådana föreskrifter kunna försämra relationerna till EG, och dessutom skulle de innebära en onödig dubblering av redan gällande lagstiftning.
Lagutskottet har inhämtat yttrande i ärendet från näringsutskottet, som begränsat sitt yttrande till propositionen och motion L18. I yttrandet konstaterar näringsutskottet att föreskrifternas förenlighet med bl.a. EGs normsystem diskuteras i ett särskilt avsnitt i propositionen med rubriken Handelspolitiska synpunkter på ett exportförbud. Regeringens slutsats är att den föreslagna regleringen inte kan anses utgöra något sådant handelshinder som strider mot föreliggande frihandelsavtal. Näringsutskottet ansluter sig till den bedömning i handelspolitiskt hänseende av det nya institutet exportförbud som regeringen ger uttryck för. Härvid tar näringsutskottet fasta på uttalandet att det måste vara fråga om alldeles särskilda omständigheter för att ett exportförbud skall kunna meddelas. Näringsutskottet utgår från att frågan om exportförbud normalt inte aktualiseras separat utan i anlutning till fråga om annan åtgärd enligt produktsäkerhetslagen, i första hand säljförbud. Med sålunda angivet förbehåll lämnar näringsutskottet regeringens förslag till ändring i produktsäkerhetslagen utan erinran.
I likhet med näringsutskottet ansluter sig lagutskottet till regeringens bedömning i handelspolitiskt hänseende när det gäller införandet av en möjlighet till exportförbud. Lagutskottet vill för sin del härutöver framhålla att exportförbud i allmänhet torde komma att aktualiseras när det finns anledning till ingripande med andra åtgärder enligt produktsäkerhetslagen mot varan i fråga, t.ex. säljförbud. Såsom anförs i propositionen är förutsättningarna för exportförbud strängare än förutsättningarna för andra åtgärder enligt lagen, och exportförbud kommer därför bara att kunna meddelas när det också finns skäl att meddela säljförbud inom landet. Det kan dock inte uteslutas att frågan om exportförbud behöver tas upp till separat behandling. Så kan exempelvis vara fallet när företaget och tillsynsmyndigheten är överens om att varan inte skall säljas här i landet, men enighet inte kan nås om exportförbud därför att man har olika uppfattningar huruvida förutsättningar för meddelande av ett sådant förbud föreligger. Utskottet finner sålunda att något handelspolitiskt skäl inte kan anföras mot förslaget till ändring i produktsäkerhetslagen. Att hindra export av en vara som av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet inte kan tillåtas på den egna marknaden och där åtgärden inte motiveras av protektionistiska skäl torde tvärtom -- såsom framhålls i propositionen -- ligga väl i linje med Sveriges förpliktelser enligt ett eventuellt kommande EES-avtal. Det kan i sammanhanget påpekas att det i Frankrike redan finns lagregler som medger att export av farliga varor kan förbjudas. Härtill kommer att principiella skäl enligt utskottets mening talar för att exporten av en vara bör kunna hindras, när varan medför sådana risker för allvarliga personskador att varan kan förbjudas på marknaden i Sverige.
Med det anförda ställer sig utskottet bakom regeringens förslag om införande av exportförbud för konsumentvaror och avstyrker följaktligen bifall till motion L18.
Som tidigare berörts ankommer det enligt produktsäkerhetslagen på konsumentombudsmannen (KO) att väcka och utföra talan i marknadsdomstolen efter framställning från tillsynsmyndigheterna. Det är dock möjligt också för andra än KO att göra anmälan till marknadsdomstolen. Om tillsynsmyndigheten i ett visst fall beslutar att inte framställa någon begäran hos KO eller denne beslutar att inte göra någon ansökan hos marknadsdomstolen, får ansökan göras av en sammanslutning av konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare.
När det gäller talerätt i frågor om exportförbud föreslås i propositionen att KO ges rätt att väcka och utföra talan i marknadsdomstolen. Någon subsidiär talerätt för olika sammanslutningar föreslås däremot inte.
I motion 1990/91:L17 av Elisabeth Persson (v) framhålls att de som har den största kunskapen om effekterna av export av farliga varor till tredje världen naturligen är de som sysslar med solidaritetsarbete och u-landsbistånd. Enligt motionären är sådant arbete en inte oväsentlig del i konsument- och arbetstagarorganisationernas verksamhet. Mot denna bakgrund anser motionären att många skäl talar för att en sammanslutning av konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare bör ha subsidiär talerätt även i frågor om exportförbud enligt produktsäkerhetslagen. I motionen begärs att riksdagen beslutar i enlighet med det anförda.
Av vad som ovan anförts framgår att exportförbud skall kunna meddelas endast beträffande varor som medför särskilda risker för allvarliga personskador. När det gäller denna typ av farliga varor kan det förutsättas att tillsynsmyndigheten regelmässigt kommer att aktualisera frågan om ett exportförbud hos KO och att denne när så är erforderligt kommer att föra saken vidare till marknadsdomstolen. Olika organisationer liksom enskilda personer har givetvis möjlighet att vända sig till tillsynsmyndigheten eller KO i frågor om exportförbud, och det torde inte behöva befaras att myndigheten eller KO ställer avvisande till befogade önskemål om ingripanden. Med hänsyn till det sagda anser utskottet att någon subsidiär talerätt för sammanslutningar inte är behövlig. När det gäller frågan om talerätten vill utskottet också påpeka att effekten på vår utrikeshandel måste beaktas i enskilda ärenden om exportförbud. Som framhålls i propositionen kan det därför finnas skäl att KO samråder med kommerskollegium innan han väcker talan vid marknadsdomstolen. Om KO efter sådant samråd stannar för att inte väcka talan kan det enligt utskottets mening inte gärna komma i fråga att en organisation med utnyttjande av en subsidiär talerätt skulle kunna väcka talan i marknadsdomstolen.
Av angivna skäl tillstyrker utskottet bifall till propositionen i denna del och avstyrker bifall till motion L17.
Utöver vad utskottet ovan anfört föranleder förslaget i propositionen inte några uttalanden från utskottets sida.
Övriga frågor om produktsäkerhet
Produktsäkerhetslagens tillämpningsområde
Som inledningsvis nämnts tillämpas produktsäkerhetslagen i fråga om sådana varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk.
I motion 1989/90:L714 av Ulla Orring m.fl. (fp) riktas kritik mot att lagen utesluter sådana varor och tjänster som tillhandahålls inom ramen för offentlig service. Motionärerna begär därför i yrkande 7 (delvis) förslag till ändring av produktsäkerhetslagen i detta hänseende.
Även i motion 1989/90:L717 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) begärs (yrkande 4) förslag till sådan ändring av produktsäkerhetslagen att den utvidgas till att omfatta offentliga tjänster och produkter.
Rolf Dahlberg m.fl. (m) tar i motion 1990/91:L716 också upp frågan om den offentliga sektorns utbud, och motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om att även detta utbud bör omfattas av konsumentlagstiftningen.
Vid behandlingen av proposition 1988/89:23 om produktsäkerhetslag behandlade utskottet i betänkandet 1988/89:LU13 också motioner om produktsäkerhet på det offentliga området. Utskottet uttalade därvid att det framstod som befogat att enskilda människor ges ett skydd mot förekomsten av farliga varor och tjänster som tillhandahålls dem även i andra sammanhang än då de förvärvas av en näringsidkare för eget bruk. Enligt utskottets mening saknades emellertid underlag för en bedömning av hur en sådan lagstiftning närmare borde utformas och vilka varor och tjänster den lämpligen borde omfatta. Utskottet var därför inte berett att då förorda en utvidgning av lagens tillämpningsområde i enlighet med motionärernas önskemål. Frågan borde i stället snarast bli föremål för utredning. Det anförda gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Frågan har därefter varit föremål för utredning inom civildepartementet. Utredningsarbetet har helt nyligen avslutats, och resultatet redovisas i promemorian Förslag till ändringar i produktsäkerhetslagen (1988:1604). I promemorian föreslås en utvidgning av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde så att lagen blir tillämplig på varor som tillhandahålls i näringsverksamhet oberoende av om tillhandahållandet sker direkt till en konsument eller inte. Den sålunda föreslagna ändringen medför att lagen kommer att omfatta även varor som konsumenter i huvudsak enbart nyttjar inom offentlig service såsom i den offentliga hälso- och sjukvården, i skolor samt på daghem och fritidshem. Vidare föreslås i promemorian en ändring i 6 § samma lag som innebär att en näringsidkare kan åläggas att återkalla en vara inte bara från dem som brukar den utan även från exempelvis en kommun i vars daghem en vara nyttjas av barn. Återkallelse kan också enligt förslaget omfatta t.ex. lekredskap som ett fastighetsbolag låter barn nyttja på en fastighet som tillhör bolaget. -- Promemorian skall enligt vad utskottet inhämtat bli föremål för remissbehandling.
Enligt utskottets mening bör den fortsatta beredningen av förslaget avvaktas. Motionerna 1989/90:L714 yrkande 7 i denna del, 1989/90:L717 yrkande 4 och 1990/91:L716 yrkande 1 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Adressater för ålägganden om varning och återkallelse
Enligt produktsäkerhetslagen gäller att varje näringsidkare som tillhandahållit en farlig produkt skall kunna åläggas att lämna varningsinformation eller att återkalla produkten. Vid valet av adressat för ett åläggande skall i första hand hänsyn tas till vem eller vilka som har de bästa förutsättningarna att uppfylla ändamålet med åtgärden, men även andra aspekter bör beaktas, t.ex. konkurrensskäl.
I motion 1989/90:L714 av Ulla Orring m.fl. (fp) begärs i yrkande 7 (delvis) förslag om sådan ändring av produktsäkerhetslagen att endast tillverkaren eller -- när denne är utländsk -- importören kan åläggas att lämna varningsinformation eller att återkalla produkten.
Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) begär i motion 1989/90:L717 yrkande 5 förslag till sådan ändring av produktsäkerhetslagen att i första hand producenten av varan eller importören skall kunna åläggas ansvar för varningsinformation och återkallelse. Endast om detta inte får avsedd effekt skall enligt motionärerna grossist eller detaljist kunna göras ansvarig.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1988/89:LU13 behandlade utskottet ett motionsyrkande med samma syfte som de nu aktuella. Utskottet framhöll därvid att rättssäkerhetsskäl talar för att ett åläggande om varningsinformation eller återkallelse främst bör riktas mot den som har det faktiska ansvaret för produkten. För att lagen skall få erforderlig effekt måste emellertid, fortsatte utskottet, ansvaret för varningsinformation och återkallelse i många fall läggas på den eller de näringsidkare som har bäst möjlighet att nå det resultat som åsyftas. I de fall åsyftat resultat kan tillgodoses av flera näringsidkare som tillhandahållit en produkt borde dock åläggandet riktas mot den som närmast bär ansvaret för den uppkomna situationen. Vid valet av adressat ansåg utskottet -- i likhet med föredragande statsrådet -- att hänsyn även borde tas till de negativa effekter som ett åläggande om varningsinformation eller återkallelse kan ha för den näringsidkare mot vilken det riktas. Bl.a. kan åläggandet i sig försämra näringsidkarens goodwill, och det kan också medföra att han får bära vissa kostnader för sitt försvar inför domstolen. Utskottet underströk därför vikten av att konsumentombudsmannen -- när han tar ställning till om ett åläggande skall begränsas till att bara gälla en eller några av flera näringsidkare -- noga överväger om åläggandet kan medföra sådana negativa verkningar för vederbörande, och om dessa verkningar skulle mildras påtagligt om åläggandet riktades mot ytterligare någon eller några näringsidkare. Med det anförda ansåg utskottet att syftet med den då aktuella motionen fick anses i huvudsak tillgodosett, och något uttalande från riksdagens sida med anledning av motionen var således inte påkallat.
Med hänsyn till vad utskottet sålunda anförde vid riksdagsbehandlingen av förslaget till produktsäkerhetslag finner utskottet att det inte finns anledning att förorda en sådan lagändring som begärts i motionerna. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionerna 1989/90:L714 yrkande 7 i denna del och 1989/90:L717 yrkande 5.
Näringsidkares talerätt
Såsom tidigare redovisats gäller enligt produktsäkerhetslagen att det ankommer på konsumentombudsmannen att väcka och utföra talan i marknadsdomstolen efter framställning från tillsynsmyndigheterna. Konsumentombudsmannen har även möjlighet att utfärda informations-, förbuds- och återkallelseförelägganden. Vidare har en sammanslutning av konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare rätt att föra talan i marknadsdomstolen under förutsättning att konsumentombudsmannen beslutat att inte föra talan i sak.
I motion 1989/90:L714 av Ulla Orring m.fl. (fp) begärs i yrkande 7 (delvis) förslag om ändring i produktsäkerhetslagen så att en näringsidkare mot vilken talan riktas i marknadsdomstolen -- ur rättssäkerhetssynpunkt -- bör ha möjlighet att dra in även andra näringsidkare i den pågående processen.
Utskottet behandlade även denna fråga i betänkandet 1988/89:LU13 med anledning av ett motionsyrkande. Utskottet hänvisade därvid till vad utskottet anfört beträffande val av adressat (se ovan). Utskottet underströk att konsumentombudsmannen när han tar ställning till hur han skall utforma sin talan -- dvs. om ett åläggande skall begränsas till att gälla bara en eller några av flera möjliga näringsidkare -- skall överväga vilka konsekvenserna kan bli för den näringsidkare som instäms till marknadsdomstolen av att konkurrenterna lämnas utanför. Konsumentombudsmannens opartiskhet borde enligt utskottet innebära en tillräcklig garanti för att tillgodose de rättssäkerhetskrav som bör ställas i detta avseende. Med hänsyn härtill och till att inte heller marknadsföringslagen ger någon möjlighet för näringsidkare att dra in andra näringsidkare i pågående process avstyrkte utskottet bifall till motionen.
Enligt utskottets mening har några nya skäl inte framkommit som ger riksdagen anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande. Utskottet avstyrker således bifall även till motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på regeringens förslag om införande av exportförbud för konsumentvaror att riksdagen avslår motion 1990/91:L18, res. 1 (m, fp, c)
2. beträffande talerätt i frågor om exportförbud att riksdagen med avslag på motion 1990/91:L17 antar regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604) såvitt avser 17 §, res. 2 (v, mp)
3. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604) i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 2,
4. beträffande produktsäkerhetslagens tillämpningsområde att riksdagen avslår motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna del, motion 1989/90:L717 yrkande 4 och motion 1990/91:L716 yrkande 1, res. 3 (m, fp, c, mp)
5. beträffande val av adressat för ålägganden att riksdagen avslår motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna del och motion 1989/90:L717 yrkande 5, res. 4 (m, fp, c)
6. beträffande näringsidkares talerätt att riksdagen avslår motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna del, res. 5 (m, fp, c)
Stockholm den 18 april 1991
På lagutskottets vägnar Rolf Dahlberg
Närvarande: Rolf Dahlberg(m), Lennart Andersson(s), Owe Andréasson(s), Stig Gustafsson(s), Ulla Orring(fp), Martin Olsson(c), Inger Hestvik(s), Allan Ekström(m), Bengt Kronblad(s), Gunnar Thollander(s), Lena Boström(s), Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson(fp), Stina Eliasson(c), Elisabeth Persson(v), Elisabet Franzén(mp) och Anita Jönsson(s).
Reservationer
1. Avslag på regeringens förslag om införande av exportförbud för konsumentvaror (mom. 1)
Rolf Dahlberg(m), Ulla Orring(fp), Martin Olsson(c), Allan Ekström(m), Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson(fp) och Stina Eliasson(c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "I likhet" och på s. 5 slutar med "utskottets sida." bort ha följande lydelse:
I en avvikande mening till näringsutskottets yttrande över propositionen och motion L18 har ledamöterna från moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet framhållit följande.
Näringsutskottet instämmer liksom motionärerna i den kritik som särskilt kommerskollegium har riktat mot tanken på en sådan reglering som regeringen nu föreslår. Något påtagligt praktiskt behov av att produktsäkerhetslagen kompletteras med bestämmelser om ett exportförbudsinstitut synes inte föreligga. Samtidigt finns det en påtaglig risk för att EG kommer att rikta invändningar mot den föreslagna lagändringen. Lagstiftning med handelspolitiska implikationer bör utformas med beaktande av regler som gäller inom EG och andra internationella organ som berörs. Näringsutskottet ansluter sig med det nu sagda till yrkandet i motion 1990/91:L18 (m) att riksdagen skall avslå regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen.
Lagutskottet ansluter sig i alla delar till den uppfattning som härvid redovisats. Utskottet förordar således att riksdagen med bifall till motion L18 avslår regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen. Ställningstagandet innebär att motion L17 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på regeringens förslag om införande av exportförbud för konsumentvaror att riksdagen med bifall till motion 1990/91:L18 avslår regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1064),
2. Talerätt i frågor om exportförbud (mom. 2)
Elisabeth Persson (v) och Elisabet Franzén (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Av vad" och slutar med "motion L17." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att produktåterkallelsekommittén i det till grund för propositionen liggande betänkandet SOU 1988:56 föreslagit att en sammanslutning av konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare skall ha subsidiär talerätt också i frågor om exportförbud. Enligt kommittén föreföll en sådan ordning ändamålsenlig. I propositionen har dock regeringen frångått förslaget i denna del utan någon närmare motivering. Utskottet kan för sin del inte finna någon bärande invändning mot en sådan subsidiär talerätt när det gäller exportförbud. Snarare talar enligt utskottets mening många skäl för denna ordning. Som framhålls i motion L17 är de som har den största kunskapen om effekterna av export av farliga varor till tredje världen naturligen de som sysslar med solidaritetsarbete och u-landsbistånd. Med hänsyn till att sådant arbete utgör en inte oväsentlig del i konsument- och arbetstagarorganisationernas verksamhet framstår det som uppenbart att dessa sammanslutningar också bör ha talerätt i frågor om exportförbud enligt produktsäkerhetslagen. Samma förhållande bör enligt utskottet också gälla för sammanslutningar av näringsidkare.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion L17 och avstyrker bifall till propositionen i denna del.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande talerätt i frågor om exportförbud att riksdagen med bifall till motion 1990/91:L17 avslår regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604) såvitt avser 17 §,
3. Produktsäkerhetslagens tillämpningsområde (mom.4)
Rolf Dahlberg(m), Ulla Orring(fp), Martin Olsson(c), Allan Ekström(m), Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson(fp), Stina Eliasson(c) och Elisabet Franzén (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att den utvidgning av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde som föreslagits i den inom civildepartementet upprättade promemorian Förslag till ändringar i produktsäkerhetslagen är begränsad till att avse endast varor som tillhandahålls av näringsidkare. Förslaget tillgodoser därmed inte de önskemål som riksdagen framförde hösten 1989 (bet. 1988/89:LU13, rskr. 61). I betänkandet framhöll utskottet nämligen att det framstod som befogat att enskilda människor ges ett skydd mot förekomsten av farliga varor och tjänster som tillhandahålls dem även i andra sammanhang än då de förvärvas av en näringsidkare för eget bruk.
Enligt utskottets mening bör ett nytt förslag till utvidgning av produktsäkerhetslagen snarast utarbetas och framläggas för riksdagen. Förslaget bör omfatta sådana varor och tjänster som tillhandahålls inom ramen för offentlig service. Utskottet tillstyrker således bifall till motionerna 1989/90:L714 yrkande 7 i denna del och 1989/90:L717 yrkande 4. Genom detta ställningstagande får också motion 1990/91:L716 yrkande 1 anses vara i huvudsak tillgodosedd. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande produktsäkerhetslagens tillämpningsområde att riksdagen med bifall till motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna del och motion 1989/90:L717 yrkande 4 och med anledning av motion 1990/91:L716 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Val av adressat för ålägganden (mom. 5)
Rolf Dahlberg(m), Ulla Orring(fp), Martin Olsson(c), Allan Ekström(m), Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson(fp) och Stina Eliasson(c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "I sitt" och slutar med "yrkande 5." bort ha följande lydelse:
Utskottet är kritiskt mot nuvarande bestämmelse (12 §) i produktsäkerhetslagen när det gäller val av adressat för ett åläggande om varningsinformation eller återkallelse. Regeln innebär nämligen att effekten av ett åläggande i princip skall vara avgörande, eftersom hänsyn i första hand skall tas till vem eller vilka näringsidkare som har de bästa förutsättningarna att uppfylla ändamålet med åtgärden. Enligt utskottets mening talar dock rättssäkerhetsskäl för att ett åläggande i första hand bör meddelas den som i egenskap av tillverkare eller importör har det faktiska ansvaret för produkten. Endast om ett sådant åläggande inte bedöms kunna ge avsedd effekt skall det kunna riktas mot annan, exempelvis grossist eller detaljist. Regeringen bör därför snarast utarbeta och framlägga förslag till sådan ändring av 12 § produktsäkerhetslagen som utskottet förordat. Det anförda bör med bifall till motionerna 1989/90:L714 yrkande 7 i denna del och 1989/90:L717 yrkande 5 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande val av adressat för ålägganden att riksdagen med bifall till motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna del och motion 1989/90:L717 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Näringsidkares talerätt (mom. 6)
Rolf Dahlberg(m), Ulla Orring(fp), Martin Olsson(c), Allan Ekström(m), Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson(fp) och Stina Eliasson(c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "denna del." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan av rättssäkerhetsskäl förordat att vid val av adressat för ett åläggande om varningsinformation eller återkallelse bör åläggandet i första hand meddelas den som i egenskap av tillverkare eller importör bär ansvaret för produkten. Endast om ett sådant åläggande inte bedöms kunna ge avsedd effekt får det meddelas annan, exempelvis grossist eller detaljist. Därutöver anser utskottet att rättssäkerheten kräver att en näringsidkare, mot vilken talan riktas i marknadsdomstolen, ges möjlighet att dra in även andra näringsidkare i den pågående processen. Regeringen bör därför skyndsamt utarbeta och framlägga förslag till en lagändring som möjliggör för en näringsidkare att föra in ytterligare parter i processen. Vad utskottet med bifall till motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna del således anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande näringsidkares talerätt att riksdagen med bifall till motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Förslag till Lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604) Bilaga 1
Näringsutskottets yttrande 1990/91:NU7y Bilaga 2 Hinder för export av farliga varor
Till lagutskottet
Lagutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1990/91:91 om hinder för export av farliga varor, såvitt avser ändring i produktsäkerhetslagen, jämte motioner.
Näringsutskottet har bedömt regeringens förslag i den angivna delen av propositionen från handelspolitisk utgångspunkt. Därvid har utskottet övervägt de synpunkter som ligger till grund för avslagsyrkandet i motion 1990/91:L18 (m). Den fråga som tas upp i motion 1990/91:L17 (vpk) finner näringsutskottet inte anledning att gå in på.
Motion 1990/91:L18 (m) bygger på kritik som kommerskollegium och andra myndigheter har framfört vid remissbehandlingen av produktåterkallelsekommitténs betänkande (SOU 1988:56), vilket ligger till grund för propositionen. Näringsutskottet noterar att denna kritik inte närmare redovisas i propositionen; utskottet avser att beröra detta förhållande i sitt betänkande (1990/91:NU32) över propositionen i övrigt.
Motionärerna menar, i anslutning till vad de av dem åberopade remissinstanserna har anfört, att det med hänsyn till näringslivets ansvarsmedvetenhet inte finns behov av föreskrifter om exportförbud i produktsäkerhetslagen, att sådana föreskrifter skulle kunna väcka ogillande hos EG och att de skulle innebära en onödig dubblering av redan gällande lagstiftning. Föreskrifternas förenlighet med bl.a. EGs normsystem diskuteras i ett särskilt avsnitt i propositionen med rubriken Handelspolitiska synpunkter på ett exportförbud. Regeringens slutsats är att den föreslagna regleringen inte kan anses utgöra något sådant handelshinder som strider mot föreliggande frihandelsavtal.
Näringsutskottet ansluter sig till den bedömning i handelspolitiskt hänseende av det nya institutet exportförbud som regeringen ger uttryck för. Härvid tar näringsutskottet fasta på uttalandet att det måste vara fråga om alldeles särskilda omständigheter för att ett exportförbud skall kunna meddelas. Näringsutskottet utgår från att frågan om exportförbud normalt inte aktualiseras separat utan i anslutning till fråga om annan åtgärd enligt produktsäkerhetslagen, i första hand säljförbud. Med sålunda angivet förbehåll lämnar näringsutskottet regeringens förslag till ändring i produktsäkerhetslagen utan erinran.
Stockholm den 9 april 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp) och Leif Marklund (s).
Avvikande meningar
1. Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Roland Larsson (c) anser att den del av yttrandet som börjar med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "utan erinran" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet instämmer liksom motionärerna i den kritik som särskilt kommerskollegium har riktat mot tanken på en sådan reglering som regeringen nu föreslår. Något praktiskt behov av att produktsäkerhetslagen kompletteras med bestämmelser om ett exportförbudsinstitut synes inte föreligga. Samtidigt finns det en påtaglig risk för att EG kommer att rikta invändningar mot den föreslagna lagändringen. Lagstiftning med handelspolitiska implikationer bör utformas med beaktande av regler som gäller inom EG och andra internationella organ som berörs. Näringsutskottet ansluter sig med det nu sagda till yrkandet i motion 1990/91:L18 (m) att riksdagen skall avslå regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen. 2. Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet som börjar med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "utan erinran" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet ansluter sig till den bedömning i handelspolitiskt hänseende av det nya institutet exportförbud som regeringen ger uttryck för. Härvid tar näringsutskottet fasta på uttalandet att det måste vara fråga om alldeles särskilda omständigheter för att ett exportförbud skall kunna meddelas. Näringsutskottet lämnar regeringens förslag till ändring i produktsäkerhetslagen utan erinran.