Familjerätt

Anf. 30 Martina Johansson (C)

Fru talman! Jag tackar Ellen Juntti för anförandet.

Ledamoten pratar väldigt gott om minister Gunnar Strömmer och säger att han prioriterar frågor som gäller barns rättigheter och familjerätten högt. Hon säger också att man jobbar så fort det bara går för att få fram förslag. Även jag har noterat att Gunnar Strömmer visar intresse för frågor som gäller familjerätt.

Under förra mandatperioden jobbade jag delvis tillsammans med Moderaterna för att få ett större fokus på bodelningsprocesser. Jag lyckades inte få S-regeringen att ta frågan vidare, men Gunnar Strömmer har lovat en utredning för att komma vidare med bodelningsprocesserna. I utskottet kom vi också överens om ett gemensamt tillkännagivande om att bodelningsprocesserna behöver snabbas upp och om att det ska göras en utredning.

Det som har hänt sedan dess är att Gunnar Strömmer i november lovade att tillsätta denna utredning om snabbare bodelningsprocesser. Han sa att det skulle ske under 2024. Nu har halva april gått, och jag har upprepade gånger ställt frågor om när utredningen ska tillsättas. Jag har frågat vilket datum Gunnar Strömmer tänker tillsätta utredningen, men jag får inget svar utöver att det ska ske under 2024.

Då blir min fråga till ledamoten: Om nu Moderaterna och regeringen prioriterar barns rättigheter och familjerättsfrågorna så högt, varför kan inte ett datum presenteras för när en utredning ska tillsättas som skulle skapa bättre möjligheter för kvinnor, män och framför allt för barn?

Ellen Juntti (M)

Anf. 31 Ellen Juntti (M)

Fru talman! Tack för frågan!

Jag tycker att jag har ganska bra på fötterna när jag påstår att justitieminister Strömmer verkligen prioriterar de här frågorna. Han är verkligen engagerad och tycker att det är viktigt.

Han vet att barn som växer upp i våldsamma hem blir otrygga barn. De är ute på stadens gator och torg och hänger, och de hittar på en massa dumheter eller kriminella saker. Det är inte bara dumheter, utan verkligen kriminella saker.

Som jag sa i mitt anförande pågår det väldigt mycket arbete redan nu på Justitiedepartementet i familjerättsfrågor. Jag räknade upp tre olika betänkanden som det jobbar med. Det är mer än vad man kunde säga om den förra regeringen.

Jag tycker ändå att han har visat att han verkligen har satt fart i de här frågorna. Det som man jobbar mest med, och där han vill komma med en proposition så snart som möjligt, är betänkandet om tryggare hem för barn.

Det är bra att man nu koncentrerar sig på den, i varje fall i första läget. Man kan också jobba parallellt, men det gäller att först få fram det.

Ju fortare man får fram lagförslag så att barn inte behöver växa upp i våldsamma hem, desto bättre. Det förslaget är väldigt akut. Det är det som han först och främst kommer att presentera.

Han har lovat att en utredning om bodelningar ska tillsättas under 2024. Det är ganska många månader kvar på 2024. Exakt datum kan jag inte ge, men det kommer under 2024.

Malcolm Momodou Jallow (V)

Anf. 32 Martina Johansson (C)

Fru talman! Jag håller med. Den förra regeringen hade kunnat göra mer saker. Den hade dock inte lika hög svansföring som den här regeringen och Moderaterna om att man är det parti som ska stå på barnens sida.

Det är vad jag blir lite frustrerad över. Det är mycket prat men inte så mycket handling när det gäller att leverera på det man har lovat att man ska leverera.

Att kunna bestämma ett datum för när man tänker sig att tillsätta en utredning borde inte vara så svårt. Man kan faktiskt svara: Ja, jag kommer med en utredning, och jag tillsätter den i september eller i juni. Men jag är rädd att det blir december innan utredningen tillsätts.

Varje dag som det inte pågår ett arbete drabbas män och kvinnor av att inte bli färdiga med sin juridiska och ekonomiska skilsmässa. Barn drabbas av att de inte kan starta två nya bra boenden.

Är det våld med i de familjerna är det precis det som ledamoten säger att ministern arbetar för att förhindra som händer. Barn ska inte drabbas av drabbas av våld. Men de gör ju det när en bodelningsprocess inte blir klar.

Det är lika viktigt att gå fram tidigt och snabbt och att tillsätta en utredning samtidigt som man jobbar med betänkandet Tryggare hem för barn. Vi är överens om att det är en bra utredning som vi behöver gå vidare med. Men man måste kunna göra två saker samtidigt.

De som har hört mig förut vet att jag brukar lyfta fram en annan fråga som ministern har prioriterat. På tre månader har ministern gått från utredningsförslag till beslut när det gäller visitationszoner där vi begränsar rättigheter.

Men när vi ska ge föräldrar rättigheter att bli färdiga med sin bodelningsprocess kan inte Moderaterna komma med ett datum och med vilken månad man tänker tillsätta utredningen för att komma vidare i frågan.

(Applåder)

Ellen Juntti (M)

Anf. 33 Ellen Juntti (M)

Fru talman! Tack, igen!

Jag tycker att det är bra. Jag vet att Martina Johansson brinner för de här frågorna. Det är jättebra. Det gör jag också. Det är väldigt viktigt. Sedan håller jag nog inte med om att vi har högre svansföring än den förra regeringen. Det måste jag säga.

Det talades om att man måste kunna ha två saker samtidigt i huvudet. Jag räknade upp alla de saker som regeringen jobbar med. Det är bland annat ändring av föräldrabalken och regler om föräldraskap. Det pågår samtidigt som arbetet med tryggare hem för barn och bodelningsprocessen.

Det är inte bara: Pang, och så tillsätter man en utredning. Man måste se till att det finns bra utredare som kan ta sig an uppgiften. Jag tycker nog att det är bra och att det ändå har gått fort med den här regeringen att tillsätta utredningar.

Den förra regeringen gjorde ingenting under åtta år när det gällde bodelningen. Det här är ingen ny kris. Jag tycker ändå att den moderatledda regeringen har satt fart. Det kommer att tillsättas en utredning under det här året, såsom justitieministern har lovat. Jag har inget exakt datum. Men det blir i varje fall i år.

(forts § 10)

Anf. 109 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Vi debatterar civilutskottets betänkande CU9 Familjerätt, och jag hoppar in för min kollega Andreas Lennkvist Manriquez, som inte är här i dag.

Jag tänker ta upp framför allt två frågor, och den ena handlar om barnkonventionen.

I Sverige är barnkonventionen lag sedan den 1 januari 2020. Vad är då barnkonventionen? Den är ett rättsligt bindande internationellt avtal som slår fast att barn är individer med egna rättigheter och inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.

Artikel 12 i barnkonventionen slår fast att barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter utifrån barnets ålder och mognad.

När föräldrar tvistar om vårdnad, boende eller umgänge i domstol företräds de vanligtvis av var sitt ombud. Ofta kommer den rättsliga processen att handla om att rättvisa ska skipas mellan föräldrarna, varpå barnet, som egentligen är huvudperson, blir osynliggjort. För att barnets rätt och principen om barnets bästa verkligen ska tas på allvar menar vi att barn bör ha rätt till ett juridiskt ombud som är frikopplat från föräldrarna och deras eventuella biträden. Ett barnombud skulle ha det enskilda barnets intresse för ögonen och kunna utgå enbart från barnets bästa och barnets synpunkter i sin argumentation inför rätten.

Herr talman! Att barn bör ha ett eget ombud för att säkerställa deras rätt att komma till tals är en åsikt som Vänsterpartiet delar med flera organisationer, bland andra Barnombudsmannen, Rädda Barnen och Unizon. Vänsterpartiet anser att varje barn bör ha en klar och uttalad rätt att föra fram sina åsikter i samband med tvister om vårdnad, boende och umgänge. En ovillkorlig rätt för barn att komma till tals i dessa frågor ligger helt i linje med FN:s konvention om barnets rättigheter. Vi menar att även små barn har åsikter om sin levnadssituation som är värda att tas på allvar.

Herr talman! Vänsterpartiet vill poängtera att anledningen till att tvister om vårdnad, boende och umgänge över huvud taget förs till domstol är att det finns en underliggande konflikt mellan föräldrarna. Om föräldrarna hade kunnat samarbeta i frågor kring barnet hade det inte funnits någon tvist. Vidare torde det vara de allra svåraste och mest konfliktfyllda fallen som hamnar i rätten och leder till en huvudförhandling.

Ambitionen måste vara att alla barn som är föremål för en process om vårdnad, boende eller umgänge ska ha rätt att få sina åsikter framförda just för att slippa behandlas som objekt under den rättsliga hanteringen. En rätt till ett eget juridiskt biträde gynnar alla barn vars föräldrar tvistar om vårdnad, boende eller umgänge och i synnerhet de barn som far illa. Vidare skulle ett barnombud leda till mer genomtänkta beslut där barnets vilja faktiskt beaktas, vilket gör att besluten blir lättare att verkställa. Enligt Vänsterpartiets uppfattning bör ett barnombud ha dokumenterad kompetens i frågor som rör barns utveckling, traumahantering och riskbedömning.

Mot denna bakgrund har vi valt att ansluta oss till Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet i en reservation om barns rätt till juridiskt biträde.

Den andra frågan jag ska ta upp i denna debatt handlar om byte av efternamn för den som har adopterats.

Adoptionsskandalen i Sverige har ingen missat, och den uppmärksammades i flera länder. Låt mig ge ett exempel från den. Marianne Skoglund föddes i juli 1980 och kom till sina svenska adoptivföräldrar en kort tid därefter. Hennes adoptivföräldrar fick höra att hennes mamma inte kunde ta hand om henne och därför hade lämnat bort henne. Liksom många andra adoptivbarn undrade Marianne över sitt ursprung, och för ett antal år sedan sökte hon till programmet Spårlöst i TV4 som lyckades hitta och återförena Marianne med hennes biologiska mamma Juanita Yáñez i Chile.

Det var då Marianne fick reda på att inget stämde med den information som hennes adoptivföräldrar fått när hon adopterades. Enligt Mariannes biologiska mamma var det en socialarbetare som sökte upp henne på sjukhuset när Marianne var nyfödd och tog Marianne. Ingen sa vart de hade fört henne. När Juanita sedan sökte efter sitt barn påstod man att Juanita skrivit under och godkänt en adoption. Men det var inte sant utan påhittat.

Bland Mariannes handlingar från tiden för adoptionen finns ett brev skrivet av samma socialarbetare. Där finns en utförlig förklaring om att Juanita valde att adoptera bort Marianne för att hon inte hade ekonomiska möjligheter att ta hand om henne med mera, men allt var lögn. Det är uppgifter som aldrig har kommit från Juanita.

Under flera år sökte Juanita efter Marianne, och hon ska hela tiden ha fått olika svar om var Marianne befann sig. Varje gång nämndes olika städer i Chile. Hon fick aldrig veta att Marianne hade adopterats till en svensk familj. Det visade sig att Juanita Yáñez hade sökt efter Marianne ända sedan hon försvann efter att man förfalskat Juanitas namnteckning.

Hur många fler barn har försvunnit på detta sätt? Det kan handla om tusentals barn där deras mammor fortfarande inte vet var de är, och många av dessa barn kan finnas här i Sverige. Man har stulit deras identitet, kultur, historia och familj från dem. Det är viktigt att dessa barn får upprättelse och att vi lindrar den skada som skett.

Vänsterpartiet har en reservation om byte av efternamn för den som har adopterats. Föräldrabalken säger att den som har adopterats anses som adoptivförälderns barn och inte som barn till sina tidigare föräldrar. En adoption innebär alltså att det rättsliga förhållandet till de tidigare föräldrarna helt upphör.

År 2016 ändrades namnlagen i Sverige. Det blev då lättare att byta efternamn, och möjligheten att ha två efternamn infördes. Enligt lagen har den som är adopterad rätt att återta det namn den bar innan adoptionen. Namnlagen har dock inte visat sig möta den verklighet som adopterade till Sverige befinner sig i. Många av dem som blivit stulna och sedan bortadopterade har nämligen fått fingerade namn och identiteter innan de adopterats till Sverige. De har därför enligt lagen inte rätt att byta till det namn de skulle haft om de inte blivit stulna eftersom de hade ett annat namn när de adopterades

Herr talman! Med tanke på den skandal och de brottsliga processer som präglat tusentals adoptioner i Sverige anser Vänsterpartiet att ett adoptivbarn ska ha rätt att byta sitt namn oavsett om personen har burit det namnet tidigare eller inte. Det är det minsta man kan begära med tanke på skadan som dessa adoptivbarn har utsatts för.

För Vänsterpartiet är det därför självklart att den som har adopterats ska ha rätt till sitt ursprung och därmed samma rätt att byta till de namn som har funnits i släkten som om man inte hade adopterats.

I dag går adoptivbarn till Skatteverket för att byta efternamn. Men de får svaret att det inte går att byta efternamn eftersom de aldrig har burit detta efternamn innan de blev adopterade. Om de hade burit efternamnet hade det varit lättare. Det krävs att det har varit en allvarlig händelse för att man ska kunna byta till ett namn som man inte har burit tidigare.

Att dessa barn har kidnappats och stulits är så pass allvarligt att Vänsterpartiet anser att Skatteverket borde kunna säga att det är en så allvarlig situation att dessa barn borde kunna byta sitt namn till det namn som släkten har och som dessa barn aldrig har burit. Det är därför som Vänsterpartiet har denna reservation, där vi skriver att vi anser att man måste rätta till denna skada. Och det minsta man kan göra för dessa barn som har blivit fråntagna sin kultur, sin identitet, sin familjs historia är att låta dem byta sitt efternamn. Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 10 i betänkandet.

Anf. 110 Larry Söder (KD)

Herr talman! Att bli förälder är nog både det bästa och det jobbigaste man kommer att vara med om i sitt liv. Vi blir föräldrar på lite olika sätt och under lite olika omständigheter. Men jag är övertygad om att vi alla delar både topparna och dalarna i föräldralivet.

Att se framstegen för sitt barn är en obeskrivlig lycka. Att se det ha det svårt av olika orsaker kan vara det jobbigaste och inte alltid någonting som man kan göra någonting åt. Dock är man alltid förälder.

Hemmet och familjen borde vara den trygga borgen för varje barn. Men vad är egentligen föräldrarnas uppgift? Jag tycker att det är att skapa en trygghet för barnen, vara en vägvisare framåt i livet och kanske se till att de inte gör de största misstagen som man själv har gjort och försöka visa dem den rätta vägen. Alla barn har rätt till trygga föräldrar.

Föräldrar och vårdnadshavare är för mig vuxenpersoner som värnar om barnens bästa livet ut. Det är inte valbart. Tyvärr ser det inte alltid ut så. Det är därför som vi i politiken behöver skapa ramar, stöd och gränser i föräldraskapet och också stödja de barn som behöver det.

Vi har i denna debatt pratat om barnkonventionen, som är lag i Sverige. Tyvärr räcker det inte alltid.

Många av oss har varit delaktiga och diskuterat vård, hem och boende med departementet och justitieminister Gunnar Strömmer. Där ser jag att vi har ganska många likartade ingångar och allt som oftast gemensamma åsikter om lösningen. Att stärka möjligheterna för barns röster i vårdnadstvister är en sak som vi känns rätt överens om, vill jag påstå. Och att barn bör ha ett eget ombud just för att man ska ta vara på barnens röst och åsikter tror jag också att vi kan vara ganska överens om.

Jag är också övertygad om att alla partier är överens om att vi vill barnens bästa - att de ska få en tryggare tillvaro och få känna sig trygga under hela uppväxten. Men även om barnen råkar ut för någonting ska samhället faktiskt skydda, stärka och stödja.

En del motioner i ämnet rör detta, och vi har hanterat en del av dem flera gånger tidigare. Men med tanke på de diskussioner som sker med departementet - Tidöpartierna och alla andra partier - tycker jag att man faktiskt jobbar bra inom familjerättsområdet i Regeringskansliet. Och jag tycker att Regeringskansliet ska få den tid som behövs för att lägga fram förslag till riksdagen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 111 Martina Johansson (C)

Herr talman! Jag tackar Larry Söder för hans anförande. Han nämner i anförandet att någon måste stå på barnens sida i vårdnadstvister och att vi skulle kunna vara ganska överens om att barn ska ha ett eget ombud i vårdnadstvister.

I en motion under förra mandatperioden kan man läsa att Kristdemokraterna föreslår att barn ska ha rätt till ett eget juridiskt ombud. Och i en enkät i början av året svarade Kristdemokraterna att de tycker att vi borde utreda ett juridiskt ombud för barn.

I detta motionsbetänkande behandlas motioner, och det finns även en reservation, där det sägs att frågan om ett juridiskt ombud för barn ska utredas. Men Kristdemokraterna avstyrker denna motion. Min fråga till Kristdemokraterna är: Varför avstyrker ni en motion som ni egentligen står bakom?

Anf. 112 Larry Söder (KD)

Herr talman! Jag tolkar Martina Johanssons fråga som att vi är överens om att barnens röst behöver stärkas på lite olika sätt även i en rättssal. Det är det som det juridiska ombudet handlar om egentligen.

Det är alldeles riktigt att Kristdemokraterna har drivit och vill ha ett juridiskt ombud för barn. Men jag tror att den bästa vägen att få igenom det är att man jobbar inifrån, det vill säga att departementet och regeringen jobbar med frågan och kommer med ett förslag. Jag tror inte att det hjälper med ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen. Jag tror faktiskt att man redan i dag jobbar med frågan och försöker hitta lösningar som är bäst för barnen. Men Centerpartiet och Kristdemokraterna har samma uppfattning i själva sakfrågan. Det är bara lösningarna som är olika.

Anf. 113 Martina Johansson (C)

Herr talman! Man kan se olika lösningar på frågan, och man kan göra en jämförelse. För ett år sedan kom vi överens om ett tillkännagivande om snabbare bodelningsprocesser. Det hade kunnat vara snyggt att göra samma sak här. Eller är det så att Kristdemokraterna denna gång inte kan ställa sig bakom detta därför att Moderaterna inte vill utreda ett juridiskt ombud för barn? De är de enda som i Rädda Barnens enkät har svarat att de inte vill utreda ett juridiskt ombud för barn. Handlar det om att Kristdemokraterna väljer att kliva tillbaka i frågan till förmån för Moderaterna i regeringen eller om att man har ändrat uppfattning och inte tycker att ett juridiskt ombud för barn behövs?

Anf. 114 Larry Söder (KD)

Herr talman! Om Martina Johansson tror att jag är en politiker som träder tillbaka för att jag får motstånd har hon uppfattat mig fel.

Jag tror att detta skulle vara väldigt bra. Precis som jag sa i mitt anförande har vi barnkonventionen som lag. Men jag tror inte att det räcker. Jag tror att vi måste ha fler incitament som gör att barnen får sina rättigheter tillgodosedda. Ibland behövs det faktiskt att någon annan talar om vad barnen tycker, tänker och känner och vad som är bäst för barnen. Då tror jag att ett juridiskt ombud är det bästa.

Likväl tror jag att den bästa vägen för att få den politik som jag önskar - den politik som Centerpartiet faktiskt också företräder - är genom att jobba för att departementet och Regeringskansliet ska få fram de bästa förslagen. Därför tycker jag att vi inte ska lägga fler pålagor på regeringen utan låta den jobba med denna fråga på bästa sätt. Jag har fullt förtroende för att Regeringskansliet kan jobba med detta.

Anf. 115 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Larry Söder för hans anförande. Jag ska lyfta fram samma sak som Martina Johansson lyfte fram.

Nyligen presenterade Rädda Barnen en enkätundersökning som visar att sju av åtta riksdagspartier anser att en utredning ska tillsättas om barns rätt till juridiskt ombud också i dessa processer. KD var ett av dessa partier. Det gladde mig. Just denna fråga hade en framskjuten plats på Kristdemokraternas riksting före jul. I motionssvar om denna fråga svarade partiledaren, näringsminister Ebba Busch, och hennes partistyrelse att KD redan i dag driver att barnets rättigheter ska stärkas och att barn i vårdnadstvister ska få rätt till ett juridiskt ombud. Och i självaste kärndokumentet på rikstinget, den familjepolitiska propositionen, står det att KD beslutade att barn ska ha rätt till ett eget ombud i en vårdnadstvist.

Min fråga är: Hur driver ni detta redan i dag? I utskottet, där vi tillsammans diskuterade och beslutade om de här frågorna, sa ju ledamoten Larry Söder inte ett ord om detta över huvud taget.

Jag vill ge ledamoten Larry Söder en möjlighet att inför väljare, medlemmar och delegaterna på rikstinget berätta hur det här görs. Jag hörde ju vad ledamoten sa till kollegan Martina Johansson, nämligen att detta jobbas med inifrån. Ska det då tolkas som att det är en fråga som är aktuell på Statsrådsberedningen i samordningskansliet? Är det en fråga som är uppe på partiledarnivå? Liberalerna har inte anmält sig till den här debatten, men Liberalernas partiledare tog ju upp frågan i en motion precis före valet.

Jag undrar om Larry Söder kan berätta lite mer om hur det interna arbetet går till, där ni redan i dag driver de här frågorna, för i utskottet sa ju KD:s Larry Söder inte ett ljud.

Anf. 116 Larry Söder (KD)

Herr talman! Vad som sägs i våra samtal tänker jag givetvis inte berätta. Det är någonting som stannar där det diskuteras. Men Kristdemokraterna har inte ändrat uppfattning. Vi tycker fortfarande att juridiskt ombud är det som ska till och tror att barnen behöver den extra rösten.

Efter dagens utskottssammanträde, där en professor gav oss en redovisning, kan vi konstatera att barnens röst inte når ända fram. Som kristdemokrat tycker jag att det är oerhört viktigt att barnen har sin egen röst, att barnen faktiskt kan tala om hur de känner, vad de tycker och vad de faktiskt tycker är bäst för dem själva.

Precis som jag sa i replikskiftet med Centerpartiets ledamot tror jag att vi har samma mål men olika lösningar för hur vi kommer dit. Det är mycket enklare att man arbetar inom departementet och inom organisationen för att få fram så bra förslag som möjligt för barnens bästa. Jag tror inte att motionsvägen är den bästa vägen.

Anf. 117 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Larry Söder för svaret.

Jag utgår från, och det är jag säker på att alla svenskar i det här landet gör, att partierna lägger handling bakom sina ord här i kammaren, på partikongresser och riksting och vad deras partiledare säger, det vill säga röstar så som de har uttalat sig.

KD har till Rädda Barnen sagt att man vill se en utredning om det här. Man har gett ett löfte om det. KD har uttalat att barn ska ha rätt till eget ombud vid vårdnadstvister och att man redan i dag driver det. På riksdagens bord finns nu ett förslag om att tillsätta den här utredningen för att barn ska få möjlighet till ombud i de här processerna.

Som nämndes enades vi partier i civilutskottet under förra riksmötet, förra året, om att det behövs en utredning för att se över tidsgränsen i bodelningsfrågor, för det är ett våldsinstrument som framför allt våldsutövande män använder sig av. Det skedde bland annat på initiativ från oss socialdemokrater, men många partier var iblandade. Och vi har verkligen uppskattat den goda dialogen i utskottet om detta. Vad skiljer då den här frågan från detta? Varför kan inte alla partier också i den här frågan, åtminstone sju av åtta, gemensamt säga till regeringen: Gör nu det här, för vi har en bred enighet i riksdagen.

Hittills har ju regeringen inte gjort något på det här området över huvud taget. Tvärtom får vi som står utanför Regeringskansliet uppfattningen att frågan blockeras av Moderaterna, som var det enda parti som sa nej till detta i Rädda Barnens undersökning.

Vad är det som hindrar Kristdemokraterna från att gå med oss och se till att utredningen nu blir verklighet?

Anf. 118 Larry Söder (KD)

Herr talman! Man kan konstatera att Socialdemokraterna har en retorik i majoritet och en annan i opposition. De satt i Regeringskansliet i åtta år och kom inte på tanken att tillsätta ett juridiskt ombud för barn. Men när de hamnade i opposition kom ljuset upp i huvudet.

Politiska organisationer jobbar på lite olika sätt och på olika ställen. Om man sitter i majoritet jobbar man på ett sätt och i opposition på ett annat sätt.

À la bonne heure! Socialdemokraterna får gärna göra en retorisk poäng av att de jobbar i riksdagen, men det finns andra sätt att jobba med en fråga än att skriva en motion. Det finns andra sätt att jobba med en fråga än att stå och skälla i en talarstol. Det finns många olika sätt. Man behöver inte nedvärdera andra människors engagemang och idoga arbete i riksdagen, för riksdagen och för svenska folket.

Att ett parti säger att man jobbar för en sak betyder precis det, nämligen att man jobbar för en sak. Jag har varit tydlig i denna talarstol med att Kristdemokraterna jobbar för ett juridiskt ombud för barnen. Jag har inte sagt någonting annat, och vad det betyder måste också en socialdemokrat förstå.

Anf. 119 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Det är nu ett drygt år sedan pojken Tintin mördades i Luleå av sin pappa under umgänge. Han tvingades till umgänge, trots sin rädsla, trots mammans varningar och trots att flera myndigheter var medvetna om riskerna. Tintin tvingades till umgänge och mördades under umgänge.

Det finns tyvärr många fler exempel på våld mot barn vid umgänge. Ofta har socialtjänst och tingsrätt kunskap om att risk för våld föreligger, men barnen har ändå tvingats in i förövarnas hem med övergrepp och våld som följd.

Barn är också de enda brottsoffer som tvingas träffa sina förövare. Samhället sviker de här barnen varje dag. Det handlar inte om enstaka fall eller undantag. Tvärtom är det så att våldsutsatta barn och mammor systematiskt lämnas ensamma av samhällets stödsystem och rättsväsendet för att själva tvingas värja sig mot våldet. Det finns gott om forskning och rapporter, och detta är väl känt.

Nu är det på oss, Sveriges riksdag, det beror om vi ska få till en praktisk förändring för de här barnen. Inget barn ska tvingas till umgänge med förövare, inget barn ska behöva uppleva våld och ingen mamma ska behöva lämnas ensam med att både skydda barnet mot pappans våld och mot samhällets tystnad inför och faktiskt upprätthållande av våldet.

Herr talman! Under året som gått sedan vi senast stod här i kammaren och debatterade familjerätt, i mars 2023, har vi socialdemokrater fortsatt att lyfta fram frågorna om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen.

Jag vet att många följer den här debatten och vill ta tillfället i akt att berätta om det arbete som har skett i civilutskottet.

För det första: Förra året tog vi socialdemokrater initiativ till ett öppet sammanträde i civilutskottet om just den familjerättsliga lagstiftningen och våld mot barn. Vi uppskattar att alla partier nappade på vår idé och att vi kunde göra detta gemensamt. Till sammanträdet bjöd vi in experter, och sammanträdet finns fortfarande att se på riksdagens hemsida.

Det som experterna talade om rådde det också stor enighet bland oss partier om. Kontaktprincipen har fått ett större genomslag i praktiken, och det finns risk för att barnen far illa. Vi var överens om att det måste säkerställas att prövningen utfaller till barnets bästa när en riskbedömning i fråga om våld aktualiseras, och det rådde stor samsyn om att den familjerättsliga lagstiftningen behöver ändras för att skydda barn från våld i familjen.

Herr talman! För det andra: I höstas bjöd vi in alla partier, så att de fick chans att möta Lex Tintin-föreningen som bildades av Tintins mamma Sanam Gharaee. Hon berättade om det som hänt och hur lagstiftningen i stället för att skydda hennes son tvingade honom till det umgänge där han mördades av sin pappa, trots att samhället alltså visste om riskerna vid umgänge.

Vi uppskattar att alla partier deltog i det uppföljande mötet därefter.

För det tredje: Vi socialdemokrater har också tagit initiativ till att civilutskottets årliga forskningsseminarium, som vi hade i förmiddags och som också nämndes av ledamoten Larry Söder, fokuserar på frågorna om barn, umgänge och våld.

För det fjärde: Vi har legat på regeringen om besked om när det kommer förslag på verkliga lagändringar. Det var vi socialdemokrater som i regeringsställning gav Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att kartlägga i vilken utsträckning och på vilket sätt uppgifter om våld framförs och beaktas i mål om vårdnad, boende och umgänge.

Herr talman! Det var vi socialdemokrater som tillsatte utredningen som ledde till förslagen i Tryggare hem för barn. Det finns en del att säga om utredarens självständiga produkt, men det var vi som såg till att det nu faktiskt finns ett lagförslag på regeringens bord för oss att tillsammans arbeta med, komplettera och fatta beslut om - så att lagen äntligen snart kan ändras.

Det är vi som har legat på regeringen för att det ska komma en tidsplan för när dessa förslag kommer till riksdagen. När det dröjde kallade vi till slut justitieministern till utskottet, och han gav oss äntligen tidsplanen. Det är en tidsplan som Moderaternas socialtjänstminister sedan i medier förnekade ens fanns men som justitieministern ånyo, på vår fråga, fick bekräfta.

Det är uppenbart att det tyvärr varit rörigt i Regeringskansliet, eller åtminstone hos socialtjänstministern, som inte verkar förstå vad civilrätten tyvärr innebär för våldsutsatta barn. Men vi har välkomnat besked från och möten med justitieministern, som ju ändå är den ansvarige. Vi kommer att fortsätta att noga följa att orden blir verklighet, och vi uppskattar kontakten som funnits mellan oss och departementet.

Herr talman! Detta är bara några exempel på hur vi har försökt driva på för att ändra den civilrättsliga lagstiftningen kring våld mot barn i hemmet. Jag vill gärna ta detta tillfälle i akt att tacka andra partier för goda samtal kring frågorna om umgänge och våld. Det är uppenbart att det råder stor samsyn: Barn ska inte tvingas till umgänge, barn ska skyddas vid risk för våld och lagen måste ändras.

Men, herr talman, det räcker inte med vackra ord. Vi måste gå från ord till handling, nu. Vi socialdemokrater har i vår kommittémotion lagt fram en rad förslag på familjerättens område som innebär en fortsättning på det arbete vi gjorde i regeringsställning för att vi som land ska kunna förverkliga de vackra orden: Barn ska skyddas från våld oavsett vad, också när risken gäller föräldravåld.

För det första: Vi vill till exempel se en utvidgning av lagstiftningen om vårdnadsöverflyttning vid dödligt och allvarligt våld. Vi vill se om det går att utvidga detta till fler typer av våld, och i så fall hur, för att förhindra att barn tvingas leva med förövare.

Det är fruktansvärt att det krävs att en mamma mördas för att barnet i princip automatiskt ska slippa ha en våldsutövande pappa som vårdnadshavare, eftersom han då i princip automatiskt fråntas vårdnaden. Men annat våld innebär inte denna ändring när det gäller vårdnad och inte heller när det gäller umgänge; barn runt om i vårt land tvingas återkommande till umgänge trots risk för och förekomst av våld. Detta behöver ändras.

För det andra, herr talman: En mamma som är rädd för mannen som utövar våld mot henne och barnen och som lyckats fly en våldsam relation för att skydda barnen och sig själv möter helt plötsligt en situation där den familjerättsliga lagstiftningen, civilrätten, tvingar henne till omfattande kontakter med mannen och återanpassning till hans våld. Om hon inte samarbetar riskerar hon nämligen att förlora vårdnaden.

Enligt Jämställdhetsmyndighetens granskning finns det flera exempel där en mans våld mot en kvinna har omskrivits till samarbetsproblem mellan två personer - som om kvinnan själv bär ansvar för våldet mannen utövar mot henne och barnen. Det finns till och med, herr talman, i myndighetens kartläggning exempel där förälderns och barnens vistelse på skyddat boende har bedömts som samarbetssvårigheter. Detta medför att uppgifter om våld förminskas eller osynliggörs och att barn och mammor dubbelbestraffas för våld de självklart inte är ansvariga för.

Detta är orimligt. Det är inte till barnens bästa, och därför behöver lagen tydliggöras och ändras. Om detta är vi överens.

För det tredje: Vi socialdemokrater vill se en utredning om barns rätt till ombud även i civilrättsliga processer som handlar om deras vårdnad, boende och umgänge. Det är dags. Faktum är, vilket har nämnts här tidigare, att sju av åtta riksdagspartier har svarat Rädda Barnen att man vill ha en utredning. Ändå lyckades vi inte få majoritet i civilutskottet för detta; vi nådde inte fram. SD, KD och L ville inte i utskottet stå för sina löften till barnorganisationerna.

I grunden, herr talman, handlar frågan om ombud om barns rättigheter. Barn har rätt till ombud, särskild företrädare, i brottmålsprocesser. Barn har rätt till ombud, offentligt biträde, i förvaltningsprocesser. Det synes inte logiskt att barn inte ska ha ett eget ombud i civilrättsliga processer som handlar om hela deras liv - frågor som rör vårdnad, boende och umgänge.

Dagens processuella upplägg betyder alltså att när frågor om våld ska bedömas inom brottmål och förvaltningsmål har barnet rätt till eget ombud. Men när frågor om våld inom familjen ska bedömas har barnet ingen som för dess talan. Jag hoppas och tror att alla här i kammaren instämmer i inkonsekvensen i detta och vad den innebär för barn i allmänhet och våldsutsatta barn i synnerhet. Denna inkonsekvens, herr talman, är inte till barnens bästa, och den är inte värdig ett rättssamhälle.

Utredningar, myndighetsrapporter, Barnombudsmannen, civilsamhället - många har lyft detta krav. Vi har en majoritet i vår vackra kammare för detta. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 5, som gäller detta, för att ge samtliga partier möjlighet att faktiskt rösta enligt sin övertygelse - i går hade vi en lång debatt om betydelsen av att rösta enligt sin övertygelse - om att en utredning bör tillsättas. Jag har svårt att se varför detta ska vara så komplicerat. Jag hoppas alltså verkligen att vi ska kunna få en majoritet för denna reservation.

Herr talman! Avslutningsvis: Eftersom så mycket i detta betänkande och i det som tidigare lyfts här i kammaren kretsar kring regeringens beredning av Tryggare hem för barn vill jag här å Socialdemokraternas vägnar ge några tydliga medskick till regeringens arbete med att ta fram en lagrådsremiss; mycket av betänkandet handlar ju om detta. Vi har framfört detta också i andra sammanhang, men för transparensens skull och för protokollets räkning vill vi kortfattat ta upp det även i detta sammanhang.

För det första måste kontaktprincipen underordnas barnets rätt till liv och hälsa. Detta behöver framgå i lagtext eller i författningskommentarer, eller både och. Inom ramen för helhetsbedömningen måste lagstiftarens intention, att barnets rätt till liv och hälsa är överordnad kontaktprincipen, tydligt skrivas fram. Detta betyder inte att kontaktprincipen är oviktig. Självklart har barn rätt till en god och nära relation med sina föräldrar. Men lagen måste ge tydlig vägledning till beslutsfattare om att barnets rätt till liv och hälsa alltid är överordnad. Risk för våld måste beaktas, för våld påverkar barns liv och hälsa. Det gäller givetvis allt våld: fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, försummelse och så vidare.

För det andra är det viktigt att tydliggöra att mål om vårdnad, boende och umgänge är framåtsyftande och att riskbedömningen därför är central.

För det tredje menar vi att lydelsen i föräldrabalken 6 kap. 2 § behöver skärpas ytterligare, till exempel genom att framställa det som att det ska fästas särskilt avseende vid risken för att barnet far illa.

För det fjärde vill vi se en kontrollstation om tre år för utvärdering av hur det gått.

Herr talman! Vi kommer naturligtvis att återkomma om detta när vi väl får regeringens förslag. Men vi ville ta detta tillfälle i akt eftersom vi tror att regeringen hör denna debatt. Vi hoppas att detta ska kunna innebära att vi vinner tid och effekt.

För, herr talman, det brådskar att få till en förändring. Inget barn ska tvingas till umgänge där risk för våld föreligger. Lagen behöver ändras. Det är dags att gå från ord till handling.

I detta anförande instämde Denis Begic (S).

Anf. 120 Martin Westmont (SD)

Herr talman, ledamöter och åhörare! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 4, men jag vill poängtera att vi står bakom alla våra reservationer.

Denna debatt tar upp det viktiga området familjerätt. Många viktiga frågor innefattas inom familjerätten, och allt kan inte belysas i detta anförande. Så, herr talman, jag tänkte i mitt anförande i dag tala om vikten av familjemedling och av att den sker i ett tidigt skede vid separationer.

Barnets väl och barnets bästa ska alltid vara i fokus; det är något vi aldrig kan tumma på.

Deltagande i familjemedling ska vara obligatoriskt, och familjemedling ska också ske så fort det står klart att föräldrarna ska gå skilda vägar. I samband med detta bör också en särskild stödperson utses åt barnet. Genom en särskild stödperson kan barnets intressen vid en familjemedling tillgodoses bättre än vad som är fallet i dag.

I dag erbjuds ofta frivilliga samarbetssamtal mellan ett par som ska separera, men det är föräldrarna själva som måste ta initiativ till dessa samtal. Dessutom kan den ena parten eller båda neka till en dialog med den andra föräldern utan några direkta konsekvenser.

Problematiken, herr talman, är att om man väntar alltför länge med att diskutera lösningar som är bra för barnet vid en separation är risken hög att konflikten blir ännu mer infekterad, och chansen att komma överens blir mindre än om man hade haft en medling i ett tidigare skede.

Enligt lagen ska fokus ligga på barnets bästa. Trots detta överskuggar ofta föräldrarnas intressen barnperspektivet när en lösning för vårdnad och boende diskuteras.

Sverigedemokraterna vill se att större fokus hamnar på barnets behov. Det är barnet som ska ges möjlighet att ha en relation med sina föräldrar, sina mor- och farföräldrar och sina kusiner även efter en separation. Här vill vi se att kommunens familjerättsenhet vid separationer sammankallar berörda parter till samarbetssamtal så fort man får information om att ett par ska separera.

Samtalen ska vara obligatoriska, och målsättningen för dessa samtal ska vara att föräldrarna gemensamt tar ett helhetsansvar för vad som är bäst för barnet, inte för dem själva. Kommunens familjerättsenhet ska självfallet vara neutral och bistå och ge information till båda parterna på ett likvärdigt sätt. Ingen part ska favoriseras.

För barnet är den bästa lösningen att båda föräldrarna är en del av barnets uppväxt, och vi vill se en mer långtgående familjemedling än den vi i dag ser i våra kommuner. Sverigedemokraterna vill se en familjemedling som den som finns i vårt grannland Norge. Där har man tidig medling, och resultaten har varit goda.

Det är av stor vikt att vi når föräldrar redan i inledningen av en separation så att myndigheter kan ges bästa möjliga förutsättningar att nå fram till en lösning mellan föräldrarna som också, efter rådande omständigheter, är den bästa möjliga lösningen för barnet.

För att kvalificera sig till uppdraget som familjemedlare ska man bedömas genom enskilda samtal och genomgå en fördjupad utbildning så att den som har uppdraget som familjemedlare är lämplig för uppdraget och har fullgoda kunskaper för den sortens konflikter.

Fokus hos föräldrarna och den tillförordnade familjemedlaren ska vara att hitta samförståndslösningar som först och främst fokuserar på barnets bästa. Det är barnperspektivet som ska prioriteras, inte föräldraperspektivet.

Tillkännagivanden har riktats till föregående regering om att det bör göras en översyn av vilka kunskapshöjande åtgärder som kan behövas för de personer som arbetar med familjerättsliga frågor. Det är ett arbete som vi nu följer upp inom Tidösamarbetet.

För barn som ser den trygga vardagen dras sönder kan det skapas men för livet, herr talman, och det är därför det är så viktigt att vi tidigt gör vad vi kan för att mildra denna upplevelse för barnet.

Vi kan verka för att förbättra situationen för dessa barn och undvika långa rättsprocesser, med både ekonomisk och emotionell påfrestning som följd. I värsta fall kan det få långtgående negativa konsekvenser för barnets utveckling, till exempel när det kommer till social kompetens.

En god dialog i inledningen av en separation ökar möjligheterna till bra långsiktiga lösningar. Om båda föräldrarna tar ansvar för vad som är bäst för barnet och inte använder de gemensamma barnen som ett slagträ mot varandra skapas också förutsättningar för att barnet, trots omständigheterna, ska få en trygg och bra uppväxt där vårdnad och boende kan fungera väl trots en separation.

Tidiga samarbetsavtal är det tillvägagångssätt som vi anser ser till barnperspektivet vid separationer och vårdnadstvister mellan föräldrar. Samtidigt, när det väl blir en juridisk tvist, vill vi se att domaren i målet träffar barnet personligen och lyssnar till barnets åsikter och önskemål. Detta ökar domarens förståelse för barnets situation, och det kan därför bidra till att domaren fattar beslut som tar större hänsyn till barnets intresse.

Anf. 121 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Tack, ledamoten Martin Westmont, för anförandet!

Vi socialdemokrater vill se en utredning om barns rätt till ombud även i civilrättsliga processer som handlar om deras vårdnad, boende och umgänge. Nyligen hade vi socialdemokrater och Centerpartiet en interpellationsdebatt tillsammans med justitieministern om detta, där också SD:s ledamot Martin Westmont anmälde sig.

Ledamoten Martin Westmont sa då: "Jag vill betona något som är av stor vikt, nämligen att barn får ett ombud som följer dem under hela processen och inte byts ut i den utsatta situation som barnet befinner sig i." Ledamoten ställde också, å SD:s vägnar, frågan till oss om vi var beredda att samarbeta i "denna viktiga fråga om att barn bör få ett eget ombud vid den här sortens tvister".

I utskottet har vi lagt fram vårt förslag om ombud för barn och utredningen. Vi har välkomnat stöd från alla i denna fråga, och förra året i civilutskottet kunde vi också enas om tillkännagivandet om en tidsgräns för bodelning. Men när vi satt där på utskottssammanträdet sa SD och Martin Westmont inte alls det om ombud för barn som sades här i kammaren i den interpellationsdebatt som jag nämnde, detta trots att SD lyfter upp dessa frågor i sin egen kommittémotion med ett tydligt yrkande och trots att de i Rädda Barnens enkätundersökning svarade tydligt ja på om man vill se en utredning om detta.

Min fråga till ledamoten Martin Westmont och SD är: Kommer ni att leva upp till löftet till Rädda Barnen? Kommer ni att leva upp till det som ledamoten sa här alldeles nyligen i kammaren? Jag tror att det var den talarstol som jag nu står i som ledamoten stod i då. Och kommer SD att leva upp till kravet i sin egen kommittémotion?

Anf. 122 Martin Westmont (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten, för din fråga! Vår bedömning är denna: När vi tittade på den här frågan från 2014 års vårdnadsutredning togs också frågan om juridiskt ombud upp och föreslogs. Det fördes även fram en del frågor i utredningen, till exempel att det, när ett barn får en kontaktperson på socialtjänsten, kan bli en problematik när barnet får ytterligare en kontaktperson när man går in i en juridisk tvist.

Detta är frågor som vi tycker bör utredas mer. Därför är vi, precis som ledamoten nämnde, positiva till att utreda frågan. Men med detta sagt vet vi inte vilka förslag som regeringen kommer med i betänkandet Tryggare hem för barn. Vi kommer att få veta det under maj månad. Därefter vet vi mer om hur vi ska gå vidare med frågan om juridiskt ombud för barn.

Anf. 123 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Tack, ledamoten Martin Westmont, för informationen och de reviderade orden från Sverigedemokraterna!

Jag tycker nog ändå att det framstår som något vilseledande från Sverigedemokraternas sida när man pekar på att frågan hanteras i Tryggare hem för barn, för det gör den ju inte på det sättet. Frågan om att barn ska få möjlighet till ombud i alla civilrättsliga mål som gäller vårdnad, boende och umgänge har inte utretts i sin helhet i den utredningen. Det vore väldigt spännande om regeringen och regeringspartierna återkommer om just denna fråga inom ramen för detta.

Tidigare lyftes frågan upp om varför ingenting har hänt tidigare. Det har ju funnits flera utredningar på detta område där frågan tagits upp, till exempel Barnkonventionsutredningen och, senast, Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter.

Den utredningen framställde följande till regeringen: "Frågan om talerätt och juridiskt biträde för barn i mål om vårdnad, boende och umgänge är en så pass omfattande och komplex fråga att det saknas möjlighet att inom ramen för denna utredning lämna konkreta förslag. Frågan bör därför utredas ytterligare."

Vi anser att det nu är dags. Frågan hade kanske kunnat finnas med i tidigare utredningar där möjligheten har funnits att titta på den, men utredarna har själva sagt att det behövs en särskild utredning om detta. Nu har vi, samtliga partier, det beskedet. Då är det detta som måste göras. Vi har tagit tag i frågan tidigare, och nu fortsätter vi med det.

Jag utgår från att alla partier lägger handling bakom sina ord här i kammaren, det vill säga röstar enligt hur de har uttalat sig - enligt de löften de har gett barnorganisationer, enligt vad de har stått och sagt här i kammaren och enligt vad de har skrivit kommittémotioner om. Jag lyssnar och hör, och jag hoppas att vi kommer att se fler saker framöver. Men det finns fortfarande en chans att rösta på vår reservation vid den kommande voteringen.

Anf. 124 Martin Westmont (SD)

Herr talman! Tack för inlägget i debatten, Laila Naraghi!

Jag vill poängtera att vi själva i vår kommittémotion har föreslagit att barn från dag ett i en separation ska få ett biträde som stöder barnet i processen. Vår målsättning är att konflikten inte ska hamna i domstol. Detta är ett förslag som Socialdemokraterna har all möjlighet att stödja. Det måste väl ändå vara det som är utgångspunkten, det vill säga att det inte ska bli en tvist mellan föräldrarna.

Jag välkomnar alltså debatten, och vi väntar på regeringens besked i maj månad. Vi får se vad de levererar, och efter det får vi helt enkelt se hur vi ska gå vidare med den här frågan.

Anf. 125 Martina Johansson (C)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag kommer också att utgå från den interpellationsdebatt som ägde rum i kammaren den 1 mars och där vi diskuterade just juridiskt ombud för barn. Citat ett från ledamoten Martin Westmont: "Barn blir många gånger ett redskap i en konflikt och en strid mellan en mamma och en pappa, som präglas av mycket hat och problem." Citat två: "Vi är här för att ta ansvar."

Citat tre föregås av en fråga till mig och Socialdemokraterna, som deltog i samma debatt, nämligen om vi var beredda att samarbeta med Sverigedemokraterna i enskilda frågor där vi har en samsyn. "Det gäller inte minst denna viktiga fråga om att barn bör få ett eget ombud vid den här sortens tvister."

Precis som Liberalerna, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet har Sverigedemokraterna sagt till Rädda Barnen att man vill utreda ett juridiskt ombud för barn. För mig är det alltså ganska tydligt att Sverigedemokraterna vill utreda just ett juridiskt ombud för barn, men ändå stöder man inte den reservation som finns i betänkandet.

Sedan kan jag förekomma ledamoten och säga att barn inte ska vara i domstol. Det är inte där tvisten ska vara, utan vi behöver göra saker i förväg. Men min fråga till ledamoten är om han tycker att vi ska ha ett juridiskt ombud för barn i de fall där tvisten går så långt som till domstol.

Anf. 126 Martin Westmont (SD)

Herr talman! Frågan är ju väldigt delikat med tanke på att det finns positiva delar och negativa delar. Det är också någonting som tas upp av 2014 års vårdnadsutredning, vilket jag nämnde. Även justitieministern har nämnt det i olika sammanhang, bland annat i den interpellationsdebatt som ledamoten hänvisar till.

Vi står alltså fortfarande fast vid att vi är positiva till att utreda frågan, men samtidigt vet vi att betänkandet Tryggare hem för barn kommer under maj månad och att det troligtvis även kommer en proposition i september. I dagsläget vore det fel av oss att ta ställning eftersom vi inte riktigt vet vad regeringen kommer att komma med utifrån betänkandet, det vill säga vad man kommer att föreslå som lagrådsremiss.

Anf. 127 Martina Johansson (C)

Herr talman! Ja, det är klart att det är just därför vi ska göra en utredning - för att det alltid finns för- och nackdelar, oavsett vilket förslag vi vill genomföra. Det är därför vi gör utredningar, oavsett om det handlar om den här frågan eller om någonting annat. Det är därför vi måste utreda detta. Ja, jag vet att Gunnar Strömmer också har sagt att det finns för- och nackdelar och att det är viktigt att titta på frågan. Jamen, gör det då!

Tryggare hem för barn är en bra utredning, men där finns det inget förslag om juridiskt ombud för barn. Om frågan ska in i den proposition som regeringen aviserar ska komma i september kommer man alltså att lägga in ett förslag om juridiskt ombud för barn utan att det finns något utredningsunderlag. Jag har därför svårt att förstå varför vi ska vänta på propositionen, för jag vet inte varifrån regeringen kommer att hämta det eventuella förslaget - om det inte pågår någon utredning på Regeringskansliet som vi inte känner till.

Som sagt: Varje dag som går utan att någon tar barnets fulla perspektiv och ställer sig helt och hållet på barnets sida i en vårdnadstvist som är komplex och ordentligt infekterad - för det är vad den är när man kommer till domstol, och det kan handla om såväl fysiskt och psykiskt våld som försummelse och så vidare - kommer vi att ha barn som drabbas av att behöva fortsätta umgås med en våldsam förälder eller en förälder som utsätter barnet för psykiska hot och försummelse. Vi kommer också att ha barn som förlorar kontakten med en vuxen som de borde ha kontakt med.

Anf. 128 Martin Westmont (SD)

Herr talman! I betänkandet Tryggare hem för barn diskuteras bland annat att barn ska få ett biträde vid vårdnadsöverflyttning. Det är ett exempel. Vi vet inte i dag hur regeringen kommer att hantera den frågan. Vi har föreslagit i en av våra kommittémotioner att barn ska ha ett biträde när man vet att en separation står för dörren - gärna från dag ett. Vi tror att det är en jättebra åtgärd för att minska antalet fall som hamnar i en tvist.

Vi har också i en av våra kommittémotioner föreslagit att domaren ska ha en dialog med barnet när det väl uppstår en tvist. Vi ser att det finns bra resultat av den modellen från bland annat Kanada och Australien. Det handlar om att domaren lyssnar in barnet för att ta till sig barnets önskemål på ett bra sätt och ta dem i beaktande inför sitt beslut.

Som det är i dag finns det alltså redan mycket på bordet, och därför har vi som parti valt att först se vad regeringen kommer med utifrån betänkandet Tryggare hem för barn. När vi har det på bordet välkomnar jag en fortsatt debatt om hur vi ska gå vidare med dessa viktiga frågor.