Farligt gods
Betänkande 1993/94:FöU1
Försvarsutskottets betänkande
1993/94:FÖU01
Farligt gods
Innehåll
1993/94 FöU1
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet vad regeringen -- efter föredragning av försvarsministern, statsrådet Björck -- utan att avge förslag har förelagt riksdagen i skrivelse 1992/93:258 om farligt gods m.m. Betänkandet behandlar vidare två motioner som avgivits med anledning av skrivelsen samt nio motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1993 och som hör till ämnesområdet.
I regeringens skrivelse redogörs för läget när det gäller områdena beredskap för kemikalieolyckor och transport av farligt gods. Redogörelsen bygger bl.a. på underlag som på regeringens uppdrag tagits fram av Statens räddningsverk. Redovisningen sammanfattar pågående arbete samt anger större olösta frågor och vilka förväntningar som finns på resultat. Frågan om riskbedömningar blir belyst. Vidare behandlas Statens räddningsverks samordnande roll i fråga om nationellt arbete med befolkningsskydd och beredskap inom räddningstjänsten.
Till skrivelsen har regeringen fogat två bilagor. Den ena behandlar framtida beredskap för kemikalieolyckor och sammanfattar Statens räddningsverks förslag till långsiktigt åtgärdsprogram, inkl. prioriteringar. Den andra bilagan utgörs av sammanfattningen i Räddningsverkets lägesrapport med åtgärdsprogram beträffande transport av farligt gods.
Utskottet godtar i huvudsak de angivna allmänna förutsättningarna liksom av regeringen redovisad bedömning när det gäller beredskap inför kemikalieolyckor. Ramen för det fortsatta arbetet bör dock vidgas enligt utskottet, främst i fråga om fortbildning och den kommunala räddningstjänstens skyldigheter. Som följd härav föreslås bifall till två motionsyrkanden.
Utskottet godtar också i stort vad regeringen redovisar om transport av farligt gods. I sammanhanget poängterar utskottet betydelsen av att förstärka och förtydliga Räddningsverkets samordningsroll.
Bifall föreslås till ett motionsyrkande om att pröva införandet av s.k. avsändaransvar vid transport av farligt gods. Däremot bör två motionsyrkanden som rör utbildning och forskning inte bifallas.
Med anledning av sju olika yrkanden om åtgärder för att förbättra säkerheten vid sjötransporter av farligt gods föreslår utskottet ett tillkännagivande med innebörd att regeringen i den fortsatta beredningen uppmärksamt följer frågan och tar erforderliga initiativ.
I tre motionsyrkanden förordas rörledningar för transport av oljeprodukter i stället för tankbilar. Utskottet förutsätter att erforderliga åtgärder vidtas utan något riksdagens initiativ. Yrkandena bör därför inte bifallas. Utskottet anser inte heller att riksdagen skall bifalla en motion om utveckling av förpackningar m.m. för farligt gods.
Utskottet föreslår att de sammanfattande synpunkter beträffande farligt gods som utskottet redovisar avslutningsvis ges regeringen till känna.
Skrivelsen
I skrivelse 1992/93:258 bereder regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts om framtida beredskap mot kemikalieolyckor och transporter av farligt gods.
Motionerna
Avgivna med anledning av skrivelsen:
1993/94:Fö1 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortbildning och den kommunala räddningstjänstens skyldigheter.
1993/93:Fö2 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning och forskning omkring transporter av farligt gods, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att Hot- och riskutredningen får utreda hur utbildningen av kunskap på området farligt gods skall kunna hållas à jour, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att ansvarsförhållandena vid transport av farligt gods ses över, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av en översyn av hur Räddningsverket och universiteten i större utsträckning skall kunna utnyttjas som en resurs för att bidra till säkrare transporter av farligt gods.
Motioner avgivna under allmänna motionstiden 1993:
1992/93:Fö707 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en aktionsplan för att förebygga olje- och kemikaliekatastrofer i svenska farvatten och i synnerhet i känsliga områden som skärgårdar och de stora insjöarna, 2. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt låter utreda överförande av en del av kemikalietransporterna till pipelines och i första hand en pipeline för olja mellan Nynäshamn och Stockholm.
1992/93:Fö708 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett särskilt trafikledningssystem för övervakning av miljöfarliga transporter till lands och till sjöss.
1992/93:Fö713 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flygfotogentransporterna genom Storstockholm till Arlanda.
1992/93:Fö715 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla säkrare transportsystem för transporter av farligt gods.
1992/93:T603 av Sven-Olof Petersson och Gunhild Bolander (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anmälningsplikt för fartyg som lämnar Östersjöhamn eller seglar in i Östersjön.
1992/93:T613 av Kristina Svensson (s) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett system med anmälningsplikt för fartyg som går in i Östersjön utreds.
1992/93:T634 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett anmälningssystem för fartyg på väg in i Skagerrak och Kattegatt.
1992/93:T635 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anmälningsplikt skall införas för fartyg som trafikerar Kattegatt, Skagerrak och Östersjön.
1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av anmälningsplikt före infart i Mälaren, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöfarliga transporter genom huvudstaden bör begränsas.
Utskottet
Inledning
Utskottet har vid upprepade tillfällen behandlat frågor med anknytning till transport av farligt gods, senast i betänkandet 1992/93:FöU1 om vissa räddningstjänstfrågor. Utskottet framhöll då i sin sammanfattning bl.a. vikten av att åstadkomma största möjliga säkerhet när det gäller transport av farligt gods. På denna punkt var utskottet helt överens med dem som motionerat i ärendet. Samtidigt konstaterade utskottet att frågorna om riskbedömning, val av säkraste transportsätt, information och vägvalsstyrning m.m. ofta är komplicerade och att det finns kunskapsluckor. Utskottet hade förståelse för att det kan ta viss tid att få fram beslutsunderlag för olika slags åtgärder. Utskottet sade sig under en följd av år ha behandlat motioner som från olika utgångspunkter, och utan närmare inbördes sammanhang, fört fram förslag för att förbättra säkerheten vid detta slags transporter. Utskottet fann det därför angeläget med en samlad redogörelse till riksdagen för läget inom det berörda området. En sådan redovisning borde bl.a. innehålla en sammanfattning av pågående arbete, en beskrivning av större olösta frågor samt vilka förväntningar som finns på resultat. Speciellt angeläget ansåg utskottet det vara att få frågan om riskbedömning och val av säkraste transportsätt belyst. I sammanhanget underströks Räddningsverkets samordnande roll i fråga om transport av farligt gods. Utskottet såg helst att denna roll stärktes. En redogörelse med nämnd inriktning ansågs också vara i linje med en sådan fortlöpande erfarenhetsredovisning som riksdagen tidigare har begärt (1990/91:FöU1, rskr. 18).
Arbetsläge
Regeringen beskriver arbetsläget och anmäler att den i mars 1989 uppdrog åt Statens räddningsverk att redovisa förslag till långsiktig inriktning av den verksamhet som rör farligt gods. Bl.a. skulle Räddningsverket föreslå inriktning för bekämpning av kemikalieutsläpp på land och till sjöss. Verket redovisade detta uppdrag till regeringen i maj 1992.
Regeringen anmäler vidare att den i december 1992 bemyndigade chefen för Försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté (Fö 1992:03) med uppdrag att utreda fredstida påfrestningar och risker samt vissa frågor inom totalförsvarets civila del (den s.k. Hot- och riskutredningen). I direktiven (dir. 1993:4) till kommittén framhålls bl.a. att den storskalighet som eftersträvas i produktion och distribution ökar risken för att enstaka olyckor, t.ex. vid tillverkning, lagring och transport av farliga ämnen, kan få allvarliga konsekvenser för människor och miljö. Kommittén bör därför analysera påfrestningar och risker i det fredstida samhället samt överväga om åtgärderna är tillräckliga. Eftersom någon systematisk tvärsektoriell analys hittills inte gjorts bör kommittén därefter pröva om beredskapsåtgärderna inom olika områden är tillräckligt samordnade. Bland andra frågor som enligt kommittédirektiven bör studeras är risker inom den kemiska industrin samt frågor om samordning av förebyggande åtgärder från samhällets sida när det gäller bl.a. fysisk planering och yttre miljö. I sammanhanget bör en ökad och mera systematiserad användning av riskanalyser övervägas. Häri bör, enligt direktiven, ingå transporter av farligt gods, där bl.a. valet av transportslag och olika transportvägar är en väsentlig fråga.
Regeringen redovisar att den i januari 1993 uppdrog åt Sjöfartsverket att lämna en övergripande redovisning av det sjösäkerhetsarbete som har utförts under de senaste åren samt av pågående och planerat arbete. Verket skall redovisa förutsättningar för och konsekvenserna av skärpta regler för att ytterligare minska risken för fartygsolyckor. Verket skall härvid ange om det föreligger behov av restriktioner för trafik med enkelbottnade fartyg som transporterar olja och andra skadliga ämnen i känsliga svenska vattenområden. Miljöriskerna skall även bedömas vid en överflyttning av sjötransporter till andra transportslag.
Regeringen anför vidare att Boverket och Statens naturvårdsverk genomför en översyn av riktlinjer för skyddsavstånd vid miljöstörande verksamhet. Översynen sker mot bakgrund av vad som anförts i propositionen 1990/91:90 om en god livsmiljö. Såväl verksamheters lokalisering som transport av farligt gods behandlas i sammanhanget, liksom hur skyddsavstånd skall tillämpas i dessa situationer. Inom Boverket pågår dessutom ett arbete rörande hälsa och säkerhet i fysisk planering.
Enligt regeringens uppfattning bör frågan om transporterna ses som en del av det långsiktiga åtgärdsprogrammet rörande farligt gods. Regeringen anser att den bedömning av läget som framgår av den nu aktuella redogörelsen (skr. 1992/93:258) samt Räddningsverkets förslag till långsiktigt åtgärdsprogram: Framtidens beredskap för kemikalieolyckor resp. lägesrapport med åtgärdsprogram: Transport av farligt gods bör beaktas i Hot- och riskutredningens arbete. Vidare bör dessa handlingar utgöra tilläggsanvisningar för Räddningsverkets och Kustbevakningens programplanearbete. Regeringsbeslut har fattats med denna innebörd. Regeringen anser därför att redogörelsen (1992/93:258) inte erfordrar riksdagens godkännande.
Allmänna utgångspunkter
Enligt regeringens bedömning utgör det långsiktiga programmet och lägesrapporten med åtgärdsprogram som Statens räddningsverk presenterat en värdefull grund för Räddningsverkets och, i fråga om beredskapen till sjöss, Kustbevakningens planering av de frågor som rör befolkningsskyddet och räddningstjänsten. På vissa områden, t.ex. frågan om vidgade möjligheter att meddela föreskrifter, fordras dock enligt regeringen fortsatta överväganden. Hot- och riskutredningen förutsätts komma att granska behovet av sådana ändringar.
Regeringen anser att Statens räddningsverk bör utveckla och stärka sin samordningsroll i det nationella arbetet med både befolkningsskyddet och räddningstjänsten vad avser olyckor med kemikalier och transporter av farligt gods.
Riskanalyser på olika nivåer bör enligt regeringen ligga till grund för den kort- och långsiktiga inriktningen av åtgärderna. Räddningsverket bör härvid utveckla metoder för sådana analyser och riktlinjer för den praktiska tillämpningen av dem inom befolkningsskyddet och räddningstjänsten.
Det grundläggande ansvaret för nödvändiga förebyggande åtgärder i samband med farlig verksamhet bör, enligt regeringen, ligga på den som bedriver verksamheten, dvs. i regel hos industrin.
Beredskap mot kemikalieolyckor
Räddningsverkets förslag till långsiktigt program syftar till att utgöra underlag för arbetet med olycksförebyggande och skadebegränsande åtgärder inom kemikalieområdet under 5--10 år framåt. Regeringen anser att de principer som utvecklas i programförslaget bör ligga till grund för fortsatt planering. Grunden för åtgärderna inom befolkningsskydd och beredskapsuppbyggnad bör vara riskanalyser. Dessa frågor sägs komma att behandlas inom ramen för Hot- och riskutredningens uppdrag.
En grundberedskap för insats mot kemikalieolyckor bör enligt regeringen finnas i alla kommuners räddningstjänst. Härutöver bör, för kvalificerade insatser såväl på land som till sjöss, förstärkningar kunna tillföras från vissa kommuner eller från den kemikaliehanterande industrin. Dessa insatsstyrkor bör vara speciellt utbildade och utrustade. Reglerna bör utformas så att beredskapen och insatserna i högre grad än för närvarande bekostas av den industriella verksamhet som orsakar riskerna. Vidare bör enligt regeringen ökat intresse ägnas åt frågor som rör sanering och återställande efter kemikalieolyckor. När det gäller att förebygga olyckor bör nuvarande aktiva samverkan mellan berörda myndigheter samt mellan dessa och industrin utvecklas. Regeringen anser slutligen att det bör utarbetas metoder för större riskhänsyn i den fysiska planeringen. Härvid bör bl.a. behandlas frågan om lokaliseringen av kemikalieanläggningar och vilka skyddsavstånd till närmaste bebyggelse som skall anses nödvändiga.
I utskottsgruppsmotionen Fö1 (s) instämmer motionärerna i stort med regeringens redogörelse över problemen och vilka åtgärder som behövs när det gäller beredskapen mot kemikalieolyckor. Härutöver anför motionärerna att det i det fortsatta arbetet med denna beredskap är angeläget att även lägga stor vikt vid den kommunala räddningstjänsten, militärens roll i fredstid och behovet av fortbildning. Sålunda bör t.ex. kunskaperna inom området stärkas i den kommunala organisationen. Vidare anser motionärerna att reglerna för den kommunala räddningstjänstens skyldigheter bör ses över så att en dålig ekonomi inte hindrar angelägna åtgärder som exempelvis fortbildning om kemikalier. Även Räddningsverket bör avdela tillräckliga resurser för fortbildning.
Motionärerna instämmer med regeringen i uppfattningen att det behövs ett omfattande samarbete mellan olika företag och räddningstjänsten. Ansvarsfördelningen och kostnadsansvaret mellan kommun och företag, i händelse av en eventuell olycka, bör dock preciseras. Detsamma gäller vid transport av farligt gods.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om fortbildning och om den kommunala räddningstjänstens skyldigheter.
Även motion Fö2 (kds) tar upp frågan om att vidmakthålla och utveckla kunskaperna inom området. Motionären noterar att i Hot- och riskutredningens uppdrag ingår att studera valet mellan olika transportslag och olika transportvägar i samband med farliga transporter. Han anser det viktigt att nämnda utredning utvidgar sina åtaganden till att också omfatta hur utbildning och aktuell kunskap kring ämnet farligt gods skall kunna hållas à jour och utvecklas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regering till känna (yrkande 2).
Utskottet har ingen erinran mot att de principer för beredskapen mot kemikalieolyckor som ingår i det långsiktiga åtgärdsprogrammet -- och som återges i regeringsskrivelsen -- läggs till grund för pågående utredningar och planering. Utskottet anser samtidigt att den utvidgning och precisering beträffande fortbildning och den kommunala räddningstjänstens skyldigheter som föreslås i utskottsgruppsmotionen Fö1 (s) bör prövas, lämpligen i Hot- och riskutredningen. Utskottet föreslår därför bifall till motionen och att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till känna.
Motion Fö2 (kds) yrkande 2, som likaledes avser fortbildning inom ämnet farligt gods, bör därmed även bifallas av riksdagen.
Transport av farligt gods
I sin redogörelse pekar regeringen inledningsvis på det viktiga sambandet mellan räddningstjänstens förebyggande beredskapsåtgärder och arbetet med säkerheten i samband med transport av farligt gods. I allt högre grad sägs säkerhetsarbetet rörande transport av farligt gods styras av internationella regelsystem grundade på FN-rekommendationer. Reglerna har trots detta, anmäler regeringen, kommit att förbli olika för skilda transportslag och de hanteras ofta av olika sektorsmyndigheter. Det finns även vissa skillnader mellan inrikes regler och regler för internationella transporter. Regeringen anser därför att det föreligger ett klart behov att harmonisera reglerna, förenkla dem och göra dem mera användarvänliga.
Regeringen understryker betydelsen av det internationella samarbetet med modernisering av reglerna och EG:s framtida betydelse på detta område, liksom i frågor om bl.a. tillsyn, sanktioner och utbildning. Sverige bör vara aktivt i ett sådant internationellt harmoniseringsarbete.
Regeringen anser vidare det önskvärt att sammanföra den nationella informationen om reglerna för transport av farligt gods i ett system. En lösning sägs därvid vara att utnyttja Räddningsverkets informationsbank (RIB).
Regeringen återkommer till behovet att stärka Räddningsverkets samordningsroll när det gäller transport av farligt gods. Hithörande frågor har ett nära samband med befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Det finns också ett samband med samhällsplaneringen, farlig industriell verksamhet m.m. I det nationella arbetet bör, enligt regeringen, Räddningsverket sålunda fortsätta sitt arbete med att samordna olika transportslag med övriga insatser för befolkningsskydd och räddningstjänst på kemikalieområdet. Utvecklingen av samordningsrollen bör ske i samråd med andra myndigheter, bl.a. i frågor om trafiksäkerhet och tillsyn. Regeringen hänvisar också till Hot- och riskutredningens behandling av dessa frågor.
Behovet av riskanalyser betonas. Sådana bör läggas till grund för regional och kommunal samhällsplanering. Metoder bör, enligt regeringen, tas fram för principer att välja transportsätt. Dessa metoder bör kunna läggas till grund för generella föreskrifter och råd om att vissa transportslag, vägar, sjöfartsleder m.m. skall undvikas vid transporter av farligt gods. I sammanhanget framhåller regeringen länsstyrelsernas roll i den praktiska utvecklingen och tillämpningen av vägvalsstyrningen. På motsvarande sätt har Boverket viktiga uppgifter när det gäller hänsynstagande till farliga transporter i den fysiska planeringen.
Regeringen avslutar sin redogörelse med bedömningen att Räddningsverkets lägesrapport med åtgärdsprogram utgör en värdefull grund för myndigheternas fortsatta insatser och för överväganden inom Hot- och riskutredningen. När det gäller sjösäkerhetsarbetet anses den av Sjöfartsverket begärda redovisningen kunna ge underlag för eventuella ytterligare åtgärder. Räddningsverkets förslag om ett bemyndigande att få utfärda föreskrifter till länsstyrelserna beträffande vägvalsstyrning anser regeringen fordra fortsatta överväganden. Sådana erfordras också när det gäller bemyndigande för länsstyrelser att utge lokal föreskrift med stöd av förordningen om transport av farligt gods.
I motion Fö2 (kds) framhålls att det är synnerligen angeläget att arbetet fortskrider till förmån för säkrare transporter av farligt gods. Motionären anser det därför vara nödvändigt med en fortsatt förstärkning av såväl utbildning som samordning av ansvaret för detta slags transporter. Han efterlyser konkreta förslag om insatser för såväl utbildning som forskning kring transporter av farligt gods, vilket riksdagen som sin mening föreslås ge regeringen till känna (yrkande 1). Motionären pekar vidare på universitetens kunskaper inom området och föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vikten av att se över hur Räddningsverket och universiteten i större utsträckning skall kunna utnyttjas som en resurs för att bidra till säkrare transporter av farligt gods (yrkande 4).
I samma motion framhävs behovet av samordning av ansvaret för dem som svarar för kontroller av farligt gods. Motionären föreslår en översyn av lagstiftningen, bl.a. med innebörd att pröva möjligheten att ålägga en avsändare ansvar för hela transporten (yrkande 3).
Utskottet delar motionärens uppfattning om det angelägna i fortsatt arbete för säkrare transporter av farligt gods. Utskottet konstaterar samtidigt att frågan om högre utbildning och forskning om sårbarhet och risker nyligen behandlats (bet. 1992/93:FöU13) och att utskottet vid detta tillfälle erfarit att det inte inom det aktuella området sker samlade insatser. Utskottet anförde att ett flertal frågor rörande forskning och utbildning behöver övervägas och att detta lämpligen kan ske i Hot- och riskutredningen. Utskottet utgår nu från att så sker och att motionens syfte därmed kommer att bli tillgodosett. Riksdagen bör därför inte bifalla motion Fö2 (kds) yrkandena 1 och 4.
Samme motionär föreslår en översyn av lagstiftningen rörande kontrollen av farligt gods och att i sammanhanget prövas om avsändare kan åläggas ansvar för hela transporten. Utskottet har erfarit att en sådan princip tillämpas i Tyskland och att EG för närvarande behandlar ett direktivförslag som bygger på de tyska reglerna. Utskottet anser, liksom motionären, att ansvarsfrågan bör granskas. Frågan är av sådan karaktär att den lämpligen bör övervägas i Hot- och riskutredningen, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna. Motion Fö2 (kds) yrkande 3 bör således bifallas.
I flera av de under den allmänna motionstiden 1993 avgivna motionerna hänvisas till senare års oljekatastrofer och speciellt till den vid Shetlandsöarna i januari 1993. Motionärerna anser att man här fått en allvarlig påminnelse om de stora miljöhot som olje- och kemikalietransporter till sjöss för med sig. Sverige med sin långa kust, sina unika och känsliga skärgårdsområden och stora sjöar med sjöfart är i en särskilt utsatt position. Till raffinaderiet i Brofjorden fraktas t.ex. årligen hundratusentals ton oljeprodukter. Östersjön är på motsvarande sätt transportled för stora mängder kemikalier, olja och andra miljöfarliga varor. I Stockholms skärgård och på Mälaren transporteras varje år över 200 000 ton kemikalier och 5 miljoner ton oljeprodukter. Om en olycka skulle inträffa blir den ofta svår att bemästra och följderna svåröverskådliga. Problem uppstår inte minst för miljön under oöverblickbar framtid. Motionärerna anser detta vara oacceptabelt.
Som följd av nämnda miljöhot sägs i motion Fö707 (c) det nu vara hög tid för regeringen att ta fram ett aktionsprogram för att förebygga olje- och kemikaliekatastrofer i svenska vatten och i synnerhet i särskilt känsliga områden som skärgårdar och stora insjöar (yrkande 1).
Motionären i motion Fö708 (kds) anser å sin sida att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om ett speciellt trafikledningssystem för övervakning av miljöfarliga transporter till lands och till sjöss. Ett sådant system skulle ha liknande befogenheter som flygets trafikledning, t.ex. kunna ge tillstånd att påbörja en transport och att godkänna färdplaner.
En liknande bedömning om behovet av en trafikcentral som håller rätt på fartygs last, destination och färdväg görs i motion T603 (c). Enligt motionärerna bör Sverige i olika internationella organ arbeta för att ett system med anmälningsplikt för all trafik i Östersjön införs (yrkande 2).
Förslag om anmälningsplikt framförs även i fyra andra motioner. I motion T613 (s) yrkas sålunda på en utredning av ett system med anmälningsplikt för fartyg som går in i Östersjön (yrkande 5). Enligt motion Jo676 (fp) (yrkande 8) bör anmälningsplikten gälla före infart i Mälaren. Motsvarande krav på anmälan för fartyg på väg in i Skagerrak och Kattegatt förordas i motion T634 (kds) (yrkande 1). Motion T635 (v) anser att anmälningsplikten skall införas för fartygstrafik på såväl Kattegatt som Skagerrak och Östersjön (yrkande 3).
Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen behandlat frågan om säkerheten till sjöss i samband med transport av farligt gods. Senast skedde det i betänkandet 1992/93:FöU1 (s. 6). Med anledning av en motion -- 1991/92:Fö709 (s) -- uttalade utskottet att det inte delade Sjöfartsverkets pessimistiska syn på ett rapporteringssystem. Motionen föreslog att ansvariga i internationella fora skulle verka för att överenskommelser träffas om plikt att anmäla transport av farligt gods och om andra regler som främjar sjösäkerheten på området. Utskottet utgick från att regeringen och ansvariga myndigheter uppmärksamt följer frågan och tar erforderliga initiativ. Vad som utskottet i denna fråga anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Som framgått uppdrog regeringen i januari 1993 åt Sjöfartsverket att lämna en övergripande redovisning av det sjösäkerhetsarbete som har utförts under de senaste åren samt det arbete som pågår och planeras. Regeringen anger i den nu aktuella skrivelsen att Sjöfartsverkets redovisning kan ge underlag för eventuella ytterligare åtgärder utöver dem som framgår av Räddningsverkets lägesrapport med åtgärdsprogram.
Sjöfartsverket redovisade den 30 juni 1993 sitt uppdrag. Rapporten bereds för närvarande i regeringskansliet.
Utskottet har tagit del av de avsnitt av Sjöfartsverkets rapport som anknyter till beredningsområdet transport av farligt gods. Utskottet kan konstatera att rapporten knappast för frågan framåt när det gäller ökad säkerhet vid transporter av farligt gods till sjöss. Rapporten beskriver t.ex. svårigheterna för att uppnå nödvändiga internationella överenskommelser men antyder inga lösningar. Utskottet finner inte detta tillfredsställande och vidhåller sin i betänkandet 1992/93:FöU1 redovisade uppfattning. Regeringen bör därför i den fortsatta beredningen uppmärksamt följa frågan och ta erforderliga initiativ. Ett sådant torde vara att ge Räddningsverkets samordningsroll sådant innehåll att verket mera direkt än för närvarande kan påverka förutsättningarna för transporter av farligt gods till sjöss.
Vad som utskottet här med anledning av motionerna Fö707 (c) yrkande 1, Fö708 (kds), Jo676 (fp) yrkande 8, T603 (c) yrkande 2, T613 (s) yrkande 5, T634 (kds) yrkande 1 och T635 (v) yrkande 3 har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I motion Fö713 (m) uppmärksammas den stora mängden flygfotogen som transporteras från olika oljeterminaler i Storstockholm till Arlanda med åtföljande risker för miljön. Dygnsbehovet sägs vara ungefär 2000 m3, vilket motsvarar ca 50 tankbilar. En väg att minska riskerna vore att bygga en rörledning för dessa transporter och att därvid utnyttja befintlig avloppstunnel, den s.k. Käppalatunneln, för rördragningen. Motionären hänvisar till att regeringen i januari 1989 gett tillstånd till en bränsleledning från Loudden i Stockholm till Arlanda och samtidigt uttalat att den skall färdigställas före den 1 januari 1996. Motionären anser att regeringen bör engagera sig i frågan så att rörledningsprojektet genomförs. Han förordar att staten därvid ger någon form av kreditgaranti.
Motionärerna i motion Fö707 (c) hävdar å sin sida att en stor del av de miljöfarliga transporterna skulle kunna avskaffas helt om transporten av olja, och även andra kemikalier, fördes över till rörledningar (pipelines). I första hand bör därvid frågan om en ledning för olja mellan Nynäshamn och Stockholm skyndsamt utredas (yrkande 2). Även motion Jo676 (fp) förordar en rörledning mellan Stockholm och Nynäshamn och att oljehamnen flyttas till Nynäshamn. Härigenom bör de miljöfarliga transporterna genom huvudstaden kunna begränsas (yrkande 11).
Utskottet har även behandlat frågan om överföring av oljetransporter till rörledningar flera gånger tidigare, t.ex. i betänkandena 1990/91:FöU1, 1991/92:FöU1 och 1991/92:FöU3.
Utskottet inser att rörledningar för transport av oljeprodukter allmänt sett har stora miljöfördelar. Byggandet av mera omfattande sådana, som exempelvis mellan Nynäshamn och Stockholm i enlighet med vad som förordas i motionerna Fö707 (c) yrkande 2 och Jo676 (fp), är ett infrastrukturprojekt som skulle få konsekvenser inom flera samhällssektorer. Det behöver utredas och bedömas som varje annat infrastrukturprojekt av den storleksordningen. Utskottet utgår från att regeringen tar erforderliga initiativ i frågan om det finns bärkraft i det föreslagna rörledningsprojektet och vid behov återkommer till riksdagen med förslag. Något riksdagens uttalande synes inte vara påkallat.
När det gäller den i motion Fö713 (m) förordade rörledningen för flygbränsle är frågan en annan. Såvitt utskottet kan bedöma, bl.a. efter en särskild genomgång i ärendet, föreligger här en färdig lösning som påtagligt skulle förbättra säkerheten i jämförelse med dagens tankbilstransporter. Den synes realiserbar med små ingrepp och till hanterbara kostnader. Utskottet anser att projektet har så stora fördelar att det bör genomföras. Erforderliga beslut synes kunna fattas utan något uttalande av riksdagen.
Vad som utskottet här har anfört om rörledningar för transport av oljeprodukter innebär att riksdagen inte bör bifalla motionerna Fö707 (c) yrkande 2, Jo676 (fp) yrkande 11 och Fö713 (m).
I motion Fö715 (kds) anser motionären att dagens sätt att transportera, förpacka och förankra godset är ganska ålderdomligt sett i ett framtidsperspektiv. Motionären förordar därför en utveckling av säkrare transportsystem för transporter av farligt gods (yrkande 1).
Utskottet har erfarit att Räddningsverket för diskussioner med högskolor och andra organ om utvecklingsarbete av bl.a. det slag som motionären förordar. Med hänsyn till det arbete som pågår anser utskottet att riksdagen inte bör göra något uttalande i frågan. Motion Fö715 (kds) yrkande 1 bör därför inte bifallas.
Utskottets sammanfattande synpunkter
Utskottet vill åter igen betona den stora betydelsen av fortsatt arbete för att förbättra beredskapen inför kemikalieolyckor och för att höja säkerheten i samband med att farligt gods transporteras.
Regeringen har i skrivelsen 1992/93:258 gett en överblick över läge och förutsatt inriktning när det gäller beredskapen mot kemikalieolyckor och transporter av farligt gods. Arbetet har förts framåt sedan utskottet senast behandlade ämnesområdet. Vissa frågor kvarstår dock olösta eller obearbetade. En av de viktigare är att ge samordningsuppgiften för Statens räddningsverk ett sådant innehåll att verket kan agera på likartat sätt över samtliga myndighetsområden när det gäller beredskapen mot kemikalieolyckor och vid transporter av farligt gods. Denna uppgift bör regeringen ge hög prioritet.
Utskottet har ingen erinran mot den av regeringen redovisade bedömningen av de allmänna utgångspunkter som bör gälla för att höja säkerheten inför kemikalieolyckor och vid transporter av farligt gods.
Utskottet instämmer även i den av regeringen redovisade bedömningen vad avser beredskapen mot kemikalieolyckor, med de tillägg som framgått i det föregående vid behandlingen av motionerna Fö1 (s) och Fö2 (kds).
Utskottet bedömer att Räddningsverkets lägesrapport med åtgärdsprogram kan utgöra grund för fortsatt arbete med att höja säkerheten vid transporter av farligt gods. Utöver det nyss påpekade behovet att förstärka och tydliggöra Räddningsverkets samordningsroll anser utskottet att en förenkling och harmonisering av reglerna, inte minst internationellt, har stor betydelse. Sverige bör spela en aktiv roll i det internationella regelarbetet.
Utskottet konstaterar avslutningsvis att regeringen gett en samlad redovisning i linje med vad riksdagen tidigare har begärt (1990/91:FöU1, rskr. 18 och 1992/93:FöU1, rskr. 12). Utskottet förutsätter att regeringen tar initiativ till samlade orienteringar till riksdagen av motsvarande slag med viss regelbundenhet samt att regeringen därutöver, vid behov, informerar riksdagen i mera avgränsade frågor inom ämnesområdet.
Vad utskottet här sammanfattningsvis har framfört föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande fortbildning och den kommunala räddningstjänstens skyldigheter att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö1 och 1993/94:Fö2 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
2. beträffande forskning och utbildning om farligt gods att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö2 yrkandena 1 och 4,
3. beträffande översyn av ansvarsförhållanden vid transport av farligt gods att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö2 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
4. beträffande åtgärder för ökad säkerhet vid transport av farligt gods till sjöss att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fö707 yrkande 1, 1992/93:Fö708, 1992/93:Jo676 yrkande 8, 1992/93:T603 yrkande 2, 1992/93:T613 yrkande 5, 1992/93:T634 yrkande 1 och 1992/93:T635 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
5. beträffande rörledningar för transport av oljeprodukter att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö707 yrkande 2, 1992/93:Fö713 och 1992/93:Jo676 yrkande 11,
6. beträffande utveckling av förpackningar m.m. för farligt gods att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö715 yrkande 1,
7. beträffande sammanfattande synpunkter på farligt gods att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.
Stockholm den 26 oktober 1993
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Lars Ulander (s), Lars Sundin (fp), Iréne Vestlund (s), Ingvar Björk (s), Stig Grauers (m), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Jan-Olof Franzén (m) och Sven-Olof Petersson (c).