Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Fastighetsrätt

Betänkande 2008/09:CU31

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
6 maj 2009

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Fastighetsrätt(pdf, 187 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2008/09:31 Fastighetsrätt

Beslut

Nej till motioner om fastighetsrättsliga frågor (CU31)

Riksdagen sa nej till ett antal motioner från den allmänna motionstiden 2008 om fastighetsrättsliga frågor. Motionerna handlar bland annat om felreglerna i jordabalken, lagfart, tomträtt och expropriation.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 29

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-03-12
Justering: 2009-04-16
Trycklov till Gotab och webb: 2009-04-21
Trycklov: 2009-04-21
Trycklov: 2009-04-22
Reservationer: 1
Betänkande 2008/09:CU31

Alla beredningar i utskottet

2009-03-12

Nej till motioner om fastighetsrättsliga frågor (CU31)

Utskottet föreslår att riksdagen säger nej till ett antal motioner från den allmänna motionstiden 2008 om fastighetsrättsliga frågor. Motionerna handlar bland annat om felreglerna i jordabalken, lagfart, tomträtt och expropriation.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2009-04-29
Stillbild från Debatt om förslag 2008/09:CU31, Fastighetsrätt

Debatt om förslag 2008/09:CU31

Webb-tv: Fastighetsrätt

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carina Moberg (S)
Anf. 108 Carina Moberg (S)
Herr talman! Vi ska nu debattera civilutskottets betänkande om fastighetsrättsliga frågor utifrån motioner som väckts under den allmänna motionstiden. Jag tänker uppehålla mig vid den reservation vi har tillsammans med Vänsterpartiet och som handlar om att även människor som äger sin bostad men hyr marken som huset står på måste kunna känna sig trygga i sin livssituation. Jag tänker hålla ett inlägg i tomträttsfrågan. Först vill jag dock göra en lite mer allmän beskrivning av läget i Sverige i dag eftersom allt hänger ihop. I vårt land har 100 000 personer varslats om uppsägning från sitt arbete det senaste halvåret. Arbetslösheten väntas öka till att omfatta en halv miljon människor nästa år. Ungdomsarbetslösheten är nu den näst högsta i EU. Regeringen Reinfeldt fortsätter sin passiva politik och lånar 15 miljarder för att sänka skatterna för dem som har jobb. Det kallar jag inte för att ta ansvar för Sverige. Den försvagade a-kassan är en medveten lönesänkarstrategi från högerregeringen. I dag får en sjuksköterska endast 57 procent av sin lön i a-kassa, och färre har rätt till omställningsförsäkringen över huvud taget. Jag tycker att detta är en bra grund att ha med sig när man diskuterar också denna fråga. Ekonomiskt jobbiga situationer uppstår i alla samhällsgrupper till följd av det allmänna ekonomiska läget och den passiva arbetsmarknadspolitiken. Ovanpå detta är det dags för många av Sveriges närmare 70 000 tomträttshavare att skriva om sina avtal. Herr talman! Vi ledamöter i civilutskottet har alla fått ta del av Sari Heikkinens situation. Så här skriver Sari som bor i det borgerligt styrda Nyköping till oss: "Jag är tomträttshavare sedan fyra år tillbaka och hade då innan köp ingen aning om vilken soppa jag skulle komma att hamna i. Helt okunnig om detta med tomträtt var jag inte, och jag räknade med en rejäl höjning när nästa omreglering skulle ske. Som barnfamilj med många kostnader kalkylerade jag en tomträttshöjning med god marginal, trodde jag, en 100 % höjning med tanke på den långa avtalstiden (10 år). Men det fanns ingen möjlighet att förutse höjningen som landade på nästan 450 %, vilket drabbar en barnfamilj väldigt hårt." Av detta kan man dra flera olika slutsatser - och komma fram till minst två alternativa handlingsplaner. 1. Avskaffa tomträttsinstrumentet och låt människor lösa sina problem bäst de kan. 2. Gör något åt problemet så fort som möjligt, se över lagstiftningen nu. För oss socialdemokrater är valet enkelt. Vi vill nämligen öka människors möjlighet att välja den bostad som passar hushållet bäst, och vi anser att alla ska ha rätt till förutsägbara, rimliga hyror och trygghet i sitt boende. Herr talman! Diskussionerna kring tomträtten har pågått länge. Detta är ingen enkel fråga. Utredningar har gjorts och blivit liggande, inaktuella och har inte tagit hänsyn till berörda tomträttsinnehavare i förhållande till kommunen i tillräcklig utsträckning. Lagstiftningen tillkom ursprungligen för att fler skulle kunna bo bra och i eget hus, så småningom också i hyreshus, alltså av bostadssociala skäl. Avtalstiderna varierar i längd men måste utifrån dagens regler vara minst 10 år, men såväl 20 som 60 års avtalstid förekommer. Marken stiger på många håll i värde under avtalstidens gång, och när det är dags att omreglera visar det sig att höjningen av tomträttsavgälden, eller hyran, blir oerhört stor och många gånger till och med omöjlig att klara av. Tryggheten slås i spillror, och människor kan tvingas flytta. En omöjlig men på sätt och vis ändå möjlig jämförelse är att den som hyr en lägenhet i en hyresfastighet inte förväntas att rakt av betala en stigande hyra i takt med att fastighetens värde ökar. Här finns skyddsregler. Det behövs en ordentlig översyn av tomträttsinstrumentet. I dag känner väldigt många människor att de inte blir lyssnade till och jämför sig med boende i andra kommuner där man har bestämt sig för att arbeta utifrån en annorlunda modell. Det är ingen överdrift att säga att i de 52 kommuner som i dag upplåter mark med tomträtt finns lika många modeller för att hantera denna fråga. Min uppfattning är att detta inte är bra och att tilltron till politiken och jämlikheten inför lagen sviktar - rätt eller fel. Tomträttsinstitutet bör få en sådan utformning att kommunerna kan anpassa avgälderna efter omständigheterna på ett sådant sätt att bostadssociala hänsyn kan tas. Herr talman! Vi behandlar i det här betänkandet motioner som har snarlikt innehåll från tre av fyra borgerliga partier och från oss socialdemokrater. Tyvärr är frågan tydlig nedprioriterad av ansvarig minister likväl som av den borgerliga majoriteten i civilutskottet. I majoritetens text i betänkandet kan utläsas en insikt om problemet och en utförlig argumentation för att någonting måste göras. Någon typ av skyddsregel mot alltför stora avgäldsökningar bör införas, skriver man. Men sedan tar det som vanligt stopp. Vi har en majoritet i den här riksdagen som för sitt liv inte vill ge vägledning åt regeringen, även om kunskapen finns och även om viljan finns. Lamt nöjer man sig med att utgå ifrån att en översyn kommer att genomföras. När då? Varför inte förtydliga genom att ge regeringen ett uppdrag? Ni håller ju med om problembilden. Detta är passivitet! Även de som äger sitt hus men hyr marken måste kunna känna trygghet i sitt boende. Det är inte rimligt att man i Nyköpings kommun tillämpar en prishöjningsfaktor som fördubblar taxeringsvärdena. Detta är en klockren marknadshyressättning, något som vi alla partier i den här kammaren åtminstone säger att vi inte vill se. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1. Om vi menar något med social bostadspolitik, med att människor som Sari i Nyköping, Lars i Nacka, Michel i Lambohov och alla deras grannar och övriga i samma situation ska ha verklig valfrihet på bostadsmarknaden, måste vi enligt min mening ta tag i detta, och det måste vi göra nu.
Egon Frid (V)
Anf. 109 Egon Frid (V)
Herr Talman! Jag instämmer i det som Carina Moberg sade, att den socialdemokratiska motionen - C406 tror jag att den heter - är en mycket viktig motion. Jag kommer också att uppehålla mig vid den och vill inledningsvis yrka bifall till reservationen. Herr talman! Tomträttens betydelse som redskap i bostadspolitiken har minskat, men konsekvenserna för enskilda hyresgäster, bostadsrättshavare och villaägare har ökat. Tidigare var tomträtten till för att människor skulle kunna bygga hus även om de inte hade råd att köpa marken. Sedan dess har syftet med tomträttsupplåtelser förändrats. I dag är tomträtten mest en boendeform som innebär att kommunerna kan tillgodogöra sig värdestegringen på marken i form av höjd tomträttsavgäld. För den enskilde har tomträtten blivit en otrygg upplåtelseform. Problemet hänger framför allt ihop med den kraftiga prisutveckling som skett när det gäller marken. Avgäldshöjningarna är i många fall mycket stora, och det finns många exempel på höjningar - till och med flera hundra procent - vilka medfört att många inte har råd att bo kvar utan tvingas flytta. Detta är inte en rimlig bostadspolitik. Vi har målmedvetet ställt oss bakom bruksvärdessystemet för hyresrätten med utgångspunkten att människor ska känna sig trygga i sitt boende. Hyresgäster ska inte tvingas lämna sina hem på grund av marknadshyror. Samma synsätt bör gälla i lagstiftningen som rör tomträtter för bostadsändamål. Därför är det nödvändigt att se över tomträttslagstiftningen. Människor som i dag bor med tomträtt måste också i framtiden kunna ha råd att bo kvar. Det ska gälla boende i såväl småhus som flerfamiljshus. Tomträttsreglerna bör innehålla någon form av generella skyddsregler mot oskäliga avgäldsökningar, vilka på ett enkelt sätt kan göras gällande mot kommuner som ser tomträtter även för bostadsändamål som en inkomstkälla. Tomträttsinstitutet bör få en sådan utformning att kommunerna kan anpassa avgälderna efter omständigheterna på ett sådant sätt att bostadssociala hänsyn kan tas. Därigenom kommer tomträttsinstitutet att åter kunna bli ett verksamt instrument för de kommuner som väljer att ta sitt bostadsförsörjningsansvar på allvar. Enligt vår mening, som vi delar med Socialdemokraterna här, bör institutet åter utformas som ett bostadspolitiskt instrument med social inriktning. Det finns exempel på kommuner som aktivt jobbar med tomträtten för att bygga hyresrätter och som med sitt markinnehav påverkar att byggkostnaderna minskar genom lägre markpåverkan. Det finns också exempel på kommuner som jobbar aktivt med tomträttsfrågorna så att de boende drabbas i mindre omfattning. Jag vet att till exempel Villaägarna har tittat på detta och gjort en jämförelse mellan Norrköping och Linköping, där Norrköping är det positiva exemplet. Herr talman! Jag vill med detta avsluta och än en gång framföra min och Vänsterpartiets önskan om en rätt till friköp av historiska arrenden och om fideikommissernas avveckling.
Christine Jönsson (M)
Anf. 110 Christine Jönsson (M)
Herr talman! Betänkandet behandlar motioner om fastighetsrätt. Förutom tomträtter, som vi i dag har hört från de två föregående talarna, behandlar det också lagfartskapning, besiktningsmans ansvar, fastighetsmäkleri, expropriation med mera. Inom de flesta av dessa områden pågår olika utredningar och beredningar inom de olika departementen. En del av dessa utredningar startade under socialdemokratisk regeringstid, men mycket har också initierats under alliansregeringens tid. Först vill jag peka på det arbete och den utredning som pågår för att få fram en ny fastighetsmäklarlag, som är planerad till början av hösten. Att köpa hus eller lägenhet är för den enskilde oftast den största affären man gör i sitt liv, vilket gör att det är viktigt att känna förtroende både som köpare och som säljare för den som mäklar huset eller lägenheten. Många vittnar om de svårigheter man har vid både besiktning och budgivning. Man känner ibland att man inte har koll när man väl går till budgivning. Många mäklare har redan i dag öppen budgivning, men utredningen har föreslagit att det ska lämnas en förteckning av de olika buden till säljaren och den slutliga köparen. För nästan exakt ett år sedan fokuserade massmedierna mycket på ett par som hade fått sina lagfarter kapade. Lagfartskapning innebär att en lagfart registreras genom en köpehandling med förfalskad namnteckning. Lantmäteriet fick ett uppdrag 2008 och har presenterat ett antal olika förslag. Nu finns förslag till bland annat rutinförändringar. Man kommer nu också att få fram en eventuell proposition som tar tag i de här delarna. Tomträtten har diskuterats i många år, mycket beroende på att det blivit aktuellt för många när avtalstiderna löpt ut. Tomträtter kunde man se redan i början av 1900-talet. Tomträtten är en typ av besittningsrätt i ord som infördes i svensk rätt genom lagen om nyttjanderätt till fast egendom redan 1907. Lagen har sedan ändrats på både 50- och 60-talet. I dag finns bestämmelsen om tomträtt i jordabalken. När det gäller avgäldsreglerna, som ju har varit en av de delar som har diskuterats, har det tagits fram två olika förslag på lagrådsremisser både 1997 och 1998. Och redan 1988 diskuterades avgäldsavgifterna. Därför kan man konstatera att det kanske är precis så som Carina Moberg var inne på, att det här har varit ett problem oavsett om det har varit en socialdemokratisk regering eller en borgerlig regering. Tomträtten har ju, som också föregående talare har sagt, sitt ursprung i en social bostadspolitik. Man skulle ha råd att bygga hus utan att behöva köpa marken. I dag finns det i de fall där man har tomträtt mycket få skillnader jämfört med att äga sin mark. Det är kanske det som är ett av bekymren. Varken köpare eller säljare ser skillnaden i att ha sitt hus på ofri mark. De kommuner som har använt sig mest av tomträttsinstitutet har i mycket stora delar varit socialdemokratiskt styrda kommuner. Det gäller till exempel Malmö kommun, Göteborgs kommun och ett antal andra kommuner där man har många tomträtter. De kommuner som har lyckats är ofta de där man när avgäldstiden har gått ut har tagit ordentliga diskussioner med tomträttsinnehavarna om hur man ska lösa det, till exempel med friköp eller med avtalstidens längd. Vi bad RUT att göra en uppskattning av hur många som hade sålt och blivit friköpta under de senaste åren. Man kan se att antalet tomträtter har minskat drastiskt under de senaste decennierna, vilket är positivt. Trots detta anser majoriteten i civilutskottet att tomträttsinstitutet bör utredas. Utredningen bör analysera frågan om tomträttsinstitutet i ett vitt perspektiv. I dag talar vi ganska mycket om bostäder och de problem som tomträttsinstitutet för med sig där, men kommunerna har ofta också verksamheter som kontor och annat som ligger på tomträtt. Vi anser att trots att utredningen ska fokusera på bostäder är det viktigt att man tittar på frågan i sin helhet. Utredningen ska titta på möjligheten för tomträttsinnehavare att friköpa egendomen, om det ska finnas skyldighet att erbjuda friköp, vilka regler som ska gälla etcetera. Den bör också ta upp frågan om vem som ska upplåta tomträtt, avgäldsfrågor och köpeskilling vid friköp. Precis som Carina Moberg var inne på är det kommunerna som äger frågan. Visst kan man konstatera att många kommuner har misskött tomträttsinstitutet och att tomträttsinnehavare har fått problem när avgifter har höjts extremt mycket. Detta skadar enskilda och tar bort den enskildes möjlighet att beräkna sina bostadskostnader. Trots allt är det kanske viktigt att titta på alla de kommuner som har lyckats göra friköp och på så sätt kommit bort från dessa bekymmer. Det är kanske framför allt avtalsperiodernas längd som har varit ett problem. Avgiftshöjningarna har blivit stora på grund av att avtalstiderna har varit långa. Jag tycker inte att problemet är själva företeelsen tomträtt utan tillämpningen av det regelverk som har varit. Man måste se det som en helhet. Mångfalden av boendeformer är positiv. Det måste också finnas en grundläggande respekt för valda politiker som fattar beslut inom lagens ram. Det är något som vi måste diskutera och titta på när utredningen kommer fram. Vi har haft en bra diskussion inom utskottet när vi har diskuterat tomträttsfrågorna, men vi har också diskuterat det tillsammans med departementet. Det finns i verksamhetsplanen för Justitiedepartementet. I betänkandet säger man från departementet att man kommer att göra utredningen under 2010. Slutligen, herr talman, ska jag tala lite om de historiska arrendena. Det är en viktig fråga. Det är framför allt i staten, kyrkan och akademin som de historiska arrendena finns. Jag kommer från ett landskap där vi har många historiska arrenden i form av fideikommiss på godsen. Det är en viktig fråga för de många arrendatorer som finns. Tittar man på den utredning som förekom i förra betänkandedebatten för ett år sedan har det skett stora förändringar. Det har även skett förändringar under de senaste åren. Man har bland annat minskat antalet fideikommiss. Enligt 2003 års kartläggning av historiska arrenden var det ca 750 som var kvar. De har minskat ytterligare till dags datum. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.
Carina Moberg (S)
Anf. 111 Carina Moberg (S)
Herr talman! Christine Jönsson håller en mycket seriös ton i sina resonemang om det problem som jag har valt att lyfta upp i debatten, nämligen att människor i många fall kommer att ha svårt att klara av hyreshöjningen när avgälderna på tomträtterna räknas om. Jag måste ändå ställa några följdfrågor till Christine. Jag tolkar det som att du tycker att detta kan vara ett problem för de människor som hamnar i besvärliga situationer rent ekonomiskt. De kanske inte har möjlighet att klara av en uppräkning av hyran. Det var ändå lite oklart, och jag skulle därför vilja fråga ännu en gång: Är Moderata samlingspartiets inställning i frågan att vi ska avveckla tomträttsinstitutet eller att det ska bibehållas och utvecklas? Christine Jönsson säger att Justitiedepartementet har i sin plan för 2010, det vill säga efter nästa val, att ta tag i detta och sätta i gång en utredning. Hur kan man vara så säker på att det löftet infrias? Det är trots allt ett allmänt val emellan. Ni har all möjlighet i världen att redan här i dag ge regeringen ett tydligt uppdrag att detta måste utredas och det nu. Hur förklarar du, Christine Jönsson, att du hänger upp dig på ett årtal som är ganska irrelevant i sammanhanget?
Christine Jönsson (M)
Anf. 112 Christine Jönsson (M)
Herr talman! Jag börjar med Carina Mobergs fråga om hur vi ställer oss till tomträttsinstitutet totalt sett. Jag tycker att man ska skilja på bostäder och verksamheter. I de fall där man har verksamheter på tomträtt, vilket många kommuner har, har man inte några större bekymmer med det. Det löper på bra. I den kartläggning vi själva har gjort genom att ringa runt till ett antal kommuner och i RUT:s utredning ser man att det inte är där bekymren finns, utan de finns på bostadssidan. Det är till mycket stor del beroende på att skillnaderna mellan äganderätt och tomträtt har blivit små. I vissa lägen har säljare inte på ett seriöst sätt informerat den som köper att det är tomträtt man köper. När avgäldstiden sedan går ut har man svårt att överblicka vad det får för konsekvenser. Jag har svårt att se att man kan ta bort tomträttsinstitutet totalt. Däremot får man nog reglera det vad det gäller bostäder på ett sätt som gör att man kan använda det till som det var tänkt från början, alltså för att få en social bostadspolitik. De frågorna får utredningen besvara. Hur kan vi lita på att det kommer en utredning 2010? Det är det besked vi har fått. Vi förutsätter att även om det går så illa att det blir maktskifte finns det intresse här i kammaren för att det blir en utredning 2010, oavsett om det blir före eller efter september.
Carina Moberg (S)
Anf. 113 Carina Moberg (S)
Herr talman! Jag tackar för svaren, Christine Jönsson. När jag för en tid sedan hade en interpellationsdebatt med ansvarig minister i frågan, moderaten Beatrice Ask, tyckte jag att hon uttryckte en viss skepsis mot att tomträttsinstitutet som verktyg för kommunen skulle finnas kvar framöver. Men jag litar naturligtvis på vad Christine Jönsson säger om att Moderata samlingspartiet menar att detta är ett verktyg som ska ses över och moderniseras för att kommunerna ska ha ytterligare en möjlighet att ta bostadssocial hänsyn när man planerar för bostäder åt sina invånare. Jag är glad över att jag fick detta besked. Jag avslutar min replik med att ställa ytterligare en fråga till Christine Jönsson. Vi har tidigare i debatterna hört att det tar en del ekonomi i anspråk att tillsätta utredningar. Man har dessutom svårt att hinna med alla angelägna frågor som skulle behöva ses över. En utredare som tittar på en helt annan fråga, nämligen privatiseringen av trafikförsäkringen, har återigen begärt förlängd tid. Vi har hela tiden föreslagit att den utredningen ska läggas ned. Jag vill höra vad Christine Jönsson säger om förslaget att lägga ned utredningen om trafikförsäkringen och på det sättet skapa utrymme för att utreda en betydligt mer angelägen fråga.
Christine Jönsson (M)
Anf. 114 Christine Jönsson (M)
Herr talman! Jag börjar med huruvida man även i framtiden ska ha rätt till tomträttsinstitut för bostäder. Jag tror på en mångfald och på att man från kommunernas sida ska ha olika möjligheter till en väl fungerande bostadsmarknad. En utredning ska naturligtvis vara förutsättningslös. Man ska kunna titta både på möjligheten att utveckla tomträttsinstitutet och på hur det fungerar om man avvecklar det. Många kommuner har ju avvecklat det fullständigt. Man har sett att det inte har funnits möjlighet att få det att fungera. Min egen kommun hade många tomträtter för bara fem tio år sedan, men har inga kvar i dag eftersom det inte fungerar. Man kanske då måste fråga sig om det verkligen är ett möjligt sätt att reglera bostadsmarknaden i kommunerna. Trafikförsäkringen tänker jag inte ha någon uppfattning om. Jag förutsätter att man, om man har tillsatt en utredning, har funnit att det finns ett behov och att man ska göra utredningen även med förlängningen. Jag tycker att det finns många frågar, bland annat tomträttsfrågan och överförmynderifrågan, som är väl så viktiga. Men det gäller ju att hitta en prioritering. Den tänker jag inte göra här i kammaren i dag.
Lennart Pettersson (C)
Anf. 115 Lennart Pettersson (C)
Herr talman! I dagens debatt om fastighetsrätt har vi ungefär 25 motioner av olika karaktär. En av dessa berör köp av fastighet, tomträtt och bostadsrätt. Där vill motionären att en budgivare ska vara bunden vid sitt bud i 24 timmar. Syftet är att skapa en stabilare marknad. Syftet är gott men i mina ögon förfelat. I några länder har man ångerrätt när man har köpt en fastighet. Jag hoppas att vi aldrig kommer dithän. Vad har då det med motionsförslaget att göra? Jo, om man ställer krav på ett bindande muntligt bud, ökar risken för att även andra delar i lagen kommer upp till behandling och att man för att balansera styrkan mellan köpare och säljare kan anse att det ska det finnas en ångerrätt när man har skrivit under köpekontraktet. I dag är det så att enbart skriftliga avtal gäller för fastighetsköp, och den ordningen vill jag ha även framöver. I en annan motion, om fel i fastighet, finns önskemål dels om kortare preskriptionstid, dels om att säljaren ska göra en besiktning. Även här finns det en väl fungerande lagstiftning som jag som fastighetsmäklare har fått gå i clinch med vid några enstaka tillfällen. Det är klokt att det är köparen som får ansvara för besiktningen utifrån sina egna kunskaper och behov. Säljaren har redan i dag en upplysningsplikt som till viss del delas med mäklaren. I det fall man uppger de fel och brister, rådighetsinskränkningar med mera som man känner till, uppstår sällan eller aldrig några problem. Jag ser inte heller här några starka skäl för en lagändring. Kravet på att alla som deltar i en budgivning i efterhand ska ha rätt att få del av en budgivningslista kan jag inte riktigt förstå nyttan av. Det viktigaste är att köparen får informationen. De övriga hade ju ändå inte varit beredda att betala lika mycket som den slutlige köparen och då är det ju ointressant att veta vilka de övriga budgivarna är. En annan motion avser besiktningsmannens ansvar, och det finns önskemål om standardisering och enhetliga regler. Enligt min bedömning är inte heller detta ett särskilt stort problem i dag. Däremot är det betydligt vanligare att köpare hoppar av en affär på grund av att de inte kan tolka det som besiktningsmännen har skrivit eller vad de säger. Det kan vara svårt att ta till sig att en fastighet är en begagnad vara, där det alltid finns fel och brister på grund av ålder utan att det för den skull är några allvarliga fel. Det finns en viss likhet med oss människor. Herr talman! Lagfartskapningar är en påfrestande historia för dem som drabbas. Det är få som är berörda, men för dem är det en otrevlig upplevelse. Det finns förslag från Lantmäteriverket som nu behandlas inom Regeringskansliet och förhoppningsvis kommer att mynna ut i en skärpt kontroll i lagfartsprocessen. Det finns ett antal motioner om tomträtter. Det som har föranlett motionerna, är att vissa kommuner tyvärr missbrukar sin ställning gentemot villaägarna och höjer tomträttsavgälderna med belopp som inte hade accepterats i andra sammanhang. Från att ursprungligen ha varit en möjlighet för människor med begränsad ekonomi, har tomträtten blivit en kassako för en del kommuner. Problemen har accelererat och därför behövs det en ändrad lagstiftning. Ett närmande mot arrende- och hyreslagstiftningen är fullt tänkbart, för där finns det både begränsningar och prövningsprocesser som fungerar. Fram till dess att en ny lagstiftning börjar gälla kan jag bara uppmana politikerna i berörda kommuner att besinna sig och beakta det som utskottet skriver i sitt ställningstagande och som väl stämmer överens med den reservation som har skrivits. Det finns en uppenbar samsyn om att det behövs en ändring i gällande lagstiftning. Herr talman! När det gäller en motion om ersättning vid expropriation nöjer jag mig med att hänvisa till pågående utredning men vill markera att det vid tvångsförsäljning bör utgå en högre ersättning än vid en vanlig försäljning av en fastighet. Att bli tvingad att sälja måste ha ett pris. Vanvårdade byggnader handlar en motion om. Det som är intressant är att motionärerna åberopar byggnader i centrumkärnor. För mig är frågan bredare än så. Det finns minst lika många fastigheter på landsbygden, i mindre orter och i förorter som påverkar omgivningen på ett negativt sätt. Jag instämmer dock i uppfattningen att de nuvarande verktygen är för svaga och hoppas att vi framöver kommer att kunna se en lagändring. Nu går det ju inte att göra allt på en gång, och önskvärda förändringar måste ha en prioriteringsordning. Det innebär att jag riktar in mig på att det kommer att ske saker under nästa mandatperiod. Det finns också en motion om skymmande vegetation. Ofta är det fråga om att grannar inte kan lösa problemen tillsammans. Det innebär dock inte att det för den skull behöver ske någon lagändring. Rättigheten att plantera på den egna tomten måste rimligen få finnas. I en del andra fall kan det handla om skymmande vegetation i gathörn och i vägkorsningar. Här finns det tydliga regler för vad som gäller. Däremot är min uppfattning att kommunerna inte är särskilt aktiva när det gäller att påtala för berörda fastighetsägare att de måste hålla sig till regelverket, vilket får till följd att det ibland inträffar onödiga trafikolyckor. Utskottet föreslår att samtliga motioner ska avslås. Jag bifaller detta och yrkar bifall till förslagen i utskottets betänkande.
Lars Tysklind (Fp)
Anf. 116 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Ämnet fastighetsrätt låter väl lagom stimulerande. Lennart Petterssons genomgång visar att när det inte fungerar är det enskilda personer som får problem. Det är alltså en jordnära företeelse. I motionerna kan man se att det handlar om enskilda personer som har haft problem. Lagfartskapningar tas naturligtvis upp. I ett yttrande från Socialdemokraterna utgår man ifrån att regeringen tar problemet på allvar. Alliansregeringen har ju ingen anledning att inte ta det på allvar när det gäller att enskilda människor får problem. Man ska inte sticka under stol med att det, som Lennart Pettersson sade, är obehagligt att råka ut för detta, och att man får mycket problem som enskild person. Generellt kan man säga att omfattningen är tämligen liten. Lantmäteriet har kommit fram till att det är ett till sex fall om året. Det kan man relatera till 150 000 fastighetslagfarter per år. Då är det på samhällsnivå ett tämligen litet problem. Sedan konstaterar man också att det är väldigt svårt att undvika denna typ av brottslighet. Det är klart att man kan förbjuda förfalskningar, och det är förbjudet. Det är en brottslig handling. Men att förhindra en förfalskning är väldigt svårt. Det förslag som Lantmäteriet har lagt fram innebär att man har som syfte att man ska kunna upptäcka dessa kapningar i ett tidigare skede. Det kan säkert vara ett bra förslag i sig. Men det pågår, som sagt, en beredning i Regeringskansliet, och den kommer säkert att utmynna i någon typ av förslag. Herr talman! När det gäller tomträtt har det diskuterats om vi har samma verklighetsbild och problembeskrivning. Det tycker jag nog att vi har. Det finns ett problem. Det problem som har aktualiserats under den senaste tiden gäller naturligtvis tomträttsavgälden. Tomträttsinstitutet som sådant har andra sidor som är positiva. Det som diskuteras mest gäller de språngvisa höjningarna av tomträttsavgälden, och det är det som skapar otrygghet och direkta ekonomiska problem för människor. Jag vill också framhäva att kommunerna faktiskt är en viktig aktör. I och med det har de ett väldigt stort ansvar mot enskilda kommuninvånare. Ropet efter en snabb lagstiftning blir lite dubbelbottnat på något sätt eftersom någon faktiskt är ansvarig. Dessutom är kommunerna delansvariga för bostadspolitiken. Det är ett ganska tydligt ansvar mellan stat och kommun i det fallet. Men icke förty har vi beskedet om att det behövs en översyn. Vi från Folkpartiet håller med om att vi ska se över detta. Jag kan inte hålla med om det som skrivs i reservationen att detta är nedprioriterat. Om något är nedprioriterat anser jag att det inte finns på listan över huvud. Men man brukar ha ganska många prioriterade frågor till slut, och alla prioriterade frågor kan inte stå först. Över tid får man faktiskt även där göra en rangordning och en tidsprioritering. Om vi då talar om slutet av 2010 måste vi säga att det är närtid. Herr talman! Jag ska till sist göra några kommentarer om expropriationsersättningar. Det finns en intressant bakgrund. Det gjordes ett tillkännagivande till den förra regeringen att ta tag i denna fråga. Jag tror att det var 2004 eller möjligtvis 2003. Det var ett tillkännagivande som skedde över blockgränsen den gången. Men den utredningen påbörjades aldrig eftersom det inte fanns någon speciellt stor vilja från dåvarande justitieminister att göra det. Den var definitivt inte prioriterad. Nu har vi ett utredningsförslag. De förslag som finns där är en bra utgångspunkt i det fortsatta beredningsarbetet. Det handlar om att få ersättning för marknadsvärde och ekonomisk skada. Men det handlar också om att få ersättning för ett individuellt värde. När man, precis som Lennart Pettersson var inne på, tvingas sälja något är det inte säkert att man vill sälja även om man får ersättning enligt ett rent marknadsvärde. Dessa förslag är därför viktiga att titta på. Under den förra mandatperioden hade alliansen ett samlat krav på att presumtionsregeln skulle tas bort. Detta finns också med här som ett förslag. Det handlar om att man inte kan få ersättning för förväntningsvärden men att man trots allt skulle kunna få det. Jag ser verkligen fram emot att den beredning som pågår leder till något resultat eftersom det är en fråga som har skvalpat omkring ganska länge.
Carina Moberg (S)
Anf. 117 Carina Moberg (S)
Herr talman! Jag är ledsen över att behöva ta kammarens tid i anspråk. Men jag skulle vilja ha ett förtydligande från Folkpartiet därför att olika ledamöter lämnar olika besked i olika sammanhang. Jag skulle vilja ha ett klarläggande av Folkpartiets uppfattning vad gäller tomträttsinstitutet. En av Lars Tysklinds partivänner deltog i just den interpellationsdebatt som jag har talat om tidigare. Då sade Helena Bargholtz att hon är tveksam till om vi verkligen ska fortsätta med institutet. Man skulle kunna hitta andra lösningar. Då blir jag naturligtvis nyfiken på vilka lösningar som Folkpartiet kan se i stället för det tomträttsinstitut som vi har eller ett förbättrat tomträttsinstitut. Hon sade också att hon tycker att vi ska öppna för att utredningen, som hon i och för sig tycker att det kan finnas skäl att genomföra, ska kunna komma fram till att vi ska upphöra med tomträttsinstitutet. Detta föranleder min fråga till Lars Tysklind. Var står Folkpartiet egentligen i denna fråga?
Lars Tysklind (Fp)
Anf. 118 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Om man nu ska påbörja en utredning med ett brett perspektiv tycker jag inte att det är lämpligt att man har utgångspunkten att vi ska avskaffa någonting, utan vi måste verkligen väga det ena mot det andra. Det som Folkpartiet har drivit i denna fråga är faktiskt rätten till friköp, om man nu ska se på Folkpartiets samlade politik när det gäller denna fråga. Sedan har vi inte på något vis sagt att vi tycker att tomträttsinstitutet i sig ska avskaffas. Just när det gäller lokaler och så vidare har det också ett syfte. Sedan har det visat sig att man på vissa platser där man vill styra saker och ting - upplåtelseformer och annat - till exempel i våra skärgårdssamhällen, har börjat diskutera att använda tomträtt eftersom kommunen då om man äger marken kan styra vissa saker, till exempel upplåtelseformer. Jag tycker att man ska se över detta väldigt brett och att man inte ska utgå från att det ska avskaffas. Det är klart att det nu är problem med tomträttsavgälden. Då är det enkelt att säga: Avskaffar vi den avskaffar vi också det problemet. Men jag tycker att vi seriöst ska titta på vad det egentligen är som är problemet. Som jag sade tidigare är det lite olyckligt att kommunerna hanterar den frågan på så olika sätt. På vissa ställen löser man frågan, men på andra ställen löser man den inte. Jag tycker att det är lite underligt. Alla har ju sina kommuninvånare att se till.
Carina Moberg (S)
Anf. 119 Carina Moberg (S)
Herr talman! Jag tackar för detta klarläggande och konstaterar att socialdemokratiskt styrda Sigtuna kommun då kan fortsätta med sin planering för att bygga projektet Lilla Villan, där tanken är att människor med något sämre ekonomiska förutsättningar ska kunna bo i en eget ägd bostad om än på hyrd mark.
Lars Tysklind (Fp)
Anf. 120 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Jag kan tyvärr inte på rak arm peka på någon folkpartistiskt styrd kommun. Jag har inte något sådant exempel. Men jag är helt övertygad om att det inte finns någon entydig bild som visar att socialdemokratiskt styrda kommuner kontra borgerligt styrda kommuner gör på det ena eller andra sättet. Jag tror att det mer handlar om vad man har för grundläggande syn i diskussionen om hur stor tomträttsavgäld som man ska ha.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 121 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motioner och även på avvikande mening. För att socialdemokraten Carina Moberg inte ska behöva fråga Kristdemokraterna var vi står i frågan om tomträttsinstitutet vill jag redan nu göra klarläggandet att jag inte tror att det är tomträttsinstitutet i sig som ska ifrågasättas utan i stället förhållandet att regelsystemet genom tomträttsinnehavarna kan tillämpas på ett sådant sätt som framstår som olämpligt, till exempel att tomträttsavgälden chockhöjs. Jag tror att en modern tomträttslagstiftning bör utformas så att den tillgodoser både kommunernas, fastighetsägarnas och tomträttsinnehavarnas intressen. Herr talman! Jag ska ändå använda lite tid för att ifrågasätta den reservation som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har skrivit. I reservationen står följande: "Tomträttens betydelse som redskap i bostadspolitiken har minskat. Tidigare var den till för att människor skulle kunna bygga hus även om de inte hade råd att köpa marken." Detta är intressant, särskilt med tanke på det replikskifte som var före mitt anförande. Jag tror inte att tomträttens betydelse som redskap har minskat. Jag tror att det finns väldigt många människor som vill äga sin bostad, bygga sitt hus och som skulle gynnas av ett rimligt tomträttsinstitut med rimliga villkor som man reglerar i lag. Därför tror jag att vi ska ha kvar detta institut, men vi ska hitta former för det så att det används på ett bättre sätt.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 122 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! I civilutskottets betänkande om fastighetsrätt tas ett antal mycket intressanta frågor upp, som vi ju hört i debatten här. I huvudsak tänker jag hålla mig till en fråga som jag själv har en motion om. Det gäller lagfartskapningar, som jag ser som ett ganska allvarligt rättsosäkerhetsproblem. Även om omfattningen inte är stor är detta, enligt uppgifter jag fått, ett växande problem. För dem som drabbas är lagfartskapning ett mycket allvarligt och svårt problem att hantera. Även om ett litet antal människor berörs är det ett så pass stort ingrepp i ens liv när man drabbas av lagfartskapning att det är högprioriterat att lösa den frågan. Det kan bli väldigt kostsamt för den som har blivit lurad på sin fastighet. Av de exempel som jag har sett framgår att det kan vara näst intill omöjligt att reda upp det hela och att få tillbaka fastigheten. Dessutom framgår det av de exempel jag sett att man, som regelverket i dag är, har väldigt små möjligheter att få någon form av hjälp från samhället. Jag vet att ett arbete pågår i Regeringskansliet när det gäller det här problemet. Det har refererats av flera, men man har då hänvisat till Lantmäteriets förslag till lösning. Men Lantmäteriet självt konstaterar, enligt de uppgifter jag har, i sin rapport till regeringen att dess förslag inte löser problemet. Vidare finns det en promemoria från Justitiedepartementet som också har försökt ta fram lösningar, men inte heller där har man egentligen kunnat hitta sätt att lösa problemet. Såvitt jag förstår mynnar promemorian ut i åtgärder som förmodligen gör det något enklare för den som har fått sin lagfart kapad att återfå densamma. Dock minskas därmed inte risken att sådant här inträffar - så har jag uppfattat situationen - så regeringen har väl fortfarande ett rätt stort problem att hantera. För den enskilde är lagfartskapning inte bara ett ekonomiskt brott utan också ett integritetsbrott som medför en oerhörd otrygghet för den familj som drabbas. Egentligen är det anhöriga som ofta drabbas av en stor osäkerhet. Det är ju obelånade fastigheter som kapas. Ofta är det de kommande arvingarna som har ett intresse i fastigheten och som kanske har skuldsatt sig i förväntan om att kunna ärva något som de sedan inte kommer över. Det här kan alltså drabba en ganska stor grupp människor, även om det handlar om en fastighet. Ofta är det dessutom fråga om ett större brott än så eftersom den kapade fastigheten, åtminstone i de fall som jag studerat, i nästa led har använts av kaparen som i sin tur lurar en bank att låna ut pengar. Det här är alltså ett rätt omfattande och komplicerat brott. Jag tycker att sådant här inte borde kunna ske i Sverige och att det är dags att vi försöker få till stånd tydliga signaler i sammanhanget från samhället. Förutom att jag i min motion föreslår en del åtgärder för att sådant här inte ska kunna hända tycker jag att samhället, eftersom det är fråga om så få fall, borde kunna lägga stora resurser på att hjälpa den som drabbas. Därmed kan det hela kanske stävjas. Om samhället verkligen anstränger sig för att hjälpa den som drabbas kommer de som ägnar sig åt sådant här ganska snabbt att se att det inte lönar sig att hålla på med detta. Det finns många förslag i de motioner som väckts, så jag hoppas att det så småningom kommer ett bra förslag från regeringen.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2009-05-06
Förslagspunkter: 15, Acklamationer: 14, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Koordinatbestämda fastighetsgränser

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:C436.
    2. Jordabalkens köpregler m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:C365.
    3. Jordabalkens felregler

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:C210.
    4. En ny fastighetsmäklarlag

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2008/09:C344, 2008/09:C379 och 2008/09:C397.
    5. Besiktningsmannens ansvar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:C470 yrkandena 1 och 2.
    6. Lagfartskapning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2008/09:C215, 2008/09:C216, 2008/09:C221, 2008/09:C266, 2008/09:C312 och 2008/09:C402.
    7. Tomträtt

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2008/09:C301, 2008/09:C302, 2008/09:C323, 2008/09:C338 och 2008/09:C406 yrkande 4.
      • Reservation 1 (s, v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0107023
      m840013
      c22007
      fp21007
      kd20004
      v01705
      mp12106
      Totalt159125065
      Ledamöternas röster
    8. Störningsservitut m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:C393.
    9. Expropriation

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2008/09:C334, 2008/09:C363 och 2008/09:C422.
    10. Jordförvärvslagen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2008/09:C269 och 2008/09:C385.
    11. Förköp

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:C354.
    12. Vanvårdade byggnader

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:C242.
    13. Miljökrav vid kommunala marköverlåtelser

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ502 yrkande 9.
    14. Skymmande vegetation

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:C254.
    15. Friköp av historiska arrenden

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:C310.